2 20 1683 https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/a607540f0f320e133b88bac3b79d4936.pdf da4bc1633add35ba5bec7136d39a8eb9 Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource The Gospel of Matthew, Chapters 4–7 (Elementa grammatices Syrjaenae, Syrjaenica) Subject The topic of the resource Syrjaenica. Manuscripta Castreniana, Linguistica IV. 277 p. ISBN 978-952-7262-39-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-40-5 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Transl. Matthias Alexander Castrén Ed. Paula Kokkonen & Jack Rueter Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Date A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource 2022 https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/156c9abc659e409726ffa93dc9b67224.pdf b94d28c627e279b4cf85618c6902a65f Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource VII Conjunctions & VIII Interjections (Elementa grammatices Syrjaenae, Syrjaenica) Subject The topic of the resource Syrjaenica. Manuscripta Castreniana, Linguistica IV. 277 p. ISBN 978-952-7262-39-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-40-5 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén Ed. Paula Kokkonen & Jack Rueter Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Date A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource 2022 https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/27c959e5a1088617d09518112127be7d.pdf f646ea133c7a066535bc6343b16c6d36 Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource VI Adverbs (Elementa grammatices Syrjaenae, Syrjaenica) Subject The topic of the resource Syrjaenica. Manuscripta Castreniana, Linguistica IV. 277 p. ISBN 978-952-7262-39-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-40-5 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén Ed. Paula Kokkonen & Jack Rueter Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Date A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource 2022 https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/66462b5ce40c9be5ede1aee9e790071d.pdf e925bf6e2f6a9fbde00e802bd6d4c22b Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource V Postpositions (Elementa grammatices Syrjaenae, Syrjaenica) Subject The topic of the resource Syrjaenica. Manuscripta Castreniana, Linguistica IV. 277 p. ISBN 978-952-7262-39-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-40-5 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén Ed. Paula Kokkonen & Jack Rueter Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Date A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource 2022 https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/537fcca3fec9783767c41d4848b7cb2d.pdf 48f2a0dacbf5cd068e948f8c023e5f31 Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource IV Verbs (Elementa grammatices Syrjaenae, Syrjaenica) Subject The topic of the resource Syrjaenica. Manuscripta Castreniana, Linguistica IV. 277 p. ISBN 978-952-7262-39-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-40-5 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén Ed. Paula Kokkonen & Jack Rueter Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Date A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource 2022 https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d79d174629ef7ce1a64cf06fcc812a73.pdf 003695ed69dab641e11e9ea3a6ca79ef Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource III Nominals (Elementa grammatices Syrjaenae, Syrjaenica) Subject The topic of the resource Syrjaenica. Manuscripta Castreniana, Linguistica IV. 277 p. ISBN 978-952-7262-39-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-40-5 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén Ed. Paula Kokkonen & Jack Rueter Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Date A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource 2022 https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/fc7812de19d16dbf4c05e770788753f6.pdf ef76603c5982c53ddfaa2186ac904c43 Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource II Accent and Quantity (Elementa grammatices Syrjaenae, Syrjaenica) Subject The topic of the resource Syrjaenica. Manuscripta Castreniana, Linguistica IV. 277 p. ISBN 978-952-7262-39-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-40-5 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén Ed. Paula Kokkonen & Jack Rueter Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Date A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource 2022 https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/32218a43cc5682df04d7b4d760fb25fb.pdf 439cdb5ecc3de9b48b228f318845f10c Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource I Phonetics (Elementa grammatices Syrjaenae, Syrjaenica) Subject The topic of the resource Syrjaenica. Manuscripta Castreniana, Linguistica IV. 277 p. ISBN 978-952-7262-39-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-40-5 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén Ed. Paula Kokkonen & Jack Rueter Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Date A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource 2022 https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/55e7dec1362c7317ab692957557f5e81.pdf d557878c9fa45054c0adf9a1c99bb3b0 Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Preface (Elementa grammatices Syrjaenae, Syrjaenica) Subject The topic of the resource Syrjaenica. Manuscripta Castreniana, Linguistica IV. 277 p. ISBN 978-952-7262-39-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-40-5 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén Ed. Paula Kokkonen & Jack Rueter Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Date A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource 2022 https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/0e7aeb74a11f2304d3c7e7a88a688dbe.pdf 970d10f13f658489f25975b9cc7a4218 Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Editor’s Foreword (Syrjaenica) Subject The topic of the resource Syrjaenica. Manuscripta Castreniana, Linguistica IV. 277 p. ISBN 978-952-7262-39-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-40-5 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Paula Kokkonen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Date A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource 2022 https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/9d6cb1205f65a53c0114d70c3c8675ab.pdf a663080715e0dce21b9af8551e08f5d1 Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Tscheremissica (the whole volume, PDF) Subject The topic of the resource Tscheremissica. Manuscripta Castreniana, Linguistica III. 135 p. ISBN 978-952-7262-31-3 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-32-0 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén edited by Sirkka Saarinen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/aac6281f49fb8537ffb9da986d7722d5.pdf 55bb8eeca635f1ba7e8cb8b251bb99fc Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Syrjaenica (the whole volume, PDF) Subject The topic of the resource Syrjaenica. Manuscripta Castreniana, Linguistica IV. 277 p. ISBN 978-952-7262-39-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-40-5 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén edited by Paula Kokkonen & Jack Rueter Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/4fd6eace02514eb1795629782e3ea69e.jpg 0b79919dbc5682c98820de1af07be870 Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Description An account of the resource The printed volumes of Manuscripta Castreniana are divided into three sections (Linguistica, Realia, and Personalia). The Linguistica section will contain Castrén’s grammatical and lexical data. Title A name given to the resource Linguistica Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Syrjaenica Subject The topic of the resource Syrjaenica. Manuscripta Castreniana, Linguistica IV. 277 p. ISBN 978-952-7262-39-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-40-5 (online/pdf). 50 €. Description An account of the resource The Komi grammar is one of the few materials Castrén was able to publish himself. He collected the material during his third expedition in 1843 – he spent a period of five months near the Arctic Circle in what is today known as the Komi Republic, but which at that time belonged to the Governorate of Arxangelʹsk. The actual content of the grammar took shape in Ižma and nearby villages, and the Latin manuscript was completed in Kolva. Elementa grammatices Syrjaenae is, despite its name, not a grammar of the entire Zyrian language but one singular dialect, the Ižma dialect. This was the first of the published grammars by Castrén. The book consists of a grammar and a vocabulary of about 1,100 words with a sample dialect text: four chapters of the Gospel of St. Matthew, translated into the Ižma dialect. In only five weeks after returning to Helsinki in May 1844, Castrén defended his licentiate (doctor’s) dissertation at the Imperial Alexander University in Helsinki and was awarded his doctorate in philosophy. The 22-page dissertation De nominum declinatione in lingua Syrjaena is included with minimal editing in the grammar published in the autumn of 1844 (III Nominals, A. Nouns, § 24–31). Syrjaenica is a critical edition of Elementa grammatices Syrjaenae and seven wedding laments collected by Castrén, translated into English with editors’ comments. <h3><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2264" target="_blank" rel="noopener">View the whole volume (pdf)</a></h3> (<a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/aac6281f49fb8537ffb9da986d7722d5.pdf" target="_blank" rel="noopener">View the whole volume without frames</a>) <h3>Contents</h3> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/880" target="_blank" rel="noopener">Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series</a> by Juha Janhunen <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2266" target="_blank" rel="noopener">Editor’s Foreword</a> by Paula Kokkonen Matthias Alexander Castrén: Elementa grammatices Syrjaenae Fundamentals of Zyrian Grammar <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2267" target="_blank" rel="noopener">Preface</a>  <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2268" target="_blank" rel="noopener">I Phonetics</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2269" target="_blank" rel="noopener">II Accent and Quantity</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2270" target="_blank" rel="noopener">III Nominals</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2271" target="_blank" rel="noopener">IV Verbs</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2272" target="_blank" rel="noopener">V Postpositions</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2273" target="_blank" rel="noopener">VI Adverbs</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2274" target="_blank" rel="noopener">VII Conjunctions</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2274" target="_blank" rel="noopener"> VIII Interjections</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2275" target="_blank" rel="noopener">The Gospel of Matthew, Chapters 4–7</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2276" target="_blank" rel="noopener">Foreword to the Vocabulary </a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2276" target="_blank" rel="noopener"> Vocabulary (Index Vocabulorum)</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2277" target="_blank" rel="noopener">Corrigenda</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2278" target="_blank" rel="noopener">Abbreviations</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2279" target="_blank" rel="noopener">Sources</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2280" target="_blank" rel="noopener">Appendix</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2280" target="_blank" rel="noopener"> The Gospel of Matthew (Chapters 4–7) </a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2280" target="_blank" rel="noopener"> in the Vyčegda Dialect</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2281" target="_blank" rel="noopener">Wedding Laments</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2281" target="_blank" rel="noopener">Collected by Matthias Alexander Castrén</a> Seven Wedding Laments in the Ižma (Iźva) Dialect by Paula Kokkonen 1. On the first day of the wedding 2. When the bride goes to the sauna 3. When the relatives have gathered 4. When the bridegroom comes to the wedding 5. On the morning of the wedding day 6. In the morning, to the father 7. In the morning, when the bridegroom comes <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2282" target="_blank" rel="noopener">Sources</a> Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén Ed. Paula Kokkonen & Jack Rueter Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Date A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource 2022 Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors Format The file format, physical medium, or dimensions of the resource hardcover, PDF Language A language of the resource English, Komi Identifier An unambiguous reference to the resource within a given context ISBN 978-952-7262-39-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-40-5 (online/pdf) Coverage The spatial or temporal topic of the resource, the spatial applicability of the resource, or the jurisdiction under which the resource is relevant 1843–1844 https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/410b24df32e364994ad6eeb747ad1892.pdf 24947983bd0300a5e84d0cad5a0053a6 PDF Text Text Itineraria: Practical Information Praical Information The coordinates The coordinates of all identified and localized places are given with latitude and longitude according to the ETRS89 geographical coordinates ~WGS84. In addition, Finnish places have been localized in MML karttapaikka (https://asiointi.maanmittauslaitos.fi/karttapaikka/) according to the ETRS-TM35FIN system, the Swedish ones in Lantmäteriet/Kartsök och ortnamn (https://kso.etjanster.lantmateriet.se) according to SWEREF 99 TM and the Norwegian ones in Norgeskart (http://www.norgeskart.no) according to EU89 UTM-sone 33. Places in Russia, Mongolia and China have been localized mainly using Google Earth and Google Maps (http://maps.google.com). In the Enisej region also the Mapcarta Interactive map (https://mapcarta.com) has been used, although its reliability regarding details can be questioned. See also the list of references. Explanation of technical signs <> an unclear or illegible word or expression; the length of the illegible word is shown with <----> [] parts of words abbreviated by Castrén italics ǁ 1. (in the notes), the final version, followed by the outstricks en version(s) – In cases of expressions consisting of more than one word, the note number referring to text-critical notes is mostly put after the first word, but if the first word is provided with a commentary, it can be found after the last word of the expression. ~ an unaltered part of the sentence or expression 13 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 13 21.8.2019 15:44:46 � Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Practical Information (Itineraria) Subject The topic of the resource Itineraria 1. Manuscripta Castreniana, Personalia II,1. Pp. 1–691. Itineraria 2. Manuscripta Castreniana, Personalia II,2. Pp. 692–1647. ISBN 978-952-7262-12-2 (1–2, print/hardcover), ISBN 978-952-7262-13-9 (1, print/hardcover),  ISBN 978-952-7262-14-6 (2, print/hardcover), ISBN 978-952-7262-15-3 (online). 80 € (1–2). Creator An entity primarily responsible for making the resource Timo Salminen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Date A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource 2019 Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/cbe697446cd1008925ecf5b8018add37.pdf c6065dd32e7b570921dffa865117cc6a PDF Text Text Itineraria: Vocabulary Vocabulary: Main Terms and Concepts in M.A. Caﬆrén’s Travel Diaries and Reports Weights and measures aln (Swedish ell) aršin (Russian ell) desjatina (десятина) famn (Swedish fathom) fot (Swedish foot) kanna (jug) kvarter (qvarter) lispund mark mil (league) puda saženˈ (Russian fathom) skålpund (pound) stop (stoup) våg verst 59 cm (= 2 feet = 24 inches) ca. 71 cm (= 28 inches) ca. 10 900 m2 (= 2400 square fathoms; 1 fathom = 7 feet = 2.134 m) 6 feet = 3 ells = 1.78 m 29.7 cm (= 12 inches) ca. 2.6 l (2 stoups) ½ Swedish foot (= ca. 14.9 cm) ca. 8.5 kg (20 Swedish pounds) ca. 212.5 g (½ Swedish pound) 10.7 km (= 10 Russian versts) ca. 16.4 kg (= 40 Russian pounds) 7 English feet = 3 aršins = 2.13 m ca. 425 g ca. 1.3 l Fi. vieko (gammal Carolin à 20 styfwer), 17 kg (Itkonen 1948 II: 202, 219) 1067 m (500 saženˈ) Others airan/ayran kalym kumys parka Sibirjak tabun ulus uprava volost an alcoholic beverage made by distilling fermented cow’s milk, cf. kumys (Tat.) bride tax, price for a bride an alcoholic beverage made by distilling fermented mare’s milk, cf. airan/ayran anorak, a coat with a hood a Russian born in Siberia a flock of 30–70 mares and one stallion village, especially among the Mongolian and Turkic peoples of Siberia local authority in Siberia local community, municipality in the countryside 14 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 14 21.8.2019 15:44:46 �Itineraria: Vocabulary войлок земский заседатель инородец исправник кибитка курья малица песок подать подорожная приход проток становой пристав старица старшина хребет яр ясак thick, felt-like woollen cloth member of a local administrative and jurisdictional organ in the countryside (земский суд) (Большая российская энциклопедия 10, Москва 2008: 448–449.) foreigner, subject of the Russian Empire belonging to certain ethnic groups listed in legislation (indigenous peoples) a district police chief in Russia from 1775 until 1917 (Яновскiй 1894) a covered wagon or sleigh (Энциклопедическiй словарь… XV: 41–42) branch of a river running into a plain and disappearing there a fur coat or actually smock made of reindeer hide with the fur on the inside (Sirelius 1913) sandbank taxes paid in ready cash by settled inhabitants a document with which a traveller could attest his right to obtain state-owned horses for transport (Энциклопедическiй словарь… XXIV: 800–801?) (rural) parish branch of a river local police commander for a стан consisting of a few municipalities (Большая советская энциклопедия 24:1, Москва 1976: 1247–1248.) old, dry riverbed ‘eldest’, leader of a local community (Энциклопедическiй словарь… XXXI: 460) ridge ravine tribute (tax) collected in natural products in Siberia and Northern Russia 15 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 15 21.8.2019 15:44:46 � Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Vocabulary (Itineraria) Subject The topic of the resource Itineraria 1. Manuscripta Castreniana, Personalia II,1. Pp. 1–691. Itineraria 2. Manuscripta Castreniana, Personalia II,2. Pp. 692–1647. ISBN 978-952-7262-12-2 (1–2, print/hardcover), ISBN 978-952-7262-13-9 (1, print/hardcover),  ISBN 978-952-7262-14-6 (2, print/hardcover), ISBN 978-952-7262-15-3 (online). 80 € (1–2). Creator An entity primarily responsible for making the resource Timo Salminen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Date A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource 2019 Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/c22ce682a4ba307cee7c2825c50bd3f3.pdf 8bce052c9c4bf0ac65d314bb7df47d44 PDF Text Text Itineraria: List of Illustrations Liﬆ of Illuﬆrations Introduction Khanty men in reindeer-drawn nart sleighs t at Larjak on the River Vax in 1898 A kajuk boat on the River Obˈ in 1899/1900 k View of the steppe and Tagar Period kurgans at Oraki    Lapland 1838 Matarengi church and Aavasaksa hill A Saami cradle   Lapland and Russia 1841–1844 Kanin Samoyeds Timan Samoyeds Map of Kurostrov Island with surroundings    Russia and Siberia 1845–1849: diaries A page of M. A. Castrén's travel diary  Plans of two kurgans in Oraki ,  Plan of a kurgan at Lake Bolˈšoe (Božie ozero)  Inscriptions at Sulek (Utschum)  Profile plans and a ground plan of kurgans  at Abakan (Katschinska domen) Directions of burials in the cairns at Abakan  Inscriptions at Arbaty  The same inscriptions as above drawn in a different hand  Inscriptions at Majdaši  Plan of a kurgan at Askiz  Ground plan and two profile plans of kurgans at Askiz  16 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 16 21.8.2019 15:44:46 �Itineraria: List of Illustrations Plan of burials in a kurgan at Askiz Plan of burials in another kurgan at Askiz Plan of a kurgan at Askiz The Kys-taš statue at Askiz Plan of the Aalep-tas kurgan at Askiz The making of airan Profile plan of a kurgan on the River Beja Ground plan of the above-mentioned kurgan Inscriptions located opposite Lugavskoe on the Enisej Row of stones in Tesˈ A fishing hook of the Soyots Stone sculpture on the River Ujbat Inscription on the River Ujbat Plan of a kurgan on the River Ujbat A row of stones at a kurgan in Tesˈ A stone at a kurgan on the River Oja Figures on a stone on the River Oja Figure on the same stone as above A rock with inscriptions at Abakansk Inscriptions at Abakansk Inscriptions at Abakansk Inscriptions at Abakansk Inscriptions at Abakansk Inscriptions at Abakansk Inscriptions at Kopjon Figure on a rock downstream from Tesˈ A shaman’s hat Plan of a ruin hill at Konduj                     –    ,     17 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 17 21.8.2019 15:44:46 � Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource List of Illustrations (Itineraria) Subject The topic of the resource Itineraria 1. Manuscripta Castreniana, Personalia II,1. Pp. 1–691. Itineraria 2. Manuscripta Castreniana, Personalia II,2. Pp. 692–1647. ISBN 978-952-7262-12-2 (1–2, print/hardcover), ISBN 978-952-7262-13-9 (1, print/hardcover),  ISBN 978-952-7262-14-6 (2, print/hardcover), ISBN 978-952-7262-15-3 (online). 80 € (1–2). Creator An entity primarily responsible for making the resource Timo Salminen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Date A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource 2019 Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/9dac525fb37d91aca9d7f2da82ed0559.pdf d957058bfdca5db3c6907236760551bf PDF Text Text Itineraria      Castrén’s travel descriptions and letters are cited in the comments to his travels in this series. Therefore, they are not listed or referred to with detailed references in this introduction. Das Ausland published among many other travel descriptions a lengthy relation of Middendorff’s journey in April 1844. Das Ausland 94–100/1844. It printed a brief account of the first months of Castrén’s journey on 19 Oct. 1845 according to the journal of the Ministry of Public Education, three of Castrén’s travel reports, and to conclude, a summary of his results on 14 Dec. 1849. Das Ausland 292/1845; 299/1849. (TS) Castrén 1852a; 1852b; 1852c; 1855. Castrén 1853b; 1856. Castrén 1953; 1967. Castrén 1857b, see esp. p. V–VI; in German, Castrén 1857a. Matthias Alexander Caﬆrén as a Travelling Researer Ti m o Sa l m i ne n M.A. Castrén’s travels in literature M.A. Castrén’s travels have been addressed in scholarly, semi-scholarly and popular literature since his lifetime. Already during his journeys Castrén sent letters and descriptions to be published in the press in both St Petersburg and Helsinki. Three of these items printed in German in the Bulletin of the Academy of Sciences also n appeared in the German newspaper Das Ausland.1 Castrén himself d published his travelogues of 1838–1844 as a book in 1852, and travel reports and letters of years 1845–1849 were edited posthumously in 1855.2 German editions of them appeared in 1853 and 18563. An abridged popular book in Finnish was published in 1953, appearing in a second edition in 19674. All of Castrén’s journeys are also more or less directly reflected in all his scholarly publications, most directly perhaps in the ethnological lectures that he gave at the University of Helsinki within a period of a little over three weeks in May 1851.5 In addition to them there have been several shorter descriptions and analyses of Castrén’s journeys in different contexts in both scholarly and popular literature since then. Castrén himself contextualized his expeditions primarily in a Finnish-national framework, i.e. the rise of the national movement and the scholarly disciplines related to it. Both his newspaper articles and the book were meant for the so-called general public, and in this context it was appropriate to highlight only the aspects of the journeys that had the closest connection to the readership. The international scholarly background was regarded as distant, nor was there any identification with Russian aims. Perhaps he preferred the Finnish-national point of view also in other respects, although he must also have been aware of the international roots and significance of his journeys and work. This can be seen in the references that he makes throughout his reports and diaries. It is to be expected that Finnish scholars have described and analysed Castrén’s travels primarily in a Finnish-national context, and it remained so until the 1980s. This perspective however, is not exclusive, and especially the academic context of St Petersburg is 18 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 18 21.8.2019 15:44:47 �Introduction often explained. The very earliest biography of Castrén, written by Anders Johan Sjögren (1794–1855) and published in Russian in 1853 and in Swedish in 1855, is a special case in several respects.6 For Johan Vilhelm Snellman (1806–1881), Castrén’s journeys were practically exclusively a part of the national movement in Finland. The significance of the Academy of Sciences in St Petersburg lay only in the economic support it provided to Sjögren and Castrén. Snellman even acknowledged the whole idea of a Siberian expedition to Sjögren, without mentioning the initiatives of other members of the academy at all.7 Aarne Michaël Tallgren followed almost completely Snellman in his whole description of Castrén, although with more emphasis on personal factors.8 Also Aulis J. Joki’s brief account of Castrén stands in a similar relation of dependence to Snellman.9 Emil Nestor Setälä connected Castrén’s work to national development in Finland, mentioning, however, its international connections but not saying anything about earlier travellers in Russia and Siberia.10 For Carl Axel Nordman, the framework within which he defined the significance of Castrén’s journeys, was the development of Finnish archaeology. The background provided by earlier archaeological studies of Siberia by scholars sent from St Petersburg was not mentioned.11 The international scholarly background from which Castrén’s fieldwork arose was given more prominence in analyses from the 1970s onwards.12 In his history of Oriental studies in Finland, Pentti Aalto connected Castrén’s travels almost exclusively to the aims of the Imperial Academy of Sciences.13 In this respect, his approach differs from that of all other Finnish authors, but it is, of course, determined by his scope, which is international in character. Mikko Korhonen’s emphasis is on the Academy and its interests combined with a Finnish background from the viewpoint of the history of linguistics14, and Günter Johannes Stipa presented a little later also the relevant international roots within linguistics15. Neither of them showed much interest in the general roots of Castrén’s journeys in intellectual history. The author of this introduction has earlier attempted to combine the Finnish and Russian factors behind Castrén’s journeys from an archaeological perspective.16 Castrén’s travels were briefly described also in connection with the general history of Finnish expeditions. Their context in those descriptions and especially the one published in 1989 lies mainly in the Finnish-national disciplines, but it is also mentioned that he extended his fieldwork beyond narrow national borders. The significance of the Imperial Academy of Sciences for his journeys is also presented.17 In the history of Finnish learning and science, published in 2000, Castrén’s travels are mentioned in several contexts but not analysed or explained in any way.18              Шегренъ 1853; Teckning 1855. Snellman 1870: esp. p. XXXIV– XXXVII, XLIV–XLVIII. Tallgren 1913: 25–27, 54–55 75– 82. Joki 1953: 7–9. Setälä 1915: 4–7. Nordman 1968: 15–17. Most recently, see Lehtinen, I., 2017: 99–104; Castrén 2017b in general. Aalto 1971: 32, 83–85. Korhonen, M., 1986: 46–53. Stipa 1990: 292–308. Salminen, Timo, 2003: 36–40. Janhunen 1989: 142–144; Halén 1989: 177–180, 196; Korhonen, M., 1989: 225, 227–236; Tiitta 2009: 45–47. Tommila 2000: 126; Herlin 2000: 42, 152, 154, 163, 169; Karlsson – Enkvist 2000: 227, 233, 245, 247, 275, 277. 19 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 19 21.8.2019 15:44:47 �Itineraria      Louheranta 2006: esp. p. 84– 86, 119–121, 235, 251–253, 263; 2019. Vermeulen 2015: 44–81, 108– 202 etc.; Ahola – Lukin 2016: 35–36, 55–59; Dahlmann 2009: 115; Lehtinen, I., 2017: 99–104. Teckning 1855: 238–245; Шегренъ 1853. Karl Fridrixovič/Fedorovič Tiander (1873–1938) was a researcher in St Petersburg/ Leningrad, whose grandfather had been a goldsmith in Loviisa, Finland. Tiander published works on different topics of history, literature, theatre and linguistics in the first decades of the 20th century. WorldCat Identities, http://www.worldcat. org/identities/lccn-nr88-5725 ; Kansallismuseo, Kuukauden esine, Syyskuu 2005, http:// www.kansallismuseo.fi/fi/kansallismuseo/kokoelmat/kuukauden_esine_2005/kaulakoru. Тiандеръ 1904: 14–15, 18–44 (on Hegel on p. 19). Olavi Louheranta discussed Castrén’s travels and fieldwork in connection with his analysis of Kai Donner in the development of cultural anthropology, in particular from a psychological viewpoint.19 Joonas Ahola and Karina Lukin have recently analysed also Castrén’s travels in their introductory article to the new Finnishlanguage edition of his mythology lectures. They base their view on Han F. Vermeulen’s ideas of the emergence of ethnology and ethnography in Siberia during the 18th-century expeditions of the German-born scholars educated in the spirit of the Enlightenment. A similar view has also been proposed by Dittmar Dahlmann, but neither Dahlmann nor Vermeulen has dealt with Castrén because of the chronological limits of their works. Castrén’s ethnographic work has, however, been recently analysed by Ildikó Lehtinen.20 It could be expected that works published in Russia and Soviet Union would connect Castrén’s expeditions above all to the tradition launched by the Imperial Academy of Sciences. Actually, this is not always the case. The first extensive biographical account of Castrén was written by A.J. Sjögren and published in the Вѣстникъ of the Imperial Geographical Society. Castrén had been elected corresponding member (членъ сотрудникъ) of the society in 1850. Sjögren’s biography of Castrén was published in Swedish in 1855, without the author’s name. The Swedish version is cited here. For Sjögren, Castrén was above all the continuator of his own work, and this is also the main context for his journeys. Neither discussion in the Academy of Sciences nor other earlier expeditions are explained. It was indeed Sjögren’s efforts that Castrén could thank for the opportunity to travel to the east, but apparently Sjögren wanted to play down the role of other Academy members in achieving the expeditions. This point of view also explains why Snellman gave this honour so exclusively to Sjögren (see above).21 The second Russian account, published by K.F. Tiander22 in 1904, gives a lengthy account of Castrén’s travels, but because Tiander was dealing with Castrén’s work in the context of research in the Finnish language, he presented his journeys mainly in the Finnish context, of course providing them with a relation of the ideas of the day in academic circles and society and noting Sjögren’s role in the process, but omitting other connections, also the Russian ones, almost completely. Interestingly, Tiander emphasized the significance of Georg Wilhelm Friedrich Hegel’s (1770–1831) philosophy for Castrén during his formative years.23 The whole question of whether it was Finnish, Russian or international factors that determined Castrén’s work was relatively marginal in the multi-disciplinary collection published in Leningrad for the 75th anniversary of Castrén’s death. V.G. Bogoraz mentioned 20 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 20 21.8.2019 15:44:47 �Introduction both Finnish and Russian backgrounds, but he did not go deeper into them and their mutual relationship.24 The Soviet view of the 1920s noted Castrén’s criticism towards circumstances prevalent in Russian society in the 1830s and 1840s.25 Jurij Belokobylˈskij’s survey of Bronze Age and Early Iron Age archaeology in Siberia presented his journeys in the context of archaeological expeditions to Siberia with emphasis on Russian topics.26 Most works dealing with Castrén’s travels have not traced the roots of the interests of the Academy of Sciences further back into history or explained their emergence. Most explicitly this is done in Jurij Belokobylˈskij’s book. Literature published in Western Europe is mostly completely unaware of Castrén. It is typical of all descriptions and analyses of Castrén’s journeys at least until the middle of the 20th century that they construct a hero myth27 of a researcher and national actor defying difficult circumstances, endangering his health and returning home halfdead. In itself, this picture is not false, but both conscious and subconscious selections have been made to strengthen the hero image. Castrén himself already began to construct the hero myth. An especially interesting and even striking comparison with the published travelogue is provided by his preserved diary notes from the summer of 1842. The unlucky sailing voyage from Arxangelˈsk towards the Ter shore is described quite differently in the diary and in the published travel book, and the difference lies precisely in the fact that in the published version Castrén exaggerated the difficulties he suffered especially in the fishermen’s village of Kozly and made them last longer than they actually did.28 Elsewhere in his published description, Castrén often omitted or marginalized his social contacts with the Russian elites of the villages and towns that he visited, possibly to make his travels appear to be more of a solitary effort, independent of Russians. Another and often quite different image is provided by his travelling companion Johan Reinhold Bergstadi’s (1820–1850) diary of 1845–1846, published by J. Oskar I. Rancken29, where we see Castrén also bargaining in markets, singing quartets with other Finns in St Petersburg and enjoying good food and wine in both the Russian capital and other towns and cities.30 Other forms of resoluteness also belong to the Castrénian self-portrait. He is terrifying to his adversaries such as a Russian robber trying to take his reindeer and money in 1843 but at the same time generous to the indigenous inhabitants of the tundra and taiga. Several examples of the latter attitude are given. A specific way of presenting a mythologized Castrén can be found in cases where his significance as a model and forerunner of the later generations of scholars is discussed.31         Богораз 1927: esp. 4, 10, 16, 24–26, and other articles in the collection Памяти М.А. Кастрена. Богораз 1927: 10–11, 17–19, 34. Белокобыльский 1986: 54–56. On myth as signified speech, Barthes 1994: 173–179; on applications of hero myths in early Finnish archaeology also involving Castrén, see Salminen, Timo, 2003: 176–178. Cf. Blunt – Stearn 1971: 68–69, an account of Carl Linnaeus’s (von Linné’s) conscious exaggerations of the obstacles he had met and even visits to nonexistent places. Rancken 1884. Quoted in the commentary notes to the 1845–1849 journey in this volume. See, e. g. Lehtisalo 1959: 6, 112, 115; Donner, K., 1933: 5, 71, on archaeologists, Salminen, Timo, 2003: 73, 78. 21 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 21 21.8.2019 15:44:47 �Itineraria     All the maps of Castrén’s journeys published until now contain errors. In some cases, they can be explained by the fact that no detailed description of Castrén’s travel routes has been published until now, but for some others there is no reasonable explanation. The most correct map before this edition is Tallgren 1913: appendix and the most erroneous mistakes can be found in Tiitta 2009: 45. Castrén’s letter to A.J. Sjögren on 27 Sept. 1838, see the volume of letters in this series. When citing letters by Castrén in this article, I refer the reader to the volume of Castrén’s letters in this series. The references to the original sources in archives can be found there. Korhonen, M., 1986: 40–41; Stipa 1990: 292–298; Setälä 1915: 6. Branch 1973: 93–100; Sjögren 1955: 119–121. In addition to the works cited here, Castrén’s travels have been mentioned in a large number of articles and other short works since his death, and practically all the different ways of considering their context have been applied previously in the literature. Therefore, this introduction concentrates on the one hand on the practical side of the journeys and on the other hand on the way Castrén saw the different phenomena that he encountered. What is new in whole of this publication of his travels is the possibility to make Castrén’s field research process visible by commenting on his diaries and notebooks, published here for the first time. Castrén’s travels: where and why?32 Lapland 1838 and Karelia 1839 Matthias Alexander Castrén made his first, still quite tentative, journey to Lapland in the summer of 1838. His main aim during this short journey was to become acquainted with the Saami language and folklore, because he had decided to devote himself to studies of the Kalevala and Finno-Ugric languages instead of the Oriental (Sea mitic) languages which he had originally considered to be his main interest.33 The inspiration for this came from both the publication of the Kalevala in 1835 and by the language and folklore studies by fora eign scholars such as Rasmus Rask (1787–1832) in the first decades of the 19th century.34 Castrén travelled at the cost of his friend Carl Robert Ehrström (1803–1881), district physician of Tornio, who could follow his companions only to Peltovuoma village in Kittilä before returning to his duties. His other companions were the naturalist Jakob Fredrik Blank (1808–1860) and Pastor Josef Vilhelm Durchman (1806–1891) on his way to become the chaplain in Inari. They visited Aavasaksa Fell on Midsummer Eve, continued to Peltovuoma village and crossed the fells from there to Inari and further on to Utsjoki. A Saami catechumen called Isaksson from Norway was Muonio at the same time to learn Finnish, and he and Castrén could teach each other their respective languages. On the way from Tornio to Peltovuoma, the friends made short visits also to the Swedish side of the border, for example the Kengis ironworks. After Blank took another way back, Castrén and Durchman, who did not remain in Inari yet, wandered with their local guides through Sodankylä and Kemijärvi to Kemi in August. Castrén used the material he had collected in his works on both the Saami languages and Finno-Ugric mythology. Also A.J. Sjögren had visited the area between Utsjoki and Sodankylä in 1826.35 22 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 22 21.8.2019 15:44:47 �Introduction Two published descriptions and a field notebook survive from this journey. The first report was printed in Helsingfors Morgonblad in 1839 (No. 2 in this volume) and the second, more extensive, one in Nordiska resor och forskningar in 1852 (No. 1 in this volume). The r notebook, in extremely worn condition and therefore partly illegible (No. 4), complements the published reports especially concerning the route that was travelled and some descriptive details. Also the article Ett Postscriptum (No. 3) can be connected to this journey, dem spite the date given to it by Carl Gustaf Borg in NRF.36 Also the text known as Utdrag ur ett bref dateradt Kuolajärvi den 3 December 1841 was written in its original form in Muonio in 1838 (see p. 584). While Castrén was travelling in Lapland, an expedition to Siberia was being prepared at the Imperial Academy of Sciences. The general plan was accepted on 18 May 1838. The idea for the expedition had been launched by the academician Karl Ernst von Baer (1792–1876) in 1837 and its main emphasis was scientific, but also a linguist-ethnographer was sought for it. A.J. Sjögren was proposed for the task, but he declined because of problems of health and he began to search for another scholar in Finland. Sjögren came to Helsinki at the beginning of August and asked Ivar Ulrik Wallenius (1793–1874) and Johan Gabriel Geitlin (1804–1871), but neither of them was willing to participate. Sjögren met at least Wallenius personally; there is no mention in his diary that he would have met Geitlin. Sjögren tells in his biography of Castrén that Wallenius and Geitlin suggested Georg August Wallin (1811–1852), later well-known as a scholar of the Arabic language, and Matthias Alexander Castrén to him. It was Sjögren’s choice to prefer Castrén, because he thought that a person born in northern Finland would endure the difficulties of travelling better.37 However, no final decision was made yet at the Academy. Sjögren explained the delay to Castrén with reference to the economic difficulties caused by the Russian military campaign in Bukhara and Khiva, but the actual reason was that K.E. von Baer had sent a programme of scientific questions to the Governor General of Western Siberia, Prince Pëtr Dmitrievič Gorčakov (1789–1868), and the answers did not arrive until early 1841. Sjögren informed Castrén about the delay, writing that he could organize his studies as he wanted in the meantime.38 Therefore, Castrén’s second journey, to Finnish and Russian Karelia in 1839, was a kind of substitute for the Siberian expedition. The Finnish Literature Society awarded him a grant for collecting folklore in Finnish and Russian Karelia, which he did in the summer of 1839. His aim was to collect additional material for his a Swedish translation of Kalevala epic. The Finnish version had been published by Elias Lönnrot (1802–1884) in 1835. According to Irma    For references and other notes, see the commentary to the texts in this volume. Sjögren met Wallin in 1840 when the latter applied to study at the Oriental Institute in St Petersburg in order to begin a career in diplomacy but was not accepted. He went on to attend lectures at the University of St Petersburg in 1840–1842. Öhrnberg 2010: 28–35. Sjögren 1855: 241–242; Branch 1968: 337–340; Korhonen, M., 1986: 47, 50–51. See also KK Coll. 209.75: Eph. 8 Aug. 1838; Sjögren 1955: 208, 210–212. 23 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 23 21.8.2019 15:44:47 �Itineraria       Sulkunen 2004: 62–63; Karkama 2001: 273; Laaksonen 2008: 284; Siikala 2008. Sulkunen 2004: 77–81, 83. Castrén was paid 500 [silver?] roubles for his translation. SKSA B1611–1612, minutes of the Finnish Literature Society, 3 March 1841, 16 March 1842. Anttila 1931: appendix map. Branch 1973: 62–71, 93–100. Haavio 1952: 36. Teckning 1855: 243 claims erroneously that Castrén would also have been in Lapland in 1839. Sulkunen, of all of Lönnrot’s contemporaries Castrén was the one most excited by the Kalevala, but on the other hand he did not accept the idea of it as describing real history. Instead, he represented the mythological tradition of interpretation. He also believed it to be an original folk epic as a whole, only being compiled by Lönnrot.39 Sulkunen has connected Castrén’s Karelian journey to a hegemony project within the Finnish Literature Society, where Lönnrot and Castrén together aimed at pushing aside the literary heritage of the late Carl Niclas Keckman (1793–1838). Keckman had bequeathed to the society, among other things, an unfinished Swedish translation of the Kalevala, but Lönnrot and Castrén exploited the material for their personal career purposes and deliberately assigned Keckman to oblivion. Sulkunen suggests that this was precisely the reason why the society supported Castrén’s journey to Karelia, and Castrén, in turn, was inclined to construct the myth of Lönnrot as national hero who had discovered the Finnish national epic and reassembled it.40 Castrén and his two young companions, Johan Martin Jakob af Tengström (1821–1890) and Johan Robert Tengström (1823–1847), began their journey in northern Savonia and Finnish Karelia, visiting places where also Elias Lönnrot and A.J. Sjögren had been in the previous years. Lönnrot had crisscrossed in the region in 1828, 1832, 1834 and 1837, most probably also in 1838, and would return there in 1842.41 Several points of the whole southern part of Castrén’s route south of Kajaani coincided with the route taken by Sjögren in 1824– 1825 and the northern part as far Kuusamo with Sjögren’s journey in late 1825.42 Having left Finnish Karelia, Castrén with his companions visited Lönnrot in Kajaani to get his accordance to his plans and continued from there to the Russian side of the border. Folk poetry was collected in several villages, most importantly in Vuokkiniemi. Castrén was quite selective, leaving aside material that he considered too similar to what had already been published in the Kalevala in 1835, or being too lyrical in character. Martti Haavio has noted how Castrén’s report displays his lack of experience as poetry collector at that time.43 Castrén’s Swedish translation of the Kalevala was indeed completed in 1841. The travellers returned via Kuusamo, Oulu, Ostrobothnia and Tavastia to Helsinki. Two different versions of the travel report survive, the one Castrén delivered to the Finnish Literature Society in the autumn of 1839 (No. 6), and the one he published in NRF in 1852 (No. 5). There is also a fragmentary notebook, consisting mainly of word lists and short folklore notes (No. 7). The folklore (folk poetry) material that Castrén collected will be dealt with in another volume of this series by another editor.44 24 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 24 21.8.2019 15:44:47 �Introduction Castrén seems to have made a journey to Northern Ostrobothnia in summer 1840, but nothing is known about it except a sole mention of a trip of this kind in his report to the Imperial Academy of Sciences in 1852, also published in this volume.  Lapland, Russia and Siberia 1841–1844 Still without any information on whether the Imperial Academy could arrange the Siberian journey, Castrén travelled to Lapland together with Elias Lönnrot in late 1841, partly at Lönnrot’s cost but also with a small grant from the Finnish Literature Society.45 They had originally planned to travel via Muonioniska to Alta to meet Pastor Niels Joachim Christian Vibe Stockfleth (1787–1866), famous for his work on the Saami languages, but because they were not sure whether Stockfleth really was to be found in Alta at the moment, they changed their plans.46 The actual trip began at the church of Kemi, reaching Kuolajärvi in November, from where they planned to proceed to A’kkel. The Saami living there were famous for their shamanistic skills, and Castrén wanted to collect their folklore. Because of the high price asked by the local people for providing transport, they travelled to Inari instead, where they heard that Stockfleth was in Kárášjohka, much closer to Inari than Alta would have been, and they continued there. After the return to Inari, Castrén alone visited a village further away in the fells between 3 and 10 February. Lönnrot did not accompany him, probably because of a dispute that had arisen between them on the way to Inari before Christmas.47 The Siberian expedition was discussed at the Academy of Sciences in the autumn of 1841, and three important decisions were made. Firstly, it was decided in its historical-philological section on 10/22 September upon Sjögren’s proposal that the linguistic-ethnographic expedition would be independent of the scientific one. Then it was decided on 24 September/6 October that the scientific expedition would be carried out under the direction of Alexander Theodor von Middendorff (1815–1894), a Baltic-German scholar. The costs would be 10,000 silver roubles. A linguistic-ethnographic expedition was also wished, which would cause 3,000 roubles additional costs.48 On 26 November/8 December 1841, the actual decision was made to carry out the humanistic expedition led by Sjögren.49 Relatively little, however, was clear at the practical level by now. Sjögren himself had decided that at least Castrén would travel, but if they travelled together, the 3,000 roubles would not be enough, and he started to seek additional funding at the Academy. On 17/29 December, he could note in his diary a discussion in which it was stated that     The grant of the society is mentioned in Teckning 1855: 244, but it cannot be verified from the minutes of the society. The society, however, was expecting to get reports from the travellers. Lönnrot wrote both from Kemi(nmaa) and Arxangelˈsk and also Castrén from the latter town. SKSA B1611–1612, esp. minutes 1 Dec. 1841, 16 March, 8 June 1842. Castrén had applied for a larger travel grant from the Alexander University but it was given to G.A. Wallin. Öhrnberg 2010: 32–33 citing the minutes of the University Senate on 4 Dec. 1841. Castrén’s letters to C.R. Ehrström, 14 June 1841, Felix von Willebrand, 11 Nov. 1841, as well as to Lönnrot 14 Sept. and 12. Oct. 1841, see the volume of letters in this series. See, e.g., Castrén’s letters to Willebrand, 3 Feb., Alexander Blomqvist, 12 Feb. and F.J. Rabbe 13 Feb. 1842. Lönnrot’s diary note on 23 Dec. 1841, quoted in Anttila 1931: 366. KK Coll. 209: Eph. 22 Sept. 1841; Baer 1842; Branch 1968: 340– 341; Sjögren 1955: 217–219. KK Coll. 209: Eph. 8 Dec. 1841; Branch 1968: 341. Sjögren noted in his diary that he is going to write to Castrén immediately, but no such letter has been preserved. Possibly he still postponed writing it, waiting for more detailed decisions. 25 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 25 21.8.2019 15:44:47 �Itineraria        KK Coll. 209: Eph. 29 Dec. 1841; Branch 1968: 341–342. Castrén’s letter to Sjögren, 14 Feb. 1842. Branch 1973: 95–98. Lönnrot’s letter to Rabbe, 2 May 1842, published in Elias Lönnrotin kirjeet, http://lonnrot. finlit.fi/omeka/items/show/658. Anttila 1931: 367–368. HYKA KoA University Senate minutes 15 June 1842 § 4. Snellman 1870: XLVI, XLVIII; Branch 1968: 342–343. Branch 1973: 124–129, 141–148. an additional 5,000 silver roubles could be found, but on the other hand, the overall opinion was that an official application for funding should be made. This did not suit Baer who replied immediately that if more funding was applied for Sjögren, also Middendorff would be entitled to an additional application. In this state of affairs, Sjögren wrote to Castrén on 28 December 1841/9 January 1842 and explained his plans. He proposed that they would start the journey together, but Castrén alone would continue to the eastern- and northernmost regions after getting used to the circumstances and learning Russian. However, editing his Ossetian grammar for publication made it impossible for Sjögren to travel before 1844. Therefore, the issue was neither discussed at the Academy before late 1843.50 Following Sjögren’s advice, Castrén and Lönnrot continued from Inari to the Kola Peninsula and via Kemˈ and Soloveck to Arxangelˈsk. Castrén actually had the idea of going from Kola to Varanger and of travelling from there to Arxangelˈsk not before August 1842, but this was not realized.51 They followed Sjögren’s footsteps of winter 1826 again from Kola to Soloveck.52 Both in Inari and on the Kola Peninsula Castrén acquainted himself with the local Saami languages, folklore and material culture, although, according to Lönnrot, his health was quite poor.53 From Arxangelˈsk he also attempted to make a trip to the Ter Shore, but because of unfavourable winds and poor health he had to turn back. Lönnrot had left Arxangelˈsk for Karelia just before Castrén’s departure, because he had stated that he would have no use for Samoyedic studies for Finnish, as he had originally thought.54 After returning from his unlucky adventure on the sea Castrén continued his work in the surroundings of the town. He was financed by the Alexander University of Helsinki with 1,000 silver roubles for the second half of the year 1842 and first half of 1843. In his application, Castrén explained as his goal the collection material on the dialects of the Finnish tribes in Russia in order to write a complete Finnish dictionary.55 During the autumn Castrén travelled via Pinega, Mezenˈ and Sëmža to Nes,ˈ arriving there at the end of the year mainly to collect material on the Tundra Nenets language. He reached Pustozërsk in February 1843. May and June 1843 were spent in Ižma to study the Komi language and culture. Castrén was travelling in the same regions that Sjögren had visited some 15 years earlier. Sjögren had been in the Arxangelˈsk region in 1827 – and even planned a trip to the Ter shore – and continued further to Ustˈ-Sysolˈsk (present-day Syktyvkar). From there he had turned south.56 From July until the middle of September 1843 Castrén was in Kolva, from where he travelled along the River Usa to the Urals and crossed the mountains in late October to get to Obdorsk (present-day 26 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 26 21.8.2019 15:44:48 �Introduction Salexard) at the beginning of November. In the meantime, funding from the Academy of Sciences for his further journey became unsure. Academicians K.E. von Baer and Peter von Köppen (1793–1864) namely preferred the Hungarian researcher Antal Reguly (1819– 1858) for the scholarship, because Reguly was in St Petersburg doing research on Finno-Ugric themes in 1841–1843 and had become acquainted with several members of the Academy. He travelled in Siberia in 1843–1846. Sjögren expected Castrén to send a short dissertation to the Academy to show his competence and asked him to do so several times, but finally decided to make the official proposal without it. Prior to this, on 17/29 December, he went to the Minister of Public Instruction, Count Sergej Semënovič Uvarov (1786–1855), who was also President of the Academy of Sciences, and attempted to get his support in advance. The Minister, however, replied to Sjögren that he did not know the issue sufficiently and wanted to wait for the official decision of the Academy. He also hoped that Sjögren himself could travel. Sjögren, however, had decided to travel only if it was explicitly required by the Academy. On the next day Sjögren wrote to Professor Alexander Blomqvist (1796–1848) in Helsinki asking him to tell Frans Johan Rabbe (1801–1879) to submit Castrén’s inquiry to apply for a salary for him from Finland until his appointment was decided in the Academy. On 20 December 1843/1 January 1844, Sjögren stated in his diary that he had written an encouraging letter to Castrén, although he did not feel optimistic himself.57 On 5/17 January 1844, Sjögren discussed with Peter von Köppen who should be sent by the Academy to the east, Castrén or Reguly. Köppen still supported Reguly, because he knew him personally. Two days later, Köppen told Sjögren that Reguly had obtained funding from the Austrian government, but not enough to carry out his ongoing studies. Baer, therefore, attempted to get Sjögren’s support for obtaining financing for Reguly from the Academy. In this stage, Sjögren decided to make the official proposition to appoint Castrén in the historical-philological section on 12/24 January. A completely new counter-proposal was made by the members of the physical-mathematical section who were at present at the meeting. They asked for an additional 500 silver roubles to Middendorff and suggested that it could be temporarily taken from the 3,000 roubles assigned to the linguistic-ethnographical expedition. Baer even demanded that the whole sum of 3,000 roubles be given to Middendorff instead of Castrén, because the latter was funded by the Alexander University. Sjögren now said that he would travel himself only if circumstances permitted and this seemed impossible for the time being. Eventually, his proposal was accepted in the meeting and Castrén was given funding for three years, 1,000 silver roubles  KK Coll. 209: Eph. 29, 30 Dec. 1843, 1 Jan. 1844; Branch 1968: 342–345. 27 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 27 21.8.2019 15:44:48 �Itineraria        Bulletin des séances de la classe 1843: 335–336; Летопись Российской Академии Наук II: 308, 325; Branch 1968: 346–347; Сухова – Таммиксаар 2005: 28–29, 36–50, 244; Tammiksaar 2009: 145; Teckning 1855: 251– 252; KK Coll. 209: Eph. 24 Jan., 15 Feb. 1844; Sjögren 1955: 226– 234. See also Hf. Mbl 17/1844 where the news about Castrén’s appointment was published. Baer 1845. Baer still continued with his efforts for Reguly. Castrén had taught Reguly Finnish in Helsinki in 1841 and had given a very negative assessment of his skills and knowledge back then. He had written about it to Sjögren on 27 August/8 September 1843 and 22 July/3 Aug. 1844 (see the volume of letters in this series), and Sjögren related this assessment in the meeting of 12/24 January. Consequently, Baer left an official protest against Sjögren’s assessment and wrote also to the Lecturer in Finnish, Carl Axel Gottlund (1796–1875) in Helsinki asking for an honest estimate about Reguly and, at least according to Sjögren, for Gottlund’s support. KK Coll. 209: Eph. 28, 29 Feb., 13, 22 March 1844; Branch 1968: 344–345. Sjoegren 1844. Koeppen 1844. Kappeler 2009: 68–69. KK Coll. 209: Eph. 17, 18, 24 April 1844. Castrén shared the prize with Ferdinand Johann Wiedemann (1805–1887). According to Летопись РАН II: 326, the per year, but on the condition that Sjögren would travel with him. It was also decided to use the required 500 roubles for Middendorff’s expedition until Baer could possibly get compensation for it through a new grant from the state. After receiving formal confirmation for it from Minister Uvarov, Castrén was finally appointed on 16/28 February 1844.58 After the appointment, Baer published additional instructions for Castrén wishing above all to obtain the skulls and skeletons of Siberian peoples via him as well as ethnographic collections of them. He read them at a meeting of the physical-mathematical section of the Academy on 8 March 1844.59 Castrén received detailed special instructions for the Siberian journey from A.J. Sjögren in January 1844. They were written to convince the Academy to appoint him. Castrén’s region of research was restricted between the Obˈ and Enisej rivers, and it was set his special task to carry out research among the Samoyeds and the Khanty but also to collect information about the languages and cultures of other peoples such as the Kets and to investigate the situation of the Assans, Kots, Arins, Mators and Kamassian Samoyeds. It was explicitly stated that he should not divide his attention to include the Tungus and other Turkic peoples. While Sjögren considered languages to be Castrén’s primary area of research, he also required him to collect folklore, geographic and topographic information, copy inscriptions and describe Chud graves both internally and externally in relation to their surroundings. If Castrén were able to find artefacts, he should send them to the Academy.60 Peter von Köppen wrote a supplementary instruction in March 1844, in which he added some tasks to the ones listed by Sjögren, but his questions did not bring any really new fields of research within Castrén’s scope.61 As a statistician, Köppen had classified all the peoples living in Russia62 and it was in his interest to make Castrén collect additional data for him. After a stay of two months for collecting material on the northern dialects of the Khanty language, culture and society Castrén had to give up plans to travel to Turuxansk because of his deteriorating health and turned southwards instead. After being diagnosed with tuberculosis by a Polish doctor, he eventually left for Finland in March 1844, i.e. just after the Academy of Sciences had made the decision to appoint him for an expedition to the east. Sjögren got to know about this on 5/17 April and after some hesitation he presented it at the Academy. Academician C.F. Graefe (1780–1851) suggested there that they would wait until the next autumn to see whether Castrén’s health had been restored, and the issue was left at that.63 Castrén arrived in Helsinki on 15 May 1844 after travelling for two and a half years in the north. Here he learned that he had been 28 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 28 21.8.2019 15:44:48 �Introduction awarded half of the Demidov Prize by the Academy of Sciences for his Komi grammar as well as money for printing costs, a total of 1,000 silver roubles.64 The Alexander University gave him the Alexander grant, a special stipend for travel, in Castrén’s case most probably 900 silver roubles.65 There is varying contemporary information on whether it was only his poor health or also his desire to arrange the material collected during the past years that brought Castrén back to Finland, but it seems that both reasons contributed to these developments. The issue is explained in more detail and with source references in the commentary notes on p. 544–546 to the travels in 1841–1844. The reader is also referred to Castrén’s letters, published in a later volume of this series. Castrén also published a description of this journey in 1852 (No. 8 in this volume). In addition to it, two unpublished notebooks with miscellaneous notes (Nos. 9 and 12), a fragmentary travel diary from the summer of 1842 (No. 11) and a letter extract published previously as Utdrag ur ett bref, dateradt Kuolajärvi den 3 December 1841 (No. 10) are preserved. Actually Castrén has did not originally write the Utdrag at all in Kuolajärvi in 1841 but in Muonio in 1838, which g can be seen in the modifications that he made to the text. Because this publication aims at the last versions by Castrén, the text has been kept in its traditional connection with the 1841–1844 journey. The linguistic materials are analysed in separate volumes of this series by different editors. Castrén was considered to be an expert of the questions about Samoyed languages and cultures now. His expert position can be seen from the fact that the Academy of Sciences asked him for a review of Alexander Gustav von Schrenk’s (1816–1876) travel book Reise durch den Tundren der Samojeden for a possible Demidov Prize. It is n probably Sjögren’s influence that can be recognized in this request. Also, Castrén himself swiftly took an expert position presenting a detailed criticism of Schrenk’s linguistic and ethnographic observations.66 His assessment as well as his account of the hydrography of the Mezenˈ district are also published here (Nos. 14 and 15). Siberia 1845–1849 After recovering for a while, Castrén left Helsinki for Russia again on 27 February 1845. He and his companion Johan Reinhold Bergstadi arrived in St Petersburg for the first time in their lives eight days later, remaining there until 12/24 March.67 Above all, he had to meet the members of the Academy of Sciences personally, which he also did, and, of course, he has also discussed the details of the instructions especially with Sjögren and Köppen.  Academy made its decision on 12/24 April, but according to Sjögren’s diary, only Köppen’s recommendation to Castrén was presented on that day with support from some other members, and the prize-winners were decided on 17/29 April; KK Coll. 209: Eph. 24, 29 April 1844; Sjögren 1955: 233 where the sum is expressed as 2,500 + 1,000 paper roubles (Banco Assignations) the rate being 1 silver rouble = 3.50 paper roubles. On the rate, see also p. 246. The sum is not given in the minutes. According to Snellman 1870: XLVI; cf., it was 900 Rub. Sr, but in Teckning 1855: 259, Sjögren writes that Castrén was awarded 6700 roubles in assignations by the university. Sjögren seems to have based this on the letter from Castrén, 3 Aug. 1844 where Castrén wrote that ‘according to what is told’ [enligt berättelsen] he was awarded 6700 roubles in assign. (= 1,900 silver roubles). However, it can be read in his later letters that he withdrew the whole sum in three instalments in 1845 (Castrén to Sjögren, 26 Apr./8 May and 12/24 Aug. 1845), which makes it most probable that the Alexander grant was less than 1,900 silver roubles. The sum 6,700 seemingly contains both the 1,000-rouble grant of 1842 and the 900-rouble Alexander grant of 1844, given in paper roubles. The grant decision in favour of Castrén was made in the University Senate on 12 June 1844, and the affirmation 29 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 29 21.8.2019 15:44:48 �Itineraria    of it by the Chancellor (Carevič Aleksandr Nikolaevič) was taken into the minutes on 17 August. There were three applicants, with Castrén receiving five votes out of 12. The most detailed vota for him were delivered by professors Alexander Blomqvist and Gabriel Rein (1800–1867). On the other hand, Professor Jakov Grot (1812–1893) and three others associating themselves with his votum, were of the opinion that the university had already supported Castrén enough, although they did not want to deny the significance of his work as such. HYKA KoA University Senate minutes 12 June § 18, 17 August 1844 § 5. The grant had been instituted in 1842, and the Chancellor had decided its amount to be 1,285 silver roubles per year. HYKA KoA University Senate minutes, 19 Nov. 1842 § 1, 21 Dec. 1842 § 3. See also Бэръ & al. 1850 with Castrén as co-author. The University Senate had awarded Bergstadi a Hedman grant for the journey and applied to the Chancellor to permit Bergstadi to travel three years with Castrén in Siberia. HYKA KoA University Senate 12 Feb., 12 Apr. 1845. On the Hedman grant, see Tietosanakirja III: 203 [Hedman, Claudius]. Rancken 1884: 3. There was a large Finnish community in St Petersburg in the middle of the 19th century. Its number has been counted ca. 11 000 in 1840 Castrén described in his diary notes the feelings evoked by the capital city. At first, he disliked its monotony, but over the following days he also found much that was beautiful there. On 16 March, he addressed sharp criticism about the atmosphere in the city where free expression of opinions was not possible and, to keep safe, it was best not to express any opinion at all of anything and to be completely uninterested in the issues of the day. In Castrén’s opinion, most people in academic and literature circles were either pedants or dilettantes. Castrén assumed that if he were not travelling to Siberia of his own will, he would be sent there as a prisoner. What was not described by Castrén but what can be read in Bergstadi’s diary, is that during their days in St Petersburg they engaged in active social life with other Finns of the city, eating, drinking wine and singing Carl Michael Bellman’s (1740–1795) quartets.68 Activities of this kind were almost completely left unmentioned by Castrén in his descriptions. Castrén and Bergstadi arrived via Moscow and Vladimir to Kazanˈ on 29 March/9 April. Kazanˈ was their headquarters for little over a month. During that time, Castrén concentrated on the Volga-Finnic languages and met scholars at the university as far as his health permitted. After short stops in Permˈ, Ekaterinburg and Tjumenˈ they stayed in Tobolˈsk for ten days to prepare for their journey. In Glazov and Permˈ, Castrén’s route coincided with Sjögren’s journey of 1827.69 Middendorff was travelling in Northern Siberia in 1842–1844. Because of the delay in Castrén’s departure they never met. From June until September 1845 Castrén studied Southern Khanty and some Samoyedic dialects in the regions of Samarovo (present-day Xanty-Mansijsk) and Surgut. After considering different possible routes to the Samoyeds, he and Bergstadi remained for the rest of 1845 in Narym. They spent the following months until March 1846 in Togur and Molčanova to collect material mainly on the Tomsk region Samoyeds or Selkups but also on the Tatars. They went on to travel via Tomsk and Ačinsk to Krasnojarsk where they arrived on 11/23 March 1846 and continued downstream on the River Enisej five days later. Along the Enisej, Castrén collected material of a wide array of languages and cultures, Tungus, Kets, Selkups, Nganasans, Enets and Nenets. In Turuxansk (present-day Staroturuxansk) he stayed for one and a half month in June and July 1846. Another long-term stay was in Dudinka where Castrén spent almost three months from August to November 1846, travelling thereafter still further north to Tolstyj Nos. Bergstadi remained in Dudinka, leaving Castrén and returning via Krasnojarsk and Kazanˈ to Finland in 1847. Castrén 30 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 30 21.8.2019 15:44:48 �Introduction attempted get a new travel companion from Finland but was unsuccessful and he continued his journey alone. During the winter and spring of 1847 he travelled back to the south, spending three weeks in Xantajka and some time in Turuxansk on the way. Castrén took on a new task on the steppes around the upper course of the Enisej in spring and summer. He collected linguistic and ethnographic material on the Tatars (Khakasses) and carried out archaeological excavations of kurgans and documented inscriptions on rocks and grave stelae (see the volume of archaeological and historical writings and the last part of this volume in this series). His main base was at Ustˈ-Abakanskoe (present-day Abakan) and Minusinsk. On 20 June/1 July, Castrén travelled without a passport to the Chinese side of the border to meet Soyots (present-day Tuvans), returning from there in August to continue his work on the steppes. He left Minusinsk for the last time on 5/17 September and arrived in Krasnojarsk 16 days later. The months until the end of 1847 were spent studying the languages and cultures of the Kots and Kamassian Samoyeds on the smaller rivers east of Krasnojarsk. Despite the restrictions in his written programme, Castrén continued via Irkutsk to Verxneudinsk (present-day Ulan-Udè) and stayed in the region southeast of Lake Bajkal until March 1848 to collect material on the Tungus, Buryats and Buddhist religion. All these had been explicitly excluded from his duties by the Academy, at least as far as the written instructions are concerned.70 He then turned towards Kjaxta and visited China for the second time before continuing via Čita and the town of Nerčinsk to the Nerčinsk mines on the Chinese border near the River Amur. He spent May and June 1848 there and returned to Čita on 26 June/8 July, staying there for three weeks before continuing to Irkutsk, where he had to stay to cure his poor health for a whole month in July–August 1848. The next long stay required by health took place in Krasnojarsk in November. It was not until then that Castrén was able to make the effort to continue to the west. Castrén had changed his route plans several times on the way, either because of practical difficulties in travelling or because he noticed that it was unnecessary to visit regions which he originally had in mind. He had to give up a planned visit to the annual market of Selijarovo in 1845 because of flooding rivers. His planned route from the Obˈ via the Vax and the Taz to the lower course of the Enisej was considered impossible to travel, and he turned towards Narym and Tomsk instead.71 After finding the desired languages and dialects on the lower Enisej, Castrén could completely give up his plan to travel to the Taz.72 He did not decide to travel to the Soyots until the summer of 1847; neither was this one of the tasks assigned to him     belonging to all classes of society. Engman 2003: 165, 308. Branch 1973: 143. Sjoegren 1844: 326; Koeppen 1844: 373. Castrén’s letters to Sjögren, 28 Aug./9 Sept. and 1/13 Dec. 1845. Castrén’s letter to Lönnrot, 28 June/10 July 1846 and Sjögren, 5/17 July 1846. 31 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 31 21.8.2019 15:44:48 �Itineraria           Castrén’s letter to Sjögren, 5/17 July 1847. Castrén’s letters to F.J. Rabbe, 5/17 Nov. 1847, 6/18 Jan. 1848, to Sjögren, 1/13 Dec. 1847. Castrén’s letter to Sjögren, 1/13 March 1848. Castrén’s letter to Fabian Collan 22 March/3 April 1847. Castrén’s letter to Sjögren, 1/13 March 1848. Castrén’s letters to Sjögren, 3/15 July, 12/24 Aug., 3/15 Nov. 1848, to Rabbe, 12/24 Aug., 3/15 Nov., 2/14 Dec. 1848. Castrén’s letter to Sjögren, 1/13 March 1848. KK Coll. 209: Eph. 27, 29, 30 Jan., 2, 6, 7, 8, 11, 13–15, 17, 20, 21 Feb. 1849 (esp. the two last dates). On the importance of the material collected by Castrén, see Korhonen, M., 1986: 64–66; Janhunen 2009. Middendorff 1875. by the Academy.73 No document is preserved in which explains his decision. After leaving to Minusinsk valley in autumn 1847, Castrén planned to travel to Irkutsk as soon as possible, but having found Kot speakers east of Krasnojarsk, he stayed there longer than he had thought.74 Furthermore, Castrén had to leave some places in the Lake Bajkal region unvisited contrary to his earlier plans.75 Castrén’s period in offices with the Academy was originally meant to end on 10 March 1848, when he should have been in St Petersburg, but he decided already in spring 1847 to apply for a short prolongation.76 The unexpected tasks between Krasnojarsk and Irkutsk introduced a new reason to stay even longer in the east. Still in March 1848, he planned to arrive in Omsk in July77, but actually he was not there until December, largely because of lengthy stops caused by deteriorating health.78 For his journey back to the west, Castrén had plans for excavations of kurgans in the Governorates of Tomsk and Omsk, but because health problems had postponed his journey until winter, he had to leave them undone. They would have also involved considerable costs.79 Castrén arrived in St Petersburg on 13/25 January 1849 and left the Imperial capital for Helsinki on 10/22 February. The most crucial task for him now was to inform the Academy of Sciences about his results. The only source we have about his programme in St Petersburg is A.J. Sjögren’s diary, and even this does not give very detailed information about his encounters. Sjögren, however, read Castrén’s report at the Academy describing the journey and its fieldwork. It was decided to award Castrén an annual grant of 700 silver roubles for three years to edit the collected materials.80 The last journey resulted indeed in a large numbers of travel reports, descriptions, diaries and notes, most of which Castrén could not publish or utilize in any way himself before his death. However, the vast material was important for future research, and therefore the most important materials were edited by Franz Anton von Schiefner (1817–1879) in St Petersburg in 1853–1862.81 They were also used by A.T. von Middendorff in his large publication of his own journey. The latter combined them with his own observations about the Siberian peoples, cultures and languages.82 Castrén’s travel plan (No. 15), nine descriptions or reports (Nos. 16–21, 23, 24, 26), the hydrography of the Enisej (No. 22) and an account of the Finnish prisoners and deported persons in Siberia (No. 25) are published here. Moreover, there are four previously unpublished travel diaries, covering the whole journey except for the period from October 1845 to May 1846 (Nos. 27–30), and calendars for 1846 and 1847 containing some brief notes (Nos. 31, 32). Again, 32 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 32 21.8.2019 15:44:48 �Introduction the extensive linguistic, ethnographic and other scholarly materials are published in separate volumes by different editors in this series, except for the field notes that Castrén wrote in his diaries. Castrén and the tradition of expeditions Two of Castrén’s four journeys can be considered as real scholarly expeditions, the one to northern Russia and western Siberia in 1841– 1844 and the one to Siberia in 1845–1849. The journey to Lapland in 1838 was a rehearsal to obtain experience of travelling in field conditions, and the one to Karelia in 1839 was for the purpose of collecting folk poetry in the sense of Elias Lönnrot, Zacharias Topelius Sr. (1781–1831) and other Finnish national-romantics. Lapland east of the Tornionjoki and Muonionjoki rivers had been annexed to the newly established Grand Duchy of Finland of Russian Empire in the Peace Treaty of Hamina in 1809, and scholarly expeditions there were just about to begin in the 1830s. Some naturalists such as the French researcher Pierre Louis Moreau de Maupertuis (1698–1759) and Swedish scientists such as Carl von Linné (1707–1778) and Lars Levi Laestadius (1800–1861) had travelled in Lapland since the first half of the 18th century, but there was no established tradition in the field of the humanities until the late 19th century.83 Karelia on both sides of the border between the autonomous Finland and Russia proper had been quickly established as an area for collecting folk poetry in the 1820s and 1830s. Publishing the first version of the Kalevala epic in 1835 had linked Russian Karelia to the a image of Finnishness being created by the cultural elites of the time. Despite cultural differences Karelia and Karelians were suddenly presented as a part of Us; also the boundary between the Finnish and Dvina Karelian languages was not distinct. Castrén’s journey in Finnish and Russian Karelia was an integral part of the continuum that lasted from the previous decade until the 1940s.84 With his journeys in Russia and Siberia Castrén was connected with both Russian and European traditions of research expeditions, while linking Finnish national(ist) interests to them. Castrén’s travels were carried out in a period when the approach emphasizing the ethnic diversity of Russia was challenged by rising Russian nationalism underlining ethnically Russian points of view and attempts to find out ‘what specifically makes Russia Russia’. Of course, the more universalistic approach did not appear overnight, but research on non-Russian peoples of the empire could not find as much support at the Academy as it had found previously.85 All three sets of instructions, written by non-Russian members of the Academy for    Linné (Linnaeus) travelled in Lycksele and Tornio Lapland as a young scholar in 1732. Kallinen s.a. [2003]: 229, 232–233; Blunt – Stearn 1971: 40–68. Sihvo, H., 2003: 66–76, 100– 143. Knight 2009: 118–128; Tammiksaar 2009: 145; Clay 1995; Ahola – Lukin 2016: 59; Sjögren 1955: 220–224. 33 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 33 21.8.2019 15:44:49 �Itineraria         Sarnowsky 2015 passim. Vermeulen 2015: 26, 92–95; Sarnowsky 2015: 207–208. Dahlmann 1999; Dahlmann 2009: 105–142. Vermeulen 2015: 202–203; Ahola – Lukin 2016: 55; for a synthesizing overview of explorations of Russia, see Stagl 2009. Vermeulen 2015: 29, 44–81, 113– 122. Dahlmann 1999: 9–25; Dahlmann 2009: 39, 66–73, 82–87, 96, 105–115; Vermeulen 2015: 87–99. Dahlmann 1999: 23–25; Dahlmann 2009: 112–136; Winter – Figurovskij 1962; Vermeulen 2015: 108–122. Strahlenberg published his observations, despite the promise not to publish them he had given to the Academy of Sciences. Strahlenberg 1730. Bucher 2009: 47. Castrén, still reflect the notion of cultural diversity of the Russian Empire and necessity to collect information about it. The earliest expeditions worldwide had been made either to search for unknown continents or routes to previously known places. Their peak period was in the 15th and 16th centuries. Increasing knowledge of the earth made it possible to concentrate on more detailed questions already from the17th century onwards, but the era of traditional expeditions of discovery was not over until the end of the 18th century.86 Organizing expeditions gradually became a colonial pursuit for several European countries.87 Russia was no exception, although its expansive and colonial attention was not turned to the distant countries behind the oceans but to its own immediate neighbouring areas in Asia.88 Therefore, the Russians also found the cultural Other increasingly within their own Empire, even in its European parts.89 There had been travellers who had described their experiences and observations from Siberia since the 15th century, such as Johannes Schiltberger (1381–1440), Sigismund von Herberstein (1486–1566), Eberhard Isbrand Ides (1657–1708) and Nicolaes Witsen (1641–1717). Also the mapping of Siberia had begun in the 16th century along with the Russian conquest. Russian power had reached the Pacific Ocean in 1639 and become established in the whole Asiatic north by the end of the 17th century. There was obvious demand for research concerning the natural resources and indigenous peoples of the conquered area. The idea of the Enlightenment gave a strong impulse for expeditions to remote areas all over the world.90 These ideas were also imported to Russia through German scholars, leading to the founding of the Imperial Academy of Sciences in the 1720s. The 18th century was particularly crucial for collecting information about Siberia.91 Three expeditions of the first half of the 18th century were especially important. Daniel Gottlieb Messerschmidt (1685–1735) travelled through most of Siberia in 1720–1727. Two Kamčatka expeditions were for the purpose of seeking a new sailing route from Europe to Asia and mapping the Kamčatka region. The first one was led by Vitus Bering (1681–1741) in 1725–1730 and the second one was carried out by Bering, Johann Georg Gmelin (1709–1755) and Gerhard Friedrich Müller (1705–1783) in 1733–1743. Also the Swedish prisoner of war Philipp Johann Tabbert (von Strahlenberg, 1677–1747) travelled in Siberia in 1711–1722, ultimately together with Messerschmidt.92 Gudrun Bucher has emphasized the change brought about by Messerschmidt’s expedition: it launched the systematic collecting of information about Siberia.93 The Second Kamčatka Expedition, however, was the first one sent to Siberia with explicit instructions and 34 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 34 21.8.2019 15:44:49 �Introduction definite questions to answer. Its results and questions were used a couple of decades later as the most important basis for his own travels by Peter Simon Pallas (1741–1811).94 The questions the travellers were required to answer were mostly of a scientific character, seeking information about natural resources and sailing routes, but also languages and cultures in the area, even archaeological remains came within their scope from early on.95 Han F. Vermeulen has discussed the question of whether the travellers were also involved in the Russian colonialist project in Siberia, but in his opinion this connection was only indirect.96 The borderline between direct colonialist activities and others of a more indirect type but of colonial importance because of their applicability remains, however, unclear. In the second half of the 18th century, Ivan Ivanovič Lepëxin's (1740–1802) journey in 1769–1772, mostly in European Russia but extending also briefly into westernmost Siberia, and Peter Simon Pallas’s journey in 1768–1774 to Southern Russia and Siberia were the most prominent expeditions of the period within the Russian empire.97 Some of Müller’s observations had been published by J.G. Gmelin, the leader of the expedition, and Pallas published a threevolume description of his journey. 98 Thus, they were more readily accessible for Castrén than Messerschmidt’s unpublished notes. Müller had a broad research programme for the history and ethnography of Siberia, which he partly realized himself, and partly delegated to others with extremely detailed instructions.99 According to Müller, it was language that showed possible relations between peoples.100 Castrén was linked to the international continuum of travels, the professionalization of different scholarly disciplines, applied interests of Russian administration and emerging Finnish nationalist ideas alike. He combined with the latter also some interest in Turkic and Mongolic languages, because their relationship to the Finno-Ugric languages was unclear. Turkology had some appeal in Western Europe in the first half of the 19th century. He was also connected to a tradition of Tibetan studies, practised in Europe since in the late 18th century.101 Castrén’s routes crossed those of the earlier travellers at several points, above all in the Minusinsk region, Turuxansk/Mangazeja, Irkutsk and Kjaxta and the region east of it as far as the River Argunˈ. These regions were visited by Messerschmidt and Gmelin with Müller and Pallas. Castrén’s route crossed Lepëxin's route especially in the White Sea region.102 Kazanˈ and its surroundings on the Volga were visited by almost all researchers travelling in Russia. It was stated already in the first chapter of this introduction that Castrén followed Sjögren in many parts of his journeys in European Russia.  Dahlmann 1999; Vermeulen 2015: 141–194; Bucher 2009: 47– 52; Dahlmann 2009: 118–128.  Dahlmann 2009: esp. 120–122.  Vermeulen 2015: 26 etc.  Dahlmann 2009: 136–142.  Gmelin 1999 [1752]; Pallas 1771, 1773, 1776.  Bucher 2009: 54–56; Vermeulen 2015: 131–133, 164–194.  Bucher 2009: 50.  Karttunen 1992: 158–164, 242– 250; Aalto 1971: 83–85.  Gmelin 1999 passim, esp. map on the cover inside; Pallas 1771, 1773, 1776 passim; Messerschmidt 1962: map; 1964: map; 1966: map; 1968: map; 1977: map; Русские путешественники и мореплаватели: Лепехин, Иван Иванович, http://rus-travelers.ru/lepehinivan-ivanovich. 35 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 35 21.8.2019 15:44:49 �Itineraria  Миллер 1999: 453–454, 503– 511, Gmelin 1999: 286–291; Белокобыльский 1986: 24–30.  Vermeulen 2015: 167–168; Bucher 2009: 49–50.  Белокобыльский 1986: 31–37.  Vermeulen 2015: 104–108 etc.; on otherness in ethnography in general, see Fabian 2014; on some applications also Salminen, Timo, 2017b.  Öhrnberg 2010: esp. 32–55.  Engman 2007: esp. 16–20.  Sahlberg 2007; Wallin 2010– 2014. Especially Müller, because of his clearly-cut humanistic research problems to solve, but also Pallas displayed considerable interest in humanistic questions. However, it is Pallas of all Castrén’s predecessors in Siberia who is best known for his published and detailed ethnographic and archaeological observations. Also Castrén cited him in several contexts, sometimes also expressing some criticism. On the other hand, Pallas was above all collecting information about natural resources and did not have any detailed instructions for cultural observations. G.F. Müller, travelling in Siberia four decades before Pallas, remained less known, because most of his observations remained unpublished. It was explicitly mentioned in his instructions that he should excavate kurgans and send the discovered artefacts to the Academy in St Petersburg, but no tasks of a more analytical nature were given to him. His fieldwork extended from the River Irtyš to the Argunˈ, and, on the basis of them, he and J.G. Gmelin classified the Enisej region grave mounds into five types and he also drew some historical, socio-economic and ethnic conclusions and had a vague idea that graves containing only copper or bronze artefacts might be older than the ones with iron objects. He also documented rock inscriptions during his journey.103 Müller himself gave Johann Eberhard Fischer (1697–1771) more detailed instructions for collecting and describing ancient remains in 1740, but they have not been published.104 Pallas continued Müller’s work. He also divided graves into different types and drew conclusions about the wealth and social organization of the people.105 Eighteenth-century travellers in Siberia developed what came to be known as Völker-Beschreibung, the description of peoples. Han F. Vermeulen considers the Siberian expeditions in particular to have been decisive to the whole development of ethnographic interest and a systematic gaze on the Other. Its roots were in the Enlightenment ideas and more specifically in the German universities where the most travellers were taught.106 Castrén inherited this idea and applied it in his work. As it shown above, his relationship to the Other was not unambiguous, though, as it was determined both by his ethnic assumptions and cultural distance. Even in the Finnish context, Castrén was not the only explorer of his time. Another linguist, Georg August Wallin, mentioned above as a candidate for the Siberian journey, turned his attention to the Arabic language and culture, travelling in Egypt and on the Arabian Peninsula in 1843–1850.107 The zoologist Reinhold Ferdinand Sahlberg (1811–1874) travelled around the world in 1839–1843, firstly from Europe around South America to Alaska and continuing via Siberia and Russia back to Finland.108 Both their travel diaries have been published recently.109 36 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 36 21.8.2019 15:44:49 �Introduction Peoples, cultures and languages Together with other figures who developed historical-comparative linguistics, Castrén considered languages to reflect the history of peoples and their relations with each other. Languages were regarded as natural organisms, and therefore linguistics was like comparative anatomy. Gottfried Wilhelm Leibniz (1646–1716) had launched an attempt to classify all peoples into groups on the basis of their languages. August Ludwig von Schlözer (1735–1809) had developed Leibniz’s classification further. The next step was taken by Johann Gottfried von Herder (1744–1803), who, contrary to Schlözer, considered peoples to be not only taxonomic units but also ‘organic entities, in which humanity expressed itself’, each of them distinguished from the others by its own characteristic spirit. Language was the basis on which communities and emerging national identities were constructed in an industrializing society where the earlier local communities gradually lost their significance.110 On the basis of Herder’s ideas on national spirit or character, Wilhelm von Humboldt (1767–1835) formulated a plan for comparative anthropology in the 1790s and developed it further in his works of the 1810s–1830s. Humboldt’s plan may also have influenced Castrén, although Humboldt was not appreciated by linguists in his lifetime. The connection between language and national character belonged to the most crucial ones for him.111 In Castrén’s words, ‘grammars are not my main goal, but without grammars this goal cannot be reached’.112 In addition to language, the national spirit found its expression in all other aspects of culture such as folklore, customs, traditional artefacts, and ways of life with their roots in prehistory.113 For Castrén, culture was the result of historical development, the parts of which could not be separated from each other. Therefore, they should also be investigated and analysed jointly and accordingly he had a genuine interest in all spiritual and material culture, customs and history of each people he encountered on the way, and his travel notes reflect how he attempted to combine all these aspects of culture into an integrated whole.114 The roots of Castrén’s universalistic approach go back to the medieval but especially Renaissance ideal of universal knowledge, which was on the verge of being replaced by different, more specific realms of specialization. On the one hand, Castrén specialized in linguistics, while on the other hand he followed Herder’s idea of history as the history of culture and cultural development. In that perspective, language, poetry and other forms of culture formed an inseparable entity. Perhaps the most important mediator of Herder’s      Hovdhaugen & al. 2000: 156– 162; Oesch 2006: 73; Vermeulen 2015: 284–295, 300, 321–322; Ahola – Lukin 2016: 43–52, 55– 56. Bunzl 1996: 20–33. Castrén’s letter to Snellman, 18 Oct. 1844 (‘Grammatikorna utgöra ej mitt hufwudsakliga ändamål, men utan Grammatikor winnes ändamålet icke.’); Karkama 2006; Oesch 2006: 76– 77, 80–83; Nisbet 2006: 90–95, 106–110; Apo 2006: 262–263; Häkkinen, K., 2006: 296, 306– 310; Branch 2006: esp. p. 346– 347. Salminen, Timo, 2003: 152–156. Ahola – Lukin 2016: 43–50. 37 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 37 21.8.2019 15:44:49 �Itineraria       Oittinen 2006: 44; Häkkinen, K., 2006; Branch 2006: passim, esp. 315–316, 344–347. Trigger 2006: 121–133; Jensen 2009. Middendorff 1875: 1412–1414. On different aspects of language and ethnicity, see Fought 2006: 6–7, 20–21, 77–78, 93. ‘Die Frage über die Stammgenossenschaft der Völker muss allendlich durch die Ethnographie entschieden werden und nur wo diese die Resultate der linguistischen Forschungen bestätigt, dürfen sie für gewiss und unzweifelhaft gelten.’ Middendorff 1875: 1403. Castrén 1857b: 11–13. See also Louheranta 2006: 60. ideas to Castrén was A.J. Sjögren, but also Elias Lönnrot was well aware of them.115 Also prehistory was just emerging as an element in the image of different cultures in Castrén’s time. It made researchers acquaint themselves with the remains of an assumed national antiquity and suggest the first scholarly interpretations of them. Castrén’s expeditions were carried out at a time when the ethnological interpretation of archaeological finds had been established but there was no actual methodology for comparing and dating them yet. The professionalization process made archaeology a tool for rising nationalism.116 Middendorff commented on Castrén’s interpretations in his publication, rejecting some of them such as the assumption of a polar race. He cited Castrén’s statements about the relation between the Samoyedic and Finnic languages, wanting to confirm it but, on the other hand, rejecting the possibility to see linguistic relations as definite evidence of ethnic affinity. Middendorff quoted Castrén’s observation that a European Finn had Caucasian features and an Asian Finn Mongolic ones, and that a Turk resembled Europeans in Europe and Asians in Asia. On the basis of this, Castrén had assumed that there could not be any definite difference between the Caucasian and Mongolic races. Middendorff stated that Castrén himself had related several cases where different peoples have merged with each other, and even more common examples of language change. Therefore, an affinity between languages was independent of an ethnic relationship.117 This kind of conclusion became common in sociolinguistics only gradually during the 20th century118, but it was possible for Middendorff, because he based his interpretation on evidence from physical anthropology. He wrote that ‘the question of the relationship between peoples must eventually be solved by ethnography [= anthropology] and only where ethnographic studies confirm linguistic results, the latter ones can be considered certain and doubtless’.119 This is not only a statement on a general level but also a direct answer to the criticism Castrén had addressed towards physical anthropology in general and especially towards Middendorff and Baer in his ethnological lectures. Castrén stated there that physiology is floating on a wide open sea as long as philology does not lead it, and it is impossible to build anything on its results so far.120 38 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 38 21.8.2019 15:44:49 �Introduction Castrén and the experiences of travel Both in Lapland in 1838 and in Karelia in 1839 Castrén travelled mostly by foot or boat, in Karelia also by horse-drawn carriage. Because the first journey to Russia began in winter, reindeer with different sleighs were used. In times of open water Castrén travelled also along the rivers, mostly in a kajuk, a fairly large covered boat. The same means of transportation as well as horse-drawn sleighs and dog sledges were used also in 1845–1849. The only possibility to utilize new technology came in 1848 when Castrén crossed Lake Bajkal on a steamer. Still inexperienced in Lapland in 1838, Castrén was somewhat surprised by the difficulties of the journey. The journey there had begun in a positive mood, but Castrén’s spirits sank to some extent when difficulties arose on the way through the wilderness from Muonio to Inari and they often had to spend the night with no shelter. The most strenuous part of the whole journey was journeying by foot across the bogs from Inari to Sodankylä. Something similar can be noted also during his first long journey in Russia. In 1845– 1849, Castrén already knew better what to expect. He admitted both in Lapland 1841 and in the Sajan Mountains in 1847 his unfamiliarity with some circumstances that he encountered, such as reindeer sledges or riding horseback, which he never had done before. The Karelian journey in 1839 as an experience of travelling on the practical level was most probably easier than the previous one. Most of the difficulties were due to cultural differences between the travellers and the local Old-Believer population, but also some local officials made travelling complicated with their arbitrary measures. At Miinoa, Castrén and his companions were almost arrested for vagrancy because they were travelling without passports, until a higher official came to their defence. Travelling on the White Sea and in the tundra introduced Castrén to both new means of transportation and circumstances even more difficult than in Lapland. He viewed himself even with some kind of humour when he drove with a stubborn reindeer towards Kola. He described the journey with Komi merchants to Obdorsk in autumn 1843 as the most arduous of his whole life. Another severed experience was the trip to Indiga in a snowstorm in the winter of 1843, and he even returned to this experience in autumn 1845 when a snowstorm on the Obˈ evoked unpleasant and frightening memories form two and a half years ago. Another practical question that must be considered in this context is that of Castrén’s language skills. He said very little about them himself. There are mentions about his studies in Saami in 39 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 39 21.8.2019 15:44:49 �Itineraria Khanty men in reindeer-drawn nart sleighs at Larjak on the River t Vax in 1898. Photograph by U.T. Sirelius. The Finnish Heritage Agency, Finno-Ugric Picture Collection. 40 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 40 21.8.2019 15:44:50 �Introduction A kajuk boat on the River Obˈ in k 1899/1900. Photograph by U.T. Sirelius. The Finnish Heritage Agency, Finno-Ugric Picture Collection. 41 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 41 21.8.2019 15:44:52 �Itineraria    Castrén's letter to Sjögren 28 Feb./11 March 1844 and to the Academy of Sciences 23 May/4 June 1845. Богораз 1927: 8. Varpio 2005: 36–37. Muonio in 1838, the Russian lessons he took from a local teacher in Kola in 1842 and his attempts to learn Nenets in the same region in 1842–1843, but this is almost all we get to know. In his letter to Sjögren in early 1844 he stated that the only language in which he is able to communicate with the Academy of Sciences is Latin. In 1845 he still wrote to the Academy of Sciences that his German is not very fluent.121 It is also known that Bergstadi translated Castrén’s grammars into Latin and reports to the Academy into Russian in 1845–1846. V.G. Bogoraz has quoted Jakov Grot’s (1812–1893) letter to Pëtr Aleksandrovič Pletnëv (1792–1865), where Grot stated that before travelling to Siberia Castrén was able to read Russian quite fluently but neither spoke nor wrote it. He spoke German ‘to some к extent’ [кое-как].122 It was only during his years in Russia and Siberia that Castrén acquired considerable practical skills in Russian. It can be read in his travelogues that he hired interpreters in different local languages, which gives the impression that he most probably communicated in Russian. It was a common pattern in travel descriptions that a journey was described as a series of difficulties that a hero coming from the centre to a periphery must overcome to reach a prize that is awaiting him. This kind of concept of a heroic journey had been known at least since the Middle Ages.123 The prize may have been of material type, but often it was more abstract. For Castrén, it was the Finnish past that he was seeking. By enduring difficult circumstances, he wanted to find a connection with the mythical Finnish tribe with its historical strata. The physical difficulties of travelling were apparently something that he considered to be a reasonable price for the historical connection, despite the fact that he appreciated all kinds of comfort and deplored severe circumstances and their injurious effects on his health. He stated in several connections that the journey had been or would be burdensome, but actually only once did he express that he was getting fed up with uncomfortable travelling. This happened in Ščeljajur on the River Pečora in 1843 and can be g read in his field notes. The traveller’s life is ‘motley’ (brokig) to the extreme, Castrén said at the Enisej in 1847 quoting a Finnish proverb about the variety of human life. Castrén saw himself also in the context of world literature and culture. Arriving in Turuxansk in 1846 he compared his arrival to Don Quijote’s return to his old family estate in Miguel de Cervantes Saavedra’s (1547–1616) novel. There are also references to Ancient Greek and Roman literature and the Bible in his travel notes. References of this kind are not very numerous, but their existence reflects Castrén’s view of the world around him. 42 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 42 21.8.2019 15:44:54 �Introduction Castrén’s prolonged farewell rituals when leaving Finland in the winter of 1845, which are described in his travel diary, were a real rite of passage or transition to another world, necessary for leaving the world of the home behind and to prepare him to encounter everything that was to be expected during the long journey, just as with funeral rites where mourning connects the deceased and the living as a special group and prepares the deceased for the journey to the afterworld. The transition is also comparable to a reverse image of rites by which a new member is welcomed to a group. Castrén was in a liminal state before leaving the domestic community behind him.124 Contrary to the abrupt departure of 1841, it was now possible for him to say goodbye to his friends and home. It took him five days to bid farewell to friends and Finland and another three days of solitary meditation and self-examination expressed in diary notes before the Russian border. Another farewell ceremony took place with Finns and other acquaintances in St Petersburg; there had been analogous cases during Castrén’s earlier travels as in Inari and Kola in 1842. Once more it would take place on a smaller scale with three other Finns in Kazanˈ before the departure for Permˈ in May 1845. Castrén himself was stared at especially because of his spectacles, of which he mentioned several examples, e.g. in Karelia in 1842 and in Permˈ in 1845. Both for Russians and the indigenous peoples, he represented otherness. Socially, he was seen as a representative of St Petersburg, the reigning power and the urban upper classes. Ethnically, he was considered a foreigner, a немец. In both respects and for almost everyone he was something extremely remote from the point of view of their world. He was, however, gradually able to adapt to the primitive circumstances in which he was working. Olavi Louheranta has, therefore, characterized him as a ‘Dionysian’ field anthropologist, as opposed to the ‘Apollonian’ tradition, whose representatives were more inclined to keep to a European way of life on their field expeditions.125 In Lapland in 1838, the local Finns looked at the travellers with some benevolent arrogance, based both on their local knowledge and practical skills, which the travellers lacked. Sometimes Castrén also asked them questions, e.g. about their religious beliefs or local traditions that they were chary to answer, as when he asked about guardian spirits in different places. Sometimes his questions and evoked some amusement, or he was seen as a dreamer, contrary to the working peasant people. A clear socially-based feeling of otherness can be noticed. There were several expressions of the cultural barrier between the travellers and the local inhabitants during the Karelian journey of 1839. For instance, an old woman threatened to drive Castrén out of her house with a broom.  Van Gennep 1960: 29–33, 146– 148; Turner 1977.  Louheranta 2006: 84–86. 43 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 43 21.8.2019 15:44:54 �Itineraria   Sjoegren 1844: 331–332. See also Salminen, Timo, 2016; 2017a. Castrén presented critical comments on several phenomena of his day such as poverty in Finnish Lapland (1838 and 1841) or among the Buryats (1848), politics and academic relations in St Petersburg (1845), the domination of Russians over the indigenous peoples and the Russification of the latter (especially 1845), the debt relations between merchants on the one hand and Arctic hunters and nomads on the other (1844 and 1846), arbitrary measures of Russian administrative officials and priests (1845), and the subordination of women within the indigenous communities, especially the Komi (1843), Nenets (1845) and Khanty (1844, 1845). However, in many cases, Castrén merely stated the situation and did not propose any measures for changing it. His possible suggestions aimed above all either at improvements of economy or a stricter or more accurate following of existing laws and regulations (e.g., 1843). The key concepts for understanding his attitude are morals and diligence. Lack of either of them explains the merchants’ or officials’ exploitation of indigenous people as well as the economic backwardness of the latter. His thought follows the lines of Biblically based philosophy of society. Castrén’s archaeological fieldwork Some words need to be devoted to Castrén’s archaeological fieldwork especially in Siberia. The instructions given by the Academy of Sciences obliged him to carry out archaeological excavations in the Minusinsk Valley at the upper course of the Enisej. Sjögren considered it especially important to collect new data, because there were some conflicting interpretations about the graves.126 Castrén was personally interested in attempting to either confirm or disprove the assumed connection between the Finno-Ugric peoples and the grave mounds. It is especially significant that specific research questions had been defined for Castrén to answer. For earlier travellers, archaeological research had rather been part of obtaining general information about the country.127 Castrén was not especially eager to carry out the task, because he considered it likely that the ancient graves did not have any connection with the Finns. He continued excavations later in the regions of Aginsk and Konduj in Eastern Siberia, probably on his own initiative, although even fewer Finnic connections could be found there. This seems to show that his interest in archaeological fieldwork and confidence in its possibilities gradually grew along with experience. Because G.F. Müller had excavated east of Lake Bajkal, Castrén may have wanted to check these older 44 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 44 21.8.2019 15:44:54 �Introduction results, but there is no information about this. Furthermore, the documentation of Castrén’s excavations has mostly been lost. Castrén had made archaeological observations already during his journey to Lapland in 1838. Both there in 1838 and in Karelia in 1839 he mentioned remains that he called Lapp graves and Lapp cairns. On his way to the north in 1838 he also visited some Bronze Age cairns in Ostrobothnia. No documentation of this is preserved except for notes. They are commented in more detail with references to literature in the endnotes of this volume and in the volume of Castrén’s archaeological and historical writings. In the Arxangelˈsk region in late 1841, Castrén visited the site of Xolmogor. Excavations were impossible because of winter, but he made observations regarding the site and interviewed local people. There are two different descriptions of the visit by Castrén. He wrote in his published account how he travelled to Xolmogor, which had been the Biarmians’ famous fortress, but was now only a small and insignificant district town. He would have wanted to excavated at a the location of the temple of Jumala [Eng. God] temple, but because the soil was frozen, he could only make observations. Instead, he stayed in town for several days to collect the traditions of the Biarmian people. Still in 1843, Castrén wrote to the University Senate in Helsinki and announced that he was willing to send archaeological finds from the northern parts of the Arxangelˈsk Governorate to the university, listing different valuable objects that have been found in the region such as gold rings. The University Senate was willing to receive finds but Castrén did not send anything and had actually already left the region for the east.128 The unpublished notes contain a more detailed description of the site. In a romantic tone, Castrén described the empty, sorrowful desolation and imagined hearing the sounds of weapons and battle cries. Instead of a town, there was only forest and a cemetery. s He mentioned that the Chuds used to have their own king (Knäs) in Xolmogor. He also wrote about the etymology of the name Xolmogor and cited chronicle information on the history of the town. On his way from the north to the Minusinsk area in the spring of 1847 Castrén excavated a couple of kurgans somewhere along the River Ana, but he conducted the majority of all his excavations in the Minusinsk–Ačinsk region, where he opened approximately 20 kurgans. These are his best-known excavations, because he made quite detailed field notes that were preserved and published for the first time by Johan Reinhold Aspelin (1842–1915) in 1901. Castrén himself wrote an account of his results, which was published in 1870.129 Castrén noted the traditions according to which the kurgans were not built by the Kirghiz or Tatars, but instead by a people called  HYKA KoA University Senate 30 June 1843 §8.  Aspelin 1901; Castrén 1870d/ 2017a: 89–105. 45 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 45 21.8.2019 15:44:54 �Itineraria View of the steppe and Tagar Period kurgans at Oraki. Drawing by Hjalmar Appelgren, 1887. Appelgren-Kivalo 1931: Abb. 64. the Chuds. He went on to mentioned folk traditions about the Chuds and their disappearance with the arrival of the white forest and the white Tsar. In the same manner as around Arxangelˈsk, Castrén collected information on the distribution, appearance, and structure of the kurgans in the Upper Enisej area by interviewing local people and keeping his eyes open when travelling around. He mentioned the Tatar tradition, according to which kurgans were made like Kirghiz tents. It is typical of Castrén’s fieldwork that to draw conclusions he searched for analogies both in ethnographic material and folklore. 46 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 46 21.8.2019 15:44:54 �Introduction There were kurgans of Late Bronze Age Stone Slab Culture in Aginsk area, two of which Castrén excavated. He mentioned also the earlier khirigsuur graves in the same region, ‘brick-built r kurgans’ at the Chinese border, and graves on the Chinese side at the fort of Curuxajtuj and other places. He excavated ruins of the well-known Mongol Period palace near the village of Konduj near Nerčinsk. Most probably also the other brick kurgans observed by him were ruins of buildings, as Castrén already assumed. Castrén’s letters show that he already had a conscious desire to develop his fieldwork methodology, and he asked Sjögren for instructions in this area. Otherwise we know little about the examples that he followed in his archaeological work. He mentions the Swedish researcher Sven Nilsson (1787–1883) on one occasion and the Baltic-German amateur archaeologist Johann Karl Ulrich Bähr (1801–1869) and his excavations of the graves of the Livs on another occasion, but this is all we get to know from his writings.130 Castrén’s excavation notes in general reveal that he had a sense of stratigraphy. Usually he indicated the depths of excavated layers, as well as the type of soil. He made observations regarding constructions of wood and stone, human bones, ceramics, the direction and position of the burial(s) and their number. Castrén did not have any reliable method for dating the graves that he excavated, although he was aware of the Stone, Bronze, and Iron Ages and their mutual chronological relationship. He did not even propose any absolute chronology. He attempted to date the mounds by observing the thickness of the soil layers, vegetation, and the extent to which the decomposition of human bones and other organic material had proceeded. According to Castrén, the older kurgans were usually larger than the younger ones, more quadrangular and more often with stone stelae erected on top, and were mostly at ground level without any elevation, because their inner construction had collapsed and allowed the mound to sink. Both in his comparisons and field methodology, Castrén still represented the antiquarian tradition rather than the comparative archaeology that was developing in the early 19th century, although more modern ideas had influenced him. Although Jurij Belokobylˈskij has stated that Castrén’s field methods had achieved a higher level than those of several other researchers of Siberia in his time or even in the second half of the 19th century, his documentation can by no means be described as very detailed.131  Castrén 1870b: 147/2017a: 108; about Nilsson, see Trigger 2006: 129–131; Christensson 2005.  Белокобыльский 1986: 44; cf. Trigger 2006: 110–114, 121–129; Eberhardt 2012. 47 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 47 21.8.2019 15:44:56 �Itineraria     Fabian 2014: 12–21; Vermeulen 2015: 202–203, 284–289. Fabian 2014: 22–25, 31, 38–39, 49, 53–69; Louheranta 2006: 104–106 with references. See, e.g., Nöth 1996: 11. Hinton 2000: 6–8, 14, 17, 150– 156. Travelling among the Other and as the Other What was Castrén’s relationship with the phenomena that he encountered? What kind of meanings did travelling in itself bear for e him? What did he represent to the people that he met? The key concept in understanding Castrén’s relation to everything he encountered is otherness. According to Johannes Fabian, ethnology and ethnography emerged on the basis of the idea of evolution.132 Time was naturalized during this process by severing it from its religious roots, and the other was conceived both in time r and space. Fabian divides time into four types: physical, mundane, typological, and intersubjective time. The typological concept of time makes it possible to conceive of a people or group of peoples as belonging to another epoch, denying its contemporaneity with us in spite of chronological simultaneity. Different epochs can coexist. Socalled primitive peoples or traditional forms of culture are remains of the past and thus offer windows on our own history. Cultural distance is both a temporal and a spatial problem.133 In a new place and environment, a traveller appears as a more or less divergent element with his or her own aims and intentions among the community, or likewise in the natural environment, setting him/herself both consciously and unconsciously to a relationship to the people and surroundings s/he has encountered. When lacking more specific or individual information, people mostly look at each other through established stereotypes or at least with strong impact from established ways of thinking. A narrative of an environment is constructed by providing it with meanings arising from personal life experience and values. This kind of signification may also be formed and applied unconsciously.134 Perry R. Hinton has stated that while shaping a stereotype image of a group of people we define them according to a special characteristic and add other features to it. Stereotypes arise from group prejudices and group formation processes. Social groups are distinguished from each other ‘by differences in their everyday knowledge’.135 All this applies also to encounters with cultures and ethnic groups. Also travelling in itself is a cultural process and experience, as we have seen above. If we look at Castrén’s accounts of the natural environment in which he was travelling there are both descriptions without any further assessments and ones in which Castrén looks at the environment as a natural resource utilizable by man. In the latter case, he pays attention to sources of livelihood. For the most part, he connects the concept of beauty in nature with human culture. A natural landscape can have values of beauty in itself, but it is monotonous until ennobled by the human touch. Evaluations of this kind appear 48 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 48 21.8.2019 15:44:56 �Introduction above all during the two long journeys, but they underlie his descriptions also in Lapland and Karelia in 1838–1839. Another feature typical of Castrén’s description of nature is its personification, seen e.g., on the way from Inari to the Kola Peninsula in 1842 and on the Obˈ in 1845. He wrote in his field notes on the Pečora in 1843 that his way to look at the nature is such that he completely goes deep into it but is not able to develop theories about the beautiful in nature. The element of sameness or otherness also appears in Castrén’s view of the landscape, with Finnish nature as his main reference in the comparison. This approach is most frequently evident during the 1845–1849 journey, and especially in Western Russia as far as the Vjatka region, but sometimes also in the forested areas of Siberia. In this concept of nature, Castrén is connected to the Biblical tradition, according to which nature is given to man to cultivate. It had been given a more specific form by Friedrich Schiller (1759–1805) and it is a crucial element of Enlightenment thinking. Although romanticism replaced this idea partly with the notion of a mythical natural environment, it never really lost its predominant position until the 20th century.136 At the practical level, its roots can be traced to the very basics of agricultural society, in which untamed nature is a threat and becomes a source of livelihood only when brought under human control. Therefore, also the natural landscape without human impact could not fulfil requirements of beauty. In Finland at the time, J.V. Snellman had recently expressed his opinion on the superiority of the cultural landscape in several articles in the 1840s, and Zacharias Topelius (1818–1898) repeated the same idea both in the same decade and later.137 Castrén’s overall relation to the cultures and peoples that he encountered is ambivalent. They represented otherness for him, and he compared them with his own cultural values. This applies not only to the indigenous peoples that he met but also to Russians and different smaller groups among them, such as the Starovery. Castrén’s first encounter with cultural otherness took place in the Juutua Saami village in Inari in 1838, but it was still otherness that he could look at as an exotic play and leave the theatre when he had had enough. Therefore, his real first collision with the Other was caused precisely by the Old-Believers of Karelia. Castrén and his companions came to notice that the social standards in an Old-Believer village were different and they had to adapt themselves to them in order to be able to continue their work there. By the same token, they had to accept the more or less arbitrary actions of Russian local authorities, especially since they travelled without passports. Castrén described in his report the surprise and even shock that this caused to him.   Varpio 2005: 28–29, 37. Lahtinen 2006: 188–193; Tiitta 1994: 282–283, 303–304. 49 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 49 21.8.2019 15:44:56 �Itineraria  Ballaster 2005: 364; Koivunen 2015: esp. 9–11.  Mason 1998: 1–5, 72, see also p. 90 on the conflict between ethnographic accuracy and ‘aesthetic predilections’, actually in figurative art but fully applicable also to literary accounts of cultures.  See also Koivunen 2015: 112.  For an overall account of Castrén’s perception of identities of the Finno-Ugric peoples, see Leinonen, M., 2009: 474–476. In addition to the relationship of otherness, there was one of power and consequent economic exploitation between the travellers and the local people, emerging from Castrén’s dependence on local guides and coachmen, whose decisions he had only limited possibilities to question. Castrén compared the distances and prices he had paid for them (e.g. in the winter of 1842–1843) and accused especially Russians of charging too much. In some cases, Castrén made observations of other travelling people, especially in the case of the so-called murmanski going to i the northern coast of the Kola Peninsula for their yearly spring fishing season. Castrén encountered them in the spring of 1842. The murmanski were exotic for him; Castrén made observations of them i as of a theatre play, although he finally considered them to be more of a nuisance, even ridiculing them. For Castrén, travelling often meant a romantic encounter with the exotic. There was growing interest in what was conceived and constructed as exotic in Europe in the early 19th century. According to Ros Ballaster, increasing knowledge about Oriental cultures in the 18th century made Europeans first search for analogies to their own culture, but changed soon to creating visions of alterity.138 Peter Mason has stated that exotic artefacts were used ‘to evoke an exotic culture by virtue of the principle of pars pro toto’ and similarly also accounts of cultural features were used. It was also crucial that the exotic was always somewhere else, not at home.139 In Castrén’s case it became visible, e.g. in his description of the Tatar riders and mosques in the Kazanˈ area in spring 1845, his encounter with a Tungus knight at the Enisej in 1846 and in his ride over the Sajan Mountains to the Soyots in 1847. There are also other contexts in which he viewed the clothes, buildings and customs of the peoples he met in the east as romantically exoticizing. Castrén did not use the word exotic, but it lies in his attitude. I understand exotic here as different c with a romantic tone and a hint of admiration. All that is different is c thus not exotic. Therefore, the Finno-Ugric peoples were not exotic in Castrén’s view, although also they often manifested an explicit cultural otherness besides their assumed ethnic sameness to him.140 An experience of sameness caused by the assumed ethnic affinity made Castrén also neglect obvious elements of cultural difference, as with the Udmurts in 1845. This was due to the notion of a primordial and inherent national character. Despite ethnic sameness, social otherness could sometimes become dominant as in the relationship with the Komi hunters and merchants, with whom Castrén travelled in 1843.141 In the case of the Finnic peoples in Siberia, the feeling of ethnic affinity was competing with exotic otherness. In most cases, cultural otherness predominated and brought forth 50 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 50 21.8.2019 15:44:56 �Introduction even expressions of aversion, but when Castrén was simultaneously encountering peoples such as the Kets (Enisej Ostyaks) and Tungus at the Enisej in 1846, the otherness was suddenly represented by the more remote people (Tungus), and the other, in itself exotic, group (Kets) was transformed to the realm of sameness. There is also a good deal of stereotypes that Castrén connected to the Siberian peoples, especially the Khanty and the Kets, like the traditional image of innocent and simple ‘children of nature’. This idea leads back to Jean-Jacques Rousseau (1712–1778) and forward to Lewis Henry Morgan (1818–1881) and their notions of human cultural evolution from savagery to civilization.142 ‘Cultural progress’ belonged even as such to Castrén’s vocabulary as well as terms such as ‘primitive [rå/raw] peoples’ or ‘savages’ [vildar].143 r Castrén assumed that every people will sooner or later proceed from nomadism or a hunting-gatherer economy at least to cattle breeding or, where climate and soil allowed it, to agriculture. Therefore, he also described this kind of change as desirable, for instance in Lapland and along the large Russian and Siberian rivers. The most illustrative examples of this can be found from Inari in 1842 (also 1838) and the rivers Pečora in 1843 and Obˈ in 1845. Especially adopting the Christian religion was a sign of progress for Castrén. Among every people he visited he stated whether they were Christians or something else, and if Christians, the level of their knowledge of religion and what kind of practical opportunities they had for religious life. The most illustrative examples can be shown among the Inari Saami in 1838 and the Khanty in 1845. On the other hand, while regarding Christian conversion as a positive development, Castrén deplored the disappearance of traditional forms of culture and expected that more appreciation of their own culture should be implanted among the Siberian peoples instead of stigmatizing it as inferior to Russian culture. The best example of this is again his encounter with the Khanty on the Obˈ in the autumn of 1845. The belittling attitude towards the indigenous cultures has been dominant in Russian way of thinking for most of the time that non-Russian peoples have been subordinated to Russian rule. However, in terms of practical adaptation to the circumstances, also Russians followed the example of indigenous peoples in many respects when migrating to Siberia. Despite the fact that the Russian conquest of Siberia and its economic exploitation from the 16th century onwards led a large part of its indigenous peoples to extinction, it was only gradually and not really before the 20th century that Russian cultural domination become prevalent in the annexed lands. Above all practical reasons such as long distances and poorly  Broome 1963: 48–49; Burke Leacock 1967: lxv.  See Ahola – Lukin 2016: 53; cf. also Salminen, Timo, 2017b. 51 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 51 21.8.2019 15:44:56 �Itineraria  Dahlmann 2009: 22–24, 41, 44, 47, 80–83, 99–100, 149–154, 262–266.  Ahola – Lukin 2016: 47.  See also Ahola – Lukin 2016: 50, 53.  Varpio 2005: 37.  Castrén 1857b: 14, 22. Johann Friedrich Blumenbach was a German physician, naturalist and anthropologist, famous for his division of mankind into five races published in his work De generis humani varietate nativa in 1776 and 1798. Hartmann 2005; Kemiläinen 1993: 56–110.  When meeting a Saami fisherman at the River Ivalojoki in 1838, Castrén explicitly described him as a victim of oppression, because he had lived since his childhood with Finns, which had made him forget his own nationality and consequently all kind of self-esteem (all känsla af sitt mennisko-wärde). In his newspaper article from the same journey Några dagar i Lappland Castrén in clear words opposed the view of the Saami as a cowardly people. developed traffic as well as the small number of Russians in Siberia had made it impossible before that.144 Castrén’s somewhat problematic attitude to the idea of adopting Christianity as a positive development on one hand and willingness to preserve indigenous cultural values on the other reflects both his own personal background as a vicar’s son and, even more, a gradual change in models of thought in society. It was still self-evident that the Christian faith was considered superior and correct in comparison with other belief systems, but Castrén, while accepting this idea, also arrived at considering its problematic cultural consequences. His most important model in this respect seems to have been Jacob Grimm (1785–1863), for whom the same dichotomy was also meaningful.145 Because Castrén was committed to the evolutionist idea of progress in all of his thinking146, he saw the peoples with a more ‘primitive’ culture as reflecting earlier phases of development towards the high level of the Europeans. When considered as relatives, they represented at the same time ethnic sameness and cultural otherness. The evolutionist view drew parallels between the so-called primitive peoples and either natural phenomena or children, also children of nature.147 Also Castrén made comparisons of this kind, especially in Lapland in 1838, but they seldom predominated in his view of the peoples he described during his later travels, probably because of his increasing experience and the ethnic affinity he assumed to exist between many Siberian peoples and the Finns. Castrén thus evaluated the cultures he was looking at, but was he a racist? What did racism mean in early 19th-century context? Firstly, we must ask what Castrén’s relationship was to the socalled scientific racism of his day. When writing about the inhabitants of the Kazanˈ Governorate in his diary on 10 April 1845, Castrén discussed the possible relation between Finns and Mongols as well as Finns and Turks. Here, he made reference to Johann Friedrich Blumenbach’s (1752–1840) division of mankind into main races, rejecting Blumenbach’s assumption that Turks and Mongols belonged to different races. Either they both should belong to the Mongolic race, or there would be no definite difference between the two races. He returned to this also in his ethnological lectures. This shows that Castrén has considered the racial division made by Blumenbach and the scientific racist paradigm in general as a relevant means to consider mankind. In the discussion of the day about the system of mankind slightly different racial divisions were proposed and Finns both were an object of the international discussion and took part in it themselves. The main question in their case was whether they were Mongols or not, and the answer to this question also lay behind Castrén’s view.148 52 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 52 21.8.2019 15:44:57 �Introduction It is more complicated to answer whether Castrén also evaluated different human races in relation to each other. Throughout his travel notes and reports, he characterized peoples with stereotypical national features. Sometimes he also commented on their cultures in evaluative tones, and clearly regarded the Saami to inferior to the Finns when listing the characteristics of both peoples in his travelogue of 1841–1844. On the other hand, he opposed the established view of them as a cowardly people and considered them rather be victims of oppression.149 Despite this, he did not, for the most part, base his evaluations on racial arguments but rather on a concept of cultural evolution. There may be one exception to this principle, though. Castrén wrote in St Petersburg on 20 March 1845: ‘I also looked at a nice collection of apes in a museum one day. When I had successively seen all of them and herewith noticed the small difference, which distinguishes this animal in its highest potency from a human being, I considered it possible that the best ape also in the spiritual sense would be even with the worst human, e.g. among the Samoyeds.’ This kind of account could be interpreted as a sign of a racist attitude towards at least some other peoples. But Castrén continued with a note of self-irony: ‘But this brother of the ape, how does he consider himself to be a high and distinguished lord on the earth. As far as it regards me, I am a fool like all the others.’150 Actually, Castrén gave one more reply to the question about racism in his thoughts in his ethnological lectures. According to him, because the Finnic tribe had been able to rise to almost an equal level of culture with Indo-Europeans despite different racial origins, ‘it seems to show that civilization and humanity are not the monopoly of one race. I will not accredit it to their superior capacity of culture that the Finnic peoples have gained a higher level of culture than their relatives [i.e., e.g. Samoyeds], but only to the fact that they have been in contact with civilized nations for a longer time, contrary to related peoples living in the strictest secession from the cultured nations of the world.’151 This kind of statement seems to show that Castrén regarded human races more or less equal and the racial question was not his first priority. He agreed with Herder here, who denied the significance of human races and emphasized brotherhood between peoples.152 Despite these notions of equality, the anti-Semitism common in the 19th-century society was not unfamiliar to Castrén.153 Namely, he stated in Tobolˈsk in May 1845 that man needs a fatherland in order not to decay into a Jew, Gypsy or something similar.154 But even this does not mean that we would be able to answer unambiguously, whether Castrén was a racist or not. Although he was committed to the idea of a national spirit and thus inherited attributes, he actually  ‘Jag betraktade äfven härom dagen en artig samling af apor i ett museum. När jag successivt hade genomgått dem alla och härwid anmärkt den ringa olikhet som i yttre motto skiljer detta djur i dess högsta potens ifrån menniskan, höll jag det för möjligt, att den bästa apa äfven i andelig mon kunde vara nästan jemgod med den sämsta menniska, t. ex. bland de Samojeder. Men denne apans broder, hvad tycker han sig icke vara för en hög och förnäm herre på jorden. Hvad mig sjelf beträffar, är jag en narr, liksom alla de andra.’  ‘[…] men att den icke dess mindre förmått höja sig nära nog till samma kulturgrad, som de indogermaniska folken, synes utvisa, att bildning och humanitet icke utgöra ett monopolium för någon viss mennisko-ras. Att de finska folken uppnått en högre kulturgrad, än de öfriga stamförvandter, detta vill jag icke heller tillskrifva deras större kapacitet af bildning, utan endast den omständighet, at de redan länge stått i beröring med bildade nationer, då deremot de befryndade folken lefvat i den strängaste afsöndring ifrån verldens kulturfolk.’ Castrén 1857b: 94–95.  Jokisalo 2006: 162–163.  On anti-Semitism in the 19th century, see Forsgård 1998.  ‘Allmänneligen behöfwer menniskan, för att ej förfalla till Jude, Zigenare eller något dylikt, ett fosterland, som hon kan älska, och hvari hon sjelf åtnjuter menniskors aktning.’ Tobolˈsk 16/28 May 1845. See Castrén’s travel diaries. 53 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 53 21.8.2019 15:44:57 �Itineraria  Cf. the inspiration given by Sjögren to some Komi intellectuals. Jääts 2009: 41. About the interaction between scholarly, ideological and even political goals in Finnish research on the Finno-Ugric peoples and languages, see, e.g., Salminen, Timo, 2009. considered here the negative features of Jews and Romani as a result of a historical process of development rather than something belonging to their very essence. Concluding remarks: travelling and constructing national identities Matthias Alexander Castrén belonged simultaneously to at least three different traditions of expeditions: the international scientific (here including the humanities) tradition seeking information about unknown regions, the Russian tradition aiming at the economic exploitation of annexed areas, and the Finnish tradition based on nationalist ideology and a quest for national roots. The way his model was later followed combined the first and third ones as a synthesis. Also institutionally, Castrén stood between and was able to benefit from the Imperial Academy of Sciences in St Petersburg and new emerging Finnish organizations such as the Finnish Literature Society in Helsinki. Also in his way of seeing the peoples and cultural phenomena that he encountered Castrén represented a transitional phase. He had not been able to free himself completely from the Enlightenment ideas of progress and a Biblical set of values as the basis of his assessments of cultures, but he was nevertheless already able to see them valuable in themselves. Castrén’s overall approach differs at least in three respects from that of his predecessors. Firstly, his programme was aimed to form a consistent image of certain peoples’ languages and cultures, both past and present by combining the results of history, ethnography, folklore and archaeology. Secondly, the new comparative methodology gave him better tools for this than previously. Thirdly, he was the first one who could promote Russian goals alongside those of a minority people of the Russian Empire, the Finns, to develop the latter further into political ones in the following decades.155 There is no point in a detailed comparison between Castrén and his predecessors such as Pallas, Gmelin, Müller or Messerschmidt as travellers. Castrén was a representative of a different era and had a different education. He had become acquainted with the earlier travellers’ work as much as it had been possible for him and had absorbed all the information that could be gained from them. In a practical sense, Castrén felt he was their follower, but by carrying out research on the assumed ancestors of one’s own people and by constructing a new national identity he, as a humanist scholar of the Romantic era, provided the expeditions with a collectively subjective dimension of a new type. 54 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 54 21.8.2019 15:44:57 � Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Matthias Alexander Castrén as a Travelling Researcher (Itineraria) Subject The topic of the resource Itineraria 1. Manuscripta Castreniana, Personalia II,1. Pp. 1–691. Itineraria 2. Manuscripta Castreniana, Personalia II,2. Pp. 692–1647. ISBN 978-952-7262-12-2 (1–2, print/hardcover), ISBN 978-952-7262-13-9 (1, print/hardcover),  ISBN 978-952-7262-14-6 (2, print/hardcover), ISBN 978-952-7262-15-3 (online). 80 € (1–2). Creator An entity primarily responsible for making the resource Timo Salminen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Date A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource 2019 Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/b954490374aa4805ad650d30ed2cf98f.pdf 69c5c4af66db80b87cc6a9b47271b1d5 PDF Text Text M.A. Castrén’s Travel Routes M.A. Caﬆrén’s Travel Routes Ti m o S alm i nen  Castrén writes that he crossed the Arctic Circle on 25 June, but this seems impossible if he was in Övertorneå on 26 June. The lists have been compiled on the basis of Castrén’s travel reports and diaries and letters from 1838–1849 as well as J.R. Bergstadi’s travel diary of 1845–1846 and folk poetry collected by Castrén in the Suomen kansan vanhat runot database, https://skvr.fi. All places are referred to with the t names used in Castrén’s time, giving the present-day name in brackets where different. If the form used by Castrén himself is the only one that is known, it is given in italics. The dates in Finland, Sweden and Norway are given according to the Gregorian calendar (new style, n. st.), and the ones in Russia according to both Julian and Gregorian calendars (old and new styles, o. st., n. st.), as far as can be determined which calendar Castrén used. Dates are given dd. mm. yr. Lapland 1838 Helsinki Pälkäne? Kangasala? Virrat Alavus Kuortane Alajärvi Lappajärvi x x x Tornio Aavasaksa Alkkula Luppio Övertorneå Juoksenki Turtola Pello Kardis 23.06. 24.06. 24.06. 26.06.156 26.06. 27.06. 27.06. 55 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 55 21.8.2019 15:44:57 �Itineraria Kengis Kieksiäisvaara Kolari Kihlanki Muonioniska 27.06. 27.–28.06. 29.06. 29.06. 30.06.–16.07. visit to Olostunturi 02.07. Kittilä: Kyrö (present-day Enontekiö: Yli-Kyrö) Peltovuoma River Peltojoki Lake Seitajärvi Lake Kaakkurijärvi Lake Noukunainen Lake Kouhtajärvi Lake Pitkäjärvi Lake Ahvenjärvi Lake Pahtijärvi Lake Vietkajärvi Vietkajärvenpalo Fell Lake Korsajärvi River Ivalojoki Kyrö (present-day Ivalo) Kourinsaari Island (Juutua) Inari vicarage Lake Isojärvi probably Riutulan Lammassaari River Kaamasjoki Lake Mierasjärvi River Utsjoki Utsjoki vicarage River Utsjoki Lake Mantojärvi Lake Mierasjärvi Lake Isojärvi Inari ur Kyrö (present-day Ivalo) 17.07. 19.07. ca. 29.07.–09.08. 09.08. 09.08. 12.08. 13.–14.08. 56 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 56 21.8.2019 15:44:57 �M.A. Castrén’s Travel Routes Raututunturit Fells 15.08. Palopää Urupää Kaunispää Ahopää Palkispää Peselmäpalo Tankavaara Luironpalo Lake Sompiojärvi River Luirojoki Korvanen Lokka Tanhua Sodankylä River Kitinen River Kemijoki Kemijärvi Rovaniemi Kemi x x x Pori Turku Helsinki  It is uncertain whether Castrén also visited the villages of Kiurujärvi and Kelujärvi on this day. 16.08. 18.08. 18.08. 18.08.157 20.08. ca. 17.09. 57 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 57 21.8.2019 15:44:57 �Itineraria Karelia 1839 Helsinki x x x Kuopio Kaavi Liperi Sotkuma Taipale Juuka Nurmes Sotkamo Kajaani Kolvasjärvi Repola Miinoa Lusmanlahti Akonlahti Latvajärvi Tšenanniemi (Keynäsjärvi) Vuokkiniemi main village Vuonninen Jyvöälakši Uhtua Lake Tuoppajärvi Lake Pääjärvi Kuusamo Oulu Kälviä Härmä Kauhava Lapua Tavastia Helsinki May stayed for 11 days September 58 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 58 21.8.2019 15:44:58 �M.A. Castrén’s Travel Routes Lapland, Russia and Siberia 1841–1844 Helsinki Koski, Turku Province  It is unsure which calendar Castrén used here. left 25.06.1841 arrived before 24.07.1841, stayed for some time Säkylä Kokemäki Ulvila Karvia Lohtaja x x x Kemi Rovaniemi Kemijärvi Kuolajärvi main village before 14.09.–after 11.11.1841 stayed until the beginning of December 1841 Tanhua Korvanen Suomu tent Akujärvi Inari ur Jorggástat Kárášjohka Inari ur a village in the fells (Castrén alone) Inari ur Nellimö Suõ’nnjel Kola ca. 08.01.–18.1.1842 before 03.02. ca. 03.–ca. 10.02.1842 ca. 10.–after 14.02.1842 beginning of March– after 04.04.1842158 Kildin Kola Mokraja Kitsa Angesvarre Maselga Raznavolok/Rasnjaarg Rikkataival/Rik-Suolo Èkostrov 59 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 59 21.8.2019 15:44:58 �Itineraria  This date established that the previous dates from 27 June are according to old style.  It is not known which calendar Castrén used here.  It is not known which calendar Castrén used here.  It is not known which calendar Castrén used here. Zašeek Kandalakša Kemˈ Solove Arxangelˈsk at Zimnye Gory at Čapoma at Zimnye Gory Kozly Kuja Arxangelˈsk Uemskij Arxangelˈsk ca. 23.04.–19.05.1842 (o. st.?) ca. 20.05–26.05.1842 (o. st.?) 29.05. (o. st.?)– 27.06./09.07.1842 05./17.07.1842 07./19.07.–11./23.07.1842 11./23.–13./25.07.1842 13./25.–14./26.07.1842 15./27.–17./29.07.1842 17./29.07.1842 20.07./01.08.159– end of November 1842 before 07.08.–after 25.08.1842 (o. st.?) Uemskij Xolmogory Ustˈ-Pinega Palenga Uusenga Kuzomenˈ Veškoma Jurola Pinega Kuloj Njemjuga Lampožnja Mezenˈ Sëmža Mezenˈ Sëmža arrived before 05./17.12.1842 left 19.12.1842 (probably o. st.) left in the second half of Dec. 1842 n. st. 11./23.12.1842–19.01.1843160 Nesˈ including a visit to a Samoyed wedding  versts from Nesˈ Timan ur left 01.02.1843161 (present-day Nižnjaja Pëša) Maste Indiga, mouth of the river stayed for ten days Sula Pustozërsk 16.02.1843162 Timan ur (present-day Nižnjaja Pëša) 60 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 60 21.8.2019 15:44:58 �M.A. Castrén’s Travel Routes  Chosha Bay Uusje Pjosjits Prisjatinitsa Svojnoj nos Pesjanka Lemtsa Svjatoj nos Pustozërsk Ustˈ-Cilˈma Ižma River Ižma River Pečora River Usa  It is not known which calendar Castrén used here. Castrén’s letter, dated in Obdorsk on 2/14 Nov. makes the calendar definite from the beginning of September until here. beginning of April 1843 middle of April–27.06.1843163 15-day trip via Joma, Krasnobor y p J 28.06., Ustˈ-Ižma, Ščeljajur 29.06.–02.07., Njašabož, Kyčkara, Praskan, Ustˈ-Usa beginning of July– 04./16.09.1843 06./18.09.1843 15./27.09.–13./25.10.1843 19./31.10.1843 19./31.10.–22.10./03.11.1843 22.10./03.11.1843 23.–25.10./4.–6.11.1843 27.10./8.11.1843 28.10./9.11.1843–Jan. 1844164 2nd half of Jan.1844– after 04.03./16.03.1844 arrived before and left after 12./24.03.1844 Kolva Synja, mouth of the river hut at the River Usa across the River Këčˈ-Pelˈ at the foot of the Ural Mountains over the Ural Mountains River Padjaxa (Sobˈ) River Obˈ Obdorsk (present-day Salexard) Berëzov (present-day Berëzovo) Tobolˈsk Turinsk Verxoturˈe Solikamsk Velikij Ustjug Kargopolˈ Pudož Petrozavodsk Olonec Sortavala Viipuri Helsinki arrived 15.05.1844 61 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 61 21.8.2019 15:44:58 �Itineraria Russia and Siberia 1845–1849 Helsinki Porvoo Hamina Viipuri Rajajoki St Petersburg Jajcevo Novgorod Edrovo Toržok Tverˈ Zavidovo Moscow Bogorodsk Vladimir Slobodišči Nižnij Novgorod Jurtino Kozˈmodemˈjansk Čeboksary Kazanˈ Malmyž District of the Vjatka Governorate Glazov District of the Vjatka Governorate Permˈ Ekaterinburg Tjumenˈ Tobolˈsk Bronnikovo Karbina Demjanskoe Denščikovo Cingaly Samarovo left 27.02.1845 01.03.1845 03.03.1845 05.03.1845 06.03.1845 23.02./07.03.–12./24.03.1845 13./25.03.1845 14./26.03.1845 15./27.03.1845 16./28.03.1845 17./29.03.1845 20.03./01.04.1845 21.03./02.04.1845 22.03./03.04.1845 28.03./09.04.–01./13.05.1845 05.–07./17.–19.05.1845 08.–11./20.–23.05.1845 ca. 13./25.05.1845 16./28.05.–25.05./06.06.1845 arrived before and left after 25.06./06.07.1845 04.–05./16.–17.07.1845 Skripunova (Toropkova) 62 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 62 21.8.2019 15:44:58 �M.A. Castrén’s Travel Routes Čebakovo arrived before and left after 25.07./06.08.1845 01./13.08.–12./24.09.1845 Surgut Lokosovo Megion Vampugol Nižnevartovsk Kiselovo Larino Nižne-Lumpokolskoe (present-day Aleksandrovskoe) Tymsk Narym Togur Molčanova Nikolaevsk Kornouxovo Tigildjaevo Eušta Tomsk Ačinsk Krasnojarsk Enisejsk Makovskoe Enisejsk Anciferovo Toroskovo Pjatnica Ustˈ-Pit Gurina Savinova Ostjatskaja Kolmogorovo Ponomarëva Nazimovo Sergeevo Nižnešadrino Serebrjannikovo Jarcevo 25.09./07.10.1845–01./13.12.1845 04./16.12.1845–after 11./23.01.1846 16./28.1.–27.2./11.3.1846 28.2./12.03.1846 01./13.03.1846 02.–06./14.–18.03.1846 09./21.03.–10./22.03.1846 11.–16./23.–28.03.1846 19./31.03.–24.03./01.04.1846 before 08./20.05.–18./30.05.1846 left 20.05./01.06.1846 20.05./01.06.1846 left 23.05./04.06.1846 63 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 63 21.8.2019 15:44:59 �Itineraria Nikulino Tankovo Osinovo Ustˈ-Tunguska (present-day Podkamennaja Tunguska) Sumarokovo Komsa Inzyrevo Mirnoe Baxta Novosëlovo Borodino Iskupskaja Verxneimbatsk Peskino Nižneimbatsk Fatˈjanixa Jamskoe (present-day Vereščagino) Baklanixa (Baklanova) Bajxa Novozalěsskaja (present-day Suxaja Tunguska) Kostino Melˈničnaja Miroedixa Turuxansk (present-day Staroturuxansk) Schorochina Angutixa Gorošixa (Gorostinskoe) Kurejka Denežkino Ermakovo Karasino Suškova Pogorelˈskoe Igarka Nosovo Plaxino Xantajka 24.05./05.06.1846 25.05./06.06.1846 26.05./07.06.1846 28.05./09.06.1846 29.05./10.06.1846 29.05./10.06.1846 30.05./11.06.1846 30.05./11.06.–03./15.06.1846 04./16.06.1846 05./17.06.1846 06./18.06.1846 06./18.06.1846 07./19.06.–18./30.07.1846 19./31.07.1846 21.07./02.08.1846 22.07./03.08.1846 26.07./07.08.1846 27.07./08.08.–12./24.08.1846 12./24.08.–20.08./01.09.1846 64 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 64 21.8.2019 15:44:59 �M.A. Castrén’s Travel Routes Dudinka Samylowa Seljakino Tolstyj Nos Dudinka Luzino Xantajka 23.08./04.09.–16./28.11.1846  18./30.11.–24.11./06.12.1846 left 08./20.12.1846 arrived 10./22.12.1846, stayed for three weeks arrived 11./23.01.1847 22.02./06.03.1847 09./21.03.–after 22.03./03.04.1847 one day in March 1847 Turuxansk Nazimovo Enisejsk Ačinsk Užur Oraki New Kizil duma Kostino old Kizil duma, visit to Sulek Kopˈevo Kačinsk steppe: salt lake at the River Belyj Ijus Son(skoe) Bolˈšaja Erba/Kos-Erba Ustˈ-Erba Minusinsk Majdaši Ustˈ-Abakanskoe (present-day Abakan) Ujtag Askiz (Sagajskaja duma) Ustˈ-Esˈ Askiz Uty 29.03./10.04.–30.03./11.04.1847  31.03./12.04.–01./13.04.1847 02./14.04.1847 02./14.04.1847 02.–16./14.–28.04.1847166 April–second day of Whitsuntide 1847 1./13.05.1847 02.–ca. 09./14.–ca. 21.05.1847 ca. 8./20.5.–29.05./09.06.1847   including excursions to the nearby uluses Beja Kaly Šušenskoe Označennaja (present-day Sajanogorsk) Šušenskoe  left 10./24.06.1847168 arrived 10./24.06.1847169– left 17./29.06.1847 “Min färd gick ifrån Ushúr på den beundranswärdt sköna wäg, ſom leder förbi de Himmelska sjöarna till Kisilska domen. Härifrån fortsatte jag resan till Katschinska förposten, for Hwita Ijus uppföre och återwände derpå till Jenisej, efter att hafwa genomströfvat en stor del af de Kisilska och Katschinska stepperna […]” Castrén to Sjögren, 20 April/2 May 1847. See the volume of letters in this series. Dates according to Castrén’s travel reports and diary. He, however, dated a letter to Sjögren in Minusinsk on 20 April/ 2 May 1847, writing there that he had just arrived in Minusinsk, and another letter to Rabbe in Minusinsk on 22 April/ 4 May. These dates are from Castrén’s travel reports. They are, however, difficult to combine with the information from his travel diary, see the next dates. Sic, date according to Castrén’s travel diary, not known which date is correct, 10/22 or 12/24 June. Sic, date according to Castrén’s travel diary, not known which date is correct, 10/22 or 12/24 June. 65 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 65 21.8.2019 15:44:59 �Itineraria Lugavskoe Minusinsk Tesˈ Šošino Karatuzskoe Schadatskoj Petropawlowsk Sergejewsk Tjokur Nikolajewsk left 20.06./01.07.1847 20.06./01.07.–03./15.07.1847 03./15.07.1847 05./17.07.1847 05./17.07.1847 07./19.–08./20.07.1847 10.–12./22.–24.07.1847 excursions to the gold panning bases of Jurˈevsk, Preobražensk and NovoPrijutnoe on the River Kundusuk River Urten-suk at the River Xut (Solˈdžur), China Nikolaevsk Karatuzskoe Kačulka Kuragino Šalobolino Tesˈ Minusinsk 14.–17./26.–29.07.1847 18./30.7.–21.07./02.08.1847 22.07./03.08.1847 24.07./05.08.–02./14.08.1847 03./15.08.1847 arrived ca. 05./17.08.1847 arrived before and left after 05./17.09.1847 06./18.–07./19.08.1847 Ustˈ-Abakanskoe (present-day Abakan) Uluses on Kačinsk Steppe River Ujbat Ustˈ-Abakanskoe via Koybal uluses Lugavskoe on the steppe Lugavskoe Oja Šušenskoe Minusinsk Gorodok Oglaxty Abakansk ferry Kopjon Krasnojarsk 07./19.08.1847 07./19.–09./21.08.1847 09./21.08.1847 09./21.08.1847 09./21.–11./23.08.1847 11./23.08.–21.08./02.09.1847 21.08./02.09.–26.08./07.09.1847 26.08./07.09.–27.08./08.09.1847 27.08./08.09.–05./17.09.1847 05./17.09.1847 05./17.09.1847 ca. 05./17.–14./26.09.1847 15./27.09.1847 21.09/03.10.–26.9./08.10.1847 66 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 66 21.8.2019 15:45:00 �M.A. Castrén’s Travel Routes Botoj Rybnoe Anža Bolˈšaja Anža Tyrbysch Mergenjówa Korostelevo Agul Korostelevo Kansk Ustˈjansk Taseevo River Usolka Ustˈjansk Koxa Nižnij Ingaš Pojma (present-day Staraja Pojma) Tinskaja Nižneudinsk 26.09./08.10.1847 26.09./08.10.1847 28.09./10.10.1847 06./18.10.1847 13./25.10.1847 26.10./08.11.1847 left 01./13.12.1847 01./13.12.1847 01./13.12.1847 02./14.–04./16.12.1847 04./16.12.1847 Irkutsk Kultuk Aginsk duma (Torskoe) Irkutsk Baschkowskaja Bolˈšoe Goloustnoe Verxneudinsk (present-day Ulan-Udè) Selenginsk Gusinoe ozero at Njendak Banpylov’s Trojosavsk/Kjaxta Xorinsk Grjadskaja Poperečnaja Pogrominskaja Jarawinskaja Lake Sosnovoe Verschino-Udinskaja before 06./18.01.– 27.01./08.22.1848 01./13.–4./16.02.1848 04./16.–18.02./02.03.1848 20.02./04.03.–01./13.03.1848 01./13.–02./14.03.1848 02./14.03.1848 04./16.03.1848 for 14 days arrived before and left after 22.03./03.04.1848 left 17./29.04.1848 18./30.04.1848 18./30.04.–19.4./01.05.1848 67 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 67 21.8.2019 15:45:00 �Itineraria  Some time before arriving in Konduj Castrén also visited the villages of Boxto and Puri, but it is unclear exactly when.  Stayed for three weeks (ill). Šakša Kljutschewskaja Čita Turinskaja Urulˈga Nerčinsk Oninsk Steppe Nerčinskij zavod Bulduruj Borzja Bura Zargol Curuxajtuj (present-day Priargunsk) Selinda Aleksandrovskij zavod Selinda Manikovo Kaakoj (= Kokuj -j?) Makarjewo Gazimurskij zavod Nerčinskij zavod Dučarskij rudnik Kutomarskij zavod Dono Savvo-Borzja Mulino Konduj Konduj ruins Cagan-Oluj Ijewskaja Xada-Bulak River Cunguruk River Turga tin mine on the River Onon Aginskoe Argalej Žimbira Tura 20.04./02.05.1848 21.04./03.05.–22.04./04.05.1848 22.04./04.05.1848 23.04./05.05.–03./15.05.1848 05./17.05.1848 07./19.–10./22.05.1848 left 12./24.05.1848 12./24.05.1848 13./25.05.1848 left 17./29.05.1848 left 20.05./01.06.1848 21.05./02.06.–29.05./10.06.1848 29.05./10.06.1848 ca. 20.05./01.06.– 19.06./01.07.1848171 19.06./01.07.1848 20.06./02.07.–21.06./03.07.1848 21.06./03.07.–24.06./06.07.1848 68 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 68 21.8.2019 15:45:00 �M.A. Castrén’s Travel Routes Čita Xorinsk Verxneudinsk Irkutsk Nižneudinsk Kansk Balaj Krasnojarsk 26.06./08.07.–08./20.07.1848 11./23.07.1848 14./26.07.–18./30.08.1848 stayed for some days before 20.10/01.11.–16.11.1848 (probably o. st.) 20.–25.11.1848 (o. st.?) Tomsk Kolyvan Omsk Petropavlovsk Zlatoust Ufa arrived 02./14.12.1848 arrived before 21.12.1848/01.01.1849 Kazanˈ St Petersburg Viipuri Helsinki 12./24.01.–10./22.02.1849 69 Itineraria 1osa johdanto jne.indd 69 21.8.2019 15:45:00 � Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource M.A. Castrén’s Travel Routes (Itineraria) Subject The topic of the resource Itineraria 1. Manuscripta Castreniana, Personalia II,1. Pp. 1–691. Itineraria 2. Manuscripta Castreniana, Personalia II,2. Pp. 692–1647. ISBN 978-952-7262-12-2 (1–2, print/hardcover), ISBN 978-952-7262-13-9 (1, print/hardcover),  ISBN 978-952-7262-14-6 (2, print/hardcover), ISBN 978-952-7262-15-3 (online). 80 € (1–2). Creator An entity primarily responsible for making the resource Timo Salminen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Date A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource 2019 Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/1c155d6aed64876485bed1272a71ce8c.pdf 5d9420440165b6ba260b90400be8c31e PDF Text Text Itineraria          The manuscript in Castrén’s own hand (KK Coll. 539.27.1, Varia 2.1) consists of notebooks or loose sheets, measuring 18 x 23 cm. Most parts of the text were written immediately after the journey, but the final form is from ca. 1850. The text has been published in its entirety in Nordiska resor och forskningar (NRF, Castrén 1852) I p. 1–74, partly (from p. 83 of the manuscript) in Calender till minne af Kejserliga Alexanders-Universitetets andra secularfest edited by Jakov Grot, p. 205–232 and partly in Helsingfors Morgonblad No. 2–4, 6–8/1839 (7, 10, 14, 21, 24, 28 Jan. 1839). The manuscripts for the articles in Hf. Mbl. and Calender are not preserved. This publication follows the manuscript for NRF (Castrén 1852), but its differences from the version in Calender (Castrén 1842b) are given the notes. The article in Hf. Mbl. (Castrén 1839) is published separately in this volume. I ǁ II Castrén wrote this ca. 1850. (TS) min […] werksamhet ǁ mitt hela lifs bemödanden öfriga ǁ andra winnlagt ǁ beflitat – The change was marked in pencil and it is unclear if it is by Castrén or someone else. erhålla ǁ finna så widsträckta […] ǁ utföra[ndet] Carl Robert Ehrström (1803–1881), Dr. Med., municipal physician of Tornio (Fi.)/Torneå (Swe.) 1838–1839, District Medical Officer of Tornio 1839–1855, municipal physician of Raahe 1855– 1871. Ehrström was a close friend of Johan Vilhelm Snellman (1806–1881) and cooperated with him in promoting the rights of the Finnish language. He also collected donations for establishing the Museum of Raahe and was otherwise active in the cultural life of the town. Ylioppilasmatrikkeli 1640– 1852, http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=13694; Vähäkangas 2009. ☙❧ 1 I2 Resa till Lappland år 1 Resa till Lappland år 1838. I För wid pass femton år tillbaka3 fattade jag beslutet att egna min4 lefnads werksamhet åt undersökningen af den Finska och andra dermed beslägtade folkstammars, språk, religion, seder, lefnadssätt och öfriga5 ethnographiska förhållanden. För detta ändamål hade jag redan under min studie-tid wid universitetet med all omsorg winnlagt6 mig om en både theoretisk kännedom af Finskan, samt derjemte äfwen sökt winna en förberedande kunskap af de härmed nära befryndade Lappska och Ehstniska språken. Det wisade sig likwäl snart, att jag, för att med ☙  framgång kunna fortsätta mina ❧ studier innom detta gebiet borde wara betänkt på att förse mig med ett rikare och mera tillförlitligt material än det i skrift tillgängliga, och till den ändan nödgades anställa forskningsresor till särskildta delar af Europa och Asien. Men att erhålla7 medel till så8 widsträckta resor, erbjöd för mig så många svårigheter, att jag redan började misströsta om att någonsin kunna utföra min ungdoms käraste plan, då en god wän och studie-kamrat D[octo]r Ehrström9 år 1838 erbjöd mig fri resa till Finska10 Lappmarken, som ☙❧ 72 Itineraria 2osa 1838.indd 72 21.8.2019 15:49:44 �Lapland  han i egenskap af läkare under sommarens lopp ärnade genomströfwa. Huru ringa frukter en hastig11 resa äfwen lofwade mig, så emottog jag ☙  dock med glädje min ❧ wäns frikostiga anbud och anträdde redan tidigt på wåren min färd ifrån Helsingfors.12 Kort efter min afresa hade äfwen en annan alumn af Alexanders-universitetet Mag[ister] Blank13 beslutit att i natural-historiskt ändamål besöka Lappland och werkställa sin resa i wårt sällskap. Dessutom fogade händelsen, att en prest, wid namn Durchman14, blifwit af Domkapitlet i Åbo anbefalld att wid samma tid begifwa sig till Enare-Lappmark, för att derstädes öfwertaga religions-wården. Wi sammanträffade alla kort före midsommaren i Torneå15, som war Ehrströms station, uppgjorde här en gemensam reseplan och anträdde den 23 Juni wår Lappländska färd.16 Några mil ofwanför Torneå stad höjer sig det ryktbara17 berget Aawa saksa18, hvarpå re☙  sande ifrån ❧ östan och vestan alla år pläga församla sig för att se midsommar-solen. Åtföljda af en ung Tysk19 klättrade äfwen wi uppför det höga berget och nådde dess spets precis på slaget 12.i 20 Här uppe funno21 wi församlade några bland ortens herrar och damer;22 en Holländsk Professor Akkersdyk23, hitkommen, såsom det tycktes, för att justera sitt ur; en skara gnällande antakaa lantti (gif en slant); slutligen en hop karlar och qvinnor, lägrade kring i. Det näst följande ända till sid. 12 utgör till större delen ett utdrag ur Dr Ehrströms dagbok. Se Helsingfors Morgonblad för år 1838, N. 84, 86.        In Castrén’s time, Tornio at the mouth of the River Tornionjoki, N7306159 E369639 (N65°51′0″ E24°8′37″) was a quiet town with ca. 600 inhabitants. The 1830s, in particular, were a period of crisis because of diseases, adverse economic trends and poor harvests. Teerijoki 2007: 126 etc. Its location N7306206 E369604 (N65°51″2′ E24°8′35″). The location of a town or a main village of a parish is given according to the church, sometimes marketplace, because they were the most important points of orientation in Castrén’s time. In several cases the present-day centre has moved to another location. (TS) Finska Lappmarken ǁ Lappland hastig ǁ 1. sådan ǁ 2. fly[gtig] From Ehrström’s letter (draft) to J.V. Snellman s.d. 1838 it can be read that Ehrström and Castrén had originally planned to meet at Lappajärvi, but instead Ehrström received a letter from Castrén announcing that he is coming to the north. Snellman 1992: 646–650. (TS) Jakob Fredrik Blank (1808–1860), MA in zoology, later Dr. Med. and municipal physician of Nykarleby (Swe.)/Uusikaarlepyy (Fi.). Ylioppilasmatrikkeli 1640–1852 (http:// www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/ henkilo.php?id=14277) (TS) Josef Vilhelm Durchman (1806– 1891), clergyman in several parishes, chaplain of Inari 1838–1847, vicar of Ruovesi 1853–1879. Ylioppilasmatrikkeli 1640–1852 (http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo. php?id=13893). (TS) Torneå ǁ ~ stad Castrén gave a more detailed description of his adventures during the first part of the journey in a letter to Knut Felix von Willebrand (1814– 1893; Muonioniska s. d. 1838). See the volume of letters in this series. (TS) 73 Itineraria 2osa 1838.indd 73 21.8.2019 15:49:44 �Itineraria        ryktbara ǁ wids[träckt?] Aavasaksa is a granite hill in Ylitornio at N7368072 E353749 (N66°23′52″ E23°43′31″), rising to 242 m above sea level. Aavasaksa has been famous for its Midsummer festivities since the early 19th century, as it is the southernmost point in Finland where the midnight sun can be seen. A French party of explorers led by Pierre Louis Moreau de Maupertuis (1698–1759) carried out a geodesic expedition to Lapland in 1736–1737 to determine the shape of the earth by measuring the length of meridians and also made measurements on Aavasaksa; there was also an expedition to South America for the same purpose. Aavasaksa also belongs to the Struve chain of survey triangulations named after the astronomer Wilhelm von Struve (1793–1864). Terrall 2002: 88–129. (TS) The young German was called Vermehren, see Castrén’s letter to K.F. von Willebrand s. d. 1838, volume of letters in this series. (TS) C.R. Ehrström published his travelogue of the journey in Helsingfors Morgonblad No. 84 and 86/1838 (1, 8 Nov. 1838, Utdrag ur ett bref från Landsorten), and especially the first part of Castrén’s description is a direct quote from it. (TS) Amendment in the footnote: följande ända till sid. 12 ǁ följande funno wi församlade ǁ funno wi damer; ǁ damer, hvilka sågo ut, såsom hade de tänkt den som wore wäl hemma och i sängen; – Ehrström: ”Fruntimmer, hvilka sågo ut, såsom de hade tänkt: Den som vore väl hemma och i sängen!” HF. Mbl. 84/1838. Jan Ackersdijck (1790–1861), Adjunct Professor of Law at the University of Utrecht, Professor of Law at the same university from 1840 to 1860, also rector of the university in 1840– 1841. He is remembered for his large collection of historical maps, which en stor eldbrasa. Sedan de förstnämnda dragit hädan och wi köpt oss fred af de sednare, sällade wi oss till de sistnämnda, och nu först wisade sig taflan, sådan den borde. Sjelfva localn der☙  uppe har ingen ting wackert, ❧ omgifningen så mycket mera. Torneå stora elf24 och Tengeljoki25, som just wid bergets fot förena sig deras stränder, prydda med wackra byar26 och gårdar, samt twenne kyrkor, Matarängi27 å Svenska, Alkkula28 å Finska sidan, och horizonten, begränsad af höga berg – sådan är det namnkunniga bergets omgifning. Tänk dig wårt lilla sällskap med ett par buteljer i kretsen, de unga karlarna, rullande stenar utför en ättestupa, flickorna glammande omkring brasan o. s. v., tänk dig denna tafla, upplyst af en klar midsommar-sol, och du har en skuggbild af vår Johanne-natt på Aawa saksa. Wårt uppbrott war signal till ett allmänt. Trefligt war att se den långa raden, klättrande utför den slingrande bergsstigen. De följde oss till stranden och på elfven; flickorna sjöngo sina ☙  wisor, och då wi skildes ifrån ❧ wårt sällskap, war klockan redan 4. Wår Tysk war utom sig af förtjusning. ”Herrlich, schön, wunderschön!” woro hans utrop wid hvarje steg. Allt syntes honom så intressant, så märkwärdigt; och då wi åto på gästgifwaregården, stoppade han ett stycke bröd (det war här på orten wanligt kornbröd) i fickan29 och sade, att han wid sin hemkomst till Lübeck skulle wisa sina wänner huru30 man äter i ”Lappmarken”. Följande dag åtgick med besök i Alkkula kyrka och på berget Luppio, som är ett märkwärdigt lusus naturæ¸ ett werkligt bergsflott med lodräta murar, af rectangulära stenblock hopfogade trappor, grottor, hvalf o. s. v.31 Wi 74 Itineraria 2osa 1838.indd 74 21.8.2019 15:49:45 �Lapland  kunde ej få reda på några traditioner rörande stället, men då jag under wandringen deruppe frågade en wägwisare: ”onko tässä haltiota?” syntes han bestört och svarade hviskande: ”kyllähän täällä32 on haltio.”33 ☙ ❧ Wid Alkkula kyrka slutas för det närwarande landswägen och resan fortsattes således med båtar. Elfstränderna samt träden å desamma buro djupa märken efter isens framfart. Den skall gå fram med en ryslig wåldsamhet, och på en del ställen hade wattnet stigit ända till tre famnar öfwer sin nuwarande yta. Man har å orten gjort den anmärkning, att floden (tulwa) iakttar en tjuguårig cykel. Så omtalas ännu 1798 års wårflod såsom alldeles förfärlig, likaså den af 181834; nu 1838 war den åter högre än wanligt, dock icke så härjande, som de begge föregående. Den 25. kl. 11 f[öre] m[iddagen] observerade wi en märkbar öfwergång i wår omgifning. Höjder och berg förswunno, landet blef lågt, idel kärr och mossor tedde sig, och på stränder☙  na funno wi wexter, ❧ hvilka uteslutande tillhöra Lapplands flora. Träd35 finnas här i ymnighet, i synnerhet granar36, men de bära ålderdomens stempel, de stå mossinpelsade37 och se så mörka, så38 dystra, så sörjande ut, såsom stodo de der, för att utmärka sjelfwa skapelsens graf. Man saknar blott det stora korset med sin inscription: ”Här hvilar”, man ser dock fragmenter deraf – ser du dessa hvita massor, känner du, hvilken kyla de sprida. Och orsaken till all denna förändring? Wi passerade nyss polarcirkeln.39 Sålunda befinna wi oss nu innom Lapplands naturliga gräns. Efter en sådan öfwergång till köldens och nattens rike wäntar man knappt           was bequeathed to the Utrecht University Library. Ackersdijck had travelled in Finland also in 1835, on that occasion at Imatra and Viipuri with Peter von Köppen. Utrecht University Library: Collectie Ackersdijck, http://repertorium.library. uu.nl/node/2704; Haltsonen 1968: 31; see also Castrén’s letter to K.F. von Willebrand s. d. 1838 in the volume of Castrén’s letters in this series. (TS) The River Tornionjoki (Fi.)/Torne älv (Swe.)/Duortnoseatnu (SaaN)/Tornionväylä (Tornio Valley Fi.) is 510 km long, running from Northern Sweden to the Swedish-Finnish border and discharging into the sea at N7300678 E369229 (N65°46′4″ E24°7′31″). (TS) The River Tengeliönjoki is a tributary of the River Tornionjoki and passes around Aavasaksa. The mouth of the river is at N7366610 E352355 (N66°23′2″ E23°41′45″). (TS) byar ǁ gårdar Matarengi (Swe.)/Matarenki (Fi.) is the centre of Övertorneå in Sweden, N7390255 E885892 (N66°23′27″ E23°39′26″). Until the Hamina Peace Treaty of 1809, it belonged to the same parish as the villages east of the river, i.e. present-day Ylitornio in Finland. (TS) Alkkula is the centre of Ylitornio in Finland, N7358929 E350779 (N66°18′52″ E23°40′11″). (TS) fickan ǁ sin ficka huru ǁ hurudant bröd Luppioberget is situated in Övertorneå on the Swedish side of the border, N7381390 E884923 (N66°18′49″ E23°36′27″). Its height is 193 m. (TS) täällä on haltio ǁ se on Haltio, haltia or haltija is a Finnish term for the guardian spirit of a place. Produce of various kinds from agriculture hunting and fishing were sacrificed to them to keep them satisfied and favourably disposed. Sarmela 1994: 158–168; Siikala 2013: 87, 75 Itineraria 2osa 1838.indd 75 21.8.2019 15:49:45 �Itineraria           369–376; Pulkkinen 2005f. On this wandering, see also Castrén’s letter to K.F. von Willebrand s.d. 1838, volume of letters in this series (TS) The great flood of 1818 destroyed houses and properties in Tornio worth 46 000 roubles. Tornion kaupunginarkisto: Tornion aikajana, https://www.tornio. fi/index.php?p=Tornionaikajana. (TS) Träd […] men ǁ 1. Skogar funnos här wäl i mängd, i synnerhet granskog ǁ 2. = 1 Skogar funnos här wäl ans[enligt], i synnerhet granskog ǁ 3. Skogar finnas här i ymnighet, men Spruce (Picea abies) grows in whole Finland except the northernmost Lapland. Luontoportti, http://www.luontoportti.com/suomi/en/puut/norwayspruce. (TS) mossinpelsade ǁ med skallig hjessa så dystra ǁ så sörjande ut In his letter to K.F. von Willebrand s. d. 1838 Castrén mentions separately also the rapids of Kattilakoski, N7381388 E357615 (N66°31′7″ E23°47′47″). See the volume of letters in this series. (TS) tvenne ǁ för Nils Ekström (1785–1870), administrative county district clerk of Tornio and industrial entrepreneur. He was a well-known person in Turtola where he lived until 1853. Aska 2004: 85–96; Ruisniemi 1969, http://www. svanstein.be/byn/elina.html; Teerijoki 2007: 473. See Castrén’s letter to K.F. von Willebrand s.d. 1838 in the volume of letters in this series. Aska 2004: 92 is mistaken when stating that Castrén visited Ekström twice. During his journey in Lapland in 1841 Castrén did not travel in at all in the valley of the River Tornionjoki. (TS) Turtola is a village in Pello, previously also name of the parish, N7394834 E362025 (N66°38′28″ E23°52′50″). (TS) Castrén and his companions continued from Turtola to the village of Pello (N7411884 E 367703 [N66°47′47″ mera tecken till någon odling. Ingen ting är angenämare, än att i denna wäntan bli bedra☙  gen. ❧ Jag kan derföre ej underlåta att nämna tvenne40 ljuspunkter i detta chaos. Den ena är Direktören E[kström]s41 hus i Turtola42, 12 mil norr om Torneå, ett hus, som kunde pryda hvilken del af Finland som hellst. Böcker, musikalier, instrumenter m. m. – intet af allt detta, som en finare odling gjort till menniskans behof, saknades. Döttrarna i huset woro ty wärr borta; wi blefwo dock trakterade med musik, och innan wi gingo till sängs, hade wi från fönstren sett midnattssolen och sett den börja en ny dag.43 Den andra ljuspunkten är Kengis jernbruk, ännu nordligare. Här har culturen för mera än 200 år tillbaka slagit rötter. Det har sina privilegier af44 Drottning Christina45 från år 1637 och fortgår ännu med oförsvagade krafter.46 Bruket tar sin malm ifrån bergen i grannskapet, har fordom producerat äfwen koppar ☙  och är beläget ❧ wid Torneå elf, straxt ofvanom dess förening med Muonio47, i en wild, skön nejd. Forssen är en af de allrastörsta jag någonsin sett, och skall göra ett fall af 72 fot48 på en sträcka af vidpass 1000 alnar.49 Men sedan wi en gång kommit till Lappland, måste jag wäl nämna ett50 ord om den härwarande allmogen. Den består ifrån51 Torneå ända upp till Muonioniska52 af idel Finnar53, hvilka dels äro afkomlingar af landets äldre inwånare Lapparne, dels äfwen colonister ifrån särskildta delar af Finland och från kusterna af Hvita hafwet. Många familjer kunna ännu redogöra för sin härkomst, och hwad de härom förtälja, bewisar tydligt, att rikedomen på fisk och willebråd lockat de första colonisterna att bosätta sig i denna vildmark. Efterhand 76 Itineraria 2osa 1838.indd 76 21.8.2019 15:49:45 �Lapland  ☙  hafva dock dessa näringsgre❧nar allt mera och mera försämrats, samt i följe deraf åkerbruket och boskapsskötseln år för år wunnit större insteg å orten.54 Öfwerhufvud äga55 inwånarne wid Torneå elf i sitt lefnadssätt nu för tiden mycken öfverensstämmelse med landets öfriga bebyggare. Detta röjer sig till och med i deras sätt att bo och bygga. Gården utgör wanligen en qvadrat, är kringbygd på alla fyra sidor56 och innefattar: 1) boningsrummen, bestående af ett stort, rymligt pörteii 57, hwarest man wistas och arbetar om dagen, och ett eller par mindre rum, bestämda för natten om sommarn; 2) en mindre bygnad, innehållande58 främmande och sommar-rum; 3–4) särskildta uthus. Många ☙  slags prydnader, skurna i ❧ träd och brokigt målade, äro anbragta kring fönster och dörrar, stundom äfwen en blomster-bukett (vanligen af trollius europæus59) hängande i taket eller dylika blommor strödda på golfwet. Dessa prydnader, så obetydliga de än äro, gläda ögat, ty de wittna, att innewånarne dock hafva någon stund öfrig ifrån tryckande närings-omsorger. Möbleringen i rummen är högst tarflig, men öfwer allt, som ej är i dagligt bruk, hvilar snygghet och renlighet. I synnerhet är det trefligt att se gummornas mjölk-kamrar med sina hvita bunkar och deras appetit wäckande innehåll.60 En tillfällig orsak till den utomordentliga ☙  ❧ renlighet, som rådde öfwerallt på stationerna, war utan twifwel den, att allmogen blifvit underrättad om den Franska polar-expeditio- ii. Pörtet har wanligen fönster och en stor ugn med skorsten, består dock stundom i ett rökpörte.             E23°59′24″]) and to Kardis (Swe.)/ Kaartinen (Fi.), N7456988 E882859 [N66°59′1″ E23°47′34″]), Kengis (Swe.)/Köngänen (Fi.), N7477944 E867243 [N67°11′28″ E23°30′40″]) and Kieksiäisvaara (N7481155 E866544 [N67°13′28″ E23°31′2″]), all on the Swedish side of the border. See letter to K.F. von Willebrand, s.d. 1838 in the volume of letters in this series. (TS) af ǁ ifrån Christina (1626–1689) was Queen of Sweden in 1632–1654. In 1640, during the regency prior to her gaining maturity, the university or academy of Turku was founded. It was moved to Helsinki in 1828. Nenonen – Teerijoki 1998: 256. (TS) The privileges of the Kengis or Köngänen ironworks date from 1646. Awebro 1993: 361–369. Castrén and his companions visited the site on 27 June. Castrén to K.F. von Willebrand s.d. 1838, see the volume of letters. (TS) The River Muonionjoki discharges into the River Tornionjoki on the border, N7455596 E350967 (N67°10′49″ E23°33′18″). Castrén reached this point on 27 June. See Castrén to K.F. von Willebrand s.d. 1838, volume of letters in this series (TS) Weights and measures, see vocabulary. After Kengis, Castrén continued via Kieksiäisvaara ett ǁ några ifrån ǁ långs Present-day Muonio, at N7541384 E360556 (N67°57′11″ E23°40′11″). See picture on the cover of this volume. (TS) Finnar ǁ Finska The Finnish colonization of Lapland began in the 16th century, and it extended throughout the region by the late 18th century. Itkonen, T.I., 1948 I: 114–119; Virrankoski 1973: 78–97. äga […] öfwerensstämmelse med ǁ skilja sig inwånarne wid Torneå elf i sitt lefnadssätt nu för tiden föga ifrån 77 Itineraria 2osa 1838.indd 77 21.8.2019 15:49:45 �Itineraria         In different variations, it was typical of a traditional West Finnish farmhouse site that its buildings were placed around a closed yard. In the valley of the River Tornionjoki, the centralized Swedish layout, in particular, was followed, in which the dwellings were in a closed square and the other structures were placed outside it. Vuorela 1975: 297–299. (TS) Amendment to the footnote: består dock stundom ǁ 1. är dock stundom ǁ 2. är bygnad, innehållande ǁ stuga, in[nehållande] Globeflower. Typical especially of Lapland but also growing also in some parts of Finland further to the south. Luontoportti, http://www. luontoportti.com/suomi/en/kukkakasvit/globeflower. (TS) innehåll ǁ ~ En främmande sak, som här mötte ögat och påminte om Lappland Lappmarken, woro pulkor och ahkior. Renen fyller redan här understundom hästens plats, och den måste wara en ostyrig best, ty jag såg flere personer, som buro märken efter sina renfärder. Framdeles hoppas jag få göra dess närmare bekantskap. King Louis Philippe (1773–1850; reigned 1830–1848) sent two expeditions to Lapland in 1838 and 1839 to collect information and material on northern botany, zoology, geology, mineralogy, astronomy, ethnography etc. The expeditions were carried out together with Swedish and Norwegian scientists. Helsingfors Morgonblad published extracts of two letters from the French geologist, Dr. Eugène Robert (1806–1882) to the Russian minister in Hamburg in the autumn of 1838. See p. 157. Borm 2014. (TS) främlingarna ǁ gästerna färdats ǁ rört sig nens61 snara ankomst och anbefalld att hålla allt i beredskap i dess emottagande och fortskaffande. Man afbidade med spänd nyfikenhet de sällsynta främlingarna62, men det märktes dock tydligt, att de ej woro särdeles välkomna gäster. Fransmän hade äfven förrut färdats63 i denna nejd och ej gjort sig kända ifrån någon särdeles fördelaktig sida.64 I synnerhet tadlade man deras oförmåga att uthärda strapatser och yttrade en stor förtrytelse deröfwer, att de ej, såsom andra resande, wil☙  ja65 beqwäma sig att ❧ stiga i land och gå till fots, medan båten stakas uppför strida forssar. Wisserligen sörjde äfwen Engelsmännen för sin beqvämlighet, men så betalte de ock en mångdubbel skjutslega, ställde sig ofta att meta i forssarne och skänkte hela sin fångst åt skjutskarlarna. Hwad oss beträffar, så kunde man åtminstone icke föra någon klagan deröfwer, att wi sågo för mycket wår beqvämlighet till godo. Wi ströfwade66 ofta hela dagen genom skog och mark, tillryggalade stundom67 miltal genom sanka, kärruppfyllda nejder, hjelpte dessemellan wåra skjutsbönder med att draga båten och bära wåra effcter uppför forssarne m. m. Under allt detta hade wi att kämpa med en olidelig hetta, med mygg och andra yrfän. Hettan war ☙  stundom så plågsam, att ❧ wi nödgades rasta om dagen och i dess ställe fortsätta wår resa om natten. Hände det någon gång, att wi under de långa stationerna öfwerföllos af regn och owäder, så uppgjordes vid68 stranden en stockeld, hvarvid wi torkade wåra kläder. Illa försedda med proviant nödgades wi ofta stilla wår hunger med halmbakad kornbröd69 och annan mindre70 wälsmaklig föda. Oaktadt alla dessa 78 Itineraria 2osa 1838.indd 78 21.8.2019 15:49:45 �Lapland   mödor och obehagligheter fortsatte wi resan med gladt mod och anlände den 30 Junii till Muonioniska kyrka.71 ☙  ❧ Här72 gjorde wi ett par weckors uppehåll, dels för att hvila oss efter wåra öfwerståndna mödor och samla krafter till nya73, dels äfwen för att sköta74 wissa mer och75 mindre angelägna76 göromål.77 Det war egentligen jag som röstade för dröjsmålet, icke78 blott derföre att mina krafter woro mycket medtagna af den föregående resan, utan äfwen af det skäl att jag här fann ett lika godt som oförmodadt tillfälle till befrämjande af det wetenskapliga ändamålet för min resa. Händelsen fogade, att en infödd Lappsk kathechet79, slom blifwit uppfostrad af ☙  Pastor Stockfleth80 och gått honom tillhanda ❧ wid religiösa skrifters affattande på lappska språket, wid denna tid uppehöll sig i Muonioniska. Då studium af nyssnämnda språk utgjorde den81 hufvudsakliga driffjädern till min resa, så ville jag naturligtwis icke låta detta tillfälle till ändamålets winnande gå mig obegagnadt ur händerna. Å sin sida war äfwen katecheten lika angelägen att få begagna min handledning i82 Finskan, ty det war i och för dess studium, som han ifrån Norige hade begifwit sig till Muonioniska. Ledda af ömsesidiga intressen beslöto wi att förena oss om gemensamma sträfwanden och arbetade med all ifwer hvar för sitt ändamål. Äfwen mina reskamrater funno på denna ort tillfälle till en efter deras håg afpassad werk☙  samhet. B. ströfwade widt83 omkring nejden ❧ med sin insekt-håf, D. war presterskapet behjelplig wid andliga förrättningar och E. sysselsatte sig med utöfningen af sitt praktiska läkare-kall. Oförutsedda händelser förmådde dock den sistnämnda att efter några dagars vistelse i                 This may refer to the escape journey of the Duke of Orléans Louis Philippe, later King Louis Philippe of France, to northern Norway in 1795. Pekonen 2014: 81–89. (TS) wilja beqwäma ǁ beqwäma Wi ströfwade ǁ Än hjelpte wi stundom ǁ ofta vid […] stockeld ǁ en stockeld kornbröd ǁ kornbröd, illa surnad mjölk mindre wälsmaklig ǁ osund Castrén and others travelled via Kolari (N7472409 E361742 [N67°20′9″ E23°47′1″]) and Kihlanki (N7500847 E353441 [N67°35′12″ E23°33′15″]). Both these settlements are again on the Finnish side of the border. Castrén to K.F. von Willebrand s.d. 1838, see volume of letters in this series. (TS) Här ǁ II. Wid Muonioniska kyrka Castrén originally divided his text into two different chapters here. nya ǁ de kommande sköta ǁ samla och ǁ eller angelägna ǁ wigtiga It was here that Castrén originally wrote the letter that he published later in connection with his 1841 journey in the north with the title Utdrag ur ett bref, dateradt Kuolajärwi den 3 December 1841. See the 1841– 1844 travel materials. (TS) icke blott ǁ emedan Isaksson/Isaksen from Norway. See Castrén’s letter to K.F. von Willebrand, Muonioniska s.d. 1838, and Ehrström 25 Sept. 1838 in the volume of letters in this series. Niels Joachim Christian Vibe Stockfleth (1787–1866) was originally an officer and later a clergyman and missionary who served in Finnmark, Northern Norway. He is known especially for his studies in the Saami language. He also published literature in Saami, among other works, a translation of the New Testament. Wichmann 1917. (TS) 79 Itineraria 2osa 1838.indd 79 21.8.2019 15:49:45 �Itineraria             den […] till ǁ det förnämsta ändamålet för i ǁ af widt ǁ om[kring] In the margins of the manuscript (p. 21) there is a note reading: – ända hit afskrift till Tyskland. It is unsure if it is in Castrén’s own hand or by someone else. återwända från Lappland ǁ sluta wår resa During their stay at Muonioniska, Castrén also visited Olostunturi Fell (N7537862 E366186 [N67°55′27″ E23°48′30″]), with an elevation of 509 m above sea level. (TS) på ǁ 1. derig[enom] ǁ 2. på den The Pallastunturi Fells (Fi.)/Bállasduottar (SaaN) are a group of fells in Muonio in West Lapland, N7554149 E377265 (N68°4′30″ E24°3′13″). Their highest parts are 646–809 m above sea level. (TS) en […] reskamrater ǁ någon resande Present-day Yli-Kyrö in Enontekiö, N7564823 E382336 (N68°10′22″ E24°9′48″). Enontekiö (Fi.) Enontekis (Swe.)/Eanodat (SaaN)/Iänudâh (SaaI) is situated in the north-westernmost part of Finland. (TS) Kittilä (Fi.)/Gihttel (SaaN)/Kittâl (SaaI) in west Lapland was in Castrén’s time a chapelric of Sodankylä, and from 1854 an independent parish. Virtamo 1962. Its centre is on the River Ounasjoki N7507210 E410451 (N67°39′59″ E24°53′17″). (TS) Sodankylä (Fi.)/Soađegilli (SaaN)/ Suáđigil (SaaI)/Suä’đjel (SaaS) is one of the first Finnish parishes in Lapland, comprising originally the whole of central Lapland from the west to the east. Sodankylä was divided for the first time in 1874, when Kittilä became an independent parish. The centre of Sodankylä is situated at N7477577 E482631 Muonioniska afbryta sina göromål och återwända till Torneå.84 Wi tre öfrigblefna resande qvarstadnade i Muonioniska ända till den 16 Juli, då den lappländska sommaren redan war så långt framskriden, att wi nödwändigt måste göra uppbrott för att i behaglig tid kunna återwända85 från Lappland.86 Wid wår afresa från Muonioniska hade wi ännu icke uppgjort för oss någon fullständig reseplan, utan endast beslutit att rigta wår kosa ☙  åt den stora landtås, ❧ som ifrån hvarandra åtskiljer Ishafwets och och den Bottniska wikens wattendrag. För att på87 ginaste wäg nå nyssnämnda ås, styrde wi kursen öfver de frejdade Pallas-fjällen88, dem en89 af mina reskamrater liknade wid ett kolossalt ”jättetempel med många kupoler.” Efter att hafwa öfwerstigit dessa fjäll fortsatte wi till fots wår färd och anlände efter 4 mils wandring till Kyrö by90 uti Kittilä91 kapel och Sodankylä92 Socken.93 Härifrån begåfwo wi oss med båt uppför Ounasjoki94, som är en mäktig gren af Kemi-elf95, färdades ytterligare 5 mil och kommo96 så till Peldowuoma by97 i Enontekis Lappmark. Efter98 wår ankomst till nyssnämnda by sammankallades99 de äldsta och erfarnaste män ☙  till en rådplägning ❧ angående den wäg wi borde taga, för att med minsta möjliga omak och omkostnader komma öfwer landtåsen. Förslagswis hade wi redan förut warit betänkta på att i Wuontisjärwi (en by nära Peldowuoma)100 köpa oss en båt, färdas dermed fyra mil uppför en fjällbäck, benämnd Käkkäläjoki101, låta sedan draga wår båt en mil öfver landtåsen till Nuolasjoki102 och styra utmed denna bäck till Enare-elf103, som i sitt nedra lopp bär namnet Teno104 och leder till Utsjoki-Lappmark. Emot 80 Itineraria 2osa 1838.indd 80 21.8.2019 15:49:45 �Lapland  detta förslag gjorde likwäl Peldowuoma-boerne vid wår rådplägning många grundade anmärkningar. ”Käkkäläjoki”, sade de, ”är strid och på denna årstid så grund, att knappt en tom båt kan flyta derpå. För att bära effecterna och ☙  draga båten ❧ öfwer fjället, dertill erfordras mycket folk eller hellst några hästar. Nuolasjoki äger till och med under flodtiden så litet watten, att båten måste dragas hela bäcken utföre. Mera än skildringen af de mödor och beswärligheter, med hvilka denna resa war förenad, skrämde oss de härwid förekommande kostnader. Man talade om hundra rubel och ännu105 mera, hvartill Wuontisjärviboerne tillförene plägat taxera de resande för denna färd. Ur stånd att disponera öfver så stora summor nödgades wi slå denna106 plan helt och hållet ur hågen. I detsamma uppkastades det förslag, att wi, i stället för att köpa en båt i Wuontisjärwi, skulle låta timra en ny wid Saunajärwi, der Enare-elf107 tager sitt ursprung.108 Denna plan wäckte i början ett stort bifall, och wil tillfråga☙  de redan alla109 tillstädes wa❧rande båtsmeder, om icke någon af dem wille åtaga sig att timra oss en farkost, då Erik Peldowuoma110, en af hufvudpersonerna i wår rådsförsamling, med hånfullt leende sporde oss, hvar wi ärnade taga wirke. Derpå gaf han oss i största wälmening följande råd: ”Herrarne”, sade han, ”taga sina renslar på ryggen, proviantera sig för 4–5 dagar och vandra till Jorgastack” (en lappby wid Teno-elf)111. ”Der ären I säkra att träffa fiskare, hvilka med beredwillighet skola föra er med båt utför Teno112 till Utsjoki113. Men”, fortfor Erik, ”duger ej detta förslag, så gifwes intet annat råd, än att Ni tager den 20 mil längre och mångfalldt beswärligare wägen genom (N67°24′50″ E26°35′41″). Onnela 2006: 325–333. (TS)  At Kyrö Castrén met the vicar of Karesuando, Lars Levi Laestadius (1800–1861). Laestadius was of Saami birth on his mother’s side and he is known both as a collector of Saami folklore, initiator of a religious movement and a botanist. Castrén wrote to K. F. von Willebrand about his great appreciation of Laestadius as well as the friendship they forged during their brief meeting. Castrén to Willebrand s. d. 1838, see the volume of letters in this series; Talonen 2000/2012. (TS)  The Ounasjoki (Fi.)/Ovnnesjohka (SaaN) is the largest tributary of the River Kemijoki, length nearly 300 km, discharging into the latter at Rovaniemi, N7377608 E443558 (N66°30′45″ E25°43′51″). (TS)  The River Kemijoki (Fi.)/Giemajohka (SaaN) with a length of 550 km is Finland’s longest river. It discharges into the Gulf of Bothnia at N7296916 E384355 (N65°46′22″ E24°28′26″). (TS)  kommo ǁ anlände  The village of Peltovuoma (Fi.)/ Bealdovuopmi (SaaN) in the parish (municipality) of Enontekiö is on the River Pasmajoki, a tributary of the River Ounasjoki, N7588208 E384732 (N68°22′59″ E24°11′44″). (TS)  From here on, the contents of the text follow the article published in Helsingfors Morgonblad in 1839. (TS)  sammankallades ǁ sammankallade wi  Lake Vuontisjärvi (Fi.)/Vuottesjávri (SaaN) is situated ca. 12 km northwest of Peltovuoma, N7594527 E377495 (N68°26′12″ E24°0′44″). (TS)  The River Käkkälöjoki (Fi.)/Geahkkil (SaaN) is a tributary of the River Ounasjoki. Its mouth is at N7587611 E373545 (N68°22′23″ E23°55′28″). (TS) 81 Itineraria 2osa 1838.indd 81 21.8.2019 15:49:45 �Itineraria  The River Nuolasjoki (Fi.)/Njuolasjohka (SaaN) runs from the Norwegian side of the border to the River Kietsimäjoki (Fi.)/Skiehččanjohka (SaaN) at the border, N7615519 E423405 (N68°38′28″ E25°6′55″). (TS)  The River Inarijoki (Fi.)/Anárjohka (SaaN) runs from the Norwegian side to the Finnish-Norwegian border and joins the River Kaarasjoki (Fi.)/ Kárášjohka (SaaN) in the River Tenojoki (Fi.)/Tana (No.)/Deatnu (SaaN) at Karigasniemi (Fi.)/Gáregasnjárga (SaaN) in Utsjoki, N7703405 E453234 (N69°26′9″ E25°48′25″). (TS)  The River Tenojoki (Fi.)/Deatnu (SaaN)/Tana (No.) became the border between Sweden (Finland) and Norway in the treaty of Strömstad in 1751. It flows into the Arctic Ocean at N7876495 E994663 (N70°30′5″ E28°22′23″). (TS)  ännu ǁ dessuto[m]  denna ǁ he[lt]  Enare-elf ǁ Enarajoki  The River Inarijoki begins on the Norwegian side of the border. (TS)  alla ǁ några  Castrén seems to mean Erik Johansson Kyrö (b. 1795). KA Enontekiö parish records 1826–1834, http://digi.narc. fi/digi/view.ka?kuid=7543264. (TS)  Also the village of Jorggástat (SaaN)/ Jorgastak (No.) is on the Norwegian side of the border at N7709659 E923586 (N69°9′46″ E25°43′1″). (TS)  Teno ǁ Tenojoki  Utsjoki (Fi.)/Ohcejohka (SaaN)/Uccjuuhâ (SaaI)/Uccjokk (SaaS) is the northernmost parish and municipality in Finnish Lapland. It was colonized by Finnish inhabitants in the middle of the 18th century, but as late as in 1910 their number did not exceed 50. An independent parish since 1747. Its church is located at N7750677 E500233 (N69°51′49″ E27°0′21″). Itkonen, T.I., 1948 I: 119; Vartiovaara 1965. (TS) Enare114.” Twenne omständigheter förmådde oss att antaga det sistnämnda förslaget. Först ☙  och främst wille B. ❧ endast i detta fall blifwa wår reskamrat, och för det andra trodde D. att hans åhörare ungefär wid det laget, då wi skulle inträffa i Enare, woro der församlade för att förrätta sin andakt. Nu war hufvud-frågan afgjord, och till öfwerläggning förehades, huruwida på orten skulle finnas någon duglig karl, som wore hugad att blifva oss följaktig under resan. ”Jessiö115 och ingen annan är lämplig till detta wärf”, yttrade Erik utan betänkande. ”Jessiö”, tillade en annan, ”skall föra er fram, lika mycket om han för Er ofvan eller116 under wattnet, men117 på wägen skall han icke lemna Er.” Denna fördelaktiga tanke om Jessiö delade äfwen alla andra i rådsförsamlingen. Mannen inkallades och förklarade118 sig beredvillig att blifva wår följeslagare. Han utbad sig likwäl att dess☙  förinnan ❧ få119 göra en färd till Wuontisjärwi för att taga afsked af hustru och barn, men med förbindelse att inom halftannat dygn återwända till Peldowuoma. Härpå upplöstes församlingen och alla begåfwo sig till hvila. Den följande dagen åtgick till större delen under allehanda förberedelser till resan. Morgonen derpå återwände Jessiö och förklarade120 sig nu redobogen att anträda resan. Äfwen Erik erbjöd att blifwa oss följaktig121 såsom wägwisare under de twå första dagsresorna, eller tills wi hunnit öfver landtåsen. Wi anförtrodde oss med full tillförsigt i dessa twå männers wård, instufwade oss i en liten båt och anträdde nu den egentliga början af wår lappska resa.122 Dagen123 war regnig, då wi embarkerade, och det är mindre angenämt att på en sådan 82 Itineraria 2osa 1838.indd 82 21.8.2019 15:49:45 �Lapland   ☙  dag begyn❧na en resa, hvarunder man på trettio mil ej kan finna124 något annat tak öfwer sitt hufvud än Lapplands dunkla himmel, någon annan eldstad än den som för125 stundens behof tillredes af en fura, någon annan bädd än den fuktiga marken eller i bästa fall en bergsskrefwa. Tanken på följande dagens mödor bidrog126 äfven i sin mon att öka obehaget vid sjelfwa begynnelsen af wår resa. Wi kunde med bästa wilja ej öfwerwinna wåra swårmodiga känslor, utan suto trumpna127 och mållösa i båt, en128 och hvar försänkt i sina enskildta betraktelser. Undertecknad, som hade den ledsamheten att sitta något obeqwämt, intresserade sig likwäl i så måtto för det allmänna, att han började eftertänka, hvartill all wår medtagna packning wore af nöden. Denna ☙  pack❧ning war i sjelfwa werket ganska obetydlig, men för nöjet att sitta litet129 beqvämare skulle jag för min del gerna hafwa afstått något af provianten, som bestod i 2–3 lispund bröd, 5 skålpund kött och lika130 mycket fisk, 3131 kannor brännvin och 5 skålpund tobak m. m. Dessutom132 hade hvar och en af de resande för sin enskildta räkning medtagit en rensel af 15 skålpunds wigt och133 en lappmudd134. Bland sistnämnda effecter syntes mig i135 synnerhet mudden wara temmeligen öfwerflödig, då i detsamma ryggen kändes wåt och jag fann mig befogad att träda på mig136 det lappska plagget. Min härigenom timade förwandling spridde någon munterhet i sällskapet. Mudden ☙  hade blott en ärm, ❧ war på somliga ställen luden, på andra bar, och räckte knappt till knäna, der ett par med remmar om wadorna fastsurrade stöfwelskaft widtogo. En hvit mössa i hufvudstads maner och ett par glasögon Inari (Fi.)/Enare (Swe.)/Anár (SaaN)/ Aanaar (SaaI)/Aanar (SaaS). In Castrén’s time, Inari was a chapelric under Utsjoki. It became an independent parish and municipality in 1881. The chapel of Inari was located at Lake Iso Pielpajärvi (Fi.)/Stuorrâ Piälbáájävri (SaaI), at N7648953 E504641 (N68°57′5″ E27°6′56″). Vahtola, J., 2003: 132–133; Inarin seurakunta: Pielpajärven erämaakirkko, https://inarinseurakunta.fi/index.php/ sivu/pielpajarvenkirkko. (TS)  He can no longer be identified.  eller ǁ och  men ǁ ~ att  förklarade ǁ yttrade  få […] färd ǁ begifva sig <->  förklarade ǁ nu  följaktig […] wägwisare ǁ följaktig  The extract from Ehrström’s diary ends here.  Dagen war regnig ǁ Det war en regnig dag  finna ǁ h<-->  för […] tillredes ǁ tillredes  bidrog […] att ǁ tjenade äfven i sin mon till att  trumpna ǁ stumma  en och hvar ǁ en hvar  litet ǁ något  lika ǁ d[it]o  3 ǁ b[rännvin]  Dessutom […] räkning ǁ För sin enskildta räkning hade hvar och en bland de resande  och ǁ samt dessutom  A frock-like fur coat usually extending to the ankles, Fi. peski, lapinpeski, SaaN beaska (Itkonen, T.I., 1948 I: 335: peäs’kâ; a worn out peski: muöd’dä [muoddá]). For a detailed description, see Itkonen, T.I., 1948 I: 335–337. (TS)  i […] mudden ǁ mudden  mig ǁ l[appska]  With the River Peltojoki Castrén means the present-day River Pasmajoki thus named as far as Lake Angelijärvi and from there on called the 83 Itineraria 2osa 1838.indd 83 21.8.2019 15:49:45 �Itineraria River Peltojoki on its lower course. It flows into Lake Peltojärvi (Fi.)/Bealdojávri (SaaN) at N7588063 E381887 (N68°22′50″ E24°7′35″). (TS)  framskymta ǁ mellan  wattenytan ǁ wågen  melodi ǁ melodie  Väinämöinen is the mythical seerhero of Finnish folk poetry. Kuusi – Anttonen 1985: 137–140; Siikala 2013: 219, 237–268 etc. (TS)  äfwentyrliga ǁ första  Pohjola is one of the mythical places in Finnish folk poetry, inhabited by different monsters and antagonists of Kalevala. Kuusi – Anttonen 1985: 132–134; Siikala 2013: 324–325 etc. (TS)  Louhi is the name of the evil mistress of Pohjola in some magic verses and was adopted from there to the Kalevala by Elias Lönnrot (1802–1884) who compiled and authored the published epic. The daughter of Louhi mentioned here is most probably the Maiden of Pohjola who is proposed to in folk poetry. Kuusi – Anttonen 1985: 130, 133; Siikala 2013: 220, 221, 258, 262, 291, 324. (TS)  o. s. v. ǁ 1. om ǁ 2. och ǁ 3. om  redan äro ǁ börjat blifva  trodde ǁ härledde  Peder Päiviö (SaaN Beaivváš or Peaivvas) is the mythical great magician of Lapland, of whom there is a rich body of folklore. The origins of this tradition are usually placed in Kittilä, but they are also connected to a real historical person who lived in Enontekiö and died ca. 1670. On the folklore of Päiviö and especially his son Olavi (Wuolabba, SaaN Vuolát, Vuolábaš), see Itkonen, T.I., 1948 II: 545–547, Pulkkinen 2005c, on the sorcerers of Lapland in general Itkonen, T.I., 1948 II: 331–334; Bartens 2017: 40, 51, 70–73, 81–82; Koponen 2005. (TS)  meddela ǁ förtälja  gå att anföra ǁ 1. lyssna till ty | 2. lyssna till bildade en skärande kontrast till den öfriga kostymen. Regnet fortfor nästan utan uppehåll hela den första dagen af wår resa, hvarunder wi sakteligen arbetade oss fram uppför en liten å, benämnd Peldojoki137. Först emot aftonen började himlen ljusna och solen framskymta138 mellan de glesnade molnen. En lifwande glans göt sig öfwer den dunkla wattenytan139, blommor och träd antogo en ljusare färg. Fiskarna sprutto upp ur wågen och luftens innewånare flögo qvittande fram ur sina gömställen. Äfwen ☙  i wår krets började gladare känslor ❧ gifva sig luft. Sittande i styret höjde Erik sin stämma och sjöng på fädernas enkla melodi140 om Wäinämöinens141 äfwentyrliga142 färder till Pohjola143, om den sköna Louhi-dottern144, o. s. v.145 Öfwerraskad att inom Lapplands gränser förnimma toner, som redan146 äro sällsporda i sjelfwa Finland, började jag anställa efterfrågningar angående Peldowuoma-boernes härkomst och erhöll af Erik den upplysning, att hans familj härstammade ifrån det på sånger rika Karelen. Sin första, till Lappland inwandrade stamfader kallade han Aisari och trodde147 sig weta att denna haft en son vid namnet Päiviö eller Päiwiä, hvilken tillika med ☙  sina tre söner wunnit ❧ en stor ryktbarhet öfver hela den Finska Lappmarken.148 Erik utbad sig att wid wårt blifvande nattläger meddela149 några berättelser om Päiviö-slägtens underbara bragder, men innan wi gå150 att anföra dessa berättelser, må151 det tillåtas oss att ur Prosten och Kyrkoherden Mag[ister] Tornæi152 ”beskrifning öfwer Torneå och Kemi Lappmarken förf[attad] år 1672”153 meddela följande utdrag: 84 Itineraria 2osa 1838.indd 84 21.8.2019 15:49:45 �Lapland    ”Uti en by Päldo-Järf, bodde en Lapp, Päder Päiwiä, en ärlig, wälbehållen och Gudfruktig Lapp. Han wardt död för twå år sedan och hade många söner, hade ock en tid i förstone alt sit husfolk troligen tjänt och dyrkat sin Seita154, men det hände sig en gång, at Renarne155 ☙  begynte mycket dö för honom, derföre ❧ han anropade och flitigt ärade Seitan, men det halp intet, Renarne dödde immerfort. På sistone drager han med alla sina söner til afguden, förer med sig många Lass torr wed, pryder wackert med friska granqvistar kring om, gifver honom offer, de hudar med bellingar, horn och hufvud, som han af de döda Renar dragit hade, falla alla på knä, innerligen bedja Seitan, at han med något tekn sig uppenbara wille, om han en Gud vore. När på sådant tecken intet syntes, ändock de hela dagen lika med Baals Profeter (1. Reg. 18.)156 tilbedit hade, stodo de up ifrån sin förmenta Gudelighet och kastade all den torra wed, som de medfört hade uppå afguden, och tände eld på honom och så up☙  brände hela Bys ❧ afguden: då hans Pagani wille dräpa honom derföre, svarade han lika som Gideon (Jud. 6)157: Lät afguden hämna sig sjelf på mig. Denne Lappen Päiwiä, war så fast i sin tro, at då öfverdådige kämpade emot honom, och sade sig wilja trolla honom, begynte han sjunga emot dem Trones och Fader wårs sånger. Item nu bedje wi then Helige And. O! tu Helige Ande kom, slit sönder djefvulens snaro158 etc. Han brände sedan alla Seitar, hvarest han dem fann, och sände sin äldsta Son159, som hette Wuolabba til at bo i den namnkunniga Lappebyn Eenar, som skattar til tre Konungar, at han där måtte förbränna alla deras afgudar och Seitar, hvilka i den byn rätt många woro, det     må det tillåtas oss ǁ wilja wi Johannes Tornæus (d. 1681), vicar of Tornio, known as a teacher of the Saami. Vahtola, J., 2007; Pulkkinen 2005g. (TS) Tornaeus’s 1672 description Beskrifning öfwer Tornå och Kemi lappmarker was published in print (not in full) in 1772. Vahtola, J., 2007. (TS) Seita (Fi.) or sieidi (Sa.) is a sacred place, a sacrificial place also considered to be a deity in itself in the traditional Saami system of beliefs. Usually they are stones or rocks, in some way exceptional in the landscape, but sometimes a sieidi can be also a wooden post. Like the saivo lakes, also sieidis are liminal places through which the other world can be accessed or a contact with it can be made. Itkonen, T.I., 1948 II: 316–321; Pulkkinen 2011: 222–225; Pentikäinen 1995: 149–156; Pulkkinen 2005e with a distribution map; Sarmela 1994: 45; Äikäs 2011: 34, 82–83. (TS) The reindeer of Lapland are the semidomesticated variant of Rangifer tarandus. The precise date of their domestication and the adoption of reindeer husbandry are not known but it has been assumed that they can be dated to the 8th century CE. Largescale reindeer herding began in the 17th century and it was at its peak in the early 19th century. Niskanen 2005a; Niskanen 2005b; Carpelan & al. 2005. (TS) 1 Kings 18: 22–24, 26, 28–29: “Then Elijah said to them: “I am the only one of the Lord’s prophets left, but Baal has four hundred and fifty prophets. Get two bulls for us. Let Baal’s prophets choose one for themselves, and let them cut it into pieces, and put it on the wood but not set fire to it. I will prepare the other bull and put it on the wood but not set fire to it. Then you call on the name of your god, and I will call on the name of the Lord. The 85 Itineraria 2osa 1838.indd 85 21.8.2019 15:49:45 �Itineraria god who answers by fire – he is God. […] So they took the bull given them and prepared it. Then they called on the name of Baal from morning till noon. ‘Baal, answer us!’ they shouted. But there was no response; no one answered. And they danced around the altar they had made. […] So they shouted louder and slashed themselves with swords and spears, as was their custom, until their blood flowed. Midday passed and they continued their frantic prophesying until the time for the evening sacrifice. But there was no response, no one answered, no one paid attention.” Bible (New International Version), Bible Study Tools, http://www. biblestudytools.com/1-kings/18.html.   (TS) Judges 6: 28–31: “In the morning when the people of the town got up, there was Baal’s altar, demolished, with the Asherah pole beside it cut down and the second bull sacrificed on the newly built altar! They asked each other, ‘Who did this?’ When they carefully investigated, they were told, ‘Gideon, son of Joash, did it.’ The people of the town demanded of Joash, ‘Bring out your son. He must die, because he has broken down Baal’s altar and cut down the Asherah pole beside it.’ But Joash replied to the hostile crowd around him, ‘Are you going to plead Baal’s cause? Are you trying to save him? Whoever fights for him shall be put to death by morning! If Baal really is a god, he can defend himself whem someone breaks down his altar.’” Bible Study Tools, http://www.biblestudytools.com/judges/6.html. (TS) This phrase comes from the hymn O Fader wor, barmhertig och godh, written by Olaus Petri (1493–1552) and based on a German model. It was already in the Några Gudhelige Wijsor (1530) and Swenske songer 1536 ☙  Wuolabba ock efterkom, och ❧ derföre måste han dem undfly till annat Konungarike Norrige, der bor han än.” Af dessa Tornæi ord skönjes tydligt, att Päiwiö-slägten twertemot wår berättares utsago war af Lappsk160 härkomst, hvilket äfwen Lapparne sjelfwa högtidligen försäkra.161 Enligt Tornæus har nämnda slägt förherrligat sitt162 namn genom sin hjeltemodiga strid för Christendomens seger. Detta erkänner äfven traditionen, men enligt dess wittnesbörd skall Päiwiö med sina tre söner äfven hafva utmärkt sig genom många andra bragder och i synnerhet genom sina strider med163 Ryska Karelare, hvilka i de lappska traditionerna wanligen förekomma under benämningen af Ryssar. Å sin ☙  sida äga164 äfven ❧ Karelarne165 traditioner om om Päiwiö-slägtens krigiska bedrifter, och i sjelfwa Kalewala nämnas Päiwilä och Päiwän poika såsom fiendtliga emot Kalewa-folket.166 Wisserligen äga både Lapparnes och Karelarnes traditioner om ifrågawarande slägt en mythisk färg, men att de stödja sig på en historisk grund kan så mycket mindre sättas i fråga, som det är ett kändt faktum att Karelarne fordom gjort täta ströftåg till Lappland.167 Men för att ej gå wår berättare i förwäg, wilja wi nu taga168 i land och lägra oss i169 en lund af yfviga björkar.170 Här satte sig Erik wid ☙  min ❧ sida och började med djup andakt anföra sina berättelser. Om Päiwiö-fadren wisste han dock föga mera, än att denne171 warit en mäktig kämpe i striden mot Karelarne, ”hvilka i stora skaror inwandrade till Lappland för att plundra och röfwa, plågade menniskor på allt upptänkligt wis, tills de fingo weta, hvar deras172 skatter lågo fördolda, och ej återwände 86 Itineraria 2osa 1838.indd 86 21.8.2019 15:49:45 �Lapland  förrän de fyllt sina båtar med silfver och andra dyrbarheter”. Päiwiö war i synnerhet mycket173 utsatt för Karelarnes174 rofbegär, emedan han war i besittning af omätliga skatter. Hans förnämsta rikedom skall hafwa bestått i175 renhjordar, hvilka woro så talrika, att han i och för deras bewakning måste löna trettio drängar och ☙  trettio pigor. Dessutom ❧ skall176 han äfwen hafwa ägt ett stort förråd på silfwer, som han likwäl kort före sin död gömt177 ned i jorden, utan att någon sedermera förmått upptäcka hans skatt. Bland Päiwiös tre söner war enligt wår berättares utsago Olof Lapp[ska]178 Wuolabba179 den ryktbaraste. Stor, stark och modig liksom fadren hade äfwen han gjort till sitt lefnadsmål att bekriga Ryska Karelare. En af Olof ☙  emot dem utförd bragd skildrade ❧ Erik med följande ord: ”Då Olof en gång ärnade företaga sig en resa och fruktade, att fienden undertiden skulle göra ett besök i hans hem, så bar han en ofantlig stock ofvanpå fjället, lade den framför ingången till sitt tält och bad hustrun säga åt fienden: ”wår son har burit den hitupp”. Kort efter hans afresa infann sig äfven en skara Ryssar, hvilkas180 uppmärksamhet genast fästades wid den stora stocken. De kunde ej begripa huru den blifvit hemtad uppför det branta fjället och begärde af Olofs unga hustru en upplysning derom. Hustrun svarade såsom mannen hade befallt henne. Ryssarne föllo i största förwåning, då de hörde att en ung qwinna war moder åt en så stark son, och afstodo ifrån plundringen.181 Emellertid beslöto de att afwakta Olofs182 återkomst, för att om möjligt bringa honom om lifvet. Men då Olof kom, wågade ingen angripa honom. Likwäl försäkrade Ryssarne skrytsamt, p. 43–44. In the first official Swedish hymnal of 1695 it is no. 188 and in the 1986 Swedish hymnal no. 372 (beginning of the fourth stanza). Swenske songer: 43–44; Den gamla psalmboken, http://docplayer.se/10139542-Dengamla-psalmboken-ett-urval-ur-16951819-och-1937-ars-psalmbocker-utgivnaav-svenska-akademien-svenska-klassiker.html; https://sv.wikipedia.org/wiki/ O_Fader_v%C3%A5r,_barmh%C3%A4rtig,_god. Sibelius-akatemia: Gamla psalmmelodier från Finland http:// www2.siba.fi/cgi-bin/shubin/edishow_ s.cgi?idi=00158. (TS)  Son ǁ son  Lappsk ǁ lappsk  These words from Castrén words show that he considered Tornaeus’s remarks about Päiviö’s historical nature to be reliable. Also Itkonen, T.I., 1948 II: 545 and Pulkkinen 2005c accept this view. (TS)  sitt namn ǁ genom  med ǁ emot  äga ǁ hafwa  Karelarne […] Kalewa-folket. ǁ Karelarne räddat minnet af samma slägt, ty i deras gamla runor nämnas Päiwilä och Päiwän poika såsom fiendtliga emot Kalewa-folket.  Päivilä/Päivölä is interpreted as a mythical place and Päivän poika, appearing in the 48th rune of the Kalevala (the birth of fire), as a mythical person. Siikala 2013: 213, 261, 267–272, 280, 283–285, 346, 465. (TS)  See Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan with commentary, Castrén 2017a: 20–47.  taga ǁ sätta  i en […] yfviga ǁ 1. under skuggan af lummiga ǁ 2. under skuggan af några lummiga  Especially downy birch (Betula pubescens) grows almost in whole Finland. Luontoportti, http://www.luontoportti.com/suomi/en/puut/downybirch (TS) 87 Itineraria 2osa 1838.indd 87 21.8.2019 15:49:45 �Itineraria       denne ǁ han deras skatter ǁ skatterna mycket ǁ häftigt Mscr: Karellarnes i ǁ för h skall […] skatt ǁ 1. ägde ǁ 2. skall han äfwen ag [ägt] ǁ 3. skall han äfwen haft ägt stora forra [förråd] ǁ 4. skall han äfwen hafwa ägt ett stort förråd af silfwer, som han likwäl skall kort före sin död nedgräfvit gräft ned i jorden, utan att någon sedermera förmått upptäcka denna skatt hans  gömt ned ǁ nedgräf[vit]  Lapp. ǁ 1. den ǁ 2. eller  Wuolabba ǁ enl[igt] Tornæi skrifsätt)  hvilkas […] ǁ 1. för att plundra, <--> ǁ 2. men härwid de ǁ 3. men härwid kunde den stora stocken ej undgå att wäcka  See also Bartens 2017: 81–82. (TS)  Olofs ǁ hans  Päiwiö-sonen […] med den ǁ 1. han skulle följa dem åt ǁ 2. Päiwiö-sonen skulle följa med dem till Karelen för att mäta sin styrka med sin  ånyo ǁ i sin ordning  warnades han ǁ warnade honom  mera ǁ widare  några ǁ twenne  berättelser, […] hvilka ǁ berättelser. Den ena  på […] sätt ǁ så  lastade ǁ fulla[stade]  En […] berättelse ǁ Den andra berättelsen  Stalo ǁ 1. Stallo ǁ 2. ~ (d. ä. en jätte) Stállu was an evil equivalent to man in Saami folklore and religion, somewhat larger than a human. The phenomenon is related to various Nordic traditions of giants. Its origins are unclear. Pulkkinen 2011: 239–242; Porsanger – Pulkkinen 2005. (TS) ☙  att i deras ❧ land skulle finnas en kämpe, som wore Olofs öfwerman, och föreslogo att Päiwiösonen183 skulle följa dem till Ryssland för att mäta sin styrka med den karelska hjelten. Olof mottog anbudet och begaf sig med Ryssarne till deras land. Då de twenne kämparne här möttes, hellsade de hvarandra med handslag, hwarwid Ryssen tryckte Olofs hand förderfwad. Derpå grep Olof sin motståndare om lifwet och slog honom till marken. Ryssen uppsteg och angrep i sin ordning Olof, men blef ånyo184 kullslagen. Nu warnades185 han af Olof att icke mera186 försöka sin lycka, men dessto mera förgrymmad rusade Ryssen på honom. För tredje gången slog Olof sin fiende till marken och besparade honom mödan att widare uppstiga.” ☙  ❧ Till bewis på Olofs styrka anförde Erik ännu några187 andra berättelser188, en bland hvilka lydde på189 följande sätt: ”Då Olof en gång återwände ifrån en notfärd, öfwerfölls han på Enare sjö af motwind och owäder. Hellre än att ro och kämpa med vågorna, hwilka hotade att fylla hans med nät och fisk lastade190 båt, beslöt han att lägga i land wid en holme. Anländ till stranden kastade han den tunga båten på skuldran och bar den öfwer land.” En191 annan berättelse war af följande innehåll: ”När Olof en gång wandrade i skogen, såg han en Stalo192 i beråd att lyfta en sten193. Men stenen war af en så oerhörd storlek, att Stalo ej kunde194 få den upplyftad, hvarföre han började wältra den fram i sakta mak. Obemärkt åskådade Olof en ☙  stund Stalos företag, trädde195 sedan fram ❧ ur sin gömställe, skrattade åt Stalos svaghet och bar stenen till sitt bestämda ställe. Af fruktan för sin mäktiga fiende gaf sig Stalo att springa. Olof lät honom först196 fara, men ångrade sig 88 Itineraria 2osa 1838.indd 88 21.8.2019 15:49:45 �Lapland  sedan och började förfölja Stalo197. Kommen till Nejdfloden198 hoppade Stalo till motsatta stranden199 och trodde sig nu hafwa befriat sig ifrån sin förföljare. Men Olof gjorde ett dylikt språng, ertappade nu Stalo och tog honom af daga”. Wid denna berättelse måste anmärkas, att Stalok (Plur[alis] af Stalo) hos200 Lapparne motsvara Svenskarnas jättar, Finnarnes jättiläiset och hiidet201. Stalok skildras wanligen af Lapparne såsom ett grymt,202 mennisko-ätande slägte. De sägas203 under hedendomen warit204 talrikt utspridda öfwer hela Lappland, men efter Christendomens införande tros de hafva flyktat bort ☙  till hafsöarne. ❧ Äfwen205 på sin snabbhet har Olof ådagalagt många utomordentliga prof. Så skall han en gång hafwa sprungit fast en warg, som förföljt hans renhjord, fattat tag i dess svans och krossat wargen mot en klippa. En annan gång hade han warit på wildrensjagt med sin trogne dräng och ständige följeslagare Wuolleb (Olof) Walle, och derunder afsigtligen206 skrämt bort en wildren, som med sin kalf sprang förbi jägarne. Då Walle sedermera207 förebrådde sin husbonde för detta öfwerdåd, gaf sig Olof att springa efter renarne, dödade modren med sitt spjut och fångade kalfven lefwande.208 Derpå skänkte han med förakt det ringa bytet åt sin anspråkslösa tjenare, ty det ☙  war209 ❧ Olofs sed att aldrig förfölja wildrenar, om de ej woro flera i skocken.210 Hwad Tornæus enligt min211 föregående framställning anför om Päiviö-fadren eller den af honom så kallade Päder Päiwiä212 och hans omwändelse till Christendomen, ungefär detsamma hörde jag Erik berätta om sonen Olof. Han hade länge warit en nitisk afguda-dyrkare, men då ryktet om den nya läran nådde hans  sten ǁ oerhörd ~  kunde […] upplyftad ǁ förmådde bära den  trädde ǁ derpå  först fara ǁ fara  Stalo ǁ j[ätten]  Näätämöjoki (Fi.)/Neidenelva (No.)/ Njávdánjohka (SaaN), a river flowing from Lake Iijärvi to the Arctic Ocean. (TS)  till motsatta stranden ǁ i ett skutt of [öfver]  hos Lapparne ǁ enligt Lapparnes  In Finnish-Scandinavian traditions, mythical giants or Jotuns were believed to have lived on the earth before modern civilization. Siikala 2013: 222–223; on giants especially in Northern Ostrobothnia, see Jättiläis- ja lappalaistarinoita, http:// www.kirjastovirma.fi/asutusjasotatarinoita/2. (TS)  grymt, mennisko-ätande ǁ starkt och resligt  sägas ǁ tros  warit ǁ hafwa ~  Äfwen ǁ På  afsigtligen ǁ skran [skrämt]  sedermera förebrådde ǁ började  lefwande. Derpå ǁ lefwande, skänkte sedan  war ǁ ~ eljest  Cf. Castrén’s field notes on p. 235– 236, where Päiviö is given as the hero of all these four traditions.  min ǁ wår  Päiwiä och ǁ Päiwiä, ungefär 89 Itineraria 2osa 1838.indd 89 21.8.2019 15:49:45 �Itineraria  The Saami shamans, also known as sorcerers, used a special drum (goavddis), on which deities and other mythical characters were depicted, to see into the future. Lutheran clergymen began to destroy Saami shamans’ drums in the 17th century and only a few of them have survived. Pulkkinen 2011: 254–261; Itkonen, T.I., 1948 II: 333– 344; Rydving 2005. (TS)  Seider ǁ Gudar  med […] till ǁ till  Castrén wrote about the Saami religion more extensively in his description of his 1841–1844 journey. See p. 330–334.  harren ǁ den snabba ~  icke ǁ ej  Nu ǁ Straxt  en […] hvilka ǁ en mäktig trollkarl, sådana  Supernatural skills were attributed to the Saami and they were regarded as sorcerers in different traditions of the neighbouring peoples, to some extent even farther away. Itkonen, T.I., 1948 II: 344–345. (TS) öron, beslöt han att sätta de gamla gudarna på prof. Han slog på spåtrumman213 för att af bjellrornas klang utforska, huru hans tillärnade wildrensjagt skulle aflöpa. Trumman gaf ett gynsamt tecken, men jagten misslyckades icke dessto mindre. En annan gång satte han sig för ☙  att ❧ slå upp eld i regnwäder, anropande sina Seider214 om bistånd. Men då han ej lyckades i sitt förehafwande, wände han sig med215 böner till den sanna Guden och straxt tände sig fnösket. Efter dessa prof uppbrände Olof spåtrummorna, nedref Seiderna och förstörde alla hedniska minnesmärken, dem han öfverkom.216 Om den andra Päiwiö-sonen, Isak benämnd, förtäljde wår wägwisare, att han utmärkt sig såsom en skicklig bågskytt. Hans säkerhet att skjuta hade warit så stor, att han träffat harren217, då den gjort ett slag ofvan wattenytan. Också han skall hafwa bekrigat så kallade Ryssar och emot dem utfört många ly☙  sande bragder, ❧ bland hvilka jag enligt Eriks berättelse antecknat följande: ”I spetsen för en skara Ryssar, som härjade i Lappland, stod en ifrån hufwud till fot kopparklädd höfding. I sin rustning war Ryssen så oböjlig, att han icke218 sjelf kunde föra gaffeln till munnen, då han åt, utan alltid måste matas af sin dräng. Isak hade länge lurat på höfdingen och fick en gång öga på honom, just då han höll på att göra sin måltid. Nu219 spände Isak sin båge, och då drängen förde gaffeln till munnen, kom pilen flygande, träffade gaffeln och dref den i halsen på höfdingen.” Namnet på den tredje Päiwiö-sonen skall warit Johan. Om honom berättade Erik, att han warit en220 af de mäktiga trollkarlar, hvilka nu☙  mera ej födas i ❧ werlden.221 Sin trollkonst 90 Itineraria 2osa 1838.indd 90 21.8.2019 15:49:45 �Lapland  skall han icke sällan hafva anwändt till att förgöra Ryssar, då de kommo för att plundra i landet. En gång hade de welat twinga honom att wägleda sig till något ställe, der ett rikt byte war att förwänta. Johan förde dem då till ett brant ställe222 på Pallas-fjällen och lät med tillhjelp af sin konst klockor ljuda, eldar lysa och byar wisa sig under branten223. ”Dit leder wägen”, yttrade Johan, ”men för att ingen må förwilla sig i den mörka natten, skall jag gå förut med ett bloss i handen.” Derpå kastade han sitt bloss utför branten, men blef sjelf stående på fjället, osedd af fienden. Ryssarne ilade dit de sågo blosset224 ☙  fara och förgingos så i afgrunden. ❧ Sistnämnda berättelse är allmänt225 gängse både226 hos Lappar och Finnar, men tillämpas icke alltid på Päiwiö-sonen, utan på en annan frejdad hjelte, som på Finska benämnes Laurukainen, på Lappska Laurukadsch.227 Om honom kände Erik åtskilliga andra traditioner, dem han följande dagen berättade under wår färd uppför Peldojoki. Hans ord woro ställda till mig och lydde ungefär på följande sätt: ”När du kommer till det egentliga Lappland, skall du erfara att Lapparne äro mycket anwändbara såsom wägwisare. Wana allt228 ifrån sin barndom att löpa omkring såsom hundar, känna de innom flere mils omfång hvarje sten, hvarje träd, hvarje källa. Men ännu alldrig har någon menniska funnits, hvilken hade warit så hemmastadd i Lappland, som Laurukai☙  nen. Af ❧ sådan anledning woro Ryssarne mycket229 angelägna att få begagna honom såsom wägwisare under sina ströftåg. Å sin sida war äfven Laurukainen beredwillig230 att wägleda dem, ty han war en klok man och wisste ställa saken så, att Ryssarne aldrig undgingo en       ställe ǁ berg branten ǁ berget blosset ǁ elden allmänt ǁ myck[et] både hos ǁ så wäl ho[s] Tales about Laurukainen /Fi.)/Lávrekaš (SaaN)/Lavrukâš (SaaI)/Saa’rkaž (SaaS) are known from Lapland to South Finland. Some of them are considered original in Lapland, while others were adopted from elsewhere, and they were commonly adapted to the natural environment of the region where they were told. Itkonen, T.I., 1948 II: 542–545; Luukko 1954: 714; Sarmela 1994: 181–182; Bartens 2017: 30–73. (TS)  allt […] ǁ att  mycket […] ströftåg ǁ 1. under sina ströftåg mycket ang[elägna] ǁ 2. i Lappland  beredwillig ǁ <--> 91 Itineraria 2osa 1838.indd 91 21.8.2019 15:49:45 �Itineraria  sedan ǁ så n[eslig]  Lake Ounasjärvi (Fi.)/Ovnnesjávri (SaaN) is in Enontekiö at N7589082 E360192 (N68°22′48″ E23°35′54″). The village of Hetta/Heahttá, the centre of Enontekiö, is on its northern shore. (TS)  båtar ǁ talrika ~  Ryssarnes […] ǁ 1. Laurukainen gaf noga akt på Ryssarne och ǁ 2. Det hände sig likwäl <--->  hade […] stiga ǁ 1. war just i beråd att stiga i ǁ 2. hade knappt stigi[t]  waktkarlen ǁ Ryssen  sin fiendes ǁ Ryssens  stor guldring ǁ guldring, som Ryssen hade burit på ett af sina fingrar  Nu ǁ Först  kommo […] stranden ǁ ilade till kamratens hjelp  sade ǁ ropade  din ǁ sin  undkomma ǁ ~ genom neslig död, sedan231 de kommit i hans wåld. En gång hade han åtagit sig att beledsaga en skara af dessa röfware öfwer en sjö benämnd Ounasjärwi232. Under färden deröfwer blefwo Ryssarne hungriga och anmodade Laurukainen att lägga i land på en holme. Efter att här hafwa stillat sitt hunger lade de sig att sofwa, sedan de likwäl ställt en wakt wid sina båtar233, hvilka woro sju (enligt andra: tre) till antalet, alla fullastade med lifsförnödenheter och röfwade ☙  skatter. Ryssarnes234 öde fogade lik❧wäl så olyckligt, att äfwen wakten insomnade. Nu bar Laurukainen i båtarne allt hvad Ryssarne hade med sig i land, såsom yxor, svärd, grytor, matvaror o. s. v. Derpå sköt han ut båtarne och hade235 knappt hunnit stiga in uti en af dem, då i och med detsamma wakten uppwaknade. Han grep efter sitt svärd, men det war borta. Då waktkarlen236 såg sig afväpnad, sprang han i wattnet och fattade tag i närmaste båt, hvilken war densamma, hvari Laurukainen befann sig. Den sistnämnda grep i ett svärd och afhögg dermed sin237 fiendes fem fingrar, hvilka föllo i båten jemte en stor238 guldring. Nu239 gjorde waktkarlen allarm, men Laurukainen war redan långt ute på träsket, då Ryssarne kommo240 ilande till stranden. I sin nöd började de bedja ☙  Laurukainen om ❧ förbarmande och sade241: ”Kom hit, helige broder, här får du äta gröt med svenskt smör till öga och med din egen” (enligt andra: med din husbondes) ”sked.” Laurukainen svarade: ”här är gröten och mjölet med.” När Ryssarne sågo, att böner ej hjelpte, ropade någon: ”kom hit och smält tenn skall gjutas i din242 strupe.” Efter denna händelse rodde Laurukainen i nio dygn kring holmen och bewakade Ryssarne, att de ej skulle undkomma243. När 92 Itineraria 2osa 1838.indd 92 21.8.2019 15:49:45 �Lapland  han på det tionde dygnet steg i244 land, woro Ryssarne döda utom en enda, som ännu kunde245 röra litet på sitt hufwud. Holmen, der detta tilldrog sig, kallas ännu i dag den Karelska (Karjalan saari)246.” ”En annan gång”, fortfor Erik, ”hade Rys☙  sarne tagit Laurukainen till styrman ❧ utför Patsjoki247. Då de kommit till närheten af ett deri befintligt wattenfall, fastband Laurukainen deras sju båtar och bad dem sjelfwa krypa under sina täcken, för att de ej måtte råka i förskräckelse wid anblicken af det fruktanswärda fallet. Utan att ana något svek, underkastade sig Ryssarne hans anmaning. Nu styrde Laurukainen båtarne tätt förbi stranden248 och räddade sig sjelf på en klippa; men Ryssarne249 förgingos i fallet.”250 ”Wid ett annat tillfälle styrde han åter Ryssarnes båt251 rakt mot en klippa i samma flod. Båten krossades och Ryssarne omkommo manngrant, men Laurukainen räddade sig äfven denna gång, emedan han war oåtkomlig för wattnets åwerkan eller en252 på Finska så kallad weden ärimys253.” ”Efter sådana bragder blef Laurukainen så ☙  hatad af Ryssarne, att de beslöto ❧ bringa honom om lifvet. Detta skall äfven hafwa lyckats dem, men efter stora svårigheter och sedan Laurukainen tillfogat dem stora olyckor. En gång öfwerraskade254 de honom i hans köttboda och trodde sig nu wara alldeles säkra om hans person. Stående utanför bodan wäntade Ryssarne med otålig längtan, att han skulle komma ut, och sökte genom hotelser twinga honom dertill. Men Laurukainen gjorde sig ingen brådska, utan packade i allsköns trygghet kött i sin Lappmudd. Emellertid blefvo Ryssarne  i land ǁ h<-->  kunde […] litet ǁ rörde  Karjalansaari Island in Lake Ounasjärvi in Enontekiö in westernmost Lapland is most likely meant here, N7590157 E363506 (N68°23′18″ E23°40′39″). According to Sarmela 1994: 181 the theme of the island is the most widespread of all Laurukainen tales, being mostly known from the regions of Lake Saimaa and Lake Pielinen, but less in Lapland. On these tales, Bartens 2017:30–40. (TS)  The River Paatsjoki (Fi.)/Báhčeveaijohka (SaaN)/Paaččjokk (SaaS)/ Паз or Патсойоки (Ru.)/Pasvikelva (No.) flows from Lake Inari to the Barents Sea at the Russian-Norwegian border in Kirkenes, N7805872 E1079224 (N69°42′43″ E30°6′5″). (TS)  stranden […] klippa ǁ en klippa, hoppade sjelf på klippan  Ryssarne […] ǁ lät  Cf. p. 272. See also Bartens 2017: 42–45. (TS)  båt ǁ båtar  en […] kallad ǁ en så kallad  This title seems to belong to the tradition of guardian spirits of lakes, rivers and other waters, which is common in Finnish culture. Pulkkinen 2014: 76–78. (TS)  öfwerraskade de ǁ hade de öfwerraskat 93 Itineraria 2osa 1838.indd 93 21.8.2019 15:49:46 �Itineraria                    genom ǁ ut marken ǁ gården ännu genom ǁ genom på […] att ǁ så, att med den olikhet ǁ 1. såle[des] ǁ 2. med den ringa olikhet woro ǁ ännu ~ See also Bartens 2017: 50. (TS) Seitalompolo/Seitaluoppal (SaaN) in Enontekiö, N7589447 E405282 (N68°24′6″ E24°42′20″). (TS) Underrättad af ǁ 1. ~ ǁ 2. Upplyst om träskets ǁ detta det ǁ 1. ~ ǁ 2. träsket The concept of saivo has different meanings in different parts of the Saami region. In Finland, it has usually meant a lake with a double bottom, through which it was possible to enter the underworld. Spirits lived in a saivo lake. Äikäs 2011: 34. (TS) Ty enligt ǁ Enligt denna ǁ sistnäm[nda] innom ǁ i härstädes ǁ här fresta ǁ försöka söka ǁ be[draga] Sáiva spirits were thought to be guardian spirits who lived in lakes with very clear water. The lakes with sáivas were thought to be especially plentiful with fish. The concept of sáiva has also meant ‘sacred’ in general. Pulkkinen 2011: 219; Pulkkinen 2005d; Pentikäinen 1995: 146–149. (TS) allt mera högljudda och hotade att öfvermanna honom i bodan, om han icke skyndade sig ut. Slutligen kastade Laurukainen sin med kött fyllda lappmudd genom255 en lucka i skullen ut ☙  på marken256. Ryssarne togo mudden för ❧ Laurukainens egen person och rusade alla att genomborra den med sina spjut. Laurukainen flydde under oredan och förvillade Ryssarne ännu257 genom sina trollkonster på258 sådant sätt, att de, i akt och mening att döda Laurukainen, wände sina wapen emot hvarandra och till sista man omkommo.” Denna tradition hörde jag sedermera andra berätta med259 den olikhet, att Laurukainen fyllt sin mudd med dun, nedkastat den och begagnat tillfället att fly, medan Ryssarne woro260 insvepta i dunmolnet.261 Erik hade knappt slutat sina berättelser om Laurukainen, då wi nådde ett litet träsk, som bar namnet Seidajärwi262. Underrättad af263 Erik om träskets264 namn, anmärkte jag att det265 hellre borde kallas Saiwojärwi266, emedan dess watten war särdeles klart. Ty267 ☙  enligt hvad Lapparne förtälja, ❧ skola så beskaffade träsk ofta bära denna268 benämning till följe af den hos Lappfolket fordom gängse föreställningen af, att dessa träsk beboddes af Saiwo kallade Gudomligheter, om hvilka man jemwäl hör berättas, att de ej skola tillåtit fiskare att idka sitt fänge innom269 deras watten-område, hvarföre alla de, som härstädes270 ville fresta271 sin lycka, måste söka272 att genom en sakta rodd bedraga Gudarna.273 Wid denna anmärkning fästade Erik ingen uppmärksamhet, utan widhöll sitt påstående, att träskets sannskyldiga namn war Seidajärwi och uppgaf såsom grund till benämningen, att på en till venster om oss 94 Itineraria 2osa 1838.indd 94 21.8.2019 15:49:46 �Lapland  framstickande udde fordom hade274 stått en lappsk Seida. Denna Seida skulle hafva till☙  hört ❧ en frejdad trollkarl wid namn Lompsolo, som med Gudens tillhjelp idkade ett rikt fiskafänge. På motsatta stranden hade en annan trollkarl uppslagit sitt fiske-läger, men han egde ingen Seida, hvarföre också hans fänge misslyckades. I öfrigt att förbättra sin lycka beslöt han att, medan Lompsolo sofde, nedrifva dennes Seida, hvilket hade den beräknade påföljd, att hans275 fänge lyckades, då deremot Lompsolo, som tillförene276 haft Seiden att tacka för sitt goda fänge, numera ej fick någon fisk. Lompsolo lät dock saken icke härwid bero. Han försedde sig med en ny Seida, och nu kom åter all fisk i hans nät, tills den andra trollkarlen åter fick Seidan nedrifven. För att göra en ända på denna tvist öfverenskommo de tvenne troll☙  karlarne att sammanträffa ❧ på ett närbeläget berg och ingå ett enwig, hvarwid endast trollkonster och besvärjelser skulle begagnas såsom vapen. Lompsolo begaf277 sig till mötesplatsen under den antagna skepnaden af en ren[-]oxe278 och trodde sig i denna gestalt ej279 kunna igenkännas af sin wederpart. Men då den280 andra, som redan stod stridsfärdig281 såg renoxen komma springande uppför berget, ropade han på282 afstånd: ”du är Lompsolo”. Utan att widare försöka sin283 lycka, gaf sig Lompsolo besegrad och flydde, ty han märkte nu, att han utan bistånd af sin Seida uti intet kunde mäta sig med sin fiende. – – – ”Det bär aldrig på rätt, wägwisaren har gått wilse”: är en farhåga, som ofta oroar284 Lapplandsfararen, då han börjar tröttna under ☙  sin ❧ börda och längtar till målet. Måhända har samma farhåga insmugit sig hos den  hade ǁ en  hans […] Lompsolo ǁ 1. hans fänge lyckades, men Lompsolos icke ǁ 2. Lomp[solo]  tillförene […] Seiden ǁ 1. hade haft Guden ǁ 2. hade haft Seiden  begaf ǁ gaf  ren[-]oxe ǁ oxe  ej […] igenkännas ǁ blifwa sig  den […] renoxen ǁ denne såg Lomps[olo]  stridsfärdig ǁ redo på berget  på afstånd ǁ redan ~  sin ǁ sig  oroar ǁ plag [plågar] 95 Itineraria 2osa 1838.indd 95 21.8.2019 15:49:46 �Itineraria  beledsaga de ǁ 1. följa de ǁ 2. beledsaga oss  deras ǁ wåra  sagorika bygder ǁ sago-werld  sedan […] tillryggalagt ǁ tillrygga[lagt]  Peldotunturi ǁ ~, som på wår stråtwäg At present, Peltotunturi is the name of a fell in Enontekiö near the Norwegian border, but here Castrén meant Árbmobuolža in Enontekiö, N7588967 E407530 (N68°23′54″ E24°44′56″). Cf. the lakes south of “Peldotunturi” listed below. (TS)  It is possible that Castrén meant present-day Armolompolo(Fi.)/Árbmoluoppal (SaaN) with this name, N7589718 E407199 (N68°24′18″ E24°44′25″), but in that case he must have listed the lakes in reverse, i.e. ascending, order. (TS)  Armojärvi (Fi.)/Árbmojávri (SaaN) in Enontekiö N7589337 E407832 (N68°24′6″ E24°45′21″). (TS)  man [….] möda ǁ man med stor möda  fram ǁ ~ med båt  swårligen ǁ alldeles icke  söka […] annan wäg ǁ 1. i dess ställe begagna en wälja en annan, i hans tanke wida beqvämare wäg ǁ 2. söka oss en annan wäg  Tillika ǁ Ehuru  De ǁ Sje[lfwa]  Kaakkurijärvi (Fi.)/Gáhkkorjávri (SaaN) is a small lake in Enontekiö, N7588961 E406652 (N68°23′53″ E24°43′39″). (TS)  Noukunainen (Fi.)/Novgonaš (SaaN) is a small lake in Enontekiö, N7588481 E407356 (N68°23′38″ E24°44′42″). (TS)  Kouhtajärvi (Fi.)/Góvttajávri (SaaN) is a small lake in Enontekiö, N7588001 E408288 (N68°23′24″ E24°46′5″). (TS)  Pitkäjärvi (Fi.)/Guhkesjávri (SaaN) is a small lake in Enontekiö, benägna läsaren, som åtagit sig mödan att beledsaga285 de resande på deras286 irrfärder i Lapplands sagorika287 bygder. Det är i sådant fall min pligt att taga mig an en wägwisares rol och öfwertyga mina följeslagare, att wi ännu äro på rätt. Wi hafva sedan288 wår afresa ifrån Peldowuoma by tillryggalagt fyra mil uppför Peldojoki och befinna oss nu wid stranden af Seidajärwi, ej långt ifrån Peldotunturi289. Ifrån detta fjäll tager Peldojoki sin början, flyter genom Pahtajärwi290 och Armojärwi291, men blir först farbar, sedan äfven Seidajärwi lemnat den sitt bidrag. Under sjelfva flodtiden skall man292 endast med möda kunna bana sig fram293 flod☙  wägen ❧ upp till Armojärwi, men på nuwarande årstid ansåg Erik denna farled swårligen294 kunna begagnas. Han föreslog derföre, att wi nu skulle lemna Peldojoki watten-system och söka295 på en annan wäg komma öfwer landtryggen. Han underrättade oss, att på södra sidan af Peldotunturi i en lång sträckning fortlöpa många små träsk, hvilka leda till sjelfwa landtryggen. Tillika296 gjorde han oss uppmärksamma derpå, att nämnda träsk ej äga något samband med hvarandra, hvarföre det blefwe nödwändigt att draga båten och bära effecterna ifrån det ena träsket till det andra. ☙  Ehuru detta arbete ❧ wisserligen förekom oss nog beswärligt, trodde wi oss dock böra wälja denna farled i anseende till träsken, som lågo i wår wäg och underlättade wåra ansträngningar. Således fördelades wid Seidajärwi effecterna till tre bördor, hvardera af 3–4 lispunds wigt, dem Erik och Jessiö utan krus lyftade på wåra skuldror. De297 drogo sjelfwa den toma båten och wi följde dem med wåra bördor tätt i spåren. På detta sätt tillryggalades wägen emellan 96 Itineraria 2osa 1838.indd 96 21.8.2019 15:49:46 �Lapland   Seidajärwi och Kaakkurinjärwi298, Nokkanainen299, Kouhtajärwi300, Pitkäjärwi301, Nimitöin järwi302 och Pahtajärwi303.304 Afståndet ☙  emellan nyssnämnda ❧ träsk war mycket ringa, men ifrån Pahtajärwi till närmaste träsk, benämndt Wiettajärwi305 räknas i det närmaste en ¼ mil. Hela denna sträcka drogs båten med förenade krafter, och sedan den306 blifvit transporterad till Wiettajärwi, återwände wi307 mangrannt till Pahtajärwi och afhemtade derifrån308 wåra effecter. Efter att hafwa rott öfwer Wiettajärwi befunno wi oss under sjelfwa landtåsen, hvilken här, så framt jag ej missminner mig, bär namnet Korsatunturi.309 Först nu börjades wåra wärsta mödor, ty ifrån stranden310 af Wiettajärwi höjde sig fjället311 i en temmeligen brant riktning, och för att kom☙  ma deröfwer måste wi tillryggalägga ❧ en wäg af ¾ mil. Uttröttade af dagens föregående312 ansträngningar föreslogo några i313 sällskapet, att wi nu borde lägga oss till hvila och uppskjuta färden öfwer fjället till följande dag, men Erik satte sig med ifwer emot detta förslag och försäkrade, att wi efter några timmars hvila skulle känna oss ännu mera trötta och rådbråkade. Då314 äfwen Jessiö instämde i denna åsigt, funno wi för godt att kl[ockan] 9315 på aftonen anträda den mödosamma färden. Liksom wid Pahtajärwi qwarlemnade316 wi äfwen här allt317 löst gods efter oss och företogo318 oss att till en början släpa fram wår toma farkost. Efter ytterliga ansträngningar lyckades det oss att komma uppför fjället, men här började till319 och med de bästa krafter att swigta. Nu kom äfwen Erik ☙  fram med den bekän ❧nelsen, att han icke war fullt säker om wägen, utan förde oss fram på beskrifning. I320 wår tröstlösa belägenhet satte            N7587489 E409088 (N68°23′8″ E24°47′17″). (TS) Nimitöin järwi ǁ Pahtajärwi ett litet namnlöst träsk och This lake that Castrén mentions without a name or as ‘the nameless lake’ is now known as Ahvenjärvi, N7587209 E409838 (N68°23′0″ E24°48′24″). (TS) Pahtijärvi (Fi.)/Báhttejávri (SaaN) is a small lake in Enontekiö, N7586895 E410272 (N68°22′50″ E24°49′2″). (TS) […] Pahtajärwi. ǁ ~ Dagen war brännande het och beckoljan, som i ymnighet anwändes begagnades till att afhålla myggen, ökade hettan i ansigtet. Vietkajärvi (Fi.)/Vietkajávri (SaaN) is situated in Kittilä, N7585573 E411800 (N68°22′9″ E24°51′20″). There is a small lake called Kivijärvi between lakes Pahtijärvi and Vietkajärvi. (TS) den […] till ǁ wi nått stranden af wi […] effecter ǁ hela sällskapet till Pahtajärwi, för att derifrån afhemta effecterna derifrån […] effecter ǁ effecterna Here Castrén is mistaken. The hill at Vietkajärvi is now called Vietkajärvenpalo (Fi.)/Vietkabuollán (SaaN), N7585825 E412370 (N68°22′18″ E24°52′9″), while Korsatunturi (Fi.)/ Gorsaduottar (SaaN/Korsâduotâr (SaaI) is on the opposite side of Lake Korsajärvi, N7588136 E 418882 (N68°23′40″ E25°1′32″). Its height is 468 m above sea level and it is the conjunction of the borders of the municipalities of Kittilä, Enontekiö and Inari. (TS) stranden af Wiettajärwi ǁ Wiettajärwi fjället ǁ fjällkanten föregående ansträngningar ǁ mödor i sällskapet ǁ bland de resande 97 Itineraria 2osa 1838.indd 97 21.8.2019 15:49:46 �Itineraria  Då […] instämde ǁ 1. I denna åsigt instämde äfwen Jessiö och det wi wi öfriga måste beqväma oss att ännu  kl. 9 ǁ ännu ~  qwarlemnade wi ǁ qwarlemnades afve [äfven]  allt […] gods ǁ alla s lösa effecter  företogo oss ǁ började  till och med ǁ äfven  I […] fjället ǁ 1. Wi började finna ǁ 2. Wår belägenhet war tröstlös och wi satte oss ned på fjället  Wid ǁ Men  kunde dock ǁ kunde  wår wärjo ǁ wårt wåld  i […] fortskaffa ǁ efter bästa förmåga fra[mskaffa]  tycktes […] riktig ǁ war oss en borgen derpå, att wår kosa war riktig ty wi ännu befunno oss  i ǁ ut  Lake Korsajärvi (Fi.)/Gorsajávri (SaaN) is a long and narrow lake located partly in Enontekiö och partly in Kittilä, N7587942 E416673 (N68°23′31″ E24°58′19″). (TS).  och […] början ǁ längs  här […] wäg ǁ 1. nödga[des] ǁ 2. här lågo i wägen  förra ǁ ursprungliga  funno ǁ började  men ǁ ehuru  träsket ǁ ~ och woro nu så till den grad utt[röttade]  lade ǁ neddignade wi oss ned på fjället, itände wåra pipor och höllo råd. Wid321 denna rådplägning kunde322 dock ingen ting widare beslutas, än att en af sällskapet skulle återwända till Wiettajärwi och derifrån afhemta en rumm-butelj – den enda wi ägde i wår323 wärjo, men de öfriga fyra bjuda till att i324 mån af sina krafter fortskaffa båten efter Eriks anwisning. Förtroendet beträffande rumm-buteljen föll på min lott, och jag uppfyllde det till allmän tillfredsställe[lse], ehuru föga ☙  fattades, att jag ej förwillade mig på det ❧ ödsliga fjället. Undertiden hade kamraterna hunnit till en liten fjällbäck, hwilken efter den beskrifning, som Erik hade erhållit öfwer wår wäg, tycktes325 bewisa, att wår kosa ännu war riktig. Såsom Erik försäkrade, utföll denna bäck i326 Korsajärwi327, och det war just til samma träsk, dit wi sträfvade. Efter hafwa tömt buteljens innehåll började wi draga båten med förnyade krafter och328 följde i början nyssnämnda bäck, men här329 lågo i wår wäg stora stenar, hvilka innan kort tvungo oss att lemna bäcken och fortsätta dragningen i den förra330 riktningen. Sedan wi hela natten igenom med all ihärdighet fullföljt detta mödosamma arbete, utan att ☙  komma till ❧ Korsajärwi, funno331 wi oss slutligen föranlåtna att skicka wår wägwisare för att uppsöka träsket. Han återwände efter någon tids förlopp med den glada underrättelsen, att wi woro helt nära målet, men332 att wår kosa icke war fullkomligt riktig. Först kl. 6. på morgonen hunno wi fram till träsket333 . Erik och Jessiö begåfwo sig nu efter wåra wid Wiettajärwi qvarlemnade saker, men wi öfriga lade334 oss till hvila wid stranden af Korsajärwi. Kort efter middagen uppwaknade wi frusna och genomwåta, med trötta ben, rådbråkade 98 Itineraria 2osa 1838.indd 98 21.8.2019 15:49:46 �Lapland  sidor, styng i bröstet335 och ett förstämdt lynne. ☙  Att resan ❧ i en sådan belägenhet, och sedan wår pratsamma wägwisare skilt sig ifrån oss wid Korsajärwi, war högst336 ängslig och oangenäm, ligger i sakens natur. Jag337 will derföre icke uppehålla mig wid dess detaljer, utan blott till framtida resandes efterrättelse nämna några ord om riktningen af wår kosa. Wi rodde till en början utmed Korsajärwi, som lätt igenkännes genom sitt inom fjällar instängda läge. Träsket är omkring en ½ mil långt och så smalt, att man338 från landsidan knappt blir det warse, förrän man befinner sig wid dess339 strand. Mot norr smalnar insjön allt mera och förlorar sig ☙  småningom i en obetydlig ådra, ❧ der båten ej löper ett steg, utan att dragas. Längs denna bäck fortsättes färden wid pass en ½ mil, hvarpå man ändteligen når Iwalojoki340, en större flod som äger sitt aflopp i Enare sjö. Redan wid sina källor har341 nyssnämnda flod ett så djupt342 watten, att den resande nästan oafbrutet kan sitta i båten, så framt han ej föredrager att springa bland widebuskarna på den wåta och tufwiga stranden. Efter några timmars färd på Iwalojoki når han en så kallad lompolo d. ä. en bred, insjölik utwidgning af floden. Här framte sig för ögat sköna, torra stränder med yfwiga343 björkar och en rik vegetation. Botanikern skall säkert på ☙  detta ställe upptäcka ❧ många rara örter, men för oss war zoologien af ett större intresse. Wi företogo oss derföre att anställa jagt efter rugggäss och hade den lyckan att få wåra klena matförråder i betydlig mon förökade. Härpå fortsatte wi344 åter wår färd i maklig rodd utför floden. ”Rök, menniskor!” detta345 rop ljöd efter några timmars färd på en gång ifrån wåra  Here may be seen the first symptoms of the disease that developed into tuberculosis and became fatal for Castrén later. (TS)  högst […] [oangenäm ǁ 1. mycket ǁ 2. föga angenäm och unde  Jag […] detaljer ǁ Jag will derföre icke söka att skildra dess detaljer, utan  man ǁ wi  dess ǁ st[randen]  Iwalojoki ǁ källorna af ~ The River Ivalojoki (Fi.)Avveeljuuhâ (SaaI)/Avviljohka (SaaN). Its headwaters are situated near Lake Korsajärvi, and it flows into Lake Inari 180 km to the north-east at N7628230 E524450 (N68°45′52″ E27°36′18″). (TS)  har ǁ är  djupt ǁ watt[en]  yfwiga ǁ höga, ~  wi åter ǁ wi  detta […] ljöd ǁ ljö[d] 99 Itineraria 2osa 1838.indd 99 21.8.2019 15:49:46 �Itineraria  er ǁ Er  trollkarl ǁ menni[ska]  On the folklore of the sorcerer Toragas, collected especially by Samuli and Jenni Paulaharju, see Suomen kansan vanhat runot XII.1 No. 262, 265–267, 269, 3528; XII.2 No. 813, http://www.skvr.fi. (TS)  It is a common theme in the folklore of sorcerers or magicians that they attempt to cause damage to others, as was still believed in many places in the early 20th century. On the case of the Tornionjoki valley, see Toratti 1998: 182–183. (TS)  härstädes ǁ wid renarnes öfwerfart öfwer elfwen  som […] anse ǁ 1. hwari ǁ 2. som kunde anses  denna ǁ ~ i sjelfva verket läppar. Förrän wi ännu hunnit lägga i land, hellsade oss en fiskare, som låg lägrad wid en stockeld, med följande ord: ”hvilka ären I, som ron på Iwalojoki, och hvart går er346 wäg? Dock hvi spör jag eder om ting, dem jag redan känner. Jag har sett er alla i sömnen och dig, Jessiö i din afledne faders gestalt.” Sedan fiskaren sålunda ☙  förrått, hvars ❧ andas barn han war, började jag genast sätta mitt artilleri i rörelse, d. ä. jag gaf mannen en sup och litet tobak, köpte allehanda småsaker af honom, utan att pruta det minsta, och skänkte åt hans gosse några böcker. En sup till, och fiskaren war den uppriktigaste trollkarl347 i werlden. Han omtalade mycket besynnerliga saker, dem så wäl han sjelf som andra trollkarlar utöfwat. Beklagligtwis saknade likwäl hans berättelse allt sammanhang, hvilket troligen war en följd af den andra supen. Följande berättelse om Johan Päiwiö och en annan frejdad trollkarl benämnd Toragas348 war en af de redigaste: En trollhexa ifrån Ryska Lappmarken, be☙  nämnd Kirsti Nouhtua, hade ❧ begifvit sig till Kittilä, i afsigt att derifrån förtrolla all wildren till sitt eget land.349 Päiwiö, som kände hennes anslag, afsände Toragas till Iwalojoki, för att härstädes350 förtrolla hexan och hindra renarne att komma öfwer elfven. Då Toragas såg renarne anlända, började han mönstra dem mycket noga, emedan han befarade att trollhexan möjligen antagit skepnaden af en ren. Men i hela hjorden fanns ingen enda, som351 han kunde anse för en metamorphoserad Kirsti, och allraminst föll det honom i sinnet att misstänka den sista renen, som war halt, mager, wanskaplig och med möda åtföljde hjorden. Ur stånd att igenkänna hexan kunde han med all sin 100 Itineraria 2osa 1838.indd 100 21.8.2019 15:49:46 �Lapland  förmåga ej hindra renarna att simma öfwer floden. ❧ Först då han såg den halta och wanskapliga renen icke, såsom de andra, simma, utan dyka öfwer elfwen, öfwertygades han, att just denna352 war den beryktade Kirsti.353 Men sedan hon lyckligen kommit öfwer till motsatta stranden, förmådde Toragas ej mera tillintetgöra hennes anslag. Han återwände alltså till Päiwiö och berättade för honom, huru saken aflupit. Nu beslöt den sistnämnda att afsända Toragas till Ryska Lappmarken, för att göra sig noga underrättad om trollhexans namn, egenskaper o. s. v. Sedan Toragas uppfyllt detta åliggande till Päiwiös tillfredsställe[lse], företog sig denne att med354 tillhjelp af sina mäktiga355 ☙  trollkonster förmå renarna ❧ att återwända. Tillika afskickade han Toragas för356 att tillse, om ej renarna woro synliga. De kommo i sjelfwa werket springande med sådan fart, att Toragas redan på tre mils [afstånd] hörde, huru357 renfötterna knarrade (nasasi). Hjorden358 befann sig då wid en flod, som till minne af denna359 händelse kallas Nasamajoki360. ☙  ❧ Af361 ett likartadt innehåll woro de flesta berättelser, dem fiskaren meddelade mig. De innehöllo en skildring af utmärkta Schamaners bragder, och i de flesta berättelser prisades i synnerhet den egenskap hos forntidens362 Schamaner, att de kunde ikläda sig hvilken gestalt de för godt funno.363 Tron på en sådan förmåga hos Schamanerna har tillförene warit wida ut☙  bredd så wäl i Finland364 ❧ som i synnerhet uti Lappland, och ännu i dag är denna widskepliga365 tro hos Lapparne icke fullkomligt366 utplånad. Åtminstone hör man wåra Finska Lappar försäkra, att det i Ryska Lappmarken skall gifwas Schamaner, hvilka i likhet med Päiwiö, ☙   Metamorphosis tales of this kind are widely known and common also in Lapland. They often refer precisely to sorcerers. Huuskonen 2011: 284–288. (TS)  med ǁ genom  mäktiga trollkonster ǁ trollkonster  för att […] ǁ till ett ställe, benämndt Kuiwaselkä,  huru ǁ ren[fötterna]  Hjorden […] ǁ 1. Floden, hvarwid renarna då ǁ 2. Renarna  It is probably here that the words that Castrén wrote in the margin and struck out later would belong: af Lapparnes magiska be<----->.  Naskamajoki (Fi.)/Náskanjohka (SaaN) is a tributary of the River Ivalojoki, with its mouth at N7582371 E435755 (N68.3467 E25.4398). Sandström 1985: 135 considers the etymology possible but not verifiable.       (TS) Af ett likartadt […] ǁ 1. Af ett likartadt innehåll woro de flesta berättelser, fiskaren meddelade mig. De rörde sig alla omkr[ing] kring det slags tro[llar] Schamaner, som Finnarne kalla Wirolaiset och Lapparne Wiroladschak (Sing[ularis] Wiroladsch, Finn. Wirolainen). Ordet betecknar egentligen estländare, men brukas äfwen till att utmärka stora så beskaffade trollkarlar och i synnerhet sådana, som äga förmågan att ikläda sig hvilken gestalt de behaga. ǁ 2. Af ett likartadt innehåll woro de flesta berättelser, som fiskaren meddelade mig. De rörde sig mest kring magiska ämnen forntidens ǁ utmärk[ta] Castrén later collected similar tales also from Siberia. (TS) Finland ǁ Lappland widskepliga tro ǁ tro fullkomligt utplånad ǁ utplånad 101 Itineraria 2osa 1838.indd 101 21.8.2019 15:49:46 �Itineraria       börjas ǁ begynner med ǁ genom fått ǁ hade ~ igen och ǁ igen, gömt sig förwarat den jemte ǁ låtit den j åter qwickna ǁ 1. åter ǁ 2. å nyo framte ǁ 3. å nyo  Här […] han ǁ Han börjar b  utfara […] ord ǁ utfara i häftiga förebråelser emot Toragas m. fl. kunna påtaga sig skepnaden af renar, björnar, wargar, fiskar, fåglar m. m. I en sådan omklädnad kallas Schamanen af Lapparne Wiroladsch, af Finnarne Wirolainen, som egentligen betecknar Estländare. Wår fiskare afsjöng för mig ett på Finska affattadt qväde, som innehöll en mängd af detta slags metamorphoser. Då ifrågawarande qväde saknar allt inre sammanhang, vill jag blott summariskt anföra dess ☙  innehåll[.] ❧ Sången börjas367 med en inledning, deri en trollkarl, wid namn Karkias, beklagar sig öfver det lidande, som blifwit hans land tillfogadt derigenom, att Toragas med368 sina trollkonster förjagat all wildren derifrån till Kittilä. På denna inledning följer en beskrifning öfwer den smälek, som Karkias sjelf fått369 lida af denna sin ”onda owän”. Toragas hade nämligen ihjälslagit Karkias och kastat honom i en sjö. Här hade dock Karkias kommit till lifs igen370 och uppehållit sig många år i någon förändrad gestalt under en gäddas lefwer. Derpå hade Toragas uppfångat gäddan och förwarat371 ☙  den jemte ❧ Karkias tre år i sin boda. Befriad derifrån hade Karkias begynt vanka omkring i mennisko-skepnad, men under en jagtfärd blifvit ertappad och för andra gången dödad af Toragas. Derpå låter sången Karkias åter372 qwickna wid, men (såsom det tyckes) först i grafwen. Här373 börjar han längta efter sin son, och knappt har han yttrat denna längtan, förrän sonen kommer flygande till honom i gestalten af en tjäder. I förtrytelsen deröfwer, att sonen i trollwishet war hans egen jemlike, börjar Karkias utfara374 emot honom förebrående ord. Häröfwer förgrymmad flyger sonen sin kos. Nu ☙  antager fadren ge❧stalten af en knipa, börjar derpå att förfölja sin son, upphinner och 102 Itineraria 2osa 1838.indd 102 21.8.2019 15:49:46 �Lapland  återhemtar honom. Härpå råka far och son i en häftig ordwexling, som slutas dermed att sonen för alltid öfwergifver sin fader. Lapparnes magiska berättelser och sånger anföras i bihanget.375 Sedan376 jag upptecknat några bland fiskarens sånger och sagoberättelser, samt derunder frikostigt unfägnat honom med tobak och bränwin, fattade en sådan wänskap till min person, att han bad mig framdeles besöka hans ☙  hem i Kittilä. ❧ Här lofwade han berätta377 för mig ännu mera378 underbara saker samt dessutom wisa mig Päiwiös Seida. ”Denne”, yttrade han med högtidligt allwar, ”äter menniskor, men med mig till följeslagare har du intet att frukta. Jemte denna förtröstan till sin egen trollkonst hyste han en icke ringa tanke om B.s och min kunskap i samma yrke. Han höll379 den förres insekt-håfvar och saxar för trollmaschiner, och då jag ur ett papper uppläste en beswärjelse, pekade han på ett öfwerstruket ställe, yttrande härwid: ”se der ligger kraften.” Till sin härkomst war fiskaren en Lapp, men han hade ända ifrån barndomen lefwat bland ☙  Finnar och derunder förlorat sin ❧ nationalitet och med den all känsla af sitt mennisko-wärde. I hans wäsende röjde sig en blandning af feghet och låtsad ödmjukhet, slughet, snikenhet med flere bland de egenskaper, som wanligen utweckla sig hos förtryckets barn. I synnerhet ådagalade fiskaren en stor skicklighet i köpslageri. Wi köpte af honom några färska harrar, dem han lät oss betala efter behag. Mer380 än tillfreds med wår öfwermåttan frikostiga betalning framtog han genast ur sin wederwärdigt stinkande väska twenne torra, med all orenlighet bekajade harrar och bestämde381 nu för dem ungefär samma pris, som382 han hade  The Appendix does not exist.  Sedan jag […] ǁ Utan att längre uppehålla mig wid Lap[pens] fiskarens sånger och sago-berättelser will jag  berätta ǁ meddela  mera ǁ flera  höll ǁ s  Mer […] torra ǁ 1. Han måste hafwa tyckt att handeln bar sig, emedan han genast ur sin wederwärdigt stinkande väska framtog ǁ 2. Öfwer  bestämde ǁ för dem  som han hade ǁ som han genom wår ytterliga frikostighet hade 103 Itineraria 2osa 1838.indd 103 21.8.2019 15:49:46 �Itineraria  dessa ǁ äfven ~  gåsfötter ǁ gåsfötterna  få […] dem ǁ 1. äfwen få dem ǁ 2. äfwen få ǁ 3. uttryck  hans gosse ǁ en honom följaktig gosse  dertill ǁ derwid  Cf. the shoe cream in the Helsingfors Morgonblad version on p. 186.  att ǁ för ~ erhållit för de färska. ❧ Sedan dessa383 blifvit nöjaktigt betalda, började han ihopsamla fragmenterna af sin sista måltid, hvilka bestodo i några gåsfötter384, och då det lyckats honom att få385 äfwen dem utprånglade, yttrade han sjelfbelåtet: ”hwem hade trott, att jag skulle göra en så god marknad wid Iwalojoki!” Emellertid hade hans386 gosse smort wåra skoplagg och dertill387 begagnat wår egen smörja.388 Gossens möda hade wi rikligen wedergällt med peningar, böcker och bröd, men icke dessto mindre ropade fiskaren, då wi redan woro i beråd att sätta oss i båten: ”smörjan är obetald, smörjan är obetald”. Sedan äfwen den blifwit ☙  ❧ betald, trodde wi oss hafwa fullgjort all rättfärdighet, men fiskaren fordrade ännu en sup på köpet. Fortsättningen af wår färd utför Iwalo war anmärkningswärd genom natur-omgifwelsernas storartade beskaffenhet. Wi hade knappt förlorat ur sigte wår huswilla wärd, förrän wi hörde dånet af brusande forssar – en musik, som sedan i nära tre dygn oupphörligt ljöd i wåra öron. Så förfärande dessa forssar också woro, hade wi dock ingen annan utwäg än att hjeltemodigt kasta oss midt ibland de sjudande bränningarna, hvilka nästan wid hwarje steg hotade oss med fara. Wattenmassan i Iwalo war wäl icke alltför stor, men dock mer än tillräcklig att389 uppsluka oss och wår lilla farkost. För att ☙  den flyende strömmen ej skulle kasta oss ❧ mot klippor och skär, måste wi oupphörligt hålla båten tillbaka med långa störar eller så kallade lärlingar. Hela dagen igenom woro wi sysselsatta med detta mödosamma arbete, och natten tillbragtes wid stockeldar. Wi funno aldrig något skygd öfwer wåra hufwuden, utan lefde i åtta ☙  104 Itineraria 2osa 1838.indd 104 21.8.2019 15:49:46 �Lapland  dagars tid under bar himmel, städse390 utsatta för ett ihållande regn och en kall wäderlek. Men för att återkomma till floden och dess beskaffenhet, så391 ätföljes den längs en stor del af sitt öfra lopp af höga392, fruktanswärda fjäll, hvilka på somliga ställen höja sig lodrätt öfver wattenytan och fortlöpa hela mil i ett oafbrutet sammanhang. B. och jag klättrade ofta med lifs☙  fara ❧ uppför dessa fjäll, i hopp att ändteligen få fägna393 oss öfver anblicken af Enare-sjö394. Men så långt ögat nådde, syntes åt norr, söder, öster och wester endast oöfwerskådliga fjäll. Der en djupare dal sänkte sig ned mellan fjällen, erbjöd den öfwer dalen hvilande dimman understundom anblicken af en sjö, och wi troddes oss redan en gång vid395 en sådan företeelse hafwa skådat i fjerran det efterlängtade Enare, men Jessiö störde wåra illusioner med den försäkran, att wi396 ej skulle nå denna sjö, så397 länge fjällen lågo i wår wäg. Några398 mil ofwanom Iwalo-elfs utlopp 399 Enare aflägsnade sig ❧ ändteligen denna ☙  i dystra fjällsträckning, som lik en ond genius förföljt den strida, i wild förtwiflan undanflyende400 strömmen. I fjerran syntes401 ännu kala fjälltoppar framskymta, men rundtomkring oss sågo wi endast402 sköna, gräsbewuxna slätter. Elfwen hejdade403 sitt strida lopp och bildade smärre holmar, som bekläddes af lummiga löfträn. Snart404 wisade sig spår af menniskor, såsom höstackar, gärden405 m. m. Wi406 uppbjödo wåra yttersta krafter för att medelst en ansträngd rodd snart hinna någon407 mensklig boning och trodde408 knappt wåra ögon, då wi409 i stället för jemmerfulla410 kåtor midt i det djupa Lappland blefvo411 warse wälbygda finska gårdar, omgifna af grönskande  städse utsatta ǁ 1. i ǁ 2. städse utsatta ǁ 3. derunder  så […] lopp ǁ kan jag ej lemna obemärkt oanmärkt, att den längs en stor del af sitt öfra lopp åtföljes  höga […] fjäll ǁ höga fjäll  fägna ǁ det efterlängtade  Enare-sjö ǁ Enare-träsk  vid […] skådat ǁ skåda  wi ǁ 1. flo[den] ǁ 2. denna  så länge ǁ förrän  From here on the text has been published in Castrén 1842b, corresponding to Castrén 1852a: 33–52.  i […] denna ǁ Castrén 1842b: till Enare sjö upphör, eller rättare vidgar sig, den  undanflyende ǁ Castrén 1842b: flyende  syntes […] slätter ǁ Castrén 1842b: skymta ännu de hala [kala] fjälltopparna, men rundtomkring ser du en skön, gräsbevuxen slätt  endast sköna ǁ sköna  hejdade […] bekläddes ǁ Castrén 1842b: hejdar sin fart och bildar små holmar, som beklädas  Snart […] spår ǁ Castrén 1842b: Ändteligen visa sig äfven nägra spår  gärden m. m. ǁ gärden, gårdar m. m. ǁ Castrén 1842b: gärdesgårdar m. m.  Wi […] wåra ǁ Castrén 1842b: Man uppbjuder sina  någon ǁ Castrén 1842b: en  trodde […] wåra ǁ Castrén 1842b: tror knappt sina  wi ǁ Castrén 1842b: man  jemmerfulla ǁ Castrén 1842b: jemmerliga  blefvo ǁ Castrén 1842b: blir 105 Itineraria 2osa 1838.indd 105 21.8.2019 15:49:46 �Itineraria  sinnet […] tillryggalagt. ǁ Castrén 1842b: sinnet.  fjäll ǁ Castrén 1842b: fjällar  har […] egenskap ǁ werkar i längden döfwande på sinnet ǁ Castrén 1842b: döfvar sluteligen alla känslor  ej ǁ att ǁ Castrén 1842b: icke  lek ǁ ~, utan  spänstighet […] omgifwelserna ǁ Castrén 1842b: spänstighet  stum ǁ Castrén 1842b: stum, brutal  naturen sluteligen ǁ Castrén 1842b: sluteligen naturen  de […] elementerna ǁ Castrén 1842b: de nyss så vilda elementer  då […] känslor ǁ Castrén 1842b: då vaknar äfven hos menniskan lusten att lefva och glädja sig af lifvet  äfven i ǁ i  friska ǁ lefva[nde]  till och med ǁ Castrén 1842b: äfven  tyckes ǁ Castrén 1842b: synes  åre ǁ Castrén 1842b: åra  och med ǁ Castrén 1842b: med  den […] småsak ǁ hwarje små[sak]  lif och trefnad ǁ Castrén 1842b: ett underbart lif  allra dystraste ǁ Castrén 1842b: dystraste  The chapter equivalent to the article in Helsingfors Morgonblad ends here. (TS).  II. ǁ Reseminnen ifrån Lappland och ☙  ängar och wackra sädesfält. ❧ Det är otroligt, huru wälgörande en sådan anblick verkar på sinnet412 efter det slags färder, som wi hade tillryggalagt. Den oupphörliga åsynen af skyhöga fjäll413 och brusande forssar har414 en döfwande egenskap. Menniskan kan i längden ej415 uthärda att inom sig reproducera naturens vilda lek416. Sinnet förlorar sin spänstighet417 att emottaga intryck af de fasawäckande omgifwelserna och bemäktigas af en stum418 häpnad. Men då naturen slutligen419 återgår i ro, då de420 vilda elementerna i fridfull förening afspela naturens sanna skönhet, då421 spritta äfven i422 mennisko-hjertat glada, friska423 ☙  känslor. Det är likwäl anmärk❧ningswärdt, att till424 och med den skönaste natur tyckes425 likasom ligga lik, så snart den icke röjer några spår af menniskor, då deremot ett wägamärke, en afbruten åre426, en eldstad och427 med ett ord: den428 ringaste småsak, hvari man igenkänner naturens herre, sprider lif429 och trefnad öfwer den allra430 dystraste wildmark. Hwilket paradis är då icke Kyrö by.431 Karelen II.  II. ǁ III.  Kittilä […] I förstone ǁ Castrén 1842b: Läsaren önskar tvifvelsutan lära känna uppkomsten af denna lilla hyperboreiska colonie, och jag är lycklig nog, att kunna tillfredsställa hans önskan. – Kittilä, ett kapell under Sodankylä, är i våra dagar, och skall alltid hafva varit fattigdomens rätta hemvist. Hungersnöden hade för omkring 100 år tillbaka förmått en Finne, vid namn Henrik Kyrö, att härifrån begifva sig till den efter honom benämnda 106 Itineraria 2osa 1838.indd 106 21.8.2019 15:49:46 �Lapland  ☙  &  ❧ II.432 433 Kittilä434 kapel säges i alla tider hafwa warit fattigdomens och eländets rätta hem. För wid pass hundra år tillbaka hade en inträffad, svår hungersnöd twungit en derstädes bosatt hemmansegare, wid namn Henrik Kyrö, att lemna hus och hem, för att på främmande ort söka sin bergning. I sådan afsigt begaf han till den efter honom sedermera benämnda Kyrö by435 wid Iwalojoki, hwarest goda ängslägenheter och ett rikt fiskewatten lofwade honom en sorgfri framtid. I förstone hade han äfven en god framgång, men innan kort wädrade wargar och björnar upp ☙  hans ensliga hydda, förstörde ❧ hjordarna och bragte honom436 åter i armod. Han437 hade en talrik familj, som han efter sina lidna olyckor ej kunde underhålla i hemmet. Han mäste derföre låta sina äldre barn draga sin kos ifrån fäderne-huset och söka annorstädes sin fortkomst. Bland dessa flyktingar hade sonen Lars efter en438 till439 Norrige werkställd resa begifvit440 sig till Kittilä och der utbjudit441 till salu ett nybygge, som han föregaf442 sig hafva upptagit i Kyrö by och bragt i det allra yppersta skick. En af hans slägtingar, wid namn Thomas Kyrö, hade redan långt443 före detta ledsnat wid fattigdomen i Kittilä och köpte obesedt444 det utbjudna nybbyget för en ganska dryg summa. Tidigt en wår begaf han sig till det445 nya hemmet och tog wägen utför Iwalojoki.446 Sjelf styrde han sin båt utmed floden, medan ☙  hustrun dref fram ❧ hjordarna447 längs fjällen. Hwardera hade de under wägen utstått              Kyrö by, hvarest Enare fiskrika sjö och förträffliga ängslägenheter lofvade honom lifvets bergning. I början According to Itkonen, T.I., 1948 I: 118–119, Nahkiaisoja 2003: 167–168 and Vahtola, A., 2005: 384, the first farmhouse in the later village of Kyrö was inhabited by Finnish colonists in the middle of the 18th century, but it was deserted later and not inhabited again until the early 19th century. Today, Kyrö is part of the village of Ivalo, the centre of Inari, N7617710 E523388 (N68°40′13″ E27°34′34″). (TS) honom åter ǁ honom Han […] fortkomst. ǁ Castrén 1842b: Henrik hade en talrik familj; de äldre barnen nödgades öfvergifva hemmet och söka sin räddning på fremmande ort. en […] resa ǁ Castrén 1842b: efter en resa till Norrige till […] ǁ resa begifvit ǁ hafva ~ utbjudit ǁ Castrén 1842b: bjudit föregaf ǁ föregifvit ǁ Castrén 1842b: sagt långt […] ledsnat ǁ Castrén 1842b: ledsnat obesedt […] summa ǁ Castrén 1842b: det obesedda nybygget för en dryg summa det nya hemmet ǁ Castrén 1842b: sitt nya hem Iwalojoki. […] härunder ǁ Castrén 1842b: Ivalo elf. Floden var ännu hög och strid; fjällbäckar brusade i ymnighet. Thomas for sjelf med en båt utför elfven, medan hustrun dref sina hjordar längs fjällryggarna. Det är rörande att höra den goda gubbens gamla gumma omtala de faror och mödor, som de hvardera utstodo. Deras enda tröst hjordarna ǁ sina 107 Itineraria 2osa 1838.indd 107 21.8.2019 15:49:46 �Itineraria  mödor ǁ ~ och faror  de […] funno de ǁ Castrén 1842b: man omsider kom fram, fanns  ej ǁ icke  torfwa ǁ Castrén 1842b: torfve  Det […] lugn ǁ Castrén 1842b: Nu brast gumman i gråt, men Thomas sade  hvilkas ǁ och  bittra ǁ strida  gumma […] Thomas ǁ Castrén 1842b: gumma.  ordat om ǁ 1. om[nämnt] ǁ 2. nämnt om  ej ǁ Castrén 1842b: icke  stock ǁ Castrén 1842b: träd  träd ur skogar ǁ Castrén 1842b: stock ur skogen  stocken ǁ all ǁ Castrén 1842b: all stocken  Dessutom är sandbacken ǁ Sandbacken är ǁ Castrén 1842b: Sandbacken är  trettio […] får ǁ Castrén 1842b: sextio får och trettio kor  alla de ǁ Castrén 1842b: de  genmälte ǁ Castrén 1842b: sade  att bringa ǁ Castrén 1842b: att innan kort bringa  lockade småningom ǁ Castrén 1842b: lockade  bosätta sig ǁ upptaga nybyggen ǁ Castrén 1842b: bosätta sig och upptaga nybyggen  hafwa efterhand ǁ Castrén 1842b: hafva  nedra ǁ Castrén 1842b: nedersta  elf. […] by ǁ Castrén 1842b: elf.  som […] namnet ǁ man benämner  nybyggarne i Kyrö ǁ Castrén 1842b: Kyröboerne  jagt […] åkerbruket ǁ Castrén 1842b: fiske och jagt. Åkerbruket  bisak […] påminner mig ǁ Castrén 1842b: bisak. Ängarna vårdas med mycken omsorg, och jag påminner mig aldrig  sådan ǁ mycken  sällan […] hafwa ǁ 1. påminner mig aldrig ǁ 2. sällan hafva  Norska ǁ Castrén 1842b: Norrska oerhörda mödor448, och deras enda tröst härunder war det goda nybygget, som skulle bereda dem en sorgfri framtid. Men när de449 ändteligen kommo fram, funno de ej450 tak öfver hufwud, ej odlad torfwa451. Det452 war rörande att höra den gamle Thomas’ hustru skildra dessa sorgliga öden, hvilkas453 erinran hos henne frampressade bittra454 tårar, men sjelf yttrade Thomas med lugn: ”låt det framfarna wara glömdt, gumma455, och klaga ej öfwer försynens skickelser.” Till det som hustrun hade ordat456 om deras svikna förhoppningar i afseende å det nya hemmet tillade Thomas: ”Fanns här ej457 gård, så fanns här dock stock458 att bygga gårdar af, och behöfde ☙  wi wäl häst för att släpa hem träd459 ur ❧ skogar? Nej! på denna fläck, der gården står, är stocken460 fälld med dessa tvenne armar. Dessutom461 är sandbacken förwandlad till en grönskande äng, som födt, du minns det wäl, trettio462 kor och sextio får.” Här afbröts Thomas af sin hustru, som anmärkte att alla463 de sextio fåren inom några ögonblick blifvit dödade af wargen. ”Må wara”, genmälte464 Thomas, ”men hafva wi icke för wåra mödor och motgångar fått en pening att bära på bröstet och en silfverbägare, hvarur tvenne höga herrar druckit?” Den wälmåga, hvartill Thomas förstod att465 bringa sig upp, lockade466 småningom allt flere och flere Finnar ifrån Kittilä och ☙  Enontekis att här bosätta467 sig. Sålunda ❧ hafwa468 efterhand wid pass ett dussin Finska nybyggen uppstått wid nedra469 loppet af Iwalo elf.470 Det äro dessa nybyggen, som471 bära namnet af Kyrö by. 108 Itineraria 2osa 1838.indd 108 21.8.2019 15:49:46 �Lapland  Trogna den wink naturen utstakat, hafwa nybyggarne472 i Kyrö iklädt sig en lefnadsart, som i hela wårt nordliga Finland wore det ändamålsenligaste. De lifnära sig förnämligast genom boskapsskötsel, jagt473 och fiskafänge, då deremot åkerbruket betraktas mera som en bisak474 och inskränker sig hufvudsakligen till odlingen af korn, potatis och rofvor. Ängarna wårdas med sådan475 omsorg, att jag sällan476 påminner mig hafwa sett en wackrare höwäxt än i Kyrö by. Sitt smör forslar man i slutet af November med renar till Norska477 fjorder och utbyter det emot mjöl478. Häraf har hitintills största delen blifwit för☙  bränd till ❧ brännwin, ty consumtionen479 af bröd är hos Finnarne i Enare ganska obetydlig.480 Om de481 i Kyrö bosatta colonisters sedliga och religiösa tillstånd hafwa presterna på orten lemnat mig ganska482 fördelaktiga wittsord. Hwad483 jag484 sjelf erfarit, är ett sällsynt bevis på deras485 hjelpsamhet och gästwänlighet486, som jag ej kan underlåta att här anföra. Händelsen hade fogat, att wårt487 brödförråd under den långwariga färden på Iwalojoki i förtid tagit en ända. Komna till Kyrö köpte wi af Thomas allt det mjöl han ägde, men488 det räckte endast till åtta bröd489, af hvilka twenne förtärdes på stället. De sex återstående borde förslå åt fyra personer i fem dagars tid. Efter anställd sjelfpröfning funno wi detta quantum490 wara allt för otillräckligt491 och beslöto derföre att under färden utför Iwalo uppsöka en nybyggare, som sades ☙  wara ❧ rikligen492 försedd med mjöl. Wid493 wår ankomst till nybygget494 erforo wi likwäl till wår bedröfvelse, att hela förrådet redan  mjöl […] obetydlig. ǁ Castrén 1842b: mjöl, hvaraf likväl hitintills största delen blifvit förbrändt till brännvin.  consumtionen […] Finnarne ǁ liksom Lapparne bröd consumeras  This kind of economy was typical of the region in Castrén’s time and also later when there was large-scale freight transport with reindeer between Finnish Lapland and Northern Norway and the White Sea coast. Kortesalmi s. a. [2007]: 236–248. (TS)  de […] bosatta ǁ Castrén 1842b: dessa  ganska fördelaktiga ǁ Castrén 1842b: de fördelaktigaste  Hwad ǁ Men  Hwad […] af Thomas ǁ Castrén 1842b: Att de icke heller äro fremmande för all slags civilisation, önskar jag att få ådagalägga genom följande tilldragelse. Kort före vår ankomst till Kyrö by gjorde vi den sorgliga upptäckt, att vårt bröd-förråd tagit slut. Af Kyrö Thomas  deras hjelpsamhet ǁ hjelpsamhet  gästwänlighet ǁ gästf[rihet]  wårt brödförråd ǁ wi  men […] till ǁ och dera[s] ǁ Castrén 1842b: och deraf bakades  Castrén 1842b, footnote: Nybyggarne i Enare hjelpa sig fram utan bröd.  quantum […] otillräckligt ǁ Castrén 1842b: qvantum alltför otillräckligt att tillfredsställa våra behof  otillräckligt ǁ ~ för wå[rt]  rikligen försedd ǁ Castrén 1842b: försedd  Wid […] qvarhöll oss ǁ Det ǁ Castrén 1842b: Detta var dock allt förbrändt till brännvin. För att hafva någonting att trösta oss med, i fall nöden blefve stor, köpte vi en kanna af denna etheriska vara, och voro just i beråd att fortsätta vår färd, då i och med detsamma ett förfärligt åskregn inträffade och qvarhöll oss ännu  Called Vanhatalo, see Castrén’s field notes on p. 209. 109 Itineraria 2osa 1838.indd 109 21.8.2019 15:49:46 �Itineraria  Derefter […] woro ǁ Castrén 1842b: Derefter tillryggalade vi åter omkring två mils väg, då vi vid ett nybygge öfverraskades af en betydlig folkmassa – män och qvinnor –, hvilka stodo på backen och voro alla  en wäg […] ǁ wi[d]  Emedan […] ej ǁ Castrén 1842b: Dagen började redan lida mot aftonen, och roddarne yrkade, att vi icke  utan […] färd för ǁ Castrén 1842b: för  i […] påskynda ǁ påskynda  lappby […] Samlingen ǁ Castrén 1842b: Lappby. Denna mening understöddes ifrigt af lotsen, som sade, att tjocka dimmor vanligen vid midnatten lägra sig öfver insjön, hvarvid den skickligaste lots lätt kan taga miste om kosan. Men samlingen  In summer, the Juutua Saami village was situated on the island of Kourinsaari (Fi.)/Kovinsuálui (SaaI) and in wnter at the mouth of the River Juutuanjoki, where the church of Inari was built in 1895. Castrén visited Kourinsaari Island at N7639070 E517457 (N68°51′44″ E27°26′2″) https:// inarinseurakunta.fi/index.php/sivu/ inarinkirkko; Museovirasto: Valtakun-         nallisesti merkittävät rakennetut kulttuuriympäristöt, Inarinsaamelaisten vuotuismuuton talvi- ja kesäpaikat, http://www.rky.fi/read/asp/r_kohde_ det.aspx?KOHDE_ID=5216. (TS) sade det wara ǁ påstod att ofta ǁ wanlige[n] inbjudande ǁ Castrén 1842b: dragande se […] kusin ǁ Castrén 1842b: ville betrakta den på något närmare afstånd. Jag erinrade mig då, att vår följeslagare ifrån Peldovuoma, Jessiö, var kusin närmare ǁ <-> förrän ǁ Castrén 1842b: innan knäna, fattande ǁ Castrén 1842b: knät, fattade golfwet […] nyss ǁ Castrén 1842b: det rena golfvet var beströdt med granris och spisen så nyligen hunnit förwandlas till brännwin. Då alltså ingen brödbakning kunde komma i fråga, beslöto wi att oförtöfwadt fortsätta wår resa, men i detsamma inträffade ett starkt åskregn, som qwarhöll oss några timmar i nybygget. Derefter495 satte wi oss åter i rörelse och hade tillryggalaggt en496 wäg af wid pass två mil, då wi warseblefwo en betydlig samling af män och qvinnor, hvilka stodo på backen wid ett nybygge och alla woro klädda i helgdagsdrägt. Emedan497 dagen redan började lida till sitt slut, yrkade roddarne att vi ej borde lägga i land, utan498 i499 dess ställe påskynda wår färd för att i god tid hinna fram till Juutua lappby500, belägen på en holme i Enare sjö.501 Man ☙  sade502 det wara äfwentyrligt att ❧ om natten färdas på nämnda sjö, emedan den ofta503 efter sol-nedgången betäckes med tjocka dimmor, hvilka kunna wilse leda till och med den skickligaste styrman. Samlingen på backen hade emellertid någon ting så inbjudande504, att jag till hvad pris som hellst wille se505 den på närmare506 håll. För att få min plan genomdrifwen, anmärkte jag att Jessiö, enligt hwad han förrut meddelat mig, war kusin till nybyggets förwaltare, och detta ansågs af alla, utom Jessiö sjelf, för ett nog giltigt skäl att lägga i land. Men wi hade ännu icke uppnått stranden, förrän507 de på backen stående karlarne sprungo i floden ända till knäna,508 fattande tag i båten, drogo den på torra landet och hellsade oss med ett hjertligt wälkommen. Wi fördes i en främmanstuga, der golfwet509 war skuradt510 och beströdt med granris, bänkar och ☙  bord städa❧de och spisen så nyss reparerad, att den ännu ej511 hunnit torka. Alla512 wisade oss en synnerlig wälwilja, och wärdinnan 110 Itineraria 2osa 1838.indd 110 21.8.2019 15:49:47 �Lapland  räckte mig twenne warma, wäldiga bröd, framstämmande derwid några ord till ursäkt för sina ringa håfwor. Hela denna tilldragelse har sin förklaring deri, att ifrån513 nybygget, der514 wi afbidade regnets öfwergång, ett ilbud oss owetande hade515 blifvit hitskickadt, för att underrätta516 nybyggets innewånare om wår förlägenhet på bröd.517 Budet hade i518 förbigående wikit in uti några skogsgårdar och deras519 innewånare strömmade tillsamman för att wälkomna oss520 och i synnerhet sin nya prest. För att på ett wärdigt sätt emottaga oss, hade man i hast städat och reparerat rummet. Lyck☙  ligtwis ❧ fanns i nybygget äfwen litet521 mjöl, som under loppet af några timmar bakades till bröd. Huru detta tillgick522, kan jag ej närmare förklara, men wisst är, att sjelfva faktum äger sin riktighet. Efter523 att hafwa språkat en stund med ortens wänliga innewånare, lemnade wi nybygget och fortsatte wår resa utmed Iwalo. Då wi nådde Enare-sjö524, war aftonen redan525 långt framskriden. Emellertid kunde wi ännu på insjöns vestra sida skönja dunkla konturer af höga fjäll, medan på den östra otaliga holmar tedde sig för ögat. Mellan holmarna framskymtade här och der omätliga fjärdar, ☙  ofwer hwilka natten ❧ höll på att utbreda sitt dunkla flor. Wår wäg ledde ej526 öfver de stora fjärdarna, utan blott öfwer en wik af527 den stora insjön. Medan wi färdades deröfwer, underhöll oss styrmannen med allehanda berättelser öfwer sjöns beskaffenhet. Han trodde sig weta att Enare528 (äfven529 Enari, Enara Finn. Inari, Lapp. Anara, Einara) war 12 mil lång, 8 mil bred530 och så rik på holmar, att ingen dödlig någonsin haft531 räkning på dem  skuradt ǁ nyss ~  ej ǁ Castrén 1842b: icke  Alla […] räckte ǁ Castrén 1842b: Mig förde man likväl först i pörtet, der en ung, blomstrande enka – värdinnan – med rodnad på kind räckte  ifrån nybygget ǁ man ~  der ǁ Castrén 1842b: hvarest  hade blifvit ǁ Castrén 1842b: blifvit  underrätta […] bröd ǁ underrätta om wår förlägenhet på brödföda ǁ Castrén 1842b: underrätta om den förlägenhet, hvari vi befunno oss i brist på bröd  Castrén 1842b, footnote: Läsaren förstår kanske icke, huru man på så kort tid hunnit baka oss bröd; men jag kan försäkra, att det verkligen lät göra sig, ehuru jag icke äger tillräcklig insigt i brödbaknings vetenskapen för att kunna förklara detta faktum.  i […] uti ǁ Castrén 1842b: derjemte lemnat underrättelse om vår ankomst i  deras innewånare ǁ Castrén 1842b: folket  oss […] riktighet. ǁ Castrén 1842b: sin nya prest. – Uti detta beteende röjer sig en finhet, som det torde tillåtas oss att kalla civilisation, änskönt man icke finner den hos de civiliserade.  litet ǁ några marker  tillgick ǁ med  Efter […] beskaffenhet. ǁ Castrén 1842b: Efter mycken välfägnad lemnade vi nybygget, och befunno oss innan kort på Enare vidsträckta sjö. Det började redan lida inpå natten. Matt studsade solens strålar tillbaka från den klara insjöns blåa yta, och mörk var skuggan vid de klippiga, tallbevuxna holmarna. På insjöns vestra strand syntes mörka konturer af höga fjäll, medan man åt den östra blef varse otaliga holmar. Mellan dem framskymtade nu och då omätliga fjärdar, uppå hvilka natten höll på att utbreda sitt dunkla flor. Vår språksamma lots roade oss med hvarjehanda berättelser. 111 Itineraria 2osa 1838.indd 111 21.8.2019 15:49:47 �Itineraria  Inari(n)järvi (Fi.)/Enare träsk (Swe.)/ Anárjávri (SaaN)/Aanaarjävri (SaaI)/ Aanarjäu’rr (SaaS), the third largest lake in Finland, situated in Inari. (TS)  redan långt ǁ långt  ej öfver ǁ egentligen blott öfver  af ǁ öfwer  Enare […] Einara) ǁ Castrén 1842b: Enare sjö  (äfven […] ǁ (Lapp. Anar[a])  Both the length and breadth of the lake are exaggerated here. Actually, it measures ca. 80 x 40 km, its area thus being according to different sources ca. 1080–1390 km2. Takatalo 1976; Järviwiki: Inarijärvi, http://www.jarviwiki.fi/wiki/Inarij%C3%A4rvi_(71.111.1.001). (TS)  haft […] på ǁ Castrén 1842b: känt  The present figure is 3,318. Järviwiki: Inarijärvi, http://www.jarviwiki.fi/ wiki/Inarij%C3%A4rvi_(71.111.1.001). (TS)  Päiwiö […] undantagen ǁ Castrén 1842b: med undantag kanske af Päiviö  undersöka ǁ Castrén 1842b: mäta  tågända […] sjön. ǁ Castrén 1842b: tågända.  låtit […] löpa ned ǁ Castrén 1842b: nedsänkt 260 famnar af tåget  skyddsande […] allmänt ǁ Castrén 1842b: haltia hafva kommit och bemäktigat sig kitteln. Sedermera har ingen sökt utforska sjöns djup, och är den tron allmän [In Castrén 1842b, there is a note by the editor here:] Så kallas hos Finnar och Lappar ett ekstatiskt tillstånd, i hvillket deras trollkarlar stundom råka. Det åtföljes af förskräckliga kroppsrörelser, fradga i munnen, ögonrullning, o. m. dyl.  afskurit ǁ kommit och ~  Efter ǁ Sedan  The deepest point of the lake has been measured as 92 or 95 m. Takatalo 1976; Järviwiki: Inarijärvi, http:// alla532, Päiwiö533 kanske undantagen. Sjöns djup hade i fordna dagar en Lapp welat undersöka534 på sådant sätt, att han fastbundit en kittel wid en tågända535 och nedsänkt kitteln i sjön. Men sedan han låtit536 260 famnar af tå☙  get löpa ned, skall ❧ wattnets skyddsande537 (haltia) hafva afskurit538 tåget och bemäktigat sig kitteln. Efter539 denna tilldragelse har ingen wågat sig på att pejla djupet, utan man antager allmänt, att de stora fjärdarna äro bottenlösa.540 I541 hopp att542 före nattens inbrott hinna fram till Juutua aflöste543 wi på träsket wåra roddare, och satte oss sjelfwa wid årorna. Wi rodde turwis, men544 sedan min tur war545 förbi, insomnade jag och waknade först mot morgonen546 – dock icke i Juutua, utan wid en obebodd holme, der styrmannen warit nödsakad att sätta till, af fruktan att förwilla sig på den dimomhöljda insjön. Wid mitt uppwaknande hade dimmorna redan börjat547 ☙  skingra sig, och wi gåfwo ❧ oss åter å färde. Efter några timmars rodd nådde wi lyckligt548 den omförmäldta Lappbyn, som war den första wi sett under hela wår549 resa. Anblicken af en lappby hör550 åtminstone sommartiden icke till de allra angenämaste företeelser. Rundtomkring på marken ser551 man fisktarmar, fiskfjäll,552 ruttnande fiskar och all553 slags orenlighet, som med en wederwärdig stank förpestar athmosferen. Knappt554 har man med ekel och wämjelse öfwerstått denna pröfning, förrän555 man måste uthärda en ännu swårare. Genom den låga ingången till556 tälten557 utkrälar en skara menniskor, så öfwerhöljda med smuts och ohyra, att man skyggar558 tillbaka wid deras åsyn. Sjelfwa www.jarviwiki.fi/wiki/Inarij%C3%A4rvi_(71.111.1.001). (TS) 112 Itineraria 2osa 1838.indd 112 21.8.2019 15:49:47 �Lapland   taga559 de likwäl saken ganska lugnt. Artigheten bjuder, att hvarje mensklig warelse i ☙  tältlaget560, ❧ små barn icke undantagna, wälkomnar561 den resande med ett562 handslag. Sedan denna pinsamma563 ceremonie564 i all tysthet för sig gått, får man nästan altid565 göra sig beredd på följande frågor: ”Är det fred i landet? Huru befinner566 sig Kejsaren, Biskopen och Landshöfdingen.” I567 Juutua blef jag dessutom568 tillspord om mitt hem, och då jag sade det wara beläget långt bortom569 fjällen, sporde mig en Lapp, om jag war hemma från570 det land, der tobaken571 wäxer. Detta påminner om Göthes: ”Kennst du das Land, wo die Citronen blühn?”572 Under mitt573 samtal med Lapparne anmärkte jag en utomordentlig liflighet hos574 byalagets qvinliga personal. Det war förwånande att se, med hvilken snabbhet dessa korta och efter utseendet owiga varelser lupo575 ☙  ifrån det ena tältet till det andra. Resulta❧tet af denna liflighet war, att wi innan kort inbjödos i ett576 litet, mörkt kyffe, som skulle föreställa en stuga. B. och jag antogo oförskräckt inbjudningen, men D. hade redan577 dessförinnan rymt fältet och begifwit sig inåt skogen, der han dröjde i flere timmars tid, innan han åter wågade578 närma sig Lapparnes smutsiga nästen. Emellertid579 sofde jag ganska godt i den swala stugan och kände mig derefter så wederqwickt580, att jag nu till581 och med hade mod att inträda582 i en583 af lappkåtorna. Denna kåta war, likasom Enare-lapparnes kåtor öfwerhufvud, sålunda uppförd584, att underredet eller grundwalen utgjorde585 en fyrkant, som war bildad af tre ofwanpå ☙  hvarannan ställda stockar, då deremot ❧ den                        I […] oss ǁ Castrén 1842b: I afsigt att snarare hinna fram till Juutua, hade vi aflöst våra roddare och sjelfve satt oss att ǁ af aflöste ǁ hade men ǁ s[edan] war ǁ Castrén 1842b: gått morgonen […] styrmannen ǁ Castrén 1842b: morgonen vid en obebodd holme, der lotsen börjat […] färde. ǁ Castrén 1842b: skingrat sig så mycket, att lotsen åter vågade sig ut. lyckligt […] war den ǁ Castrén 1842b: Lappbyn – den wår resa ǁ Castrén 1842b: resan hör […] företeelser. ǁ Castrén 1842b: sommartiden hör icke till de angenämaste. ser man ǁ Castrén 1842b: ligga fiskfjäll, ruttnande ǁ Castrén 1842b: fjäll, ruttnade all […] swårare. ǁ Castrén 1842b: annan orenlighet. Dessa, i förening med den till torkning uppsatta och ofta till hälften ruttnade fisk, sprida en vedervärdig och pestartad lukt. Sedan man öfverstått detta intryck, så erfar man snart ett, om möjligt, ännu plågsammare. Knappt […] med ǁ Har man utan förrän ǁ så till ǁ tält tälten utkrälar ǁ Castrén 1842b: kåtan framkrälar skyggar ǁ Castrén 1842b: nästan fasar taga de likwäl ǁ Castrén 1842b: taga de tältlaget ǁ kå[tan] ǁ Castrén 1842b: kåtalaget wälkomnar ǁ Castrén 1842b: skola välkomna ett handslag ǁ Castrén 1842b: handslag pinsamma ǁ ~ widlöft[iga] pinsamma ceremonie ǁ Castrén 1842b: ceremonie 113 Itineraria 2osa 1838.indd 113 21.8.2019 15:49:47 �Itineraria  altid ǁ Castrén 1842b: alltid  befinner […] Biskopen ǁ Castrén 1842b: mår Kejsaren, Bispen  I ǁ Wid ǁ Castrén 1842b: Vid  dessutom tillspord ǁ Castrén 1842b: tillspord  bortom […] sporde ǁ Castrén 1842b: bort om fjällarne, frågade  från ǁ Castrén 1842b: ifrån  tobaken ǁ Castrén 1842b: tobak  Mignon’s song in the first chapter of the third book of the novel Wilhelm Meisters Lehrjahre symbolizing a yearning for far-away lands. The first stanza reads: “Kennst du das Land, wo die Zitronen blühn / Im dunkeln Laub die Goldorangen glühn, / Ein sanfter Wind vom blauen Himmel weht, / Die Myrte still und hoch der Lorbeer steht? / Kennst du es wohl? / Dahin! Dahin! / Möcht ich mit dir, o mein Geliebter ziehn!” Goethe s.a.: 707. (TS)  mitt ǁ Castrén 1842b: detta  hos ǁ Castrén 1842b: bland  lupo […] andra ǁ Castrén 1842b: sprungo ifrån den ena kåtan till den andra. Komna till dörren, kastade de sig ned på händerna, och i ett huj voro de inne.  ett […] stuga ǁ Castrén 1842b: en stuga  redan dessförinnan ǁ redan ǁ Castrén 1842b: redan  wågade ǁ Castrén 1842b: dristade  Emellertid […] afdelningarna. ǁ Castrén 1842b: Efter par timmars hvila hade mitt mod så tillvuxit, att jag åter vågade mig i en af kåtorne. En Fiskar-Lappes kåta i Enare är uppförd på följande sätt: Underredet eller grundvalen består af en fyrkant, bildad af trenne på hvarannan ställda stockar. Den öfra har en pyramidalisk form och är sammanfogad af bräder, samt i midten försedd med draghål. I Utsjoki, der man har brist på stock, har jag sett den nedra delen bestå af stenar, hvilka äro belagda med torf. Äfven den öfra delen är vanligen torfbelagd. Kåtorna i Utsjoki hafva en rundad form. De likna i det närmaste halfklot. – Invändigt är en Lappkåta efter konstens reglor inrättad på följande sätt: Ifrån hvardera sidan af dörren går en stock genom hela kåtan. Dessa genomskäras af tvänne andra, som löpa tvärt igenom rummet. Sålunda bildas nio särskilta afdelningar, af hvilka de tre närmast dörren belägna begagnas för ved, skoplagg och gröfre husgerådssaker. Af de derpåföljande tjenar den medlersta till eldstad. Rummet höger om eldstaden är värdens och värdinnans lägerställe, det till vänster upptages af husets öfriga befolkning. Är kåta-laget stort, så begagnas de öfriga sido-afdelningarna äfven till lägerställen. De tre innersta äro bestämda för matvaror och finare husgerådssaker. Rundt omkring väggarna äro upphängda knifvar och andra smärre redskap. [Footnote:] Man anträffar vid Finlands nordliga gränser, särdeles i Kajana län, och i det Archangelska gouvernementet små så kallade Lappgrafvar. Traditionen gör dem till Lapparnes bostäder. Gropen skulle hafva motsvarat det fyrkantiga underredet och varit på något sätt öfverbygd. Jag har anställt gräfningar i så beskaffade gropar och funnit på botten af dem kål, förbrända jernsaker m. m. (Se min redogörelse på Finlands Allmänna Tidning för år 1839). Nämnde tradition vinner bekräftelse deraf, att man i Enare ännu träffar lika beskaffade fårhus. The Lapp grave is not an established concept in archaeology, but Castrén interprets apparently correctly the excavated remains as those of dwellings. He is incorrect concerning the year of the Finlands Allmänna Tidning which he refers to here. The report that he wrote to the Finnish Literature Society after his journey in Karelia in 1839 (see p. 276–289) was published in No. 114 Itineraria 2osa 1838.indd 114 21.8.2019 15:49:47 �Lapland                     barkade renhudar, som trädes på kroppen lik en skjorta) och påtagit sin hvita valpu, som var gjord af vadmal och till snitten lik peski. Uppå denna bar hon ett lifstycke, raha (?) kallad. Kring halsen var af lärft fästad en såkallad raddelin, hvaraf flikarna hängde ned på bröstet, och bildade ett slags fickor. Det mest lysande i hela kostymen var gördeln (poaga l. povi), rikt utsmyckad med silfverspännen. Dervid hängde en knif och ett instrument af ben (eller horn) hvarmed Lapparne ifrån träd afskala barken. Särdeles karakteristisk är de Lappska qvinnornas hufvud[/]bonad. Öfver hjessan uppstiger en hästskolik halft qvarters hög grannlåt, som erhåller sin form genom ett i mössan befinteligt träd-apparat. – Karlarnes klädedrägt är i det närmaste lik qvinnornas. Deras mekko, på Lappska matsu kallad, är kortare än qvinnornas och räcker endast till knät. Både karlar och qvinnor nyttja benkläder af renskinn. De förras mössor hafva ingen bestämd form. – Jag behöfver knappt anmärka, att såväl karlar som qvinnor vintertiden kläda sig med muddar (pelsar) af renhudar, som räcka ända till hälarna, och äro försedda med så liten inskärning framtill, att en ovan endast med yttersta möda kan träda den af och på sig. Beträffande Lapparnes utseende kan jag icke vidgå den allmänna mening, att de äro till växten korta. Detta gäller allenast qvinnor. I Utsjoki träffar man mycket resliga karlar. I Enare äro de af medelstorlek; men det är anmärkningsvärdt, att karlarne öfverhufvud äro ganska magra, hvarföre äfven i en Finsk runa laihavatta tilldelas såsom epithet åt Lappen. Qvinnorna deremot äro mycket frodiga och 82–83/1840 (8–9 April) of the newspaper. See p. 264, 281, 293, 298–300. (TS) wederqwickt ǁ ~ af sömnen till ǁ <--> inträda ǁ för första gången i mitt lif ~ en af lappkåtorna ǁ en lappkåta uppförd ǁ for utgjorde ǁ <-> war ǁ Castrén 1842b: är på […] ifrån ǁ 1. äro lagda på ǁ 2. fortlöpa ifrån Härigenom ǁ På tre ǁ sistn[ämnda] få ǁ kunn[a] For a description of different types of Saami dwellings, see Itkonen, T.I., 1948 I: 174–216, esp. 185–190 corresponding to the types described by Castrén. They were in use until the early 20th century. See also p. 211, 338–339. Also Carpelan 2005. (TS) Kåtan […] Enare-Lappens ǁ Castrén 1842b: Kåtan är dock icke Fiskar-Lappens äger han alltid ǁ Castrén 1842b: har han för […] rofdjur. ǁ Castrén 1842b: för att vara skyddade emot åverkan af vargar, björnar, räfvar m. m. Förmögnare ǁ Rikare Förmögnare […] sommaren. ǁ Castrén 1842b: Rikare Lappar hafva till och med stugor, som de likväl icke bebo sommartiden. [Footnote:] Här är allenast fråga om Fiskar-Lappens bostäder under sommaren. äro dessutom försedda ǁ Castrén 1842b: hafva till och med Då […] renwård. ǁ Castrén 1842b: Det torde kanske intressera någon läsare att göra bekantskap med Lapparnes klädedrägt, utseende, allmänna karakters drag och lefnadssätt. – Under vår hvila hade Lapparnes och i synnerhet de Lappska qvinnornes klädedrägt undergått en fördelaktig förändring. Särdeles väl utstyrd var värdinnan. Hon hade aflagt sin peski (ett öfverplagg af ☞ 115 Itineraria 2osa 1838.indd 115 21.8.2019 15:49:47 �Itineraria välmående. – En djup, dyster betryckthet hvilar öfver de rent Lappska anletsdragen. Pannan är låg och nedtryckt, kinderna utstående och ögonen små. Det tyckes, som skulle främre delen af hufvudet genom ett yttre våld blifvit nedtryckt, och kindbenen derigenom utpressade. Jag sade, att de Lappska anletsdragen röja ett betryckt sinne. Detta är i sjelfva verket en grundegenskap i Lapparnes national karakter. Händelserna lägga sig vanligen tungt på Lappens själ; han är sällan glad, och ser med förkärlek sakerna ur deras mörka sida. Om någonting går honom emot, så står han der, tafatt och hjelplös. Blir han förorättad, så är han försvarslös och täres af en stum grämelse. I sin vrede är han vild, i sitt hat oförsonlig. Får han anledning till misstankar, så är han ytterst aktsam; men vinner man en gång hans förtroende, så är han den uppriktigaste varelse i verlden; och har man icke sårat honom, så är han ganska lätt att fås till vän. Gästfrihet är en särdeles utmärkande egenskap bland Lappar. Emot sina fattiga äro de hjelpsamma. Öfverhufvud äro Lapparne ett fromt och fredligt slägte. Inbördes stridigheter bilägga de antingen i tysthet, eller genom sina såkallade kåta-keräjät (kåta-ting). Enare fiskrika sjö har sannolikt lockat Lapparne ifrån deras mödosamma kringirrande nomadlif till fiskarens beqvämare lefnadsart. För det närvarande finnes i hela Enare kapell ingen enda Fjäll-Lapp, men väl en mängd såkallade Skogs-Lappar, hvilka om sommaren sysselsätta sig med fiske, och om vintern med renskötsel.  öfwerraskade ǁ 1. öfwer[raskade] ǁ 2. woro Lapparne  Castrén describes different items of Saami clothing separately in his field öfra delen ägde en pyramidalisk form och war586 sammanfogad af bräder. I Utsjoki plägar man af brist på stock bilda den nedra afdelningen af sten och till wärmens underhållande belägga med torf hela tältet. Också hafva kåtorna här icke en pyramidalisk, utan en rundad form och likna i det närmaste halfklot. Hvad tältens inredning beträffar, så är den öfwerallt i Lappmarken ungefär densamma. På långsidan af tältet d. ä. emellan dörren och bakwäggen löpa twenne paralella stockar genom hela tältet. Dessa genomskäras af tvenne andra, som på587 twärsidan fortlöpa ifrån den ena wäggen till den andra. Härigenom588 bildas i tältet nio särskildta afdelningar, af hvilka de tre första närmast dörren begagnas ☙  såsom förwaringsrum ❧ för wed, skoplagg och gröfre husgerådssaker, då åter de tre589 yttersta wid bakwäggen äro bestämda för matwaror och finare redskap. Af de i midten befintliga tre afdelningar tjenar den medlersta, under rökhålet belägna, till eldstad. Rummet höger om eldstaden utgör wärdens och wärdinnans logis, det till venster upptages af husets öfriga befolkning. Är familjen stor, så få590 dess mindre betydande medlemmar inqvartera sig i någon af de öfriga afdelningarna.591 Kåtan592 eller tältet är icke Enare-lappens enda byggnad. Wid sitt hufvudläger äger593 han alltid en eller flera små fisk-bodor, som äro uppförda på höga stolpar, för594 att ☙  deras innehåll måtte wara bättre skyddadt ❧ för åwerkan af wargar, räfvar, björnar och andra rofdjur. Förmögnare595 Lappar596 äro dessutom försedda597 med stugor, hvilka likwäl icke bebos om sommaren. 116 Itineraria 2osa 1838.indd 116 21.8.2019 15:49:47 �Lapland  Då598 wi först anlände till Juutua, öfwerraskade599 wi Lapparne i deras enkla hvardagsdrägt, men under wår hvila hade de påtagit sina helgdagskläder.600 Både män och qvinnor hade afkastat sin svarta peski, som är en om sommaren bruklig öfwerklädnad af barkade renhudar med formen af en skjorta601, och i dess ställe påtagit602 ett liknande öfwerplagg af kläde603.604 Ofwanpå denna buro qvinnorna ett lifstycke, och kring halsen hade de fästat en lös lärftkrage, hvaraf långa flikar nedhängde på bröstet och bildade ett slags fickor. Om lifwet sågs hos begge könen ☙  en ❧ med blanka silfver- eller messings-spännen rikligen utsmyckad gördel.605 Särdeles characteristisk war hos qvinnorna hufvudbonaden. Den utmärkte sig förnämligast genom en öfwer hjessan framstickande, halft qvarters hög, hästskolik grannlåt.606 Hufwudbonaden hos männerna hade ingen bestämd form.607 Begge könen buro skoplagg och benkläder af mjukt renskinn med afbarkadt hår.608 En noggrannare beskrifning öfver Lapparnes klädedrägt meddelar A. J. Sjögren i sina ”Anteckningar om församlingarna i Kemi Lappmark” sid. 244 o. f. Här will jag blott tillägga, att både609 män och qvinnor om vintern bära en610 öfverklädnad af ludna renskinn, som i likhet med peski är framtill fastsydd och en☙  dast försedd med en ❧ så liten öppning, att en owan med största swårighet kan träda den af och på sig.611 Hwad Lapparnes utseende beträffar, så är det en känd612 sak, att de öfwerhufvud613 taget äro till wexten mera korta614 och i ansigtets bildning närma sig den mongoliska typen d. ä. hafva låg panna, utstående kinder, små        notes and gives also there a summary of the whole set of clothing. See p. 212–214. Itkonen, T.I., 1948 I: 323– 380. Itkonen, T.I., 1948 I: 336 mentions that a worn-out, hairless paltsapeski was commonly used in summer. (TS) påtagit ǁ hade qvinnorna ~ kläde ǁ ~, som Castrén means mekko or kauhti (SaaN gákti, SaaI mááccuh). Itkonen, T.I., 1948 I: 346–351. (TS) Belts with silver mountings have been documented among the Saami since the early 16th century, and they date back to a prehistoric tradition. Fjellström 1962: 97–128, esp. 106–108. See also Itkonen, T.I., 1948 I: 361–363. (TS) On female headwear, see Itkonen, T.I., 1948 I: 365–368. The picture on p. 368 illustrates ládjogahpir, the type Castrén describes here. (TS) On the different forms of male headwear, see Itkonen, T.I., 1948 I: 363. (TS)  Itkonen, T.I., 1948 I: 323–330 does not describe hairless shoes of reindeer skin. (TS)  både […] qvinnor ǁ Lapparne  en öfverklädnad ǁ ett öfverplagg  […] sig. ǁ ~ <--> Here Castrén seems to mean the type of clothing, described in Itkonen, T.I., 1948 I: 337. (TS)  känd ǁ allmänt ~  öfwehufvud […] äro ǁ äro  Itkonen, T.I., 1948 I: 138–140 presents anthropological measurements of height made in different times in the 19th and 20th centuries and states that the Saami are the shortest people in Europe, but also that there is quite a remarkable variation. On p. 140–148 he presents also other measurements, including craniometrical information. (TS) 117 Itineraria 2osa 1838.indd 117 21.8.2019 15:49:47 �Itineraria  Here Castrén follows in main features the common view of his time. It had been formulated, e.g. by Reinhold von Becker in 1820, but it had longer roots extending into early modern era. There was a lively discussion both in Finland and abroad going on, whether Finns were Mongols or not. Kemiläinen 1993: 59–61, 85, 107–112; Ojala 2009: 86–92. Itkonen, T.I., 1948 I: 142–144 presents measurements of different part of face, stating also that the characteristic epicanthic fold of the eyelid is rather rare. Itkonen’s description contains still the evaluative approach of earlier centuries, when he adds that there are faces that can be considered beautiful also according to ‘European’ (in quotation marks) idea of beauty. (TS)  Itkonen, T.I., 1948 I: 150 does not accept the assumption of hospitality without exceptions. (TS)  Castrén gave also another, slightly differently constructed description of the Saami character in 1841. See p. 358–360. Itkonen, T.I., 1948 I: 149– 150 repeats that description considering it otherwise correct except too idealized. According to him, there is more variation in the Saami character than Castrén thought. He also quotes a genuinely Saami characterization of themselves. (TS)  Forest Saami is today’s established name for the “Fisher Lapps”. Joona 2013: 27. (TS)  bland […] sistnämnda ǁ hvilka  Also Itkonen, T.I., 1948 II: 133 confirms this situation. (TS)  Skogs-lapparne ǁ Castrén 1842b: de  A general overview of fishing at the Saami, see Itkonen, T.I., 1948 I: 536– 543. Also according to him, fishing has “always” been the most important source of livelihood for them. (TS)  åsidosätta wården ǁ wanwårda ögon o. s. v.615 Till sitt lynne äro de ett trögt, tungsinnt och trumpet slägt. Man tadlar dem för afundsamhet, missundsamhet, oförsonlighet, slughet och andra med dem sammanhängande egenskaper. Deremot prisas de för sitt fromma hjertelag, sin wälwilja, hjelpsamhet och gästfrihet616, sin gudsfruktan och sedliga wandel m. m.617 I Enare har den fiskrika sjön lockat Lapparne ifrån sitt ursprungliga, mödosamma nomadlif till fiskarens beqvämare lefnadsart. För ☙  det närwarande ❧ finnes i hela Enare Lappmark ingen enda werklig Fjäll-lapp d. ä. en nomadiserande Lapp, som endast sysselsätter sig med renskötsel; utan Lapparne äro här antingen fiskare eller så kallade Skogs-lappar618, bland619 hvilka de sistnämnda om sommaren sysselsätta sig med fiskafänge och om vintern med renwård.620 Likwäl hålla äfwen Skogs-lapparne621 fiskafänget för sin hufvudsak622 och åsidosätta623 wården om sina renar, hvilka derföre enligt innewånarnes624 egen utsago äro i starkt625 aftagande. En626 lättnad med afseende å renwården äger wisserligen Skogslappen deri, att hans renar om wåren icke, såsom Fjälllappens draga sig till kusterna af Ishafwet, utan äro wanda att både vinter och sommar uppehålla sig i skogsregionen; men de behöfwa dock mycken omwårdnad627, för att ej förwillas, förwildas, förgöras628 af var☙  gar och förswinna i Fjäll-❧lapparnes talrika hjordar629. Ju630 mera Lappen631 träder inom gränserna af fiskarens yrke, dessto svårare blir det för honom att skänka sina renar den nödiga wården. Det är derföre Skogs-lappens ovilkorliga öde att förr eller senare blifwa fiskare, och denna förwandling har redan i632 det 118 Itineraria 2osa 1838.indd 118 21.8.2019 15:49:47 �Lapland  närmaste försiggått icke blott i Enare kapel, utan äfven i Utsjoki moderkyrko-församling633. I allmänhet hafwa Lapparne uti hela wår Finska Lappmark redan till större delen hunnit634 förbi de twå första stadierna af wildhet, de hafwa öfwergifwit fjällen och skogen eller635 med andra ord upphört att wara Fjälloch Skogs-lappar. Deras636 närwarande stadium har jag betecknat med ordet fiskare, och den tid torde icke wara alltför aflägsen, då de afsäga637 sig det638 wilda lifwet och blifva nybyggare.639 ☙  ❧ Hwad640 nu den närmare beskaffenhet af de i Finska Lappmarken och företrädeswis i Enare kapel boende Lappars lefnadssätt beträffar, så641 torde en kort skildring deröfwer icke sakna allt intresse. Den wigtigaste epok642 i Lapparnes enformiga lif bildar bland643 årets alla644 tider wåren eller Marie-tiden. Wid denna tid draga Fiskar-lappar ifrån Utsjoki och Enare, stundom äfven bönder ifrån Sodankylä, till Norska hafskusten, för att der efter gammal lag och häfd idka fiskafänge i det så kallade ”Faelleds-distriktet645.”646 Tillgången647 wid ☙  detta fiskeri är sådan, att twå eller tre ❧ personer af de wåra slå sig tillhopa med en wid hafvet boende, Norrsk fiskare, som är försedd med båt och bragder, låta honom behålla ena hälften648 af fångsten649 och dela den andra sig emellan. Af denna650 fångst måste likwäl både Finska och Norrska fiskare åt651 derwarande presterskap widlägga652 tionde, som på653 stället utkräfwes af handlande, hvilka under sommaren ligga i fjorderna och med mjöl tillbyta sig fiskarens besparingar.654 Lapparne tadla dessa köpmän för ett samvetslöst prejeri655, och anse för en lycka att ifrån Juli  innewånarnes ǁ Castrén 1842b: invånarnes  starkt ǁ Castrén 1842b: ständigt  En […] behöfwa ǁ Castrén 1842b: Ehuru renarne i Enare blifvit vanda, att icke i likhet med Fjäll-Lapparnes renar, om våren draga sig till hafskusten, utan både sommar och vinter vistas i Enare, så behöfva de  omwårdnad ǁ eftersyn  förgöras ǁ Castrén 1842b: förstöras  hjordar ǁ Castrén 1842b: renhjordar  Ju […] besparingar. ǁ Castrén 1842b: Att renskötseln i Enare åsidosättes, härrör dels af Fiskar-Lappens förakt för fjäll-lifvet, dels af lättja och maklighet samt hans vana vid ett mindre besvärligt och mera civiliseradt yrke. Vi skola försöka en kort skildring af Fiskar-Lappens lefnadssätt. Mariæ-tiden draga ej mindre Fiskar-Lappar ifrån Utsjoki och Enare, än bönder ifrån Sodankylä till Norrska hafskusten, för att enligt gammal häfd och lag fiska i det såkallade ”Faelleds-distrikt”. Härvid tillgår sålunda, att en vid hafvet bosatt fiskare, som är försedd med båt och bragder, slår ihop med två eller tre af desse fremlingar, låter dem dela ena hälften af fångsten och behåller den andra för sig. Af denna fångst måste såväl Norrska som Finska fiskare betala tionde åt Norrska presterskapet, som på stället utkräfves af handlande, hvilka ligga i fjorderna och med mjöl byta sig till fiskarens besparingar.  Lappen ǁ fis[karen]  i det närmaste ǁ till det mest[a]  moderkyrko-församling ǁ Lapparne  hunnit förbi ǁ öfwergifvit både  eller […] ord ǁ eller  Deras ǁ I nära  afsäga ǁ blifwa fullkomligt  det […] lifwet ǁ nomadlifwet  In his idea of progress, Castrén followed a line of thought that was later, in the 1870s, formulated by Lewis 119 Itineraria 2osa 1838.indd 119 21.8.2019 15:49:47 �Itineraria Henry Morgan (1818–1881) who considered human cultural evolution to lead from savagery via barbarism to civilization. This idea had been developed by Enlightenment philosophers such as Jean Jacques Rousseau (1712–1778). Broome 1963: 48–49; Burke Leacock 1967: lxv. Already in the 18th century agriculture was the predominant source of livelihood in Kemi Lapland, and in Inari cattle-breeding became important during the late 19th and early 20th century. Itkonen, T.I., 1948 II: 183–185; Kortesalmi s. a. [2007]: 273–276, 280–283.  (TS)  Hwad […] beträffar ǁ För att gifwa läsaren en föreställning om den Finska Fiskar-lappens  så ǁ tor[de]  epok ǁ epock  bland ǁ wåren  alla ǁ samtliga  The southern shore of the Varanger Fiord was the only region where joint Norwegian-Russian possession of territory remained also after         the peace treaty between Denmark (incl. Norway) and Sweden (incl. Finland) at Strömstad in 1751. Itkonen, T.I., 1948 I: 57. (TS) It was common among the Saami to move to the Norwegian coast to fish for summer. The custom was continued even after closing the border between Finland and Norway in 1852, although the government of Norway reduced the fishing rights of the Saami of Finland on the coast. Different groups left for Norway in different time of spring, mostly around April. Itkonen, T.I., 1948 II: 225–226; Itkonen, T.I., 1948 I: 57, 541–543. (TS) Tillgången […] ǁ Härwid tillgår s According to Itkonen, T.I., 1948 I: 542 one third. (TS) fångsten ǁ fänget denna fångst ǁ detta fänge åt […] tionde ǁ betala tionde åt widlägga ǁ widläggande på […] utkräfwes ǁ utkräfwes Itkonen, T.I., 1948 I: 542 follows here, at least partly, Castrén’s description. (TS) 120 Itineraria 2osa 1838.indd 120 21.8.2019 15:49:47 �Lapland   According to Itkonen, T.I., 1948 II: 206 there were complaints concerning the merchants at least since early 17th century. At the time, mainly merchants from Bergen were trading in fish in Northern Norway. There was also direct trade between the Saami of Norway and Finland until the government of Norway banned it in 1839. Itkonen, T.I., 1948 II: 208. (TS)  till […] fri ǁ Castrén 1842b: till slutet af Augusti, då fri  The so-called worm time when fish will not keep because of the warm weather and must be sold as quickly as possible. Itkonen, T.I., 1948 II: 214. (TS)  hvilka […] tid ǁ hvilka nämnda ǁ Castrén 1842b: som vid nämnde tid i mängd infinna sig här  köpmäns ǁ Castrén 1842b: handlandes  1 ǁ en  fisk […] Ryssen ǁ Castrén 1842b: fisk; Ryssen deremot  1. wåg […] torr fisk ǁ för 1 wåg torr fisk lemnar 1. wåg 8 marker mjöl  1. wåg […] torr fisk ǁ Castrén 1842b: 1 våg torkad fisk ger han 1 våg och 8 marker mjöl  Prices, see Itkonen, T.I., 1948 II: 214. (TS)  den […] isfria. ǁ Castrén 1842b: denna fördel, emedan de midsommartiden, då insjöarne vanligen äro isfria, till största delen återvända hem, för att fiska i eget vatten.  begifwa sig ǁ återwända  fjorderna […] inträffar ǁ 1. fjorderna. Detta intr[äffar] ǁ 2. fjorderna. Deras återresa  midsommaren ǁ midsommartiden, då de begynna att fiska i sina egna insjöar, hvilka wid nämnda tid wanligen  Fishing Saami moved back from the coast around Midsummer, but the reindeer-herding families usually in September–December. Itkonen, T.I., 1948 I: 542; Itkonen, T.I., 1948 II: 225–228. (TS) ☞ 121 Itineraria 2osa 1838.indd 121 21.8.2019 15:49:47 �Itineraria  Lappens gyllene ǁ Castrén 1842b: Fiskar-Lappens gyllne  betraktar ǁ Castrén 1842b: erinrar sig  hvilket […] tillfredsställer ǁ Castrén 1842b: med, om icke tusen fröjder, den all jordisk glädje inneslutande sällhet, att fredad för mygg få sofva i sin kåta med mättad mage, obekymrad för morgondagen. Att Lappen ej vill utbyta denna sällhet mot hela verldens skatter, det är ganska säkert. En omständighet i Lappens fiskarlif kan jag icke förbigå, emedan den tjenar, att i någon mon störa hans makliga ro. Det är flyttningen ifrån den ena kåtan till den andra. Lapparne hafva genom häfd kommit i besittning af en mängd smärre sjöar, och allt efter lektiden fiskar man än i den ena, än i den andra. Ofta sammanhänga dessa träsk genom någon ådra, så att man kan anställa flyttningen med båt; men då detta icke är fallet, så har Lappen ett förskräckligt bestyr med båtdragning, transporterande af nät, husgerådssaker m. m. Emedan stöld är en nästan okänd sak i Lappland, så kan han likväl lemna allt obehöfligt efter sig. Nu är sommaren till ända, och Lapparne uppsöka sina vinterstugor, för att der lifnära sig af de under sommaren gjorda besparingar. Men dessa, bestående till det mesta i torkad fisk, utgöra ett alltför otillräckligt födoämne under den långa vintern. Höstfisket under isen, juongas, på Finska juomus kalladt, tillfredsställer  en omständighet ǁ ~ i Lappens fiskar-lif  makliga ǁ lj[ufva]  träsk ǁ sjöar  idkar ǁ anställer  träsket ǁ f<-->  all ǁ allsköns till656 Augusti månads slut, då en fri handel i fjorderna är tillåten657, få föryttra sin fisk åt Ryssar, hvilka658 i talrik mängd infinna sig wid nämnda tid. Om man kan lita på de upp☙  gifter, Lap❧parne lemnat mig, skall följande förhållande äga rum emellan Norrska och Ryska köpmäns659 priser: för 1660 wåg mjöl fordrar Norsken 5 wåg färsk eller 1 wåg torkad fisk661, då deremot Ryssen betalar 1 wåg mjöl för 2 ½ wåg färsk fisk och 1.662 wåg663 8 marker mjöl för 1 wåg torr fisk.664 Blott få ibland de Finska Lapparne kunna begagna sig af den665 större fördel, som handeln med Ryssarne erbjuder, ty de pläga dessförinnan begifwa666 sig hem ifrån fjorderna667, hvilket wanligen inträffar omkring midsommaren668. Wid denna tid begynna wåra Lappar att fiska i sina egna insjöar, hvilka redan hunnit blifva isfria.669 Nu instundar Lappens670 gyllene tid – en tid, som han under hela den påföljande vin☙  tern be❧traktar671 som ett förloradt paradis, hvilket672 skänkt honom den högsta jordiska sällhet, att få sofwa i sitt tält, fredad för mygg, med mättad mage och utan bekymmer för morgondagen. Denna sällhet will Lappen säkert icke utbyta emot halfwa werldens skatter, men beklagligtwis förekommer dock en omständighet673, som i någon mon förmår störa hans makliga674 ro. Han måste en och annan gång under sommaren förflytta sig ifrån ett träsk till ett annat. Denna flyttning måste nästan hvarje Fiskar-lapp i Enare underkasta sig. Här hafwa Lapparne genom häfd kommit i besittning af en mängd smärre träsk675, och allt efter fiskens lektid idkar676 man sitt fänge antingen i det ena eller andra träsket677. Ofta 122 Itineraria 2osa 1838.indd 122 21.8.2019 15:49:47 �Lapland  ☙  sammanhänga des❧sa träsk med hvarandra genom en liten ådra, och i detta fall kan flyttningen i all678 beqvämlighet werkställas med båt; men då träsken ej äga något samband med hwarandra, måste Lappen underkasta sig det mödosamma beswäret att landwägen transportera båtar, nät, husgerådssaker m. m. Sedan sommaren tilländalupit uppsöka Lapparne sina winterstugor679, för att der lifnära sig med sina under sommaren gjorda besparingar, hvilka till större delen bestå i torkad fisk. Dess förråder äro680 dock alltför681 otillräckliga till att fylla den långa winterns behof. Höstfisket under isen (Lapp. juongas, Finn. juomus)682 tillfredsställer knappt dagens behof. Mera683 lönande är deremot jagten684 ☙  och i synnerhet ❧ wildrensfångsten, som äger rum ifrån685 Korsmessan till686 Allhelgone-dagen om hösten och om687 wåren ifrån Marie-tiden688 intill dess marken blir bar. Redan689 i äldre tider war wildrensfångsten en wigtig näringskälla för Lappen, och för690 detta ändamål begagnades ett691 nu mera obrukligt fänge, benämndt wuomen, som den ofwanföre åberopade Tornæus beskrifwer på följande sätt: Wuomen anställes sålunda692: En eller twå mil långt i flacka och bara fjällar, där aldrig någon skog är, och en mil eller mera bredt, sätter han (jägaren) up höga stakar, quasi duo cornua: i förstone sätter han något långt imellan stakarna, sedan det leder framåt (ty marken är lång en mil eller twå) sätter han tätare och på hvar staka något svart och grymt, det Renen kan sky ifrån: när det kommer till ☙  angustiora, gjör han en hög såsom ❧ i Swerige brukas gjärdesgårdar, så gjöra de och höga gårdar, der renen icke öfwerspringa förmår:  Castrén 1842b [footnote]: Lapparne i Enare hafva byggt sina vinterstugor i granskogar, för barkens skull, den de kalla sin bästa mat och inblanda i hvarje anrättning.  äro ǁ utgöra  alltför otillräckliga ǁ ett alltför otillräckligt  Juoŋas (SaaN)/juomus (Fi.) means especially the net used for fishing under ice. Aapala 2005. (TS)  Mera lönande ǁ Castrén 1842b: Lönande  jagten […] wildrensfångsten ǁ Castrén 1842b: vildrensfångsten  ifrån […] Allhelgone-dagen ǁ Castrén 1842b: emellan Korsmessan och Allhelgone-dagen  ifrån Korsmessan till ǁ emellan Korsmessan och  om […] ifrån ǁ ifrån  Marie-tiden ǁ Castrén 1842b: Mariæ  Redan […] beskrifwer på ǁ Castrén 1842b: I alla tider synes vildrensfångsten varit en vigtig näringskälla för Lappen. Vi hafva vid något tillfälle lemnat en på tradition grundad framställning om beskaffenheten af de under namn af vuomenet bekanta vildrensfängen. Tornæus, på hvars tid de ännu voro i bruk, beskrifver dem på On wild reindeer hunting, see Halinen 2005. Vuomenet, see illustrations in Kolehmainen 1990: 75–81. (TS)  för ǁ <->  ett […] fänge ǁ ett fänge  sålunda ǁ Castrén 1842b: således  Also the description in Itkonen, T.I., 1948 II: 16–17 is based mainly on Tornæus but partly on Samuli Paulaharju. (TS)  Lapparnes berättelser ǁ Castrén 1842b: sägen  i […] wåra dagar ǁ Castrén 1842b: här och der i Finland befintelige 123 Itineraria 2osa 1838.indd 123 21.8.2019 15:49:47 �Itineraria                ”Lapp-grafvar” varit slika vildrensfängen. Fordom fångade man äfven vildrenar med snara. Detta fänge fortfar ännu, fastän jag icke vet, om det sker på alldeles enahanda sätt. äro ǁ 1. warit så <--> ǁ 2. for[dom] Reindeer-hunting pits were in use especially in Northern Finland since the Mesolithic Stone Age and they were in use in Lapland still in the 19th century. Halinen 2015: 62–64; Itkonen, T.I., 1948 II: 39; Šahnovič 2009: 89. Castrén interprets the ‘Lapp graves’ also elsewhere as dwelling pits and does not give examples of what he considers to be the main differences between the two types of pits or their distinctive features. See p. 264, 281, 293, 298– 300. Today’s archaeological terminology does not use the term Lapp grave. (TS) This type of reindeer hunting disappeared during the second half of the 19th century. Itkonen, T.I., 1948 II: 41–42. (TS) dock […] mest ǁ Castrén 1842b: likväl Lappen företrädesvis både […] wår-fänget ǁ så wäl ǁ Castrén 1842b: under brunstetiden det ǁ Castrén 1842b: ~ dock alltid […] opålitlig ǁ Castrén 1842b: måste vara tillfällig och högst opålitlig Fiskare-lappen ǁ Castrén 1842b: Fiskar-Lappen i Enare uppehälle för wintern ǁ Castrén 1842b: uppehälle Allt […] lyckades ǁ Castrén 1842b: Det mjöl, han lyckats Fiskare-lappen ǁ 1. <--> ǁ 2. fis[karen] under wistelsen ǁ genom fiskande ǁ Castrén 1842b: genom fiskande lät han sedermera ǁ lät han ǁ Castrén 1842b: lät han sjelf […] älskare af ǁ Castrén 1842b: sjelf, som bekant är, icke älskar Men […] lefnadsart. ǁ Castrén 1842b: Men i anseendet till brännvinets demoraliserande verkan har det ofta sedan in angustissimo är ett Bråttfall med 5 trappor neder, där sedan en hög och stark gård omkring, såsom et stakett och säck wäl bewarad, att intet Creatur därutur komma kan. Då far Lappen kring om alla fjäll, der han finner Renhopar, räddar han dem sakta och makelig til den sidan, som hans Wuomen är. Då Renarne komma imellan de stakar, töras de intet gå därigenom på någondera sidan, ty de sky för det swarta, som på stakarne är. Lappen med sitt folk är efter och hafwer akt därpå, att Renarne icke komma igen tilbaka, utan låter dem saktelig skrida fram, äta ibland hwit måssa (som är deras mat), ligga ned och hvila sig, ☙  lika som ingen farlighet på färde ❧ wore, men när de komma till angustiora och angustissima, där en stark gård på bägge sidor står, då far han med magt efter, och kjörer Renarne in præcipitium utföre de 5 trappor, som han gjort hafver; därifrån de intet förmå eller orcka springa upp igen, utan måste blifva där in suo carcere: sedan kommer Lappen när han vil och dräper dem alla, både små och stora, och därmed öda Renalstret utur landet, sig sjelf och androm till skada; därföre sådane ock af andra Lappar hatade äro”.693 Enligt Lapparnes694 berättelser har man i fordna dagar äfwen fångat wildren i gropar, och det är sannolikt att de i695 Finland här och der förekommande ”Lappgrafvar” till stor del äro696 gamla wildrensfängen.697 Bruket att fånga wildren med snara har bibehållit sig intill wåra dagar.698 ☙  Nu för ❧ tiden älskar dock699 Lappen mest att fälla renen med sin säkra lodbössa, och jag har hört Lappar berätta, att de både700 under höstoch wår-fänget ofta skjutit 30–40 renar. Men huru lönande wildrensfänget också må wara, 124 Itineraria 2osa 1838.indd 124 21.8.2019 15:49:48 �Lapland  så ligger det701 i sakens natur, att denna näringskälla alltid702 måste wara opålitlig. Det säkraste medlet för Fiskare-lappen703 att betrygga sitt uppehälle704 för wintern, war förrut brännwinshandeln med Fjäll-lapparne. Allt705 det mjöl, Fiskare-lappen706 lyckades förtjena sig under707 wistelsen i fjorderna, lät708 han sedermera Finska nybyggare förbränna till brännwin och bytte sig dermed till renkött af Fjäll-lapparne, hvilka under wintern i stor mängd uppehålla sig i Enare. Det wanliga priset för en kanna brännwin skall hafva warit en renoxe, och för en half kanna ☙  en renko. Då Fiskar-❧lappen sjelf709 icke är en alltför passionerad älskare af starka drycker, så finner man lätt, hvilken oerhörd winning brännwinshandeln beredt honom. Men710 i anseende till brännwinets demoraliserande werkan har handeln med denna wara i711 sednare tider blifwit helt och hållet förbjuden712 i wår Finska Lappmark.713 Hwad Enare-Lapparne härigenom714 förlorat i yttre förmoner715, torde de med tiden kunna ersätta genom en förbättrad och mera ändamålsenlig lefnadsart. Men jag glömmer att wil allt ännu befinna oss i Lappkåtan716 och efter ett så långt dröjsmål derstädes åter behöfva inandas litet frisk luft. Låt oss derföre taga afsked af Juutua och fortsätta wår färd; men wi717 skola dock718 ej försumma att i förbifarten anställa en719 hus-visitation på den720 nära Juutua belägna Enare-prestgården721. Hufwudbyggnaden på ☙  denna prestgård utgöres af twenne rum, ❧ tillgängliga för allt annat utom solens strålar. Yttre rummet prydes af en bänk, svartmålad af Lapparnes pelsar722, i det inre ser man en med varit fråga om att förbjuda all brännvins-handel i Lappland. I Norrige var detta nyligen en Landtdags-fråga; men man stadnade vid det beslut, att genom en hög brännvins-taxa endast söka göra brännvinet mera otillgängligt för Lapparne. Denna åtgärd tjenar icke annat, än att bereda ett större utrymme för köpmäns prejerier. – I vår Finska Lappmark är brännvins-handeln helt och hållet förbjuden. Häraf har man att hoppas icke allenast en förbättrad sedlighet hos Fjäll-Lapparne, utan äfven ett ändamålsenligare lefnadssätt bland Enare Fiskar-Lappar.  i […] blifwit ǁ bl[ifvit]  förbjuden […] Lappmark ǁ förbjuden  The sales of spirits were forbidden for the first time in Lapland in 1740. Some alleviations were introduced in 1752 and the ban was eventually forgotten in the following decades, until all export of spirits to Lapland was forbidden in 1838. One of the consequences of this resolution was that Russians did not visit the annual market of Inari as eagerly as they had done before. Itkonen, T.I., 1948 I: 297; 1948 II: 213. (TS)  härigenom ǁ derigenom  förmoner ǁ fördelar  Lappkåtan ǁ Castrén 1842b: en Lappkåta  wi […] att ǁ Castrén 1842b: glömmom ej, att  dock ej ǁ likwäl icke  en hus-visitation […] af twenne ǁ Castrén 1842b: husvisitation på Enare prestgård. Några uppstoppade ugglor och ekorrar utgöra prestgårdens innevånare. Hufvudbyggnaden består af tvänne  den ǁ det i  Vicarage was situated at Pielpajärvi. Nahkiaisoja 2003: 200. (TS)  pelsar […] fjolgamla ǁ Castrén 1842b: muddar, och det inre af en med årsgamla 125 Itineraria 2osa 1838.indd 125 21.8.2019 15:49:48 �Itineraria  fjolgamla ǁ gamla  fängslad […] kamrarna ǁ Castrén 1842b: fängslad  De […] försäkrade oss, att ǁ Castrén 1842b: Vi lyckönskade D. till hans nya residens, och lemnade detta ugglenäste, vandrade en mil och kommo så till stranden af Stuorrajaur. Men huru stor blef icke vår förvåning, då vi märkte, att kåtan var öde och båtarne borta? Lotsen försäkrade att  felslagit ǁ slagit fel  Lake Isojärvi (Fi.)/Stuorrâjävri (SaaI) is part of Lake Mutusjärvi (Fi.)/Mudusjävri (SaaI), N7651029 E490613 (N68°58′12″ E26°45′56″). Castrén and his companions had arrived somewhere on the southern shore of the lake. In his field notes (see p. 210) he mentions that they came to a Saami village called Otho, but its location remains unclear. (TS)  Mitt […] ej ǁ Castrén 1842b: Hvad stod att göra? Mitt förslag, att en eld skulle uppgöras, vann icke  på […] stor eld. ǁ Castrén 1842b: här undanskymdes af klippiga uddar. Vi skickade alltså vägvisaren och vår ständige följelagare Jessjö att uppgöra eld på en af uddspetsarne.  undanskymdes ǁ war  branta ǁ höga och kli[ppiga]  antända ǁ 1. ant[ända] ǁ 2. göra  en […] all ǁ Castrén 1842b: eld, i allsköns  frågat ǁ sporde  hade ǁ wille  Lappen ǁ Castrén 1842b: han  hade dock ǁ Castrén 1842b: hade  twingat ǁ Castrén 1842b: förmått  ej ǁ Castrén 1842b: icke  ärnade ǁ Castrén 1842b: ~ sig  ro båten ǁ Castrén 1842b: ro  beteende […] dermed fram ǁ Castrén 1842b: uppförande, hade Jessjö återvändt och affärdat sin kamrat med sträng befallning att skynda sig tillbaka. Högst trumpen återvände Lappen först klockan 4 om morgonen fjolgamla723 björkblad uppfylld säng, som upptager mera än halfva rummet. I stället för kakelugnar har man i hvardera rummet anbragt en spis, och wärmen hålles fängslad724 i de twenne kamrarna medelst en hötapp, som ifrån taket stoppas in i skorstenspipan. De725 enda innewånare, som woro synliga på prestagården, bestodo i några uppstoppade ugglor och ekorrar. D:s förhoppning, att wid wår ankomst till Enare finna Lapparne församlade wid kyrkan, hade sålunda felslagit726, och han beslöt derföre att med oss fortsätta resan till Utsjoki. Wi lyckönskade honom emellertid till hans nya boning och anträdde härpå wår afre☙  sa, tillryggalade till fots en mil ❧ och kommo så till stranden af Stuorrajaur727. Här funno wi en Lappkåta, men till wår ledsnad war kåtan tom och båtarne borta. Wägwisaren försäkrade oss att sjön ej kunde kringrännas. Mitt728 förslag, att en eld skulle uppgöras wid stranden, wann ej bifall, emedan denna i Lappland wanliga signal på729 detta ställe undanskymdes730 af några ut i sjön framstickande, branta731 uddar. Efter en lång öfwerläggning beslöto wi att skicka Lappen och wår ständige följeslagare Jessiö, för att på en af uddarne tillreda en stor eld. Jessiö återwände wid midnattstid och berättade, att Lappen, i stället för att antända732 en733 eld, i all tysthet wandrat förbi uddarna. Då Jessiö frågat734 honom om anledningen dertill, hade735 Lappen736 icke welat inlåta sig i något swaromål, utan endast ☙  anmodad Jessiö att följa med sig. ❧ Slutligen hade737 dock Jessiö genom hotelser twingat738 Lappen till den bekännelse, att han ej739 war okunnig om kåtalagets wistelseort, och att han ärnade740 dit för att skaffa båt. Jessiö hade han 126 Itineraria 2osa 1838.indd 126 21.8.2019 15:49:48 �Lapland   tagit med sig för att ro741 båten wid återfärden. Förargad öfwer Lappens oredliga beteende742 beslöt Jessiö att återwända och affärdade Lappen med sträng befallning att ej försinka tiden, utan skynda sig tillbaka det fortaste han kunde. Icke dessto mindre war klockan redan 4 på morgonen, då Lappen återwände. Han war trumpen till sitt sinne och hade troligen743 af förargelse medtagit en så bräcklig båt, att wi med möda hjelpte oss dermed fram till närmaste Lappby, belägen på en holme i Stuorrajaur.744 I745 denna by funnos twenne temligen wälförsedda stugor, men Lapparne746 bodde icke dessto mindre i kåtor747. Såsom ☙  skäl ❧ dertill uppgafs, att man i748 den rökfulla kåtan icke749 ofredades af mygg. Det råkade nu wara en Söndag750, med anledning hwaraf D. ansåg sig wara förpliktad att hålla Gudstjenst i Lappbyn. Derefter fortsatte wi åter wår resa, färdades twå mil sjöwäg och anlände så till ett Finskt nybygge751 wid Kama-elfs752 mynning. Här röjde sig tydliga spår af det slags elände, som ej753 har sin grund i tvingande yttre omständigheter, ej heller i en754 bristande bildning – wärdinnan war af familj755 – utan i en genom brännwinet förwållad moralisk depravation. Efter ett kort uppehåll lemnade wi denna eländets boning och gåfwo oss ut på fjällen. Först nu befunno wi oss i det rätta renlandet. Widt och bredt sågo wi ej annat än renmåssa – detta gråa gräs, som756 jag aldrig757 kunnat åse, utan att känna ☙  mig förstämd till sinnet. ❧ De758 widsträckta kärren, som här och der afbröto fjällen, tjenade ej till att öka trefnaden. Till råga hade wi ännu fått till wägwisare en ordkarg och omedgörlig759 Lapp från Juutua. Trumpen och            med en båt så bräcklig, att vi med möda dermed hjelpte oss fram troligen af förargelse ǁ <---> i forar [förargelde] Castrén may mean the island of Riutulan Lammassaari (Fi.)/Rivdul-Savzâsuálui (SaaI), N7650341 E491413 (N68°57′50″ E26°47′8″), which would mean that they crossed Leutolahti (Fi.)/Liävdooluohtâ (SaaI) Bay from Lahdenperäjänkä (Fi.)/Luohtâpottjeggi (SaaI), N7648869 E 494177 (N68°57′2″ E26°51′17″). (TS) I […] wälförsedda ǁ Castrén 1842b: Här funnos tvänne välförsedda Lapparne ǁ familjer[na] ǁ Castrén 1842b: familjen kåtor ǁ Castrén 1842b: kåta i […] ofredades af ǁ Castrén 1842b: i kåtan var mera fredad för icke ǁ war battr [bättre] Söndag […] mynning. ǁ Castrén 1842b: Söndag, och D. höll gudstjenst, hvarefter vi åter färdades nära två mil sjöväg, och anlände till ett nybygge vid Kama-elfs utlopp. ett Finskt nybygge ǁ ett nybygge The River Kaamasjoki (Fi.)/Kaamâsjuuhâ (SaaI) that discharges into Lake Mutusjärvi at N7664597 E506893 (N69°5′30″ E27°10′23″). (TS) ej ǁ Castrén 1842b: icke en […] en Lapp, ǁ Castrén 1842b: bristande civilisation – värdinnan var af en i norra Österbotten väl känd familj –, utan i moralisk förslappning och deraf härrörande benägenhet för det smutsiga. Vi lemnade snart denna eländets boning och anträdde vår vandring öfver fjällarna till Utsjoki. Nu befinner man sig i det rätta renlandet. Fjällarna äro betäckta med tjock renmossa; så långt ögat når, ser man ofta icke annat, än detta gråa gräs, som nedstämmer sinnet och gör den resande tråkig till lynnet. Man skattar sig nästan lycklig att någon gång få stiga ned på ett kärr, der färgen har hälst någon slägtskap 127 Itineraria 2osa 1838.indd 127 21.8.2019 15:49:48 �Itineraria med den gröna. Här plågas man åter af mygg och ett qvalmigt klimat, och börjar längta tillbaka på fjällarna. För öfrigt är vandringen i den djupa, hala renmossan lika besvärlig, som på de sanka kärren. Till vår olycka hade vi råkat få en högst omedgörlig och ordkarg vägvisare ifrån Juutua. Man fick använda anti[n]gen den yttersta slughet, eller mest befallande stränghet för att aflocka honom ett tillfredsställande svar. På den vanliga frågan om vägens längd fick man alltid till svar: ”visst är den lång (on kyllä)”. Frågan, huru lång den är, besvarade han med sitt förargliga: ”en tiedä (jag vet icke)”. Att inlåta sig i ytterligare svaromål, stridde helt och hållet emot hans lynne, och blef han tvungen dertill, så var han i lång tid harmse[n] och missnöjd. Uttrycken: ”en tiedä, en suinkaan tiedä (jag vet icke, jag vet sannerligen icke)” nyttjas annars ofta af Lappen utan betydelse. När jag af en ganska språksam Lapp kom att fråga,  In his field notes Castrén points out that she was the cousin of the wife of the dean of the parish of Ii. See p. 217. (TS)  som […] åse ǁ som hos en owan hos mig hvars  aldrig ǁ sällan  De […] trefnaden. ǁ 1. Också nu skattade ja[g] ǁ 2. Också nu war det för mig en glädje att någon gång få nedstiga på ett kärr,  omedgörlig ǁ högst ~  ett af Lapparnes ǁ ett af <--->  i […] utan ǁ ofta utan allt  vid […] tillfälle ǁ en gång  utföll ǁ bl[ef]  utföll svaret sålunda ǁ Castrén 1842b: så svarade han  oafbruten wandring ǁ Castrén 1842b: vandring  till […] sitt ǁ Castrén 1842b: till en Lappkåta, hvarest Wuolabbas (så hette vår vägvisare) fader då höll sitt  wår wägwisares ǁ wäg[wisarens] missnöjd wandrade han framför oss med sin börda på ryggen och lät hwarken genom brännwin, goda ord eller hotelser beweka sig att lemna ett tillfredsställande swar på wåra frågor, utan afspisade oss wanligen med ett760 af Lapparnes älsklings-uttryck: ”jag wet icke, jag wet sannerligen icke.” Dessa uttryck begagnar Lappen i761 allt sitt tal och utan att i dem inlägga någon betydelse. När jag vid762 något tillfälle sporde en Lapp, huru länge han bott på sitt närwarande ställe, utföll763 svaret sålunda764: ”jag wet sannerligen icke, men detta året är det nionde.” ☙  ❧ Efter åtta timmars oafbruten765 wandring hade wi tillryggalaggt fyra mil och anlände klockan 2 om natten till766 ett ställe, der wår767 wägwisares fader hade uppslagit sitt fiskeläger. Wi hade således allt skäl att wänta oss ett godt768 och gästfritt bemötande769, men770 detta ställe war likwäl det enda i hela771 Lappland, der wi blefwo ogint emottagna. Uttröttad af den beswärliga772 wandringen begärde773 jag wid min ankomst en dryck watten till förfriskning;774 men i ställe[t] för att undfägna mig med denna ringa gåfwa pekade Lappen på ett träsk, som war beläget wid pass en verst ifrån tältet.775 I den påtagliga afsigt att slippa all traktering började han beklaga sig öfver dåligt fiskafänge. Wi sade oss icke behöfva mat, utan hwila, men Lappen776 hade ☙  icke heller777 sofrum för wår räkning. Wi ❧ började778 redan widtaga779 anstalter för att lägra oss på fjället, då780 en781 liten boda ändteligen blef upplåten till782 wårt begagnande. Här stördes wi dock snart i wår hwila783 af skäl, att man inbäddat oss i renhudar, hvilka784 woro fulla af ohyra. Wi skyndade oss bort 128 Itineraria 2osa 1838.indd 128 21.8.2019 15:49:48 �Lapland  ifrån detta ogästwänliga ställe och kommo efter par mils wandring till en kåta, der man emottog785 oss med den mest förekommande wänlighet. Familjens hufwud war en gladlynt, språksam och frimodig man. Hans fiske hade slagit illa ut under sommaren, men han tröstade786 sig i olyckan dermed, att hans och Lapparnes behof öfwerhufwud787 icke woro mycket större än myggornas. Då jag icke dessto mindre beklagade Lappfolkets armodsfulla788 öde, yttrade han med förnöjdt sinne: ”I all789 wår fattigdom lefwa wi ett sorgfritt lif och ☙  längta ej efter något bättre.” ❧ Han yttrade tillika790 den öfwertygelse, att Lappen ovilkorligen791 wandrar till sin graf, så snart han öfwerger sitt792 hemlands fjällar, och anförde till793 bewis härpå794 en gosse, hvilken fadren795 nyligen hade, såsom orden föllo sig: ”bort sålt åt en rik herre.” Gossen hade kort derpå aflidit, och Lapparne hyste allmänt den tron, att Gud hade bestraffat den snikna, känslolösa fadren med sonens död. Denne fader träffade jag sedermera wid Utsjoki kyrka. Han hade kommit dit för att bivista gudstjensten, men tyckte796 sig wid närmare besinnande ej wara wärdig att träda i Guds hus. Stum och dyster wankade797 han798, lik ett spöke, under hela gudstjensten i kyrkogården. Wid det wi skulle begifwa oss ifrån ☙  Lappbyn799, hörde ❧ jag wår800 wägwisare spörja wärden om wägen till Mieraschjaur801, som war wår nästa station.802 Samtalet fördes helt sakta på lappska språket, och jag förnam deraf intet803 mera, än att wi under fortsättningen af wår färd skulle komma att stiga på ett fjäll och derwid borde följa en uttorkad fjällbäck. Kl. 4804. e. m. anträd[d]e805 wi wår  godt och gästfritt ǁ Castrén 1842b: godt  bemötande ǁ emottagande  men […] likwäl ǁ Castrén 1842b: och likväl var detta ställe  hela Lappland ǁ Castrén 1842b: Lappland  beswärliga ǁ Castrén 1842b: mödosamma  begärde […] en ǁ Castrén 1842b: begärde jag en  förfriskning […] beläget ǁ Castrén 1842b: förfriskning. Lappen pekade på ett träsk, beläget  tältet. […] beklaga ǁ Castrén 1842b: kåtan. Han beklagade  Lappen ǁ Castrén 1842b: han  heller ǁ en[s]  började redan ǁ började  började […] widtaga ǁ Castrén 1842b: gjorde  då […] begagnande. ǁ Castrén 1842b: då slutligen en fiskbod[a] blef för oss upplåten.  en […] boda ǁ en fisk[boda]  till […] begagnande ǁ för wår räknin[g]  hwila […] att ǁ Castrén 1842b: hvila, emedan  hvilka ǁ Castrén 1842b: som  emottog ǁ Castrén 1842b: mottog  tröstade […] längta ej ǁ Castrén 1842b: tröstade sig dermed, att han icke behöfde mycket. ”I allmänhet”, sade han, ”äro Lappens behof icke större, än myggens. I vår fattigdom lefva vi ändock ett gladt och temligen sorgfritt lif, och längta icke  öfwerhufwud icke ǁ icke  armodsfulla ǁ olycks[fulla]  all wår ǁ wår  tillika ǁ ~ oförstäldt ǁ Castrén 1842b: ~ oförställdt  ovilkorligen wandrar ǁ Castrén 1842b: vandrar  sitt hemlands ǁ hembygdens ǁ Castrén 1842b: hembygdens  till […] Denne fader ǁ Castrén 1842b: såsom exempel en gosse, hvilken, såsom orden föllo, ”Teno Anders sålde åt en rik herre. Jag sörjer icke öfver 129 Itineraria 2osa 1838.indd 129 21.8.2019 15:49:48 �Itineraria                 gossen”, tillade han, ”ty säkert dog han efter Guds råd, fastän Lapparne icke vilja tro det: men att beklagas är hans olyckliga fader, som lefver fast i den tro, att Gud straffat honom med gossens död, och icke kan förlåta honom den stora synd, att hafva bortsålt sin egen son”. Denne Teno Anders härpå ǁ derpå fadren ǁ Castrén 1842b: en lapp, wid namn Teno Anders tyckte ǁ Castrén 1842b: trodde wankade ǁ wandrad[e] wankade […] i kyrkogården. ǁ Castrén 1842b: vandrade han hela kyrktiden ibland grafvar. Lappbyn ǁ 1. wår närwarande station ǁ 2. wårt närwarande hwiloställe ǁ Castrén 1842b: denna kåta wår […] wärden ǁ Castrén 1842b: Wuolabba spörja Aikio Mieraschjaur […] station ǁ Castrén 1842b: Mieraschjaur – vår nästa station Mierasjärvi (Fi.)/Mierašjávri (SaaN) is a long and narrow lake, actually a widening of the River Utsjoki. Its southern end is situated at N7711180 E507209 (N69°30′34″ E27°11′4″). (TS) intet […] stiga ǁ Castrén 1842b: icke vidare än att vi skulle komma att stiga 4 ǁ Castrén 1842b: 3 Mscr: andträde wandring […] han war ǁ Castrén 1842b: färd. Efter en half timmes vandring kommo vi till ett träsk, der Wuolabba redan var Detta hade ǁ Det befanns dock sedan wår wandring ǁ Castrén 1842b: vår färd Men […] på trakten, ǁ Castrén 1842b: Jag hade med uppmärksamhet sökt gifva akt på kosan, och anmärkte, sedan vi kommit uppå nyssnämnda fjäll, att Lappen ofta ändrade sin kurs. B. hade gjort samma anmärkning. Wuolabba underkastades nu ett strängt förhör. Han medgaf sig wandring806 och hoppades ännu samma afton nå målet för wår wandring. Detta807 hade under wanliga förhållanden ovilkorligen bordt inträffa, men olyckan fogade att wår wägwisare ej war rätt säker om wägen. Redan efter en half timmas wandring yttrade han wid wår ankomst till ett träsk, att han war willrådig, hvilkendera stranden wi borde följa. På Jessiös inrådan följde wi den norra och fortsatte se☙  dan808 wår wandring ❧ på Guds försyn. Till min stora glädje upptäckte jag dock efter en i 3–4 timmar fortsatt färd det af wärden i tältet omtalta fjället. Men809 sedan wi lemnat detta fjäll, märkte jag att wägwisaren esomoftast förändrade sin kosa. Samma anmärkning hade äfwen blifvit gjord af B. I följe häraf underkastades Lappen ett strängt förhör. Han nödgades medgifwa, att han sommartiden aldrig810 färdats denna wäg, men påstod dock, att han wintertiden gjort flera resor till Utsjoki och hade noga811 reda på trakten812, ehuru han måhända icke förde oss fram den ginaste wäg. Orsaken, hvarföre han så ofta förändrat kosan813, war814 den, att i wår wäg legat oländiga ställen, dem han nödgats kringränna. Wi nödgades815 låta nöja oss med denna förklaring. Efter816 att åter hafwa wandrat ett godt stycke wäg, pekade wår wägwisare på en ☙  hög fjällspets, hvarpå wi ❧ skulle komma att stiga, och försäkrade, att wi derifrån skulle kunna se Mieraschjaur. Wi klättrade uppför817 fjället, kommo till dess818 spets och sågo – icke Mieraschjaur, utan819 ett moln så mörkt, som natten. En kall wind hwen på fjället och snart uppstod äfven ett så häftigt regn, att fjällbäckarna började brusa.820 Utan att säga ett ord fortsatte Lappen sin wandring och steg821 på 130 Itineraria 2osa 1838.indd 130 21.8.2019 15:49:48 �Lapland  med så snabba steg, att wi med möda kunde följa honom i spåren. Först822 omkring midnatten nådde wi tältet i Mieraschjaur. Då wi just823 woro i beråd att träda in i nyssnämnda tält, öppnades dörren ifrån den inre sidan, och derur trädde ut en Lappman med bedröfwad uppsyn och tårfull blick. Han framstammade med824 oredig röst orden: ”Jag ☙  blir enkling”, återwände derpå ❧ i tältet och tillslöt dörren efter sig. Efter några ögonblick kom han åter ut och berättade825 nu, att han ej kunde herbergera oss i tältet, emedan hans hustru låg för döden. Han bad oss derföre stjelpa omkull en båt och skydda826 oss derunder för regnet, så godt wi kunde. Detta war827 wisst ett godt råd, men frusna och genomvåta, som wi woro, behöfde828 wi en stockeld. Olyckligtwis fanns utmed hela fjällkanten intet ända för sådant ändamål tjenligt träd. Utanför Lappens tält829 låg wisserligen en kullstjelpt tall, men det syntes, att han begagnade den till830 att torka sina nät på qvistarna831. Icke dessto832 mindre förklarade Jessiö trädet för god pris; men wår833 wägwisare sökte med all makt förhindra honom att förstöra det för Peder så nödwändiga834 trädet. Hans835 föreställningar tjenade dock till intet, ty Jessiö bedref saken så, att wi inn☙  an ❧ kort suto wid en fladdrande brasa. Derpå836 skickade837 wi honom till tältet för att, om möjligt, bispringa838 Lapphustrun. Äfwen839 häri lyckades han förträffligt, ty innan wi ännu hunnit insomna, kom Peder ur tältet och begärde en sup för sin, genom Jessiös biträde, med ett dödfödt barn lyckligen förlösta hustru. Följande morgonen lade wi barnet i en grop, som täcktes wäl med stockar och                     sommartiden aldrig hafva färdats denna väg. Deremot hade han vintertiden gjort flera resor till Utsjoki, och påstod sig af fjällsträckningen ganska väl känna direktionen, aldrig ǁ icke noga ǁ fullko[mligt] trakten ǁ kosan kosan ǁ om kosan […] kringränna. ǁ Castrén 1842b: sin kosa, skulle vara den, att han nödgats kringränna oländiga ställen. nödgades ǁ Castrén 1842b: måste Efter […] stiga ǁ Castrén 1842b: Efter en länge fortsatt vandring pekade Wuolabba på en fjällspets, hvarpå vi skulle stiga uppför […] och ǁ Castrén 1842b: på fjället, och dess spets ǁ spets utan ǁ Castrén 1842b: men brusa. ǁ Castrén 1842b: ~ Till min olycka hade jag qvarlemnat min tunga mudd i Enare, och blef således genomblött. steg på ǁ Castrén 1842b: gick fram Först […] med ǁ Castrén 1842b: Vid midnattstid nådde vi omsider Lappbyn, men när vi voro i beråd att träda i kåtan, öppnades dörren ifrån inre sidan, och utkom en man med just woro ǁ woro med […] efter sig. ǁ Castrén 1842b: med möda de orden: ”jag blir allena”; derpå gick han in och tillslöt dörren. berättade […] döden ǁ Castrén 1842b: berättade, att hans hustru låg för döden, och att han icke kunde herbergera oss derinne skydda […] kunde. ǁ Castrén 1842b: lägra oss derunder. war wisst ǁ Castrén 1842b: var behöfde […] hela ǁ Castrén 1842b: behöfde vi nödvändigt en stockeld, och längs hela tält låg wisserligen ǁ Castrén 1842b: kåta låg väl 131 Itineraria 2osa 1838.indd 131 21.8.2019 15:49:48 �Itineraria  till […] qvistarna ǁ Castrén 1842b: för att på dess qvistar upphänga och torka sina nät  qvistarna ǁ trädets qvistar  dessto ǁ Castrén 1842b: dess  wår […] med ǁ Castrén 1842b: Wuolabba, som hörde yxslagen till kåtan, skyndade sig ut, och sökte med  nödwändiga ǁ Castrén 1842b: oumbärliga  Hans […] wid ǁ Castrén 1842b: Det hjelpte dock icke; innan kort suto vi vid  Derpå ǁ Nu  Derpå […] till tältet ǁ Castrén 1842b: Nu skickades Jessjö till kåtan  bispringa ǁ Castrén 1842b: bistå  Äfwen […] tältet ǁ Castrén 1842b: Sjelfva lade vi oss att sofva; men innan jag ännu hunnit insomna, kom Peder ut,  willdjuren ej ǁ Castrén 1842b: odjur icke  There was no established burial custom among the Saami, and different procedures were followed. The body of the deceased could either be left on the ground or put in a pit, with or without a coffin. Itkonen, T.I., 1948 II: 350–351. (TS)  fortsatte wi ǁ ~ resan  wår […] utmed ǁ Castrén 1842b: på egen hand, resan utför  Utsjoki […] färd ǁ Castrén 1842b: målet för vår besvärliga resa  färd ǁ re[sa]  The excerpt published in Castrén 1842b ends here. stenar, för att willdjuren840 ej måtte komma åt liket.841 Efter denna ceremoni fortsatte842 wi med Peders båt wår843 resa på egen hand utmed Utsjoki elf och nådde ännu samma afton Utsjoki844 prestgård, som utgjorde målet för wår beswärliga färd845.846 132 Itineraria 2osa 1838.indd 132 21.8.2019 15:49:48 �Lapland  ☙  ❧ Minnen847 Ifrån Lappland o Karelen ☙  ❧ III. 848 Wid tiden för wår ankomst till Utsjoki lefde der en finsk prestfamilj, som redan hade dwalts många år i denna ödemark, widt skilld ifrån wänner och fränder, ifrån fosterbygd849 och hela den bildade werlden. Hufwudet för denna familj war kyrkoherden J. S[tenbäck]850, en man med mycken bildning och en energisk karaktär. Ledd af en inre kallelse hade han beslutit att bosätta sig i Lappland, icke för att genom nya upptäckter inom851 wetenskapens område skörda de lärdes lager, ännu mindre för att härigenom852 bereda sig en ginwäg till framtida ☙  befordran, utan för att med redligt ❧ allwar uppfylla sitt mödosamma missions-väg hos fjällens wilda söner. För att i någon mon förljufwa sin wistelse i denna glädjelösa bygd hade S. straxt i början af sin ankomst till Lappmarken warit betänkt på att afsäga sig det ensliga eremit-lifvet, som större delen af missionärerne853 före honom plägat föra. Till den ändan inredde och iståndsatte han med854 all möjlig omsorg missionärernas gamla boning, som bestod i en liten, usel koja wid Mandu-sjö tätt inwid Utsjoki kyrka. Derefter begaf han sig till Finland och afhemtade derifrån en ung, älskwärd maka, som oaktadt sin svaga helsa ej drog i betänkande att ledsaga sin gemål nära nog till werldens ända. Och henne ☙  åtföljde med ädel855 sjelfuppoffring demoi-❧ selle E[mma] R[euter]856, som wid denna tid endast war en femtonårig flicka.  Minnen ǁ Reseminnen  III ǁ IV The clean copy of this chapter seems to have been made later than those of the other chapters.  fosterbygd ǁ sin ~  Karl Fredrik Stenbäck (1798–1875) was appointed vicar of Utsjoki in 1833 and he served there until the mid-1840s. He was later vicar or Alavus. His wife was Emilia Ottilia Christina von Essen (1817–1915). Castrén thus gives an incorrect initial for his first name. Ylioppilasmatrikkeli: http://www.helsinki.fi/       ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php? id=13116; Seppänen 2003. (TS) inom ǁ innom härigenom bereda ǁ bereda missionärerne ǁ Lap[plands] med […] koja ǁ en liten koja ädel ǁ ädell [ädelt?] Emma Charlotta Reuter (1819– 1900) was Mrs Ottilia von Essen’s cousin. Bergholm 1901: 1085 (T. 2); Seppänen 2003. (TS) 133 Itineraria 2osa 1838.indd 133 21.8.2019 15:49:48 �Itineraria  att […] äfventyr ǁ ännu många tillfälliga faror och äfventyr att bekämpa  A fire destroyed the vicarage on 10 April 1834. Seppänen 2003. (TS)  wid […] tillfälle ǁ under denna olyckliga tilldragelse  det ǁ deras  wid ǁ efter  öde ǁ br Midt under winterns kulnaste tid banade sig den lilla familjen fram öfwer Lapplands fruktade fjäll. Här måste de unga damerna lära sig att balancera den lilla, rankiga pulkan, medan renen i hejdlös fart ilade upp- och nedför fjällens branta wäggar. Dag ut och dag in nödgades de sitta fängslade i detta obeqväma equipage, som ej skänkte dem det ringaste skygd emot de isande fjällwindarna. Och då natten inbröt, fingo de mången gång hålla till godo med ett herberge, sådant drifvan eller ett eländigt Lapptjäll för tillfället erbjöd. Utom sådana för hvarje Lapplandsfarare oundvikliga wedermödor hade wåra resande att857 bekämpa ☙  många tillfälliga faror och äfventyr, ❧ hvilka lätt hade kunnat kosta dem lifvet. Försynens hulda hand ledde dem dock oskadda fram till målet. De anlände lyckligt till sin bestämmelse-ort, och huru låg den hydda äfwen war, som nu blef deras hem, så funno de sig dock oändligt sälla i känslan att hafva bergat sig undan fjällens stormar och få sitta i lugn wid en wärmande härd. Denna glädje fingo de dock ej länge njuta, ty kort efter deras ankomst till Utsjoki föll den lilla boningen ett rof för lågorna.858 Kyrkoherden S. war wid859 detta tillfälle stadd på en embetsresa, äfven tjenstefolket hade aflägsnat sig ifrån huset, och de unga damerna woro snart sagdt de enda hemmawarande. Man kan lätt föreställa sig det860 förskräckliga i deras belägenhet under denna olyckliga tilldragelse. ☙  Men ❧ ej mindre förskräckligt måste det hafva warit för S. att wid861 sin återkomst se huset nedbrändt och sväfvan i owisshet om de sinas öde862. Sjelf yttrar han härom i ett bref till en wän: ”hvilken hemsk syn då jag hemkom 134 Itineraria 2osa 1838.indd 134 21.8.2019 15:49:48 �Lapland  twenne dagar efter eldswådan och såg framför mig den rykande ruinen! Min körren, som war något uttröttad efter 16 mils färd, lemnade jag på träsket, ref af mig kläderna och sprang till gården. Derunder hann jag besinna, att wägens863 längd till den närmaste granngård söderut (Sodankylä prestgård) war 50 mil och norrut till Wadsöe 16 mil, och att min hustru war i wälsignadt tillstånd. Närmast intill stodo 2 a 3 kojor utan tak och dörr. Jag tillade in, men fann ingen lefvande warelse. Då öfwerföll mig ☙  den grufliga tanken: ”äro ❧ de uppbrände? Eller hafva de undkommit lågorna, så måste de nödwändigt hafwa frusit ihjäl”, ty ej ens någon Lapp bodde på en mils närhet. Jag wille ropa, men kunde icke få fram ett ljud. I en sådan belägenhet hade jag säkert inom få ögonblick förlorat förståndet, om ej Emeli och Emma i detsamma kommit mig till möte från en af Lappkojorna. Elden hade utbrutit om natten. Kl. 3 om morgonen waknade min hustru och ropade på pigan, utan att ännu ana någon annan fara, än att hon märkte rök i sängkammaren. Då stod köket redan i låga och utgången genom dörren war omöjlig. Min hustru måste hoppa ut genom fönstret, utan att hinna kasta på sig annat än sin kofta, i hvilken drägt hon äfven mötte mig. Sjelfmant flöto nu mina tårar af ren glädje att ☙  återfinna i lifvet mina käraste. Förlusten om ❧ egendomen bekymrade mig föga, men möjligheten att min hustru, under sin dåwarande belägenhet, kunnat lida genom förskräckelse och ansträngningar oroade mig så mycket mera, som flere olyckshändelser sedermera tillstötte, hvilka lätt hade kunnat kosta henne lifvet.”864 Efter den olyckliga eldswådan nödgades S. med sin familj i mera än ett halft års tid bebo  wägens […] 16 mil ǁ femtio Sv[enska] mil åt söder war den närmaste granngård (Sodankylä prestgård) och 16 mil norrut Wadsöe  It has not been possible to find out to whom this letter has been addressed. (TS) 135 Itineraria 2osa 1838.indd 135 21.8.2019 15:49:48 �Itineraria  wanligtwis […] Lapparne ǁ Lapparne hade uppbygt  deras ǁ sina  wäggen ǁ wäggarna  en ny boning ǁ en boning  inneslöt ǁ war  det ǁ hvad  den […] frun ǁ hans fru  hon älskade ǁ älskade  höga ǁ wilda  10 ǁ några en koja, som wanligtwis865 tjenade Lapparne till ett skjul under deras866 kyrkresor. Öfver denna koja förekommer i det anförda brefvet följande skildring: ”sedan man blifvit upphettad af kolelden på ena sidan, wände man den andra, som emellertid blifvit afkyld, till elden. Rök war alltid i rummet, men det gamla ordspråket kunde wi ej tillämpa: ”har man rök, så ☙  har man wärme”. ❧ Taket i stugan eller kojan läkte som ett såll, och herrans wäder spelade harmoniska sånger genom hålen och springorna i wäggen867 – –”– – Under de fem år, som sedan denna sorgliga händelse förlidit intill wår ankomst, hade S. redan hunnit förse sig med en868 ny boning, som wisserligen war liten och inskränkt, men icke dessto mindre inneslöt869 ett mått af sällhet och trefnad, som säkert war wida större än det870 man wanligen finner i de rymliga gemaken. Den lilla familjens medlemmar kände sig förenade med hwarandra genom kärlekens ljufwa band, och detta war allt hvad de behöfde för sin sällhet. Åtminstone försäkrade mig S., att han ingenstädes i werlden kännt sig så lycklig som i denna bergsskrefwa, och äfven för den871 unga frun gled lifvet lätt och ljuft wid si☙  dan af en älskad make och älskade barn. ❧ Hwad demoiselle R. beträffar, så fann hon sitt behag icke blott i familjen, utan hon872 älskade äfwen med enthusiasm de höga873 fjällen, och det gjorde henne ett nöje att med de ystraste renar ila hän öfver deras toppar. Icke desto mindre trodde wi oss ur hennes harpas toner stundom förnimma en wemodsfull klagan öfver lifvets torrhet. Dessa toner gjorde på D. ett så djupt intryck, att wi efter 10874 dagars vistelse på stället fingo tillfälle att fira hans förlofning 136 Itineraria 2osa 1838.indd 136 28.8.2019 11:02:45 �Lapland  med den älskwärda flickan. Wid denna förlofnings-fest war likwäl B. icke mera närwarande. Han hade kort förut begifvit sig uppför Teno elf till Muonioniska, och dagen efter förlofningen, som war d. 9 Augusti, anträdde äfven jag tillika med D. återresan till Enare. ☙  ❧ Man har i Lappland icke att wälja emellan många wägar, utan samma kosa, som blifwit följd wid framresan, måste wi äfven för875 att nå Enare kyrka hålla wid återfärden. Det var Utsjoki elf med sina brusande forssar, som till en början utgjorde wår landswäg. Medan Jessiö och D. stakade sig upp för forssarna, wandrade jag till fots min bana fram på fjällen. Wemodsfulla känslor intogo mitt sinne, när jag under min wandring öfverallt såg den förödelse, som sommarens fiende frosten hade åstadkommit under wår wistelse på Utsjoki-prästgård. De här och der wid fjällkanten kringströdda dwergbjörkarna hade redan till876 en del förlorat sin grönska och på877 somliga ställen till och med fällt sina blad. ☙  Blommorna buro en likfärgad hy och ❧ stodo i nedböjd ställning, lutande878 sitt anlete mot jorden. Fjällens fåglar flögo mållösa omkring, sökande sig ett skygd emot kulen wind879. Allt omkring mig war så ödsligt880, att jag ofta med saknad kastade min blick tillbaka på den trefliga prestgården, men den war snart förswunnen ur åsynen881, och för mitt öga stod, omsvept af tjocka882 dimmor, toppen af det snöbetäckta fjället Raste Kaise883. Dessa dimmor bildade sig efterhand till mörka moln, hvilka till min harm och bedröfvelse företogo sig att följa mig i spåren. Jag ägde wäl emot dem en god talisman i min lappska peski, men den hade jag qwarlemnat i båten, som nu war  för […] återfärden ǁ taga wid återfärden för att nå Enare kyrka  till […] förlorat ǁ förlorat  på […] ställen ǁ här och d[er]  lutande sitt anlete ǁ lutande  wind ǁ luft  ödsligt ǁ ängsligt  åsynen ǁ 1. mitt ǁ 2. min åsyn  tjocka ǁ mörka  Rásttigáisá is a 1066 m-high fell in Norway at N7805366 E927932 (N69°59′53″ E26°15′56″). (TS) 137 Itineraria 2osa 1838.indd 137 21.8.2019 15:49:48 �Itineraria  finna ǁ söka  Castrén means a lock called smarti, which was made of dry birch. It has a quadrangular spindle pushing itself out at a right angle, into which a wooden stick with a hole of similar form is stuck from outside and turned to make a clasp ascend or descend. Itkonen, T.I., 1948 I: 191 (Fig. 43), 483. (TS)  förnöjelse ǁ tillfredsställelse  hittade ǁ fann  stora ǁ ytterliga  Då ǁ Wid  försofwit ǁ sofvit  Cf. the version in Castrén’s field notes later in this volume. flere timmars wäg bakom mig. För att berga mig undan det hotande owädret, be❧slöt jag att påskynda mina steg i hopp att finna884 skygd i ett litet fiskare-tält, hvarpå jag laggt märke wid framresan. Det lyckades mig äfven att före owädrets utbrott nå tältet, men det war till min olycka tillåst med det wanliga Lappska trädlåset885, för hwars öppnande man wisserligen icke behöfver någon nyckel, men likwäl mera öfvade fingrar än de mina. Ur stånd att genom dörren komma in i tältet försökte jag att bana mig en wäg genom rökhålet, men äfven detta försök misslyckades. Härpå började jag se mig om ett annat skjul och upptäckte äfven till min förnöjelse886 en liten boda ej långt ifrån tältet. Äfwen bodan war tillreglad på det lappska sättet, men hårdt ansatt af både regn och snö och storm hittade887 jag ändteligen i ☙  min stora888 nöd på konsten att öppna låset. ❧ Så war jag nu lyckligen under tak, men det kostade mig ännu mycken möda att i det trånga, af kittlar och grytor och andra husgeråds-saker uppfyllda bodan rymma ut för mig en hvilostad. Omsider lyckades mig äfven detta, och jag insomnade inom få ögonblick på en utbredd renhud. Då889 jag åter uppwaknade, war det min första tanke att jag troligen försofwit890 mig, att kamraterna i okunnighet om mitt gömställe färdats förbi och möjligen fortsat[t] sin resa ända till Enare. Uppsk[r]ämd af denna tanke ilade jag till stranden, och sjelf i samma ögonblick sköts äfwen båten ut ifrån land. Man hade i sjelfwa verket sökt och ropat mig an; men då intet svar förnummits, trodde man att jag fortsatt min wandring ända till Peders tält, som befanns i närheten af detta ställe.891 ☙  138 Itineraria 2osa 1838.indd 138 21.8.2019 15:49:48 �Lapland  Då wi anlände till nyssnämnda tält, war dagen redan till ända och wi nödgades stadna ☙  här öfwer ❧ natten – dock icke i det osnygga tältet, utan wid sidan af en nuotio, antänd af qwarlefvorna från den fura, som Jessiö under892 wår framresa ansett sig berättigad att taga i besittning. Det förstås att vi wid detta tillfälle ej underlöto att anställa besigtning af de håfvor, hwarmed det omtänksamma893 präst-herrskapet hade894 utrustat oss för resan. Och då det befanns att wår matsäck war wäl försedd med både mat och dryck, gjorde wi oss ett godt mål wid895 den fladdrande brasan och tömde ett glas för wår saknade wärd och wärdinna, och för den ensam-blefna, sörjande bruden. Denna förfriskning war också för ingen del öfwerflödig, ty owädret896 rasade hela natten igenom och öfverhöljde oss med regn och snö, så att wi oaktadt aftonens897 wälfägnad kände oss frusna och högst898 illa till mods, då wi om morgonen uppwaknade. ☙  ❧ Utan att hwarken hinna intaga en ordentlig frukost eller torka wåra kläder nödgades wi redan tidigt på morgonen gifva oss åstad, för att i god tid hinna till Enare kyrka, der det war bestämdt att D. efter twenne dagars förlopp skulle hålla Gudstjenst för Lapparne. Den oförmodade förlofningen hade uppehållit oss i Utsjoki längre än det war påräknadt, men899 att tjenstens fordringar härigenom icke skulle komma att åsidosättas, måste wi nu bjuda till att efter yttersta förmåga påskynda wåra steg. Med Peder till wägwisare rännde wi öfver fjäll och morass med en900 sådan hastighet, såsom hade det gällt att rädda lifvet. Under loppet af 16 timmar rastade wi blott en enda gång, och äfwen då gåfwo wi oss icke tid att intaga901 ett ordentligt           under […] ansett ǁ ansett omtänksamma ǁ gästwänliga hade utrustat ǁ utrustat wid ǁ och tömde ett gl[as] owädret ǁ vi hade aftonens ǁ all wår högst illa ǁ illa men ǁ och en […] hastighet ǁ en hastighet intaga ǁ göra 139 Itineraria 2osa 1838.indd 139 21.8.2019 15:49:49 �Itineraria  som […] der ǁ som här och der  ofta ǁ snart  hade […] deraf ǁ 1. hade hon redan hunnit bortsnappa och uppäta det ǁ 2. det  ej att ǁ att  förmaningar ǁ tänkesätt  i […] hjortronen ǁ till förtäring  förtäring ǁ kost  resan ǁ min resa  alldeles […] stånd ǁ wanmäktig och alldeles ur stånd  kunde […] nog ǁ war jag i tillfälle att  nästan oafbrutet ǁ 1. nästan ǁ 2. de ǁ 3. med få afbrott ifrån morgonen till aftonen  Lapp […] bok ǁ 1. öppnade sin bok, utan ǁ 2. Lappe  en […] anmärkningswärd ǁ anmärkningswärd  kunskap i religionen ǁ kunskap  äldsta ǁ första  Charles IX (1550–1611) was regent of Sweden from 1595 to 1604 and reigned as king from 1604 to 1611. Nenonen – Teerijoki 1998: 198–199. (TS) ☙  mål. Plågad af hunger ❧ och törst sökte jag i förbifarten plocka hjortron, som902 wäxte här och der på morassen, men ett oblidt öde hade skickat i wår wäg en missundsam lappgumma, som gjorde mig ett stort förfång i detta mitt förehafvande. Hon följde mig tätt i spåren, och så ofta903 jag lutade mig ned för att upptaga ett hjortron, hade904 hon med roffågelns snabbhet redan satt sig i besittning deraf. Det hjelpte ej905 att jag både med goda och onda ord sökte beweka henne till bättre tänkesätt, hon endast log åt mina förmaningar906. Först då hon märkte att mina krafter började svigta, afskalade hon några barkskifvor ifrån träden och räckte mig dem i907 ersättning för hjortronen. Med denna magra förtäring908 fortsatte jag min wandring, och huru mycken möda det äfven kostade mig att släpa fram min renselbetyngda varelse, så anlände wi dock wid midnattstid till det första Finska nybygge, efter att på denna dag hafva ☙  tillrygga❧laggt ej mindre än 8 Svenska mil (80 verst). Efter denna kraftansträngning war jag äfven så uttröttad, att det hade warit mig omöjligt att följande dagen fortsätta resan909, så framt den ej till större delen kunnat werkställas med båt. Ännu i flere dagar derefter kännde jag mig alldeles910 wanmäktig och ur stånd att anträda en ny fotwandring. Denna tid tillbragte wi dels wid Enare kyrka, dels i Kyrö by. Under wistelsen wid kyrkan kunde911 jag icke nog beundra den djupa och uthållande andakt, hwarmed Lapparne firade sin Gudstjenst. I nära twå dygn woro de nästan912 oafbrutet sysselsatta med andaktsöfningar, dels i kyrkan, dels i sina egna små stugor. Några bland dem woro också till den grad bewandrade i sin christendom, att de kände nya 140 Itineraria 2osa 1838.indd 140 21.8.2019 15:49:49 �Lapland  testamentet nästan utantill, och under gudstjensten gjorde jag ❧ den anmärkning, att wid psalmers afsjungande ingen enda Lapp913, men wäl mången Finne behöfde anlita sin bok. Det är i sanning en914 högst anmärkningswärd företeelse, att Lapparne i Enare kunnat tillegna sig så mycken kunskap915 i religionen, hellst de under en lång följd af år warit i saknad af presterlig wård. Och det är icke alltför länge, sedan Lapparne först gjort en förtroligare bekantskap med Christendomen. Wisserligen torde de redan under Katholska tiden hafva blifvit döpta, men de äldsta916 kyrkorna i Lappmarken uppbygdes först under Carl den IXs regering917 och på hans egen bekostnad omkring år 1600.918 Emellertid klagas allt framgent öfver Lapparnes swaga religions-kunskap och Nils Fellman919 försäkrar i en920 till Domkapitlet i Åbo921 afgifven berättelse af år 1751, att de ”intill Drottning Christinæ tid såsom villfarande får wandrat i ☙  sitt hedniska mörker, brukat ❧ troldom och widskeppelser, dyrckat och tillbedit steen- och trä-Afgudar och thet, som fasligit warit, åfrat åt them sina egna barn”.922 Sedan denna tid har snart sagdt sjelfva minnet af hedendomen förswunnit hos Lapparne. Sina fordna gudomligheter Aija (Finn. Äijä, Ukko)923, Akka (Finn. Akka, Ämmä)924, Tuona (Finn. Tuoni)925, o. s. v.926 känna de numera knappt till namnet. Allmännare kända äro de nyssomnämnda927 ”steen- och trä-afgudar” eller Seider, dem Lapparne i forntiden dyrkat i egenskap af penater.928 Om träd-seiderna har jag hört förtäljas, att de warit formade med mennisko-gestalt929, ungefär på samma ☙  sätt som ❧ de ännu i dag formas af Ostjaker, Woguler och andra aflägsnare grenar af den ☙   There have been priests in Kemi and Tornio since the 14th century. The first church in Lapland was built in Enontekiö in 1600. Inari Church was completed around 1647. Vahtola, J., 2003: 132; Itkonen, T.I., 1948 I: 62–65. (TS)  Nils Fellman (1718–1799) was pastor in several parishes in Lapland, later vicar in Liminka in northern Ostrobothnia. Vahtola, J., 2003/2007. (TS)  en […] berättelse ǁ ett visitations[-] protocoll  Since the late 14th century the border between the bishoprics of Uppsala and Turku was between the rivers Kaakamajoki (Kalixälven) and Kemijoki. Luukko 1954: 266. (TS)  The older, pre-Christian traditions continued living alongside the new religion among the Saami communities. Kylli 2012: 135–186. (TS)  The god of thunder who was known under different names in different parts of the Saami area. In Inari Saami he was called Äijih. Itkonen, T.I., 1948 II: 306–308; Pulkkinen 2011: 231. (TS)  Ukko’s wife. There were several different feminine áhkká deities in the Saami religion, and they were mostly women’s gods. Itkonen, T.I., 1948 II: 308; Pulkkinen 2011: 232– 233; Pulkkinen – Porsanger 2005: 281. (TS)  ‘Death; realm of the dead’. Cf. Ganander 1789 s.v. Jabmiaimo, Tuoni, Tuonela. (KH)  o. s. v. ǁ Hiita (Finn. Hiisi), Jäabmeakka (Finn. Tuonen Akka), Madderakka (Finn. maan, mannun emä)  nyss-/omnämnda  On sieidis and other holy places among the Saami, see Itkonen, T.I., 1948 II: 310–321; Äikäs 2011. (TS)  mennisko-gestalt ǁ gesta[lt] 141 Itineraria 2osa 1838.indd 141 21.8.2019 15:49:49 �Itineraria  This comparison dates the text to post 1849, because it was not until during his long journey to Siberia. See his travel reports and diaries in this volume.  Tervola is on the River Kemijoki, N7330899 E400583 (N66°4′59″ E24°48′7″). (TS)  Present-day Keminmaa at N7301261 E387770 (N65°48′47″ E24°32′41″). (TS)  The name Molek (Moloch) is taken from the Bible where it repeatedly signifies a non-Christian deity. See Bible Study Tools, http://www.biblestudytools.com/search/?s=bibles &q=molek&t=niv&c=all. (TS)  Denna […] blifvit ǁ Troligen har denna benämning blifvit  dessa ǁ så beskaffade  någon gång ǁ äfwen  Saami winter village sites are commonly called kenttä (Fi.)/gieddi (SaaN). Several of them have been archaeologically excavated in the 20th century. A kenttä consists usually of the foundations of semiunderground buildings in a close row or group. There can be ten or more of them. Late prehistoric and medieval Saami buildings in Forest Lapland were usually of round form with a fireplace in the middle. Log houses were introduced in the 17th century. Itkonen, T.I., 1948 I: 198–200; Halinen 2011: 152–153; Carpelan 2005: 78. (TS)  och ǁ hvilka  tillkännagifwer ǁ 1. synas ǁ 2. antyder att Lapparne  blifvit […] mennisko-hand ǁ af mennisko-hand  wisade ǁ ~ mig  på […] ǁ de  kunde […] oss ǁ skulle tillfoga oss  borde ǁ skulle  denna ǁ detta Finska stammen.930 Så beskaffade idoler skall man för icke lång tid tillbaka hafva funnit i Terwola931 kapel af Kemi socken932, der de warit kända under namn af Molekit933. Denna934 benämning har troligen blifvit bildad af christna prester, hvilka härigenom welat antyda att man åt Seiderna, likasom åt Molochs-bilden framburit mennisko-offer – en uppgift, som likwäl tål att betviflas. – Beträffande de så kallade sten-seiderna upplyser traditionen, att de till större delen bestått i naturliga, genom sin storlek eller yttre form ovanliga stenar. I de delar af Lappmarken, som bebos af Finnar, hör man dessa935 stenar någon936 gång benämnas kenttä-kiwet, af de finska orden: Kenttä, läger☙  ställe937 och kiwi (Pl. ki❧wet) sten, och938 just denna benämning tillkännagifwer939, hwad som äfven på andra grunder är antagligt, att seiderna warit Lapparnes penater. Men för att återkomma till deras form, så har det äfwen bland sten-seiderne gifvits sådana, som blifvit940 danade af mennisko-hand. De bestå uti en massa af sammanlaggda stenar, bland hvilka somliga föreställa hufwud, andra skuldror, bröst med flere kroppsdelar. En seid af detta slag war jag i tillfälle att se på en holme i Enare-sjö under wår färd från kyrkan till Kyrö by. Lapparne hyste en stor fasa för denna Gudomlighet, wisade941 med afsky på942 dess yta mörka fläckar af ister och blod, hvarmed seiden i fordna tider sades blifvit be☙  smord, ❧ och tycktes för öfrigt hysa den föreställning att en ond ande ännu uppehöll sig i sten[-]bilden. Af fruktan att den inneboende anden kunde943 sända öfver oss ett owäder, yrkade en oss följaktig lappsk katechet att wi oförtöfwadt borde944 lemna denna945 styggels- 142 Itineraria 2osa 1838.indd 142 21.8.2019 15:49:49 �Lapland  ens ort, och knappt hade wi kommit ut på sjön, förrän han den sanna Guden till ära uppstämde en milslång bot- och böne-psalm.946 I sjelfva werket uteblef det fruktade owädret och wi anlände lyckligt till gamle Thomas, som nu åter skänkte oss ett gästwänligt herberge947 för några dagar. Egentligen war det icke wår afsigt att göra något uppehåll i Kyrö, men efter den omförmäldta förlofnings-promenaden woro mina krafter allt ännu så medtagna, att jag knappt förmådde röra mig öfver golfwet948 i stugan, ☙  ännu mindre företaga mig ❧ en tio mils wandring öfver Sombio-fjäll949. Sålunda nödsakad att sitta qwar i owerksam ro såg jag med bekymmer, huru den lappländska himmelen med hwarje dag blef allt mera mulen och hotande, huru stormen hwen, gräset gulnade, träden fällde sina löf, flyttfåglarna återwände och alla höstens tecken infunno sig. Uppskrämd af dessa tecken måste jag ändteligen d. 15 Augusti beweka mig att anträda den tunga wandringen öfwer fjällen, ehuru krafterna ännu woro swaga, lederna swullna och fotbladen söndertrampade. Dagen950 war redan långt framskriden, då wi951 fastbundo wåra renslar på ryggen och med en Finne952 till wägwisare begynte953 wår ☙  långa färd954. ❧ Men wi hade knappt hunnit955 tillryggal[ägg]a twå timmars wäg, förrän åskan956 började dåna och starka skurar gjuta sig ned öfver oss ifrån den molnbetäckta himmelen. Lyckligtwis war nejden skogbewäxt och wi funno snart ett skygd emot det sqwalande regnet under några lummiga furar. Här upptäckte wi äfven en källa med klart rinnande watten957 och beslöto efter denna upptäckt att  It is possible that Castrén means this catechumen while writing about a ‘Lappish precentor’ in his travel notes of the winter 1843 from Nes’ in northern Russia. Cf. p. 455.  herberge ǁ tak  golfwet ǁ mig  Sombio-fjäll ǁ fjällen The Sompio area is located between Inari and Sodankylä. (TS)  Dagen […] framskriden, då ǁ Det war redan sent långt på aftonen då  Because Blank had turned back from Utsjoki towards Muonioniska, it can be concluded that also Pastor Durchman returned to Kemi with Castrén. See also Castrén’s notes in Sodankylä, p. 152.  Finne ǁ Sodan[kylä-bo]  begynte ǁ an  färd ǁ ~ under tusende wälsignelser och wälgångs-önskningar af den gamle Thomas och hans talrika familj  hunnit tillryggal[ägg]a ǁ tillryggala<->  åskan […] himmelen ǁ åskan började dåna öfwer wåra hufvuden och den molnbetyngda himmelen nedsände ett så öfwer och starka  watten och ǁ watten. Efter denna upptäckt beslöto wi att på denna 143 Itineraria 2osa 1838.indd 143 21.8.2019 15:49:49 �Itineraria  till ǁ för  i ǁ från  en […] stormwind ǁ ett häftigt stormwä[der]  Castrén’s Lapland diary, see p. 201– 251.  Uttröttade ǁ 1. Efter att ǁ 2. Mot  både af ǁ af det  under […] grenar ǁ med sina lummiga grenar  ett […] skygd ǁ 1. något skygd ǁ 2. något slags skygd  hvila ǁ sömn  ej ǁ icke  oss ǁ wåra hufvuden  They crossed Pyhätunturi Fell (Pyhä-Nattanen) in Sodankylä, which belongs to the Nattastunturit (Fi.)/ Náttašduottar (SaaN) range of fells. Pyhätunturi rises to 508 m above sea-level, and it is situated at N7556547 E515621 (N68.1058 E27.3866). (TS)  hwars […] klippstycken ǁ som bestod af i hwars yta betäcktes af kantiga lösa stenar och klippstycken  man […] ǁ man sväfwade i  Lake Sompiojärvi in Sodankylä, N7552963 E518597 (N68°5′24″ E27°26′48″). (TS) under hela den återstående delen af dagen icke omaka oss längre fram, utan i dess ställe stärka wåra krafter till958 morgondagens mödor med wåra i959 Utsjoki undfägnade förråder. Owädret lugnade sig till natten, men följande dagen medförde åter åska, regn och en960 häftig stormwind. Numera fanns icke ☙  heller något ❧ skygd emot owädret, ty den nejd, som wi nu genomwandrade, bestod af idel skoglösa fjäll och morass. I min dagbok961 finner jag ingen ting antecknadt om den närmare beskaffenheten af denna nejd, ty dagen igenom nedsqvalade regnet med den häftighet, att jag icke hann egna någon uppmärksamhet åt den omgifvande naturen, utan helt och hållet upptogs af bekymret om min egen person. Uttröttade962 och illa medfarna både963 af wädret och wåra ansträngningar under dagen blefwo wi på det gladaste öfwerraskade, när wägwisaren wid nattens inbrott förde oss tilll en enstaka fura, som under964 sina grenar skänkte oss ett965, om äfven svagt skygd emot ☙  regnsqvalet. På någon hvila966 ❧ war dock ej967 att tänka, ty hela natten igenom dånade åskan öfver oss968 och bortjagade sömnen ifrån wåra ögon. Påföljande morgon fortsatte wi wår wandring under fortfarande regn och owäder. Det förestod oss nu att klättra öfwer ett berg969, hwars970 hela yta war betäckt med lösa stenar och klippstycken, hvilka woro så kantiga och för tillfället så hala, att man971 wid hvarje steg måste taga sig noga till wara för att icke slå sig omkull och derwid krossa både armar och ben. Wi kommo dock oskadda öfver berget och befunno oss kort derpå wid stranden af Sombio-sjö972. Här upptäcktes en liten båt, med hwilken wi rodde öfwer sjön till 144 Itineraria 2osa 1838.indd 144 21.8.2019 15:49:49 �Lapland  mynningen af Luiro-elf.973 Resan974 fortsattes ☙  sedermera ❧ längs floden till975 ett litet nybygge, der wi hvilade oss några timmar efter den mödosamma wandringen öfver fjällen. En längre tids hvila trodde wi nu icke hafva af nöden, ty under de976 påföljande dygnen togos wåra krafter icke mycket i anspråk, emedan färden allt fortfarande977 kunde tillryggaläggas längs floden. Under denna färd gjorde wi besök i några finska, wid flodstranden belägna gårdar eller så kallade nybyggen. Deras namn har till978 större delen redan runnit mig ur hågan och utplånats ur mina rese[-]anteckningar979, men hvad tiden ej förmått utplåna, är intrycket af det djupa elände, som rådde bland innewånarne i denna ☙  olyckliga nejd. Sjuttonåriga misswäxter hade ❧ till den graden utarmat ortens bebyggare, att de i bokstaflig980 mening nödgades äta hö. Såsom kändt är, begagnar allmogen i flera delar af Finland så kalladt barkbröd, som till en del innehåller bark och till annan säd.981 Om ett sådant öfverflöd hade man här på orten knappt någon aning, utan de arma Sombio-boerne plägade982 blanda halm tillhopa med barken. Detta år hade likwäl halmen983 tagit slut i förtid och man släpade fram det usla lifwet med ett bröd, som war tillagadt af bark och ett gräs, som hos Finnarne bär namnet af wesirikko (Cerastium vulgatum)984. Tillgången på fisk war också här på or☙  ten ganska obe❧tydlig och boskapsskötseln bedrefs utan all omsorg, ehuru stränderna längs Luiro-elf bestodo af bördiga ängar. I denna förtwiflade belägenhet hotade många bland innewånarne att öfvergifwa denna ”förbannelsens-ort” och nedsätta sig i Ost-Finnmarkens fjorder, dit talrika skaror redan förrut sades  At present, there is the Lokka artificial lake between River Sompiojärvi and the River Luirojoki, discharging into the River Kitisenjoki at Pelkosenniemi at N7450079 E521505 (N67°10′1″ E27°29′48″) with the latter immediately thereafter joining the River Kemijoki. (TS)  Resan […] ǁ Wid nämnda e[lf]  till ǁ och  de […] dygnen ǁ det påföljande dygnet  fortfarande ǁ framg[ent]  till […] redan ǁ längesedan  rese[-]anteckningar ǁ anteckningar  bokstaflig mening ǁ ordets fulla betydelse  This type of bread was commonly in use until the early 20th century. Korhonen, O., 2005. (TS)  plägade […] halm ǁ skattade sig lyckliga, då de hade halm att blanda  halmen ǁ barken  Mouse-ear chickweed. 145 Itineraria 2osa 1838.indd 145 21.8.2019 15:49:49 �Itineraria  sin […] hungersnöd ǁ sitt närwarande elände  There were several years of crop failure in the 1820s and 1830s in the Sodankylä area. The worst ones were 1832 and 1833s, but also 1828, 1836 and 1839 were poor crop years. In 1838, when Castrén was travelling in Lapland, there were places, where the grain crop had failed completely and also otherwise the harvest had been poor. There was also emigration to the coast of Finnmark in Norway. Onnela 2006: 87–88, 152–154. (TS)  At present, on the shore of the Lokka artificial lake. N7523082 E531207 (N67°49′15″ E27°44′27″). (TS)  resan ǁ 1. ~ ǁ 2. färd[en]  förorsakat ǁ ~ oss  slingriga ǁ 1. by ǁ 2. bu  Efter […] flod. ǁ Efter en tre mils lång wandring, hwarunder wi betydligen aflägsnade oss ifrån floden tillryggalade öde nejder, nådde wi åter ett wid samma flod beläget nybgge.  A village in present-day Savukoski, in Castrén’s time it belonged to Sodankylä, N7490335 E523019 (N67°31′41″ E27°32′23″). (TS)  N7477585 E482653 (N67°24′50″ E26°35′43″). (TS)  The River Kitisenjoki that discharges into the River Kemijoki at N7437705 E523893 (N67°3′21″ E27°32′57″). (TS)  The lake and parish (chapelric in Castrén’s time) of Kemijärvi, N7399769 E 519321 (N66°42′57″ E27°26′17″). (TS)  Knappt ǁ Emot dett[a]  förrän […] ǁ 1. förrän de utwisade, att ǁ 2. förrän de uppwäckte ett larm, som utwisade att det ändock fanns qwar en gnista lif i de magra skeletten hafwa utwandrat. De bättre tänkande hyste dock allt framgent den förtröstan, att äfwen deras lidanden en gång skulle hafva en öfwergång och betraktade sin985 närwarande hungersnöd såsom ett rättwist straff af försynen.986 Nedstämda af det djupa elände, som mötte oss i alla nybyggen, påskyndade wi med all ☙  ifwer wår resa och anlände efter ❧ twenne dagars rodd till Lokka by.987 Här togo wi åter wåra renslar på ryggen och fortsatte resan988 till fots, emedan det hade förorsakat989 en betydlig omväg att följa den slingriga990 floden och werkställa färden med båt. Efter991 en tre mils lång wandring, tillryggalagd genom öde och obebodda nejder nådde wi åter wid Tanhua992 nybygge samma flod. Men i stället för att följa dess fåra fattade wi nu beslutet att landwägen begifva oss till Sodankylä kyrka993 och derifrån längs Kittinen994 styra ned till Kemiträsk995. Knappt996 ☙  hade wi meddelat nybyggarne detta beslut, ❧ förrän997 de manngrant sammangaddade sig emot oss och vägrade lotsa oss fram till kyrkan. Wår tilltänkta resa sades wara förenad med största lifsfara, emedan wägen ledde öfwer sanka, bottenlösa kärr, hvilka efter de ihållande regnen troddes wara så998 uppblötta, att man knappt kunde undgå att dränka sig i gyttjan. I stället för att låta afskräcka oss genom detta motstånd utsatte wi twertom ett högt arfvode åt den, som wille åtaga sig att wisa oss wägen fram öfwer de fem mils långa kärren, samt förbundo999 oss dessutom att frikostigt undfäg☙  na honom både med ❧ bröd och brännwin. Lockad af dessa retelser förklarade1000 sig en1001 af de tillstädeswarande nybyggarne willig1002 att blifwa wår wägwisare och lofwade till och med gå i döden med oss. Tillika tröstade 146 Itineraria 2osa 1838.indd 146 21.8.2019 15:49:49 �Lapland  han oss med den försäkran, att han mången gång tillförene wandrat samma wäg och lyckligen tillryggalaggt den både1003 på ljusa dagen och1004 i nattens mörker, både i nyktert tillstånd och i rusets yra. Solen hade knappt uppgått, då wi åter1005 satte oss i rörelse. Wår wäg ledde i förstone genom en torr och ganska angenäm nejd, men snart öppnade sig för wår blick de widsträckta kärren. Det war icke utan en känsla af bäfwan, som jag betraktade den sanka, till en del moss☙  belupna, till en del alldeles1006 ❧ nakna dy, som utgjorde innehållet af dessa kärr. Samma känsla tycktes i förstone äfven öfwerwäldiga1007 wår wägwisare, men rikligen undfägnad med mat och dryck repade han snart sitt mod, försedde1008 sig med en fem alnars lång stör och trädde oförskräckt i gyttjan. Wi följde honom tätt i hälarna och måste städse bemöda oss om att trampa i hans fotspår, emedan ett falskt steg lätt hade kunnat bringa oss i förderfwet. Med sin ända1009 ifrån barndomen förwärfwade bekantskap med dessa kärr kunde naturligtwis wägwisaren bättre än båda1010 wi resande urskilja jordmonens beskaffenhet, men ofta råkade äfwen han i willrådighet och nödgades då sondera marken med ☙  sin stör. ❧ Tycktes1011 en större sträcka af kärret wara af misstänksam1012 natur, så lemnade han oss efter sig och begaf sig helt allena ut på rekognoscering. Härifrån återwände han dock sällan1013 för att lotsa oss fram, utan utpekade för oss på afstånd med sin stör den kosa, wi borde taga. Men då wi nu icke hade färdigtrampade spår att stiga på, så hände det ej sällan att wi råkade i ångest och nöd. Det är icke heller så lätt att behålla sitt lugna mod, då man nästan wid hwarje steg sjunker i kärret1014 nedanom  så uppblötta ǁ öfwerswämmade af watten och  förbundo oss ǁ lofwade  förklarade sig ǁ lofwade  en […] nybyggarne ǁ en af nybyggarne  willig ǁ <--->  både ǁ så wäl  och ǁ som  åter satte ǁ satte  alldeles ǁ <-->  öfwerwäldiga ǁ bemäk[tiga]  försedde ǁ täljde  ända […] kärr ǁ 1. of ǁ 2. wid kärrens natur wanda blick  båda […] urskilja ǁ wi urs[kilja]  Tycktes […] ǁ War han alldeles owiss om terrängen  misstänksam ǁ en  sällan […] fram ǁ sällan  kärret ǁ gyttjan 147 Itineraria 2osa 1838.indd 147 21.8.2019 15:49:49 �Itineraria            fastheten […] dy ǁ den dy sänkte ǁ sla under […] fötter ǁ wid hvarje steg smala ǁ smärre de ǁ den De flesta ǁ Till de mar hvarpå […] bössa ǁ och började efter denna upptäckt gjorde ǁ yppade sig wår hjelte ǁ han äfwentyrligt ǁ wågadt wåga ǁ riskera knät och ej kan beräkna sin tyngd i förhållande till fastheten1015 af den dy, hvarpå man swäfvar. Att denna dy icke war särdeles pålitlig, derom öfvertygade man lätt, ty den höjde och sänkte1016 ☙  sig under1017 wåra fötter, ❧ liksom dyningen på hafvet. De sanka och ödsliga kärr, öfver hvilka wi nu styrde wår kosa, woro här och der genomskurna af smala1018 åsar, hvilka tjenade oss till hvilopunkter under den mödofulla wandringen. På sådana ställen underlät alldrig wår wägwisare att göra sina rättigheter på brännwinet gällande, och efter att i denna del hafwa blifvit nöjaktigt tillfredsställd, plägade han underhålla oss med berättelser om ett och annat, som skulle hafva tilldragit sig i de1019 nejder, wi nu genomwandrade. De1020 flesta bland dessa berättelser buro en mythisk färg, men en af dem ☙  hvälfde sig om❧kring ett äfwentyr, som mannen sjelf skulle hafva utstått. Enligt sin egen utsago hade han under en kyrkfärd helt oförmodadt stött på en björnhona och twenne ungar, hvilka suto i ett träd. Såsom för tillfället drucken ansåg han det ej för rådligt att angripa de tre björnarna, utan beslöt att till en början sofwa ruset ifrån sig och sedermera tillse, hwad som stod att göra. Wid sitt uppwaknande såg han björnarna ännu sitta qvar i trädet, hvarpå1021 han började ladda sin bössa. Men härwid gjorde1022 wår1023 hjelte den ledsamma upptäckt, att han endast war försedd med en ordentlig kula, med knappen af en annan och en rostad ☙  spikända. ❧ Att med slika wapen angripa de tre björnarna syntes honom wisserligen äfwentyrligt1024, men han tyckte sig likwäl wid närmare besinnande kunna wåga1025 sitt eget swullna skinn för de tre, wackra björnskinnen. Han lade 148 Itineraria 2osa 1838.indd 148 21.8.2019 15:49:49 �Lapland  derföre dristigt an på björnmodren och skottet träffade så wäl, att djuret genast damp ned ifrån trädet. Härpå angrep han äfven de twå ungarna och dödade den ena af dem med knappen af kulan, den1026 andra med sin1027 rostade spikända. En rik anledning1028 till wår språksamma wägwisares berättelser erbjöd1029 den leda ormen, som man1030 i Sodankylä träffar nästan ☙  wid hvartannat steg, men i det ❧ egentliga Lappland alldeles icke ser till.1031 Det tyckes nästan, såsom skulle detta djur icke1032 förmå bana sig wäg öfver Sombio-fjäll och af sådan anledning stadna i talrik1033 mängd söderom detsamma, alldeles såsom man wid Kemi-elf berättar om nättingen1034, att den träffas i en1035 otrolig myckenhet nedanom Taiwalkoski1036, af skäl att nämnda fors sätter ett oemotståndligt hinder i wägen för dess längre framskridande. Huru äfwen härmed må förhålla sig, så är1037 det åtminstone wisst, att ormen öfwermåttan talrikt förekommer i Sodankylä och utgör1038 ett stående thema i allmogens berättelser. Hufwudsumman af dessa berättelser är enligt ☙  mina an❧teckningar ungefär följande. Liksom1039 menniskorna lefwa äfwen ormarna uti ordentliga samhällen med egna lagar och institutioner. I hvarje samhälle finnes en höfding och andra honom underlydande embetsmän. En gång om året församla sig ormarna i hvarje samhälle till1040 ting (käräjät) på wissa dertill utsedda orter. Wid dessa tillfällen äger hvarje ☙  undersåte rätt att hos sin1041 höfding ❧ göra sina andraganden gällande. Ormhöfdingen skipar lag och rätt icke allenast ormarna emellan, utan utsträcker äfven sin makt utom samfundet1042. Bland annat bestämmer han wissa straff för både menniskor och andra individer, hvilka       den ǁ och sin […] spikända ǁ spikändan anledning ǁ k<-> erbjöd ǁ war man ǁ wi Castrén is referring here to the viper (Vipera berus), but he is mistaken in assuming that its habitats are restricted to the areas south of Sodankylä, although it is not as common in northernmost Lapland as in the parts of Finland further to the south. Suomen sammakkoeläimet ja matelijat: http://www. sammakkolampi.fi/lajit/kyy.html . (TS)  icke ǁ alldeles ~  talrik ǁ en ~  Flodnejonöga (nätting) is the European river lamprey (Lampetra fluviatilis) that lives on all the coasts of Finland and in the rivers discharging into the sea. Luontoportti, http://www.luontoportti.com/suomi/en/kalat/river-lamprey. (TS)  en otrolig ǁ största  The Taivalkoski or Taivalköngäs Rapids in a tributary of the River Kemijoki, N7266170 E557403 (N65°30′46″ E28°14′28″). (TS)  är ǁ <->  utgör […] thema ǁ här gifvit anledn[ing]  Liksom menniskorna […] ǁ 1. Ormarna lefwa i likhet med liksom menniskorna i ordentligt organiserande [sic] samhällen, de hafwa sina höfdingar och styresmän, inför hvilka hvarje medlem inom hvar ormsamhället ǁ 2. Liksom menniskorna lefwa äfwen ormarna i ordentliga samfund, der  till ting ǁ för att hålla ting  sin höfding ǁ ormhöfding  samfundet ǁ sitt samfund 149 Itineraria 2osa 1838.indd 149 21.8.2019 15:49:49 �Itineraria  Missing words added in Castrén 1852a: 68.  The viper thematic is widely known in folklore especially in Eastern Finland. Siikala 2013: 271. The tales of snakes’ society are explained by their custom of overwintering in groups under stones or the rhizomes of trees. Pulkkinen 2014: 279. (TS)  Det är anmärkningswärdt […] ǁ 1. Det är anmärkningswärdt, att ungefär enahanda föreställningar om ormslägtet äfven äro rådande ǁ 2. Det är anmärkningswärdt, att jag funnit ungefär enahanda föreställningar om ormslägtet äfwen wara gängse hos flera i Sibirien boende Finska, Samojeder och Tatariska wistande folkstammar. Det tyckes till och med, såsom skulle hos dessa samtliga sistnämnda stammar en slags prmkult wara rådande. Wisst är åtminstone att ormen i alla Tatariska  Castrén collected tales of the snakes’ society in Southern Siberia in 1847, see p. 899, 1256, 1261. (TS)  deras Schamaner ǁ ormen [af] S[chamaner]  under ǁ man  Castrén collected folklore about these tools especially while travelling in Russian Karelia in 1839. See p. 298, 303. (TS) antagit[s hafva]1043 dödat eller annars förorättat någon af hans undersåter.1044 ☙  ❧ Det1045 är anmärkningswärdt, att jag funnit ungefär enahanda föreställningar om ormslägtet wara gängse hos flera i Sibirien wistande, med Finnarne beslägtade stammar.1046 Det tyckes till och med, såsom skulle hos nämnda stammar en slags ormkult wara rådande. Wisst är åtminstone att deras1047 Schamaner wörda ormens makt på det högsta och af sådan anledning bära tagelsnodda ormar på sin trolldrägt. De Finska Schamanerna äga mig weterligen icke så beskaffade symboler, men äfven hos dem finner man åtskilliga trollredskap, hvilka ovilkorligen förutsätta en ☙  tro på ormens öfvernaturliga makt. Bland ❧ dessa redskap må här i förbigående nämnas: 1) Ormens tingsten (käärmehen käräjäkiwi), hvilken under1048 skördetiden, då ormarna åtskiljer från tinget, blir funnen på klippor. Denna sten hålla Schamanerna för en mycket god hjelp i rättegångar. 2) Ormens tarm (käärmehen suoli) smulas i hästens mat och dryck, för att behålla djuret wid godt hull. 3) Ormens strupe (käärmehen suunahka). Härigenom dryper Schamanen watten i munnen på personer, som lida af halssjuka. 4) Ormens tand (käärmehen hammas). Dermed trycker Schamanen sjuka ställen, under det han uppläser beswärjelse-formler. ☙  ❧ 5) Ett grässtrå, som ormen under simningen alltid måste hålla i munnen, för att ej sjunka. Detta strå tilldelas egenskapen att bita på det hårdaste jern. Äfven tror man kunna wärja sig dermed i rättegångs-ärender.1049 150 Itineraria 2osa 1838.indd 150 21.8.2019 15:49:49 �Lapland  Må nu detta wara nog sagdt om ormar och björnar. Hwad wåra1050 egna personer beträffar, så will jag nämna, att wi efter en hel dags wadande i gyttjan kort före midnatten anlände till ett wälförsedt nybygge, der wi beslöto att hvila till morgonen. Wid mitt inträde i stugan märkte jag till min förwåning, att in☙  newånarne i stället [att]1051 ❧ hellsa oss wälkommen och bjuda oss ett säte, helt1052 stillatigande drogo sig undan till en aflägsen del af rummet och der sökte dölja sig för wåra blickar, så godt de kunde. Uttröttad af den långa wandringen fästade jag härvid ingen widare uppmärksamhet, utan lösband min rensel och kastade mig ned på en bänk, der jag genast insomnade. Innan kort blef jag likwäl uppwäckt af wärdinnan, som med mycken wälvilja inbjöd mig i badstugan och på det mest bewekande sätt bad1053 om ursäkt för sitt obelefvade uppförande wid wår ankomst. I detsamma hviskade wägwisaren förslutet i mitt öra, att ☙  man i förstone tagit oss för ❧ rymmare och stråtröfware, att han sjelf fått uppbära swåra beskyllningar och förebråelser för sitt dåliga sällskap, och att han1054 med njuggan nöd kunnat öfvertyga nybyggets innewånare derom, att wi woro ärligt och anständigt folk, ehuru wåra kläder blifvit sönderrifna af qvistar och nedswärtade wid stockeldar. Nu sedan det rätta förhållandet blifvit utredt, sökte man på bästa wis godtgöra misstaget. Icke nog dermed att wärdinnan1055 tillredde badstugan och der ☙  egenhändigt betjenade oss, utan hon gaf sitt ❧ förtroende till oss äfwen derigenom tillkänna, att hon ifrån badstugan förde oss i sin egen sängkammare och der uppbäddade för wår räkning en säng tätt invid sin egen. När1056  wåra […] nämna ǁ 1. oss sjelfwa och wår resa beträffar, så ǁ 2. äfwentyrliga färd öfwer kärren beträffar, så will jag icke heller dervid ǁ 3. äfwentyrliga färd öfwer kärren beträffar, så will jag icke längre uppehålla mig dervid utan endast  The word added in Castrén 1852a: 69.  helt ǁ twerto[m]  bad om ursäkt ǁ ursäktade sig  han […] kunnat ǁ det endast med stor möda tyckats lyckats honom  wärdinnan […] utan ǁ man wärdinnan inbjöd oss i badstugan, utan  När ǁ Och 151 Itineraria 2osa 1838.indd 151 21.8.2019 15:49:49 �Itineraria  sedan ǁ åter  hel[g]dags-drägt och ǁ hel[g]dagsdrägt, un[derhöll]  derur […] upplysningar ǁ der winna <-->  Sodankylä ǁ de[nna]  förrut […] förmodan ǁ på förhand alstrade förmodan  härstammade från ǁ 1. ~ ǁ 2. ledde sin härk[omst]  språk ǁ ~, seder  There was also considerable Finnish settlement from the 17th century onwards, and the assimilation of the Saami population was not particularly rapid or complete. Onnela 1995: 157–176; Onnela 2006: 24–31; Itkonen, T.I., 1948 I: 96, 117. (TS)  warseblef […] familjer ǁ tyckte jag mig likwäl hos de ifrån Lappar härstammade familjer förmärka wissa  wissa ǁ några  A detailed description of the old Finnish dialect of Sodankylä is included passim in Knut Cannelin’s doctoral thesis (Cannelin 1888). (KH)  bebyggare. ǁ ~ Begge sysselsättade sig med åkerbruk, och ehuru deras mödo[r]  krönas ǁ kröntes  anse ǁ trodde  göra ǁ härigenom ~  werk […] torfva. ǁ werk.  deras ǁ Finnarnes  This idea is obviously a consequence of the taxation system in use since the 17th century, in which all non-agricultural inhabitants of the country were classified as Lapps regardless of their actual ethnic background. Joona 2013: 18– 22, 27; Enbuske 2013: 37, 43–44, 48; Itkonen, T.I., 1948 I: 96 etc. Itkonen, T.I., 1948 I: 129 mentions that the Inari Saami did not like being called följande dagens morgon sedan1057 randades, stod hon wid wår bädd i en prydlig hel[g]dagsdrägt och1058 underhöll med sina händer en elegant bricka, som war belastad med en lysande kaffe[-]service. Efter intagen frukost fortsatte wi wår wandring och anlände ännu före Gudstjenstens början till Sodankylä prestgård. De andliga herrarne förfogade sig till kyrkan, men jag nedsat☙  te mig att revidera kyrko-archivet, i afsigt att ❧ derur1059 winna några upplysningar rörande innewånarnes härkomst i Sodankylä1060 socken. I sjelfwa verket fann jag äfwen i kyrkoböckerna bekräftelse för den af mig redan förrut1061 närda förmodan, att en stor del af ortens befolkning härstammade1062 från Lappar, de der under tidernas lopp antagit Finnarnes språk1063 och lefnadssätt.1064 I afseende å språket warseblef1065 jag dock både förr och sednare hos de ifrån Lappar härstammande familjer wissa1066 idiotismer1067, men i lefnadssättet märktes föga ☙  eller ingen olikhet emellan ortens äldre ❧ och yngre bebyggare.1068 Jag har redan förrut omnämnt att Sodankyläboerne, hvad deras lefnadssätt beträffar, äro ett åkerbrukande folk, och ehuru deras mödor i detta afseende sällan krönas1069 med framgång, anse1070 de sig likwäl göra1071 ett Gudi behagligt werk1072, då de hvarje år plöja upp en torfva. Att åsidosätta åkerbruket är enligt deras1073 föreställning detsamma, som att vara en Lapp1074 eller hedning, och de hysa den fasta öfwertygelse att naturen för denna näringsgren icke utstakat någon gräns. Om en frostnatt förderfvar deras gröda, så se de häruti icke en natur-nödwändighet, utan en rättwis aga af försynen. Olyckligtwis1075 drabbas de nästan hwarje 152 Itineraria 2osa 1838.indd 152 21.8.2019 15:49:49 �Lapland   ☙  år af denna ❧ aga, och om den understundom äfven afböjes, så sker det wanligtwis derigenom, att man i förtid inbergar den omogna grödan. Utom åkerbruk idka Sodankylä Sockens innewånare äfwen jagt, fiskafänge och boskapsskötsel, men sistnämnda näringar bedrifwas dock utan1076 tillräcklig ifwer och energie. Med1077 min kännedom af ortens physiska förhållanden skulle jag anse boskapsskötseln wara den rikaste1078 näringskälla1079 för Sodankylä socken, men jag lemnar oafgjordt om ens på denna wäg någon betydligare winning wore att skörda. I allmänhet är ifrågawarande socken i ☙  anseende till sina materiella tillgångar ❧ onekligen en af de mest wanlottade orter i hela Finland. Här twingas innewånarne, såsom jag i det föregående omnämnt, att understundom lifnära sig med gräs, och det är ej exempellöst att man ur jordens sköte nödgats uppgräfva1080 störtade kreatur och förtära det halfförruttnade1081 köttet. Ifrån detta eländets hem wilja wi nu med ens förflytta oss utför elfwarna Kitinen och Kemi till det några mil sydligare belägna Kemiträsk. Äfwen denna socken war i en icke alltför ☙  aflägsen forntid bebodd af Lappar, hvilka ❧ efterhand1082 antagit Finnarnes språk, seder och lefnadsart. om denna metamorfos skrifwer N. Fellman i ofvannämnda berättelse1083 till Domkapitlet, att de första missionärerna i Kemi Lappmark Jacob1084 Lapodius och Esaias Mansveti1085 ”lärt Lapparna Finska språket, och straxt på rent Österbottniskt Finska begynt underwisa them i theras Christendom; Förskaffadt Finska böcker och lärt theras ungdom läsa i book.” Widare heter det i samma document:           Lapps but they used that name of their nomadic neighbours. (TS) Olyckligtwis […] grödan. ǁ Likwäl hålla anse de ej för otillåtet att, om möjligt afböja denna aga. utan ǁ med Med ǁ Utan rikaste ǁ bästa närings-/källa uppgräfva ǁ ~ och förtära halfförruttnade ǁ förruttnade, af efterhand […] ǁ genom presternas nitiska bemödanden blifvit icke allenast berättelse ǁ berättelsen Jacob […] Mansveti ǁ Esaias Mansveti och Jacob Lapodius Jacob Lapodius (1622–1660) and Esaias Mansveti (Fellman, 1620– 1697) were appointed pastors at Kemijärvi and Inari respectively in 1648. Esaias Mansveti was transferred to Kemijärvi after Lapodius’s death and he served there until the end of his life. Sursillin suku 1971: 238 (No. 2991); Itkonen, T.I., 1948 I: 66–67. (TS) 153 Itineraria 2osa 1838.indd 153 21.8.2019 15:49:49 �Itineraria  innewånare […] här ǁ 1. äfwen här ǁ 2. innewånare här  Called Salla since 1936. The original centre of the parish, the village of Sallansuu was located west of present-day Куолоярви at N66°58′3″ E29°12′37″ and has belonged to Russia since the Moscow Peace Treaty of 1940. (TS)  genom ǁ så wäl genom sitt utseend[e]  Rovaniemi is on the River Kemijoki at N7375629 E443415 (N66°29′41″ E25°43′43″). (TS) ”Och såsom min salig Fader-Fader (Esaias Mansveti) haft i synnerhet i förståne mycket swårt at intrycka Finska språket hos Lapparne, ☙  har han i anseende ❧ till de fördelachtiga belägenheter här funnits till at upptaga Nybyggen bedrifwit at åtskilliga ifrån Ijo och Uhleå Sochnar begifvit sig hit, af hvilka några härstädes” (i Kemiträsk), [”]andra längre upp i Lappmarken sig nedsatt och ehuru Lapparne i förståne welat utdrifwa them blefvo likwäl af Konungens Befallnings[-]hafwande maintenerade wid sina Nybyggen.” – – ”Desse bönder, som woro Finnar, dock belefwadt och booksynt Fålck, hafwa gagnat Lapparna otroligen och warit min sal[ig] Fader-Fader till icke ringa understöd med deras omwändelse, så att the icke allenast genom dagligt umgänge med Lapparne lärt thet ☙  Finska språket; utan ock med theras exempel ❧ uppmuntrat them, at aflägga sina Afguda-tjenster, at lära sig läsa och ehrhålla then sanna kundskapen af en rätt Christendom. Therjemte ock klädt them en hel annan lefnadsart: at the begynt byggja sig huus, föda boskap och upptaga åkerbruk, i synnerhet sedan the genom giftermålet befryndat sig med bönderna, hafwa the mästadelen aflagt Lappska språk och begynt tala Finska mellan sig och sina barn, äfvensom andra bönder”. För det närwarande finnas i hela Kemiträsk församling inga Lappar, men liksom i Sodankylä röja innewånare1086 äfven här på somliga orter i synnerhet i Kuolajärwi ka☙  pel1087, sin Lappska härkomst ❧ genom1088 vissa egenheter i språket och till en del äfven genom sitt utseende. I afseende å seder och lefnadssätt finner man på denna ort lika mycken hyfsning, som i många sydliga delar af landet. 154 Itineraria 2osa 1838.indd 154 21.8.2019 15:49:50 �Lapland  Ännu mera tilltager hyfsningen och i bredd dermed det yttre wälståndet i Rowaniemi1089 och Kemi socknar1090, hvilka jemwäl i äldre tider warit bebodda af Lappar, men sedermera upptagit en stor del af sin befolkning ifrån Ryska Karelen1091 eller de1092 gamla Bjarmernas land.1093 Innewånarne i dessa socknar äro alla utan undantag åkerbrukare, men för1094 wissa allmänna naturhinder och i synnerhet det kalla klimatet har likwäl denna näringsgren ej ☙  kunnat göra allt❧för betydliga framsteg. Deremot är laxfänget härstädes1095 ganska förmånligt och äfwen boskapsskötseln utgör en wigtig näringskälla för orten. Slutligen hafva1096 bönderna i Kemi och Rovaniemi af1097 sina förfäder, de1098 nyssnämnda Bjarmerna, ärft en stor benägenhet för handels-speculationer.1099 De älska ej att tillbringa sin tid i lättja och sömn vid den värmande ugnshärden, utan irra vidt1100 omkring på handelsresor, dem de ofta utsträcka ☙  ända till Stockholm och Petersburg. ❧ Det1101 är twifwelsutan just i sistnämnda omständighet, man har att söka grunden till den sällsynta hyfsning, som utmärker ortens1102 innewånare. Och härigenom förklaras äfwen deras1103 utomord[en]tliga raskhet, rådighet,1104 beslutsamhet och energie i alla företag. Måhända hafwa äfwen wissa locala omständigheter i sin mon bidragit till att utweckla dessa för Kemi och Rowaniemi socknars bebyggare egendomliga characters-drag. Såsom man wet, är Kemi-elf i sitt nedersta lopp mycket strid och wattenrik, full af brusande forssar och wattenfall. Att färdas upp- och nedför denna ström, är förenadt med många1105 faror och tager i anspråk icke allenast stora kropps[-]ansträngningar, utan ☙  dertill1106 erfordras äfven ❧ ett raskt och hur-  socknar ǁ Lap[pmark]  This assumption was derived from Jacob Fellman (1795–1875), but present-day research does not confirm it. On the contrary the Karelian influence in the Rovaniemi area is considered to have been relatively weak. The origins of the settlement were in different regions. Vahtola, J., 1996: 143–145. (TS)  de ǁ det  It has been assumed that the Biarmia of the Scandinavian sagas was on the River Dvina, but its location is actually uncertain. Its historicity, however, has not been denied. Koskela Vasaru 2014. See also the commentary to Castrén’s article Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud, Castrén 2017a: 48–88. (TS)  för […] allmänna ǁ i anseende till allmänna  härstädes ǁ på  hafva ǁ 1. äro ǁ 2. äga ǁ 3. haft  af […] benägenhet ǁ en stor benägenhet  de […] Bjarmerna ǁ Bjarmerna  Cf. Castrén on Finnish and Russian national character p. 387–390 and travel diary between 7 and 10 July 1842, p. 606. (TS)  vidt […] handelsresor ǁ hela wintern igenom på marknader och handelsresor <----> icke blott innom landet, utan äfven  Det […] man har ǁ Det är twifwelsutan just detta rörliga lif, som hos allmogen på denna ort  ortens innewånare ǁ allmogen på denna ort  deras ǁ den  rådighet, beslutsamhet ǁ 1. rådighet och energie i characteren, som utgöra ett ǁ 2. rådighet, beslutsamhet och energie i characteren  många ǁ stora  dertill ǁ fordrar 155 Itineraria 2osa 1838.indd 155 21.8.2019 15:49:50 �Itineraria  landets […] tillbringa ǁ allmogen till[bringa]  denna ǁ sjelfva ~  något ǁ ~ slags  A road that was trafficable also in summer was completed in 1839. Enbuske 1997: 60. (TS)  fara ǁ färdas  tillrygga[la]de denna ǁ gjorde de[nna]  sedan ǁ ända ~  Castrén was born in Tervola on the River Kemijoki downstream from Rovaniemi. (TS)  en ǁ ej  störta […] förderfwet ǁ göra en ända på mitt unga lif  wid ǁ d[e]  fots […] utgång ǁ fots, ty ehuru edswurna män, trodde de sig ej kunna  han ǁ Han  oss wälbehållna ǁ 1. oss ǁ 2. både mig wälbehållen  Along with the scholarly results, the journey had also other influence on Castrén’s future. During the journey, he had sent his application for the position of lecturer in the Finnish language at the University of Helsinki, but the person who should have taken it to the university had been late, and Castrén could not therefore be considered as an applicant. It cannot be taken for granted that he would have been given the position, but now he was at any rate excluded. Carl Axel Gottlund (1796–1875) was appointed. Autio 1981: 44, 200. (TS) tigt sinne. Tager man i betraktande, att landets1107 inbyggare tillbringa större delen af sitt lif på denna ström, så bör det kunna antagas, att äfwen denna1108 omständighet utöfwat något1109 inflytande på deras character. Enligt hwad jag hört förtäljas, lärer på de sednare åren en ordentlig landswäg hafva blifvit banad ifrån Kemi till Rowaniemi och Kemiträsk.1110 Wid den tid, då wår lappländska resa inträffade, war denna wäg knappt påbegynt, och wi nödgades derföre fara1111 med båt utför strömmen. Det war med wexlande känslor, jag ☙  ❧ tillrygga[la]de1112 denna färd, ty ifrån Rowaniemi ända till Kemi woro alla forssar och wattenfall mig bekanta sedan1113 min barndoms spädaste dagar och de enda bekanta, som döden lemnat mig qwar på denna ort, der jag först skådat dagens ljus.1114 Midt under de smärtsamma intryck, som älskade anförwandters grafwar gjorde på mitt sinne, war det en1115 fröjd att förnya bekantskapen med forssarna och wattenfallen – dessa ystra lekkamrater, hvilka mången gång warit nära att stjelpa min båt omkull och störta1116 mig i förderfwet. Nu liksom förr höll jag det endast för en munter lek att ila hän ☙  öfwer ❧ de brusande böljorna och öfwersköljas af fradgande bränningar. Ofta sökte styrmännen beweka mig att wid1117 de farligaste wattenfallen stiga i land och passera wägen till fots1118. De försäkrade högtidligen att de, ehuru edswurna män, ej wågade answara för en lycklig utgång. Icke dessto mindre förblef jag städse sittande i båten och behöfde alldrig ångra mitt öfverdåd, ty han1119, som är alla styrmäns styrmän, skänkte oss en lycklig färd och lät oss1120 wälbehållna anlända till Kemi, der wår lappländska resa ändteligen slutades.1121 156 Itineraria 2osa 1838.indd 156 21.8.2019 15:49:50 � Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource 1 Resa till Lappland år 1838 (Itineraria) Subject The topic of the resource Itineraria 1. Manuscripta Castreniana, Personalia II,1. Pp. 1–691. Itineraria 2. Manuscripta Castreniana, Personalia II,2. Pp. 692–1647. ISBN 978-952-7262-12-2 (1–2, print/hardcover), ISBN 978-952-7262-13-9 (1, print/hardcover),  ISBN 978-952-7262-14-6 (2, print/hardcover), ISBN 978-952-7262-15-3 (online). 80 € (1–2). Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén edited by Timo Salminen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Date A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource 2019 Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/60178ede16142d6628185fa727a6e74f.pdf 72d48b65f1375668db4472560e670243 PDF Text Text Lapland  2 Några dagar i Lappland1122 En qvarlefva af det rese-sällskap, hvarmed den Tidningsläsande Allmänheten redan gjort bekantskap på N:is 90 och 92 af Helsingfors’ Morgonblad för år 18381123, höll kring medlet af sistledne Juli månad ett plenum i Peldovuoma by och Enontekis Lappmark. Förnämsta ämnet för rådplägningen angick den väg, de resande borde taga för att med minsta möjliga omak och omkostnader komma till Utsjoki.iii – Kapellanen i Enare D[urchman] och undertecknad hade redan i Kemi för sig uppgjort följande plan: nemligen, att i Wuontisjärvi (en by i Enontekis) köpa sig en båt, dermed färdas fyra mil uppför en fjällbäck, benämnd Käkkäläjoki, låta draga båten en mil öfver fjället, derefter bana sig väg utför den tremils långa Nuolasjoki (äfven en fjällbäck) och sedan på egen hand fortsätta resan utför Enare- och Teno-elfvar. Emot detta förslag gjorde Peldovuoma-boerne många grundade anmärkningar. ”Käkkäläjoki,” sade de, ”är strid och på denna årstid så grund, att knappt en tom båt kan flyta derpå. För att bära effecterna och draga båten öfver det branta fjället, erfordras mycket folk, eller helst iii. Vid skrifningen af Lappska nomina propria följa vi här det allmänt antagna, ehuru mycket oriktiga bruket. Rätteligen borde Utsjoki skrifvas Otsajoka, Enare Anar o. s. v.  The article was originally published in Helsingfors Morgonblad No. 2–4, 6–8/1839 (7, 10, 14, 21, 24 and 28 Jan. 1839) and most parts of it in NRF I p. 10–33. Its manuscript has not survived and the text is published here according to Hf. Mbl. The reader is advised to read this text in parallel with the travel description published above.  The author refers to two letters from the French geologist Eugène Robert to the Russian Minister in the Hansa Cities (Hamburg), Heinrich von Struve (1772–1851). Struve was also a geologist. The letters refer to the same scientific expedition to Scandinavia, Lapland and Spitsbergen (Svalbrd) that Castrén mentions in his description of his journey (see p. 77–78). Helsingfors Morgonblad published extracts of them in nos. 90/1838 (22 Nov.) and 92/1838 (29 Nov.). The former letter was written at Kaafjord on 29 August 1838, and the latter one in Stockholm on 29 September 1838. Robert also took part in the second expedition and published two extensive scientific letters to Struve as a special publication, Robert 1841. It remains unclear why Castrén wanted to associate also himself and his companions with the French expedition here. See also Hfors Mbl 84 and 86/1838, where C.R. Ehrström published his account of the first part of Castrén’s and the others’ journey. Deutsche biographische Enzyklopädie 9: 796; Wikipedia: Louis Eugène Robert, https://fr.wikipedia.org/wiki/Louis_ Eug%C3%A8ne_Robert. (TS) 157 Itineraria 2osa 1838.indd 157 21.8.2019 15:49:50 �Itineraria  Swedish currency was used in Finland alongside Russian currency until 1850. Myllyntaus 1980: 340–341. (TS)  Castrén probably means the source of the River Kietsimäjoki, known as Inarijoki in its lower course. The River Kietsimäjoki begins at N7609051 E417535 (N68°34′53″ E24°58′34″), but there is no actual lake there. (TS) några hästar. Nuolasjoki åter är till och med under flodtiden så grund, att båten måste dragas hela floden utföre.” Mera än skildringen af dessa mödor afskräckte oss ifrån vår tilltänkta plan den försäkran, att Wuontisjärvi-folket knappt för hundrade Riksdaler1124 skulle åtaga sig att vara oss behjelpligt. Denna uppgift öfverensstämde fulkomligt med E[hrström]s, som några år förut på en vida lämpligare årstid begagnat samma väg, att dessa 8 milen kostat honom sjuttiofem Riksdaler. Vi slogo projektet ur hågen. I detsamma uppkastades det förslag, att vi, i ställe[t] för att köpa en båt i Wuontisjärvi, skulle låta timra en ny vid Saunajärvi, der Enarejoki tages sin början.1125 Alla ropade bravo! och redan tillfrågades tillstädesvarande ”båtsmeder”, om de ville taga sig verket an, då Erik Peldovuoma, en äkta Finne, med satiriskt löje sporde oss, hvar vi ämnade taga virke? Derjemte gaf han oss följande råd: ”Herrarne,” sade han, ”taga sina renslar på ryggen, proviantera sig för 4–5 dagar och vandra till Jorgastack (en by vid Teno-elf); der ären J säkre, att träffa Fiskare, som med beredvillighet skola föra Er till Utsjoki utför Teno. Men,” fortsatte Erik, ”duger ej detta förslag, så gifves ej annat råd, än att Ni tager den 20 mil längre och mångfaldt besvärligare vägen genom Enare.”iv Tvenne omständigheter förmådde oss att antaga det sednare förslaget: 1:o) ville B[lank], som åtföljt oss till Peldovuoma, i sådant fall blifva vår reskamrat; 2:o) trodde D., att hans åhörare ungefär vid det laget, då vi skulle inträffa i Enare, höllo marknad, d. ä. voro samlade för att under några dagar förrätta sin andakt. Nu var hufvudfrågan afgjord, och till öfverläggning förehades, huruvida å orten skulle finnas någon duglig karl, som vore bugad att blifva oss iv. Den som i god tid bestämt sig till en Lappsk resa, gör klokt, om han under vintern låter anskaffa båt till Tscheskemjaur eller Saunajaur (?). 158 Itineraria 2osa 1838.indd 158 21.8.2019 15:49:50 �Lapland  följaktig under resan. ”Jessjö och ingen annan är lämplig till detta värf,” sade Erik utan betänkande. ”Jessjö,” yttrade en annan i rådsförsamlingen, ”skall föra er fram; om han för er ofvan eller under vattnet (veen yläsin eli alasin puolin) vet jag icke; men det vet jag, att han för er fram.” Jessjö!” ”Jessjö!” ljöd det från allas munnar. Jessjö inkallades och hade ingenting emot förslaget. Till de loford, kamraterna fortforo att slösa på honom, yttrade han ödmjukt: ”med Guds hjelp skola vi komma fram och åter. Men,” fortfor han, ”Herrans vägar äro obegripliga; endast Han vet, hvad hända kan. Derföre måste jag först till Wuontisjärvi för att taga afsked af hustru och barn. I morgon afton är jag här åter.” Församlingen upplöstes och enhvar begaf sig till hvila. Följande dagen åtgick till större delen under förberedelserna till resan. Den derpå följande instufvade vi oss i en liten båt under tusende välsignelser och välgångs-önskningar af byns välvillige innevånare. Det var en regnig dag, då vi embarkerade, och en regnig dag är en rätt ledsam sak för Lapplandsfarare, i synnerhet om de på 30 mil ej finna annat tak öfver sina hufvuden, än de mörka molnen,v 1126 annan brasa, än den, som antändes vid roten af ett träd, annan bädd, än den, som tillredes på en fuktig mossa, eller, till förfång för ulfven, i någon bergsklyfta. Föreställningen om följande dagens mödor bidrog i sin mon att öka ledsnaden. Ej ett ord vexlades; enhvar tycktes blott tänka på sig sjelf. Undertecknad, som hade den ledsamheten, att sitta något obeqvämt, intresserade sig likväl i så motto för det allmänna, att han började eftertänka, hvartill de många effecterna vi medtagit, skulle behöfvas. 2–3 lisp[und] bröd tycktes vara mer än 4 karlar kunde förtära på 7–8 dagar; likaså 5 skålp[und] fisk,  An unknown reader in the early 20th century or earlier has commented Castrén’s footnote in the copy digitized by the National Library of Finland with a pencil note: “jasså!” On the Internet: http://digi. kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/ binding/393792#?page=2. (TS) v. Det är en bekant sak, att Lapplands himmel sällan är klar. 159 Itineraria 2osa 1838.indd 159 21.8.2019 15:49:50 �Itineraria  Castrén refers to the first edition of the Kalevala, published in 1835. The more extensive version known at present as the Kalevala was published in 1849. (KH) Castrén assumed that the Pohjola appearing in the Kalevala was a historical location and he placed it in Biarmia, i. e. east of Lapland. Siikala 2013: 47. The quotation from the Kalevala in the footnote: Kalevala 1835 VI: 241–246. (TS) d:o kött. 3 kannor bränvin och 5 skålp. tobak voro oundgängligen nödvändiga, för att mildra Lapparnes hjertan; men de digra renslarne, hvardera af åtminstone 15 skålp[und]s vigt, hvarföre skulle de medtagas? Erik Peldovuoma hade i ersättning för 50 spik, dem vi köpt för att begagnas vid båt-reparationer, skänkt oss en jernskopa och i min tanke bevisat oss en verkelig tjenst. Upplysningsvis må nämnas, att den sedermera kom oss väl till pass, såsom öskar, tvättfat, punsch-bål, dryckeskäril och kittel. – Också förargades jag ej litet öfver lappmudden, jag köpt i Peldovuoma, då i detsamma ryggen kändes våt, och jag fann mig befogad träda den på mig. Denna metamorphos spridde någon munterhet i sällskapet. Mudden hade blott en ärm, var på somliga ställen luden, på andra bar, och räckte knappt till knäna, der ett par med remmar om vadorna fastsurrade stöfvelskaft vidtogo. Min hvita mössa och glasögonen bildade en skärande kontrast emot den öfriga kostymen. Ändteligen upphörde regnet; solen framskymtade emellan de glesnande molnen, och luftens innevånare flögo fram ur sina gömställen, med glada lofsånger firande ljusets seger. Samtidigt med denna förändring klarnade äfven Eriks panna. Också han höjde sin stämma, och sjöng på Fädernes enkla melodi om Wäinämöinens första äfventyrliga färd till Pohjola, om flickan i norden, den olyckliga återresan med flere af den Finska poesiens herrligaste alster. Öfverraskad att inom Lapplands gränser förnimma toner, som börjat blifva sällsporda i Suomis dalar, frågade jag Erik, sedan han slutat, hvarifrån Peldovuoma-boerne inflyttat. ”Du skall veta,” sade Erik, ”att vi härstamma ifrån Ryssland (Karelen)vi 1127 och att min stamfar hette vi. Att Lapparne med Ryssar förstå Karelare, är utom allt tvifvel och behöfver intet bevis. Likaså visst är det, att Päiviö-slägten verkeligen existerat och utmärkt sig i 160 Itineraria 2osa 1838.indd 160 21.8.2019 15:49:50 �Lapland  Aisari. Denne hade åter en son, benämnd Päiviö, som var far åt tre söner, hvilkas lof ännu genljuder kring hela Lappland. Om du icke har dig någonting bekant angående Päiviö-slägten, så skall jag i afton, der vi tända upp eld och lägra oss, förtälja gamla minnen om dess underbara bragder.” striden mot Karelare. Jag lemnar derhän, huruvida den Päiviö-slägt, hvarom Tornæus talar, är identisk med den, som ännu fortlefver i folkets minne, ehuru skäl visserligen finnas för en sådan förmodan; – men jag appellerar till Kalevala, der Päivilä och Päivän poika nämnas i varianterna, och förekomma uti fiendtligt förhållande till Kaleva-ätten. – Hvad beträffar min berättares sägen, att Päiviö-slägten härstammar ifrån Karelen, måste den lemnas i sitt värde. Det vissa är, att icke allenast Lapparne tillegna sig den och dess bragder, utan äfven många Finnar anse den vara af rent Lappsk härkomst. – För öfrigt får jag till vederbörandes bepröfvande hemställa, om det icke vore mödan värdt och skulle lända så väl till upplysande af Finlands historiska förhållanden i forntiden, som i synnerhet af Kalevala-dikten, att uppsöka och noggrannt anteckna de traditioner, Lapparne ännu äga om sina strider med Karelare. Äfven i geographiskt hänseende kunde detta företag leda till vigtiga resultater. Så t. ex. synes blott den omständigheten, att myther om Karelare ymnigast förekomma i Enare, och den sägen, att de alltid styrt nedför Patsjoki lända såsom ett bevis till för den förmodan, att Karelska stammen sträckt sig ända till Ishafvet. Det är troligen Patsjoki fall (köngäs), som i Kalevala skildras med följande ord: ”Jo laulo mokomat miehet Rutjan koskehen kovahan Kinahmen ilkiähän Johon puut päin putoovat Perin vierivat [sic] petäjät Hongat latvoin lankiavat.” Men härom en annan gång. 161 Itineraria 2osa 1838.indd 161 21.8.2019 15:49:50 �Itineraria  Castrén seems to be thinking about Pindar’s ode, saying: “[…] the gray-colored adornment of olive, which once / Amphitryon’s son brought / from the shady springs of Ister / to be the fairest memorial of the contests at Olympia.” Pindar 1997: 81 (Olympia 3 verses 12–15). I express my gratitude for this information to Mr. Arto Kivimäki. The only context where Heracles or Hercules is explicitly connected with the River Alpheios is when he led the rivers Alpheios and Peneios to make them clean the Augean stables, but no olive trees are mentioned in this connection. Apollodoros 2004: 93, 95 (2, 88–89). (TS)  Castrén means bluethroat (Luscinia svecica), often called nightingale of Lapland. The thrush nightingale (Luscinia luscinia) is not found in Northern Finland. Luontoportti, http:// www.luontoportti.com/suomi/en/ linnut/bluethroat; http://www. luontoportti.com/suomi/en/linnut/thrush-nightingale. (TS)  Pätönen and Väinämöinen, cf. Kalevala 1835 III: 79. The same rune about Väinämöinen’s boat carving is the only one collected in Southern Lapland where the Pätönen character appears. Suomen kansan vanhat runot XII.1 No. 62–65, 67: http://www.skvr.fi. (TS) Solen var ännu högt uppe, då vi satte i land och lägrade oss tätt invid den sakta sorlande bäcken uti en herrlig lund af yfviga björkar. Sällsynt i Lappland, påminte den om de oliver, som Hercules säges hafva planterat vid Alphei stränder.1128 Här hörde jag för första gången de mångfaldt omvexlande tonerna af nordens näktergal (Satakielinen).1129 Det förekom mig, liksom hade näktergalen utvalt lunden till sin bostad, och liksom vore hans sång egnad till en välkomst-helsning åt de sällsamma gästerna. Emedlertid lockade röken ifrån den i luften fladdrande brasan till vår åsyn en ren, som ställde sig vid branten af en utstående klippa på motsatta stranden, men ilade bort inom några ögonblick af fruktan för den skoningslösa jägarens kula. – Redan hade Philomela tystnat och Trollius tillslutit sina knoppar, då Erik väckte mig, der jag stod lutad mot en björkstam och betraktade den i vågen oroligt sprittande skuggan af björkens blad, ifrån mina fantasier och erbjöd sig att påbörja den utlofvade berättelsen om Päiviö-slägten. ”Men,” sade han, ”medan jag slutar min qvällsvard, kan du emedlertid, hellre än stå sysslolös och se på de onyttiga girsarna, gå i skogen och afskära några tvågreniga qvistar, hvilka jag sedermera skall begagna för att lemna dig en åskådlig bild af Päiviös vildrens-fängen (vuomenet).” Jag åtlydde befallningen och satte mig derefter vid Eriks sida för att åhöra hans berättelser om Päiviös hjelte-ätt. ”I fordna dagar,” så började Erik, ”då Finnar och Lappar ännu lefde broderligt med hvarandra, och hvardera folket bodde i Finland, var det icke så fredligt i Norden, som nu. Ifrån långt aflägsna trakter och främmande verldsdelar kom ett folk, som ville bemäktiga sig Finland och underkufva dess gamla innevånare. Då uppmanade den åldrige Pätönen sin son Wäinämöinen1130, att ställa sig i spetsen för Finnar och Lappar, samt förjaga de 162 Itineraria 2osa 1838.indd 162 21.8.2019 15:49:50 �Lapland  nykomna gästerna. Sjelf gammal vorden kunde han icke deltaga i striden, utan ville i dess ställe anordna en smidja i någon bergsklyfta och smida männer förödande svärd. Nu börjades en strid på lif och död. Männer föllo å ömse sidor såsom tallar i skogen. De våra segrade, och fienden drog sig på andra sidan hafvet. – Långt efter dessa tider, och sedan Lapparne dragit sig till den yttersta Norden, blefvo de ofta oroade af Ryssar (Karelare), som i stora skaror invandrade för att plundra och röfva. De foro fram värre än vargar och björnar, plågade menniskor på allt upptänkligt sätt, tills de fingo veta, hvar skatterna voro nedgräfde. Ej förr än de fyllt flere båtar med silfver och andra dyrbarheter, tågade de till sitt eget land för att följande år återkomma och bedrifva samma ofog. Det var i striden mot desse röfvare, som Päiviö-slägten i synnerhet utmärkte sig. Om du kommer hit någon vinter, medan Lapparne ännu äro här med sina renar, så skola de berätta för dig många sagor om de hjelte-bragder, hvilka så väl fadren, som sönerna utöfvat. Men jag tror icke gerna annat än hvad jag sjelf sett; ty det heter i ordspråket: ”vanhain valhet nuorten todet.” Således skall jag om Päiviö-fadren allenast förtälja, huru han fångade vildren med sina vuomenet, hvilka ännu i dag anträffas på flere ställen.” Af de qvistar, jag bragt ur skogen, andordnade nu Erik ett vildrens-fänge i miniatur och lemnade derå ungefär följande beskrifning: Päiviö hade nedhuggit en mängd stora, tvågreniga granar och i toppen sålunda fastgjort begge grenarne, att han trädt dem igenom ett med hål försedt bräde. Dessa granar begagnade Päiviö till störar vid tvenne gärden, hvilka bilda en allt mer och mer smalande ingång till ett tåg, som formeras af tvenne vanliga och parallelt löpande gärden. I ändan af tåget finnes trenne upphöjningar, som äro gjorda af mossbelaggda stockar; de äro alla 3–4 alnar höga och ungefär 100 famnar 163 Itineraria 2osa 1838.indd 163 21.8.2019 15:49:50 �Itineraria  Ounastunturi (Fi.)/Ovnnesduottar (SaaN) is a fell in Enontekiö and Muonio, N7575835 E368792 (N68°15′55″ E23°49′26″). Its highest point is 725 m above sea level. It is unclear what Erik meant with ‘Suinarova’. There are several place-names beginning with Suina in Enontekiö. (TS)  Pasmarova (Fi.)/Basmaroavvi (SaaN) is situated at N7589709 E392027 (N68°23′58″ E24°22′16″). (TS)  Guovdageaidnu (SaaN)/Kautokeino (No.)/Koutokeino (Fi.) is in Northern Norway at N7676798 E820627 (N69º0ʹ45ʺ E23º2ʹ28ʺ) and today it is the most important centre of Saami culture in the North Calotte region. Kárášjohka (SaaN)/ Karasjok (No.)/Karasjoki (Fi.) is also in Northern Norway, at N7742290 E909614 (N69º28ʹ19ʺ E25º30ʹ40ʺ). Sandesaari (in the footnote), cf. p. 236: Sadesaari. (TS)  Lake Venejärvi (Fi.)/Venejávri (SaaN) in Enontekiö, N7590297 E394863 (N68°24′21″ E24°26′22″). (TS) ifrån hvarandra. Gran-gärden äro ¼ à ½ mil långa, och det vanliga gärdet sträcker sig ifrån 2 ända till 5 mil (t. ex. ifrån Suinarova till Ounastunturi1131). Allt detta hade Päiviö helt allena tillvägabragt samt derpå med sitt folk på skidor drifvit vildrenarne i tåget och jagat dem utför nämnda branter. Om renarne kommo oskadde nedför dem alla, så blefvo de ändock sluteligen fångade inom ett stängsel, som Päiviö gjort efter sista upphöjningen. ”Ändamålenligheten af denna uppfinning,” fortfor Erik, ”kan du inse deraf, att Päiviö på en enda gång fångat öfver tusen renar med sin ”vuomen” i Pasmarova1132. Päiviö blef följakteligen mäkta rik, och bestod hans rikedom, likasom de fleste Lappars ännu i dag, uti renar. Derjemte hade han i sin tjenst trettio drängar och trettio pigor, ägde mycket silfver, fiske-vatten och lägerställen (kenttä)vii 1133. Men silfret hade han kort före sin död nedgräfvit vid sin ”kenttä” i Wenetjärvi1134, utan att någon förmått upptäcka skatterna.” ”Ryktbarast ibland Päiviös tre söner är Olof. Stor, stark och modig, såsom fadren, hade äfven han gjort till sitt lefnadsmål att bekriga Ryssar. Då han en gång ärnade företaga sig en resa och fruktade att fienden under tiden skulle göra ett besök i hans hem, så bar han en ofantlig stock på fjället utanför ingången till sin kåta och bad hustrun säga åt fienden: ”Meiän poika sen kanto.” Kort efter hans afresa kom äfven en skara Ryssar för att plundra. Men innan de grepo verket an, fästade stocken deras uppmärksamhet. De kunde icke begripa, huru vii. I sjelfva verket tror man sig kunna uppvisa hans lägerställen i Enontekis, Kautokeino, Karasjoki, Kittilä, Enare och Utsjoki. I Enare säges hans kenttä varit på Sandesaari, der familjen Juutua nu har sitt sommarläger. Äfven i Sombio har man vid Luiro-elf visat mig stället, der Päiviö bott. Uti en gammal Communion-bok i Sodankylä förekommer namnet Hans Päiviö. 164 Itineraria 2osa 1838.indd 164 21.8.2019 15:49:50 �Lapland   Päiviö here as a surname meaning Olof. (TS) den blifvit förd uppför det branta fjället, och begärde en förklaring af Olofs unga hustru. Hon svarade, såsom hennes man befallt. Ryssarne föllo i största förvåning, då de hörde, att en ung qvinna kunde vara mor åt en så stark son, och afstodo ifrån plundringen. Emedlertid beslöto de att afvakta hans återkomst, för att, om möjligt, bringa honom om lifvet. Men då Päiviö1135 kom, vågade ingen angripa honom. Likväl försäkrade Ryssarne skrytsamt, att i deras land fanns en kämpe, som var hans öfverman, och föreslogo, att Olof skulle följa dem åt och mäta sin styrka med hans. Olof emottog anbudet och for till Ryssland. Då kämparne möttes och helsade hvarandra med handslag, krossade Ryssen Päiviös hand. Päiviö grep sin motståndare om lifvet, och slog honom till marken. Ryssen steg upp och angrep i sin ordning Päiviö, men hade samma öde. Nu varnade honom Päiviö att icke mera försöka sin lycka. Desto mera förgrymmad rusade Ryssen på Olof, hvilken för tredje gången slog sin fiende till marken och besparade honom mödan att vidare uppstiga.” — ”När Päiviö en gång vandrade i skogen, såg han en Staloviii i beråd att lyfta en oerhörd sten. viii. Beträffande Lapparnes föreställning om Stalok, såsom ett mennisko-ätande slägte, se Helsingfors Morgonblad för 1838, N:o 92. L. L. Læstadius håller dem för ett historiskt folk. Märkeligt är, att många Lappar ej äga någon kunskap om Päiviö-slägtens strider med Karelare, men deremot veta förtälja, att den stått i fiendtligt förhållande till Stalo-folket. I det följande kommer att anföras en berättelse, huru Päiviö Isak sköt en Karelsk höfding. Enligt andra var Karelaren en Stalo. – En vanlig, kanske sednare, föreställning om Stalok är den, att de i osynlig gestalt förfölja menniskor och tvinga dem att brottas med sig. Segrar Stalo, så dödar han utan skonsmål sin motståndare och äter upp honom. Det är en Lappland vida utspridd sägen, att en Reisivuono-Lapp för fyra år tillbaka brottats med Stalo och besegrat honom. Stalok säges 165 Itineraria 2osa 1838.indd 165 21.8.2019 15:49:50 �Itineraria Men då Stalo icke mäktade dermed, tog han sig före att i sakta mak vältra stenen. Obemärkt åskådade Päiviö en stund Stalos företag; derpå framträdde han ur sitt gömställe, skrattade åt Stalos svaghet och bar den till sitt bestämda ställe. Af fruktan för denne mäktiga fiende gaf sig Stalo att springa. Päiviö lät honom fara, men ångrade sig kort derpå och började förfölja mennisko-ätaren. Stalo hoppade öfver Näytämä- (Neid-) floden; Päiviö gjorde detsamma, ertappade Stalo och dödade honom.ix — ”Till bevis på Olofs styrka länder ock följande händelse: Då Päiviö ätervände ifrån en notfärd, öfverfölls han på Enare träsk af motvind och svårt väder. Hellre än att ro och kämpa med vågorna, som hotade att fylla hans af en not och mycket fisk lastade båt, beslöt han att lägga i land vid en holme, kastade den tunga båten på skullran och bar den öfver land.” — ”På sin snabbhet har Päiviö ådagalagt lika utomordentliga prof. Det var Päiviös sed att aldrig förfölja vildrenar, om de ej voro flera i skocken. Sig hände, då Päiviö var stadd på en vildrensjagt med sin trogne dräng och ständige följeslagare Wuolleb (Olof) Walle, att denne började förebrå sin husbonde, för det han i stället för att fånga en vildren, som jemte sin kalf sprang förbi dem, skrämde bort renarne. Päiviö gaf sig att förfölja dem, dödade modren med sitt spjut och fångade kalfven lefvande, skänkte dem sedan med förakt åt sin anspråkslöse tjenare.”x numera uppehålla sig på hafsöarne, dit de tagit sin tillflykt straxt efter Christendomens införande. ix. Denna och nästföljande berättelser om Olof Päiviö äro äfven och i synnerhet allmänt gängse i Enare. x. Annars visar Päiviö mycken aktning för Walle. Så t. ex. ger han vid fiskfängen alltid största fisken åt drängen. 166 Itineraria 2osa 1838.indd 166 21.8.2019 15:49:50 �Lapland   See also Itkonen, T.I., 1948 II: 308. (TS)  Goavddis. — ”En dag förföljdes Päiviös fårahjord af en varg. Päiviö börjar sätta efter vargen, fattar tag i svansen och krossar vargen mot en klippa.” — ”Då ingenting förmådde motstå Päiviös handfasta arm, och sjelfva Stalo icke vågade mäta sig med honom i styrka, öfverlade Päiviö i sitt sinne, huru en strid med björnen månde aflöpa. Derpå går han i skogen, väcker björnen ur sitt ide och nedlägger den starke utan några vapen.” Sina sista bragder utförde Olof för trons seger.1136 Han hade sjelf varit en nitisk Afgudadyrkare; men då ryktet om den nya läran nådde hans öron, beslöt han att sätta de hedniska makterna på prof. Han slog på kuobdies (spåtrumman)1137 för att af bjellrornas klang utforska, huru hans tillämnade vildrensjagt skulle aflöpa. Trumman gaf ett gynsamt förebud, men löftet svek. – Gudarne åter pröfvade Olof på följande sätt: Han satte sig att flinta upp eld i regnväder och anropade sina Gudar om bistånd. Men då hans förehafvande icke lyckades, vände han sig till den Ende Guden, och straxt tändes fnösket. – Efter dessa prof uppbrände Olof spåtrummorne, nedref Seiderna och förstörde allt, hvad han öfverkom af hedniska monumenter.xi xi. I sammanhang härmed anföre vi ur Prosten och Kyrkoherden Mag. Tornaei ”beskrifning öfver Torneå och Kemi Lappmarker, förf. år 1672” följande berättelse: – – ”uti en by Päldo-Järf, bodde en Lapp, Päder Päiviä, en ärlig, välbehållen och Gudfruktig Lapp. Han vardt död för två år sedan och hade många söner, hade ock en tid i förstone med alt sitt husfolk troligen tjänt och dyrkat sin Seita; men det hände sig en gång, att Renarne begynte mycket dö för honom, derföre han anropade och flitigt ärade Seitan, men det halp intet, Renarne dödde immerfort. På sistone drager han med alla sina söner til afguden, förer med sig många Lass torr ved, pryder vackert med friska granqvistar kring om, gifver honom offer, de hudar med bellingar, horn och hufvud, som han af de döda Renar dragit hade, falla alla på knä, innerligen 167 Itineraria 2osa 1838.indd 167 21.8.2019 15:49:50 �Itineraria  The place-name is missing. Castrén also marked two asterisks here as the sign of a footnote, but there is no footnote. (TS) ”Mätt af år och ära begaf han sig på sistone hela trettio milen till1138, för att i Herrans hus öfva sin andakt. Der hvilar hans stoft i vigd mull.” Sedan Eric ledsagat Olof Päiviö till sin hvilostad, började han tänka på sin egen hvila under nattens återstående timmar. Emedlertid förmådde jag honom att ännu förtälja några traditioner om de begge öfriga Päiviö-sönerna. ”Isak Päiviö,” fortfor han således, ”utmärkte sig såsom bågskytt. Hans säkerhet att skjuta var så stor, att han träffade harren, då den slog. Också han förföljde Ryssar och utförde bland andra följande värf: I spetsen för en skara Ryssar, som härjade i Lappland, stod en från hufvud till fot kopparklädd höfding. I sin rustning var Ryssen så styf, att han icke kunde föra gaffeln till munnen, då han åt, och bedja Seitan, att han med något tekn sig uppenbara ville, om han en Gud vore: När på sådant tecken intet syntes, ändock de hela dagen lika som Baals Propheter (I. Reg. 18.) tilbedit hade, stodo de up ifrån sin förmenta gudelighet och kastade all den torra ved som de medfört hade uppå afguden, och tände eld på honom och så upbrände hela Bys afguden: då hans Pagani ville dräpa honom derföre, svarade han lika som Gideon (Jud. 6.): Låt afguden hämna sig sjelf på mig. Denne Lappen Päiviä, var så fast i sin tro, at då öfverdådige kämpade emot honom, och sade sig vilja trolla honom, begynte han sjunga emot dem Trones och Fader vårs sånger. Item Nu bedje vi then Helige And. O! tu helige Ande kom, slit sönder djefvulens snaro etc. Han brände sedan alla Seitar, hvarest han dem fann, och sände sin äldsta Son, som hette Vuollaba til at bo i den namnkunniga Lappebyn Eenar, som skattar til tre Konungar, at han där måtto förbränna alla deras afgudar och Seitar, hvilka i den byn rätt många voro, det Wuollaba ock efterkom, och derföre måste han dem undfly til annat Konungarike Norrige, der bor han än.” – – – Det är just härpå, jag grundat min förmodan om identiteten af Tornaei Päiviö-slägt med den af oss omtalta. Men Lapparnes strider med Karelare måste förflyttas till en långt aflägsnare tid. Må hända har man på Päiviö tillämpat äldre traditioner. 168 Itineraria 2osa 1838.indd 168 21.8.2019 15:49:50 �Lapland  måste derföre matas af sin dräng. Päiviö, som länge lurat på höfdingen, fick ändteligen öga på honom, just då han höll på att göra sin måltid. Päiviö spände sin båge, och då drängen förde gaffeln till munnen, flög en pil, som träffade gaffelns skaft och dref den i halsen på Ryssen.” –1139 ”Tredje Päiviö-sonen säges hetat Johan. Han var en mäktig trollkarl, sådana numera ej födas i Lappland. Här har det gamla trollslägtet dött ut; i nedra landet skola stora trollkarlar ännu finnasxii; men Lapparne kunna endast ”vända ögonen” på menniskor och utskicka sina tjenste-andar på de sjelfve eller deras boskap. Deremot kunde de i fordna dagar åstadkomma hvad helst de ville. Män och qvinnor voro lika indrifna i konsten. Hvad nu Johan Päiviö beträffar, så vill jag berätta, huru han förgjorde en mängd Ryssar, som tagit honom till vägledare till någon ort, der rikt byte var att förvänta. Johan förde dem till en brant på Pallastunturi, och lät klockor ljuda, eldar lysa och byar synas under berget. Dit går vägen, sade han; men för att ingen må taga vilse i den mörka natten, skall jag gå förut med ett bloss i handen. I detsamma kastade han sitt bloss utför branten, men blef sjelf stående på berget, osedd af fienden. Ryssarne ilade dit de sågo elden fara och förgingo så i afgrunden.”xiii  This tradition is told in connection to both Päiviö and Laurukainen. Bartens 2017: 70– 73. (TS) xii. Såsom bevis på forntida trollkonst har jag hört omtalas följande händelse: En Finsk trollhexa skickade i veckans början allt sitt folk ut på ängen, och lofvade Lördagsaftonen sjelf komma för att se, huru arbetet lidit, och upptaga allt det hö, som under veckan blifvit slaget. Dermed tillgick sålunda, at hon ställde sig midt på ängen och verkställde några hexerier, hvarpå folk såsom moln nedströmmade från luften. De nya arbetarne begärde räfsor, men gumman lät dem räfsa med fingrarne. xiii. Denna berättelse tillämpas af flere och med många variationer uppå Laurukainen. Också lokaliseras den olika på olika orter. 169 Itineraria 2osa 1838.indd 169 21.8.2019 15:49:50 �Itineraria Så litet dessa enkla berättelser äfven må synas vara egnade att väcka och underhålla något intresse, hade de likväl hos mig förjagat sömnen och framkallade, sedan Erik slutat, en mängd allvarsamma betraktelser. De voro en ovillkorlig följd af det gängse ropet, som äfven nått mina öron, att Lapparne i alla tider utmärkt sig såsom ett fegt och uselt slägte. Beskyllningen för feghet tycktes mig ej vara rätt befogad emot ett folk, som genom sekler räddat minnet af sin hjelte-ätt och med stolthet omtalar dess bragder, då deremot frågan: ”huru hette din Farfar?” ofta och vanligen lemnas obesvarad af Lappen. Låt äfven vara, att Päiviö-slägten ej vore af Lappsk härkomst, så bevisar dock den omständighet, huru högt de skatta mannamod och den ära, som inlägges i tappra idrotter. Fegheten kan alltså icke utgöra grundtonen i Lapparnes charakter, ej heller det sjelfförakt, man velat tillskrifva dem. Huru skulle de med dylika driffjädrar hafva bibehållit sina förfäders seder och skyddat sig emot främmande inverkanxiv, då, som bekant är, xiv. Vid anställd jemförelse af tillståndet i Kemi Lappmark under dess första religions-lärare (Esaias Mansueti, Jacobus Lapodius, Esaias och Nils Fellman), sådant det skildras af Nils Fellman, och nämnda Lappmarks nuvarande ställning, synes Finnarnes inflytande på Lapparnes odling i sednare tider mera af- än tilltagit. I anförda Nils Fellmans ”berättelse”, dat. den 3 Juni 1751, heter det bland annat: – – – ”och såsom the (Es. Mansueti och Jac. Lapodius) voro Finsk födda Österbottningar, – – – hafva the lärt Lapparne Finska språket, och straxt på rent Österbottniskt Finska begynt undervisa them i theras Christendom; Förskaffadt Finska böcker, och lärt theras ungdom läsa i book” – – (§. 2). Vidare: ”Och såsom min salig Fader-Fader haft i synnerhet i förståne mycket svårt att intrycka Finska språket hos Lapparne, har han, i anseende till de fördelachtiga belägenheter här funnits till att upptaga Nybyggen bedrifvit at åtskilliga ifrån Ijo och 170 Itineraria 2osa 1838.indd 170 21.8.2019 15:49:50 �Lapland  hvarken Svenskar, Finnar eller Norrmän uraktlåtit att göra dem gällande. Att Lapparne dragit sig upp till den yttersta Norden, kan ej lända till bevis på deras feghet. Ty äfven med förutsättning, att de i fordna dagar Uhleå Sochnar begifvit sig hit, af hvilka några härstädes” (i Kemiträsk), ”andra längre upp i Lappmarken sig nedsatt och ehuru Lapparne i förståne velat utdrifva them blefvo likväl af Konungens Befallningshafvande maintenerade vid sina Nybyggen.” – – – ”Desse bönder, som voro Finnar, doch belefvadt och booksynt Fålck, hafva gagnat Lapparna otroligen och varit min sal[ige] Fader-Fader til icke ringa understöd med deras omvändelse, så att the icke allenast genom dagligt umgänge med Lapparne lärt thet Finska språket; utan ock med theras exempel uppmuntrat them, at aflägga sina Afguda-tjenster, at lära sig läsa och ehrhålla then sanna kundskapen af en rätt Christendom. Therjemte ock klädt them en hel annan lefnadsart: at the begynt byggja sig huus, föda boskap och upptaga åkerbruk, i synnerhet sedan the genom giftermålet befryndat sig med bönderna, hafva the mästadelen aflagt Lappska språk och begynt tala Finska mellan sig och sina barn, äfvensom andra bönder” (§. 4). – För att ej tala om Lapparne i Utsjoki, hvilka och i synnerhet Fjäll-Lapparne äro ganska litet hemmastadda i Finskan, talas det till och med i Enare blott af karlarne någorlunda obehindradt. Sig emellan tala Lapparne öfverallt sitt modersmål. ”Oma maa, oma kieli!” är äfven deras valspråk. Ännu mindre, än i språket, röjer sig nu för tiden Finnarnes inflytande på Lapparne i mythiska qvarlefvor och lefnadssättet. Öfverallt, der Lappar och Finnar råkat i beröring med hvarandra, hafva Finnarne till det mesta förgätit sina egna och upptagit Lapparnes mythiska föreställningar, då det deremot är ganska problematiskt, om de sednare lånat något ur den Finska Mythologien. Beträffande lefnadssättet, finnes i Enare blott tre Lappska Nybyggare; men äfven desse odla ingen jord och lefva i det närmaste såsom Fiskar-Lappar. Äktenskapliga förbindelser emellan Lappar och Finnar äro i våra dagar en sällsynthet och anses af begge nationerna för en mesalliance. 171 Itineraria 2osa 1838.indd 171 21.8.2019 15:49:50 �Itineraria  Castrén refers here to Pehr Högström’s (1714–1784) description of the Saami and Lapland in general. Högström was a pastor at Gällivare in present-day northern Sweden, and he published his work in 1747. It was printed also in German translation in 1748. Högström 1747: esp. 150–160; 1748. (TS) innehaft Finland, är det outredt, af hvilken anledning de öfvergifvit landet. Minst antaglig är den förmodan, att de rymt fältet af fruktan för den beprisade Finska tapperheten. Men om äfven så vore, måste man taga i betraktande, att Lapparne, såsom ett nomadiserande folk, ej aktade mödan värdt att kifvas om en jordfläck, helst de genom Lappmarken fingo sin förlust mångfaldt ersatt. Finland var sannerligen icke en alltför fet bit för Lappen, sedan landet blef uppodladt, och mossarna (förutsatt, att Finland var ett mossfältxv) uppbrändes till svedjeländer. I sjelfva verket är det brist på renbete, som af Finnarne uppgifves, såsom förnämsta orsaken till Lapparnes utvandring. Det synes således vara enligare med sanningen, att ur physiska grunder härleda nämnda faktum (om annars Finnarnes härvaro kan gälla för ett historiskt faktum), än ligga den folkets charakter till last.xvi 1140 xv. Utan en sådan förutsättning kan åter Lapparnes härvaro rimligtvis icke antagas. xvi. I sin ”beskrifning öfver de till Sveriges krona lydande Lappmarker” m. m. skildrar P. Högström Lapparne, såsom ett i moraliskt hänseende föraktligt slägte. Likväl yttrar han sig berömmande om deras modighet. ”Jag vet icke”, säger han pag. 155, ”om jag må säja, att detta folket äro af naturen klenmodige och rädde, emedan jag tycker mig kunna med mera fog säja, att de äro till större delen mer behjertade, än man trodt dem om.” – Den omilda, och enligt min tanke orättvisa, tillvitelse för feghet, misstänksamhet, ohjelpsamhet, m. m., som vanligen påbördas Lapparne, har troligen sin grund deri, att man vid bedömande af deras charakter tagit till ögnamärke deras förfarande emot sina grannar, eller med andra ord, emot samvetslösa förtryckare, som i känslan af sin andliga och materiella öfverlägsenhet sätta en ära i handlingar, för hvilka den sunda känslan måste rysa. Jag har sjelf hört Finnar prisa nidingsdåd, som de föröfvat emot Lappar, hvilka, i fall af laga åtal, skulle af samhället brännmärkas med de mest vanärande straff. Till försvar för sina 172 Itineraria 2osa 1838.indd 172 21.8.2019 15:49:50 �Lapland  Under dessa betraktelser började solens första strålar tränga sig genom den mörka lunden. Naturen vaknade till nytt lif, som röjde sig i näktergalens sång, hos de på vattenytan plaskande fiskarne, ja! till och med uti blommornas verksamhet, i det de åter höjde sina stjelkar och uppläto de doftande kalkarne. – En besynnerlig, alldeles barnslig, fantasi intog mig vid anblicken af de mot solen glittrande daggdropparna. De förekommo mig såsom klart strålande ögon af de genier, hvilka den Finska Mythologien tilldelar hvarje väsen. Och när någon daggdroppe ifrån de öfverhängande björkbladen nedföll på mitt ansigte, trodde jag den vara en tår, som någon huld ”haltia” fällde af tacksamhet för min kärlek emot henne – den försmådda. Med denna fantasi insomnade jag. handlingar åberopa desse uslingar: ”Är det synd att bedraga Lappar; de äro ju icke menniskor, utan vilda djur; dessutom hafva de silfver mer än de behöfva och af sådan anledning nedgräfva i jorden, då vi nästan svälta ihjäl” o. s. v. Är det under, om Lapparne vant sig emot dylika barbarer använda feg list och slughet, om de visa sig misstänksamma emot dem, iakttaga förbehållsamhet och yttersta försigtighet i deras umgänge. I ställe för sistnämnda laster skulle jag i fråga om Lapparnes inbördes vandel, bland deras hufvud-dygder på goda skäl omnämna uppriktighet och förtrolighet. Emot fattiga äro de mästadels hjelpsamma. Gästfrihet tillkommer dem i vida högre grad, än de Finska Nybyggarne i Lappmarken. Så läto Finnarne i Enare ösa penningar på sig för hvarje småsak. Bland Lapparne ansågs sjelfva anbudet för en skymf. Hade en Lapp undfägnat oss med det bästa han äger, och i ersättning derföre erhållit några skonålar eller litet tobak, ansågs detta för en oförtjent gåfva och spridde stor glädje öfver hela familjen samt framkallade tusende välsignelser öfver gifvaren. De rådande lasterna hos Enare-Lapparne och troligen alla Fiskare-Lappar äro: böjelse för lättja och maklighet, bristande omtanke, osnygghet; och hos Fjäll-Lapparne, i synnerhet en gränslös passion för bränvin. 173 Itineraria 2osa 1838.indd 173 21.8.2019 15:49:50 �Itineraria Solen var redan högt öfver horizonten, då vi öfvergåfvo vår lugna fristad för att gå dagens mödor till möte. Då vi emedlertid ännu hade en mils båtfärd utefter Peldojoki öfre lopp (vanligen Ylijoki kallad), uppmanade jag Erik att förkorta vägen med någon berättelse. Han började som följer: ”När du kommer till rätta Lappmarken, skall du erfara, at Lapparne äro mycket användbara, såsom vägvisare. Vana ända ifrån sin barndom att löpa omkring såsom hundar, finns på flere mil ej träd, ej sten, ej källa, som de icke hafva reda på. Men ännu har ingen menniska funnits, som hade kännt så noga alla trakter i Lappmarken, såsom Laurukainen (Lapparnes Laurukadsch). I hela det vida Lappland finnes ingen vrå, dit han icke skulle kännt vägen. Derföre voro Ryssarne angelägne att begagna honom såsom vägvisare under deras ströftåg i Lappmarken. Laurukainen var också mycket beredvillig att vägleda dem; ty han var en klok man och visste ställa saken så, att Ryssarne aldrig undgingo en neslig död, när de kommit i hans klor. Anmärkningsvärd är i synnerhet följande bragd: Laurukainen skulle föra en mängd Ryssar öfver Ounasjärvi; men de blefvo hungriga på vägen och anbefallte Laurukainen att lägga i land. Han styrde på en holme. – Sedan hungern var stillad, lade sig Ryssarne att sofva, efter att likväl hafva anordnat en vakt vid båtarne. Men småningom somnade äfven vakten. Nu tyckte Laurukainen tiden vara inne för honom att utföra sitt anslag; – han sköt ut båtarne – de voro tre, enligt andra: sju till antalet, alla fullastade med mjöl och andra matvaror, samt af Lappar röfvade dyrbarheter) och var just i beråd att stiga i en af dem, då vakten vaknade. Han grep efter sitt svärd, men det var borta. Laurukainen hade nemligen bragt i båtarne allt hvad han kunnat åtkomma utan fara att väcka Ryssarne, såsom yxor, gryta, matvaror, m. m. Till lycka för Laurukainen hade Ryssarne 174 Itineraria 2osa 1838.indd 174 21.8.2019 15:49:50 �Lapland  med undantag af vakten lemnad sina svärd efter sig i båtarne. När nu Ryssen till sin stora förargelse såg sig afväpnad, sprang han i vattnet och fattade i närmaste båten, hvilken var densamma, hvari Laurukainen stigit. Denne knäppte Ryssen på fingrarne med hans eget svärd, hvarvid Ryssen hade det missödet att förlora alla sina fem. De föllo i båten jemte en stor guldring. Först nu gjorde Ryssen allarm, men Laurukainen var redan långt ute på träsket, då Ryssarne ilade till sin kamrats hjelp. De började bedja Laurukainen om förbarmande och sade: ”Kom hit, helige broder! här får du äta gröt med Svenskt smör till öga och med egen (enligt andra: din husbondes) sked.” Laurukainen svarade: ”Här är gröten och mjölet med.” När Ryssarne funno, att böner ej hjelpte, ropade någon: ”Kom hit, och smält tenn skall gjutas i din strupe.xvii – I nio dygn rodde Laurukainen kring holmen, bevakande Ryssarne, att de ej måtte undkomma med flotta eller genom någon oförmodad händelse. På den tionde gick han i land. Då voro alla döda; blott en enda lyftade ännu litet sitt hufvud. Holmen, der detta tilldragit sig, kallas ännu i dag Karjalan saari.” xvii. Det är anmärkningsvärdt, att Lapparne på Karelsk munart anföra detta samtal. Deraf synes vara påtagligt, att Lapparne sjelfve med Ryssar förstå Karelare. Samtalet lyder på Finska sålunda: Karel. A! tuokah veneh, pyhä veli! tääl’ on huttu ja hyvä ruoka, Ruotsin voita silmäks’ pannah, oma hutri annetah. Lauruk. Mull’ on huttu ja huttu neuvot. Karel. Ka! tules tänne; kuuma tina kulkkuh valetah. För öfrigt berättas denna tradition på flerfaldigt sätt, och är icke blott gängse i Lappmarken, utan äfven i norra delen af Österbotten. 175 Itineraria 2osa 1838.indd 175 21.8.2019 15:49:50 �Itineraria — ”En annan gång hade Ryssarne tagit Laurukainen till styrman utför Patsjoki. När man kommit till närheten af ett deri befinteligt fall, fastband han alla (sju) båtar, och bad Ryssarne krypa under sina täcken, för att de icke måtte falla i förskräckelse vid anblicken af det ofantliga vattenfall, hvaraf de redan hörde dånet. Utan betänkande åtlydde Ryssarne anmaningen. Derpå styrde han tätt förbi en klippa och hoppade på den; men Ryssarne förgingos i fallet.” ”En annan gång styrde han åter Ryssarnes båt rakt mot en klippa i samma flod. Ryssarne drunknade, men Laurukainen undkom äfven denna gång, emedan han var ”veen ärimys.” – ”Efter dessa och dylika bragder fattade Ryssarne dödligt hat till Laurukainen och beslöto att förgöra honom. Det skall äfven hafva lyckats dem, men efter många svårigheter, och sedan Laurukainen tillfogat dem stora olyckor, såsom då de öfverraskade honom i hans köttboda. Ryssarne stodo utanföre och skreko, brinnande af otålighet, att han skulle komma ned. Men Laurukainen gjorde sig ingen brådska, lät dem väsnas och packade i allsköns trygghet kött i en peski (lappmudd). Ryssarne blefvo allt mer och mer högljudda, samt hotade öfvermanna honom i bodan, om han icke skyndade sig ut. Omsider kastade Laurukainen sin med kött fyllda peski ut genom en lucka i skullen. Ryssarne togo den för Laurukainen och rusade alla att genomborra honom med sina spjut. Laurukainen flydde under oredan, och fogade genom sin trollkonst ännu så, att Ryssarne, i tanke att mörda honom, vände sina vapen emot hvarandra, och stupade så till sista man. – Laurukainen var en silmän-kääntäjä.”xviii xviii. Äfven denna tradition berättas på olika sätt, t. ex. så: att Laurukainen fyllt sin peski med dun, nedkastat den och begagnat tillfället att fly, medan Ryssarne voro insvepta i dun-molnet. 176 Itineraria 2osa 1838.indd 176 21.8.2019 15:49:50 �Lapland  – – – ”Säg mig,” sporde jag Erik, sedan vi kommit till Seidajärvi, ”hvaraf detta träsk har sitt namn. Seider voro ju Lappska Gudomligheter; måhända har någon Seida stått i närheten af träsket? Annars tycker jag, att vattnet här är mycket klart, och dylika träsk har jag hört Lappar kalla Saivojaru, emedan deras Förfäder under Hedendomen skola hyst den vantron, att träsk med klart vatten beboddes af Saivo kallade Gudomligheter, om hvilka Lapparne jemväl berätta, att de ej tillåtit Fiskare idka sitt fänge inom deras områden, hvarföre de, som voro nog djerfva att försöka sin lycka, måste med sakta rodd bedraga Guden.xix Säg mig således, hvarföre detta träsk kallas Seidajärvi och icke Saivojärvi?” – ”Din förmodan är mycket riktig,” vidtog Erik, ”på udden, du ser framsticka venster om oss, har verkeligen en Seida funnits. – Men härmed sammanhänger en annan saga, som jag äfven skall förtälja. ”En trollkarl, benämnd Lompsolo, bodde i fordna dagar på nämnda udde, och hans var Seidan, som stod derpå. Med Gudens tillhjelp fick Lompsolo mycket fisk. På motsatta stranden hade en annan trollkarl uppslagit sitt läger. Han fiskade utan Seida och fick ingenting. Hvad gjorde nu han för att lyckas i sitt fänge? Jo, när Lompsolo sof, nedref han dennes Seida, hvilket hade den af honom beräknade påföljd, att blott hans fänge lyckades, men Lompsolos alls icke, så vida Lompsolo hade hela sin kraft af Guden. – Lompsolo lät icke heller saken dervid bero. Han bygde en ny Seida, och nu xix. Anledningen till denna föreställning torde vara följande: I så kallade Saivo-träsk idkas hufvudsakligast sik-fiske; men siken är så lätt skrämd, att han af minsta buller gömmer sig undan, hvadan äfven föreställningen om träsk med dubbelt botten härrör. Men denna föreställning är sednare; ursprungligen hyste man den tron, att Saivo undanhöll fiskarna. 177 Itineraria 2osa 1838.indd 177 21.8.2019 15:49:50 �Itineraria kom all fisk i hans nät, tills att den andre trollkarlen åter fick Seidan nedrifven. Slutligen öfverenskommo begge trollkarlarne att sammanträffa på det der berget åt höger och afgöra tvisten genom ett envig, hvarvid besvärjelser skulle begagnas såsom vapen. Men när Lompsolo kom springande uppför berget under den antagna skepnaden af en ren-oxe, och den andre likväl redan på afstånd igenkände honom, yttrande dervid: ”du är Lompsolo,” gaf sig denne besegrad och flydde.” I denna berättelse må läsaren gifva akt på tvenne omständigheter: 1) det consequenta deri, att Lompsolo, såsom den der har sin kraft af Guden, dukar under för den andra i en strid, der blott den egna kraften tages i anspråk; 2) de tvenne slag af trollkonst, som i berättelsen angifvas, nemligen det ena, grundande sig helt och hållet på individuell kraft, och det andra, hvari Guden framträder såsom medel. – I sammanhang med sednast anförda tradition omtalade Erik följande händelse: ”En Lappkäring hade fattat hat till en Finsk trollhexa och trollat en stor björn på den sistnämndas kor. Men Finngumman fogade så, att björnen om aftonen kom hem med korna i allsköns sämja. Derpå tog hon björnen till herde åt sina kor för hela sommaren. När hösten kom, och korna togos in, skickade hon den trogne herden att utkräfva betalning för sin hafda möda af den, i hvars tjenst han först utgått. Björnen gick och åt upp alla Lappkäringens renar.” – ”Det bär aldrig på rätt: vägvisaren har gått vilse:” är en farhåga, som plågar Lapplandsfararen, så ofta han börjar tröttna under sin börda och längtar till målet. Måhända har samma betänklighet insmugit sig hos den benägna läsaren, som åtagit sig mödan att göra de resande sällskap på deras irrfärder i Lapplands sago-verld. Det är i sådant fall min pligt att taga mig en vägvisares rol och med äkta sakkännare-min öfvertyga mina följeslagare att vi 178 Itineraria 2osa 1838.indd 178 21.8.2019 15:49:50 �Lapland  ännu äro på rätt. Vi befinna oss nemligen vid stranden af Seidajärvi, ej långt ifrån Peldotunturi, som utgör vatten-gränsen. Ifrån detta fjäll tar Peldojoki sin början, flyter genom Pahtajärvi och Armojärvi, men blir först farbar, sedan äfven Seidajärvi lemnat den sitt bidrag. Flodtiden skall man endast med möda kunna taga sig fram till Armojärvi uppför nämnda bäck, och på den årstid vi färdades ansåg Erik ifrågavarande farled ej kunna begagnas. Men på södra sidan af Peldo-fjäll fortlöper i lång sträckning en mängd smärre träsk, hvilka icke en gång under flodtiden sammanhänga. Oaktadt besvärligheterna med båtdragning och effecternas bärande, föredrog Erik denna farled i anseende till träsken, hvilka lågo i vår väg. – Således fördelades vid Seidajärvi effecterna i trenne bördor, hvardera af 3–4 lispunds vigt, hvilka Erik utan krus lyftade på våra skullror. Han sjelf och Jessjö drogo den toma båten. På detta sätt tillryggalades vägen emellan Seidajärvi och Kaakkurinjärvi, Nokkanainen, Kouhtajärvi, Pitkäjärvi, Pahtajärvi och ett litet namnlöst träsk. Dagen var brännande het, och beckoljan, som i ymnighet användes för att afhålla myggen, ökade hettan i ansigtet. Moln af mygg åtföljde karavanen, och voro, ehuru de af respekt för beckoljan höllo sig på behörigt afstånd, likväl genom sin vedervärdiga musik ett ganska förargeligt sällskap. – Ifrån Pahtajärvi räknas en knapp ¼ mil till Wiettajärvi. Denna distans drogs båten med förenade krafter, likasom ifrån Wiettajärvi ¾ mil öfver fjället till Korsajärvi, der Ivalojoki tager sin början. Båt-dragningen öfver Peldotunturi var ytterst mödosam och fortfor, oaktadt en onaturlig ansträngning, ifrån kl[ockan] 9 e[fter] m[iddagen] till kl. 6 följande morgon. Eriks osäkerhet om vägen och den bekännelse, att han förde oss fram på beskrifning, gjorde oss modlösa. Han sökte väl trösta oss med det gamla ordspråket: ”kokennut kaikki tietää,” men detta 179 Itineraria 2osa 1838.indd 179 21.8.2019 15:49:50 �Itineraria var en eländig tröst, då vi vid provianteringen just icke tagit några upptäcktsresor med i beräkning. Till råga på allt detta plågades vi af en olidelig törst, som omöjligen lät stilla sig med bara vatten. Sedan vi i lång tid utstått denna plåga, beslöts ändteligen, att någon af sällskapet skulle återvända till de vid Wiettajärvi qvarlemnade effecter och medtaga en rumm-butelj – den enda vi egde i vårt våld. Emedlertid skulle de öfriga arbeta sig fram med båten, så godt de kunde. Förtroendet beträffande rumm-buteljen föll på min lott, som dermed icke var särdeles belåten, emedan jag lätteligen kunnat förvilla mig på det ödsliga fjället. Min enda ledstjerna var den nedgående solen. Inga spår af båten kunde skönjas i den tjocka mossan. Men hvad stod att göra? Med blicken ständigt riktad emot solen, vandrade jag till träsket och kom, såsom jag tyckte, till det ställe, der sakerna qvarlemnades. Men de voro icke synliga. Jag gick af och an långsefter den med täta videbuskar betäckta stranden och sökte med otålighet det efterlängtade godset. Förgäfves! Mörka aningar började intaga mitt sinne. Efter mycket sökande upptäckte jag omsider bördorna. Med rumm-buteljen i ena handen och skopan i den andra ilade jag till kamraterna, icke utan fruktan att förvillas, helst solen redan var nedgången. Emedlertid hade desse kommit till en obetydlig fjällbäck, hvilken, enligt den beskrifning Erik erhållit, tycktes vara en borgen derför, att vår kosa var riktig. Då Erik jemväl försäkrade, att denna bäck utföll i Korsajärvi, började vi draga båten utför den. Men detta var till och med mödosammare än vårt förra arbete, emedan stora stenar lågo i bäcken, och allas krafter icke kunde användas på samma gång. Snart afstodo vi således ifrån denna plan och fortsatte dragningen i vår ursprungliga direction. Emedlertid utskickades Eric att söka träsket. Efter flere timmar återvände han med det ljufliga εϊςηχα. Vi voro helt nära 180 Itineraria 2osa 1838.indd 180 21.8.2019 15:49:51 �Lapland  träsket, ehuru i litet sned direction. Men nu voro också allas krafter uttömda. En af sällskapet till och med dignade ned på fjället, och de som hunno fram, kastade sig utmattade och kraftlösa, hvar det träffade, lyckliga om de funno en sten eller stubbe till hufvudgärd. – Kort efter middagen uppvaknade vi frusne och genomvåta; trötta i benen, så att vi knappt förmådde stå; med ryggen och sidorna rådbråkade; bröstet i det skick, att vi både känt oss frestade uppstämma ett trio af: ”Movitz! din lungsot” o. s. v.1141, i fall våra lungor tillåtit en sådan kraftyttring. Att resan i en sådan belägenhet, och sedan vår pratsamme vägvisare skiljt sig ifrån oss vid Korsajärvi, var alltför enformig för att förtjena en beskrifning, ligger i sakens natur. Jag vill således blott till framtida resandes efterrättelse omnämna, att Korsajärvi lätt igenkännes genom sitt inom fjällar instängd läge. Träsket är omkring en half mil långt och så smalt, att man ej märker det, innan man står tätt invid detsamma. Mot norr smalnar det allt mer och mer och förlorar sig småningom i en obetydlig ådra, der båten på en half mil ej löper ett steg, utan att dragas. Sedan förenar sig denna bäck med den egentliga Ivalojoki; och nu kan den resande nästan oafbrutet sitta i båten, om han annars ej föredrager nöjet att springa bland vide-buskarna på våta och tufviga mossor. Efter en dags resa kommer han till en så kallad lompolo (utvidgning af floden), som omgifves af vackra ängar och bildar ett intressant afbrott emot de enformiga mossorna. Här kan han, om lyckan är god, träffa någon fiskare, som i det fall, att vägvisaren icke varit rätt säker om Korsajärvi, bringar honom den fröjdefulla underrättelsen, att han verkeligen är på Ivalojoki, och i alla händelser är ett ganska angenämt fynd i nejder, der man är säkrare att träffa vargar och björnar än menniskor. Denna lycka vederfors oss ej, hvarföre vi, efter att  The quotation comes from the first stanza of the Swedish poet and composer Carl Michael Bellman’s (1740–1795) Fredmans epistel No. 30: “Drick ur ditt glas, / se döden på dig väntar, / slipar sitt svärd och vid din tröskel står. / Bliv ej förskräckt, han blott på gravdörn gläntar, / slår den igen, kanske än på ett år. / Movitz, din lungsot den drar dig i graven. / Knäpp nu oktaven: / stäm dina strängar, sjung om livets vår.” Project Runeberg: Till fader Movitz under dess sjukdom, lungsoten, Elegi; http://runeberg.org/fredepis/30.html. Byström 1942. (TS) 181 Itineraria 2osa 1838.indd 181 21.8.2019 15:49:51 �Itineraria hafva fångat en mängd rugg-gäss, genast fortsatte vår färd och innan kort smittades af samma lethargi, hvari den oss omgifvande dystra och dimmiga naturen låg försänkt. – – ”Rök, menniskor!” ljöd det efter några timmars maklig rodd på en gång från allas läppar. Innan vi ännu lagt i land, helsade oss en Fiskar-Lapp, der han låg vid sin stockeld, med vigtig min: ”hvilka ären J, som ron på Ivalojoki, och hvart är Er väg? Dock, hvi spör jag Eder om ting, dem jag allaredan känner. Jag har sett Er i drömmen, och dig, Jessjö! i din afledne Faders skepnad.” Detta är ett godt subjekt för mig, tänkte jag, och satte genast mitt artilleri i verksamhet, d. ä. gaf Lappen en sup och litet tobak, köpte hvarjehanda småsaker af honom sjelf utan att pruta det minsta och skänkte åt hans gosse några böcker. En sup till, och Lappen var den uppriktigaste menniska i verlden. Han berättade besynnerliga trollkonster, dem han sjelf och andra ryktbara trollkarlar utöfvat m. m., som ingick i mitt intresse. Men hans berättelser saknade sammanhang, hvilket troligen var en följd af den andra supen. Följande tradition om Johan Päiviö och Torag’asxx var, ehuru äfven osammanhängande, likväl den redigaste: En trollhexa ifrån Ryska Lappmarken, benämnd Kirsti Nouhtua, hade kommit till Kittilä, för att derifrån förtrolla all vildren till sitt land. Päiviö, som kände anslaget, skickade Torag’as till Ivalojoki, för att vid renarnes öfverfart öfver elfven göra företatget om intet medelst besvärjande af trollhexan. – När xx. Namnet Torag’as är vida fräjdadt icke allenast i den egentliga Lappmarken, utan äfven i de trakter af Finland, der Lappar bevisligen bott, t. ex. vid Torneå elf, hvarest Torakas ännu i dag är namnet på en gård och en liten fors (Torakan korva). – För öfrigt påminner detta namn, likasom Torjonen, en beryktad Lapp, som skall hafva lefvat i Sombio, samt Turun harju, en ås i Enare, om Thor, hvilket ännu af Lapparne begagnas såsom dopnamn. 182 Itineraria 2osa 1838.indd 182 21.8.2019 15:49:51 �Lapland  renarne kommo, mönstrade Torag’as dem alla, af fruktan, att trollhexan möjligen antagit skepnaden af en ren. Men i hela hjorden fanns ingen enda, den han misstänkte för Kirsti; allraminst kunde han ana, att den, som sprang efterst och för sin halta fot knappt kunde följa renhjorden åt, hvilken dessutom var mager och vanskaplig, kunde vara den beryktade hexan. Då han således icke igenkände henne, kunde han med all sin förmåga ej hindra renarne att simma öfver elfven. Först då han såg den halta och vanskapliga renen icke, såsom de andra, simma, utan dyka öfver elfven, öfvertygades han, att denna var Kirsti Nouhtua. Men sedan hon lyckligen kommit till motsatta stranden, förmådde Torag’as ingenting emot henne. Han gick alltså till Päiviö och berättade huru saken aflupit. Denne, som hade bekant, att trollhexan bodde i Ryska Lappmarken, utan att likväl veta, hvem hon var, skickade Torag’as dit, för att skaffa sig underrättelse om hennes namn och några andra omständigheter. Trollhexan förrådde sig sjelf genom sitt skryt. När Torag’as sålunda fick sitt ärende uträttad, skyndade han tillbaka för att bringa Päiviö den äskade underrättelsen. Nu satte sig Päiviö sjelf att trolla och skickade Torag’as till ett ställe, benämndt Kuivaselkä, för att se till, om renarne verkeligen återvände. De kommo med sådan fart, att Torag’as redan på tre mils afstånd hörde, huru renfötterna knarrade (nasasi). Floden, hvarvid renarne voro, då Torag’as hörde ljudet af deras fötter, kallas till minne af denna händelse Nasamajoki. – Jag har hufvudsakligen anfört denna berättelse för att göra läsaren uppmärksam på den äfven i Lappska Mythologien förekommande läran om Metamorphoser.xxi Om deras betydelse en annan xxi. Finnarnes tro på olika förvandlingar kunde bekräftas genom tusende exempel. Ett ibland många: Tvenne bönder voro nära grannar. En af dem var rik, den andra fattig. Den fattige mannens kor blefvo ofta skadade 183 Itineraria 2osa 1838.indd 183 21.8.2019 15:49:51 �Itineraria gång. Men hvad det faktiska angår, är det en hos många Lappar ännu i dag gängse tro, att en mäktig trollkarl kan ikläda sig hvilken skepnad han behagar. I en sådan omklädnad kallas trollkarlen (Wiroladsch Wirolainen, Estländare). Vår Fiskare afsjöng för mig ett på Finska affattadt qvädexxii, som innehåller många dylika förvandlingar. Då äfven det saknar allt sammanhang, vill jag blott summariskt upptaga dess innehåll. Ifrågavarande qväde börjar med en inledning, deri en trollkarl (Karkias?) beklagar sig öfver det lidande, som blifvit hans land tillfogadt derigenom, att Torag’as trollat all vildren till Kittilä. Karkias anropar Gud, att han måtte förbarma sig öfver det nödställda landet och återge renarne. – På denna inledning följer en beskrifning öfver den smälek, Karkias sjelf lidit af denne ”onde ovän.” Torag’as hade nemligen ihjälslagit Karkias och kastat honom i sjön. Der hade han uppehållit sig många år under en gäddas lefver, tills att Torag’as uppfångat gäddan, hvilken han jemte Karkias låtit ligga tre år i sin boda. Sedan hade han för andra gången ihjälslagit Karkias, då denne återvändt från en jagtfärd. – Det som nu följer, äger formen af ett drama: Karkias qvicknar åter vid, ehuru (såsom af björnen; den rikes ofredades aldrig. En dag kommer den rike mannen till sin granne och säger sig med visshet veta, att dennes kor ännu samma afton skulle ansättas af björnen. Den fattige mannen laddar sin lodbössa och begifver sig emot aftonen ut i skogen, för att efterse sina kor. Till sin stora förundran möter han dem redan i tåget, springande undan en ofantlig björn. Han lägger an, björnen faller och ifrån granngården försvinner dess husbonde. (”katos’ki toisesta talosta isäntä!”). – xxii. Samma qväde torde äfven af några Lappar afsjungas på deras eget modersmål. Åtminstone har jag läst det i en högst dålig Lappsk öfversättning, hvilken jag också här begagnat för att complettera det Finska originalet. 184 Itineraria 2osa 1838.indd 184 21.8.2019 15:49:51 �Lapland  det tycks) först i grafven. Här börjar han längta efter sin son. Sonen kommer flygande till honom under skepnaden af en tjäder. Detta förtryterxxiii fadren, och då han börjar förebrå sin son för denna förvandling, flyger sonen bort. Fadren antager gestalten af en knipa och återhemtar honom, samt fortfar med sina förebråelser. De råka i en häftig ordvexling, sonen flyger bort och hotar att aldrig mer återkomma. – Af sådant, magiskt innehåll voro de fleste produkter, Lappen hade att erbjuda. Han lofvade meddela mig många flere, när jag härnäst besökte honom hemma i Kittilä, samt äfven visa mig Päiviös Seida. ”Denne,” sade han mystiskt, ”äter menniskor, men med mig till följeslagare har du intet att frukta.” Jemte denna förtröstan till sin egen trollkonst hyste han en icke ringa tanke om B–s och min förmåga. Han höll den förres insekt-hofvar och saxar för troll-machiner, samt pekade på det öfverstrukna i ett papper, derur jag uppläste en besvärjelse, yttrande dervid med betydelsefull min: ”Se der ligger kraften!” – För öfrigt var han en af de olyckliga, som alltid lefvat midt ibland Finnar och under deras stränga ok förlorat all hållning. I hans väsende röjde sig, utom den hos flere, i synnerhet Lappska, trollkarlar vanliga svagheten att vilja lysa med sin konst, en blandning af feghet, bedrägeri, låg vinningslystnad med flere af de laster, hvilka man vanligen tilldelar det Lappska folket i gemen. I synnerhet ådagalade han en sällsynt virtuositet i konsten att handla. Vi köpte af honom några färska harrar, hvilka han lät oss betala efter behag. Han måste hafva tyckt, att handeln bar sig, emedan han xxiii. För att inse grunden till fadrens förtrytelse, bör man veta att Lapparne hålla flygande trollkarlar för de förnämsta. Fadren kunde ej lida, att sonen var hans jemlike. 185 Itineraria 2osa 1838.indd 185 21.8.2019 15:49:51 �Itineraria  Cf. the shoe cream on p. 104. genast ur sin väska framdrog tvenne torkade harrar och bestämde priset för dem i proportion efter det, han erhållit för de färska. Sedan uppsökte han fragmenterna af sin sista måltid – några gåsfötter, och ville äfven sälja dem, mumlande för sig sjelf: ”hvem hade trott, att jag skulle göra så god marknad vid Ivalojoki?” – Hans gosse hade smort våra stöflor med smörja, tillredd af tarmarne utaf den fisk, vi köpt af fadren.1142 Ehuru gossen blef rikligen vedergäld för sin möda med pengar, böcker och bröd, ropade likväl fadren, då vi redan voro i beråd att sätta oss i båten: ”smörjan är obetald, smörjan är obetald!” Då äfven den blifvit betald, trodde vi oss hafva uppfyllt allan rättfärdighet. Men han fordrade ännu en sup på köpet. Återstoden af vår färd ända till Kyrö by, belägen ej långt ifrån Ivalo elfs utlopp till Enare sjö, är anmärkningsvärd genom en storartad, högst majestätisk natur. Vi hade knappt förlorat åsynen af vår husville värd, innan vi hörde bruset af forssar – en musik, som sedan i nära tre dygn oupphörligen ljöd i våra öron. Å ömse sidor ledsagades floden af skyhöga fjäll. På en sträcka af två mil höjde sig dessa ”urverldens gamla bautastenar” vinkelrätt ur vågen, utan att någonsin afbrytas. Der elfven gjorde en krökning, bildade dessa rätliniga vinklar, som erbjödo en förfärande anblick dels för sitt dystra utseende, dels derföre, att fjällen, från något afstånd betraktade, vid hvarje sådan krökning tyckas löpa tillsamman, – och man väntar blott, att inom några ögonblick krossas mot klippan. Der det händer, att ett vattenfall finnes straxt ofvanom elfvens böjning, i hvilken händelse fjällen naturligtvis sänka sig, tror man det bära rakt i afgrunden, så länge man ej ser fjällens fortsättning. – En sådan natur måste ovilkorligen stämma hvarje sinne till högtidligt allvar, helst man ej sällan skådar faran anlete mot anlete. Mig förefaller det åtminstone såsom ett under, 186 Itineraria 2osa 1838.indd 186 21.8.2019 15:49:51 �Lapland  att vi lyckligen räddade oss ifrån alla de vådor, som hotade så väl dem, hvilka med bärlingar arbetade sig nedför forssarne, som dem, hvilka, för att lätta båten, voro nödsakade att, der sig möjligtvis lät göra, klättra upp- och nedför fjällen, hvarvid blott en enda oförsigtigt steg ofta kunnat störta dem i olyckan. Längtande till målet bestego vi ofta de högsta fjällspetsarne, i hopp att få skåda Enare träsk. Men så långt ögat nådde, syntes i norr, söder, öster och väster, allenast fjällsträckningar. Fanns der någon fjäll-dal, erbjöd den öfver dalen hvilande dimman på afstånd anblicken af en sjö, och vi trodde oss redan en gång vid en dylik företeelse skåda det efterlängtade Enare, då Jessjö gaf oss den enkla upplysning, att floden ej upphör, så länge fjäll-systemet fortfar. Dessutom ser man på en sådan fjäll-spets moln, seglande långsefter fjällarna. Är dagen klar, får man ock se en och annan kämpe-gestalt med ”brynjor och silfverhjelm om hjessan.” Nyfikenheten dref oss en gång att klifva på en öfver floden utstående fjällspets med en sjudande forss inunder. Jag vill och kan ej beskrifva denna anblick och de känslor den framkallade; jag vill blott nämna, att man icke står der såsom en yttre betraktare och anställer reflexioner öfver det vilda spelet derunder. Då, om någonsin, lösgöra sig alla mennisko-hjertats vilda demoner och hota att med gigantisk arm slunga sitt rof ned i afgrunden. Innan jag slutar dessa rader, kan jag icke underlåta att fästa billig uppmärksamhet vid vår följeslagare. Såsom någonting ovanligt anmärkte jag hos denne natur-son, att hans annars vanligen mörka panna klarnade, så ofta han gick hotande faror till möte. Hans mod var icke af det vilda slag, som oförväget söker faran, men i medvetande af sin kraft skydde han det ej heller. Då vi vid några tillfällen önskade, att han skulle stiga i land och på 187 Itineraria 2osa 1838.indd 187 21.8.2019 15:49:51 �Itineraria förhand undersöka strömfåran i forssarne, yttrade han vanligen: ”hvad tjenar detta till? Vi måste ju i alla fall fram.” Också var denna försigtighet onödig för honom, som med sin bärling förmådde hejda båten midt i en brinnande forss och med en enda blick öfverskådade den lämpligaste farled. Ändtgeligen upphörde forssarne och med dem fjällsträckningen. En annan, nästan sydländsk natur företedde sig för våra blickar. Ännu några timmars rodd, och vi befinna oss i kretsen af Finske bröC – – n. der.xxiv xxiv. Jag har ärnat omständligare skildra våra brokiga äfventyr vid Ivalo elf; men då min afhandling redan dessutom vuxit utöfver gränsorne för en vanlig Tidnings-artikel, så hafva af sådan anledning inga specialiteter deri kunnat ingå. 188 Itineraria 2osa 1838.indd 188 21.8.2019 15:49:51 �Lapland  ☙ b ❧ År1143 1838 om somm[aren] sammanträffade dagen före midsommaren fyra Lapplandsfarare. D[octo]r E[hrström], Pastor D[urchman], Mag[ister] B[lank] och undertecknad. Jag1144 hade med Dr E[hrström] redan långt tillförene öfverensskommit d[en]na1145 resa[,] de två öfriga neml[igen] B[lank] och D[urchman], woro oss1146 lika oväntade som välk[omna] res-kamrater. Öfver början af d[en]na resa har Dr E[hrström] skrifvit i form af bref följ[ande] korta relation.  This fragment is written at the end of Castrén’s travel diary from Siberia SLSA 1185 (27 Feb.–25 Sept. 1845) and refers to Ehrström’s article in Helsingfors Morgonblad 84, 86/1838. År […] midsommaren ǁ Dagen före midsommar sammanträffade år 1838  Jag […] E ǁ Twenne af oss  dna resa ǁ 1. om res-sällskap till Lapp[land] ǁ 2. ~, hvartill naturli[gtvis]  oss lika ǁ 1. <fri---> ǁ 2. alld[eles] 189 Itineraria 2osa 1838.indd 189 21.8.2019 15:49:51 � Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource 2 Några dagar i Lappland 1838 (Itineraria) Subject The topic of the resource Itineraria 1. Manuscripta Castreniana, Personalia II,1. Pp. 1–691. Itineraria 2. Manuscripta Castreniana, Personalia II,2. Pp. 692–1647. ISBN 978-952-7262-12-2 (1–2, print/hardcover), ISBN 978-952-7262-13-9 (1, print/hardcover),  ISBN 978-952-7262-14-6 (2, print/hardcover), ISBN 978-952-7262-15-3 (online). 80 € (1–2). Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén edited by Timo Salminen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Date A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource 2019 Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors