2 20 1683 https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/faca500c219596e6042b721115c3eadf.png 249e6140ea20ba8702e2d5a11e48b22a Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Realia Description An account of the resource The printed volumes of Manuscripta Castreniana are divided into three sections (Linguistica, Realia, and Personalia). The Realia section will contain Castrén’s notes on ethnography, folklore, mythology, archaeology, history, and geography. Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Archaeologica et historica; Universitaria Subject The topic of the resource Archaeologica et historica; Universitaria. Manuscripta Castreniana, Realia I. 187 p. ISBN 978-952-5667-92-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-93-6 (online/pdf). 50 €. Description An account of the resource Castrén’s aim was to find the original homeland of the Finns. He approached this question with the aid of linguistics, folklore, archaeology, and history. Castrén was appointed Docent of Finnish and Ancient Nordic Languages and Tribes at the Imperial Alexander University in Helsinki in 1841, and ten years later he became the first Professor of the Finnish Language. As an academic professor, he emphasized the scholarly community’s duties to society outside of academia. This volume contains Castrén’s archaeological and historical writings as well as texts connected to his activities as a university professor. <h3><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/881" target="_blank" rel="noopener">View the whole volume (pdf)</a></h3> <h3>Contents</h3> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/880" target="_blank" rel="noopener">Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series</a> by Juha Janhunen (updated 2019) <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/882" target="_blank" rel="noopener">Editor’s Foreword</a> by Timo Salminen Matthias Alexander Castrén: Archaeologica et historica (Archaeological and Historical Writings) Edited and editorial comments by Timo Salminen <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/883" target="_blank" rel="noopener">M.A. Castrén’s Archaeological and Historical Studies: An Introduction</a> by Timo Salminen <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/884" target="_blank" rel="noopener">1 Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/885" target="_blank" rel="noopener">2 Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/886" target="_blank" rel="noopener">3 [Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel i den Minusinska kretsen]</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/887" target="_blank" rel="noopener">4 Förslag till en undersökning af de i Finland befintlige grafkumlen</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/888" target="_blank" rel="noopener">5 Hvar låg det Finska folkets vagga?</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/889" target="_blank" rel="noopener">Appendix 5.1</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/890" target="_blank" rel="noopener">Sources and Literature to Archaeologica et historica</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/891" target="_blank" rel="noopener">Index to Archaeologica et historica</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/892" target="_blank" rel="noopener">Matthias Alexander Castrén: Universitaria (University Texts)</a> Edited and commentary by Timo Salminen M.A. Castrén as University Teacher by Timo Salminen 1 [Three Lectures] 2 [Addresses at the University Senate] <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/893" target="_blank" rel="noopener">Sources and Literature to Universitaria</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/894" target="_blank" rel="noopener">General Index to Universitaria</a> Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén edited by Timo Salminen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Date A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource 2017 Format The file format, physical medium, or dimensions of the resource hardcover, PDF Language A language of the resource English, svenska Identifier An unambiguous reference to the resource within a given context ISBN 978-952-5667-92-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-93-6 (online/pdf). Coverage The spatial or temporal topic of the resource, the spatial applicability of the resource, or the jurisdiction under which the resource is relevant 1841–1852 Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d51b14877c937da5e502540dbe999a7c.png e30b474c2559b3ba9f82cb1c5c50159d Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Realia Description An account of the resource The printed volumes of Manuscripta Castreniana are divided into three sections (Linguistica, Realia, and Personalia). The Realia section will contain Castrén’s notes on ethnography, folklore, mythology, archaeology, history, and geography. Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Collectiones museorum Subject The topic of the resource Collectiones museorum. Manuscripta Castreniana, Realia II, Ethnographica 1. Travaux ethnographiques de la Société Finno-Ougrienne XXII. 148 p. ISBN 978-952-5667-95-0 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-96-7 (online/pdf). 50 €. Description An account of the resource M.A. Castrén considered ethnology as a historical science and an instrument for describing the early periods of Finnish history. On his expeditions, he carried out ethnographic observations and took notes of the dwellings, costumes, way of life, and customs of indigenous Siberian peoples. According to the programme drafted by the Imperial Saint Petersburg Academy of Sciences, Castrén collected ethnological artifacts for the Ethnographic Museum in Saint Petersburg, and some items for the Ethnographic Museum of the University of Helsinki. The present work concentrates on the collections which describe Castrén’s merits in ethnological studies and museology. The primary sources of this publication are the artefacts in the Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of Russian Academy of Sciences in Saint Petersburg and the Museum of Cultures / National Museum of Finland in Helsinki. Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of the Russian Academy of Sciences has published their collection <a href="http://collection.kunstkamera.ru/entity/OBJECT?album=1242134473" target="_blank" rel="noopener">on the website in the online catalogue</a>. <h3><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1814" target="_blank" rel="noopener">View the whole volume (pdf)</a></h3> <h3>Contents</h3> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/880" target="_blank" rel="noopener">Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series</a> by Juha Janhunen (updated 2019) <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1809" target="_blank" rel="noopener">Editor’s Foreword</a> by Ildikó Lehtinen Matthias Alexander Castrén: Collectiones museorum (Museum Collections) <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1810" target="_blank" rel="noopener">The M.A. Castrén Collections at the Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of the Russian Academy of Sciences (MAE)</a> by Elena Fedorova <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1811" target="_blank" rel="noopener">Catalogue</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1812" target="_blank" rel="noopener">The M.A. Castrén Collection at the Museum of Cultures / the National Museum of Finland</a> by Ildikó Lehtinen <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1813" target="_blank" rel="noopener">Catalogue</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1815" target="_blank" rel="noopener">Index</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1816" target="_blank" rel="noopener">Appendix: A List of Museum Items Prepared by M.A. Castrén During the Expedition</a> Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén edited by Ildikó Lehtinen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Date A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource 2017 Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & Ildikó Lehtinen © Музей антропологии и этнографии имени Петра Великого (Кунсткамера) Российской академии наук – Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of the Russian Academy of Sciences (MAE) & Elena G. Fedorova Format The file format, physical medium, or dimensions of the resource hardcover, PDF Language A language of the resource English Identifier An unambiguous reference to the resource within a given context ISBN 978-952-5667-95-0 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-96-7 (online/pdf). Coverage The spatial or temporal topic of the resource, the spatial applicability of the resource, or the jurisdiction under which the resource is relevant 1845–1849 https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/04443c90255bacd81c10bbee6ede37dd.pdf 83c8e6780bae960900f5fab53727eb13 Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Archaeologica et historica; Universitaria PDF Text Text Matthias Alexander Castrén Arc h ae ol ogic a e t hi sto ri ca U n i ve r s i t a r i a Matthias Alexander Castrén (1813–1852) was by far the most significant Finnish linguist of the 19th century. In addition to being a linguist he was also a multidisciplinary scholar, equally versatile in the fields of ethnography, folklore, mythology, archaeology, history, and human geography. He left behind a huge corpus of field data, collected by himself during prolonged expeditions to Karelia, Lapland, Arctic Russia, and Siberia between 1838 and 1849. In the short periods of time Castrén spent in an academic environment, he had little opportunity to synthesize his collections, a situation aggravated by his rapidly progressing and ultimately fatal illness. Therefore, a major part of his scholarly heritage remained unpublished when he died. Castrén’s aim was to find the original homeland of the Finns. He approached this question with the aid of linguistics, folklore, archaeology, and history. Castrén was appointed Docent of Finnish and Ancient Nordic Languages and Tribes at the Imperial Alexander University in Helsinki in 1841, and ten years later he became the first Professor of the Finnish Language. As an academic professor, he emphasized the scholarly community’s duties to society outside of academia. This volume contains Castrén’s archaeological and historical writings as well as texts connected to his activities as a university professor. A      U  Edited by Timo Salminen 9 7 8 9 5 2 5 6 6 7 9 2 9 isbn 978-952-5667-92-9 (print) isbn 978-952-5667-93-6 (online) MCRealiaIKannet.indd 1 〉 Manuscripta Castreniana Manuscripta Castreniana Realia I 7.12.2017 10:19:47 �Matthias Alexander Castrén Arc h ae ol ogic a e t hi sto ri ca U n i ve r s i t a r i a Matthias Alexander Castrén (1813–1852) was by far the most significant Finnish linguist of the 19th century. In addition to being a linguist he was also a multidisciplinary scholar, equally versatile in the fields of ethnography, folklore, mythology, archaeology, history, and human geography. He left behind a huge corpus of field data, collected by himself during prolonged expeditions to Karelia, Lapland, Arctic Russia, and Siberia between 1838 and 1849. In the short periods of time Castrén spent in an academic environment, he had little opportunity to synthesize his collections, a situation aggravated by his rapidly progressing and ultimately fatal illness. Therefore, a major part of his scholarly heritage remained unpublished when he died. Castrén’s aim was to find the original homeland of the Finns. He approached this question with the aid of linguistics, folklore, archaeology, and history. Castrén was appointed Docent of Finnish and Ancient Nordic Languages and Tribes at the Imperial Alexander University in Helsinki in 1841, and ten years later he became the first Professor of the Finnish Language. As an academic professor, he emphasized the scholarly community’s duties to society outside of academia. This volume contains Castrén’s archaeological and historical writings as well as texts connected to his activities as a university professor. A      U  Edited by Timo Salminen 9 7 8 9 5 2 5 6 6 7 9 2 9 〉 isbn 978-952-5667-92-9 (print) isbn 978-952-5667-93-6 (online) issn 2489-4397 MCRealiaIKannet.indd 1 Manuscripta Castreniana Manuscripta Castreniana Realia I 7.12.2017 10:19:47 �MCRealiaIEtusisakansi.indd 2-3 4.12.2017 12:13:53 �MCRealiaIEtusisakansi.indd 2-3 4.12.2017 12:13:53 ��Manuscripta Caﬆreniana Realia I Matthias Alexander Caﬆrén A                      U           Edited by Timo Salminen Finno-Ugrian Society Helsinki  �Matthias Alexander Castrén: Archaeologica et historica Universitaria Manuscripta Castreniana Realia I Edited by Timo Salminen Commentary by Juha Janhunen, Paula Kokkonen, Karina Lukin, Janne Saarikivi and Timo Salminen Finno-Ugrian Society Helsinki 2017 http://www.sgr.fi/manuscripta/ Editorial Board of the series Manuscripta Castreniana Ulla-Maija Forsberg, Juha Janhunen, Ildikó Lehtinen, Karina Lukin, Timo Salminen Painting on the cover by Erik Johan Löfgren (“M.A. Castrén”, 1859, University of Helsinki), photograph Timo Huvilinna, Helsinki University Museum Painting on the back by G.D. Budkowski (“Matthias Alexander Castrén”, 1845), photograph National Board of Antiquities, Finland Photograph on the first endpaper by Carl Adolf Hårdh (“The Imperial Alexander University in Helsinki in the 1860s”), Helsinki City Museum, CC by 4.0 Map on the last endpaper Anna Kurvinen, Timo Salminen Layout and cover Anna Kurvinen The publication of this volume has been supported by the Finnish Cultural Foundation and the Kone Foundation © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors isbn 978-952-5667-92-9 (print) isbn 978-952-5667-93-6 (online) Printon Tallinn 2017 Bookstore Tiedekirja Snellmaninkatu 13 FI-00170 Helsinki p. (09/+3589) 635 177 https://www.tiedekirja.fi/ tiedekirja@tsv.fi �Contents Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series by Juha Janhunen Editor’s Foreword by Timo Salminen   Matthias Alexander Castrén: Archaeologica et historica Archaeological and Historical Writings Edited and editorial comments by Timo Salminen      M.A. Castrén’s Archaeological and Historical Studies: An Introduction by Timo Salminen Utdrag ur Solovetska kloﬆer-krönikan af M. A. Caﬆrén Anmärkningar om Savolotseskaja Tsud [Om kurganer eller s. k. Tsud-kummel i den Minusinska kretsen] Förslag till en undersökning af de i Finland beﬁntlige grafkumlen Hvar låg det Finska folkets vagga? Appendix . Sources and Literature to Archaeologica et historica Index to Archaeologica et historica          Matthias Alexander Castrén: Universitaria University Texts Edited and commentary by Timo Salminen   M.A. Castrén as University Teacher by Timo Salminen [ree Leures] [Addresses at the University Senate] Sources and Literature to Universitaria General Index to Universitaria      �Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series Manuscripta Caﬆreniana: A General Preface to the Series Matthias Alexander Castrén (1813–1852) was by far the most significant Finnish linguist of the 19th century. When he died at the young age of 38, he left behind a huge corpus of field data, collected by himself during prolonged expeditions to Karelia, Lapland, Arctic Russia and Siberia from 1838 to 1849. In the short periods of time he spent in an academic environment, he was largely occupied by university teaching and social activities and had little opportunity to synthesize his collections, a situation aggravated by his rapidly progressing and ultimately fatal illness. Therefore, and in spite of his active production of specialized articles, reviews and travel reports during his lifetime, a major part of his scholarly heritage remained unpublished when he died. Ever since, the fate of this legacy has stood in the focus of Finnish linguistics. In Castrén’s lifetime it was said that he had “written the grammars of fourteen languages”, but the actual number of separate idioms documented by him is much larger, coming close to thirty. Moreover, although his main focus was the Samoyedic branch of Uralic, he also recorded several Finno-Ugrian idioms, including varieties of Finnic, Saamic, Mari, Komi and Khanty, as well as languages and dialects belonging to the Turkic, Mongolic, Tungusic and Yeniseic families. With most of these languages, he was the first to collect any kind of coherent grammatical information, which, moreover, was complemented by lexical collections of varying sizes. Not surprisingly, he is today regarded as the founder of not only Uralic, but also Altaic and Palaeosiberian linguistics. An important feature of his approach was that he worked in the framework of a consistent linguistic theory, close to what is today known as “basic grammar”. It has to be added, however, that Castrén was not only a linguist, but a multidisciplinary scholar equally versatile in the fields of ethnography, folklore, mythology, archaeology, history and human geography. Although he had both predecessors and successors, he is with good reason honoured as the pioneer and foremost representative of the Finnish school of linguistic anthropology, a tradition that was formed several decades before the international breakthrough of the field. Using a more modern term, his way of looking into languages in their overall extra-linguistic context, would correspond to the concept of “rich grammar”. Considering his work on mythology, especially the study of shamanism, he was also the founding figure of the so-called “Northern Paradigm” of mythological studies, a branch of comparative religion whose significance has only recently been fully understood. Folklore and mythology were discussed by Castrén in a number of public lectures he gave at the Imperial Alexander University in Helsinki. 6 �Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series Linguistic topics were treated by him in a series of academic dissertations, presented between 1839 and 1850. In addition, he authored grammatical sketches with vocabularies on Izhma Komi and Meadow Mari, published in Latin in 1844 and 1845, respectively. After his last expedition he started working on a new series of German-language academic grammars to which he gave the general title Nordische Reisen und Forschungen. The series was authorized and financed by the Russian Imperial Academy of Sciences in St Petersburg, and the first volume, on Khanty, appeared in 1849. In his remaining two years, Castrén managed to complete the manuscript for a second volume, on Samoyedic. With Castrén’s death, however, the future of his grammars was in danger, and the series would have been discontinued had it not been taken up by his colleague Anton Schiefner (1817–1879). From 1852 to 1861, Schiefner rapidly completed the project by editing and publishing, not only the Samoyedic volume, but also five other volumes of Castrén’s linguistic field data, as well as a reissue of the Khanty volume. To these, he added the German editions of five volumes of Castrén’s lectures and earlier publications, including letters and travelogues, which were also being made available in parallel Swedish versions under the name Nordiska resor och forskningar, published between 1852 and 1870. This 12-volume international series immediately consolidated Castrén’s reputation and has been used as a basic tool of reference ever since—even for languages for which more extensive descriptions have subsequently become available. In spite of the extremely valuable contribution made by Schiefner to Castrén’s legacy, it was almost immediately realized that even more needed to be done. For one thing, there remained important parts of Castrén’s materials that were not included in the series published by Schiefner. Moreover, Schiefner, who was not a field linguist, occasionally made mistakes when reading and interpreting Castrén’s handwritten materials, which were not always in an accessible format. The idea of republishing Castrén’s data in a more complete and correct form was first suggested as early as the 19th century, and this became one of the long-term objectives of the Finno-Ugrian Society, which was founded in Helsinki in 1883 with the specific goal of continuing Castrén’s work in the field of Uralic and Altaic linguistics and ethnography. During the more than 125 years of its existence, the Finno-Ugrian Society has, indeed, cultivated Castrén’s legacy by both financing new field work by many generations of scholars and by publishing the results of their work. However, the full publication of Castrén’s manuscript materials has not been realized until now. After the idea had once again been mentioned in connection with the 110th anniversary of the Society in 1993, the plan of opening a new series of publications under the name Manuscripta Castreniana gradually ripened. This series is scheduled to contain a critical edition of all relevant parts of Castrén’s manuscripts, including 7 �Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series both linguistic descriptions and non-linguistic materials. The series will consist of both printed volumes and digital materials available on the website of the project. In accordance with the original agreement with the Russian Imperial Academy of Sciences, Castrén’s manuscripts were placed in the library of the Imperial Alexander University of Helsinki, where Schiefner sent them after completing his work on them. For unknown reasons, however, a small part of the materials remained in the archives of the Academy in St Petersburg. The academy also received Castrén’s important ethnographic collections from Siberia. The materials kept in Helsinki have been bound into 33 mainly folio-sized volumes, which, over the years, have been preliminarily catalogued and microfilmed. Unfortunately, the work has never been professionally completed, which is why the volumes still offer surprises to those delving into them. For the new series of publications, the Finno-Ugrian Society has mobilized a representative team of experts. The volumes, published in a free order, are to be divided into three sections: Linguistica, Realia and Personalia. The Linguistica section will contain Castrén’s grammatical and lexical data on all the languages he documented. The Realia section will contain his notes on extralinguistic realities, including ethnography, folklore, mythology, archaeology, history and geography. Finally, the Personalia section will contain his letters and travelogues, as well as a biography with a full bibliography of his works. The contents of all the volumes will be annotated on the basis of today’s level of scholarship. In this connection, it may be recalled that large parts of Castrén’s materials, including, in particular, those dealing with subsequently extinct languages, are the only extant documents on the topics they deal with. English was chosen as the language of this series in order to give Castrén’s oeuvre the visibility it deserves among the international and Anglo-Saxon readership for whom English is the first language of scholarly communication. The Swedish and German editions, published in the 19th century, will, of course, retain their historical value, but they are inevitably losing their relevance as sources of primary data. For practical reasons, though perhaps unfortunate for some readers, certain parts of the primary material in our new series will be made available only in the original languages, that is, mainly Swedish. This is particularly the case with Castrén’s letters and travelogues. Even so, the present series will provide a basis for the future translation of these materials into other languages, including English. Juha Janhunen 8 �Archaeologica et historica & Universitaria: Editor’s Foreword Editor’s Foreword This volume launches a critical edition of Matthias Alexander Castrén’s writings, Manuscripta Castreniana series. It contains Castrén’s archaeological and historical writings as well as texts connected to his activities as a university teacher, except for whole series of lectures that will be published separately. The first steps towards realizing this volume were taken in 2009, but most of the work was done in 2013–2014 and 2016–2017, in parallel with editing Castrén’s travelogues. There are five texts of archaeological or historical character and two longer university texts as well as some shorter notes presented by Castrén in the University Senate. The archaeological and historical texts have all been published before. So are the two longer university texts consisting of lectures, but Castrén’s addresses in the University Senate have not been printed anywhere until this volume. They are valuable in shedding interesting new light on his views on the task of the academic community in society. The texts have been edited on the basis of the original manuscripts, where available. The preserved manuscripts can be found in the collections of the National Library of Finland and the University of Helsinki Central Archives. The aim has been to reconstruct the final version by Castrén. The changes made by him have been shown in the marginal notes except for the cases when he has only corrected a miswriting. If the manuscript has been lost, the earliest printed publication has been used. The notes have also been used to provide texts with explanations. Experts of different fields have taken part in writing the commentary to the archaeological and historical part of the volume; every note with commentary is signed with the commentator’s initials. The volume has been structured in parts, as follows: the archaeological and historical writings with an introduction and followed by indices, and the university texts with their indices. Instead of a separate introduction, the contextualizing information for the university texts is provided alternating with Castrén’s own writings. Castrén’s archaeological field notes are found in his travel diaries and will be published in connection with them, hopefully in 2018. Cyrillic-written names have been transliterated according to the scholarly standard, except for names that have an established spelling in English (Yenisei, Solovetsky). If it has not been possible to identify a place mentioned by Castrén, his own spelling is used in italics. I express my gratitude to everybody who has helped me in the editing process, as well as the Finnish Cultural Foundation (Suomen Kulttuurirahasto), the Kone Foundation (Koneen säätiö) and the Finno-Ugrian Society itself whose funding has made the work possible. In Riihimäki, May 2017 9 The editor �Archaeologica et historica & Universitaria: Editor’s Foreword Explanation of technical signs <> an unclear or illegible word or expression; the length of the illegible word is shown with <----> [] parts of words abbreviated by Castrén italics ǁ 1. (in the marginal notes), the final version, followed by the outstricken version(s) – In cases of expressions consisting of more than one word, the note number referring to text critical notes is mostly put after the first word, but if the first word is provided with a commentary, it can be found after the last word of the expression. ~ an unaltered part of the sentence or expression 10 �Matthias Alexander Caﬆrén Archaeologica et historica Archaeological and Historical Writings E d i t e d a nd e d i t or i al co m m e nts by T i m o Sa l m i ne n Commentary by Juha Janhunen ( JJ), Paula Kokkonen (PK), Karina Lukin (KL), Janne Saarikivi ( JS), and Timo Salminen (TS) �Archaeologica et historica     Castrén 1843; 1858c. Castrén 1844; 1858a. Castrén 1849; 1858b. Castrén 1870a; 1870b. M.A. Caﬆrén’s Araeological and Hiﬆorical Studies: An Introduion T i m o Sa l m i ne n Castrén’s archaeological and historical publications Matthias Alexander Castrén’s body of work includes three articles published during his lifetime that are considerably historical and archaeological in character. In addition to these, there are two texts that were published posthumously. The article Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan [Extract of the Solovetsky Monastery Chronicle] was originally published in the journal Suomi in 1843 and was later published again in the fifth volume of Nordiska resor och forskningar.1 Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud [Notes on Zavoločeskaja čudˈ] was published both in Suomi and NRF V in 1844.2 Hvar låg det Finska folkets vagga? [Where was the Finnish people’s cradle?] appeared in Litterära soiréer i Helsingfors under hösten 1849 and in NRF V.3 Förslag till en undersökning af de in Finland befintlige grafkumlen [A proposal for an investigation of the grave-mounds in Finland] and Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel i den Minusinska kretsen [On kurgans or so-called Chud mounds in Minusinsk district] were not published until after Castrén’s death in NRF VI.4 No other unpublished manuscripts of this type have been found in Castrén’s archives. Because these texts present quite different types of scholarly problems, they do not form a coherent whole and can be compared with each other only to a limited extent. In this introduction, a short summary of their aim is sketched, along with a brief analysis of their context in scholarly and ideological history. Castrén lived during a period when the differentiation and specialization of different disciplines was going on. This is reflected in his writings, wherein elements of history, archaeology, ethnology, geography, and linguistics are in constant dialogue with each other and synergistically interact to form the final conclusions. Castrén approached history and archaeology, as well as linguistics, from ethnological point of view. He used the historical and comparative method that had become established in German and Scandinavian research by early 19th century. He followed international models, 12 �Introduction like that of August Ludwig von Schlözer (1735–1809), and domestic ones, like Anders Johan Sjögren’s (1794–1855), that continued the Völkerkunde/Ethnologie tradition of searching for the origins of different peoples through a comparative methodology. However, Castrén seems to have assumed, like Johann Gottfried Herder (1744–1803), that peoples are primordial entities, whereas Schlözer considered them merely as taxonomic units. Especially fundamental for Castrén was the idea of a “national spirit” reflected in language and all aspects of culture. More specifically, Castrén was committed to the tradition of Finno-Ugrian research initiated during the previous century.5 Although Castrén’s archaeological activities were launched primarily under the auspices of the Imperial Academy of Sciences, he also had a personal interest in researching prehistoric archaeological remains. The latter can be seen in his travel reports from Lapland and Karelia in the 1830s (see the first volume of travels in this series). On the institutional level, his work belonged to the Russian tradition of collecting information about the remote parts of the empire. This institutional framework was based, in fact, on a German ethnological tradition that was introduced into Russia by several German-born scholars who were hired by the Academy of Sciences to travel in Siberia. The idea of an academy of sciences was also adopted from the German world by Emperor Peter I. Castrén’s own contribution was to add a Finnish national(ist) layer on this German/Russian foundation. In all respects, he was continuing the European tradition of exploration.6 It was merely his emphasis that varied according to this theme. Castrén and the prehistory of Siberia Castrén’s archaeological writings are mainly based on the fieldwork that he carried out during his last expedition in Siberia. All his other excavations and surveys of archaeological sites were marginal and did not result in significant publications, although some were mentioned in his travel descriptions. Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel deals with the kurgans (burial mounds) that Castrén excavated mostly in the upper course of the Yenisei River7 between 1847 and 1848.8 He also draws on information he had collected from administrative officials in Siberia. Castrén wrote this work after returning home from his expedition but it was not published during his lifetime. The kurgans had already been excavated from the 1710s by several travellers and scholars including Philipp Johann Tabbert (von 13     Vermeulen 2015: 1, 5, 306–310, 316, 321–323; Korhonen 1986: 64–66; Branch 1973: 23–32; Nisbet 1999; Ahola – Lukin 2016: 43–46. Vermeulen 2015: 28–29, 47–58; Korhonen 1986: 64–66; Salminen 2003b: 38–40. The Russian (Cyrillic script) names are transliterated according to the scientific transliteration standard of Cyrillic transliteration except for such place-names that already have an established spelling in English like Yenisei or Solovetsky. These excavations are published and analysed in greater detail as a part of Castrén’s travel diaries in a later volume of this series. �Archaeologica et historica     Белокобыльский 1986: 7–54; see also Ahola – Lukin 2016: 36–37. Above all these include Strahlenberg 1730: 312–317, 336– 337, 356–358, 362–371, 410–412; Gmelin 1999 [1752]: 286–291; Pallas 1773: 608–610; 1776: 357– 362, 384–387; Степановъ 1835; Спасскiй. 1818. In Miller 1999: 503–539 two of G.F. Müller’s archaeological writings from Siberia have been published, but they did not appear in print during his lifetime and Castrén was probably not familiar with them. Trigger 2006: 121–138. Nilsson 1838–1843: 85–93. Strahlenberg, 1676–1747), Daniel Gottlieb Messerschmidt (1685– 1735), Johann Georg Gmelin (1709–1755), Gerhard Friedrich Müller (1705–1783), and Peter Simon Pallas (1741–1811).9 Castrén’s archaeological work would have hardly been possible without the work of his predecessors, although the literature containing earlier archaeological observations is sparse.10 Gmelin, Müller, and a little later Pallas, gave this work a more scholarly tone that its early pioneers were lacking. Castrén challenges the typologies made by Gmelin, Müller, and Pallas and his conclusion is that the relationship between the burial mounds and the sought-after Finnic ancestors is uncertain, and even improbable. Instead, he connects them with the Kyrgyz people of the region. Compared with the fact that he eagerly lists Finnish-sounding place-names from the upper course of the Yenisei in his article Hvar låg…, he was somewhat unsure of the potential to use the archaeological remains as source material. This uncertainty can be traced to the fact that archaeology itself was only just emerging as an independent discipline and did not yet have an established theoretical and methodological basis.11 The questions that Castrén posed were completely new in the Siberian context. Gmelin and Pallas had attempted to divide the burial mounds into groups by constructing a typology of them on the basis of their location in the topography of the steppe and mountains. Pallas also claimed that kurgans reflected the relative wealth of the population that constructed them as well as the social status of the individuals who were buried therein. This would not have been the case had he assumed that all kurgans from Siberia and European Russia belonged to the same people. Castrén supplemented his own archaeological field observations with folklore he had collected among locals or read in literature. There was no real means to establish a relative, not to speak of absolute, chronology for archaeological remains before the 1860s, which led Castrén to experiment with different methods of dating the graves according to their appearance and other superficial characteristics. In this respect, he followed the general trend of his time such as the Swedish zoologist and ethnologist Sven Nilsson (1787–1883) who attempted to date archaeological remains and finds through a systematic comparison of them, in addition to making stratigraphic and other geological observations. With them he could reach relatively accurate conclusions, e.g., concerning the end of Stone Age in Scandinavia.12 Castrén cites Nilsson, which proves that he was familiar with his work and used it as a model. Castrén’s archaeological fieldwork will be analysed in greater detail in connection with his travel diaries in a future volume of this series, which also contains the archaeological notes he made during his voyages. 14 �Introduction The excavations that Castrén made in Siberia also brought about a research agenda that Castrén submitted to the Imperial Russian Geographical Society in 1851 in order to investigate the grave mounds or, rather, cairns that he knew about in Finland. Förslag till en undersökning af de i Finland befintlige grafkumlen applies the experience that Castrén had gained both in Finland in the late 1830s and Russia and Siberia in the next decade. His assumption was that through comparative study it could be discovered whether the graves in both regions are the remains of the same people (in his interpretations, the Finns). This type of synthetic question would not have been possible without the fieldwork that Castrén had conducted in Siberia. In Finland’s case, there was earlier research about the cairns that has been carried out in the 17th century and collected for the Antiquities Collegium of Sweden. In his travel description of Lapland from 1838, Castrén cites Christfrid Ganander’s (1741–1790) observations from Ostrobothnia, published in 1782 (see later in the volume of Castrén’s travels in this series).13 The research plan was never realized in the form that Castrén had outlined, due to the fact that the development of archaeological methodology made it outdated within a couple of decades. Ethnic questions in themselves remained central to archaeological research until around 1900. A substantive analytical criticism of this methodology arose during the first decades of the 20th century and, finally, it fell out of fashion entirely after the Second World War. Furthermore, because Castrén did not have a means to date the graves, he lacked the necessary chronological basis to realize his own research plan.14 Hvar låg det Finska folkets vagga? is a synthesis of Castrén’s studies in Siberia. It is a lecture in which Castrén continues to explore the question of the whereabouts of the original homeland of the Finnish people. No actual archaeological material evidence is cited, but the lecture is an essential source to understand the conclusions that Castrén makes on the basis of linguistic and folkloric observations. Castrén’s most important predecessors are Julius von Klaproth (1783–1835) and Carl Ritter (1779–1859), whose works on the topic Castrén cites. He mentions, above all, their interpretation of the ancient Turks’ wandering to their present-day areas of habitation after the Great Flood.15 Considering the Finns’ relationship with Turks, Castrén concludes that the origins of the Finns should also be sought in the Altai and Sayan Mountains of southern Siberia. The main message of the lecture can be found on the ideological level: according to Castrén, Finns must achieve a respected name in history for themselves through their own work instead of chasing unrealistic aspirations to find exalted roots or ethnic relatives 15    Nordman 1968: 11–14. Cf. Aspelin 1875: esp. 57–62; Trigger 2006: 211–216, 235–241, 248–261. On the deluge myths, see Dundes 1988. �Archaeologica et historica     On the ideological problems connected to Mongol relatives, see Kilpeläinen 1985: 169, 189; Kemiläinen 1993: 107–110; Sommer 2016: 155. See Korhonen 1986: 60–61. Korhonen 1986: 60; Salminen 2003a; 2003b; 2009. Aspelin 1875; Aspelin 1877. to help them.16 From today’s point of view, the whole lecture can be characterized as a fantasy rather than as a scholarly synthesis17, and Castrén even exceeded the bounds of empirical research in his own time. Building on this synthesis, several later attempts were made to reconstruct a more detailed and analytical picture of the ancient past and original homeland of the Finns, based on linguistics, ethnology, and archaeology. Finnish researchers in the second half of the 19th century were inspired to go to Siberia to search for the assumed prehistoric ancestors of the Finns. Although its basic premises turned out to be false, it had an immense influence in launching a research agenda that had international importance, particularly in research about the Turkic inscriptions of southern Siberia.18 Castrén had not consciously adopted the idea that clues about “national spirit” could be found in artefact material, similar to how he sought them in language and poetry. In Finnish archaeology, this idea was introduced by Johan Reinhold Aspelin (1842–1915) in the 1870s , who built on Scandinavian comparative methods in archaeology.19 Castrén actually formulated it, however, in his proposal of 1851, in which he laid ground for Aspelin’s work to seek by means of archaeology the Finnish wandering from their original home to the west. Early history of Finns in European Russia Another area of interest expressed in Castrén’s archaeological and historical writings is the early history of the Finns in European Russia. Here he directly built upon the work done by A.J. Sjögren in the 1820s and 1830s and also was in dialogue with some other earlier researchers. Anteckningar om Savolotscheskaja Tschud is a synthetic overview, dealing with the early history of a people that Castrén interpreted to be Finnic. Castrén wrote the article after his 1842 travels in the Arxangelˈsk Governorate and it was published in 1844. The concept of zavoločˈe, referred to in the title, means behind the volok, or portage – a path across which boats had to be transported while travelling from one river system to another. The Zavoločeskaja Čudˈ people are originally mentioned in the Russian Primary Chronicle, or so-called Nestor’s Chronicle. Here Castrén analyses the area of northern European Russia, especially focusing on Karelia and the surroundings of Arxangelˈsk. In this research, as in his Siberian research, Castrén combines historical and linguistic material, as well 16 �Introduction as some archaeological observations of his own, to gain an image of what kind of people the Zavoločeskaja Čudˈ were and where they lived. Castrén’s work is linked to a long tradition in both Russian and western research. The Italian author Julius Pomponius Sabinus (Pomponius Laetus, 1428–1498) had discussed the question of the Zavoločeskaja Čudˈ in his commentary on Virgil’s (70–19 BCE) work in the late 15th century, and the mystery of their origins had been discussed by several other scholars too: most notably by Vasilij Nikitič Tatiščev (1686–1750), A.L. von Schlözer in his commentary on the Primary Chronicle, and Aron Christian Lehrberg (1770–1813).20 Later, A.J. Sjögren expressed his thoughts on the issue21 and Castrén concluded that Sjögren’s material allowed him to define the borders of the ancient areas of habitation of the Finnic peoples in northern Russia. If Sjögren’s research had been the most prominent on this topic since the 1820s, Castrén’s research took the leading role after it had been published.22 Today, the Zavoločeskaja Čudˈ are assumed to have been a Baltic-Finnic tribe or group of tribes in the Dvina River basin. Thus, today’s understanding of them is still quite close to the one proposed by the early 19th century scholars.23 In the Russian tradition, the Chuds – both the Finnic and the mythical ones – represented an Otherness that Sjögren and Castrén borrowed to construct a narrative of an assumed Finnic past. Simultaneously they were a rhetorical device for Russians to look at the history of Russia through the eyes of the Other, while for Finns they represented an Other due to their distinctness from today’s Finns, in a way that could be considered a third Otherness.24 Castrén’s essay Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan is completely different from the rest. It is not an analysis but rather an overview of material for subsequent, more analytical approaches to 16th and 17th-century history. Published in 1843, the text was written immediately after Castrén’s visit to Solovetsky Monastery in 1842 (see the 1841–1844 journey in a volume of travels in this series). In the 18th century, critical source analysis had gained a considerable international significance in historical research, an approach used by A.L. von Schlözer, Castrén’s model in several respects.25 The main representative of historical studies in Finland in Castrén’s time was Gabriel Rein (1800–1867), who had published a chronology of the history of Finland up to 1523 as two academic dissertations in 183126, and Castrén’s Solovetsky Chronicle forms, to some extent, a regional continuation of it. Castrén’s survey is not, however, a real critical source analysis but occupies a place between source analysis and more explanatory accounts of historical material. Most importantly, Castrén did not use primary archival materials from the 17        Schlözer 1802b: 39–44; Lehrberg 1816: 29, 32–34. Sjögren 1832a: esp. 268–276; Sjögren 1832b: esp. 493–496. Branch 1973: 190–196, 263; Korhonen 1986: 46. Рябинин 1997: 113–148; Saarikivi 2006: 29. On construing Otherness in ethnography and its roots in evolutionism and colonialism, see Fabian 2014: 12–20. Kemiläinen 1983: 50–52; Rytkönen 1983. Rein 1831. �Archaeologica et historica   Jussila 1983: 128–129. Klinge 2012: 118, 146, 217. monastery but only the most recent publication of the history of the monastery, based on its chronicle. Despite Castrén’s shift in source material and methodology, in this essay he was continuing his earlier search for a demarcation line between Finns and Russians. The scope of his research was the areas where the Swedish-Russian border remained vaguely defined in the 16th century. Thus, the article can, in a broad sense, be seen as another part of the construction of the same narrative that had been built around the prehistory of Siberia and northern Russia. Its scope is the 16th and 17th century history of Finnish-Russian relations in the north according to the notes in a published version of the Solovetsky Monastery Chronicle. Castrén as a historical thinker Castrén’s historical thinking was fundamentally based on the Romantic ideology of nations as main actors of history. On a practical level, Castrén was neither a historian nor an archaeologist in the presentday specialized understanding of these words, but he composed his interpretations by drawing from many different fields of study. Such polymathy is reflected especially in his articles on the Zavoločeskaja čudˈ and the original homeland of the Finnic peoples. This tradition had preceded Castrén, especially by such scholars as Schlözer, Ritter, and Sjögren, who, of course, each had their own emphases. Castrén’s relationship to contemporary and earlier Russian historiography was pragmatic. He cited Afanasij Mixajlovič Ščekatov (1753–1814), Nikolaj Mixajlovič Karamzin (1766–1826), and others when necessary, although he himself belonged to another tradition of research. According to Osmo Jussila, Karamzin wrote specifically about the state and Emperor, but not social history, also representing the Russian official nationalist view of history.27 In these respects, Castrén differs radically from him. In Castrén’s scholarly career, historical and archaeological writings belong to the years 1843–1851, i.e. practically the final phase of his career, during which he was attempting to build a coherent synthesis of the Finno-Ugrian past. This synthesis was never completed, however, due to Castrén’s early death in 1852. In a more general sense, constructing a new national(ist) view of the history of Finland and the Finns was fashionable only in the mid to late 19th century.28 Castrén supplied society’s demand, although he did not accept the most radical views of the younger Fennoman circles (see his university texts in this volume). Following the nationalist tradition, Castrén interpreted the past through a dichotomy of “us” and “the Others”, which, along with the idea of progress and the 18 �Introduction idea of a “national spirit”, were the main elements that Castrén’s interpretations of history and prehistory consisted of. The latter two appear above all in his longue durée syntheses of prehistory; in his shorter-term histories they remain marginal. One could assume his understanding of internal cultural development was a natural outgrowth of the concept of “national spirit”. Nevertheless, Castrén also acknowledged diffusion and external contacts as sources of development. In this way, he applied an international model to a specific object of study. However, this is only a superficial layer on his fundamentally nationalist way of thinking which appears in his understanding of grave types and his interpretation of the poetry of the peoples he is dealing with in his essay on the original homeland of the Finns. Castrén’s aim in all of his work was to define the Finns through their history and areas of habitation. His ideological roots in this respect lay in the Romantic philosophy of Johann Gottfried von Herder.29 Thus, his research questions were of an ethnic character. For Castrén, ethnic identity and language formed an inseparable pair, although in several of his writings he acknowledged the possibility that language could change without losing the essence of the original ethnic identity. Searching for a people’s origins meant, above all, seeking its original homeland and tracing its wanderings to the habitation areas where it is located in historical sources. The idea that material culture, language, and genetics are independent of each other and a change in one of them does not necessarily mean a change in another had gradually been established during the 20th century. Thus, no such original homelands can be discovered, as was believed during Castrén’s lifetime.30 Castrén did not found an actual tradition or school of history or archaeology. In the field of archaeology, theoretical and methodological development occurred so rapidly that the approaches of the 1840s became completely outdated within 20 years. Moreover, the theoretical departure points for research on Siberia were redefined by the 1890s.31 On the other hand, Castrén’s, as well as Gabriel Rein’s, attention to eastern sources of the history of Finland endured by showing the way to later researchers, the first of whom was Aspelin, who began his career as a medievalist before turning to prehistoric archaeology.32 Castrén’s significance for historical research and archaeology lies above all in the ideological model he set for later scholars and the questions he raised. This formed the basis of a tradition that continued until the 20th century. Even if the theoretical and methodological approaches and conclusions changed and the question of an original homeland lost its significance, the field research tradition launched by Castrén was carried forward. To some extent it has been even been revived in our own times.33 19      Nisbet 1999. See, e.g., Carpelan 2002: 202– 207. Salminen 2003c. Salminen 2003a. Salminen 2003b; 2003c; 2006; 2007; 2009. �Archaeologica et historica     The Solovetsky Chronicle was published in print for the first time in 1790. The second edition appeared in 1815, the third in 1833, and the fourth in 1847. In addition to these, its contents have been reproduced in a three-tome publication that came out in 1836 and was reprinted without changes in 1853. It seems that this is the edition that Castrén used. Спасо-Преображенский […] монастырь: Книжная лавкаб http://solovki-monastyr.ru/shop/category/ebooks/item/19/; Досиѳей 1833; Досиѳей 1836/1853. (TS). The manuscript has not been preserved. The article was originally published as Castrén 1843 and 1858c. The Solovetsky Monastery was founded in the early 15th century (traditional date 1436) on the Solovetsky Islands in the White Sea near Arxangelˈsk. Extant documentary sources begin in the late 15th century. It was also an important centre for domestic and international trade and, due to its walls and weapons, a strong military fortification in the area. In the 1920s and 1930s, it was used as prison and later in the Soviet era the islands were a military area. Since the early 1990s the monastery has been revived but most buildings are used as a museum. The monastery belongs to UNESCO World Cultural Heritage list. Спасо-Преображенский […] монастырь: Из истории обители, http://solovki-monastyr. ru/abbey/history/. Kirkinen 1970: 242–249; Luukko 1954: 243. (TS) Solovetsky is situated in the White Sea, the monastery main building at N65°1′29″ E35°42′35″ (ETRS89 geographical coordinates ~WGS84, defined according to Google Earth). (TS) 1 Utdrag ur Solovetska kloﬆer-krönikani 1 af M. A. Caﬆrén2 Klostret3 Solovetskojii har i Ryssland förvärfvat sig en vidsträckt ryktbarhet så väl genom sin ålder, sin rikedom och prakt, sitt herrliga läge, sina heliga män och de under, hvilka traditionen dem tillskrifver, som isynnerhet genom sina historiska minnen.4 I besittning af Hvita hafvets hela södra kust låg klostret i mera än tvenne secler i nästan oupphörlig fejd med sina oroliga Finska grannar.5 Äfven Svenskar och Norrmän, Danskar, Tyskar och sjelfva Ryssarne oroade stundom Solovetskoi, dess underlydande domäner eller skyddsorter. Ty såsom den vigtigaste ort vid hela Hvita hafvet efter Cholmogors6 fall allt intill Archangels genom Peter den Store grundade välmakt, måste klostret ej blott vaka öfver sina egna besittningar, utan det hade sig äfven ombetrott, i. Af denna krönika finnas flera editioner. Vi hafva begagnat den nyaste, utgifven i Moskva år 1836. ii. Klostret Solovetskoj är beläget på en af de Solovetska öarne vid Hvita hafvets sydvestra kust, omkring 60 verst från staden Kem. Klostret grundlades år 1129 af den hel[ige] Savvatij, men dess första kyrka uppbyggdes ungefär ett decennium sednare, då klostret äfven erhöll sin första af Novgorodska Erkebiskopen auctoriserade Igumen (Prior). 20 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  att skydda alla omkring hafvet belägna orter. Sistnämnda skyldighet medförde klostret rättigheten till ett slags herravälde öfver det nu så kallade Archangelska Guvernementet. Under Ryska Rikets dåvarande förhållanden egde alltså klostret en icke ringa politisk betydenhet. Mer än en gång måste Rysslands Tsarer söka bistånd hos de Solovetska fäderne och sjelf den Svenska Konungen Carl [IX]7 anhöll om deras vänskap. Men öfverhufvudtaget eger dock klostret sin förnämsta historiska märkvärdighet genom de strider det haft att kämpa med dess Finska gräns-folk. För Finland äro väl dessa strider ej af någon stor politisk betydelse, men i betraktande af Finnarnes mindre bullersamma lynne8, torde det ej vara utan intresse att äfven se dem träda utom sin naturliga, åt fredens yrken egnade, tysta verksamhet och oförväget kasta sig på äfventyrets farliga stråt. Ty om äfven den Svenska politiken en och annan gång ledt och underhållit ifrågavarande fiendtligheter, så voro de dock vanligtvis föranledda af äfventyrare-andan, roflystnaden, hämndbegäret och andra dylika för Finnarnes innersta väsen främmande bevekelsegrunder. Under den Solovetska helgedomens första tillvaro omtalas i krönikan inga deremot rigtade anfall. Sannolikt ströfvade Finnarne äfven då inom det Ryska området, likasom å andra sidan Ryssarne inom det Finska9; men det har sällan bekymrat de heliga klosterfäderne, hvad som tilldrager sig utom deras lilla verld, och så länge de Solovetska fäderne hvarken     21 There was a more or less constant state of war between Sweden and Russia, especially during the 15th-century expansion politics of Sweden. A local truce was finally signed between the monastery and Sweden in 1614 and thereafter a Swedish-Russian peace treaty was signed in Stolbova in 1617. Kirkinen 1970: 246; Kirkinen 1994: 45 (TS). The gorodišče of Xolmogor was situated at the River Dvina. After founding the town of Arxangelˈsk on the coast, it gradually lost its significance. Xolmogor has not been archaeologically excavated, and its surroundings were largely been destroyed by later settlement. The location of the present-day village of Xolmogory is N64°13′30″ E41°39′0″. Ясински – Овсянников 1998: 89. (TS) Castrén 1843 & Castrén 1858c: XI. Carl IX (1550–1611) was regent [Riksföreståndare] of Sweden from 1595 to 1604 and King of Sweden from 1604 to 1611. Nenonen – Teerijoki 1998: 198–199. (TS) Castrén also refers to the assumed Finnish folk character in several other texts of his. Its basic elements were established on a Herderian basis and discussed by several scholars in the 1830s and 1840s. Häkkinen, K., 2006; Tiitta 1994: 239–241. Sommer 2012: esp. 22–30 has, however, emphasized the difference between the idea of a unified and thus artificial national language from the original Herderian idea of language as an integral part of national character. (TS) There was a war taking place between Sweden and Russia from 1570 until 1595, and, in the north in particular, it was characterized by guerrilla warfare. Julku 1987: 298– 303. �Archaeologica et historica          Several guerrilla attacks were made from the east to the coast of Ostrobothnia in the second half of the 15th century and a state of open war prevailed between Sweden and Novgorod in 1495–1497. Attacks continued into the next century and a new war followed in 1554–1557. Luukko 1954: 243–255, 718–728 (TS). Ivan IV the Terrible (Ru. Иван Грозный) (1530–1584): Grand Duke of Moscow in 1533–1584 and the first Tsar of Russia. Nenonen – Teerijoki 1998: 844–845. (TS) A voevod (Ru. воевод) was an elected leader in Slavic countries. Зенченко 2006; Nenonen – Teerijoki 1998: 1155. (TS) Streltsy (archers, Ru., Sg. стрелец) were originally members of Tsar Ivan IV’s personal bodyguard and later served as general infantry soldiers. Рабинович 1976; Nenonen – Teerijoki 1998: 1107–1108. (TS) Arquebus, Ru. Sg. пищаль. Pood, an old Russian measuring unit (40 lispunds = 16,36 kg). Vologda is situated on the river of same name at N59°13′25″ E39°52′57″. (TS) A volostˈ was a local administrative unit, or municipality, in Russia. Большая российская энциклопедия 5: 671–672 (Волость). (TS) The construction of the wooden fortification began, according to the monastery chronicle, in 1578. Construction of the stone walls began in 1582 and was completed in their original form in 1594. Досиѳей 1833: 38–39, 46–47; Досиѳей 1853 I: 83–84. (TS) hunnit draga skatter inom sina murar eller lägga under sig vidsträckta besittningar, hade Finnarne ingen anledning att störa dem i deras andliga värf.10 För öfrigt blefvo ej de första fiendtligheter emot klostret föröfvade af Finnar, utan af Svenska och Tyska sjöfarare. Detta upplyses af en från Solovetskoj till Tsar Ivan Wasiljewitsch11 häröfver afsänd klagoskrift, hvari ifrågavarande sjöfarare kallas Свѣйскiе Нѣмци (utan tvifvel Svenskar) och Амбурци (Hamburgare). Nämnda klagan hade den påföljd, att till klostret skickades från Moskva en Vojevod12 med 10 Sträljtser13, 5 styckjunkare samt en ammunition af 5 kanoner (пищали14) och 100 gevär, hvartill kom en förstärkning af 4 kanoner, 200 kulor och 115 pud15 krut från Vologda.16 Nyssnämnda Vojevod fick sig anbefalldt, att från närbelägna voloster17 taga 95 man och af dem inöfva 90 till Sträljtser samt 5 till styckjunkare. Till befästande af klostret uppbyggde han deromkring år 1579 en ostrog af träd.18 ”Samma år”, förtäljer kloster-krönikan, ”inföll ett talrikt antal Kajanska Nemtseriii i Kemska19 volosten samt anställde der en stor ödeläggelse. En träffning, hvari Vojevoden Oseroff20, underlägsen i styrka, inlät sig med fienden, lände Ryssarne till nackdel. Soldaterne, ovana vid skjutgevär, blefvo jemte Vojevoden nedgjorda”. Härefter skickades till klostret en annan Vojevod21, som fick under sitt befäl 100 man, med hvilka han beordrades att iii. Нѣмецъ, Tysk, betecknar ännu i dag hos den lägre folkklassen i Ryssland utlänning öfverhufvud. 22 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  sommartiden skydda klostret, men under vintern ligga vid några klostret underlydande voloster nära gränsen.22 Följande året 1580 skedde ett nytt anfall, som Kajaniterne, 3000 man till antalet, vågade emot ett fäste i [Rugoserska] volosten23. De sökte med storm intaga fästet, men blefvo med stor förlust tillbakaslagne, sedan de i tre dygn hållit nämnda fäste i belägringstillståndiv.24 Tvenne deras anförare blefvo dödade, ett stort antal af manskapet togs till fånga, belägringsverktyg, sköldar och andra vapen blefvo de segrandes rof.25 Under hela den tid, då Ivan Wasiljewitsch förde spiran i Ryssland, äro endast desse tvenne af Finnar föröfvade fiendtligheter omständligen beskrifna, men derjemte omnämnes i allmänhet, att Finnarnes täta anfall (частыя нападенiя) under denne Furstes regering förmått hans efterträdade Tsar Feodor Ivanovitsch26 att tänka på det värnlösa klostrets beskydd. I följe af hans befallning uppbyggdes kring klostret en stenmur med åtta torn. Byggnaden utfördes under loppet af tio år, planen dertill uppkastades af en krigserfaren Munk vid namn Trifon och arbetet leddes af en Vojevod samt andra kunnige män från Moskva. – Vid samma tid blef äfven i Sumska volosten27, som lydde under klostret, uppbyggd en ostrog af träd, hvilken omgafs med jordvallar. Alla dessa anstalter verkställdes på bekostnad af klostret, som det äfven ålåg att underhålla en bevakning iv. En äldre krönika uppgifver, att sjelfva slaget varat i trenne dygn. 23         Kemˈ (Ru. Кемь, Fi. Kem[i]) is situated ca. 60 km west of Solovetsky on the western shore of the White Sea in the estuary of the river Kemˈ, N64°56′56″ E34°36′58″. (TS) Mixail Ozerov. Досиѳей 1833: 39. Andrej Zagrjažskij. Досиѳей 1833: 39. See also Luukko 1954: 735–738. (TS) Meaning Rugozero (Ru.)/Rukajärvi (Fi.) in the present-day Karelian Republic at N64°4′51″ E32°46′43″. EKI Place Names Database, http:// www.eki.ee/knab/knab.htm. Castrén 1843 & Castrén 1858c: Brugoserska. According to Досиѳей 1853 I: 81 this happened “in Vrugozero on the border of Finland” but according to Досиѳей 1833: 40 in Kemˈ. (TS) Accoding to Досиѳей 1853 I: 81 the siege lasted for three days, and Досиѳей 1833: 40 claims that the battle lasted three days. (TS) There were Russian-Karelian raids into Ostrobothnia almost every year in the 1580s. Luukko 1954: 739–762. (TS) Fedor Ivanovič (1557–1598), son of Ivan IV, was Tsar of Russia in 1584– 1598, but the empire was actually ruled by his brother-in-law Boris Godunov (1552–1605) who succeeded him as Tsar in 1598–1605. Kaila 1910; Nenonen – Teerijoki 1998: 687. (TS) Suma (Sumsk, Sumskij posad) is located on the western shore of the White Sea south of Solovetsky at N64°15′19″ E35°25′7″. EKI Place Names Database, http://www.eki. ee/knab/knab.htm. (TS) �Archaeologica et historica          Kovda (Ru.)/Kouta (Fi.) on the western shore of the White Sea at N66°41′31″ E32°52′8″. EKI Place Names Database, http://www.eki. ee/knab/knab.htm. (TS) Umba is on the Kola Peninsula at N66°40′31″ E34°18′27″. EKI Place Names Database, http://www.eki. ee/knab/knab.htm. (TS) Keretˈ (Ru.)/Kieretti (Fi.) on the western shore of the White Sea at N66°16′33″ E33°33′33″. (TS) Pan Sevastˈjan Kobelˈskij and five Lithuanians, Ivan Mixajlov Jaxontov with boyar children, centurion Semen Jurˈenev with one hundred Moscow archers. Досиѳей 1833: 43. Boyars were the highest rank of soldier and counsellor class in Russia. Nenonen – Teerijoki 1998: 1026. (TS) This campaign to Finland is not related in Досиѳей 1833: 43–44. (TS) The Oulujoki runs into the Gulf of Bothnia at N7211981 E428792 (N65°1′26″ E25°29′19″). The coordinates of Finnish places have been determined according to the ETRS-TM35FIN system in MML karttapaikka, https://asiointi. maanmittauslaitos.fi/karttapaikka/. They have been given also as latitudes and longitudes according to ETRS89 geographical coordinates (~WGS84). (TS) The Siikajoki discharges into the Gulf of Bothnia at N7193884 E392194 (N64°51′7″ E24°43′34″). (TS) Luukko 1954: 760 also agrees that Kolokolsk means Kello. (TS) Fi. Liminka. Liminka is situated south of Oulu on the western coast of Finland. There was never a castle there, but both the church and a considerable portion of the villages in Liminka were destroyed by Russians in their attack of 1589. Vahtola 1991: 170–171. (TS) af minst 100–130 Sträljtser, af hvilka ena hälften skulle försvara Solovetskoj och den andra skydda ostrogerna Suma och Kem samt hålla utposter vid gränsen. Medan slika skyddsvärn och försvarsmurar upprestes emot Finnarne, underläto ej desse att midt i verket ofreda fienden. Sålunda omtalar krönikan, att Svenske Finnar, af gammalt hat till Ryssland och för att hämnas ett ströftåg, som man från de Solovetska volosterna år 1589 anställt mot staden Kajana, nästföljande år inföllo öfverallt (повсемѣстно) inom Ryska området. ”Kommande med båtar utför floden Kouda, 700 man starka, härjade de och uppbrände i Kolska kretsen volosterna Kouda28, Umba29, Kieretti30 och andra vid hafvet belägna byar, inföllo derefter i Kemska volosten och plundrade der alla boningar. Härpå begåfvo de sig tillbaka uppför floden Kem.” I anledning häraf sändes till klostrets försvar nya Vojevoder31 med femhundrade man. Desse stodo hösten 1590 vid Solovetskoi och förfogade sig derefter till sitt vinter-qvarter i Karelska volosten Schuja. Härifrån32 tågade några Vojevoder i spetsen för 1300 man emot det Finska gränslandet, plundrade alla boningar vid floderna Oula33 och Sigovka (Siikajoki)34, härjade volosterna Ostroffsk (Carlö, Hailuoto?) och Kolokolsk (Kello by?)35 samt intogo med storm ostrogen i Limingå36 (Леменгинскiй острогъ). Härpå nödgades de återvända, emedan de befarade, att Finnarne under deras frånvaro kunde råka på infallet att utöfva vedergällnings-rätten inom Ryska området. I sjelfva verket hade desse under vintern 24 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  företagit ett härjningståg, som sträckte sig ända upp till Lapplands nordligaste gränser. Om nämnda tåg innehåller kloster-krönikan följande: ”Oroliga och illasinnade Finländare, lågande af ny hämndlystnad, uppbrände och i grund förstörde Petschenska klostret37 i närheten af staden Vardöhus, dödade klostrets Igumen Gurij, Munkar och verldsliga män, samt bortförde kyrkans och klostrets egendom. Tredje dag Jul anryckte fienden emot Kolska ostrogen38, men de belägrade innevånarne gjorde ett utfall och barbarerne blefvo i grund slagne. Sextio bland dem dödades och de öfriga aflägsnade sig skyndsamt med båtar på Tuloma elf39. Derefter blef det Petschenska klostret på Tsar Feodor Ivanovitschs befallning innan kort återuppbygdt i sjelfva Kolska ostrogen.” Nyssnämnda nederlag afskräckte ej Finnarne att kort derpå förnya besöket. ”År 1592 den [20]40 September”, förtäljer krönikan, ”gjorde Finländare under anförande af Maurits (Маврусъ) Laurin och Öfverste Hans (Гавнусъ Иверстинъ) ett förtvifladt anfall emot alla vid hafvet belägna orterv. De understöddes denna gång af Nemtser från andra sidan hafvet (Svenskar). Man plundrade och uppbrände, så väl kronan, som klostret underlydande voloster ända till Sumska ostrogen. Saltsjuderier, brödmagasiner, fiskeläger blefvo plundrade; hästar och all annan boskap dödades. Många bönder bortfördes i fångenskap. Herrans tempel plundrades och uppbrändes. v. Desse herrar (Maurus och Gaunus) hunno med mycket på en dag. 25    The monastery of Pečenga (Ru.)/Petsamo (Fi.) is located at N69°32′40″ E31°12′49″. It was founded in 1533 and, after the attack and destruction of 1589, it was moved to Kola. The monastery was closed in 1764. Leo 1999: 433–434. (TS) The castle and later town of Kola (Ru.)/Kuola (Fi.)/Kuâlõk (SaaS)/Guoládat (SaaN) at N68°52′56″ E33°1′9″. Kola is firstly mentioned as a rural settlement in the middle of the 16th century. Construction of the castle began in 1583, and Kola gained town privileges in 1780/1784. Никонов 2009. (TS) The Tuloma (Ru.)/Tuuloma (Fi.) discharges into the Barents Sea on the southern coast of the Kola Peninsula at N68°48′57″ E32°42′6″. (TS) Castrén 1843 & Castrén 1858c: 29. Corrected according to Досиѳей 1853 I: 91, although there is not and cannot be any evidence proving that one or another of these dates is actually correct. (TS) �Archaeologica et historica      The campaign of 1592 was led by Sven Bagge. Gavnus (Hans) may mean Hans Michelsson who took part in it. Luukko 1954: 776– 779. (TS) Castrén 1843 & Castrén 1858c: Ivan Feodorovitsch. Cf. Досиѳей 1853 I: 92–93. Not mentioned in Досиѳей 1833: 45. Dosifej seems to refer to what was to be border between Russia and Sweden from 1595 on. Before that there was no fixed border in the north. This shows also that Dosifej had formulated the chronicle relation using concepts of his own time, and Castrén followed him in this respect. (TS) Castrén 1843 & Castrén 1858c: Ivan Vasiljevitsch. Vasilij IV Šuiskij (1552–1612, Tsar in 1606–1610) was the last Tsar of Russia who was descended from the claimed founder of Russia, Rurik. Poles captured him and kept him imprisoned in a monastery in Poland until his death. Nenonen – Teerijoki 1998: 1141. (TS) The false Dmitrij (d. 1606) was a seeker of power who presented himself as a son of Tsar Ivan IV. He was Tsar in 1605–1606. Nenonen – Teerijoki 1998: 1138. (TS) Till lågornes rof lemnades byarna omkring Sumska ostrogen. Man anryckte med djerfhet mot sjelfva detta fäste, men mötte icke allenast ett manligt motstånd, utan klostrets Sträljtser gjorde i förening med bönderne ett utfall, lefvererade en blodig drabbning och drefvo fienden innan kort på flykten. På den fiendtliga sidan blef befälhafvaren dödad, många Nämtser stupade, andra togos till fånga.”41 Till skyddande af sina nordliga gränser emot dylika fiendtligheter, anbefallte Tsar [Feodor Ivanovitsch]42 ibland annat, att en ny ostrog skulle uppbyggas i Kemska volosten, så nära gränsen som möjligt.43 Till Solovetskoj sände han från Moskwa många Vojevoder, 200 Sträljtser, 90 kosaker, samt dessutom en ansenlig krigshär, bestående af Serber, Voloschaner och Litwer. Denna här förökades ännu med rekryter från Dvinska området och klostrets voloster. Härpå företogs ett ströftåg emot staden Kajana, som jemte många andra orter blef härjad och ödelagd. Under nästföljande tiderymd omtalas i kloster-krönikan inga hvarken från Ryska eller Finska sidan föröfvade fiendtligheter. Snart trädde äfven Ryssland och Sverige i vissa politiska förhållanden till hvarandra, som icke allenast måste för en tid undertrycka det enskildta agget emellan gränsboerne, utan äfven förmå de våra att träda i fredliga underhandlingar med klostret. – Carl den IX hade nemligen förbundit sig att bistå [Vasilij Ivanovitsch] Schuiskij44 emot den falska Dmitrij45. Nu var det för Carl 26 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  maktpåliggande att icke blott känna klostrets politiska tänkesätt, utan han sökte äfven förmå det att verka i enlighet med sina intressen. Att klostret äfven kunde det, var icke något tvifvel underkastadt. Så väl genom sin andliga hierarchie, som sitt politiska inflytande beherrskade klostret, såsom redan ofvanföre anmärktes, hela den omkring Hvita Hafvet belägna nejden, således äfven en del af det rika och mäktiga Dvinska landet. Ehvart klostrets tänkesätt alltså lutade, antingen för Schuiskij och den med honom förbundna Svenska Konungen eller för den falska Dmitrij, kunde det blifva en lika mäktig bundsförvandt, som en farlig fiende. I synnerhet måste Carl befara, att klostret, i fall dess afsigter voro stridande mot hans intressen, skulle uppbjuda all sin förmåga att oroa de Finska gränse-orterna, hvilka i slik händelse ej fingo utblottas. Men om klostret åter ville göra gemensam sak med honom och Schuiskij, ärnade han låta en afdelning af sina trupper förena sig med det manskap, klostret kunde bringa tillsamman. I det minsta ville han sända hjelptrupper till Ryssland genom de orter, som tillhörde klostret, och af det följande inhemtas, att icke engång detta lät göra sig utan klostrets medverkan. Dessa och dylika tänkesätt gåfvo anledning till en brefväxling, som under kriget fördes emellan Höfdingarne öfver Uleåborg46 och Kajana47 å ena sidan samt klostrets föreståndare å den andra. Vi vilje här i öfversättning meddela några af dessa bref, emedan de innehålla ett och annat om Finland, som ej kan lösryckas ur det 27  Fi. Oulun linna/Oulujoen linna. This castle was built in 1590 at N7211263 E427744 (N65°1′2″ E25°28′0″. Russians burnt it in 1715 and the remaining parts were destroyed in an explosion in 1793. Vahtola 1991: 171– 172, 293–294. (TS) Fi. Kajaani. The construction of the Kajaani Castle began in 1604 on an island in the river Kajaaninjoki but it was never fully completed. Russians destroyed it in 1716. Its location is N7122776 E535545 (N64°13′46″ E27°43′58″). Heikkinen 2004. (TS) �Archaeologica et historica     Isak Behm (d. ca. 1622) was known as a violent sea guerrilla but he was also the governor of Ostrobothnia who more or less founded the town of Oulu and the castle of Kajaani and organized a tax collecting system in the province. King Carl IX ordered him to invade and capture the castle of Suma on the Russian side of the border in 1609, but, due to practical difficulties, he did not fulfill the order and was therefore removed from his position. Luukko 2001. (TS) The province of Ostrobothnia. (TS) This letter does not belong to the chronicle itself but is quoted in Досиѳей 1853 I: 95–97. The event is mentioned, however, in the chronicle, Досиѳей 1833: 51. The person who translated the text sought to imitate the early 17th-century style of Swedish language. (TS) Here Castrén calls Dosifej chronicler, although it would have been more accurate to call him the author or editor of the geographical-historical description of the province. (TS) allmänna sammanhanget. Det första af nämnde bref är skrifvet af Isak Behm (Беемъ)48, som kallar sig Hans Kungliga Höghets Carl den IX:s Befallningshafvande öfver Uleåborg, Kajana och Österbotten49 (Улеборискiй, Каянскiй и Юстербойнскiй Державецъ). Brefvet är författadt på dålig Ryska och lyder, med förbigående af den vidlöftiga Kungliga titulaturen, på följande sätt:50 – – – Jag Isack Behm gör vetterligt för den stora Sumska Vojevodenvi 51, att jag erfarit, hurusom i Ryssland nu finnas tvenne Tsarer och Storförstar, ty några Magnater af de edra hålla med Vasilij Ivanovitsch Schuiskij, såsom Patriarchen, Metropoliten, Erkebiskoparne, Prostarne vid alla församlingar, Bojarer, Vojevoder, Djaker, Adelige, Bojar-söner, Främlingar (гости, utländska i Ryssland boende handelsmän) och Handelsfolket i hela Ryssland till Storförste; men andra finnas, hvilka förgätit tro och lag och sin korskyssning, de hafva förrått den gamla Herren och tagit någon annan, som de Dmitrej kalla, hvilken Polackar och Litwer fört i Ryska landet och ingen vet, hvad han är för en menniska. Derföre spör jag af dig, med hvem håller du – med Vasilij Ivanovitsch Schuiskij eller med Dmitrej, hvilken Polackar och Litwer till Tsar och Storförste vi. Denna sällsamma titel tilldelas Solovetska klostrets Igumen, fader Antonij. Kronikscribentens anm. 28 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  öfver eder satt hafva? Men Metropoliten, Erkebiskoparne, Prostarne vid alla församlingar, Bojarer och Vojevoder, Djaker, Adelige, Bojar-söner, Främlingar och Handelsfolket i hela Ryssland, hvilka hålla med Vasilij Ivanovitsch Schuiskij, hafva skrifvit till vår Stormäktige Konung och hafva skickat sina sändebud till Hans Stormäktighet och begärt hjelp af vår Stormäktige Konung emot deras fiender; och vår Stormäktige Konung vill komma det Ryska Riket till hjelp emot deras fiender. Och nu har vår Stormäktige Konung skickat med stor styrka sin Krigshöfding Grefve Joachim Fredrik Mansfeld52, så ock sine Förstar och Anförare Jakob Pontus53, Axel Kurk54, Tönne Jöransson55 och Anders Boije56; desse skola komma Ryska Riket till hjelp med främmande och eget krigsfolk. Derföre vill jag visst veta af dig, med hvem du håller, och är du tillfreds med vår Stormäktige Konungs hjelp, men jag har vår Kungliga Höghets befallning och verkliga ordres, att jag med vår Stormäktige Konungs krigsstyrka skall komma dig till hjelp, men gif du mig tillkänna: hvem är din Tsar och Storförste, – och gif du mig tillkänna: vill du, att vår Stormäktige Konungs hjelp komma skall? – Skrifvet uti vår Stormäktige Konungs och Hans Kongliga Höghets arfstad Kajanaborg året efter Chr. f. 1609.     29 Joachim Friedrich Graf von Mansfeld zu Vorderort (1581–1623) was a German-born count and military commander in the Swedish service. Wikipedia: https://pl.wikipedia.org/ wiki/Joachim_Fryderyk_von_Mansfeld. (TS) Jacob De la Gardie (1583–1652), was the son of a French-born mercenary, Pontus De la Gardie (1520– 1585), with an illegitimate daughter of King Johannes III of Sweden, Marshal, who commanded Swedish troops in the war with Russia and was the Swedish peace negotiator in Stolbova in 1617. As an ally of Vasilij Ivanovič Šuiskij he and his troops marched to Moscow in 1610. He also took Novgorod in 1611 and compelled the city to elect Carl IX’s son Gustaf Adolf (1594–1632, later King Gustavus II Adolphus of Sweden) as their Tsar, but after the death of Carl IX, they changed their election to Gustaf Adolf’s brother Carl Philip (1601–1622). Eventually the Russians elected Mixail Fedorovič Romanov (1596– 1645) as the Tsar. Jacob De la Gardie held onto Novgorod until 1617. Syrjö 1997. (TS) Axel Kurck (1555–1630) was a Finnish-born military commander who served in several different offices in the late 16th and early 17th century He supported King Sigismund of Poland (1566–1632) in his war against his uncle, later King Carl IX, and was sentenced to death but not executed. He served later Carl IX. Syrjö 2001. (TS) Tönne Jöransson till Högsjögård, Governor of Turku Castle. Rundt 1989. (TS) Anders Boije (d. 1618) was a cavalry officer. Haggrén 2002. (TS) �Archaeologica et historica  Published in Досиѳей 1853 I: 98– 101. Härpå följde innan kort en skrifvelse af samma man och af enahanda innehåll. Brefvet är så illa affattadt, att öfversättaren vid några tillfällen nödgats afvika något från orden. Det lyder sålunda:57 – – – Jag Isak Behm låter dig veta, du store Munk i klostret Solovki, att jag förnummit, hurusom nu öfver Ryssen råda tvenne Storförstar; och några Ryssar hafva förgätit Gud och den ed, de svurit; de hafva affallit från deras rätta Herr Tsar och Storförste Vasilij Ivanovitsch Schuiskij och gifvit sig under en vid namn Dmitrij, hvilken det Lithowiska folket till Tsar öfver Ryssen satt hafver; och han säger sig vara Ivan Vasiljevitschs son, hvilken allaredan dödder är, och vill utrota den gamla Grekiska religion; andra hålla sig ännu vid det rätta och hylla sin rättmätiga Storförste Vasilij Ivanovitsch Schuiskij. Det fruktar jag: J byten så länge om Storförstar, att de Lithowske hugga hufvuden af oss alla, – så tänka de Lithowske: de vilja utrota den Grekiska religion och mörda alla Ryssar och lägga under sig hela det Ryska landet. Min stora och mäktiga Konung vill alla Ryssar väl och tänker hjelpa det Ryska Riket emot de otrogne Lithowske, så att de skulle få behålla sin gamla Grekiska religion, såsom tillförene, och han ämnar icke låta de Lithowske efter sin vilja göra det rättroende Ryska folket till sina fångar. Och 30 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  derföre har min stormäktige och allernådigste Konung, bevekt af de böner, som till honom sända blifvit af Eder Tsar och Storförste Vasilij Ivanovitsch Schuiskij och alla Ryssar i Ryska Riket, Metropoliter, Erkebiskopar och Bojarer och Vojevoder och Adelige och Bojar-söner och Handelsfolket, – derföre har min nådige Konung befallt sine store Härförare, att de med dem (de Ryske) och med min stora Konungs krigsfolck och härsmakt gå det Ryska landet till hjelp emot detta Polska och Lithowiska folket; Och längesedan hafva redan tågat till Wiborg den gamle Härföraren Юренъ Бой58 och den store Härföraren Jakob Pontus de la Gardie, Herr Pontus son, så och Тюнне Юренъ59 Anförarens son samt Axel Kurk, för att vara der och med det folk, som de hos sig hafva, bistå Ryssen emot deras fiender; för samma deras stora bön skall ock Grefve von Mansfeld, som störst i Livonska landet är, vara der med sin styrka och bistå den Ryske Storförsten [Vasilij Ivanovitsch]60 Schuiskij, och jag hoppas på Herren, att de skola fördrifva den äfventyraren Dmitrij och alla dem, hvilka emot den Grekiska religionen och Ryssland kriga. Min allernådigste Konung har gifvit mig befallning, att jag likaså skall arbeta här med mitt Kongliga krigsfolk, döda alla förrädare, hvilka från sin rättmätiga Tsar och Storförste [Vasilij Ivanovitsch] Schuiskij61 affallit, men de hvilka 31    Göran Boije (1540–1617) was the governor of the eastern provinces, holder of several other important offices, and a member of the delegation that negotiated with Russians in Vyborg in 1613 where the latter agreed to take Prince Carl Philip as their Tsar. Syrjö 1998. (TS) Tönne Jöransson. Castrén 1843 & Castrén 1858c: Ivan Vasiljevitsch. Castrén 1843 & Castrén 1858c: Ivan Vasiljevitsch. �Archaeologica et historica   Castrén 1843 & Castrén 1858c: Ivan Vasiljevitsch. Castrén 1843 & Castrén 1858c: Ivan Vasiljevitsch. med sin rättmätiga Tsar och Storförste [Vasilij Ivanovitsch]62 Schuiskij hålla vilja och Dmitrij samt hans folk emotstå, dem är mig anbefalldt att emot alla deras fiender hjelpa, och dem skall ej illa gå. Jag vill med dem stå emot deras fiender, men derföre att du är en Gudsman, må du tala med ditt folk, att de hålla sig till sin rätte Tsar och Storförste [Vasilij Ivanovitsch]63 Schuiskij och ej gifva sig till att handla så oförnuftigt, att de vilja den till Tsar, hvilken längesedan dödder är, och tillåta de Lithowiske att sätta till hufvudman en Tsar och Förste, som dem älskar. I Ryssland fanns af ålder ett fritt folk, som hade sin egen tro, egna Knäser och Tsarer, men de Lithowiske hafva fruktat för det Ryska folket; – derföre är det en stor skam att J låten Eder så skada, att J tagen hvarje äfventyrare till herre, som de Lithowiske vilja; men tron icke, att han är lefvande och kantänka Ivan Vasiljevitschs son, hvilken längesedan dödder är. Och den Dmitrij, hvilken nu Dmitrij kallas, han är en äfventyrare, lögnare, så ock alla de med honom hålla; alltså tagen Eder till vara, desse gode Lithauare vilja utrota den Ryska tron och det herrliga Ryska folket och tänka göra sig till herrar öfver Ryssen. Och om de få öfvermakten med sin Dmitrij, så slå de ihjäl Patriarchen, Metropoliten, Erkebiskoparne, Munkarne, Prostarne, Knäserne, Bojarerne och Bojarernes söner: på samma 32 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  sätt hade och den gamle Dmitrij, hvilken dödder är, velat leka med Eder, om han fått länge lefva; och han kallades likaledes Ivan Vasiljevitschs son, men var det ej, utan en äfventyrare, lögnare, såsom ock den närvarande, hvilken sig Dmitrij kallar; och han är utskickad af Romerska Påfven, ja af sjelfve den Romerske Cæsar att så bedraga Ryssen, och de vilja på det sättet utrota den Grekiska läran och göra det herrliga Ryska folket till sina fångar, derföre ora – – – –64 med allt folk och alla Ryssar, att de taga sig klokt till vara emot dessa Lithowiska bedrägerier och hålla sig till sin rätta Tsar och Storförste Vasilij Ivanovitsch Schuiskij, och hjelp till att utdrifva de Lithowiske, som nu ligga öfver Ryssen och vilja förderfva Eder, så ock hela Ryska Riket. Skrif mig svar, med hvem du håller och om min nådige Konungs hjelp är dig af nöden. Skrifvet år ett tusen sexhundrade nio den 23 dagen i Februarii månad. Krönikan upplyser ej, om något svar verkligen följt å desse bref och huru beskaffade klostrets tänkesätt i allmänhet voro under denna genom sitt politiska trassel minnesvärda epok i Ryska historien. Det är ett allmänt psycologiskt factum, att kyrkans och religionens tjenare under sådana tider sällan träda i öppen handling, utan antingen med den fullkomligaste likgiltighet öfverlemna verldshändelsernas gång åt Försynens allvisa ledning, eller på sin höjd verka i löndom 33 Досиѳей 1853 I: 100: вора…. Apparently the word was illegible in the original document used by Dosifej. (TS) �Archaeologica et historica     Castrén 1843 & Castrén 1858c: Ivan Vasiljevitsch. According to Досиѳей 1833: 51 the sum was 3150 Rubles. (TS) Erik Hare (ca. 1560–1627) was Governor of Ostrobothnia, later that of Tavastia, and worked actively in order to strengthen the defence of his province. It is not known whether he was born in Finland or Sweden. He was not a member of the nobility, but, nevertheless, used a coat of arms. Virrankoski 1998. (TS) Published in Досиѳей 1853 I: 101– 103. för sina intressen, om de ega några sådana. Sannolikt befunno sig nu de Solovetska fäderne i den sednare af dessa tvenne kategorier, ty det är knappt tänkbart, att det hade för dem varit likgiltigt, antingen en irrlärig eller rätttroende Furste besteg Rysslands thron. Äfven omtalar krönikan, att till [Vasilij Ivanovitsch]65 Schuiskij från klostret afsändes ett understöd af 3100 Rubel Silfver.66 Om man å ena sidan måste taga denna hjelpsändning för ett osvikeligt bevis på klostrets bevågenhet mot Schuiskij, så skulle man å den andra ovilkorligen vänta, att klostret hade låtit det inrotade hatet till Sverige vika för allmänna intressen, skyndat sig att göra gemensam sak med Svenskarne och helt oförtäckt uppträdt att skydda rikets och religionens sak mot den falske Dmitrij. Men att en sådan samverkan alldeles icke var öfverensstämmande med klostrets tänkesätt, visar sig bland annat ur följande bref af Svenska Krigs-Öfversten Anders Стивартъ Ladik, Луденскiй (Луленскiй?) kallad, samt hans vän Erik Hare (Харе)67, Höfding öfver Uleå och Kajana, skrifvet år 1611 till Solovetska klostrets Igumen, Fader Antonij:68 – – – – Jag Anders Стивартъ Ladik Ludenskij, tillika med min kamrat och vän Erik Hare, låter dig och allt brödraskapet veta, att vår nådige Herre och Konung har skickat mig med sin stormäktiga och tappra krigshär edert land till hjelp emot edra fiender Polackar och Litwer, och befallt mig att fara till vår stora krigshöfding Jakob Pontus denna väg, för att 34 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén Polackarne icke skulle få kunskap om min styrka. Och då jag i April månad kom till gränsen, icke såsom fiende, och edra bönder hörde, att vi kommo, så begynte de alla löpa från sine gårdar och jag råkade i sådan brödnöd, att jag med stor möda kom till byn Tschopa. Jag hoppades snart komma till vår befälhafvare Jakob Pontus; men när jag fann, att vi för hunger till honom ej kunde komma, då alla bönder lupo bort och vi för penningar intet bekomma kunde, så vände jag med min krigshär till vårt land igen, och nu står jag med mitt folk ej långt från gränsen, och vi bida svar på vår skrifvelse till vår nådiga Konung, hvart vi oss begifva skola. – Jag kan ej dölja för dig, Igumen Antonij, att jag nu erfarit, hurusom edert folk och edra bönder till vårt land kommit, våra bönder ihjälslagit, uppbränt många byar och mycken fänad tagit, såsom vore de våra fiender, och jag vill af dig spörja: har du befallt dem, eller hafva de af sig sjelfva detta gjort? Du sjelf vet, att vår nådige Konung och eder Tsar fred i Wiborg slutit, och om du vill hålla fred, så tämj du dessa bönder och befall dem icke att i vårt land fara; men om du det ej göra vill och ditt folk kommer till vårt land, är ock jag beredd att vår nådiga Konungs land beskydda och till edert land fara och detsamma göra, som J sjelfve gjort; och om detta sker, är det eder egen skuld, att J denna fred brutit och krig i edert land 35 �Archaeologica et historica   Published in Досиѳей 1853 I: 103– 104. Published in Досиѳей 1853 I: 105– 106. skaffat. Derföre gör du Igumen så, att det må vara fred emellan begge riken. Denna gång skrifver jag till dig litet, men mycket jag dig helsar. Brefvet är skrifvit i Uhlå den sjunde dagen i Julii månad. Omedelbart härpå anföres i krönikan en skrifvelse från nyssnämnde Hare till Igumen Antonij, men brefvet är så enkelt affattadt, att man, såsom i krönikan med skäl anmärkes, endast gissningsvis inser, att Hare med kurir affärdat till klostret ett bref från Konungen och derå affordrade ett ögonblickligt svar.69 Det Kungliga brefvet är förkommit, men att fråga var om vigtiga värf, finner man af de i Hares bref förekommande ord: ”Detta verk skall lända begge riken till gagn och inbördes kärlek.” Af det svar, som Igumen Antonij tillsändt Konungen, vill det synas, som skulle Carl anhållit om klostrets medverkan för att få sin son på Rysslands thron. Nämnde svar innehåller i korthet, att Dmitrij blifvit mördad, att man endrägteligen vill stå emot de Lithowske, samt att man ärnade välja en Tsar bland egna, infödda Bojarer, men ”ingen af främmande trosbekännelse från andra länder.” Brefvet lycktas sålunda: ”Hos oss är i Solovetska klostret, Sumska ostrogen och hela Hafs districtet (поморской области) detta råd endrägtigt: ”Vi vilje ej hafva någon af främmande lära till Tsar och Storförste i Moskowska Riket, utan en af våra infödda Bojarer.” Brefvet är skrifvet i Sumska ostrogen den 12 Mars 1611.70 ”Oangenämt var för Sveriges Konung detta patriotiska svar,” säger krönik-skrifvaren och 36 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  tillägger: ”Tiden utvisade, att de Svenska Höfdingarne, vane vid mord och plundring, oaktadt sina vänskapliga försäkringar, endast på listigt sätt bemödade sig att utleta klostrets tänkesätt, men i sjelfva verket hade för afsigt att bemäktiga sig så väl Hafskusten, som ock det Solovetska klostret. Vid den tid, då Svenska Krigsöfversten de la Gardie, brytande fördragets helgd, härjade det stora Novgorod, samma år 1611 om våren anföllo de Svenskevii, likt stråtröfvare, klostrets vid hafvet belägna voloster och framryckte ända under Kolska ostrogen, men genom den i samma fäste befälhafvande Vojevodens tapperhet blefvo de med förlust tillbakaslagne och bortjagade.71 Ännu samma år seglade de, i afsigt att plundra Solovetska klostret, på små båtar till öarne Kusova72 i Hvita Hafvet, hvilka ligga ungefär 60 verst vester om de Solovetska öarne, skilda från dem genom ett sund; men enligt en gammal Annalskrifvares vittnesbörd blefvo de här förbländade genom Guds osynliga makt samt de Solovetska undergörarnes böner, och återvände hem utan någon vinning, efter att hafva legat här hela sommaren. I anledning af denna händelse kallas de största af nämnde öar ännu i dag de Nämetska. Efter härom af Igumen Antonij till Moskva meddelad underrättelse, affärdades derifrån oförtöfvadt af Bojarernes Råd Vojevoden Maxim Vasiljevitsch [Lixarev] och hufvudmannen (голова) för Sträljtserna Jelisarij vii. Det bör anmärkas, att Finnarne i krönikan ofta kallas Svenskar, emedan de lydde under Sveriges välde. Sannolikt hade Svenskarne sällan en omedelbar del i dessa strider. 37  The campaign of 1611 was largely unsuccessful. Due to transportation difficulties, the troops could not reach Solovetsky. Swedish ships sailed to the monastery later in the summer but were not able to occupy it either. Kirkinen 1994: 129. (TS) The Kuzova Islands at N64°55′55″ E35°8′30″. (TS) �Archaeologica et historica      Published in Досиѳей 1853 I: 107– 109. Окольничий: an office in the Russian court, “attendant” [“chief butler”]. Назаров 2014. (TS) Стольник: an office in the Russian court, “high steward” [”table servant”]. Рудаковъ 1901. (TS) Стряпчей, later стряпчий: an office in the Russian court, “solicitor”, the next rank under стольник. Wikipedia: https://ru.wikipedia.org/ wiki/Стряпчий. (TS) Prince Ivan Fedorovich Troekurov (ca. 1565–1621), took part in the negotiations in Novgorod to elect Prince of Sweden Carl Philip as Tsar of Russia. Wikipedia: https:// ru.wikipedia.org/wiki/Троекуров,_ Иван_Фёдорович. (TS) Djenisevitsch Bjesednovo, de der med en truppafdelning den 15:de Augusti anlände till Sumska ostrogen för att motstå de trolöse Svenskars anfall på hafs-districten. Härifrån afsände de den 20:de Augusti i hela Rysslands namn följande skrifvelse till de Svenske Vojevoderne:73 Till den Stormäktige och Högborne Fursten och Herren Carls – – – Krigshöfdingar från det Stor-Ryska, Moskowska Rikets Bojarer och Vojevoder; de utskickade Krigshöfdingarne Maxim Vasiljevitsch Licharjeff och Golovan Jelisarii Djenisevitsch Bjesednovo göre vetterligt, att innevarande år 1611 i Junii månad var ett sammanträde i Stor-Novgorod emellan Moskovska Rikets Munskänk och Vojevod Vasilij samt eder Herres och Konungs Carls Krigshöfding och Friherre Jakob Pontus om ett godt verk och råd: om befästandet af en evig fred samt om bistånd emot Polackar och Lithauer. Och Jakob Pontus tillkännagaf, att eder Herr Konung Carl har tvenne söner och Jakob Pontus skickade sina sändebud Анцу-Пуховъ och Анцу Мака till Bojarer, Vojevoder och folk af alla classer, för att de måtte taga eder Herres, den Svenske Konung Carls son på Moskwas thron. Och Bojarer och Vojevoder och Okoljnitser74 och Stoljniker75 och Strjaptscher76 och Bojar-söner och folk af alla classer i Moskowska riket valde eder Svenska Konung Carls son till Herre öfver det Moskowska Riket, och till eder Konung Carl skickade våra Bojarer från hela Ryssland sina sändebud Stoljniken Knäs Ivan Fedorovitsch Trojekuroff77 med följeslagare, men edra sändebud Анцу Пуховъ och Анцу Мака affärdades genast 38 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  till Jakob Pontus. – Hvad beträffar detta edert Svenska folk, som nu berättar, att på vår gräns är strid och som ville komma med krig till de Ryska volosterna vid hafvet, så hafva våra Bojarer i Moskowska Riket skrifvit derom till Jakob Pontus, att han skulle skrifva till det krigsfolk, som nu är i strid vid gränsen, att det icke skall komma med krig till det Moskowska Rikets Ryska jord, ej föröfva några fiendtligheter och ej åstadkomma några oroligheter emellan oss och eder. Och J, gode Herrar, hören bringa i ro edert gränse- och krigsfolk, så att det ej krigar med vårt folk och ej åstadkommer några oroligheter och fiendtligheter riken emellan, så vida ett godt verk är stiftadt mellan oss och eder. Men vi, gode Herrar, äro skickade från Moskwa till Sumska ostrogen och alla voloster vid hafvet den 15:de Augusti, för den orsaks skull, att hos oss finnes mycket krigsfolk, som förenat sig att emotstå edra fiendtligheter; de ville komma med krig till edert land, men vi hafva nu bragt detta stridsfolk i ro och ej tillåtit dem att kriga med edert folk, på det att vi ej skulle åstadkomma fiendtligheter riken emellan. Men till eder, gode Herrar, hafve vi nu skickat med detta bref Sumska innevånaren Neschdanok Korjuchoff med följeslagare; och J, gode Herrar, skolen genast återskicka dessa våra sändebud och befalla dem att skrifva till oss utförligt om edert beslut. Men vi, gode Herrar, skrifve till eder och sände denna kungörelse till eder, Krigshöfdingar i edra städer: Kariborg (Kajanaborg), Paldomsk (Paldamo)78, Woluj (Uleå), och i hela Sveriges land. Och undren ej deröfver, att vi här icke 39 Fi. Paltamo at N7142822 E540249 (N64°24′31″ E27°50′6″). There has never been any castle or town in Paltamo. (TS) �Archaeologica et historica    Lake Onega (Ru.)/Oniegu (Ka.)/ Ääninen (Fi.) is in Russian Karelia at N61°37′ E35°41′. (TS) Tolvajärvi (Fi.)/Tolvojarvi (Ru.) at N62°16′49″ E31°28′38″. (TS) Published in Досиѳей 1853 I: 111– 113. utsätta våra vojevodiska namn, men om J skrifven till oss och gifven eder tillkänna, så skola och vi utsätta våra namn, då vi härnäst skrifva till eder.” Fader Dosifej anmärker i sin kloster-beskrifning, att detta bref blott var ett politiskt knep, hvarigenom Vojevoderne sökte hellst för någon liten tid hejda de ”blodtörstiga Svenskars” härjningar vid Hvita hafvet. ”Ty ehuru verksamt,” säger Dosifej, ”de la Gardie arbetat att få den Svenska Konungasonen på Moskwas thron – – –, så yttrades denna önskan alldrig af Ryssarne, med undantag af Novgoroder, hvilka samma de la Gardie nödgade dertill, samt dessutom ett ringa antal frivilliga”. De nämnda Vojevoderne Licharjeff och Bjesednovo, hvilka i brefvet gåfvo sig ut för fridshärolder, hade, såsom ofvanföre nämndes, blifvit sända med krigsmakt till Sumska ostrogen, hvarest de stodo en lång tid, utan att blifva oroade af Svenskarne. ”Ty då desse förnummo att Ryska Vojevoder stodo dem till möte vid Hafskusten med sin styrka, drogo de sig på andra sidan Onega79 och plundrade volosten Tolva80”. Detta förmådde Licharjeff och Bjesednovo att bryta upp från Suma; de förföljde och upphunno Svenskarne samt drefvo dem öfver gränsen. Härefter återvände de Ryske Vojevoderne till Suma och affärdade derifrån nedanstående bref till Anders Стивартъ Ladik och Erik Hare:81 – – – Föregående år (1611) skrefvo till våra Bojarer och Vojevoder i Moskwa Vojevoderne och Djakerne från Kolska ostrogen samt Igumen Antonij jemte brödraskapet 40 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  från klostret Solovetskoj, att edert Nämetska krigsfolk kommit med krig och krigiska verktyg (съ нарядомъ) till Kolska Ostrogen, gjort deremot ett häftigt anfall samt sökt med storm (защитомъ) intaga densamma, men Gud gaf dem icke fästet. Härefter bekrigade edert Nämetska folk vårt rikes till gränsen anliggande voloster, brände byar, slogo ihjäl menniskor, togo andra till fånga. I följe af detta bref blef edert krig bekantgjordt hos oss i Moskowska riket; och det Moskowska Rikets Bojarer och Vojevoder skickade oss med stor krigsmakt för att edra fiendtligheter emotstå och beskydda Hvita hafvets voloster: och vi anlände med våra många krigare till Sumska ostrogen den 15 Augusti. Och innevarande år (1612) den fjerde September skrefvo vi till Igumen och brödraskapet i Solovki, såsom om våra Ryssar kommo till edert land med krig, slogo ihjäl edert folk för att bekriga eder och veta intet derom. Men det hafva vi verkligen erfarit, att edert Nämetska folk öfverfallit Ryssen och bekrigat våra följande elfva orter: volosten Repola82, Roukkola83, Tschjolka (?)84, Kotwas, Тюзно-озеро85, ön Ловутъ86, Lendira87, Vongora88, Kimasjärvi89, Jyskyjärviviii 90, och i dessa byar ihjälslagit många Ryska bönder samt tagit andra till fånga, men några hafva undflytt denna eder förhärjelse. Och hos oss är det        viii. Blott dessa tio orter äro i krönikan angifna.  41 Repola (Fi.)/Rebola (Ka.)/Reboly (Ru.) is a village in Russian Karelia at N63°49′43″ E30°48′47″. (TS) Roukkula at ca. N64°8′ E30°49′. Cf. Itä-Karjala 1934. (TS) Lepikkövaara (Fi.)/Tsholkka (Ka.)/ Čelkiozero (Ru.) in Repola region at N63°46′14″ E31°8′9. Список населенных мест 1926 No. 687, http:// home.onego.ru/~vahti/p1926_RUS. pdf; cf. EKI Place Names Database, http://www.eki.ee/knab/knab.htm . (TS) Probably Tuusenia (Fi.)/Tuuženie (Ka.) at N63°40′22″ E31°5′46″. EKI Place Names Database, http://www. eki.ee/knab/knab.htm; cf. Itä-Karjala 1934. (TS) Fi. Luovutsaari near Lendery (Ru.)/Lentiera (Ka.) at N63°28′11″ E31°15′54″. EKI Place Names Database, http://www.eki.ee/knab/knab. htm; Список населенных мест 1926 No. 696, http://home.onego. ru/~vahti/p1926_RUS.pdf; Itä-Karjala 1934. (TS) Lentiera (Fi., Ka.)/Lendery (Ru.) at N63°24′38″ E31°13′7″. (TS) Probably Vonkajärvi (Fi.)/Vongozero (Ru.) near Kondoka/Kontokki at ca. N64°30′34″ E30°57′51″. EKI Place Names Database, http://www. eki.ee/knab/knab.htm; cf. Список населенных мест 1926 No. 250, http://home.onego.ru/~vahti/p1926_ RUS.pdf; Itä-Karjala 1934. Kiimasjärvi (Fi.)/Kimasozero (Ru.) at N64°22′32″ E31°13′37″. Список населенных мест 1926 No. 628; http://home.onego.ru/~vahti/p1926_ RUS.pdf. (TS) Actually Castrén means again the description of Досиѳей 1853; in the chronicle Досиѳей 1833: 53 there is no mention of the letter. Jyskyjärvi (Fi.)/Juškozero (Ru.) at N64°44′48″ E32°6′5″. (TS) �Archaeologica et historica rykte gängse, att desse gräselige menniskor plundrat vid gränsen både i vårt och edert land, detta utan vår vetskap; och vi skola sända folk för att gripa desse röfvare och då vi fått fatt på dem, skola de bringas i ro. Och edert folk skall i sitt land sporra efter desse röfvare, och måtte de af eder gripas; och vi skola bringa i lugn vårt krigsfolk och ej befalla det att komma till edert land och fiendtligheter föröfva, derföre att vår Tsar och eder Konung gjort fred emellan sig, och vi vilja icke störa denna fred och oroligheter riken emellan: och J bören likaså bringa i lugn edert folk och ej befalla det att komma med krig till Ryssland och här buller åstadkomma. Fördenskull hafva vi den 15 Augusti skickat till eder med bref från Suma en Rysk man Neschdanok Konjuchoff med följeslagare, och J skulle ej hafva bordt förhindra våra sändebud att till oss återvända, ej heller förmena dem att sanningsenligt skrifva oss om allt; men de bland vårt folk, som de edra tagit till fånga, dem bören J, sedan de blifvit ertappade, till Ryssland afsända.” Detta bref hade ej sin åsyftade verkan. Den tid var kommen, då man i Sverige och Finland ej lyssnade till några fredsförslag. Allt intill freden i Stolbowa fortforo de Svenska Krigshöfdingarne att oafbrutet föröfva fiendtligheter emot Ryska gränsen och de ärnade ej nedlägga vapen med mindre än att Ryssarne till Sverige afträdde den 42 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén   gamla gränsen. Dessa anspråk finnas kraftigt uttalade i ett bref, hvaraf följande copia förvaras i klostrets archiv:91 ”Wår stränge Konung Carl till Solovetska klostrets Igumen Antonij eller den i hans ställe utnämnd är, samt till det hela brödraskapet och den Sumska ostrogen. Se på vårt blad och stå ej efter det oss lofvadt är. Eder Tsar Vasilij och Furst Michajlo (Schuiskij-Skopin) lofvade oss för våra gjorda tjenster trenne städer, nemligen den Karelska staden92, den Kolska och staden Orjeschok (Schlüsselburg)93 och utbytte sedan Orjeschok emot Sumska ostrogen för våra tjensters skull. Och vi gingo och blottställde många hufvuden tillika med hustrur och barn, och detta veta Novgorodska och Moskovska gäster samt allt stort folkix. Men vår nådige Carl har sagt: ”Nu är det icke jemnt emellan oss, men det skall blifva jemnt.” Står icke efter det oss lofvadt är för hans tjenster (?). Han vill icke uppsäga vänskapen med eder, han vill blott besitta den gamla gränsen intill Dub (eken) och Solots (Kultakaivo?). Men om J ej utan blodspillan återgifven oss den gamla gränsen intill Dub och Solots, så kommer vår nådiga Konung med härsmakt och tager alla de honom lofvade städer och eder Sumska ostrog för sina gjorda tjenster, och för de lofvade städerna vill han blottställa de sinas hufvuden. Derföre borga Novgorodska och Moskowska gäster samt allt stort folk, att dessa städer blifvit oss lofvade. Och sänden J detta bref till Moskwa eller skrifven deraf en copia, men ix. Med великiе люди förstås utan tvifvel det stora Rysslands innevånare. 43  Published in Досиѳей 1853 I: 117– 118. Korela, later Käkisalmi (Fi.)/Kexholm (Swe), now Priozersk at N61°1°55″ E30°7′30″. The castle and town of Korela came into being at the end of the 13th century. It reverted back to Swedish rule in the Treaty of Stolbova in 1617 until it was retaken by Russia in 1721. Käkisalmi belonged to Finland from 1812 until 1940. Huovila 1995: 39 etc. (TS) The town and castle of Schlüsselburg (Šlisselˈburg)/Orešek/Pähkinälinna (in different periods of time known also as Noteburg and Petrokrepostˈ) was founded in 1323 at the source of the Neva River on Lake Ladoga at N59°57′13″13 E31°2′15″. It was a Late Medieval trading centre with town privileges since 1780. Большая советская энциклопедия 29: 1291–1294. (TS) �Archaeologica et historica   Published in Досиѳей 1853 I: 118– 119. Published in Досиѳей 1853 I: 121– 122. vår Konung skall komma med en krigshär, om J ej återgifven den gränsen intill Staroj Dub (gamla eken) och Solots, och han skall taga alla honom lofvade städer, om han ock skulle blottställa de sinas hufvuden, och om oss skall man erfara hos eder före Johanne-dagen. Och hos oss stå 30 verst från Uleå sjuhundrade man, och äfven annorstädes ega vi krigsfolk, fastän vi ej känna deras tankar. Och aflägsna Nemtser spörja mig: ”Hafva de en ostrog, i Kem?” J borden dock hafva der en ostrog, hellst för syns skull och för äran.” Dessa hotelser gingo ej i verkställighet. Tvertom började man från Finska sidan bringa å bane fredliga underhandlingar. I ett bref, dat[eradt] den 30 Maj 1613 skrifver Erik Hare till den Sumska ostrogens befälhafvare, att Finska bönder från gränsen yttrat den önskan, att emellan dem och de Ryska gränse-boerne ”en fred göras skulle, såsom det och 1612 omkring Petri och Pauli dag skedt är.”94 I anledning häraf föreslår Hare så väl i detta bref, som i ett sednare af den 28 September 161495, att man å ömse sidor om gränsen skulle hålla bönderna och krigsfolket i tygel, ej tillåta dem att anställa ströftåg öfver gränsen och öfverhufvud icke utan Monarkernes befallning föröfva några fiendtligheter. Naturligtvis upptogs detta förslag med välbehag af de Solovetska fäderne och gränse-stridigheterna blefvo åter för denna gång bemedlade. Icke desto mindre anbefallte Tsar Michael Feodorovitsch ännu samma år, att Solovetskoj skulle än starkare befästas, samt att så väl i klostret, som i de Kemska och Sumska 44 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  ostrogerna antalet af krigsfolk skulle förökas. Kloster-krönikan uppgifver, att vid ifrågavarande tid 1040 soldater hörde under klostret samt af klostret underhöllos. I spetsen för dem stodo Vojevoder, som numera alltid voro stationerade i Sumska ostrogen och hade sig föreskrifvet, att tillika med klostrets föreståndare på det strängaste bevaka gränsen. Sedan stridigheterna emellan Ryssland och Sverige på ofvananfördt sätt blifvit stillade, började Danskarne år 1619 göra anspråk på Ryska Lappmarken, föregifvande att landet af ålder tillhört Norrige. Då saken ej kunde genom underhandlingar biläggas, hotade Danskarne att med härsmakt göra sina förmenta anspråk gällande. I anledning häraf anbefallte Tsar Michael Feodorovitsch, att kring klostret Solovetskoj samt den Sumska ostrogen skulle uppbyggas nödiga förskansningar. I sjelfva verket visade sig år 1623 fyra Danska krigsskepp under Kolske ostrogen, men de blefvo tvungna att innan kort återvända utan någon framgång. Af lång varaktighet var ej heller den fred, som blifvit slutad med Sverige. Om man vågar lita på kloster-krönikans vittnesbörd, hade Svenskarne fattat planen att inkräkta hela Hvita hafvets kust eller åtminstone vestra delen deraf och tillegna sig den utländska handel, som började mer och mer uppblomstra i Archangelsk.96 Af sådan anledning, menar krönikskrifvaren, hade fienden 1658 och de föregående åren gjort täta ströftåg till klostrets voloster. Å Ryska sidan vidtogos nya 45 Upon the recommendation of Per Brahe, King Carl X Gustav sought to annex Russian Karelia in its entirety and Lapland to Sweden in order to reach the harbours on the coast of the Arctic Ocean, but after Brahe’s death in 1660, his main interest was turned towards Livonia instead. Halila 1985: 124– 125. Arxangelˈsk is situated at the mouth of the Dvina River at N64°32′3″ E40°31′4″. (TS). �Archaeologica et historica  Aleksej Mixajlovič (1629–1676) was the Tsar of Russia in 1645–1676. Nenonen – Teerijoki 1998: 628. (TS)  Published in Досиѳей 1853 I: 38.  The Liminganjoki River runs into the Golf of Bothnia at N7191869 E421093 (N64°50′31″ E25°20′11″). (TS)  The Iijoki River discharges into the Gulf of Bothnia at N7247274 E419942 (N65°20′19″ E25°16′49″). (TS)  The Kemijoki River runs into the Gulf of Bothnia at N7296575 E383342 (N65°46′10″ E24°27′8″). It is not to be mixed with the Kemˈ River in Russian Karelia. (TS)  The Tornionjoki River discharges into the Gulf of Bothnia at N7297006 E368333 (N65°46′3″ E24°7′28″). (TS)  Because the preceding rivers are listed from south to north, the socalled Kejnta River should probably be sought on the Swedish side of the present-day Finnish-Swedish border. The first significant river west of the border is called Keräsjoki, which runs into the Gulf of Bothnia at N7326893 E907167 according to SWEREF 99 TM (N65°48′8″ E23°55′35″). The next ones are the Sangis and the Kalix (Kaakamajoki). (TS) mått och steg till gränsens betryggande. Tsar Michael Fedorovitsch lät ibland annat uppbygga en ny ostrog på en holme, Ljepa, midt i floden Kem. Det oaktadt fortforo fiendtligheterna oafbrutet, ”intill dess det behagade Försynen att låta Peter den Store fullkomligt krossa grannarnes makt och det fiendtliga Svenska väldet.” Om nämnda fiendtligheter lemnar kloster-krönikan inga speciella upplysningar. Ehuru ej hörande till ämnet, vilja vi dock här meddela ur krönikan en så kallad росписъ, som förvaras i klostrets archiv och förmodas vara skrifven af någon bland klostrets föreståndare till Furst Alexej Michailovitsch97. Skriften lyder sålunda:98 ”Berättelse (росписъ) till din Furstliga Höghet. Från det Kajanska gränslandet framåt bo främmande folk (нѣмецкiе люди) och beherrska det Furstliga landet. Den Furstliga gränsen gick fordom från Svitska (Baltiska) hafvet långsmed kusten från floden Lemjanga (Limingå) till Kem, den Schomerska stenen och Torneå 500 verst, och från det Furstliga arflandet utföllo i Svitska hafvet sju floder: floden Sigovka (Siikajoki), floden Lemenga (Limingå)99, floden Ovluja (Uleå), floden Ija (Ijå)100, floden Kem101 den perlrika, floden Tornija (Torneå)102, floden Keinta (Кейнта?)103; men af gammalt bodde vid dessa floder Furstligt folk och nu sitta vid dessa floder endast Nemtser, och de beherrska det Furstliga arflandet vid dessa floder i 70 år, och vid dessa floders källor hafva Nemtser herrskat i 15 år, och de hafva byggt vid floderna, deras utlopp och källor 46 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén halftannat tusende hus, och emellan dessa floders källor på Maseltä (Maanselkä) och vid sjöar lefver den odöpta Lappen. Fordom skattade denna Lapp blott till Tsaren i Moskwa, men nu tager den Svenska Konungen en annan skatt af samma Lapp, och de Kajanske Nemtserne hafva bemäktigat sig det Furstliga gränslandet, 500 verst i längd och 300 verst i bredd.” 47 �Archaeologica et historica  Savolotscheskaja ǁ Castrén 1844: Savolotschesskaja. This difference in spelling is repeated without exception and it is not mentioned below henceforth.  The manuscript KK Coll. 539.2.5 (Fennica 2.5) p. 131–166 consists of loose sheets measuring ca. 21.5 x 37 cm. The article has been published previously as Castrén 1844 and 1858a. The text is published according to the manuscript here and therefore it differs slightly from the version published in Castrén’s lifetime in Suomi. The differences have been noted except in cases where it deals only with spelling or punctuation.  urfolk ǁ äldre ur eller enligt sagan i jorden försvunnet folk, som vanligen benämnas  fordom ǁ förut ǁ Castrén 1844: förut  men ǁ och ǁ Castrén 1844: och  bortdött och försvunnit ǁ Castrén 1844: försvunnit  Castrén documented these types of tales also in Siberia. (TS)  August Ludwig von Schlözer (1735– 1809) was a German historian, jurist, and professor of politics in Göttingen. He studied at the University of Uppsala in 1755–1756 and encountered the problems of the FinnoUgrian languages and peoples there. He also worked as a teacher of history at the Imperial Russian Academy of Sciences in St Petersburg and studied the history of Russia there. Especially noteworthy from his time there is his publication of the so-called Nestor’s Chronicle or Russian Primary Chronicle. Schlözer listed and classified the peoples of northern Russia in his work Allgemeine nordische Geschichte in 1771 and Handbuch der Geschichte des Kaiserthums Russland in 1802. 2 Anmärkningar om Savolotseskaja104 Tsud105 Öfwer hela den Ryska norden går en saga om ett urfolk106, som fordom107 bebott landet, men108 sedan bortdött109 och försvunnit i jorden.110 Detta folk kallas vanligen Tschud (Чудь), en benämning, som enligt Schlözer111 är liktydig med främling, utlänning (чужiй, иностранець112). Tschud eger113 enligt denna härledning af ordet sin tillämpning på alla i Ryssland boende folk af främmande härkomst. Dock synas114 redan Schlözer varit af den mening, att man med Tschuder rätteligen förstår särskildta grenar af den Finska folkstammen115, hvilket äfven genom sednare historiska undersökningar blifvit tillräckligen ådagalagdt. Det är på häfde-forskningens närvarande ståndpunkt intet tvifvel underkastadt, att116 ju ej vid Ryssarnes invandring till norden Finska stammar voro deröfver utbredda;117 ja! man eger till och med skäl för den mening, att Finnarne äfven varit den Skandinaviska nordens äldre innewånare118.119 I Skandinavien är minnet om Finnarne, såsom landets ur-innewånare120, ganska svagt och osäkert; det döljer sig bakom mythens dunkla slöja och i vissa hieroglyphiska antiquiteter121. I Ryssland deremot fortlefver det Tschudiska minnet både i historien och traditionen. Nestor122, den älsta123 48 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud Ryska kronik-skrifvare omnämner124 i125 sin förteckning öfver de Japhetiska folkslagen126 både Tschud127 och Savolotscheskaja Tschud.128 De129 uppräknas i sammanhang med åtskilliga andra Finska folkslag130, och detta har gifvit historici en grundad anledning att hänföra de ifrågawarande twå folkslagen till den Finska stammen, fastän Nestor ej uttryckligen uttalat en sådan mening. Att till undersökning upptaga frågan, hvilken särskild gren af den Finska stammen131 Nestor förstått under namnet132 af Tschud, kan ej blifva ett föremål för närvarande afhandling. I folk-traditionen133 eger134 detta ord en helt annan betydelse. Det utgör, såsom redan anmärktes, en allmän benämning på Rysslands, i synnerhet det nordliga Rysslands[,] äldre innewånare. Men135 att just dessa utgjort särskildta grenar af den Finska stammen, är af flera skäl antagligt. En136 icke ringa del af Rysslands både Europeiska och Asiatiska nord bebos ännu i dag af Finska folkslag, och137 der den138 Ryska befolkningen oblandad förefinnes, äfven139 der gifves140 tydliga spår af en föregående Finsk colonisation. Det141 är, såsom sagdt, den142 allaredan försvunna Finska befolkningen143, som i traditionen144 benämnes Tschud. Lokalt förnimmes äfven145 den sägen, att Permier, Syrjäner, Karelare m. fl. tillhörde146 den Tschudiska ätten, men de skiljas dock alltid från den verkliga147 Tschud (настоящiй Чудь), som både         49 The latter work had been published in Swedish in 1807. It is not known whether Castrén used the original work of Schlözer or if he acquired his views through H.G. Porthan (1739–1804) who had cited Schlözer. Schlözer 1771: 493 (footnote 8); Sihvo 2003: 42–43; Klinge 1989: 39–42, 86–87; Stipa 1990: 192, 197–198, 225 Schlözer 1802a; 1807. (TS) Castrén often used the soft sign of the Russian language (ь) instead of the hard sign (ъ) and vice versa. His usage of these signs has been preserved here unaltered. eger […] tillämpning ǁ Castrén 1844: kan enligt denna härledning lämpas synas ǁ Castrén 1844: synes. Schlözer 1771: 492–494 explains Chuds just this way. (TS) att […] invandring ǁ Castrén 1844: att vid Ryssarnes invandring According to the present-day interpretation, Finno-Ugric-speaking people are considered to have preceded Slavs in northern Russia, and the Slavicization of the area was characterized by a language shift rather than the arrival of a large amount of new settlers. The migration theory has not been abandoned altogether, however, and it has retained its position in Russian archaeology in particular. Saarikivi 2006: 26–38, 296; Bjørnflaten 2006: 69–71; Ligi 1993; Juškova 2006. Ligi’s work also includes an analysis of the question of Slavonic colonization from the point of view of history of ideas. (TS) innewånare ǁ Castrén 1844: invånare. Castrén clearly knew the Swedish zoologist, archaeologist, and ethnologist Sven Nilsson’s (1787– 1883) work Skandinaviska Nordens ur-invånare that came out in 1838. �Archaeologica et historica    Namely, he explicitly refers to Nilsson in his research plan of Finnish prehistoric graves in 1850 (cf. in this publication below). Nilsson concludes on a craniological basis that the oldest inhabitants of Scandinavia were “Lapps”, which he seems to have conceived more broadly than only the ancestors of the contemporary Saami. Nilsson 1838–1843 I: 84–85, II: 9–16, see also III: 13. Cf. Müller 1837: 510–511. On the other hand, the idea of Finnic people(s) as the original inhabitants of northern Eurasia was widespread—especially in German and Swedish literature. See Schlözer 1771: 438; Sihvo 2003: 52. This view and, in fact, the entire question of the ethnic history of Scandinavia is now considered outdated. It fell out of favour at the same time that the traditional concept of ethnic identity and its signs in archaeological material was being called into question by the late 20th century. Werbart 2002; Welinder 2009: 75– 97. (TS) ur-innewånare ǁ Castrén 1844: urinvånare hieroglyphiska antiquiteter ǁ Castrén 1844: hieroglyfiska antiqviteter “The Tale of Bygone Years” (a.k.a. the Russian Primary Chronicle) was traditionally attributed to the monk Nestor (c. 1056–c. 1114), but since the 20th century it has been interpreted to be compiled from older sources in the early 12th century. It forms a basis for later local chronicles. http://litopys.org.ua/ lavrlet/lavr.htm. Cross – Sherbowitz-      50 Wetzor 1953: 3–4; Nenonen – Teerijoki 1998: 349. (TS) älsta […] kronik-skrifvare ǁ Castrén 1844: äldste Ryske kronikskrifvare omnämner ǁ omtalar i ǁ Castrén 1844: uti The Japhetic peoples were considered to have descented from Moses’ third son Japhet. Bible 1. Mos. 10. http://www.biblestudytools.com/ genesis/10.html. The list can be found in the introduction of the Primary Chronicle. http://litopys. org.ua/lavrlet/lavr01.htm. Cross – Sherbowitz-Wetzor 1953: 52. (TS) Čudˈ (чудь) is an ethnonym widely used to refer to Finnic-speakers in the Russian dialects. The Saami have also used it to refer to their legendary enemies (present Northern Saami cuhti : cuđi-, this, in turn, might be the what?). The Central Veps have used this ethnonym as an endonym, and in the Dvina basin, there have been people using this endonym to refer to themselves in the Russian-speaking context. This state of affairs points to some kind of identity continuum between the Veps and some groups of the Iron Age Dvina basin (although there have certainly also been non-Veps groups such as Karelians in this region). I have encountered people in the Pinega district who have made a distinction between themselves, the Chud, and the Russians (or Novgorodians) even in the 21st century, notwithstanding the fact that the whole area is now unilingually �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud   Russian-speaking. In the census of 1897, some Dvina basin villages were referred to as Chud villages, although they were certainly linguistically Slavic by that time. In modern demographic statistics, where the ethnic identification has been entirely freely self-designated, the Chud ethnonym has reemerged, mostly in the Pinega district of Arxangelˈsk region. This ethnonym is etymologically connected to the Germanic word meaning ‘people’ (Proto-Germanic *þeudō > German Deutsch, cf. Grünthal 1993, Koivulehto 1997). (JS) Savolotscheskaja Tschud (Ru. Заволоцкая чудь) is an ethnonym used to refer to the now extinct people of the Dvina basin in the early Russian sources. In the Russian Primary Chronicle (NK) they are mentioned as one of the tribes that invited the Scandinavian rulers to Russia. In later chronicles they are mentioned as one of the groups residing in the Dvina basin, alongside groups such as Dvinˈjane (inhabitants of the Dvina river basin), Pinežane (inhabitants of the Pinega basin), Sura poganaja (inhabitants of the Sura river basin in Pinega), etc. There is a passage in Dvinskaja letopisˈ, where it is mentioned that the Zavolockaja Čudˈ who were baptized were thereafter referred to as the Dvinjane, the Dvina basin people. http://litopys. org.ua/lavrlet/lavr01.htm; Булатов 1993. (JS) Tschud. […] sammanhang ǁ Tschud. Nesto[r] ǁ Castrén 1844: Tschud i sammanhang  folkslag ǁ Castrén 1844: stammar  stammen ǁ Castrén 1844: folkstammen  namnet af Tschud ǁ Castrén 1844: namnet Tschud  folk-traditionen ǁ folktr[aditionen] ǁ Castrén 1844: folktraditionen  eger […] innewånare. ǁ eger […] benämning på det nordliga Rysslands in ǁ Castrén 1844: utgör detta ord, såsom redan anmärktes, blott en allmän benämning på de äldre invånare uti Ryssland, i synnerhet uti dess nordliga del.  Men att ǁ Men då den här upptäckta  En […] folkslag ǁ De nordliga delarne af Ryssland ǁ Castrén 1844: Ty ännu i dag bebos en icke ringa del af Rysslands både Europeiska och Asiatiska nord af Finska folkslag  och ǁ men  den ǁ ob[landad]  äfven […] colonisation. ǁ Castrén 1844: gifves det tydliga spår af en föregående Finsk kolonisation.  gifves tydliga ǁ finnas  Det […] Tschud. ǁ Castrén 1844: [The sentence has been omitted.]  den ǁ det  befolkningen ǁ 1. befolknin[gen] ǁ 2. ifrån  traditionen ǁ folk[-traditionen]  äfven den sägen ǁ Castrén 1844: också hos Ryska allmogen den sägen  tillhörde ǁ Castrén 1844: tillhöra  verkliga […] Чудь) ǁ Castrén 1844: gamla, verkliga (настоящая) Tschud ☞ 51 �Archaeologica et historica  lefnads-sätt […] sig ǁ Castrén 1844: lefnadssätt afvek  Ryssarne. ǁ ~ Stundom hör man dem kallas de nu lefvande kallas afkomlingar af den gamla Tschud,  religion och nationalitet ǁ Castrén 1844: nationalitet och antagit deras religion  blifvit i traditionen ǁ Castrén 1844: i traditionen blifvit  owiss ǁ sväfvande  sväfvande ǁ Castrén 1844: tvifvelaktig  Change in the footnote: ur чудо ǁ af ~ ǁ Castrén 1844: af чудо (ett under)  Men […] nejd ǁ Men der i någon öde nejd  nationaliteten […] upprätthålla sig ǁ 1. nationaliteten bli[fvit] ǁ 2. nationaliteten upprätthållit  så […] betviflad. ǁ 1. så förmodas ǁ 2. så blir en ǁ 3. så blifva ǁ 4. så anses den af Ryssarne wanligtvis ansedda såsom afkomlingar af Tschud.  betviflad ǁ Castrén 1844: ifrågasatt  Esterne ǁ Ehsterne  Tschud ǁ Finnarne  kallas ǁ 1. benämnas ǁ 2. är  enlighet ǁ öfverensstämmelse  af […] Tschud ǁ Castrén 1844: af Tschud  ”Ryssarne med Tschud” ǁ ”Ryssarne med ordet Tschud” ǁ Castrén 1844: Ryssarne med detta ord  Castrén means Ferdinand Heinrich Müller’s work Der Ugrische Volksstamm, oder Untersuchungen über die Ländergebiete am Ural und am Kaukasus in historischer, geographischer und ethnographischer Beziehung. Müller 1837: 176. (TS)  ethnographiska halt ǁ ethymolog[iska] ǁ Castrén 1844: ethnografiska betydelse  som […] enda ǁ Castrén 1844: hvilken här gäller nästan såsom den enda till religion, seder och lefnads-sätt148 skiljde sig från Ryssarne.149 I den mon de Finska stammarne inom Ryssland iklädt sig Ryssarnes religion150 och nationalitet, i samma mon har deras förwandtskap med Tschud blifvit151 i traditionen owiss152 och sväfvande153.x 154 Men155 om i en öde nejd den egna nationaliteten156 hos någon Finsk stam förmått upprätthålla sig emot det Ryska inflytandet, så157 blir dess förvandtskap med Tschud sällan betviflad158. För sin olika religion och sina egendomliga seder hafva i synnerhet Esterne159 blifvit ansedda såsom afkomlingar af de gamla Tschuderne; de benämnas äfven med ett af Tschud härledt ord: Tschuchny. Mindre ofta blir slägtskapen med Tschud160 Finnarne påbördad, ty de förvexlas vanligen af den Ryska allmogen med Svenskarne,161 och kallas derföre Шведы. I enlighet162 med den vanliga härledningen 163 ordet Tschud hafva åtskilliga förfataf tare hyllat den mening, att ”Ryssarne164 med Tschud”, såsom F. H. Müller165 uttrycker sig, ”ursprungligen betecknat alla icke Ryska, mera x. Till följe af sina egendomliga, för Ryssarne främmande och sällsamma seder härleder den Ryska allmogen ordet Tschud ur чудо, under, och чужiй, underlig, sällsam.  Wisserligen […] traditionen ǁ Castrén 1844: Den tillskrifver visserligen  ålderdoms-lemningar, […] vara ǁ fornlemningar, de må vara  Changes in the footnote: ur-innewånare ǁ Castrén 1844: urinvånare 52 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud åt norr och öster boende folkslag, så att namnet derigenom förlorar sin ethnographiska166 halt och blir ett analogon till namnen: barbar hos Grekerne och Kafer hos Araberna”. Sådant är dock icke förhållandet, om man med uppmärksamt öra lyssnar till traditionen, som167 här utgör nästan den enda ledstjerna. Wisserligen168 tillskrifver traditionen Tschud alla i Ryssland befintliga ålderdoms-lemningar169, de må då vara af Finskt, Ryskt, Tatariskt, Mongoliskt eller annat obekant ursprung.xi 170 Men att171 till Tschud räkna172 Mongoler och Tatarer, vore enligt det Ryska föreställnings-sättet lika orimligt, som att föra173 Ryssarne sjelfva till samma stam. Namnet174 Tschud hänför sig bestämdt till den Finska stammen, icke den nu lefvande, utan den gamla, odöpta förgångna175 ätten. Det176 är denna ätt, som för sin ålder,177 sin religion och sina sällsamma178 seder företrädesvis bibehållit sig i den Ryska folk-traditionen. Tschuderna179 äro Rysslands jättar,       xi. ”Tschud betecknar i Ryskan landets ur-innewånare i gemen, ty om man vid stränderna af Volga, Tobol, Irtisch, Ob, Jenisei warseblir något fäste, någon graf eller gammal bygnad och frågar: ’hvem har gjort dem?’ så svaras: ’Tschud, ett folk, som bodde här redan före Ryssen”. Müller, se Karamsin, 1. D. anm. 75. Ob, Jenisei ǁ Castrén 1844: Ob och Jenisei gjort ǁ uppfört 75 ǁ Castrén 1844: 73 ǁ Castrén 1858a: Müllers ord, enl. Karamsin, Gesch. d. Russ. Reiches. 1 Bd. Riga 1820; S. 246, Anm. 70 53    Castrén refers here to Nikolaj Mixajlovič Karamzin’s (1766–1826) Geschichte des Russischen Reiches, a work that came out in several different versions in different languages in the 1810s and 1820s, most notably in twelve volumes in Russian in 1816–1829. Karamzin’s work was commissioned by the state and it has been described as conservative and pro-autocracy. Castrén used the first volume of the eleven-volume German edition, published in 1820. Forsman – Mikkola 1912. (TS) att till ǁ Castrén 1844: att derföre till räkna ǁ 1. hänföra ǁ 2. föra föra ǁ räkna Namnet […] bestämdt ǁ Castrén 1844: Så bestämdt hänför sig namnet Tschud förgångna ätten ǁ 1. <-> ǁ 2. ur landet försvunna folk ǁ 3. ur landet försvunna ätt ǁ Castrén 1844: redan förgångna ätten, som för sin ålder […] Det […] folk-traditionen. ǁ 1. Denna ätt älskar den Ryska folk-traditionen att företrädeswis ǁ 2. Denna ätt älskar företrädeswis den Ryska folk-traditionen att för ålder, sin ǁ ålder och sällsamma ǁ Castrén 1844: egendomliga Tschuderna […] jättar ǁ Castrén 1844: Tschuderne äro för Ryssen detsamma, som jättarne för Finnen Here Castrén draws parallels between the Russian Chud folklore and Finnish-Scandinavian folklore, describing mysterious giants or Jotuns that would have lived in the time before the modern civilization. Siikala 2013: 222–223; giants especially in northern Ostrobothnia: Jättiläis- ja lappalaistarinoita, http://www.kirjastovirma.fi/ asutusjasotatarinoita/2. (TS) �Archaeologica et historica  ett […] existerande ǁ 1. <-> ǁ 2. ett historiskt ǁ Castrén 1844: ett forntida  som […] omhöljdt ǁ som […] men beslo ǁ Castrén 1844: som numera fortlefver blott i sägnerna, omhöljdt  slöja ǁ Castrén 1844: töcken  Det […] sjelfve. ǁ Castrén 1844: Det är naturligt, att alla ovanliga fornlemningar tillskrifvas ett sådant urhistoriskt folk, likasom Finnarne tro, att forntidens jättar uppbyggt deras äldre stenkyrkor, bland hvilka de flesta troligen äro Finnarnes eget verk.  urhistoriskt ǁ folk  alla […] ålderdoms-lemningar ǁ allt ovanligt  Likaså skef ǁ Castrén 1844: Skef  Tschuderne ǁ Castrén 1844: Tschud  dess ǁ deras  som […] folkslag ǁ Castrén 1844: hvarmed Grekerne benämnde personer, hörande till ett på en gång främmande och ohyfsadt folkslag  Ehuru […] öfverlägsna. ǁ Ehuru till religionen ǁ Castrén 1844: Ty Tschuderne, ehuru till religionen hedningar, anses i mångt och mycket, särdeles i all slags mekanisk konstfärdighet, hafva varit både Ryssar och andra nationer öfverläge.  så ǁ <hos>  Sawolotschkaja […] Sawolotscheskaja ǁ Castrén 1844: Savolotschesskaja eller Savolotskaja  Savolotschje; 2. Hvilken ǁ Castrén 1844: Savolotschje? och hvilken  särskildta Författare ǁ ~, i synnerhet af wår högtförtjente landsman A. J. Sjögrén i hans afhandling om Jemerne Anders Johan Sjögren (1794– 1855) published in 1832 both a study on the earlier settlement of the tribe Yem and another on the question of the Zavoločˈe. In these, he also deals with the Čudˈ and ett180 fordom existerande folk, som181 nu fortlefver i sägnerna, men omhöljdt af mythens slöja182. Det183 är naturligt, att just ett sådant urhistoriskt184 folk skola tillskrifvas alla185 ovanliga ålderdoms-lemningar, likasom Finnarne anse, att Jättarne uppbygt deras äldre stenkyrkor, fastän åtminstone de flesta bland dem äro ett verk af Finnarne sjelfve. – Likaså186 skef och stridande emot den traditionella föreställningen om Tschuderne187, är dess188 förmodade identitet med ordet barbar, som189 hos Grekerne på en gång utmärkte främmande och ohyfsade folkslag. Ehuru190 till sin religion hedendomen tillgifne, anses likväl Tschuderne i annat, särdeles i all slags yttre konst-färdighet hafva varit både Ryssar och andra nationer öfverlägsna. Deras fyndighet är ett ordspråk i Ryssland, och deras konstwerk prisas högt i sagan. Efter dessa allmänna anmärkningar om den betydelse ordet Tschud eger i Ryska folk-traditionen, skola wi nu skrida till en mera speciell undersökning af den så191 kallade Savolotschkaja192 eller Sawolotscheskaja Tschud. Ämnet ger anledning till tvenne frågor: 1. Hvar fanns landet Savolotschje;193 2. Hvilken Finsk folkstam bodde inom dess landamären? Den förra frågan är redan tillförene utförligt behandlad af särskildta194 Författare; den sednare deremot har195 mig wetterligen ej utgjort ett föremål för    the Bjarmia. Sjögren 1832a; 1832b; Branch 1973: 190–196. (TS) har […] ej ǁ Castrén 1844: har, mig vetterligen, ej derföre i frågan ǁ Castrén 1844: derföre, i fråga närwarande ǁ Castrén 1844: förevarande 54 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud några undersökningar. Wi kunna derföre196 i frågan om landets läge njuta frukten af andras undersökningar, och skola i närwarande197 afhandling förnämligast198 fästa vår uppmärksamhet wid sjelfva stammen199: Savolotschjeskaja Tschud.200 Med afseende å ethymologien af ordet Savolok (заволокъ), hvaraf adjectivet201 Savolotsc[h]koj (заволочкiй) eller Savolotscheskoj (заволоческiй) blifvit bildad, har man uppgifvit, att det egentliga grund-ordet волокъ i Ryskan eger en dubbel betydelse: 1o) af en smal landsträcka emellan tvenne i motsatt riktning löpande floder202 (F. walkama);203 2do) af en skogig204, obebodd nejd.205 Sednare206 betydelsen af ordet är den207 wanliga och häfdwunna; den förra anför jag blott på andras auctoritet. I enlighet,208 om denna209 härledning af ordet skulle benämningen Savolotscheskaja Tschud utmärka ett folk, som210 bodde antingen bakom en landtunga eller en skogsnejd. Schlötzer211 kände blott den förra betydelsen212 af ordet, men kunde dermed213 ej komma till något tillfredsställande resultat. Deremot fasthåller214 sig Schtschekatow215 wid den sednare betydelsen och förklarar dess förhållande till landet216 Savolotschje på följande sätt: ”Novgoroderne hade utmärkt hela den vid hafvet belägna kusten ända till floden Petschora med detta namn, emedan landet217 var afskildt218 (ifrån novgorodernes område)  förnämligast fästa ǁ Castrén 1844: fästa  stammen ǁ folkstammen ǁ Castrén 1844: folkstammen  For a recent overview of the Zavoločˈe and zavoločeskaja čudˈ, see Gabrielsen 2007: 60–64. 55  adjectivet […] Savolotscheskoj ǁ Castrén 1844: adjektivet Savolotskij (заволоцкiй) eller Savolotschesskij  floder ǁ 1. floder, hvaröfwer ǁ 2. floder 2)  (F. walkama); ǁ Finn ǁ Castrén 1844: på Finska valkama), och  skogig ǁ Castrén 1844: skogbeväxt  The Russian dialectal word volok (волок) means an isthmus between two water basins that typically has to be crossed either by foot or dragging boats over it. In all likelihood, the Fi. valka(ma) (storage place for boats) derives from this Ru. word (a hypothesis first proposed by Jorma Koivulehto in a radio programme), with the suffix -ma likely originating from the appellative -maa in this case. This is likely in that the compound valkamaa is indeed quite common in both Finnish and Estonian toponyms and must, therefore, have existed in the past as an appellative. It is also likely that the denomination of the Estonian town Valga, and the region’s old name Valgatapalve are connected. Eesti kohanimeraamat s. v. Valga, KKP. (JS) Archaeological research on the settlements along the voloks has been conducted. See, e.g., Макаров – Федорина 2015. (TS)  Sednare ǁ Den  den wanliga ǁ den allmän[na]  enlighet, om ǁ Castrén 1844: enlighet med  denna ǁ <->  som bodde ǁ Castrén 1844: boende  Schlötzer ǁ Nestor  betydelsen ǁ Castrén 1844: bemärkelsen  dermed ǁ Castrén 1844: med dess tillhjelp  fasthåller ǁ anmärker  Castrén means Afanasij Mixajlovič Ščekatov (1753–1814) and his �Archaeologica et historica                    geographical dictionary of Russia (together with L.M. Maksimovič) Словарь географическiй Россiйскаго государства that was published in seven volumes in 1807–1809. Wikipedia: https://ru.wikipedia.org/ wiki/Щекатов,_Афанасий_Михайлович. (TS) landet Savolotschje ǁ Castrén 1844: Savolotschje-landet landet ǁ 1. <----> ǁ 2. den afskildt […] område) ǁ Castrén 1844: afskildt ifrån deras eget område volok benämnda ǁ Castrén 1844: benämnda volok blifvit benämnd ǁ Castrén 1844: fått namn belägen […] volok ǁ Castrén 1844: bakom volok belägen som […] Novgorod ǁ Castrén 1844: som i anseende till Novgorod bodde erhöllo ǁ k ǁ Castrén 1844: betecknades med Ueber die älteren Wohnsitze der Jemen (Sjögren 1832). Schtschekatow ǁ Tatischt[schew] Wologda ǁ Castrén 1844: Vologda (af volok) innewånare […] benämnda ǁ Castrén 1844: invånare hetat Tschud, ǁ Tschud. A change in the footnote: l. c. s. ǁ Castrén 1844: Sjögren, l. c., s. land” ǁ land”, ǁ Castrén 1844: the previous footnote has been moved here. Genom […] mening ǁ Häri[genom] ǁ Castrén 1844: Genom antagandet af denna mening utom, ej inom ǁ Castrén 1844: utom (ej inom) skogsbygden ǁ 1. skogs ǁ 2. <--> Det är […] ǁ Emellertid har man med anl[edning] som […] Sjögrén ǁ både Sjögrén och Karamsin genom stora skogar, volok219 benämnda; derföre har äfven denna nejd blifvit220 benämnd Savolotschje, d. ä. belägen221 bakom volok, och Karelare eller Jemer, som222 bodde i förhållande till Novgorod bakom samma volok, erhöllo223 namnet Savolotschaner.”xii 224 Widare yttrar sig Schtschekatow225 på ett annat ställe, att äfven de omkring Wologda226 boende äldre innewånare227 blifvit benämnda Savolotscheskaja Tschud,xiii 228 ”emedan de innehade ett af stora skogar genomskuret land”229 (Sjögrén, l. c.). Genom230 denna mening har Schtschekatow i någon mon afvikit ifrån ordets ethymologie, ty Savolotschje betyder vi vocis ett land bakom eller utom,231 ej inom skogsbygden232. Det233 är hufvudsakligen i grund af dessa Schtschekatows uppgifter, som234 både Karamsin och Sjögrén antagit235 landet Savolotschje sträcka sig ända236 ifrån Bjelosero237 upp till Petschora-floden238. För239 den sålunda utstakade gränsen af Savolotschje tyckes240 man finna något stöd hos Nestor, ty enligt den ordning, hvari241 han uppräknat de Finska folkslagen, kommer Savolotscheskaja Tschud att få sina bopålar midt emellan stammarne Wes242 vid Bjelosero och Petschora vid floden xii. Sjögren, om Jemerne, sid. 270. xiii. l. c. s. 271.  antagit […] sig ǁ Castrén 1844: antagit, att Savolotschje-landet sträcker sig  ända […] upp ǁ ifrån ǁ Castrén 1844: ända från trakten af Bjelosero i söder upp 56 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud  af samma namn. Emellan Ves och Petschora nämner väl Nestor ännu en stam, vid namn Mordva, men Sjögren har gjort det ganska trovärdigt, att härmed ej243 annat kan förstås än Tscheremisser, hvilka bott och till en del ännu äro244 bosatta öster (ej norr) om Bjelosero245, neml[igen] i de nuvarande Guvernementerna Wjatka246 och Kostroma247, samt248 att de i fordna tider utan tvifvel utsträckt sina bostäder närmare för249 Savolotschje intill Wesserna.250 Till bestämmande af den nordostliga gränsen af Savolotschje eger man ännu en251 af Schlözer åberopad uppgift ifrån Julii252 Pomp[onii] Sabini Commentarier till Virgilius253, der Sauolences254 sägas varit grannar till Ugrer och Permier.255 Hvad åter den256 vestliga gränsen beträffar, så äro de flesta Författare (Schtschekatow, Schlözer, Lehrberg257, Karamsin) ense derom, att Sawolotschje sträckt sig ända till Hvita hafvet och258 i synnerhet omfattat landet vid Dvina-floden.259 Denna bestämning stöder sig hufvudsakligen på det skäl, att en gammal krönika bär titeln: ”Dvina-flodens bebyggare, som i början kallades Savolotscheskaja Tschud” etc.260 Sjögrén261 förkastar detta bewis262, emedan han funnit ett exemplar af samma krönika, som helt enkelt har till titel: ”Om Dvina-flodens äldre innewånare”. Härigenom är saken för ingen del wederlagd263, emedan den ena titeln kan vara likaså tillförlitlig,  Beloe ozero (Ru.)/Valkeajärvi or Valgetjärvi (Fi.) in Vologda region at N60°10′27″ E37°40′14″. (TS)  The Pečora River (Ru., Komi)/Sanero jaxa (Nenets) runs from the Urals to the Pečora Sea at N68°17′25″ 57         E54°25′11″. Its length is ca. 1800 km. (TS) För […] gränsen ǁ Den sålunda utstakade gränsen vinner för af Savolotschje ǁ Castrén 1844: För de sålunda utstakade gränsorna tyckes man finna ǁ 1. erhålles jemväl ǁ 2. har man äfven ǁ 3. jemväl hvari ǁ Castrén 1844: i hvilken The Vesˈ was a Baltic Finnic tribe. It is generally accepted that it is equivalent to the Vepsians. Голубева – Кочкуркина 1991; Kotshkurkina 1994; Рябинин 1997: 110– 112. (TS) ej […] förstås ǁ Castrén 1844: ej kan förstås annat äro bosatta ǁ Castrén 1844: bo Bjelosero ǁ samma Sa[volotschje] Vjatka is the present-day Kirov at N58°36′13″ E49°40′0″. (TS) Situated at N57°45′42″ E40°57′07″. (TS)  samt […] utsträckt ǁ troligen i fordna tider utsträckt ǁ Castrén 1844: samt i fordna tider utan tvifvel utsträckt  för […] Wesserna ǁ Castrén 1844: intil Vesserna  Wesserna. ǁ 1. ~ Emellertid f härflyter f Nestors ord intet vidare, än att Savolotschaner bott norr om Wesser. Men nu är det ur andra grunder bevisligt, att sistnämnd folkstam sträckt sig ända till nejderna af Onega sjö. Således skulle borde Savolotschaners område här widtaga ǁ 2. ~ Men genom Nestors ǁ 3. ~ Emellertid följer häraf icke på sin höjd, att Wessernas bo<-> intet i afseende å den speciella gräns-bestämningen för Savolotschje, och af befintliga ännu för<-> begängliga kan man med säkerhet sluta, att Nestors Wesser sträckt sig ända till Onega.  en ǁ <--> �Archaeologica et historica  Julii ǁ Julius  Castrén and Schlözer mean the Italian Renaissance humanist Julius Pomponius Laetus’ (Pomponius Sabinus’) (1425–1498) commentary on Virgil’s works, published originally in 1487–1490 in Rome. Campbell 2003: 442. Catholic Encyclopedia: http://www.newadvent. org/cathen/08738a.htm. (TS)  Sauolences ǁ Savolences  Permier. ǁ 1. ~ Wigtigare <-----> i synnerhet ǁ 2. ~ Enligt Nestor k<--> utgör Petschora gr[änsen] den nordliga gränsen för Savolotschje, och hvilken och denna bestämning har af alla historici blifvit antagen. Schlözer 1802b: 43 quotes Julius Pomponius Sabinus, Virgilium Commentarii 8 (1544) p. 50, saying: ”Thyle […] prope glacialis oceni oras habitant siluestres homines Ugari siue Ugri. Scythae quidem sunt, et a caeteris mortalibus semoti: apud eos neque aurum, neque argentum cognoscitur, naque aes; cum proxima gente mercimonia permutant, aut cum Zauolocensibus. Sic narrauere mihi, qui ad origines Tanais (bei Tula im Moskauer Gouvernement) habitant.” According to Lehrberg 1816:33 Sabinus had got his information from travelling Russians in Italy. (TS)  den […] gränsen ǁ 1. gränsen ǁ 2. den vestra gränsen för Savolotschje ǁ Castrén 1844: den vestra gränsen  Aron Christian Lehrberg (1770– 1813) whose main work Untersuchungen für Erläuterung der älteren Geschichte Russlands was published posthumously in 1816, in Russian in 1819. Lehrberg 1816; Wichmann 1913. (TS)  och i synnerhet ǁ 1. och om[fattat] ǁ 2. och således äfv[en] 58 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud  Dvina-floden. […] hufvudsakligen ǁ 1. Dvina-floden. Denna bestämning stöder sig på följande skäl: 1o) Om nam[nda] Finnes en krönika, som bär till titel: ”Om Dvinska innewånare Dvina-flodens bebyg[g]are, som i början kallades Savolotscheskaja Tschud, 2. Förekommer i äldre urkunder någon annan benämning, som möjligen kunde hänföras till Dvina-flodens område. 3. Finnas öfverallt wid Dvina-floden traditioner af Tschud 3. Finnas vid Dvina- samma floden ymniga traditioner om en Tschud, likasom 4o) de Skandinaviska sagorna bära wittnesbörd om Tschude en Tschudisk stam, boende wid Dvina-floden i det så kallade Bjarmaland. ǁ 2. Dvina-floden. Denna bestämning stöder sig i synnerhet ǁ Castrén 1844: Dvina floden, hufvudsakligen The headwaters of the (Severnaja) Dvina (Fi. Vienanjoki) are in Vologda region and it discharges into the sea from an extensive delta area south of Arxangelˈsk around N64°45′ E40°0′. (TS)  Tschud” etc. ǁ Castrén 1844: Tschud m. m.”  Sjögrén […] Bjarmers. ǁ Castrén 1844 (probably reformulated by Castrén himself): Att Dvinafloden utgjort medelpunkten för Savolotschanernes områda, härflyter äfven ur den ethnographiska ordningen hos Nestor, samt ur Schtschekatows nyss åberopade anförande. Savolotschanernes land sammanfaller följakteligen med de af Skandinaverne så kallade Bjarmernes.  bewis ǁ st  wederlagd ǁ bevisad ☞ 59 �Archaeologica et historica  hvarandra. ǁ ~ Härigenom synes dock Sjögrén ej vilja bestri[da]  äfven ǁ många  till bevis ǁ 1. till att ǁ 2. till bewisande, att Savolotscherne bott ǁ 3. till stöd  så […] område ǁ 1. så erhålla Sav[olotschanernes] ǁ 2. så kommer Savolotschanernes område att ligga  Wesserna ǁ On[ega]  Onega, […] Petschora ǁ Onega samt Petschora  Enligt […] utgöra ǁ 1. I enlighet härmed blir Dvina-f[lodens] ǁ 2. I följe häraf blir Dwina-flodens områd[e] ǁ 3. Enligt denna bestämning kommer Dwina-floden att utgöra ǁ 4. Enligt denna bestämning skulle Dwina-floden att  i […] werket ǁ också  han […] yttrat ǁ 1. hans undersökning ǁ 2. han söker endast ǁ 3. och a  blott ǁ endast  område ǁ ~ emellan Onega och Petschora  land ǁ område  äfven ǁ <->  inbegripas […] mening ǁ inbegripas. Wi kunna här icke upptaga Sjögréns mening till undersökning, ehuru några betänkligheter hos oss oss yppat sig ǁ 2. inbegripas – deremot; det är wårt ändamål tillfyllest  här ǁ för  ethnographiskt hafva ǁ wi en  läget […] Savolotscheskaja ǁ Saw[olotscheskaja]  hos Skandinaverne ǁ i Skandinaviska sagan  For a recent analysis of the Bjarmia problematics, see Koskela Vasaru 2014.  The word än added according to Castrén 1844.  landet […] rike ǁ 1. landet vid Dvinafloden utgjorde utgjort sjelfva centrum af der för Bjarmernas välde ǁ som den andra, och begge titlarne i sjelfva verket ej motsäga hvarandra.264 Dessutom eger man äfven265 andra skäl till266 bevis för den mening, att Savolotschaner bott wid Dwinafloden. Om vi endast hålla oss till den ethnographiska ordningen hos Nestor, så267 ligger Savolotschanernes område inom redan nämnde emellan Wesserna268 wid Bjelosero och Onega,269 folkstammen Petschora boende vid Petschora-floden. Enligt270 denna bestämning skulle Dwina-floden utgöra sjelfva centrum för Savolotschanernes område. Detta torde i271 sjelfva werket Sjögrén ej heller hafva velat bestrida; han272 har endast yttrat, att landet Savolotschje inrymmer wida mer, än blott273 Savolotschanernes område274 vid Dwina eller att Wessernes land275 wid Bjelosero äfven276 bör under samma namn inbegripas277 – en mening, som här278 hvarken behöfver antagas eller förkastas. Ty det är wårt ändamål tillfyllest att ethnographiskt279 hafva bestämt läget280 för stammen Savolotscheskaja Tschud bakom Wessernes område wid Bjelosero och Onega eller bakom de skogiga nejderna i Wologda. Savolotschanernes område sammanfaller följakteligen med de hos281 Skandinaverne så kallade Bjarmers.282 Ty huru obestämdt gränsorna för Bjarma-riket i de Skandinaviska sagorna [än]283 äro uppgifna, är det likwäl obestridligt, 2. landet vid Dvina-floden utgjort den mäktigaste d[elen] ǁ 3. landet vid Dvina-floden utgjort den fordna ǁ 4. landet vid Dvina-floden utgjorde den wigtigaste ǁ 5. att landet vid Dvina-floden utgjorde den förnämsta och vigtigaste ǁ Castrén 60 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud att landet284 vid Dvina utgjorde den vigtigaste delen af nämnda rike. Det war hit285, Wikingarne styrde sina plundrings-tåg286, här funno287 de ett folk med guld och skatter, till fromma för sig och fromma för sagan. Härmed288 hoppas jag289 hafva afbördat290 min skyldighet att sjelf291 taga och för läsaren meddela kännedom om de ungefärliga292 resultater, hvartill man genom svaga, ofta motsägande293 och derigenom vils[el]edande historiska bevis trott sig komma294 i afseende på295 läget för296 Savolotschanernes land. Nu skall vårt297 bemödande blifva, att på annan wäg söka utreda, om inom omfånget af de nyss298 utstakade gränser299 kan300 finnas spår af301 n[å]g[o]n302 tidigare303 icke-Rysk folk-stam304, och hvilken305 denna warit306. Wåra307 källor blifva hufvudsakligen traditionen och alla slags antiquariska lemningar, i synnerhet sådana, som hänföra308 sig till språket. Om vi till en början låna örat åt traditionen, så är öfverallt wid Dvina-floden och Hvita hafvets309 sydvestra kust det tal gängse310 bland landets närwarande311 Ryska inbyggare, att här af ålder bodde ett folk, som benämnes Tschud, ett312 folk, som lefde i hedniskt313 mörker och ”följt314 i allt sin egen lag”.315 Ett fredligt slägte hade Tschuderne hufwudsakligen                             1844: att landet vid Dvina utgjorde dess vigtigaste del hit, ǁ ju hit, ǁ Castrén 1844: hit plundrings-tåg ǁ plundringståg funno ǁ fann Härmed hoppas […] ǁ 1. Härmed öfwergår jag till den andra frågan ǁ 61    2. Härmed öfwergår jag till den sednare frågan ǁ 3. Härmed öfwergår jag till att utreda, om man af förhanden-warande spår inom de nyss utstakade gränserna ǁ 4. Härmed skrida wi att jag ǁ 1. ~ ǁ 2. wi afbördat ǁ Castrén 1844: fullgjort sjelf […] om de ǁ ~ meddela, hvad ǁ Castrén 1844: sjelf taga kännedom och för läsaren uppgifva de ungefärliga resultater ǁ resu[ltater] motsägande ǁ Castrén 1844: hvarandra motsägande komma ǁ Castrén 1844: kunna ~ på ǁ Castrén 1844: å för ǁ Castrén 1844: af vårt bemödande ǁ 1. wårt ~ ǁ 2. mitt ~ ǁ Castrén 1844: mitt ändamål nyss ǁ ofvan gränser ǁ Castrén 1844: gränsorna kan finnas ǁ förekomma några ǁ Castrén 1844: kunde finnas af ǁ Castrén 1844: efter ngn ǁ en tidigare ǁ Castrén 1844: tidigare, folk-stam ǁ befolkning hvilken ǁ <-> warit ǁ Castrén 1844: i sådant fall varit Wåra källor ǁ Castrén 1844: Källorna för denna undersökning hänföra sig till ǁ Castrén 1844: angå hafvets ǁ H[afvets] gängse ǁ allmän närwarande […] inbyggare ǁ närwarande Rysk befolkning ǁ Castrén 1844: nuvarande invånare ett […] lefde ǁ ett folk som lefvat ǁ Castrén 1844: ett hedniskt folk, som hette Tschud, lefde hedniskt mörker ǁ 1. hedniskt o<---> i hela sitt ǁ 2. hedniskt följt sin ”följt ǁ Castrén 1844: ”följde lag”. […] slägte ǁ Castrén 1844: lag.” Af naturen ett fredligt slägte �Archaeologica et historica                        boskapsskötsel. […] woro ǁ Castrén 1844: boskapskötsel, men derjemte varit allt ǁ annat erfordrat ǁ Castrén 1844: erfordrar högre ǁ konstn[ärlig] Tschuderne ǁ Castrén 1844: de nejder. […] högtbelägna ǁ Castrén 1844: nejder samt uppbyggt sina hus på kullar och andra högtbelägna hafva ǁ Castrén 1844: hade Tschuderna […] såsom ǁ Castrén 1844: Föröfrigt skildras Tschuderne såsom äfven […] warit ǁ Castrén 1844: äfvenså skola deras kor, hästar och annan boskap hafva varit deras ǁ Castrén 1844: Tschudernes men ǁ 1. dem ǁ 2. som dylika | <-> blifvit nedlaggda ǁ blifvit af Tschuderna ~ ǁ Castrén 1844: äro nedlaggda bosatta ǁ Castrén 1844: boende närwarande ǁ Castrén 1844: nuvarande bodde ǁ Castrén 1844: ~ ock handel; […] de ǁ handel; här funnos ǁ Castrén 1844: handel och hade De […] fästen ǁ För att möta Novgorodernes förnyade anfall, hade de uppbyggt flere fästen Till slut ǁ Castrén 1844: Slutligen likwäl ǁ dock besegrade […] qvarstadnade ǁ besegrade; somliga qvarstadnade, andra ǁ Castrén 1844: besegrade, hvarefter somlige flydde undan, men andre qvarstadnade Change in the footnote: ganska ǁ a[llmänna] sammansmälte ǁ sammanbland[ades] sysselsatt sig med åkerbruk och boskapsskötsel.316 Derjemte woro de väl förfarna i smidarbeten och allt317 sådant, som erfordrat318 en högre319 grad af fyndighet. Wid Dwina berättas Tschuderne320 hafva bott tillsamman i byar, men öfwerhufvud skola de älskat enstaka nejder.321 Sina hus hafva de uppbygt på kullar och högtbelägna ställen. Till och med för sina döda hafva322 de till hvilo-stad utsett någon upphöjdare plats. Tschuderna323 skildras, såsom ett starkt och resligt folk; äfven324 deras hästar, kor och annan boskap skall warit af en owanlig storlek. Omätliga woro deras325 skatter, men de326 nedgrofvo dem vanligtvis i jorden och läto dem blifva der liggande. Hvarest dylika327 skatter blifvit328 nedlaggda, der brinner nu understundom i nattens mörker en ljus låga.xiv Tschuderne woro talrikast bosatta329 wid det närwarande330 Cholmogor. Här bodde331 deras Knäser; här drefwo de en stark handel;332 här hade de ett tempel och en offerplats. De333 blefvo ofta anfallna af Novgoroder och hade till sitt försvar uppbygt fästen och förskansningar. Till334 slut blefvo de likwäl335 besegrade;336 xiv. [S]amma tradition förekommer i Finland om de så kallade Aarnin haudat. 62 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud somliga flyddexv 337, andra qvarstadnade, antogo Christendomen och sammansmälte338 med landets nya invånare.339 Så ljuder340 det Tschudiska minnet vid Dvina, med341 förbigående af en mängd local-traditioner, som342 ännu här och der fortlefva, men wanligtvis iklädt [sig] mythens drägt. Den sakkunnige inser, att många343 bland344 de anförda ega345 sin tillämpning på Finnarne. Af naturen arbetsamma och idoga hafva de i alla tider ällskat åkerbruk och boskapsskötsel, samt346 så wäl genom denna egenskap, som genom sin sega kraft, sitt envisa och ihärdiga lynne347 af alla nationer varit de mest tjenliga till att kufva den nordiska naturens djupa348 vildhet.349 – De gamla Tschudernes skicklighet i smide är äfven frejdad i den Skandinaviska sagan, ja Finnarnes egna episka sånger röra sig mest kring smedar, fyndige och wise män – Sin håg att bo i enstaka gårdar, på högt belägna platser, hafva Finnarne ännu i dag bibehållit350. – Traditionen om Tschudernes rikedom samt deras säd att nedlägga sina skatter i jorden öfverensstämmer åter med den xv. Wid Dvina har jag ej hört den annorstädes ganska allmänna tradition, att Tschuderne vid Ryssarnes ankomst begrafwit sig under höga berg. 63  See also Castrén’s description of Xolmogor in 1842 in his travel account of 1841–1844 in a later volume of this series.  ljuder ǁ Castrén 1844: beskaffadt fortlefver  med […] local-traditioner ǁ med förbigående af en oändlig mängd ~ ǁ Castrén 1844: om man förbigår en mängd lokaltraditioner  som […] drägt ǁ som här och der ännu ~ ǁ Castrén 1844: hvilka iklädt sig en mera mythisk drägt  många ǁ fle[re]  bland ǁ Castrén 1844: ibland  ega sin tillämpning ǁ Castrén 1844: kunna lämpas  samt […] egenskap ǁ samt just genom denna egenskap ǁ Castrén 1844: samt såväl derigenom  lynne ǁ s<->  djupa vildhet ǁ Castrén 1844: vildhet  On the history and construction of the basic myths of Finnishness, see Upton 1999. Castrén writes similarly also in his travel account of 1841–1844. See his travels in this series. (TS)  Settlement on smallholder farms, based on slash-and-burn agriculture, was preserved in eastern Finland until the 19th century, but in western Finland, with the advent of field cultivation, people lived in villages no later than the Middle Ages. The fields of a village were divided according to the open-field system and the villages were split from late 18th century onwards in connection with the Great Partition of land. Jutikkala 1980: 184– 188; Soininen 1980a; Soininen 1980b: 402–404; Raninen – Wessman 2015: 310–311; Haggrén 2015: 410, 464; Vuorela 1998 (1975): 141– 147. (TS) �Archaeologica et historica  äro ǁ Castrén 1844: ~ dock  helgedomen ǁ Afguda-temp[let] ǁ Castrén 1844: helgedom  o. s. v. ǁ ~ Anmärknin[gar]  The Bjarmians were said to have worshipped a deity called Jomali/ Jomala/Jumala. A description of Xolmogor and Arxangelˈsk in the late 17th century, Ясински – Овсянников 1998: 173–175. About Bjarmians in historical sources, see Koskela Vasaru 2014: 199–204. (TS)  Sjelfva […] har ǁ 1. Stället har ännu ǁ 2. <->  i […] helgd ǁ Castrén 1844: i helgd  plats, slätt ǁ Castrén 1844: slätt  See also Castrén’s notebook of 1842–1843 among his travels in this series.  i ǁ wid  The village Vavčuga is situated on the Dvina River at N64°13′38″ E41°55′36″. (TS)  sägas […] spår ǁ skola för d[et]  uppvisa ǁ efter  Even up to the present day, no large amount of Late Iron Age remains has been discovered on the northern coast of Russia. There are, however, some settlements and silver hoards known, and they show connections with southernmore Karelia. For a recent summary of the finds, see Koskela Vasaru 2014: 207–211. (TS)  sig. Alla ǁ Castrén 1844: sig, utan alla  detta ǁ Castrén 1844: det  1. Finnas ǁ Castrén 1844: För det första finnas  äfven denna ǁ Castrén 1844: denna  munarter. 2. ǁ Castrén 1844: munarter; för det andra  ur ǁ ifrån  hvarken kunna ǁ ej k[unna] Skandinaviska sagans wittnesbörd. Öfwerensstämmande äro351 de ömsesidiga berättelserna om Cholmogor, dess genom handel wunna välmakt, helgedomen352 o. s. v.353 Beklagligtvis kunna dock wid sjelfva Cholmogor ej några bestämdare traditioner om den ryktbara helgedomen uppdagas.354 Här omtalas allenast en begrafningsplats, som skall hafva varit belägen på den midt emot Cholmogor belägna ön Kurostroff. Sjelfva355 stället har bibehållit sig i folkets minne och skall ännu hållas i356 någon slags helgd hos Cholmogors och de närgränsande byarnes befolkning. Det är en öppen, aflång plats,357 slätt, omgifwen af en åldrig furu-skog.358 – Likaså hör man wid Cholmogor sägner om befästade ställen, som Tschuderne skola haft i359 Kurtsevska posaden och byn Wavtschuga360, men äfven af dem sägas361 inga spår numera vara synliga. Öfwerhufvud låta ej wid nedra Dvina några Tschudiska minnesmärken uppvisa362 sig.363 Alla364 här tillgängliga spår efter Tschuderna hänföra sig till språket, och detta365 på tvåfalldigt sätt: 1. Finnas366 i den Archangelska dialecten af Ryskan många från Finskan lånade ord och talesätt, hvarigenom äfven367 denna dialekt skiljer sig från andra Ryska munarter. 2.368 Låta åtskilliga ortsnamn ur369 Finskan härleda sig. – Bland de lånade orden vilja wi allenast upptaga sådana, som obestridligt äro af Finsk upprinnelse och derföre 64 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud  hvarken370 kunna förklaras vara af Finnarne lånade ur Ryskan, eller ur Syrjänskan inkomna i Ryska språket. Antalet af sådana ord är ganska betydligt, men det371 är för vårt ändamål tillfyllest att anföra några de vanligast förekommande. De372 äro: maksa (F[inska] maksa373), lefver; salma (F. salmi), sund; lachta (F. lahti), wik; taibal (F. taiwal,374 taipale), en öde skogswäg; mjanda (F. mänty), gran, granskog; satulje, skygd emot winden (af за, bakom375, och tuuli, vind); witsa (F. witsa376), spö; rosga (F. ruoska), piske; schalga (F. selkä), tjock, vidsträckt skog; nora (F. nori), räfgrop; kalgi (F. kalhu), skida; loch (F. lohi), wraklax; suvoj, djupt ställe,377 farwatten (af378 det Finska: sywä, djup; lapa, fot, tass (F.379 lapa, fram-bog); lapota, spade (F. lapio); palenina, förbrändt ställe (af380 det Finska ordet: palan, jag brinner); djedjina, faster, (F. täti, dim[inutiv]381 tätinen, Russ. тётка); putschka, chærophyllum sylvestre, (F. putki); morda, mjärda (F. merta); puutajus382, fastna,383 invecklas (F. puutun) o. s. v.384 – Att dessa och andra likartade ord ej inkommit i språket genom en blott yttre385 beröring emellan Ryssar och Karelare, bevisas genom den anmärkningsvärda omständighet, att några bland dem ej386 äro i bruk i387 nejden af Archangel388, men deremot förekomma i det från Karelen widt skilda389 Mesenska390 landet. Emellertid391 hvilar ej härpå hufvud-bewiset för 65              det […] tillfyllest ǁ wi wilja endast upptaga De äro ǁ Hit hör maksa ǁ Castrén 1844: äfvenså maksa taiwal, taipale ǁ Castrén 1844: taival ell. taipale bakom, ǁ emot ǁ Castrén 1844: ~ witsa ǁ Castrén 1844: likaså ställe, farwatten ǁ Castrén 1844: ställe eller farvatten (af […] djup ǁ Castrén 1844: (F. syvä, djup) F. ǁ af det F. af […] brinner ǁ Castrén 1844: F. palanut, brunnen dim. […] тётка) ǁ Castrén 1844: dimin. tätinen), som annars i Ryskan heter тётка puutajus ǁ Castrén 1844: putajus fastna, invecklas ǁ Castrén 1844: jag invecklas, fastnar Most notably, Kalima (1919), Koževatova (Кожеватова 1997) and Myznikov (Мызников 2004) provide well-founded treatments of the words belonging to this lexical stock. Koževatova (1997) has convincingly argued that the joint lexical layer of Finnic, Komi and, northern Russian dialects is typically loaned from Finnic to Russian and from Russian dialects to Komi. In addition to that, there is an older layer of lexicon loaned from Finnic to Komi, and quite probably, even to Udmurt (Saarikivi forthcoming), but Castŕen does not mention words belonging to this layer. The modern etymological studies still consider many of those words mentioned by Castrén as Finnic substrate borrowings in Russian dialects, among them макса ‘fish liver’ (~ Finnic *maksa ‘liver’); салма ‘strait; narrows’ �Archaeologica et historica *putke < *pučke ‘Angelica Archangelica, Aegopodium podograria, and other plants with hollow stalk’). The word сувой is polysemic, but the semantics pointed out by Castrén might well be Finnic in origin, although probably connected with the Fi. suvanto ‘stream pool; quiet waters’, and not directly to syvä ‘deep.’ These, in turn, are likely interconnected in some complex way (cf. Itkonen 1982). The toponym Маймакса, most likely, represents a Finnic historical derivation (or a modern stem type) with the suffixal -ks- (cf. johdos : johdokse‘derive’ from johta- ‘lead’), but the stem cannot be identified with certainty. Of the words mentioned by Castrén, some may be of IndoEuropean origin. Паленина is a (~ Finnic *salme ‘id.’); лахта ‘bay; flood meadow by a bay’ (variant, лохта ~ Finnic *lahte- < *lakte ‘bay’, cf. Saarikivi 2007: 84); тайбола ‘forest road; pathway through a forest’ (variant тайбала ~ Finnic *taipale ‘pathway; isthmus’); мянда ‘spruce’ (~ Finnic *mänty ‘id’); затулье ‘shelter from the wind’ (derived from Finnic *tuule- ‘wind’); вича ‘wicker, cane’ (~ Finnic *vicca ‘id.’), шалга šalga ‘high forestland’ (~ Finnic *selkä ‘elevated ridge of land’, borrowed also as сельга, щелья, cf. Saarikivi 2007: 84); калги ‘skates’ (~ Eastern Finnic kalhut ‘skates or skis’); лох ‘spawning salmon’ (~ Finnic *lohe- ‘salmon’); морда (variants мёрда, мерда) ‘seine net’ (~ Finnic *merta ‘id’); пучка (variant пучок) ‘Неrасlеum sibiricum’, (~ Finnic 66 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud derivation from пал ‘burnt-over clearing; burnt place’ that, in turn, has been considered an IE word by Vasmer, for instance, who considers it a retrogradal derivation from палить ‘ignite’. Myznikov (2004), in turn, considers the word пал that has many different suffixal variants as a Finnic borrowing from Fi. palo, at least in a number of cases. Russian лапа has a set of cognates both in the Indo-European languages, and so has the Finnish lapa. The relationship between these words is not entirely clear. It is, however, quite dubious whether the Russian dialectal word can be considered a Finnic borrowing. Путать(ся) ‘to mix up, tangle, confuse’, is likely of Slavic origin, since it is present also in Serbian, and the Finnic puuttu- ‘touch’, can        better be analyzed as a Slavic borrowing (the new etymology here to be treated more carefully treated in a later publication). Дедина ‘aunt’, can be considered a Slavic derivation of дед ‘uncle’. The other toponyms mentioned by Castrén in this passage cannot be given an etymology. (JS) yttre ǁ Castrén 1844: tillfällig ej […] bruk ǁ Castrén 1844: ej brukas i ǁ wid Archangel ǁ Castrén 1844: Archangelsk skilda ǁ Castrén 1844: aflägsna The village of Mezenˈ is situated in Arxangelˈsk region at N65°50′44″ E44°14′34″. (TS) Emellertid […] landet. ǁ Emellertid är det ej härpå som hufvudbeviset för Tschudernes vistelse i landet grundar sig. ☞ 67 �Archaeologica et historica  byarne ega ǁ Castrén 1844: byarna hafva  tvenne […] namn ǁ Castrén 1844: två namn  Det […] blott i ǁ Castrén 1844: Den Ryska benämningen gäller naturligtvis i officielt afseende, den Finska deremot har qvarblifvit i  dylika ortsnamn ǁ 1. sådana ortsna[mn] ǁ 2. dylika ifrån Finskan  skull […] anföra ǁ Castrén 1844: skull, anföra  Preposition added Castrén 1844.  Hit […] Koida ǁ Castrén 1844: Koida  Changes in the footnote: förekomma ǁ äro Då i […] bifogas ǁ Castrén 1844: Emedan i Ryskan ljudet jo är sällsynt uti början af ord, och ändelsen ki alldrig förekommer, öfvergår joki till juga, hvars första stafvelse ju i många flodnamn försvinner, och den sednare ga, eller för välljudets skull nga, bifogas  Ishma ǁ Castrén 1844: Ischma The editor of Suomi (Castrén 1844) without exception changed the form Ishma used by Castrén to Ischma. It seems, however, that Castrén followed the German transcription conventions and used sh to mean the sound ж (ž), and sch to mean ш (š). Cf. later the change Pishma > Pischma, but also Paloshelskaja > Paloschelskaja and shelja > schelja. (TS)  ö; ǁ ~ maimaks (by), af mae  insjö ǁ sj[ö]  ma ǁ Castrén 1844: maa,  sjö-holmar; ǁ ~ Sumosero (sjö), en dimfull sjö, af sumu, dimma och озеро, sjö; Palosero, Palovo, förbrända ställen, af palan, brinna; ǁ Castrén 1844: sjöholmar; Tschudernas tillvaro i landet. Af största vigt äro i detta afseende Finska benämningar på särskildta orter, såsom floder, sjöar, byar o. s. v. Bland byarne392 ega dock de flesta tvenne393 särskildta namn, det ena af Ryskt, det andra af Finskt ursprung. Det394 Ryska är officiellt gällande, det Finska höres blott i folkets mun och är uppenbart i försvinnande. Antalet af dylika395 ortsnamn är så betydligt, att wi här blott för exempels skull396 kunna anföra några [af]397 de lättast härledda. Hit398 höra: Koida (by) och Koidosero, sjö, af koito, eländig (озеро, sjö); Mudjuga, af muta och jokixvi 399, grumlig elf; Kuja (å), tåg; [L]apa (å), frambog, Ishma400 (by), stort land, af iso, stor och maa, jord, land, Kägostroff (ö), sammansatt af käki, gök och det Ryska ordet островъ, ö;401 Lodma (insjö402, flod och by), af luoto, holme och ma[a]403 land, ett land rikt på skogs- eller sjöholmar;404 Ljavla (strid flod), af laulan, sjunga;405 Maimaks (by) af mae (?) lake,406 och maksa, lefver; Chavragorje407 (by) af kaura, hafra och гора, berg; Uima (ett smalt sund), simning408, af uin, simma; Kaskogorskaja (by) af kaski, sved, och xvi. Då i Ryskan hvarken ljudet jo, eller ändelsen ki förekomma, öfvergår joki till juga. Stundom försvinner i ortsnamn första stafvelsen, och blott ga eller för välljudets skull -nga bifogas hufvudordet, t. ex. Onega, Pinega, Schelenga, Pokschenga o. s. v. 68 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud гора, berg; Sjusemska (by) af susi, varg och maa, land; Pyrnavolok l. pyryniemi (det ursprungliga namnet på Archangelsk), af pyry, oväder och наволокъ,409 udde, niemi; Dvina (flod) af wiena, lugn, stilla o. s. v. Wid Cholmogor är antalet af dylika ortsnamn jemförelsevis mindre, hvilket sannolikt är en följd af Ryssarnes tidigare colonisation i denna af gammalt odlade nejd.410 Likwäl förekomma här: Palosero och Palovo, förbrända ställen, af palan, brinna, palo, brand, skogsbrand; Selgosero, af selkä, rygg, ås; Raudogorka,411 af rauta, jern och горька, litet berg;412 Povoj (å), af povi, barm, det inre,413 och oja, bäck; Maglas (å), af mahla, mjöd414; Pinekscha (å415) och Pingischma (by)416 af pieni, liten, Schelenga (å) af silja, slät, jemn och joki; Sija (by) af sia, ställe; Kovosero (sjö) af kova, hård, svår; Kaleschkaja (by) af kala, fisk. Namnet417 Cholmogor härleder Karamsin af det Finska ordet kolme, tre. Derivationen har af Historici ej blifvit godkänd; men ur en philologisk synpunkt förtjenar den dock nogare behjertas.418 Det tyckes, såsom skulle de Finska räkneorden legat till grund wid benämningen af de omvexlande föremål419, som omgifva staden Cholmogor. Här420 finnes en holme, benämnd Uchtostroff421, som kan härledas ur det Finska: yksi, eg[entligen] yhte, Gen[itiv]422 yhden; en423 bäck: toinokurja, af toinen, en annan, den andra; holmen Cholmogor (hos allmogen Kolmogor), af 69  sjunga; ǁ ~ Saloskoje, sjö; Совка, flod; Tjulda (flod och sjö), af tulen, tulla (tulta), komma. ǁ Castrén 1844: jag sjunger;  mae (?) lake, ǁ Castrén 1844: mae, lake  Chavragorje ǁ Х[аврагорье]  simning ǁ af u[in]  наволокъ, […] niemi ǁ Castrén 1844: наволокъ eller niemi, udde  Castrén wrote in the margin here: uks’enga Petschgorskaja without denoting their intended location in the text.  Raudogorka, ǁ Raudogorka (by), ǁ Castrén 1844: Ravdagorka  berg; ǁ ~ Kurostroff och Kuropolѣ (byar), af kuro, bäck och samt островъ, ö, och поле, fält;  barm, det inre ǁ Castrén 1844: barm  mjöd ǁ Castrén 1844: björklake  å ǁ fl[od]  Pingischma (by) ǁ Castrén 1844: Pengischma (by),  Namnet […] Karamsin ǁ Castrén 1844: Dessutom härleder Karamsin sjelfva namnet Cholmogor  behjertas. […] tyckes ǁ Castrén 1844: att behjertas. Ty det tyckes  föremål ǁ Castrén 1844: naturföremål  Här finnes ǁ Castrén 1844: Sålunda finnes der  Uchtostroff ǁ У[хтостровъ]  Gen. ǁ Castrén 1844: genit.  en […] toinokurja ǁ Castrén 1844: vidare bäcken Toinokurja �Archaeologica et historica                          benämnas: ǁ Castrén 1844: heter flyter ǁ Castrén 1844: ~ ock benämnd ǁ Castrén 1844: vid namn (beslägtadt […] mera) ǁ Castrén 1844, as footnote: Detta ord är beslägtadt med de Finska eno och enempi, mera derivationer ǁ härledningar lättare ǁ med mindre belägen ǁ som Ordet […] joki. ǁ Castrén 1844: Ordet Pinega, som i Finskan skulle heta pieni joki, betyder en liten flod. sjelft […] liten; ǁ Castrén 1844: sjelf icke liten, det ǁ Castrén 1844: den hon ǁ Castrén 1844: Pinega (se ofvan) ǁ Castrén 1844: (af una, se ofvan), sten-hölster ǁ hols [= hölster] Mscr.: tall. Corrected in Castrén 1844. Piriniemskaja […] niemi ǁ Pirinjemskaja (by), af pyry yrväder Waltegorskaja […] гора; ǁ ~ Petschgor ǁ Castrén 1844: Valtegorskaja, af valta, stor, mäktig; stor ǁ makt [= mäktig] (by […] strid ǁ (by, tora ǁ Castrén 1844: (by, stridsudden), af tora strid gömställe och гора ǁ Castrén 1844: gömställe Pirtti […] озеро, ǁ Castrén 1844: pirtti stuga, pörte; Kavra ǁ Кавра Mscr.: Kaskoniemiemskaja. sumu […] Salashkoje ǁ Castrén 1844: sumu dimma; Salaskoje några ǁ Castrén 1844: äfven ~ Here, Castrén provides both correct and incorrect etymologies for many central substrate toponyms of the Dvina basin and nearby regions. Among the likely correct ones are (actual Russian forms given) Mudjuga ‘muddy kolme; en annan holme, som benämnas:424 Njaljestroff, af neljä, fyra. Wid Cholmogor flyter425 en gren af Dwina, benämnd426 Unogra, som lämpligen kan härledas ur det Syrjänskt-Permska ordet una (beslägtadt427 med det Finska, eno och enempi, mera) mycken och det Ryska гора, berg. Men för att ej genom härdragna derivationer428 inveckla och fördunkla saken, må wi uppsöka ortsnamn, hvilka lättare429 låta härleda sig ur Finskan. Sådana erbjuda sig i mängd, om vi från Cholmogorska kretsen förflytta oss till den Pinegska, belägen430 wid Pinega, en af Dvinas bifloder. Ordet431 Pinega betyder i Finskan en liten flod af pieni joki. Floden är wäl i sig sjelft432 icke liten; men vid sidan af det433 mäktiga Dwina erbjuder hon434 en föga imponerande anblick. För öfrigt torde flodens benämning hufvudsakligen afse dess egenskap af biflod, likasom å andra sidan med Onega, som ursprungligen betyder en stor flod (se435 ofvan) wanligen blott betecknas: en moder-flod (eno-joki). För öfrigt finnas här: Sojala (by), af suoja, skygd och den Finska ortsändelsen la; Surminskaja (by), af surma, förderf, med en Rysk adjectiv-ändelse; Ketorowa, af keto, fält, och rova, sten-hölster436; Suloniemskaja, af sula, öppen, odlad och niemi, udde; Marjegorskaja (by, Marja-waara), af marja, bär och гора; Kargoniemskaja (by), af karhu, björn, eller karkaan, rymma, och niemi; Kusonjemskaja (by) af kuusi, 70 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud [gran]437 och niemi; Kurachtinskaja (by) af kura, gyttja, smuts och ahdet, backe; Piriniemskaja438 (by) af pyry, yrwäder och niemi; Waltegorskaja439 (by) af walta, stor440, mäktig och гора; Toroniemskaja (by441, stridsudden) af tora, strid och niemi; Leipopalskaja (by), af leipä, bröd och pala, stycke; Piljegorskaja (by) af piilo, gömställe442 och гора; Pertosero (sjö), af Pirtti443, pörte och озеро, Kavra444 (flod) af kaura (hafre); [Kaskoniemskaja]445 (by) af kaski, sved och niemi; Olkinskaja (by), af olki, halm; Sumosero (sjö), af sumu446, dimma och озеро; Salashkoje (sjö), af sala, hemlig; Sotka (flod) af sotka, and o. s. v. Både i Pinegska och andra kretsar af Archangelska Guvernementet förekomma några447 af Tschud härledda ortsnamn, t. ex. Tschuchtsnjemi, Tschuschela, Tschuschepalskaja, m. fl.448 Ytterligare finna wi i nejden af Pinega ett slags döda449 minnesmärken – stenrösen, som af Ryssarne kallas kurganer; de450 sägas451 vara Tschudernes grafvar och452 innehålla fördolda skatter. Sådana skola anträffas å flere orter, men453 i största mängd vid Waldakurja454, en by nära Pinega455. Invid456 sjelfva staden finnes457 en jordvall (городокъ), som äfven anses wara ett minne efter Tschuderne. Wallen, som lik en holme höjer sig midt på en vidsträckt slätt, är458 omkring 30 fot hög, försedd med branta väggar och omgifve[n]459 af några konstgjorda grafvar. En 71 river’, Kaskogorskaja ‘burnt clearing hill’, Selgozero ‘open water [lit. back] lake’, Palozero, Palovo ‘burnt land/burnt land lake’, Ravdogorka ‘iron hill’, Kuzonemˈ ‘spruce promontory’, Pertozero ‘cabin lake’, Kaskonemskaja ‘burnt clearing promontory’, Sotka ‘wild duck (river)’, Šulonemˈ ‘open (not having an ice cover) promontory’. Onega is indeed a ‘big river’, but likely not Finnic but rather of Saami or some other substrate. Some of the aforementioned places I have had an opportunity to investigate myself with the help of local informants. Thus, Sotka River is indeed a place for nesting of waterbirds, and it has been used for egg collecting. Šulonemˈ is indeed a promontory from which water continuously flows due to small springs on the shore. Many place names are incorrectly interpreted by Castrén, but can now by given their most likely etymologies, namely the following: Lodma from Finnic lotma ‘low-lying moist land’, Ljavlja from läyli ‘heavy, arduous’, Sjuzemskij from Russian dialectal sjuzem ‘forest or bogland’, this, in turn, a related with Finnic sysmä ‘deep forest’, Valtegorskaja from a personal name component -valta ‘big, great, powerful’ and Kavra from käyrä ‘crooked, curved’. Some other toponyms can be etymologized slightly less unambiguously. The component -pala occurring in many substrate toponyms can be identified as a particle pointing to settlements. It likely represents either the present Finnic *pola ‘half; locality’ (from which *pooli through a vowel �Archaeologica et historica pointing a pathway between water basins, and related to many similar names in Finland, Karelia and elsewhere. It can be proposed that the name derives from the Uralic *ukti ‘way; road; passage’ that is preserved as an appellative in the Ugric languages, but occurs in toponyms in a large area. Čuxčenema, Čušela and Čučepalskaja are likely from different lexemes. Čuhčenema could be connected with the (Northern) Saami Čukcá (< ProtoSaami čukce) ‘capercaillie, Tetrao urogallus’, and Komi čukci ‘id’. The fact that a similar word for ‘capercaillie’ has also existed in the substrate languages of Dvina basin is corroborated by the existence of a lengthening, see Aikio 2015, the earlier comparison with Hungarian falú, with the assumption of the PU *palwa ‘village’, is likely to be rejected, because it is based on erroneous comparison by Kalima, cf. Саарикиви 2003). Unogra is, quite likely, a ‘big lake’, from una ‘big’ and formant -gra, used in lake names, but it is not entirely clear from which language the name ultimately derives (Матвеев 2002). Ujma is, quite probably, from the same personal name element as the Eastern Finnic surname Uimonen, and several Finnish toponyms, probably connected to the literary Finnish huima ‘reckless, adventurous’. Uhtostrov is likely a toponym 72 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud  döda […] stenrösen ǁ Castrén 1844: liflösa minnesmärken, nemligen stenrösen  de ǁ saga [= säga] s  kurganer; de sägas ǁ Castrén 1844: kurganer och påstås  och ǁ Castrén 1844: samt  men ǁ 1. bla[nd] ǁ 2. som  Valdokurˈe is a village at N64°37′33″ E43°23′12″. (TS)  Pinega ǁ staden ~ Pinega is situated on the eponymous river at N64°41′53″ E43°23′40″. (TS)  Invid ǁ Tätt  finnes ǁ ~ äfven  är ǁ ej  Mscr.: omgifver Russian dialectal čuhar’ ‘male capercaillie’. Čušepalskaja and Čušela are oikonyms and, most likely derived from a component used in personal names. Matveev (Матвеев 2001) proposes that Čuče- derives from PU *čecä ‘uncle’ and this might indeed be the case taking into account that one of the central constituents of the Čučepala village chain is the Setala village (cf. Fi. setä ‘uncle’). Sojala would seem to be a Finnic settlement name based on a personal name stem that also occurs in numerous Finnish homestead names Suojala and the surname Suojanen. The appellative origin of the name stem is not known. (JS) ☞ 73 �Archaeologica et historica           uppför ǁ me stiger ǁ kan komma ofvanpå ǁ Castrén 1844: upp på The Finnish archaeologist A.M. Tallgren excavated some prehistoric remains in the Valdokurˈe region in 1909 while collecting material for his doctoral dissertation on the Chalcolithic and Bronze Age in northwestern Russia. Tallgren dug in Vajmuše and Šenkursk and visited also Šardonemskoe, Kuškopole and Valdokurˈe. It was two Iron Age gorodiščes or castles and one dwelling-site of the same period that he excavated. The finds were sparse and difficult to date precisely (KM 5384:1–30). Salminen 2003b: 123–125. (TS) synnerhet ǁ d[en] skedd ǁ bebl[andning] innewånare ǁ Castrén 1844: invånare många ǁ Castrén 1844: några ifrån de gamla ǁ Castrén 1844: från de gamle Slash-and-burn agriculture was widespread in different parts of the world and was still in use in some parts of northern Russia around 1900. Porridges were not unknown in Russia either and, moreover, different pies of Russian origin were widely known in eastern Finland. Furthermore, midsummer fires have been burnt in the Slavonic world. In the case of beer-brewing traditions, there was a technological difference between Finland and Russia in the early 19th century. In Finland, a primitive lauter tun was used, but in northern Russia a tripod drainage vessel adopted from European industrial-scale breweries was already commonly in use in the countryside. The more modern vessel replaced the older af wäggarne består af trenne afsattser, uppför460 hvilka man stiger461 ofvanpå462 wallen. Något närmare kunde jag för årstidens skull ej undersöka denna märkwärdiga fornlemning, hvarwid för öfrigt inga historiska minnen woro fästade.463 I fråga om Tschudiska spår kunna wi ej underlåta att ännu widröra tvenne wigtiga omständigheter. Så väl i Archangelska och Cholmogorska, som i synnerhet464 i den Pinegska kretsen anträffas ej sällan Finska anletsdrag, hvilka genom sin skarphet samt ansigtets, ögonens och hårets ljusa färg på det bestämdaste skilja sig ifrån den Ryska typen. Traditionen bekräftar jemväl en skedd465 beblandning af innewånare466, i det många467 familjer härleda sitt ursprung ifrån468 de gamla Tschuderne. Likaså öfverraskande är det att i Archangelska Guvernementet igenfinna en mängd Finska seder och bruk, t. ex. att odla svedje, bränna midsommar-eldar, brygga öl till högtider på samma sätt och af samma slag med det Finska, att i stället för piroger och andra Ryska anrättningar tillreda Finska vellingar, grötar m. m., som här ej kan närmare framställas.469 Härigenom470 anse wi det vara tillräckligen ådagalagdt471, att Dvina-landets472 äldre innewånare473, som i traditionen benämnas 74 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud Tschud, hos Ryska Kronik- och Historie-skrifvare:474 Savolotscheskaja Tschud och i475 de Skandinaviska sagorne: Bjarmer, icke blott warit af Finsk476 eller Tschudisk upprinnelse, utan äfven werkliga Finnar. De flesta Förf[attare], som skrifvit om Bjarmaland477, hafva i478 grund af ord-likheten antagit, att Bjarmer och Permier utgjort samma folk. De kunna ock så till wida hafva rätt, som det gamla Bjarmaland äfven innefattade det Permska området eller hela landsträckan ifrån Hvita hafvet ända bakom Kama-floden.xvii 479 Men att befolkningen480 wid Dwina-floden utgjordes af Finnar, bekräftas af sjelfva [de]481 Skandinaviska sagorna. Konung Alfreds beskrifning öfver Others (den första wikingens) resa till Bjarmaland upplyser, att ”Other ifrån sin hemort (Norrige) seglade i början nordligt till den yttersta trakt, der Walrossar fångades482, och widare styrde i norr ännu tre dagar, hvarvid han ständigt hade land på höger hand. Sedan höll han i öster längsmed483 kusten, och slutligen i söder, till dess484 att han kom till en stor flod (Dwina), som gick djupt in i landet. Der bodde Beormerne (Bjarmerne), ett talrikt folk, hvars språk han tyckte vara likt485 med Finnarnes”. – Om Thorer Hund förtäljes i sagan486, att han           xvii. Se Karamsin II: 33.        75 one in Finland in the 19th century. Thus, not nearly all the cultural phenomena that Castrén presented as ethnic indicators were such. Vuorela 1998 (1975): 252–254, 276, 740; Кондаков 1999 (http:// www.komi.com/Folk/komi/87.htm); Терещенко 1999 (1848), used on internet: http://www.booksite.ru/ fulltext/4by/tru/ssk/ogo/10.htm#257; Зимина 2001. See also Castrén’s notebook of 1842–1843 among his travels in this series where he states that beer is cooked in large pots instead of ovens. (TS) Härigenom ǁ Castrén 1844: Genom det hittills anförda ådagalagdt ǁ Castrén 1844: bevist Dvina-landets ǁ de äldr[e] innewånare ǁ Castrén 1844: invånare Kronik- och Historie-Skrifvare: ǁ Histori[ci] ǁ Castrén 1844: kronikoch historieskrifvare i […] sagorne: ǁ Castrén 1844: i Skandinaviska sagorna Finsk […] Tschudisk ǁ Finsk ǁ Castrén 1844: Finsk Bjarmaland ǁ det ǁ Castrén 1844: Bjarmalandet i ǁ <-> Castrén means N.M. Karamzin’s Geschichte des Russischen Reiches. In the manuscript, the footnote has been added without denoting its location. It is located here according to Castrén 1844. (TS) befolkningen wid Dwina-floden ǁ wid Dvina-floden befolkni[ngen] den [sic] Skandinaviska sagorna ǁ den Skandinaviska sagan fångades ǁ fångas längsmed ǁ Castrén 1844: längs till dess ǁ Castrén 1844: tills likt med Finnarnes”. ǁ Castrén 1844: likt Finnarnes.” sagan ǁ sagorna �Archaeologica et historica                  under sin ǁ sköflade Bjarmer[nes] Jumala och ǁ Jumala. Samma Mscr.: Herrands The saga sources may date from ninth to thirteenth centuries. Margaret Clunies Ross has stated, though, that it is practically impossible to gain a chronology of sagas. Koskela Vasaru 2014: 199–204; Ross 2010: 72. uppgifterna ǁ Castrén 1844: berättelserna om […] Gudomlighet ǁ och Bjarmernes Gudomlighet Jumala. ǁ ~ Hos den gränsande Permska stammen benämnes Gud Jem Jen. In the mscr. p. 151 Castrén has written the notes: 1. Att de k[al]l[a]s T[s]chuder – en ben[ämnin]g, som hänf[ör] sig till d[e]n Finska st[ammen]. 2. På wissa trad[itioner] i landet som <-----> på Finn[arne] och bekräftas g[enom] sin öfverensst[ämmelse] med den Skand[inaviska] sagan. 3. På skand[inaviska] sagans wittnesbörd, att de talat ett språk som liknade Finskan och k[al]l[a]t sin Gud Jumala. 4. <- --> på språket På <---> af åtsk[illiga] minnesm., som trad[itionen] tilld[elar] Tschud[erne]. 5. På språket Med […] ǁ Det Dvin[ska] i nejden […] ǁ wid D[vina] södra delen ǁ dess utlopp ǁ Castrén 1844: vid södra kusten nordvest ǁ nordost sydost ǁ sydvest sydost till nordvest ǁ sydvest till nordost The missing word added in Castrén 1844. af ǁ Castrén 1844: efter de sydliga ǁ södr[a] under487 sin resa till Bjarmaland, belägen wid Winå (Dwina) sköflade Bjarmernes Gudabild, som kallades Jumala och488 war prydd med många dyrbarheter. Jumala kallas Bjarmernes Gud äfven [i] [Herrauds]489 och Boses saga.490 – Om nu äfven Others uppgift i afseende å Bjarmernes språk skulle kunna tydas på olika sätt, så bevisa dock de öfverensstämmande uppgifterna491 om492 deras Gudomlighet, att de varit Finnar. Ty bland alla Tschudiska folkstammar äro Finnarne de enda, som kalla sin Gud Jumala.493 Den494 mening, att Bjarmerne varit Finnar, bekräftas äfven af allmänna ethnographiska förhållanden. Med495 förutsättning, att Bjarmerne enligt den Skandinaviska sagan woro likasom concentrerade i nejden496 af nedra Dvina och södra delen497 af Hvita Hafvetxviii, äro de angränsande Finska folkslagen ännu i dag: Karelarne i nordvest498 och den Permska stammen i sydost499. Nu är det en af Historici allmänt antagen mening, att den Finska folkwandringen fortgått ifrån sydost till nordvest500 och denna mening är i sjelfva xviii. Detta område utgör den i sagan kända delen af Bjarmernes rike.  The Tobolˈsk Governorate was in western Siberia, its administrative centre Tobolˈsk is situated at N58°11′45″ E68°14′13″. (TS)  och ǁ ja[g]  fullkomligen ǁ till och med ~ 76 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud [verket]501 den rätta. Säkra spår af502 Finnarne upptäckas ännu i de503 sydliga delarne af Tobolska Guvernementet504, och505 jag är fullkomligen506 ofvertygad derom, att samma507 spår fortgå ända till medlersta Altaj-kedjan.508 Men om äfven den allt härjande tiden tilläfventyrs skulle hafva utplånat alla minnen af Fornfinnarnes509 tillwaro längre in510 Asien, så511 kan åtminstone sjelfva den Finska stammen ända till Altaj förföljas.xix 512 Såsom till en del redan genom513 Claprot514 är ådagalagdt, finnas515 åtskilliga små Samojed-stammarxx 516 ännu i dag bosatta i nejden af medlersta Altaj.517 Nordvest om dem anträffas518 Ostjaker och Woguler, som sträcka519 sig ända till de Uralska bergen. Straxt520 wester om Ural widtager den Permska stammen521 och utbreder522 sig i nordvestlig523 riktning genom Guvernementerna Perm, Wjatka och Wologda samt524 en liten del af Archangel525 under de särskilda namnen af Permier, Wotjaker och Syrjäner. Sedan fortgår den Finska stammen delad i tvenne grenar: den ena sydligare, bestående af Wesser xix. Detta är i det hela taget sak samma, ty hvad som nu utgör grenar af en folkstam, har ursprungligen varit samma folk. xx. Att Samojederne äro en med Finnar fjerran beslägtad folkstam, skall framdeles bevisas.  samma […] fortgå ǁ 1. Finnarne skola kunna förföljas ǁ 2. d[e]  Castrén writes to F.J. Rabbe on 25 July/6 Aug. 1845 that the unexpecteded existence of some Samoyedic tribes at the Obˈ convinced him that the Finns’ original homeland 77 was in the Altai. See the volume of Castrén’s letters in this series. (TS)  Fornfinnarnes ǁ wåra  in ǁ Castrén 1844: in i  så […] förföljas ǁ Castrén 1844: så kunna dock spår efter den allmänna Finska stammens vistelse utpekas åtminstone ända till Altaj  Changes in the footnote: samma, ty ǁ Castrén 1844: samma; ty samma folk ǁ Castrén 1844: ett och samma folk  genom Claprot ǁ Castrén 1844: af Klaproth  Julius von Klaproth (1783–1835): German orientalist, adjunct in St Petersburg in 1804–1812, worked later in Paris and Berlin. Tallqvist 1912. (TS)  finnas ǁ och haf[va]  A change in the footnote: fjerran beslägtad ǁ Castrén 1844: beslägtad  The southern Samoyedic tribes Mator and Yurats went extinct in the 19th century; some speakers of Southern Selkup were still left in the 1990s. Korhonen – Kulonen 1991: 305; Unesco Red Book on Endangered Languages: Northeast Asia ( http://www.helsinki.fi/~tasalmin/ nasia_report.html), situation 1993. (TS)  anträffas ǁ är  sträcka ǁ 1. ~ ǁ 2. utbreda  Straxt […] Ural ǁ Castrén 1844: Derefter  A footnote, stricken entirely out by Castrén: 1. Den Ungerska folkvandringen ǁ 2. Ungrarnes folkvandring hör ej hit, ej icke heller Tschu[va]schers, Tscheremissers o. s. v.  utbreder ǁ fortgår  nordvestlig ǁ nordost[lig]  samt ǁ och  Archangel ǁ Castrén 1844: Archangelsk �Archaeologica et historica  den andra ǁ Castrén 1844: ~ åter  som […] Karelare. ǁ ~ Sålunda fortgår den Finska stammen ännu i dag nästan oafbrutet från Altai ända till Finland. ǁ Castrén 1844: och omfattande Karelarne  För ǁ 1. ~ ǁ 2. Men  För att […] nå ǁ Castrén 1844: För att nu de sistnämnde, till följe af de nordvestlige riktning, uti hvilken Finska folkvandringen fortgått, skulle nå  enligt ǁ i den skul[l]  den nordvestliga ǁ nämnda  närwarande ǁ Castrén 1844: nuvarande  The missing word is added in Castrén 1844.  Dvinska landet ǁ Castrén 1844: Dvina-landet  Detta ǁ Ock[så]  ett ǁ äfven ett  t. ex. ǁ bl. [a.]  benämnes […] allenast ǁ Castrén 1844: heter Korela; vidare är ordet viena, hvaraf Dvinafloden erhållit sitt namn, endast  erhållit ǁ ha[r]  kalhu, skida ǁ kalhu, skida, kaski, sved ǁ Castrén 1844: kalhu (skida), tetri (tjäder)  Spreading a language does not require a large-scale migration of people. The basic idea of a preSlavic Finnic population at the Dvina River is still accepted today. Saarikivi 2006: 26–38. (TS)  i sin ǁ icke omnämnt  Men ǁ Sannolikt  Sawolotschkaja ǁ Castrén 1844: Savolotskaja  namnet ǁ Castrén 1844: en benämning  omständighet ǁ Castrén 1844: omständigheten  ordet ǁ 1. namnet ǁ 2. sistnämnda ord ǁ Castrén 1844: namnet  kunde […] för ǁ länder nu såsom ett bewis för den mening, att (Tschuder), Tavaster och Ester; den526 andra nordligare, som527 utgöras af Karelare. För528 att529 nu Karelarne enligt530 den531 nordvestliga riktningen för den Finska folk-vandringen skulle nå sina närwarande532 nordliga bostäder i Kemska kretsen af Archangelska [Guvernementet,]533 kunde de icke gerna undvika det sydliga Dvinska534 landet. Detta535 land förwarar i sjelfva verket ett536 och annat spår af Karelarnes derwaro. Här finnes t. ex.537 en by i nejden af Archangelsk, som benämnes538 Korela (Корела); ordet Wiena, hvaraf floden Dvina erhållit539 sitt namn, är allenast kändt i den Karelska munarten, likaså kalhu, skida540, samt tilläfventyrs ännu ett och annat ortsnamn[.]541 – Det är en högst märkwärdig omständighet, att Nestor, hvilken så noga uppräknat de särskildta grenarne af den Finska stammen, att han till och med anfört Tavastarne eller Jemerne, i542 sin folk-förteckning icke särskildt omnämndt den Karelska folkstammen. Men543 då vi nu kommit den Bjarmiska befolkningens upphof på spåren, så finna wi, att hans Sawolotschkaja544 Tschud just utgör namnet545 för Karelare. Ja! sjelfva den omständighet546, att ordet547 Karelare ej förekommer hos Nestor, kunde548 i brist på starkare549 skäl användas såsom bewis för den mening, att  starkare skäl ǁ andra skäl  med […] Karelare ǁ Sawolotsch[k]aja Tschud måste vara ident[isk]  Sawolotschkaja ǁ Castrén 1844: Savolotskaja  den hypothes ǁ den icke alltför osannolika hypothes ǁ Castrén 1844: den hypothesen  Twentieth-century research does not accept the explanation but 78 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud med550 hans Sawolotsch[k]aja551 Tschud måste förstås Karelare. Skulle man ännu wåga på den552 hypothes, att wårt Sawolax härstammar från det Ryska Savolotschje553, hvilket åtminstone554 synes oss ganska555 troligt, emedan man i andra språk ej finner någon rimlig härledning af ordet, så behöfves ej någon annan benämning för Karelare, emedan de ursprungligen utgjort samma stam med Savolaxarne. Wi lemna derivationen556 af ordet Karjala derhän; men om det härleder557 sig ur det Skandinaviska558: Kyrjala, så kunde Nestor icke559 gerna hafva kännedom af ifrågawarande namn.560 I det föregående omnämndes, att befolkningen vid Dvina-flodens nedra område begränsades af den Permska stammen [i]561 syd-ost. Här uppstår alltså frågan: Kunde ej Permierne hafva utsträckt sina bopålar ända till Dvina och det Hvita Hafvet562? Såsom bekant är, woro563 Permierne i äldre tider talrikast bosatta wid Kamaxxi 564, i anledning hvaraf de xxi. Öfverhufvud bör man vid bestämmande af de Finska stammarnes äldre bostäder taga watten-dragen till sitt ögnamärke. Det inre af landet i norra Ryssland war och är till det mesta ännu idag en obebodd ödemark.      considers the origin of the word unclear. Itkonen – Joki 1983: 986. (TS) åtminstone synes ǁ syn[es] ǁ Castrén 1844: synes ganska troligt ǁ ovedersägligt derivationen ǁ härledningen härleder sig ǁ 1. har sitt ǁ 2. har sin stam Skandinaviska ǁ ~ ordet 79  icke […] namn ǁ Castrén 1844: ej gerna hafva någon kännedom af namnet Karelare  Settlement names derived from the root Корела are found in several places in the northern Dvina basin. It is quite clear that they are related to the Karelian ethnic group in a way or the other. There are also some appellative name types to be identified as Karelian in this region, and thus there is no doubt that (some kind of) Karelians inhabited parts of the Dvina basin. Корела derives from earlier Корѣла and there is no doubt that it is the same word as Finnic karjala. This word has been considered to be based on Fi. karja < Germanic *xarja ‘group of people’ (cf. Grünthal 1993; Koivulehto 1997). However, the Ru. Корѣла and Tverˈ Karelian Kariela both point to a second syllable diphtong. As the word belongs to a group of oikonyms with the suffix -la, there is reason to believe that the word is originally a settlement name, probably the denomination of the Old Korela or Käkisalmi (Modern Russian: Приозерск), the old center of the Karelian population. The stem might well be the same element as that in the toponyms Карьеполье, Karjaa, etc., but the issue still needs to be investigated in detail. Many authors cite the Old Norse Kyrjalaland as the oldest attestation of the toponym Karjala, but as the Old Norse toponym cannot really be located, it is not absolutely certain whether this is the case. (JS)  Preposition added in Castrén 1844.  Here Castrén has written in the margin: Obs. Schönings men[in]g. Castrén means the Norwegian historian Gerhard Schøning (1722– 1780) who is considered Norway’s �Archaeologica et historica first professional historian. He wrote, among other things, the first history of Norway. Grankvist 2009. (TS)  woro […] Kama ǁ utgjort Kama i äldre tider medelpunkten för.  Changes in the footnote: bestämmande ǁ uppsökande ǁ Castrén 1844: bestämmandet ögnamärke. Det inre ǁ ögnamärke. Ty i betraktande af den djupa vildhet, som vid deras invandring herrskade öfver Norden, ǁ Castrén 1844 ögnamrke, ty det inre Det inre […] war ǁ 1. Det inre af landet war norra ǁ nordliga war ǁ ~ wid deras tid ännu idag ǁ Castrén 1844: ännu  eller ǁ vel  Today, коми морт, Komi man/person. (PK)  på […] bibehållen ǁ som de på många ställen bibehållit, fastän de  hvilka ǁ som  Changes in the footnote: vanligen ǁ nu Gam ǁ 1. Gam (som enligt wår mening ǁ 2. Gam (hvilket enligt wår mening är lika m[ed] ǁ 3. Gam (hvilket ej är samma ord som Jam eller Jem) ǁ Castrén 1844: Gam (?) bebyggare ǁ Castrén 1844: inbyggare  Ostjakerne wid Ob ǁ det Obska  utflyttat ǁ ej m  nämnda ǁ sistnämnda  The Kama is discharging into the Volga from the north-east at N55°11′ E49°24′. (TS)  Ifrån Kama ǁ Häri[från]  så ǁ samt  The Vyčegda River runs into the Dvina from the east at N61°17′6″ E46°35′20″. (TS)  The Sysola (Ru.)/Syktyv (Komi) runs into the Vyčegda at the city of Syktyvkar (former Ustˈ-Sysolˈsk) at N61°41′15″ E50°50′32″. (TS) äfven kallat sig Komy eller565 Komy-mort566, folk af Kama – en benämning, som på567 många ställen blifvit bibehållen af Permier och Syrjäner hvilka568 allaredan trädt utom Kama-områdetxxii 569 likasom Ostjakerne570 wid Ob ännu i dag kalla sig C[h]ondy-chuj, folk af Konda, ehuru de redan för sekler tillbaka utflyttat571 från nämnda572 flod-område.573 Ifrån574 Kama drogo sig Permierne undanträngde af Ryssar åt norr och nordvest, så575 att de ännu i dag anträffas wid floderna Petschora, Wytschegda576, Sysola577, Lusa578, Waschka (en biflod till Mesen)579 o. s. v. Ifrån Waschka580 se wi dem widare draga sig till Pinega581 samt från Wytschegda till Dvina582. Wid floden Pinega finnes ännu åtminstone en Syrjänsk volost, benämnd Njuchtscha583; och vid nedra Dwina förekomma584 äfven några585 ehuru svaga spår efter den Permska stammen. Dessa inskränka sig till några få ortnamn, som härleda sig ur de Syrjänska orden kurja,xxiii 586 vik af en flod (biflod?587)588, Jur, hufvud,589 xxii. Hos flere Syrjänska stammar har namnet Komy bortdött och de kalla sig vanligen efter den flod, hvarwid de för det närwarande äro bosatta. Dessa omtala Komy, Gomy, Gam såsom landets äldre bebyggare. xxiii. Padrokurja, Kuntschukurja, Bystrokurja, Valdakurja o. s. v.  The Luza discharges into the Suxona from the south (east) at Velikij Ustjug at N60°43′50″ E46°19′57″. (TS)  The Vaška runs into the Mezenˈ from the southeast at N64°54′43″ E45°42′0″. (TS) 80 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud schelja, klippaxxiv, schanj, skön590, wa, vatten591 o. s. v. Nämnda592 spår aftaga dess593 mera, ju närmare man kommer till Hvita Hafvet594. Det synes derföre595, såsom skulle den Permska stammen begynnt sprida sig allt596 mer och mera norrut, följande597 hamn i häl Karelarne598, men599 de hunno ej få fast fot vid Hafvet, förrän Novgoroderne inkräktade Dvina-landet och åtskiljde600 hvardera stammen, så att Karelarne nödgades draga601 sig till vester.602 Permierne deremot hålla sig öster om Dvina. Fullkomligt grundad är således Schönings mening, att ”Jumala-templet låg i medelpunkten af de länder, dem Finnar befolkade”, ty i trakten af nedra603 Dvina sammanstötte604 Permier eller Syrjäner och Karelare, Wesser (vid Bjelosero och Onega), kanske äfven Jemer eller Tawaster. Ja605 här igenfinnas606 till och med några spår607 efter Lapparne, fastän lika glesa, som de hvilka qvarblifvit efter Permierne. Man608 hör utom den wanliga traditionen om Tschuderne, att de warit ett åkerbrukande folk, stundom förtäljas, att de fört ett nomadiserande lefnadssätt, och att deras förnämsta [boskap]609 bestått i renar, som warit af den storlek och styrka, att en enda dragit efter sig en släda, hvilket endast610 kan tillämpas på Lapparne. Äfven611 låta ur Lappskan åtskilliga ortsnamn härleda xxiv. Jurola, Juras m. m.     Waschka ǁ Wytschegda Pinega ǁ floden Pinega hvarest <-> Dvina ǁ Dvina-floden Njukča at the Sura, N63°27′4″ E45°31′26″. (TS)  förekomma ǁ finnas 81  några ehuru ǁ några om äfve[n]  Change in the footnote: Padrokurja ǁ T. ex. ~  biflod? ǁ 1. liten l ǁ 2. liten m  куръя, bay (PK)  klippa ǁ Castrén 1844: backe щелля, scarp of a bank (PK)  шань, gentle, nice, good (PK)  ва, water (PK)  Nämnda spår […] ǁ 1. Men närmare till Hafvet finnas ǁ 2. Närmare till Dv[ina]  dess mera ǁ Castrén 1844: alltmera  Hafvet ǁ ~ , hvarest Karelarne woro det herrskande folket  derföre ǁ häraf  allt […] mera ǁ allt mera ǁ Castrén 1844: alltmera  följande ǁ men  Karelarne ǁ efter ~  men […] Hafvet ǁ Castrén 1844: utan att dock hinna få fast fot vid hafvet  åtskiljde ǁ Castrén 1844: derigenom ~  draga ǁ dragit  vester. Permierne ǁ 1. vester. Novgoroderne ǁ 2. vester. Der[emot] ǁ Castrén 1844: vester, men Permierne  nedra ǁ N[edra]  sammanstötte […] Jemer ǁ sammanstötte icke blott Permier eller Syrjäner och Karelare, utan äfven Wesser (vid Bjelosero och Onega), kanske till och med äfven Jemer ǁ Castrén 1844: ~ samt kanske ~  Ja ǁ Castrén 1844: Ja,  igenfinnas ǁ anträffas  spår ǁ glesa ~  Man hör utom ǁ Här hör man jemte  Missing word added in Castrén 1844.  endast kan tillämpas ǁ blott låter tillämpa sig  Äfven […] härleda sig ǁ Castrén 1844: Äfven låta åtskilliga ortsnamn härleda sig från Lappskan �Archaeologica et historica        Kuloj ǁ Kuoloj af ǁ (so hjerta ǁ d[et] det inre; ǁ ~ och juga jog pats ǁ Castrén 1844: pættse furu m. m. ǁ furu, Ugsche A.K. Matveev (Матвеев 2001) was of the opinion that the Saami toponyms form a fundamental layer of the substrate toponymy of the Arxangelˈsk region. This point of view has been criticized on the basis of the lexical contents of the toponyms that do not represent the most common Saami toponymic formants or bases, as well as on the basis of the absence of ethnotoponyms that could be connected with the Saami people (cf. Саарикиви 2002; Saarikivi 2004). However, it is a fact that some substrate toponyms of the Dvina basin point to a source language that shared a number of phonematic and lexical innovations with the present Saami languages. Many of the toponyms mentioned by Castrén are among those considered as Saami by Matveev. However, some of them are more likely Finnic, such as Ваймуга, the modern village of Ваймуша, likely from some Finnic personal name representing the lexeme *vaimo/u ‘spirit, soul’ (> Fi. vaimo ‘wife’, Est. vaim: -u ‘person’, borrowed to Saami as SaaN vaibmu ‘heart’ and to Russian dialects as воймать, воймовать, cf. Saarikivi 2009: 129-131). The name of a neighbourhood in the city of Arxangelˈsk Соломбала is, without doubt, formed from the lexemes pointing to an island (Finnic *saloj, Saami *suoloj) and a settlement (Finnic *poole < *pola > SaaN bealli), but the source language of the toponyms cannot be unambiguously identified. (JS) sig, t. ex. Kuloj612 (flod), af kuolle, fisk, och det Finska oja, bäck, Sollombala och Solosero, af613 suollo, ö, Waimuga, af waimu, hjerta614, det615 inre; Patschesero och Patschegorskaja, af pats616, furu617 m. m.618 I Cholmogorska kretsen finnes ock en sjö, benämnd Lopskoje619, den Lappska. Det mycket omtvistade ordet: Samojed låter lätt och naturligt härleda sig ur Same och jedne, såsom Lapparne benämna sig. Benämningen blef620 af Ryssarne öfwerförd till621 Samojederne, då Lapparne utrymde landet. För622 öfrigt lemna Lapparnes nära förwandtskap med Finnarne samt begge623 stammarnes gemensamma wandringar i öfrigt det starkaste stöd för den mening, att de äfwen här broderligen åtföljt hvarandra. Att sluta624 af den Finska folkwandringens allmänna charakter, skedde det första inbrottet625 af Lapparne, desse efterföljdes af Finnarne, hvilka åter undandrefvos af den Permska stammen.626 Men låtom oss ännu627 förfölja den egentligen Finska stammen628 och tillse629 om spåren af dess fordna tillwaro i den Ryska norden blott inskränka sig till området630 af Dvinafloden eller tilläfventyrs ännu annorstädes igenfinnas631. Wi upptaga här ej till undersökning den af Sjögrén behandlade frågan om Jemernes bostäder i öster och söder, utan draga oss norrut till den nu så kallade Mesenska  Lopskoje, den Lappska ǁ Castrén 1844: Lopskoje (den Lappska)  blef ǁ Castrén 1844: blef nemligen  till ǁ Castrén 1844: på  För […] Lapparnes ǁ Castrén 1844: Dessutom lemnar det sistnämnda folkets 82 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud kretsen – den Skandinaviska sagans Jotunheim. Landets nuvarande innevånare632 äro: Ryssar, boende wid floderna Mesen, Pjesa633, Tsilma634, vid utloppet af Petschera o. s. v; Syrjäner wid floden Ishma635 och öfra loppet af Petschora; Samojeder, nomadiserande på de skoglösa tundrorna wid Ishafvet. Alla dessa folkstammar förtälja, att Tschuderne, eller såsom Samojederne benämna dem: Siirtje warit landets ur-innewånare636. Enligt här på orten gängse berättelser, hvilka med få afvikelser äro desamma hos Ryssar, Syrjäner och Samojeder, hade Tschuderne [bott]637 dels i jord-gropar, dels i underjordiska hålor (пещеры), hvilka sistnämnda här och der638 anträffas wid stränderna af Petschora, Pinega639 och andra floder. Tschudernes antal har640 ej warit betydligt, enskildta familjer woro bosatta wid floderna Mesen, Pjosa, Petschora, Ishma, Pishma, Tsylma, Jugrina, Worotin m. fl.641 Enligt skilda traditioner förde de antingen ett nomadiserande eller bofast lefnadssätt. Deras egendom bestod642 i renar, bäfrar, räfvar, guld och silfver. Ofta anfallna af den vilda Samojed-stammen Karatschea nödgades de, för att beskydda643 sina skatter, nedgräfva dem i jorden, hellst på obesökta och oåtkomliga ställen, på644 sjöholmar, under klippor, ja till och med i floders botten. Äfven skola Tschuderne warit utsatta  begge ǁ de  sluta ǁ dömma  inbrottet […] stammen ǁ Castrén 1844: uppbrottet af Lapparne. Finnarne, som efterföljde dem, blefvo åter beledsagade af den Permska stammen 83  In Castrén’s time, it was believed that the peoples or tribes known in the contemporary world had existed as such from time immemorial and had wandered from their assumed original homelands to their present areas of settlement. This concept comes from Johann Gottfried von Herder (1744–1803) and other thinkers of Romanticism. Nisbet 1999. (TS)  ännu förfölja ǁ fullföl[ja] ǁ Castrén 1844: ännu följa  stammen ǁ Castrén 1844: ~ på dess vandringar  tillse om spåren ǁ 1. tillse om den måhända icke ǁ 2. tillse om den måhända ej warit mera utbredd ǁ Castrén 1844: tillse, om spåren  området af Dvina-floden ǁ Castrén 1844: Dvinaflodens område  igenfinnas ǁ Castrén 1844: kunna ~  innevånare ǁ Castrén 1844: invånare  The Peša (Pjoša) discharges into the Arctic Ocean at N66°53′42″ E47°34′38″. (TS)  The Cilˈma runs into the Pečora from the west at N65°26′34″ E52°5′55″. (TS)  The Ižma (Ru.)/Izˈva (Komi) discharges into the Pečora from the southeast at 65°20′33″ E52°50′59″. (TS)  ur-innewånare ǁ Castrén 1844: urinvånare  Missing word added in Castrén 1844.  här och der ǁ i mängd  The Pinega discharges into the Dvina from the east at N64°8′1″ E41°54′10″. (TS)  har […] enskildta ǁ Castrén 1844: var ej betydligt; blott enskilda  fl. ǁ m.  bestod i ǁ Castrén 1844: utgjordes i  beskydda ǁ Castrén 1844: skydda  på […] ja ǁ Castrén 1844: såsom på sjöholmar och under klippor samt �Archaeologica et historica                    enligt ǁ en Rysk Tsar hade ifrågawarande ǁ alla anbefallt förordnat ǁ utgifvit den befallning att […] träd ǁ Castrén 1844: att de skulle söka afhugga hvar sitt träd borde ǁ skulle utkorade enviges-kämpe ǁ 1. ut[korade] ǁ 2. af folket utkorade enviges-kämpe det ǁ Castrén 1844: utkorade envigeskämpe började ǁ 1. sökte fälla ǁ 2. börj[ade] ǁ 3. sökte fälla drogo ǁ fl[ydde] under ǁ Castrén 1844: in i jorden skola ǁ Castrén 1844: jorden, sägas ega förmågan ǁ understundom wa[ndra] Missing word added in Castrén 1844. de skola […] ǁ ja! de hafva till och med någon gång blifvit sedda ǁ Castrén 1844: i synnerhet skola de, enligt hvad Samojederna berätta Kolguev is an island off the northern coast of Russia at N69°7′ E49°9′. (TS) höras ǁ Castrén 1844: förnimmas Om […] formen ǁ Castrén 1844: Om man nu afkläder dessa och andra dem liknande berättelser sin mythiska drägt formen ǁ 1. sloga ǁ 2. svep knapt […] ting ǁ 1. blott det ǁ 2. endast ǁ 3. knapt något ǁ Castrén 1844: knappt något deras boningsplatser ǁ de jordgrop[ar] för fiendtligheter af Ryssar, och enligt645 traditionen hade en Rysk Tsar till afbrytande af ifrågawarande646 fiendtligheter förordnat647 ett envig emellan en Tschud och en Rysse bestående deruti, att648 de ifrån hvar sin sida skulle söka afhugga ett träd. Landet borde649 enligt Tsarens förordnande besittas af det folk, hvars utkorade650 enviges-kämpe lyckades att förr fälla trädet. Ryssen segrade derigenom, att han afhögg trädet högre upp wid stammen, då deremot Tschuden enligt sin vana började651 började hugga tätt invid sjelfva roten. Härefter drogo652 sig Tschuderne under653 jorden och lefva der i rik besittning af mammuth-djur (deras renar), bäfrar, räfvar, guld, silfver och andra dyrbarheter. Ehuru boende under jorden654 skola de likwäl ega655 förmågan [att]656 i osynlig gestalt färdas ofvan jord; de657 skola, berätta Samojederne, i synnerhet låta höra af sig på ön Kalgujeff658, hvarest ofta hundar skälla och röster höras659, utan att något tält finnes i hela nejden. Om660 man ur dessa och andra dem liknande berättelser afkläder den mythiska formen661, så återstår såsom ett positivt resultat för historien knapt662 någon ting widare än ryktet om en försvunnen Tschudisk folkätt. Af allt det öfriga, som traditionen tillskrifver detta urfolk, kunna blott deras663 boningsplatser 84 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud eller de så kallade Tschud-grafvarne komma i betraktande. Sådana träffas talrikt664 uti de665 sydliga delarne af Mesenska kretsen, samt vid nedra loppet af Petschora. De äro wanliga jord-gropar inwändigt bevuxna med en ymnig mossa. Medelst gräfning har jag i deras botten samt vid sidorna funnit en myckenhet bränd aska, brända stenar och förstenadt kol.666 Stundom har man i dem äfven667 funnit jernoch koppar-verktyg, hvilka668 gifvit anledning till den förmodan hos allmogen669, att ifrågawarande grafwar af Tschuderne blifvit begagnade till smidjor. Wid670 grafvarne finner man ofta ett eller flere stenrösen, som påtagligen äro sammanfallna ugnar af badstugor och boningshus – en omständighet, som synes lända till stöd för nyssnämnda förmodan. Emellertid förtjenar den allmänna traditionen, att Tschuderne bott i jord-gropar, all aktning och innehåller i sig intet671 motsägande. Twertom bewisar det dubbla bonings-sättet endast öfwergången ifrån ett nomadiserande till en672 bofast lefnadsart, såsom man ännu i dag hos många Lappska nybyggare ser tält och stugor stå673 bredvid hvarandra. Frågan är nu endast den, hvilken folkstam hafva dessa grafvar tillhört? I674 de nordligare delarne af Finland har jag funnit jord-gropar af samma construction, innehållande äfven aska[,] kol och andra 85  talrikt ǁ i ymnighet  de […] kretsen ǁ den Mesenska kretsen  The remains described by Castrén might be those of dwellings or some metalworking pits. There are pits related to metal production from the Vanvizdinskaja Culture (6th to 10th centuries CE) in the area. Королев & al. 1997: 427– 428. (TS)  äfven funnit ǁ Castrén 1844: anträffat  hvilka […] allmogen ǁ Castrén 1844: hvilket hos allmogen gifvit anledning till den förmodan  tradition ǁ förmodan hos allmogen  Wid […] man ǁ Castrén 1844: Vid grafvarna finnas  intet ǁ Castrén 1844: ingenting  en […] lefnadsart ǁ ett bofast lefnadssätt ǁ Castrén 1844: ett bofast lif  stå ǁ br[edvid]  I […] äfven ǁ Castrén 1844: I sådant afseende förtjenar omnämnas, att jag i de nordligare delarna af Finland funnit jordgropar af enahanda konstruktion, hvilka på samma sätt innehålla �Archaeologica et historica  Castrén documented these remains during his journeys of 1838 and 1839. See his travels in this series. (TS)  begagnade ǁ Castrén 1844: begagna  boningar ǁ Castrén 1844: bostäder  såsom ǁ hvilket reda[n]  eg. ǁ eller  angående ǁ i afseende å  ur-innewånare ǁ Castrén 1844: urinvånare  närwarande ethnographiska ǁ Castrén 1844: nuvarande ethnografiska  kunna ǁ Castrén 1844: kunde  af ǁ Castrén 1844: efter  silfver-fat och silfver-mynt ǁ Castrén 1844: silfverfat och silfvermynt  spjut ǁ kopp[ar]  knifvar ǁ o[ch]  hafva […] förlorade ǁ hafva dels antingen gått förlorade eller forwar[as]  om de äfven ǁ i hvarje fall ej mycket  kunde ǁ <-->  The next generation of researchers after Castrén discovered the possibilities of using archaeological source material after studying the comparative methodology developed in Scandinavia in the 1860s and 1870s. Aspelin 1875: 158– 209. (TS)  nu ǁ Castrén 1844: derföre  den ǁ 1. den ǁ 2. det ǁ 3. d  språket. […] idiotismer ǁ 1. språket. De flesta här gällande idiotismer i Ryskan h ǁ 2. språket och med dess tillhjelp söker <----> ǁ Castrén 1844: språket, med hvars tillhjelp tydliga spår af en tidigare Finsk befolkning i landet ännu låta uppvisa sig. I den Mesenska kretsen finnas samma, ja till och med ännu flere från Finskan lånade språk-egenheter  ännu […] landet ǁ 1. kunna <--> ǁ 2. kunna uppdaga, att utom de nu i landet nu bosatta trenne folkslagen ännu ett förbrända ämnen. De hafva enligt traditionen warit försedda med tak och skola tjenat Lapparne till bostäder.675 Om Ostjakerne är det en känd sak, att de till en del ännu begagnade676 sig af likartade boningar677. Äfwen Syrjänerne hafva i äldre tider egt enahanda bostäder, såsom678 man kan sluta af ordet gort, hvilket på en gång betyder grop och hem, t. ex. mun gortä’, gå hem, eg[entligen]679 gå i gropen. Tschud-grafvarne lemna följakteligen icke något säkert resultat angående680 landets urinnewånare681. Med afseende å närwarande682 ethnographiska förhållanden kunna683 de med största skäl tillskrifvas Syrjänerne. Bland öfriga fornlemningar af684 Tschuderne omtalar man i Mesenska kretsen särskildta jordfynd, såsom guldringar, armband, silfverfat685 och silfver-mynt, små lerkärl, spjut686 och pilar, knifvar687, yxor m. m. Men dessa antiquiteter hafva688 redan gått förlorade och torde om689 de äfven kunde690 upptäckas, ej wara mycket bewisande.691 Wi wilja nu692 tillgripa den yttersta utwäg, som ännu återstår till utredande af den Tschud-stam, som enligt traditionen tidigast bebott den693 Mesenska kretsen, nemligen språket.694 Med dess tillhjelp hoppas wi ännu695 kunna uppdaga spår af en tidigare Finsk befolkning i landet. I det föregående omnämndes, att i den Mesenska kretsen  i […] Dwina ǁ 1. wi[d] ǁ 2. de ǁ 3. <--> ǁ 4. wid Dvina-flod[en]  förekomma ǁ 1. finnas här ǁ 2. ~ ǁ 3. finnas  en mängd ǁ Castrén 1844: åtskilliga  kunna ǁ u[r] 86 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud finnas desamma, ja ännu flere ifrån Finskan lånade idiotismer, än i696 nejden af Archangelsk wid nedra Dwina. Likaså förekomma697 äfven här en698 mängd ortsnamn, hvilka endast kunna699 ur700 Finskan härledas. Sådana701 finnas i största antal vid nedra Petschora, t. ex. Noriga af nori, räfgrop, och joki, flod, Kuja702, tåg, Oksinskaja af oksa, gren, Pilemskaja, af piilo, gömsle, Jokuschi703 af joki, Sula, öppen, odlad, Laja (flod) af laaja, wid m. fl. Dessutom förekomma här och der namnen Ishma, af iso maa (se704 ofvan), Tsilma af kylmä, kall, Pesa af pesä, bo705; Asapolskaja, af asun, bo706 och поле, fält; Lamposchenskaja af lampi, wattengöl;707 Tetrogorskaja, af tetri, tjäder och гора; Kymskaja, af kymi, stor elf, moder-flod, Radoma, svedje-land, af raataa, arbeta708, svedja och maa; Paloshelskaja, af palo, brand och det Syrjänska ordet shelja709, klippa o. s. v. Onekligen äro de flesta ortsnamn i Mesenska kretsen, som ej ega sin rot i Ryskan, af Syrjänsk upprinnelse, men då här äfven förekomma Finska ortsnamn710, då widare sjelfva711 Syrjänerne ega traditioner om en annan712 tidigare befolkning i landet, så synes man häraf wara befogad till den slutsats, att Karelarne en dag utsträckt sina bostäder ända upp till Ishafvets kuster.713 Det wore en ringa möda att på detta714 wis förfölja Finnarne ännu715 långt in i Sibirien  ur […] härledas. ǁ Castrén 1844: härledas ur Finskan.  Sådana […] Petschora ǁ Dessa förekomma i största antal wid öfra nedra Petschora, hvarest man finner träffar såsom ortsnamn bya-namnen  Kuja ǁ Ку[я] 87  Jokuschi af joki, ǁ ~ samt dessutom floderna Su[la] ǁ Castrén 1844: Jokuschets, af joki;  (se […] Tsilma ǁ o. s. [v.] ~  bo ǁ Castrén 1844: ~, näste  bo ǁ Castrén 1844: ~, vistas  wattengöl; ǁ Castrén 1844: göl,  arbeta ǁ sv[edja]  shelja […] o. s. v. ǁ Castrén 1844: schelja, backe m. m.  ortsnamn ǁ Castrén 1844: benämningar The toponyms of the Mezenˈ basin remain poorly investigated. Castrén’s idea that the names can only be interpreted on the basis of Finnic languages (“ur Finskan”) cannot be verified with certainty. Some seemingly Finnic names such as Палощельская are composed of words that occur as borrowings in Russian dialects. Other toponyms mentioned by Castrén are of Komi origin, such as Ижма, in Komi Изьва (< изь ‘stone’ ва ‘water, river’). Still others might well be of Finnic origin, such as Сула (from the stem meaning ‘thaw, free from ice’), Тетрогорская (indeed from Eastern Finnic tetri ‘black grouse, Tetrao tetrix’ used as a personal name?), Азапольская (from a personal name element?), etc. (JS)  sjelfva Syrjänerne ǁ Syrjänerne sjelfva ǁ Castrén 1844: sjelfve Syrjänerne  annan ǁ tid[igare]  In the same way local names were used to define the extension of ancient Finnish habitation by David Emmanuel Daniel Europaeus (1820–1884), and he also attempted to prove his results by using archaeology and anthropology. Lehikoinen 1988: 113–115; Edgren 1988: 128– 130; Salminen 2003b: 47–49. (TS)  detta ǁ m  ännu […] Sibirien ǁ 1. ända till Altaj ǁ 2. ända till medlersta Altaj �Archaeologica et historica  jag […] tid ǁ 1. vi wilja uppskjuta härmed intill dess ǁ 2. jag vill spara härmed intill den  då […] vandringar ǁ då wi sjelfva besökt denna nämnda bergsbygd, samt och der måhända funnit ännu tydligare af wåra förfäders Finnarnes forntida wandringar  det torde ǁ hoppas kunna  wida rikhaltigare ǁ Castrén 1844: rikhaltigare  On p. 163 of the manuscript there is a list of local names (toponyms) assumed to be Finnic by Castrén. The same names are also repeated in his travel notes and diaries from Siberia. Surgut is a town in western Siberia at N61°13′55″ E73°26′46″. (TS)  Салымская ǁ Sal[ymskaja]  It was relatively typical of Castrén to write a word or place-name partly with Cyrillic and partly with Latin alphabet as he also did here. (TS)  The town of Minusinsk is situated in Minusinsk Valley on the river Minusa, a tributary to the Yenisei on its upper course in western Siberia at N53°42′34″ 91°41′7″. Its surroundings have been famous since early 18th century for its prehistoric graves. For a map of the most important archaeological sites in the area, see Salminen 2003b: 214– 215. (TS)  The manuscript KK Coll. 539.29.13 (Varia 4.13) p. 589–608 consists of a notebook or loose sheets, the size of which is ca. 18.5 x 22 cm. It is untitled, and the title under which the article was published has been provided by the editor of NRF, Castrén 1870b.  The manuscript begins with three fragmentary beginnings, which Castrén has stricken out: 1. De colossala grafstenar, som stodo uppresta, wid kring hwarje kurgan woro så talrika ǁ 2. öfverraskades men jag716 vill spara härmed intill en annan tid, då717 det torde718 blifva mig möjligt att meddela wida719 rikhaltigare upplysningar om wåra förfäders forntida vandringar. Surgut720 Селяровская. Silja rova Салымская721 – Sile maa Пимская, pimiä Демианскiй, Немянскiй, niemi Кондинская, kanta Пелымскiй Пелыm722, piilo Юкадинская, joki? 88 �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel 3 [Om kurganer eller s. k. Tsud-kummel i den Minusinska723 kretsen]724 Denna725 stepp hade naturen danat lika jemn och lika kal726, såsom alla de andra; men menniskorna hafwa gifvit den ett helt annat utseende. De hafva förwandlat steppen till en begrafningsplats, staplat727 derpå höga kummel och kring kumlen upprest en728 skog af colossala grafstenar. Allt729 detta sägas Tschuderne hafva tillwägabragt730, och kumlen731 hafva derföre både af bildade och obildade wanl. bl. benämnde Tschud-kummel eller Tschud-grafwar.732 Ifråg[avarande]733 kummel anträffas sällan och sparsamt på berg och höjder, men deremot i ganska stor mängd på lågländta stepper i734 närheten af735 sjöar eller floder. Till736 sin form äro de fyrkantiga, stundom737 qvadratformiga, men vanligen paralellogrammer.xxv Somliga bland dem äro jemna738, andra i739 midten insjunkna740 något nedanom jorden, de flesta höja sig 1–2 fot öfver741 jordytan, och man träffar till och med kummel, som äro mera än en sashen742 höga. Deras längd omvexlar ifrån 2–3 ända till         xxv. Se p. [91].          89 mitt öga att <-> ǁ 3. såg jag mig från alla håll omgifven från kurganer och kurgan-stenar. kal ǁ skoglös staplat ǁ rest en […] grafstenar ǁ 1. colossala ǁ 2. grafstenar af sådan storlek i en sådan mängd, att Allt […] Tschud-grafwar. ǁ Folket säger att endast en ochristen jättekraft sådan de tilldela de gamla Tschuderne, förmått uppresa dessa kummel och grafstenar; wi äro förpliktade att skänka dessa märkvärdiga fornlemningar några ögonblicks uppmärksamhet. Castrén refers to the folklore about Chuds in his article Om Savolotscheskaja Tschud as well as in his travel notes of 1842 from the region of Pinega and of 1847 from southern Siberia. Furthermore, the same folklore was related by Johan Reinhold Aspelin (1842–1915) by quoting the beginning of this article by Castrén. Aspelin 1875: 69–72. (TS) kumlen […] benämnde ǁ kumlen benämnas Tschud-grafwar. ǁ 1. ~ I sednare tider har ǁ 2. ~ Wi anse oss förpligtade att skänka några ögonblicks uppmärksamhet Ifråg. […] stepper ǁ 1. De anträffas wanl[igen] wid ǁ 2. De anträffas wanl. på långländta [sic] ǁ 3. De anträffas wanl. på stepper i ǁ wi[d]. af sjöar ǁ af en Till sin form ǁ 1. Endast undantagswis ǁ 2. Deras form är fyrkantig. stundom ǁ sällan jemna, andra ǁ jemna med i midten ǁ till och med ~ insjunkna ǁ någon öfver ǁ ofvanom Sažen (сажень) = 3 arshin, ca. 213 cm. �Archaeologica et historica  20–30 sasch. och ǁ 1. 20 saschener och ǁ 10  The size and height of the kurgans vary in different cultures. The earliest kurgans of the Chalcolithic Afanasˈeva Culture (ca. 3300–2000 BCE) are low. Some of them are personal burial mounds, while others are small collective ones. In the Okunev phase (2000–1500 BCE) there are small quadrangular graves with stone walls, and in the Andronovo horizon (ca. 1500–900 BCE) wooden grave chambers (in the west stone chambers). Every grave in an Andronovo collective burial mound is surrounded with stones, which has been interpreted as a sign of social change. Several Andronovo burials also contain animals and chariots as well as other wheeled vehicles. The most common kurgans in the Minusinsk area are those of the Karasuk Culture (ca. 1500–800). In Karasuk kurgans there are stone cists surrounded with quadrangular stone walls; in the Altai region the Karasuk kurgans are very low, without any marker on the surface of the earth above it, but in the Minusinsk area they are higher. The mounds contain only male burials. The most splendid finds are from the Tagar Culture (700–100 BCE), and the largest kurgans belong to this period. On the other hand, there are also small Tagar kurgans. It is typical for them to have stone steles in each corner and also be surrounded by similar steles. The inner structures vary, but in the large kurgans of the latest phase there are often wooden chambers that have been burnt. All these cultural phases and horizons belong to the Bronze Age. Simultaneously 20–30743 sasch[en] och bredde[n] är lika omvexlande.744 Kurganerna745 äro på alla sidor omgifna af en stenwägg746, som stundom747 är insjunken och öfvervuxen med jord, men wanligen höjer sig några tum öfver den angränsande jordytan. Enahanda wäggar löpa ofta twersöfver kumlen och dela grafvarna i skillda afdelningar.748 Nämnda wäggar bestå wanligen af tunna749 schiffer-sten750, stundom äfven af annan stenart.751 Äger752 kumlet formen af en parallellogram, så äro dess smala ändar ställda i n[ord]v[est]753 och s[yd]o[st]. I qvadratformiga och alla slags754 rectangulära kummel löpa755 diagonalerna i det närmaste mot norr och söder, öster och vester. Kring756 de flesta kummel ser man ett större eller mindre antal ansenliga757 stenar, hvilka stå uppresta758 så wäl wid hörnen som sidorna af kumlet.759 Somliga760 kurganstenar höja sig blott några761 tum, andra deremot flera (1–5) alnar öfver jorden. De762 bestå vanl[igen] af schiffer och äro ställda stundom med breda763, oftare med smala ändan mot kurganen. Ehuru m[yc]k[e]t olika formade äro dock de ojemförligt flesta kurgan-stenarna i764 öfra ändan något spetsade. Många bl[and] dem hafva utseendet af trianglar765. I766 andra observerar man oformliga conturer af767 hufvud och axlar. På en graf på Sag[aiska] steppen768 stod tillförene en sten med uthugget upp-769 och 90 �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel nedvändt manligt beläte, men kurganen770 är nu uppgräfven och stenen kullstjelpt771[.]772 På samma kurgan stod äfven en sten med 59 streck, betecknande tvifvelsutan, att den aflidne varit 59 år gammal. Ej långt ifrån detta ställe stod på773 en annan kurgan en qvinlig bild, inhuggen i en flat sten. Äfven denna kurgan har bl[ifvit] upprödjad utan n[å]g[o]t gagn för vet[enskapen]. Begge dessa bilder äro aftecknade i Bil[aga] 1.774 №. På samma Bil[aga]775 finnes dessutom en bild, befintlig ej långt ifrån den Sag[aiska] domen776, som njuter en Gudomlig dyrkan. Bilden är aftagen både <en face> och profil.777 Bekant är att på somliga kurganstenar äro778 inristade tecken, som likna sig till bokst[äfver]. Sådana äro anförda i Bil[agor].779 Alla780 de af mig öppnade Tschudgrafwar hafwa inwändigt varit af ungefär enahanda construction. Efter781 att hafva uppkastat det öfwersta jordlagret, har jag nästan782 alltid, åtminstone i midten af grafwen funnit ett stenröse. Ofta hafva783 ofwanom röset anträffats m[enni]sko-skeletter, bland784 hvilka många warit af m[yc]k[e]t sentida ursprung.785 Nedanom stenröset har jag nästan alltid funnit ruttet träd, ben af hästar, får och menniskor, söndrade lerkrus m. m., men sällan något fullständigt mennisko-skelett. Det tyckes såsom skulle den stora stenmassan hafva krossat de ruttnande benen. På sidorna om                  91 with the Tagar Culture there is the Pazyryk Culture in the Altai region, and they are followed by the Taštyk Culture (0–400 CE) that has been connected to the arrival of the Kyrgyz to the area. The Taštyk Culture also built kurgans. Mallory 1997a; Mallory 1997b; Mallory 1997c; Grjasnow 1970: 51–52, 64– 65, 95–96, 104–106, 158–160, 235– 238; Anthony 2007: 307–311, 448– 450. (TS) Kurganerna ǁ De flesta stenwägg ǁ wägg stundom är insjunken ǁ 1. stundom ǁ 2. ofta insjunkit Castrén’s words about stone walls and separate departments make it probable that these kurgans are from the Karasuk Culture. Cf. above. (TS) tunna ǁ smala schiffer-sten ǁ schiffer-skifvor Here Castrén has marked a footnote a), which can be the same “se p. 10” as in the previous manuscript page. There are no other footnotes here. Äger kumlen ǁ Är grafven nv. och so. ǁ 1. nv. och so dial ǁ 2. nv. och so men om uppgifva ǁ 3. nv. och so och i alla slags rectan[gulära] slags ǁ andra. löpa ǁ ut Kring de ǁ De ansenliga stenar ǁ stenar uppresta ǁ wa Such stone steles are typical especially for Tagar Culture graves but they can be found also on Okunev, Karasuk and Taštyk graves. Esin 2009; Есин 2010; Леонтьев et al. 2006 and the references above. (TS) Somliga kurganstenar ǁ Somliga bland dem några ǁ en. �Archaeologica et historica  De bestå vanl[igen] […] ǁ 1. Till sin form äro de m[yc]k[e]t olika, men ǁ 2. Dessa stenar hafva ofta en  breda ǁ smalare  i […] spetsade ǁ 1. sp[etsade] ǁ 2. något spetsade  trianglar ǁ ordentliga ~  I ǁ Wid  af ǁ och  The Sagajsk steppe is situated around the village of Sagajskoe and the Karatjuga River at ca. N53°39′ E92°47′. (TS)  upp- […] beläte ǁ m[enni]sko-beläte  kurganen ǁ stenen     92 kullstjelpt ǁ kullstjelpt (se Bil. A Anthropomorphic figures are represented on stone steles of various periods. The more naturalistic figures are from the Okunev and Tagar periods, but the ones from the Karasuk Culture are usually of a more schematic type. Кожин 2013; Esin 2009; Есин 2010. (TS) på […] bild ǁ en qvinlig bild The pictures referred to here will be published together with Castrén’s field notes in the volume of his travels in this series. They have �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel  previously been published in Aspelin 1901.  Bil. ǁ <--->  The village of Sagajskoe at N53°38′32″ E92°47′32″. (TS)  profil. ǁ ~ De består ofta merendels af schiffer-sten och stå äro ställda än stundom med sin breda, oftare med sin smala sida emot kurganen.  på somliga kurganstenar äro ǁ somliga kurganstenar äga  Published in the volume of Castrén’s travel diaries in this series.  Alla […] ǁ Kurganernas inre construction Efter ǁ 1. Nedanom ǁ 2. Efter att bortkastat det öfra jordlagret har jag åtminstone midt på grafwen alltid mött ett stenröse stundom har jag ǁ 3. Ofvanom röset har jag ofta funnit lik.  nästan alltid ǁ alltid  hafwa […] anträffats ǁ hafva jag ofvanom röset anträffat  bland […] warit ǁ 1. hvilka blifvit ofta ǁ 2. hvilka blifvit stundom  ursprung. ǁ ursprung, ty det är Tat[arerne]s sed att begrafva sina döda i gamla Tschud-kummel, då inga berg finnas i närheten. ☞ 93 �Archaeologica et historica                   har […] saknats ǁ är stenröset wi åtminstone ǁ också Här hafva ǁ Deremot har i […] graf ǁ i graf kullfallna och rubbade ǁ rubbade det […] liken ǁ det ena liket på […] anmg ǁ på sida, de sistnämnda de sistnämnda ǁ de på sida vanl. varit ǁ äro och ǁ äfven merendels begrafna ǁ 1. att de oftast antr ǁ 2. sådana lik oftast anträffas ǁ 3. merendels lagda Alla lik […] solen. ǁ 1. Alla ǁ 2. Liken De döda äro lagda på tvärsidan af grafven och så ställda alla de på sida, att hos alla de på sida lagda lik ögonen äro riktade mot den uppåtgående solen. Here Castrén wrote a footnote that he did not complete and eventually struck out: Må man härwid erinra sig hvad som I förhållande […] ǁ Erinrande träffas ǁ ligg[a/er] djup. ǁ djup eller n[å]g[o]t deröfv kistan ǁ grafven It is apparent that these burials are from the Chalcolithic Period or Bronze Age, but there are some inconsistencies in Castrén’s description of their contents. The burials, in which the dead have been buried lying on their side, facing northeast are typical, above all, of the Andronovo Culture, but usually the Andronovo graves do not contain more than one set of human remains each. Also there are usually not daggers in them, but daggers appear in the Tagar burials of the Late Bronze Age. Knives are typical of Karasuk and Tagar burials. Grjasnow 1970: 95–96. (TS) grafwen har786 stenröset antingen saknats eller åtminstone787 warit ganska obetydligt. Här788 hafva äfwen skeletterna warit bättre bewarade. Jag har i789 hvarje graf wanligen funnit ett större antal (4–12) mer eller mindre fullständiga m[enni]sko-skeletter. De synes alltid hafva blifvit lagda i kistor antingen af träd eller sten, ehuru trädkistorna redan till det mesta äro förruttnade och stenkistorna äfven ofta kullfallna790 och rubbade. På de flesta ställen har jag funnit tvenne lik lagda i samma kista tätt inwid h[varan]dra. Då det791 ena af liken ofta warit rubbadt och mycket illa faret, så kan häraf slutas, att grafven blifvit öppnad för att gifva rum åt den aflidnes andra hälft. Liken har jag funnit liggande än på rygg, än på792 sida, och härvid trott mig göra den anm[ärknin]g, att de sistnämnda793 liken vanl[igen] varit794 äldre än de öfriga, och795 merendels begrafna796 i midten af grafven. Alla797 lik hafva blifvit lagda på twärsidan om grafwen och så ställda, att de aflidnes ögon, i s[ynner]het de på sida begrafna likens, äro riktade gent mot den uppåtgående solen.798 I799 förhållande till den omgifvande jordytan träffas800 liken gemenl[igen] på vid pass 1. arsh[in]s djup.801 Något högre finnas, såsom redan nämndt är, ben af hästar, får, hundar, m. m. I sjelfva kistan802 har jag esomoftast upptäckt bräckliga lerkrus, knifwar, dolkar, sadeltyg af koppar, men intet af jern.803 94 �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel De af mig sålunda i korthet beskrifna grafwarna delas af många andra förf[attare] i 2ne slag, som på måfå blifvit kall[a]de Tschud[iska] och Kirg[isiska].804 De förra sägas wara högre och försedda med stora grafstenar, de sednare deremot jemnhöga med marken och i805 saknad af några806 kurganstenar. Detta är en högst märkvärdig dist[inction], ty enl[igt] mina undersökningar höra just de med marken jemnhöga till de uräldsta807 kurganer. I dem är redan808 allt förmultnat och orsaken till deras lågländta besk[affenhet] är påt[agligen] den, att kumlet under tidernas lopp insjunkit. I809 grund falsk är den uppgift, att endast höga kurg[aner] äro försedda med grafstenar. Dessa anträffas wid höga810 och låga, stora och små kurganer. Att det äfven gifves höga kurganer som äro811 ganska gamla, kan väl icke bestridas; men man är alltid säkrare att finna ett oförruttnadt skelett i de n[å]g[o]t upphöjda, än de låga och insjunkna kurganerna.812 Hos Pallas skall813, enl[igt] Ryska förf[attare]s wittnesbörd, äfven förekomma814 en indelning i enskilta [och]815 familje-grafvar, samt i sten-kurganer816 (majaker), jordoch schiffer-kurganer817 eller de så k[al]l[a]de pliti.818 Tillvaron af enskildta grafwar819 lemnar jag derhän820, men vill821 dock anmärka, att jag ej öppnat en enda gammal graf, som skulle innehållit blott [ett] enda lik. Indelningen i 95  It is unclear whose division Castrén actually refers to. On the other hand when concepts like “Chud” were applied to anything unknown or alien, it also referred to everything belonging to the disappeared inhabitants of the area, and by that way it was easy to set as a counterpart of Kyrgyz that continued living there. Grigorij Ivanovič Spasskij (1784–1864) divided the kurgans explicitly to “Chud” and “Kyrgyz” types. Спасскiй 1818: 32 (159). Also in main features the divisions by Peter Simon Pallas (1741–1811) and Johann Georg Gmelin (1709–1755), see Pallas 1776: 361–362, 384–385 and Gmelin 1752: 317–318. The divisions of both of them are, however, more detailed, see Pallas 1776: 356–362; Gmelin 1752: 311–319. See also Gmelin 1999: 407–408 where Dahlmann identifies other mounds described by Gmelin with Tagar Culture tumuli except his slanec type that is younger. Pallas considered the kurgans with copper artefacts to have belonged to “Chuds” who had originated in the Altai and Sayan Mountains and migrated as far as Hungary from there. Philipp Johann von Strahlenberg (1676–1747) also lists different features of the graves but does not divide them into defined groups. Strahlenberg 1730: 356–358. Daniel Gottlieb Messerschmidt (1685– 1735) divides the graves into two groups calling one type Scythic and the other Tatar. Белокобыльский 1986: 17–18, 21, 35–36, 45. (TS)  i saknad ǁ utan  några kurganstenar ǁ 1. alla stenar ǁ 2. några hörnstenar  uräldsta ǁ allra äldsta  redan allt ǁ allt �Archaeologica et historica  I […] är ǁ Dessutom är  höga ǁ <------- ---->  äro […] gamla ǁ 1. sakna ǁ 2. <--> ǁ 3. äga en hög <---> ǁ 4. äro ganska åldriga  kurganerna. ǁ 1. ~ Hvad ǁ 2. ~ Wisserligen finnas äfven stora kurg[aner] som äro af tidigare urspr[ung]. ǁ 3. ~ För öfrigt måste emot d[en]na nämnda dist[inction] äfven anm[ärka]s att det gifves höga kurganer kummel som sakna, och låga grafvar, som äga kurganstenar, och då det äfven finnas låga kummel grafvar som äga och höga grafvar, som sakna och kurganer st grafstenar, så synes denna distinction af sig sjelf förwalla. Dessutom bör härvid ihågkommas, att äfven de låga kumlen fordom höjt sig n[å]g[o]t öfver jordytan, men und. tidernas lopp insjunkit. Man talar Rysk[a] förf[attare] tala äfven om stor förmodligen på Pallas auctor[itet], om om sten- och jord-kurganer. Here Castrén is referring to the groups presented in Pallas 1776: 356–362. (TS)  skall ǁ skola  förekomma en indelning ǁ förekomma många andra distinctioner, såsom ~  Mscr.: i  sten-kurganer ǁ sten- och  sten-kurganer […] schiffer-kurganer ǁ sten- och jord-kurganer m. m. ǁ [Here an unfinished footnote:] Sten-kurganerna torde wara synonyma med de Tschudiska, och jord  Pallas 1776: 361–362 mentions two types of kurgans: “common graves” (gemeine Gräber), which the grave diggers call, according to him, Slanzi or Mogilniki, and high earth tumuli (Kurgani). He assumes that these two types belong to different nations, and the people who built the large kurgans would have been the same people who controlled the ancient metal mines found in Siberia. He 96 �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel         äro ställda ǁ stå  en kurgan ǁ 1. grafven ǁ 2. kurganen  på marken ǁ på jemna marken  hållas de likwäl ǁ 1. <----> de ǁ 2. sägas de likwäl wara  Tschudiska ǁ schiffer  dess mening ǁ allmogens begr[ep]p  Xna  omöjl. ǁ ej  så […] hylla ǁ sådana kolosser, och Pallas synes hafva ant[agit] d[en]na men[in]g utan all egen undersökn[in]g  de stora ǁ ku[rganer]  är […] kurgan-stenar ǁ 1. äro helt enkelt ǁ 2. är en benämning på och brukas om kurgan  Change in the footnote: kurgan ǁ kurganen  Med jordkurganer […] ǁ Då oftast antr[äffas]s såd[ana] stenar wid höga och stora  G.I. Spasskij  skilld ǁ så kallad calls the people Chud. Pallas 1773: 608–611. Pallas 1776: 384–385 divides the tumuli into two groups: stone monuments (steinerne Denkmäler) and large tumuli without stones (die grossen Grabhügel von blosser Erde). The division between stone and earth kurgans is originally a part of J.G. Gmelin’s typology of the kurgans. Gmelin 1752: 317–318. (TS) grafwar lemnar ǁ 1. grafwarna kan jag wäl ǁ 2. grafwar måste jag derhän ǁ oafgjord vill ǁ bör anstår knappt ǁ anstår endast en Rysk bonde, men icke As stated above, Castrén is mistaken here, although this kind of division emerges only when the two different group divisions by Pallas are brought together. (TS) benämna ǁ kallas af grofva […] stenar ǁ de grofva och kolossala stenar, som ☞ 97 �Archaeologica et historica  Pallas 1776: 385 also makes the distinction concerning the location of different graves. Spasskij followed Pallas in his division of the antiquities of Siberia. See Спасскiй 1818: 31–34 (158–161); Белокобыльский 1986: 45. (TS)  är ogrundad ǁ äger ingen allmän tillämpning  According to what we now know, there is variation in the construction of the kurgans from one period (archaeological culture) to another. Castrén was right that kurgans of different periods can be found in the same cemeteries. Grjasnow 1970 passim; Членова 1972: 53, 61, 98. (TS)  För öfrigt […] ǁ Öfverhufvud är det den åsigt i grunden falsk föreställning att falsk, som af g[enom] grafstenarna och  bör […] äger ǁ äga kurganstenen alldeles ingen  män ǁ nationer  och ǁ 1. öfver ǁ 2. och <--> ǁ 3. dett  lika allmän ǁ wida allmännare  slutar […] folk ǁ 1. slutar jag af den högre betydelse, som grafv[arna] ǁ 2. slutar jag åtminstone för de flesta Sib[iriens] ǁ 3. slutar jag åtminstone för Sib. folkslag gemensamma  religiösa ǁ allmänna  mga ǁ 1. n<----> ǁ 2. måhända  har ǁ 1. har ǁ 2. blir ǁ 3. får ǁ 4. blef ǁ 5. har utan tvifvel  Change in the footnote: innehållit ǁ åtminstone ~  I […] för ǁ 1. ~ ǁ 2. Man kan utan misstag, att an  förfärdiga ǁ göra  […] Ostjak-st. ǁ ~ <Samtl[iga]> dessa Dessutom bevisa föräras af betraktar Ostj[akerne] och Tat[arerne] en med Gudoml[ig] dyrkan åt stenar hv[il]ka äro formade i likhet sten- och jord- och schiffer-kurganer anstår822 knappt en så upplyst forskare som Pallas.823 Majaker benämna824 bönderna grofva825 och kolossala stenar, antingen de äro826 ställda wid en827 kurgan eller stå isolerade på828 marken. Ehuru påtagl[igen] m[ån]ga med såd[ana] majaker försedda kurganer äro af ganska sentida ursprung, hållas829 de likwäl af allmogen Tschudiska830, emedan enl[igt] dess831 mening den ”[Christna]832 kraften omöjl[igen]833 förmått handtera så834 stora kolosser[,] en m[enin]g, som äfven Pallas och andra förf[attare] synas hylla då de tvert emot all raison för Tschudiska utgifva de835 stora med majak-stenar försedda kurg[aner]. Pliti är836 en benämning på kurganstenar af schiffer.xxvi 837 Med838 jordkurganer lärer man förstå grafwar, som äro i saknad af alla kurganstenar. Spaski839 anför att jordkurganerna stå afsides ifrån de så k[al]l[a]de stenkumlen och äro af en skilld840 constr[uction].841 Äfven denna distinction är842 ogrundad, ty först och främst träffas alla slags kurg[aner] om h[varan]dra, och för det andra äga de alla en lika constr[uction].843 För844 öfrigt bör845 anm[ärka]s att kurganstenen alldeles icke äger xxvi. Sjelfva ordet kurgan betecknar rättel[igen] i Ryska allmogens mun icke grafkumlet, utan grafstenen. 98 �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel n[å]g[o]n ethnogr[aphisk] betydelse. Grafstenar uppresas öfver berömda män846 ännu i d[en]na dag af alla nationer, och847 att denna sed i fordna tider warit lika848 allmän, om ej allmännare, slutar849 jag af den religiösa850 kult, hvarmed den aflidne tillbedes af m[ån]ga851 och kanske alla Sibiriens folk. Grafstenen representerar hos dem den aflidnes person och har852 fordom blifvit hedrad med offer.xxvii 853 I854 st[ället] för grafst[enar] uppresa de nuw[arande] Tat[arerne] wid grafven för beqvämlighets skull en trädstör och upphänga ett hästhufvud i dess ända. Samojederne förfärdiga855 i brist på sten en bild af träd och förära den i tre år efter den aflidnes död. Samma bruk förekommer äfven hos flere Ostjak-st[ammar].856 Derjemte har jag wid somliga kojbal-grafwar i st[ället] för trädstören anmärkt ordentliga kurganstenar, och de857 nordliga Samojederne samt andra Sibiriska folk förära s[am]ma858 slags spetsiga stenar, som de Tschudiska kurganstenarna, der de träffa dem färdigdanade af naturen.859 Att860 hvarken Tat[arer] eller Samoj[eder] nu förtiden uppresa861 dylika stenar vid sina grafvar, härrör dels af fattigdom862, dels af en missgynnande xxvii. Man kan utan fara för misstag antaga, att hvarje graf innehållit åtminstone lika m[ån]ga lik, som dervid finnas grafstenar.       99 med Tat[arerne]s Gudo kurganstenar Det är troligt att trädet hos de resp[ective] folkslag endast är ett surrogat för stenen och hvad särsk[ildt] Samoj[ederne] beträffar, har jag verkl[igen] hos dem funnit stenbilder, h[vil]ka utan att vara grafstenar likwäl äras med offer aktas med en gudoml[ig] wördnad och hafva ega m[yc]k[e]t likhet med de Tschud[iska] grafstenarna d. ä. en spetsig form. Till detta ämne torde wi i det följ[ande] ännu återkomma. Å andra sidan torde man kunna taga för afgjordt, I sjelfwa w[erket] Wid några äldre kojbal-grafwar har jag jemväl funnit ordentliga kurganstenar i stället för den vanl[iga] trädstören. Å andra sidan torde man kunna taga för afgjordt, att vid de Tschud-grafvar, som nu för-- sakna kurgan-stenar, tillhört fattiga fam[iljer] fordomtida warit uppresta monumenter af träd, ty allt utvisar, att sådana grafvar tillhört fattiga familjer, hvilka Att och ingen ting är troligare, än att de Tschud-grafvar, som sakna kurganstenar, fordom warit försedda med monumenter af träd, ty de ǁ äfven ~ sma slags ǁ 1. likartade ǁ 2. dylika By this sentence there is an addition in the margin that Castrén has not placed anywhere but has not stricken out either: Annars bör man <---> sakl förmodar sig <öfver kurgg. stenar> kumlen och <grafstenar storlek. Fattig ---- att> gräfva grafvar. Att hvarken […] ǁ Det är endast fattigdomen, och en missgynnande natur och en stigande civilization, som <-> hindrar uppresa ǁ härrör fattigdom ǁ en �Archaeologica et historica  inga grafstenar ǁ ifrågaw[arande] stenar ej  kurganerna ǁ 1. ~, ty allt utvisar till ǁ 2. ~, ty allt utvisar fattigdom  Så ǁ Allt d  utvisar ǁ till  nu […] monumenter ǁ monumenter  Missing word added in Castrén 1870b.  man […] kunna ǁ man kunna  Aleksandr Petrovič Stepanov (1781–1837): the first Governor of Enisejsk Governorate 1822–1831, privy councillor, poet, and writer. He published several descriptions of his administrative area and collected historical and archaeological material as well as studied Siberian languages. Энциклопедическiй словарь XXXI: 594–595 [Степановъ, (Александр Петрович)]. For Stepanov’s description of the kurgans in Minusinsk area and to some extent in Siberia in general, see Степановъ 1835 I: 123–133; ethnographical description of the peoples in western Siberia with samples of their languages Степановъ 1835 II: 32–117. (TS)  antaga, att ǁ antaga, Det gifwes med ett ord intet skäl till att tillä i kurgan  The largest and highest kurgans of the so-called Saragaš and especially Tesˈ phases of Tagar Culture are common graves. Some of them belonged to the elite of the society but, according to M.P. Grjaznov, they do not differ externally from common family kurgans. Grjasnow 1970: 236–241. (TS)  af ǁ <-->  hka ǁ men man upptäcker äfven nedanom det öfra jordlagret  som ǁ af m[yc]ket åldrig natur, dels af en stigande civilisation. Fattigdomen har troligen varit den enda orsak, som föranledt att inga863 grafstenar blifvit uppresta wid åtsk[illiga] bland de gamla kurganerna864. Så865 wäl den yttre, som inre constr[uctionen] utvisar866, att nyssnämda grafvar tillhört fattiga familjer, h[vil]ka kanske liksom Samoj[ederne] och de nuw[arande] Tat[arerne] i st[ället] för stenkurganer upprest nu867 mera försv[unna] monumenter af träd. Å andra [sidan]868 torde man869 med Stepanow870 kunna antaga, att871 höga kurganer blifvit resta öfver krigiska hjeltar och ansedda personer.872 Derjemte hafva egna undersökningar öfvertygat mig om sanningen af873 en folktrad[ition], enl[igt] h[vil]ken kurganernas höjd tillvuxit d[eri]g[enom] att de döda ofta blef lagda ofvan på h[varan]dra. Denna sed tillhör, sås[om] redan anmärkt, eg[entligen] de nuvarande Tatarerne, h[vil]ka874 begrafva sina döda i gamla kurg[aner] då inga berg finnas i närheten. Dessutom upptäckas äfven lik och stengrafvar som875 synas tillhöra en äldre gener[ation]. Det är min bestämda åsigt, att man i876 de gamla Tschudgrafwarnes läge, riktning, storlek877, yttre form och inre construction icke finner n[å]g[o]t skäl för de[n] förmodan, att dessa878 grafvar tillhört skillda folkslag. Hvad åter de gjorda fynden beträffar, så skall Pallas i Tschud-grafwarna879 hafva upptäckt både koppar- och jernredskap880. Kopparn har naturligtvis881 blifvit 100 �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel funnen i de Tschudiska, och jernet i de Kirgis[is]ka, Tat[ariska] grafvarne882. Men nu enl[igt] hvad i det föreg[ående] redan bl[ifvit] anför[d]t äro de så kallade Kirgis-grafvarna, d. ä. de låga, fattiga kurganerna öfverh[uf]v[u]d af äldre ursprung än de Tschudiska d. ä. de högre, med grafstenar försedda kumlen[.]883 Häraf skulle följa att man884 upptäckt jern i gamla och koppar i unga kurg[aner], hvilket strider emot alla historiska wittnesbörd. Hvad885 mig betr[äffar], har jag i de äldre kurganerna alldrig upptäckt n[å]g[o]t jern-redskap och samma intyg meddelas äfven af alla andra, som i sednare tider sysselsatt sig med kurgan-gräfning. Jag förmodar att de jernredskap, Pallas öfverkommit, alldeles886 icke blifvit funna i kurganerna, utan ofvanpå marken887, eller strax nedanom jordytan. Sådana jordfynd äro äfven i wåra dagar m[yc]k[e]t allmänna och förvexlas med kurgan-fynd888. Winnings[-]lystna speculanter bära till mig alla889 dagar diverse Ryskt och Tatariskt kram, som de vilja utprångla för höga penningar under förewändning att de gjorda fynden äro Tschudiska890. Utom de gamla eller Tschudiska kurganerna finner891 man i den Minus[inska] kretsen äfwen grafvar, hvilka påtagl[igen] äro af ett annat urspr[ung]. De anträffas mest på892 höjda, af en wacker natur gynnade nejder. Dessa893 grafvar äro aflånga, öfverst894 betäckta med sten, 3–5895 arsh[in]896 långa och 1–2 breda.897 De 101  i […] Tschudgrafwarnes ǁ i grafwarnes  A stricken out footnote: Det bör noga märkas, att Ryska allmogen och <----> äfven fl[ere] förf[attare] för Tschud[iska] anser  dessa grafvar ǁ 1. de skillda ǁ 2. de gamla Tschudgrafvarna  Tschud-grafwarna ǁ 1. <---------> ǁ 2. de höga eller Tschud-grafwarna  koppar- och jern-redskap ǁ 1. jernsaker ǁ 2. koppar-redskap men i de låga jernredskap  naturligtvis ǁ förmodligen  grafvarne ǁ <--->  The kurgans of the Taštyk Culture (2nd century BCE–5th century CE) are again smaller and lower than the ones of the Tagar Culture, and it seems that Pallas was referring to these graves when describing low kurgans with iron artefacts. Вадецкая 1999: 13–17, 65–67. (TS)  man upptäckt […] ǁ jernet warit tidigare kändt än kopparn  Hvad mig betr. ǁ För min del nödg  alldeles icke […] ǁ 1. blifvit funna på jorden, men ej i kurganerna liksom m ǁ 2. ej i kurganerna, utan blefvo utom ǁ 3. ej i kurganerna, utan blefvo ofvan jord ǁ 4. blifvit  ofvanpå marken ǁ wid jordytan. Sådana jordfynd äro  kurgan-fynd ǁ Tschud-fynd  alla […] Ryskt ǁ allehanda Rysk  Tschudiska. ǁ Tschudiska och  finner ǁ up[ptäcker]  på […] nejder ǁ 1. på höjden ǁ 2. på upphöjda ställen  Dessa […] äro ǁ Till sin form äro de  öfverst betäckta ǁ bet[äckta]  3–5 ǁ 4–5  arsh. ǁ sash[en] arshin = ell = ca. 71 cm  breda. […] ställda ǁ 1. breda, ställda in ǁ 2. Breda. Deras riktning �Archaeologica et historica  Wid ǁ In  lik. Man ǁ 1. lik, som ǁ 2. lik. Det synes  Tschud. ǁ K[irgisiska]  redan ǁ wanl[igtwis]  Likaså […] dem ǁ Äfven i dem träffas  med ǁ o [ögonen?]  men ǁ <---->  wäggar ǁ ~ och några kurganstenar  har ǁ är  Saknaden […] ǁ Den Tat[ariska] grafven är en Tschud[isk] graf i miniatyr. Det är eg[entligen] blott den fyrk[antiga] formen, som skiljer Tschud-grafvarne ifrån de Tatariska. Brist[en]  kurganstenar ǁ gra[fstenar]  ursprungl. bl. ǁ bl[ifvit]  träd-störar ǁ träd-störar de<--> och i sta [=stället]  de […] boningar ǁ sina grafvar  de […] warit […] ǁ 1. de äfven ǁ 2. de lefvandes logerat i fyrkantiga tält  Missing word added in Castrén 1870b.  wittnesbörd ǁ upp[gifter]  Jenis. ǁ Abak[an]  Missing words added in Castrén 1870b.  The Belyj Ijus runs on the steppe west of the Yenisei, around N55° E89°35′. (TS)  It is unclear whether Castrén originally intended to include this short paragraph in the subsequent paragraph or as a footnote at the end of the previous one. Höger om ǁ 1. På högra sidan ǁ 2. ~ Jenisej träffas kurganerne mera sparsamt, och äfven på venstra sidan förekomma de blott på stepperna, men ej i skogsbygden hv[ar] ken wid Jenis[ei] [eller] Abakan.  förekomma ǁ är  blott […] skogsbygden ǁ endast på stepperna men ej i skogsbygden äro ställda med långsidan i en ostlig och vestlig riktning. Wid898 öppnandet af dessa grafvar har jag endast funnit ett enda lik.899 Man finner lätt, att liket i dem, liksom i de Tschud[iska]900 kurg[anerna] vanl[igen] varit lag[d]t uti en redan901 förruttnad trädkista. Likaså902 träffas i dem liket på vid pass 1. arshins djup, med903 ögonen riktade mot solens uppgång. Dessa grafvar tillhöra de nu warande Tatarerne; men904 om man kring dem uppreser fyra wäggar905 samt betäcker röset med jord, så har906 man Tschudgrafven färdig. Saknaden907 af kurganstenar908 har i de Tat[ariska] grafvarne urspr[ungligen]909 bl[ifvit] ersatt g[enom] träd-störar910 och för att slip[p]a omaket med kumlen ställt grafwar[n]a på högländta ställen. Den enda wäsentliga skillnaden emellan de gamla och nya grafvarna är deras olika form. Med afseende härå har jag hört Tat[arerne] anföra den trad[ition], att de resp[ective] Tschuderna gjort de911 dödas boningar fyrkantiga, emedan de912 lefvandes boningar warit formade på lika sätt. Detta erinrar om Kirgisernas ännu i dag gängse sed att bygga fyrkantiga tält. Kirgiserna hafva i sekler bebott detta land, och det [är]913 anmärkningswärdt, att kurg[aner] förekomma i mängd just på de ställen, hvarest Kirg[iserna] enl[igt] historiska wittnesbörd914 skola uppeh[ållit] sig, d. ä. på venstra sidan om Jenis[ei]915 emellan [denna och]916 flod[en] Ijus917. Höger918 om Jenisej förekomma919 kurganer mera sparsamt, och äfven på venstra sidan träffas de blott920 sällan i skogsbygden, ty dessa 102 �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel trakter innehades af Samojed- och Ostjak-stammar, hvilka ännu i d[en]na dag begrafva sina döda ofvan jord, nedläggande921 dem ant[ingen] i trädkistor, eller upphängande dem till trädtoppar.xxviii 922 Såsom bekant, utgöra923 Kirgiserna en Turkisk924 stam, och den utomordentliga likhet, som deras grafvar äga med de nuwarande925 Turkarnes [eller] Tat[arernes] i Minus[inska] krets, är926 ett ytterligare bevis för de så k[al]l[a]de Tschudgraf[varnas] Kirg[isiska] ursprung. Åtskilliga af mig i grafvarna upptäckta smärre fynd af tvetydig beskaffenhet hafva Tatar[erne] wanl[igtwis] wid första anbl[ick] igenkännt, yttrande att såd[ana] saker äfven hos dem äro i bruk. Den i Minus[inska] kretsen fordom gängse seden, att i klippor och allehanda äfven i grafvarna funna redskap teckna särsk[ildta]927 djur och allehanda figurer förek[ommer] ännu i denna dag hos Tat[arerne].928 Med omgående post afsänder jag till Wet[enskaps-]Akad[emien] en Tat[arisk]929 spåtrumma, som innehåller ett tillr[<äckligt>] antal så besk[affade] tecken. Tillika åtfölja ett antal cranier, hvilka förmodligen äfven930 skola leda till det resultat, att de resp[ective] Tschud[erna] varit Kirgiser.xxix 931 xxviii. Sistn[ämnda] sed förek[ommer] äfven hos Tat[arerne] ehuru mera sällan. xxix. nb. Grafkumlen äro ej Mongoliska, ty på Mongol[iska] stepperna finnas de ej, åtminstone i södra 103  nedläggande ǁ upph[ängande]  Change in the footnote: mera sällan ǁ sparsamt  utgöra ǁ äro  Turkisk ǁ 1. ~ ǁ 2. Tatarisk  nuwarande […] l. Tat. ǁ Tataris[ka]  är ǁ at  särsk[ildta] ǁ allehanda  For a recent overview of rock art in the upper Yenisei area, see Есин 2010. (TS)  Tat[arisk] ǁ <-->  äfven ǁ ännu säkrar[e]  The text of the footnote is in the body text in Castrén 1870b: 136. In Castrén’s manuscript it is in the margin without annotation to indicate its intended placement. Change in the footnote: inom ǁ hos �Archaeologica et historica  The steppes west of the Sayan Mountains. (TS)  Wår emot […] ǁ 1. Wår emot Pallas och andra Ryska förf[attare] riktade polemik ǁ 2. Wår emot vissa Ryska förf. ǁ 3. Pallas och öfr[iga] Ryska förf[attare] hafva  gäller endast ǁ gäller sålunda endast  folkslag eller ǁ folkslag upprest  Endast […] vi ǁ Dock anse wi  skeletter ǁ lik  sida. ǁ 1. ~ Endast Emellertid en utredning physiol[ogisk] undersökning af skeletterna cranierna kan ådagalägga ǁ 2. ~ Emellertid kan blott en physiol. undersökning af cranierna ådagalägga om……  [Mongoler] ǁ 1. Mongoler ǁ 2. Mongoliska ǁ 3. enskildta individer af den Mongoliska step stammen Castrén has stricken out all versions. The word Mongoler restored in Castrén 1870b.  ett […] Mongolisk ǁ 1. äfven finnas ǁ 2. ett och annat befinnas vara Mongoliska ǁ 3. ett och annat befinnas vara af Mongolisk  ingen ting widare ǁ endast I sjelfva verket har man alldrig tviflat och ej kunnat tvifla derpå, att Kirgis[iska] grafwar finnas strödda på de Sajanska stepperna932. Wår933 emot Pallas och wissa Ryska förf[attare] riktade polemik gäller934 endast de falska på allmogens utsago grundade distinctioner af grafvarna, genom h[vil]ka man velat insinuera den åsigt, att måhända äfven andra folkslag935 eller de mythiska Tschuderna upprest åtskilliga bland nämnda grafvar. Wi hafva i det föreg[ående] sökt bewisa, att hvarken grafvarnes yttre form eller inre constr[uction] ger anl[edning] till en sådan förmodan. Endast936 den omständighet anse vi förtjena n[å]g[o]n uppmärksamhet, att soml[iga] skeletter937 anträffas liggande på rygg, andra på sida.938 Denna observation synes förlora all vigt d[eri]g[enom] att i samma graf anträffas skeletter i begge dessa position[er]. Dock rekommendera wi saken till Physiologernas begrundande af det skäl, att man på vissa historiska och antiquariska grunder kunde tilldela äfven [Mongoler]939 ett hvilo-rum i de Minusinska grafvarna. Skulle bland de funna cranierna ett940 och annat verkligen befinnas vara af Mongolisk härkomst, så bevisar detta ingen941 ting widare, än att Mongoler delen af Mongoliet. – Icke heller hos Ostj[aker] och Samoj[eder], ty de finnas ej inom [outstr.: hos] deras gebiet, ex. omkring Krasnojarsk. Obs. I de inhuggna fig[urerne] förek[omma] pisken, m[ån]ga djur etc. som Ostj[akerne] och Samoj[ederne] ej ägt. 104 �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel och Kirgiser jordat sina döda på samma wis och till och med i samma grafvar.942 Efter943 att hafva upprödjat några944 kurga945 på den Sajanska steppen, satte jag mig ner öfver floden Abakan946 och började en ny series af resor på947 den Kojbalska steppen. Denna stepp948 utbreder sig längs949 högra stranden af Abakan emellan Jenisej950 och den i Abakan utfallande lilla floden951. Till sin natur är Kojbalsteppen952 likartad953 med den Katschinska954, kanske n[å]g[o]t mera fruktbar och bättre egnad för åkerbruk. På den955 stepp uppehålla sig utom Kojbaler ett antal Katsch[inska] och Sag[aiska] Tat[arer]. Äfven finnas här åtskilliga Ryska byar, sås[om] Sor956, Beja957, Sobinsk958, Kol, att ej tala om de wid sjelfva Jenisej belägna. Dessutom959 hafva960 n[å]gra961 fattiga Kojbal[er] bildat en liten by wid namn Ut962, der de lefva och bo på Ryskt wis. I d[en]na by uppehöll jag mig963 105  If Castrén had followed this conclusion to its logical end, he would actually have had to admit that there may have been also peoples living in the area other than Kyrgyz. Nowadays, at least the advent of Afanasˈeva and Andronovo are assumed to bear significant traits of new migrations to the steppes. Mallory 1997c; Keyser & al. 2009: esp. 408–409; see also Grjasnow 1970: 235. Anthony 2007: 307–311. (TS)  Text from here onwards is not published in Castrén 1870b.  några ǁ ett half  kurganer ǁ mindre grafvar  The Abakan runs into the Yenisei from the southwest at N53°44′0″ E91°30′26″. (TS)  på […] steppen ǁ och undersö[kningar]  stepp ǁ steppen  längs ǁ wi[d]  Jenisej ǁ floderna  Castrén means the river that runs into the Abakan at the town of Abakan, N53°42′26″ E91°29′5″. (TS)  Kojbal-steppen ǁ den  likartad ǁ <---->  The steppe area around the river Kača north of Krasnojarsk, ca. N53° E92°30′. (TS)  den stepp ǁ 1. st[eppen] ǁ 2. denna  Sorsk at N53°59′48″ E90°14′48″. (TS)  Beja is situated at N53°3′7″ E90°55′19″. (TS)  Sobinsk ǁ Tabat  Dessutom ǁ 1. Dessutom ǁ 2. Också  hafva ǁ bo k  ngra ǁ 1. åtskilliga ǁ 2. 7 ǁ 3. åtskilliga  Ut or Uta used to be situated at ca. N53°9′ E90°49′. Salminen 2003b: 215 (No. 82 on the map). (TS)  The text is fragmentary here, which shows that Castrén originally meant it as a part of a larger entity. (TS) �Archaeologica et historica  The manuscript KK Coll. 539:29.15 (Varia 4.15) p. 621–626 consists of loose sheets, sized ca. 23.5 x 37 cm. The text was originally published as Castrén 1870a, but without the first and last sentences of the manuscript. Castrén sent the proposal, translated in Russian, to the Imperial Russian Geographical Society on January 16, 1851. (TS)  The Imperial Russian Geographical Society (until 1850 Russian Geographical Society) was founded in 1845 and has been working continuously since then. At the present moment (2016) the society has firm ties to the state, while its board of trustees (попечительский совет) is led by President of the Russian Federation Vladimir Putin and the chairman of the society is Minister of Defense Sergej Šojgu. http://www.rgo. ru/en/society/history. (TS)  § ǁ i ~  “Каждый Членъ, подающiй голосъ, свернувъ листокъ свой, отдаетъ его одному изъ свидѣтелей, который кладетъ его въ назначенный для того ящикъ. По собранiя всѣхъ листовъ, они вынимаются Секретаремъ Общества, и имена избранныхъ произносятся гласно и записываются тремя Членами порознь.” Временный уставъ §37.  af intresse ǁ af något intresse  meddela ǁ lemna  är ǁ synes wara  The text published in Castrén 1870a begins here.  For commentary on the prehistoric graves in Siberia, see Om 4 Förslag till en undersökning af de i Finland beﬁntlige grafkumlen964 Eders Excellens. Sedan jag af Kejserliga Ryska Geografiska Sällskapet965 blifvit utwald till dess ”членомъ сотрудникомъ” och ej längesedan erhållit ett diplom ”на это званiе”, får jag nu genom Eders Excellens framföra till Sällskapet min tacksägelse för det smickrande förtroende, hvarmed jag blifvit behedrad. Mitt bemödande skall blifwa att samvetsgrannt uppfylla de åligganden, hvartill Sällskapets Stadgar §966 37967 förbinda mig. Sysselsatt för det närwarande med redaktionen af mina under resor i Ryssland och Sibirien gjorda anteckningar öfwer särskildta Finska, Samojediska och Tatariska språk äger jag för det närwarande inga свѣденiя utarbetade, som kunde vara af968 intresse för Sällskapet, men så snart jag hunnit widtaga bearbetningen af mina ethnographiska, statistiska och geographiska rese-anteckningar, skall jag ej underlåta att meddela969 Sällskapet ett och annat resultat af mina forskningar. För det närwarande will jag blott fästa Sällskapets uppmärksamhet wid en omständighet, som är970 af den wigt för Rysslands äldre ethnographiska och historiska förhållanden, att den ej kan wara likgiltigt för Sällskapets medlemmar. Det971 är en länge känd sak, att i särskildta delar af Ryssland och Sibirien anträffas en talrik mängd forntida grafvar, hvilka äro kända under namn af kurganer.972 Då jag åren 1845–1848 i Kejserliga Wetenskaps-Akademiens uppdrag werkställde en vetenskaplig resa till Sibirien, hade jag bland annat mig förelagdt, att i mån af mina tillgångar upprödja nämnda kurganer och söka utreda, af hvilken folkstam de blifvit uppförda. Mig intresserade denna fråga så mycket mera, som åtskilliga lärda warit af den mening, att de till större delen äro qvarlefvor af den Finska stammen, hvars språk, historia 106 �Förslag till en undersökning af de i Finland befintlige grafkumlen och ethnographie ifrån tidigare år utgjort det käraste föremålet973 för mina forskningar. Ledd af hoppet att om denna stam winna någon upplysning genom undersökning af nämnda fornlemningar974 lät jag oaktadt mitt ringa rese-understöd upprödja wid pass 30 grafwar i Minusinska kretsen samt dessutom ännu några få i trakten af Njertschinsk. Jag gjorde975 en noggrann beskrifning öfwer dessa grafwar, deras976 läge, yttre och inre construction m. m., som jag framdeles ärnar genom trycket meddela.977 Alla de af mig i grafwarna gjorda fynd978 har jag öfverlemnat till Kejserliga Wetenskaps-Akademien, och bland dem wid pass 20 mera eller mindre konserverade kranier. Mig weterligen har Akademien ännu icke låtit anställa någon undersökning hvarken öfver kranierna eller de öfriga fynden; men det är dock min öfvertygelse att genom deras tillhjelp något ljus öfver Sibiriens äldre979 innewånare bör kunna winnas. Hvad jag genom egna undersökningar tror mig hafva utredt, är att de Sibiriska kumlen äro ett verk af den utaf mig så kallade Altaiska folkrasen, hvartill jag räknar både Mongoler, Tunguser, Turkar980, Finnar och Samojeder. Enligt981 min åsigt äro alla982 yngre grafwar983 dels af turkisk, dels af mongolisk och tungusisk härkomst, men jag anser det tillika984 för ganska sannolikt, att bland de äldre grafwarna kunna finnas sådana, som äro ett werk af den finska stammen.985 För986 att likwäl finna en grundad öfvertygelse i detta ämne, wore det nödwändigt att jemföra de Sibiriska kumlen med dem, som i Finland förekomma.987 Antalet988 af grafkummel är äfven i sistnämnda land ganska talrikt, men de hafwa hitintills ej blifvit gjorda till föremål för någon närmare undersökning.989 För min del hade jag wisserligen för wid pass ett decennium tillbaka börjat samla alla slags upplysningar om dessa grafwar, men min kort derpå inträffade resa till Lappland och Sibirien hindrade mig att fortsätta dessa undersökningar. Emellertid990 hade jag med anledning af den yttre likhet, som nämnda991 grafkummel erbjuda med de i Skandinawien förekommande uppkastat den förmodan, att de tilläfwentyrs 107                  kurganer eller s. k. Tschudkummel i den Minusinska kretsen and Castrén’s travel diaries of 1847–1848 in this series. föremålet ǁ ämnet fornlemningar ǁ ~ i jordens sköte gjorde ǁ äger deras ǁ <ba--> Castrén means either his article Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel i Minusinska kretsen, which came out posthumously, or some other text that has disappeared or never even existed. (TS) They have not been found in St Petersburg since then. There are some lists of them in Castrén’s travel diaries and calendars. See a later volume in this series. (TS) äldre innewånare ǁ aborigines Turkar ǁ Finn[ar] Enligt […] äro ǁ Jag håller det ej för ganska sannolikt, att alla ǁ de grafwar dels ǁ grafwar bestämdt dels tillika för ǁ tillika wara Cf. Om kurganer eller s. k. Tschudkummel i den Minusinska kretsen above where Castrén considers it improbable that there would be other than Kyrgyz burials in the mounds. (TS) För ǁ Men See also Utdrag ur ett bref… among his travels in this series. Antalet […] talrikt ǁ Äfven i sistnämnda land finnes en talrik mängd grafkum[mel] Castrén probably means the Bronze Age grave cairns known especially along the coasts, but possibly also the socalled Lapp cairns that he had �Archaeologica et historica          excavated in his travels of 1838 and 1839. Cf. the publication of his travels in this series. On burials in cairns in Finland, see Lavento 2015: 160–170; Raninen – Wessman 2015: 235. (TS) Emellertid ǁ Med nämnda […] erbjuda ǁ de Finska kurganerna förete See Utdrag ur ett bref, dateradt Kuolajärvi den 3 December 1841 among his travels in this series. Sven Nilsson (1787–1883): Swedish zoologist, ethnologist, and archaeologist. Tallgren 1914. grundliga undersökningar ǁ unders[ökningar] sjelfva ǁ äfven On a craniological basis, Nilsson 1838–1843 III: 26 interprets them belonging to ”Lapps”; cf. Nilsson 1838–1843 II: 9–16. (TS) Johann Karl Ullrich Bähr (1801– 1869) was a Baltic-Germanborn painter who excavated assumed Livian graves in Livonian Governorate and published them as a monograph in 1850. Bähr 1850: esp. 1–3; Sauer 1953 ( http://www.deutsche-biographie.de/pnd116033908.html). The graves excavated by Bähr were, however, from the Late Iron Age (10th to 11th centuries CE). Mugurēvičs 1974: 194–203. (TS) The Bronze Age culture along the Finnish coasts shows a clear Scandinavian influence, but it is ambiguous to what extent this could also be a sign of immigration from the west. The meaning of the concept of Finns or Finnishness depends on the definition, but if it is used to refer to a population speaking the Finnish language in the present-day sense, a äro af ett skandinaviskt ursprung – en förmodan, som äfwen tycktes winna ett stöd deri, att de finska kumlen till större del anträffas längs kusten af Finska och Bottniska viken, der den svenska befolkningen nedslagit sina bopålar.992 Sedermera har jag dock nödgats öfvergifwa denna åsigt, emedan det genom den frejdade Svenska fornforskaren Nilsons993 grundliga994 undersökningar blifvit utredt, att sjelfva995 de skandinawiska grafkumlen till en icke ringa del äro af finsk härkomst.996 Nyligen har äfven J. K. Bähr997 uti ett arbete med titel: ”Die Gräber der Liven” ådagala[g]dt, att i Livland finnas enahanda kummel, hvilka af honom jemwäl tillskrifwas den finska stammen. Det synes sålunda wara utom allt tvifvel, att äfwen och i synnerhet de grafwar, som anträffas på finsk jord, äro Finnarnes eget werk.998 Men äga wäl dessa grafwar någon gemenskap med de i Sibirien förekommande?999 Man inser lätt, att på denna1000 fråga, huru den ock må komma att besvaras, bero wigtiga resultater. Utfaller svaret jakande, så kan man med wisshet sluta att den Finska folkstammen, såsom jag äfven på andra grunder antagit, leder sin härkomst ifrån de Altaiska bergen, och att det är samma stam, som i äldre tider bebott äfven1001 det Europeiska Ryssland och der qvarlemnat samma slags minnesmärken, som i Sibirien.1002 Blir svaret åter nekande, så kan det nästan tagas såsom en afgjord sak, att nämnda minnesmärken, både i Ryssland och Sibirien äro ett verk af Tatariska1003 stammar, hvilka onekligen spelat en vigtig rol i Rysslands äldre historia, ehuru det ännu icke lyckats1004 häfdeforskningen att behörigen åtskilja dem ifrån Finska folkslag. Äfwen till bestämmande af många redan förgångna folkslags (Bolgarers1005, Chasarers m. m.) nationalitet, torde en komparativ undersökning af grafkumlen i Ryssland, Finland och Sibirien komma att lemna rika bidrag. Men utan allt afseende på de resultater, som genom en sådan undersökning kunna vinnas, ligger det dock ovilkorligen i vetenskapens intresse, att framfarna slägters alla minnesmärken med all möjlig noggrannhet undersökas, att sjelfwa de dödas ben framdragas ur mullen, för att om forntiden wittna hvad de kunna.1006 108 �Förslag till en undersökning af de i Finland befintlige grafkumlen Jag tager mig derföre friheten att till Kejserliga Geographiska Sällskapets bepröfwande hemställa, huruwida det ej skulle anse en undersökning af de i Finland befintliga grafkumlen wara öfwerensstämmande med dess wetenskapliga ändamål. För min del åtager jag mig beredvilligt att gå Sällskapet tillhanda med alla de notiser, jag varit i tillfälle om nämnda kummel insamla. Med fullkomligaste högaktning har jag äran framhärda Eders Ecxellens         109 Baltic-Finnic continuity in language cannot be placed earlier than the beginning of the Common Era. Lavento 2015 passim; Häkkinen, J., 2010: 58. (TS) Already J.R. Aspelin had abandoned the idea of connection between the kurgans of Siberia and the cairns of Finland, interpreting the latter ones as Scandinavian. Aspelin 1875: 58–59; Aspelin 1885: 34–38. (TS) denna […] besvaras ǁ denna frågas besvarande äfven […] Ryssland ǁ Ryssland This idea got its archaeological application in J.R. Aspelin’s work in the 1870s and 1880s. See esp. Aspelin 1875; Aspelin 1877–1884. (TS) Tatariska ǁ Turkiska lyckats häfdeforskningen ǁ lyckats för häfdeforskningen Bolgarers ǁ såsom ~ The text published in Castrén 1870a ends here. �Archaeologica et historica  This text was originally a lecture delivered at Henrik Gabriel Porthan’s (1739–1804) anniversary. Porthan was a professor of eloquentia and poetry at the University of Turku and is especially remembered for his work on the topics of Finnish folk poetry and history. In 1779 he made a journey to Göttingen where he was strongly influenced by A.L. von Schlözer. Klinge 1989; Tarkiainen 2000/2012. (TS) The manuscript has not been preserved. The text has been published as Castrén 1849 and 1858b. This publication follows the version of 1849 except that misprints have been corrected. The editor of Litterära soiréer changed and unified the spelling of Castrén’s original manuscript (e.g. äga > ega), which can be noticed at the few points where he has not done this. Cf. also Castrén’s letter to D.E.D. Europaeus, Irkutsk, March 10, 1848, partially published in Finnish in the newspaper Suometar 17/1848 (April 28, 1848). For an earlier version of some parts of the lecture, see Castrén’s travel diary (1 Sept. 1845), published in a later volume of this series.  Pe(h)r Brahe (1602–1680) was a Swedish nobleman who held several of the most influential offices of Sweden in the 17th century. He was Governor General of Finland 1637–1640 and 1648–1654. In Finland, he is remembered especially for his attempts to promote the economy of the area. The university 5 Hvar låg det Finska folkets vagga?1007 Föredrag, hållet i Universitetets Solennitetssal, den 9 November 1849. Mina Herrar och Damer! – Denna dag står tecknad i Finlands häfder såsom en af de ljusaste, gladaste dagar, som af försynen blifvit vår högskola beskärda. Det är i dag Porthans födelsedag. Vid detta universitet har ej funnits ett namn, som i glansfull ära skulle öfverstråla namnet Porthan. Med detta namn börjas ett nytt tidskifte uti vårt universitets och hela vårt lands annaler. Pehr Brahe1008 grundade ett Universitet i Åbo och Porthan döpte det till ett Finskt Universitet. Han var den förste, som höjde sin stämma för odlingen af fosterlandets språk, häfder, skaldekonst och hela litteratur, och han var äfven den förste, som med allvar lade hand vid verket. Porthan har såsom vetenskapsman verkat i många rigtningar, men under all sin verksamhet har han i främsta rummet haft fosterlandet för ögonen, och sin största ära har han hos efterverlden skördat såsom Finlands häfdatecknare.1009 Det är till en icke ringa del aktningen för den store mannens minne, som förmått mig att på denna hans födelsedag till föremål för min framställning välja ett ämne, som eger både ett fosterländskt och ett historiskt innehåll. Denna fråga, hvarpå jag utbeder mig att för några ögonblick få fästa uppmärksamheten, lyder så: Hvar låg det Finska folkets vagga? Det är en fråga, som både i äldre och nyare tider utgjort ett vigtigt föremål för lärda mäns forskningar.1010 Historieforskare, språkforskare, naturforskare hafva hvar på sin väg sökt utreda denna dunkla fråga. Få ämnen hafva blifvit så mångsidigt behandlade som detta, och likväl veta vi ännu i dag föga mera än intet om 110 �Hvar låg det Finska folkets vagga? vår härkomst.1011 Med anledning af de vidunderliga meningar, som häröfver stundom blifvit uttalade, har sjelfva denna undersökning råkat i vanrykte och blifvit föremål för den hårdaste af all kritik – för åtlöjet. Trotsande till och med denna kritik, fördristar jag mig att här inför en bildad allmänhet uttala mina tankar i ämnet. Skulle min framställning misslyckas, så beder jag att felet icke skall tillräknas ämnets beskaffenhet, utan min oförmåga att behandla detsamma. Huru min framställning af ifrågavarande ämne äfven kommer att utfalla, så hoppas jag att det i intet fall bör kunna ställas vid sidan af de lärdas undersökningar om paradisets läge och mensklighetens gemensamma härkomst ifrån Adam och Eva.1012 I vår tid äro så beskaffade undersökningar högst osmakliga, emedan de ej leda till annat än luftiga, haltlösa fantasier. Här kan derföre icke blifva fråga om den Finska stammens första, paradisiska hem, utan jag skall blott bjuda till att påpeka den plats på jorden, der denna stam ännu lefde osöndrad i en grupp eller liksom en folk-familj.1013 Såsom bekant är, hafva de Finska folken ända ifrån den tid, de ega en tillförlitlig historie, lefvat vidt skillda från hvarandra, somliga i Asien, andra i olika delar af Europa. Man har funnit spår af dem i Skandinavien och Danmark, i Tyskland och England. En icke ringa yta af Ryssland och vestra Sibirien bebos ännu i dag af Finska folkslag. Den egentliga kärnan af Ungerns befolkning tillhör likaså den Finska stammen. Berömda forskare hafva yttrat den förmodan, att till och med Spaniens äldsta invånare, Iberer och deras afkomlingar, de så kallade Baskerna, äro af Finsk härkomst.1014 När man för sin betraktelse framhåller dessa från hvarandra fjerran belägna nejder, hvilka utgjort sätet för Finska folkslag, så kan man ej värja sig för frågan: på hvilket ställe af jorden lefde dessa folkstammar ännu förenade med hvarandra? Det är ur denna synpunkt, jag ärnar behandla frågan om det Finska folkets vagga. För en närmare utveckling af ämnet är det af högsta vigt, att åtminstone i största allmänhet vidröra Finnarnas 111 was founded in Turku during Brahe’s period in office. Teerijoki 2001. (TS)  In fact, Porthan was convinced that the Finnish language would disappear sooner or later, and he had no ideological programme to prevent this development. His attitude towards Finnish folk poetry was also rather negative. Klinge 1989: 45–48. (TS)  Before Castrén’s time there had been several different original homelands proposed for the Finns. Originally it had been sought on a biblical basis and Finns were considered to be related to Scyths. Porthan abandoned that approach and, in his explanations of Paulus Juusten’s (ca. 1520– 1575) Chronicle of the Bishops of Finland, states that there is no doubt that Finns originally lived between the Caspian, Baltic, and White Seas. Closer to Castrén’s time, Julius Klaproth placed the original homeland in the Ural Mountains. When Castrén refers to the theories that had made the whole problem ridiculous in some people’s eyes, he may mean D.E.D. Europaeus’s hypotheses, published in the newspaper Suometar in 1847. Porthan 1799: 71; Klaproth 1823: 182; Europaeus 1847; on explanations of the origin of Finns, see Kemiläinen 1993: 31–37, 46–53, 68–75; Häkkinen, K., 1996: 65–67; Fewster 2006: 100–101. (TS)  The question about the “original homeland of the Finns” maintained with slight modifications its central position �Archaeologica et historica in Finnish (pre)history writing until the 1970s. Thereafter it has been formulated otherwise, when it has become clear that there is no single original homeland from where the Finns as a developed, unified nation would have departed, but there were several different waves of migration that brought new inhabitants to the area of present-day Finland. See, e.g., Aspelin 1885: 54–56; Setälä 1923: 160; Tallgren 1931: 141–144; Kivikoski 1961: 109–121; Salo 1984: 220; Kulonen 2002; Norio 2002; Carpelan 2002; Häkkinen, J., 2010; Halinen 2015. (TS)  From the early Middle Ages to the 16th century, history-writing was based on the Bible. It influenced the viewpoints of history still in 17th-century Scandinavia. Litzen 1983: 24– 27; Kemiläinen 1993: 31–37, 55; Korhonen 1986: 25–26; Alkarp 2009: 67–69; Fewster 2006: 54. (TS)  The idea of a shared original homeland was a logical consequence of the idea of language kinship. It was established in the Finno-Ugrian case by the early 18th century. Korhonen 1986: 28–33; Kemiläinen 1993: 46–53. (TS)  One of the scholars who proposed a relationship between Basque and the Uralo-Altaic languages in the early 19th century was Christian Gottlieb von Arndt (1743–1829) in his work on the relationships between European languages in 1818. Morvan 1996: 31, 273; Deutsche biographische Enzyklopädie 1: 215. (TS) och hela den Finska stammens slägtskaps-förhållanden. I detta afseende äro likväl de lärdas meningar mycket delade. Ty då några hänföra Finnar och deras stamförvandter till den gula eller Mongoliska rasen, anse åter andra, att de böra räknas till den hvita, den Kaukasiska eller Indoeuropeiska rasen, och ännu andra antaga en nordlig eller polar-ras, hvartill de räkna både Finnar, Samojeder och många andra bland nordens folk.1015 Mig vill det synas, såsom skulle de Finska, de Turkiska och Samojediska folken bilda en inom sig sluten grupp, hvilken så till sägandes utgör en förbindande länk mellan de gula och hvita, de Mongoliska och Kaukasiska raserna. Huru härmed äfven må förhålla sig, så är det åtminstone säkert, att ett bestämdt slägtskapsförhållande eger rum mellan nysnämnda tre folkstammar: den Finska, Turkiska och Samojediska.1016 Slägtskapen mellan Finnar och Turkar har i sjelfva verket redan länge varit af språkforskare antagen, och äfven bland naturforskare har Prof. Retzius1017 i Stockholm nyligen på det bestämdaste erkännt nämnda slägtskap. Hvad åter den Samojediska stammen beträffar, så har väl dess förvandtskap med Finnarna ur den naturvetenskapliga synpunkten stundom blifvit betviflad, men språkforskaren kan ej annat än tillerkänna äfven Samojederna ett gemensamt ursprung med både Finnar och Turkar eller Tatarer. Det kan här ej blifva fråga om att för nyss antydda slägtskaps-förhållande åberopa några bevis, allraminst sådana, som grunda sig på språkliga och naturvetenskapliga undersökningar. Mera egnande vore det för tillfället, att vidröra förvandtskapen i de förrberörda folkens seder och lefnadssätt, i religions-kulten, i känslooch föreställnings-sättet; men då äfven detta skulle leda utöfver gränserna för närvarande framställning, vill jag denna gång endast fästa uppmärksamheten vid en omständighet, som framför andra synes mig vigtig och anslående. Det är den obegränsade, öfvernaturliga tro, som dessa folkstammar hyste och till en del ännu hysa för sångens undergörande makt. Med sången trodde de sig kunna besegra hvarje fiende, afböja hvarje fara, bota hvarje sjukdom, tjusa ormar, tämja vilddjur, och med ett 112 �Hvar låg det Finska folkets vagga? ord åstadkomma det omöjliga. Enligt deras föreställning voro sång och vishet samma sak, och de skattade ingen förmåga så högt som denna. Huru stor tillit de äfven satte till svärdet, så tillerkände de likväl åt sången en vida större makt. Vi läsa i våra gamla runor, att de allratappraste hjeltar verkade mera med sina sånger, än med sitt svärd, och om de någon gång under sina idrotter råkade förgäta blott ett enda ord, så kunde ingen makt mera hjelpa dem, utan det saknade ordet måste uppsökas, om det ock låg fördoldt i Wipunens graf eller i Tuonis dystra rike. Alldeles i samma anda qväda äfven vilda Tatarer och Samojeder om mäktiga hjeltar, som begifva sig bakom länder och haf, för att komma i besittning af det allmäktiga ordet, den allt besegrande sången och visheten. Så underbart mäktig och hänförande var sången enligt de gamla Finnarnas föreställning, att de trodde sjelfva Gudarna lyssna förtjusta till sångens toner, och likaså förtälja äfven Tatarernas sagor, att himmelens sju Gudar, sittande på en molnspets, låna sitt öra åt de dödligas qväden, att sjelfva underjordens mörka makter ila till ljusets rymder, för att hugsvala sig vid ljudet af harpans toner. Denna utomordentligt tjusande kraft troddes i synnerhet ligga fördold i de magiska eller trollsångerna. Utom dem ega nämnda folk ett stort förråd äfven på lyriska och episka sånger. Hvardera slaget af qväden skulle lemna ett rikt ämne till jemförande betraktelser, men jag kan här endast i få ord vidröra de allmänna beröringspunkter, som nämnda qväden erbjuda hos de omförmäldta folkstammarna. Hvad först de lyriska sångerna beträffar, så hafva de fullkomligt enahanda character såväl hos Finnar och Samojeder, som hos hedniska Turkar eller Tatarer. Såsom man redan kan sluta af dessa folkslags yttre läge, så har man ej i deras qväden att söka glada, tjusande drömmar om lycka och sällhet, utan de äro – dessa qväden – att liknas vid djupa suckar, frampressade ur ett lidande, sorgbetyngt hjerta. ”Min harpa”, så qväder den Finska sångmön, 113  Peoples of the Arctic region were conceived as a group by, e.g. J.G. von Herder. The Mongolic theory was established above all by Johann Friedrich Blumenbach (1752–1840). For an overview of these differing viewpoints in different periods of time, see Kemiläinen 1993: esp. 56–57, 65, 107–135. (TS)  In Castrén’s time, above all, Wilhelm Schott (1807–1889) and Ferdinand Johann Wiedemann (1805–1887). Korhonen 1986: 60–61. (TS)  Anders Retzius (1796–1860): a Swedish anatomist who developed the cephalic indexes used to define human races in the 19th and 20th centuries. He had just given a presentation on the skull forms of the inhabitants of the north at the fourth Scandinavian meeting of natural scientists in Kristiania in 1844, and it had been published both in Swedish, French, and Dutch. Hanson 1998 (https://sok.riksarkivet. se/SBL/artikel/6598). (TS) �Archaeologica et historica  The quotation comes from Eräskummainen kantele, the first song of the folk-song collection Kanteletar, published by Elias Lönnrot in 1840: ‘Soitto on suruista tehty, / Murehista muovaeltu: / Koppa päivistä kovista, / [Emäpuu ikipoloista, /] Kielet kiusoista kerätty, / [Naulat muista vastuksista. /] Sentä ei soita kanteleni, / Ei iloitse ensinkänä, / [Soitto ei soita suosioksi, / Laske ei laatuista iloa, /] Kun on huolista kuvattu, / Murehista muovaeltu. Kanteletar: 1. (TS)  In Castrén 1858b there is a footnote here: Nordiska Resor och Forskningar. Andra Bandet; ss. 176 ff. See Castrén’s 1841–1844 journey in this series.  The oral, epic poetry of the Tundra Nenets reflects a patrilocal system of relations, in which parents decide marriages and the married wife moves to her husband’s parents’ nomadic village (kotakylä). Marriage with its positive and negative consequences is a main theme of epic poetry. Women’s position is not as unambiguously poor as Castrén describes it: mistreatment of a wife leads unavoidably to her rescue from the village. Women moving to different kinship groups often represent in the poems knowledge based on kinship and constructing solidarity that men do not possess. Пушкарёва 2000; Lukin 2015. (KL) ”Min harpa är af sorger bildad, Af bekymmer sammanfogad, Kupan gjord af onda dagar, Strängarna af sorger snodda; Derför ej min harpa klingar, Ljuder ej i glädjetoner, Att hon är af sorger bildad, Af bekymmer sammanfogad.”1018 Sådan är den Finska harpans natur. Den eger sällan något ljud för glädjen, men låter oss deremot i tusende variationer förnimma menniskohjertats sorger och lidanden. Samma vemodsfulla skaplynne röja äfven Samojedernas och Tatarernas lyriska utgjutelser. Jag har förut1019 meddelat allmänheten några prof på Samojedernas sånger, bland hvilka en lyder sålunda: ”Då jag blef till hustru tagen, Bittert sörjde jag mitt afsked Från min hulda fostrarinna; Men en liten tid jag lefde Med min man, den ädle vännen, Och min hela sorg förglömde. Förr jag tänkte så: det ges ej Någon annan afskeds-smärta, Än att skiljas från sin moder, Men nu kom också en annan: Han dog bort, den ädle maken, Och jag sörjer honom mera, Än jag förr min moder sörjde. Utom mig har efterlemnat Fyra späda barn i hemmet; O! när skola vi förgäta Sorgen efter den försvunna? Nu på sådant sätt jag lefver, Att jag hälften af min smärta Söker genom sånger skingra, Men med tårar andra hälften Af min djupa sorg förmildra.”1020 114 �Hvar låg det Finska folkets vagga? Om denna sång har redan af andra den åsigt blifvit yttrad, att den, öfverflyttad i Finsk drägt, ingalunda skulle kunna skiljas ifrån genuint Finska sånger, och detsamma kan äfven sägas om de flesta andra bland Tatarernas och Samojedernas sånger. Men en så stor öfverensstämmelse kan ej vara blott tillfällig, utan det grundar sig helt visst på en förvandtskap emellan folken. På en sådan förvandtskap tyda äfven flera öfverensstämmelser i de förrberörda folkens episka eller hjeltesånger. Redan sjelfva ämnet för nämnda sånger är af fullkomligt enahanda beskaffenhet. I de Finska hjeltesångerna utgör vanligen ungmöns hand det yttersta målet för hjeltarnes bragder. Samma thema genomgår äfven Turkarnes och Samojedernas sånger. Det gifves äfven bland dem knappt en enda, der hjeltebragden icke ytterst afser besittningen af en genom skönhet, börd och rikedom frejdad jungfru. Sannt är väl, att detta ämne äfven blifvit af flera europeiska folkslag besjunget, i synnerhet under riddare-lifvets sköna tidehvarf; men det är naturligt, att Asiens vildar ej kunnat uppfatta ämnet ur samma synpunkt, som Europas bildade nationer. Hvad särskildt den nyssnämnda riddare-tiden beträffar, så var hjeltebragden vid denna tid blott ett medel, hvarigenom riddaren ville försäkra sig om ungmöns kärlek och tillgifvenhet. Efter att i årtusenden hafva försmäktat under ett ok af träldom och förnedring, hade qvinnan omsider genom kristendomens öfver barbariet vunna seger fått en af sina heligaste rättigheter sig tillerkänd – den att sjelf vara sitt hjertas herrskarinna, att efter fritt behag kunna råda öfver sina känslor. Det låg uti riddaretidens anda, att ungmön företrädesvis skänkte sitt hjerta åt den, som på stridernas fält skördat ärans lager. Hoppet om ungmöns ynnest var derföre den sporre, som manade riddaren till ädel bragd, den ledstjerna, som genom tusende faror förde honom till seger. Det är i denna anda, som ifrågavarande ämne skildras i medeltidens hjelte-sånger och riddare-sagor. På en helt annan grund stöder sig ämnet för hjeltesången hos de folkslag, hvilka frågan här gäller. Hos dem var qvinnan förut, och är till en del ännu en betryckt 115 �Archaeologica et historica  Castrén relates his observations about the situation and treatment of women among the Siberian peoples in his travel reports. See them in this series. (TS) och misshandlad sla[f]vinna, en viljelös varelse, en vara, som köpes med en annan vara. Det är henne icke tillåtet att hysa några önskningar i lifvet, hon får åtminstone icke gifva luft åt dem, utan klokheten bjuder, att hon liksom ett ogräs utrotar hvarje förhoppningsrik känsla, som efter naturens ordning vill arbeta sig fram i hennes bröst. Till trälinna född, måste hon med lugnt mod åse, huru fäder och bröder köpslaga om hennes hjerta och bortsälja det för mindre än trettio silfverpenningar. Sjelf får hon vid denna handel icke ega någon talan.1021 Är nu qvinnans ställning så ofri och beroende, så frågas: hvad kan väl då vara motivet för hjeltebragden? Hvad är det, som förmår mannen att våga lif och blod för en svag, misshandlad och föraktad slafvinnas skull? Man bryr sig ju icke om hennes kärlek och tillgifvenhet; det är endast hennes person man vill ega, och då den kan vinnas med några rendjur eller ridhästar, hvarföre skall man då strida? För att besvara denna fråga, nödgas jag framhålla en paragraf ur den Samojediska och Tatariska äktenskapsbalken. Det är den paragraf, som stadgar att äktenskapliga förbindelser ej få ingås emellan individer af samma stam, utan de begge contrahenterna måste nödvändigt tillhöra tvenne skilda stammar. Men fordom stodo de olika stammarne merendels i ett högst fiendtligt förhållande till hvarandra. Färden till en främmande stam måste, för att begagna mig af hjeltesångens egna ord, banas ”genom männers svärdsegg och hjeltars stridsyxor.” Det var åtminstone ganska ofta omöjligt att genom fredlig bemedling vinna en maka ur den fiendtliga stammen. Härtill kom ännu, att den rådande polygamien föranledde en stark afsättning på den handelsvara, som man kallade qvinna, i följd hvaraf unga flickor voro både sällsynta, mycket eftersökta och svåra att vinna. Derföre kunde äfven i bästa fall äktenskapliga förbindelser ej afslutas utan långvariga underhandlingar, mer eller mindre betydliga omkostnader och andra olägenheter. För att med ens afböja alla dessa hinder och svårigheter, hände det icke sällan att den starke med väpnad arm 116 �Hvar låg det Finska folkets vagga? tillkämpade sig en maka. Det är företrädesvis bragder af detta slag, som Tatarer och Samojeder i sina hjeltesånger förherrligat. Jag är öfvertygad derom, att det ursprungligen är samma grund, hvarpå äfven den Finska hjeltesången stöder sig, ehuru den under tidernas lopp antagit en skönare, vekare, mera human character. Qvinnans rättighet att sjelf bestämma sitt öde är i våra hjelterunor redan i någon mon erkänd, och såsom vilkor för sin ynnest fordrar ungmön äfven i dessa runor att den man, som gör anspråk på hennes hjerta, skall hafva utmärkt sig genom ärofullt utförda bragder. Emellertid framskymtar genom denna ridderliga slöja ännu ett och annat asiatiskt drag. Liksom Tatarer och Samojeder, voro äfven Finnarne fordom söndrade i stammar, hvilka lefde i en inbördes fiendskap. Runorna omtala endast tvenne sådana stammar, men traditionen känner långt flera, bland hvilka somliga ännu i dag lefva i spändt förhållande till hvarandra. Oaktadt den hätskhet och fiendskap, som de särskilda stammarna närde mot hvarandra, måste likväl enligt våra fornsängers vittnesbörd äfven den Finske hjelten välja sig en brud ur en främmande stam, och hade han en friare[-]färd i sinnet, så plägade han stundom ”Kläda sig i jernsmidd skjorta, Stålsmidt bälte på sig spänna”,1022 eller åtminstone Taga guld, hvad mössan fyllde, Hattens kupa full med silfver.”1023 Uttryckligen angifva våra gamla runor, att de Finska hjeltarna ej skydde att med armens rätt bemäktiga sig jungfruns hand, och många skäl finnas äfven till den förmodan, att en mössa, fylld med silfver och guld, varit en af de yppersta talmän hos våra förfäder. Vi finna med ett ord i de Finska, Turkiska och Samojediska folkens hjeltesånger ursprungligt samma grunddrag, men dessa drag hafva dock, såsom jag redan nämnde, i våra sånger blifvit i betydlig mon mildrade och förädlade. En 117  Lemminkäinen leaving to Pohjola to get a bride: “Hyöteleksen, vyötteleksen, / Rautapaitohin paneksen, […]” Kalewala: V/95–96. (TS)  Castrén has taken these words out of their context and uses them differently from the text of the Kalevala. There, they are connected from the episode, where Ilmarinen is smithing a wife of gold and silver for himself and using for it “kultia kypärin täyen, / hopehia huowan täyen”. Kalewala: XX/89– 90. (TS) �Archaeologica et historica flägt af medeltidens riddare-anda har äfven inträngt till våra bortgömda dalar och tryckt sitt insegel på våra hjeltesånger, hvilka derföre i sitt nuvarande skick erbjuda många öfverensstämmelser med Germaniska folkens riddare-sånger. Man måste öfverhufvud i fråga om de finska folkens slägtskap med Turkar och Samojeder taga i betraktande, att flera grenar af den Finska stammen i mera än tusen år lefvat i nära beröring med såväl Germaniska som Slaviska nationer, hvilka inympat sin bildning på nämnda stam och till en icke ringa del utplånat dess ursprungliga skaplynne. Men så vidt detta ännu kan uppdagas, röjer det en omisskännelig likhet både hos Finnar, hedniska Turkar och Samojeder. Man kan af sådan anledning knappt hysa något tvifvel om dessa folkstammars inbördes förvandtskap. Men det förhåller sig med befryndade nationer, liksom med befryndade individer: att de en gång måste hafva haft ett och samma hem, att de utgått ur ett gemensamt bo. Det har utan tvifvel gifvits en tid, då Finnar, Turkar och Samojeder ännu lefde i broderlig förening med hvarandra. Men skulle äfven forskaren på grund af sin första trosartikel, som bjuder honom att ingenting tro, att ingenting antaga utan exakt bevisning – skulle, säger jag, forskaren betvifla förvandtskapen emellan ifrågavarande tre folkstammar, så berättigar dock i hvarje fall den obestridliga likheten i deras språk, seder, lefnadssätt m. m. till det antagande, att de åtminstone i uräldsta tider lefvat i yttre beröring med hvarandra, att de någon gång i verlden egt gemensamma boningsplatser. Häfderna hafva lemnat oss i okunnighet om Finnarnes äldre hemvist, och skall det lyckas oss att om dem erhålla någon tillförlitlig kännedom, så måste det ske derigenom, att de omförmälda turkiska och samojediska stammarnes äldsta bostäder blifva utredda. I och för utredande af Samojedernas språk, historie och öfriga förhållande har jag anställt mångåriga forskningar och dervid kommit till det osvikliga resultat, att den Samojediska stammen utgått ifrån Högasien och 118 �Hvar låg det Finska folkets vagga? varit der bosatt i den Sajanska bergsbygden eller i det öfra området af Jeniseiska flodsystemet. Här träffade jag många små Samojed-stammar, hvilka nu lefde kringskurna af turkiska och mongoliska folkslag. Bland de öfrigblefne Samojederna hade blott en enda liten stam, eller så kallad uluss, räddat sitt språk och sin nationalitet1024; alla de öfriga stammarne hade redan antagit de Turkiska och Mongoliska folkens tungomål, deras seder och lefnadssätt. De erinrade sig icke desto mindre sin Samojediska härkomst, hvilken för öfrigt på det klaraste framträdde både i språkliga och andra minnesmärken. Så upptäckte jag, att endast nämna ett exempel, hos den inom Chinas gränser boende Sojot-slägten några familje-namn, hvilka äfven förekomma hos de vid Ishafvets stränder irrande Samojederna. – Det kan således intet tvifvel ega rum om de nordliga och sydliga Samojedernas gemensamma härkomst, men väl kunde af de författare, som antaga en polar-ras, det inkast möjligen göras, att de sydliga Samojederna tilläfventyrs skulle ifrån Ishafvets bygder hafva invandrat till sina nuvarande bostäder inom den Sajanska bergsbygden. Ett sådant antagande strider dock emot historiens vittnesbörd, ty så långt mennisko-slägtets häfder gå tillbaka, hafva alla större folkrörelser för sig gått ifrån söder till norr och ej tvertom: från norr till söder. Det ligger också helt och hållet utom sannolikhetens område – detta antagande af en polar-ras, som skulle hafva haft sin vagga vid den norra oceanens isbelagda stränder. En natur, som med möda förmår mana till lif en och annan nödvuxen planta, huru skulle väl den hafva kunnat ur sitt sköte framalstra ett mennisko[-]par. Hvad särskildt Samojederna beträffar, så bevisar äfven deras slägtskap med Turkarne, att de härstamma från sydliga nejder. Detsamma bekräfta äfven deras egna traditioner, hvilka uttryckligen hänvisa på de Sajanska bergen såsom den punkt på jorden, hvarifrån den vidt spridda Samojed-stammen utgrenat sig öfver det nordliga Asien och Europa. Det är en annars mycket gängse tradition hos flera Asiatiska folkslag, att de i tidens begynnelse lefvat 119  Castrén means Kamassian Samoyeds. Cf. travel diaries of 1847 in a later volume of this series. (TS) �Archaeologica et historica  Castrén’s most likely source on the flood myths was Klaproth 1823: 19–34, 41–42. For an extensive survey on deluge myths of different peoples and regions, see Dundes (ed.) 1988. (TS)  Tannu-Ola or the Tangdy-Uula Mountains: situated at N51°4′ E92°25′. It is not known, what Chinese sources Castrén knew, but he apparently knew them from literature, most probably Klaproth 1823: 203–216. Their relation to Turkic peoples of Central Asia was related in Castrén’s time also in Prichard 1844: 304–317. (TS)  Castrén means here the German geographer Carl Ritter (1779–1859) who expressed this assumption in Ritter 1832: 193. See also Klaproth 1823: 210. (TS)  Abu al-Ghāzī Bahādur (1603– 1663): khan of Khiva, author of works on the history of Turkic peoples in Central Asia. The New Encyclopædia Britannica 1: 43. (TS) concentrerade vid någon större bergskedja och derifrån efterhand utbredt sig öfver slättlandet. Denna tradition har utan tvifvel sin sannfärdiga grund och eger sin häntydning på den stora vattenflod, som enligt flera folkslags samstämmiga vittnesbörd öfversvämmat jorden och tvungit dess invånare att söka sin räddning på de högsta bergsspetsarne. Greker, Judar, Chinesare, Tibetanare, Hinduer, ja till och med Amerikanare ega traditioner om den så kallade syndafloden.1025 På särskilda delar af jorden omtalar man höga berg, som under öfversvämningen skulle hafva räddat menniskoslägtet ifrån fullkomlig undergång. Berget Ararat var troligen icke mensklighetens enda tillflyktsort och Noachs ark icke dess enda räddnings-planka. Samma rätt till erkännande som Judarnes, hafva äfven andra folkslags traditioner, och erkänner man en gång syndafloden för ett historiskt factum, såsom den af nyare forskare nästan allmänt erkännes, så äger man häri en naturlig förklaring till de gängse berättelserna om folkslagens utgång ur höga bergskedjor. Jag anser det på sådan grund för sannolikt, att de Sajanska bergens skyhöga toppar tjenat Samojederna till ett landningsställe under den stora öfversvämningen. Så mycket kan åtminstone anses för afgjordt, att Samojedstammen ganska tidigt varit bosatt inom detta bergssystem, och att de sista spåren af nämnda stam här försvinna. I en oafbruten fortsättning med de Sajanska bergen fortlöper den vestra Altai-gruppen, hvars egentliga kärna utgöres af Stora Altai, som utbreder sig emellan Ob- och Irtisch-flodernas källor. En annan ganska mäktig knut af de Altaiska bergen bär namnet Tangnu-Ola1026, som ligger i söder om Jenisei, ej långt ifrån de Sajanska bergen. Enligt hvad Chinesiska källor antyda, voro Stora Altai och Tangnu-Ola af ålder sätet för den turkiska stammen. Tvenne af nutidens största forskare Klaproth och Ritter1027 förmoda, att dessa berg varit Turkarnes tillflykt under öfversvämningen. Åtminstone har nämnda stam sedan uråldriga tider varit hemmastadd i denna bergsbygd. Detta intygar, utom Chinas annalister, äfven en inhemsk historie-skrifvare Abulghasi-Bahadur-Chan1028, 120 �Hvar låg det Finska folkets vagga? som förtäljer att Turkarnes stamfader nedsatt sig i den Altaiska bergstrakten, nära sjön Issikol1029. Hos Abulghasi bär denne stamfader namnet Turk, och det säges uttryckligen att han varit en son af Japhet. Följaktligen skedde äfven enligt den Muhamedanska författarens uppgift Turkarnes bosättning vid Altai i en ganska tidig ålder, men såsom rättrogen Muselman kunde han icke anse Turkarne för ortens urinnevånare, utan lät dem på grund af den Mosaiska traditionen, som äfven de Muhamedanska Turkarne erkänna, utgå ifrån paradiset och det förlofvade landet. Det är i sanning en i högsta grad öfverraskande företeelse, att äfven häfdeforskningen tyder på ett gemensamt hem för de med hvarannan befryndade Turkiska och Samojediska folkstammarne. Detta hem var enligt min föregående framställning beläget i vestra Högasien vid de Sajanska bergen och vestra Altaikedjan, inom området af källorna för Ob, Irtisch och Jenisei. Det är i samma nejd, som äfven den Finska stammens vagga på grund af dess förvandtskap med Turkar och Samojeder måste sökas. En lärd Ungrare vid namn Czoma de Körös1030 hoppades finna den Ungerska och hela den Finska stammens ursprungliga fädernesland i en annan trakt af Högasien, i Tibet. Ledd af denna förhoppning banade han sig väg ända till Dalai Lamas rike, dvaldes der 11 år i klostret Zimskar1031 och fullföljde rastlöst sitt föresatta ändamål under mödor och försakelser af alla slag. Frukterna af Körös’ bemödanden äro den lärda verlden bekanta. Han har lemnat oss nyckeln till Tibets rika litteratur, men den finska stammens första fädernesland har han ej funnit, och med sitt compass ej kunnat finna. Jag har med uppmärksamt öga följt den Finska folkvandringen, och om jag icke mycket misstagit mig, så förlora sig de sista spåren af Finnarne och den Finska stammen, såsom jag redan nämnde, inom de Altaiska och Sajanska bergssystemerna. Här hör man ännu i dag Tatarerna förtälja om en ljusögd1032 folkstam, Akkarak benämnd, hvilken af ålder skulle hafva varit bosatt i landet och tros hafva upprest de åldriga grafkummel, 121  Issyk-Kul/Isyk-Köl/Yssyk-Kul is a lake in Central Asia at N42°25′ E77°12′. (TS)  Sándor Kőrösi Csoma (Alexander Csoma de Körös, 1784/8– 1842) was a Hungarian linguist who attempted to find the Hungarians’ original home in Asia. Therefore he travelled especially in Middle East, Central Asia, and northern India in 1820– 1842. Fox 2001. (TS)  Phugtal Gompa Monastery in Zanskar in Yammu and Kashmir, situated at N33°16′6″ E77°10′51″. Rizvi 2012: 88, 284–285. (TS)  Mscr.: ljus-/ögd. �Archaeologica et historica  The Ija discharges into the Angara, a large tributary of the Yenisei, at N55°31′51″ E102°9′13″. (TS)  The Simojoki discharges into the Gulf of Bothnia at N7279256 E410054 (N65°37′22″ E25°2′48″). (TS)  The Kolva runs into the river Uza at N65°55′35″ E57°19′0″. (TS)  These comparisons are not accepted by linguistics today. (TS) som öfverallt anträffas på stepperna. I öfverensstämmelse med denna tradition angifver äfven den chinesiska historien att ett folk af blond ras fordom skulle hafva bott norr om det nyss omförmäldta berget Tangnu-Ola, liksom åter Turkarne påstås hafva varit bosatta söder om detsamma. Det är icke otroligt, utan tvertom högst sannolikt, att man med folk af den blonda rasen har att förstå Finska stammar, ty i alla tider har den blonda färgen blifvit ansedd såsom ett af deras mest characteristiska kännetecken. Märkvärdigt nog finnes också inom Irtischska flod-området ett ortsnamn Sumi, som nästan bokstafligen öfverensstämmer med den för Finland inhemska benämningen Suomi. Utom denna anträffas i förrberörda nejd många andra locala benämningar, hvilka äfven förekomma i Finland och till en del just i Finskan ega sin förklaring. Jag vill exempelvis anföra några bland de vigtigaste. Floden Jenisei kallas af Tatarerna Kem, och samma namn ega äfven åtskilliga floder både i Finland och Ryska Karelen. Ordet ljuder i våra dialekter Kem, Kemi, Kymi, och eger i Finskan betydelsen af ”stor flod” eller ”moderflod.” Till det Jeniseiska systemet höra bifloderna: Sim, Ija1033 och Ijus, hvilka benämningar ega en öfverraskande likhet med de Finska flodnamnen: Simo1034 och Iijoki, som jemväl förekomma i trakten af Kemi i Norra Österbotten. Bland öfriga bifloder till Jenisei förtjena att nämnas: Oja, som i Finskan betecknar en bäck; jaga, beslägtadt med det Finska joki och det lappska joga; Kolva1035, ett namn, som äfven förekommer i Finland, Perm, Archangel, och i de Finska språken eger betydelsen af ett ”fiskrikt vatten.” Vid källorna af Jenisei ser man tvenne bergstoppar eller taskyler, af hvilka den ena i betydlig mon höjer sig öfver den andra. Den högre toppen kallas af Tartarerna kyrky-taskyl, och den lägre ala-taskyl, hvilka benämningar ofrivilligt erinra om de Finska orden korkia hög och ala låg.1036 Skulle nu ett och annat af dessa benämningar äfven kunna härledas ifrån de Tatariska språken, så bevisar i alla tillvaron af lika ljudande ord i Finland och Altai, att de Finska och Altaiska språken måste vara beslägtade, och att följaktligen 122 �Hvar låg det Finska folkets vagga? Finnarne ifrån Altai-bergen invandrat till sina nuvarande bostäder. Med förbigående af åtskilliga andra bevis, som ännu kunde anföras till stöd för min mening om Finnarnes utvandring ifrån trakterna af Altai, vill jag endast omnämna den högst vigtiga omständighet, att enskildta grenar af den Finska stammen ännu i denna dag anträffas i närheten af detta sitt urgamla säte. De äro vanligen kända under namn af Ostjaker och Woguler, men inbegripas äfven under den gemensamma benämningen af Ugrier eller Jugrier. För det närvarande äro dessa stammar bosatta längs hela det nedra loppet af floderna Ob och Irtisch. Här bodde af ålder en Turkisk stam, benämnd Ōgur eller Jōgur1037, och de Finska stammarna blefvo tvifvelsutan för sitt nära granskap af främmande nationer förvexlade med de Turkiska Ugrierna. Det är för öfrigt icke Ostjaker och Woguler allena, som erhöllo detta namn. Äfven Magyarernes benämning af Ungrer är af samma ursprung, liksom äfven sjelfva det Ungerska folket till sina närmaste stamförvandter räknar Ostjaker och Woguler. Ungrarne vilja, såsom bekant är, af national-fåfänga icke erkänna denna förvandtskap, och kanske var det till en del äfven denna fåfänga, som förledde Körös att söka Ungrarnes vagga i Tibet, der jemväl enligt Chinesiska annalisters vittnesbörd en gren af den vidt frejdade Turkiska Uigur-stammen fordomtima skall hafva uppehållit sig. Utom Körös hafva äfven andra både Ungerska, Tyska och Franska lärda uppsökt alla möjliga skengrunder för att, tvertemot all sanning och rättvisa, afskilja Ungrarne ifrån den ringa aktade Finska stammen.1038 Vi kunna ej förundra oss deröfver, ty äfven vår egen känsla vill uppresa sig vid åtankan derpå, att Lappar och Samojeder äro våra blodsförvandter.1039 Det är just denna känsla – den vördnadsfulla känslan för höga och lysande anor, som äfven förmått flere bland vårt lands lärda att söka vår vagga i Grekland och det förlofvade landet. Vi måste dock resignera ifrån all förvandtskap med Hellener, med Israels tio stammar, med jordens stora, privilegierade 123  Uyghur. (TS)  The discussion has continued with strong political connotations since then in Hungary. See, e.g., Laakso, Johanna, Brave New Linguistics (https:// hungarianspectrum.wordpress. com/category/finno-ugric-linguistics/). (TS)  The genetic roots of a people and the origin of its language are no longer considered dependent on one another. See, e.g., Häkkinen, J., 2010. (TS) �Archaeologica et historica  This idea of the decisive significance of a man’s work is reflected also in Castrén’s lectures at the university. See them in this series. (TS) nationer i allmänhet, och vare det härvid vår tröst, att ändå ”en och hvar är sina handlingars son,” att all sann och verklig adel måste vara sjelfförvärfvad. Det kan vara ovisst, om det Finska folket förmår tillvinna sig ett aktadt namn i häfderna, men visst är att efterverldens dom öfver oss kommer att grunda sig, icke på våra anors, utan på våra handlingars beskaffenhet.1040 124 �Hvar låg det Finska folkets vagga? Appendix . Skulle1041 nu de omförmäldta Tschud-grafvarna vara af Tatarisk härkomst, hvilket tills widare må lemnas oafgjordt, så kan likwäl genom gängse traditioner och åtskilliga från de Finska språken lånade ortsnamn klarligen ådagaläggas, att Finska folkstammar fordom ströfvat öfver de Sajanska stepperna. Ännu flere spår hafva Samojederne qvarlemnat i landet, och det har i högsta grad öfverraskat mig att hos de Kojbaliska Tatarerne igenfinna slägtnamnet Baj, som äfven förekommer hos de Jenisejska Samojederne. Denna slägt är numera fullkomligen tatariserad, och detsamma skall förhållandet wara med de få öfrigblifna Matorerne1042, samt dessutom med Arinerne1043, hvilka nu äro 60 man starka och lefva tillsamman med de Katschinska Tatarerna. De1044 nyssnämnda Arinerna äga talrika traditioner om sin fordna wälmakt, sin strid med ormen och mera dylikt, som jag här förbigår, för att äfven hinna widröra några af H[er]r von Köppen1045 förelagda spörsmål. – – – – Sin uzuptjatkanda, min alqaben, ты когда спалъ, я взялъ.1046 125  This fragment probably belongs to an unidentified presentation or lecture. Its original KK Coll. 539.26.22 (Varia 1.22) p. 275–278 consists of two sheets, measuring 13 x 21.5 cm or one sheet sized 26 x 43 cm. The text is closely related to the lecture Hvar låg but does not belong to its actual composition. (TS)  Matorerne ǁ Tatarer[ne] – The Mator were a south Samoyedic people in southern Siberia. Extinct (Tatarized) since 1840s. Unesco Red Book, http://www. helsinki.fi/~tasalmin/nasia_report.html. (TS)  The Arin was a south Yeniseian people, extinct since late 18th century. Unesco Red Book, http://www.helsinki.fi/~tasalmin/ nasia_report.html. (TS)  De […] Arinerna ǁ Sistnämnda folkstam  Peter von Köppen (1793–1864) was a German-born statistician and ethnographer working at the Imperial Academy of Sciences in St Petersburg. Ригер 2009. (TS)  Koybal: While you were sleeping, I took. (JJ) �Archaeologica et historica Sources and Literature to Araeologica et hiﬆorica Archival Sources National Library of Finland, Helsinki (KK) Coll. 539 M.A. Castrén’s collection 2.5 Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan 26.22 [Untitled fragment] 29.13 [Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel i den Minusinska kretsen] 29.15 Förslag till en undersökning af de i Finland befintlige grafkumlen National Museum of Finland, Helsinki (KM): catalogues of archaeological collections Newspapers Suometar 17/1848 (28.4.1848) Published Sources and Literature Used as an Original Source Abbreviation: NRF: Nordiska resor och forskningar af M. A. Castrén. Till trycket befordradt af Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland. Aspelin, J.R., 1875. Suomalais-ugrilaisen muinaistutkinnon alkeita. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 51. Helsinki. Aspelin, J.R., 1877. Vertailevasta muinaistutkinnosta. Suomen Muinaismuisto-Yhtiön Aikakauskirja II: 137– 154. Aspelin, J.R., 1877–1884. Muinaisjäännöksiä Suomen suvun asuma-alueilta – Antiquités du nord finno-ougrien I–V. G. W. Edlund, Helsinki. Aspelin, J.R., 1885. Suomen asukkaat pakanuuden aikana. K. E. Holm, Helsinki. Aspelin, J.R., 1901. M. A. Castréns Aufzeichnungen über die Altertümer im Kreise Minusinsk. Suomen Muinaismuistoyhdistyksen Aikakauskirja XXI:1 (p. 1–54). 126 Bähr, Johann Karl, 1850. Die Gräber der Liven. Ein Beitrag zur nordischen Alterthumskunde und Geschichte. Rudolf Kuntze, Dresden. Caﬆrén, M.A., 1843. Utdrag ur Solovetska klosterkrönikan. Suomi 4/1843: 191–212. Caﬆrén, M.A., 1844. Anteckningar om Savolotschesskaja Tschud. Suomi 1844: 1–22. Caﬆrén, M.A., 1849. Hvar låg det Finska folkets vagga? Litterära soiréer i Helsingfors under hösten 1849. Andra soiréen: 1–21. Caﬆrén, M.A., 1858a. Anmärkningar om Savolotschesskaja Tschud. NRF V: 40–61. Caﬆrén, M.A., 1858b. Hvar låg det Finska folkets vagga? NRF V: 126–142. �Sources and Literature Caﬆrén, M.A., 1858c. Utdrag ur Solovetska klosterkrönikan. NRF V: 18–39. Caﬆrén, M.A., 1870a. Förslag till en undersökning af de i Finland befintlige grafkumlen. NRF VI: 145–147. Caﬆrén, M.A., 1870b. Om kurganer eller s. k. Tschudkummel i den Minusinska kretsen. NRF VI: 129–137. Cross, Samuel Hazzard – Sherbowi-Weor, Olgerd P., 1953. The Russian Primary Chronicle. Laurentian Text. Translated and edited by Samuel Hazzard Cross and Olgerd P. Sherbowitz-Wetzor. The Mediaeval Academy of America, Cambridge, Mass. Gmelin, Johann Georg, 1752. Reise durch Sibirien von dem Jahr 1738 bis zu Ende 1740. Sammlung neuer und merkwürdiger Reisen zu Wasser und zu Lande. Sechster Theil. Abram Vandenhoecks seel. Wittwe, Göttingen. Itä-Karjala. Uusimpien karjalaisten, venäläisten ja suomalaisten lähteiden perusteella toimittanut Akateeminen Karjala-Seura. 1:1.000.000. 2. p. Helsinki 1934. Kalewala taikka Wanhoja Karjalan Runoja Suomen kansan muinosista ajoista. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia 2. Helsinki 1835. Kanteletar taikka Suomen Kansan wanhoja Lauluja ja Wirsiä. Koonnut Elias Lönnrot. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia 3. Helsinki 1840. Kivikoski, Ella, 1961. Suomen esihistoria. Suomen historia I. Werner Söderström Osakeyhtiö, Porvoo – Helsinki. Klaproth, Julius, 1823. Asia polyglotta. A. Schubart, Paris. Lehrberg, A.C., 1816. Untersuchungen zur Erläuterung der älteren Geschichte Russlands. Hrsg. Ph. Krug. Kaiserliche Akademie der Wissenschaften, St. Petersburg. Müller, Ferdinand Heinrich, 1837. Der Ugrische Volksstamm, oder Untersuchungen über Ländergebiete am Ural und am Kaukasus in historischer, geographischer und ethnographisher Beziehung. 1. oder geographischer Theil. Erste Abtheilung. Duncker und Humblot, Berlin. Nilsson, Sven, 1838–1843. Skandinaviska Nordens urinvånare. Ett försök i komparativa ethnografien och ett bidrag till menniskoslägtets utvecklings-historia. Första delen. S. n., Lund. Pallas, Peter Simon, 1773. Reise durch verschiedene Provinzen des Russischen Reichs, Zweyter Theil. Vom Jahr 1770 und 1771. Kayserliche Akademie der Wissenschaften, St. Petersburg. Pallas, Peter Simon, 1776. Reise durch verschiedene Provinzen des Russischen Reichs, Dritter Theil. Vom Jahr 1772 und 1773. Kayserliche Akademie der Wissenschaften, St. Petersburg. Porthan, Henricus Gabriel, 1799. M. Pauli Juusten Episcopi quond. Aboënsis Chronicon episcoporum Finlandensium, annotationibus et apparatu monumentorum illustratum. Frenckell, Aboæ. Priard, James Cowles, 1844. Researches into the History of Asiatic Nations. Research into the Physical History of Mankind, 3rd ed., Vol. IV. Sherwood, Gilbert & Piper, London. Rein, Gabriel, 1831. Finlands forntid i Chronologisk öfversigt, åtföljd af de förnämsta händelser ur Rysslands och Sveriges Historia. Helsingfors. Ritter, Carl, 1832. Die Erdkunde im Verhältniß zur Natur und zur Geschichte des Menschen oder allgemeine vergleichende Geographie als sichere Grundlage des Studiums und Unterrichts in physicalischen und historischen Wissenschaften. Zweiter Theil. Zweites Buch. Asien. Band I. Der Norden und Nord-Osten von Hoch-Asien. Zweite [– –] Ausgabe. G. Reimer, Berlin. Slözer, August Ludwig von, 1771. Allgemeine nordische Geschichte. Aus den neuesten und besten nordischen Schriftstellern und nach eigenen Untersuchungen beschrieben, und als eine geographische und historische Einleitung zur richtigern Kenntniß aller skandinavischen, finnischen, slavischen, lettischen und sibirischen Völker, besonders in alten und mittleren Zeiten. Johann Justinus Gebauer, Halle. Slözer, August Ludwig von, 1802a. Handbuch der Geschichte des Kaisertums Rußland vom Anfange des Stats, bis zum Tode Katharina der II. Philipp Georg Schröder, Göttingen. Slözer, August Ludwig von, 1802b. Несторъ. Russische Annalen in ihrer Slawonischen GrundSprache. Zweiter Theil. Heinrich Dietrich, Göttingen. Slözer, August Ludwig von, 1807. Handbok i Ryska Historien ifrån Statens början intill närwarande tid. Öfvers. af J. F. Lundblad. Lund. Setälä, E.N., 1923. Suomen kieli. Suomi. Maa, kansa, valtakunta I: 156–166. Kustannusosakeyhtiö Otava, Helsinki. 127 �Archaeologica et historica Sjögren, A.J., 1832a. Ueber die älteren Wohnsitze der Jemen. Ein Beitrag zur Geschichte der Tschudischen Völker in Russland. Mémoires de l’Académie Impériale des sciences de Saint-Pétersbourg. Sixième Série, Tome I: 263–346. Sjögren, A.J., 1832b. Wann und wie wurden Sawolotschje und die Sawolokschen Tschuden russisch? Ein kritischer Versuch zur Aufklärung der Geschichte des Russischen Nordens. Mémoires de l’Académie Impériale des sciences de Saint-Pétersbourg. Sixième Série, Tome I: 491–526. Strahlenberg, Philip Johann von, 1730. Das Nordund Ostliche Theil von Europa und Asia in so weit solches Das ganze Russische Reich mit Siberien und der grossen Tataren in sich begreiffet, in einer HistorischGeographischen Beschreibung der alten und neuern Zeiten, und vielen andern unbekannten Nachrichten vorgestellet, Nebst einer noch niemals ans Licht gegebenen TABULA POLYGLOTTA von zwey und dreyssigerley Arten Tatarischer Völcker Sprachen und einem Kalmuckischen Vocabulario, Sonderlich aber Einer grossen richtigen Land-Charte von den benannten Ländern und andern verschiedenen Kupfferstichen, so die AsiatischScythische Antiqvität betreffen; bey Gelegenheit der Schwedischen Kriegs-Gefangenschafft in Russland, aus eigener sorgfältigen Erkundigung, auf denen verstatteten weiten Reisen zusammen gebracht und ausgefertigt von Philipp Johann von Strahlenberg. Stockholm, in Verlegung des Autoris. Tallgren, A.M., 1931. Suomen muinaisuus. Suomen historia I. Werner Söderström Osakeyhtiö, Porvoo – Helsinki. Временный уставъ Русскаго географическаго общества. Записки Русскаго географическаго общества. Книжка I и II, изданiе второе: 1–8. Санктпетербургъ 1849. Досиѳей 1833: Летописецъ Соловецкiй на четыре столѣтiя отъ основанiя Соловецкаго монастыря до настоящаго времени то естъ съ 1429 до 1833й годъ. Изданiе третiе, вновъ исправленное и поплненное изъ архивныхъ монастырскихъ дѣлъ и старинныхъ документовъ, трудами настоятеля сего монастыря, Архимандрита и Каваллера Досиѳея. Москва 1833. Досиѳей 1836/1853 I: Географическое, историческое и статистическое описанiе ставропигiальнаго первокласнаго Соловецкаго монастыря […] составленное трудами Соловецкаго Монастыря Архимандрита Досиѳея. I–III. Москва 1836/1853. Лаврентіївський літопис [Лаврентьевская летопись. Полное собрание русских летописей 1. Издательство Академии Наук СССР, Ленинград 1926.]. http://litopys.org.ua/lavrlet/lavr.htm. Read 31 March 2016. Спасо-Преображенский Соловецкий ставропигиальный мужской монастырь. http://solovkimonastyr.ru/. Read March 18, 2016. Миллер, Г.Ф., 1999. История Сибири I. Восточная литература, Москва. Спасскiй, Г.И., 1818. Древности Сибири. Отдѣленiе второе: О сибирскихъ древнихъ курганахъ. Сибирскiй вѣстникъ 1818, ч. 2: 147–177 (parallelly with page numbering of Spasskij’s text: 20–50). 128 �Sources and Literature Literature Ahola, Joonas – Lukin, Karina, 2016. Matthias Alexander Castrénin suomalaisen mytologian taustoja. Castrén, M.A., Luentoja suomalaisesta mytologiasta. Suom. ja toim. Joonas Ahola. Tietolipas 252. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki. Aikio, Ante 2015: The Finnic secondary e-stems and Proto-Uralic vocalism. Journal de la Société Finno-Ougrienne 95: 25–66. Alkarp, Magnus, 2009. Det Gamla Uppsala. Berättelser och metamorfiser kring en alldeles särskild plats. Occasional Papers in Archaeology 49. Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet. Anthony, David W., 2007. The Horse, the Wheel and Language. Princeton University Press. Bjørnﬂaten, Jan Ivar, 2006. Chronologies of the Slavicization of Northern Russia Mirrored by Slavic Loanwords in Finnic and Baltic. Nuorluoto, J. (ed.), The Slavicization of the Russian North, Mechanisms and Chronology: 50–77. Slavica Helsingiensia 27. Department of Slavonic and Baltic Languages, University of Helsinki. Bran, Michael, 1973. A. J. Sjögren, Studies of the North. Mémoires de la Société Finno-Ougrienne 152. Helsinki. Campbell, Gordon, 2003. The Oxford Dictionary of the Renaissance. Oxford University Press. Carpelan, Christian, 2002. Arkeologiset löydöt aikaportaina. Ennen, muinoin. Miten menneisyyttämme tutkitaan: 188–212. Tietolipas 180. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki. Davidson, H.R. Ellis, 1994. Scandinavian Mythology. Hamlyn, s. l. Deutsche biographische Enzyklopädie. 2. Ausg. Bd. 1. K. G. Saur, München 2005. Dundes, Alan (ed.), 1988. Flood Myths. University of California Press, Berkeley – Los Angeles – London. Edgren, Torsten, 1988. Europaeus ja muinaistiede. D. E. D. Europaeus. Suurmies vai kummajainen. Kalevalaseuran vuosikirja 67: 127–138. Eesti kohanimeraamat. Koost. Marja Kallasmaa & al. Eesti Keele Sihtasutus, Tallinn 2016. Esin, Y.N., 2009. Stone stele bearing a “sun-headed” deity on the Tuim River, Khakassia. (In commemoration of the Finnish Antiquarian Society expedition to the Yenisei headed by J.R. Aspelin 120 years previously.) Archaeology, Ethnology and Anthropolgy of Eurasia 37/3: 85–94. Europaeus, D.E.D., 1847. Tutkistelemuksia suomalaisten esi-isistä ja niiden asumapaikoista. Suometar 3/1847. Fabian, Johannes, 2014. Time and the Other. How anthropology makes its object. Columbia University Press, New York. Fewﬆer, Derek, 2006. Visions of Past Glory. Nationalism and the Construction of Early Finnish History. Studia fennica, Historica 11. Finnish Literature Society, Helsinki. Forsman, Jaakko – Mikkola, J. J., 1912. Karamzin. 1. Nikolai Mihailovitš K. Tietosanakirja IV: 345–346. Tietosanakirja-Osakeyhtiö, Helsinki. Fox, Edward, 2001. The Hungarian who walked to Heaven: Alexander Csoma de Koros, 1784–1842. Short, London. Gmelin, Johann Georg, 1999. Expedition ins unbekannte Sibirien. Hrsg., eingeleitet und erläutert von Dittmar Dahlmann. Fremde Kulturen in alten Berichten 7. Jan Thorbecke Verlag, Sigmaringen. Grjasnow, Michail, 1970. Südsibirien. Übers. aus dem Russischen Hans Jürgen Jordan. Nagel Verlag, Stuttgart – München – Genf – Paris. Grünthal, Riho, 1997. Livvistä liiviin. Itämerensuomalaiset etnonyymit. Castrenianiumin toimitteita 51. Suomalais-Ugrilainen Seura, Helsinki. Haggrén, Georg, 2015. Keskiajan arkeologia. Muinaisuutemme jäljet. Suomen esi- ja varhaishistoria kivikaudelta keskiajalle: 369–597. Gaudeamus, Helsinki. Häkkinen, Jaakko, 2010. Jatkuvuusperustelut ja saamelaisen kielen leviäminen (osa 2). Muinaistutkija 2/2010: 51–64. Häkkinen, Kaisa, 1996. Suomalaisten esihistoria kielitieteen valossa. Tietolipas 147. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki. Häkkinen, Kaisa, 2006. Suomen kielitieteen nousu 1700- ja 1800-lukujen vaihteessa. Ollitervo, S. & Immonen, K. (eds.), Herder, Suomi, Eurooppa: 291–311. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia. 1060. Helsinki. Halila, Aimo, 1985. Suomi suurvalta-aikana. Suomen historia 3: 8–219. Weilin + Göös. 129 �Archaeologica et historica Halinen, Petri, 2015. Suomalaisten kielihistoria. Muinaisuutemme jäljet: 211–212. Gaudeamus, Helsinki. Heikkinen, Reijo, 2004. Kajaanin linna. Västinki vuosisatojen virrassa. Kainuun museo & Lönnrot-instituutti, Kajaani. Huovila, Marja, 1995. Käkisalmen läänin vaiheita esihistoriasta vuoteen 1811. S. n. & l. Itkonen, Erkki – Joki, Aulis J., 1983. Suomen kielen etymologinen sanakirja IV. Lexica Societatis FennoUgricae XII,4. Helsinki. Itkonen, Terho, 1982. Suvannosta tyveneen. Språkhistoria och Språkkontakt i Finland och Nordskandinavien. Studier tillägnade Tryggve Sköld den 2. november 1982. Kungliga Skytteanska Samfundets Handlingar 26: 157–165. Julku, Kyösti, 1987. Suomen itärajan synty. Studia historica septentrionalia 10. Societas historica Finlandiae septentrionalis, Rovaniemi. Juškova, M.A., 2006. North-Western Russia before its Settling by Slavs (8th Century BC – 8th Century AD). Nuorluoto, J. (ed.), The Slavicization of the Russian North, Mechanisms and Chronology: 140–153. Slavica Helsingiensia 27. Department of Slavonic and Baltic Languages, University of Helsinki. Jussila, Osmo, 1983. Venäjän keisarikunnan historiankirjoitus. Historiankirjoituksen historia: 126–141. Gaudeamus, Helsinki. Jutikkala, Eino, 1980. Suurten sotien ja uuden asutusekspansion kaudet. Suomen taloushistoria 1. Agraarinen Suomi: 147–239. Kustannusosakeyhtiö Tammi, Helsinki. Kaila, E.E., 1910. Fedor. Tietosanakirja II: 1013. Tietosanakirja-Osakeyhtiö, Helsinki. Kalima, Jalo, 1919. Die Ostseefinnischen Lehnwörter in der Russischen Sprache. Mémoires de la Société FinnoOugrienne XLIV. Helsinki. Kemiläinen, Aira, 1983. Valistuksen historiankirjoitus. Historiankirjoituksen historia: 49–60. Gaudeamus, Helsinki. Kemiläinen, Aira, 1993. Suomalaiset, outo Pohjolan kansa. Rotuteoriat ja kansallinen identiteetti. Historiallisia tutkimuksia 177. Suomen Historiallinen Seura, Helsinki. Keyser, Christine & al., 2009. Ancient DNA provides new insights into the history of South Siberian Kurgan people. Human Genetics 126: 395–410. 130 Kilpeläinen, Jouko, 1985. Rotuteoriat läntisistä suomalais-ugrilaisista kansoista Keski-Euroopan antropologiassa 1800-luvulla ja suomalaisten reaktiot niihin. Mongoleja vai germaaneja? Rotuteorioiden suomalaiset. Historiallinen Arkisto 86: 163–193. Kirkinen, Heikki, 1970. Karjala idän ja lännen välissä. Historiallisia tutkimuksia 80. Suomen Historiallinen Seura, Helsinki. Kirkinen, Heikki, 1994. Karjalan historia juurista Uudenkaupungin rauhaan. Kirkinen, Heikki & al., Karjalan kansan historia. WSOY, Porvoo – Helsinki – Juva. Klinge, Matti, 1989. Mikä mies Porthan oli? Tietolipas 116. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki. Klinge, Matti, 2012. A History both Finnish and European. History and the culture of historical writing in Finland during the Imperial period. The History of Learning and Science in Finland 1828–1918 Vol. 16. Societas Scientiarum Fennica, Helsinki. Koivulehto, Jorma 1997. Were the Finns clubmen. Pitkänen, R.L. – Mallat, K. (eds.), You name it. Perspectives on onomastic research: 151–169. Studia Fennica/ Linguistica 7. Finnish Literature Society, Helsinki. Korhonen, Mikko, 1986. Finno-Ugrian Lnguage Studies in Finland 1828–1918. The History of Learning and Science in Finland 1828–1918, Vol. 11. Societas Scientiarum Fennica, Helsinki. Korhonen, Mikko – Kulonen, Ulla-Maija, 1991. Samojedit. Laakso, J. (ed.), Uralilaiset kansat. Tietoa suomen sukukielistä ja niiden puhujista: 302–317. Werner Söderström Osakeyhtiö, Porvoo – Helsinki – Juva. Koskela Vasaru, Mervi, 2014. Bjarmaland and Contacts in the Late-Prehistoric and Early-Medieval North. Fibula, Fabula, Fact. The Viking Age in Finland: 195–218. Ed. by Joonas Ahola & al. Studia fennica, Historica 18. Finnish Literature Society, Helsinki. Kotshkurkina, Svetlana, 1994. Vepsäläisten arkeologiasta ja vanhasta historiasta. Heikkinen, K. – Mullonen, I. (toim.), Vepsäläiset tutuiksi. Kirjoituksia vepsäläisten kulttuurista: 41–50. Karjalan tutkimuslaitokosen julkaisuja 108. Joensuun yliopisto, Joensuu. Kulonen, Ulla-Maija, 2002. Kielitiede ja Suomen väestön juuret. Ennen, muinoin. Miten menneisyyttämme tutkitaan: 102–116. Tietolipas 180. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki. Lavento, Mika, 2015. Pronssi- ja varhaismetallikausi. Muinaisuutemme jäljet. Suomen esi- ja varhaishistoria kivikaudelta keskiajalle: 125–212. Gaudeamus, Helsinki. �Sources and Literature Lehikoinen, Laila, 1988. Europaeus kielimiehenä. D. E. D. Europaeus. Suurmies vai kummajainen. Kalevalaseuran vuosikirja 67: 108–116. Leo, metropoliitta, 1999. Petsamon ortodoksinen luostari ja seurakunta. Vahtola, J. – Onnela, S. (toim.), Turjanmeren maa. Petsamon historia 1920–1944: 433– 464. Petsamo-Seura r.y., Rovaniemi. Ligi, Priit, 1993. National romanticism in archaeology: The paradigm of Slavonic colonization in NorthWest Russia. Fennoscandia archaeologica X: 31–40. Lien, Veikko, 1983. Keskiajan historiankirjoitus läntisessä Euroopassa. Historiankirjoituksen historia: 24– 33. Gaudeamus, Helsinki. Luukko, Armas, 1954. Pohjois-Pohjanmaan ja Lapin keskiaika sekä 1500-luku. Pohjois-Pohjanmaan ja Lapin historia III. Pohjois-Pohjanmaan, Kainuun ja Lapin maakuntaliittojen yhteinen historiatoimikunta, Oulu. Mallory, John P., 1997a. Afanaseva Culture. Encyclopedia of Indo-European Culture: 4–6. Fitzroy Dearborn Publishers, London. Mallory, John P., 1997b. Andronovo Culture. Encyclopedia of Indo-European Culture: 20–21. Fitzroy Dearborn Publishers, London. Mallory, John P., 1997c. Karasuk Culture. Encyclopedia of Indo-European Culture: 325–326. Fitzroy Dearborn Publishers, London. Morvan, Michel, 1996. Les origines linguistiques du basque. Presses universitaires de Bordeaux. Mugurēvičs, Ēvalds, 1974. Lībieši. Latvijas PSR arheoloģija: 191–204. Zinātne, Rīga. Nenonen, Kaisu-Maija – Teerijoki, Ilkka, 1998. Historian suursanakirja. Werner Söderström Osakeyhtiö, Porvoo – Helsinki – Juva. (The) New Encyclopædia Britannica. Vol. 1. Encyclopædia Britannica, Chicago 2010. Nisbet, H.C., 1999. Herder: the nation in history. Branch, Michael (ed.), National History and Identity. Approaches to the Writing of National History in the North-East Baltic Region. Nineteenth and Twentieth Centuries: 78–96. Studia fennica, Ethnologica 6. Finnish Literature Society, Helsinki. Nordman, C.A., 1968. Archaeology in Finland before 1920. History of Learning and Science in Finland 1828– 1918 Vol. 14a. Societas Scientiarum Fennica, Helsinki. Norio, Reijo, 2002. Suomalaisten mutkalliset geenijuuret. Ennen, muinoin. Miten menneisyyttämme tutkitaan: 174–187. Tietolipas 180. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki. Raninen, Sami – Wessman Anna, 2015. Rautakausi. Muinaisuutemme jäljet. Suomen esi- ja varhaishistoria kivikaudelta keskiajalle: 215–365. Gaudeamus, Helsinki. Rizvi, Janet, 2012. Ladakh – Crossroads of High Asia. 3rd ed. Oxford University Press. Ross, Margaret Clunies, 2010. Cambridge Introduction to old Norse-Icelandic Saga. Cambridge Univesity Press. Rundt, Olav, 1989. Kamreraren Sigfrid Sigfridsson och hans släktkrets. Genos 60: 63–70. Internet: http:// www.genealogia.fi/genos-old/60/60_63.htm. Rytkönen, Seppo, 1983. Saksalainen historiankirjoitus 1800-luvun alkupuolella. Historiankirjoituksen historia: 64–69. Gaudeamus, Helsinki. Saarikivi, Janne, 2004. Über die Saamische substrat. Finnisch-Ugrische Forschungen 56: 162–234. Saarikivi, Janne, 2006. Substrata Uralica. Studies on Finno-Ugrian Substrate in Northern Russian Dialects. Tartu University Press. Saarikivi, Janne, 2007. Arkangelsk region. Onomastica Uralica 4: 87–150. Saarikivi, Janne 2009. Itämerensuomalais-slaavilaisten kontaktien tutkimuksen nykytilasta. Ylikoski, J. (ed.). The Quasquicentennial of the Finno-Ugrian Society: 109–160. Mémoires de la Société Finno-Ougrienne 258. Helsinki. Saarikivi, Janne (forthcoming): Finnic borrowings in Permian. Holopainen – Saarikivi (eds.), Peri orthotetoon ton etymoon. Uusiutuva uralilainen etymologia. 60 pp. Salminen, Timo, 2003a. National and International Influences in the Finnish Archaeological Research in Russia and Siberia. Fennoscandia Archaeologica XX: 101–114. Salminen, Timo, 2003b. Suomen tieteelliset voittomaat. Venäjän- ja Siperian-tutkimus suomalaisessa arkeologiassa 1870–1935. Suomen Muinaismuistoyhdistyksen Aikakauskirja 110. Helsinki. Salminen, Timo, 2006. Searching for the Finnish roots – archaeological cultures and ethnic groups in works of Aspelin and Tallgren. Herva, V.-P. (ed.), People, material culture and environment in the north. Proceedings of the 22nd Nordic Archaeology Conference, University of Oulu, 18–23 August 2004. Studia humaniora ouluensia 1: 26–32. S. l. 131 �Archaeologica et historica Salminen, Timo, 2007. The Ural-Altaic Bronze Age as seen by J. R. Aspelin and A. M. Tallgren. Fennoscandia Archaeologica XXIV: 39–51. Salminen, Timo, 2009. In between research, the ideology of ethnic affinity and foreign policy. The FinnoUgrian Society and Russia from the 1880s to the 1940s. The quasquicentennial of the Finno-Ugrian Society: 225–262. Mémoires de la Société Finno-Ougrienne 258. Helsinki. Salo, Unto, 1984. Pronssikausi ja rautakauden alku. Suomen historia 1: 98–149. Weilin + Göös, s. l. Sauer, Bruno, 1953. Bähr, Johann Karl Ullrich. Neue deutsche Biographie 1: 519. Duncker & Humblot, Berlin. Internet: http://www.deutsche-biographie.de/ pnd116033908.html. Sihvo, Hannes, 2003. Karjalan kuva. Karelianismin taustaa ja vaiheita autonomian aikana. 2. tarkistettu ja täydennetty painos. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 940. Helsinki. Siikala, Anna-Leena, 2013. Itämerensuomalaisten mytologia. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 1388. Helsinki. Soininen, Arvo M., 1980a. Kaskiviljely. Suomen taloushistoria 1. Agraarinen Suomi: 202–210. Kustannusosakeyhtiö Tammi, Helsinki. Soininen, Arvo M., 1980b. Maatalous. Suomen taloushistoria 1. Agraarinen Suomi: 386–407. Kustannusosakeyhtiö Tammi, Helsinki. Sommer, Łukasz, 2012. A Step Away from Herder: Turku Romantics and the Question of National Language. Slavonic and East European Review 90,1: 1–32. Sommer, Łukasz, 2016. ”Sanskrit has guided me to the Finnish language.” Herman Kellgren’s writings on Finnish or the dilemmas of the Fennoman Humboldtian. Historiographia Linguistica 43:1/2: 145–173. Stipa, Günter Johannes, 1990. Finnish-ugrische Sprachforschung von der Renaissance bis zum Neupositivismus. Red. Klaas Ph. Ruppel. Mémoires de la Société Finno-Ougrienne 206. Helsinki. Tallgren, A. M., 1914. Nilsson, Sven. Tietosanakirja VI: 1200. Tietosanakirja-Osakeyhtiö, Helsinki. Tallqviﬆ, Knut, 1912. Klaproth, Julius von. Tietosanakirja IV: 1082. Tietosanakirja-Osakeyhtiö, Helsinki. Tiitta, Allan, 1994. Harmaakiven maa. Zacharias Topelius ja Suomen maantiede. Bidrag till kännedom av Finlands natur och folk 147. Societas Scientiarum Fennica, Helsinki. Trigger, Bruce G., 2006. A History of Archaeological Thought. Second Edition. Cambridge University Press. Upton, Anthony F., 1999. History and national identity: some Finnish examples. National History and Identity. Approaches to the Writing of National History in the North-East Baltic Region. Nineteenth and Twentieth Centuries: 153–165. Studia fennica, Ethnologica 6. Finnish Literature Society, Helsinki. Vahtola, Jouko, 1991. Oulujokilaakson historia keskiajalta 1860-luvulle. Huurre, Matti – Vahtola, Jouko, Oulujokilaakson historia. Kivikaudelta vuoteen 1865: 71–543. Oulu. Vermeulen, Han F., 2015. Before Boas. The Genesis of Ethnography and Ethnology in the German Enlightenment. University of Nebraska Press, Lincoln – London. Vuorela, Toivo, 1998 (1975). Suomalainen kansankulttuuri. Werner Söderström Oyj, Porvoo – Helsinki – Juva. Welinder, Stig, 2009. Sveriges historia 1. 13000 f. Kr.– 600 e.Kr. Norstedts, Stockholm. Werbart, Bozena, 2002. De osynliga identiteterna. Kulturell identitet och arkeologi. Institutionen för arkeologi och samiska studier, Umeå universitet. Wimann, Yrjö. Lehrberg, Aron Christian. Tietosanakirja V: 739. Tietosanakirja-Osakeyhtiö, Helsinki. Белокобыльский, Ю.Г., 1986. Бронзовый и ран- Большая советская энциклопедия 29: 1291–1294 (Шлиссельбургская крепость). Изд. Большая советская энциклопедия, Москва 1978. Булатов, Владимир, 1993. Русский Север. Книга первая. Заволочье. (IX– XVI вв.). Издательство Поморского государственного университета имени М.В. Ломоносова, Архангельск. ний железный век южной Сибири. История идей и исследований XVIII–первая треть XX в. Наука, Новосибирск. Большая российская энциклопедия 5: 671–672 (Волость). Изд. Большая российская энциклопедия, Москва 2006. 132 �Sources and Literature Вадецкая, Э.Б., 1999. Таштыкская эпоха в древней Назаров, В.Д., 2014. Окольничий. Большая рос- истории Сибири. Archaeologia Petropolitana VII. Петербургское востоковедение, Санкт-Петербург. Голубева, Л.А. – Кочкуркина, С.И., 1991. Белозерская весь (по материалам поселения Крутик IX–X вв.). Карельский научный центр АН СССР, Институту языка, литературы и истории, Петрозаводск. Есин, Ю.Н. 2010. Петрогифы древней Сибири. Галарт, Москва. Зенченко, М.Ю, 2006. Воевода. Большая российская энциклопедия 5: 515–516. Изд. Большая российская энциклопедия, Москва. Зимина, Т.А., 2001. Купальский костер. Русский праздник. Праздники и обряды народного земледельческого календаря. Искусство-СПБ, Санкт-Петербург. Кожеватова, О.А., 1997. Финноугорский лексический пласт. Кандидатская диссертация. Уральский государственный университет. Кожин, П.М., 2013. Древнейший портрет на Енисее. Научное обозрение Свяно-Алтая 1(5)/2013: 28– 34. Королев, К.С. – Мурыгин, А.М. – Савельева, Э.А., 1997. Ванвиздинская культура (VI–X вв. н. э.) Лисов, В. А. (ред.), Археология Республики Коми. Изд. ДиК, Москва. Леонтьев, Н.В. – Капелько, В.Ф. – Есин, Ю.Н., 2006. Изваяния и стелы Окуневской культуры. Хакасский научно-исследовательский институт языка, литературы и истории – Минусинский региональный краеведческий музей им. Н.М. Мартьянова, Абакан. Макаров, Н.А. – Федорина, А.Н., 2015. Феномен «больших поселении» северо-восточной Руси X– XI вв. Краткие сообщения Института археологии 238: 115–131 Матвеев, А.К., 2001. Субстратная топонимия Русского Севера. Екатеринбург Издательство УрГУ. Мызников, С.А., 2003. Атлас субстpатной и заимствованной лексики русских говоров Северо-Запада. Наука, Санкт-Петербург. Мызников, С.А., 2004. Лексика финно-угорского происхождения русских говоров Северо–Запада. Этимологический и лингвогеографический анализ. Наука, Санкт-Петербург. сийская энциклопедия 24: 32–33. Изд. Большая российская энциклопедия, Москва. Пушкарёва, Е.Т., 2000. Ненецкие песни-хынабцы. Сюжетика, семантика и поэтика. Восточная литература, РАН, Москва. Рабинович, М.Д., 1976. Стрельцы. Большая советская энциклопедия 24.1: 1685–1686. Изд. Большая советская энциклопедия, Москва. Ригер, В.Г., 2009. Кеппен (Кёппен), Пётр Иванович. Большая российская энциклопедия 13: 580. Изд. Большая российская энциклопедия, Москва. Рудаковъ, В.Е., 1901. Стольники. Энциклопедическiй словарь Ф. А. Брокгауза и И. А. Ефрона XXXI: 686–687. Дѣло, С.-Петербургъ. Рябинин, Е.А., 1997. Финно-угорские племена в составе древней Руси. К истории славяно-финских этнокультурных связей. Историко-археологические очерки. Издательство Санкт-Петенбургского университета. Саарикиви, Я., 2002. Саамская субстратная топонимия с точки зрения сравнительной финноугристики. Матвеев, А.К., Финноугорское наследие в русском языке: 94–113. Издательство УрГУ. Екатеринбург. Саарикиви, Я., 2003. Прибалтийско-финская антропонимия в субстратных топонимах Русского Севера. Перспективы изучения. Этимологические исследования 8: 136–148. Издательство УрГУ. Екатеринбург. Энциклопедическiй словарь Ф.А. Брокгауза и И.А. Ефрона XXXI: 594–595 [Степановъ, (Александр Петрович).]. Дѣло, С.-Петербургъ 1901. Степановъ, А.П., 1835. Енисейская губернiя I–II. S. n., Санктпетербургъ. Членова, Н.Л., 1972. Хронология памятников карасукской эпохи. Материалы и исследования по археологии СССР 182. Академия Наук СССР, Институт археологии, Москва. Ясински, М.Э. – Овсянников, О.В., 1998. Взгляд на европейскую Арктику. Архангельский север: проблемы и источники I. РАН ИИМК & Норвежский университет естественных наук и технологии, Институт археологии, С.-Петербург. 133 �Archaeologica et historica Internet Kansallisbiografia: Kansallisbiografia-verkkojulkaisu. Studia Biographica 4. Suomalaisen Kirjalllisuuden Seura, Helsinki 1997. Bible. Bible Study Tools. http://www.biblestudytools. Luukko, Armas, 2001. Behm, Isak. Kansallisbiografia. com. Read 26 April 2016. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/2299/. Read 21 March 2016. MML karttapaikka. Maanmittauslaitos. https://asiointi.maanmittauslaitos.fi/karttapaikka/. Read 27 Sept. 2017. Russian Geographical Society. http://www.rgo.ru/en. Read 6 April 2016. Catholic Encyclopedia. http://www.newadvent.org/ cathen/. Read 24 March 2016. Eesti Keele Instituut: Place Names Database. http://www.eki.ee/knab/knab.htm. Read 30 May 2016. Gabrielsen, Trond, 2007. Riksombudsmenn i NordNorge 850–1350. Institutt for arkeologi, konservering og historiske studier, Universitetet i Oslo. https:// Syrjö, Veli-Matti, 1997. De la Gardie, Jacob. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/527/. www.duo.uio.no/bitstream/handle/10852/23657/Gabrielsen_ Masterxtrykkeri.pdf?sequence=1. Read 22 March 2016. Read 21 March 2016. Grankviﬆ, Rolf, 2009. Gerhard Schøning. Norsk bio- Syrjö, Veli-Matti, 1998. Boije, Göran. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/522/. grafisk leksikon. https://nbl.snl.no/Gerhard_Sch%C3%B8ning. Read 31 March 2016. Haggrén, Georg, 2002. Boije (1400–). Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/6577/. Syrjö, Veli-Matti, 2001. Kurck, Axel. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/539/. Read 21 March 2016. Tarkiainen, Kari, 2000/2012. Porthan, Henrik Gab- Hanson, Hertha, 1998. Anders A Retzius. Svenskt biografiskt lexikon. https://sok.riksarkivet.se/SBL/artikel/6598. Read 11 April 2016. Jättiläis- ja lappalaiﬆarinoita. Kirjastovirma. http://www. kirjastovirma.fi/asutusjasotatarinoita/2. Read 18 April 2016. Joaim Fryderyk von Mansfeld. Wikipedia. https:// pl.wikipedia.org/wiki/Joachim_Fryderyk_von_Mansfeld. Read 21 March 2016. Laakso, Johanna, Brave New Linguistics. Hungarian Spectrum. https://hungarianspectrum.wordpress.com/ category/finno-ugric-linguistics/. Read 13 April 2016. Read 21 March 2016. Read 21 March 2016. riel. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/ artikkeli/2599/. Read 7 April 2016. Teerijoki, Ilkka, 2001. Brahe, Per. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/2547/. Read 7 April 2016. Unesco Red Book on Endangered Languages: Northeast Asia. http://www.helsinki.fi/~tasalmin/nasia_ report.html. Read 31 March 2016. Virrankoski, Pentti, 1998. Hare, Erik. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/2326/. Read 21 March 2016. Lukin, Karina, 2015. Matka ja liike nenetsien epiikassa ja šamanistisessa runoudessa. Elore 22 (1): 1–31. http://www.elore.fi/arkisto/1_15/lukin.pdf. Кондаков, Н.Д., 1999. Подсечно-огневая. Традиционная культура народов европейского северо-востова России. Этнографическая элэктронная энциклопедия Коми. http://www.komi.com/Folk/komi/87. htm. Read 29 April 2016. Список населенных мест Карельской АССР (По материалам переписи 1926 года. Karjalan A.S.N.T:n asuttujen paikkojen luettelo (Vuoden 1926 väenlaskun ainehiston mukaan). Статистическое управление АКССР. K.A.S.N.T:n tilastohallinto. http://home.onego. ru/~vahti/p1926_RUS.pdf. Read 20 May 2016. 134 Стряпчий. Wikipedia. https://ru.wikipedia.org/wiki/ Стряпчий. Read 21 March 2016. Терещенко, А.В., 1999 (1848). Быт русского народа, ч. 5. Русская книга. http://www.booksite.ru/ fulltext/4by/tru/ssk/ogo/index.htm. Read 29 April 2016. Троекуров, Иван Фёдорович. Wikipedia. https:// ru.wikipedia.org/wiki/Троекуров,_Иван_Фёдорович. Read 21 March 2016. Щекатов, Афанасий Михайлович. Wikipedia. https://ru.wikipedia.org/wiki/Щекатов,_Афанасий_Михайлович. Read 23 March 2016. �Index Index to Araeologica et hiﬆorica Personal names Identified Russian personal names have been normalized according to the scholarly standard. The spellings used by Castrén are in brackets, if different from the normalized form. Also mythical persons are included in this index. Gmelin, Johann Georg 14, 95, 97 Gurij 25 Gustavus II Adolphus 29 Hans, Colonel (Gavnus) 25, 26 Hans Michelsson 26 Hare, Erik 34, 36, 40, 44 Herder, Johann Gottfried von 13, 19, 21, 83, 113 Ilmarinen 117 Ivan IV the Terrible (Ivan Wasiljewitsch) 22, 23, 26, 32, 33 Jaxontov, Ivan Mixajlov 24 Japhet 50, 121 Johannes III 29 Jurˈenev, Semen 24 Juusten, Paulus 111 Karamzin, Nikolaj Mixajlovič 18, 53, 56, 57, 69, 75 Klaproth, Julius von (Claprot) 15, 77, 111, 120 Kobelˈskij, Sevastˈjan 24 Köppen, Peter von 125 Korjuxov, Neždanok (Neschdanok Korjuchoff, Konjuchoff) 39, 42 Kőrösi Csoma, Sándor (Czoma de Körös) 121, 123 Kur(c)k, Axel 29, 31 Ladik, Anders (Anders Стивартъ Ladik, Луденскiй (Луленскiй?)) 34, 40 Laurin, Maurits (Mavrus) 25 Lehrberg, Aron Christian 17, 57, 58 Lemminkäinen 117 Lixarev, Maksim Vasilevič (Maxim Vasiljevitsch Licharjeff) 37, 40 Lönnrot, Elias 114 Abu al-Ghazi Bahadur (Abulghasi-Bahadur-Chan) 120, 121 Adam 111 Aleksej Mixajlovič (Alexej Michailovitsch) 46 Alfred 75 Antonij 28, 34, 36, 37, 40, 43 Arndt, Christian Gottlieb von 112 Aspelin, Johan Reinhold 16, 19, 89, 109 Bagge, Sven 26 Bähr, Johann Karl Ullrich 108 Behm, Isak 28, 30 Besednyj, Elizarij Denisevič (Jelisarij Djenisevitsch Besednovo) 37, 38, 40 Blumenbach, Johann Friedrich 113 Boije, Anders 29 Boije, Göran (Юренъ Бой) 31 Boris Godunov 23 Brahe, Pe(h)r 45, 110, 111 Carl IX 21, 26–29, 36, 38, 43 Carl X Gustav 45 Carl Philip 29 Dalai Lama 121 Dmitrij, False 26–28, 31, 32–34, 36 Dosifej 26, 28, 33, 40 Europaeus, David Emmanuel Daniel 87, 110, 111 Eve (Eva) 111 Fedor Ivanovič (Feodor Ivanovitsch) 23, 26 Ganander, Christfrid 15 Gardie, Jacob de la (Jakob Pontus) 29, 31, 34, 35, 37–40 Gardie, Pontus de la (Herr Pontus) 29, 31 135 �Archaeologica et historica Schlözer, August Ludwig 13, 17, 18, 48, 55, 57, 58, 110 Schøning, Gerhard 79, 81 Schott, Wilhelm 113 Sjögren, Anders Johan 13, 16–18, 54, 56, 57, 59, 60, 82 Šojgu, Sergej 106 Spasskij, Grigorij Ivanovič 95, 97, 98 Stepanov, Aleksandr Petrovič 100 Strahlenberg (b. Tabbert), Philipp Johann von 13, 14, 95 Ščekatov, Afanasij Mixajlovič 18, 55–57, 59 Šujskij, Vasilij Ivanovič (Vasilij Ivanovitsch Schuiskij) 26–34, 43 Šujskij-Skopin, Mixail (Michajlo Schuiskij-Skopin) 43 Tabbert, Philipp Johann → Strahlenberg Tallgren, Aarne Michaël 74 Tatiščev, Vasilij Nikitič 17, 56 Thorer Hund 75 Tönne Jöransson till Högsjögård (also Тюнне Юренъ) 29, 31 Trifon 23 Troekurov, Ivan Fedorovič (Ivan Feodorovitsch Trojekuroff) 38 Turk 121 Vergilius Maro, Publius (Virgil) 17, 57, 58 Wiedemann, Ferdinand Johann 113 Vipunen, Antero 113 Zagrjažskij, Andrej 23 Maksimovič, L.M. 56 Mansfeld zu Vorderort, Joachim Friedrich Graf von (J. Fredrik M.) 29, 31 Messerschmidt, Daniel Gottlieb 14 Mixail Fedorovič Romanov (Michail Feodorovitsch) 29, 44, 45, 46 Mose 50 Müller, Ferdinand Heinrich 52 Müller, Gerhard Friedrich 14 Nestor 16, 48, 49, 50, 51, 56, 57, 59, 60, 78, 79 Nilsson, Sven 14, 49, 50, 108 Noah 120 Other 75 Ozerov, Mixail (Oseroff) 22, 23 Pallas, Peter Simon 14, 95, 97, 98, 100, 101, 104 Paulus 44 Peter I the Great 13, 20, 46 Petrus 44 Pomponius Laetus, Julius (J. Pomponius Sabinus) 17, 57, 58 Porthan, Henrik Gabriel 49, 110, 111 Putin, Vladimir 106 Rein, Gabriel 17, 19 Retzius, Anders 112, 113 Ritter, Carl 15, 120 Rurik 26 Savvatij 20 Мака, Анцу 38 Пуховъ, Анцу 38 136 �Index Place names Not all places mentioned by Castrén could be located or otherwise verified. Such places are listed here in italics and only with the spelling used by Castrén. Thus, all names mentioned in italics follow Castrén’s spelling. The names of the identified places have been normalized according to the scholarly standard. The spellings used by Castrén are in brackets, if different from the normalized form. Also mythical places are included in this index. Eurasia 50 Europe 14–16, 49, 51, 74, 108, 111, 113, 115, 119 Finland (also Suomi) 15, 17–19, 21, 23, 24, 27, 34, 42, 43, 46, 72, 78, 83, 106–112, 122 Germany 111 Göttingen 48, 110 Greece 123 Gulf of Bothnia 46, 108, 122 Gulf of Finland 108 Hailuoto/Carlö, Ostrovsk (Ostroffsk) 24 High Asia 118, 121 Xolmogor (Cholmogor), Xolmogory 20, 21, 62–64, 69, 70, 74, 82 Hungary (Ungarn) 95, 111 Iijoki/Ijå 46, 122 Ija 122 Ijus(, Belyj) 102, 122 India 121 Irtyš 120, 121 Israel 123 Issyk-Kul (Issikol) 121 Izˈva/Ižma (Ishma) 68, 83, 87 Jokuschi 87 Jokuschets 87 Jugrina 83 Juras 81 Jurola 81 Jyskyjärvi/Juškozero 41 Kačinsk steppe 105 Kajaani (Kajana, Kajanaborg, Kariborg) 22–24, 26– 29, 34, 39, 47 Kajaaninjoki 27 Åbo → Turku Abakan 102, 105 Ala-Taskyl 122 Altai 15, 77, 78, 91, 95, 108, 120, 121, 123 Angara 122 Ararat 120 Arctic Ocean 45, 83, 119 Arxangelˈsk (Archangel(sk)) 16, 20, 21, 45, 51, 64, 67, 69, 71, 74, 77, 78, 82, 87, 122 Asapolskaja 87 Asia 49, 51, 77, 111, 115, 119 Baltic Sea (Svitska/Baltiska hafvet) 46, 47, 111 Beja 105 Beloe ozero/Valkeajärvi (Bjelosero) 56, 57, 60 Berlin 77 Bjarmia 54, 59, 60, 75, 76 Bystrokurja 80 Caspian Sea 111 Central Asia 121 Chavragorje 68, 69 Cholmogor → Xolmogor China 119, 120, 122 Cilˈma (Tsilma, Tsylma) 83, 87 Čuxčenema (Tschuchtsnjemi) 71, 72 Čučepalskaja (Tschuschepalskaja) 71–73 Čušela (Tschuschela) 71–73 Denmark (Danmark) 111 Dub (also Staroj Dub) 43, 44 Dvina (Northern D.), Land of D. 17, 21, 27, 45, 50, 51, 57, 59–64, 69, 70, 74–76, 78–82, 87 England 111 Enisejsk 100 137 �Archaeologica et historica Kuloj 82 Kuntschukurja 80 Kurachtinskaja 71 Kuropolѣ 69 Kurostrov (Kurostroff) 69 Kurtsev 64 Kuškopole 74 Kuzonemˈ (Kusonjemskaja) 70, 71 Kuzova Islands (Kusova) 37 Kymskaja 87 Kyrky-Taskyl 122 Ladoga, Lake 43 Laja 87 Lampožnja (Lamposchenskaja) 87 Lapa 68 Lapland 13, 15, 25, 45, 107 Leipopalskaja 71 Lentiera/Lendery (Lendira) 41 Liminka/Limingå (also Lemenga, Lemjanga) 24, 46 Liminganjoki 46 Livonia (Livonska landet, Livland) 31, 45, 108 Ljepa 46 Ljavla 68 Lodma 68, 71 Lopskoje 82 Luovutsaari (Ловутъ) 41 Luza (Lusa) 80 Maanselkä (Maseltä) 47 Maglas 69 Marjegorskaja 70 Majmaksa (Maimaks) 65, 66, 68 Mezenˈ, Land of M. (Mesen) 65, 67, 80, 82, 83, 85–87 Middle East 121 Minusa 88 Minusinsk 12, 88, 89, 100, 101, 103, 104, 107 Mongolia 103, 104 Moscow (Moskva) 24, 29, 36–39, 41, 43, 47 Mudjug (Mudjuga) 68, 70 Nerčinsk 107 Neva 43 Njaljestroff 70 Käkisalmi → Korela Kaleschkaja 69 Kalix 46 Kama 75, 79, 80 Karatjuga 92 Karelia 13, 24, 41, 45, 46, 64, 65, 72 Karelian Republic 23 Kargoniemskaja 70 Karjaa 79 Karˈepolˈe 79 Kaskogorskaja 68, 71 Kaskoniemskaja 71 Kavra70, 71 Kegostrov (Kägostroff) 68 Kello, Kolokolˈsk 24 Kemˈ 20, 22–24, 26, 44, 46, 78 Kemˈ River 46 Kemijoki (Kem) 46, 122 Keräsjoki 46 Keret/Kieretti 24 Ketorova 70 Kexholm → Korela Kiimasjärvi/Kimasozero (Kimasjärvi) 41 Kirov → Vjatka Kojda (Koida) 68 Kojdozero (Koidosero) 68 Kola 24, 25, 37, 41, 43, 45 Kolguev (Kalgujeff) 84 Kolokolˈsk → Kello Kolva 122 Kondinskoe (Кондинская) 88 Kontokki/Kondoka 41 Korela 78, 79 Korela/Käkisalmi 43, 79 Kostroma 57 Kotvas 41 Kovda/Kouta (Kouda) 24 Kovozero (Kovosero) 69 Koybal steppe 105 Kristiania 113 Kuja 68, 87 138 �Index Pižma (Pishma) 83 Pohjola 117 Pokschenga 68 Poland 26 Povoi 69 Priozersk → Korela Purnavolok (Pyrnavolok) 69 Radoma 87 Ravdogorka (Raudogorka) 69, 71 Repola/Reboly 41 Roukkula (Roukkola) 41 Rugozero/Rukajärvi (Rugosero) 23 Russia 13–18, 20, 21, 24, 26–34, 38, 42, 43, 45, 46, 48, 49, 51, 54, 56, 64, 74, 79, 82, 84, 106, 108, 111 Sagajsk steppe 90, 92 Sagajskoe (Sagajska domen) 91, 92, 93 Salashkoje (Saloskoje) 69, 70, 71 Salym (Salymskaja) 88 Sangis 46 Šardonemskoe 74 Savonia 79 Sayan Mountains 15, 95, 119, 120, 121 Sayan steppes 104, 105, 125 Scandinavia 14, 15, 48, 50, 86, 107, 108, 111–113 Schlüsselburg → Orešek Schelenga 68, 69 Schomer stone 46 Selˈgozero (Selgosero) 71 Šenkursk 74 Setala 73 Siberia 13–16, 18, 19, 87, 97, 99, 100, 106–109, 111, 125 Siikajoki (Sigovka) 24, 46 Sija 69 Sim 122 Simojoki 122 Sjuzˈma (Sjusemska) 69, 71 Sobinsk 105 Sojala 70, 73 Solombala (Sollombala) 82 Solosero 82 Solots 43 Njukča (Njuchtscha) 80, 81 Noriga 87 Norway 45, 75, 79, 80 Noteburg → Orešek Novgorod 20, 22, 29, 37, 38, 43, 50, 56 Obˈ 80, 120, 121 Oja 122 Oksino (Oksinskaja) 87 Olkinskaja 71 Onega/Ääninen 40, 57, 60, 68, 70 Orešek (Orjeschok) 43 Ostrobothnia/Pohjanmaa (Österbotten) 15, 22, 23, 28, 34, 53, 122 Ostrovsk → Hailuoto Oulu (Uleåborg, Uhla, Woluj) 24, 27, 28, 34, 39, 44 Oulujoki (Oula, Ovluja) 24, 46 Padrokurja 80, 81 Pähkinälinna → Orešek Palenina 66 Palozero (Palosero) 68, 69, 71 Paloščelˈskaja (Paloshelskaja) 87 Palovo 68, 69, 71 Paltamo/Paldamo (Paldomsk) 39 Paris 77 Patschegorskaja 82 Patschesero 82 Pečenga/Petsamo (Petschenga) 25 Pečora 55–58, 60, 80, 83, 85, 87 Pelym 88 Permˈ 77, 122 Pertozero (Pertosero) 71 Peša (Pješa) 83 Petrokrepostˈ → Orešek Petschgorskaja 69 Phugtal Gompa (Zimskar) 121 Pilemskij (Pilemskaja) 87 Pilˈegory (Piljegorskaja) 71 Pinega 50, 51, 68, 70, 71, 73, 80, 81, 83 Pinekscha 69 Pingischma 69 Pirinemˈ (Piriniemskaja) 70, 71 139 �Archaeologica et historica Solovetsky (Solovetskoi, Solovki) 12, 17, 20, 21, 23, 24, 26, 30, 37, 41, 43–45 Sorsk (Sor) 105 Sotka 71 Sovka 69 Spain 111 St Petersburg 48, 77, 107 Stockholm 112 Stolbova 21, 42, 43 Šuja (Schuja) 24 Sula 87 Šulonemˈ (Suloniemskaja) 70, 71 Suma 23–26, 28, 38–45 Sumi 122 Sumosero 68, 71 Sura 51, 81 Surgut 88 Surminskaja 70 Svitska hafvet → Baltic Sea Sweden 18, 21, 26, 34, 36, 42, 45, 46 Sysola (Ru.)/Syktyv (Ko.) 80 Tanais 58 Tannu-Ola (Tangnu-Ola) 120, 122 Tavastis 34 Tetrogorskaja 87 Tibet 121 Tjulda 69 Tobolˈsk (Tobolsk) 76, 77 Toinokurˈja (Toinokurja) 69 Tolvajärvi (Tolva) 40 Tornio/Torneå (also Tornija) 46 Tornionjoki 46 Toroniemskaja 71 Tschopa 35 Tšolkka (Tscholka) 41 Tula 58 Tuloma/Tuuloma 25 Tuoni 113 Turku (Åbo) 110, 111 Tuusenia (Тюзно-озеро) 41 Tverˈ 79 Uxtostrov (Uchtostroff) 69, 72 Ujma (Uima) 68, 72 Uleåborg → Oulu Umba 24 Unogra 70, 72 Uppsala 48 Urals 77 Ut(a) 105 Uza 122 Vajmuga (Waimuga) 82 Vajmuše 74 Valdokurˈe (Waldakurja) 71, 73, 74, 80 Valga 55 Valgatapalve 55 Valtegorskaja 70, 71 Vardøhus 25 Vaška (Waschka) 80, 81 Vavčuga (Wavtschuga) 64 Viipuri/Vyborg 31, 35 Vjatka 57, 77 Vologda 22, 60, 77 Volga 53, 80 Vonkajärvi (Vongora) 41 Vyčegda (Wytschegda) 80, 81 White Sea (Hvita hafvet) 20, 23, 24, 27, 37, 40, 41, 45, 57, 61, 75, 76, 79, 81, 111 Worotin 83 Yammu and Kashmir 121 Yenisei (Jenisej, Kem) 13, 14, 102, 105, 121, 122, 125 Zanskar (Zimskar) 121 Zavoločˈe (Savolotschje) 48, 54–58, 60, 79 Демианскiй 88 Кейнта? 46 Немянскiй 88 Пимская 88 Селяровская 88 Юкадинская 88 140 �Index Topics Finnish language 14, 55, 64–70, 72, 73, 82, 86, 87, 108, 110, 111, 122 Finnishness movement 12, 13, 18, 19 Finno-Ugric (and Finnic) languages 14, 48, 49, 65–67, 71–73, 87, 88, 106, 109, 112, 122, 125 Finns 15, 16, 18–26, 37, 44, 48–50, 52, 54, 63, 65, 74–78, 81–83, 86, 87, 107, 108, 111–114, 117, 118, 121, 123, 124 folklore, oral folk traditions 14, 53, 61–64, 83, 84, 86, 87, 89, 98, 100, 110–115, 117, 118, 120, 121, 122 fortifications, prehistoric 71, 74 Frenchmen 123 Germanic languages 79 Germanic peoples 118 Germans 123 “Germans” → Nemtser giants (jättar, jotun) 53, 54 graves, prehistoric 12–15, 50, 71, 89–104, 106–109, 121, 125 Greeks (Greker, Hellener) 53, 54, 120, 123 Hamburgers 22 Hindus 120 Hungarians (Ungrar, Magyarer) 77, 121, 123 Ibers 111 Imperial Academy of Sciences 13, 103, 106, 107 Imperial Russian Geographical Society 14, 106, 109 Indo-European languages 66, 67 Indo-Europeans, I.-E. race, Caucasian race 112 inscriptions 16, 91, 103 Iron Age 74, 108 Japhetic peoples 49 Jews 120, 121 Kalevala 117 Kamassian Samoyeds 119 Kanteletar 114 Karasuk Culture 90, 91, 92, 94 Karatschea 83 Karelian language 79 Karelians 23, 49, 50, 56, 65, 76, 78, 79, 81 Khanty (Ostjaker) 77, 80, 98, 99, 103, 104, 123 Komi (Syrjäner) 49, 77, 80, 81, 83, 86, 87 Afanasˈeva Culture 90, 105 agriculture, methods of a. 74 Akkarak 121 Altaic languages 122 Altaic race 107 Americans 120 Andronovo Horizon 90, 94, 105 antiquities, prehistoric 12–15, 53, 54, 64, 71, 74, 85, 86, 89–104, 106–109, 121, 125 Antiquities Collegium of Sweden 15 Arabians 53 Arctic race 112 Arin 125 artefacts, ethnographic 103 Basque language 112 Basques 111 Bjarmians 59, 60, 64, 75, 78 Bible 112 Bolgars 108 Bronze Age 74, 90, 94, 107–109 burial customs, ethnographic 99, 100, 102, 103 Caucasian race → Indo-Europeans Chalcolithic Period 74, 90, 94 Chasars 108 Cheremis → Mari Chinese 120 Chuds 12, 13, 17, 48–54, 61–64, 67, 68, 71, 74–76, 78, 81, 83–86, 89, 91, 93, 95–103, 125 Chuvashes 77 cultural values customs 74, 83, 84, 112 Danes 45 deluge myths 15, 120 dwellings, prehistoric 74, 85, 86 Estonian language 55 Estonians 52, 78 ethnology 13 Evenki (Tunguser) 107 Finnic/Finno-Ugrian peoples/“Finnish tribe” 17, 18, 48, 49, 51–53, 57, 78, 79, 106–109, 111, 112, 118, 121, 122 141 �Archaeologica et historica Scyths (Scythae) 95, 111 Selkup, Southern 77 Šenkursk 74 Serbian language 67 Serbians 26 settlements, prehistoric 55 Siirtje 83 Slavic peoples 49, 78, 118 Slavic languages 67 society 114, 115, 116, 117 Soyots 119 Stone Age 15 stone sculptures 91, 92, 99 Swedes 20, 22, 25, 37, 38, 40, 45, 46, 52 Tagar Culture 90, 91, 92, 94, 100 Taštyk Culture 91, 92, 101 Tatars 53, 93, 98–103, 105, 108, 112–117, 121, 122, 125 Tavastians 78, 81 Tibetans 120 Tunguses → Evenki Turkic languages 106 Turks 15, 103, 107, 112, 113, 115, 117–123 Udmurts (Wotjaker) 77 Ugrians 57, 58, 123 university 110 Uralo-Altaic languages 112 Uyghurs (Ōgur, Jōgur) 123 Vanvizdinskaja Culture 85 Vikings 61 Veps 50, 57 Vesˈ 57, 60, 77, 81 Voguls → Mansi Vološanskians 26 Votyaks → Udmurts Yems 54, 56, 78, 81 Yurats 77 Zavoločeskaja čudˈ 12, 16–18, 48, 49, 51, 54–57, 59, 60, 75, 78, 79 Zavoločians (cf. also Sauolences) 56, 57, 59–61 Zyryans → Komi Komi language (Syrjänskan) 65, 70, 72, 86, 87 Koybals 105, 125 kurgans → graves, prehistoric Kyrgyz 14, 91, 95, 101–105, 107 Lapps → Saami Lithuanians 24, 26, 28, 30–34, 36, 38 Livs 108 Mansi (Woguler) 77, 123 Mari (Tscheremisser) 57, 77 Mator 77, 125 Mongols, Mongolian race 53, 103, 104, 107, 112, 119 Mordva 57 national character (Finnish n. c.) 21 Nemtser/Nämtser/немцы 13, 20, 22, 25, 41, 44, 46, 47 Nenets, Tundra N. 114 Norwegians 20 Novgorodians 55, 62, 81 Okunev Culture 90, 92 Ostyaks → Khanty Pazyryk Culture 91 Permians 49, 57, 58, 75–77, 79, 80, 81, 82, 83 Poles 26, 28, 31, 34, 35, 38 Pope of Rome 33 racial features 74, 113, 121, 122 religion 30, 31, 33, 34, 52–54, 91, 98, 99, 112 Russian language 50, 55, 64, 65, 67, 68, 70, 79, 82, 87 Russians 18, 20, 21, 23, 24, 27, 30–33, 40, 41, 43, 46, 48, 49, 50, 52, 53, 61, 63, 65, 69, 74, 82–84, 95, 96, 101, 104, 105 Saami (Lappar) 47, 50, 81–83, 85, 86, 123 Saami languages 71, 72, 81, 82 sagas 60, 63, 64, 75, 76, 83 Samoyedic languages 106 Samoyeds 77, 82–84, 99, 100, 103, 104, 107, 112–121, 123 Šardonemskoe 74 Sauolences (also Zauolocenses; cf. also Zavoločians) 57, 58 Savonians 79 Scandinavian languages 79 Scandinavians 59, 60 142 �Matthias Alexander Caﬆrén U University Texts E d i t e d a nd c om m e nta r y by T i m o S a l m i ne n �Archaeologica et historica           Docent is used here as an equivalent to the Latin title magister docens, a person qualified with a special dissertation to lecture at the university (venia docendi). Autio 1981: 201–205; Salminen 2002; Korhonen 1986: 51–52, 63–64. Sommer 2012: 29–30. Castrén’s ethnological lectures will be published in another volume of this series. See also Castrén 1857. Castrén 1870. The manuscript KK Coll. 539.29.10 (Varia 4.10) p. 543–546 consists of two sheets, measuring ca. 22 x 26.5 cm. These two lectures have been published previously in Castrén 1870. It is uncertain whether they have a connection with the manuscript KK Coll. 539.2.7 (Föreläsningar om Finsk Grammatik). According to a note by the editor of Castrén, 1870 the lectures are from 1844. Castrén began his lectures with an introduction (now seemingly lost), in which he gave an overview of the assumed wanderings of the Finns. After that he continued with his study Om Savolotscheskaja Tschud (see the archaeological and historical writings in this volume) and thereafter with the lecture KK Coll. 539.29.10 p. 543–546. After these lectures Castrén continued by analysing Finnish grammar and finally closed his series with the lecture KK Coll. 539.29.10 p. 547–556. enrinrande ǁ som erinra dem ǁ dessa runor wara ǁ just ~ begrafvas ǁ ~ och göda jorden M.A. Caﬆrén as University Teaer T i m o Sa l m i ne n The first half of the 19th century was a period characterized by the building of a network of domestic scholarly institutions in Finland. The nationalist ideological movement of Finnishness sought to develop the status of the Finnish language and the assumed Finnish culture. It also strived to establish academic positions for research of the disciplines in this realm. Matthias Alexander Castrén was appointed Docent1 of Finnish and Ancient Nordic Languages and Tribes at the Imperial Alexander University in Helsinki on 20 January 1840. He lectured at the university in 1841 and 1844. When the chair of Finnish language and literature was founded at the university in 1850, he applied for it and was appointed professor on 14 March 1851. He took his seat at the University Senate in the spring, and lectured the next autumn. From late 1851 he was, however, compelled to lay down his duties because of illness and was no longer able to return to his post.2 Most important in Castrén’s appointment was the establishment of a professor’s office that took the education of Finnish language and literature at the university to a new level. The idea has appeared in the public discussion already in the early 1820s3, but it took another 30 years to realize it. The domain of the chair did not extend only to philology but its holder was also compelled to teach ethnology and to some extent archaeology. Castrén, too, conceived his duty in this broad sense, which can be seen in the scope of the ethnological lectures he held during his only term of education.4 The lectures and Senate addresses (vota) published here have been partially published before in the sixth volume of NRF5 but none of them appeared in print during Castrén’s lifetime. 144 �Three Lectures 1 [ree Leures]     M[ina] H[errar].6 Så hafva wi nu med en flyktig blick öfwerskådat det omätliga fält, der wandraren nästan wid hvarje steg finner runor, ristade af wåra fäder. Ty wärr äro dessa runor endast graf-skrifter, erinrande7 om alltings förgänglighet. Det är sorgligt att läsa dem8, icke blott derföre, att de äro grafskrifter, utan wäsendtligen derföre, att de ej annat lära, än att de aflidne warit wåra fäder. De lära oss ej, hvarföre desse fäder lefvat, hvad de gjort och werkat i werlden. Icke kan det wara9 menniskans bestämmelse att lefva för att begrafvas10, utan för att verka i lifvet och befrämja sin och slägtets utveckling. Men wåra fäder, de dogo bort som barnet dör i waggan, hvilket kan vara skönt och godt, men föga ärorikt, och för menskl[igheten] gagnlöst11. De ringa qwarlefvor, som ännu återstå af denna en gång stora och mäktiga stam, äfven de skola dö och begrafvas, ty de förneka sina fäder, och det är ju skrifvet: ”Du skall ära din fader och din moder, på det dig må väl [gå] och du må länge lefva på jorden.” Hwad wilja då wi, som ock äro söner af denna urgamla ätt? Wilja wi lefva eller dö? För att dö och wederbörligen begrafvas behöfva wi endast fortgå på vår gamla stråt, förakta oss sjelfwa, vårt land och våra fäder[,] förtwifla om framtiden, misstro wår förmåga till all god verk och gerning, intet göra af fruktan att intet kunna,12 nedtrycka alla stora tankar och ideer, som tidens mäktiga ande manar fram i vår själ, korteligen: lefva i en total andelig försoffning13 och blott sträfva för vårt eget wäl, wåra egna nöjen och njutningar.14 Wilja wi åter lefva, välan! må vi då våga älska wårt fosterland och med mäktig arm styra15 och befrämja dess utweckling. Det hjelper ej att wi hålla oss16 envist fast vid det gamla, någon ting nytt och 145 gagnlöst ǁ utan kunna, ǁ ~ hvilket således af idel modestie och anspråkslöshet, försoffning ǁ 1. ~ ǁ 2. dvala Castrén had also adopted Johann Gottfried von Herder’s (1744–1803) concept of a national spirit which arose from language and was uniquely possessed by every people. Herder also emphasized the fraternity among all peoples; religions were, according to him, connected to culture, not vice versa. Echoes of such thinking can also be noticed in Castrén’s attitude to the peoples he investigated. According to Herder, every society had its vices and virtues, but promoting general human well-being was for him every man’s duty as a member of society. Castrén’s opinion about how to subordinate individual wills to a shared goal largely follows these ideas. There was a more popular demand for such ideas in post1809 Finland, now attached to Russia, and the research of language, culture, and history in Finland became based entirely on Herder’s approach. A.J. Sjögren explicitly acknowledged his debt to Herder. Sikka 2010: esp. 86, 98, 100–102; Nisbet 1999; Häkkinen 2006; Branch 1973: 36; Branch 2006. Similar ideas were represented also by Johan Vilhelm Snellman (1806–1881) and Zacharias Topelius (1818–1898) in Finland; Snellman followed more the Hegelian line, although he also placed the main emphasis on the nation instead of the state. Manninen 1981; see also �Universitaria                     Pinkard 2010; Kotkavirta 2006: esp. 185–187. In connection to Topelius, it must be mentioned that he emphasized that Finland did not have a history prior to 1809, when it had been made a Grand Duchy under Russian rule. Tiitta1994: 60–66. An analysis of the philosophical grounds of Castrén’s thinking is beyond the scope of this project. styra ǁ gripa i oss ǁ ~ vid måste ǁ skola bestämma ǁ 1. ~ ǁ 2. sedan ~ samt ǁ och för ǁ medför för ǁ till Mephistopheles to Faust in Faust I by Johann Wolfgang von Goethe (1749–1832): “Ich sag es dir: ein Kerl, der spekulirt, / Ist wie ein Thier, auf dürrer Heide / Von einem bösen Geist im Kreis herum geführt, / Und rings umher, liegt schöne grüne Weide.” Goethe s.a.: 461. Så är ock wägen ǁ Så är wägen en sandhed ǁ liksom heden för att komma ǁ innan man kommit till ǁ innan <--> wärme ǁ nar [= näring] åt ǁ och mskans […] själ ǁ själ och hjerta Cf. also Bible Matth. 7:13–14. synes […] vittna ǁ visan [= visar] derjemte eller ǁ och enhvar ǁ det arma m[enni]skohjertat The Well of Urd is a sacred well for Yggdrasil’s—the world tree (ash)—roots in Scandinavian mythology Edda. Snorres Edda: 47; Davidson 1994: 109–110. allwarligt skola vi företaga oss. Men framför allt måste17 wi besluta att mörda egoisten i wårt hjerta och bestämma18 oss att lefva för någon idé, samt19 sedan med ståndaktighet kämpa för denna ide, så länge lifvet varar. Individen hinner ju ändå med så litet. Lifvet är kort, så mycket bättre må det användas – odeladt, egennyttigt för den sak, hvars kämpe man blifvit. Dessutom kan ju ingen tjena två H[errar,] en allmän idé och sin enskildta vinning. Wäljom det ena, men väljom det bättre, om ock detta bättre för oss på mödornas och uppoffringarnas törnbeströdda bana. Det är wisst, att enhvar, som ärnar allwarligt kämpa för sin skull, skall vid hvarje steg möta ett snår af tistel och och törne. I synnerhet är detta vetenskapsmannens sorgliga lott. Utan at[t] yttre svårigheter ställer sig i hans väg, för20 vetenskapen sjelf nog svårigheter med sig. Göthe jemför en speculerande man vid ett lastdjur, som vandrar på torra heden och ser gröna fält å ömse sidor af wägen, men löses ej ur rede för21 att beta i den gröna, wackra ängen.22 Så är ock wägen23 till wetande – torr, tung och ledsam, en24 sandhed. Mycket måste man kämpa och mycket utstå, för25 att komma till målet, d. ä. till26 den grad af utveckling, då vetandet blir den låga, som är ensam tillräcklig att gifva wärme27 och näring åt28 m[enni]skans29 hjerta och själ. Och under denna strid stå de gröna fälten, de wackra ängarne wid wår sida och winka oss till glädje och njutning.30 Erfarenheten synes31 dessutom vittna, att ju mera duglighet m[enni]skan eger till stora värf, dessto mera tjusande träda äfven lifvets behag – de gröna ängarne – för hennes blick och desto mera ståndaktighet behöfver hon för att hålla sig på den torra, tunga heden. Säkert är åtminstone det, att ingen af oss är hvarken så ung eller32 så gammal, att han ej vet, hvad uppoffring d[en]na strid kostar enhvar33. Men den, som en gång fått släcka sin törst vid Urdas brunn34, wet sig äfven besitta något, som är vida mera wärdt, än all werldens 146 �Three Lectures öfriga njutning. Är m[enni]skan en gång fattad och genomträngd af en lefvande ide, så är han i besittning af35 den högsta sällhet vår36 sorgsna jord har att erbjuda; då37 kan [han] äfven på sitt vis trygg och lugn njuta lifvets öfr[iga] goda, och hans njutning är då högre, ädlare, renare och bättre, än den af blott sinnlig lust betagna existens. M. H. Jag har förtäljt Eder en saga ifrån Hedenhös, ifrån sjelfva Herakles38 tider. Jag vet, att mången förnäm Epikure39 föraktar den; men hvarje ädelt hjerta vet, att den är sann, så sann, som vår egen tillvaro. Jag har ansett mig kunna förtälja den i ett ögonblick, då vi ärna gripa oss an med ett ämne, som ej hör till de mest underhållande. Gäller det att uppskatta philologiens absoluta wärde, så förtjenar den, såsom en wetenskap om andens uppenbarelse i språket, all aktning. Men då fråga är om de allra första grund-elementer i hvarje särsk[ildt] språk40, äro de för ingen del egnade att tillfredsställa våra andliga behof. För philologien eger visserligen hvarje, äfven den minsta enskilthet sitt intresse, emedan intet är för honom rentaf enskilt, utan står i sammanhang med tusende andra facta, ur41 hvilka han drager allmänna resultater. Men för den mera oinvigde, som ej inser detta s[amman]hang, och derföre måste låta hvarje factum blott gälla såsom ett factum, för honom kostar det grammatikaliska studium en42 icke ringa uppoffring. D[en]na uppoffring bör vi dock underkasta oss, emedan den är vilkoret för en werklig insigt af ett språk. Och i närvarande fall få vi ej anse någon uppoffring stor, då det gäller att upprätthålla vårt modersmål och derigenom vår nationalitet. Kanske äfven det lilla, vi här med gemensamma krafter inhemta, kan blifva ett frö, som bär frukt i framtiden43. Om endast vi – alla här tillstädesvarande – så betrakta44 vår närvarande sträfvanden, blott såsom en ringa början till en allvarligare, genom hela lifvet fortsatt verksamhet för fosterlandet, så skall, jag är öfvertygad derom, skam 147           af den högsta ǁ af lifvet[s] vår ǁ g då ǁ och ~ Herakles/Hercules: a Greek hero and demigod, son of Zeus and Queen Alcmene. Apollodoros 2004: 83 (2,61). (TS) Epikuros (Epicur, 341–270 BCE): a Greek philosopher who emphasized the significance of the human senses and promoted a hedonistic way of life without moral reprimand. He also denied everything beyond the truth and duties emerging from that worldview. Undoubtedly, it is only this side of Epicur’s thoughts that Castrén is referring to here. For a philosophical analysis, see Erler 1994: 154–159. hvarje […] språk ǁ språken ur ǁ h[vilka] en […] uppoffring ǁ både möda och uppoffring framtiden ǁ sinom tid betrakta ǁ betraktade �Universitaria   Craniology was an innovation of the early 19th century used to define the ethnic origins of human skulls according to an index given to them on the basis of their breadth-length ratio. Skulls were classified as brachycephalic (short-skulled), dolichocephalic (long-skulled), or mesocephalic (an intermediate form between long and short skulls). The skull indices were formulated by the Swedish researcher Anders Retzius (1796–1860). See e.g. Ojala 2009: 117–118. hafva ǁ kunna och vanära alldrig hölja i Suomis folk. Då behöfva Craniologer ej efter några århundranden uppgräfta våra hufvudskålar, för att derigenom bestämma, hvad slags folk vi varit.45 Med Guds hjelp hafva46 vi qvarlemnat skönare minnen af vår tillvaro, än våra grenande benrangel[.] 148 �Three Lectures  M[ina] H[errar].47  Jag slutar48 med denna i dag mina lectioner för innewarande termin, och med det samma för en49 lång tid.50 Jag will51 ej bemöda mig att ursäkta det svaga och bristfälliga i min framst[ällnin]g af den Finska Grammatiken.52 Ty allt, som ej kan ursäkta sig sjelft, skall man förjäfwes bjuda till att med fagra ord öfwerskyla. Dessutom ligger äfven till grund för slika ursäkter den grofwa egenkärlek, att man will gälla för mera, än man kan. Men53 enhvar, som med redligt intresse arbetar för sin sak, underkastar sig gerna ett54 rättvist tadel; han fordrar blott, att hans afsigters renhet skall erkännas.55 I fullt medvetande deraf, att mina sträfvanden, så ringa de äfven för öfrigt må vara, åtminstone ege en ren och flärdlös bewekelse-grund, kan jag ej annat förmoda, än att de äfven af H[errarna]56 skola så bedömas, och dermed57 äro mina anspråk fullkomligt tillfredsställda, i afseende å min egen personlighet. Hwad åter beträffar den sak, hvars framgång vi nu med gemensamma krafter söka befrämja, så vill jag begagna mig af detta tillfälle, kanske det enda jag eger, att derom58 ännu nämna ett par ord.59 Wi weta det enhvar, att werlden med tvetydiga och60 misstänksamma blickar betraktar den värma för fosterlandet, som på sednare tider begynt61 allt mer och mera utveckla sig. Wi fästa oss föga wid dessa blickar, ty vi ega derom vår62 andes wittnesbörd, att63 fosterlandskärle[ke]n icke64 är en illusion, allstrad i phantasters förwirrade hjernor, utan tvertom den sannaste känsla, som lefver i menniskans bröst. Det är sorgligt, att detta65 ännu bör sägas i wårt fädernesland, att66 man hos oss ännu skall arbeta för att wäcka till lif en67 känsla, som ensamt kan höja oss till den ståndpunkt, då wi utan vanära kunna tala om ett68 fosterland. Och likwäl är detta ett ämne, hvarom man ej kan tala nog ofta. Ty om wi   149                   KK Coll. 539.29.10 (Varia 4.10) p. 547–556, three sheets, ca. 22 x 26.5 cm and two ca. 22 x 27 cm. slutar ǁ har kommit upp i dag endast för att sluta en lång ǁ enligt Castrén was about to leave for his long journey to Siberia. See his descriptions and diaries of the journey in another volume of this series. will ǁ ärnar See the volume with Castrén’s writings on the Finnish grammar in this series. Men ǁ Enhvar ett […] tadel ǁ en rättvis kritik erkännas. ǁ ~ Och då jag icke betviflar derpå <---> i ring[aste] mon kan betvifla på, att ju ej mina ringa bemödanden i <----> af med hänsigt till mina med med hanger afsigterna skola tillräckligt erkännas, detta erkännande, äro mina anspråk härigenom tillfredsställda. HH ǁ andra dermed äro […] ǁ denna öfvertygelse medtager jag derom ǁ ännu ord. ǁ ~ Dess d. ä. den Finska nationalitetens framtida utveckling och ǁ blickar begynt ǁ begynnt vår andes ǁ andens att ǁ in icke ǁ är detta ǁ sådant att […] oss ǁ och wi en ǁ d[en] ett fosterland ǁ Finsk �Universitaria                  ingen ǁ <--> kunna ǁ måste som […] fram ǁ 1. hvilka dels med klar, dels med oren bölja bilda ǁ 2. hvilka sträfva att som ǁ 3. som arbeta sig sakteligen fram Uppenbart […] sträfvanden ǁ Ganska tydligt ser man deras sträfvan vara i oceanen ǁ slutligen ~ utan ngn nytta ǁ alldeles gagnlösa Ob ǁ flo[den] ega ǁ hafva betydelse ǁ all ~ eger den förmon ǁ har den lyckan verksamhet. ǁ ~ Sig sjelf lemnad är individen ohjel or till spillo gifven individen Samhället behöfver wisserligen individen, men den individ ändamål ǁ idé Men […] ǁ Hvad är nu m[akten] känslan för fosterlandet ǁ fosterlandskärleken denna ǁ fosterlandskärlek vore […] mensklighet ǁ 1. skulle man förjäfves söka bildning ǁ 2. ves ǁ 3. kunna wi ej tänka oss någon bildning, någon mensklighet […] mensklighet. ǁ 1. ~ Fosterlandskärleken är så att säga ǁ 2. ~ Fosterlandskärleken hör till lifvets mysterer, såsom jag ville d benämna de höga känslor, som hvilka mäktigt men instictartadt arbeta i m[enni]skohjertat. Fosterlandskärleken är en talisman, nedlagd i wårt hjerta, för att vi skola följa dess med lugna blickar skåda omkring oss, hvar finna wi den känsla, som kunde hedras med det höga namnet – fosterlandskärlek. Bondens kärlek till sitt lilla jordstycke, den kan stundom vara vacker att åskåda, men den är ingen69 fosterlandskärlek. Hvi skall jag tala om det öfriga? Utan att wilja lasta och tadla, kunna70 wi jemföra de högre krafter, som arbeta i vårt fosterland wid smärre bäckar, som71 flykta sakteligen fram, hvar i sin särskildta fåra. Uppenbart72 är deras sträfvanden, att hvar för sig blifva någon ting stort och herrligt, men den leda erfarenheten wisar, att de antingen sina ut på wägen, bildande blott smärre gölar, eller om de ändteligen förmå bryta sig en egen bana, så försvinna de dock i73 oceanen, der de ingen ting betyda, och de hafva ej heller kunnat gagna det land, der de gjorde sin mödofulla bana. Tusen sådana små bäckar flyta genom Sibiriens öknar, men de äro, såsom det tyckes, utan74 n[å]g[o]n nytta för landet och dess innewånare. Skåda wi deremot Ob75, hvari oräkneliga små floder förenat sig om en gemensam fåra, hvad är ej detta för en flod? En liten fläck wid dess stränder är mångfalldt mera värd, än tusende hundrade quadrat mil i det närliggande landet. Så förhåller det sig äfven i ett samhälle. Der enhvar arbetar för sig och sitt enskildta ändamål, blir föga uträttadt; men der tusende ega76 ett gemensamt sträfvande, reser sig innan kort en ståtlig byggnad. Det vill med andra ord säga, att individens förmåga i och för sig är inskränkt, utan betydelse77; den eger sin sanning i det allmänna mål, som derigenom befrämjas. Hvarje samhälle har ett sådant mål sig föresatt, och hvarje samhällsmedlem eger78 den förmon att deri kunna på ett förnuftigt sätt använda sin verksamhet.79 Men eho som ej verkar för det samhällets ändamål80, hvari han befinner sig, hela hans tillwaro är detta samhälle en lögn. Men81 hvad är nu den makt, som drifver menniskan att med åsidosättande af sina enskildta fördelar werka för ett allmänt mål? Det är känslan82 150 �Three Lectures för fosterlandet. Wore ej denna83, så funnes i sjelfva verket intet samhälle, och utan samhälle vore84 ingen bildning, ingen mensklighet.85 Men fosterlandskänslan86 (för att ej begagna det lätt missförstådda ordet: fosterlandskärlek) har liksom hvarje känsla den brist, att vara, hvad man med en philosophisk term kallar subjectiv87, att vara en dröm, sakna verklighet. Man ser ofta starka själar, hos hvilka mäktiga känslor arbeta, bära88 dem gömda och inneslutna i sitt hjertas innersta djup. Hvarföre? Emedan de veta, att deras känslor äro drömmar. De vilja ej yttra dem, innan de mognat till att förverkligade träda ut i werlden. I förtid utkastade blifva de wanligtvis skoningslöst söndermalade i småförståndighetens mortel. Så förhåller det sig åtminstone med våra wanliga känslor. Men fosterlandskänslan89, den tyckes90 vara någon ting så högt, att ingen gerna lärer våga sig derpå, något som respecteras91 af hvar man. Den borde så wara, men92 är den det i sjelfva verket? Till vår egen blygd måste vi bekänna, att93 denna känsla är den minst mäktiga känsla hos94 våra landsmän. Den är, om icke aldeles förintad, åtminstone borttvinad95 och öfvervuxen med allt slags ogräs. Derföre ropa vi, vi unga: den skall manas fram, den bör96 väckas till lif. Men vi märka lätt, att då vi så ropa, le m[enni]skorna åt oss och hålla oss för narrar, fantaster och dårar. Ty se! det står så till i landet, att wåra fosterländska känslor, anses97 för idel drömmar. Men vi ropa ändå, vi trottsa opinionen. Frågas: ega vi då den kraft, som fordras för att gifva98 verklighet åt wåra så kallade fosterländska drömmar? – Wi weta det naturligtwis icke så noga, wi önska, wi hoppas det, vi hysa ett varmt99 deltagande, ett lefvande intresse för saken – detta är blott detta intresse vi uttala. Wi kunna ej med lugn se fäderneslandets förnedring. ”Man är icke lugn”, säger Thorild100, ”när man kämpar för sitt hufvud.” Hvar finns i sjelfva verket lugn? I grafven, i drifvan, i stenen. Men i grafven bo äfven 151 väckelse. Om vi se oss omkring i lifvet, så är känslan b all fri fri den begynner all fri och utgår i sjelfva werket all förnuftlig handling  fosterlandskänslan ǁ fosterlandskärleken  The subjectivity of feelings had been dealt with, e.g., by Hegel. Jaeschke 2010: 86 etc.  bära dem gömda ǁ 1. sluta dem ǁ 2. gömma dem ǁ 3. sluta dem i sitt hjertas innersta djup och bära dem st ǁ 4. <->  fosterlandskänslan ǁ fosterlandskärle[ke]n  tyckes ǁ syn[es]  respecteras ǁ inge[n]  men ǁ är  att […] landsmän ǁ 1. att den mera betraktas såsom en ǁ 2. att den ej gäller i vårt kära fädernesland ǁ 3. att det st ǁ 4. att fosterlandskärle[ke]n  hos […] landsmän ǁ i vårt bröst  borttvinad ǁ ~ i våra hjertan  bör ǁ skall  anses ǁ 1. ändock ~ ǁ 2. för likasom med alla andra, ~  gifva […] drömmar ǁ 1. bringa våra drom [= drömmar] ǁ 2. bringa våra fosterland [= -ländska]  varmt deltagande ǁ 1. varmt delta[gande] ǁ 2. varmt och lefvande intresse  Thomas Thorild (1759–1808) was a Swedish revolutionary poet. He was exiled from Sweden in 1793. King Gustavus III had been assassinated in the previous year. Andersson 1954. �Universitaria  finnes ǁ herrskar  Må man […] ǁ 1. I ynglinga-hjertat finnas ǁ 2. I ynglingen deremot ǁ 3. I ynglinga-hjertat ǁ 4. Ynglinga-hjertat är allraminst lugnets hem. Der herrskar wäsendtligen en ständigt växlande oro, ett stort, ett lefvande intresse, en varm enthousiasm för hvarje ädel sak.  letar ǁ 1. fin[ner] ǁ 2. söker  förjäfves ǁ det  Der må man ǁ Der herrskar en oupphörlig oro, en  hellre ǁ m<->  ett […] nit ǁ 1. ett lefvande intr[esse] ǁ 2. stundom måttlöst intresse ǁ 3. ett lågande int[resse] ǁ 4. en glödande låga  A version in the margin without note of its whereabouts: der herrskar en ständigt wexlande oro, det der är passionernas tummelplats, men genom all denna oro och uttala  hastigt ǁ plöts[l]i[gt]  stundom ǁ stor  äfven ǁ då  werksamhet, ǁ ~ allt kraftigt ingripande i händelsernas gång,  finnes egentl[igen] ǁ tillhör wanligtvis  hafva ǁ ens  wackraste ǁ kärast[e]  har ǁ det  realiserande ǁ up  kunde ǁ skulle  som […] sjelfwa ǁ 1. som kunna missleda oss sjelfva ǁ 2. som kunna missleda och förderfva ǁ 3. som kunna missleda och skada oss sjelfva. Men äro vi fullkomligt betän[kta] redo att med ståndak[tigt] ihärdigt  är ǁ ~ wisst  derefter ǁ 1. ~ , wäl wetande, att ǁ 2. ~ , icke förglömmande, att hans m[enni]skor, i stenen finnes101 hårdhet, i drifvan kyla. Må102 man söka lugnet hvar som hellst, i ynglinga-hjerta letar103 man förjäfves104 derefter. Der105 må man hellre106 söka ett107 glödande nit, en varm enthousiasm för hvarje ädel sak.108 Ty wärr wisar erfarenheten att denna enthousiasm stundom är en hastigt109 uppflammande och lika hastigt försvinnande låga, stundom110 åter af mera varaktighet, men äfven111 då ej sällan af den beskaffenhet, att den skyr all förnuftlig werksamhet,112 i h[vil]ken händelse den naturligtvis urartar till en vanlig rabulism. Sistnämnda ytterlighet finnes113 egentl[igen] blott hos den mognade mannen; men om vi fasthålla oss till den förra, huru många hafva114 ens af wåra wackraste115 känslor och förhoppningar hafva väl nått sin fullbordan? Ynglingen är djerf i sina planer, men har116 icke alltid allvar med deras realiserande117. Kanske kunde118 det löna mödan, att vi i de mål, som röra fäderneslandets framtid, skulle göra oss noga reda för beskaffenheten af våra känslor. Äro de bara af ögonblicket, som i nästa ögonblick åter försvinna, hvarföre utkasta irrbloss, som119 missleda och tilläfventyrs skada oss sjelfwa. Känslan kan ljuga; hvarföre utsprida lögner och genom dem bedåra ett älskadt fosterland? Det är för resten icke wåra känslor, samhället behöfwer; dess fordran är handling. Känslan är120 en eggelse till handling; uteblir denna, så skänker oss Samhället wåra känslor. Men å andra sidan höfwes det ingalunda den enthusiasm, som ville allvarligt verka för fosterlandets wäl, att dölja sig bakom förställningens lumpna mask. Det ena är likaså fegt, som det andra är fräckt. Må derföre enhvar pröfwa sig sjelf och handla derefter121. Icke ega alla rätt att ropa: [”]lefve fosterlandet!”, utan endast de, som wilja med manlig bragd befrämja dess lif. Allt tal, som icke grundar sig på en djup122, innerlig, allvarlig föresatts att lefwa för fosterlandet, är en blå dimma, som 152 �Three Lectures gagnar oss till intet, men blott123 hindrar oss att se föremålen omkring oss klart och redigt. Huru ädel, hög och sublim den känsla äfven för ögonblicket må vara, som framkallar detta tal, så har man derigenom icke fört nationen ett enda steg framåt.124 För att ett national-medvetande må125 finnas, måste nationerna ega något objectivt, hvilket de såsom sitt verk erkänna. Om således vi erna tillwägabringa något126 af nationell betydelse, må vi då i all ewighet icke tala derom, utan en gång med allwar gripa till verket. Jag är ohjelpligen af den mening, att man med mycket tal förslappar sin känsla och förlorar all drift till handling. En sorglig erfarenhet har hos mig alstrat denna öfvertygelse och injagat127 en wiss fruktan för all enthusiasm, som icke röjer sig i handling. Jag är icke gammal, men så länge har jag likwäl lefvat, att jag redan en gång förut wid detta universitet erfarit, huru hundrade hjertan klappat och hundrade röster uppstämt sitt lefve för fosterlandet.128 Hvar äro nu dessa röster, hvi höras de icke? Hwila de i grafven, de varma Studenterna, som då voro129 redo att lefva och dö för fosterlandet? Gråt Suomi öfwer dem. Antingen de lefwa eller dött; för dig äro de förlorade och samma öde kommer äfven att drabba oss, om wår patriotism stadnar vid blott enthusiasm, om vi ej i tid upplåta våra hjertan för något verkligt, reelt, objectiwt för en fosterländsk sak. Så länge wåra sinnen brusa af ungdomsmod, af hopp och glädje, tveka wi ej att offra sjelfva vårt hjerteblod för allt, hvad ädelt är. Men denna enthusiasm skall snart förgå under striden med en kylig werld. Nyss ungdomssäll och glad och warm waknar man plötsligt till en hård, isande verklighet. Beröfwad130 sina ljufva fantasier står man naken, såsom Adam i paradiset, blygs och vet ej, huru man skall skyla sin nakenhet. Wäl oss, om vi, medan enthusiasmen warades låtit fatta oss af en sann och lefwande idé. Endast dess makt kan nu mera upprätthålla oss – på känslan är intet att 153  djup ǁ 1. <-> ǁ 2. ~ och  blott ǁ en[dast]  framåt. ǁ ~ Jag är icke gammal, men så länge  må ǁ <-->  något ǁ ett verk  injagat ǁ ~ h<os> mig  Castrén may be referring to the 1836 students’ spring fête where J.V. Snellman had spoken and proposed a patriotic toast. Klinge 1978: 50.  voro ǁ hade varit  Beröfwad ǁ Man står nak[en] �Universitaria          ståndaktigt ǁ 1. allvarligt ǁ 2. fast ǁ 3. lugnt döden ǁ striden fordom – ǁ fordom, och vi skola <----> för det […] ǁ 1. för det tillfälle HH beredt mig att få framlägga i dagen den hos mig nu stadgande <-> ǁ 2. icke blott för det tillfälle, HH beredt mig, att för det <--> ǁ 3. för den ihärdighet, hvarmed HH en ǁ <härmed> hoppas ǁ förutsätter denna […] förhoppning ǁ detta hopp största ǁ ädelsta njutning ǁ <-> bygga. Dess herrawälde är en gång slut, och derefter sjunker m[enni]skan till en wanlig, beräknande egoist, så framt hon ej har en sak att kämpa för – ett mål, som oåterkalleligen drager henne till sig. Den som ej förnummit en sådan dragnings-kraft i sitt hjerta, han må se till, att han icke faller. Men eho som fullkomligt gripen och genomträngd af idens makt kämpar ståndaktigt131 för dess seger, han har bygt sitt hus på ett hälleberg, och han rubbas ej ur sin bana, huru äfven ödets lotter månde falla. Icke är den en hjelte som utan hejd och besinning, sig sjelf knapt mäktig, drifven af ögonblickets yra, vill rusa till döden132, utan hjelte är den, som kan tygla sin känsla i strider och ej ett ögonblick förlorar sansen. Sådant war vårt Finska mod fordom –133 måtte det ej urarta sig. Men för att icke uttrötta H[errarne]s tålamod med reflexioner, allt för wanliga kanske, att meddelas ifr[ån] en akad[emisk] Lärare-stol, beder jag endast att få frambära min warma tacksägelse för134 det tillfälle, H[errarne] beredt mig att i min mon bidraga till en135 närmare af wårt förgätna, men herrliga modersmål. Att min werksamhet i och för sig ingen ting betyder, inser och erkänner jag med rent och oskrymtadt hjerta. Men jag hoppas136, jag är nästan öfvertygad derom, att åtminstone hos H[errarne] lefver ett intresse för fosterlandet, som icke är blott stundens, utan fortfar hela lifvet igenom. I denna137 för fosterlandets framtid ljufva förhoppning skall jag äfven för mig sjelf finna den största138 njutning139, den gladaste erinran i de mödofulla dagar, som snart skola komma. Det är ljufware att kämpa, då man kämpar för ett mål, hvari äfven andra finna sitt behag, sitt intresse. Man kämpar då med den öfvertygelse, att man ej offrat en hel lefnads lycka och njutningar för toma griller blott, att man icke är en fruktlöst förrinnande bäck, utan en droppe i den flod, som befruktar ett armt, 154 �Three Lectures  öfvertygelse ǁ ~ i hjertat  redo ǁ <-> men herrligt land – vårt Finska fosterland. Med denna öfvertygelse140 för h[vil]ken jag allra mest har att tacka H[errarne], lemnar jag snart mitt fosterland, redo141 att lefva, redo att dö för dess framtid. Och härmed önskar jag hafva sagt mitt farväl åt dem, som med hjertat erkänna min ringa verksamhet – åt mina H[errar] Auditorier. 155 �Universitaria  The manuscript KK Coll. 539.26.18 (Varia 1.18) p. 135–150 consists most probably of loose sheets, measures ca. 23 x 37 cm. Manuscript has been catalogued as Första föreläsningen om Finska språket.  språk ǁ ~ och litteratur  kunskapsgren, må ǁ 1. wetenskap. Af uppriktigt hjerta ǁ 2. kunskapsgren. Af uppriktigt hjerta  wid […] universitet ǁ 1. wid wår ǁ 2. i den ǁ 3. i detta lärosäte  söka ǁ 1. söka ǁ 2. städse ~  Af ǁ Men  utgått […] hjerta ǁ wåra fäder lemnat oss arf  bragt ǁ 1. bragt ǁ 2. först  af allt […] i arf ǁ 1. och dyrbaraste, som wåra fäder lemnat oss i arf ǁ 2. som jag menar  åtagit sig ǁ uppträdt i  Elias Lönnrot (1802–1884) was district medical officer in Kajaani, Castrén’s successor as Professor of Finnish language at the Alexander University in Helsinki, collector of folk poetry, and compiler/author of the epic Kalevala. Majamaa 1997.  A kantele is a zither-type plucked instrument used traditionally in Finland. The traditional form of it has five strings. Музыкальный энциклопедический словарь: 234.  folklifvets ǁ folkets  atmosfer ǁ luft  inre och ǁ inre följa en viss  en så ǁ 1. en för s ǁ 2. en i andra, wanliga I.142 M[ina] H[errar]. Redan i twenne sekel har ett högsäte för bildning och wetande stått upprest på Finlands jord, men det är i dag för första gången, som en af dess lärosalar upplåtes för det ändamål, att Finlands språk143 deri må njuta samma hägn och wård som hvarje annan kunskapsgren,144 må läras, odlas, bearbetas såsom vetenskap i ordets högsta betydelse. Jag har fått mig uppdraget att ifrån denna dag föra det finska språkets och den finska litteraturens talan wid145 wårt universitet, och mitt warmaste bemödande skall blifwa att efter bästa förmåga söka146 fylla mitt wärf. Af147 uppriktigt hjerta hade jag önskat, att en annan, en bättre stämma än min skulle hafwa höjt sig att åt Eder åt Finlands unga söner! förkunna det språk och den wishet, som utgått148 ur det finska folkets hjerta. Jag hade önskat, att den man, som bragt149 i dagen det bästa och skönaste af150 allt hvad wåra fäder lemnat oss i arf, som skänkt oss den dyrbara gåfvan af forntidens herrliga runor, att äfven han skulle hafva åtagit151 sig det ädla kallet att i skötet af detta lärosäte befrämja det Finska språkets och den Finska litteraturens dyrbara intressen. Men Elias Lönnrot152 skulle icke wara den han är, i fall det hade stått i hans förmåga att öfvergifwa de öde bygder der hans öra så länge lyssnat och allt framgent får lyssna till kanteles153 så ljufwa toner, och der hans hjerta får inandas det finska – det werkliga Finska folklifvets154 rena atmosfer155. Det är så med de flesta, som hafva kallelse att werka någon ting stort i werlden, att de ej kunna intvinga sig i alla möjliga förhållanden, utan måste till följe af en manande röst i sitt inre156 och nästan liksom af en natur-nödvändighet följa en wiss gifven riktning i sina sträfwanden. Och det 156 �Three Lectures  är i sjelfwa verket just derigenom, att de äga denna gifna riktning, detta bestämda syfte, som deras verksamhet får en157 så storartad och betydelsefull charaktär. Ända ifrån den tid, då Lönnrot tillhörde den akademiska ungdomens leder, har han i alla sina handlingar endast158 lyssnat till den stämma, som bjudit honom att i159 öde bygder uppgräfwa wåra förfäders andliga skatter, och det är maningen af samma stämma, som han160 älskar att följa ännu i dag, då hans lefnads-sol redan skridit öfver sin middags-höjd. Lönnrot har af sitt fosterland icke begärt någon lön för sin redliga möda och trogna tjenst; men hvad han begärt, är att få161 qvarstadna i de bygder, der162 hans bemödanden blifvit krönta och otvifvelaktigt äfven163 framdeles skola krönas af en lysande framgång. Jag wet, att denna begäran af honom164 warit ren165, uppriktig, oskrymtad, och det är af aktning för en166 sådan begäran, som jag och icke Lönnrot i dag inwiger den finska professionen. Hwilka önskningar, hvilka förhoppningar fäster ej hvarje finskt hjerta wid denna profession! Den högsinta Furste167, som för första gången besatte denna tjenst, har sjelf uttalat den käraste168 af wåra önskningar och förhoppningar, då han lagt oss på hjertat att ”städse förblifwa trogna, redliga Finnar”169, ty det är onekligen i följe af wåra warma önskningar, för den Finska nationalitetens wårdande och upprätthållande, som wi i synnerhet glädja oss öfwer denna nya lärostol och önska den all170 framgång. Men171 för oss äger ordet nationalitet icke denna fiendtliga,172 förstörande betydelse, som man derwid wanligen fäster annorstädes, utan wår nationalitet har warit och skall städse förblifwa af samma fridsfulla, försonliga natur, som sjelfwa den religion, hvartill wi bekänna oss.173 När174 således wår höge Canceller uppmanat oss att jemte upprätthållande af wår nationalitet förblifwa 157 endast lyssnat ǁ följt maningen af  i […] uppgräfwa ǁ gå  han älskar ǁ 1. an [= ännu] ǁ 2. han ännu  få ǁ allt från ännu  der hans ǁ dem han  äfven framdeles ǁ allt framgent  honom ǁ Lönnrot  ren ǁ lika ~  en sådan ǁ denna  Prince Aleksandr Nikolaevič (1818–1881): chancellor of the Alexander University in Helsinki, Emperor Alexander II of Russia and Grand Duke of Finland in 1855–1881.  käraste ǁ högsta  Finnar”, ty […] ǁ 1. Finnar”. Men att wara en redl ǁ 2. Finnar”. Men att <-> ǁ 3. Finnar”. Men att wara en redlig och trogen, det är att ǁ 4. Finnar”. Men att wara en redlig och dertill trogen ǁ 5. Finnar”. Men att wara en redlig och Finska ǁ 6. Finnar”. Men att wara en redlig och trogen Finne, dertill fordras i främsta rummet att wårda och upprä ǁ 7. Finnar”. Men att wara en redlig och trogen Finne, dertill fordras i främsta rummet att man skall för att  all ǁ ~ möjlig  Men […] ǁ För oss äger or[det]  fiendtliga, förstörande ǁ rabulistiska  Castrén explained his ideas of nationality and nationalism in more detail in his letter to Snellman on 18 Oct. 1844. See the volume of letters in this series. (TS)  Castrén has drawn a curved line in the margin beginning here and ending two manuscript pages later at the words skänka sitt beskydd åt wåra bemödanden. �Universitaria  helig […] trohetsed, som wi ǁ 1. heliga akta wi ǁ 2. helig akta wi den trohetsed wi ǁ 3. heliga hafva wi want oss att akta de trohetseder wi  städse ǁ alltid  woro Finnarne ǁ wille Finnarne gälla för  i […] otaliga ǁ tusende  stundom ǁ ofta  blott kan ǁ blott i och med wår  Inrättandet […] ǁ Men denna nationalitet hafwa wi förmått wårda och upprätthålla äfven i de tider, då Sveriges politik wille bereda dess undergång, huru skulle wi icke kunna wårda den nu, då Rysslands mäktiga Furstar skänka sitt beskydd åt wåra bemödanden. [The curved line in the margin ends here.] trogna undersåter, så har Han talat liksom ur djupet ur det finska folkets hjerta. Wår nationalitet är oss en helig sak, men ej mindre helig175 hafva wi want oss att akta hvarje trohetsed, som wi svurit åt wåra Furstar. Troheten för ”Herrans smorda” har städse176 warit en af det finska folkets största dygder, ja wi kunna anse den såsom hörande till sje[l]fwa wår nationalitet. Redan i urgammal tid, i hedenhös woro177 Finnarne ett trofast folk, och denna dygd hafwa de förmått rädda intill wåra dagar. De hafwa i178 framfarna tider otaliga gånger spillt sitt blod på stridernas fält och de hafva stundom179 satt landets hela wäl på spel, endast för att trohetens bud ej måtte blifva eftersatta. Och det är i sjelfwa verket denna trohet, som i alla tider warit det finska folkets styrka. Ett svagt och ringa folk skulle wi genom trotts och öfvermod långt för detta hafwa störtat oss i ett oundvikligt förderf, då deremot wår bepröfwade trohet skänkt oss wåra beherrskares skygd och beredt wårt land fördelar, dem wi på annan wäg omöjligen hade kunnat erhålla. Men det är dock ingalunda för dessa fördelars skull, som wåra fäder iakttagit en så orubbelig trohet emot sina Furstar. Finnarna hafwa i alla tider warit dåliga ekonomer, och allraminst har det kunnat falla dem in att drifwa <so>cker med sin trohet. Nej wi weta, wi känna det alla, att wår trohet är af ett annat, ett bättre slag. Den grundar sig ej på någon beräkning, utan denna trohet är kärlekens trohet, som intet begär, men är redobogen till hvarje offer. Sådan har den finska troheten wisat sig wara i alla tider, sådan är den ännu i dag, och sådan skall den säkert blifwa, så länge ett finskt folk lefwer och andas på Suomis jord. Ja! jag anser troheten emot hvarje laglig öfwerhet wara så djupt rotad i Finnarnes hjertan, så införlifwad med hela wårt wäsen, att den blott180 kan utplånas i och med wår nationalitet. Inrättandet181 af denna lärostol 158 �Three Lectures och wår Höge Cancellers uttalade önskan, att wi måtte förblifva ”trogna och redliga Finnar”, detta är för oss mera än en tillräcklig borgen derför, att wåra sträfwanden för wårt språk, wår kultur och hela wår nationalitet inför tronen gälla för ett godt och ädelt werk. Detta182 är ju också allt, hwad wi önska och någonsin önskade. Wi weta alltför wäl, att det Finska folket hvarken besitter de anlag eller de materiella tillgångar, som skulle sätta det i tillfälle att spela någon politisk rol i werlden. Dess lagrar måste nödvändigt wexa och frodas under fridens lugn i religionens, wetenskapens, konsters, med ett ord: i kulturens sköte. Se der fältet för wår ära, se der den wäg, hvarpå Finlands folk måste söka att bereda sin odödlighet. Denna183 wäg är i det hela taget lika svår, om ej svårare än den, som leder öfwer grafwar, härjade fält och krossade ruiner. Här lyktar ej striden genom en och annan segerwinning, utan den kräfver sekellånga mödor och ansträngningar. Huru många seklers kraft har det Finska folket icke anwändt endast för att bringa184 till odling wilda ödemarker185 och undanrödja de materiella hindren för kulturens rotfästande i wårt land! Och fastän wi redan i många sekler warit i besittning186 så väl af christendomen, som den europeiska kulturen, så har det likwäl gifwits tider, då det kostat oss en oerhörd möda att upprätthålla187 och utbreda denna kultur i landet. Att befrämja188 utwecklingen af den menskliga189 kulturen, att för densamma uträtta någon ting stort och betydelsefullt har ännu190 icke lyckats oss, men191 wi skola dock icke misströsta om framgången af wåra bemödanden, utan hoppas192, att äfwen wi kunna något verka för kulturens heliga sak. Wisst är likwäl, att om wårt arbete för den m[en]skl[iga] kulturens framsteg skall bära någon frukt i werlden, så måste wåra bemödanden få en mera nationell karaktär, än fallet hitintills varit. Jag 159  Detta ǁ Men detta  Denna ǁ Men  bringa till odling ǁ 1. betvinga ǁ 2. upprödja  ödemarker ǁ öknar  besittning […] af ǁ 1. besittningen ǁ 2. besittning icke blott af  upprätthålla och utbreda ǁ upprätthålla  befrämja ǁ i någon mån ~  menskliga ǁ europeiska  ännu ǁ ~ intill denna dag  men […] heliga sak. ǁ 1. och det kan wara owisst ǁ 2. och owisst är, huru wida det någonsin skall lyckas oss. Men wåra bemödanden måste i alla fall wara riktade åt detta mål och wi kunna wara ǁ 3. = 2 except: wi kunna hoppas ǁ 4. = 2 except: wi kunna wara öfvertygade derom ǁ 5. = 2 except: wi kunna med wisshet hoppas, att wår möda i och för den menskliga kulturens sak ej skall wara förspild ǁ 6. = 5 except: alldeles förspilld. Hwad wi åtminstone bättre än någon annan nation i werlden ǁ 7. = och owisst är, huru wida det någonsin skall lyckas oss. Men för att detta wårt arbete i och för den menskliga kulturen ǁ 8. och owisst är, huru wida det någonsin skall lyckas oss. Men för att detta wårt arbete skall bära någon frukt, så är det oundgängligen nödwändigt, att wi åt  hoppas ǁ låtom oss ~ �Universitaria  göra ǁ vara  bildning ǁ kultur  Castrén has marked with a square bracket the text from here to the end of the paragraph.  söka tillegna ǁ tillegna  åt ǁ för  läsa ǁ o[mläsa]  omläsa […] gifna ǁ omläsa gifna  erhålla ǁ betraktas såsom  nationell ǁ egentligen ~  finsk poesi ǁ 1. finsk historia ǁ 2. finsk st[atistik]  historia ǁ fauna och  kulturens ǁ wetandets  och ǁ då  The square bracket in the margin ends here.  nämnde ǁ har sagt  det ǁ den  något ǁ anna[t]  alltför ǁ och ~  folket, […] förmått ǁ folket haft all möda att  Christina (1626–1689) was Queen of Sweden in 1632–1654. During her förmyndarregering (government of noblemen reigning Sweden before she gained maturity herself) in 1640 the university was founded in Turku, from where it was moved to Helsinki in 1828. Nenonen – Teerijoki 1998: 256.  det ǁ detta  folkets ǁ landets will härmed icke hafva sagt, att wi böra utestänga ifrån oss och göra193 oss otillgängliga för en främmande bildning194. Twertom195 måste det wara wår sträfwan att framgent liksom hitintills söka196 tillegna oss den europeiska kulturens frukter, emedan wi annars ovillkorligen äro hemfallna till pris åt197 wildheten och barbariet. Men det är ej nog dermed, att wi liksom trägna skolpiltar läsa198 och i all evighet omläsa199 wissa af wåra läromestare gifna lexor, utan wi böra bemöda oss om att på dessa lexor grunda en sjelfständig, nationell bildning. Det gifwes wäl inom området af mensklig bildning många ämnen, hvilka äro af en mera kosmopolitisk natur och aldrig kunna erhålla200 någon nationell201 karaktär. Man kan t. ex. icke gerna tala om en fransk mathematik, en engelsk astronomi, en tysk physik, men man skulle mycket wäl kunna tala om en finsk202 poesi, finsk språkwetenskap, finsk historia203 och statistik, finsk fauna och flora, finsk geologie. Det gifwes med ett ord många kulturens204 grenar, som omedelbart hänföra sig till en gifwen nation, och205 det är naturligtwis dem wi mena, då wi tala om en egendomlig, en nationell kultur.206 Jag nämnde207 att det wäsendtligen är det208 slags kultur, som hos oss kan med den framgång bedrifwas, att den skulle komma hela menskligheten till godo, och dermed har jag troligen icke sagt något209, som ej hvarje bildad Finne har sig bekant. Widt afskildt ifrån Europas mest bildade nationer, alltför210 mycket upptaget af omsorgen för sin materiella tillwaro, har det finska folket,211 såsom jag redan nämnde knappt förmått tillegna sig den europeiska bildningen, ännu mindre befrämja denna bildnings widare utweckling. Wi hafva sedan Drottning Christinas212 tid varit i åtnjutande af ett universitet, som otvifvelaktigt utöfvat det213 allra största inflytande på folkets214 kultur, men fråga wi hvad har detta universitet gjort för den europeiska kulturens sak? så blir svaret: föga eller intet, 160 �Three Lectures   som wore wärdt att nämnas. Wi kunna ur hela wår kultur-historia knappt anföra215 ett enda namn, som på denna wäg hade förwärfwat sig216 och sin nation något anseende. Sådana män som Hegel217 och Humboldt218 hafwa ej219 blifvit födda och skola troligen aldrig födas i wårt land. Men äfven hos oss hafva uppstått män, dem vi äro stolta att kalla wåra220. Hwad hafwa då dessa män uträttat för kulturens sak? Jo de hafva med framgång arbetat för den nationella kulturens befrämjande. Och af detta historiens vittnesbörd kunna draga den nyttiga lärdom, att det är under den fosterländska bildningens baner wi måste221 kämpa wåra segrar för bildning och vetande. Men222 om wåra bemödanden för den fosterländska kulturens sak skola äga någon framgång, så är den nödvändigt att wi upprätthålla, söka och bearbeta wårt wärnlösa språk, ty om detta går oss förloradt, så äro wi för223 oss sjelfva ohjelpligen förlorade. Med språket står och faller icke blott wår nationella224 kultur utan äfven hela wår tillwaro225 såsom nation. Hwad wi intill denna dag besitta både i vetenskap och konst, i lagar och institutioner, detta226 hafva227 wi till största delen erhållit såsom lån af fremmande nationer. Hela228 wår kultur är ännu så färglös, så utblottad på all egendomlighet, att ingen derpå skall kunna igenkänna oss för Finnar. Men språket är wårt eget – det är snart sagdt wår enda sannskyldiga egendom. Om wi omsorgsfullt hägna och wårda detta språk, så kunna wi hoppas att derigenom befrämja ett werk, som skall komma att lända hela den bildade menskligheten till fromma229. Wi kunna hoppas att detta språk med tiden skall blifva ett organ för en230 finsk kultur, och det231 är wisst att en egendomlig kultur; den må232 tillhöra hvilken nation som hellst, ej kan blifwa för menskligheten främmande och likgiltig. Till och med det ringa, som det233 finska folkets genius redan234 hitintills frambragt i dagen – jag menar wåra 161                   anföra ǁ angifva sig […] anseende ǁ 1. sig aktning och <-> ǁ 2. oss och sig sjelf Georg Wilhelm Friedrich Hegel (1770–1831): German philosopher. Hegel och Humboldt ǁ Humboldt och Hegel Wilhelm von Humboldt (1767–1835), German philosopher and linguist. ej ǁ alldrig wåra ǁ ~ landsmän måste kämpa ǁ 1. kunna ǁ 2. måste winna Men […] skola ǁ 1. Men framför allt böra wi söka att <---> ǁ 2. Men framför allt böra wi söka att odla och bewara ǁ 3. Men framför allt böra wi söka att bearbet[a] ǁ 4. Men för att skall ǁ 5. Men om den fosterländska kulturens sak skall för […] sjelfva ǁ såsom nation nationella ǁ 1. nationella ǁ 2. egendomligt finska tillwaro […] nation ǁ 1. tillwaro ǁ 2. nationella tillwaro detta ǁ med korteligen hafva wi ǁ ~, såsom nämndt är, Hela wår […] ǁ Wi hafwa ännu gjort föga för fromma ǁ godo en finsk ǁ en egendomlig, en finsk det är […] ǁ en må ǁ k[an] det […] genius ǁ den finska anden redan hitintills ǁ hitintills �Universitaria                  Skulle emellertid ǁ Men skulle sträfvanden ǁ bemödanden blifwa ǁ äfwen ~ Fi. ”sitä kuusta kuuleminen, jonka juurella asunto”. wi enhwar ǁ wi det ǁ jag vandel ǁ lif wisa ǁ tala nog bräcklig ǁ mera svag för […] främmande ǁ ett för folket främmande språk Sedan […] planterat ǁ Då det Svenska folket planterade blef ǁ ~ äfwen utan […] nödvändighet ǁ 1. ~ i detta liksom allt annat erkänna en historisk nödvändighet ǁ 2. utan wi erkänna en ǁ 3. ~ fastmer häruti erkänna ~ kulturens ǁ bildningens kunna ǁ kunnat tillhörighet ǁ kast Om […] gång ǁ Om forntida qwäden – skall helt wisst förr eller sednare taga ut sin rätt och få gälla såsom en länk i menskliga kulturens utweckling. Skulle235 emellertid wåra sträfvanden236 i och för det Finska språket och den nationella kulturen blifwa237 för menskligheten främmande, så kunna wi dock trösta oss med det glädjande hopp, att de skola bära desto större frukt i wårt eget älskade fosterland. Skönt qväder den Finska sångmön: ”lyssna till den granens susning, wid hvars rot ditt bo är fästadt”238, och det är nog, om wi239 enhwar under wåra sträfwanden endast hafva fosterlandets behof för ögonen. Men att af de största behof, som i wårt land kan nämnas, är folkets, det240 egentliga Finska folkets behof af bildning och upplysning. Det hjelper ej att med fagra ord öfwerskyla bristerna i wår folkbildning, att skryta med det finska folkets fromma sinne och sedliga vandel241. Brottmålslisterna, den stigande pauperismen, fylleriet och otaliga andra fakta wisa242 tillfyllest, att denna religiös[h]et och sedlighet stå på en nog243 bräcklig grund. Och det kan ej annorlunda wara, så länge bildningens språk är för244 folket främmande. Sedan245 Svenskarne hade planterat korsets fana på Finlands jord, blef246 swenska språket hos oss bildningens språk. Wi hafwa ej rätt att knota deröfwer, utan247 böra fastmer deri liksom i allt annat erkänna en historisk nödvändighet, äfwen om wår skumma blick ej skulle förmå att inse grunden för denna nödvändighet. Hwad wi dock utan svårighet kunna inse, är att Finland i och genom det svenska språket först kommit i besittning af bildning och sedermera fortfarande warit fästadt wid den europeiska kulturens248 kedja. Och detta har för oss warit en lycka, som vi ej kunna249 skatta nog högt. Men genom det svenska språkets införande i landet har emellertid det sorgliga inträffat, att bildningen nära nog blifvit ett monopolium för de högre stånden, en tillhörighet250 för de svenska kolonisterna. Om251 162 �Three Lectures någon gång landets egna barn, ledda af en oemotståndlig kunskaps-tröst, önskat winna252 inträde i wåra bildnings-anstalter, så hafwa de253 blifvit tillbakawisade254 till plogen, emedan deras modersmål olyckligtwis war255 Finskan. Af256 sådan anledning hafva257 Finnarne warit tvungna att välja emellan endera af dessa tvenne wägar: att antingen bibehålla sin nationalitet och qvarstadna i råhet eller sträfva till bildning och blifwa Svenskar. Härwid bör258 wisserligen tagas i betraktande, att bildningens frukter ifrån de högre stånden i mera eller mindre mon äfwen framträngt till det finska folket. Men detta har ej warit nog för att fylla behofvet, ty det är i alla fall ganska ringa259, hvad260 folket lär sig ifrån predikostolen och domare-sätet. Men hvarigenom261 skall nu detta behof tillfredsställas262? Wi263 önskar att det måtte ske derigenom, att det finska språket264 odlas och blir ett bildningens språk i landet. Antingen skall detta inträffas, eller måste detta land265 med tiden komma att bebos af ett svenskt folk. Bildningen går sin266 bana fram; dess fordringar kunna ej tillbakawisas, på en eller annan wäg måste den nå sitt mål. Helt wisst skall bildningen267 slå allt djupare och djupare rötter äfven hos det Finska folket, men om dess eget språk ej tillfredsställer268 bildningens kraf, så skola Finnarne icke dröja att tillegna sig det Svenska språket. I sjelfwa verket har detta språk under seklernas lopp inkräktat ett allt större och större utrymme i landet. Till och med under de sednaste decennierna hafva269 dess eröfringar warit ganska betydande. Jag har förskaffat mig någon erfarenhet i detta ämne, och ehuru det icke [är] mig möjligt att med statistisk noggrannhet uppgifva förhållandet, så tror jag mig270 dock med säkerhet kunna yrka271, att en i samma progression fortgående inkräktning ifrån det svenska språkets 163  winna inträde ǁ inträda  de ǁ wanligen  tillbakawisade ǁ tillbakastötta och warit twungna att gripa  war ‖ warit  Af […] anledning ǁ 1. Sålun[da] ǁ 2. Och  hafva […] tvungna ǁ har det Finska folket endast haft en  bör […] betraktande ǁ kan wäl anmärkas  ringa ǁ 1. fall ǁ 2. rik  hvad ǁ som  hvarigenom ǁ huru  tillfredsställas ǁ fyllas  Wi […] derigenom ǁ 1. Utan tvifvel ǁ 2. Troligtvis derigenom  språket […] i landet. ǁ 1. språket odlas, blir bildningens språk och bär upp en litteratur, som är rikare än den närwarande, hvilken ǁ 2. = språket odlas, blir bildningens språk och bär upp en litteratur, rikare än den närwarande. Det gifwes wisserligen  land ǁ f[olk]  sin […] fram; ǁ fram sin gång, och  Helt […] bildningen ǁ 1. Många finna det sannolikt, att striden ǁ 2. Många finna det sannolikt, att den pågående striden emellan svenska och finska språkens ömsesidiga rättigheter skall slutas genom den förras seger, och ǁ 3. Många finna det sannolikt, att följakteligen svenskan skall blifva det b<-> ǁ 4. Många finna det sannolikt, att följakteligen svenskan fortfarande blifva bildningens språk i landet och efterhand ǁ 5. Kan icke bildningen  tillfredsställer ǁ lemnar  hafva […] warit ǁ äro dess eröfringar  mig dock ǁ 1. mig ǁ 2. dock mig  yrka ǁ angi[fva] �Universitaria  förr […] eftersträfwa ǁ förr tjenat ~ beherrskare, och wi eftersträfwa  arbeta […] bildning. ǁ 1. arbeta för kulturens framsteg i landet ǁ 2. arbeta för kulturens framsteg och förkofran i landet ǁ 3. arbeta för wår nationalitet och wårt språk, modersmål ǁ 4. arbeta för wåra fäders språk ǁ 5. stöta kulturens värf ǁ 6. arbeta för wår bildning, wår nationalitet och wårt språk ǁ 7. arbeta för den nationella bildningens förkofran i wårt land.  innefattar […] föremålet ǁ innefattar det heligaste och käraste föremålet  sträfwanden ǁ önskningar  detta […] svårligen ǁ denna önskan ej  kan lyckas ǁ kan blifva uppfylld med mindre än att  ej widmakthålla ǁ uppehålla  ej kunna ǁ kunna ej  långt ǁ fram  så ǁ uta[n]  Wi hafva […] ǁ 1. Så wäl för den lärda bildningen ǁ 2. Så wäl för den lärda forskningen ǁ 3. Så wäl för den lärda bildningen eller litteraturen, som folkets ǁ 4. Så wäl för den lärda bildningen eller litteraturen, som sjelfwa folkets upp[lysning] ǁ 5. Så wäl för den lärda bildningen eller litteraturen, som sjelfwa folkets bildning och upplysning utgör det sv ǁ 6. Så wäl för den lärda bildningen eller litteraturen, som sjelfwa folkets bildning och upplysning utgör finska språkets odlande och bewarande ett af de förnämsta grundvilkoren. Den Derpå beror äfven den maktpåliggande frågan, om wi skola fortfarande blifwa trogna, redliga Finnar sida icke rimligen kan sluta annorlunda, än genom Finskans fullkomliga förintelse. Wi äro wisserligen beredda för detta öde, men wi tro derpå numera icke så obetingadt och önska det icke så allmänt, såsom fallet skall hafva varit ännu för ett halft sekel tillbaka. Sedan wi kommit under Rysslands spira och svurit wår trohetsed åt dess mäktiga monarker, så hafva wåra svenska sympathier börjat svalna och wåra önskningar hafva fått en annan riktning. Lika trofast, som wi förr272 och tjenat Sverges, wilja wi framdeles tjena Rysslands beherrskare. Wi eftersträfwa numera icke den äran att blifva ett svenskt folk, utan finna wår ställning ganska lycklig, då wi under Rysslands beskydd få i lugn arbeta273 för wårt språk, wår nationalitet och wår bildning. Ordet bildning innefattar274 och måste naturligtvis innefatta det högsta föremålet för wåra sträfwanden275. Men wi hafwa sett, att detta276 sträfwande svårligen kan277 lyckas så framt wi ej278 widmakthålla, odla och bearbeta wårt älskade modersmål. Wi hafwa sett, att wi åtminstone såsom Finnar ej279 kunna skrida långt280 på bildningens bana, så281 framt det finska språket ej blir ett organ för wår bildning. Wi282 hafva äfven sett, att detta är ett af grundvilkoren så väl för den lärda bildningen, litteraturens förkofran, som i s[ynner]h[e]t för sjelfva folkets bildning283 och upplysning. Wi hafwa slutligen284 sett, att på det Finska språkets odlande och widmakthållande äfven beror den maktpåliggande285 frågan, om wi skola fortfarande förblifwa ”trogna, redliga Finnar”, eller offra286 upp wår nationalitet och förvandlas till ett svenskt folk. Men då dessa för fosterlandet så wigtiga frågor äro fästade wid det Finska språket, så kunna wi icke nog glädja287 oss öfver inrättandet af denna nya lärostol. Wi kunna288 hoppas, att härifrån komma att289 utgå och spridas290 de frön, som med tiden skola utveckla det finska språket till ett kulturens291 språk i landet. Jag tager för afgjordt att hvar och en, som beträder denna lärostol skall, genomträngd af en brinnande kärlek till sitt 164 �Three Lectures fosterland, söka att efter sin bästa förmåga främja det fosterländska språkets intressen. Men den enskildta kraften är ringa, och hwad den finska professionens representanter kunna uträtta, kommer ej att gälla mycket, så framt deras bemödanden ej med deltagande omfattas af den akademiska ungdomen. På Eder, M. H! och på de slägten, som efter Eder komma, beror det i wäsendtlig mon, om de frön, wi utså, skola bära någon292 frukt eller sina293 bort och spårlöst försvinna. Skall294 det Finska språket komma att äga någon framtid, så måste dess295 studium framför allt af ungdomen med omsorg bedrifwas wid landets lärowerk och i synnerhet wid bildningens296 högsäte. Hvem inser ej att det är embetsmännens297 bristande kännedom af modersmålet, som hitintills utgjort298 det största hindret för dess299 begagnande såsom bildningens språk, och300 när så förhåller sig, hwems sak är det wäl då, om icke Eder M. H! hvilka301 snart skolen inträda i samhällets tjenst, att undanrödja detta olyckliga hinder och med enthousiasm åtaga Eder302 det Finska språkets heliga sak. Wi lefwa just ej i enthusiasmernas tid, men så mycken enthusiasm måste wäl ändå303 finnas i den finska ynglingens bröst, att han hyser aktning för sina fäders språk och anser det för en helig pligt att lära sig detta språk. Examens-kontrollerna förbinder honom icke dertill, utan det beror helt och hållet på hans fria vilja och den kärlek, han hyser till sitt fosterland, huruwida han under304 sin studiitid305 wid universitetet will beflita sig om sitt modersmål, eller efter gammal, häfdwunnen slentrian lära sig alla306 verldens språk, utom sitt eget.307 Statuterna innehålla inga bestämningar för Finskans studium och allra minst ärnar jag i detta afseende göra några fordringar gällande, men jag hoppas ändå, att den goda saken skall sjelf mana godt för sig och tillwinna sig Eder kärlek. Det är endast till denna kärlek jag wädjar, och jag är öfvertygad308 165                 eller offra upp wår nationalitet och ty såsom jag i det föregående sökt ådagalägga, utgör det och, bildning och upplysning ǁ bildningen och upplysningen slutligen ǁ ~ äfwen maktpåliggande ǁ vigtiga offra upp ǁ up[poffra] glädja oss ǁ ~ och vara nog tacksamma för kunna ǁ skola komma att ǁ skola spridas ǁ ~ ut kring hela wida landet kulturens språk ǁ kultur-språk någon ǁ något sina ǁ sp[årlöst] Skall […] språket ǁ Om det Finska språket skall dess […] ungdomen ǁ det med deltagande omfattas af den akademiska ungdomen, bildningens högsäte ǁ wårt högsäte, ty embetsmännens ǁ de bli[fvande] utgjort […] ǁ 1. utgjort det wäsendtliga hindret för dess upphöjelse till bildningens språk. Men för att detta olyckliga hinder en gång skall må kunna häfwas, så åligger det ǁ 2. utgjort det wäsendtliga hindret för dess upphöjelse till bildningens språk. Men för att detta olyckliga hinder en gång må kunna häfwas, så måste ungdomens allvarliga sträfvanden framdeles gå ut på ǁ 3. utgjort det wäsendtliga hindret för dess upphöjelse till bildningens språk. Men för att detta olyckliga hinder en gång må kunna häfwas, så låtom oss då med ifver och enthousiasm omfatta det Finska språkets heliga sak ǁ 4. utgjort det förna [= förnämsta] �Universitaria  dess ǁ modersmålets  och […] förhåller sig ǁ och det så förhåller sig, hvilket knapt torde kunna bestridas  hvilka ǁ som  Eder ǁ sig  ändå ǁ ännu  under […] beflita sig ǁ kommer att taga  studii-tid wid universitetet ǁ studii-tid  alla ǁ hela  eget. […] några ǁ 1. eget modersmål. Åtminstone ärnar jag icke taga min tillflykt ǁ 2. eget modersmål. Åtminstone ärnar jag i detta afseende icke göra några  öfvertygad ǁ nästan ~  tror ǁ jag ~  Klinge 1989b: 418–420.  HYKA KA University Senate renovated minutes ([later: Senate] 29 March, 7 May, 21 Dec. 1851 etc. derom, att mina förhoppningar om den akademiska ungdomens warma håg för det fosterländska språket icke skola förwandlas till en illusion. I denna fasta öfwertygelse griper jag an mitt verk med godt mod och tror309 ej, att den dag skall komma, då jag ångrar att hafwa hyst ett obegränsadt förtroende till Finlands ungdom och beslutit att offra mina krafter i och för dess intressen. 166 �Addresses at the University Senate  2 [Addresses at the University Senate] There were 20 ordinary professors, a few extraordinary professors, and 19 adjuncts at the Imperial Alexander University in Castrén’s time. Of these, the ordinary professors had seats at the University Senate (Consistorium academicum) which was the most important governing organ at the university.310 M.A. Castrén was present for the first time at a meeting of the University Senate on 7 May 1851 and for the last time on 20 December of the same year. During the whole winter of 1852 he could not attend due to illness. Already before he was appointed professor, the University Senate had decided to apply for funds for his salary from the Governor of the Province of Uusimaa (Nyland).311 In July 1851 the decision of Emperor Nicholas I312 was sent to the university that he had not accepted the application of the university to found scholarships for young men studying Finnish language on the grounds that other measurements for promoting the study of Finnish had been taken. The application had been sent to the Emperor already in 1847, but it was not decided until 1851.313 Despite its small size, the Senate was politically divided into several factions. Castrén belonged to the Finnish-minded and liberal group of professors, which is attested to by his addresses at the meetings. Because the professors voted in order of their seniority, Castrén, as the youngest in office, was always the first to vote. In the University Senate, Castrén expressed his stand on some questions, especially those concerning the economic situation of scholarship-holders and other researchers. The university gave out two types of scholarships for study trips abroad. In June 1851, it was discussed whether Docents Edvard Grönblad314 and Wilhelm Lagus315 should be granted an extension of their scholarships. Grönblad had already been funded for two full periods but Lagus was only funded for one period. Lagus’s scholarship was renewed, but the one held by Grönblad was given to Docent Fredrik Berndtson.316 The scholarship was given to Lagus on the condition that he would spend two years conducting field research in Russia. In autumn 1851 he was indeed in southern Russia, but he had applied for permission to travel to Greece for two years. The deputy chancellor of the university, Major General Johan 167     Nicholas I (1796–1855) was Emperor of Russia and Grand Duke of Finland in 1825–1855. Nenonen – Teerijoki 1998: 351. HYKA Senate 30 July 1851 §5. About the different stages preceding establishing the chair in Finnish, see Korhonen 1986: 61–63 Jakob Edvard August Grönblad (1814–1864) was a docent of history and clerk at the university library. He is remembered especially as publisher of medieval documents. Helsingin yliopiston opettaja- ja virkamiesmatrikkeli 1640–1917: http:// www.helsinki.fi/keskusarkisto/ virkamiehet_2/A-G.pdf; Ylioppilasmatrikkeli 1640–1852: http:// www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=U1070. Jakob Johan Wilhelm Lagus (1821–1909) was to become the Professor of Oriental Literature, later that of Greek literature and the rector of the University in Helsinki. Both his father Wilhelm Gabriel Lagus (1786–1859) and uncle Anders Johan Lagus (1775–1831) served as professors and rectors of the university before him. Also noteworthy is that his cousin Lovisa Natalia Tengström (1830–1881), granddaughter of Archbishop Jacob Tengström (1755–1832), was married to M.A. Castrén. Lagus’s and Natalia Tengström’s mothers were sisters. Väisänen 1998; Väisänen 2005; Klinge 2007/2012; Klinge 2005; Luukkanen 1999. HYKA Senate 13 June 1851 §17. Fredrik Berndtson (1820– 1881): writer, journalist, Undersecretary of State. Landgrén 2002/2009. �Universitaria           Johan Mauritz Nordenstam (1802–1882) had made a military career in Russia and thereafter he held several important posts in Finland, most simultaneously. One of them was the deputy chancellor of the university in 1847–1855, and he is remembered especially for the strict discipline he maintained at the university which caused an act of protest in 1851. Later he became the vice chairman of the Economics Department of the Finnish Senate. Savolainen 2006. Alexander II: Emperor of Russia and Grand Duke of Finland. Nenonen – Teerijoki 1998: 23– 24. HYKA Senate 6 Sept. 1851 §13. HYKA Senate 1 Nov. 1851 §4, 5 Nov. 1851 §6. The manuscript KK Coll. 539.26.16 (Varia 1.16) p. 123–125 consists of slightly over two pages of size ca. 23 x 37 cm. obilligare ǁ orimligare föredraga ǁ upptaga att […] understöden ǁ 1. som det wore ǁ 2. att litterära understöd hvilka ǁ som att ǁ <-> Mauritz Nordenstam317, supported his application, and the chancellor, tsarevich Alexander (later Emperor Alexander II)318 accepted it.319 In November 1851, the University Senate discussed once again the issue that Lagus had not studied in Russia for two years, as the conditions of his scholarship had demanded, but because he was considered to be doing a promising work, an exception was unanimously granted.320 For the deliberation of the Lagus case, Castrén wrote the following address (votum), which he apparently did not need to use, given that it is not included in the minutes. Med321 afseende å de mindre litterära understödens bortgifvande innehålla universitetets stadganden bland annat den bestämning, att nämnda understöd böra, såsom orden lyda: ”tilldelas för vid universitetet sig uppehållande vetenskapsidkare.” Fattas detta stadgande i dess bokstafliga mening, så leder det onekligen till de allra orimligaste konseqvenser. Ingen ting äro wäl obilligare322, än att en ung man, som för en tid lemnar universitetet för sin wetenskapliga förkofran, skall i och med detsamma dömas förlustig sin rätt till ett litterärt understöd. I alla tider hafva resor till utlandet ansetts såsom det förnämsta bildnings-medel för litteratören; huru skulle wäl då universitet i sina lagar kunna föredraga323 ett för deras sanna väl så menligt stadgande, att324 de litterära understöden ej få bortgifvas åt sådana vetenskapsidkare, hvilka325 begifva sig till annan ort, der de bättre än vid landets eget universitet äro i tillfälle att befrämja sin vetenskapliga utveckling. Detta wore ju att principmässigt hämma vetenskapens framskridande wid wårt universitet, att afsigtligt understöda okunnigheten och slentrianen. Min känsla uppreser wid sjelfwa tanken derpå, att326 D[octo]r Wilhelm Lagus, som hitintills warit åtnjutande af ett mindre litterärt understöd och enligt lag wore berättigad att ännu framdeles bibehålla detsamma, 168 �Addresses at the University Senate endast på den grund skulle blifwa sitt understöd beröfwad, att han icke327 stadnat qvar wid vårt universitet, för att antingen korrigera latinska chrior328 eller också göra ingen ting, utan329, ledd af ett allwarligt intresse för vetenskapen, dragit till främmande land, för att under mångfaldiga mödor och försakelser förskaffa sig kunskaper330, genom hvilka han i framtiden kan bereda331 gagn åt wetenskapen och heder åt wårt universitet. Ledd af mitt samvetes maning nödgas jag i detta332 fall lemna lagens bokstaf å sido och taga dess anda till mitt enda rättesnöre. Denna kan icke wara någon annan, än att wetenskapliga resor böra af universitet befrämjas333. Men under förutsättning att 250 Rub[el] Silf[ver] utgöra ett för sådant ändamål alltför otillräckligt anslag, har det blifvit stadgadt, att ett334 sådant understöd tilldelas335 åt vetenskaps-idkare, hvilka uppehålla sig wid universitetet. Man har ej kommit att taga den omständigheten i betraktande, att en wetenskapsidkare kunde wara bugad att med ett så obetydligt understöd företaga sig en utrikes resa, och lagbestämningen har i anledning deraf blifvit haltande. När således § 1336 i reglementet stadgar: ”De ett Tusende Rubel Silfver, som uti den för Kejserliga Alexanders-Universitetet under den 28 November (10 December) 1828 Allernådigst utfärdade Stat, till understöd för unga Litteratörer under deras Studii-tid vid Universitetet och resor i vetenskapligt afseende finnas anslagne, skola sålunda fördelas, att hälften deraf eller 500 Rubel komma att bilda en Fond, hvaraf understöd för wid Universitetet sig uppehållande vetenskapsidkare tilldelas bör”, så anser jag detta stadgande böra sålunda337 förklaras338 att innehafvarena af det större understödet ovilkorligen äro förpligtade att resa, då åter besittningen af de mindre understöden ej medför denna förpligtelse. Skulle likwäl339 någon sjelfmant vilja underkasta 169  icke […] unviersitet ǁ begifwit sig till främmande länder  chrior ǁ skrifter  utan ǁ ell[er]  kunskaper, […] hvilka ǁ ett wetande, hvarigenom  bereda […] wetenskapen ǁ 1. blifwa sitt land ǁ 2. blifwa sitt un[iversitet] ǁ 3. blifwa sitt land, sitt universitet gagn[elig]  detta fall ǁ denna fråga  befrämjas ǁ ~ , och af sådan anledning  ett […] ǁ man  tilldelas ǁ kan åtnjutas af  § 1 ǁ den  sålunda ǁ helt enkelt ~  förklaras ǁ 1. <----> ǁ 2. tolkas  likwäl ǁ dock �Universitaria               en sådan ǁ denna förbindelser ǁ pligter bokstaf ǁ för[eskrift] i ǁ ej derwid ǁ derstädes Det ǁ Jag Johan Vilhelm Snellman (1806– 1881) was philosopher, theorist of society, senator, and one of the most influential ideological developers of the Finnish nationalist movement in Finland. Klinge 1997/2015. Castrén means Fredrik Hertzberg (1808–1865), Docent of Greek Literature at the university in 1837–1842, later teacher and rector in Turku, and finally vicar in Loimaa. Ylioppilasmatrikkeli 1640–1852: http:// www.helsinki.fi/ylioppilasmatrik keli/hen ki lo.php?id=14389 ; Helsingin yliopiston opettaja- ja virkamiesmatrikkeli 1640–1917: http://www.helsinki.fi/keskusarkisto/virkamiehet_2/H-O.pdf. Dr ǁ åt ~ det ǁ sitt William Nylander (1822–1899) was Doctor of Medicine and Professor of Botany at the university in Helsinki, and an internationally renowned researcher of lichens. After retiring, he lived the rest of his life in Paris where he continued his scientific work. Vitikainen 2000. HYKA Senate 1 Nov. 1851 §5. The original manuscript by Castrén’s hand has not been preserved. The Chair of Aesthetics was founded in Helsinki in 1852 after a discussion of 16 years. Varpio 1990: 37–40. sig en340 sådan förpligtelse och ikläda sig större förbindelser341 än lagens bokstaf342 föreskrifwer, så kan detta så mycket mindre vara honom förmenadt, som han enligt reglementet i343 och för detta understöd ej har några åligganden att uppfylla wid universitet och följakteligen intet skäl förefinnas, hvarföre han borde wara derwid344 närwarande. Det345 är mig icke obekant, att ifrågawarande lagbestämning någon gång förrut blifvit efter bokstafwen tolkad, men jag tror ej att denna tolkning ländt universitetet till heder och gagn, åtminstone icke i det fall, då det litterära understödet fråntogs Snellman346 och tilldelades Hertsberg347. För att ett analogt fall nu ej måtte komma att äga rum, tillerkänner jag utan all tvekan D[octo]r348 Lagus rättigheten att fortfarande bibehålla det349 understöd, han hitintills åtnjutit. M.A. Castrén. In early November 1851, the University Senate discussed travel grants for young “litterateurs”. There were three applicants: Docent of History Edvard Grönblad, Docent of Aesthetics Fredrik Berndtson, and Doctor of Medicine and Surgery William Nylander350. Castrén said351: Det352 är så sällan man hos oss är i tillfälle att understödja snillet och talangen, att jag, då ett sådant tillfälle nu erbjuder sig, ej kan underlåta att tilldela det ledigvarande understödet åt Doctor Berndtson, hvilken obestridligt är nu i vårt land ganska sällsynt talang. Det är väl möjligt, att en och annan anser honom höra till antalet af dessa 170 �Addresses at the University Senate poetiserande dilettanter, som förvärfvat sig den i våra dagar nog allmänna färdighet, att med en vacker och klangfull vers omhölja medelmåttiga tanken. För min del vågar jag likväl tilltro Doctor Berndtson förmågan att för vetenskap och konst uträtta något betydande, så framt han får tillfälle att utveckla sina djupa anlag, hvartill ty värr våra förhållanden äro föga egnade. Berndtsons hufvudsak är ett vetenskapligt studium af konsten, men hvilka konststudier kunna väl bedrifvas i våra museer, på våra gallerier? Det kan ej gifvas mera än en röst derom, att en konstkännare, en esthetiker hos oss omöjligen kan utbilda sig. Emellertid måste hvarje bildningens vän nitälska för den hitintills så vanlottade konstens framsteg i landet. I främsta rummet bör denna pligt åligga Universitetet, ty dess ändamål är att vaka för bildning i ordets vidsträcktaste bemärkelse, och det behöfver väl i denna krets icke sägas, att konsten är en mägtig höfstång för bildningen, att bildning och humanitet i sjelfva verket ej slagit några djupare rötter hos det folk, för hvilket konstens skapelser äro okända. Inseende det stora inflytande, som konstens studium öfvar på bildningen, har Consistorium redan långt före detta förslagit inrättandet af en profession i esthetiken vid Universitetet353, och då det är mera än sannolikt, att en så vigtig och välgörande inrättning äfven skall komma i verkställighet, så tillhör det Consistorium att äfven vaka deröfver, att unga män ej skall sakna skickliga ledare och lärare i denna vetenskap. Berndtson är såväl genom sina anlag, som sina föregående studier kallad att verka på detta fält, och jag skulle anse mig handla emot pligt och öfvertygelse i fall jag ej tillerkände honom det ifrågavarande understödet framför hans medsökare. Äfven deras förtjenster är jag den första att rättvist erkänna. De 171  Georg August Wallin (1811– 1852) was a researcher of Arabic language and literature and Professor of Oriental Literature. His works have been published as a new critical edition in 2010–2012. Öhrnberg 1998; Öhrnberg 2009.  Nils Abraham Gyldén (1805– 1888) was Professor of Greek Literature. He is, however, remembered for his attempts to make ancient art widely known in Finland rather than his purely academic achievements. He also spread popular knowledge of and interest in art in Finland. Riikonen 2000.  Evert Julius Bonsdorff (1810– 1898) was Professor of Anatomy and Physiology and was among the founders of scientific anatomy in Finland. He had studied under Anders Retzius in Stockholm, which must be noted here because of Retzius’s activity in developing craniometry. In questions of language, Bonsdorff was known as a representative of moderate thinking (redundant). Leikola 2001a.  Johan Gabriel Geitlin (1804– 1871) was, at the time, Professor of Exegetics of the Bible, but had previously been Professor of Oriental Literature. He studied Oriental literature in St Petersburg and had established wide contacts in Russia during his studies. He brought comparative linguistics to Finland and published the first numismatic study in the country while he was the director of the Coin and Medal Cabinet of the university. He also published �Universitaria         a comparative study of Finnish and Turkish. Lastly, he belonged to the Bible Translation Committee while a new Finnish translation of the Bible was being prepared. Väisänen 2000/2008. Wilhelm Gabriel Lagus (1786– 1859) was Professor of General Law (later changed to Civil Law) and Roman Justice, but he is remembered today mainly as a historian. He was also the rector of the university in 1845–1848. Väisänen 2005. HYKA Senate 5 Nov. 1851 §5. Grants of the funds were left to the university by Anna Charlotta Hedenberg, the widow of Minister State Secretary, Chancellor, and Count Robert Henrik Rehbinder (1777–1841). Grotenfelt 1915: 1669; see also Tyynilä 1997; Korhonen 1986: 43. HYKA Senate 15 Dec. 1851 §8. Carl Vitalis Hammarin (1822– 1853) was a mathematician, later Docent of Pure Mathematics. Ylioppilasmatrikkeli 1640–1852: http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=16006. Alexis Theodor Clasen (1827– 1855) was later Docent of Newer Literature and a secondary school teacher of history. Ylioppilasmatrikkeli 1640–1852: http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=16133. Lorenz Leonard Lindelöf (1827– 1908) was originally an astronomer but made an internationally renowned career as a mathematician, and later served as Professor of Mathematics, rector of the university and Director General of the Office for Educational Affairs. Lehto 2000/2015. Henrik August Reinholm (1819– 1883) was later a vicar and is best hafva speciminerat som flitiga vetenskapsidkare och grundliga forskare, men något sådant verk, som skulle vittna om snille, hafva de åtminstone hitintills icke presterat. Deras inlemnade reseplaner lofva rika frukter inom enskildta vetenskapsgrenar, men det är dock hufuvdsakligen blott de lärda, som dessa frukter skola komma tillgodo. Berndtson deremot vill icke blott afse de lärdas behof, utan äfven hela det finska folkets bildningskraf, och jag är förvissad derom att hans rika anda, om den får utbilda sig under gynsamma förhållanden och ej nedtryckas af hvardagslifvets qvalmiga bekymmer, skall förmå i fosterlandet väcka kärlek och håg för konstens mångfaldiga skapelser. Det är således icke blott i Universitetets, utan hela fosterlandets intresse, som jag tilldömer Berndtson rese-understödet. Professors Georg August Wallin354, Nils Abraham Gyldén355, and Evert Julius Bonsdorff356 agreed with Castrén. Because all members were not present, the question was set aside. When it was decided in the next meeting, Berndtson got six votes, Grönblad eight, and Nylander nine. Professors Johan Gabriel Geitlin357 and Wilhelm Gabriel Lagus358 also took Castrén’s side.359 One commonality among all other supporters of Berndtson, with the exception of Bonsdorff, was that they were humanists, and Gyldén and Geitlin in particular had a strong interest in spreading information about research and its achievements to the large, non-academic public. There was still one decision of scholarship to be made during the autumn term of 1851: the recipient of the Rehbinder Scholarship360 was elected in December.361 There were four applicants: Carl Vitalis Hammarin362, MA, Theodor Clasen363, MA, Lorenz Leonard Lindelöf364, MA, assistant of the astronomical observatory, and Henrik August Reinholm365, MA, assistant at the University Library. The whole text of M.A. Castrén’s address has not been preserved, but it has been related in the minutes: 172 �Addresses at the University Senate “Professor Castrén, med afseende derå att ifrågavarande Stipendium, enligt Rehbinderska Stipendii Författningen, företrädesvis borde tilldelas sådana personer, som vore sinnade att framdeles fästa sig, såsom Lärare, vid Universitetet, ansåg Magisterne Clasen och Hammarin framför de öfriga böra komma i fråga, emedan dessa längsta tiden fullföljt en sådan afsigt, samt derföre redan speciminerat; Och af desse på hvilkas vetenskapliga framsteg man för öfrigt kunde bygga lika goda förhoppningar, Magister Hammarin redan någon tid innehaft ett betydligt understöd, nemligen det Hedmanska366, så fordrade billigheten att Professoren nu tillade Magister Clasen det Rehbinderska Stipendium.” Clasen got five votes, but only three names are mentioned in the minutes supporting him: Castrén, Adolf Moberg367, and Adolf Edvard Arppe368. Lindelöf was victorious and got the scholarship with thirteen votes. It is difficult to say why only these three professors voted for Clasen, because there is hardly anything in common among them. The most important and far-reaching issue in the University Senate in the autumn of 1851 was the discussion on the new statutes of the university. The project was led by Vice Chancellor Nordenstam and its aim was both to strengthen control over students after the revolutionary events in Europe in 1848 and to reorganize academic studies and grades. In addition, it was meant to modernize the academic system, bringing it up to date with the development of Finnish society, and make the Finnish system closer to the Russian one. As a result, both a regular entrance exam and an academic grade of Master of Arts (philosophiae candidatus) were established with certain requirements. One of the most far-reaching reforms was that the Faculty of Arts (Philosophy) ceased to be the “lower” faculty but started to represent “real” scholarly research, while the three other traditional faculties (theology, jurisprudence, and medicine) were reformed increasingly in the direction of becoming schools for aspiring officials. It was also divided into two separate faculties: those of arts and sciences. The new statutes came into force the next year and brought several changes. The student nations were abolished and replaced with special student faculties.369 173 remembered as collector of Karelian and Ingrian folklore. He collected folk poetry and other folklore together with David Emmanuel Daniel Europaeus (1820– 1884) in the late 1840s, but also collected information concerning archaeological remains and several other types of objects. Rausmaa 2001/2006.  The Hedman Scholarship was founded by the widow of Vicar Claudius Hedman (1680–1765). Hedman was a Swedish-born vicar who was known for his lively interest towards Finnish language. He also collected materials for a Finnish dictionary. Hedman, Claudius (Tietosanakirja III).  Adolf Moberg (1813–1895) was Professor of Physics. His background was exceptional in that his father was a shoemaker and a tenant farmer, and he thus came to academia from outside the upper classes of the society. Helsingin yliopiston opettajaja virkamiesmatrikkeli 1640–1917: http://www.helsinki.fi/keskusarkisto/virkamiehet_2/H-O.pdf. Ylioppilasmatrikkeli 1640–1852: http:// www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=14605.  Adolf Edvard Arppe (1818–1894) was Professor of Chemistry, later also rector of the university, and held after his academic career several administrative offices, among them that of Director General of the Office for Printing Affairs, i.e. the main censor of printed material in Finland. In his youth he espoused political liberalism but gradually became conservative. It was largely Arppe’s achievement that a special institution building for �Universitaria             chemistry and mineralogy, including also rooms for the historical and ethnographic museum of the university, was built in 1869. Arppe’s sister was married to Carl Gustaf von Essen (1815–1895) whose brother had married J.V. Snellman’s sister. Savolainen – Pyykkö 2001. Klinge 1989a: 210–215; 1989c: 333–335. HYKA Senate 15–25 Sept. 1851. A chair in pedagogy had first been proposed 25 years earlier. Hausen 1968: 41; Iisalo 1979: 33– 34. Iisalo 1979: 53. The manuscript KK Coll. 539.26.16 (Varia 1.16) p. 111–114 consists of over three pages, size 18.5 x 23 cm. ett […] behof ǁ behofwet vetenskapsgrenar ǁ vetenskaper det […] framtid ǁ 1. de jemte äga en praktisk sida och kunna i n[å]g[o]n mon i sin mon på ett bidraga till upphjelpandet så wäl af bergshandteringen som åkerbruket och andra näringsgrenar i landet ǁ 2. det är min öfvertygelse, att det är geologien forbel Emellertid […] ǁ 1. Ur en praktisk synpunkt äger den dock en ganska stor betydelse, ty den sammanhänger med frågan den vigtiga frågan om undervisningen, folkbildningen ǁ 2. Men å andra sidan ǁ 2. Icke dess mindre synes det mig vara pligt ǁ heligaste ~ Between the lines near the end of this word Castrén has written without clear localization ej <lemna> fr and stricken it off again. erbjudes ǁ ~ oss The proceedings began on 15 September and continued every workday until 25 September. Critical discussion and debate about proposed changes started on 19 September and ended also on 25 September.370 The discussion was not documented in the minutes, but Castrén’s manuscript archive in the National Library of Finland contains manuscripts of two addresses (vota) that apparently belong to this process. One of them deals with the proposed chairs in geology, mineralogy, and pedagogy; the chairs in geology and pedagogy were indeed founded in 1852.371 A seminary or training college for elementary school teachers was founded in 1863, not in Helsinki and under the Helsinki university, but in Jyväskylä as an independent non-academic institution with a two-year curriculum.372 Den373 föreslagna professionen i geologin och mineralogin anser jag wara, om icke just af ett374 praktiskt behof påkallad i wårt land, likwäl ganska tidsenlig, och jag tillstyrker så mycket mera inrättandet af en lärostol för dessa vetenskapsgrenar375, som det376 är min öfvertygelse, att geologien såsom wetenskap kommer att spela betydande rol bland vetenskap[erna], då deremot pedagogiken såsom en theoretisk disciplin betraktad ej torde kunna räkna på n[å]g[o]n framtid. Emellertid377 anser jag Konsistorii pligt378 att wid detta tillfälle, måhända det enda, som på decennier379 erbjudes380, söka i381 sin mon bidraga till upphjelpandet af den hos382 oss i så hög grad åsidosatta pedagogin eller skolundervisningen. På383 denna underwisning beror i wäsendtlig mon icke blott framgången af studierna wid universitetet och wetenskapens förkofran i landet, utan äfven384 det egentliga finska folkets385 intellectuella och moraliska bildning. Erkännandet386 af Skollärarnes stora betydelse i samhället har i andra 174 �Addresses at the University Senate länder föranledt inrättandet af instituter387, hvarest de ordentligen bildas för sitt wigtiga388 kall, medan389 hos oss hvar och en, som författat390 eller låtit författa några latinska theser, anses värdig att bewaka det uppwäxande slägtets högsta intressen. Enligt min öfwertygelse bör Kons[istorium] Akad[emikum], åtminstone för sin egen heders skull, yrka på en ändring i detta allmänt och med skäl öfverklagade förhållande391. Allraminst bör Kons[istorium] låta komma sig till last den förebråelsen att utan anförande af wigtiga motiver upphäfwa Komitens förslag angående inrättandet af en pedagogieprofession. Det wid Kons[istorii] sednaste sammanträde anförda skäl att en pedagogie-profession i och för sig ej är tillfyllest för de blifvande skollärarnes bildning, äger wisserligen sin giltiga grund, men äfven392 Komiten har ej förbisett detsamma393, utan twertom hafwa åtminstone några bland dess medlemmar yrkat394 på och äfven uppsatt ett förslag till395 inrättande af ett pedagogiskt Sem[in]arium i H[elsing]fors stad, der den blifvande professoren wore i tillfälle att praktiskt handleda de studerande, hvilka ärna egna sig åt skollärare-yrket. Detta förslags öde är mig obekant, men man bör hoppas att en396 så nyttig och välgörande inrättning ej länge kan uteblifva. Dertill erfordras397 enligt det af wid Komiten behandlade398 förslaget intet widare, än regeringens tillstånd om förenandet af en gymnasii-inrättning med den i staden redan förut befintliga elementar-skolan samt en anslags[-]summa för tre wid nämnda gymnasium tjenstgörande lärare. De öfriga lärare[-] tjensterna skulle enligt förslaget bestridas under Pedagogie-professorens ledning af sådana unga män, hvilka wid universitetet utbilda 175  i […] bidraga ǁ upphjelpa den  hos […] skolundervisningen. ǁ i så hög grad åsidosatta skolundervisningen i wårt land. Castrén has marked an X here as a sign of an addition but the only added chapter on the page is the sequence det är min öfvertygelse […] folkbildning.  På denna […] ǁ 1. Det är i sanning ett ganska märkwärdigt förhållande, att ett stort misskännande af ǁ 2. På underwis[ningen]  äfven […] finska ǁ hela det finska  By this Castrén means Finnishspeaking lower-class people.  Erkännandet ǁ Insigten  instituter ǁ seminarier  wigtiga ǁ höga  medan ǁ men  författat […] några ǁ författat några  förhållande ǁ ~ och åtminstone  äfven ǁ också  detsamma ǁ den  yrkat ǁ ingifvit  till inrättande ǁ om inrättandet  en så nyttig ǁ ett så nyttigt  erfordras ǁ erfordrar  behandlade ǁ inlemnade �Universitaria  There had been special committees planning the reorganization of elementary school education in Finland in 1826 and 1835, and the committee Castrén refers to was working in 1851. The committee, called “a committee for promoting the religious education of people”, was primarily a tool to protect Finnish common people from revolutionary and other liberal ideas spreading in Europe. The same committee also had to find ways to keep order in the Grand Duchy and organize poverty relief. The planned schools were meant only to teach reading and elements of Christianity. The committee proposal was ready in 1853. Halila 1949: 190–198.  faller ǁ 1. faller ǁ 2. är förf  den händelse ǁ det fall  om ǁ så väl om  af ett ǁ ett af  skollärare-Seminarium ǁ Seminarium för skollärare  Klinge 1989b: 418.  The manuscript KK Coll. 539.26.16 (Varia 1.16) p. 115–122 consists of approximately six and a half pages, sized 18.5 x 23 cm.  hos oss ǁ vid wårt universitet sig i och för skollärare-yrket. Jag förmodar att detta förslag ytterligare kommer att behandlas wid den nuvarande skolkommitén399, men det faller400 af sig sjelft, att förslaget åtminstone i den401 händelse måste förfalla, om ingen pedagogie-profession kommer att wid universitetet inrättas. Jag hemställer med anledning häraf till Kons[istorii] bepröfvande, huruwida det ej wore anledning att wi uti wårt blifwande betänkande till Kansler skulle i underdånighet anhålla om402 inrättandet af en profession i pedagogiken samt af403 ett under universitetets uppsigt befinteligt skollärare-Seminarium404. In another opinion on the statutes, Castrén made a case for adjunct offices; maintaining the existing ones and founding new ones. In the end, however, the offices were closed due to the fact that the Faculty of Arts was no longer expected to give elementary education to the students. They were reopened from the 1880s onwards.405 I406 alla tider har man hos407 oss klagat öfwer svårigheten att på ett wärdigt sätt fylla de ledigblifna professorsplatserna, och huru mycket i detta afseende äfven blifvit stadgadt och förordnadt, så ljuder denna klagan allt ännu högljudt öfwer hela wårt land. Det synes ej hjelpa att genom reglementer söka framdrifwa wetenskapens intressen, men det är i alla fall wigtigt att åtminstone de materiella wilkoren för erhållande af akademiska lärare genom reglementen i möjligaste motto undanrödjas. Detta har enligt min åsigt den akademiska lagkommiten 176 �Addresses at the University Senate ingalunda408 åstadkommit, då den utfärdat409 ett stadgande, hvarigenom de så kallade adjunkturerna skulle komma att för framtiden indragas. Alla tiders erfarenhet lemnar410 wid wårt universitet ett wittnesmål derom, att universitet wid lediga professioners besättande ej kan räkna på några yttre resurser, utan måste ur sitt eget sköte kora411 ut de män, som skola hos oss bewaka wetenskapers högsta intressen. Det är åtminstone under ännu gällande förhållanden för oss omöjligt att ifrån lägre underwisningsanstalter eller ifrån embetsverken [söka] wärdiga representanter för vetenskapen; och ännu mindre kunna wi hoppas, att utmärk[t]are412 wetenskapsmän från främmande länder skulle nedsätta sig bland wåra drifvor för att förkunna ljusets evangelium. Det återstår således ingen ting annat än att Alexanders-universitetet inom sin korporation fostrar413 och bildar de blifvande professorerna. Men på hvad sätt skall en med utmärktare anlag begåfvad ung man, som har många andra mera lockande banor öppna för sig i lifwet, kunna förmås att qvarstadna vid universitetet, för att år ut och år in wänta på någon ledigblifvande professorstjenst och måhända gråna under denna väntan? Naturligtwis måste universitetet kunna erbjuda honom sådana förmåner, att han i likhet med hvarje annan samhällsmedlem, om redligt arbetar, åtminstone kan hafva sin dagliga bergning betryggad. Sörjer icke universitetet för sina alumners materiella subsistens, så blir det en oundwiklig följd, att alla utmärktare talanger lemna universitetet och draga sig414 till andra sferer af det medborgerliga lifvet, der de lättare och snarare finna415 sin nödtorftiga utkomst. Det är hufvudsakligen för att betrygga universitetet för wådan att antingen blifwa helt och 177         ingalunda ǁ icke utfärdat ǁ stadgat lemnar ǁ bär kora ut ǁ wälja utmärk[t]are ǁ ifrån fostrar ǁ bildar sig ǁ till finna ǁ er �Universitaria            nödställd ǁ på så ǁ wi[d] fått […] sig ǁ fått sig än ǁ att pension ǁ dem manna-ålder ǁ manna-år fortfara ǁ till univer[sitetet] skall medföra ǁ skola lemna Denna ǁ På denna åt ǁ på känbar ǁ ~ , i det åtskilliga adjunkturer under en lång följd af år varit obesatta  tjenstens åligganden ǁ tjensteåliggande<na>  Så ǁ Den  kan ǁ lätt ~ hållet nödställd416 på professorer eller endast försedd med för detta ändamål olämpliga personligheter, som adjunkturerna blifvit så417 väl vid wårt som många andra universiteter inrättade. Dock synes wid inrättandet af dessa tjenster det fel blifvit hos oss begånget, att deras föreståndare fått418 få eller snart sagdt inga tjensteåligganden sig föreskrifna. Häraf har följden warit den, att många adjunkter i egenskap af universitets medlemmar föga mera uträttat, än419 att de fyra gånger om året uppburit den pension420, som vanligen blifvit dem tildelad i deras bästa manna-ålder421. Det är med största skäl, som den akademiska komittén sökt winna en ändring i detta olyckliga förhållande, som ty wärr redan alltför länge fått fortfara422. Men kan man hoppas, att inrättandet af de litterära understöden skall423 medföra ett för universitetet fördelaktigare resultat? Denna424 fråga måste wäl en och hvar, som äger den ringaste bekantskap med våra akademiska förhållanden, besvara med ett obetingadt nej. Erfarenheten har visat, att med de wida förmånligare vilkor, som universitetets hitintills gällande stadganden erbjuda åt425 yngre wetenskapsidkare, bristen på dem ändock warit ganska känbar426. Det är ett ganska anmärkningswärdt förhållande, att åtskilliga adjunkturer ofta under en lång följd af år varit obesatta, ehuru man wisserligen skulle anse, att dessa embeten i förhållande till tjenstens427 åligganden äro ganska förmånliga. Så428 förmånliga äro de dock ej, att deras innehafware skulle blott genom dem se sig i stånd att fylla sina mest nödvändiga behof. Sannt är wäl det att en adjunkt, såsom icke synnerligen graverad af sin tjenst, kan429 ersätta det bristande genom annan slags verksamhet; men i detta fall löper han dock alltid [i] fara att ej kunna med tillräcklig energi omfatta de wetenskapliga intressen. Erfarenheten wittnar också, 178 �Addresses at the University Senate att detta hörer till den vanliga ordningen, och derföre fruktar en hwar att beträda en bana, der han så430 lätt kan blifva antingen en odugling för sitt egentliga kall eller en proletär i wetenskapens tjenst. Men äro de nuwarande adjunktslönerna alltför knapt tilltagna och föga lockande, huru mycket mera skall detta ej vara förhållandet med de af kommittén föreslagna understöden för yngre litteratörer? De kunna wäl i bästa fall motsvara Adjunktslönerna, men med afseende å den ringa anslags[-]summan, som för detta ändamål enligt förslaget kan disponeras, är det högst sannolikt, att de i allmänhet komma431 blifva wida mindre, aldenstund hvarje om sin vetenskap nitälskande Professor måste söka att få en yngre medlem för denna432 engagerad. Då433 härtill ännu kommer, att de litterära understöden efter några års förlopp kunna enligt434 Konsistorii godtfinnande innehafvarena [blifva] fråntagen, så är det i sanning svårt att inse, huru universitetet genom den föreslagna ringa och godtyckliga aflöningen skall få några utmärkta yngre lärare derwid435 fästade. Att deras löner icke böra förminskas, utan om möjligt förhöjas, ligger således ovilkorligen i universitetets436 sanna intresse. Och lika vigtigt är äfwen, att innehafwarena få437 ostördt besitta dessa löner, så länge de sin tjenst oförviteligt utföra, ty på ett temporärt och godtyckligt understöd lärer wäl ingen438, som wet sig äga helst någon förmåga, vilja bygga sin framtids timliga öde. Men jemte det att lönevilkoren439 sålunda förbättras, anser jag det jemväl vara af högsta vigt, att äfven de yngre lärarena genom redlig möda godtgöra den lön de af samhället uppbära. De böra få sig några bestämda åligganden föreskrifna, ty Finland är för fattigt att löna440 dagdrifware, och dessutom är441 ju442 äfven pligten en mäktig sporre i lifvet. Ålägges det de yngre, löntagande lärarena att åtminstone ett par 179              så ǁ anti[n]g[en] komma ǁ ej denna ǁ sin Då ǁ Och då enligt ǁ efter derwid fästade ǁ fästade wid univ[ersitetet] universitetets ǁ vet[enskapens] få […] besitta ǁ garanteras i besittning ingen ǁ föga någon lönevilkoren ǁ s[ålunda?] löna ǁ föda är ǁ j[u] It is unclear whether Castrén has stricken the word ju off. �Universitaria  Ett […] ǁ Emot  Alexander von Nordmann (b. Nordman, 1803–1866) was Professor of Zoology. He is said to have been the first internationally renowned Finnish zoologist. He had also studied and worked in Berlin and several places in Russia. He also studied palaeontology. Because of his cosmopolitan thinking, he could not very easily adapt himself to the nationally-minded circles in Helsinki. Leikola 2001b.  Fredrik Woldstedt (1813–1861) was Professor of Astronomy. Helsingin yliopiston opettajaja virkamiesmatrikkeli 1640– 1917: http://www.helsinki.fi/keskusarkisto/virkamiehet_2/P-O.pdf.  Jakov Karlovič Grot (1812–1893) was Professor of Russian Language, Literature, History and Statistics, and later an academician of the Imperial Russian Academy of Sciences. He lived in Helsinki from 1840 until 1853 and had wide contacts in the academic and cultural circles of the Grand Duchy. Klinge 2001.  Carl Wilhelm Törnegren (b. Valbäck, 1817–1860) was Professor of the History of Learning and a librarian at the university library. He is considered to have founded world history and literature history studies in Finland, especially that of southern European literature. He was also a published poet. In questions of language politics, he represented liberalism, trying to promote the Finnish language but simultaneously also trying to save the Swedish cultural heritage of Finland. Klinge 2007.  Edvard af Brunér (b. Brunér, 1816–1871) was Professor of Roman Literature and is considered timmar i veckan anställa föreläsningar, så är jag öfvertygad, att de klagomål, hvilka hitintills ägt rum i afseende å adjunkterna[s] bristande nit för vetenskapen, skola i betydlig mon aftaga. Ett443 ytterligare korrektiv mot det öfverklagade onda skulle enligt min tanke ligga deri, att Adjunktstjensterna ej wore inrättade för vissa bestämda vetenskaper, utan skulle utdelas åt de utmärktaste bland universitetets yngre lärare. In October 1851, the elimination of the preliminary exam, the so-called Logices examen, was discussed. Castrén supported the elimination: “Professor Castrén yttrade: det Professoren ansåg ifrågavarande examen kunna framdeles försvinna, derest vissa vetenskaper, företrädesvis Philosophi, skulle uti Gymnasierna bättre bedrifvas, samt fordringarne i Student-examen således uti dessa ämnen blifva större.” Professors Alexander von Nordmann444, A.E. Arppe, Fredrik Woldstedt445, Jakov Grot446, and J.G. Geitlin agreed with him. The majority supported the proposal of Professor Carl Wilhelm Törnegren447, according to which the exam should be maintained and reorganized. Thus it remained to be decided how the renovation should be done and, especially, which subjects the examinandi should be examined on. Because the examination prepared students for civil offices, Castrén proposed: “Professor Castrén yttrade, det Professoren ansåg de ifrågakomne förberedande kunskapsprofven kunna absolveras med Skrifprof på svenska och finska språken, jemdervid ådagalagd färdighet, att tala sistnämnde språk, utan att dock någon examen uti detta språk skulle komma i fråga; samt vidare med examen i moderna språk, rätts- och sedolära, äfvensom Finsk Historia och Statistik.” Including the Finnish language in the exam was supported by professors C.W. Törnegren, Edvard af Brunér448, Adolf Moberg, A.E. Arppe, Frans Ludvig Schauman449, Fredrik Woldstedt, Johan Philip Palmén450, J.G. Geitlin, and Lars Henrik Törnroth451. They were not enough, however, and the University Senate decided to include in its motion to the chancellor the subjects of ethics and law, physics, statistics, history of the native country, a Swedish writing exam, and the German and French languages.452 180 �Addresses at the University Senate In questions of academic education or research, Castrén often preferred solutions that would also have influence outside of academia. In many cases he was supported by colleagues from other disciplines that had contacts with wider circles in the country. When we remember Castrén’s own popular publications both in the form of newspaper articles, public lectures, and as a separate travel book, this is not surprising and is consistent with his way of thinking. There was one issue discussed that differed from the other ones during Castrén’s short period in the University Senate: in December 1851 Maria Gröndahl, widow of the lecturer of English language Johan Wellmer453, applied for an extra year of grace. Castrén said in the discussion: “Professor Castrén, som först i ordningen yttrade sig för sin del ville i ansökningen i underdånighet afstyrka Nådigt bifall, på den grund, att sökanden redan fått uppbära den vacanta Lectorslönen ända en större del af tjensteåret, äfvensom det nu till den 1. nästkommande Maji löpande ordinarie nådåret, samt att den pension, som derefter komme att tillfalla henne, borde så mycket mer förslå för hennes behof, som denna pension skulle odelad tillfalla henne, emedan hon vore barnlös, under hvilka förhållanden underdåniga ansökning om ytterliga Nådår leda till uppenbar kränkning af BesparingsCassans rätt, dit ifrågavarande Lectorslön borde under vacansen tillfalla.”    With 11 votes against 10, the University Senate decided propose to the chancellor an extra year of grace for the widow. Thus, in this case, as in most others, Castrén belonged to the minority and his opinion did not prevail.454    181 to have been the first internationally renowned Finnish researcher of classical antiquity. He was known especially as a researcher of the poetry of Gaius Valerius Catullus (ca. 87/84–ca. 54 BCE), Publius Vergilius Maro (70–19 BCE), and Marcus Terentius Varro (116–27 BCE). He was also the first scholar to pay attention to the medieval manuscript fragments of the university library. He was a member of the Finnish Literature Society. Väisänen 2000. Frans Ludvig Schauman (1810– 1877) was Professor of Practical Theology, later prorector of the university, and a member of the committee preparing new church law. Heikkilä 2001/2012. Johan Philip Palmén (1811– 1896) was Professor of Roman and Russian law, later holder of several other chairs of jurisprudence, prorector and deputy chancellor of the university, senator, procurator, and baron. Saastamoinen 2006. Lars Henrik Törnroth (1796– 1864) was Professor of Surgery and Obstetrics and prorector of the university, later Director General of the Board of Medicine. He developed the entire hospital and pharmacy system in Finland. Leikola 2001c. HYKA Senate 22 Oct. 1851 §1. Johan (John) Wellmer (1780– 1850) was born in Sachsen-Weimar and moved to Helsinki in 1813. He worked as a lecturer of English at the university from 1830 until his death. Helsingin yliopiston opettaja- ja virkamiesmatrikkeli 1640–1917: http://www.helsinki.fi/keskusarkisto/virkamiehet_2/P-O.pdf. HYKA Senate 15 Dec. 1851 §7. �Universitaria Sources and Literature to Universitaria Archival sources Helsinki University Central Archives, Helsinki (HYKA) University Senate (Consistorium academicum) minutes 1851–1852 National Library of Finland, Helsinki (KK) Coll. 539 M.A. Castrén’s collection 2.7 Föreläsningar om Finsk Grammatik 26.16 Tre vota i Consistorium Academicum 26.18 Första föreläsningen om Finska språket 29.10 Tvenne föredrag vid år 1844 om hösten hållna föreläsningar öfwer Finska grammatiken Published sources Caﬆrén, M.A., 1857. Ethnologiska foreläsningar öfver Altaiska folken. Nordiska resor och forskningar IV: 1–164. Ed. C.G. Borg. Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland, Helsingfors. Caﬆrén, M.A., 1870. Tvenne föredrag vid år 1844 om hösten hållna föreläsningar öfwer Finska grammatiken. Nordiska resor och forskningar VI: 98–108. Till trycket befordradt af Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland, Helsingfors. Literature Andersson, E.S., 1954. Thorild, Thomas. Svenska män och kvinnor. Biografisk uppslagsbok 7: 521–523. Albert Bonniers förlag, Stockholm. Autio, Veli-Matti, 1981. Yliopiston virkanimitykset 1809–1852. Hallinto- ja oppihistoriallinen tutkimus Turun Akatemian ja Keisarillisen Aleksanterin-yliopiston opettajien nimityksistä Venäjän vallan alkupuolella 1809–1852. Historiallisia tutkimuksia 115. Suomen Historiallinen Seura, Helsinki. Bran, Michael, 1973. A. J. Sjögren, Studies of the North. Mémoires de la Société Finno-Ougrienne 152. Helsinki. Bran, Michael, 2006. Herderin vaikutus Anders Johan Sjögreniin ja sen seuraukset. Ollitervo, S. – Immonen, K. (eds.), Herder, Suomi, Eurooppa: 312–355. 182 Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 1060. Helsinki. Davidson, H.R. Ellis, 1994. Scandinavian Mythology. Hamlyn, s.l. Erler, Michael, 1994. Epikur. Die Philosophie der Antike, Band 4. Die hellenistische Philosophie: 29–202. Hrsg. Hellmut Flashar. Schwabe & Co. AG, Basel. Goethe, Johann Wolfgang von. Goethes sämmtliche lyrische, epische und dramatische Werke und seine vorzüglichen Prosaschriften. Karl Prochaska, Teschen und Leipzig s.a. Grotenfelt, Kustavi, 1915. Rehbinder, Robert Henrik. Tietosanakirja VII: 1669–1670. Tietosanakirja-Osakeyhtiö, Helsinki. �Sources and Literature Häkkinen, Kaisa, 2006. Suomen kielitieteen nousu 1700- ja 1800-lukujen vaihteessa. Ollitervo, S. – Immonen, K. (eds.), Herder, Suomi, Eurooppa: 291–311. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 1060. Helsinki. Halila, Aimo, 1949. Suomen kansakoululaitoksen historia 1. Kansanopetus ennen kansakoulua ja kansakoululaitoksen synty. Suomen tiedettä 3,1. Werner Söderström Osakeyhtiö, Porvoo – Helsinki. Hausen, Hans, 1968. The History of Geology and Mineralogy in Finland 1828–1918. The History of Learning and Science in Finland 1828–1918, Vol. 7a. Societas Scientiarum Fennica, Helsinki. Hedman, Claudius. Tietosanakirja III: 203. Tietosanakirja-Osakeyhtiö, Helsinki 1911. Iisalo, Taimo, 1979. The Science of Education in Finland 1828–1918. The History of Learning and Science in Finland 1828–1918, Vol. 18. Societas Scientiarum Fennica, Helsinki. Jaeske, Walter, 2010. Hegel-Handbuch. Leben – Werk – Schule. 2. Auflage. J. B. Metzler, Stuttgart – Weimar. Klinge, Matti, 1978. Ylioppilaskunnan historia 1. 1828– 1852. Turun ajoista 1840-luvun aktivismiin. Helsingin Yliopiston Ylioppilaskunta. Klinge, Matti, 1989a. Murroksen vuosikymmen. Helsingin yliopisto 1640–1990. Keisarillinen Aleksanterin yliopisto 1808–1917: 140–215. Helsingin yliopisto. Klinge, Matti, 1989b. Professoreita ja dosentteja. Helsingin yliopisto 1640–1990. Keisarillinen Aleksanterin yliopisto 1808–1917: 418–482. Helsingin yliopisto. Klinge, Matti, 1989c. Yliopisto ja virkamieskoulu. Helsingin yliopisto 1640–1990. Keisarillinen Aleksanterin yliopisto 1808–1917: 333–417. Helsingin yliopisto. Korhonen, Mikko, 1986. Finno-Ugrian Language Studies in Finland 1828–1918. The History of Learning and Science in Finland 1828–1918, Vol. 11. Societas Scientiarum Fennica, Helsinki. Kotkavirta, Jussi, 2006. Herder ja Hegel. Ollitervo, S. – Immonen, K. (eds.), Herder, Suomi, Eurooppa: 167– 187. SKS toim. 1060. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki. Manninen, Juha, 1981. J. V. Snellman – aatteet ja elämä. J. V. Snellman ja nykyaika. Kirjoituksia ja esitelmiä J. V. Snellmanin ajallemme jättämästä henkisestä perinnöstä: 15–26. Suomalaisuuden liitto, Helsinki. Nenonen, Kaisu-Maija – Teerijoki, Ilkka, 1998. Historian suursanakirja. WSOY, Porvoo – Helsinki – Juva. Nisbet, H.C., 1999. Herder: the nation in history. Branch, Michael (ed.), National History and Identity. Approaches to the Writing of National History in the North-East Baltic Region. Nineteenth and Twentieth Centuries: 78–96. Studia fennica, Ethnologica 6. Finnish Literature Society, Helsinki. Öhrnberg, Kaj, 2009. Wallin, Georg August. Biografiskt lexkikon för Finland 2. Ryska tiden: 944–946. Svenska Litteratursällskapet i Finland – Atlantis, Helsingfors – Stockholm. Ojala, Carl-Gösta, 2009. Sámi Prehistories. The Politics of Archaeology and Identity in Northernmost Europe. Occasional Papers in Archaeology 47. Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet. Pinkard, Terry, 2010. G.W.F. Hegel. The History of Continental Philosophy 1: 211–235. Ed. Thomas Nenon. Acumen, Durham. Sikka, Sonia, 2010. Johann Gottfried Herder. The History of Continental Philosophy 1: 83–106. Ed. Thomas Nenon. Acumen, Durham. Snorres Edda. Översättning från isländskan och inledning av Karl G. Johansson och Mats Malm. Fabel Bokförlag, Stockholm MCMXCVII. Sommer, Łukasz, 2012. A Step Away from Herder: Turku Romantics and the Question of National Language. Slavonic and East European Review 90,1: 1–32. Tiitta, Allan, 1994. Harmaakiven maa. Zacharias Topelius ja Suomen maantiede. Bidrag till kännedom av Finlands natur och folk 147. Societas Scientiarum Fennica, Helsinki. Varpio, Yrjö, 1990. The History of Literary Criticism in Finland 1828–1918. The History of Learning and Science in Finland 1828–1918, Vol. 15a. Societas Scientiarum Fennica, Helsinki. Музыкальный энциклопедический словарь. Советская энциклопедия, Москва 1990. 183 �Universitaria Internet Kansallisbiografia: Kansallisbiografia-verkkojulkaisu. Studia Biographica 4. Suomalaisen Kirjalllisuuden Seura, Helsinki 1997. Bible. Bible Study Tools. http://www.biblestudytools. com. Read 26 April 2016. Helsingin yliopiston opettaja- ja virkamiesmatrikkeli 1640–1917. http://www.helsinki.fi/keskusarkisto/ virkamiehet_2/index.htm. Read 15 March 2016. Heikkilä, Markku, 2001/2012. Schauman, Frans Ludvig. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/ kb/artikkeli/3620/. Read 16 March, 2016. Klinge, Matti, 1997/2015. Snellman, Johan Vilhelm. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/ artikkeli/3639/. Read 15 March 2016. Klinge, Matti, 2001. Grot, Jakov. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/3199/. Read 16 March 2016. Klinge, Matti, 2005. Lagus, Anders Johan. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/3518/. Read 15 March 2016. Klinge, Matti, 2007. Törnegren, Carl Wilhelm. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/3670/. Read 16 March 2016. Klinge, Matti, 2007/2012. Tengström, Jacob. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/3658/. Read 15 March 2016. Landgrén, Lars-Folke, 2002/2009. Berndtson, Fredrik. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/ kb/artikkeli/3137/. Read 15 March 2016. Lehto, Olli, 2000/2015. Lindelöf, Lorenz. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/3536/. Read 15 March 2016. Leikola, Anto, 2001a. Bonsdorff, Evert Julius. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/3147/. Read 15 March 2016. Leikola, Anto, 2001b. Nordmann, Alexander von. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/ artikkeli/3571/. Read 16 March 2016. Leikola, Anto, 2001c. Törnroth, Lars Henrik. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/3673/. Read 16 March 2016. 184 Luukkanen, Tarja-Liisa, 1999. Tengström, Johan Jakob. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia. fi/kb/artikkeli/3659/. Read 15 March 2016. Majamaa, Raija, 1997. Lönnrot, Elias. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/2836/. Read 17 June 2016. Öhrnberg, Kaj, 1998. Wallin, Georg August. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/3679/. Read 15 March 2016. Rausmaa, Pirkko-Liisa, 2001/2006. Reinholm, Henrik August. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/3598/. Read 15 March 2016. Riikonen, H.K., 2000. Gyldén, Nils Abraham. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/3206/. Read 15 March 2016. Saaﬆamoinen, Lotta, 2006. Palmén, Johan Philip. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/ artikkeli/3580/. Read 16 March 2016. Salminen, Tapani, 2002. Castrén, Matthias Alexander. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/ kb/artikkeli/3164/. Read 14 March 2016. Savolainen, Raimo, 2006. Nordenstam, Johan Mauritz. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/ kb/artikkeli/3570/. Read 15 March 2016. Savolainen, Raimo – Pyykkö, Pekka, 2001. Arppe, Adolf Edvard. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/3121/. Read 15 March 2016. Tyynilä, Markku, 1997. Rehbinder, Robert Henrik. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/ artikkeli/3261/. Read 15 March 2016. Väisänen, Maija, 1998. Lagus, Wilhelm. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/3519/. Read 15 March 2016. Väisänen, Maija, 2000. Brunér, Edvard af. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/3156/. Read 16 March 2016. Väisänen, Maija, 2000/2008. Geitlin, Johan Gabriel. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/ artikkeli/3196/. Read 15 March 2016. �Sources and Literature Väisänen, Maija, 2005. Lagus, Wilhelm Gabriel. Ylioppilasmatrikkeli 1640–1852. Kotivuori, Yrjö, Ylioppilasmatrikkeli 1640–1852. http://www.helsinki. fi/ylioppilasmatrikkeli/. Read 15 March 2016. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/ artikkeli/3520/. Read 15 March 2016. Vitikainen, Orvo, 2000. Nylander, William. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/3574/. Read 15 March 2016. 185 �Universitaria General Index to Universitaria Finland (also Suomi) 146, 153, 155, 156, 158, 159, 161, 162, 167, 168, 171–174, 181 Finnish language 144, 149, 154, 156–158, 161–165, 167, 172, 180 Finnish Literature Society 181 Finns, Finnish common people 148, 154, 157–165, 172, 174, 176 folklore 156, 173 French language 180 Geitlin, Johan Gabriel 171, 172, 180 geology and mineralogy 160, 174 German language 180 Goethe (Göthe), Johann Wolfgang von 146 Greece 167 Greek literature 167, 170, 171 Grönblad, Edvard 167, 170, 172 Gröndahl, Maria 181 Grot, Jakov Karlovič 180 Gustavus III 151 Gyldén, Nils Abraham 171, 172 Hammarin, Carl Vitalis 172, 173 Hedenberg, Anna Charlotta 172 Hedman, Claudius 173 Hegel, Georg Wilhelm Friedrich 145, 151, 161 Helsinki (also Helsingfors) 160, 170, 175, 180, 181 Hercules (Herakles) 147 Herder, Johann Gottfried von 145 Hertzberg, Fredrik 170 history (as a field of study) 145, 160, 167, 170, 172, 180 Humboldt, Wilhelm von 161 Imperial Finnish Senate 168 Imperial Russian Academy of Sciences 180 Ingria 173 inscriptions 145 Jyväskylä 174 Karelia 173 Lagus, Anders Johan 167 Adam 153 adjunct offices 176–180 aesthetics 170 Aleksandr Nikolaevič (Alexander II) (Canceller, Kansler) 157–159, 168, 176, 181 anatomy and physiology 171 ancient art 171 antiquities, prehistoric 173 Arabic language 171 Arppe, Adolf Edvard 173, 180 art galleries → museums astronomy 160, 173, 180 Berlin 180 Berndtson, Fredrik 167, 170–172 Bible 146, 171, 172 Bonsdorff, Evert Julius 171, 172 botany 160, 170 Brunér, Edvard af 180 Catullus, Gaius Valerius 181 chemistry 173 Christina 160 civil law 172 Clasen, Theodor 172, 173 classical antiquity 181 Coin and Medal Cabinet of the University 171 English language 181 Epicur (Epikure) 147 Essen, Carl Gustaf von 174 ethics 180 Europaeus, David Emmanuel Daniel 173 Europe 160, 176, 180 European culture 159, 160, 162 exams (at the university) 180 exegetics 171 faculties 173 Faust 146 186 �Index Roman law 172, 181 Roman literature 181 Russia 146, 158, 164, 167, 168, 171, 173, 180 Russian language, literature, history, and statistics 180 Russian law 181 Sachsen-Weimar 181 Scandinavian languages 144 Schauman, Frans Ludvig 180, 181 scholarships 167–173, 178, 179 schools 174–176 Siberia 149, 150 Sjögren, Anders Johan 145 Snellman, Johan Vilhelm 145, 153, 157, 170, 174 St Petersburg 171 statistics 160, 180 Stockholm 171 surgery and obstetrics 181 Sweden 151, 158, 160, 162, 164 Swedes 163, 164 Swedish language 162, 163, 180 Tengström, Jacob 167 Tengström, Lovisa Natalia 167 Terentius Varro, Marcus 181 theology 181 Thorild, Thomas 151 Topelius, Zacharias 145, 146 Törnegren, Carl Wilhelm 180 Törnroth, Lars Henrik 180, 181 Turkish language 172 Turku 160, 170 university library 167, 172, 180, 181 university statutes 169, 173, 174 Uusimaa, Province of 167 Urda, the Well of 146 Wallin, Georg August 171, 172 Wellmer, Johan (John) 181 Vergilius Maro, Publius (Virgil) 181 Woldstedt, Fredrik 180 zoology 160, 180 Lagus, Jakob Johan Wilhelm 167, 168, 170 Lagus, Wilhelm Gabriel 167, 172 language politics 167, 171 lecturers (university) liberalism 167, 176 Lindelöf, Lorenz Leonard 172, 173 Loimaa 170 Lönnrot, Elias 156, 157 loyalty 157–159, 164 mathematics 160, 172 medicine 170 Mephistopheles 146 Moberg, Adolf 173, 180 museums 171, 174 national consciousness 145, 147, 149–153, 157–159, 161, 164, 165 national culture and spirit 145, 147, 153, 159–162 newer literature 172 Nicholas I 167 Nordenstam, Johan Mauritz 167, 168, 173 Nordmann, Alexander von 180 numismatics 171 Nylander, William 170, 172 Obˈ 150 Office for Educational Affairs 172 Office for Printing Affairs 173 Oriental literature 167, 171 palaeontology 180 Palmén, Johan Philip 180, 181 Paris 170 physics 160, 173, 180 pedagogy 174–176 poetry 160 popular education 172, 181 poverty relief 176 professorships, founding of p. 144, 156, 157, 167, 174–176 Rehbinder, Robert Henrik 172, 173 Reinholm, Henrik August 172 Retzius, Anders 148, 171 187 �Svalbard Christiania (Oslo) Utsjoki Ohcejohka Ba re n ts Se a Stockholm Kildin N Helsingfors Helsinki ov a ja m Ze lja Reval Tallinn St Petersburg Tver' V če gd Velikij Ustjug Pe l ga Kyiv Vjatka (Kirov) Glazov pr Perm' Ka ma Rostov-on-Don Tobol'sk Tjumen' n Čeljabinsk Caricyn (Volgograd) al Ur Omsk Krivoščë (Novosib ob Ekaterinodar (Krasnodar) Ufa ol Do Samara Saratov ' I Ekaterinburg Vo l g a Ob yš Kazan' Surgut Samarovo (Xanty-Mansijsk) rt Voronež ' D ne Nižnij Novgorod T (Starotu Ob Brjansk Obdorsk (Salexard) a o Moscow Vy čo S u xo n a l M oun tai ns Minsk vina Northern D Vilnius ra Arxangel'sk Ura Riga T Astraxan Fennica.indd B Ka r a S e a Akmolinsk (Astana) 17.1.2019 14:55:27 �E a s t S i b e ri a n Se a Ko ly m M.A. Caﬆrén’s Journeys a Route of 1838 Route of 1839 Route of 1841–44 Route of 1845–49 (Other) major cities and settlements in their region Oxotsk ea Alda Tajmy r Penins ula Ol e n L en c ti c ar Centra l Sib erian P lateau En un r T Lowe isej Turuxansk Staroturuxansk) a ek r ci c le Jakutsk V i l j uj Dudinka n guska 0 n6 ° g Ar u n ' Podkamennaja Tunguska Nerčinsk An ga r a Bajkal Enisejsk Narym Blagoveščensk Krasnojarsk Tomsk Nižneudinsk rivoščëkovo Novosibirsk) Sajan Mount ains Curuxajtuj (Priargunsk) Verxneudinsk (Ulan-Udè) Bajan Tumen (Čoibalsan) le Minusinsk nga Irkutsk Čita Qiqihar Barnaul Se Urga (Ulaanbaatar) Fennica.indd C So h ng ua 17.1.2019 14:55:27 � Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Archaeologica et historica; Universitaria (the whole volume, PDF) Subject The topic of the resource Archaeologica et historica; Universitaria. Manuscripta Castreniana, Realia I. 187 p. ISBN 978-952-5667-92-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-93-6 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén edited by Timo Salminen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/e24d5b893b0cb7f95ea66ea8b138fd38.pdf af7dfba251a053c1657d24d4b10ae0a7 PDF Text Text Archaeologica et historica     The Solovetsky Chronicle was published in print for the first time in 1790. The second edition appeared in 1815, the third in 1833, and the fourth in 1847. In addition to these, its contents have been reproduced in a three-tome publication that came out in 1836 and was reprinted without changes in 1853. It seems that this is the edition that Castrén used. Спасо-Преображенский […] монастырь: Книжная лавкаб http://solovki-monastyr.ru/shop/category/ebooks/item/19/; Досиѳей 1833; Досиѳей 1836/1853. (TS). The manuscript has not been preserved. The article was originally published as Castrén 1843 and 1858c. The Solovetsky Monastery was founded in the early 15th century (traditional date 1436) on the Solovetsky Islands in the White Sea near Arxangelˈsk. Extant documentary sources begin in the late 15th century. It was also an important centre for domestic and international trade and, due to its walls and weapons, a strong military fortification in the area. In the 1920s and 1930s, it was used as prison and later in the Soviet era the islands were a military area. Since the early 1990s the monastery has been revived but most buildings are used as a museum. The monastery belongs to UNESCO World Cultural Heritage list. Спасо-Преображенский […] монастырь: Из истории обители, http://solovki-monastyr. ru/abbey/history/. Kirkinen 1970: 242–249; Luukko 1954: 243. (TS) Solovetsky is situated in the White Sea, the monastery main building at N65°1′29″ E35°42′35″ (ETRS89 geographical coordinates ~WGS84, defined according to Google Earth). (TS) 1 Utdrag ur Solovetska kloﬆer-krönikani 1 af M. A. Caﬆrén2 Klostret3 Solovetskojii har i Ryssland förvärfvat sig en vidsträckt ryktbarhet så väl genom sin ålder, sin rikedom och prakt, sitt herrliga läge, sina heliga män och de under, hvilka traditionen dem tillskrifver, som isynnerhet genom sina historiska minnen.4 I besittning af Hvita hafvets hela södra kust låg klostret i mera än tvenne secler i nästan oupphörlig fejd med sina oroliga Finska grannar.5 Äfven Svenskar och Norrmän, Danskar, Tyskar och sjelfva Ryssarne oroade stundom Solovetskoi, dess underlydande domäner eller skyddsorter. Ty såsom den vigtigaste ort vid hela Hvita hafvet efter Cholmogors6 fall allt intill Archangels genom Peter den Store grundade välmakt, måste klostret ej blott vaka öfver sina egna besittningar, utan det hade sig äfven ombetrott, i. Af denna krönika finnas flera editioner. Vi hafva begagnat den nyaste, utgifven i Moskva år 1836. ii. Klostret Solovetskoj är beläget på en af de Solovetska öarne vid Hvita hafvets sydvestra kust, omkring 60 verst från staden Kem. Klostret grundlades år 1129 af den hel[ige] Savvatij, men dess första kyrka uppbyggdes ungefär ett decennium sednare, då klostret äfven erhöll sin första af Novgorodska Erkebiskopen auctoriserade Igumen (Prior). 20 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  att skydda alla omkring hafvet belägna orter. Sistnämnda skyldighet medförde klostret rättigheten till ett slags herravälde öfver det nu så kallade Archangelska Guvernementet. Under Ryska Rikets dåvarande förhållanden egde alltså klostret en icke ringa politisk betydenhet. Mer än en gång måste Rysslands Tsarer söka bistånd hos de Solovetska fäderne och sjelf den Svenska Konungen Carl [IX]7 anhöll om deras vänskap. Men öfverhufvudtaget eger dock klostret sin förnämsta historiska märkvärdighet genom de strider det haft att kämpa med dess Finska gräns-folk. För Finland äro väl dessa strider ej af någon stor politisk betydelse, men i betraktande af Finnarnes mindre bullersamma lynne8, torde det ej vara utan intresse att äfven se dem träda utom sin naturliga, åt fredens yrken egnade, tysta verksamhet och oförväget kasta sig på äfventyrets farliga stråt. Ty om äfven den Svenska politiken en och annan gång ledt och underhållit ifrågavarande fiendtligheter, så voro de dock vanligtvis föranledda af äfventyrare-andan, roflystnaden, hämndbegäret och andra dylika för Finnarnes innersta väsen främmande bevekelsegrunder. Under den Solovetska helgedomens första tillvaro omtalas i krönikan inga deremot rigtade anfall. Sannolikt ströfvade Finnarne äfven då inom det Ryska området, likasom å andra sidan Ryssarne inom det Finska9; men det har sällan bekymrat de heliga klosterfäderne, hvad som tilldrager sig utom deras lilla verld, och så länge de Solovetska fäderne hvarken     21 There was a more or less constant state of war between Sweden and Russia, especially during the 15th-century expansion politics of Sweden. A local truce was finally signed between the monastery and Sweden in 1614 and thereafter a Swedish-Russian peace treaty was signed in Stolbova in 1617. Kirkinen 1970: 246; Kirkinen 1994: 45 (TS). The gorodišče of Xolmogor was situated at the River Dvina. After founding the town of Arxangelˈsk on the coast, it gradually lost its significance. Xolmogor has not been archaeologically excavated, and its surroundings were largely been destroyed by later settlement. The location of the present-day village of Xolmogory is N64°13′30″ E41°39′0″. Ясински – Овсянников 1998: 89. (TS) Castrén 1843 & Castrén 1858c: XI. Carl IX (1550–1611) was regent [Riksföreståndare] of Sweden from 1595 to 1604 and King of Sweden from 1604 to 1611. Nenonen – Teerijoki 1998: 198–199. (TS) Castrén also refers to the assumed Finnish folk character in several other texts of his. Its basic elements were established on a Herderian basis and discussed by several scholars in the 1830s and 1840s. Häkkinen, K., 2006; Tiitta 1994: 239–241. Sommer 2012: esp. 22–30 has, however, emphasized the difference between the idea of a unified and thus artificial national language from the original Herderian idea of language as an integral part of national character. (TS) There was a war taking place between Sweden and Russia from 1570 until 1595, and, in the north in particular, it was characterized by guerrilla warfare. Julku 1987: 298– 303. �Archaeologica et historica          Several guerrilla attacks were made from the east to the coast of Ostrobothnia in the second half of the 15th century and a state of open war prevailed between Sweden and Novgorod in 1495–1497. Attacks continued into the next century and a new war followed in 1554–1557. Luukko 1954: 243–255, 718–728 (TS). Ivan IV the Terrible (Ru. Иван Грозный) (1530–1584): Grand Duke of Moscow in 1533–1584 and the first Tsar of Russia. Nenonen – Teerijoki 1998: 844–845. (TS) A voevod (Ru. воевод) was an elected leader in Slavic countries. Зенченко 2006; Nenonen – Teerijoki 1998: 1155. (TS) Streltsy (archers, Ru., Sg. стрелец) were originally members of Tsar Ivan IV’s personal bodyguard and later served as general infantry soldiers. Рабинович 1976; Nenonen – Teerijoki 1998: 1107–1108. (TS) Arquebus, Ru. Sg. пищаль. Pood, an old Russian measuring unit (40 lispunds = 16,36 kg). Vologda is situated on the river of same name at N59°13′25″ E39°52′57″. (TS) A volostˈ was a local administrative unit, or municipality, in Russia. Большая российская энциклопедия 5: 671–672 (Волость). (TS) The construction of the wooden fortification began, according to the monastery chronicle, in 1578. Construction of the stone walls began in 1582 and was completed in their original form in 1594. Досиѳей 1833: 38–39, 46–47; Досиѳей 1853 I: 83–84. (TS) hunnit draga skatter inom sina murar eller lägga under sig vidsträckta besittningar, hade Finnarne ingen anledning att störa dem i deras andliga värf.10 För öfrigt blefvo ej de första fiendtligheter emot klostret föröfvade af Finnar, utan af Svenska och Tyska sjöfarare. Detta upplyses af en från Solovetskoj till Tsar Ivan Wasiljewitsch11 häröfver afsänd klagoskrift, hvari ifrågavarande sjöfarare kallas Свѣйскiе Нѣмци (utan tvifvel Svenskar) och Амбурци (Hamburgare). Nämnda klagan hade den påföljd, att till klostret skickades från Moskva en Vojevod12 med 10 Sträljtser13, 5 styckjunkare samt en ammunition af 5 kanoner (пищали14) och 100 gevär, hvartill kom en förstärkning af 4 kanoner, 200 kulor och 115 pud15 krut från Vologda.16 Nyssnämnda Vojevod fick sig anbefalldt, att från närbelägna voloster17 taga 95 man och af dem inöfva 90 till Sträljtser samt 5 till styckjunkare. Till befästande af klostret uppbyggde han deromkring år 1579 en ostrog af träd.18 ”Samma år”, förtäljer kloster-krönikan, ”inföll ett talrikt antal Kajanska Nemtseriii i Kemska19 volosten samt anställde der en stor ödeläggelse. En träffning, hvari Vojevoden Oseroff20, underlägsen i styrka, inlät sig med fienden, lände Ryssarne till nackdel. Soldaterne, ovana vid skjutgevär, blefvo jemte Vojevoden nedgjorda”. Härefter skickades till klostret en annan Vojevod21, som fick under sitt befäl 100 man, med hvilka han beordrades att iii. Нѣмецъ, Tysk, betecknar ännu i dag hos den lägre folkklassen i Ryssland utlänning öfverhufvud. 22 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  sommartiden skydda klostret, men under vintern ligga vid några klostret underlydande voloster nära gränsen.22 Följande året 1580 skedde ett nytt anfall, som Kajaniterne, 3000 man till antalet, vågade emot ett fäste i [Rugoserska] volosten23. De sökte med storm intaga fästet, men blefvo med stor förlust tillbakaslagne, sedan de i tre dygn hållit nämnda fäste i belägringstillståndiv.24 Tvenne deras anförare blefvo dödade, ett stort antal af manskapet togs till fånga, belägringsverktyg, sköldar och andra vapen blefvo de segrandes rof.25 Under hela den tid, då Ivan Wasiljewitsch förde spiran i Ryssland, äro endast desse tvenne af Finnar föröfvade fiendtligheter omständligen beskrifna, men derjemte omnämnes i allmänhet, att Finnarnes täta anfall (частыя нападенiя) under denne Furstes regering förmått hans efterträdade Tsar Feodor Ivanovitsch26 att tänka på det värnlösa klostrets beskydd. I följe af hans befallning uppbyggdes kring klostret en stenmur med åtta torn. Byggnaden utfördes under loppet af tio år, planen dertill uppkastades af en krigserfaren Munk vid namn Trifon och arbetet leddes af en Vojevod samt andra kunnige män från Moskva. – Vid samma tid blef äfven i Sumska volosten27, som lydde under klostret, uppbyggd en ostrog af träd, hvilken omgafs med jordvallar. Alla dessa anstalter verkställdes på bekostnad af klostret, som det äfven ålåg att underhålla en bevakning iv. En äldre krönika uppgifver, att sjelfva slaget varat i trenne dygn. 23         Kemˈ (Ru. Кемь, Fi. Kem[i]) is situated ca. 60 km west of Solovetsky on the western shore of the White Sea in the estuary of the river Kemˈ, N64°56′56″ E34°36′58″. (TS) Mixail Ozerov. Досиѳей 1833: 39. Andrej Zagrjažskij. Досиѳей 1833: 39. See also Luukko 1954: 735–738. (TS) Meaning Rugozero (Ru.)/Rukajärvi (Fi.) in the present-day Karelian Republic at N64°4′51″ E32°46′43″. EKI Place Names Database, http:// www.eki.ee/knab/knab.htm. Castrén 1843 & Castrén 1858c: Brugoserska. According to Досиѳей 1853 I: 81 this happened “in Vrugozero on the border of Finland” but according to Досиѳей 1833: 40 in Kemˈ. (TS) Accoding to Досиѳей 1853 I: 81 the siege lasted for three days, and Досиѳей 1833: 40 claims that the battle lasted three days. (TS) There were Russian-Karelian raids into Ostrobothnia almost every year in the 1580s. Luukko 1954: 739–762. (TS) Fedor Ivanovič (1557–1598), son of Ivan IV, was Tsar of Russia in 1584– 1598, but the empire was actually ruled by his brother-in-law Boris Godunov (1552–1605) who succeeded him as Tsar in 1598–1605. Kaila 1910; Nenonen – Teerijoki 1998: 687. (TS) Suma (Sumsk, Sumskij posad) is located on the western shore of the White Sea south of Solovetsky at N64°15′19″ E35°25′7″. EKI Place Names Database, http://www.eki. ee/knab/knab.htm. (TS) �Archaeologica et historica          Kovda (Ru.)/Kouta (Fi.) on the western shore of the White Sea at N66°41′31″ E32°52′8″. EKI Place Names Database, http://www.eki. ee/knab/knab.htm. (TS) Umba is on the Kola Peninsula at N66°40′31″ E34°18′27″. EKI Place Names Database, http://www.eki. ee/knab/knab.htm. (TS) Keretˈ (Ru.)/Kieretti (Fi.) on the western shore of the White Sea at N66°16′33″ E33°33′33″. (TS) Pan Sevastˈjan Kobelˈskij and five Lithuanians, Ivan Mixajlov Jaxontov with boyar children, centurion Semen Jurˈenev with one hundred Moscow archers. Досиѳей 1833: 43. Boyars were the highest rank of soldier and counsellor class in Russia. Nenonen – Teerijoki 1998: 1026. (TS) This campaign to Finland is not related in Досиѳей 1833: 43–44. (TS) The Oulujoki runs into the Gulf of Bothnia at N7211981 E428792 (N65°1′26″ E25°29′19″). The coordinates of Finnish places have been determined according to the ETRS-TM35FIN system in MML karttapaikka, https://asiointi. maanmittauslaitos.fi/karttapaikka/. They have been given also as latitudes and longitudes according to ETRS89 geographical coordinates (~WGS84). (TS) The Siikajoki discharges into the Gulf of Bothnia at N7193884 E392194 (N64°51′7″ E24°43′34″). (TS) Luukko 1954: 760 also agrees that Kolokolsk means Kello. (TS) Fi. Liminka. Liminka is situated south of Oulu on the western coast of Finland. There was never a castle there, but both the church and a considerable portion of the villages in Liminka were destroyed by Russians in their attack of 1589. Vahtola 1991: 170–171. (TS) af minst 100–130 Sträljtser, af hvilka ena hälften skulle försvara Solovetskoj och den andra skydda ostrogerna Suma och Kem samt hålla utposter vid gränsen. Medan slika skyddsvärn och försvarsmurar upprestes emot Finnarne, underläto ej desse att midt i verket ofreda fienden. Sålunda omtalar krönikan, att Svenske Finnar, af gammalt hat till Ryssland och för att hämnas ett ströftåg, som man från de Solovetska volosterna år 1589 anställt mot staden Kajana, nästföljande år inföllo öfverallt (повсемѣстно) inom Ryska området. ”Kommande med båtar utför floden Kouda, 700 man starka, härjade de och uppbrände i Kolska kretsen volosterna Kouda28, Umba29, Kieretti30 och andra vid hafvet belägna byar, inföllo derefter i Kemska volosten och plundrade der alla boningar. Härpå begåfvo de sig tillbaka uppför floden Kem.” I anledning häraf sändes till klostrets försvar nya Vojevoder31 med femhundrade man. Desse stodo hösten 1590 vid Solovetskoi och förfogade sig derefter till sitt vinter-qvarter i Karelska volosten Schuja. Härifrån32 tågade några Vojevoder i spetsen för 1300 man emot det Finska gränslandet, plundrade alla boningar vid floderna Oula33 och Sigovka (Siikajoki)34, härjade volosterna Ostroffsk (Carlö, Hailuoto?) och Kolokolsk (Kello by?)35 samt intogo med storm ostrogen i Limingå36 (Леменгинскiй острогъ). Härpå nödgades de återvända, emedan de befarade, att Finnarne under deras frånvaro kunde råka på infallet att utöfva vedergällnings-rätten inom Ryska området. I sjelfva verket hade desse under vintern 24 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  företagit ett härjningståg, som sträckte sig ända upp till Lapplands nordligaste gränser. Om nämnda tåg innehåller kloster-krönikan följande: ”Oroliga och illasinnade Finländare, lågande af ny hämndlystnad, uppbrände och i grund förstörde Petschenska klostret37 i närheten af staden Vardöhus, dödade klostrets Igumen Gurij, Munkar och verldsliga män, samt bortförde kyrkans och klostrets egendom. Tredje dag Jul anryckte fienden emot Kolska ostrogen38, men de belägrade innevånarne gjorde ett utfall och barbarerne blefvo i grund slagne. Sextio bland dem dödades och de öfriga aflägsnade sig skyndsamt med båtar på Tuloma elf39. Derefter blef det Petschenska klostret på Tsar Feodor Ivanovitschs befallning innan kort återuppbygdt i sjelfva Kolska ostrogen.” Nyssnämnda nederlag afskräckte ej Finnarne att kort derpå förnya besöket. ”År 1592 den [20]40 September”, förtäljer krönikan, ”gjorde Finländare under anförande af Maurits (Маврусъ) Laurin och Öfverste Hans (Гавнусъ Иверстинъ) ett förtvifladt anfall emot alla vid hafvet belägna orterv. De understöddes denna gång af Nemtser från andra sidan hafvet (Svenskar). Man plundrade och uppbrände, så väl kronan, som klostret underlydande voloster ända till Sumska ostrogen. Saltsjuderier, brödmagasiner, fiskeläger blefvo plundrade; hästar och all annan boskap dödades. Många bönder bortfördes i fångenskap. Herrans tempel plundrades och uppbrändes. v. Desse herrar (Maurus och Gaunus) hunno med mycket på en dag. 25    The monastery of Pečenga (Ru.)/Petsamo (Fi.) is located at N69°32′40″ E31°12′49″. It was founded in 1533 and, after the attack and destruction of 1589, it was moved to Kola. The monastery was closed in 1764. Leo 1999: 433–434. (TS) The castle and later town of Kola (Ru.)/Kuola (Fi.)/Kuâlõk (SaaS)/Guoládat (SaaN) at N68°52′56″ E33°1′9″. Kola is firstly mentioned as a rural settlement in the middle of the 16th century. Construction of the castle began in 1583, and Kola gained town privileges in 1780/1784. Никонов 2009. (TS) The Tuloma (Ru.)/Tuuloma (Fi.) discharges into the Barents Sea on the southern coast of the Kola Peninsula at N68°48′57″ E32°42′6″. (TS) Castrén 1843 & Castrén 1858c: 29. Corrected according to Досиѳей 1853 I: 91, although there is not and cannot be any evidence proving that one or another of these dates is actually correct. (TS) �Archaeologica et historica      The campaign of 1592 was led by Sven Bagge. Gavnus (Hans) may mean Hans Michelsson who took part in it. Luukko 1954: 776– 779. (TS) Castrén 1843 & Castrén 1858c: Ivan Feodorovitsch. Cf. Досиѳей 1853 I: 92–93. Not mentioned in Досиѳей 1833: 45. Dosifej seems to refer to what was to be border between Russia and Sweden from 1595 on. Before that there was no fixed border in the north. This shows also that Dosifej had formulated the chronicle relation using concepts of his own time, and Castrén followed him in this respect. (TS) Castrén 1843 & Castrén 1858c: Ivan Vasiljevitsch. Vasilij IV Šuiskij (1552–1612, Tsar in 1606–1610) was the last Tsar of Russia who was descended from the claimed founder of Russia, Rurik. Poles captured him and kept him imprisoned in a monastery in Poland until his death. Nenonen – Teerijoki 1998: 1141. (TS) The false Dmitrij (d. 1606) was a seeker of power who presented himself as a son of Tsar Ivan IV. He was Tsar in 1605–1606. Nenonen – Teerijoki 1998: 1138. (TS) Till lågornes rof lemnades byarna omkring Sumska ostrogen. Man anryckte med djerfhet mot sjelfva detta fäste, men mötte icke allenast ett manligt motstånd, utan klostrets Sträljtser gjorde i förening med bönderne ett utfall, lefvererade en blodig drabbning och drefvo fienden innan kort på flykten. På den fiendtliga sidan blef befälhafvaren dödad, många Nämtser stupade, andra togos till fånga.”41 Till skyddande af sina nordliga gränser emot dylika fiendtligheter, anbefallte Tsar [Feodor Ivanovitsch]42 ibland annat, att en ny ostrog skulle uppbyggas i Kemska volosten, så nära gränsen som möjligt.43 Till Solovetskoj sände han från Moskwa många Vojevoder, 200 Sträljtser, 90 kosaker, samt dessutom en ansenlig krigshär, bestående af Serber, Voloschaner och Litwer. Denna här förökades ännu med rekryter från Dvinska området och klostrets voloster. Härpå företogs ett ströftåg emot staden Kajana, som jemte många andra orter blef härjad och ödelagd. Under nästföljande tiderymd omtalas i kloster-krönikan inga hvarken från Ryska eller Finska sidan föröfvade fiendtligheter. Snart trädde äfven Ryssland och Sverige i vissa politiska förhållanden till hvarandra, som icke allenast måste för en tid undertrycka det enskildta agget emellan gränsboerne, utan äfven förmå de våra att träda i fredliga underhandlingar med klostret. – Carl den IX hade nemligen förbundit sig att bistå [Vasilij Ivanovitsch] Schuiskij44 emot den falska Dmitrij45. Nu var det för Carl 26 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  maktpåliggande att icke blott känna klostrets politiska tänkesätt, utan han sökte äfven förmå det att verka i enlighet med sina intressen. Att klostret äfven kunde det, var icke något tvifvel underkastadt. Så väl genom sin andliga hierarchie, som sitt politiska inflytande beherrskade klostret, såsom redan ofvanföre anmärktes, hela den omkring Hvita Hafvet belägna nejden, således äfven en del af det rika och mäktiga Dvinska landet. Ehvart klostrets tänkesätt alltså lutade, antingen för Schuiskij och den med honom förbundna Svenska Konungen eller för den falska Dmitrij, kunde det blifva en lika mäktig bundsförvandt, som en farlig fiende. I synnerhet måste Carl befara, att klostret, i fall dess afsigter voro stridande mot hans intressen, skulle uppbjuda all sin förmåga att oroa de Finska gränse-orterna, hvilka i slik händelse ej fingo utblottas. Men om klostret åter ville göra gemensam sak med honom och Schuiskij, ärnade han låta en afdelning af sina trupper förena sig med det manskap, klostret kunde bringa tillsamman. I det minsta ville han sända hjelptrupper till Ryssland genom de orter, som tillhörde klostret, och af det följande inhemtas, att icke engång detta lät göra sig utan klostrets medverkan. Dessa och dylika tänkesätt gåfvo anledning till en brefväxling, som under kriget fördes emellan Höfdingarne öfver Uleåborg46 och Kajana47 å ena sidan samt klostrets föreståndare å den andra. Vi vilje här i öfversättning meddela några af dessa bref, emedan de innehålla ett och annat om Finland, som ej kan lösryckas ur det 27  Fi. Oulun linna/Oulujoen linna. This castle was built in 1590 at N7211263 E427744 (N65°1′2″ E25°28′0″. Russians burnt it in 1715 and the remaining parts were destroyed in an explosion in 1793. Vahtola 1991: 171– 172, 293–294. (TS) Fi. Kajaani. The construction of the Kajaani Castle began in 1604 on an island in the river Kajaaninjoki but it was never fully completed. Russians destroyed it in 1716. Its location is N7122776 E535545 (N64°13′46″ E27°43′58″). Heikkinen 2004. (TS) �Archaeologica et historica     Isak Behm (d. ca. 1622) was known as a violent sea guerrilla but he was also the governor of Ostrobothnia who more or less founded the town of Oulu and the castle of Kajaani and organized a tax collecting system in the province. King Carl IX ordered him to invade and capture the castle of Suma on the Russian side of the border in 1609, but, due to practical difficulties, he did not fulfill the order and was therefore removed from his position. Luukko 2001. (TS) The province of Ostrobothnia. (TS) This letter does not belong to the chronicle itself but is quoted in Досиѳей 1853 I: 95–97. The event is mentioned, however, in the chronicle, Досиѳей 1833: 51. The person who translated the text sought to imitate the early 17th-century style of Swedish language. (TS) Here Castrén calls Dosifej chronicler, although it would have been more accurate to call him the author or editor of the geographical-historical description of the province. (TS) allmänna sammanhanget. Det första af nämnde bref är skrifvet af Isak Behm (Беемъ)48, som kallar sig Hans Kungliga Höghets Carl den IX:s Befallningshafvande öfver Uleåborg, Kajana och Österbotten49 (Улеборискiй, Каянскiй и Юстербойнскiй Державецъ). Brefvet är författadt på dålig Ryska och lyder, med förbigående af den vidlöftiga Kungliga titulaturen, på följande sätt:50 – – – Jag Isack Behm gör vetterligt för den stora Sumska Vojevodenvi 51, att jag erfarit, hurusom i Ryssland nu finnas tvenne Tsarer och Storförstar, ty några Magnater af de edra hålla med Vasilij Ivanovitsch Schuiskij, såsom Patriarchen, Metropoliten, Erkebiskoparne, Prostarne vid alla församlingar, Bojarer, Vojevoder, Djaker, Adelige, Bojar-söner, Främlingar (гости, utländska i Ryssland boende handelsmän) och Handelsfolket i hela Ryssland till Storförste; men andra finnas, hvilka förgätit tro och lag och sin korskyssning, de hafva förrått den gamla Herren och tagit någon annan, som de Dmitrej kalla, hvilken Polackar och Litwer fört i Ryska landet och ingen vet, hvad han är för en menniska. Derföre spör jag af dig, med hvem håller du – med Vasilij Ivanovitsch Schuiskij eller med Dmitrej, hvilken Polackar och Litwer till Tsar och Storförste vi. Denna sällsamma titel tilldelas Solovetska klostrets Igumen, fader Antonij. Kronikscribentens anm. 28 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  öfver eder satt hafva? Men Metropoliten, Erkebiskoparne, Prostarne vid alla församlingar, Bojarer och Vojevoder, Djaker, Adelige, Bojar-söner, Främlingar och Handelsfolket i hela Ryssland, hvilka hålla med Vasilij Ivanovitsch Schuiskij, hafva skrifvit till vår Stormäktige Konung och hafva skickat sina sändebud till Hans Stormäktighet och begärt hjelp af vår Stormäktige Konung emot deras fiender; och vår Stormäktige Konung vill komma det Ryska Riket till hjelp emot deras fiender. Och nu har vår Stormäktige Konung skickat med stor styrka sin Krigshöfding Grefve Joachim Fredrik Mansfeld52, så ock sine Förstar och Anförare Jakob Pontus53, Axel Kurk54, Tönne Jöransson55 och Anders Boije56; desse skola komma Ryska Riket till hjelp med främmande och eget krigsfolk. Derföre vill jag visst veta af dig, med hvem du håller, och är du tillfreds med vår Stormäktige Konungs hjelp, men jag har vår Kungliga Höghets befallning och verkliga ordres, att jag med vår Stormäktige Konungs krigsstyrka skall komma dig till hjelp, men gif du mig tillkänna: hvem är din Tsar och Storförste, – och gif du mig tillkänna: vill du, att vår Stormäktige Konungs hjelp komma skall? – Skrifvet uti vår Stormäktige Konungs och Hans Kongliga Höghets arfstad Kajanaborg året efter Chr. f. 1609.     29 Joachim Friedrich Graf von Mansfeld zu Vorderort (1581–1623) was a German-born count and military commander in the Swedish service. Wikipedia: https://pl.wikipedia.org/ wiki/Joachim_Fryderyk_von_Mansfeld. (TS) Jacob De la Gardie (1583–1652), was the son of a French-born mercenary, Pontus De la Gardie (1520– 1585), with an illegitimate daughter of King Johannes III of Sweden, Marshal, who commanded Swedish troops in the war with Russia and was the Swedish peace negotiator in Stolbova in 1617. As an ally of Vasilij Ivanovič Šuiskij he and his troops marched to Moscow in 1610. He also took Novgorod in 1611 and compelled the city to elect Carl IX’s son Gustaf Adolf (1594–1632, later King Gustavus II Adolphus of Sweden) as their Tsar, but after the death of Carl IX, they changed their election to Gustaf Adolf’s brother Carl Philip (1601–1622). Eventually the Russians elected Mixail Fedorovič Romanov (1596– 1645) as the Tsar. Jacob De la Gardie held onto Novgorod until 1617. Syrjö 1997. (TS) Axel Kurck (1555–1630) was a Finnish-born military commander who served in several different offices in the late 16th and early 17th century He supported King Sigismund of Poland (1566–1632) in his war against his uncle, later King Carl IX, and was sentenced to death but not executed. He served later Carl IX. Syrjö 2001. (TS) Tönne Jöransson till Högsjögård, Governor of Turku Castle. Rundt 1989. (TS) Anders Boije (d. 1618) was a cavalry officer. Haggrén 2002. (TS) �Archaeologica et historica  Published in Досиѳей 1853 I: 98– 101. Härpå följde innan kort en skrifvelse af samma man och af enahanda innehåll. Brefvet är så illa affattadt, att öfversättaren vid några tillfällen nödgats afvika något från orden. Det lyder sålunda:57 – – – Jag Isak Behm låter dig veta, du store Munk i klostret Solovki, att jag förnummit, hurusom nu öfver Ryssen råda tvenne Storförstar; och några Ryssar hafva förgätit Gud och den ed, de svurit; de hafva affallit från deras rätta Herr Tsar och Storförste Vasilij Ivanovitsch Schuiskij och gifvit sig under en vid namn Dmitrij, hvilken det Lithowiska folket till Tsar öfver Ryssen satt hafver; och han säger sig vara Ivan Vasiljevitschs son, hvilken allaredan dödder är, och vill utrota den gamla Grekiska religion; andra hålla sig ännu vid det rätta och hylla sin rättmätiga Storförste Vasilij Ivanovitsch Schuiskij. Det fruktar jag: J byten så länge om Storförstar, att de Lithowske hugga hufvuden af oss alla, – så tänka de Lithowske: de vilja utrota den Grekiska religion och mörda alla Ryssar och lägga under sig hela det Ryska landet. Min stora och mäktiga Konung vill alla Ryssar väl och tänker hjelpa det Ryska Riket emot de otrogne Lithowske, så att de skulle få behålla sin gamla Grekiska religion, såsom tillförene, och han ämnar icke låta de Lithowske efter sin vilja göra det rättroende Ryska folket till sina fångar. Och 30 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  derföre har min stormäktige och allernådigste Konung, bevekt af de böner, som till honom sända blifvit af Eder Tsar och Storförste Vasilij Ivanovitsch Schuiskij och alla Ryssar i Ryska Riket, Metropoliter, Erkebiskopar och Bojarer och Vojevoder och Adelige och Bojar-söner och Handelsfolket, – derföre har min nådige Konung befallt sine store Härförare, att de med dem (de Ryske) och med min stora Konungs krigsfolck och härsmakt gå det Ryska landet till hjelp emot detta Polska och Lithowiska folket; Och längesedan hafva redan tågat till Wiborg den gamle Härföraren Юренъ Бой58 och den store Härföraren Jakob Pontus de la Gardie, Herr Pontus son, så och Тюнне Юренъ59 Anförarens son samt Axel Kurk, för att vara der och med det folk, som de hos sig hafva, bistå Ryssen emot deras fiender; för samma deras stora bön skall ock Grefve von Mansfeld, som störst i Livonska landet är, vara der med sin styrka och bistå den Ryske Storförsten [Vasilij Ivanovitsch]60 Schuiskij, och jag hoppas på Herren, att de skola fördrifva den äfventyraren Dmitrij och alla dem, hvilka emot den Grekiska religionen och Ryssland kriga. Min allernådigste Konung har gifvit mig befallning, att jag likaså skall arbeta här med mitt Kongliga krigsfolk, döda alla förrädare, hvilka från sin rättmätiga Tsar och Storförste [Vasilij Ivanovitsch] Schuiskij61 affallit, men de hvilka 31    Göran Boije (1540–1617) was the governor of the eastern provinces, holder of several other important offices, and a member of the delegation that negotiated with Russians in Vyborg in 1613 where the latter agreed to take Prince Carl Philip as their Tsar. Syrjö 1998. (TS) Tönne Jöransson. Castrén 1843 & Castrén 1858c: Ivan Vasiljevitsch. Castrén 1843 & Castrén 1858c: Ivan Vasiljevitsch. �Archaeologica et historica   Castrén 1843 & Castrén 1858c: Ivan Vasiljevitsch. Castrén 1843 & Castrén 1858c: Ivan Vasiljevitsch. med sin rättmätiga Tsar och Storförste [Vasilij Ivanovitsch]62 Schuiskij hålla vilja och Dmitrij samt hans folk emotstå, dem är mig anbefalldt att emot alla deras fiender hjelpa, och dem skall ej illa gå. Jag vill med dem stå emot deras fiender, men derföre att du är en Gudsman, må du tala med ditt folk, att de hålla sig till sin rätte Tsar och Storförste [Vasilij Ivanovitsch]63 Schuiskij och ej gifva sig till att handla så oförnuftigt, att de vilja den till Tsar, hvilken längesedan dödder är, och tillåta de Lithowiske att sätta till hufvudman en Tsar och Förste, som dem älskar. I Ryssland fanns af ålder ett fritt folk, som hade sin egen tro, egna Knäser och Tsarer, men de Lithowiske hafva fruktat för det Ryska folket; – derföre är det en stor skam att J låten Eder så skada, att J tagen hvarje äfventyrare till herre, som de Lithowiske vilja; men tron icke, att han är lefvande och kantänka Ivan Vasiljevitschs son, hvilken längesedan dödder är. Och den Dmitrij, hvilken nu Dmitrij kallas, han är en äfventyrare, lögnare, så ock alla de med honom hålla; alltså tagen Eder till vara, desse gode Lithauare vilja utrota den Ryska tron och det herrliga Ryska folket och tänka göra sig till herrar öfver Ryssen. Och om de få öfvermakten med sin Dmitrij, så slå de ihjäl Patriarchen, Metropoliten, Erkebiskoparne, Munkarne, Prostarne, Knäserne, Bojarerne och Bojarernes söner: på samma 32 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  sätt hade och den gamle Dmitrij, hvilken dödder är, velat leka med Eder, om han fått länge lefva; och han kallades likaledes Ivan Vasiljevitschs son, men var det ej, utan en äfventyrare, lögnare, såsom ock den närvarande, hvilken sig Dmitrij kallar; och han är utskickad af Romerska Påfven, ja af sjelfve den Romerske Cæsar att så bedraga Ryssen, och de vilja på det sättet utrota den Grekiska läran och göra det herrliga Ryska folket till sina fångar, derföre ora – – – –64 med allt folk och alla Ryssar, att de taga sig klokt till vara emot dessa Lithowiska bedrägerier och hålla sig till sin rätta Tsar och Storförste Vasilij Ivanovitsch Schuiskij, och hjelp till att utdrifva de Lithowiske, som nu ligga öfver Ryssen och vilja förderfva Eder, så ock hela Ryska Riket. Skrif mig svar, med hvem du håller och om min nådige Konungs hjelp är dig af nöden. Skrifvet år ett tusen sexhundrade nio den 23 dagen i Februarii månad. Krönikan upplyser ej, om något svar verkligen följt å desse bref och huru beskaffade klostrets tänkesätt i allmänhet voro under denna genom sitt politiska trassel minnesvärda epok i Ryska historien. Det är ett allmänt psycologiskt factum, att kyrkans och religionens tjenare under sådana tider sällan träda i öppen handling, utan antingen med den fullkomligaste likgiltighet öfverlemna verldshändelsernas gång åt Försynens allvisa ledning, eller på sin höjd verka i löndom 33 Досиѳей 1853 I: 100: вора…. Apparently the word was illegible in the original document used by Dosifej. (TS) �Archaeologica et historica     Castrén 1843 & Castrén 1858c: Ivan Vasiljevitsch. According to Досиѳей 1833: 51 the sum was 3150 Rubles. (TS) Erik Hare (ca. 1560–1627) was Governor of Ostrobothnia, later that of Tavastia, and worked actively in order to strengthen the defence of his province. It is not known whether he was born in Finland or Sweden. He was not a member of the nobility, but, nevertheless, used a coat of arms. Virrankoski 1998. (TS) Published in Досиѳей 1853 I: 101– 103. för sina intressen, om de ega några sådana. Sannolikt befunno sig nu de Solovetska fäderne i den sednare af dessa tvenne kategorier, ty det är knappt tänkbart, att det hade för dem varit likgiltigt, antingen en irrlärig eller rätttroende Furste besteg Rysslands thron. Äfven omtalar krönikan, att till [Vasilij Ivanovitsch]65 Schuiskij från klostret afsändes ett understöd af 3100 Rubel Silfver.66 Om man å ena sidan måste taga denna hjelpsändning för ett osvikeligt bevis på klostrets bevågenhet mot Schuiskij, så skulle man å den andra ovilkorligen vänta, att klostret hade låtit det inrotade hatet till Sverige vika för allmänna intressen, skyndat sig att göra gemensam sak med Svenskarne och helt oförtäckt uppträdt att skydda rikets och religionens sak mot den falske Dmitrij. Men att en sådan samverkan alldeles icke var öfverensstämmande med klostrets tänkesätt, visar sig bland annat ur följande bref af Svenska Krigs-Öfversten Anders Стивартъ Ladik, Луденскiй (Луленскiй?) kallad, samt hans vän Erik Hare (Харе)67, Höfding öfver Uleå och Kajana, skrifvet år 1611 till Solovetska klostrets Igumen, Fader Antonij:68 – – – – Jag Anders Стивартъ Ladik Ludenskij, tillika med min kamrat och vän Erik Hare, låter dig och allt brödraskapet veta, att vår nådige Herre och Konung har skickat mig med sin stormäktiga och tappra krigshär edert land till hjelp emot edra fiender Polackar och Litwer, och befallt mig att fara till vår stora krigshöfding Jakob Pontus denna väg, för att 34 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén Polackarne icke skulle få kunskap om min styrka. Och då jag i April månad kom till gränsen, icke såsom fiende, och edra bönder hörde, att vi kommo, så begynte de alla löpa från sine gårdar och jag råkade i sådan brödnöd, att jag med stor möda kom till byn Tschopa. Jag hoppades snart komma till vår befälhafvare Jakob Pontus; men när jag fann, att vi för hunger till honom ej kunde komma, då alla bönder lupo bort och vi för penningar intet bekomma kunde, så vände jag med min krigshär till vårt land igen, och nu står jag med mitt folk ej långt från gränsen, och vi bida svar på vår skrifvelse till vår nådiga Konung, hvart vi oss begifva skola. – Jag kan ej dölja för dig, Igumen Antonij, att jag nu erfarit, hurusom edert folk och edra bönder till vårt land kommit, våra bönder ihjälslagit, uppbränt många byar och mycken fänad tagit, såsom vore de våra fiender, och jag vill af dig spörja: har du befallt dem, eller hafva de af sig sjelfva detta gjort? Du sjelf vet, att vår nådige Konung och eder Tsar fred i Wiborg slutit, och om du vill hålla fred, så tämj du dessa bönder och befall dem icke att i vårt land fara; men om du det ej göra vill och ditt folk kommer till vårt land, är ock jag beredd att vår nådiga Konungs land beskydda och till edert land fara och detsamma göra, som J sjelfve gjort; och om detta sker, är det eder egen skuld, att J denna fred brutit och krig i edert land 35 �Archaeologica et historica   Published in Досиѳей 1853 I: 103– 104. Published in Досиѳей 1853 I: 105– 106. skaffat. Derföre gör du Igumen så, att det må vara fred emellan begge riken. Denna gång skrifver jag till dig litet, men mycket jag dig helsar. Brefvet är skrifvit i Uhlå den sjunde dagen i Julii månad. Omedelbart härpå anföres i krönikan en skrifvelse från nyssnämnde Hare till Igumen Antonij, men brefvet är så enkelt affattadt, att man, såsom i krönikan med skäl anmärkes, endast gissningsvis inser, att Hare med kurir affärdat till klostret ett bref från Konungen och derå affordrade ett ögonblickligt svar.69 Det Kungliga brefvet är förkommit, men att fråga var om vigtiga värf, finner man af de i Hares bref förekommande ord: ”Detta verk skall lända begge riken till gagn och inbördes kärlek.” Af det svar, som Igumen Antonij tillsändt Konungen, vill det synas, som skulle Carl anhållit om klostrets medverkan för att få sin son på Rysslands thron. Nämnde svar innehåller i korthet, att Dmitrij blifvit mördad, att man endrägteligen vill stå emot de Lithowske, samt att man ärnade välja en Tsar bland egna, infödda Bojarer, men ”ingen af främmande trosbekännelse från andra länder.” Brefvet lycktas sålunda: ”Hos oss är i Solovetska klostret, Sumska ostrogen och hela Hafs districtet (поморской области) detta råd endrägtigt: ”Vi vilje ej hafva någon af främmande lära till Tsar och Storförste i Moskowska Riket, utan en af våra infödda Bojarer.” Brefvet är skrifvet i Sumska ostrogen den 12 Mars 1611.70 ”Oangenämt var för Sveriges Konung detta patriotiska svar,” säger krönik-skrifvaren och 36 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  tillägger: ”Tiden utvisade, att de Svenska Höfdingarne, vane vid mord och plundring, oaktadt sina vänskapliga försäkringar, endast på listigt sätt bemödade sig att utleta klostrets tänkesätt, men i sjelfva verket hade för afsigt att bemäktiga sig så väl Hafskusten, som ock det Solovetska klostret. Vid den tid, då Svenska Krigsöfversten de la Gardie, brytande fördragets helgd, härjade det stora Novgorod, samma år 1611 om våren anföllo de Svenskevii, likt stråtröfvare, klostrets vid hafvet belägna voloster och framryckte ända under Kolska ostrogen, men genom den i samma fäste befälhafvande Vojevodens tapperhet blefvo de med förlust tillbakaslagne och bortjagade.71 Ännu samma år seglade de, i afsigt att plundra Solovetska klostret, på små båtar till öarne Kusova72 i Hvita Hafvet, hvilka ligga ungefär 60 verst vester om de Solovetska öarne, skilda från dem genom ett sund; men enligt en gammal Annalskrifvares vittnesbörd blefvo de här förbländade genom Guds osynliga makt samt de Solovetska undergörarnes böner, och återvände hem utan någon vinning, efter att hafva legat här hela sommaren. I anledning af denna händelse kallas de största af nämnde öar ännu i dag de Nämetska. Efter härom af Igumen Antonij till Moskva meddelad underrättelse, affärdades derifrån oförtöfvadt af Bojarernes Råd Vojevoden Maxim Vasiljevitsch [Lixarev] och hufvudmannen (голова) för Sträljtserna Jelisarij vii. Det bör anmärkas, att Finnarne i krönikan ofta kallas Svenskar, emedan de lydde under Sveriges välde. Sannolikt hade Svenskarne sällan en omedelbar del i dessa strider. 37  The campaign of 1611 was largely unsuccessful. Due to transportation difficulties, the troops could not reach Solovetsky. Swedish ships sailed to the monastery later in the summer but were not able to occupy it either. Kirkinen 1994: 129. (TS) The Kuzova Islands at N64°55′55″ E35°8′30″. (TS) �Archaeologica et historica      Published in Досиѳей 1853 I: 107– 109. Окольничий: an office in the Russian court, “attendant” [“chief butler”]. Назаров 2014. (TS) Стольник: an office in the Russian court, “high steward” [”table servant”]. Рудаковъ 1901. (TS) Стряпчей, later стряпчий: an office in the Russian court, “solicitor”, the next rank under стольник. Wikipedia: https://ru.wikipedia.org/ wiki/Стряпчий. (TS) Prince Ivan Fedorovich Troekurov (ca. 1565–1621), took part in the negotiations in Novgorod to elect Prince of Sweden Carl Philip as Tsar of Russia. Wikipedia: https:// ru.wikipedia.org/wiki/Троекуров,_ Иван_Фёдорович. (TS) Djenisevitsch Bjesednovo, de der med en truppafdelning den 15:de Augusti anlände till Sumska ostrogen för att motstå de trolöse Svenskars anfall på hafs-districten. Härifrån afsände de den 20:de Augusti i hela Rysslands namn följande skrifvelse till de Svenske Vojevoderne:73 Till den Stormäktige och Högborne Fursten och Herren Carls – – – Krigshöfdingar från det Stor-Ryska, Moskowska Rikets Bojarer och Vojevoder; de utskickade Krigshöfdingarne Maxim Vasiljevitsch Licharjeff och Golovan Jelisarii Djenisevitsch Bjesednovo göre vetterligt, att innevarande år 1611 i Junii månad var ett sammanträde i Stor-Novgorod emellan Moskovska Rikets Munskänk och Vojevod Vasilij samt eder Herres och Konungs Carls Krigshöfding och Friherre Jakob Pontus om ett godt verk och råd: om befästandet af en evig fred samt om bistånd emot Polackar och Lithauer. Och Jakob Pontus tillkännagaf, att eder Herr Konung Carl har tvenne söner och Jakob Pontus skickade sina sändebud Анцу-Пуховъ och Анцу Мака till Bojarer, Vojevoder och folk af alla classer, för att de måtte taga eder Herres, den Svenske Konung Carls son på Moskwas thron. Och Bojarer och Vojevoder och Okoljnitser74 och Stoljniker75 och Strjaptscher76 och Bojar-söner och folk af alla classer i Moskowska riket valde eder Svenska Konung Carls son till Herre öfver det Moskowska Riket, och till eder Konung Carl skickade våra Bojarer från hela Ryssland sina sändebud Stoljniken Knäs Ivan Fedorovitsch Trojekuroff77 med följeslagare, men edra sändebud Анцу Пуховъ och Анцу Мака affärdades genast 38 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  till Jakob Pontus. – Hvad beträffar detta edert Svenska folk, som nu berättar, att på vår gräns är strid och som ville komma med krig till de Ryska volosterna vid hafvet, så hafva våra Bojarer i Moskowska Riket skrifvit derom till Jakob Pontus, att han skulle skrifva till det krigsfolk, som nu är i strid vid gränsen, att det icke skall komma med krig till det Moskowska Rikets Ryska jord, ej föröfva några fiendtligheter och ej åstadkomma några oroligheter emellan oss och eder. Och J, gode Herrar, hören bringa i ro edert gränse- och krigsfolk, så att det ej krigar med vårt folk och ej åstadkommer några oroligheter och fiendtligheter riken emellan, så vida ett godt verk är stiftadt mellan oss och eder. Men vi, gode Herrar, äro skickade från Moskwa till Sumska ostrogen och alla voloster vid hafvet den 15:de Augusti, för den orsaks skull, att hos oss finnes mycket krigsfolk, som förenat sig att emotstå edra fiendtligheter; de ville komma med krig till edert land, men vi hafva nu bragt detta stridsfolk i ro och ej tillåtit dem att kriga med edert folk, på det att vi ej skulle åstadkomma fiendtligheter riken emellan. Men till eder, gode Herrar, hafve vi nu skickat med detta bref Sumska innevånaren Neschdanok Korjuchoff med följeslagare; och J, gode Herrar, skolen genast återskicka dessa våra sändebud och befalla dem att skrifva till oss utförligt om edert beslut. Men vi, gode Herrar, skrifve till eder och sände denna kungörelse till eder, Krigshöfdingar i edra städer: Kariborg (Kajanaborg), Paldomsk (Paldamo)78, Woluj (Uleå), och i hela Sveriges land. Och undren ej deröfver, att vi här icke 39 Fi. Paltamo at N7142822 E540249 (N64°24′31″ E27°50′6″). There has never been any castle or town in Paltamo. (TS) �Archaeologica et historica    Lake Onega (Ru.)/Oniegu (Ka.)/ Ääninen (Fi.) is in Russian Karelia at N61°37′ E35°41′. (TS) Tolvajärvi (Fi.)/Tolvojarvi (Ru.) at N62°16′49″ E31°28′38″. (TS) Published in Досиѳей 1853 I: 111– 113. utsätta våra vojevodiska namn, men om J skrifven till oss och gifven eder tillkänna, så skola och vi utsätta våra namn, då vi härnäst skrifva till eder.” Fader Dosifej anmärker i sin kloster-beskrifning, att detta bref blott var ett politiskt knep, hvarigenom Vojevoderne sökte hellst för någon liten tid hejda de ”blodtörstiga Svenskars” härjningar vid Hvita hafvet. ”Ty ehuru verksamt,” säger Dosifej, ”de la Gardie arbetat att få den Svenska Konungasonen på Moskwas thron – – –, så yttrades denna önskan alldrig af Ryssarne, med undantag af Novgoroder, hvilka samma de la Gardie nödgade dertill, samt dessutom ett ringa antal frivilliga”. De nämnda Vojevoderne Licharjeff och Bjesednovo, hvilka i brefvet gåfvo sig ut för fridshärolder, hade, såsom ofvanföre nämndes, blifvit sända med krigsmakt till Sumska ostrogen, hvarest de stodo en lång tid, utan att blifva oroade af Svenskarne. ”Ty då desse förnummo att Ryska Vojevoder stodo dem till möte vid Hafskusten med sin styrka, drogo de sig på andra sidan Onega79 och plundrade volosten Tolva80”. Detta förmådde Licharjeff och Bjesednovo att bryta upp från Suma; de förföljde och upphunno Svenskarne samt drefvo dem öfver gränsen. Härefter återvände de Ryske Vojevoderne till Suma och affärdade derifrån nedanstående bref till Anders Стивартъ Ladik och Erik Hare:81 – – – Föregående år (1611) skrefvo till våra Bojarer och Vojevoder i Moskwa Vojevoderne och Djakerne från Kolska ostrogen samt Igumen Antonij jemte brödraskapet 40 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  från klostret Solovetskoj, att edert Nämetska krigsfolk kommit med krig och krigiska verktyg (съ нарядомъ) till Kolska Ostrogen, gjort deremot ett häftigt anfall samt sökt med storm (защитомъ) intaga densamma, men Gud gaf dem icke fästet. Härefter bekrigade edert Nämetska folk vårt rikes till gränsen anliggande voloster, brände byar, slogo ihjäl menniskor, togo andra till fånga. I följe af detta bref blef edert krig bekantgjordt hos oss i Moskowska riket; och det Moskowska Rikets Bojarer och Vojevoder skickade oss med stor krigsmakt för att edra fiendtligheter emotstå och beskydda Hvita hafvets voloster: och vi anlände med våra många krigare till Sumska ostrogen den 15 Augusti. Och innevarande år (1612) den fjerde September skrefvo vi till Igumen och brödraskapet i Solovki, såsom om våra Ryssar kommo till edert land med krig, slogo ihjäl edert folk för att bekriga eder och veta intet derom. Men det hafva vi verkligen erfarit, att edert Nämetska folk öfverfallit Ryssen och bekrigat våra följande elfva orter: volosten Repola82, Roukkola83, Tschjolka (?)84, Kotwas, Тюзно-озеро85, ön Ловутъ86, Lendira87, Vongora88, Kimasjärvi89, Jyskyjärviviii 90, och i dessa byar ihjälslagit många Ryska bönder samt tagit andra till fånga, men några hafva undflytt denna eder förhärjelse. Och hos oss är det        viii. Blott dessa tio orter äro i krönikan angifna.  41 Repola (Fi.)/Rebola (Ka.)/Reboly (Ru.) is a village in Russian Karelia at N63°49′43″ E30°48′47″. (TS) Roukkula at ca. N64°8′ E30°49′. Cf. Itä-Karjala 1934. (TS) Lepikkövaara (Fi.)/Tsholkka (Ka.)/ Čelkiozero (Ru.) in Repola region at N63°46′14″ E31°8′9. Список населенных мест 1926 No. 687, http:// home.onego.ru/~vahti/p1926_RUS. pdf; cf. EKI Place Names Database, http://www.eki.ee/knab/knab.htm . (TS) Probably Tuusenia (Fi.)/Tuuženie (Ka.) at N63°40′22″ E31°5′46″. EKI Place Names Database, http://www. eki.ee/knab/knab.htm; cf. Itä-Karjala 1934. (TS) Fi. Luovutsaari near Lendery (Ru.)/Lentiera (Ka.) at N63°28′11″ E31°15′54″. EKI Place Names Database, http://www.eki.ee/knab/knab. htm; Список населенных мест 1926 No. 696, http://home.onego. ru/~vahti/p1926_RUS.pdf; Itä-Karjala 1934. (TS) Lentiera (Fi., Ka.)/Lendery (Ru.) at N63°24′38″ E31°13′7″. (TS) Probably Vonkajärvi (Fi.)/Vongozero (Ru.) near Kondoka/Kontokki at ca. N64°30′34″ E30°57′51″. EKI Place Names Database, http://www. eki.ee/knab/knab.htm; cf. Список населенных мест 1926 No. 250, http://home.onego.ru/~vahti/p1926_ RUS.pdf; Itä-Karjala 1934. Kiimasjärvi (Fi.)/Kimasozero (Ru.) at N64°22′32″ E31°13′37″. Список населенных мест 1926 No. 628; http://home.onego.ru/~vahti/p1926_ RUS.pdf. (TS) Actually Castrén means again the description of Досиѳей 1853; in the chronicle Досиѳей 1833: 53 there is no mention of the letter. Jyskyjärvi (Fi.)/Juškozero (Ru.) at N64°44′48″ E32°6′5″. (TS) �Archaeologica et historica rykte gängse, att desse gräselige menniskor plundrat vid gränsen både i vårt och edert land, detta utan vår vetskap; och vi skola sända folk för att gripa desse röfvare och då vi fått fatt på dem, skola de bringas i ro. Och edert folk skall i sitt land sporra efter desse röfvare, och måtte de af eder gripas; och vi skola bringa i lugn vårt krigsfolk och ej befalla det att komma till edert land och fiendtligheter föröfva, derföre att vår Tsar och eder Konung gjort fred emellan sig, och vi vilja icke störa denna fred och oroligheter riken emellan: och J bören likaså bringa i lugn edert folk och ej befalla det att komma med krig till Ryssland och här buller åstadkomma. Fördenskull hafva vi den 15 Augusti skickat till eder med bref från Suma en Rysk man Neschdanok Konjuchoff med följeslagare, och J skulle ej hafva bordt förhindra våra sändebud att till oss återvända, ej heller förmena dem att sanningsenligt skrifva oss om allt; men de bland vårt folk, som de edra tagit till fånga, dem bören J, sedan de blifvit ertappade, till Ryssland afsända.” Detta bref hade ej sin åsyftade verkan. Den tid var kommen, då man i Sverige och Finland ej lyssnade till några fredsförslag. Allt intill freden i Stolbowa fortforo de Svenska Krigshöfdingarne att oafbrutet föröfva fiendtligheter emot Ryska gränsen och de ärnade ej nedlägga vapen med mindre än att Ryssarne till Sverige afträdde den 42 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén   gamla gränsen. Dessa anspråk finnas kraftigt uttalade i ett bref, hvaraf följande copia förvaras i klostrets archiv:91 ”Wår stränge Konung Carl till Solovetska klostrets Igumen Antonij eller den i hans ställe utnämnd är, samt till det hela brödraskapet och den Sumska ostrogen. Se på vårt blad och stå ej efter det oss lofvadt är. Eder Tsar Vasilij och Furst Michajlo (Schuiskij-Skopin) lofvade oss för våra gjorda tjenster trenne städer, nemligen den Karelska staden92, den Kolska och staden Orjeschok (Schlüsselburg)93 och utbytte sedan Orjeschok emot Sumska ostrogen för våra tjensters skull. Och vi gingo och blottställde många hufvuden tillika med hustrur och barn, och detta veta Novgorodska och Moskovska gäster samt allt stort folkix. Men vår nådige Carl har sagt: ”Nu är det icke jemnt emellan oss, men det skall blifva jemnt.” Står icke efter det oss lofvadt är för hans tjenster (?). Han vill icke uppsäga vänskapen med eder, han vill blott besitta den gamla gränsen intill Dub (eken) och Solots (Kultakaivo?). Men om J ej utan blodspillan återgifven oss den gamla gränsen intill Dub och Solots, så kommer vår nådiga Konung med härsmakt och tager alla de honom lofvade städer och eder Sumska ostrog för sina gjorda tjenster, och för de lofvade städerna vill han blottställa de sinas hufvuden. Derföre borga Novgorodska och Moskowska gäster samt allt stort folk, att dessa städer blifvit oss lofvade. Och sänden J detta bref till Moskwa eller skrifven deraf en copia, men ix. Med великiе люди förstås utan tvifvel det stora Rysslands innevånare. 43  Published in Досиѳей 1853 I: 117– 118. Korela, later Käkisalmi (Fi.)/Kexholm (Swe), now Priozersk at N61°1°55″ E30°7′30″. The castle and town of Korela came into being at the end of the 13th century. It reverted back to Swedish rule in the Treaty of Stolbova in 1617 until it was retaken by Russia in 1721. Käkisalmi belonged to Finland from 1812 until 1940. Huovila 1995: 39 etc. (TS) The town and castle of Schlüsselburg (Šlisselˈburg)/Orešek/Pähkinälinna (in different periods of time known also as Noteburg and Petrokrepostˈ) was founded in 1323 at the source of the Neva River on Lake Ladoga at N59°57′13″13 E31°2′15″. It was a Late Medieval trading centre with town privileges since 1780. Большая советская энциклопедия 29: 1291–1294. (TS) �Archaeologica et historica   Published in Досиѳей 1853 I: 118– 119. Published in Досиѳей 1853 I: 121– 122. vår Konung skall komma med en krigshär, om J ej återgifven den gränsen intill Staroj Dub (gamla eken) och Solots, och han skall taga alla honom lofvade städer, om han ock skulle blottställa de sinas hufvuden, och om oss skall man erfara hos eder före Johanne-dagen. Och hos oss stå 30 verst från Uleå sjuhundrade man, och äfven annorstädes ega vi krigsfolk, fastän vi ej känna deras tankar. Och aflägsna Nemtser spörja mig: ”Hafva de en ostrog, i Kem?” J borden dock hafva der en ostrog, hellst för syns skull och för äran.” Dessa hotelser gingo ej i verkställighet. Tvertom började man från Finska sidan bringa å bane fredliga underhandlingar. I ett bref, dat[eradt] den 30 Maj 1613 skrifver Erik Hare till den Sumska ostrogens befälhafvare, att Finska bönder från gränsen yttrat den önskan, att emellan dem och de Ryska gränse-boerne ”en fred göras skulle, såsom det och 1612 omkring Petri och Pauli dag skedt är.”94 I anledning häraf föreslår Hare så väl i detta bref, som i ett sednare af den 28 September 161495, att man å ömse sidor om gränsen skulle hålla bönderna och krigsfolket i tygel, ej tillåta dem att anställa ströftåg öfver gränsen och öfverhufvud icke utan Monarkernes befallning föröfva några fiendtligheter. Naturligtvis upptogs detta förslag med välbehag af de Solovetska fäderne och gränse-stridigheterna blefvo åter för denna gång bemedlade. Icke desto mindre anbefallte Tsar Michael Feodorovitsch ännu samma år, att Solovetskoj skulle än starkare befästas, samt att så väl i klostret, som i de Kemska och Sumska 44 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  ostrogerna antalet af krigsfolk skulle förökas. Kloster-krönikan uppgifver, att vid ifrågavarande tid 1040 soldater hörde under klostret samt af klostret underhöllos. I spetsen för dem stodo Vojevoder, som numera alltid voro stationerade i Sumska ostrogen och hade sig föreskrifvet, att tillika med klostrets föreståndare på det strängaste bevaka gränsen. Sedan stridigheterna emellan Ryssland och Sverige på ofvananfördt sätt blifvit stillade, började Danskarne år 1619 göra anspråk på Ryska Lappmarken, föregifvande att landet af ålder tillhört Norrige. Då saken ej kunde genom underhandlingar biläggas, hotade Danskarne att med härsmakt göra sina förmenta anspråk gällande. I anledning häraf anbefallte Tsar Michael Feodorovitsch, att kring klostret Solovetskoj samt den Sumska ostrogen skulle uppbyggas nödiga förskansningar. I sjelfva verket visade sig år 1623 fyra Danska krigsskepp under Kolske ostrogen, men de blefvo tvungna att innan kort återvända utan någon framgång. Af lång varaktighet var ej heller den fred, som blifvit slutad med Sverige. Om man vågar lita på kloster-krönikans vittnesbörd, hade Svenskarne fattat planen att inkräkta hela Hvita hafvets kust eller åtminstone vestra delen deraf och tillegna sig den utländska handel, som började mer och mer uppblomstra i Archangelsk.96 Af sådan anledning, menar krönikskrifvaren, hade fienden 1658 och de föregående åren gjort täta ströftåg till klostrets voloster. Å Ryska sidan vidtogos nya 45 Upon the recommendation of Per Brahe, King Carl X Gustav sought to annex Russian Karelia in its entirety and Lapland to Sweden in order to reach the harbours on the coast of the Arctic Ocean, but after Brahe’s death in 1660, his main interest was turned towards Livonia instead. Halila 1985: 124– 125. Arxangelˈsk is situated at the mouth of the Dvina River at N64°32′3″ E40°31′4″. (TS). �Archaeologica et historica  Aleksej Mixajlovič (1629–1676) was the Tsar of Russia in 1645–1676. Nenonen – Teerijoki 1998: 628. (TS)  Published in Досиѳей 1853 I: 38.  The Liminganjoki River runs into the Golf of Bothnia at N7191869 E421093 (N64°50′31″ E25°20′11″). (TS)  The Iijoki River discharges into the Gulf of Bothnia at N7247274 E419942 (N65°20′19″ E25°16′49″). (TS)  The Kemijoki River runs into the Gulf of Bothnia at N7296575 E383342 (N65°46′10″ E24°27′8″). It is not to be mixed with the Kemˈ River in Russian Karelia. (TS)  The Tornionjoki River discharges into the Gulf of Bothnia at N7297006 E368333 (N65°46′3″ E24°7′28″). (TS)  Because the preceding rivers are listed from south to north, the socalled Kejnta River should probably be sought on the Swedish side of the present-day Finnish-Swedish border. The first significant river west of the border is called Keräsjoki, which runs into the Gulf of Bothnia at N7326893 E907167 according to SWEREF 99 TM (N65°48′8″ E23°55′35″). The next ones are the Sangis and the Kalix (Kaakamajoki). (TS) mått och steg till gränsens betryggande. Tsar Michael Fedorovitsch lät ibland annat uppbygga en ny ostrog på en holme, Ljepa, midt i floden Kem. Det oaktadt fortforo fiendtligheterna oafbrutet, ”intill dess det behagade Försynen att låta Peter den Store fullkomligt krossa grannarnes makt och det fiendtliga Svenska väldet.” Om nämnda fiendtligheter lemnar kloster-krönikan inga speciella upplysningar. Ehuru ej hörande till ämnet, vilja vi dock här meddela ur krönikan en så kallad росписъ, som förvaras i klostrets archiv och förmodas vara skrifven af någon bland klostrets föreståndare till Furst Alexej Michailovitsch97. Skriften lyder sålunda:98 ”Berättelse (росписъ) till din Furstliga Höghet. Från det Kajanska gränslandet framåt bo främmande folk (нѣмецкiе люди) och beherrska det Furstliga landet. Den Furstliga gränsen gick fordom från Svitska (Baltiska) hafvet långsmed kusten från floden Lemjanga (Limingå) till Kem, den Schomerska stenen och Torneå 500 verst, och från det Furstliga arflandet utföllo i Svitska hafvet sju floder: floden Sigovka (Siikajoki), floden Lemenga (Limingå)99, floden Ovluja (Uleå), floden Ija (Ijå)100, floden Kem101 den perlrika, floden Tornija (Torneå)102, floden Keinta (Кейнта?)103; men af gammalt bodde vid dessa floder Furstligt folk och nu sitta vid dessa floder endast Nemtser, och de beherrska det Furstliga arflandet vid dessa floder i 70 år, och vid dessa floders källor hafva Nemtser herrskat i 15 år, och de hafva byggt vid floderna, deras utlopp och källor 46 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén halftannat tusende hus, och emellan dessa floders källor på Maseltä (Maanselkä) och vid sjöar lefver den odöpta Lappen. Fordom skattade denna Lapp blott till Tsaren i Moskwa, men nu tager den Svenska Konungen en annan skatt af samma Lapp, och de Kajanske Nemtserne hafva bemäktigat sig det Furstliga gränslandet, 500 verst i längd och 300 verst i bredd.” 47 � Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource 1. Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén (Archaeologica et historica) Subject The topic of the resource Archaeologica et historica; Universitaria. Manuscripta Castreniana, Realia I. 187 p. ISBN 978-952-5667-92-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-93-6 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén edited by Timo Salminen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/5a8b03102545911f9e62b4a23710b0d8.pdf dda7706e382228b6dad611166ddd2b83 PDF Text Text Archaeologica et historica  Savolotscheskaja ǁ Castrén 1844: Savolotschesskaja. This difference in spelling is repeated without exception and it is not mentioned below henceforth.  The manuscript KK Coll. 539.2.5 (Fennica 2.5) p. 131–166 consists of loose sheets measuring ca. 21.5 x 37 cm. The article has been published previously as Castrén 1844 and 1858a. The text is published according to the manuscript here and therefore it differs slightly from the version published in Castrén’s lifetime in Suomi. The differences have been noted except in cases where it deals only with spelling or punctuation.  urfolk ǁ äldre ur eller enligt sagan i jorden försvunnet folk, som vanligen benämnas  fordom ǁ förut ǁ Castrén 1844: förut  men ǁ och ǁ Castrén 1844: och  bortdött och försvunnit ǁ Castrén 1844: försvunnit  Castrén documented these types of tales also in Siberia. (TS)  August Ludwig von Schlözer (1735– 1809) was a German historian, jurist, and professor of politics in Göttingen. He studied at the University of Uppsala in 1755–1756 and encountered the problems of the FinnoUgrian languages and peoples there. He also worked as a teacher of history at the Imperial Russian Academy of Sciences in St Petersburg and studied the history of Russia there. Especially noteworthy from his time there is his publication of the so-called Nestor’s Chronicle or Russian Primary Chronicle. Schlözer listed and classified the peoples of northern Russia in his work Allgemeine nordische Geschichte in 1771 and Handbuch der Geschichte des Kaiserthums Russland in 1802. 2 Anmärkningar om Savolotseskaja104 Tsud105 Öfwer hela den Ryska norden går en saga om ett urfolk106, som fordom107 bebott landet, men108 sedan bortdött109 och försvunnit i jorden.110 Detta folk kallas vanligen Tschud (Чудь), en benämning, som enligt Schlözer111 är liktydig med främling, utlänning (чужiй, иностранець112). Tschud eger113 enligt denna härledning af ordet sin tillämpning på alla i Ryssland boende folk af främmande härkomst. Dock synas114 redan Schlözer varit af den mening, att man med Tschuder rätteligen förstår särskildta grenar af den Finska folkstammen115, hvilket äfven genom sednare historiska undersökningar blifvit tillräckligen ådagalagdt. Det är på häfde-forskningens närvarande ståndpunkt intet tvifvel underkastadt, att116 ju ej vid Ryssarnes invandring till norden Finska stammar voro deröfver utbredda;117 ja! man eger till och med skäl för den mening, att Finnarne äfven varit den Skandinaviska nordens äldre innewånare118.119 I Skandinavien är minnet om Finnarne, såsom landets ur-innewånare120, ganska svagt och osäkert; det döljer sig bakom mythens dunkla slöja och i vissa hieroglyphiska antiquiteter121. I Ryssland deremot fortlefver det Tschudiska minnet både i historien och traditionen. Nestor122, den älsta123 48 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud Ryska kronik-skrifvare omnämner124 i125 sin förteckning öfver de Japhetiska folkslagen126 både Tschud127 och Savolotscheskaja Tschud.128 De129 uppräknas i sammanhang med åtskilliga andra Finska folkslag130, och detta har gifvit historici en grundad anledning att hänföra de ifrågawarande twå folkslagen till den Finska stammen, fastän Nestor ej uttryckligen uttalat en sådan mening. Att till undersökning upptaga frågan, hvilken särskild gren af den Finska stammen131 Nestor förstått under namnet132 af Tschud, kan ej blifva ett föremål för närvarande afhandling. I folk-traditionen133 eger134 detta ord en helt annan betydelse. Det utgör, såsom redan anmärktes, en allmän benämning på Rysslands, i synnerhet det nordliga Rysslands[,] äldre innewånare. Men135 att just dessa utgjort särskildta grenar af den Finska stammen, är af flera skäl antagligt. En136 icke ringa del af Rysslands både Europeiska och Asiatiska nord bebos ännu i dag af Finska folkslag, och137 der den138 Ryska befolkningen oblandad förefinnes, äfven139 der gifves140 tydliga spår af en föregående Finsk colonisation. Det141 är, såsom sagdt, den142 allaredan försvunna Finska befolkningen143, som i traditionen144 benämnes Tschud. Lokalt förnimmes äfven145 den sägen, att Permier, Syrjäner, Karelare m. fl. tillhörde146 den Tschudiska ätten, men de skiljas dock alltid från den verkliga147 Tschud (настоящiй Чудь), som både         49 The latter work had been published in Swedish in 1807. It is not known whether Castrén used the original work of Schlözer or if he acquired his views through H.G. Porthan (1739–1804) who had cited Schlözer. Schlözer 1771: 493 (footnote 8); Sihvo 2003: 42–43; Klinge 1989: 39–42, 86–87; Stipa 1990: 192, 197–198, 225 Schlözer 1802a; 1807. (TS) Castrén often used the soft sign of the Russian language (ь) instead of the hard sign (ъ) and vice versa. His usage of these signs has been preserved here unaltered. eger […] tillämpning ǁ Castrén 1844: kan enligt denna härledning lämpas synas ǁ Castrén 1844: synes. Schlözer 1771: 492–494 explains Chuds just this way. (TS) att […] invandring ǁ Castrén 1844: att vid Ryssarnes invandring According to the present-day interpretation, Finno-Ugric-speaking people are considered to have preceded Slavs in northern Russia, and the Slavicization of the area was characterized by a language shift rather than the arrival of a large amount of new settlers. The migration theory has not been abandoned altogether, however, and it has retained its position in Russian archaeology in particular. Saarikivi 2006: 26–38, 296; Bjørnflaten 2006: 69–71; Ligi 1993; Juškova 2006. Ligi’s work also includes an analysis of the question of Slavonic colonization from the point of view of history of ideas. (TS) innewånare ǁ Castrén 1844: invånare. Castrén clearly knew the Swedish zoologist, archaeologist, and ethnologist Sven Nilsson’s (1787– 1883) work Skandinaviska Nordens ur-invånare that came out in 1838. �Archaeologica et historica    Namely, he explicitly refers to Nilsson in his research plan of Finnish prehistoric graves in 1850 (cf. in this publication below). Nilsson concludes on a craniological basis that the oldest inhabitants of Scandinavia were “Lapps”, which he seems to have conceived more broadly than only the ancestors of the contemporary Saami. Nilsson 1838–1843 I: 84–85, II: 9–16, see also III: 13. Cf. Müller 1837: 510–511. On the other hand, the idea of Finnic people(s) as the original inhabitants of northern Eurasia was widespread—especially in German and Swedish literature. See Schlözer 1771: 438; Sihvo 2003: 52. This view and, in fact, the entire question of the ethnic history of Scandinavia is now considered outdated. It fell out of favour at the same time that the traditional concept of ethnic identity and its signs in archaeological material was being called into question by the late 20th century. Werbart 2002; Welinder 2009: 75– 97. (TS) ur-innewånare ǁ Castrén 1844: urinvånare hieroglyphiska antiquiteter ǁ Castrén 1844: hieroglyfiska antiqviteter “The Tale of Bygone Years” (a.k.a. the Russian Primary Chronicle) was traditionally attributed to the monk Nestor (c. 1056–c. 1114), but since the 20th century it has been interpreted to be compiled from older sources in the early 12th century. It forms a basis for later local chronicles. http://litopys.org.ua/ lavrlet/lavr.htm. Cross – Sherbowitz-      50 Wetzor 1953: 3–4; Nenonen – Teerijoki 1998: 349. (TS) älsta […] kronik-skrifvare ǁ Castrén 1844: äldste Ryske kronikskrifvare omnämner ǁ omtalar i ǁ Castrén 1844: uti The Japhetic peoples were considered to have descented from Moses’ third son Japhet. Bible 1. Mos. 10. http://www.biblestudytools.com/ genesis/10.html. The list can be found in the introduction of the Primary Chronicle. http://litopys. org.ua/lavrlet/lavr01.htm. Cross – Sherbowitz-Wetzor 1953: 52. (TS) Čudˈ (чудь) is an ethnonym widely used to refer to Finnic-speakers in the Russian dialects. The Saami have also used it to refer to their legendary enemies (present Northern Saami cuhti : cuđi-, this, in turn, might be the what?). The Central Veps have used this ethnonym as an endonym, and in the Dvina basin, there have been people using this endonym to refer to themselves in the Russian-speaking context. This state of affairs points to some kind of identity continuum between the Veps and some groups of the Iron Age Dvina basin (although there have certainly also been non-Veps groups such as Karelians in this region). I have encountered people in the Pinega district who have made a distinction between themselves, the Chud, and the Russians (or Novgorodians) even in the 21st century, notwithstanding the fact that the whole area is now unilingually �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud   Russian-speaking. In the census of 1897, some Dvina basin villages were referred to as Chud villages, although they were certainly linguistically Slavic by that time. In modern demographic statistics, where the ethnic identification has been entirely freely self-designated, the Chud ethnonym has reemerged, mostly in the Pinega district of Arxangelˈsk region. This ethnonym is etymologically connected to the Germanic word meaning ‘people’ (Proto-Germanic *þeudō > German Deutsch, cf. Grünthal 1993, Koivulehto 1997). (JS) Savolotscheskaja Tschud (Ru. Заволоцкая чудь) is an ethnonym used to refer to the now extinct people of the Dvina basin in the early Russian sources. In the Russian Primary Chronicle (NK) they are mentioned as one of the tribes that invited the Scandinavian rulers to Russia. In later chronicles they are mentioned as one of the groups residing in the Dvina basin, alongside groups such as Dvinˈjane (inhabitants of the Dvina river basin), Pinežane (inhabitants of the Pinega basin), Sura poganaja (inhabitants of the Sura river basin in Pinega), etc. There is a passage in Dvinskaja letopisˈ, where it is mentioned that the Zavolockaja Čudˈ who were baptized were thereafter referred to as the Dvinjane, the Dvina basin people. http://litopys. org.ua/lavrlet/lavr01.htm; Булатов 1993. (JS) Tschud. […] sammanhang ǁ Tschud. Nesto[r] ǁ Castrén 1844: Tschud i sammanhang  folkslag ǁ Castrén 1844: stammar  stammen ǁ Castrén 1844: folkstammen  namnet af Tschud ǁ Castrén 1844: namnet Tschud  folk-traditionen ǁ folktr[aditionen] ǁ Castrén 1844: folktraditionen  eger […] innewånare. ǁ eger […] benämning på det nordliga Rysslands in ǁ Castrén 1844: utgör detta ord, såsom redan anmärktes, blott en allmän benämning på de äldre invånare uti Ryssland, i synnerhet uti dess nordliga del.  Men att ǁ Men då den här upptäckta  En […] folkslag ǁ De nordliga delarne af Ryssland ǁ Castrén 1844: Ty ännu i dag bebos en icke ringa del af Rysslands både Europeiska och Asiatiska nord af Finska folkslag  och ǁ men  den ǁ ob[landad]  äfven […] colonisation. ǁ Castrén 1844: gifves det tydliga spår af en föregående Finsk kolonisation.  gifves tydliga ǁ finnas  Det […] Tschud. ǁ Castrén 1844: [The sentence has been omitted.]  den ǁ det  befolkningen ǁ 1. befolknin[gen] ǁ 2. ifrån  traditionen ǁ folk[-traditionen]  äfven den sägen ǁ Castrén 1844: också hos Ryska allmogen den sägen  tillhörde ǁ Castrén 1844: tillhöra  verkliga […] Чудь) ǁ Castrén 1844: gamla, verkliga (настоящая) Tschud ☞ 51 �Archaeologica et historica  lefnads-sätt […] sig ǁ Castrén 1844: lefnadssätt afvek  Ryssarne. ǁ ~ Stundom hör man dem kallas de nu lefvande kallas afkomlingar af den gamla Tschud,  religion och nationalitet ǁ Castrén 1844: nationalitet och antagit deras religion  blifvit i traditionen ǁ Castrén 1844: i traditionen blifvit  owiss ǁ sväfvande  sväfvande ǁ Castrén 1844: tvifvelaktig  Change in the footnote: ur чудо ǁ af ~ ǁ Castrén 1844: af чудо (ett under)  Men […] nejd ǁ Men der i någon öde nejd  nationaliteten […] upprätthålla sig ǁ 1. nationaliteten bli[fvit] ǁ 2. nationaliteten upprätthållit  så […] betviflad. ǁ 1. så förmodas ǁ 2. så blir en ǁ 3. så blifva ǁ 4. så anses den af Ryssarne wanligtvis ansedda såsom afkomlingar af Tschud.  betviflad ǁ Castrén 1844: ifrågasatt  Esterne ǁ Ehsterne  Tschud ǁ Finnarne  kallas ǁ 1. benämnas ǁ 2. är  enlighet ǁ öfverensstämmelse  af […] Tschud ǁ Castrén 1844: af Tschud  ”Ryssarne med Tschud” ǁ ”Ryssarne med ordet Tschud” ǁ Castrén 1844: Ryssarne med detta ord  Castrén means Ferdinand Heinrich Müller’s work Der Ugrische Volksstamm, oder Untersuchungen über die Ländergebiete am Ural und am Kaukasus in historischer, geographischer und ethnographischer Beziehung. Müller 1837: 176. (TS)  ethnographiska halt ǁ ethymolog[iska] ǁ Castrén 1844: ethnografiska betydelse  som […] enda ǁ Castrén 1844: hvilken här gäller nästan såsom den enda till religion, seder och lefnads-sätt148 skiljde sig från Ryssarne.149 I den mon de Finska stammarne inom Ryssland iklädt sig Ryssarnes religion150 och nationalitet, i samma mon har deras förwandtskap med Tschud blifvit151 i traditionen owiss152 och sväfvande153.x 154 Men155 om i en öde nejd den egna nationaliteten156 hos någon Finsk stam förmått upprätthålla sig emot det Ryska inflytandet, så157 blir dess förvandtskap med Tschud sällan betviflad158. För sin olika religion och sina egendomliga seder hafva i synnerhet Esterne159 blifvit ansedda såsom afkomlingar af de gamla Tschuderne; de benämnas äfven med ett af Tschud härledt ord: Tschuchny. Mindre ofta blir slägtskapen med Tschud160 Finnarne påbördad, ty de förvexlas vanligen af den Ryska allmogen med Svenskarne,161 och kallas derföre Шведы. I enlighet162 med den vanliga härledningen 163 ordet Tschud hafva åtskilliga förfataf tare hyllat den mening, att ”Ryssarne164 med Tschud”, såsom F. H. Müller165 uttrycker sig, ”ursprungligen betecknat alla icke Ryska, mera x. Till följe af sina egendomliga, för Ryssarne främmande och sällsamma seder härleder den Ryska allmogen ordet Tschud ur чудо, under, och чужiй, underlig, sällsam.  Wisserligen […] traditionen ǁ Castrén 1844: Den tillskrifver visserligen  ålderdoms-lemningar, […] vara ǁ fornlemningar, de må vara  Changes in the footnote: ur-innewånare ǁ Castrén 1844: urinvånare 52 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud åt norr och öster boende folkslag, så att namnet derigenom förlorar sin ethnographiska166 halt och blir ett analogon till namnen: barbar hos Grekerne och Kafer hos Araberna”. Sådant är dock icke förhållandet, om man med uppmärksamt öra lyssnar till traditionen, som167 här utgör nästan den enda ledstjerna. Wisserligen168 tillskrifver traditionen Tschud alla i Ryssland befintliga ålderdoms-lemningar169, de må då vara af Finskt, Ryskt, Tatariskt, Mongoliskt eller annat obekant ursprung.xi 170 Men att171 till Tschud räkna172 Mongoler och Tatarer, vore enligt det Ryska föreställnings-sättet lika orimligt, som att föra173 Ryssarne sjelfva till samma stam. Namnet174 Tschud hänför sig bestämdt till den Finska stammen, icke den nu lefvande, utan den gamla, odöpta förgångna175 ätten. Det176 är denna ätt, som för sin ålder,177 sin religion och sina sällsamma178 seder företrädesvis bibehållit sig i den Ryska folk-traditionen. Tschuderna179 äro Rysslands jättar,       xi. ”Tschud betecknar i Ryskan landets ur-innewånare i gemen, ty om man vid stränderna af Volga, Tobol, Irtisch, Ob, Jenisei warseblir något fäste, någon graf eller gammal bygnad och frågar: ’hvem har gjort dem?’ så svaras: ’Tschud, ett folk, som bodde här redan före Ryssen”. Müller, se Karamsin, 1. D. anm. 75. Ob, Jenisei ǁ Castrén 1844: Ob och Jenisei gjort ǁ uppfört 75 ǁ Castrén 1844: 73 ǁ Castrén 1858a: Müllers ord, enl. Karamsin, Gesch. d. Russ. Reiches. 1 Bd. Riga 1820; S. 246, Anm. 70 53    Castrén refers here to Nikolaj Mixajlovič Karamzin’s (1766–1826) Geschichte des Russischen Reiches, a work that came out in several different versions in different languages in the 1810s and 1820s, most notably in twelve volumes in Russian in 1816–1829. Karamzin’s work was commissioned by the state and it has been described as conservative and pro-autocracy. Castrén used the first volume of the eleven-volume German edition, published in 1820. Forsman – Mikkola 1912. (TS) att till ǁ Castrén 1844: att derföre till räkna ǁ 1. hänföra ǁ 2. föra föra ǁ räkna Namnet […] bestämdt ǁ Castrén 1844: Så bestämdt hänför sig namnet Tschud förgångna ätten ǁ 1. <-> ǁ 2. ur landet försvunna folk ǁ 3. ur landet försvunna ätt ǁ Castrén 1844: redan förgångna ätten, som för sin ålder […] Det […] folk-traditionen. ǁ 1. Denna ätt älskar den Ryska folk-traditionen att företrädeswis ǁ 2. Denna ätt älskar företrädeswis den Ryska folk-traditionen att för ålder, sin ǁ ålder och sällsamma ǁ Castrén 1844: egendomliga Tschuderna […] jättar ǁ Castrén 1844: Tschuderne äro för Ryssen detsamma, som jättarne för Finnen Here Castrén draws parallels between the Russian Chud folklore and Finnish-Scandinavian folklore, describing mysterious giants or Jotuns that would have lived in the time before the modern civilization. Siikala 2013: 222–223; giants especially in northern Ostrobothnia: Jättiläis- ja lappalaistarinoita, http://www.kirjastovirma.fi/ asutusjasotatarinoita/2. (TS) �Archaeologica et historica  ett […] existerande ǁ 1. <-> ǁ 2. ett historiskt ǁ Castrén 1844: ett forntida  som […] omhöljdt ǁ som […] men beslo ǁ Castrén 1844: som numera fortlefver blott i sägnerna, omhöljdt  slöja ǁ Castrén 1844: töcken  Det […] sjelfve. ǁ Castrén 1844: Det är naturligt, att alla ovanliga fornlemningar tillskrifvas ett sådant urhistoriskt folk, likasom Finnarne tro, att forntidens jättar uppbyggt deras äldre stenkyrkor, bland hvilka de flesta troligen äro Finnarnes eget verk.  urhistoriskt ǁ folk  alla […] ålderdoms-lemningar ǁ allt ovanligt  Likaså skef ǁ Castrén 1844: Skef  Tschuderne ǁ Castrén 1844: Tschud  dess ǁ deras  som […] folkslag ǁ Castrén 1844: hvarmed Grekerne benämnde personer, hörande till ett på en gång främmande och ohyfsadt folkslag  Ehuru […] öfverlägsna. ǁ Ehuru till religionen ǁ Castrén 1844: Ty Tschuderne, ehuru till religionen hedningar, anses i mångt och mycket, särdeles i all slags mekanisk konstfärdighet, hafva varit både Ryssar och andra nationer öfverläge.  så ǁ <hos>  Sawolotschkaja […] Sawolotscheskaja ǁ Castrén 1844: Savolotschesskaja eller Savolotskaja  Savolotschje; 2. Hvilken ǁ Castrén 1844: Savolotschje? och hvilken  särskildta Författare ǁ ~, i synnerhet af wår högtförtjente landsman A. J. Sjögrén i hans afhandling om Jemerne Anders Johan Sjögren (1794– 1855) published in 1832 both a study on the earlier settlement of the tribe Yem and another on the question of the Zavoločˈe. In these, he also deals with the Čudˈ and ett180 fordom existerande folk, som181 nu fortlefver i sägnerna, men omhöljdt af mythens slöja182. Det183 är naturligt, att just ett sådant urhistoriskt184 folk skola tillskrifvas alla185 ovanliga ålderdoms-lemningar, likasom Finnarne anse, att Jättarne uppbygt deras äldre stenkyrkor, fastän åtminstone de flesta bland dem äro ett verk af Finnarne sjelfve. – Likaså186 skef och stridande emot den traditionella föreställningen om Tschuderne187, är dess188 förmodade identitet med ordet barbar, som189 hos Grekerne på en gång utmärkte främmande och ohyfsade folkslag. Ehuru190 till sin religion hedendomen tillgifne, anses likväl Tschuderne i annat, särdeles i all slags yttre konst-färdighet hafva varit både Ryssar och andra nationer öfverlägsna. Deras fyndighet är ett ordspråk i Ryssland, och deras konstwerk prisas högt i sagan. Efter dessa allmänna anmärkningar om den betydelse ordet Tschud eger i Ryska folk-traditionen, skola wi nu skrida till en mera speciell undersökning af den så191 kallade Savolotschkaja192 eller Sawolotscheskaja Tschud. Ämnet ger anledning till tvenne frågor: 1. Hvar fanns landet Savolotschje;193 2. Hvilken Finsk folkstam bodde inom dess landamären? Den förra frågan är redan tillförene utförligt behandlad af särskildta194 Författare; den sednare deremot har195 mig wetterligen ej utgjort ett föremål för    the Bjarmia. Sjögren 1832a; 1832b; Branch 1973: 190–196. (TS) har […] ej ǁ Castrén 1844: har, mig vetterligen, ej derföre i frågan ǁ Castrén 1844: derföre, i fråga närwarande ǁ Castrén 1844: förevarande 54 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud några undersökningar. Wi kunna derföre196 i frågan om landets läge njuta frukten af andras undersökningar, och skola i närwarande197 afhandling förnämligast198 fästa vår uppmärksamhet wid sjelfva stammen199: Savolotschjeskaja Tschud.200 Med afseende å ethymologien af ordet Savolok (заволокъ), hvaraf adjectivet201 Savolotsc[h]koj (заволочкiй) eller Savolotscheskoj (заволоческiй) blifvit bildad, har man uppgifvit, att det egentliga grund-ordet волокъ i Ryskan eger en dubbel betydelse: 1o) af en smal landsträcka emellan tvenne i motsatt riktning löpande floder202 (F. walkama);203 2do) af en skogig204, obebodd nejd.205 Sednare206 betydelsen af ordet är den207 wanliga och häfdwunna; den förra anför jag blott på andras auctoritet. I enlighet,208 om denna209 härledning af ordet skulle benämningen Savolotscheskaja Tschud utmärka ett folk, som210 bodde antingen bakom en landtunga eller en skogsnejd. Schlötzer211 kände blott den förra betydelsen212 af ordet, men kunde dermed213 ej komma till något tillfredsställande resultat. Deremot fasthåller214 sig Schtschekatow215 wid den sednare betydelsen och förklarar dess förhållande till landet216 Savolotschje på följande sätt: ”Novgoroderne hade utmärkt hela den vid hafvet belägna kusten ända till floden Petschora med detta namn, emedan landet217 var afskildt218 (ifrån novgorodernes område)  förnämligast fästa ǁ Castrén 1844: fästa  stammen ǁ folkstammen ǁ Castrén 1844: folkstammen  For a recent overview of the Zavoločˈe and zavoločeskaja čudˈ, see Gabrielsen 2007: 60–64. 55  adjectivet […] Savolotscheskoj ǁ Castrén 1844: adjektivet Savolotskij (заволоцкiй) eller Savolotschesskij  floder ǁ 1. floder, hvaröfwer ǁ 2. floder 2)  (F. walkama); ǁ Finn ǁ Castrén 1844: på Finska valkama), och  skogig ǁ Castrén 1844: skogbeväxt  The Russian dialectal word volok (волок) means an isthmus between two water basins that typically has to be crossed either by foot or dragging boats over it. In all likelihood, the Fi. valka(ma) (storage place for boats) derives from this Ru. word (a hypothesis first proposed by Jorma Koivulehto in a radio programme), with the suffix -ma likely originating from the appellative -maa in this case. This is likely in that the compound valkamaa is indeed quite common in both Finnish and Estonian toponyms and must, therefore, have existed in the past as an appellative. It is also likely that the denomination of the Estonian town Valga, and the region’s old name Valgatapalve are connected. Eesti kohanimeraamat s. v. Valga, KKP. (JS) Archaeological research on the settlements along the voloks has been conducted. See, e.g., Макаров – Федорина 2015. (TS)  Sednare ǁ Den  den wanliga ǁ den allmän[na]  enlighet, om ǁ Castrén 1844: enlighet med  denna ǁ <->  som bodde ǁ Castrén 1844: boende  Schlötzer ǁ Nestor  betydelsen ǁ Castrén 1844: bemärkelsen  dermed ǁ Castrén 1844: med dess tillhjelp  fasthåller ǁ anmärker  Castrén means Afanasij Mixajlovič Ščekatov (1753–1814) and his �Archaeologica et historica                    geographical dictionary of Russia (together with L.M. Maksimovič) Словарь географическiй Россiйскаго государства that was published in seven volumes in 1807–1809. Wikipedia: https://ru.wikipedia.org/ wiki/Щекатов,_Афанасий_Михайлович. (TS) landet Savolotschje ǁ Castrén 1844: Savolotschje-landet landet ǁ 1. <----> ǁ 2. den afskildt […] område) ǁ Castrén 1844: afskildt ifrån deras eget område volok benämnda ǁ Castrén 1844: benämnda volok blifvit benämnd ǁ Castrén 1844: fått namn belägen […] volok ǁ Castrén 1844: bakom volok belägen som […] Novgorod ǁ Castrén 1844: som i anseende till Novgorod bodde erhöllo ǁ k ǁ Castrén 1844: betecknades med Ueber die älteren Wohnsitze der Jemen (Sjögren 1832). Schtschekatow ǁ Tatischt[schew] Wologda ǁ Castrén 1844: Vologda (af volok) innewånare […] benämnda ǁ Castrén 1844: invånare hetat Tschud, ǁ Tschud. A change in the footnote: l. c. s. ǁ Castrén 1844: Sjögren, l. c., s. land” ǁ land”, ǁ Castrén 1844: the previous footnote has been moved here. Genom […] mening ǁ Häri[genom] ǁ Castrén 1844: Genom antagandet af denna mening utom, ej inom ǁ Castrén 1844: utom (ej inom) skogsbygden ǁ 1. skogs ǁ 2. <--> Det är […] ǁ Emellertid har man med anl[edning] som […] Sjögrén ǁ både Sjögrén och Karamsin genom stora skogar, volok219 benämnda; derföre har äfven denna nejd blifvit220 benämnd Savolotschje, d. ä. belägen221 bakom volok, och Karelare eller Jemer, som222 bodde i förhållande till Novgorod bakom samma volok, erhöllo223 namnet Savolotschaner.”xii 224 Widare yttrar sig Schtschekatow225 på ett annat ställe, att äfven de omkring Wologda226 boende äldre innewånare227 blifvit benämnda Savolotscheskaja Tschud,xiii 228 ”emedan de innehade ett af stora skogar genomskuret land”229 (Sjögrén, l. c.). Genom230 denna mening har Schtschekatow i någon mon afvikit ifrån ordets ethymologie, ty Savolotschje betyder vi vocis ett land bakom eller utom,231 ej inom skogsbygden232. Det233 är hufvudsakligen i grund af dessa Schtschekatows uppgifter, som234 både Karamsin och Sjögrén antagit235 landet Savolotschje sträcka sig ända236 ifrån Bjelosero237 upp till Petschora-floden238. För239 den sålunda utstakade gränsen af Savolotschje tyckes240 man finna något stöd hos Nestor, ty enligt den ordning, hvari241 han uppräknat de Finska folkslagen, kommer Savolotscheskaja Tschud att få sina bopålar midt emellan stammarne Wes242 vid Bjelosero och Petschora vid floden xii. Sjögren, om Jemerne, sid. 270. xiii. l. c. s. 271.  antagit […] sig ǁ Castrén 1844: antagit, att Savolotschje-landet sträcker sig  ända […] upp ǁ ifrån ǁ Castrén 1844: ända från trakten af Bjelosero i söder upp 56 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud  af samma namn. Emellan Ves och Petschora nämner väl Nestor ännu en stam, vid namn Mordva, men Sjögren har gjort det ganska trovärdigt, att härmed ej243 annat kan förstås än Tscheremisser, hvilka bott och till en del ännu äro244 bosatta öster (ej norr) om Bjelosero245, neml[igen] i de nuvarande Guvernementerna Wjatka246 och Kostroma247, samt248 att de i fordna tider utan tvifvel utsträckt sina bostäder närmare för249 Savolotschje intill Wesserna.250 Till bestämmande af den nordostliga gränsen af Savolotschje eger man ännu en251 af Schlözer åberopad uppgift ifrån Julii252 Pomp[onii] Sabini Commentarier till Virgilius253, der Sauolences254 sägas varit grannar till Ugrer och Permier.255 Hvad åter den256 vestliga gränsen beträffar, så äro de flesta Författare (Schtschekatow, Schlözer, Lehrberg257, Karamsin) ense derom, att Sawolotschje sträckt sig ända till Hvita hafvet och258 i synnerhet omfattat landet vid Dvina-floden.259 Denna bestämning stöder sig hufvudsakligen på det skäl, att en gammal krönika bär titeln: ”Dvina-flodens bebyggare, som i början kallades Savolotscheskaja Tschud” etc.260 Sjögrén261 förkastar detta bewis262, emedan han funnit ett exemplar af samma krönika, som helt enkelt har till titel: ”Om Dvina-flodens äldre innewånare”. Härigenom är saken för ingen del wederlagd263, emedan den ena titeln kan vara likaså tillförlitlig,  Beloe ozero (Ru.)/Valkeajärvi or Valgetjärvi (Fi.) in Vologda region at N60°10′27″ E37°40′14″. (TS)  The Pečora River (Ru., Komi)/Sanero jaxa (Nenets) runs from the Urals to the Pečora Sea at N68°17′25″ 57         E54°25′11″. Its length is ca. 1800 km. (TS) För […] gränsen ǁ Den sålunda utstakade gränsen vinner för af Savolotschje ǁ Castrén 1844: För de sålunda utstakade gränsorna tyckes man finna ǁ 1. erhålles jemväl ǁ 2. har man äfven ǁ 3. jemväl hvari ǁ Castrén 1844: i hvilken The Vesˈ was a Baltic Finnic tribe. It is generally accepted that it is equivalent to the Vepsians. Голубева – Кочкуркина 1991; Kotshkurkina 1994; Рябинин 1997: 110– 112. (TS) ej […] förstås ǁ Castrén 1844: ej kan förstås annat äro bosatta ǁ Castrén 1844: bo Bjelosero ǁ samma Sa[volotschje] Vjatka is the present-day Kirov at N58°36′13″ E49°40′0″. (TS) Situated at N57°45′42″ E40°57′07″. (TS)  samt […] utsträckt ǁ troligen i fordna tider utsträckt ǁ Castrén 1844: samt i fordna tider utan tvifvel utsträckt  för […] Wesserna ǁ Castrén 1844: intil Vesserna  Wesserna. ǁ 1. ~ Emellertid f härflyter f Nestors ord intet vidare, än att Savolotschaner bott norr om Wesser. Men nu är det ur andra grunder bevisligt, att sistnämnd folkstam sträckt sig ända till nejderna af Onega sjö. Således skulle borde Savolotschaners område här widtaga ǁ 2. ~ Men genom Nestors ǁ 3. ~ Emellertid följer häraf icke på sin höjd, att Wessernas bo<-> intet i afseende å den speciella gräns-bestämningen för Savolotschje, och af befintliga ännu för<-> begängliga kan man med säkerhet sluta, att Nestors Wesser sträckt sig ända till Onega.  en ǁ <--> �Archaeologica et historica  Julii ǁ Julius  Castrén and Schlözer mean the Italian Renaissance humanist Julius Pomponius Laetus’ (Pomponius Sabinus’) (1425–1498) commentary on Virgil’s works, published originally in 1487–1490 in Rome. Campbell 2003: 442. Catholic Encyclopedia: http://www.newadvent. org/cathen/08738a.htm. (TS)  Sauolences ǁ Savolences  Permier. ǁ 1. ~ Wigtigare <-----> i synnerhet ǁ 2. ~ Enligt Nestor k<--> utgör Petschora gr[änsen] den nordliga gränsen för Savolotschje, och hvilken och denna bestämning har af alla historici blifvit antagen. Schlözer 1802b: 43 quotes Julius Pomponius Sabinus, Virgilium Commentarii 8 (1544) p. 50, saying: ”Thyle […] prope glacialis oceni oras habitant siluestres homines Ugari siue Ugri. Scythae quidem sunt, et a caeteris mortalibus semoti: apud eos neque aurum, neque argentum cognoscitur, naque aes; cum proxima gente mercimonia permutant, aut cum Zauolocensibus. Sic narrauere mihi, qui ad origines Tanais (bei Tula im Moskauer Gouvernement) habitant.” According to Lehrberg 1816:33 Sabinus had got his information from travelling Russians in Italy. (TS)  den […] gränsen ǁ 1. gränsen ǁ 2. den vestra gränsen för Savolotschje ǁ Castrén 1844: den vestra gränsen  Aron Christian Lehrberg (1770– 1813) whose main work Untersuchungen für Erläuterung der älteren Geschichte Russlands was published posthumously in 1816, in Russian in 1819. Lehrberg 1816; Wichmann 1913. (TS)  och i synnerhet ǁ 1. och om[fattat] ǁ 2. och således äfv[en] 58 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud  Dvina-floden. […] hufvudsakligen ǁ 1. Dvina-floden. Denna bestämning stöder sig på följande skäl: 1o) Om nam[nda] Finnes en krönika, som bär till titel: ”Om Dvinska innewånare Dvina-flodens bebyg[g]are, som i början kallades Savolotscheskaja Tschud, 2. Förekommer i äldre urkunder någon annan benämning, som möjligen kunde hänföras till Dvina-flodens område. 3. Finnas öfverallt wid Dvina-floden traditioner af Tschud 3. Finnas vid Dvina- samma floden ymniga traditioner om en Tschud, likasom 4o) de Skandinaviska sagorna bära wittnesbörd om Tschude en Tschudisk stam, boende wid Dvina-floden i det så kallade Bjarmaland. ǁ 2. Dvina-floden. Denna bestämning stöder sig i synnerhet ǁ Castrén 1844: Dvina floden, hufvudsakligen The headwaters of the (Severnaja) Dvina (Fi. Vienanjoki) are in Vologda region and it discharges into the sea from an extensive delta area south of Arxangelˈsk around N64°45′ E40°0′. (TS)  Tschud” etc. ǁ Castrén 1844: Tschud m. m.”  Sjögrén […] Bjarmers. ǁ Castrén 1844 (probably reformulated by Castrén himself): Att Dvinafloden utgjort medelpunkten för Savolotschanernes områda, härflyter äfven ur den ethnographiska ordningen hos Nestor, samt ur Schtschekatows nyss åberopade anförande. Savolotschanernes land sammanfaller följakteligen med de af Skandinaverne så kallade Bjarmernes.  bewis ǁ st  wederlagd ǁ bevisad ☞ 59 �Archaeologica et historica  hvarandra. ǁ ~ Härigenom synes dock Sjögrén ej vilja bestri[da]  äfven ǁ många  till bevis ǁ 1. till att ǁ 2. till bewisande, att Savolotscherne bott ǁ 3. till stöd  så […] område ǁ 1. så erhålla Sav[olotschanernes] ǁ 2. så kommer Savolotschanernes område att ligga  Wesserna ǁ On[ega]  Onega, […] Petschora ǁ Onega samt Petschora  Enligt […] utgöra ǁ 1. I enlighet härmed blir Dvina-f[lodens] ǁ 2. I följe häraf blir Dwina-flodens områd[e] ǁ 3. Enligt denna bestämning kommer Dwina-floden att utgöra ǁ 4. Enligt denna bestämning skulle Dwina-floden att  i […] werket ǁ också  han […] yttrat ǁ 1. hans undersökning ǁ 2. han söker endast ǁ 3. och a  blott ǁ endast  område ǁ ~ emellan Onega och Petschora  land ǁ område  äfven ǁ <->  inbegripas […] mening ǁ inbegripas. Wi kunna här icke upptaga Sjögréns mening till undersökning, ehuru några betänkligheter hos oss oss yppat sig ǁ 2. inbegripas – deremot; det är wårt ändamål tillfyllest  här ǁ för  ethnographiskt hafva ǁ wi en  läget […] Savolotscheskaja ǁ Saw[olotscheskaja]  hos Skandinaverne ǁ i Skandinaviska sagan  For a recent analysis of the Bjarmia problematics, see Koskela Vasaru 2014.  The word än added according to Castrén 1844.  landet […] rike ǁ 1. landet vid Dvinafloden utgjorde utgjort sjelfva centrum af der för Bjarmernas välde ǁ som den andra, och begge titlarne i sjelfva verket ej motsäga hvarandra.264 Dessutom eger man äfven265 andra skäl till266 bevis för den mening, att Savolotschaner bott wid Dwinafloden. Om vi endast hålla oss till den ethnographiska ordningen hos Nestor, så267 ligger Savolotschanernes område inom redan nämnde emellan Wesserna268 wid Bjelosero och Onega,269 folkstammen Petschora boende vid Petschora-floden. Enligt270 denna bestämning skulle Dwina-floden utgöra sjelfva centrum för Savolotschanernes område. Detta torde i271 sjelfva werket Sjögrén ej heller hafva velat bestrida; han272 har endast yttrat, att landet Savolotschje inrymmer wida mer, än blott273 Savolotschanernes område274 vid Dwina eller att Wessernes land275 wid Bjelosero äfven276 bör under samma namn inbegripas277 – en mening, som här278 hvarken behöfver antagas eller förkastas. Ty det är wårt ändamål tillfyllest att ethnographiskt279 hafva bestämt läget280 för stammen Savolotscheskaja Tschud bakom Wessernes område wid Bjelosero och Onega eller bakom de skogiga nejderna i Wologda. Savolotschanernes område sammanfaller följakteligen med de hos281 Skandinaverne så kallade Bjarmers.282 Ty huru obestämdt gränsorna för Bjarma-riket i de Skandinaviska sagorna [än]283 äro uppgifna, är det likwäl obestridligt, 2. landet vid Dvina-floden utgjort den mäktigaste d[elen] ǁ 3. landet vid Dvina-floden utgjort den fordna ǁ 4. landet vid Dvina-floden utgjorde den wigtigaste ǁ 5. att landet vid Dvina-floden utgjorde den förnämsta och vigtigaste ǁ Castrén 60 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud att landet284 vid Dvina utgjorde den vigtigaste delen af nämnda rike. Det war hit285, Wikingarne styrde sina plundrings-tåg286, här funno287 de ett folk med guld och skatter, till fromma för sig och fromma för sagan. Härmed288 hoppas jag289 hafva afbördat290 min skyldighet att sjelf291 taga och för läsaren meddela kännedom om de ungefärliga292 resultater, hvartill man genom svaga, ofta motsägande293 och derigenom vils[el]edande historiska bevis trott sig komma294 i afseende på295 läget för296 Savolotschanernes land. Nu skall vårt297 bemödande blifva, att på annan wäg söka utreda, om inom omfånget af de nyss298 utstakade gränser299 kan300 finnas spår af301 n[å]g[o]n302 tidigare303 icke-Rysk folk-stam304, och hvilken305 denna warit306. Wåra307 källor blifva hufvudsakligen traditionen och alla slags antiquariska lemningar, i synnerhet sådana, som hänföra308 sig till språket. Om vi till en början låna örat åt traditionen, så är öfverallt wid Dvina-floden och Hvita hafvets309 sydvestra kust det tal gängse310 bland landets närwarande311 Ryska inbyggare, att här af ålder bodde ett folk, som benämnes Tschud, ett312 folk, som lefde i hedniskt313 mörker och ”följt314 i allt sin egen lag”.315 Ett fredligt slägte hade Tschuderne hufwudsakligen                             1844: att landet vid Dvina utgjorde dess vigtigaste del hit, ǁ ju hit, ǁ Castrén 1844: hit plundrings-tåg ǁ plundringståg funno ǁ fann Härmed hoppas […] ǁ 1. Härmed öfwergår jag till den andra frågan ǁ 61    2. Härmed öfwergår jag till den sednare frågan ǁ 3. Härmed öfwergår jag till att utreda, om man af förhanden-warande spår inom de nyss utstakade gränserna ǁ 4. Härmed skrida wi att jag ǁ 1. ~ ǁ 2. wi afbördat ǁ Castrén 1844: fullgjort sjelf […] om de ǁ ~ meddela, hvad ǁ Castrén 1844: sjelf taga kännedom och för läsaren uppgifva de ungefärliga resultater ǁ resu[ltater] motsägande ǁ Castrén 1844: hvarandra motsägande komma ǁ Castrén 1844: kunna ~ på ǁ Castrén 1844: å för ǁ Castrén 1844: af vårt bemödande ǁ 1. wårt ~ ǁ 2. mitt ~ ǁ Castrén 1844: mitt ändamål nyss ǁ ofvan gränser ǁ Castrén 1844: gränsorna kan finnas ǁ förekomma några ǁ Castrén 1844: kunde finnas af ǁ Castrén 1844: efter ngn ǁ en tidigare ǁ Castrén 1844: tidigare, folk-stam ǁ befolkning hvilken ǁ <-> warit ǁ Castrén 1844: i sådant fall varit Wåra källor ǁ Castrén 1844: Källorna för denna undersökning hänföra sig till ǁ Castrén 1844: angå hafvets ǁ H[afvets] gängse ǁ allmän närwarande […] inbyggare ǁ närwarande Rysk befolkning ǁ Castrén 1844: nuvarande invånare ett […] lefde ǁ ett folk som lefvat ǁ Castrén 1844: ett hedniskt folk, som hette Tschud, lefde hedniskt mörker ǁ 1. hedniskt o<---> i hela sitt ǁ 2. hedniskt följt sin ”följt ǁ Castrén 1844: ”följde lag”. […] slägte ǁ Castrén 1844: lag.” Af naturen ett fredligt slägte �Archaeologica et historica                        boskapsskötsel. […] woro ǁ Castrén 1844: boskapskötsel, men derjemte varit allt ǁ annat erfordrat ǁ Castrén 1844: erfordrar högre ǁ konstn[ärlig] Tschuderne ǁ Castrén 1844: de nejder. […] högtbelägna ǁ Castrén 1844: nejder samt uppbyggt sina hus på kullar och andra högtbelägna hafva ǁ Castrén 1844: hade Tschuderna […] såsom ǁ Castrén 1844: Föröfrigt skildras Tschuderne såsom äfven […] warit ǁ Castrén 1844: äfvenså skola deras kor, hästar och annan boskap hafva varit deras ǁ Castrén 1844: Tschudernes men ǁ 1. dem ǁ 2. som dylika | <-> blifvit nedlaggda ǁ blifvit af Tschuderna ~ ǁ Castrén 1844: äro nedlaggda bosatta ǁ Castrén 1844: boende närwarande ǁ Castrén 1844: nuvarande bodde ǁ Castrén 1844: ~ ock handel; […] de ǁ handel; här funnos ǁ Castrén 1844: handel och hade De […] fästen ǁ För att möta Novgorodernes förnyade anfall, hade de uppbyggt flere fästen Till slut ǁ Castrén 1844: Slutligen likwäl ǁ dock besegrade […] qvarstadnade ǁ besegrade; somliga qvarstadnade, andra ǁ Castrén 1844: besegrade, hvarefter somlige flydde undan, men andre qvarstadnade Change in the footnote: ganska ǁ a[llmänna] sammansmälte ǁ sammanbland[ades] sysselsatt sig med åkerbruk och boskapsskötsel.316 Derjemte woro de väl förfarna i smidarbeten och allt317 sådant, som erfordrat318 en högre319 grad af fyndighet. Wid Dwina berättas Tschuderne320 hafva bott tillsamman i byar, men öfwerhufvud skola de älskat enstaka nejder.321 Sina hus hafva de uppbygt på kullar och högtbelägna ställen. Till och med för sina döda hafva322 de till hvilo-stad utsett någon upphöjdare plats. Tschuderna323 skildras, såsom ett starkt och resligt folk; äfven324 deras hästar, kor och annan boskap skall warit af en owanlig storlek. Omätliga woro deras325 skatter, men de326 nedgrofvo dem vanligtvis i jorden och läto dem blifva der liggande. Hvarest dylika327 skatter blifvit328 nedlaggda, der brinner nu understundom i nattens mörker en ljus låga.xiv Tschuderne woro talrikast bosatta329 wid det närwarande330 Cholmogor. Här bodde331 deras Knäser; här drefwo de en stark handel;332 här hade de ett tempel och en offerplats. De333 blefvo ofta anfallna af Novgoroder och hade till sitt försvar uppbygt fästen och förskansningar. Till334 slut blefvo de likwäl335 besegrade;336 xiv. [S]amma tradition förekommer i Finland om de så kallade Aarnin haudat. 62 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud somliga flyddexv 337, andra qvarstadnade, antogo Christendomen och sammansmälte338 med landets nya invånare.339 Så ljuder340 det Tschudiska minnet vid Dvina, med341 förbigående af en mängd local-traditioner, som342 ännu här och der fortlefva, men wanligtvis iklädt [sig] mythens drägt. Den sakkunnige inser, att många343 bland344 de anförda ega345 sin tillämpning på Finnarne. Af naturen arbetsamma och idoga hafva de i alla tider ällskat åkerbruk och boskapsskötsel, samt346 så wäl genom denna egenskap, som genom sin sega kraft, sitt envisa och ihärdiga lynne347 af alla nationer varit de mest tjenliga till att kufva den nordiska naturens djupa348 vildhet.349 – De gamla Tschudernes skicklighet i smide är äfven frejdad i den Skandinaviska sagan, ja Finnarnes egna episka sånger röra sig mest kring smedar, fyndige och wise män – Sin håg att bo i enstaka gårdar, på högt belägna platser, hafva Finnarne ännu i dag bibehållit350. – Traditionen om Tschudernes rikedom samt deras säd att nedlägga sina skatter i jorden öfverensstämmer åter med den xv. Wid Dvina har jag ej hört den annorstädes ganska allmänna tradition, att Tschuderne vid Ryssarnes ankomst begrafwit sig under höga berg. 63  See also Castrén’s description of Xolmogor in 1842 in his travel account of 1841–1844 in a later volume of this series.  ljuder ǁ Castrén 1844: beskaffadt fortlefver  med […] local-traditioner ǁ med förbigående af en oändlig mängd ~ ǁ Castrén 1844: om man förbigår en mängd lokaltraditioner  som […] drägt ǁ som här och der ännu ~ ǁ Castrén 1844: hvilka iklädt sig en mera mythisk drägt  många ǁ fle[re]  bland ǁ Castrén 1844: ibland  ega sin tillämpning ǁ Castrén 1844: kunna lämpas  samt […] egenskap ǁ samt just genom denna egenskap ǁ Castrén 1844: samt såväl derigenom  lynne ǁ s<->  djupa vildhet ǁ Castrén 1844: vildhet  On the history and construction of the basic myths of Finnishness, see Upton 1999. Castrén writes similarly also in his travel account of 1841–1844. See his travels in this series. (TS)  Settlement on smallholder farms, based on slash-and-burn agriculture, was preserved in eastern Finland until the 19th century, but in western Finland, with the advent of field cultivation, people lived in villages no later than the Middle Ages. The fields of a village were divided according to the open-field system and the villages were split from late 18th century onwards in connection with the Great Partition of land. Jutikkala 1980: 184– 188; Soininen 1980a; Soininen 1980b: 402–404; Raninen – Wessman 2015: 310–311; Haggrén 2015: 410, 464; Vuorela 1998 (1975): 141– 147. (TS) �Archaeologica et historica  äro ǁ Castrén 1844: ~ dock  helgedomen ǁ Afguda-temp[let] ǁ Castrén 1844: helgedom  o. s. v. ǁ ~ Anmärknin[gar]  The Bjarmians were said to have worshipped a deity called Jomali/ Jomala/Jumala. A description of Xolmogor and Arxangelˈsk in the late 17th century, Ясински – Овсянников 1998: 173–175. About Bjarmians in historical sources, see Koskela Vasaru 2014: 199–204. (TS)  Sjelfva […] har ǁ 1. Stället har ännu ǁ 2. <->  i […] helgd ǁ Castrén 1844: i helgd  plats, slätt ǁ Castrén 1844: slätt  See also Castrén’s notebook of 1842–1843 among his travels in this series.  i ǁ wid  The village Vavčuga is situated on the Dvina River at N64°13′38″ E41°55′36″. (TS)  sägas […] spår ǁ skola för d[et]  uppvisa ǁ efter  Even up to the present day, no large amount of Late Iron Age remains has been discovered on the northern coast of Russia. There are, however, some settlements and silver hoards known, and they show connections with southernmore Karelia. For a recent summary of the finds, see Koskela Vasaru 2014: 207–211. (TS)  sig. Alla ǁ Castrén 1844: sig, utan alla  detta ǁ Castrén 1844: det  1. Finnas ǁ Castrén 1844: För det första finnas  äfven denna ǁ Castrén 1844: denna  munarter. 2. ǁ Castrén 1844: munarter; för det andra  ur ǁ ifrån  hvarken kunna ǁ ej k[unna] Skandinaviska sagans wittnesbörd. Öfwerensstämmande äro351 de ömsesidiga berättelserna om Cholmogor, dess genom handel wunna välmakt, helgedomen352 o. s. v.353 Beklagligtvis kunna dock wid sjelfva Cholmogor ej några bestämdare traditioner om den ryktbara helgedomen uppdagas.354 Här omtalas allenast en begrafningsplats, som skall hafva varit belägen på den midt emot Cholmogor belägna ön Kurostroff. Sjelfva355 stället har bibehållit sig i folkets minne och skall ännu hållas i356 någon slags helgd hos Cholmogors och de närgränsande byarnes befolkning. Det är en öppen, aflång plats,357 slätt, omgifwen af en åldrig furu-skog.358 – Likaså hör man wid Cholmogor sägner om befästade ställen, som Tschuderne skola haft i359 Kurtsevska posaden och byn Wavtschuga360, men äfven af dem sägas361 inga spår numera vara synliga. Öfwerhufvud låta ej wid nedra Dvina några Tschudiska minnesmärken uppvisa362 sig.363 Alla364 här tillgängliga spår efter Tschuderna hänföra sig till språket, och detta365 på tvåfalldigt sätt: 1. Finnas366 i den Archangelska dialecten af Ryskan många från Finskan lånade ord och talesätt, hvarigenom äfven367 denna dialekt skiljer sig från andra Ryska munarter. 2.368 Låta åtskilliga ortsnamn ur369 Finskan härleda sig. – Bland de lånade orden vilja wi allenast upptaga sådana, som obestridligt äro af Finsk upprinnelse och derföre 64 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud  hvarken370 kunna förklaras vara af Finnarne lånade ur Ryskan, eller ur Syrjänskan inkomna i Ryska språket. Antalet af sådana ord är ganska betydligt, men det371 är för vårt ändamål tillfyllest att anföra några de vanligast förekommande. De372 äro: maksa (F[inska] maksa373), lefver; salma (F. salmi), sund; lachta (F. lahti), wik; taibal (F. taiwal,374 taipale), en öde skogswäg; mjanda (F. mänty), gran, granskog; satulje, skygd emot winden (af за, bakom375, och tuuli, vind); witsa (F. witsa376), spö; rosga (F. ruoska), piske; schalga (F. selkä), tjock, vidsträckt skog; nora (F. nori), räfgrop; kalgi (F. kalhu), skida; loch (F. lohi), wraklax; suvoj, djupt ställe,377 farwatten (af378 det Finska: sywä, djup; lapa, fot, tass (F.379 lapa, fram-bog); lapota, spade (F. lapio); palenina, förbrändt ställe (af380 det Finska ordet: palan, jag brinner); djedjina, faster, (F. täti, dim[inutiv]381 tätinen, Russ. тётка); putschka, chærophyllum sylvestre, (F. putki); morda, mjärda (F. merta); puutajus382, fastna,383 invecklas (F. puutun) o. s. v.384 – Att dessa och andra likartade ord ej inkommit i språket genom en blott yttre385 beröring emellan Ryssar och Karelare, bevisas genom den anmärkningsvärda omständighet, att några bland dem ej386 äro i bruk i387 nejden af Archangel388, men deremot förekomma i det från Karelen widt skilda389 Mesenska390 landet. Emellertid391 hvilar ej härpå hufvud-bewiset för 65              det […] tillfyllest ǁ wi wilja endast upptaga De äro ǁ Hit hör maksa ǁ Castrén 1844: äfvenså maksa taiwal, taipale ǁ Castrén 1844: taival ell. taipale bakom, ǁ emot ǁ Castrén 1844: ~ witsa ǁ Castrén 1844: likaså ställe, farwatten ǁ Castrén 1844: ställe eller farvatten (af […] djup ǁ Castrén 1844: (F. syvä, djup) F. ǁ af det F. af […] brinner ǁ Castrén 1844: F. palanut, brunnen dim. […] тётка) ǁ Castrén 1844: dimin. tätinen), som annars i Ryskan heter тётка puutajus ǁ Castrén 1844: putajus fastna, invecklas ǁ Castrén 1844: jag invecklas, fastnar Most notably, Kalima (1919), Koževatova (Кожеватова 1997) and Myznikov (Мызников 2004) provide well-founded treatments of the words belonging to this lexical stock. Koževatova (1997) has convincingly argued that the joint lexical layer of Finnic, Komi and, northern Russian dialects is typically loaned from Finnic to Russian and from Russian dialects to Komi. In addition to that, there is an older layer of lexicon loaned from Finnic to Komi, and quite probably, even to Udmurt (Saarikivi forthcoming), but Castŕen does not mention words belonging to this layer. The modern etymological studies still consider many of those words mentioned by Castrén as Finnic substrate borrowings in Russian dialects, among them макса ‘fish liver’ (~ Finnic *maksa ‘liver’); салма ‘strait; narrows’ �Archaeologica et historica *putke < *pučke ‘Angelica Archangelica, Aegopodium podograria, and other plants with hollow stalk’). The word сувой is polysemic, but the semantics pointed out by Castrén might well be Finnic in origin, although probably connected with the Fi. suvanto ‘stream pool; quiet waters’, and not directly to syvä ‘deep.’ These, in turn, are likely interconnected in some complex way (cf. Itkonen 1982). The toponym Маймакса, most likely, represents a Finnic historical derivation (or a modern stem type) with the suffixal -ks- (cf. johdos : johdokse‘derive’ from johta- ‘lead’), but the stem cannot be identified with certainty. Of the words mentioned by Castrén, some may be of IndoEuropean origin. Паленина is a (~ Finnic *salme ‘id.’); лахта ‘bay; flood meadow by a bay’ (variant, лохта ~ Finnic *lahte- < *lakte ‘bay’, cf. Saarikivi 2007: 84); тайбола ‘forest road; pathway through a forest’ (variant тайбала ~ Finnic *taipale ‘pathway; isthmus’); мянда ‘spruce’ (~ Finnic *mänty ‘id’); затулье ‘shelter from the wind’ (derived from Finnic *tuule- ‘wind’); вича ‘wicker, cane’ (~ Finnic *vicca ‘id.’), шалга šalga ‘high forestland’ (~ Finnic *selkä ‘elevated ridge of land’, borrowed also as сельга, щелья, cf. Saarikivi 2007: 84); калги ‘skates’ (~ Eastern Finnic kalhut ‘skates or skis’); лох ‘spawning salmon’ (~ Finnic *lohe- ‘salmon’); морда (variants мёрда, мерда) ‘seine net’ (~ Finnic *merta ‘id’); пучка (variant пучок) ‘Неrасlеum sibiricum’, (~ Finnic 66 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud derivation from пал ‘burnt-over clearing; burnt place’ that, in turn, has been considered an IE word by Vasmer, for instance, who considers it a retrogradal derivation from палить ‘ignite’. Myznikov (2004), in turn, considers the word пал that has many different suffixal variants as a Finnic borrowing from Fi. palo, at least in a number of cases. Russian лапа has a set of cognates both in the Indo-European languages, and so has the Finnish lapa. The relationship between these words is not entirely clear. It is, however, quite dubious whether the Russian dialectal word can be considered a Finnic borrowing. Путать(ся) ‘to mix up, tangle, confuse’, is likely of Slavic origin, since it is present also in Serbian, and the Finnic puuttu- ‘touch’, can        better be analyzed as a Slavic borrowing (the new etymology here to be treated more carefully treated in a later publication). Дедина ‘aunt’, can be considered a Slavic derivation of дед ‘uncle’. The other toponyms mentioned by Castrén in this passage cannot be given an etymology. (JS) yttre ǁ Castrén 1844: tillfällig ej […] bruk ǁ Castrén 1844: ej brukas i ǁ wid Archangel ǁ Castrén 1844: Archangelsk skilda ǁ Castrén 1844: aflägsna The village of Mezenˈ is situated in Arxangelˈsk region at N65°50′44″ E44°14′34″. (TS) Emellertid […] landet. ǁ Emellertid är det ej härpå som hufvudbeviset för Tschudernes vistelse i landet grundar sig. ☞ 67 �Archaeologica et historica  byarne ega ǁ Castrén 1844: byarna hafva  tvenne […] namn ǁ Castrén 1844: två namn  Det […] blott i ǁ Castrén 1844: Den Ryska benämningen gäller naturligtvis i officielt afseende, den Finska deremot har qvarblifvit i  dylika ortsnamn ǁ 1. sådana ortsna[mn] ǁ 2. dylika ifrån Finskan  skull […] anföra ǁ Castrén 1844: skull, anföra  Preposition added Castrén 1844.  Hit […] Koida ǁ Castrén 1844: Koida  Changes in the footnote: förekomma ǁ äro Då i […] bifogas ǁ Castrén 1844: Emedan i Ryskan ljudet jo är sällsynt uti början af ord, och ändelsen ki alldrig förekommer, öfvergår joki till juga, hvars första stafvelse ju i många flodnamn försvinner, och den sednare ga, eller för välljudets skull nga, bifogas  Ishma ǁ Castrén 1844: Ischma The editor of Suomi (Castrén 1844) without exception changed the form Ishma used by Castrén to Ischma. It seems, however, that Castrén followed the German transcription conventions and used sh to mean the sound ж (ž), and sch to mean ш (š). Cf. later the change Pishma > Pischma, but also Paloshelskaja > Paloschelskaja and shelja > schelja. (TS)  ö; ǁ ~ maimaks (by), af mae  insjö ǁ sj[ö]  ma ǁ Castrén 1844: maa,  sjö-holmar; ǁ ~ Sumosero (sjö), en dimfull sjö, af sumu, dimma och озеро, sjö; Palosero, Palovo, förbrända ställen, af palan, brinna; ǁ Castrén 1844: sjöholmar; Tschudernas tillvaro i landet. Af största vigt äro i detta afseende Finska benämningar på särskildta orter, såsom floder, sjöar, byar o. s. v. Bland byarne392 ega dock de flesta tvenne393 särskildta namn, det ena af Ryskt, det andra af Finskt ursprung. Det394 Ryska är officiellt gällande, det Finska höres blott i folkets mun och är uppenbart i försvinnande. Antalet af dylika395 ortsnamn är så betydligt, att wi här blott för exempels skull396 kunna anföra några [af]397 de lättast härledda. Hit398 höra: Koida (by) och Koidosero, sjö, af koito, eländig (озеро, sjö); Mudjuga, af muta och jokixvi 399, grumlig elf; Kuja (å), tåg; [L]apa (å), frambog, Ishma400 (by), stort land, af iso, stor och maa, jord, land, Kägostroff (ö), sammansatt af käki, gök och det Ryska ordet островъ, ö;401 Lodma (insjö402, flod och by), af luoto, holme och ma[a]403 land, ett land rikt på skogs- eller sjöholmar;404 Ljavla (strid flod), af laulan, sjunga;405 Maimaks (by) af mae (?) lake,406 och maksa, lefver; Chavragorje407 (by) af kaura, hafra och гора, berg; Uima (ett smalt sund), simning408, af uin, simma; Kaskogorskaja (by) af kaski, sved, och xvi. Då i Ryskan hvarken ljudet jo, eller ändelsen ki förekomma, öfvergår joki till juga. Stundom försvinner i ortsnamn första stafvelsen, och blott ga eller för välljudets skull -nga bifogas hufvudordet, t. ex. Onega, Pinega, Schelenga, Pokschenga o. s. v. 68 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud гора, berg; Sjusemska (by) af susi, varg och maa, land; Pyrnavolok l. pyryniemi (det ursprungliga namnet på Archangelsk), af pyry, oväder och наволокъ,409 udde, niemi; Dvina (flod) af wiena, lugn, stilla o. s. v. Wid Cholmogor är antalet af dylika ortsnamn jemförelsevis mindre, hvilket sannolikt är en följd af Ryssarnes tidigare colonisation i denna af gammalt odlade nejd.410 Likwäl förekomma här: Palosero och Palovo, förbrända ställen, af palan, brinna, palo, brand, skogsbrand; Selgosero, af selkä, rygg, ås; Raudogorka,411 af rauta, jern och горька, litet berg;412 Povoj (å), af povi, barm, det inre,413 och oja, bäck; Maglas (å), af mahla, mjöd414; Pinekscha (å415) och Pingischma (by)416 af pieni, liten, Schelenga (å) af silja, slät, jemn och joki; Sija (by) af sia, ställe; Kovosero (sjö) af kova, hård, svår; Kaleschkaja (by) af kala, fisk. Namnet417 Cholmogor härleder Karamsin af det Finska ordet kolme, tre. Derivationen har af Historici ej blifvit godkänd; men ur en philologisk synpunkt förtjenar den dock nogare behjertas.418 Det tyckes, såsom skulle de Finska räkneorden legat till grund wid benämningen af de omvexlande föremål419, som omgifva staden Cholmogor. Här420 finnes en holme, benämnd Uchtostroff421, som kan härledas ur det Finska: yksi, eg[entligen] yhte, Gen[itiv]422 yhden; en423 bäck: toinokurja, af toinen, en annan, den andra; holmen Cholmogor (hos allmogen Kolmogor), af 69  sjunga; ǁ ~ Saloskoje, sjö; Совка, flod; Tjulda (flod och sjö), af tulen, tulla (tulta), komma. ǁ Castrén 1844: jag sjunger;  mae (?) lake, ǁ Castrén 1844: mae, lake  Chavragorje ǁ Х[аврагорье]  simning ǁ af u[in]  наволокъ, […] niemi ǁ Castrén 1844: наволокъ eller niemi, udde  Castrén wrote in the margin here: uks’enga Petschgorskaja without denoting their intended location in the text.  Raudogorka, ǁ Raudogorka (by), ǁ Castrén 1844: Ravdagorka  berg; ǁ ~ Kurostroff och Kuropolѣ (byar), af kuro, bäck och samt островъ, ö, och поле, fält;  barm, det inre ǁ Castrén 1844: barm  mjöd ǁ Castrén 1844: björklake  å ǁ fl[od]  Pingischma (by) ǁ Castrén 1844: Pengischma (by),  Namnet […] Karamsin ǁ Castrén 1844: Dessutom härleder Karamsin sjelfva namnet Cholmogor  behjertas. […] tyckes ǁ Castrén 1844: att behjertas. Ty det tyckes  föremål ǁ Castrén 1844: naturföremål  Här finnes ǁ Castrén 1844: Sålunda finnes der  Uchtostroff ǁ У[хтостровъ]  Gen. ǁ Castrén 1844: genit.  en […] toinokurja ǁ Castrén 1844: vidare bäcken Toinokurja �Archaeologica et historica                          benämnas: ǁ Castrén 1844: heter flyter ǁ Castrén 1844: ~ ock benämnd ǁ Castrén 1844: vid namn (beslägtadt […] mera) ǁ Castrén 1844, as footnote: Detta ord är beslägtadt med de Finska eno och enempi, mera derivationer ǁ härledningar lättare ǁ med mindre belägen ǁ som Ordet […] joki. ǁ Castrén 1844: Ordet Pinega, som i Finskan skulle heta pieni joki, betyder en liten flod. sjelft […] liten; ǁ Castrén 1844: sjelf icke liten, det ǁ Castrén 1844: den hon ǁ Castrén 1844: Pinega (se ofvan) ǁ Castrén 1844: (af una, se ofvan), sten-hölster ǁ hols [= hölster] Mscr.: tall. Corrected in Castrén 1844. Piriniemskaja […] niemi ǁ Pirinjemskaja (by), af pyry yrväder Waltegorskaja […] гора; ǁ ~ Petschgor ǁ Castrén 1844: Valtegorskaja, af valta, stor, mäktig; stor ǁ makt [= mäktig] (by […] strid ǁ (by, tora ǁ Castrén 1844: (by, stridsudden), af tora strid gömställe och гора ǁ Castrén 1844: gömställe Pirtti […] озеро, ǁ Castrén 1844: pirtti stuga, pörte; Kavra ǁ Кавра Mscr.: Kaskoniemiemskaja. sumu […] Salashkoje ǁ Castrén 1844: sumu dimma; Salaskoje några ǁ Castrén 1844: äfven ~ Here, Castrén provides both correct and incorrect etymologies for many central substrate toponyms of the Dvina basin and nearby regions. Among the likely correct ones are (actual Russian forms given) Mudjuga ‘muddy kolme; en annan holme, som benämnas:424 Njaljestroff, af neljä, fyra. Wid Cholmogor flyter425 en gren af Dwina, benämnd426 Unogra, som lämpligen kan härledas ur det Syrjänskt-Permska ordet una (beslägtadt427 med det Finska, eno och enempi, mera) mycken och det Ryska гора, berg. Men för att ej genom härdragna derivationer428 inveckla och fördunkla saken, må wi uppsöka ortsnamn, hvilka lättare429 låta härleda sig ur Finskan. Sådana erbjuda sig i mängd, om vi från Cholmogorska kretsen förflytta oss till den Pinegska, belägen430 wid Pinega, en af Dvinas bifloder. Ordet431 Pinega betyder i Finskan en liten flod af pieni joki. Floden är wäl i sig sjelft432 icke liten; men vid sidan af det433 mäktiga Dwina erbjuder hon434 en föga imponerande anblick. För öfrigt torde flodens benämning hufvudsakligen afse dess egenskap af biflod, likasom å andra sidan med Onega, som ursprungligen betyder en stor flod (se435 ofvan) wanligen blott betecknas: en moder-flod (eno-joki). För öfrigt finnas här: Sojala (by), af suoja, skygd och den Finska ortsändelsen la; Surminskaja (by), af surma, förderf, med en Rysk adjectiv-ändelse; Ketorowa, af keto, fält, och rova, sten-hölster436; Suloniemskaja, af sula, öppen, odlad och niemi, udde; Marjegorskaja (by, Marja-waara), af marja, bär och гора; Kargoniemskaja (by), af karhu, björn, eller karkaan, rymma, och niemi; Kusonjemskaja (by) af kuusi, 70 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud [gran]437 och niemi; Kurachtinskaja (by) af kura, gyttja, smuts och ahdet, backe; Piriniemskaja438 (by) af pyry, yrwäder och niemi; Waltegorskaja439 (by) af walta, stor440, mäktig och гора; Toroniemskaja (by441, stridsudden) af tora, strid och niemi; Leipopalskaja (by), af leipä, bröd och pala, stycke; Piljegorskaja (by) af piilo, gömställe442 och гора; Pertosero (sjö), af Pirtti443, pörte och озеро, Kavra444 (flod) af kaura (hafre); [Kaskoniemskaja]445 (by) af kaski, sved och niemi; Olkinskaja (by), af olki, halm; Sumosero (sjö), af sumu446, dimma och озеро; Salashkoje (sjö), af sala, hemlig; Sotka (flod) af sotka, and o. s. v. Både i Pinegska och andra kretsar af Archangelska Guvernementet förekomma några447 af Tschud härledda ortsnamn, t. ex. Tschuchtsnjemi, Tschuschela, Tschuschepalskaja, m. fl.448 Ytterligare finna wi i nejden af Pinega ett slags döda449 minnesmärken – stenrösen, som af Ryssarne kallas kurganer; de450 sägas451 vara Tschudernes grafvar och452 innehålla fördolda skatter. Sådana skola anträffas å flere orter, men453 i största mängd vid Waldakurja454, en by nära Pinega455. Invid456 sjelfva staden finnes457 en jordvall (городокъ), som äfven anses wara ett minne efter Tschuderne. Wallen, som lik en holme höjer sig midt på en vidsträckt slätt, är458 omkring 30 fot hög, försedd med branta väggar och omgifve[n]459 af några konstgjorda grafvar. En 71 river’, Kaskogorskaja ‘burnt clearing hill’, Selgozero ‘open water [lit. back] lake’, Palozero, Palovo ‘burnt land/burnt land lake’, Ravdogorka ‘iron hill’, Kuzonemˈ ‘spruce promontory’, Pertozero ‘cabin lake’, Kaskonemskaja ‘burnt clearing promontory’, Sotka ‘wild duck (river)’, Šulonemˈ ‘open (not having an ice cover) promontory’. Onega is indeed a ‘big river’, but likely not Finnic but rather of Saami or some other substrate. Some of the aforementioned places I have had an opportunity to investigate myself with the help of local informants. Thus, Sotka River is indeed a place for nesting of waterbirds, and it has been used for egg collecting. Šulonemˈ is indeed a promontory from which water continuously flows due to small springs on the shore. Many place names are incorrectly interpreted by Castrén, but can now by given their most likely etymologies, namely the following: Lodma from Finnic lotma ‘low-lying moist land’, Ljavlja from läyli ‘heavy, arduous’, Sjuzemskij from Russian dialectal sjuzem ‘forest or bogland’, this, in turn, a related with Finnic sysmä ‘deep forest’, Valtegorskaja from a personal name component -valta ‘big, great, powerful’ and Kavra from käyrä ‘crooked, curved’. Some other toponyms can be etymologized slightly less unambiguously. The component -pala occurring in many substrate toponyms can be identified as a particle pointing to settlements. It likely represents either the present Finnic *pola ‘half; locality’ (from which *pooli through a vowel �Archaeologica et historica pointing a pathway between water basins, and related to many similar names in Finland, Karelia and elsewhere. It can be proposed that the name derives from the Uralic *ukti ‘way; road; passage’ that is preserved as an appellative in the Ugric languages, but occurs in toponyms in a large area. Čuxčenema, Čušela and Čučepalskaja are likely from different lexemes. Čuhčenema could be connected with the (Northern) Saami Čukcá (< ProtoSaami čukce) ‘capercaillie, Tetrao urogallus’, and Komi čukci ‘id’. The fact that a similar word for ‘capercaillie’ has also existed in the substrate languages of Dvina basin is corroborated by the existence of a lengthening, see Aikio 2015, the earlier comparison with Hungarian falú, with the assumption of the PU *palwa ‘village’, is likely to be rejected, because it is based on erroneous comparison by Kalima, cf. Саарикиви 2003). Unogra is, quite likely, a ‘big lake’, from una ‘big’ and formant -gra, used in lake names, but it is not entirely clear from which language the name ultimately derives (Матвеев 2002). Ujma is, quite probably, from the same personal name element as the Eastern Finnic surname Uimonen, and several Finnish toponyms, probably connected to the literary Finnish huima ‘reckless, adventurous’. Uhtostrov is likely a toponym 72 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud  döda […] stenrösen ǁ Castrén 1844: liflösa minnesmärken, nemligen stenrösen  de ǁ saga [= säga] s  kurganer; de sägas ǁ Castrén 1844: kurganer och påstås  och ǁ Castrén 1844: samt  men ǁ 1. bla[nd] ǁ 2. som  Valdokurˈe is a village at N64°37′33″ E43°23′12″. (TS)  Pinega ǁ staden ~ Pinega is situated on the eponymous river at N64°41′53″ E43°23′40″. (TS)  Invid ǁ Tätt  finnes ǁ ~ äfven  är ǁ ej  Mscr.: omgifver Russian dialectal čuhar’ ‘male capercaillie’. Čušepalskaja and Čušela are oikonyms and, most likely derived from a component used in personal names. Matveev (Матвеев 2001) proposes that Čuče- derives from PU *čecä ‘uncle’ and this might indeed be the case taking into account that one of the central constituents of the Čučepala village chain is the Setala village (cf. Fi. setä ‘uncle’). Sojala would seem to be a Finnic settlement name based on a personal name stem that also occurs in numerous Finnish homestead names Suojala and the surname Suojanen. The appellative origin of the name stem is not known. (JS) ☞ 73 �Archaeologica et historica           uppför ǁ me stiger ǁ kan komma ofvanpå ǁ Castrén 1844: upp på The Finnish archaeologist A.M. Tallgren excavated some prehistoric remains in the Valdokurˈe region in 1909 while collecting material for his doctoral dissertation on the Chalcolithic and Bronze Age in northwestern Russia. Tallgren dug in Vajmuše and Šenkursk and visited also Šardonemskoe, Kuškopole and Valdokurˈe. It was two Iron Age gorodiščes or castles and one dwelling-site of the same period that he excavated. The finds were sparse and difficult to date precisely (KM 5384:1–30). Salminen 2003b: 123–125. (TS) synnerhet ǁ d[en] skedd ǁ bebl[andning] innewånare ǁ Castrén 1844: invånare många ǁ Castrén 1844: några ifrån de gamla ǁ Castrén 1844: från de gamle Slash-and-burn agriculture was widespread in different parts of the world and was still in use in some parts of northern Russia around 1900. Porridges were not unknown in Russia either and, moreover, different pies of Russian origin were widely known in eastern Finland. Furthermore, midsummer fires have been burnt in the Slavonic world. In the case of beer-brewing traditions, there was a technological difference between Finland and Russia in the early 19th century. In Finland, a primitive lauter tun was used, but in northern Russia a tripod drainage vessel adopted from European industrial-scale breweries was already commonly in use in the countryside. The more modern vessel replaced the older af wäggarne består af trenne afsattser, uppför460 hvilka man stiger461 ofvanpå462 wallen. Något närmare kunde jag för årstidens skull ej undersöka denna märkwärdiga fornlemning, hvarwid för öfrigt inga historiska minnen woro fästade.463 I fråga om Tschudiska spår kunna wi ej underlåta att ännu widröra tvenne wigtiga omständigheter. Så väl i Archangelska och Cholmogorska, som i synnerhet464 i den Pinegska kretsen anträffas ej sällan Finska anletsdrag, hvilka genom sin skarphet samt ansigtets, ögonens och hårets ljusa färg på det bestämdaste skilja sig ifrån den Ryska typen. Traditionen bekräftar jemväl en skedd465 beblandning af innewånare466, i det många467 familjer härleda sitt ursprung ifrån468 de gamla Tschuderne. Likaså öfverraskande är det att i Archangelska Guvernementet igenfinna en mängd Finska seder och bruk, t. ex. att odla svedje, bränna midsommar-eldar, brygga öl till högtider på samma sätt och af samma slag med det Finska, att i stället för piroger och andra Ryska anrättningar tillreda Finska vellingar, grötar m. m., som här ej kan närmare framställas.469 Härigenom470 anse wi det vara tillräckligen ådagalagdt471, att Dvina-landets472 äldre innewånare473, som i traditionen benämnas 74 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud Tschud, hos Ryska Kronik- och Historie-skrifvare:474 Savolotscheskaja Tschud och i475 de Skandinaviska sagorne: Bjarmer, icke blott warit af Finsk476 eller Tschudisk upprinnelse, utan äfven werkliga Finnar. De flesta Förf[attare], som skrifvit om Bjarmaland477, hafva i478 grund af ord-likheten antagit, att Bjarmer och Permier utgjort samma folk. De kunna ock så till wida hafva rätt, som det gamla Bjarmaland äfven innefattade det Permska området eller hela landsträckan ifrån Hvita hafvet ända bakom Kama-floden.xvii 479 Men att befolkningen480 wid Dwina-floden utgjordes af Finnar, bekräftas af sjelfva [de]481 Skandinaviska sagorna. Konung Alfreds beskrifning öfver Others (den första wikingens) resa till Bjarmaland upplyser, att ”Other ifrån sin hemort (Norrige) seglade i början nordligt till den yttersta trakt, der Walrossar fångades482, och widare styrde i norr ännu tre dagar, hvarvid han ständigt hade land på höger hand. Sedan höll han i öster längsmed483 kusten, och slutligen i söder, till dess484 att han kom till en stor flod (Dwina), som gick djupt in i landet. Der bodde Beormerne (Bjarmerne), ett talrikt folk, hvars språk han tyckte vara likt485 med Finnarnes”. – Om Thorer Hund förtäljes i sagan486, att han           xvii. Se Karamsin II: 33.        75 one in Finland in the 19th century. Thus, not nearly all the cultural phenomena that Castrén presented as ethnic indicators were such. Vuorela 1998 (1975): 252–254, 276, 740; Кондаков 1999 (http:// www.komi.com/Folk/komi/87.htm); Терещенко 1999 (1848), used on internet: http://www.booksite.ru/ fulltext/4by/tru/ssk/ogo/10.htm#257; Зимина 2001. See also Castrén’s notebook of 1842–1843 among his travels in this series where he states that beer is cooked in large pots instead of ovens. (TS) Härigenom ǁ Castrén 1844: Genom det hittills anförda ådagalagdt ǁ Castrén 1844: bevist Dvina-landets ǁ de äldr[e] innewånare ǁ Castrén 1844: invånare Kronik- och Historie-Skrifvare: ǁ Histori[ci] ǁ Castrén 1844: kronikoch historieskrifvare i […] sagorne: ǁ Castrén 1844: i Skandinaviska sagorna Finsk […] Tschudisk ǁ Finsk ǁ Castrén 1844: Finsk Bjarmaland ǁ det ǁ Castrén 1844: Bjarmalandet i ǁ <-> Castrén means N.M. Karamzin’s Geschichte des Russischen Reiches. In the manuscript, the footnote has been added without denoting its location. It is located here according to Castrén 1844. (TS) befolkningen wid Dwina-floden ǁ wid Dvina-floden befolkni[ngen] den [sic] Skandinaviska sagorna ǁ den Skandinaviska sagan fångades ǁ fångas längsmed ǁ Castrén 1844: längs till dess ǁ Castrén 1844: tills likt med Finnarnes”. ǁ Castrén 1844: likt Finnarnes.” sagan ǁ sagorna �Archaeologica et historica                  under sin ǁ sköflade Bjarmer[nes] Jumala och ǁ Jumala. Samma Mscr.: Herrands The saga sources may date from ninth to thirteenth centuries. Margaret Clunies Ross has stated, though, that it is practically impossible to gain a chronology of sagas. Koskela Vasaru 2014: 199–204; Ross 2010: 72. uppgifterna ǁ Castrén 1844: berättelserna om […] Gudomlighet ǁ och Bjarmernes Gudomlighet Jumala. ǁ ~ Hos den gränsande Permska stammen benämnes Gud Jem Jen. In the mscr. p. 151 Castrén has written the notes: 1. Att de k[al]l[a]s T[s]chuder – en ben[ämnin]g, som hänf[ör] sig till d[e]n Finska st[ammen]. 2. På wissa trad[itioner] i landet som <-----> på Finn[arne] och bekräftas g[enom] sin öfverensst[ämmelse] med den Skand[inaviska] sagan. 3. På skand[inaviska] sagans wittnesbörd, att de talat ett språk som liknade Finskan och k[al]l[a]t sin Gud Jumala. 4. <- --> på språket På <---> af åtsk[illiga] minnesm., som trad[itionen] tilld[elar] Tschud[erne]. 5. På språket Med […] ǁ Det Dvin[ska] i nejden […] ǁ wid D[vina] södra delen ǁ dess utlopp ǁ Castrén 1844: vid södra kusten nordvest ǁ nordost sydost ǁ sydvest sydost till nordvest ǁ sydvest till nordost The missing word added in Castrén 1844. af ǁ Castrén 1844: efter de sydliga ǁ södr[a] under487 sin resa till Bjarmaland, belägen wid Winå (Dwina) sköflade Bjarmernes Gudabild, som kallades Jumala och488 war prydd med många dyrbarheter. Jumala kallas Bjarmernes Gud äfven [i] [Herrauds]489 och Boses saga.490 – Om nu äfven Others uppgift i afseende å Bjarmernes språk skulle kunna tydas på olika sätt, så bevisa dock de öfverensstämmande uppgifterna491 om492 deras Gudomlighet, att de varit Finnar. Ty bland alla Tschudiska folkstammar äro Finnarne de enda, som kalla sin Gud Jumala.493 Den494 mening, att Bjarmerne varit Finnar, bekräftas äfven af allmänna ethnographiska förhållanden. Med495 förutsättning, att Bjarmerne enligt den Skandinaviska sagan woro likasom concentrerade i nejden496 af nedra Dvina och södra delen497 af Hvita Hafvetxviii, äro de angränsande Finska folkslagen ännu i dag: Karelarne i nordvest498 och den Permska stammen i sydost499. Nu är det en af Historici allmänt antagen mening, att den Finska folkwandringen fortgått ifrån sydost till nordvest500 och denna mening är i sjelfva xviii. Detta område utgör den i sagan kända delen af Bjarmernes rike.  The Tobolˈsk Governorate was in western Siberia, its administrative centre Tobolˈsk is situated at N58°11′45″ E68°14′13″. (TS)  och ǁ ja[g]  fullkomligen ǁ till och med ~ 76 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud [verket]501 den rätta. Säkra spår af502 Finnarne upptäckas ännu i de503 sydliga delarne af Tobolska Guvernementet504, och505 jag är fullkomligen506 ofvertygad derom, att samma507 spår fortgå ända till medlersta Altaj-kedjan.508 Men om äfven den allt härjande tiden tilläfventyrs skulle hafva utplånat alla minnen af Fornfinnarnes509 tillwaro längre in510 Asien, så511 kan åtminstone sjelfva den Finska stammen ända till Altaj förföljas.xix 512 Såsom till en del redan genom513 Claprot514 är ådagalagdt, finnas515 åtskilliga små Samojed-stammarxx 516 ännu i dag bosatta i nejden af medlersta Altaj.517 Nordvest om dem anträffas518 Ostjaker och Woguler, som sträcka519 sig ända till de Uralska bergen. Straxt520 wester om Ural widtager den Permska stammen521 och utbreder522 sig i nordvestlig523 riktning genom Guvernementerna Perm, Wjatka och Wologda samt524 en liten del af Archangel525 under de särskilda namnen af Permier, Wotjaker och Syrjäner. Sedan fortgår den Finska stammen delad i tvenne grenar: den ena sydligare, bestående af Wesser xix. Detta är i det hela taget sak samma, ty hvad som nu utgör grenar af en folkstam, har ursprungligen varit samma folk. xx. Att Samojederne äro en med Finnar fjerran beslägtad folkstam, skall framdeles bevisas.  samma […] fortgå ǁ 1. Finnarne skola kunna förföljas ǁ 2. d[e]  Castrén writes to F.J. Rabbe on 25 July/6 Aug. 1845 that the unexpecteded existence of some Samoyedic tribes at the Obˈ convinced him that the Finns’ original homeland 77 was in the Altai. See the volume of Castrén’s letters in this series. (TS)  Fornfinnarnes ǁ wåra  in ǁ Castrén 1844: in i  så […] förföljas ǁ Castrén 1844: så kunna dock spår efter den allmänna Finska stammens vistelse utpekas åtminstone ända till Altaj  Changes in the footnote: samma, ty ǁ Castrén 1844: samma; ty samma folk ǁ Castrén 1844: ett och samma folk  genom Claprot ǁ Castrén 1844: af Klaproth  Julius von Klaproth (1783–1835): German orientalist, adjunct in St Petersburg in 1804–1812, worked later in Paris and Berlin. Tallqvist 1912. (TS)  finnas ǁ och haf[va]  A change in the footnote: fjerran beslägtad ǁ Castrén 1844: beslägtad  The southern Samoyedic tribes Mator and Yurats went extinct in the 19th century; some speakers of Southern Selkup were still left in the 1990s. Korhonen – Kulonen 1991: 305; Unesco Red Book on Endangered Languages: Northeast Asia ( http://www.helsinki.fi/~tasalmin/ nasia_report.html), situation 1993. (TS)  anträffas ǁ är  sträcka ǁ 1. ~ ǁ 2. utbreda  Straxt […] Ural ǁ Castrén 1844: Derefter  A footnote, stricken entirely out by Castrén: 1. Den Ungerska folkvandringen ǁ 2. Ungrarnes folkvandring hör ej hit, ej icke heller Tschu[va]schers, Tscheremissers o. s. v.  utbreder ǁ fortgår  nordvestlig ǁ nordost[lig]  samt ǁ och  Archangel ǁ Castrén 1844: Archangelsk �Archaeologica et historica  den andra ǁ Castrén 1844: ~ åter  som […] Karelare. ǁ ~ Sålunda fortgår den Finska stammen ännu i dag nästan oafbrutet från Altai ända till Finland. ǁ Castrén 1844: och omfattande Karelarne  För ǁ 1. ~ ǁ 2. Men  För att […] nå ǁ Castrén 1844: För att nu de sistnämnde, till följe af de nordvestlige riktning, uti hvilken Finska folkvandringen fortgått, skulle nå  enligt ǁ i den skul[l]  den nordvestliga ǁ nämnda  närwarande ǁ Castrén 1844: nuvarande  The missing word is added in Castrén 1844.  Dvinska landet ǁ Castrén 1844: Dvina-landet  Detta ǁ Ock[så]  ett ǁ äfven ett  t. ex. ǁ bl. [a.]  benämnes […] allenast ǁ Castrén 1844: heter Korela; vidare är ordet viena, hvaraf Dvinafloden erhållit sitt namn, endast  erhållit ǁ ha[r]  kalhu, skida ǁ kalhu, skida, kaski, sved ǁ Castrén 1844: kalhu (skida), tetri (tjäder)  Spreading a language does not require a large-scale migration of people. The basic idea of a preSlavic Finnic population at the Dvina River is still accepted today. Saarikivi 2006: 26–38. (TS)  i sin ǁ icke omnämnt  Men ǁ Sannolikt  Sawolotschkaja ǁ Castrén 1844: Savolotskaja  namnet ǁ Castrén 1844: en benämning  omständighet ǁ Castrén 1844: omständigheten  ordet ǁ 1. namnet ǁ 2. sistnämnda ord ǁ Castrén 1844: namnet  kunde […] för ǁ länder nu såsom ett bewis för den mening, att (Tschuder), Tavaster och Ester; den526 andra nordligare, som527 utgöras af Karelare. För528 att529 nu Karelarne enligt530 den531 nordvestliga riktningen för den Finska folk-vandringen skulle nå sina närwarande532 nordliga bostäder i Kemska kretsen af Archangelska [Guvernementet,]533 kunde de icke gerna undvika det sydliga Dvinska534 landet. Detta535 land förwarar i sjelfva verket ett536 och annat spår af Karelarnes derwaro. Här finnes t. ex.537 en by i nejden af Archangelsk, som benämnes538 Korela (Корела); ordet Wiena, hvaraf floden Dvina erhållit539 sitt namn, är allenast kändt i den Karelska munarten, likaså kalhu, skida540, samt tilläfventyrs ännu ett och annat ortsnamn[.]541 – Det är en högst märkwärdig omständighet, att Nestor, hvilken så noga uppräknat de särskildta grenarne af den Finska stammen, att han till och med anfört Tavastarne eller Jemerne, i542 sin folk-förteckning icke särskildt omnämndt den Karelska folkstammen. Men543 då vi nu kommit den Bjarmiska befolkningens upphof på spåren, så finna wi, att hans Sawolotschkaja544 Tschud just utgör namnet545 för Karelare. Ja! sjelfva den omständighet546, att ordet547 Karelare ej förekommer hos Nestor, kunde548 i brist på starkare549 skäl användas såsom bewis för den mening, att  starkare skäl ǁ andra skäl  med […] Karelare ǁ Sawolotsch[k]aja Tschud måste vara ident[isk]  Sawolotschkaja ǁ Castrén 1844: Savolotskaja  den hypothes ǁ den icke alltför osannolika hypothes ǁ Castrén 1844: den hypothesen  Twentieth-century research does not accept the explanation but 78 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud med550 hans Sawolotsch[k]aja551 Tschud måste förstås Karelare. Skulle man ännu wåga på den552 hypothes, att wårt Sawolax härstammar från det Ryska Savolotschje553, hvilket åtminstone554 synes oss ganska555 troligt, emedan man i andra språk ej finner någon rimlig härledning af ordet, så behöfves ej någon annan benämning för Karelare, emedan de ursprungligen utgjort samma stam med Savolaxarne. Wi lemna derivationen556 af ordet Karjala derhän; men om det härleder557 sig ur det Skandinaviska558: Kyrjala, så kunde Nestor icke559 gerna hafva kännedom af ifrågawarande namn.560 I det föregående omnämndes, att befolkningen vid Dvina-flodens nedra område begränsades af den Permska stammen [i]561 syd-ost. Här uppstår alltså frågan: Kunde ej Permierne hafva utsträckt sina bopålar ända till Dvina och det Hvita Hafvet562? Såsom bekant är, woro563 Permierne i äldre tider talrikast bosatta wid Kamaxxi 564, i anledning hvaraf de xxi. Öfverhufvud bör man vid bestämmande af de Finska stammarnes äldre bostäder taga watten-dragen till sitt ögnamärke. Det inre af landet i norra Ryssland war och är till det mesta ännu idag en obebodd ödemark.      considers the origin of the word unclear. Itkonen – Joki 1983: 986. (TS) åtminstone synes ǁ syn[es] ǁ Castrén 1844: synes ganska troligt ǁ ovedersägligt derivationen ǁ härledningen härleder sig ǁ 1. har sitt ǁ 2. har sin stam Skandinaviska ǁ ~ ordet 79  icke […] namn ǁ Castrén 1844: ej gerna hafva någon kännedom af namnet Karelare  Settlement names derived from the root Корела are found in several places in the northern Dvina basin. It is quite clear that they are related to the Karelian ethnic group in a way or the other. There are also some appellative name types to be identified as Karelian in this region, and thus there is no doubt that (some kind of) Karelians inhabited parts of the Dvina basin. Корела derives from earlier Корѣла and there is no doubt that it is the same word as Finnic karjala. This word has been considered to be based on Fi. karja < Germanic *xarja ‘group of people’ (cf. Grünthal 1993; Koivulehto 1997). However, the Ru. Корѣла and Tverˈ Karelian Kariela both point to a second syllable diphtong. As the word belongs to a group of oikonyms with the suffix -la, there is reason to believe that the word is originally a settlement name, probably the denomination of the Old Korela or Käkisalmi (Modern Russian: Приозерск), the old center of the Karelian population. The stem might well be the same element as that in the toponyms Карьеполье, Karjaa, etc., but the issue still needs to be investigated in detail. Many authors cite the Old Norse Kyrjalaland as the oldest attestation of the toponym Karjala, but as the Old Norse toponym cannot really be located, it is not absolutely certain whether this is the case. (JS)  Preposition added in Castrén 1844.  Here Castrén has written in the margin: Obs. Schönings men[in]g. Castrén means the Norwegian historian Gerhard Schøning (1722– 1780) who is considered Norway’s �Archaeologica et historica first professional historian. He wrote, among other things, the first history of Norway. Grankvist 2009. (TS)  woro […] Kama ǁ utgjort Kama i äldre tider medelpunkten för.  Changes in the footnote: bestämmande ǁ uppsökande ǁ Castrén 1844: bestämmandet ögnamärke. Det inre ǁ ögnamärke. Ty i betraktande af den djupa vildhet, som vid deras invandring herrskade öfver Norden, ǁ Castrén 1844 ögnamrke, ty det inre Det inre […] war ǁ 1. Det inre af landet war norra ǁ nordliga war ǁ ~ wid deras tid ännu idag ǁ Castrén 1844: ännu  eller ǁ vel  Today, коми морт, Komi man/person. (PK)  på […] bibehållen ǁ som de på många ställen bibehållit, fastän de  hvilka ǁ som  Changes in the footnote: vanligen ǁ nu Gam ǁ 1. Gam (som enligt wår mening ǁ 2. Gam (hvilket enligt wår mening är lika m[ed] ǁ 3. Gam (hvilket ej är samma ord som Jam eller Jem) ǁ Castrén 1844: Gam (?) bebyggare ǁ Castrén 1844: inbyggare  Ostjakerne wid Ob ǁ det Obska  utflyttat ǁ ej m  nämnda ǁ sistnämnda  The Kama is discharging into the Volga from the north-east at N55°11′ E49°24′. (TS)  Ifrån Kama ǁ Häri[från]  så ǁ samt  The Vyčegda River runs into the Dvina from the east at N61°17′6″ E46°35′20″. (TS)  The Sysola (Ru.)/Syktyv (Komi) runs into the Vyčegda at the city of Syktyvkar (former Ustˈ-Sysolˈsk) at N61°41′15″ E50°50′32″. (TS) äfven kallat sig Komy eller565 Komy-mort566, folk af Kama – en benämning, som på567 många ställen blifvit bibehållen af Permier och Syrjäner hvilka568 allaredan trädt utom Kama-områdetxxii 569 likasom Ostjakerne570 wid Ob ännu i dag kalla sig C[h]ondy-chuj, folk af Konda, ehuru de redan för sekler tillbaka utflyttat571 från nämnda572 flod-område.573 Ifrån574 Kama drogo sig Permierne undanträngde af Ryssar åt norr och nordvest, så575 att de ännu i dag anträffas wid floderna Petschora, Wytschegda576, Sysola577, Lusa578, Waschka (en biflod till Mesen)579 o. s. v. Ifrån Waschka580 se wi dem widare draga sig till Pinega581 samt från Wytschegda till Dvina582. Wid floden Pinega finnes ännu åtminstone en Syrjänsk volost, benämnd Njuchtscha583; och vid nedra Dwina förekomma584 äfven några585 ehuru svaga spår efter den Permska stammen. Dessa inskränka sig till några få ortnamn, som härleda sig ur de Syrjänska orden kurja,xxiii 586 vik af en flod (biflod?587)588, Jur, hufvud,589 xxii. Hos flere Syrjänska stammar har namnet Komy bortdött och de kalla sig vanligen efter den flod, hvarwid de för det närwarande äro bosatta. Dessa omtala Komy, Gomy, Gam såsom landets äldre bebyggare. xxiii. Padrokurja, Kuntschukurja, Bystrokurja, Valdakurja o. s. v.  The Luza discharges into the Suxona from the south (east) at Velikij Ustjug at N60°43′50″ E46°19′57″. (TS)  The Vaška runs into the Mezenˈ from the southeast at N64°54′43″ E45°42′0″. (TS) 80 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud schelja, klippaxxiv, schanj, skön590, wa, vatten591 o. s. v. Nämnda592 spår aftaga dess593 mera, ju närmare man kommer till Hvita Hafvet594. Det synes derföre595, såsom skulle den Permska stammen begynnt sprida sig allt596 mer och mera norrut, följande597 hamn i häl Karelarne598, men599 de hunno ej få fast fot vid Hafvet, förrän Novgoroderne inkräktade Dvina-landet och åtskiljde600 hvardera stammen, så att Karelarne nödgades draga601 sig till vester.602 Permierne deremot hålla sig öster om Dvina. Fullkomligt grundad är således Schönings mening, att ”Jumala-templet låg i medelpunkten af de länder, dem Finnar befolkade”, ty i trakten af nedra603 Dvina sammanstötte604 Permier eller Syrjäner och Karelare, Wesser (vid Bjelosero och Onega), kanske äfven Jemer eller Tawaster. Ja605 här igenfinnas606 till och med några spår607 efter Lapparne, fastän lika glesa, som de hvilka qvarblifvit efter Permierne. Man608 hör utom den wanliga traditionen om Tschuderne, att de warit ett åkerbrukande folk, stundom förtäljas, att de fört ett nomadiserande lefnadssätt, och att deras förnämsta [boskap]609 bestått i renar, som warit af den storlek och styrka, att en enda dragit efter sig en släda, hvilket endast610 kan tillämpas på Lapparne. Äfven611 låta ur Lappskan åtskilliga ortsnamn härleda xxiv. Jurola, Juras m. m.     Waschka ǁ Wytschegda Pinega ǁ floden Pinega hvarest <-> Dvina ǁ Dvina-floden Njukča at the Sura, N63°27′4″ E45°31′26″. (TS)  förekomma ǁ finnas 81  några ehuru ǁ några om äfve[n]  Change in the footnote: Padrokurja ǁ T. ex. ~  biflod? ǁ 1. liten l ǁ 2. liten m  куръя, bay (PK)  klippa ǁ Castrén 1844: backe щелля, scarp of a bank (PK)  шань, gentle, nice, good (PK)  ва, water (PK)  Nämnda spår […] ǁ 1. Men närmare till Hafvet finnas ǁ 2. Närmare till Dv[ina]  dess mera ǁ Castrén 1844: alltmera  Hafvet ǁ ~ , hvarest Karelarne woro det herrskande folket  derföre ǁ häraf  allt […] mera ǁ allt mera ǁ Castrén 1844: alltmera  följande ǁ men  Karelarne ǁ efter ~  men […] Hafvet ǁ Castrén 1844: utan att dock hinna få fast fot vid hafvet  åtskiljde ǁ Castrén 1844: derigenom ~  draga ǁ dragit  vester. Permierne ǁ 1. vester. Novgoroderne ǁ 2. vester. Der[emot] ǁ Castrén 1844: vester, men Permierne  nedra ǁ N[edra]  sammanstötte […] Jemer ǁ sammanstötte icke blott Permier eller Syrjäner och Karelare, utan äfven Wesser (vid Bjelosero och Onega), kanske till och med äfven Jemer ǁ Castrén 1844: ~ samt kanske ~  Ja ǁ Castrén 1844: Ja,  igenfinnas ǁ anträffas  spår ǁ glesa ~  Man hör utom ǁ Här hör man jemte  Missing word added in Castrén 1844.  endast kan tillämpas ǁ blott låter tillämpa sig  Äfven […] härleda sig ǁ Castrén 1844: Äfven låta åtskilliga ortsnamn härleda sig från Lappskan �Archaeologica et historica        Kuloj ǁ Kuoloj af ǁ (so hjerta ǁ d[et] det inre; ǁ ~ och juga jog pats ǁ Castrén 1844: pættse furu m. m. ǁ furu, Ugsche A.K. Matveev (Матвеев 2001) was of the opinion that the Saami toponyms form a fundamental layer of the substrate toponymy of the Arxangelˈsk region. This point of view has been criticized on the basis of the lexical contents of the toponyms that do not represent the most common Saami toponymic formants or bases, as well as on the basis of the absence of ethnotoponyms that could be connected with the Saami people (cf. Саарикиви 2002; Saarikivi 2004). However, it is a fact that some substrate toponyms of the Dvina basin point to a source language that shared a number of phonematic and lexical innovations with the present Saami languages. Many of the toponyms mentioned by Castrén are among those considered as Saami by Matveev. However, some of them are more likely Finnic, such as Ваймуга, the modern village of Ваймуша, likely from some Finnic personal name representing the lexeme *vaimo/u ‘spirit, soul’ (> Fi. vaimo ‘wife’, Est. vaim: -u ‘person’, borrowed to Saami as SaaN vaibmu ‘heart’ and to Russian dialects as воймать, воймовать, cf. Saarikivi 2009: 129-131). The name of a neighbourhood in the city of Arxangelˈsk Соломбала is, without doubt, formed from the lexemes pointing to an island (Finnic *saloj, Saami *suoloj) and a settlement (Finnic *poole < *pola > SaaN bealli), but the source language of the toponyms cannot be unambiguously identified. (JS) sig, t. ex. Kuloj612 (flod), af kuolle, fisk, och det Finska oja, bäck, Sollombala och Solosero, af613 suollo, ö, Waimuga, af waimu, hjerta614, det615 inre; Patschesero och Patschegorskaja, af pats616, furu617 m. m.618 I Cholmogorska kretsen finnes ock en sjö, benämnd Lopskoje619, den Lappska. Det mycket omtvistade ordet: Samojed låter lätt och naturligt härleda sig ur Same och jedne, såsom Lapparne benämna sig. Benämningen blef620 af Ryssarne öfwerförd till621 Samojederne, då Lapparne utrymde landet. För622 öfrigt lemna Lapparnes nära förwandtskap med Finnarne samt begge623 stammarnes gemensamma wandringar i öfrigt det starkaste stöd för den mening, att de äfwen här broderligen åtföljt hvarandra. Att sluta624 af den Finska folkwandringens allmänna charakter, skedde det första inbrottet625 af Lapparne, desse efterföljdes af Finnarne, hvilka åter undandrefvos af den Permska stammen.626 Men låtom oss ännu627 förfölja den egentligen Finska stammen628 och tillse629 om spåren af dess fordna tillwaro i den Ryska norden blott inskränka sig till området630 af Dvinafloden eller tilläfventyrs ännu annorstädes igenfinnas631. Wi upptaga här ej till undersökning den af Sjögrén behandlade frågan om Jemernes bostäder i öster och söder, utan draga oss norrut till den nu så kallade Mesenska  Lopskoje, den Lappska ǁ Castrén 1844: Lopskoje (den Lappska)  blef ǁ Castrén 1844: blef nemligen  till ǁ Castrén 1844: på  För […] Lapparnes ǁ Castrén 1844: Dessutom lemnar det sistnämnda folkets 82 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud kretsen – den Skandinaviska sagans Jotunheim. Landets nuvarande innevånare632 äro: Ryssar, boende wid floderna Mesen, Pjesa633, Tsilma634, vid utloppet af Petschera o. s. v; Syrjäner wid floden Ishma635 och öfra loppet af Petschora; Samojeder, nomadiserande på de skoglösa tundrorna wid Ishafvet. Alla dessa folkstammar förtälja, att Tschuderne, eller såsom Samojederne benämna dem: Siirtje warit landets ur-innewånare636. Enligt här på orten gängse berättelser, hvilka med få afvikelser äro desamma hos Ryssar, Syrjäner och Samojeder, hade Tschuderne [bott]637 dels i jord-gropar, dels i underjordiska hålor (пещеры), hvilka sistnämnda här och der638 anträffas wid stränderna af Petschora, Pinega639 och andra floder. Tschudernes antal har640 ej warit betydligt, enskildta familjer woro bosatta wid floderna Mesen, Pjosa, Petschora, Ishma, Pishma, Tsylma, Jugrina, Worotin m. fl.641 Enligt skilda traditioner förde de antingen ett nomadiserande eller bofast lefnadssätt. Deras egendom bestod642 i renar, bäfrar, räfvar, guld och silfver. Ofta anfallna af den vilda Samojed-stammen Karatschea nödgades de, för att beskydda643 sina skatter, nedgräfva dem i jorden, hellst på obesökta och oåtkomliga ställen, på644 sjöholmar, under klippor, ja till och med i floders botten. Äfven skola Tschuderne warit utsatta  begge ǁ de  sluta ǁ dömma  inbrottet […] stammen ǁ Castrén 1844: uppbrottet af Lapparne. Finnarne, som efterföljde dem, blefvo åter beledsagade af den Permska stammen 83  In Castrén’s time, it was believed that the peoples or tribes known in the contemporary world had existed as such from time immemorial and had wandered from their assumed original homelands to their present areas of settlement. This concept comes from Johann Gottfried von Herder (1744–1803) and other thinkers of Romanticism. Nisbet 1999. (TS)  ännu förfölja ǁ fullföl[ja] ǁ Castrén 1844: ännu följa  stammen ǁ Castrén 1844: ~ på dess vandringar  tillse om spåren ǁ 1. tillse om den måhända icke ǁ 2. tillse om den måhända ej warit mera utbredd ǁ Castrén 1844: tillse, om spåren  området af Dvina-floden ǁ Castrén 1844: Dvinaflodens område  igenfinnas ǁ Castrén 1844: kunna ~  innevånare ǁ Castrén 1844: invånare  The Peša (Pjoša) discharges into the Arctic Ocean at N66°53′42″ E47°34′38″. (TS)  The Cilˈma runs into the Pečora from the west at N65°26′34″ E52°5′55″. (TS)  The Ižma (Ru.)/Izˈva (Komi) discharges into the Pečora from the southeast at 65°20′33″ E52°50′59″. (TS)  ur-innewånare ǁ Castrén 1844: urinvånare  Missing word added in Castrén 1844.  här och der ǁ i mängd  The Pinega discharges into the Dvina from the east at N64°8′1″ E41°54′10″. (TS)  har […] enskildta ǁ Castrén 1844: var ej betydligt; blott enskilda  fl. ǁ m.  bestod i ǁ Castrén 1844: utgjordes i  beskydda ǁ Castrén 1844: skydda  på […] ja ǁ Castrén 1844: såsom på sjöholmar och under klippor samt �Archaeologica et historica                    enligt ǁ en Rysk Tsar hade ifrågawarande ǁ alla anbefallt förordnat ǁ utgifvit den befallning att […] träd ǁ Castrén 1844: att de skulle söka afhugga hvar sitt träd borde ǁ skulle utkorade enviges-kämpe ǁ 1. ut[korade] ǁ 2. af folket utkorade enviges-kämpe det ǁ Castrén 1844: utkorade envigeskämpe började ǁ 1. sökte fälla ǁ 2. börj[ade] ǁ 3. sökte fälla drogo ǁ fl[ydde] under ǁ Castrén 1844: in i jorden skola ǁ Castrén 1844: jorden, sägas ega förmågan ǁ understundom wa[ndra] Missing word added in Castrén 1844. de skola […] ǁ ja! de hafva till och med någon gång blifvit sedda ǁ Castrén 1844: i synnerhet skola de, enligt hvad Samojederna berätta Kolguev is an island off the northern coast of Russia at N69°7′ E49°9′. (TS) höras ǁ Castrén 1844: förnimmas Om […] formen ǁ Castrén 1844: Om man nu afkläder dessa och andra dem liknande berättelser sin mythiska drägt formen ǁ 1. sloga ǁ 2. svep knapt […] ting ǁ 1. blott det ǁ 2. endast ǁ 3. knapt något ǁ Castrén 1844: knappt något deras boningsplatser ǁ de jordgrop[ar] för fiendtligheter af Ryssar, och enligt645 traditionen hade en Rysk Tsar till afbrytande af ifrågawarande646 fiendtligheter förordnat647 ett envig emellan en Tschud och en Rysse bestående deruti, att648 de ifrån hvar sin sida skulle söka afhugga ett träd. Landet borde649 enligt Tsarens förordnande besittas af det folk, hvars utkorade650 enviges-kämpe lyckades att förr fälla trädet. Ryssen segrade derigenom, att han afhögg trädet högre upp wid stammen, då deremot Tschuden enligt sin vana började651 började hugga tätt invid sjelfva roten. Härefter drogo652 sig Tschuderne under653 jorden och lefva der i rik besittning af mammuth-djur (deras renar), bäfrar, räfvar, guld, silfver och andra dyrbarheter. Ehuru boende under jorden654 skola de likwäl ega655 förmågan [att]656 i osynlig gestalt färdas ofvan jord; de657 skola, berätta Samojederne, i synnerhet låta höra af sig på ön Kalgujeff658, hvarest ofta hundar skälla och röster höras659, utan att något tält finnes i hela nejden. Om660 man ur dessa och andra dem liknande berättelser afkläder den mythiska formen661, så återstår såsom ett positivt resultat för historien knapt662 någon ting widare än ryktet om en försvunnen Tschudisk folkätt. Af allt det öfriga, som traditionen tillskrifver detta urfolk, kunna blott deras663 boningsplatser 84 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud eller de så kallade Tschud-grafvarne komma i betraktande. Sådana träffas talrikt664 uti de665 sydliga delarne af Mesenska kretsen, samt vid nedra loppet af Petschora. De äro wanliga jord-gropar inwändigt bevuxna med en ymnig mossa. Medelst gräfning har jag i deras botten samt vid sidorna funnit en myckenhet bränd aska, brända stenar och förstenadt kol.666 Stundom har man i dem äfven667 funnit jernoch koppar-verktyg, hvilka668 gifvit anledning till den förmodan hos allmogen669, att ifrågawarande grafwar af Tschuderne blifvit begagnade till smidjor. Wid670 grafvarne finner man ofta ett eller flere stenrösen, som påtagligen äro sammanfallna ugnar af badstugor och boningshus – en omständighet, som synes lända till stöd för nyssnämnda förmodan. Emellertid förtjenar den allmänna traditionen, att Tschuderne bott i jord-gropar, all aktning och innehåller i sig intet671 motsägande. Twertom bewisar det dubbla bonings-sättet endast öfwergången ifrån ett nomadiserande till en672 bofast lefnadsart, såsom man ännu i dag hos många Lappska nybyggare ser tält och stugor stå673 bredvid hvarandra. Frågan är nu endast den, hvilken folkstam hafva dessa grafvar tillhört? I674 de nordligare delarne af Finland har jag funnit jord-gropar af samma construction, innehållande äfven aska[,] kol och andra 85  talrikt ǁ i ymnighet  de […] kretsen ǁ den Mesenska kretsen  The remains described by Castrén might be those of dwellings or some metalworking pits. There are pits related to metal production from the Vanvizdinskaja Culture (6th to 10th centuries CE) in the area. Королев & al. 1997: 427– 428. (TS)  äfven funnit ǁ Castrén 1844: anträffat  hvilka […] allmogen ǁ Castrén 1844: hvilket hos allmogen gifvit anledning till den förmodan  tradition ǁ förmodan hos allmogen  Wid […] man ǁ Castrén 1844: Vid grafvarna finnas  intet ǁ Castrén 1844: ingenting  en […] lefnadsart ǁ ett bofast lefnadssätt ǁ Castrén 1844: ett bofast lif  stå ǁ br[edvid]  I […] äfven ǁ Castrén 1844: I sådant afseende förtjenar omnämnas, att jag i de nordligare delarna af Finland funnit jordgropar af enahanda konstruktion, hvilka på samma sätt innehålla �Archaeologica et historica  Castrén documented these remains during his journeys of 1838 and 1839. See his travels in this series. (TS)  begagnade ǁ Castrén 1844: begagna  boningar ǁ Castrén 1844: bostäder  såsom ǁ hvilket reda[n]  eg. ǁ eller  angående ǁ i afseende å  ur-innewånare ǁ Castrén 1844: urinvånare  närwarande ethnographiska ǁ Castrén 1844: nuvarande ethnografiska  kunna ǁ Castrén 1844: kunde  af ǁ Castrén 1844: efter  silfver-fat och silfver-mynt ǁ Castrén 1844: silfverfat och silfvermynt  spjut ǁ kopp[ar]  knifvar ǁ o[ch]  hafva […] förlorade ǁ hafva dels antingen gått förlorade eller forwar[as]  om de äfven ǁ i hvarje fall ej mycket  kunde ǁ <-->  The next generation of researchers after Castrén discovered the possibilities of using archaeological source material after studying the comparative methodology developed in Scandinavia in the 1860s and 1870s. Aspelin 1875: 158– 209. (TS)  nu ǁ Castrén 1844: derföre  den ǁ 1. den ǁ 2. det ǁ 3. d  språket. […] idiotismer ǁ 1. språket. De flesta här gällande idiotismer i Ryskan h ǁ 2. språket och med dess tillhjelp söker <----> ǁ Castrén 1844: språket, med hvars tillhjelp tydliga spår af en tidigare Finsk befolkning i landet ännu låta uppvisa sig. I den Mesenska kretsen finnas samma, ja till och med ännu flere från Finskan lånade språk-egenheter  ännu […] landet ǁ 1. kunna <--> ǁ 2. kunna uppdaga, att utom de nu i landet nu bosatta trenne folkslagen ännu ett förbrända ämnen. De hafva enligt traditionen warit försedda med tak och skola tjenat Lapparne till bostäder.675 Om Ostjakerne är det en känd sak, att de till en del ännu begagnade676 sig af likartade boningar677. Äfwen Syrjänerne hafva i äldre tider egt enahanda bostäder, såsom678 man kan sluta af ordet gort, hvilket på en gång betyder grop och hem, t. ex. mun gortä’, gå hem, eg[entligen]679 gå i gropen. Tschud-grafvarne lemna följakteligen icke något säkert resultat angående680 landets urinnewånare681. Med afseende å närwarande682 ethnographiska förhållanden kunna683 de med största skäl tillskrifvas Syrjänerne. Bland öfriga fornlemningar af684 Tschuderne omtalar man i Mesenska kretsen särskildta jordfynd, såsom guldringar, armband, silfverfat685 och silfver-mynt, små lerkärl, spjut686 och pilar, knifvar687, yxor m. m. Men dessa antiquiteter hafva688 redan gått förlorade och torde om689 de äfven kunde690 upptäckas, ej wara mycket bewisande.691 Wi wilja nu692 tillgripa den yttersta utwäg, som ännu återstår till utredande af den Tschud-stam, som enligt traditionen tidigast bebott den693 Mesenska kretsen, nemligen språket.694 Med dess tillhjelp hoppas wi ännu695 kunna uppdaga spår af en tidigare Finsk befolkning i landet. I det föregående omnämndes, att i den Mesenska kretsen  i […] Dwina ǁ 1. wi[d] ǁ 2. de ǁ 3. <--> ǁ 4. wid Dvina-flod[en]  förekomma ǁ 1. finnas här ǁ 2. ~ ǁ 3. finnas  en mängd ǁ Castrén 1844: åtskilliga  kunna ǁ u[r] 86 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud finnas desamma, ja ännu flere ifrån Finskan lånade idiotismer, än i696 nejden af Archangelsk wid nedra Dwina. Likaså förekomma697 äfven här en698 mängd ortsnamn, hvilka endast kunna699 ur700 Finskan härledas. Sådana701 finnas i största antal vid nedra Petschora, t. ex. Noriga af nori, räfgrop, och joki, flod, Kuja702, tåg, Oksinskaja af oksa, gren, Pilemskaja, af piilo, gömsle, Jokuschi703 af joki, Sula, öppen, odlad, Laja (flod) af laaja, wid m. fl. Dessutom förekomma här och der namnen Ishma, af iso maa (se704 ofvan), Tsilma af kylmä, kall, Pesa af pesä, bo705; Asapolskaja, af asun, bo706 och поле, fält; Lamposchenskaja af lampi, wattengöl;707 Tetrogorskaja, af tetri, tjäder och гора; Kymskaja, af kymi, stor elf, moder-flod, Radoma, svedje-land, af raataa, arbeta708, svedja och maa; Paloshelskaja, af palo, brand och det Syrjänska ordet shelja709, klippa o. s. v. Onekligen äro de flesta ortsnamn i Mesenska kretsen, som ej ega sin rot i Ryskan, af Syrjänsk upprinnelse, men då här äfven förekomma Finska ortsnamn710, då widare sjelfva711 Syrjänerne ega traditioner om en annan712 tidigare befolkning i landet, så synes man häraf wara befogad till den slutsats, att Karelarne en dag utsträckt sina bostäder ända upp till Ishafvets kuster.713 Det wore en ringa möda att på detta714 wis förfölja Finnarne ännu715 långt in i Sibirien  ur […] härledas. ǁ Castrén 1844: härledas ur Finskan.  Sådana […] Petschora ǁ Dessa förekomma i största antal wid öfra nedra Petschora, hvarest man finner träffar såsom ortsnamn bya-namnen  Kuja ǁ Ку[я] 87  Jokuschi af joki, ǁ ~ samt dessutom floderna Su[la] ǁ Castrén 1844: Jokuschets, af joki;  (se […] Tsilma ǁ o. s. [v.] ~  bo ǁ Castrén 1844: ~, näste  bo ǁ Castrén 1844: ~, vistas  wattengöl; ǁ Castrén 1844: göl,  arbeta ǁ sv[edja]  shelja […] o. s. v. ǁ Castrén 1844: schelja, backe m. m.  ortsnamn ǁ Castrén 1844: benämningar The toponyms of the Mezenˈ basin remain poorly investigated. Castrén’s idea that the names can only be interpreted on the basis of Finnic languages (“ur Finskan”) cannot be verified with certainty. Some seemingly Finnic names such as Палощельская are composed of words that occur as borrowings in Russian dialects. Other toponyms mentioned by Castrén are of Komi origin, such as Ижма, in Komi Изьва (< изь ‘stone’ ва ‘water, river’). Still others might well be of Finnic origin, such as Сула (from the stem meaning ‘thaw, free from ice’), Тетрогорская (indeed from Eastern Finnic tetri ‘black grouse, Tetrao tetrix’ used as a personal name?), Азапольская (from a personal name element?), etc. (JS)  sjelfva Syrjänerne ǁ Syrjänerne sjelfva ǁ Castrén 1844: sjelfve Syrjänerne  annan ǁ tid[igare]  In the same way local names were used to define the extension of ancient Finnish habitation by David Emmanuel Daniel Europaeus (1820–1884), and he also attempted to prove his results by using archaeology and anthropology. Lehikoinen 1988: 113–115; Edgren 1988: 128– 130; Salminen 2003b: 47–49. (TS)  detta ǁ m  ännu […] Sibirien ǁ 1. ända till Altaj ǁ 2. ända till medlersta Altaj �Archaeologica et historica  jag […] tid ǁ 1. vi wilja uppskjuta härmed intill dess ǁ 2. jag vill spara härmed intill den  då […] vandringar ǁ då wi sjelfva besökt denna nämnda bergsbygd, samt och der måhända funnit ännu tydligare af wåra förfäders Finnarnes forntida wandringar  det torde ǁ hoppas kunna  wida rikhaltigare ǁ Castrén 1844: rikhaltigare  On p. 163 of the manuscript there is a list of local names (toponyms) assumed to be Finnic by Castrén. The same names are also repeated in his travel notes and diaries from Siberia. Surgut is a town in western Siberia at N61°13′55″ E73°26′46″. (TS)  Салымская ǁ Sal[ymskaja]  It was relatively typical of Castrén to write a word or place-name partly with Cyrillic and partly with Latin alphabet as he also did here. (TS)  The town of Minusinsk is situated in Minusinsk Valley on the river Minusa, a tributary to the Yenisei on its upper course in western Siberia at N53°42′34″ 91°41′7″. Its surroundings have been famous since early 18th century for its prehistoric graves. For a map of the most important archaeological sites in the area, see Salminen 2003b: 214– 215. (TS)  The manuscript KK Coll. 539.29.13 (Varia 4.13) p. 589–608 consists of a notebook or loose sheets, the size of which is ca. 18.5 x 22 cm. It is untitled, and the title under which the article was published has been provided by the editor of NRF, Castrén 1870b.  The manuscript begins with three fragmentary beginnings, which Castrén has stricken out: 1. De colossala grafstenar, som stodo uppresta, wid kring hwarje kurgan woro så talrika ǁ 2. öfverraskades men jag716 vill spara härmed intill en annan tid, då717 det torde718 blifva mig möjligt att meddela wida719 rikhaltigare upplysningar om wåra förfäders forntida vandringar. Surgut720 Селяровская. Silja rova Салымская721 – Sile maa Пимская, pimiä Демианскiй, Немянскiй, niemi Кондинская, kanta Пелымскiй Пелыm722, piilo Юкадинская, joki? 88 � Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource 2. Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud (Archaeologica et historica) Subject The topic of the resource Archaeologica et historica; Universitaria. Manuscripta Castreniana, Realia I. 187 p. ISBN 978-952-5667-92-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-93-6 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén edited by Timo Salminen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/2a07a9910da68559bb3074ed782fdbb9.pdf 903761e7786f801f15f447e9409ebc30 PDF Text Text Archaeologica et historica  jag […] tid ǁ 1. vi wilja uppskjuta härmed intill dess ǁ 2. jag vill spara härmed intill den  då […] vandringar ǁ då wi sjelfva besökt denna nämnda bergsbygd, samt och der måhända funnit ännu tydligare af wåra förfäders Finnarnes forntida wandringar  det torde ǁ hoppas kunna  wida rikhaltigare ǁ Castrén 1844: rikhaltigare  On p. 163 of the manuscript there is a list of local names (toponyms) assumed to be Finnic by Castrén. The same names are also repeated in his travel notes and diaries from Siberia. Surgut is a town in western Siberia at N61°13′55″ E73°26′46″. (TS)  Салымская ǁ Sal[ymskaja]  It was relatively typical of Castrén to write a word or place-name partly with Cyrillic and partly with Latin alphabet as he also did here. (TS)  The town of Minusinsk is situated in Minusinsk Valley on the river Minusa, a tributary to the Yenisei on its upper course in western Siberia at N53°42′34″ 91°41′7″. Its surroundings have been famous since early 18th century for its prehistoric graves. For a map of the most important archaeological sites in the area, see Salminen 2003b: 214– 215. (TS)  The manuscript KK Coll. 539.29.13 (Varia 4.13) p. 589–608 consists of a notebook or loose sheets, the size of which is ca. 18.5 x 22 cm. It is untitled, and the title under which the article was published has been provided by the editor of NRF, Castrén 1870b.  The manuscript begins with three fragmentary beginnings, which Castrén has stricken out: 1. De colossala grafstenar, som stodo uppresta, wid kring hwarje kurgan woro så talrika ǁ 2. öfverraskades men jag716 vill spara härmed intill en annan tid, då717 det torde718 blifva mig möjligt att meddela wida719 rikhaltigare upplysningar om wåra förfäders forntida vandringar. Surgut720 Селяровская. Silja rova Салымская721 – Sile maa Пимская, pimiä Демианскiй, Немянскiй, niemi Кондинская, kanta Пелымскiй Пелыm722, piilo Юкадинская, joki? 88 �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel 3 [Om kurganer eller s. k. Tsud-kummel i den Minusinska723 kretsen]724 Denna725 stepp hade naturen danat lika jemn och lika kal726, såsom alla de andra; men menniskorna hafwa gifvit den ett helt annat utseende. De hafva förwandlat steppen till en begrafningsplats, staplat727 derpå höga kummel och kring kumlen upprest en728 skog af colossala grafstenar. Allt729 detta sägas Tschuderne hafva tillwägabragt730, och kumlen731 hafva derföre både af bildade och obildade wanl. bl. benämnde Tschud-kummel eller Tschud-grafwar.732 Ifråg[avarande]733 kummel anträffas sällan och sparsamt på berg och höjder, men deremot i ganska stor mängd på lågländta stepper i734 närheten af735 sjöar eller floder. Till736 sin form äro de fyrkantiga, stundom737 qvadratformiga, men vanligen paralellogrammer.xxv Somliga bland dem äro jemna738, andra i739 midten insjunkna740 något nedanom jorden, de flesta höja sig 1–2 fot öfver741 jordytan, och man träffar till och med kummel, som äro mera än en sashen742 höga. Deras längd omvexlar ifrån 2–3 ända till         xxv. Se p. [91].          89 mitt öga att <-> ǁ 3. såg jag mig från alla håll omgifven från kurganer och kurgan-stenar. kal ǁ skoglös staplat ǁ rest en […] grafstenar ǁ 1. colossala ǁ 2. grafstenar af sådan storlek i en sådan mängd, att Allt […] Tschud-grafwar. ǁ Folket säger att endast en ochristen jättekraft sådan de tilldela de gamla Tschuderne, förmått uppresa dessa kummel och grafstenar; wi äro förpliktade att skänka dessa märkvärdiga fornlemningar några ögonblicks uppmärksamhet. Castrén refers to the folklore about Chuds in his article Om Savolotscheskaja Tschud as well as in his travel notes of 1842 from the region of Pinega and of 1847 from southern Siberia. Furthermore, the same folklore was related by Johan Reinhold Aspelin (1842–1915) by quoting the beginning of this article by Castrén. Aspelin 1875: 69–72. (TS) kumlen […] benämnde ǁ kumlen benämnas Tschud-grafwar. ǁ 1. ~ I sednare tider har ǁ 2. ~ Wi anse oss förpligtade att skänka några ögonblicks uppmärksamhet Ifråg. […] stepper ǁ 1. De anträffas wanl[igen] wid ǁ 2. De anträffas wanl. på långländta [sic] ǁ 3. De anträffas wanl. på stepper i ǁ wi[d]. af sjöar ǁ af en Till sin form ǁ 1. Endast undantagswis ǁ 2. Deras form är fyrkantig. stundom ǁ sällan jemna, andra ǁ jemna med i midten ǁ till och med ~ insjunkna ǁ någon öfver ǁ ofvanom Sažen (сажень) = 3 arshin, ca. 213 cm. �Archaeologica et historica  20–30 sasch. och ǁ 1. 20 saschener och ǁ 10  The size and height of the kurgans vary in different cultures. The earliest kurgans of the Chalcolithic Afanasˈeva Culture (ca. 3300–2000 BCE) are low. Some of them are personal burial mounds, while others are small collective ones. In the Okunev phase (2000–1500 BCE) there are small quadrangular graves with stone walls, and in the Andronovo horizon (ca. 1500–900 BCE) wooden grave chambers (in the west stone chambers). Every grave in an Andronovo collective burial mound is surrounded with stones, which has been interpreted as a sign of social change. Several Andronovo burials also contain animals and chariots as well as other wheeled vehicles. The most common kurgans in the Minusinsk area are those of the Karasuk Culture (ca. 1500–800). In Karasuk kurgans there are stone cists surrounded with quadrangular stone walls; in the Altai region the Karasuk kurgans are very low, without any marker on the surface of the earth above it, but in the Minusinsk area they are higher. The mounds contain only male burials. The most splendid finds are from the Tagar Culture (700–100 BCE), and the largest kurgans belong to this period. On the other hand, there are also small Tagar kurgans. It is typical for them to have stone steles in each corner and also be surrounded by similar steles. The inner structures vary, but in the large kurgans of the latest phase there are often wooden chambers that have been burnt. All these cultural phases and horizons belong to the Bronze Age. Simultaneously 20–30743 sasch[en] och bredde[n] är lika omvexlande.744 Kurganerna745 äro på alla sidor omgifna af en stenwägg746, som stundom747 är insjunken och öfvervuxen med jord, men wanligen höjer sig några tum öfver den angränsande jordytan. Enahanda wäggar löpa ofta twersöfver kumlen och dela grafvarna i skillda afdelningar.748 Nämnda wäggar bestå wanligen af tunna749 schiffer-sten750, stundom äfven af annan stenart.751 Äger752 kumlet formen af en parallellogram, så äro dess smala ändar ställda i n[ord]v[est]753 och s[yd]o[st]. I qvadratformiga och alla slags754 rectangulära kummel löpa755 diagonalerna i det närmaste mot norr och söder, öster och vester. Kring756 de flesta kummel ser man ett större eller mindre antal ansenliga757 stenar, hvilka stå uppresta758 så wäl wid hörnen som sidorna af kumlet.759 Somliga760 kurganstenar höja sig blott några761 tum, andra deremot flera (1–5) alnar öfver jorden. De762 bestå vanl[igen] af schiffer och äro ställda stundom med breda763, oftare med smala ändan mot kurganen. Ehuru m[yc]k[e]t olika formade äro dock de ojemförligt flesta kurgan-stenarna i764 öfra ändan något spetsade. Många bl[and] dem hafva utseendet af trianglar765. I766 andra observerar man oformliga conturer af767 hufvud och axlar. På en graf på Sag[aiska] steppen768 stod tillförene en sten med uthugget upp-769 och 90 �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel nedvändt manligt beläte, men kurganen770 är nu uppgräfven och stenen kullstjelpt771[.]772 På samma kurgan stod äfven en sten med 59 streck, betecknande tvifvelsutan, att den aflidne varit 59 år gammal. Ej långt ifrån detta ställe stod på773 en annan kurgan en qvinlig bild, inhuggen i en flat sten. Äfven denna kurgan har bl[ifvit] upprödjad utan n[å]g[o]t gagn för vet[enskapen]. Begge dessa bilder äro aftecknade i Bil[aga] 1.774 №. På samma Bil[aga]775 finnes dessutom en bild, befintlig ej långt ifrån den Sag[aiska] domen776, som njuter en Gudomlig dyrkan. Bilden är aftagen både <en face> och profil.777 Bekant är att på somliga kurganstenar äro778 inristade tecken, som likna sig till bokst[äfver]. Sådana äro anförda i Bil[agor].779 Alla780 de af mig öppnade Tschudgrafwar hafwa inwändigt varit af ungefär enahanda construction. Efter781 att hafva uppkastat det öfwersta jordlagret, har jag nästan782 alltid, åtminstone i midten af grafwen funnit ett stenröse. Ofta hafva783 ofwanom röset anträffats m[enni]sko-skeletter, bland784 hvilka många warit af m[yc]k[e]t sentida ursprung.785 Nedanom stenröset har jag nästan alltid funnit ruttet träd, ben af hästar, får och menniskor, söndrade lerkrus m. m., men sällan något fullständigt mennisko-skelett. Det tyckes såsom skulle den stora stenmassan hafva krossat de ruttnande benen. På sidorna om                  91 with the Tagar Culture there is the Pazyryk Culture in the Altai region, and they are followed by the Taštyk Culture (0–400 CE) that has been connected to the arrival of the Kyrgyz to the area. The Taštyk Culture also built kurgans. Mallory 1997a; Mallory 1997b; Mallory 1997c; Grjasnow 1970: 51–52, 64– 65, 95–96, 104–106, 158–160, 235– 238; Anthony 2007: 307–311, 448– 450. (TS) Kurganerna ǁ De flesta stenwägg ǁ wägg stundom är insjunken ǁ 1. stundom ǁ 2. ofta insjunkit Castrén’s words about stone walls and separate departments make it probable that these kurgans are from the Karasuk Culture. Cf. above. (TS) tunna ǁ smala schiffer-sten ǁ schiffer-skifvor Here Castrén has marked a footnote a), which can be the same “se p. 10” as in the previous manuscript page. There are no other footnotes here. Äger kumlen ǁ Är grafven nv. och so. ǁ 1. nv. och so dial ǁ 2. nv. och so men om uppgifva ǁ 3. nv. och so och i alla slags rectan[gulära] slags ǁ andra. löpa ǁ ut Kring de ǁ De ansenliga stenar ǁ stenar uppresta ǁ wa Such stone steles are typical especially for Tagar Culture graves but they can be found also on Okunev, Karasuk and Taštyk graves. Esin 2009; Есин 2010; Леонтьев et al. 2006 and the references above. (TS) Somliga kurganstenar ǁ Somliga bland dem några ǁ en. �Archaeologica et historica  De bestå vanl[igen] […] ǁ 1. Till sin form äro de m[yc]k[e]t olika, men ǁ 2. Dessa stenar hafva ofta en  breda ǁ smalare  i […] spetsade ǁ 1. sp[etsade] ǁ 2. något spetsade  trianglar ǁ ordentliga ~  I ǁ Wid  af ǁ och  The Sagajsk steppe is situated around the village of Sagajskoe and the Karatjuga River at ca. N53°39′ E92°47′. (TS)  upp- […] beläte ǁ m[enni]sko-beläte  kurganen ǁ stenen     92 kullstjelpt ǁ kullstjelpt (se Bil. A Anthropomorphic figures are represented on stone steles of various periods. The more naturalistic figures are from the Okunev and Tagar periods, but the ones from the Karasuk Culture are usually of a more schematic type. Кожин 2013; Esin 2009; Есин 2010. (TS) på […] bild ǁ en qvinlig bild The pictures referred to here will be published together with Castrén’s field notes in the volume of his travels in this series. They have �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel  previously been published in Aspelin 1901.  Bil. ǁ <--->  The village of Sagajskoe at N53°38′32″ E92°47′32″. (TS)  profil. ǁ ~ De består ofta merendels af schiffer-sten och stå äro ställda än stundom med sin breda, oftare med sin smala sida emot kurganen.  på somliga kurganstenar äro ǁ somliga kurganstenar äga  Published in the volume of Castrén’s travel diaries in this series.  Alla […] ǁ Kurganernas inre construction Efter ǁ 1. Nedanom ǁ 2. Efter att bortkastat det öfra jordlagret har jag åtminstone midt på grafwen alltid mött ett stenröse stundom har jag ǁ 3. Ofvanom röset har jag ofta funnit lik.  nästan alltid ǁ alltid  hafwa […] anträffats ǁ hafva jag ofvanom röset anträffat  bland […] warit ǁ 1. hvilka blifvit ofta ǁ 2. hvilka blifvit stundom  ursprung. ǁ ursprung, ty det är Tat[arerne]s sed att begrafva sina döda i gamla Tschud-kummel, då inga berg finnas i närheten. ☞ 93 �Archaeologica et historica                   har […] saknats ǁ är stenröset wi åtminstone ǁ också Här hafva ǁ Deremot har i […] graf ǁ i graf kullfallna och rubbade ǁ rubbade det […] liken ǁ det ena liket på […] anmg ǁ på sida, de sistnämnda de sistnämnda ǁ de på sida vanl. varit ǁ äro och ǁ äfven merendels begrafna ǁ 1. att de oftast antr ǁ 2. sådana lik oftast anträffas ǁ 3. merendels lagda Alla lik […] solen. ǁ 1. Alla ǁ 2. Liken De döda äro lagda på tvärsidan af grafven och så ställda alla de på sida, att hos alla de på sida lagda lik ögonen äro riktade mot den uppåtgående solen. Here Castrén wrote a footnote that he did not complete and eventually struck out: Må man härwid erinra sig hvad som I förhållande […] ǁ Erinrande träffas ǁ ligg[a/er] djup. ǁ djup eller n[å]g[o]t deröfv kistan ǁ grafven It is apparent that these burials are from the Chalcolithic Period or Bronze Age, but there are some inconsistencies in Castrén’s description of their contents. The burials, in which the dead have been buried lying on their side, facing northeast are typical, above all, of the Andronovo Culture, but usually the Andronovo graves do not contain more than one set of human remains each. Also there are usually not daggers in them, but daggers appear in the Tagar burials of the Late Bronze Age. Knives are typical of Karasuk and Tagar burials. Grjasnow 1970: 95–96. (TS) grafwen har786 stenröset antingen saknats eller åtminstone787 warit ganska obetydligt. Här788 hafva äfwen skeletterna warit bättre bewarade. Jag har i789 hvarje graf wanligen funnit ett större antal (4–12) mer eller mindre fullständiga m[enni]sko-skeletter. De synes alltid hafva blifvit lagda i kistor antingen af träd eller sten, ehuru trädkistorna redan till det mesta äro förruttnade och stenkistorna äfven ofta kullfallna790 och rubbade. På de flesta ställen har jag funnit tvenne lik lagda i samma kista tätt inwid h[varan]dra. Då det791 ena af liken ofta warit rubbadt och mycket illa faret, så kan häraf slutas, att grafven blifvit öppnad för att gifva rum åt den aflidnes andra hälft. Liken har jag funnit liggande än på rygg, än på792 sida, och härvid trott mig göra den anm[ärknin]g, att de sistnämnda793 liken vanl[igen] varit794 äldre än de öfriga, och795 merendels begrafna796 i midten af grafven. Alla797 lik hafva blifvit lagda på twärsidan om grafwen och så ställda, att de aflidnes ögon, i s[ynner]het de på sida begrafna likens, äro riktade gent mot den uppåtgående solen.798 I799 förhållande till den omgifvande jordytan träffas800 liken gemenl[igen] på vid pass 1. arsh[in]s djup.801 Något högre finnas, såsom redan nämndt är, ben af hästar, får, hundar, m. m. I sjelfva kistan802 har jag esomoftast upptäckt bräckliga lerkrus, knifwar, dolkar, sadeltyg af koppar, men intet af jern.803 94 �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel De af mig sålunda i korthet beskrifna grafwarna delas af många andra förf[attare] i 2ne slag, som på måfå blifvit kall[a]de Tschud[iska] och Kirg[isiska].804 De förra sägas wara högre och försedda med stora grafstenar, de sednare deremot jemnhöga med marken och i805 saknad af några806 kurganstenar. Detta är en högst märkvärdig dist[inction], ty enl[igt] mina undersökningar höra just de med marken jemnhöga till de uräldsta807 kurganer. I dem är redan808 allt förmultnat och orsaken till deras lågländta besk[affenhet] är påt[agligen] den, att kumlet under tidernas lopp insjunkit. I809 grund falsk är den uppgift, att endast höga kurg[aner] äro försedda med grafstenar. Dessa anträffas wid höga810 och låga, stora och små kurganer. Att det äfven gifves höga kurganer som äro811 ganska gamla, kan väl icke bestridas; men man är alltid säkrare att finna ett oförruttnadt skelett i de n[å]g[o]t upphöjda, än de låga och insjunkna kurganerna.812 Hos Pallas skall813, enl[igt] Ryska förf[attare]s wittnesbörd, äfven förekomma814 en indelning i enskilta [och]815 familje-grafvar, samt i sten-kurganer816 (majaker), jordoch schiffer-kurganer817 eller de så k[al]l[a]de pliti.818 Tillvaron af enskildta grafwar819 lemnar jag derhän820, men vill821 dock anmärka, att jag ej öppnat en enda gammal graf, som skulle innehållit blott [ett] enda lik. Indelningen i 95  It is unclear whose division Castrén actually refers to. On the other hand when concepts like “Chud” were applied to anything unknown or alien, it also referred to everything belonging to the disappeared inhabitants of the area, and by that way it was easy to set as a counterpart of Kyrgyz that continued living there. Grigorij Ivanovič Spasskij (1784–1864) divided the kurgans explicitly to “Chud” and “Kyrgyz” types. Спасскiй 1818: 32 (159). Also in main features the divisions by Peter Simon Pallas (1741–1811) and Johann Georg Gmelin (1709–1755), see Pallas 1776: 361–362, 384–385 and Gmelin 1752: 317–318. The divisions of both of them are, however, more detailed, see Pallas 1776: 356–362; Gmelin 1752: 311–319. See also Gmelin 1999: 407–408 where Dahlmann identifies other mounds described by Gmelin with Tagar Culture tumuli except his slanec type that is younger. Pallas considered the kurgans with copper artefacts to have belonged to “Chuds” who had originated in the Altai and Sayan Mountains and migrated as far as Hungary from there. Philipp Johann von Strahlenberg (1676–1747) also lists different features of the graves but does not divide them into defined groups. Strahlenberg 1730: 356–358. Daniel Gottlieb Messerschmidt (1685– 1735) divides the graves into two groups calling one type Scythic and the other Tatar. Белокобыльский 1986: 17–18, 21, 35–36, 45. (TS)  i saknad ǁ utan  några kurganstenar ǁ 1. alla stenar ǁ 2. några hörnstenar  uräldsta ǁ allra äldsta  redan allt ǁ allt �Archaeologica et historica  I […] är ǁ Dessutom är  höga ǁ <------- ---->  äro […] gamla ǁ 1. sakna ǁ 2. <--> ǁ 3. äga en hög <---> ǁ 4. äro ganska åldriga  kurganerna. ǁ 1. ~ Hvad ǁ 2. ~ Wisserligen finnas äfven stora kurg[aner] som äro af tidigare urspr[ung]. ǁ 3. ~ För öfrigt måste emot d[en]na nämnda dist[inction] äfven anm[ärka]s att det gifves höga kurganer kummel som sakna, och låga grafvar, som äga kurganstenar, och då det äfven finnas låga kummel grafvar som äga och höga grafvar, som sakna och kurganer st grafstenar, så synes denna distinction af sig sjelf förwalla. Dessutom bör härvid ihågkommas, att äfven de låga kumlen fordom höjt sig n[å]g[o]t öfver jordytan, men und. tidernas lopp insjunkit. Man talar Rysk[a] förf[attare] tala äfven om stor förmodligen på Pallas auctor[itet], om om sten- och jord-kurganer. Here Castrén is referring to the groups presented in Pallas 1776: 356–362. (TS)  skall ǁ skola  förekomma en indelning ǁ förekomma många andra distinctioner, såsom ~  Mscr.: i  sten-kurganer ǁ sten- och  sten-kurganer […] schiffer-kurganer ǁ sten- och jord-kurganer m. m. ǁ [Here an unfinished footnote:] Sten-kurganerna torde wara synonyma med de Tschudiska, och jord  Pallas 1776: 361–362 mentions two types of kurgans: “common graves” (gemeine Gräber), which the grave diggers call, according to him, Slanzi or Mogilniki, and high earth tumuli (Kurgani). He assumes that these two types belong to different nations, and the people who built the large kurgans would have been the same people who controlled the ancient metal mines found in Siberia. He 96 �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel         äro ställda ǁ stå  en kurgan ǁ 1. grafven ǁ 2. kurganen  på marken ǁ på jemna marken  hållas de likwäl ǁ 1. <----> de ǁ 2. sägas de likwäl wara  Tschudiska ǁ schiffer  dess mening ǁ allmogens begr[ep]p  Xna  omöjl. ǁ ej  så […] hylla ǁ sådana kolosser, och Pallas synes hafva ant[agit] d[en]na men[in]g utan all egen undersökn[in]g  de stora ǁ ku[rganer]  är […] kurgan-stenar ǁ 1. äro helt enkelt ǁ 2. är en benämning på och brukas om kurgan  Change in the footnote: kurgan ǁ kurganen  Med jordkurganer […] ǁ Då oftast antr[äffas]s såd[ana] stenar wid höga och stora  G.I. Spasskij  skilld ǁ så kallad calls the people Chud. Pallas 1773: 608–611. Pallas 1776: 384–385 divides the tumuli into two groups: stone monuments (steinerne Denkmäler) and large tumuli without stones (die grossen Grabhügel von blosser Erde). The division between stone and earth kurgans is originally a part of J.G. Gmelin’s typology of the kurgans. Gmelin 1752: 317–318. (TS) grafwar lemnar ǁ 1. grafwarna kan jag wäl ǁ 2. grafwar måste jag derhän ǁ oafgjord vill ǁ bör anstår knappt ǁ anstår endast en Rysk bonde, men icke As stated above, Castrén is mistaken here, although this kind of division emerges only when the two different group divisions by Pallas are brought together. (TS) benämna ǁ kallas af grofva […] stenar ǁ de grofva och kolossala stenar, som ☞ 97 �Archaeologica et historica  Pallas 1776: 385 also makes the distinction concerning the location of different graves. Spasskij followed Pallas in his division of the antiquities of Siberia. See Спасскiй 1818: 31–34 (158–161); Белокобыльский 1986: 45. (TS)  är ogrundad ǁ äger ingen allmän tillämpning  According to what we now know, there is variation in the construction of the kurgans from one period (archaeological culture) to another. Castrén was right that kurgans of different periods can be found in the same cemeteries. Grjasnow 1970 passim; Членова 1972: 53, 61, 98. (TS)  För öfrigt […] ǁ Öfverhufvud är det den åsigt i grunden falsk föreställning att falsk, som af g[enom] grafstenarna och  bör […] äger ǁ äga kurganstenen alldeles ingen  män ǁ nationer  och ǁ 1. öfver ǁ 2. och <--> ǁ 3. dett  lika allmän ǁ wida allmännare  slutar […] folk ǁ 1. slutar jag af den högre betydelse, som grafv[arna] ǁ 2. slutar jag åtminstone för de flesta Sib[iriens] ǁ 3. slutar jag åtminstone för Sib. folkslag gemensamma  religiösa ǁ allmänna  mga ǁ 1. n<----> ǁ 2. måhända  har ǁ 1. har ǁ 2. blir ǁ 3. får ǁ 4. blef ǁ 5. har utan tvifvel  Change in the footnote: innehållit ǁ åtminstone ~  I […] för ǁ 1. ~ ǁ 2. Man kan utan misstag, att an  förfärdiga ǁ göra  […] Ostjak-st. ǁ ~ <Samtl[iga]> dessa Dessutom bevisa föräras af betraktar Ostj[akerne] och Tat[arerne] en med Gudoml[ig] dyrkan åt stenar hv[il]ka äro formade i likhet sten- och jord- och schiffer-kurganer anstår822 knappt en så upplyst forskare som Pallas.823 Majaker benämna824 bönderna grofva825 och kolossala stenar, antingen de äro826 ställda wid en827 kurgan eller stå isolerade på828 marken. Ehuru påtagl[igen] m[ån]ga med såd[ana] majaker försedda kurganer äro af ganska sentida ursprung, hållas829 de likwäl af allmogen Tschudiska830, emedan enl[igt] dess831 mening den ”[Christna]832 kraften omöjl[igen]833 förmått handtera så834 stora kolosser[,] en m[enin]g, som äfven Pallas och andra förf[attare] synas hylla då de tvert emot all raison för Tschudiska utgifva de835 stora med majak-stenar försedda kurg[aner]. Pliti är836 en benämning på kurganstenar af schiffer.xxvi 837 Med838 jordkurganer lärer man förstå grafwar, som äro i saknad af alla kurganstenar. Spaski839 anför att jordkurganerna stå afsides ifrån de så k[al]l[a]de stenkumlen och äro af en skilld840 constr[uction].841 Äfven denna distinction är842 ogrundad, ty först och främst träffas alla slags kurg[aner] om h[varan]dra, och för det andra äga de alla en lika constr[uction].843 För844 öfrigt bör845 anm[ärka]s att kurganstenen alldeles icke äger xxvi. Sjelfva ordet kurgan betecknar rättel[igen] i Ryska allmogens mun icke grafkumlet, utan grafstenen. 98 �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel n[å]g[o]n ethnogr[aphisk] betydelse. Grafstenar uppresas öfver berömda män846 ännu i d[en]na dag af alla nationer, och847 att denna sed i fordna tider warit lika848 allmän, om ej allmännare, slutar849 jag af den religiösa850 kult, hvarmed den aflidne tillbedes af m[ån]ga851 och kanske alla Sibiriens folk. Grafstenen representerar hos dem den aflidnes person och har852 fordom blifvit hedrad med offer.xxvii 853 I854 st[ället] för grafst[enar] uppresa de nuw[arande] Tat[arerne] wid grafven för beqvämlighets skull en trädstör och upphänga ett hästhufvud i dess ända. Samojederne förfärdiga855 i brist på sten en bild af träd och förära den i tre år efter den aflidnes död. Samma bruk förekommer äfven hos flere Ostjak-st[ammar].856 Derjemte har jag wid somliga kojbal-grafwar i st[ället] för trädstören anmärkt ordentliga kurganstenar, och de857 nordliga Samojederne samt andra Sibiriska folk förära s[am]ma858 slags spetsiga stenar, som de Tschudiska kurganstenarna, der de träffa dem färdigdanade af naturen.859 Att860 hvarken Tat[arer] eller Samoj[eder] nu förtiden uppresa861 dylika stenar vid sina grafvar, härrör dels af fattigdom862, dels af en missgynnande xxvii. Man kan utan fara för misstag antaga, att hvarje graf innehållit åtminstone lika m[ån]ga lik, som dervid finnas grafstenar.       99 med Tat[arerne]s Gudo kurganstenar Det är troligt att trädet hos de resp[ective] folkslag endast är ett surrogat för stenen och hvad särsk[ildt] Samoj[ederne] beträffar, har jag verkl[igen] hos dem funnit stenbilder, h[vil]ka utan att vara grafstenar likwäl äras med offer aktas med en gudoml[ig] wördnad och hafva ega m[yc]k[e]t likhet med de Tschud[iska] grafstenarna d. ä. en spetsig form. Till detta ämne torde wi i det följ[ande] ännu återkomma. Å andra sidan torde man kunna taga för afgjordt, I sjelfwa w[erket] Wid några äldre kojbal-grafwar har jag jemväl funnit ordentliga kurganstenar i stället för den vanl[iga] trädstören. Å andra sidan torde man kunna taga för afgjordt, att vid de Tschud-grafvar, som nu för-- sakna kurgan-stenar, tillhört fattiga fam[iljer] fordomtida warit uppresta monumenter af träd, ty allt utvisar, att sådana grafvar tillhört fattiga familjer, hvilka Att och ingen ting är troligare, än att de Tschud-grafvar, som sakna kurganstenar, fordom warit försedda med monumenter af träd, ty de ǁ äfven ~ sma slags ǁ 1. likartade ǁ 2. dylika By this sentence there is an addition in the margin that Castrén has not placed anywhere but has not stricken out either: Annars bör man <---> sakl förmodar sig <öfver kurgg. stenar> kumlen och <grafstenar storlek. Fattig ---- att> gräfva grafvar. Att hvarken […] ǁ Det är endast fattigdomen, och en missgynnande natur och en stigande civilization, som <-> hindrar uppresa ǁ härrör fattigdom ǁ en �Archaeologica et historica  inga grafstenar ǁ ifrågaw[arande] stenar ej  kurganerna ǁ 1. ~, ty allt utvisar till ǁ 2. ~, ty allt utvisar fattigdom  Så ǁ Allt d  utvisar ǁ till  nu […] monumenter ǁ monumenter  Missing word added in Castrén 1870b.  man […] kunna ǁ man kunna  Aleksandr Petrovič Stepanov (1781–1837): the first Governor of Enisejsk Governorate 1822–1831, privy councillor, poet, and writer. He published several descriptions of his administrative area and collected historical and archaeological material as well as studied Siberian languages. Энциклопедическiй словарь XXXI: 594–595 [Степановъ, (Александр Петрович)]. For Stepanov’s description of the kurgans in Minusinsk area and to some extent in Siberia in general, see Степановъ 1835 I: 123–133; ethnographical description of the peoples in western Siberia with samples of their languages Степановъ 1835 II: 32–117. (TS)  antaga, att ǁ antaga, Det gifwes med ett ord intet skäl till att tillä i kurgan  The largest and highest kurgans of the so-called Saragaš and especially Tesˈ phases of Tagar Culture are common graves. Some of them belonged to the elite of the society but, according to M.P. Grjaznov, they do not differ externally from common family kurgans. Grjasnow 1970: 236–241. (TS)  af ǁ <-->  hka ǁ men man upptäcker äfven nedanom det öfra jordlagret  som ǁ af m[yc]ket åldrig natur, dels af en stigande civilisation. Fattigdomen har troligen varit den enda orsak, som föranledt att inga863 grafstenar blifvit uppresta wid åtsk[illiga] bland de gamla kurganerna864. Så865 wäl den yttre, som inre constr[uctionen] utvisar866, att nyssnämda grafvar tillhört fattiga familjer, h[vil]ka kanske liksom Samoj[ederne] och de nuw[arande] Tat[arerne] i st[ället] för stenkurganer upprest nu867 mera försv[unna] monumenter af träd. Å andra [sidan]868 torde man869 med Stepanow870 kunna antaga, att871 höga kurganer blifvit resta öfver krigiska hjeltar och ansedda personer.872 Derjemte hafva egna undersökningar öfvertygat mig om sanningen af873 en folktrad[ition], enl[igt] h[vil]ken kurganernas höjd tillvuxit d[eri]g[enom] att de döda ofta blef lagda ofvan på h[varan]dra. Denna sed tillhör, sås[om] redan anmärkt, eg[entligen] de nuvarande Tatarerne, h[vil]ka874 begrafva sina döda i gamla kurg[aner] då inga berg finnas i närheten. Dessutom upptäckas äfven lik och stengrafvar som875 synas tillhöra en äldre gener[ation]. Det är min bestämda åsigt, att man i876 de gamla Tschudgrafwarnes läge, riktning, storlek877, yttre form och inre construction icke finner n[å]g[o]t skäl för de[n] förmodan, att dessa878 grafvar tillhört skillda folkslag. Hvad åter de gjorda fynden beträffar, så skall Pallas i Tschud-grafwarna879 hafva upptäckt både koppar- och jernredskap880. Kopparn har naturligtvis881 blifvit 100 �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel funnen i de Tschudiska, och jernet i de Kirgis[is]ka, Tat[ariska] grafvarne882. Men nu enl[igt] hvad i det föreg[ående] redan bl[ifvit] anför[d]t äro de så kallade Kirgis-grafvarna, d. ä. de låga, fattiga kurganerna öfverh[uf]v[u]d af äldre ursprung än de Tschudiska d. ä. de högre, med grafstenar försedda kumlen[.]883 Häraf skulle följa att man884 upptäckt jern i gamla och koppar i unga kurg[aner], hvilket strider emot alla historiska wittnesbörd. Hvad885 mig betr[äffar], har jag i de äldre kurganerna alldrig upptäckt n[å]g[o]t jern-redskap och samma intyg meddelas äfven af alla andra, som i sednare tider sysselsatt sig med kurgan-gräfning. Jag förmodar att de jernredskap, Pallas öfverkommit, alldeles886 icke blifvit funna i kurganerna, utan ofvanpå marken887, eller strax nedanom jordytan. Sådana jordfynd äro äfven i wåra dagar m[yc]k[e]t allmänna och förvexlas med kurgan-fynd888. Winnings[-]lystna speculanter bära till mig alla889 dagar diverse Ryskt och Tatariskt kram, som de vilja utprångla för höga penningar under förewändning att de gjorda fynden äro Tschudiska890. Utom de gamla eller Tschudiska kurganerna finner891 man i den Minus[inska] kretsen äfwen grafvar, hvilka påtagl[igen] äro af ett annat urspr[ung]. De anträffas mest på892 höjda, af en wacker natur gynnade nejder. Dessa893 grafvar äro aflånga, öfverst894 betäckta med sten, 3–5895 arsh[in]896 långa och 1–2 breda.897 De 101  i […] Tschudgrafwarnes ǁ i grafwarnes  A stricken out footnote: Det bör noga märkas, att Ryska allmogen och <----> äfven fl[ere] förf[attare] för Tschud[iska] anser  dessa grafvar ǁ 1. de skillda ǁ 2. de gamla Tschudgrafvarna  Tschud-grafwarna ǁ 1. <---------> ǁ 2. de höga eller Tschud-grafwarna  koppar- och jern-redskap ǁ 1. jernsaker ǁ 2. koppar-redskap men i de låga jernredskap  naturligtvis ǁ förmodligen  grafvarne ǁ <--->  The kurgans of the Taštyk Culture (2nd century BCE–5th century CE) are again smaller and lower than the ones of the Tagar Culture, and it seems that Pallas was referring to these graves when describing low kurgans with iron artefacts. Вадецкая 1999: 13–17, 65–67. (TS)  man upptäckt […] ǁ jernet warit tidigare kändt än kopparn  Hvad mig betr. ǁ För min del nödg  alldeles icke […] ǁ 1. blifvit funna på jorden, men ej i kurganerna liksom m ǁ 2. ej i kurganerna, utan blefvo utom ǁ 3. ej i kurganerna, utan blefvo ofvan jord ǁ 4. blifvit  ofvanpå marken ǁ wid jordytan. Sådana jordfynd äro  kurgan-fynd ǁ Tschud-fynd  alla […] Ryskt ǁ allehanda Rysk  Tschudiska. ǁ Tschudiska och  finner ǁ up[ptäcker]  på […] nejder ǁ 1. på höjden ǁ 2. på upphöjda ställen  Dessa […] äro ǁ Till sin form äro de  öfverst betäckta ǁ bet[äckta]  3–5 ǁ 4–5  arsh. ǁ sash[en] arshin = ell = ca. 71 cm  breda. […] ställda ǁ 1. breda, ställda in ǁ 2. Breda. Deras riktning �Archaeologica et historica  Wid ǁ In  lik. Man ǁ 1. lik, som ǁ 2. lik. Det synes  Tschud. ǁ K[irgisiska]  redan ǁ wanl[igtwis]  Likaså […] dem ǁ Äfven i dem träffas  med ǁ o [ögonen?]  men ǁ <---->  wäggar ǁ ~ och några kurganstenar  har ǁ är  Saknaden […] ǁ Den Tat[ariska] grafven är en Tschud[isk] graf i miniatyr. Det är eg[entligen] blott den fyrk[antiga] formen, som skiljer Tschud-grafvarne ifrån de Tatariska. Brist[en]  kurganstenar ǁ gra[fstenar]  ursprungl. bl. ǁ bl[ifvit]  träd-störar ǁ träd-störar de<--> och i sta [=stället]  de […] boningar ǁ sina grafvar  de […] warit […] ǁ 1. de äfven ǁ 2. de lefvandes logerat i fyrkantiga tält  Missing word added in Castrén 1870b.  wittnesbörd ǁ upp[gifter]  Jenis. ǁ Abak[an]  Missing words added in Castrén 1870b.  The Belyj Ijus runs on the steppe west of the Yenisei, around N55° E89°35′. (TS)  It is unclear whether Castrén originally intended to include this short paragraph in the subsequent paragraph or as a footnote at the end of the previous one. Höger om ǁ 1. På högra sidan ǁ 2. ~ Jenisej träffas kurganerne mera sparsamt, och äfven på venstra sidan förekomma de blott på stepperna, men ej i skogsbygden hv[ar] ken wid Jenis[ei] [eller] Abakan.  förekomma ǁ är  blott […] skogsbygden ǁ endast på stepperna men ej i skogsbygden äro ställda med långsidan i en ostlig och vestlig riktning. Wid898 öppnandet af dessa grafvar har jag endast funnit ett enda lik.899 Man finner lätt, att liket i dem, liksom i de Tschud[iska]900 kurg[anerna] vanl[igen] varit lag[d]t uti en redan901 förruttnad trädkista. Likaså902 träffas i dem liket på vid pass 1. arshins djup, med903 ögonen riktade mot solens uppgång. Dessa grafvar tillhöra de nu warande Tatarerne; men904 om man kring dem uppreser fyra wäggar905 samt betäcker röset med jord, så har906 man Tschudgrafven färdig. Saknaden907 af kurganstenar908 har i de Tat[ariska] grafvarne urspr[ungligen]909 bl[ifvit] ersatt g[enom] träd-störar910 och för att slip[p]a omaket med kumlen ställt grafwar[n]a på högländta ställen. Den enda wäsentliga skillnaden emellan de gamla och nya grafvarna är deras olika form. Med afseende härå har jag hört Tat[arerne] anföra den trad[ition], att de resp[ective] Tschuderna gjort de911 dödas boningar fyrkantiga, emedan de912 lefvandes boningar warit formade på lika sätt. Detta erinrar om Kirgisernas ännu i dag gängse sed att bygga fyrkantiga tält. Kirgiserna hafva i sekler bebott detta land, och det [är]913 anmärkningswärdt, att kurg[aner] förekomma i mängd just på de ställen, hvarest Kirg[iserna] enl[igt] historiska wittnesbörd914 skola uppeh[ållit] sig, d. ä. på venstra sidan om Jenis[ei]915 emellan [denna och]916 flod[en] Ijus917. Höger918 om Jenisej förekomma919 kurganer mera sparsamt, och äfven på venstra sidan träffas de blott920 sällan i skogsbygden, ty dessa 102 �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel trakter innehades af Samojed- och Ostjak-stammar, hvilka ännu i d[en]na dag begrafva sina döda ofvan jord, nedläggande921 dem ant[ingen] i trädkistor, eller upphängande dem till trädtoppar.xxviii 922 Såsom bekant, utgöra923 Kirgiserna en Turkisk924 stam, och den utomordentliga likhet, som deras grafvar äga med de nuwarande925 Turkarnes [eller] Tat[arernes] i Minus[inska] krets, är926 ett ytterligare bevis för de så k[al]l[a]de Tschudgraf[varnas] Kirg[isiska] ursprung. Åtskilliga af mig i grafvarna upptäckta smärre fynd af tvetydig beskaffenhet hafva Tatar[erne] wanl[igtwis] wid första anbl[ick] igenkännt, yttrande att såd[ana] saker äfven hos dem äro i bruk. Den i Minus[inska] kretsen fordom gängse seden, att i klippor och allehanda äfven i grafvarna funna redskap teckna särsk[ildta]927 djur och allehanda figurer förek[ommer] ännu i denna dag hos Tat[arerne].928 Med omgående post afsänder jag till Wet[enskaps-]Akad[emien] en Tat[arisk]929 spåtrumma, som innehåller ett tillr[<äckligt>] antal så besk[affade] tecken. Tillika åtfölja ett antal cranier, hvilka förmodligen äfven930 skola leda till det resultat, att de resp[ective] Tschud[erna] varit Kirgiser.xxix 931 xxviii. Sistn[ämnda] sed förek[ommer] äfven hos Tat[arerne] ehuru mera sällan. xxix. nb. Grafkumlen äro ej Mongoliska, ty på Mongol[iska] stepperna finnas de ej, åtminstone i södra 103  nedläggande ǁ upph[ängande]  Change in the footnote: mera sällan ǁ sparsamt  utgöra ǁ äro  Turkisk ǁ 1. ~ ǁ 2. Tatarisk  nuwarande […] l. Tat. ǁ Tataris[ka]  är ǁ at  särsk[ildta] ǁ allehanda  For a recent overview of rock art in the upper Yenisei area, see Есин 2010. (TS)  Tat[arisk] ǁ <-->  äfven ǁ ännu säkrar[e]  The text of the footnote is in the body text in Castrén 1870b: 136. In Castrén’s manuscript it is in the margin without annotation to indicate its intended placement. Change in the footnote: inom ǁ hos �Archaeologica et historica  The steppes west of the Sayan Mountains. (TS)  Wår emot […] ǁ 1. Wår emot Pallas och andra Ryska förf[attare] riktade polemik ǁ 2. Wår emot vissa Ryska förf. ǁ 3. Pallas och öfr[iga] Ryska förf[attare] hafva  gäller endast ǁ gäller sålunda endast  folkslag eller ǁ folkslag upprest  Endast […] vi ǁ Dock anse wi  skeletter ǁ lik  sida. ǁ 1. ~ Endast Emellertid en utredning physiol[ogisk] undersökning af skeletterna cranierna kan ådagalägga ǁ 2. ~ Emellertid kan blott en physiol. undersökning af cranierna ådagalägga om……  [Mongoler] ǁ 1. Mongoler ǁ 2. Mongoliska ǁ 3. enskildta individer af den Mongoliska step stammen Castrén has stricken out all versions. The word Mongoler restored in Castrén 1870b.  ett […] Mongolisk ǁ 1. äfven finnas ǁ 2. ett och annat befinnas vara Mongoliska ǁ 3. ett och annat befinnas vara af Mongolisk  ingen ting widare ǁ endast I sjelfva verket har man alldrig tviflat och ej kunnat tvifla derpå, att Kirgis[iska] grafwar finnas strödda på de Sajanska stepperna932. Wår933 emot Pallas och wissa Ryska förf[attare] riktade polemik gäller934 endast de falska på allmogens utsago grundade distinctioner af grafvarna, genom h[vil]ka man velat insinuera den åsigt, att måhända äfven andra folkslag935 eller de mythiska Tschuderna upprest åtskilliga bland nämnda grafvar. Wi hafva i det föreg[ående] sökt bewisa, att hvarken grafvarnes yttre form eller inre constr[uction] ger anl[edning] till en sådan förmodan. Endast936 den omständighet anse vi förtjena n[å]g[o]n uppmärksamhet, att soml[iga] skeletter937 anträffas liggande på rygg, andra på sida.938 Denna observation synes förlora all vigt d[eri]g[enom] att i samma graf anträffas skeletter i begge dessa position[er]. Dock rekommendera wi saken till Physiologernas begrundande af det skäl, att man på vissa historiska och antiquariska grunder kunde tilldela äfven [Mongoler]939 ett hvilo-rum i de Minusinska grafvarna. Skulle bland de funna cranierna ett940 och annat verkligen befinnas vara af Mongolisk härkomst, så bevisar detta ingen941 ting widare, än att Mongoler delen af Mongoliet. – Icke heller hos Ostj[aker] och Samoj[eder], ty de finnas ej inom [outstr.: hos] deras gebiet, ex. omkring Krasnojarsk. Obs. I de inhuggna fig[urerne] förek[omma] pisken, m[ån]ga djur etc. som Ostj[akerne] och Samoj[ederne] ej ägt. 104 �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel och Kirgiser jordat sina döda på samma wis och till och med i samma grafvar.942 Efter943 att hafva upprödjat några944 kurga945 på den Sajanska steppen, satte jag mig ner öfver floden Abakan946 och började en ny series af resor på947 den Kojbalska steppen. Denna stepp948 utbreder sig längs949 högra stranden af Abakan emellan Jenisej950 och den i Abakan utfallande lilla floden951. Till sin natur är Kojbalsteppen952 likartad953 med den Katschinska954, kanske n[å]g[o]t mera fruktbar och bättre egnad för åkerbruk. På den955 stepp uppehålla sig utom Kojbaler ett antal Katsch[inska] och Sag[aiska] Tat[arer]. Äfven finnas här åtskilliga Ryska byar, sås[om] Sor956, Beja957, Sobinsk958, Kol, att ej tala om de wid sjelfva Jenisej belägna. Dessutom959 hafva960 n[å]gra961 fattiga Kojbal[er] bildat en liten by wid namn Ut962, der de lefva och bo på Ryskt wis. I d[en]na by uppehöll jag mig963 105  If Castrén had followed this conclusion to its logical end, he would actually have had to admit that there may have been also peoples living in the area other than Kyrgyz. Nowadays, at least the advent of Afanasˈeva and Andronovo are assumed to bear significant traits of new migrations to the steppes. Mallory 1997c; Keyser & al. 2009: esp. 408–409; see also Grjasnow 1970: 235. Anthony 2007: 307–311. (TS)  Text from here onwards is not published in Castrén 1870b.  några ǁ ett half  kurganer ǁ mindre grafvar  The Abakan runs into the Yenisei from the southwest at N53°44′0″ E91°30′26″. (TS)  på […] steppen ǁ och undersö[kningar]  stepp ǁ steppen  längs ǁ wi[d]  Jenisej ǁ floderna  Castrén means the river that runs into the Abakan at the town of Abakan, N53°42′26″ E91°29′5″. (TS)  Kojbal-steppen ǁ den  likartad ǁ <---->  The steppe area around the river Kača north of Krasnojarsk, ca. N53° E92°30′. (TS)  den stepp ǁ 1. st[eppen] ǁ 2. denna  Sorsk at N53°59′48″ E90°14′48″. (TS)  Beja is situated at N53°3′7″ E90°55′19″. (TS)  Sobinsk ǁ Tabat  Dessutom ǁ 1. Dessutom ǁ 2. Också  hafva ǁ bo k  ngra ǁ 1. åtskilliga ǁ 2. 7 ǁ 3. åtskilliga  Ut or Uta used to be situated at ca. N53°9′ E90°49′. Salminen 2003b: 215 (No. 82 on the map). (TS)  The text is fragmentary here, which shows that Castrén originally meant it as a part of a larger entity. (TS) � Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource 3. [Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel i den Minusinska kretsen] (Archaeologica et historica) Subject The topic of the resource Archaeologica et historica; Universitaria. Manuscripta Castreniana, Realia I. 187 p. ISBN 978-952-5667-92-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-93-6 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén edited by Timo Salminen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/5797e1166e809c7e9f1a4e3547e2166b.pdf 514aeaed712286a2a0461cb49233939e PDF Text Text Archaeologica et historica  The manuscript KK Coll. 539:29.15 (Varia 4.15) p. 621–626 consists of loose sheets, sized ca. 23.5 x 37 cm. The text was originally published as Castrén 1870a, but without the first and last sentences of the manuscript. Castrén sent the proposal, translated in Russian, to the Imperial Russian Geographical Society on January 16, 1851. (TS)  The Imperial Russian Geographical Society (until 1850 Russian Geographical Society) was founded in 1845 and has been working continuously since then. At the present moment (2016) the society has firm ties to the state, while its board of trustees (попечительский совет) is led by President of the Russian Federation Vladimir Putin and the chairman of the society is Minister of Defense Sergej Šojgu. http://www.rgo. ru/en/society/history. (TS)  § ǁ i ~  “Каждый Членъ, подающiй голосъ, свернувъ листокъ свой, отдаетъ его одному изъ свидѣтелей, который кладетъ его въ назначенный для того ящикъ. По собранiя всѣхъ листовъ, они вынимаются Секретаремъ Общества, и имена избранныхъ произносятся гласно и записываются тремя Членами порознь.” Временный уставъ §37.  af intresse ǁ af något intresse  meddela ǁ lemna  är ǁ synes wara  The text published in Castrén 1870a begins here.  For commentary on the prehistoric graves in Siberia, see Om 4 Förslag till en undersökning af de i Finland beﬁntlige grafkumlen964 Eders Excellens. Sedan jag af Kejserliga Ryska Geografiska Sällskapet965 blifvit utwald till dess ”членомъ сотрудникомъ” och ej längesedan erhållit ett diplom ”на это званiе”, får jag nu genom Eders Excellens framföra till Sällskapet min tacksägelse för det smickrande förtroende, hvarmed jag blifvit behedrad. Mitt bemödande skall blifwa att samvetsgrannt uppfylla de åligganden, hvartill Sällskapets Stadgar §966 37967 förbinda mig. Sysselsatt för det närwarande med redaktionen af mina under resor i Ryssland och Sibirien gjorda anteckningar öfwer särskildta Finska, Samojediska och Tatariska språk äger jag för det närwarande inga свѣденiя utarbetade, som kunde vara af968 intresse för Sällskapet, men så snart jag hunnit widtaga bearbetningen af mina ethnographiska, statistiska och geographiska rese-anteckningar, skall jag ej underlåta att meddela969 Sällskapet ett och annat resultat af mina forskningar. För det närwarande will jag blott fästa Sällskapets uppmärksamhet wid en omständighet, som är970 af den wigt för Rysslands äldre ethnographiska och historiska förhållanden, att den ej kan wara likgiltigt för Sällskapets medlemmar. Det971 är en länge känd sak, att i särskildta delar af Ryssland och Sibirien anträffas en talrik mängd forntida grafvar, hvilka äro kända under namn af kurganer.972 Då jag åren 1845–1848 i Kejserliga Wetenskaps-Akademiens uppdrag werkställde en vetenskaplig resa till Sibirien, hade jag bland annat mig förelagdt, att i mån af mina tillgångar upprödja nämnda kurganer och söka utreda, af hvilken folkstam de blifvit uppförda. Mig intresserade denna fråga så mycket mera, som åtskilliga lärda warit af den mening, att de till större delen äro qvarlefvor af den Finska stammen, hvars språk, historia 106 �Förslag till en undersökning af de i Finland befintlige grafkumlen och ethnographie ifrån tidigare år utgjort det käraste föremålet973 för mina forskningar. Ledd af hoppet att om denna stam winna någon upplysning genom undersökning af nämnda fornlemningar974 lät jag oaktadt mitt ringa rese-understöd upprödja wid pass 30 grafwar i Minusinska kretsen samt dessutom ännu några få i trakten af Njertschinsk. Jag gjorde975 en noggrann beskrifning öfwer dessa grafwar, deras976 läge, yttre och inre construction m. m., som jag framdeles ärnar genom trycket meddela.977 Alla de af mig i grafwarna gjorda fynd978 har jag öfverlemnat till Kejserliga Wetenskaps-Akademien, och bland dem wid pass 20 mera eller mindre konserverade kranier. Mig weterligen har Akademien ännu icke låtit anställa någon undersökning hvarken öfver kranierna eller de öfriga fynden; men det är dock min öfvertygelse att genom deras tillhjelp något ljus öfver Sibiriens äldre979 innewånare bör kunna winnas. Hvad jag genom egna undersökningar tror mig hafva utredt, är att de Sibiriska kumlen äro ett verk af den utaf mig så kallade Altaiska folkrasen, hvartill jag räknar både Mongoler, Tunguser, Turkar980, Finnar och Samojeder. Enligt981 min åsigt äro alla982 yngre grafwar983 dels af turkisk, dels af mongolisk och tungusisk härkomst, men jag anser det tillika984 för ganska sannolikt, att bland de äldre grafwarna kunna finnas sådana, som äro ett werk af den finska stammen.985 För986 att likwäl finna en grundad öfvertygelse i detta ämne, wore det nödwändigt att jemföra de Sibiriska kumlen med dem, som i Finland förekomma.987 Antalet988 af grafkummel är äfven i sistnämnda land ganska talrikt, men de hafwa hitintills ej blifvit gjorda till föremål för någon närmare undersökning.989 För min del hade jag wisserligen för wid pass ett decennium tillbaka börjat samla alla slags upplysningar om dessa grafwar, men min kort derpå inträffade resa till Lappland och Sibirien hindrade mig att fortsätta dessa undersökningar. Emellertid990 hade jag med anledning af den yttre likhet, som nämnda991 grafkummel erbjuda med de i Skandinawien förekommande uppkastat den förmodan, att de tilläfwentyrs 107                  kurganer eller s. k. Tschudkummel i den Minusinska kretsen and Castrén’s travel diaries of 1847–1848 in this series. föremålet ǁ ämnet fornlemningar ǁ ~ i jordens sköte gjorde ǁ äger deras ǁ <ba--> Castrén means either his article Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel i Minusinska kretsen, which came out posthumously, or some other text that has disappeared or never even existed. (TS) They have not been found in St Petersburg since then. There are some lists of them in Castrén’s travel diaries and calendars. See a later volume in this series. (TS) äldre innewånare ǁ aborigines Turkar ǁ Finn[ar] Enligt […] äro ǁ Jag håller det ej för ganska sannolikt, att alla ǁ de grafwar dels ǁ grafwar bestämdt dels tillika för ǁ tillika wara Cf. Om kurganer eller s. k. Tschudkummel i den Minusinska kretsen above where Castrén considers it improbable that there would be other than Kyrgyz burials in the mounds. (TS) För ǁ Men See also Utdrag ur ett bref… among his travels in this series. Antalet […] talrikt ǁ Äfven i sistnämnda land finnes en talrik mängd grafkum[mel] Castrén probably means the Bronze Age grave cairns known especially along the coasts, but possibly also the socalled Lapp cairns that he had �Archaeologica et historica          excavated in his travels of 1838 and 1839. Cf. the publication of his travels in this series. On burials in cairns in Finland, see Lavento 2015: 160–170; Raninen – Wessman 2015: 235. (TS) Emellertid ǁ Med nämnda […] erbjuda ǁ de Finska kurganerna förete See Utdrag ur ett bref, dateradt Kuolajärvi den 3 December 1841 among his travels in this series. Sven Nilsson (1787–1883): Swedish zoologist, ethnologist, and archaeologist. Tallgren 1914. grundliga undersökningar ǁ unders[ökningar] sjelfva ǁ äfven On a craniological basis, Nilsson 1838–1843 III: 26 interprets them belonging to ”Lapps”; cf. Nilsson 1838–1843 II: 9–16. (TS) Johann Karl Ullrich Bähr (1801– 1869) was a Baltic-Germanborn painter who excavated assumed Livian graves in Livonian Governorate and published them as a monograph in 1850. Bähr 1850: esp. 1–3; Sauer 1953 ( http://www.deutsche-biographie.de/pnd116033908.html). The graves excavated by Bähr were, however, from the Late Iron Age (10th to 11th centuries CE). Mugurēvičs 1974: 194–203. (TS) The Bronze Age culture along the Finnish coasts shows a clear Scandinavian influence, but it is ambiguous to what extent this could also be a sign of immigration from the west. The meaning of the concept of Finns or Finnishness depends on the definition, but if it is used to refer to a population speaking the Finnish language in the present-day sense, a äro af ett skandinaviskt ursprung – en förmodan, som äfwen tycktes winna ett stöd deri, att de finska kumlen till större del anträffas längs kusten af Finska och Bottniska viken, der den svenska befolkningen nedslagit sina bopålar.992 Sedermera har jag dock nödgats öfvergifwa denna åsigt, emedan det genom den frejdade Svenska fornforskaren Nilsons993 grundliga994 undersökningar blifvit utredt, att sjelfva995 de skandinawiska grafkumlen till en icke ringa del äro af finsk härkomst.996 Nyligen har äfven J. K. Bähr997 uti ett arbete med titel: ”Die Gräber der Liven” ådagala[g]dt, att i Livland finnas enahanda kummel, hvilka af honom jemwäl tillskrifwas den finska stammen. Det synes sålunda wara utom allt tvifvel, att äfwen och i synnerhet de grafwar, som anträffas på finsk jord, äro Finnarnes eget werk.998 Men äga wäl dessa grafwar någon gemenskap med de i Sibirien förekommande?999 Man inser lätt, att på denna1000 fråga, huru den ock må komma att besvaras, bero wigtiga resultater. Utfaller svaret jakande, så kan man med wisshet sluta att den Finska folkstammen, såsom jag äfven på andra grunder antagit, leder sin härkomst ifrån de Altaiska bergen, och att det är samma stam, som i äldre tider bebott äfven1001 det Europeiska Ryssland och der qvarlemnat samma slags minnesmärken, som i Sibirien.1002 Blir svaret åter nekande, så kan det nästan tagas såsom en afgjord sak, att nämnda minnesmärken, både i Ryssland och Sibirien äro ett verk af Tatariska1003 stammar, hvilka onekligen spelat en vigtig rol i Rysslands äldre historia, ehuru det ännu icke lyckats1004 häfdeforskningen att behörigen åtskilja dem ifrån Finska folkslag. Äfwen till bestämmande af många redan förgångna folkslags (Bolgarers1005, Chasarers m. m.) nationalitet, torde en komparativ undersökning af grafkumlen i Ryssland, Finland och Sibirien komma att lemna rika bidrag. Men utan allt afseende på de resultater, som genom en sådan undersökning kunna vinnas, ligger det dock ovilkorligen i vetenskapens intresse, att framfarna slägters alla minnesmärken med all möjlig noggrannhet undersökas, att sjelfwa de dödas ben framdragas ur mullen, för att om forntiden wittna hvad de kunna.1006 108 �Förslag till en undersökning af de i Finland befintlige grafkumlen Jag tager mig derföre friheten att till Kejserliga Geographiska Sällskapets bepröfwande hemställa, huruwida det ej skulle anse en undersökning af de i Finland befintliga grafkumlen wara öfwerensstämmande med dess wetenskapliga ändamål. För min del åtager jag mig beredvilligt att gå Sällskapet tillhanda med alla de notiser, jag varit i tillfälle om nämnda kummel insamla. Med fullkomligaste högaktning har jag äran framhärda Eders Ecxellens         109 Baltic-Finnic continuity in language cannot be placed earlier than the beginning of the Common Era. Lavento 2015 passim; Häkkinen, J., 2010: 58. (TS) Already J.R. Aspelin had abandoned the idea of connection between the kurgans of Siberia and the cairns of Finland, interpreting the latter ones as Scandinavian. Aspelin 1875: 58–59; Aspelin 1885: 34–38. (TS) denna […] besvaras ǁ denna frågas besvarande äfven […] Ryssland ǁ Ryssland This idea got its archaeological application in J.R. Aspelin’s work in the 1870s and 1880s. See esp. Aspelin 1875; Aspelin 1877–1884. (TS) Tatariska ǁ Turkiska lyckats häfdeforskningen ǁ lyckats för häfdeforskningen Bolgarers ǁ såsom ~ The text published in Castrén 1870a ends here. � Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource 4. Förslag till en undersökning af de i Finland befintlige grafkumlen (Archaeologica et historica) Subject The topic of the resource Archaeologica et historica; Universitaria. Manuscripta Castreniana, Realia I. 187 p. ISBN 978-952-5667-92-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-93-6 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén edited by Timo Salminen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/9052263b963d45d6232b07197a7c3ea4.pdf d7ac8cb686811307ed544649c6384c4d PDF Text Text Archaeologica et historica  This text was originally a lecture delivered at Henrik Gabriel Porthan’s (1739–1804) anniversary. Porthan was a professor of eloquentia and poetry at the University of Turku and is especially remembered for his work on the topics of Finnish folk poetry and history. In 1779 he made a journey to Göttingen where he was strongly influenced by A.L. von Schlözer. Klinge 1989; Tarkiainen 2000/2012. (TS) The manuscript has not been preserved. The text has been published as Castrén 1849 and 1858b. This publication follows the version of 1849 except that misprints have been corrected. The editor of Litterära soiréer changed and unified the spelling of Castrén’s original manuscript (e.g. äga > ega), which can be noticed at the few points where he has not done this. Cf. also Castrén’s letter to D.E.D. Europaeus, Irkutsk, March 10, 1848, partially published in Finnish in the newspaper Suometar 17/1848 (April 28, 1848). For an earlier version of some parts of the lecture, see Castrén’s travel diary (1 Sept. 1845), published in a later volume of this series.  Pe(h)r Brahe (1602–1680) was a Swedish nobleman who held several of the most influential offices of Sweden in the 17th century. He was Governor General of Finland 1637–1640 and 1648–1654. In Finland, he is remembered especially for his attempts to promote the economy of the area. The university 5 Hvar låg det Finska folkets vagga?1007 Föredrag, hållet i Universitetets Solennitetssal, den 9 November 1849. Mina Herrar och Damer! – Denna dag står tecknad i Finlands häfder såsom en af de ljusaste, gladaste dagar, som af försynen blifvit vår högskola beskärda. Det är i dag Porthans födelsedag. Vid detta universitet har ej funnits ett namn, som i glansfull ära skulle öfverstråla namnet Porthan. Med detta namn börjas ett nytt tidskifte uti vårt universitets och hela vårt lands annaler. Pehr Brahe1008 grundade ett Universitet i Åbo och Porthan döpte det till ett Finskt Universitet. Han var den förste, som höjde sin stämma för odlingen af fosterlandets språk, häfder, skaldekonst och hela litteratur, och han var äfven den förste, som med allvar lade hand vid verket. Porthan har såsom vetenskapsman verkat i många rigtningar, men under all sin verksamhet har han i främsta rummet haft fosterlandet för ögonen, och sin största ära har han hos efterverlden skördat såsom Finlands häfdatecknare.1009 Det är till en icke ringa del aktningen för den store mannens minne, som förmått mig att på denna hans födelsedag till föremål för min framställning välja ett ämne, som eger både ett fosterländskt och ett historiskt innehåll. Denna fråga, hvarpå jag utbeder mig att för några ögonblick få fästa uppmärksamheten, lyder så: Hvar låg det Finska folkets vagga? Det är en fråga, som både i äldre och nyare tider utgjort ett vigtigt föremål för lärda mäns forskningar.1010 Historieforskare, språkforskare, naturforskare hafva hvar på sin väg sökt utreda denna dunkla fråga. Få ämnen hafva blifvit så mångsidigt behandlade som detta, och likväl veta vi ännu i dag föga mera än intet om 110 �Hvar låg det Finska folkets vagga? vår härkomst.1011 Med anledning af de vidunderliga meningar, som häröfver stundom blifvit uttalade, har sjelfva denna undersökning råkat i vanrykte och blifvit föremål för den hårdaste af all kritik – för åtlöjet. Trotsande till och med denna kritik, fördristar jag mig att här inför en bildad allmänhet uttala mina tankar i ämnet. Skulle min framställning misslyckas, så beder jag att felet icke skall tillräknas ämnets beskaffenhet, utan min oförmåga att behandla detsamma. Huru min framställning af ifrågavarande ämne äfven kommer att utfalla, så hoppas jag att det i intet fall bör kunna ställas vid sidan af de lärdas undersökningar om paradisets läge och mensklighetens gemensamma härkomst ifrån Adam och Eva.1012 I vår tid äro så beskaffade undersökningar högst osmakliga, emedan de ej leda till annat än luftiga, haltlösa fantasier. Här kan derföre icke blifva fråga om den Finska stammens första, paradisiska hem, utan jag skall blott bjuda till att påpeka den plats på jorden, der denna stam ännu lefde osöndrad i en grupp eller liksom en folk-familj.1013 Såsom bekant är, hafva de Finska folken ända ifrån den tid, de ega en tillförlitlig historie, lefvat vidt skillda från hvarandra, somliga i Asien, andra i olika delar af Europa. Man har funnit spår af dem i Skandinavien och Danmark, i Tyskland och England. En icke ringa yta af Ryssland och vestra Sibirien bebos ännu i dag af Finska folkslag. Den egentliga kärnan af Ungerns befolkning tillhör likaså den Finska stammen. Berömda forskare hafva yttrat den förmodan, att till och med Spaniens äldsta invånare, Iberer och deras afkomlingar, de så kallade Baskerna, äro af Finsk härkomst.1014 När man för sin betraktelse framhåller dessa från hvarandra fjerran belägna nejder, hvilka utgjort sätet för Finska folkslag, så kan man ej värja sig för frågan: på hvilket ställe af jorden lefde dessa folkstammar ännu förenade med hvarandra? Det är ur denna synpunkt, jag ärnar behandla frågan om det Finska folkets vagga. För en närmare utveckling af ämnet är det af högsta vigt, att åtminstone i största allmänhet vidröra Finnarnas 111 was founded in Turku during Brahe’s period in office. Teerijoki 2001. (TS)  In fact, Porthan was convinced that the Finnish language would disappear sooner or later, and he had no ideological programme to prevent this development. His attitude towards Finnish folk poetry was also rather negative. Klinge 1989: 45–48. (TS)  Before Castrén’s time there had been several different original homelands proposed for the Finns. Originally it had been sought on a biblical basis and Finns were considered to be related to Scyths. Porthan abandoned that approach and, in his explanations of Paulus Juusten’s (ca. 1520– 1575) Chronicle of the Bishops of Finland, states that there is no doubt that Finns originally lived between the Caspian, Baltic, and White Seas. Closer to Castrén’s time, Julius Klaproth placed the original homeland in the Ural Mountains. When Castrén refers to the theories that had made the whole problem ridiculous in some people’s eyes, he may mean D.E.D. Europaeus’s hypotheses, published in the newspaper Suometar in 1847. Porthan 1799: 71; Klaproth 1823: 182; Europaeus 1847; on explanations of the origin of Finns, see Kemiläinen 1993: 31–37, 46–53, 68–75; Häkkinen, K., 1996: 65–67; Fewster 2006: 100–101. (TS)  The question about the “original homeland of the Finns” maintained with slight modifications its central position �Archaeologica et historica in Finnish (pre)history writing until the 1970s. Thereafter it has been formulated otherwise, when it has become clear that there is no single original homeland from where the Finns as a developed, unified nation would have departed, but there were several different waves of migration that brought new inhabitants to the area of present-day Finland. See, e.g., Aspelin 1885: 54–56; Setälä 1923: 160; Tallgren 1931: 141–144; Kivikoski 1961: 109–121; Salo 1984: 220; Kulonen 2002; Norio 2002; Carpelan 2002; Häkkinen, J., 2010; Halinen 2015. (TS)  From the early Middle Ages to the 16th century, history-writing was based on the Bible. It influenced the viewpoints of history still in 17th-century Scandinavia. Litzen 1983: 24– 27; Kemiläinen 1993: 31–37, 55; Korhonen 1986: 25–26; Alkarp 2009: 67–69; Fewster 2006: 54. (TS)  The idea of a shared original homeland was a logical consequence of the idea of language kinship. It was established in the Finno-Ugrian case by the early 18th century. Korhonen 1986: 28–33; Kemiläinen 1993: 46–53. (TS)  One of the scholars who proposed a relationship between Basque and the Uralo-Altaic languages in the early 19th century was Christian Gottlieb von Arndt (1743–1829) in his work on the relationships between European languages in 1818. Morvan 1996: 31, 273; Deutsche biographische Enzyklopädie 1: 215. (TS) och hela den Finska stammens slägtskaps-förhållanden. I detta afseende äro likväl de lärdas meningar mycket delade. Ty då några hänföra Finnar och deras stamförvandter till den gula eller Mongoliska rasen, anse åter andra, att de böra räknas till den hvita, den Kaukasiska eller Indoeuropeiska rasen, och ännu andra antaga en nordlig eller polar-ras, hvartill de räkna både Finnar, Samojeder och många andra bland nordens folk.1015 Mig vill det synas, såsom skulle de Finska, de Turkiska och Samojediska folken bilda en inom sig sluten grupp, hvilken så till sägandes utgör en förbindande länk mellan de gula och hvita, de Mongoliska och Kaukasiska raserna. Huru härmed äfven må förhålla sig, så är det åtminstone säkert, att ett bestämdt slägtskapsförhållande eger rum mellan nysnämnda tre folkstammar: den Finska, Turkiska och Samojediska.1016 Slägtskapen mellan Finnar och Turkar har i sjelfva verket redan länge varit af språkforskare antagen, och äfven bland naturforskare har Prof. Retzius1017 i Stockholm nyligen på det bestämdaste erkännt nämnda slägtskap. Hvad åter den Samojediska stammen beträffar, så har väl dess förvandtskap med Finnarna ur den naturvetenskapliga synpunkten stundom blifvit betviflad, men språkforskaren kan ej annat än tillerkänna äfven Samojederna ett gemensamt ursprung med både Finnar och Turkar eller Tatarer. Det kan här ej blifva fråga om att för nyss antydda slägtskaps-förhållande åberopa några bevis, allraminst sådana, som grunda sig på språkliga och naturvetenskapliga undersökningar. Mera egnande vore det för tillfället, att vidröra förvandtskapen i de förrberörda folkens seder och lefnadssätt, i religions-kulten, i känslooch föreställnings-sättet; men då äfven detta skulle leda utöfver gränserna för närvarande framställning, vill jag denna gång endast fästa uppmärksamheten vid en omständighet, som framför andra synes mig vigtig och anslående. Det är den obegränsade, öfvernaturliga tro, som dessa folkstammar hyste och till en del ännu hysa för sångens undergörande makt. Med sången trodde de sig kunna besegra hvarje fiende, afböja hvarje fara, bota hvarje sjukdom, tjusa ormar, tämja vilddjur, och med ett 112 �Hvar låg det Finska folkets vagga? ord åstadkomma det omöjliga. Enligt deras föreställning voro sång och vishet samma sak, och de skattade ingen förmåga så högt som denna. Huru stor tillit de äfven satte till svärdet, så tillerkände de likväl åt sången en vida större makt. Vi läsa i våra gamla runor, att de allratappraste hjeltar verkade mera med sina sånger, än med sitt svärd, och om de någon gång under sina idrotter råkade förgäta blott ett enda ord, så kunde ingen makt mera hjelpa dem, utan det saknade ordet måste uppsökas, om det ock låg fördoldt i Wipunens graf eller i Tuonis dystra rike. Alldeles i samma anda qväda äfven vilda Tatarer och Samojeder om mäktiga hjeltar, som begifva sig bakom länder och haf, för att komma i besittning af det allmäktiga ordet, den allt besegrande sången och visheten. Så underbart mäktig och hänförande var sången enligt de gamla Finnarnas föreställning, att de trodde sjelfva Gudarna lyssna förtjusta till sångens toner, och likaså förtälja äfven Tatarernas sagor, att himmelens sju Gudar, sittande på en molnspets, låna sitt öra åt de dödligas qväden, att sjelfva underjordens mörka makter ila till ljusets rymder, för att hugsvala sig vid ljudet af harpans toner. Denna utomordentligt tjusande kraft troddes i synnerhet ligga fördold i de magiska eller trollsångerna. Utom dem ega nämnda folk ett stort förråd äfven på lyriska och episka sånger. Hvardera slaget af qväden skulle lemna ett rikt ämne till jemförande betraktelser, men jag kan här endast i få ord vidröra de allmänna beröringspunkter, som nämnda qväden erbjuda hos de omförmäldta folkstammarna. Hvad först de lyriska sångerna beträffar, så hafva de fullkomligt enahanda character såväl hos Finnar och Samojeder, som hos hedniska Turkar eller Tatarer. Såsom man redan kan sluta af dessa folkslags yttre läge, så har man ej i deras qväden att söka glada, tjusande drömmar om lycka och sällhet, utan de äro – dessa qväden – att liknas vid djupa suckar, frampressade ur ett lidande, sorgbetyngt hjerta. ”Min harpa”, så qväder den Finska sångmön, 113  Peoples of the Arctic region were conceived as a group by, e.g. J.G. von Herder. The Mongolic theory was established above all by Johann Friedrich Blumenbach (1752–1840). For an overview of these differing viewpoints in different periods of time, see Kemiläinen 1993: esp. 56–57, 65, 107–135. (TS)  In Castrén’s time, above all, Wilhelm Schott (1807–1889) and Ferdinand Johann Wiedemann (1805–1887). Korhonen 1986: 60–61. (TS)  Anders Retzius (1796–1860): a Swedish anatomist who developed the cephalic indexes used to define human races in the 19th and 20th centuries. He had just given a presentation on the skull forms of the inhabitants of the north at the fourth Scandinavian meeting of natural scientists in Kristiania in 1844, and it had been published both in Swedish, French, and Dutch. Hanson 1998 (https://sok.riksarkivet. se/SBL/artikel/6598). (TS) �Archaeologica et historica  The quotation comes from Eräskummainen kantele, the first song of the folk-song collection Kanteletar, published by Elias Lönnrot in 1840: ‘Soitto on suruista tehty, / Murehista muovaeltu: / Koppa päivistä kovista, / [Emäpuu ikipoloista, /] Kielet kiusoista kerätty, / [Naulat muista vastuksista. /] Sentä ei soita kanteleni, / Ei iloitse ensinkänä, / [Soitto ei soita suosioksi, / Laske ei laatuista iloa, /] Kun on huolista kuvattu, / Murehista muovaeltu. Kanteletar: 1. (TS)  In Castrén 1858b there is a footnote here: Nordiska Resor och Forskningar. Andra Bandet; ss. 176 ff. See Castrén’s 1841–1844 journey in this series.  The oral, epic poetry of the Tundra Nenets reflects a patrilocal system of relations, in which parents decide marriages and the married wife moves to her husband’s parents’ nomadic village (kotakylä). Marriage with its positive and negative consequences is a main theme of epic poetry. Women’s position is not as unambiguously poor as Castrén describes it: mistreatment of a wife leads unavoidably to her rescue from the village. Women moving to different kinship groups often represent in the poems knowledge based on kinship and constructing solidarity that men do not possess. Пушкарёва 2000; Lukin 2015. (KL) ”Min harpa är af sorger bildad, Af bekymmer sammanfogad, Kupan gjord af onda dagar, Strängarna af sorger snodda; Derför ej min harpa klingar, Ljuder ej i glädjetoner, Att hon är af sorger bildad, Af bekymmer sammanfogad.”1018 Sådan är den Finska harpans natur. Den eger sällan något ljud för glädjen, men låter oss deremot i tusende variationer förnimma menniskohjertats sorger och lidanden. Samma vemodsfulla skaplynne röja äfven Samojedernas och Tatarernas lyriska utgjutelser. Jag har förut1019 meddelat allmänheten några prof på Samojedernas sånger, bland hvilka en lyder sålunda: ”Då jag blef till hustru tagen, Bittert sörjde jag mitt afsked Från min hulda fostrarinna; Men en liten tid jag lefde Med min man, den ädle vännen, Och min hela sorg förglömde. Förr jag tänkte så: det ges ej Någon annan afskeds-smärta, Än att skiljas från sin moder, Men nu kom också en annan: Han dog bort, den ädle maken, Och jag sörjer honom mera, Än jag förr min moder sörjde. Utom mig har efterlemnat Fyra späda barn i hemmet; O! när skola vi förgäta Sorgen efter den försvunna? Nu på sådant sätt jag lefver, Att jag hälften af min smärta Söker genom sånger skingra, Men med tårar andra hälften Af min djupa sorg förmildra.”1020 114 �Hvar låg det Finska folkets vagga? Om denna sång har redan af andra den åsigt blifvit yttrad, att den, öfverflyttad i Finsk drägt, ingalunda skulle kunna skiljas ifrån genuint Finska sånger, och detsamma kan äfven sägas om de flesta andra bland Tatarernas och Samojedernas sånger. Men en så stor öfverensstämmelse kan ej vara blott tillfällig, utan det grundar sig helt visst på en förvandtskap emellan folken. På en sådan förvandtskap tyda äfven flera öfverensstämmelser i de förrberörda folkens episka eller hjeltesånger. Redan sjelfva ämnet för nämnda sånger är af fullkomligt enahanda beskaffenhet. I de Finska hjeltesångerna utgör vanligen ungmöns hand det yttersta målet för hjeltarnes bragder. Samma thema genomgår äfven Turkarnes och Samojedernas sånger. Det gifves äfven bland dem knappt en enda, der hjeltebragden icke ytterst afser besittningen af en genom skönhet, börd och rikedom frejdad jungfru. Sannt är väl, att detta ämne äfven blifvit af flera europeiska folkslag besjunget, i synnerhet under riddare-lifvets sköna tidehvarf; men det är naturligt, att Asiens vildar ej kunnat uppfatta ämnet ur samma synpunkt, som Europas bildade nationer. Hvad särskildt den nyssnämnda riddare-tiden beträffar, så var hjeltebragden vid denna tid blott ett medel, hvarigenom riddaren ville försäkra sig om ungmöns kärlek och tillgifvenhet. Efter att i årtusenden hafva försmäktat under ett ok af träldom och förnedring, hade qvinnan omsider genom kristendomens öfver barbariet vunna seger fått en af sina heligaste rättigheter sig tillerkänd – den att sjelf vara sitt hjertas herrskarinna, att efter fritt behag kunna råda öfver sina känslor. Det låg uti riddaretidens anda, att ungmön företrädesvis skänkte sitt hjerta åt den, som på stridernas fält skördat ärans lager. Hoppet om ungmöns ynnest var derföre den sporre, som manade riddaren till ädel bragd, den ledstjerna, som genom tusende faror förde honom till seger. Det är i denna anda, som ifrågavarande ämne skildras i medeltidens hjelte-sånger och riddare-sagor. På en helt annan grund stöder sig ämnet för hjeltesången hos de folkslag, hvilka frågan här gäller. Hos dem var qvinnan förut, och är till en del ännu en betryckt 115 �Archaeologica et historica  Castrén relates his observations about the situation and treatment of women among the Siberian peoples in his travel reports. See them in this series. (TS) och misshandlad sla[f]vinna, en viljelös varelse, en vara, som köpes med en annan vara. Det är henne icke tillåtet att hysa några önskningar i lifvet, hon får åtminstone icke gifva luft åt dem, utan klokheten bjuder, att hon liksom ett ogräs utrotar hvarje förhoppningsrik känsla, som efter naturens ordning vill arbeta sig fram i hennes bröst. Till trälinna född, måste hon med lugnt mod åse, huru fäder och bröder köpslaga om hennes hjerta och bortsälja det för mindre än trettio silfverpenningar. Sjelf får hon vid denna handel icke ega någon talan.1021 Är nu qvinnans ställning så ofri och beroende, så frågas: hvad kan väl då vara motivet för hjeltebragden? Hvad är det, som förmår mannen att våga lif och blod för en svag, misshandlad och föraktad slafvinnas skull? Man bryr sig ju icke om hennes kärlek och tillgifvenhet; det är endast hennes person man vill ega, och då den kan vinnas med några rendjur eller ridhästar, hvarföre skall man då strida? För att besvara denna fråga, nödgas jag framhålla en paragraf ur den Samojediska och Tatariska äktenskapsbalken. Det är den paragraf, som stadgar att äktenskapliga förbindelser ej få ingås emellan individer af samma stam, utan de begge contrahenterna måste nödvändigt tillhöra tvenne skilda stammar. Men fordom stodo de olika stammarne merendels i ett högst fiendtligt förhållande till hvarandra. Färden till en främmande stam måste, för att begagna mig af hjeltesångens egna ord, banas ”genom männers svärdsegg och hjeltars stridsyxor.” Det var åtminstone ganska ofta omöjligt att genom fredlig bemedling vinna en maka ur den fiendtliga stammen. Härtill kom ännu, att den rådande polygamien föranledde en stark afsättning på den handelsvara, som man kallade qvinna, i följd hvaraf unga flickor voro både sällsynta, mycket eftersökta och svåra att vinna. Derföre kunde äfven i bästa fall äktenskapliga förbindelser ej afslutas utan långvariga underhandlingar, mer eller mindre betydliga omkostnader och andra olägenheter. För att med ens afböja alla dessa hinder och svårigheter, hände det icke sällan att den starke med väpnad arm 116 �Hvar låg det Finska folkets vagga? tillkämpade sig en maka. Det är företrädesvis bragder af detta slag, som Tatarer och Samojeder i sina hjeltesånger förherrligat. Jag är öfvertygad derom, att det ursprungligen är samma grund, hvarpå äfven den Finska hjeltesången stöder sig, ehuru den under tidernas lopp antagit en skönare, vekare, mera human character. Qvinnans rättighet att sjelf bestämma sitt öde är i våra hjelterunor redan i någon mon erkänd, och såsom vilkor för sin ynnest fordrar ungmön äfven i dessa runor att den man, som gör anspråk på hennes hjerta, skall hafva utmärkt sig genom ärofullt utförda bragder. Emellertid framskymtar genom denna ridderliga slöja ännu ett och annat asiatiskt drag. Liksom Tatarer och Samojeder, voro äfven Finnarne fordom söndrade i stammar, hvilka lefde i en inbördes fiendskap. Runorna omtala endast tvenne sådana stammar, men traditionen känner långt flera, bland hvilka somliga ännu i dag lefva i spändt förhållande till hvarandra. Oaktadt den hätskhet och fiendskap, som de särskilda stammarna närde mot hvarandra, måste likväl enligt våra fornsängers vittnesbörd äfven den Finske hjelten välja sig en brud ur en främmande stam, och hade han en friare[-]färd i sinnet, så plägade han stundom ”Kläda sig i jernsmidd skjorta, Stålsmidt bälte på sig spänna”,1022 eller åtminstone Taga guld, hvad mössan fyllde, Hattens kupa full med silfver.”1023 Uttryckligen angifva våra gamla runor, att de Finska hjeltarna ej skydde att med armens rätt bemäktiga sig jungfruns hand, och många skäl finnas äfven till den förmodan, att en mössa, fylld med silfver och guld, varit en af de yppersta talmän hos våra förfäder. Vi finna med ett ord i de Finska, Turkiska och Samojediska folkens hjeltesånger ursprungligt samma grunddrag, men dessa drag hafva dock, såsom jag redan nämnde, i våra sånger blifvit i betydlig mon mildrade och förädlade. En 117  Lemminkäinen leaving to Pohjola to get a bride: “Hyöteleksen, vyötteleksen, / Rautapaitohin paneksen, […]” Kalewala: V/95–96. (TS)  Castrén has taken these words out of their context and uses them differently from the text of the Kalevala. There, they are connected from the episode, where Ilmarinen is smithing a wife of gold and silver for himself and using for it “kultia kypärin täyen, / hopehia huowan täyen”. Kalewala: XX/89– 90. (TS) �Archaeologica et historica flägt af medeltidens riddare-anda har äfven inträngt till våra bortgömda dalar och tryckt sitt insegel på våra hjeltesånger, hvilka derföre i sitt nuvarande skick erbjuda många öfverensstämmelser med Germaniska folkens riddare-sånger. Man måste öfverhufvud i fråga om de finska folkens slägtskap med Turkar och Samojeder taga i betraktande, att flera grenar af den Finska stammen i mera än tusen år lefvat i nära beröring med såväl Germaniska som Slaviska nationer, hvilka inympat sin bildning på nämnda stam och till en icke ringa del utplånat dess ursprungliga skaplynne. Men så vidt detta ännu kan uppdagas, röjer det en omisskännelig likhet både hos Finnar, hedniska Turkar och Samojeder. Man kan af sådan anledning knappt hysa något tvifvel om dessa folkstammars inbördes förvandtskap. Men det förhåller sig med befryndade nationer, liksom med befryndade individer: att de en gång måste hafva haft ett och samma hem, att de utgått ur ett gemensamt bo. Det har utan tvifvel gifvits en tid, då Finnar, Turkar och Samojeder ännu lefde i broderlig förening med hvarandra. Men skulle äfven forskaren på grund af sin första trosartikel, som bjuder honom att ingenting tro, att ingenting antaga utan exakt bevisning – skulle, säger jag, forskaren betvifla förvandtskapen emellan ifrågavarande tre folkstammar, så berättigar dock i hvarje fall den obestridliga likheten i deras språk, seder, lefnadssätt m. m. till det antagande, att de åtminstone i uräldsta tider lefvat i yttre beröring med hvarandra, att de någon gång i verlden egt gemensamma boningsplatser. Häfderna hafva lemnat oss i okunnighet om Finnarnes äldre hemvist, och skall det lyckas oss att om dem erhålla någon tillförlitlig kännedom, så måste det ske derigenom, att de omförmälda turkiska och samojediska stammarnes äldsta bostäder blifva utredda. I och för utredande af Samojedernas språk, historie och öfriga förhållande har jag anställt mångåriga forskningar och dervid kommit till det osvikliga resultat, att den Samojediska stammen utgått ifrån Högasien och 118 �Hvar låg det Finska folkets vagga? varit der bosatt i den Sajanska bergsbygden eller i det öfra området af Jeniseiska flodsystemet. Här träffade jag många små Samojed-stammar, hvilka nu lefde kringskurna af turkiska och mongoliska folkslag. Bland de öfrigblefne Samojederna hade blott en enda liten stam, eller så kallad uluss, räddat sitt språk och sin nationalitet1024; alla de öfriga stammarne hade redan antagit de Turkiska och Mongoliska folkens tungomål, deras seder och lefnadssätt. De erinrade sig icke desto mindre sin Samojediska härkomst, hvilken för öfrigt på det klaraste framträdde både i språkliga och andra minnesmärken. Så upptäckte jag, att endast nämna ett exempel, hos den inom Chinas gränser boende Sojot-slägten några familje-namn, hvilka äfven förekomma hos de vid Ishafvets stränder irrande Samojederna. – Det kan således intet tvifvel ega rum om de nordliga och sydliga Samojedernas gemensamma härkomst, men väl kunde af de författare, som antaga en polar-ras, det inkast möjligen göras, att de sydliga Samojederna tilläfventyrs skulle ifrån Ishafvets bygder hafva invandrat till sina nuvarande bostäder inom den Sajanska bergsbygden. Ett sådant antagande strider dock emot historiens vittnesbörd, ty så långt mennisko-slägtets häfder gå tillbaka, hafva alla större folkrörelser för sig gått ifrån söder till norr och ej tvertom: från norr till söder. Det ligger också helt och hållet utom sannolikhetens område – detta antagande af en polar-ras, som skulle hafva haft sin vagga vid den norra oceanens isbelagda stränder. En natur, som med möda förmår mana till lif en och annan nödvuxen planta, huru skulle väl den hafva kunnat ur sitt sköte framalstra ett mennisko[-]par. Hvad särskildt Samojederna beträffar, så bevisar äfven deras slägtskap med Turkarne, att de härstamma från sydliga nejder. Detsamma bekräfta äfven deras egna traditioner, hvilka uttryckligen hänvisa på de Sajanska bergen såsom den punkt på jorden, hvarifrån den vidt spridda Samojed-stammen utgrenat sig öfver det nordliga Asien och Europa. Det är en annars mycket gängse tradition hos flera Asiatiska folkslag, att de i tidens begynnelse lefvat 119  Castrén means Kamassian Samoyeds. Cf. travel diaries of 1847 in a later volume of this series. (TS) �Archaeologica et historica  Castrén’s most likely source on the flood myths was Klaproth 1823: 19–34, 41–42. For an extensive survey on deluge myths of different peoples and regions, see Dundes (ed.) 1988. (TS)  Tannu-Ola or the Tangdy-Uula Mountains: situated at N51°4′ E92°25′. It is not known, what Chinese sources Castrén knew, but he apparently knew them from literature, most probably Klaproth 1823: 203–216. Their relation to Turkic peoples of Central Asia was related in Castrén’s time also in Prichard 1844: 304–317. (TS)  Castrén means here the German geographer Carl Ritter (1779–1859) who expressed this assumption in Ritter 1832: 193. See also Klaproth 1823: 210. (TS)  Abu al-Ghāzī Bahādur (1603– 1663): khan of Khiva, author of works on the history of Turkic peoples in Central Asia. The New Encyclopædia Britannica 1: 43. (TS) concentrerade vid någon större bergskedja och derifrån efterhand utbredt sig öfver slättlandet. Denna tradition har utan tvifvel sin sannfärdiga grund och eger sin häntydning på den stora vattenflod, som enligt flera folkslags samstämmiga vittnesbörd öfversvämmat jorden och tvungit dess invånare att söka sin räddning på de högsta bergsspetsarne. Greker, Judar, Chinesare, Tibetanare, Hinduer, ja till och med Amerikanare ega traditioner om den så kallade syndafloden.1025 På särskilda delar af jorden omtalar man höga berg, som under öfversvämningen skulle hafva räddat menniskoslägtet ifrån fullkomlig undergång. Berget Ararat var troligen icke mensklighetens enda tillflyktsort och Noachs ark icke dess enda räddnings-planka. Samma rätt till erkännande som Judarnes, hafva äfven andra folkslags traditioner, och erkänner man en gång syndafloden för ett historiskt factum, såsom den af nyare forskare nästan allmänt erkännes, så äger man häri en naturlig förklaring till de gängse berättelserna om folkslagens utgång ur höga bergskedjor. Jag anser det på sådan grund för sannolikt, att de Sajanska bergens skyhöga toppar tjenat Samojederna till ett landningsställe under den stora öfversvämningen. Så mycket kan åtminstone anses för afgjordt, att Samojedstammen ganska tidigt varit bosatt inom detta bergssystem, och att de sista spåren af nämnda stam här försvinna. I en oafbruten fortsättning med de Sajanska bergen fortlöper den vestra Altai-gruppen, hvars egentliga kärna utgöres af Stora Altai, som utbreder sig emellan Ob- och Irtisch-flodernas källor. En annan ganska mäktig knut af de Altaiska bergen bär namnet Tangnu-Ola1026, som ligger i söder om Jenisei, ej långt ifrån de Sajanska bergen. Enligt hvad Chinesiska källor antyda, voro Stora Altai och Tangnu-Ola af ålder sätet för den turkiska stammen. Tvenne af nutidens största forskare Klaproth och Ritter1027 förmoda, att dessa berg varit Turkarnes tillflykt under öfversvämningen. Åtminstone har nämnda stam sedan uråldriga tider varit hemmastadd i denna bergsbygd. Detta intygar, utom Chinas annalister, äfven en inhemsk historie-skrifvare Abulghasi-Bahadur-Chan1028, 120 �Hvar låg det Finska folkets vagga? som förtäljer att Turkarnes stamfader nedsatt sig i den Altaiska bergstrakten, nära sjön Issikol1029. Hos Abulghasi bär denne stamfader namnet Turk, och det säges uttryckligen att han varit en son af Japhet. Följaktligen skedde äfven enligt den Muhamedanska författarens uppgift Turkarnes bosättning vid Altai i en ganska tidig ålder, men såsom rättrogen Muselman kunde han icke anse Turkarne för ortens urinnevånare, utan lät dem på grund af den Mosaiska traditionen, som äfven de Muhamedanska Turkarne erkänna, utgå ifrån paradiset och det förlofvade landet. Det är i sanning en i högsta grad öfverraskande företeelse, att äfven häfdeforskningen tyder på ett gemensamt hem för de med hvarannan befryndade Turkiska och Samojediska folkstammarne. Detta hem var enligt min föregående framställning beläget i vestra Högasien vid de Sajanska bergen och vestra Altaikedjan, inom området af källorna för Ob, Irtisch och Jenisei. Det är i samma nejd, som äfven den Finska stammens vagga på grund af dess förvandtskap med Turkar och Samojeder måste sökas. En lärd Ungrare vid namn Czoma de Körös1030 hoppades finna den Ungerska och hela den Finska stammens ursprungliga fädernesland i en annan trakt af Högasien, i Tibet. Ledd af denna förhoppning banade han sig väg ända till Dalai Lamas rike, dvaldes der 11 år i klostret Zimskar1031 och fullföljde rastlöst sitt föresatta ändamål under mödor och försakelser af alla slag. Frukterna af Körös’ bemödanden äro den lärda verlden bekanta. Han har lemnat oss nyckeln till Tibets rika litteratur, men den finska stammens första fädernesland har han ej funnit, och med sitt compass ej kunnat finna. Jag har med uppmärksamt öga följt den Finska folkvandringen, och om jag icke mycket misstagit mig, så förlora sig de sista spåren af Finnarne och den Finska stammen, såsom jag redan nämnde, inom de Altaiska och Sajanska bergssystemerna. Här hör man ännu i dag Tatarerna förtälja om en ljusögd1032 folkstam, Akkarak benämnd, hvilken af ålder skulle hafva varit bosatt i landet och tros hafva upprest de åldriga grafkummel, 121  Issyk-Kul/Isyk-Köl/Yssyk-Kul is a lake in Central Asia at N42°25′ E77°12′. (TS)  Sándor Kőrösi Csoma (Alexander Csoma de Körös, 1784/8– 1842) was a Hungarian linguist who attempted to find the Hungarians’ original home in Asia. Therefore he travelled especially in Middle East, Central Asia, and northern India in 1820– 1842. Fox 2001. (TS)  Phugtal Gompa Monastery in Zanskar in Yammu and Kashmir, situated at N33°16′6″ E77°10′51″. Rizvi 2012: 88, 284–285. (TS)  Mscr.: ljus-/ögd. �Archaeologica et historica  The Ija discharges into the Angara, a large tributary of the Yenisei, at N55°31′51″ E102°9′13″. (TS)  The Simojoki discharges into the Gulf of Bothnia at N7279256 E410054 (N65°37′22″ E25°2′48″). (TS)  The Kolva runs into the river Uza at N65°55′35″ E57°19′0″. (TS)  These comparisons are not accepted by linguistics today. (TS) som öfverallt anträffas på stepperna. I öfverensstämmelse med denna tradition angifver äfven den chinesiska historien att ett folk af blond ras fordom skulle hafva bott norr om det nyss omförmäldta berget Tangnu-Ola, liksom åter Turkarne påstås hafva varit bosatta söder om detsamma. Det är icke otroligt, utan tvertom högst sannolikt, att man med folk af den blonda rasen har att förstå Finska stammar, ty i alla tider har den blonda färgen blifvit ansedd såsom ett af deras mest characteristiska kännetecken. Märkvärdigt nog finnes också inom Irtischska flod-området ett ortsnamn Sumi, som nästan bokstafligen öfverensstämmer med den för Finland inhemska benämningen Suomi. Utom denna anträffas i förrberörda nejd många andra locala benämningar, hvilka äfven förekomma i Finland och till en del just i Finskan ega sin förklaring. Jag vill exempelvis anföra några bland de vigtigaste. Floden Jenisei kallas af Tatarerna Kem, och samma namn ega äfven åtskilliga floder både i Finland och Ryska Karelen. Ordet ljuder i våra dialekter Kem, Kemi, Kymi, och eger i Finskan betydelsen af ”stor flod” eller ”moderflod.” Till det Jeniseiska systemet höra bifloderna: Sim, Ija1033 och Ijus, hvilka benämningar ega en öfverraskande likhet med de Finska flodnamnen: Simo1034 och Iijoki, som jemväl förekomma i trakten af Kemi i Norra Österbotten. Bland öfriga bifloder till Jenisei förtjena att nämnas: Oja, som i Finskan betecknar en bäck; jaga, beslägtadt med det Finska joki och det lappska joga; Kolva1035, ett namn, som äfven förekommer i Finland, Perm, Archangel, och i de Finska språken eger betydelsen af ett ”fiskrikt vatten.” Vid källorna af Jenisei ser man tvenne bergstoppar eller taskyler, af hvilka den ena i betydlig mon höjer sig öfver den andra. Den högre toppen kallas af Tartarerna kyrky-taskyl, och den lägre ala-taskyl, hvilka benämningar ofrivilligt erinra om de Finska orden korkia hög och ala låg.1036 Skulle nu ett och annat af dessa benämningar äfven kunna härledas ifrån de Tatariska språken, så bevisar i alla tillvaron af lika ljudande ord i Finland och Altai, att de Finska och Altaiska språken måste vara beslägtade, och att följaktligen 122 �Hvar låg det Finska folkets vagga? Finnarne ifrån Altai-bergen invandrat till sina nuvarande bostäder. Med förbigående af åtskilliga andra bevis, som ännu kunde anföras till stöd för min mening om Finnarnes utvandring ifrån trakterna af Altai, vill jag endast omnämna den högst vigtiga omständighet, att enskildta grenar af den Finska stammen ännu i denna dag anträffas i närheten af detta sitt urgamla säte. De äro vanligen kända under namn af Ostjaker och Woguler, men inbegripas äfven under den gemensamma benämningen af Ugrier eller Jugrier. För det närvarande äro dessa stammar bosatta längs hela det nedra loppet af floderna Ob och Irtisch. Här bodde af ålder en Turkisk stam, benämnd Ōgur eller Jōgur1037, och de Finska stammarna blefvo tvifvelsutan för sitt nära granskap af främmande nationer förvexlade med de Turkiska Ugrierna. Det är för öfrigt icke Ostjaker och Woguler allena, som erhöllo detta namn. Äfven Magyarernes benämning af Ungrer är af samma ursprung, liksom äfven sjelfva det Ungerska folket till sina närmaste stamförvandter räknar Ostjaker och Woguler. Ungrarne vilja, såsom bekant är, af national-fåfänga icke erkänna denna förvandtskap, och kanske var det till en del äfven denna fåfänga, som förledde Körös att söka Ungrarnes vagga i Tibet, der jemväl enligt Chinesiska annalisters vittnesbörd en gren af den vidt frejdade Turkiska Uigur-stammen fordomtima skall hafva uppehållit sig. Utom Körös hafva äfven andra både Ungerska, Tyska och Franska lärda uppsökt alla möjliga skengrunder för att, tvertemot all sanning och rättvisa, afskilja Ungrarne ifrån den ringa aktade Finska stammen.1038 Vi kunna ej förundra oss deröfver, ty äfven vår egen känsla vill uppresa sig vid åtankan derpå, att Lappar och Samojeder äro våra blodsförvandter.1039 Det är just denna känsla – den vördnadsfulla känslan för höga och lysande anor, som äfven förmått flere bland vårt lands lärda att söka vår vagga i Grekland och det förlofvade landet. Vi måste dock resignera ifrån all förvandtskap med Hellener, med Israels tio stammar, med jordens stora, privilegierade 123  Uyghur. (TS)  The discussion has continued with strong political connotations since then in Hungary. See, e.g., Laakso, Johanna, Brave New Linguistics (https:// hungarianspectrum.wordpress. com/category/finno-ugric-linguistics/). (TS)  The genetic roots of a people and the origin of its language are no longer considered dependent on one another. See, e.g., Häkkinen, J., 2010. (TS) �Archaeologica et historica  This idea of the decisive significance of a man’s work is reflected also in Castrén’s lectures at the university. See them in this series. (TS) nationer i allmänhet, och vare det härvid vår tröst, att ändå ”en och hvar är sina handlingars son,” att all sann och verklig adel måste vara sjelfförvärfvad. Det kan vara ovisst, om det Finska folket förmår tillvinna sig ett aktadt namn i häfderna, men visst är att efterverldens dom öfver oss kommer att grunda sig, icke på våra anors, utan på våra handlingars beskaffenhet.1040 124 � Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource 5. Hvar låg det Finska folkets vagga? (Archaeologica et historica) Subject The topic of the resource Archaeologica et historica; Universitaria. Manuscripta Castreniana, Realia I. 187 p. ISBN 978-952-5667-92-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-93-6 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén edited by Timo Salminen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/2d7d06d9aeefbae535fb3155f6fcdafc.pdf 3a76eee4435d8a7612625226ccc56d39 PDF Text Text Hvar låg det Finska folkets vagga? Appendix . Skulle1041 nu de omförmäldta Tschud-grafvarna vara af Tatarisk härkomst, hvilket tills widare må lemnas oafgjordt, så kan likwäl genom gängse traditioner och åtskilliga från de Finska språken lånade ortsnamn klarligen ådagaläggas, att Finska folkstammar fordom ströfvat öfver de Sajanska stepperna. Ännu flere spår hafva Samojederne qvarlemnat i landet, och det har i högsta grad öfverraskat mig att hos de Kojbaliska Tatarerne igenfinna slägtnamnet Baj, som äfven förekommer hos de Jenisejska Samojederne. Denna slägt är numera fullkomligen tatariserad, och detsamma skall förhållandet wara med de få öfrigblifna Matorerne1042, samt dessutom med Arinerne1043, hvilka nu äro 60 man starka och lefva tillsamman med de Katschinska Tatarerna. De1044 nyssnämnda Arinerna äga talrika traditioner om sin fordna wälmakt, sin strid med ormen och mera dylikt, som jag här förbigår, för att äfven hinna widröra några af H[er]r von Köppen1045 förelagda spörsmål. – – – – Sin uzuptjatkanda, min alqaben, ты когда спалъ, я взялъ.1046 125  This fragment probably belongs to an unidentified presentation or lecture. Its original KK Coll. 539.26.22 (Varia 1.22) p. 275–278 consists of two sheets, measuring 13 x 21.5 cm or one sheet sized 26 x 43 cm. The text is closely related to the lecture Hvar låg but does not belong to its actual composition. (TS)  Matorerne ǁ Tatarer[ne] – The Mator were a south Samoyedic people in southern Siberia. Extinct (Tatarized) since 1840s. Unesco Red Book, http://www. helsinki.fi/~tasalmin/nasia_report.html. (TS)  The Arin was a south Yeniseian people, extinct since late 18th century. Unesco Red Book, http://www.helsinki.fi/~tasalmin/ nasia_report.html. (TS)  De […] Arinerna ǁ Sistnämnda folkstam  Peter von Köppen (1793–1864) was a German-born statistician and ethnographer working at the Imperial Academy of Sciences in St Petersburg. Ригер 2009. (TS)  Koybal: While you were sleeping, I took. (JJ) � Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Appendix 5.1 (Archaeologica et historica) Subject The topic of the resource Archaeologica et historica; Universitaria. Manuscripta Castreniana, Realia I. 187 p. ISBN 978-952-5667-92-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-93-6 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén edited by Timo Salminen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/9d575706df843f63c772a4072d5d4f33.pdf a9d1ed50fc58c2c2201308a1b17a6ab8 PDF Text Text Archaeologica et historica           Docent is used here as an equivalent to the Latin title magister docens, a person qualified with a special dissertation to lecture at the university (venia docendi). Autio 1981: 201–205; Salminen 2002; Korhonen 1986: 51–52, 63–64. Sommer 2012: 29–30. Castrén’s ethnological lectures will be published in another volume of this series. See also Castrén 1857. Castrén 1870. The manuscript KK Coll. 539.29.10 (Varia 4.10) p. 543–546 consists of two sheets, measuring ca. 22 x 26.5 cm. These two lectures have been published previously in Castrén 1870. It is uncertain whether they have a connection with the manuscript KK Coll. 539.2.7 (Föreläsningar om Finsk Grammatik). According to a note by the editor of Castrén, 1870 the lectures are from 1844. Castrén began his lectures with an introduction (now seemingly lost), in which he gave an overview of the assumed wanderings of the Finns. After that he continued with his study Om Savolotscheskaja Tschud (see the archaeological and historical writings in this volume) and thereafter with the lecture KK Coll. 539.29.10 p. 543–546. After these lectures Castrén continued by analysing Finnish grammar and finally closed his series with the lecture KK Coll. 539.29.10 p. 547–556. enrinrande ǁ som erinra dem ǁ dessa runor wara ǁ just ~ begrafvas ǁ ~ och göda jorden M.A. Caﬆrén as University Teaer T i m o Sa l m i ne n The first half of the 19th century was a period characterized by the building of a network of domestic scholarly institutions in Finland. The nationalist ideological movement of Finnishness sought to develop the status of the Finnish language and the assumed Finnish culture. It also strived to establish academic positions for research of the disciplines in this realm. Matthias Alexander Castrén was appointed Docent1 of Finnish and Ancient Nordic Languages and Tribes at the Imperial Alexander University in Helsinki on 20 January 1840. He lectured at the university in 1841 and 1844. When the chair of Finnish language and literature was founded at the university in 1850, he applied for it and was appointed professor on 14 March 1851. He took his seat at the University Senate in the spring, and lectured the next autumn. From late 1851 he was, however, compelled to lay down his duties because of illness and was no longer able to return to his post.2 Most important in Castrén’s appointment was the establishment of a professor’s office that took the education of Finnish language and literature at the university to a new level. The idea has appeared in the public discussion already in the early 1820s3, but it took another 30 years to realize it. The domain of the chair did not extend only to philology but its holder was also compelled to teach ethnology and to some extent archaeology. Castrén, too, conceived his duty in this broad sense, which can be seen in the scope of the ethnological lectures he held during his only term of education.4 The lectures and Senate addresses (vota) published here have been partially published before in the sixth volume of NRF5 but none of them appeared in print during Castrén’s lifetime. 144 �Three Lectures 1 [ree Leures]     M[ina] H[errar].6 Så hafva wi nu med en flyktig blick öfwerskådat det omätliga fält, der wandraren nästan wid hvarje steg finner runor, ristade af wåra fäder. Ty wärr äro dessa runor endast graf-skrifter, erinrande7 om alltings förgänglighet. Det är sorgligt att läsa dem8, icke blott derföre, att de äro grafskrifter, utan wäsendtligen derföre, att de ej annat lära, än att de aflidne warit wåra fäder. De lära oss ej, hvarföre desse fäder lefvat, hvad de gjort och werkat i werlden. Icke kan det wara9 menniskans bestämmelse att lefva för att begrafvas10, utan för att verka i lifvet och befrämja sin och slägtets utveckling. Men wåra fäder, de dogo bort som barnet dör i waggan, hvilket kan vara skönt och godt, men föga ärorikt, och för menskl[igheten] gagnlöst11. De ringa qwarlefvor, som ännu återstå af denna en gång stora och mäktiga stam, äfven de skola dö och begrafvas, ty de förneka sina fäder, och det är ju skrifvet: ”Du skall ära din fader och din moder, på det dig må väl [gå] och du må länge lefva på jorden.” Hwad wilja då wi, som ock äro söner af denna urgamla ätt? Wilja wi lefva eller dö? För att dö och wederbörligen begrafvas behöfva wi endast fortgå på vår gamla stråt, förakta oss sjelfwa, vårt land och våra fäder[,] förtwifla om framtiden, misstro wår förmåga till all god verk och gerning, intet göra af fruktan att intet kunna,12 nedtrycka alla stora tankar och ideer, som tidens mäktiga ande manar fram i vår själ, korteligen: lefva i en total andelig försoffning13 och blott sträfva för vårt eget wäl, wåra egna nöjen och njutningar.14 Wilja wi åter lefva, välan! må vi då våga älska wårt fosterland och med mäktig arm styra15 och befrämja dess utweckling. Det hjelper ej att wi hålla oss16 envist fast vid det gamla, någon ting nytt och 145 gagnlöst ǁ utan kunna, ǁ ~ hvilket således af idel modestie och anspråkslöshet, försoffning ǁ 1. ~ ǁ 2. dvala Castrén had also adopted Johann Gottfried von Herder’s (1744–1803) concept of a national spirit which arose from language and was uniquely possessed by every people. Herder also emphasized the fraternity among all peoples; religions were, according to him, connected to culture, not vice versa. Echoes of such thinking can also be noticed in Castrén’s attitude to the peoples he investigated. According to Herder, every society had its vices and virtues, but promoting general human well-being was for him every man’s duty as a member of society. Castrén’s opinion about how to subordinate individual wills to a shared goal largely follows these ideas. There was a more popular demand for such ideas in post1809 Finland, now attached to Russia, and the research of language, culture, and history in Finland became based entirely on Herder’s approach. A.J. Sjögren explicitly acknowledged his debt to Herder. Sikka 2010: esp. 86, 98, 100–102; Nisbet 1999; Häkkinen 2006; Branch 1973: 36; Branch 2006. Similar ideas were represented also by Johan Vilhelm Snellman (1806–1881) and Zacharias Topelius (1818–1898) in Finland; Snellman followed more the Hegelian line, although he also placed the main emphasis on the nation instead of the state. Manninen 1981; see also �Universitaria                     Pinkard 2010; Kotkavirta 2006: esp. 185–187. In connection to Topelius, it must be mentioned that he emphasized that Finland did not have a history prior to 1809, when it had been made a Grand Duchy under Russian rule. Tiitta1994: 60–66. An analysis of the philosophical grounds of Castrén’s thinking is beyond the scope of this project. styra ǁ gripa i oss ǁ ~ vid måste ǁ skola bestämma ǁ 1. ~ ǁ 2. sedan ~ samt ǁ och för ǁ medför för ǁ till Mephistopheles to Faust in Faust I by Johann Wolfgang von Goethe (1749–1832): “Ich sag es dir: ein Kerl, der spekulirt, / Ist wie ein Thier, auf dürrer Heide / Von einem bösen Geist im Kreis herum geführt, / Und rings umher, liegt schöne grüne Weide.” Goethe s.a.: 461. Så är ock wägen ǁ Så är wägen en sandhed ǁ liksom heden för att komma ǁ innan man kommit till ǁ innan <--> wärme ǁ nar [= näring] åt ǁ och mskans […] själ ǁ själ och hjerta Cf. also Bible Matth. 7:13–14. synes […] vittna ǁ visan [= visar] derjemte eller ǁ och enhvar ǁ det arma m[enni]skohjertat The Well of Urd is a sacred well for Yggdrasil’s—the world tree (ash)—roots in Scandinavian mythology Edda. Snorres Edda: 47; Davidson 1994: 109–110. allwarligt skola vi företaga oss. Men framför allt måste17 wi besluta att mörda egoisten i wårt hjerta och bestämma18 oss att lefva för någon idé, samt19 sedan med ståndaktighet kämpa för denna ide, så länge lifvet varar. Individen hinner ju ändå med så litet. Lifvet är kort, så mycket bättre må det användas – odeladt, egennyttigt för den sak, hvars kämpe man blifvit. Dessutom kan ju ingen tjena två H[errar,] en allmän idé och sin enskildta vinning. Wäljom det ena, men väljom det bättre, om ock detta bättre för oss på mödornas och uppoffringarnas törnbeströdda bana. Det är wisst, att enhvar, som ärnar allwarligt kämpa för sin skull, skall vid hvarje steg möta ett snår af tistel och och törne. I synnerhet är detta vetenskapsmannens sorgliga lott. Utan at[t] yttre svårigheter ställer sig i hans väg, för20 vetenskapen sjelf nog svårigheter med sig. Göthe jemför en speculerande man vid ett lastdjur, som vandrar på torra heden och ser gröna fält å ömse sidor af wägen, men löses ej ur rede för21 att beta i den gröna, wackra ängen.22 Så är ock wägen23 till wetande – torr, tung och ledsam, en24 sandhed. Mycket måste man kämpa och mycket utstå, för25 att komma till målet, d. ä. till26 den grad af utveckling, då vetandet blir den låga, som är ensam tillräcklig att gifva wärme27 och näring åt28 m[enni]skans29 hjerta och själ. Och under denna strid stå de gröna fälten, de wackra ängarne wid wår sida och winka oss till glädje och njutning.30 Erfarenheten synes31 dessutom vittna, att ju mera duglighet m[enni]skan eger till stora värf, dessto mera tjusande träda äfven lifvets behag – de gröna ängarne – för hennes blick och desto mera ståndaktighet behöfver hon för att hålla sig på den torra, tunga heden. Säkert är åtminstone det, att ingen af oss är hvarken så ung eller32 så gammal, att han ej vet, hvad uppoffring d[en]na strid kostar enhvar33. Men den, som en gång fått släcka sin törst vid Urdas brunn34, wet sig äfven besitta något, som är vida mera wärdt, än all werldens 146 �Three Lectures öfriga njutning. Är m[enni]skan en gång fattad och genomträngd af en lefvande ide, så är han i besittning af35 den högsta sällhet vår36 sorgsna jord har att erbjuda; då37 kan [han] äfven på sitt vis trygg och lugn njuta lifvets öfr[iga] goda, och hans njutning är då högre, ädlare, renare och bättre, än den af blott sinnlig lust betagna existens. M. H. Jag har förtäljt Eder en saga ifrån Hedenhös, ifrån sjelfva Herakles38 tider. Jag vet, att mången förnäm Epikure39 föraktar den; men hvarje ädelt hjerta vet, att den är sann, så sann, som vår egen tillvaro. Jag har ansett mig kunna förtälja den i ett ögonblick, då vi ärna gripa oss an med ett ämne, som ej hör till de mest underhållande. Gäller det att uppskatta philologiens absoluta wärde, så förtjenar den, såsom en wetenskap om andens uppenbarelse i språket, all aktning. Men då fråga är om de allra första grund-elementer i hvarje särsk[ildt] språk40, äro de för ingen del egnade att tillfredsställa våra andliga behof. För philologien eger visserligen hvarje, äfven den minsta enskilthet sitt intresse, emedan intet är för honom rentaf enskilt, utan står i sammanhang med tusende andra facta, ur41 hvilka han drager allmänna resultater. Men för den mera oinvigde, som ej inser detta s[amman]hang, och derföre måste låta hvarje factum blott gälla såsom ett factum, för honom kostar det grammatikaliska studium en42 icke ringa uppoffring. D[en]na uppoffring bör vi dock underkasta oss, emedan den är vilkoret för en werklig insigt af ett språk. Och i närvarande fall få vi ej anse någon uppoffring stor, då det gäller att upprätthålla vårt modersmål och derigenom vår nationalitet. Kanske äfven det lilla, vi här med gemensamma krafter inhemta, kan blifva ett frö, som bär frukt i framtiden43. Om endast vi – alla här tillstädesvarande – så betrakta44 vår närvarande sträfvanden, blott såsom en ringa början till en allvarligare, genom hela lifvet fortsatt verksamhet för fosterlandet, så skall, jag är öfvertygad derom, skam 147           af den högsta ǁ af lifvet[s] vår ǁ g då ǁ och ~ Herakles/Hercules: a Greek hero and demigod, son of Zeus and Queen Alcmene. Apollodoros 2004: 83 (2,61). (TS) Epikuros (Epicur, 341–270 BCE): a Greek philosopher who emphasized the significance of the human senses and promoted a hedonistic way of life without moral reprimand. He also denied everything beyond the truth and duties emerging from that worldview. Undoubtedly, it is only this side of Epicur’s thoughts that Castrén is referring to here. For a philosophical analysis, see Erler 1994: 154–159. hvarje […] språk ǁ språken ur ǁ h[vilka] en […] uppoffring ǁ både möda och uppoffring framtiden ǁ sinom tid betrakta ǁ betraktade �Universitaria   Craniology was an innovation of the early 19th century used to define the ethnic origins of human skulls according to an index given to them on the basis of their breadth-length ratio. Skulls were classified as brachycephalic (short-skulled), dolichocephalic (long-skulled), or mesocephalic (an intermediate form between long and short skulls). The skull indices were formulated by the Swedish researcher Anders Retzius (1796–1860). See e.g. Ojala 2009: 117–118. hafva ǁ kunna och vanära alldrig hölja i Suomis folk. Då behöfva Craniologer ej efter några århundranden uppgräfta våra hufvudskålar, för att derigenom bestämma, hvad slags folk vi varit.45 Med Guds hjelp hafva46 vi qvarlemnat skönare minnen af vår tillvaro, än våra grenande benrangel[.] 148 �Three Lectures  M[ina] H[errar].47  Jag slutar48 med denna i dag mina lectioner för innewarande termin, och med det samma för en49 lång tid.50 Jag will51 ej bemöda mig att ursäkta det svaga och bristfälliga i min framst[ällnin]g af den Finska Grammatiken.52 Ty allt, som ej kan ursäkta sig sjelft, skall man förjäfwes bjuda till att med fagra ord öfwerskyla. Dessutom ligger äfven till grund för slika ursäkter den grofwa egenkärlek, att man will gälla för mera, än man kan. Men53 enhvar, som med redligt intresse arbetar för sin sak, underkastar sig gerna ett54 rättvist tadel; han fordrar blott, att hans afsigters renhet skall erkännas.55 I fullt medvetande deraf, att mina sträfvanden, så ringa de äfven för öfrigt må vara, åtminstone ege en ren och flärdlös bewekelse-grund, kan jag ej annat förmoda, än att de äfven af H[errarna]56 skola så bedömas, och dermed57 äro mina anspråk fullkomligt tillfredsställda, i afseende å min egen personlighet. Hwad åter beträffar den sak, hvars framgång vi nu med gemensamma krafter söka befrämja, så vill jag begagna mig af detta tillfälle, kanske det enda jag eger, att derom58 ännu nämna ett par ord.59 Wi weta det enhvar, att werlden med tvetydiga och60 misstänksamma blickar betraktar den värma för fosterlandet, som på sednare tider begynt61 allt mer och mera utveckla sig. Wi fästa oss föga wid dessa blickar, ty vi ega derom vår62 andes wittnesbörd, att63 fosterlandskärle[ke]n icke64 är en illusion, allstrad i phantasters förwirrade hjernor, utan tvertom den sannaste känsla, som lefver i menniskans bröst. Det är sorgligt, att detta65 ännu bör sägas i wårt fädernesland, att66 man hos oss ännu skall arbeta för att wäcka till lif en67 känsla, som ensamt kan höja oss till den ståndpunkt, då wi utan vanära kunna tala om ett68 fosterland. Och likwäl är detta ett ämne, hvarom man ej kan tala nog ofta. Ty om wi   149                   KK Coll. 539.29.10 (Varia 4.10) p. 547–556, three sheets, ca. 22 x 26.5 cm and two ca. 22 x 27 cm. slutar ǁ har kommit upp i dag endast för att sluta en lång ǁ enligt Castrén was about to leave for his long journey to Siberia. See his descriptions and diaries of the journey in another volume of this series. will ǁ ärnar See the volume with Castrén’s writings on the Finnish grammar in this series. Men ǁ Enhvar ett […] tadel ǁ en rättvis kritik erkännas. ǁ ~ Och då jag icke betviflar derpå <---> i ring[aste] mon kan betvifla på, att ju ej mina ringa bemödanden i <----> af med hänsigt till mina med med hanger afsigterna skola tillräckligt erkännas, detta erkännande, äro mina anspråk härigenom tillfredsställda. HH ǁ andra dermed äro […] ǁ denna öfvertygelse medtager jag derom ǁ ännu ord. ǁ ~ Dess d. ä. den Finska nationalitetens framtida utveckling och ǁ blickar begynt ǁ begynnt vår andes ǁ andens att ǁ in icke ǁ är detta ǁ sådant att […] oss ǁ och wi en ǁ d[en] ett fosterland ǁ Finsk �Universitaria                  ingen ǁ <--> kunna ǁ måste som […] fram ǁ 1. hvilka dels med klar, dels med oren bölja bilda ǁ 2. hvilka sträfva att som ǁ 3. som arbeta sig sakteligen fram Uppenbart […] sträfvanden ǁ Ganska tydligt ser man deras sträfvan vara i oceanen ǁ slutligen ~ utan ngn nytta ǁ alldeles gagnlösa Ob ǁ flo[den] ega ǁ hafva betydelse ǁ all ~ eger den förmon ǁ har den lyckan verksamhet. ǁ ~ Sig sjelf lemnad är individen ohjel or till spillo gifven individen Samhället behöfver wisserligen individen, men den individ ändamål ǁ idé Men […] ǁ Hvad är nu m[akten] känslan för fosterlandet ǁ fosterlandskärleken denna ǁ fosterlandskärlek vore […] mensklighet ǁ 1. skulle man förjäfves söka bildning ǁ 2. ves ǁ 3. kunna wi ej tänka oss någon bildning, någon mensklighet […] mensklighet. ǁ 1. ~ Fosterlandskärleken är så att säga ǁ 2. ~ Fosterlandskärleken hör till lifvets mysterer, såsom jag ville d benämna de höga känslor, som hvilka mäktigt men instictartadt arbeta i m[enni]skohjertat. Fosterlandskärleken är en talisman, nedlagd i wårt hjerta, för att vi skola följa dess med lugna blickar skåda omkring oss, hvar finna wi den känsla, som kunde hedras med det höga namnet – fosterlandskärlek. Bondens kärlek till sitt lilla jordstycke, den kan stundom vara vacker att åskåda, men den är ingen69 fosterlandskärlek. Hvi skall jag tala om det öfriga? Utan att wilja lasta och tadla, kunna70 wi jemföra de högre krafter, som arbeta i vårt fosterland wid smärre bäckar, som71 flykta sakteligen fram, hvar i sin särskildta fåra. Uppenbart72 är deras sträfvanden, att hvar för sig blifva någon ting stort och herrligt, men den leda erfarenheten wisar, att de antingen sina ut på wägen, bildande blott smärre gölar, eller om de ändteligen förmå bryta sig en egen bana, så försvinna de dock i73 oceanen, der de ingen ting betyda, och de hafva ej heller kunnat gagna det land, der de gjorde sin mödofulla bana. Tusen sådana små bäckar flyta genom Sibiriens öknar, men de äro, såsom det tyckes, utan74 n[å]g[o]n nytta för landet och dess innewånare. Skåda wi deremot Ob75, hvari oräkneliga små floder förenat sig om en gemensam fåra, hvad är ej detta för en flod? En liten fläck wid dess stränder är mångfalldt mera värd, än tusende hundrade quadrat mil i det närliggande landet. Så förhåller det sig äfven i ett samhälle. Der enhvar arbetar för sig och sitt enskildta ändamål, blir föga uträttadt; men der tusende ega76 ett gemensamt sträfvande, reser sig innan kort en ståtlig byggnad. Det vill med andra ord säga, att individens förmåga i och för sig är inskränkt, utan betydelse77; den eger sin sanning i det allmänna mål, som derigenom befrämjas. Hvarje samhälle har ett sådant mål sig föresatt, och hvarje samhällsmedlem eger78 den förmon att deri kunna på ett förnuftigt sätt använda sin verksamhet.79 Men eho som ej verkar för det samhällets ändamål80, hvari han befinner sig, hela hans tillwaro är detta samhälle en lögn. Men81 hvad är nu den makt, som drifver menniskan att med åsidosättande af sina enskildta fördelar werka för ett allmänt mål? Det är känslan82 150 �Three Lectures för fosterlandet. Wore ej denna83, så funnes i sjelfva verket intet samhälle, och utan samhälle vore84 ingen bildning, ingen mensklighet.85 Men fosterlandskänslan86 (för att ej begagna det lätt missförstådda ordet: fosterlandskärlek) har liksom hvarje känsla den brist, att vara, hvad man med en philosophisk term kallar subjectiv87, att vara en dröm, sakna verklighet. Man ser ofta starka själar, hos hvilka mäktiga känslor arbeta, bära88 dem gömda och inneslutna i sitt hjertas innersta djup. Hvarföre? Emedan de veta, att deras känslor äro drömmar. De vilja ej yttra dem, innan de mognat till att förverkligade träda ut i werlden. I förtid utkastade blifva de wanligtvis skoningslöst söndermalade i småförståndighetens mortel. Så förhåller det sig åtminstone med våra wanliga känslor. Men fosterlandskänslan89, den tyckes90 vara någon ting så högt, att ingen gerna lärer våga sig derpå, något som respecteras91 af hvar man. Den borde så wara, men92 är den det i sjelfva verket? Till vår egen blygd måste vi bekänna, att93 denna känsla är den minst mäktiga känsla hos94 våra landsmän. Den är, om icke aldeles förintad, åtminstone borttvinad95 och öfvervuxen med allt slags ogräs. Derföre ropa vi, vi unga: den skall manas fram, den bör96 väckas till lif. Men vi märka lätt, att då vi så ropa, le m[enni]skorna åt oss och hålla oss för narrar, fantaster och dårar. Ty se! det står så till i landet, att wåra fosterländska känslor, anses97 för idel drömmar. Men vi ropa ändå, vi trottsa opinionen. Frågas: ega vi då den kraft, som fordras för att gifva98 verklighet åt wåra så kallade fosterländska drömmar? – Wi weta det naturligtwis icke så noga, wi önska, wi hoppas det, vi hysa ett varmt99 deltagande, ett lefvande intresse för saken – detta är blott detta intresse vi uttala. Wi kunna ej med lugn se fäderneslandets förnedring. ”Man är icke lugn”, säger Thorild100, ”när man kämpar för sitt hufvud.” Hvar finns i sjelfva verket lugn? I grafven, i drifvan, i stenen. Men i grafven bo äfven 151 väckelse. Om vi se oss omkring i lifvet, så är känslan b all fri fri den begynner all fri och utgår i sjelfva werket all förnuftlig handling  fosterlandskänslan ǁ fosterlandskärleken  The subjectivity of feelings had been dealt with, e.g., by Hegel. Jaeschke 2010: 86 etc.  bära dem gömda ǁ 1. sluta dem ǁ 2. gömma dem ǁ 3. sluta dem i sitt hjertas innersta djup och bära dem st ǁ 4. <->  fosterlandskänslan ǁ fosterlandskärle[ke]n  tyckes ǁ syn[es]  respecteras ǁ inge[n]  men ǁ är  att […] landsmän ǁ 1. att den mera betraktas såsom en ǁ 2. att den ej gäller i vårt kära fädernesland ǁ 3. att det st ǁ 4. att fosterlandskärle[ke]n  hos […] landsmän ǁ i vårt bröst  borttvinad ǁ ~ i våra hjertan  bör ǁ skall  anses ǁ 1. ändock ~ ǁ 2. för likasom med alla andra, ~  gifva […] drömmar ǁ 1. bringa våra drom [= drömmar] ǁ 2. bringa våra fosterland [= -ländska]  varmt deltagande ǁ 1. varmt delta[gande] ǁ 2. varmt och lefvande intresse  Thomas Thorild (1759–1808) was a Swedish revolutionary poet. He was exiled from Sweden in 1793. King Gustavus III had been assassinated in the previous year. Andersson 1954. �Universitaria  finnes ǁ herrskar  Må man […] ǁ 1. I ynglinga-hjertat finnas ǁ 2. I ynglingen deremot ǁ 3. I ynglinga-hjertat ǁ 4. Ynglinga-hjertat är allraminst lugnets hem. Der herrskar wäsendtligen en ständigt växlande oro, ett stort, ett lefvande intresse, en varm enthousiasm för hvarje ädel sak.  letar ǁ 1. fin[ner] ǁ 2. söker  förjäfves ǁ det  Der må man ǁ Der herrskar en oupphörlig oro, en  hellre ǁ m<->  ett […] nit ǁ 1. ett lefvande intr[esse] ǁ 2. stundom måttlöst intresse ǁ 3. ett lågande int[resse] ǁ 4. en glödande låga  A version in the margin without note of its whereabouts: der herrskar en ständigt wexlande oro, det der är passionernas tummelplats, men genom all denna oro och uttala  hastigt ǁ plöts[l]i[gt]  stundom ǁ stor  äfven ǁ då  werksamhet, ǁ ~ allt kraftigt ingripande i händelsernas gång,  finnes egentl[igen] ǁ tillhör wanligtvis  hafva ǁ ens  wackraste ǁ kärast[e]  har ǁ det  realiserande ǁ up  kunde ǁ skulle  som […] sjelfwa ǁ 1. som kunna missleda oss sjelfva ǁ 2. som kunna missleda och förderfva ǁ 3. som kunna missleda och skada oss sjelfva. Men äro vi fullkomligt betän[kta] redo att med ståndak[tigt] ihärdigt  är ǁ ~ wisst  derefter ǁ 1. ~ , wäl wetande, att ǁ 2. ~ , icke förglömmande, att hans m[enni]skor, i stenen finnes101 hårdhet, i drifvan kyla. Må102 man söka lugnet hvar som hellst, i ynglinga-hjerta letar103 man förjäfves104 derefter. Der105 må man hellre106 söka ett107 glödande nit, en varm enthousiasm för hvarje ädel sak.108 Ty wärr wisar erfarenheten att denna enthousiasm stundom är en hastigt109 uppflammande och lika hastigt försvinnande låga, stundom110 åter af mera varaktighet, men äfven111 då ej sällan af den beskaffenhet, att den skyr all förnuftlig werksamhet,112 i h[vil]ken händelse den naturligtvis urartar till en vanlig rabulism. Sistnämnda ytterlighet finnes113 egentl[igen] blott hos den mognade mannen; men om vi fasthålla oss till den förra, huru många hafva114 ens af wåra wackraste115 känslor och förhoppningar hafva väl nått sin fullbordan? Ynglingen är djerf i sina planer, men har116 icke alltid allvar med deras realiserande117. Kanske kunde118 det löna mödan, att vi i de mål, som röra fäderneslandets framtid, skulle göra oss noga reda för beskaffenheten af våra känslor. Äro de bara af ögonblicket, som i nästa ögonblick åter försvinna, hvarföre utkasta irrbloss, som119 missleda och tilläfventyrs skada oss sjelfwa. Känslan kan ljuga; hvarföre utsprida lögner och genom dem bedåra ett älskadt fosterland? Det är för resten icke wåra känslor, samhället behöfwer; dess fordran är handling. Känslan är120 en eggelse till handling; uteblir denna, så skänker oss Samhället wåra känslor. Men å andra sidan höfwes det ingalunda den enthusiasm, som ville allvarligt verka för fosterlandets wäl, att dölja sig bakom förställningens lumpna mask. Det ena är likaså fegt, som det andra är fräckt. Må derföre enhvar pröfwa sig sjelf och handla derefter121. Icke ega alla rätt att ropa: [”]lefve fosterlandet!”, utan endast de, som wilja med manlig bragd befrämja dess lif. Allt tal, som icke grundar sig på en djup122, innerlig, allvarlig föresatts att lefwa för fosterlandet, är en blå dimma, som 152 �Three Lectures gagnar oss till intet, men blott123 hindrar oss att se föremålen omkring oss klart och redigt. Huru ädel, hög och sublim den känsla äfven för ögonblicket må vara, som framkallar detta tal, så har man derigenom icke fört nationen ett enda steg framåt.124 För att ett national-medvetande må125 finnas, måste nationerna ega något objectivt, hvilket de såsom sitt verk erkänna. Om således vi erna tillwägabringa något126 af nationell betydelse, må vi då i all ewighet icke tala derom, utan en gång med allwar gripa till verket. Jag är ohjelpligen af den mening, att man med mycket tal förslappar sin känsla och förlorar all drift till handling. En sorglig erfarenhet har hos mig alstrat denna öfvertygelse och injagat127 en wiss fruktan för all enthusiasm, som icke röjer sig i handling. Jag är icke gammal, men så länge har jag likwäl lefvat, att jag redan en gång förut wid detta universitet erfarit, huru hundrade hjertan klappat och hundrade röster uppstämt sitt lefve för fosterlandet.128 Hvar äro nu dessa röster, hvi höras de icke? Hwila de i grafven, de varma Studenterna, som då voro129 redo att lefva och dö för fosterlandet? Gråt Suomi öfwer dem. Antingen de lefwa eller dött; för dig äro de förlorade och samma öde kommer äfven att drabba oss, om wår patriotism stadnar vid blott enthusiasm, om vi ej i tid upplåta våra hjertan för något verkligt, reelt, objectiwt för en fosterländsk sak. Så länge wåra sinnen brusa af ungdomsmod, af hopp och glädje, tveka wi ej att offra sjelfva vårt hjerteblod för allt, hvad ädelt är. Men denna enthusiasm skall snart förgå under striden med en kylig werld. Nyss ungdomssäll och glad och warm waknar man plötsligt till en hård, isande verklighet. Beröfwad130 sina ljufva fantasier står man naken, såsom Adam i paradiset, blygs och vet ej, huru man skall skyla sin nakenhet. Wäl oss, om vi, medan enthusiasmen warades låtit fatta oss af en sann och lefwande idé. Endast dess makt kan nu mera upprätthålla oss – på känslan är intet att 153  djup ǁ 1. <-> ǁ 2. ~ och  blott ǁ en[dast]  framåt. ǁ ~ Jag är icke gammal, men så länge  må ǁ <-->  något ǁ ett verk  injagat ǁ ~ h<os> mig  Castrén may be referring to the 1836 students’ spring fête where J.V. Snellman had spoken and proposed a patriotic toast. Klinge 1978: 50.  voro ǁ hade varit  Beröfwad ǁ Man står nak[en] �Universitaria          ståndaktigt ǁ 1. allvarligt ǁ 2. fast ǁ 3. lugnt döden ǁ striden fordom – ǁ fordom, och vi skola <----> för det […] ǁ 1. för det tillfälle HH beredt mig att få framlägga i dagen den hos mig nu stadgande <-> ǁ 2. icke blott för det tillfälle, HH beredt mig, att för det <--> ǁ 3. för den ihärdighet, hvarmed HH en ǁ <härmed> hoppas ǁ förutsätter denna […] förhoppning ǁ detta hopp största ǁ ädelsta njutning ǁ <-> bygga. Dess herrawälde är en gång slut, och derefter sjunker m[enni]skan till en wanlig, beräknande egoist, så framt hon ej har en sak att kämpa för – ett mål, som oåterkalleligen drager henne till sig. Den som ej förnummit en sådan dragnings-kraft i sitt hjerta, han må se till, att han icke faller. Men eho som fullkomligt gripen och genomträngd af idens makt kämpar ståndaktigt131 för dess seger, han har bygt sitt hus på ett hälleberg, och han rubbas ej ur sin bana, huru äfven ödets lotter månde falla. Icke är den en hjelte som utan hejd och besinning, sig sjelf knapt mäktig, drifven af ögonblickets yra, vill rusa till döden132, utan hjelte är den, som kan tygla sin känsla i strider och ej ett ögonblick förlorar sansen. Sådant war vårt Finska mod fordom –133 måtte det ej urarta sig. Men för att icke uttrötta H[errarne]s tålamod med reflexioner, allt för wanliga kanske, att meddelas ifr[ån] en akad[emisk] Lärare-stol, beder jag endast att få frambära min warma tacksägelse för134 det tillfälle, H[errarne] beredt mig att i min mon bidraga till en135 närmare af wårt förgätna, men herrliga modersmål. Att min werksamhet i och för sig ingen ting betyder, inser och erkänner jag med rent och oskrymtadt hjerta. Men jag hoppas136, jag är nästan öfvertygad derom, att åtminstone hos H[errarne] lefver ett intresse för fosterlandet, som icke är blott stundens, utan fortfar hela lifvet igenom. I denna137 för fosterlandets framtid ljufva förhoppning skall jag äfven för mig sjelf finna den största138 njutning139, den gladaste erinran i de mödofulla dagar, som snart skola komma. Det är ljufware att kämpa, då man kämpar för ett mål, hvari äfven andra finna sitt behag, sitt intresse. Man kämpar då med den öfvertygelse, att man ej offrat en hel lefnads lycka och njutningar för toma griller blott, att man icke är en fruktlöst förrinnande bäck, utan en droppe i den flod, som befruktar ett armt, 154 �Three Lectures  öfvertygelse ǁ ~ i hjertat  redo ǁ <-> men herrligt land – vårt Finska fosterland. Med denna öfvertygelse140 för h[vil]ken jag allra mest har att tacka H[errarne], lemnar jag snart mitt fosterland, redo141 att lefva, redo att dö för dess framtid. Och härmed önskar jag hafva sagt mitt farväl åt dem, som med hjertat erkänna min ringa verksamhet – åt mina H[errar] Auditorier. 155 �Universitaria  The manuscript KK Coll. 539.26.18 (Varia 1.18) p. 135–150 consists most probably of loose sheets, measures ca. 23 x 37 cm. Manuscript has been catalogued as Första föreläsningen om Finska språket.  språk ǁ ~ och litteratur  kunskapsgren, må ǁ 1. wetenskap. Af uppriktigt hjerta ǁ 2. kunskapsgren. Af uppriktigt hjerta  wid […] universitet ǁ 1. wid wår ǁ 2. i den ǁ 3. i detta lärosäte  söka ǁ 1. söka ǁ 2. städse ~  Af ǁ Men  utgått […] hjerta ǁ wåra fäder lemnat oss arf  bragt ǁ 1. bragt ǁ 2. först  af allt […] i arf ǁ 1. och dyrbaraste, som wåra fäder lemnat oss i arf ǁ 2. som jag menar  åtagit sig ǁ uppträdt i  Elias Lönnrot (1802–1884) was district medical officer in Kajaani, Castrén’s successor as Professor of Finnish language at the Alexander University in Helsinki, collector of folk poetry, and compiler/author of the epic Kalevala. Majamaa 1997.  A kantele is a zither-type plucked instrument used traditionally in Finland. The traditional form of it has five strings. Музыкальный энциклопедический словарь: 234.  folklifvets ǁ folkets  atmosfer ǁ luft  inre och ǁ inre följa en viss  en så ǁ 1. en för s ǁ 2. en i andra, wanliga I.142 M[ina] H[errar]. Redan i twenne sekel har ett högsäte för bildning och wetande stått upprest på Finlands jord, men det är i dag för första gången, som en af dess lärosalar upplåtes för det ändamål, att Finlands språk143 deri må njuta samma hägn och wård som hvarje annan kunskapsgren,144 må läras, odlas, bearbetas såsom vetenskap i ordets högsta betydelse. Jag har fått mig uppdraget att ifrån denna dag föra det finska språkets och den finska litteraturens talan wid145 wårt universitet, och mitt warmaste bemödande skall blifwa att efter bästa förmåga söka146 fylla mitt wärf. Af147 uppriktigt hjerta hade jag önskat, att en annan, en bättre stämma än min skulle hafwa höjt sig att åt Eder åt Finlands unga söner! förkunna det språk och den wishet, som utgått148 ur det finska folkets hjerta. Jag hade önskat, att den man, som bragt149 i dagen det bästa och skönaste af150 allt hvad wåra fäder lemnat oss i arf, som skänkt oss den dyrbara gåfvan af forntidens herrliga runor, att äfven han skulle hafva åtagit151 sig det ädla kallet att i skötet af detta lärosäte befrämja det Finska språkets och den Finska litteraturens dyrbara intressen. Men Elias Lönnrot152 skulle icke wara den han är, i fall det hade stått i hans förmåga att öfvergifwa de öde bygder der hans öra så länge lyssnat och allt framgent får lyssna till kanteles153 så ljufwa toner, och der hans hjerta får inandas det finska – det werkliga Finska folklifvets154 rena atmosfer155. Det är så med de flesta, som hafva kallelse att werka någon ting stort i werlden, att de ej kunna intvinga sig i alla möjliga förhållanden, utan måste till följe af en manande röst i sitt inre156 och nästan liksom af en natur-nödvändighet följa en wiss gifven riktning i sina sträfwanden. Och det 156 �Three Lectures  är i sjelfwa verket just derigenom, att de äga denna gifna riktning, detta bestämda syfte, som deras verksamhet får en157 så storartad och betydelsefull charaktär. Ända ifrån den tid, då Lönnrot tillhörde den akademiska ungdomens leder, har han i alla sina handlingar endast158 lyssnat till den stämma, som bjudit honom att i159 öde bygder uppgräfwa wåra förfäders andliga skatter, och det är maningen af samma stämma, som han160 älskar att följa ännu i dag, då hans lefnads-sol redan skridit öfver sin middags-höjd. Lönnrot har af sitt fosterland icke begärt någon lön för sin redliga möda och trogna tjenst; men hvad han begärt, är att få161 qvarstadna i de bygder, der162 hans bemödanden blifvit krönta och otvifvelaktigt äfven163 framdeles skola krönas af en lysande framgång. Jag wet, att denna begäran af honom164 warit ren165, uppriktig, oskrymtad, och det är af aktning för en166 sådan begäran, som jag och icke Lönnrot i dag inwiger den finska professionen. Hwilka önskningar, hvilka förhoppningar fäster ej hvarje finskt hjerta wid denna profession! Den högsinta Furste167, som för första gången besatte denna tjenst, har sjelf uttalat den käraste168 af wåra önskningar och förhoppningar, då han lagt oss på hjertat att ”städse förblifwa trogna, redliga Finnar”169, ty det är onekligen i följe af wåra warma önskningar, för den Finska nationalitetens wårdande och upprätthållande, som wi i synnerhet glädja oss öfwer denna nya lärostol och önska den all170 framgång. Men171 för oss äger ordet nationalitet icke denna fiendtliga,172 förstörande betydelse, som man derwid wanligen fäster annorstädes, utan wår nationalitet har warit och skall städse förblifwa af samma fridsfulla, försonliga natur, som sjelfwa den religion, hvartill wi bekänna oss.173 När174 således wår höge Canceller uppmanat oss att jemte upprätthållande af wår nationalitet förblifwa 157 endast lyssnat ǁ följt maningen af  i […] uppgräfwa ǁ gå  han älskar ǁ 1. an [= ännu] ǁ 2. han ännu  få ǁ allt från ännu  der hans ǁ dem han  äfven framdeles ǁ allt framgent  honom ǁ Lönnrot  ren ǁ lika ~  en sådan ǁ denna  Prince Aleksandr Nikolaevič (1818–1881): chancellor of the Alexander University in Helsinki, Emperor Alexander II of Russia and Grand Duke of Finland in 1855–1881.  käraste ǁ högsta  Finnar”, ty […] ǁ 1. Finnar”. Men att wara en redl ǁ 2. Finnar”. Men att <-> ǁ 3. Finnar”. Men att wara en redlig och trogen, det är att ǁ 4. Finnar”. Men att wara en redlig och dertill trogen ǁ 5. Finnar”. Men att wara en redlig och Finska ǁ 6. Finnar”. Men att wara en redlig och trogen Finne, dertill fordras i främsta rummet att wårda och upprä ǁ 7. Finnar”. Men att wara en redlig och trogen Finne, dertill fordras i främsta rummet att man skall för att  all ǁ ~ möjlig  Men […] ǁ För oss äger or[det]  fiendtliga, förstörande ǁ rabulistiska  Castrén explained his ideas of nationality and nationalism in more detail in his letter to Snellman on 18 Oct. 1844. See the volume of letters in this series. (TS)  Castrén has drawn a curved line in the margin beginning here and ending two manuscript pages later at the words skänka sitt beskydd åt wåra bemödanden. �Universitaria  helig […] trohetsed, som wi ǁ 1. heliga akta wi ǁ 2. helig akta wi den trohetsed wi ǁ 3. heliga hafva wi want oss att akta de trohetseder wi  städse ǁ alltid  woro Finnarne ǁ wille Finnarne gälla för  i […] otaliga ǁ tusende  stundom ǁ ofta  blott kan ǁ blott i och med wår  Inrättandet […] ǁ Men denna nationalitet hafwa wi förmått wårda och upprätthålla äfven i de tider, då Sveriges politik wille bereda dess undergång, huru skulle wi icke kunna wårda den nu, då Rysslands mäktiga Furstar skänka sitt beskydd åt wåra bemödanden. [The curved line in the margin ends here.] trogna undersåter, så har Han talat liksom ur djupet ur det finska folkets hjerta. Wår nationalitet är oss en helig sak, men ej mindre helig175 hafva wi want oss att akta hvarje trohetsed, som wi svurit åt wåra Furstar. Troheten för ”Herrans smorda” har städse176 warit en af det finska folkets största dygder, ja wi kunna anse den såsom hörande till sje[l]fwa wår nationalitet. Redan i urgammal tid, i hedenhös woro177 Finnarne ett trofast folk, och denna dygd hafwa de förmått rädda intill wåra dagar. De hafwa i178 framfarna tider otaliga gånger spillt sitt blod på stridernas fält och de hafva stundom179 satt landets hela wäl på spel, endast för att trohetens bud ej måtte blifva eftersatta. Och det är i sjelfwa verket denna trohet, som i alla tider warit det finska folkets styrka. Ett svagt och ringa folk skulle wi genom trotts och öfvermod långt för detta hafwa störtat oss i ett oundvikligt förderf, då deremot wår bepröfwade trohet skänkt oss wåra beherrskares skygd och beredt wårt land fördelar, dem wi på annan wäg omöjligen hade kunnat erhålla. Men det är dock ingalunda för dessa fördelars skull, som wåra fäder iakttagit en så orubbelig trohet emot sina Furstar. Finnarna hafwa i alla tider warit dåliga ekonomer, och allraminst har det kunnat falla dem in att drifwa <so>cker med sin trohet. Nej wi weta, wi känna det alla, att wår trohet är af ett annat, ett bättre slag. Den grundar sig ej på någon beräkning, utan denna trohet är kärlekens trohet, som intet begär, men är redobogen till hvarje offer. Sådan har den finska troheten wisat sig wara i alla tider, sådan är den ännu i dag, och sådan skall den säkert blifwa, så länge ett finskt folk lefwer och andas på Suomis jord. Ja! jag anser troheten emot hvarje laglig öfwerhet wara så djupt rotad i Finnarnes hjertan, så införlifwad med hela wårt wäsen, att den blott180 kan utplånas i och med wår nationalitet. Inrättandet181 af denna lärostol 158 �Three Lectures och wår Höge Cancellers uttalade önskan, att wi måtte förblifva ”trogna och redliga Finnar”, detta är för oss mera än en tillräcklig borgen derför, att wåra sträfwanden för wårt språk, wår kultur och hela wår nationalitet inför tronen gälla för ett godt och ädelt werk. Detta182 är ju också allt, hwad wi önska och någonsin önskade. Wi weta alltför wäl, att det Finska folket hvarken besitter de anlag eller de materiella tillgångar, som skulle sätta det i tillfälle att spela någon politisk rol i werlden. Dess lagrar måste nödvändigt wexa och frodas under fridens lugn i religionens, wetenskapens, konsters, med ett ord: i kulturens sköte. Se der fältet för wår ära, se der den wäg, hvarpå Finlands folk måste söka att bereda sin odödlighet. Denna183 wäg är i det hela taget lika svår, om ej svårare än den, som leder öfwer grafwar, härjade fält och krossade ruiner. Här lyktar ej striden genom en och annan segerwinning, utan den kräfver sekellånga mödor och ansträngningar. Huru många seklers kraft har det Finska folket icke anwändt endast för att bringa184 till odling wilda ödemarker185 och undanrödja de materiella hindren för kulturens rotfästande i wårt land! Och fastän wi redan i många sekler warit i besittning186 så väl af christendomen, som den europeiska kulturen, så har det likwäl gifwits tider, då det kostat oss en oerhörd möda att upprätthålla187 och utbreda denna kultur i landet. Att befrämja188 utwecklingen af den menskliga189 kulturen, att för densamma uträtta någon ting stort och betydelsefullt har ännu190 icke lyckats oss, men191 wi skola dock icke misströsta om framgången af wåra bemödanden, utan hoppas192, att äfwen wi kunna något verka för kulturens heliga sak. Wisst är likwäl, att om wårt arbete för den m[en]skl[iga] kulturens framsteg skall bära någon frukt i werlden, så måste wåra bemödanden få en mera nationell karaktär, än fallet hitintills varit. Jag 159  Detta ǁ Men detta  Denna ǁ Men  bringa till odling ǁ 1. betvinga ǁ 2. upprödja  ödemarker ǁ öknar  besittning […] af ǁ 1. besittningen ǁ 2. besittning icke blott af  upprätthålla och utbreda ǁ upprätthålla  befrämja ǁ i någon mån ~  menskliga ǁ europeiska  ännu ǁ ~ intill denna dag  men […] heliga sak. ǁ 1. och det kan wara owisst ǁ 2. och owisst är, huru wida det någonsin skall lyckas oss. Men wåra bemödanden måste i alla fall wara riktade åt detta mål och wi kunna wara ǁ 3. = 2 except: wi kunna hoppas ǁ 4. = 2 except: wi kunna wara öfvertygade derom ǁ 5. = 2 except: wi kunna med wisshet hoppas, att wår möda i och för den menskliga kulturens sak ej skall wara förspild ǁ 6. = 5 except: alldeles förspilld. Hwad wi åtminstone bättre än någon annan nation i werlden ǁ 7. = och owisst är, huru wida det någonsin skall lyckas oss. Men för att detta wårt arbete i och för den menskliga kulturen ǁ 8. och owisst är, huru wida det någonsin skall lyckas oss. Men för att detta wårt arbete skall bära någon frukt, så är det oundgängligen nödwändigt, att wi åt  hoppas ǁ låtom oss ~ �Universitaria  göra ǁ vara  bildning ǁ kultur  Castrén has marked with a square bracket the text from here to the end of the paragraph.  söka tillegna ǁ tillegna  åt ǁ för  läsa ǁ o[mläsa]  omläsa […] gifna ǁ omläsa gifna  erhålla ǁ betraktas såsom  nationell ǁ egentligen ~  finsk poesi ǁ 1. finsk historia ǁ 2. finsk st[atistik]  historia ǁ fauna och  kulturens ǁ wetandets  och ǁ då  The square bracket in the margin ends here.  nämnde ǁ har sagt  det ǁ den  något ǁ anna[t]  alltför ǁ och ~  folket, […] förmått ǁ folket haft all möda att  Christina (1626–1689) was Queen of Sweden in 1632–1654. During her förmyndarregering (government of noblemen reigning Sweden before she gained maturity herself) in 1640 the university was founded in Turku, from where it was moved to Helsinki in 1828. Nenonen – Teerijoki 1998: 256.  det ǁ detta  folkets ǁ landets will härmed icke hafva sagt, att wi böra utestänga ifrån oss och göra193 oss otillgängliga för en främmande bildning194. Twertom195 måste det wara wår sträfwan att framgent liksom hitintills söka196 tillegna oss den europeiska kulturens frukter, emedan wi annars ovillkorligen äro hemfallna till pris åt197 wildheten och barbariet. Men det är ej nog dermed, att wi liksom trägna skolpiltar läsa198 och i all evighet omläsa199 wissa af wåra läromestare gifna lexor, utan wi böra bemöda oss om att på dessa lexor grunda en sjelfständig, nationell bildning. Det gifwes wäl inom området af mensklig bildning många ämnen, hvilka äro af en mera kosmopolitisk natur och aldrig kunna erhålla200 någon nationell201 karaktär. Man kan t. ex. icke gerna tala om en fransk mathematik, en engelsk astronomi, en tysk physik, men man skulle mycket wäl kunna tala om en finsk202 poesi, finsk språkwetenskap, finsk historia203 och statistik, finsk fauna och flora, finsk geologie. Det gifwes med ett ord många kulturens204 grenar, som omedelbart hänföra sig till en gifwen nation, och205 det är naturligtwis dem wi mena, då wi tala om en egendomlig, en nationell kultur.206 Jag nämnde207 att det wäsendtligen är det208 slags kultur, som hos oss kan med den framgång bedrifwas, att den skulle komma hela menskligheten till godo, och dermed har jag troligen icke sagt något209, som ej hvarje bildad Finne har sig bekant. Widt afskildt ifrån Europas mest bildade nationer, alltför210 mycket upptaget af omsorgen för sin materiella tillwaro, har det finska folket,211 såsom jag redan nämnde knappt förmått tillegna sig den europeiska bildningen, ännu mindre befrämja denna bildnings widare utweckling. Wi hafva sedan Drottning Christinas212 tid varit i åtnjutande af ett universitet, som otvifvelaktigt utöfvat det213 allra största inflytande på folkets214 kultur, men fråga wi hvad har detta universitet gjort för den europeiska kulturens sak? så blir svaret: föga eller intet, 160 �Three Lectures   som wore wärdt att nämnas. Wi kunna ur hela wår kultur-historia knappt anföra215 ett enda namn, som på denna wäg hade förwärfwat sig216 och sin nation något anseende. Sådana män som Hegel217 och Humboldt218 hafwa ej219 blifvit födda och skola troligen aldrig födas i wårt land. Men äfven hos oss hafva uppstått män, dem vi äro stolta att kalla wåra220. Hwad hafwa då dessa män uträttat för kulturens sak? Jo de hafva med framgång arbetat för den nationella kulturens befrämjande. Och af detta historiens vittnesbörd kunna draga den nyttiga lärdom, att det är under den fosterländska bildningens baner wi måste221 kämpa wåra segrar för bildning och vetande. Men222 om wåra bemödanden för den fosterländska kulturens sak skola äga någon framgång, så är den nödvändigt att wi upprätthålla, söka och bearbeta wårt wärnlösa språk, ty om detta går oss förloradt, så äro wi för223 oss sjelfva ohjelpligen förlorade. Med språket står och faller icke blott wår nationella224 kultur utan äfven hela wår tillwaro225 såsom nation. Hwad wi intill denna dag besitta både i vetenskap och konst, i lagar och institutioner, detta226 hafva227 wi till största delen erhållit såsom lån af fremmande nationer. Hela228 wår kultur är ännu så färglös, så utblottad på all egendomlighet, att ingen derpå skall kunna igenkänna oss för Finnar. Men språket är wårt eget – det är snart sagdt wår enda sannskyldiga egendom. Om wi omsorgsfullt hägna och wårda detta språk, så kunna wi hoppas att derigenom befrämja ett werk, som skall komma att lända hela den bildade menskligheten till fromma229. Wi kunna hoppas att detta språk med tiden skall blifva ett organ för en230 finsk kultur, och det231 är wisst att en egendomlig kultur; den må232 tillhöra hvilken nation som hellst, ej kan blifwa för menskligheten främmande och likgiltig. Till och med det ringa, som det233 finska folkets genius redan234 hitintills frambragt i dagen – jag menar wåra 161                   anföra ǁ angifva sig […] anseende ǁ 1. sig aktning och <-> ǁ 2. oss och sig sjelf Georg Wilhelm Friedrich Hegel (1770–1831): German philosopher. Hegel och Humboldt ǁ Humboldt och Hegel Wilhelm von Humboldt (1767–1835), German philosopher and linguist. ej ǁ alldrig wåra ǁ ~ landsmän måste kämpa ǁ 1. kunna ǁ 2. måste winna Men […] skola ǁ 1. Men framför allt böra wi söka att <---> ǁ 2. Men framför allt böra wi söka att odla och bewara ǁ 3. Men framför allt böra wi söka att bearbet[a] ǁ 4. Men för att skall ǁ 5. Men om den fosterländska kulturens sak skall för […] sjelfva ǁ såsom nation nationella ǁ 1. nationella ǁ 2. egendomligt finska tillwaro […] nation ǁ 1. tillwaro ǁ 2. nationella tillwaro detta ǁ med korteligen hafva wi ǁ ~, såsom nämndt är, Hela wår […] ǁ Wi hafwa ännu gjort föga för fromma ǁ godo en finsk ǁ en egendomlig, en finsk det är […] ǁ en må ǁ k[an] det […] genius ǁ den finska anden redan hitintills ǁ hitintills �Universitaria                  Skulle emellertid ǁ Men skulle sträfvanden ǁ bemödanden blifwa ǁ äfwen ~ Fi. ”sitä kuusta kuuleminen, jonka juurella asunto”. wi enhwar ǁ wi det ǁ jag vandel ǁ lif wisa ǁ tala nog bräcklig ǁ mera svag för […] främmande ǁ ett för folket främmande språk Sedan […] planterat ǁ Då det Svenska folket planterade blef ǁ ~ äfwen utan […] nödvändighet ǁ 1. ~ i detta liksom allt annat erkänna en historisk nödvändighet ǁ 2. utan wi erkänna en ǁ 3. ~ fastmer häruti erkänna ~ kulturens ǁ bildningens kunna ǁ kunnat tillhörighet ǁ kast Om […] gång ǁ Om forntida qwäden – skall helt wisst förr eller sednare taga ut sin rätt och få gälla såsom en länk i menskliga kulturens utweckling. Skulle235 emellertid wåra sträfvanden236 i och för det Finska språket och den nationella kulturen blifwa237 för menskligheten främmande, så kunna wi dock trösta oss med det glädjande hopp, att de skola bära desto större frukt i wårt eget älskade fosterland. Skönt qväder den Finska sångmön: ”lyssna till den granens susning, wid hvars rot ditt bo är fästadt”238, och det är nog, om wi239 enhwar under wåra sträfwanden endast hafva fosterlandets behof för ögonen. Men att af de största behof, som i wårt land kan nämnas, är folkets, det240 egentliga Finska folkets behof af bildning och upplysning. Det hjelper ej att med fagra ord öfwerskyla bristerna i wår folkbildning, att skryta med det finska folkets fromma sinne och sedliga vandel241. Brottmålslisterna, den stigande pauperismen, fylleriet och otaliga andra fakta wisa242 tillfyllest, att denna religiös[h]et och sedlighet stå på en nog243 bräcklig grund. Och det kan ej annorlunda wara, så länge bildningens språk är för244 folket främmande. Sedan245 Svenskarne hade planterat korsets fana på Finlands jord, blef246 swenska språket hos oss bildningens språk. Wi hafwa ej rätt att knota deröfwer, utan247 böra fastmer deri liksom i allt annat erkänna en historisk nödvändighet, äfwen om wår skumma blick ej skulle förmå att inse grunden för denna nödvändighet. Hwad wi dock utan svårighet kunna inse, är att Finland i och genom det svenska språket först kommit i besittning af bildning och sedermera fortfarande warit fästadt wid den europeiska kulturens248 kedja. Och detta har för oss warit en lycka, som vi ej kunna249 skatta nog högt. Men genom det svenska språkets införande i landet har emellertid det sorgliga inträffat, att bildningen nära nog blifvit ett monopolium för de högre stånden, en tillhörighet250 för de svenska kolonisterna. Om251 162 �Three Lectures någon gång landets egna barn, ledda af en oemotståndlig kunskaps-tröst, önskat winna252 inträde i wåra bildnings-anstalter, så hafwa de253 blifvit tillbakawisade254 till plogen, emedan deras modersmål olyckligtwis war255 Finskan. Af256 sådan anledning hafva257 Finnarne warit tvungna att välja emellan endera af dessa tvenne wägar: att antingen bibehålla sin nationalitet och qvarstadna i råhet eller sträfva till bildning och blifwa Svenskar. Härwid bör258 wisserligen tagas i betraktande, att bildningens frukter ifrån de högre stånden i mera eller mindre mon äfwen framträngt till det finska folket. Men detta har ej warit nog för att fylla behofvet, ty det är i alla fall ganska ringa259, hvad260 folket lär sig ifrån predikostolen och domare-sätet. Men hvarigenom261 skall nu detta behof tillfredsställas262? Wi263 önskar att det måtte ske derigenom, att det finska språket264 odlas och blir ett bildningens språk i landet. Antingen skall detta inträffas, eller måste detta land265 med tiden komma att bebos af ett svenskt folk. Bildningen går sin266 bana fram; dess fordringar kunna ej tillbakawisas, på en eller annan wäg måste den nå sitt mål. Helt wisst skall bildningen267 slå allt djupare och djupare rötter äfven hos det Finska folket, men om dess eget språk ej tillfredsställer268 bildningens kraf, så skola Finnarne icke dröja att tillegna sig det Svenska språket. I sjelfwa verket har detta språk under seklernas lopp inkräktat ett allt större och större utrymme i landet. Till och med under de sednaste decennierna hafva269 dess eröfringar warit ganska betydande. Jag har förskaffat mig någon erfarenhet i detta ämne, och ehuru det icke [är] mig möjligt att med statistisk noggrannhet uppgifva förhållandet, så tror jag mig270 dock med säkerhet kunna yrka271, att en i samma progression fortgående inkräktning ifrån det svenska språkets 163  winna inträde ǁ inträda  de ǁ wanligen  tillbakawisade ǁ tillbakastötta och warit twungna att gripa  war ‖ warit  Af […] anledning ǁ 1. Sålun[da] ǁ 2. Och  hafva […] tvungna ǁ har det Finska folket endast haft en  bör […] betraktande ǁ kan wäl anmärkas  ringa ǁ 1. fall ǁ 2. rik  hvad ǁ som  hvarigenom ǁ huru  tillfredsställas ǁ fyllas  Wi […] derigenom ǁ 1. Utan tvifvel ǁ 2. Troligtvis derigenom  språket […] i landet. ǁ 1. språket odlas, blir bildningens språk och bär upp en litteratur, som är rikare än den närwarande, hvilken ǁ 2. = språket odlas, blir bildningens språk och bär upp en litteratur, rikare än den närwarande. Det gifwes wisserligen  land ǁ f[olk]  sin […] fram; ǁ fram sin gång, och  Helt […] bildningen ǁ 1. Många finna det sannolikt, att striden ǁ 2. Många finna det sannolikt, att den pågående striden emellan svenska och finska språkens ömsesidiga rättigheter skall slutas genom den förras seger, och ǁ 3. Många finna det sannolikt, att följakteligen svenskan skall blifva det b<-> ǁ 4. Många finna det sannolikt, att följakteligen svenskan fortfarande blifva bildningens språk i landet och efterhand ǁ 5. Kan icke bildningen  tillfredsställer ǁ lemnar  hafva […] warit ǁ äro dess eröfringar  mig dock ǁ 1. mig ǁ 2. dock mig  yrka ǁ angi[fva] �Universitaria  förr […] eftersträfwa ǁ förr tjenat ~ beherrskare, och wi eftersträfwa  arbeta […] bildning. ǁ 1. arbeta för kulturens framsteg i landet ǁ 2. arbeta för kulturens framsteg och förkofran i landet ǁ 3. arbeta för wår nationalitet och wårt språk, modersmål ǁ 4. arbeta för wåra fäders språk ǁ 5. stöta kulturens värf ǁ 6. arbeta för wår bildning, wår nationalitet och wårt språk ǁ 7. arbeta för den nationella bildningens förkofran i wårt land.  innefattar […] föremålet ǁ innefattar det heligaste och käraste föremålet  sträfwanden ǁ önskningar  detta […] svårligen ǁ denna önskan ej  kan lyckas ǁ kan blifva uppfylld med mindre än att  ej widmakthålla ǁ uppehålla  ej kunna ǁ kunna ej  långt ǁ fram  så ǁ uta[n]  Wi hafva […] ǁ 1. Så wäl för den lärda bildningen ǁ 2. Så wäl för den lärda forskningen ǁ 3. Så wäl för den lärda bildningen eller litteraturen, som folkets ǁ 4. Så wäl för den lärda bildningen eller litteraturen, som sjelfwa folkets upp[lysning] ǁ 5. Så wäl för den lärda bildningen eller litteraturen, som sjelfwa folkets bildning och upplysning utgör det sv ǁ 6. Så wäl för den lärda bildningen eller litteraturen, som sjelfwa folkets bildning och upplysning utgör finska språkets odlande och bewarande ett af de förnämsta grundvilkoren. Den Derpå beror äfven den maktpåliggande frågan, om wi skola fortfarande blifwa trogna, redliga Finnar sida icke rimligen kan sluta annorlunda, än genom Finskans fullkomliga förintelse. Wi äro wisserligen beredda för detta öde, men wi tro derpå numera icke så obetingadt och önska det icke så allmänt, såsom fallet skall hafva varit ännu för ett halft sekel tillbaka. Sedan wi kommit under Rysslands spira och svurit wår trohetsed åt dess mäktiga monarker, så hafva wåra svenska sympathier börjat svalna och wåra önskningar hafva fått en annan riktning. Lika trofast, som wi förr272 och tjenat Sverges, wilja wi framdeles tjena Rysslands beherrskare. Wi eftersträfwa numera icke den äran att blifva ett svenskt folk, utan finna wår ställning ganska lycklig, då wi under Rysslands beskydd få i lugn arbeta273 för wårt språk, wår nationalitet och wår bildning. Ordet bildning innefattar274 och måste naturligtvis innefatta det högsta föremålet för wåra sträfwanden275. Men wi hafwa sett, att detta276 sträfwande svårligen kan277 lyckas så framt wi ej278 widmakthålla, odla och bearbeta wårt älskade modersmål. Wi hafwa sett, att wi åtminstone såsom Finnar ej279 kunna skrida långt280 på bildningens bana, så281 framt det finska språket ej blir ett organ för wår bildning. Wi282 hafva äfven sett, att detta är ett af grundvilkoren så väl för den lärda bildningen, litteraturens förkofran, som i s[ynner]h[e]t för sjelfva folkets bildning283 och upplysning. Wi hafwa slutligen284 sett, att på det Finska språkets odlande och widmakthållande äfven beror den maktpåliggande285 frågan, om wi skola fortfarande förblifwa ”trogna, redliga Finnar”, eller offra286 upp wår nationalitet och förvandlas till ett svenskt folk. Men då dessa för fosterlandet så wigtiga frågor äro fästade wid det Finska språket, så kunna wi icke nog glädja287 oss öfver inrättandet af denna nya lärostol. Wi kunna288 hoppas, att härifrån komma att289 utgå och spridas290 de frön, som med tiden skola utveckla det finska språket till ett kulturens291 språk i landet. Jag tager för afgjordt att hvar och en, som beträder denna lärostol skall, genomträngd af en brinnande kärlek till sitt 164 �Three Lectures fosterland, söka att efter sin bästa förmåga främja det fosterländska språkets intressen. Men den enskildta kraften är ringa, och hwad den finska professionens representanter kunna uträtta, kommer ej att gälla mycket, så framt deras bemödanden ej med deltagande omfattas af den akademiska ungdomen. På Eder, M. H! och på de slägten, som efter Eder komma, beror det i wäsendtlig mon, om de frön, wi utså, skola bära någon292 frukt eller sina293 bort och spårlöst försvinna. Skall294 det Finska språket komma att äga någon framtid, så måste dess295 studium framför allt af ungdomen med omsorg bedrifwas wid landets lärowerk och i synnerhet wid bildningens296 högsäte. Hvem inser ej att det är embetsmännens297 bristande kännedom af modersmålet, som hitintills utgjort298 det största hindret för dess299 begagnande såsom bildningens språk, och300 när så förhåller sig, hwems sak är det wäl då, om icke Eder M. H! hvilka301 snart skolen inträda i samhällets tjenst, att undanrödja detta olyckliga hinder och med enthousiasm åtaga Eder302 det Finska språkets heliga sak. Wi lefwa just ej i enthusiasmernas tid, men så mycken enthusiasm måste wäl ändå303 finnas i den finska ynglingens bröst, att han hyser aktning för sina fäders språk och anser det för en helig pligt att lära sig detta språk. Examens-kontrollerna förbinder honom icke dertill, utan det beror helt och hållet på hans fria vilja och den kärlek, han hyser till sitt fosterland, huruwida han under304 sin studiitid305 wid universitetet will beflita sig om sitt modersmål, eller efter gammal, häfdwunnen slentrian lära sig alla306 verldens språk, utom sitt eget.307 Statuterna innehålla inga bestämningar för Finskans studium och allra minst ärnar jag i detta afseende göra några fordringar gällande, men jag hoppas ändå, att den goda saken skall sjelf mana godt för sig och tillwinna sig Eder kärlek. Det är endast till denna kärlek jag wädjar, och jag är öfvertygad308 165                 eller offra upp wår nationalitet och ty såsom jag i det föregående sökt ådagalägga, utgör det och, bildning och upplysning ǁ bildningen och upplysningen slutligen ǁ ~ äfwen maktpåliggande ǁ vigtiga offra upp ǁ up[poffra] glädja oss ǁ ~ och vara nog tacksamma för kunna ǁ skola komma att ǁ skola spridas ǁ ~ ut kring hela wida landet kulturens språk ǁ kultur-språk någon ǁ något sina ǁ sp[årlöst] Skall […] språket ǁ Om det Finska språket skall dess […] ungdomen ǁ det med deltagande omfattas af den akademiska ungdomen, bildningens högsäte ǁ wårt högsäte, ty embetsmännens ǁ de bli[fvande] utgjort […] ǁ 1. utgjort det wäsendtliga hindret för dess upphöjelse till bildningens språk. Men för att detta olyckliga hinder en gång skall må kunna häfwas, så åligger det ǁ 2. utgjort det wäsendtliga hindret för dess upphöjelse till bildningens språk. Men för att detta olyckliga hinder en gång må kunna häfwas, så måste ungdomens allvarliga sträfvanden framdeles gå ut på ǁ 3. utgjort det wäsendtliga hindret för dess upphöjelse till bildningens språk. Men för att detta olyckliga hinder en gång må kunna häfwas, så låtom oss då med ifver och enthousiasm omfatta det Finska språkets heliga sak ǁ 4. utgjort det förna [= förnämsta] �Universitaria  dess ǁ modersmålets  och […] förhåller sig ǁ och det så förhåller sig, hvilket knapt torde kunna bestridas  hvilka ǁ som  Eder ǁ sig  ändå ǁ ännu  under […] beflita sig ǁ kommer att taga  studii-tid wid universitetet ǁ studii-tid  alla ǁ hela  eget. […] några ǁ 1. eget modersmål. Åtminstone ärnar jag icke taga min tillflykt ǁ 2. eget modersmål. Åtminstone ärnar jag i detta afseende icke göra några  öfvertygad ǁ nästan ~  tror ǁ jag ~  Klinge 1989b: 418–420.  HYKA KA University Senate renovated minutes ([later: Senate] 29 March, 7 May, 21 Dec. 1851 etc. derom, att mina förhoppningar om den akademiska ungdomens warma håg för det fosterländska språket icke skola förwandlas till en illusion. I denna fasta öfwertygelse griper jag an mitt verk med godt mod och tror309 ej, att den dag skall komma, då jag ångrar att hafwa hyst ett obegränsadt förtroende till Finlands ungdom och beslutit att offra mina krafter i och för dess intressen. 166 �Addresses at the University Senate  2 [Addresses at the University Senate] There were 20 ordinary professors, a few extraordinary professors, and 19 adjuncts at the Imperial Alexander University in Castrén’s time. Of these, the ordinary professors had seats at the University Senate (Consistorium academicum) which was the most important governing organ at the university.310 M.A. Castrén was present for the first time at a meeting of the University Senate on 7 May 1851 and for the last time on 20 December of the same year. During the whole winter of 1852 he could not attend due to illness. Already before he was appointed professor, the University Senate had decided to apply for funds for his salary from the Governor of the Province of Uusimaa (Nyland).311 In July 1851 the decision of Emperor Nicholas I312 was sent to the university that he had not accepted the application of the university to found scholarships for young men studying Finnish language on the grounds that other measurements for promoting the study of Finnish had been taken. The application had been sent to the Emperor already in 1847, but it was not decided until 1851.313 Despite its small size, the Senate was politically divided into several factions. Castrén belonged to the Finnish-minded and liberal group of professors, which is attested to by his addresses at the meetings. Because the professors voted in order of their seniority, Castrén, as the youngest in office, was always the first to vote. In the University Senate, Castrén expressed his stand on some questions, especially those concerning the economic situation of scholarship-holders and other researchers. The university gave out two types of scholarships for study trips abroad. In June 1851, it was discussed whether Docents Edvard Grönblad314 and Wilhelm Lagus315 should be granted an extension of their scholarships. Grönblad had already been funded for two full periods but Lagus was only funded for one period. Lagus’s scholarship was renewed, but the one held by Grönblad was given to Docent Fredrik Berndtson.316 The scholarship was given to Lagus on the condition that he would spend two years conducting field research in Russia. In autumn 1851 he was indeed in southern Russia, but he had applied for permission to travel to Greece for two years. The deputy chancellor of the university, Major General Johan 167     Nicholas I (1796–1855) was Emperor of Russia and Grand Duke of Finland in 1825–1855. Nenonen – Teerijoki 1998: 351. HYKA Senate 30 July 1851 §5. About the different stages preceding establishing the chair in Finnish, see Korhonen 1986: 61–63 Jakob Edvard August Grönblad (1814–1864) was a docent of history and clerk at the university library. He is remembered especially as publisher of medieval documents. Helsingin yliopiston opettaja- ja virkamiesmatrikkeli 1640–1917: http:// www.helsinki.fi/keskusarkisto/ virkamiehet_2/A-G.pdf; Ylioppilasmatrikkeli 1640–1852: http:// www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=U1070. Jakob Johan Wilhelm Lagus (1821–1909) was to become the Professor of Oriental Literature, later that of Greek literature and the rector of the University in Helsinki. Both his father Wilhelm Gabriel Lagus (1786–1859) and uncle Anders Johan Lagus (1775–1831) served as professors and rectors of the university before him. Also noteworthy is that his cousin Lovisa Natalia Tengström (1830–1881), granddaughter of Archbishop Jacob Tengström (1755–1832), was married to M.A. Castrén. Lagus’s and Natalia Tengström’s mothers were sisters. Väisänen 1998; Väisänen 2005; Klinge 2007/2012; Klinge 2005; Luukkanen 1999. HYKA Senate 13 June 1851 §17. Fredrik Berndtson (1820– 1881): writer, journalist, Undersecretary of State. Landgrén 2002/2009. �Universitaria           Johan Mauritz Nordenstam (1802–1882) had made a military career in Russia and thereafter he held several important posts in Finland, most simultaneously. One of them was the deputy chancellor of the university in 1847–1855, and he is remembered especially for the strict discipline he maintained at the university which caused an act of protest in 1851. Later he became the vice chairman of the Economics Department of the Finnish Senate. Savolainen 2006. Alexander II: Emperor of Russia and Grand Duke of Finland. Nenonen – Teerijoki 1998: 23– 24. HYKA Senate 6 Sept. 1851 §13. HYKA Senate 1 Nov. 1851 §4, 5 Nov. 1851 §6. The manuscript KK Coll. 539.26.16 (Varia 1.16) p. 123–125 consists of slightly over two pages of size ca. 23 x 37 cm. obilligare ǁ orimligare föredraga ǁ upptaga att […] understöden ǁ 1. som det wore ǁ 2. att litterära understöd hvilka ǁ som att ǁ <-> Mauritz Nordenstam317, supported his application, and the chancellor, tsarevich Alexander (later Emperor Alexander II)318 accepted it.319 In November 1851, the University Senate discussed once again the issue that Lagus had not studied in Russia for two years, as the conditions of his scholarship had demanded, but because he was considered to be doing a promising work, an exception was unanimously granted.320 For the deliberation of the Lagus case, Castrén wrote the following address (votum), which he apparently did not need to use, given that it is not included in the minutes. Med321 afseende å de mindre litterära understödens bortgifvande innehålla universitetets stadganden bland annat den bestämning, att nämnda understöd böra, såsom orden lyda: ”tilldelas för vid universitetet sig uppehållande vetenskapsidkare.” Fattas detta stadgande i dess bokstafliga mening, så leder det onekligen till de allra orimligaste konseqvenser. Ingen ting äro wäl obilligare322, än att en ung man, som för en tid lemnar universitetet för sin wetenskapliga förkofran, skall i och med detsamma dömas förlustig sin rätt till ett litterärt understöd. I alla tider hafva resor till utlandet ansetts såsom det förnämsta bildnings-medel för litteratören; huru skulle wäl då universitet i sina lagar kunna föredraga323 ett för deras sanna väl så menligt stadgande, att324 de litterära understöden ej få bortgifvas åt sådana vetenskapsidkare, hvilka325 begifva sig till annan ort, der de bättre än vid landets eget universitet äro i tillfälle att befrämja sin vetenskapliga utveckling. Detta wore ju att principmässigt hämma vetenskapens framskridande wid wårt universitet, att afsigtligt understöda okunnigheten och slentrianen. Min känsla uppreser wid sjelfwa tanken derpå, att326 D[octo]r Wilhelm Lagus, som hitintills warit åtnjutande af ett mindre litterärt understöd och enligt lag wore berättigad att ännu framdeles bibehålla detsamma, 168 �Addresses at the University Senate endast på den grund skulle blifwa sitt understöd beröfwad, att han icke327 stadnat qvar wid vårt universitet, för att antingen korrigera latinska chrior328 eller också göra ingen ting, utan329, ledd af ett allwarligt intresse för vetenskapen, dragit till främmande land, för att under mångfaldiga mödor och försakelser förskaffa sig kunskaper330, genom hvilka han i framtiden kan bereda331 gagn åt wetenskapen och heder åt wårt universitet. Ledd af mitt samvetes maning nödgas jag i detta332 fall lemna lagens bokstaf å sido och taga dess anda till mitt enda rättesnöre. Denna kan icke wara någon annan, än att wetenskapliga resor böra af universitet befrämjas333. Men under förutsättning att 250 Rub[el] Silf[ver] utgöra ett för sådant ändamål alltför otillräckligt anslag, har det blifvit stadgadt, att ett334 sådant understöd tilldelas335 åt vetenskaps-idkare, hvilka uppehålla sig wid universitetet. Man har ej kommit att taga den omständigheten i betraktande, att en wetenskapsidkare kunde wara bugad att med ett så obetydligt understöd företaga sig en utrikes resa, och lagbestämningen har i anledning deraf blifvit haltande. När således § 1336 i reglementet stadgar: ”De ett Tusende Rubel Silfver, som uti den för Kejserliga Alexanders-Universitetet under den 28 November (10 December) 1828 Allernådigst utfärdade Stat, till understöd för unga Litteratörer under deras Studii-tid vid Universitetet och resor i vetenskapligt afseende finnas anslagne, skola sålunda fördelas, att hälften deraf eller 500 Rubel komma att bilda en Fond, hvaraf understöd för wid Universitetet sig uppehållande vetenskapsidkare tilldelas bör”, så anser jag detta stadgande böra sålunda337 förklaras338 att innehafvarena af det större understödet ovilkorligen äro förpligtade att resa, då åter besittningen af de mindre understöden ej medför denna förpligtelse. Skulle likwäl339 någon sjelfmant vilja underkasta 169  icke […] unviersitet ǁ begifwit sig till främmande länder  chrior ǁ skrifter  utan ǁ ell[er]  kunskaper, […] hvilka ǁ ett wetande, hvarigenom  bereda […] wetenskapen ǁ 1. blifwa sitt land ǁ 2. blifwa sitt un[iversitet] ǁ 3. blifwa sitt land, sitt universitet gagn[elig]  detta fall ǁ denna fråga  befrämjas ǁ ~ , och af sådan anledning  ett […] ǁ man  tilldelas ǁ kan åtnjutas af  § 1 ǁ den  sålunda ǁ helt enkelt ~  förklaras ǁ 1. <----> ǁ 2. tolkas  likwäl ǁ dock �Universitaria               en sådan ǁ denna förbindelser ǁ pligter bokstaf ǁ för[eskrift] i ǁ ej derwid ǁ derstädes Det ǁ Jag Johan Vilhelm Snellman (1806– 1881) was philosopher, theorist of society, senator, and one of the most influential ideological developers of the Finnish nationalist movement in Finland. Klinge 1997/2015. Castrén means Fredrik Hertzberg (1808–1865), Docent of Greek Literature at the university in 1837–1842, later teacher and rector in Turku, and finally vicar in Loimaa. Ylioppilasmatrikkeli 1640–1852: http:// www.helsinki.fi/ylioppilasmatrik keli/hen ki lo.php?id=14389 ; Helsingin yliopiston opettaja- ja virkamiesmatrikkeli 1640–1917: http://www.helsinki.fi/keskusarkisto/virkamiehet_2/H-O.pdf. Dr ǁ åt ~ det ǁ sitt William Nylander (1822–1899) was Doctor of Medicine and Professor of Botany at the university in Helsinki, and an internationally renowned researcher of lichens. After retiring, he lived the rest of his life in Paris where he continued his scientific work. Vitikainen 2000. HYKA Senate 1 Nov. 1851 §5. The original manuscript by Castrén’s hand has not been preserved. The Chair of Aesthetics was founded in Helsinki in 1852 after a discussion of 16 years. Varpio 1990: 37–40. sig en340 sådan förpligtelse och ikläda sig större förbindelser341 än lagens bokstaf342 föreskrifwer, så kan detta så mycket mindre vara honom förmenadt, som han enligt reglementet i343 och för detta understöd ej har några åligganden att uppfylla wid universitet och följakteligen intet skäl förefinnas, hvarföre han borde wara derwid344 närwarande. Det345 är mig icke obekant, att ifrågawarande lagbestämning någon gång förrut blifvit efter bokstafwen tolkad, men jag tror ej att denna tolkning ländt universitetet till heder och gagn, åtminstone icke i det fall, då det litterära understödet fråntogs Snellman346 och tilldelades Hertsberg347. För att ett analogt fall nu ej måtte komma att äga rum, tillerkänner jag utan all tvekan D[octo]r348 Lagus rättigheten att fortfarande bibehålla det349 understöd, han hitintills åtnjutit. M.A. Castrén. In early November 1851, the University Senate discussed travel grants for young “litterateurs”. There were three applicants: Docent of History Edvard Grönblad, Docent of Aesthetics Fredrik Berndtson, and Doctor of Medicine and Surgery William Nylander350. Castrén said351: Det352 är så sällan man hos oss är i tillfälle att understödja snillet och talangen, att jag, då ett sådant tillfälle nu erbjuder sig, ej kan underlåta att tilldela det ledigvarande understödet åt Doctor Berndtson, hvilken obestridligt är nu i vårt land ganska sällsynt talang. Det är väl möjligt, att en och annan anser honom höra till antalet af dessa 170 �Addresses at the University Senate poetiserande dilettanter, som förvärfvat sig den i våra dagar nog allmänna färdighet, att med en vacker och klangfull vers omhölja medelmåttiga tanken. För min del vågar jag likväl tilltro Doctor Berndtson förmågan att för vetenskap och konst uträtta något betydande, så framt han får tillfälle att utveckla sina djupa anlag, hvartill ty värr våra förhållanden äro föga egnade. Berndtsons hufvudsak är ett vetenskapligt studium af konsten, men hvilka konststudier kunna väl bedrifvas i våra museer, på våra gallerier? Det kan ej gifvas mera än en röst derom, att en konstkännare, en esthetiker hos oss omöjligen kan utbilda sig. Emellertid måste hvarje bildningens vän nitälska för den hitintills så vanlottade konstens framsteg i landet. I främsta rummet bör denna pligt åligga Universitetet, ty dess ändamål är att vaka för bildning i ordets vidsträcktaste bemärkelse, och det behöfver väl i denna krets icke sägas, att konsten är en mägtig höfstång för bildningen, att bildning och humanitet i sjelfva verket ej slagit några djupare rötter hos det folk, för hvilket konstens skapelser äro okända. Inseende det stora inflytande, som konstens studium öfvar på bildningen, har Consistorium redan långt före detta förslagit inrättandet af en profession i esthetiken vid Universitetet353, och då det är mera än sannolikt, att en så vigtig och välgörande inrättning äfven skall komma i verkställighet, så tillhör det Consistorium att äfven vaka deröfver, att unga män ej skall sakna skickliga ledare och lärare i denna vetenskap. Berndtson är såväl genom sina anlag, som sina föregående studier kallad att verka på detta fält, och jag skulle anse mig handla emot pligt och öfvertygelse i fall jag ej tillerkände honom det ifrågavarande understödet framför hans medsökare. Äfven deras förtjenster är jag den första att rättvist erkänna. De 171  Georg August Wallin (1811– 1852) was a researcher of Arabic language and literature and Professor of Oriental Literature. His works have been published as a new critical edition in 2010–2012. Öhrnberg 1998; Öhrnberg 2009.  Nils Abraham Gyldén (1805– 1888) was Professor of Greek Literature. He is, however, remembered for his attempts to make ancient art widely known in Finland rather than his purely academic achievements. He also spread popular knowledge of and interest in art in Finland. Riikonen 2000.  Evert Julius Bonsdorff (1810– 1898) was Professor of Anatomy and Physiology and was among the founders of scientific anatomy in Finland. He had studied under Anders Retzius in Stockholm, which must be noted here because of Retzius’s activity in developing craniometry. In questions of language, Bonsdorff was known as a representative of moderate thinking (redundant). Leikola 2001a.  Johan Gabriel Geitlin (1804– 1871) was, at the time, Professor of Exegetics of the Bible, but had previously been Professor of Oriental Literature. He studied Oriental literature in St Petersburg and had established wide contacts in Russia during his studies. He brought comparative linguistics to Finland and published the first numismatic study in the country while he was the director of the Coin and Medal Cabinet of the university. He also published �Universitaria         a comparative study of Finnish and Turkish. Lastly, he belonged to the Bible Translation Committee while a new Finnish translation of the Bible was being prepared. Väisänen 2000/2008. Wilhelm Gabriel Lagus (1786– 1859) was Professor of General Law (later changed to Civil Law) and Roman Justice, but he is remembered today mainly as a historian. He was also the rector of the university in 1845–1848. Väisänen 2005. HYKA Senate 5 Nov. 1851 §5. Grants of the funds were left to the university by Anna Charlotta Hedenberg, the widow of Minister State Secretary, Chancellor, and Count Robert Henrik Rehbinder (1777–1841). Grotenfelt 1915: 1669; see also Tyynilä 1997; Korhonen 1986: 43. HYKA Senate 15 Dec. 1851 §8. Carl Vitalis Hammarin (1822– 1853) was a mathematician, later Docent of Pure Mathematics. Ylioppilasmatrikkeli 1640–1852: http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=16006. Alexis Theodor Clasen (1827– 1855) was later Docent of Newer Literature and a secondary school teacher of history. Ylioppilasmatrikkeli 1640–1852: http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=16133. Lorenz Leonard Lindelöf (1827– 1908) was originally an astronomer but made an internationally renowned career as a mathematician, and later served as Professor of Mathematics, rector of the university and Director General of the Office for Educational Affairs. Lehto 2000/2015. Henrik August Reinholm (1819– 1883) was later a vicar and is best hafva speciminerat som flitiga vetenskapsidkare och grundliga forskare, men något sådant verk, som skulle vittna om snille, hafva de åtminstone hitintills icke presterat. Deras inlemnade reseplaner lofva rika frukter inom enskildta vetenskapsgrenar, men det är dock hufuvdsakligen blott de lärda, som dessa frukter skola komma tillgodo. Berndtson deremot vill icke blott afse de lärdas behof, utan äfven hela det finska folkets bildningskraf, och jag är förvissad derom att hans rika anda, om den får utbilda sig under gynsamma förhållanden och ej nedtryckas af hvardagslifvets qvalmiga bekymmer, skall förmå i fosterlandet väcka kärlek och håg för konstens mångfaldiga skapelser. Det är således icke blott i Universitetets, utan hela fosterlandets intresse, som jag tilldömer Berndtson rese-understödet. Professors Georg August Wallin354, Nils Abraham Gyldén355, and Evert Julius Bonsdorff356 agreed with Castrén. Because all members were not present, the question was set aside. When it was decided in the next meeting, Berndtson got six votes, Grönblad eight, and Nylander nine. Professors Johan Gabriel Geitlin357 and Wilhelm Gabriel Lagus358 also took Castrén’s side.359 One commonality among all other supporters of Berndtson, with the exception of Bonsdorff, was that they were humanists, and Gyldén and Geitlin in particular had a strong interest in spreading information about research and its achievements to the large, non-academic public. There was still one decision of scholarship to be made during the autumn term of 1851: the recipient of the Rehbinder Scholarship360 was elected in December.361 There were four applicants: Carl Vitalis Hammarin362, MA, Theodor Clasen363, MA, Lorenz Leonard Lindelöf364, MA, assistant of the astronomical observatory, and Henrik August Reinholm365, MA, assistant at the University Library. The whole text of M.A. Castrén’s address has not been preserved, but it has been related in the minutes: 172 �Addresses at the University Senate “Professor Castrén, med afseende derå att ifrågavarande Stipendium, enligt Rehbinderska Stipendii Författningen, företrädesvis borde tilldelas sådana personer, som vore sinnade att framdeles fästa sig, såsom Lärare, vid Universitetet, ansåg Magisterne Clasen och Hammarin framför de öfriga böra komma i fråga, emedan dessa längsta tiden fullföljt en sådan afsigt, samt derföre redan speciminerat; Och af desse på hvilkas vetenskapliga framsteg man för öfrigt kunde bygga lika goda förhoppningar, Magister Hammarin redan någon tid innehaft ett betydligt understöd, nemligen det Hedmanska366, så fordrade billigheten att Professoren nu tillade Magister Clasen det Rehbinderska Stipendium.” Clasen got five votes, but only three names are mentioned in the minutes supporting him: Castrén, Adolf Moberg367, and Adolf Edvard Arppe368. Lindelöf was victorious and got the scholarship with thirteen votes. It is difficult to say why only these three professors voted for Clasen, because there is hardly anything in common among them. The most important and far-reaching issue in the University Senate in the autumn of 1851 was the discussion on the new statutes of the university. The project was led by Vice Chancellor Nordenstam and its aim was both to strengthen control over students after the revolutionary events in Europe in 1848 and to reorganize academic studies and grades. In addition, it was meant to modernize the academic system, bringing it up to date with the development of Finnish society, and make the Finnish system closer to the Russian one. As a result, both a regular entrance exam and an academic grade of Master of Arts (philosophiae candidatus) were established with certain requirements. One of the most far-reaching reforms was that the Faculty of Arts (Philosophy) ceased to be the “lower” faculty but started to represent “real” scholarly research, while the three other traditional faculties (theology, jurisprudence, and medicine) were reformed increasingly in the direction of becoming schools for aspiring officials. It was also divided into two separate faculties: those of arts and sciences. The new statutes came into force the next year and brought several changes. The student nations were abolished and replaced with special student faculties.369 173 remembered as collector of Karelian and Ingrian folklore. He collected folk poetry and other folklore together with David Emmanuel Daniel Europaeus (1820– 1884) in the late 1840s, but also collected information concerning archaeological remains and several other types of objects. Rausmaa 2001/2006.  The Hedman Scholarship was founded by the widow of Vicar Claudius Hedman (1680–1765). Hedman was a Swedish-born vicar who was known for his lively interest towards Finnish language. He also collected materials for a Finnish dictionary. Hedman, Claudius (Tietosanakirja III).  Adolf Moberg (1813–1895) was Professor of Physics. His background was exceptional in that his father was a shoemaker and a tenant farmer, and he thus came to academia from outside the upper classes of the society. Helsingin yliopiston opettajaja virkamiesmatrikkeli 1640–1917: http://www.helsinki.fi/keskusarkisto/virkamiehet_2/H-O.pdf. Ylioppilasmatrikkeli 1640–1852: http:// www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=14605.  Adolf Edvard Arppe (1818–1894) was Professor of Chemistry, later also rector of the university, and held after his academic career several administrative offices, among them that of Director General of the Office for Printing Affairs, i.e. the main censor of printed material in Finland. In his youth he espoused political liberalism but gradually became conservative. It was largely Arppe’s achievement that a special institution building for �Universitaria             chemistry and mineralogy, including also rooms for the historical and ethnographic museum of the university, was built in 1869. Arppe’s sister was married to Carl Gustaf von Essen (1815–1895) whose brother had married J.V. Snellman’s sister. Savolainen – Pyykkö 2001. Klinge 1989a: 210–215; 1989c: 333–335. HYKA Senate 15–25 Sept. 1851. A chair in pedagogy had first been proposed 25 years earlier. Hausen 1968: 41; Iisalo 1979: 33– 34. Iisalo 1979: 53. The manuscript KK Coll. 539.26.16 (Varia 1.16) p. 111–114 consists of over three pages, size 18.5 x 23 cm. ett […] behof ǁ behofwet vetenskapsgrenar ǁ vetenskaper det […] framtid ǁ 1. de jemte äga en praktisk sida och kunna i n[å]g[o]n mon i sin mon på ett bidraga till upphjelpandet så wäl af bergshandteringen som åkerbruket och andra näringsgrenar i landet ǁ 2. det är min öfvertygelse, att det är geologien forbel Emellertid […] ǁ 1. Ur en praktisk synpunkt äger den dock en ganska stor betydelse, ty den sammanhänger med frågan den vigtiga frågan om undervisningen, folkbildningen ǁ 2. Men å andra sidan ǁ 2. Icke dess mindre synes det mig vara pligt ǁ heligaste ~ Between the lines near the end of this word Castrén has written without clear localization ej <lemna> fr and stricken it off again. erbjudes ǁ ~ oss The proceedings began on 15 September and continued every workday until 25 September. Critical discussion and debate about proposed changes started on 19 September and ended also on 25 September.370 The discussion was not documented in the minutes, but Castrén’s manuscript archive in the National Library of Finland contains manuscripts of two addresses (vota) that apparently belong to this process. One of them deals with the proposed chairs in geology, mineralogy, and pedagogy; the chairs in geology and pedagogy were indeed founded in 1852.371 A seminary or training college for elementary school teachers was founded in 1863, not in Helsinki and under the Helsinki university, but in Jyväskylä as an independent non-academic institution with a two-year curriculum.372 Den373 föreslagna professionen i geologin och mineralogin anser jag wara, om icke just af ett374 praktiskt behof påkallad i wårt land, likwäl ganska tidsenlig, och jag tillstyrker så mycket mera inrättandet af en lärostol för dessa vetenskapsgrenar375, som det376 är min öfvertygelse, att geologien såsom wetenskap kommer att spela betydande rol bland vetenskap[erna], då deremot pedagogiken såsom en theoretisk disciplin betraktad ej torde kunna räkna på n[å]g[o]n framtid. Emellertid377 anser jag Konsistorii pligt378 att wid detta tillfälle, måhända det enda, som på decennier379 erbjudes380, söka i381 sin mon bidraga till upphjelpandet af den hos382 oss i så hög grad åsidosatta pedagogin eller skolundervisningen. På383 denna underwisning beror i wäsendtlig mon icke blott framgången af studierna wid universitetet och wetenskapens förkofran i landet, utan äfven384 det egentliga finska folkets385 intellectuella och moraliska bildning. Erkännandet386 af Skollärarnes stora betydelse i samhället har i andra 174 �Addresses at the University Senate länder föranledt inrättandet af instituter387, hvarest de ordentligen bildas för sitt wigtiga388 kall, medan389 hos oss hvar och en, som författat390 eller låtit författa några latinska theser, anses värdig att bewaka det uppwäxande slägtets högsta intressen. Enligt min öfwertygelse bör Kons[istorium] Akad[emikum], åtminstone för sin egen heders skull, yrka på en ändring i detta allmänt och med skäl öfverklagade förhållande391. Allraminst bör Kons[istorium] låta komma sig till last den förebråelsen att utan anförande af wigtiga motiver upphäfwa Komitens förslag angående inrättandet af en pedagogieprofession. Det wid Kons[istorii] sednaste sammanträde anförda skäl att en pedagogie-profession i och för sig ej är tillfyllest för de blifvande skollärarnes bildning, äger wisserligen sin giltiga grund, men äfven392 Komiten har ej förbisett detsamma393, utan twertom hafwa åtminstone några bland dess medlemmar yrkat394 på och äfven uppsatt ett förslag till395 inrättande af ett pedagogiskt Sem[in]arium i H[elsing]fors stad, der den blifvande professoren wore i tillfälle att praktiskt handleda de studerande, hvilka ärna egna sig åt skollärare-yrket. Detta förslags öde är mig obekant, men man bör hoppas att en396 så nyttig och välgörande inrättning ej länge kan uteblifva. Dertill erfordras397 enligt det af wid Komiten behandlade398 förslaget intet widare, än regeringens tillstånd om förenandet af en gymnasii-inrättning med den i staden redan förut befintliga elementar-skolan samt en anslags[-]summa för tre wid nämnda gymnasium tjenstgörande lärare. De öfriga lärare[-] tjensterna skulle enligt förslaget bestridas under Pedagogie-professorens ledning af sådana unga män, hvilka wid universitetet utbilda 175  i […] bidraga ǁ upphjelpa den  hos […] skolundervisningen. ǁ i så hög grad åsidosatta skolundervisningen i wårt land. Castrén has marked an X here as a sign of an addition but the only added chapter on the page is the sequence det är min öfvertygelse […] folkbildning.  På denna […] ǁ 1. Det är i sanning ett ganska märkwärdigt förhållande, att ett stort misskännande af ǁ 2. På underwis[ningen]  äfven […] finska ǁ hela det finska  By this Castrén means Finnishspeaking lower-class people.  Erkännandet ǁ Insigten  instituter ǁ seminarier  wigtiga ǁ höga  medan ǁ men  författat […] några ǁ författat några  förhållande ǁ ~ och åtminstone  äfven ǁ också  detsamma ǁ den  yrkat ǁ ingifvit  till inrättande ǁ om inrättandet  en så nyttig ǁ ett så nyttigt  erfordras ǁ erfordrar  behandlade ǁ inlemnade �Universitaria  There had been special committees planning the reorganization of elementary school education in Finland in 1826 and 1835, and the committee Castrén refers to was working in 1851. The committee, called “a committee for promoting the religious education of people”, was primarily a tool to protect Finnish common people from revolutionary and other liberal ideas spreading in Europe. The same committee also had to find ways to keep order in the Grand Duchy and organize poverty relief. The planned schools were meant only to teach reading and elements of Christianity. The committee proposal was ready in 1853. Halila 1949: 190–198.  faller ǁ 1. faller ǁ 2. är förf  den händelse ǁ det fall  om ǁ så väl om  af ett ǁ ett af  skollärare-Seminarium ǁ Seminarium för skollärare  Klinge 1989b: 418.  The manuscript KK Coll. 539.26.16 (Varia 1.16) p. 115–122 consists of approximately six and a half pages, sized 18.5 x 23 cm.  hos oss ǁ vid wårt universitet sig i och för skollärare-yrket. Jag förmodar att detta förslag ytterligare kommer att behandlas wid den nuvarande skolkommitén399, men det faller400 af sig sjelft, att förslaget åtminstone i den401 händelse måste förfalla, om ingen pedagogie-profession kommer att wid universitetet inrättas. Jag hemställer med anledning häraf till Kons[istorii] bepröfvande, huruwida det ej wore anledning att wi uti wårt blifwande betänkande till Kansler skulle i underdånighet anhålla om402 inrättandet af en profession i pedagogiken samt af403 ett under universitetets uppsigt befinteligt skollärare-Seminarium404. In another opinion on the statutes, Castrén made a case for adjunct offices; maintaining the existing ones and founding new ones. In the end, however, the offices were closed due to the fact that the Faculty of Arts was no longer expected to give elementary education to the students. They were reopened from the 1880s onwards.405 I406 alla tider har man hos407 oss klagat öfwer svårigheten att på ett wärdigt sätt fylla de ledigblifna professorsplatserna, och huru mycket i detta afseende äfven blifvit stadgadt och förordnadt, så ljuder denna klagan allt ännu högljudt öfwer hela wårt land. Det synes ej hjelpa att genom reglementer söka framdrifwa wetenskapens intressen, men det är i alla fall wigtigt att åtminstone de materiella wilkoren för erhållande af akademiska lärare genom reglementen i möjligaste motto undanrödjas. Detta har enligt min åsigt den akademiska lagkommiten 176 �Addresses at the University Senate ingalunda408 åstadkommit, då den utfärdat409 ett stadgande, hvarigenom de så kallade adjunkturerna skulle komma att för framtiden indragas. Alla tiders erfarenhet lemnar410 wid wårt universitet ett wittnesmål derom, att universitet wid lediga professioners besättande ej kan räkna på några yttre resurser, utan måste ur sitt eget sköte kora411 ut de män, som skola hos oss bewaka wetenskapers högsta intressen. Det är åtminstone under ännu gällande förhållanden för oss omöjligt att ifrån lägre underwisningsanstalter eller ifrån embetsverken [söka] wärdiga representanter för vetenskapen; och ännu mindre kunna wi hoppas, att utmärk[t]are412 wetenskapsmän från främmande länder skulle nedsätta sig bland wåra drifvor för att förkunna ljusets evangelium. Det återstår således ingen ting annat än att Alexanders-universitetet inom sin korporation fostrar413 och bildar de blifvande professorerna. Men på hvad sätt skall en med utmärktare anlag begåfvad ung man, som har många andra mera lockande banor öppna för sig i lifwet, kunna förmås att qvarstadna vid universitetet, för att år ut och år in wänta på någon ledigblifvande professorstjenst och måhända gråna under denna väntan? Naturligtwis måste universitetet kunna erbjuda honom sådana förmåner, att han i likhet med hvarje annan samhällsmedlem, om redligt arbetar, åtminstone kan hafva sin dagliga bergning betryggad. Sörjer icke universitetet för sina alumners materiella subsistens, så blir det en oundwiklig följd, att alla utmärktare talanger lemna universitetet och draga sig414 till andra sferer af det medborgerliga lifvet, der de lättare och snarare finna415 sin nödtorftiga utkomst. Det är hufvudsakligen för att betrygga universitetet för wådan att antingen blifwa helt och 177         ingalunda ǁ icke utfärdat ǁ stadgat lemnar ǁ bär kora ut ǁ wälja utmärk[t]are ǁ ifrån fostrar ǁ bildar sig ǁ till finna ǁ er �Universitaria            nödställd ǁ på så ǁ wi[d] fått […] sig ǁ fått sig än ǁ att pension ǁ dem manna-ålder ǁ manna-år fortfara ǁ till univer[sitetet] skall medföra ǁ skola lemna Denna ǁ På denna åt ǁ på känbar ǁ ~ , i det åtskilliga adjunkturer under en lång följd af år varit obesatta  tjenstens åligganden ǁ tjensteåliggande<na>  Så ǁ Den  kan ǁ lätt ~ hållet nödställd416 på professorer eller endast försedd med för detta ändamål olämpliga personligheter, som adjunkturerna blifvit så417 väl vid wårt som många andra universiteter inrättade. Dock synes wid inrättandet af dessa tjenster det fel blifvit hos oss begånget, att deras föreståndare fått418 få eller snart sagdt inga tjensteåligganden sig föreskrifna. Häraf har följden warit den, att många adjunkter i egenskap af universitets medlemmar föga mera uträttat, än419 att de fyra gånger om året uppburit den pension420, som vanligen blifvit dem tildelad i deras bästa manna-ålder421. Det är med största skäl, som den akademiska komittén sökt winna en ändring i detta olyckliga förhållande, som ty wärr redan alltför länge fått fortfara422. Men kan man hoppas, att inrättandet af de litterära understöden skall423 medföra ett för universitetet fördelaktigare resultat? Denna424 fråga måste wäl en och hvar, som äger den ringaste bekantskap med våra akademiska förhållanden, besvara med ett obetingadt nej. Erfarenheten har visat, att med de wida förmånligare vilkor, som universitetets hitintills gällande stadganden erbjuda åt425 yngre wetenskapsidkare, bristen på dem ändock warit ganska känbar426. Det är ett ganska anmärkningswärdt förhållande, att åtskilliga adjunkturer ofta under en lång följd af år varit obesatta, ehuru man wisserligen skulle anse, att dessa embeten i förhållande till tjenstens427 åligganden äro ganska förmånliga. Så428 förmånliga äro de dock ej, att deras innehafware skulle blott genom dem se sig i stånd att fylla sina mest nödvändiga behof. Sannt är wäl det att en adjunkt, såsom icke synnerligen graverad af sin tjenst, kan429 ersätta det bristande genom annan slags verksamhet; men i detta fall löper han dock alltid [i] fara att ej kunna med tillräcklig energi omfatta de wetenskapliga intressen. Erfarenheten wittnar också, 178 �Addresses at the University Senate att detta hörer till den vanliga ordningen, och derföre fruktar en hwar att beträda en bana, der han så430 lätt kan blifva antingen en odugling för sitt egentliga kall eller en proletär i wetenskapens tjenst. Men äro de nuwarande adjunktslönerna alltför knapt tilltagna och föga lockande, huru mycket mera skall detta ej vara förhållandet med de af kommittén föreslagna understöden för yngre litteratörer? De kunna wäl i bästa fall motsvara Adjunktslönerna, men med afseende å den ringa anslags[-]summan, som för detta ändamål enligt förslaget kan disponeras, är det högst sannolikt, att de i allmänhet komma431 blifva wida mindre, aldenstund hvarje om sin vetenskap nitälskande Professor måste söka att få en yngre medlem för denna432 engagerad. Då433 härtill ännu kommer, att de litterära understöden efter några års förlopp kunna enligt434 Konsistorii godtfinnande innehafvarena [blifva] fråntagen, så är det i sanning svårt att inse, huru universitetet genom den föreslagna ringa och godtyckliga aflöningen skall få några utmärkta yngre lärare derwid435 fästade. Att deras löner icke böra förminskas, utan om möjligt förhöjas, ligger således ovilkorligen i universitetets436 sanna intresse. Och lika vigtigt är äfwen, att innehafwarena få437 ostördt besitta dessa löner, så länge de sin tjenst oförviteligt utföra, ty på ett temporärt och godtyckligt understöd lärer wäl ingen438, som wet sig äga helst någon förmåga, vilja bygga sin framtids timliga öde. Men jemte det att lönevilkoren439 sålunda förbättras, anser jag det jemväl vara af högsta vigt, att äfven de yngre lärarena genom redlig möda godtgöra den lön de af samhället uppbära. De böra få sig några bestämda åligganden föreskrifna, ty Finland är för fattigt att löna440 dagdrifware, och dessutom är441 ju442 äfven pligten en mäktig sporre i lifvet. Ålägges det de yngre, löntagande lärarena att åtminstone ett par 179              så ǁ anti[n]g[en] komma ǁ ej denna ǁ sin Då ǁ Och då enligt ǁ efter derwid fästade ǁ fästade wid univ[ersitetet] universitetets ǁ vet[enskapens] få […] besitta ǁ garanteras i besittning ingen ǁ föga någon lönevilkoren ǁ s[ålunda?] löna ǁ föda är ǁ j[u] It is unclear whether Castrén has stricken the word ju off. �Universitaria  Ett […] ǁ Emot  Alexander von Nordmann (b. Nordman, 1803–1866) was Professor of Zoology. He is said to have been the first internationally renowned Finnish zoologist. He had also studied and worked in Berlin and several places in Russia. He also studied palaeontology. Because of his cosmopolitan thinking, he could not very easily adapt himself to the nationally-minded circles in Helsinki. Leikola 2001b.  Fredrik Woldstedt (1813–1861) was Professor of Astronomy. Helsingin yliopiston opettajaja virkamiesmatrikkeli 1640– 1917: http://www.helsinki.fi/keskusarkisto/virkamiehet_2/P-O.pdf.  Jakov Karlovič Grot (1812–1893) was Professor of Russian Language, Literature, History and Statistics, and later an academician of the Imperial Russian Academy of Sciences. He lived in Helsinki from 1840 until 1853 and had wide contacts in the academic and cultural circles of the Grand Duchy. Klinge 2001.  Carl Wilhelm Törnegren (b. Valbäck, 1817–1860) was Professor of the History of Learning and a librarian at the university library. He is considered to have founded world history and literature history studies in Finland, especially that of southern European literature. He was also a published poet. In questions of language politics, he represented liberalism, trying to promote the Finnish language but simultaneously also trying to save the Swedish cultural heritage of Finland. Klinge 2007.  Edvard af Brunér (b. Brunér, 1816–1871) was Professor of Roman Literature and is considered timmar i veckan anställa föreläsningar, så är jag öfvertygad, att de klagomål, hvilka hitintills ägt rum i afseende å adjunkterna[s] bristande nit för vetenskapen, skola i betydlig mon aftaga. Ett443 ytterligare korrektiv mot det öfverklagade onda skulle enligt min tanke ligga deri, att Adjunktstjensterna ej wore inrättade för vissa bestämda vetenskaper, utan skulle utdelas åt de utmärktaste bland universitetets yngre lärare. In October 1851, the elimination of the preliminary exam, the so-called Logices examen, was discussed. Castrén supported the elimination: “Professor Castrén yttrade: det Professoren ansåg ifrågavarande examen kunna framdeles försvinna, derest vissa vetenskaper, företrädesvis Philosophi, skulle uti Gymnasierna bättre bedrifvas, samt fordringarne i Student-examen således uti dessa ämnen blifva större.” Professors Alexander von Nordmann444, A.E. Arppe, Fredrik Woldstedt445, Jakov Grot446, and J.G. Geitlin agreed with him. The majority supported the proposal of Professor Carl Wilhelm Törnegren447, according to which the exam should be maintained and reorganized. Thus it remained to be decided how the renovation should be done and, especially, which subjects the examinandi should be examined on. Because the examination prepared students for civil offices, Castrén proposed: “Professor Castrén yttrade, det Professoren ansåg de ifrågakomne förberedande kunskapsprofven kunna absolveras med Skrifprof på svenska och finska språken, jemdervid ådagalagd färdighet, att tala sistnämnde språk, utan att dock någon examen uti detta språk skulle komma i fråga; samt vidare med examen i moderna språk, rätts- och sedolära, äfvensom Finsk Historia och Statistik.” Including the Finnish language in the exam was supported by professors C.W. Törnegren, Edvard af Brunér448, Adolf Moberg, A.E. Arppe, Frans Ludvig Schauman449, Fredrik Woldstedt, Johan Philip Palmén450, J.G. Geitlin, and Lars Henrik Törnroth451. They were not enough, however, and the University Senate decided to include in its motion to the chancellor the subjects of ethics and law, physics, statistics, history of the native country, a Swedish writing exam, and the German and French languages.452 180 �Addresses at the University Senate In questions of academic education or research, Castrén often preferred solutions that would also have influence outside of academia. In many cases he was supported by colleagues from other disciplines that had contacts with wider circles in the country. When we remember Castrén’s own popular publications both in the form of newspaper articles, public lectures, and as a separate travel book, this is not surprising and is consistent with his way of thinking. There was one issue discussed that differed from the other ones during Castrén’s short period in the University Senate: in December 1851 Maria Gröndahl, widow of the lecturer of English language Johan Wellmer453, applied for an extra year of grace. Castrén said in the discussion: “Professor Castrén, som först i ordningen yttrade sig för sin del ville i ansökningen i underdånighet afstyrka Nådigt bifall, på den grund, att sökanden redan fått uppbära den vacanta Lectorslönen ända en större del af tjensteåret, äfvensom det nu till den 1. nästkommande Maji löpande ordinarie nådåret, samt att den pension, som derefter komme att tillfalla henne, borde så mycket mer förslå för hennes behof, som denna pension skulle odelad tillfalla henne, emedan hon vore barnlös, under hvilka förhållanden underdåniga ansökning om ytterliga Nådår leda till uppenbar kränkning af BesparingsCassans rätt, dit ifrågavarande Lectorslön borde under vacansen tillfalla.”    With 11 votes against 10, the University Senate decided propose to the chancellor an extra year of grace for the widow. Thus, in this case, as in most others, Castrén belonged to the minority and his opinion did not prevail.454    181 to have been the first internationally renowned Finnish researcher of classical antiquity. He was known especially as a researcher of the poetry of Gaius Valerius Catullus (ca. 87/84–ca. 54 BCE), Publius Vergilius Maro (70–19 BCE), and Marcus Terentius Varro (116–27 BCE). He was also the first scholar to pay attention to the medieval manuscript fragments of the university library. He was a member of the Finnish Literature Society. Väisänen 2000. Frans Ludvig Schauman (1810– 1877) was Professor of Practical Theology, later prorector of the university, and a member of the committee preparing new church law. Heikkilä 2001/2012. Johan Philip Palmén (1811– 1896) was Professor of Roman and Russian law, later holder of several other chairs of jurisprudence, prorector and deputy chancellor of the university, senator, procurator, and baron. Saastamoinen 2006. Lars Henrik Törnroth (1796– 1864) was Professor of Surgery and Obstetrics and prorector of the university, later Director General of the Board of Medicine. He developed the entire hospital and pharmacy system in Finland. Leikola 2001c. HYKA Senate 22 Oct. 1851 §1. Johan (John) Wellmer (1780– 1850) was born in Sachsen-Weimar and moved to Helsinki in 1813. He worked as a lecturer of English at the university from 1830 until his death. Helsingin yliopiston opettaja- ja virkamiesmatrikkeli 1640–1917: http://www.helsinki.fi/keskusarkisto/virkamiehet_2/P-O.pdf. HYKA Senate 15 Dec. 1851 §7. � Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Universitaria Subject The topic of the resource Archaeologica et historica; Universitaria. Manuscripta Castreniana, Realia I. 187 p. ISBN 978-952-5667-92-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-93-6 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén edited by Timo Salminen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/68f71f22f7c6b807e6ef932db0bf6c5c.png defc59702e1a88101c8c0b2dfe53ea2c Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Personalia Description An account of the resource The printed volumes of Manuscripta Castreniana are divided into three sections (Linguistica, Realia, and Personalia). The Personalia section will contain Castrén’s letters, travelogues, a biography, and a bibliography. Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Itineraria (1–2) Subject The topic of the resource Itineraria 1. Manuscripta Castreniana, Personalia II,1. Pp. 1–691. Itineraria 2. Manuscripta Castreniana, Personalia II,2. Pp. 692–1647. ISBN 978-952-7262-12-2 (1–2, print/hardcover), ISBN 978-952-7262-13-9 (1, print/hardcover),  ISBN 978-952-7262-14-6 (2, print/hardcover), ISBN 978-952-7262-15-3 (online). 80 € (1–2). Description An account of the resource M.A. Castrén continued the European tradition of expeditions in Russia but he was also able to fulfil the needs of the Imperial Russian administration for information about the Empire as well as the Finnish national movement’s request to explore the history of the Finnish people. This two-part volume contains the reports and previously unpublished diaries written by Castrén in Finnish Lapland in 1838, Finnish and Russian Karelia in 1839, Finnish Lapland and Arctic Russia in 1841–1844, and in Siberia in 1845–1849. The introductory article contextualizes them in the intellectual and scholarly environment of the time. <h3><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2216" target="_blank" rel="noopener">View the whole volume (pdfs)</a></h3> <h4>Contents</h4> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/880" target="_blank" rel="noopener">Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series</a> by Juha Janhunen <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2223" target="_blank" rel="noopener">Editor’s Foreword</a> by Timo Salminen <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2262" target="_blank" rel="noopener">Practical Information</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2261" target="_blank" rel="noopener">Vocabulary</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2260" target="_blank" rel="noopener">List of Illustrations</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2259" target="_blank" rel="noopener">Matthias Alexander Castrén as a Travelling Researcher</a> by Timo Salminen <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2258" target="_blank" rel="noopener">M.A. Castrén’s Travel Routes</a> <h6>Matthias Alexander Castrén: Journey to Lapland 1838</h6> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2257" target="_blank" rel="noopener">1 Resa till Lappland år 1838</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2256" target="_blank" rel="noopener">2 Några dagar i Lappland 1838</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2255" target="_blank" rel="noopener">3 Ett Post scriptum</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2254" target="_blank" rel="noopener">4 [Reseanteckningar 1838. Lappland.]</a> <h6>Journey to Karelia 1839</h6> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2253" target="_blank" rel="noopener">5 Resa till Ryska Karelen år 1839</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2252" target="_blank" rel="noopener">6 Redogörelse för min resa under sist ledne sommar</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2251" target="_blank" rel="noopener">7 Hvarjehanda philologiska, mythologiska historiska m. m. anteckningar i Finskan, gjorda under sommaren 1839</a> <h6>Journey to Lapland, Russia and Siberia 1841–1844</h6> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2250" target="_blank" rel="noopener">8 Resa till Lappland, norra Ryssland och Sibirien åren 1841–44</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2250" target="_blank" rel="noopener">Appendix 8.1</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2250" target="_blank" rel="noopener">Appendix 8.2</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2250" target="_blank" rel="noopener">Appendix 8.3</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2250" target="_blank" rel="noopener">Appendix 8.4</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2249" target="_blank" rel="noopener">9 Hvarjehanda anmärkningar</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2248" target="_blank" rel="noopener">10 Utdrag ur ett bref, dateradt Kuolajärwi den 3 December 1841</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2247" target="_blank" rel="noopener">11 [Resedagbok 1842]</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2246" target="_blank" rel="noopener">12 [Anteckningar 1842]</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2245" target="_blank" rel="noopener">13 Hydrographiska anmärkningar öfver den Mesenska kretsen af Archangelska Guvernem[entet]</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2244" target="_blank" rel="noopener">14 Schrenk’s Reise durch die Tundren der Samojeden</a> <h6>Journey to Russia and Siberia 1845–1849, Travel Reports</h6> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2243" target="_blank" rel="noopener">15 Rese-plan</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2242" target="_blank" rel="noopener">16 Utdrag ur Reseanteckningar 1845 af Doct[or] M. A. Castrén</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2241" target="_blank" rel="noopener">17 Reseanteckningar</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2240" target="_blank" rel="noopener">18 Rese-anteckningar i Sibirien af M. A. Castrén</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2240" target="_blank" rel="noopener">Appendix 18.1</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2240" target="_blank" rel="noopener">Appendix 18.2</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2240" target="_blank" rel="noopener">Appendix 18.3</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2239" target="_blank" rel="noopener">19 Rese-Anteckningar af Dr M. A. Castrén</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2239" target="_blank" rel="noopener"> Appendix 19.1</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2239" target="_blank" rel="noopener">Appendix 19.2</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2238" target="_blank" rel="noopener">20 Tolstoj Nos den 25 Nov[ember] (7 Dec[ember]) 1846</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2237" target="_blank" rel="noopener">21 Jenisejsk d. 22 Mars/3 April 1847, Rapport till Kejserl[iga] Wetenskaps Akademien i Petersburg</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2236" target="_blank" rel="noopener">22 Jenisej</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2236" target="_blank" rel="noopener">Appendix 22.1</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2235" target="_blank" rel="noopener">23 [Reseberättelse I–II]</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2234" target="_blank" rel="noopener">24 Rese-anteckningar</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2234" target="_blank" rel="noopener">Appendix 24.1</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2233" target="_blank" rel="noopener">25 Några Upplysningar om de till Sibirien deporterade Finnar</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2232" target="_blank" rel="noopener">26 Rapport till Kejs[erliga] Vetenskaps-Akademien i S:t Petersburg</a> <h6>Journey to Russia and Siberia 1845–1849, Travel Diaries</h6> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2231" target="_blank" rel="noopener">27 Dagbok 27.2.1845–25.9.1845</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2231" target="_blank" rel="noopener">Appendix 27.1</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2230" target="_blank" rel="noopener">28 [Reseanteckningar]</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2229" target="_blank" rel="noopener">29 [Reseanteckningar, Minusinsk 1847]</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2228" target="_blank" rel="noopener">30 [Reseanteckningar 1847–1848]</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2228" target="_blank" rel="noopener">Appendix 30.1</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2227" target="_blank" rel="noopener">31 Мѣсяцословъ на 1846 годъ</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2226" target="_blank" rel="noopener">32 Карманный мѣсяцословъ на 1847</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2225" target="_blank" rel="noopener">Sources and Literature</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2224" target="_blank" rel="noopener">Indexes</a> Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén edited by Timo Salminen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Date A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource 2019 Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors Format The file format, physical medium, or dimensions of the resource hardcover, PDF Language A language of the resource English, svenska Identifier An unambiguous reference to the resource within a given context ISBN 978-952-7262-12-2 (1–2, print/hardcover), ISBN 978-952-7262-13-9 (1, print/hardcover), ISBN 978-952-7262-14-6 (2, print/hardcover), ISBN 978-952-7262-15-3 (online). Coverage The spatial or temporal topic of the resource, the spatial applicability of the resource, or the jurisdiction under which the resource is relevant 1838–1849 https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/97b4013cb08b120e133e11d2da1e8f19.pdf 3a4eb1876c6b175fb80a560b58bebe78 PDF Text Text Collectiones museorum Catalogue The Tungusic People / Evenkis Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). First third of the 19th century. . Palma (koto). Wood, steel, birch bark, glue. Cutting, forging, bonding, winding. Total length 183cm, handle length 145cm, blade length 38cm, maximum stick width 4.5cm, maximum blade width 5.5cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). The Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-11. 26 �The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera . Hunting bow. Wood, bark, glue. Cutting, bending, gluing. Length 195cm, width 4cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-12. 27 �Collectiones museorum 28 �The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera . Protective plate, used for archery. Mammoth tusk (?), rawhide. Bone carving, engraving. Length 8.5cm; width 4cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-4. 29 �Collectiones museorum . Men’s summer coat. Tanned deerskin, cotton fabric, leather, glass beads, glass marbles, sinew thread (chordae tendinae), natural colours. Cutting, sewing, painting, beadwork. Length 93cm, width at the hem 130cm, sleeve length 44cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-24a (which forms a set with item No. 27-24b). 30 �The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera Published: Василевич, Г.М., 1958. Тунгусский кафтан. Сборник Музея антропологии и этнографии XVIII: 122–178, p. 147, Figure 10. Издательство АН СССР, Москва ‒ Ленинград. 31 �Collectiones museorum 32 �The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera . Men’s summer breast collar. Tanned deerskin, leather, glass beads, sinew thread (chordae tendinae), metal, mineral paint. Cutting, sewing, embroidery, dyeing, metal processing. Length with fringe 88cm, width 72cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-24b (which forms a set with item No. 27-24a). 33 �Collectiones museorum . Men’s bib. Tanned deerskin, leather, goat fur, cotton fabric, sinew thread (chordae tendinae), glass beads, natural colour. Cutting, sewing, beadwork, painting. Length 68cm, width at the base 23cm, width at the top 14cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-19. 34 �The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 35 �Collectiones museorum 36 �The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera . Men’s apron. Tanned deerskin, leather, sinew thread (chordae tendinae), glass beads, natural colour. Cutting, sewing, painting, beadwork. Length 81cm, width at the hem 47cm, width at the top 13cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-22. 37 �Collectiones museorum . Bib. Tanned deerskin, leather, goat fur, cotton fabric, glass beads, sinew thread (chordae tendinae), natural colour. Cutting, sewing, painting, beadwork. Length 68cm; width at the base 29cm; width at the top 15.5cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-20. 38 �The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 39 �Collectiones museorum 40 �The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera . Women’s trousers. Tanned deerskin, fabrics, cotton, sinew thread (chordae tendinae), glass beads, pearls, natural colours, deer hair. Cutting, sewing, painting, beadwork. Length 47cm, width at the base 58cm width at the top 48cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-18. 41 �Collectiones museorum 42 �The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera . Women’s bib. Tanned deerskin, leather, goat fur, fabrics, cotton, sinew thread (chordae tendinae), glass beads, pearls, natural colours. Cutting, sewing, painting, beadwork. Length 63cm, width at the base 25cm, width at the top 14cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-16. 43 �Collectiones museorum . Women’s apron. Tanned deerskin, glass beads, sinew thread (chordae tendinae), natural colours, and copper. Cutting, sewing, painting, beadwork, casting. Length with fringe 85cm, width at the hem 55cm, width at the top 18cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-21. 44 �The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 45 �Collectiones museorum 46 �. Footwear. Tanned deerskin, skin Tan strips of a deer, cotton fabric, glass thr beads, sinew thread (chordae tendicol nae), natural colours. Cutting, sewb ing, painting, beadwork. Length 23cm of the sole 23cm, width of the sole t 9cm, height of the collar 72cm. SiG beria, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). trict). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-27 / 1 & 2. 27- �Collectiones museorum . Mittens. Tanned deerskin, fabrics, cotours, ton, deer hair, glass beads, natural colours, sinew thread (chordae tendinae). Cutidth ting, sewing, dyeing. Length 27cm, width mod12cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modgion ern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region usic (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-13 / 1 & 2. 48 �The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera . Mittens. Tanned deerskin, fabrics, cotton, deer hair, glass beads, mineral, colours, sinew thread (chordae tendinae). Cutting, sewing, painting, beadwork. Length 22.5cm, width 12cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-14 / 1 & 2. 49 �Collectiones museorum . Mittens. Tanned deerskin, glass beads, sinew thread (chordae tendinae). Cutting, sewing, beadwork. Length 32cm, width 15cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-15 / 1 & 2. 50 �The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 51 �Collectiones museorum . Headband. Tanned deerskin, glass beads, tin, sinew thread (chordae tendinae). Cutting, beadwork, stamping. Height 6cm, diameter at the base 18cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-23. 52 �The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera . Tobacco pipe. Mammoth bone, wood. Thread. Length 16.5 cm, width 1.8cm, height with cup 5cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-5a, b, c, & d. 53 �Collectiones museorum 54 �The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera . Pouch for tobacco with sling. Tanned deerskin, leather, glass beads, glass pearls, iron, copper. Chamois dressing, sewing, beading, moulding, hatching. Pouch length with tassels 14.5cm, pouch width 10cm, sling total length 134cm, sling width 2cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-9. 55 �Collectiones museorum . Spirit depiction. Wood, glass beads, skin. Relief carving, drilling. Height 20.5cm, maximum width 5.5cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-30/1. 56 �The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera . Spirit depiction. Wood, glass beads, skin. Relief carving, drilling. Height 23.5cm, maximum width 6cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-30/2. Published: Иванов, С.В., 1970. Скульптура народов Севера Сибири. XIX – первая половина XX в, p. 175, Figure 159. Издательство «Наука», Ленинградское отделение. 57 �Collectiones museorum . Masketka (metal mask). Copper, tanned deerskin. Forging, stamping. Height 16.5cm, maximum width 10.5cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-31/1. 58 �The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera . Masketka (metal mask). Copper, tanned deerskin. Forging, stamping. Height 19cm, maximum width 9.5cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-31/2. 59 �Collectiones museorum . A figurine of a bear. Bronze. Casting, drilling, grinding. Length 6.3cm, width 1.5cm, height 4.2cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). Archaeological object. Used by the Evenkis. MAE of RAS No. 27-32. 60 �The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera Yurak Samoyeds / Nenets Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). First third of the 19th century. . Needle for netting. Mammoth tusk. Bone carving. Length 14.5cm, width 2cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Yuraks (Nenets). MAE of RAS No. 27-8. 61 �Collectiones museorum . Snow goggles. Silver, bronze. Hatching. Length with headbands 13.5cm, width 4.5cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Yuraks (Nenets). MAE of RAS No. 27-2. 62 �The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera . Belt. Leather, brass, sinew thread (chordae tendinae), elm. Leather dressing, sewing, stamping, wood processing. Length with buckles 87cm, width 6.5cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Yuraks (Nenets). MAE of RAS No. 638-5a. 63 �Collectiones museorum . Twine for sled roping. Deer tendons. Weaving. The skein length 37cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Yuraks (Nenets). MAE of RAS No. 638-6. 64 �The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera . Tobacco pipe. Mammoth tusk (?), tin. Bone carving, drilling, hatching. Length 30cm, height with a cup 6cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Yuraks (Nenets). MAE of RAS No. 27-6. 65 �Collectiones museorum 66 �The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera . Pouch. Tanned deerskin, cotton fabric, glass beads, bronze, steel, bone. Skin dressing, sewing, embroidery with beads, bone carving, forging, stamping. Length 9.5cm, width 7.5cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Yuraks (Nenets). MAE of RAS No. 27-10. 67 �Collectiones museorum . Spirit depiction. Wood. Relief carving. Height 34.6cm, maximum width 6.7cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Yuraks (Nenets). MAE of RAS No. 27-27-34. Published: Хомич, Л.В., 1977. Религиозные культы у ненцев. Памятники культуры народов Сибири и Севера (вторая половина XIX – начало XX в.). Сборник Музея антропологии и этнографии XXXIII: 5–28, p. 20, Figure 12. Издательство «Наука», Ленинградское отделение. 68 �The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera . Worship item in the form of a doll. The skin of a small, fur-bearing animal, cotton fabric. Wrapping. Height 35cm width at the base 12.8cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Yuraks (Nenets). MAE of RAS No. 27-33. 69 �Collectiones museorum Ostyaks / Khantys Tobol ʹsk Governorate (modern Tjumenʹ region). First third of the 19th century. . Women’s shirt. Nettle cloth, woollen thread, glass marbles, glass beads, copper. Cutting, sewing, thread embroidery, moulding, beading. Length 110cm, width at the base 87cm, sleeve length 56cm. West Siberia. Tobolʹsk Governorate (modern Tjumenʹ region). Ostyaks (Khantys). MAE of RAS No. 27-35. 70 �The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 71 �Collectiones museorum . Women’s shirt. Nettle cloth, woollen thread, glass marbles, glass beads, copper. Cutting, sewing, thread embroidery, moulding, beading. Length 111cm, width at the base 76cm, sleeve length 52cm. West Siberia. Tobolʹsk Governorate (modern Tjumenʹ region). Ostyaks (Khantys). MAE of RAS No. 27-36. 72 �The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera Published: Прыткова, Н.Ф., 1953. Одежда хантов. Сборник Музея антропологии и этнографии XV: 123-233: p. 171, Figure 51. Издательство АН СССР, Москва ‒ Ленинград. 73 �Collectiones museorum . Musical instrument. Wood, sinew thread (chordae tendinae), glue. Carving, gluing. Length 47.5cm, width 11cm, height 3.8cm. West Siberia. Tobolʹsk Governorate (modern Tjumenʹ region). Ostyaks (Khantys). MAE of RAS No. 27-37. 74 �The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera Yenisei Ostyaks (Kets) Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). First third of the 19th century. f y . Tobacco pouch. Tanned deerskin, cotton fabric, glass beads, copper. Skin dressing, sewing, embroidery, hatching, lacing. Length 9.5cm, width 7cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Kets (?). MAE of RAS No. 27-1. 75 �Collectiones museorum . Box with lid. Birch, sinew thread (chordae tendinae), wood, fish glue, natural colour. Cutting, stitching, colouring, gluing. Height 11.5cm, diameter 18cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Kets. MAE of RAS No. 27-40a & b. 76 �The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 77 �Collectiones museorum 78 �The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera . Musical instrument with a bow. Wood, sinew thread (chordae tendinae), horse hair, glue, metal. Carving, gluing. Instrument length 62cm, width 14.5cm; height 5cm, bow length 57cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Kets (?). MAE of RAS No. 27-38a & b. Published: Алексеенко, Е.А., 1988. Музыкальные инструменты народов севера Западной Сибири. Материальная и духовная культура народов Сибири. Сборник Музея антропологии и этнографии XLII: 5‒23: p. 16. Издательство «Наука», Ленинградское отделение. 79 �Collectiones museorum . Shaman headgear. Brass, chamois. Metal processing, chamois dressing, riveting. Height 18cm, diameter at the base 17cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Kets. MAE of RAS No.27-25. 80 �The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 81 �Collectiones museorum Yenisei Samoyeds (Enets) Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). First third of the 19th century. . Quiver. Tanned deerskin, sinew thread (chordae tendinae), wood. Sewing, wood processing. Maximum length 58cm, maximum width 16cm, strap lengths 87cm and 27cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Enets. MAE of RAS No. 638-2. 82 �The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera . Snow goggles. Tanned deerskin, copper, sinew thread (chordae tendinae), glass beads, coarse thread. Sewing, embroidery with beads, moulding, stamping, hatching, perforation. Length 14cm, height 8cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Enets. MAE of RAS No. 638-4. 83 �Collectiones museorum . Bag for storing items. Tanned deerskin, sinew thread (chordae tendinae). Sewing. Maximum height 35.5cm, maximum width 43cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Enets. MAE of RAS No. 638-1. 84 �The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 85 �Collectiones museorum Yakuts Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). First third of the 19th century. 86 �The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera . Men’s summer coat. Tanned deerskin, natural colour, brass, deer hair, sinew thread (chordae tendinae), glass beads, glass marbles, cotton. Cutting, sewing, painting, moulding. Length 96cm, width at the base 66cm, sleeve length 56cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Yakuts (?), Tungusic (?) people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-28. 87 �Collectiones museorum . Cloak belonging to a shaman. Tanned deerskin, iron, copper, sinew thread (chordae tendinae), natural colour. Cutting, sewing, painting, forging, stamping. Length with fringe 123cm, width at the base 61cm, sleeve length 47cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Yakuts (?), Tungusic (?) people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-26. 88 �The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 89 �Collectiones museorum 90 �The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 91 �Collectiones museorum Ostyak-Samoyeds / Selkups Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). First third of the 19th century. . Musical instrument with bow. Wood, horse hair, glue. Carving, gluing. Instrument length 57cm, width 11cm, height 4.5cm, bow length 39cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Selkups. MAE of RAS No. 27-39ab. 92 �The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera Origin Not Indicated . Hunting bow. Wood, root, bark, sinew thread (chordae tendinae), glue, colour. Cutting, gluing, colouring. Length 164cm, maximum width 4.5cm. Siberia. MAE of RAS No. 733-3. 93 �Collectiones museorum . Protective plate used for archery. Iron, skin, glass beads. Hatching, skin dressing, lacing. Length 11.5cm, width 4.7cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). MAE of RAS No. 27-3. 94 �The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 95 � Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera (Collectiones museum) Subject The topic of the resource Collectiones museorum. Manuscripta Castreniana, Realia II, Ethnographica 1. Travaux ethnographiques de la Société Finno-Ougrienne XXII. 148 p. ISBN 978-952-5667-95-0 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-96-7 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén Edited by E.G. Fedorova Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & Ildikó Lehtinen © Музей антропологии и этнографии имени Петра Великого (Кунсткамера) Российской академии наук – Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of the Russian Academy of Sciences (MAE) & Elena G. Fedorova https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/941afeafec0b70f8be602ec1b33bf983.pdf a2f8a71019dd4e0b027325f99fda42e3 PDF Text Text Collectiones museorum Catalogue The Samoyeds 120 �The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland . Enets or Nganasan full fur coat representing overwear with the hairs cut very short. It was sewn of one white or black reindeer hide and it had to be procured during the summer slaughtering as the reindeer hairs were shorter then. On the front of the coat, there are two strips, which are bordered with ochre chamois. Below the belt, the garment is ringed with two strips, the larger being bordered with red chamois. White dog skin is sewn on the hem of the fur coat. Chamois gussets dyed with ochre inserted in the armpits and in the cuffs. The undercoat had a hood, but no gloves. Length 74cm, width of hem 58cm. Pels av renskinn. Samojedisk. Holmberg catalogue 152. Castrén Collection VK434. Published: Lehtinen, Ildikó, 2003. A la mémoire de Mathias Alexandre Castrén. Remota relata. Studia Orientalia 97: 141–153. Finnish Oriental Society, Helsinki. 121 �Collectiones museorum 122 �The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland . Samoyed tobacco pipe carved from mammoth tusk. The bowl is decorated with metal inlay. Length 16cm, diameter of bowl 4.5cm. Pipa af mammuthben. Holmberg catalogue 152, Färling catalogue 364. Castrén collection VK432. . Samoyed knife sheath of wood, decorated with leather and leather fringes. The sheath is an example of the aesthetic art of the Samoyeds. The knife is missing. Length 24.5cm. Knif med träskaft. Dessa pjeser vitna hvarken om smak eller konstfärdighet hos Samojederna. Färling catalogue 365. Castrén collection VK433. 123 �Collectiones museorum The Evenki / Tungusic Peoples Evenki men’s dress consisting a fur coat, a pair of boots, a bib, and a shoulder belt with a powder pouch . Tungus coat made of a single reindeer skin, with the legs forming the sleeves. On the back, the hide has remained in its original form. It is characterized by the cut of its straight hems with two gores. In addition to the reindeer hide, the skins of wild goats edged with black horsehair were used. The cut and the seams sewn with reindeer vein thread. The coat is decorated with white, blue and black glass beads along the hems, the collar, and the shoulders. On the back, the square motif and the two gores are also edged with glass beads. The glass beads are sewn into a onecentimetre-wide cotton fabric band of graphite colour. The decoration on the back was typical of the type of coat with a straight hem. There are two fringes on the back made of white and blue glass beads. Length 91cm, width of hem 51cm. Rock av brunt, sämskartadt skinn. Holmberg catalogue 147, Färling catalogue 366. Castrén Collection VK435:1. Published: Virtual Collection of Asian Masterpieces = VCM http://masterpieces. asemus.museum/index.nhn. Read 24 October 2017; Lehtinen, Ildikó, 2002. Costumes of the Siberian peoples – practicality and luxury. Lehtinen, Ildikó (ed.), Siberia. Life on the Taiga and Tundra: 69, 108–145. National Board of Antiquities, Helsinki. 124 �The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland 125 �Collectiones museorum 126 �The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland 127 �Collectiones museorum . Tungus footwear belonging to the costume are of the moccasin type, with a long supple collar reaching to the thigh. The materials for the shoes included reindeer leg skins, chamois and woollen cloth. The boots were tied to the legs with strings. The moccasins are embroidered with large white, blue, black, and yellow glass beads. The material is reindeer hide used in winter. The decoration symbolized the local groups. The embroidery with glass beads was common to all of the Evenki region. Length 80cm. Ett par benkläder, liknande ett par strumpor. Holmberg catalogue 147; Färling catalogue 366. Castrén Collection VK435:2ab. Published: Virtual Collection of Masterpieces. http://masterpieces.asemus.museum/index.nhn. Read 24 October 2017. 128 �The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland 129 �Collectiones museorum . Tungus breast piece. The bib is a piece of reindeer skin with a sharp cut. It consists of two parts, the chest and the midriff pieces. Both parts are decorated with a cotton fabric band in white, which is embroidered with glass beads. In the collar and in the middle part there are two chamois strings to tie around the neck and the waist. At the edge there is a piece of chamois with hairs of a black horse. The bib decorated with the long hair of wild sheep used during the spring festival known as ikenipke. Length 73cm, width 23cm. Ett anhängsel. Holmberg catalogue 147; Färling catalogue 366. Castrén Collection VK435:3. Published: Virtual Collection of Masterpieces. http://masterpieces.asemus.museum/index.nhn. Read 24 October 2017. 130 �The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland . Comb made of bone. According to the museum assistant, because of the shape ‘the comb resembles a “hair comb” used by European women a few decades ago’. The handle is decorated with incised bullseyes, and pairs of lines of black pigment. Length 15cm, width 5cm. Tungusisk benkam. Färling catalogue 367. Castrén Collection VK436. 131 �Collectiones museorum The Yakuts  Spoon of mammoth t k modelled after a 16th-century E . S f th tusk, d ll d ft 6th t European Renaissance silver spoon brought to Siberia by a Russian merchant. The handle is decorated with carved lines and points. Length 15cm. Jakuterna. Tre skedar af mammuthben. Färling catalogue 368–370; Holmberg catalogue 148. Castrén Collection VK437. 132 �The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland . Spoon of mammoth tusk, modelled after an 18th-century European silver spoon. Length 19.5cm. Jakuterna. Tre skedar af mammuthben. Färling catalogue 368–370; Holmberg’s catalogue 148. Castrén collection VK438. . Spoon of mammoth tusk modelled after an 18th-century European silver spoon. Length 23cm. Jakuterna. Tre skedar af mammuthben. Färling catalogue 368–370; Holmberg catalogue 148. Castrén Collection VK439. 133 �Collectiones museorum The Buryats . Buddha statue of bronze. The pose is mostly common, with the legs crossed, the left hand on the lap, and the right hand pointing to the ground with the palm facing inward towards the Buddha. The headgear is a blue hood or a cap with a button on the top. The statue is gilded and the lips are painted red. According to Castrén, ‘this work symbolizes the icons of the common god as the following three items listed below. The name is “the statue of Cokjamiini” (Buddha).’ Harry Halén points out that it is a Śākyamuni, and in terms of posture it represents the Buddha as Calling the Earth to Witness. Height 10cm, width 6.8cm. Mongoler. Buddhabild af brons. Färling catalogue 371. Castrén Collection VK440. Published: Bell, Marja-Liisa ‒ Halén, Harry, 1980. Oi munkit, ponnistelkaa lakkaamatta!: buddhalaisten kulttiesineiden näyttely / O munkar, sträven framåt oupphörligen!: utställning av buddhistiska kultföremål / Oh, ye monks, strive onwards diligently: exhibition of Buddhist ritual objects: p. 25. Helsingin kaupungin taidemuseo; Halén, Harry, 1987. Mirrors of the void: Buddhist art in the National Museum of Finland: 63 Sino-Mongolian thangkas from the Wutai Shan workshops, a panoramic map of the Wutai Mountains and objects of diverse origin: p. 94. Museovirasto, Helsinki. 134 �The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland 135 �Collectiones museorum . Bronze statue of the deity Beg-tse, one of the fierce protective deities known as the dharmapālas. The deity stands defiantly, one foot resting on the belly of a horse, the other on a man. He wears armour, his left hand is across his chest and the right hand is holding a sword scabbard (the sword is broken). There is a scorpion on his neck. In the museum’s records the bronze statue is described as ‘a common, Mongolian Burchan (icon of a god)’. Height 10.5cm. En vanlig, mongolisk Burchan (helgonbild) af brons. Färling catalogue 139. Castrén Collection VK441. 136 �The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland Published: Bell, Marja-Liisa ‒Halén, Harry, 1980. Oi munkit, ponnistelkaa lakkaamatta!: buddhalaisten kulttiesineiden näyttely / O munkar, sträven framåt oupphörligen!: utställning av buddhistiska kultföremål / Oh, ye monks, strive onwards diligently: exhibition of Buddhist ritual objects: p. 201. Helsingin kaupungin taidemuseo.; Halén, Harry, 1987. Mirrors of the void: Buddhist art in the National Museum of Finland: 63 Sino-Mongolian thangkas from the Wutai Shan workshops, a panoramic map of the Wutai Mountains and objects of diverse origin: p. 87. Museovirasto, Helsinki. 137 �Collectiones m ctiones museorum . Bronze bell, ghantā, dril-bu. The handle is topped with a closed vajra thunderbolt sceptre with four prongs. In the handle there is a depiction of two faces, probably symbolizing Prajnaparamita (perfect wisdom). The clapper is missing. Height 10cm. Buddhistisk prestklocka af brons. Färling catalogue 373. Castrén collection VK442. 138 �The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland . Ritual thunderbolt sceptre, vajra, do-rj, made of bronze. There is a knob in the middle and four (five?) prongs at each end. Length 7.5cm. Ett vid buddhaiska gudstjensten brukligt instrument. Färling catalogue 374. Castrén Collection VK443. 139 �Collectiones museorum China . Snuff bottle, made from the peel of a fruit, probably calabash, decorated with silver inlay, and green, red, and blue precious stones. Height 8.5cm, width 6cm. Snusflaskor. Dessa pjeser synas vara temligen gamla och äro af intresse genom sin ornering. Färling catalogue 44–45. Castrén Collection VK445. 140 �The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland . Snuff bottle, made of bone and decorated with silver inlay. Around the flask there is a plaited band, decorated with precious stones and email cloisonné. Height 6cm, width 4cm. Snusflaskor. Dessa pjeser synas vara temligen gamla och äro af intresse genom sin ornering. Färling catalogue 44–45. Castrén collection VK446. 141 �Collectiones museorum . Tobacco pipe carved of bone, mouthpiece reinforced with white metal, decorated with checkerboards motifs. Height 24.5cm, diameter of bowl 1.1cm. Pipa för opiumrökning (?). Färling catalogue 474. Castrén Collection VK447. 142 �The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland . Chinese calligraphy brush with case. Length 18 cm. Två (?) st. tuschpenslar. Holmberg catalogue 157. Castrén Collection VK448. 143 � Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland (Collectiones museum) Subject The topic of the resource Collectiones museorum. Manuscripta Castreniana, Realia II, Ethnographica 1. Travaux ethnographiques de la Société Finno-Ougrienne XXII. 148 p. ISBN 978-952-5667-95-0 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-96-7 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén Edited by Ildikó Lehtinen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & Ildikó Lehtinen © Музей антропологии и этнографии имени Петра Великого (Кунсткамера) Российской академии наук – Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of the Russian Academy of Sciences (MAE) & Elena G. Fedorova https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/7efcc2385bc0328c2bc764640fd31ae3.pdf 0e5c71f38155d6d86f149d2d3d1f5ba2 PDF Text Text Matthias Alexander Castrén Collectiones museorum Matthias Alexander Castrén (1813–1852) was by far the most significant Finnish linguist of the 19th century. In addition to being a linguist he was also a multidisciplinary scholar, equally versatile in the fields of ethnography, folklore, mythology, archaeology, history, and human geography. He left behind a huge corpus of field data, collected by himself during prolonged expeditions to Karelia, Lapland, Arctic Russia, and Siberia between 1838 and 1849. In the short periods of time Castrén spent in an academic environment, he had little opportunity to synthesize his collections, a situation aggravated by his rapidly progressing and ultimately fatal illness. Therefore, a major part of his scholarly heritage remained unpublished when he died. Castrén was appointed Docent of Finnish and Ancient Nordic Languages and Tribes at the Imperial Alexander University in Helsinki in 1841, and ten years later he became the first Professor of the Finnish Language. M.A. Castrén considered ethnology as a historical science and an instrument for describing the early periods of Finnish history. On his expeditions, he carried out ethnographic observations and took notes of the dwellings, costumes, way of life, and customs of indigenous Siberian peoples. According to the programme drafted by the Imperial Saint Petersburg Academy of Sciences, Castrén collected ethnological artifacts for the Ethnographic Museum in Saint Petersburg, and some items for the Ethnographic Museum of the University of Helsinki. The present work concentrates on the collections which describe Castrén’s merits in ethnological studies and museology. The primary sources of this publication are the artefacts in the Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of Russian Academy of Sciences in Saint Petersburg and the Museum of Cultures / National Museum of Finland in Helsinki. C     Edited by Ildikó Lehtinen 9 7 8 9 5 2 5 6 6 7 9 5 0 isbn 978-952-5667-95-0 (print) isbn 978-952-5667-96-7 (online) issn 2489-4397 Coll_mus_kannet.indd 1 Manuscripta Castreniana Realia II, Ethnographica  〉 Manuscripta Castreniana Travaux ethnographiques de la Société Finno-Ougrienne XXII 26.1.2018 11:25:49 ��Collectiones museorum �Manuscripta Castreniana Realia II, Ethnographica 1 Travaux ethnographiques de la Société Finno-Ougrienne XXII Matthias Alexander Castrén Colle cti one s mu se or u m Edited by Ildikó Lehtinen Finno-Ugrian Society Helsinki 2017 �Matthias Alexander Castrén: Collectiones museorum Manuscripta Castreniana Realia II, Ethnographica 1 Travaux ethnographiques de la Société Finno-Ougrienne XXII Edited by Ildikó Lehtinen Finno-Ugrian Society Helsinki 2017 http://www.sgr.fi/manuscripta/ Editorial Board of the series Manuscripta Castreniana Ulla-Maija Forsberg, Juha Janhunen, Ildikó Lehtinen, Karina Lukin, Timo Salminen Cover picture (Tungus / Evenki footwear, details on p. 47) Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of the Russian Academy of Sciences Painting on the back by G.D. Budkowski (“Matthias Alexander Castrén”, 1845), photograph National Board of Antiquities, Finland Photograph on the first endpaper (Tungus / Evenki spirit depiction, details on pp. 56–57) Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of the Russian Academy of Sciences Photographs on pages 26–95 © Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of the Russian Academy of Sciences Photographs on pages 120–143 National Board of Antiquities, Finland, photographed by Ilari Järvinen (pages 120–122 and 131–143, and the lower photograph on p. 123) and Markku Haverinen (pages 124–130 and the upper photograph on p. 123) Map on the last endpaper Anna Kurvinen, Timo Salminen Layout and cover Anna Kurvinen Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of the Russian Academy of Sciences has published their collection on the website in the online catalogue: http://www.kunstkamera.ru/kunst-catalogue/index.seam?c=KASTREN © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno‑Ougrienne – Finno-Ugrian Society & Ildikó Lehtinen © Музей антропологии и этнографии имени Петра Великого (Кунсткамера) Российской академии наук – Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of the Russian Academy of Sciences (MAE) & Elena G. Fedorova isbn 978-952-5667-95-0 (print) isbn 978-952-5667-96-7 (online) issn 2489-4397 Printon Tallinn 2017 Bookstore Tiedekirja Snellmaninkatu 13 FI-00170 Helsinki p. (09/+3589) 635 177 https://www.tiedekirja.fi/ tiedekirja@tsv.fi Contents Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series by Juha Janhunen Editor’s Foreword by Ildikó Lehtinen Matthias Alexander Castrén: Collectiones museorum 6 9 Museum Collections The M.A. Castrén Collections at the Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of the Russian Academy of Sciences (MAE) by Elena Fedorova 12 Catalogue 26 The M.A. Castrén Collection at the Museum of Cultures / the National Museum of Finland by Ildikó Lehtinen 96 Catalogue 120 Index Appendix: A List of Museum Items Prepared by M.A. Castrén During the Expedition 144 145 �Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series Matthias Alexander Castrén (1813–1852) was by far the most significant Finnish linguist of the 19th century. When he died at the young age of 38, he left behind a huge corpus of field data, collected by himself during prolonged expeditions to Karelia, Lapland, Arctic Russia and Siberia from 1838 to 1849. In the short periods of time he spent in an academic environment, he was largely occupied by university teaching and social activities and had little opportunity to synthesize his collections, a situation aggravated by his rapidly progressing and ultimately fatal illness. Therefore, and in spite of his active production of specialized articles, reviews and travel reports during his lifetime, a major part of his scholarly heritage remained unpublished when he died. Ever since, the fate of this legacy has stood in the focus of Finnish linguistics. In Castrén’s lifetime it was said that he had “written the grammars of fourteen languages”, but the actual number of separate idioms documented by him is much larger, coming close to thirty. Moreover, although his main focus was the Samoyedic branch of Uralic, he also recorded several Finno-Ugrian idioms, including varieties of Finnic, Saamic, Mari, Komi and Khanty, as well as languages and dialects belonging to the Turkic, Mongolic, Tungusic and Yeniseic families. With most of these languages, he was the first to collect any kind of coherent grammatical information, which, moreover, was complemented by lexical collections of varying sizes. Not surprisingly, he is today regarded as the founder of not only Uralic, but also Altaic and Palaeosiberian linguistics. An important feature of his approach was that he worked in the framework of a consistent linguistic theory, close to what is today known as “basic grammar”. It has to be added, however, that Castrén was not only a linguist, but a multidisciplinary scholar equally versatile in the fields of ethnography, folklore, mythology, archaeology, history and human geography. Although he had both predecessors and successors, he is with good reason honoured as the pioneer and foremost representative of the Finnish school of linguistic anthropology, a tradition that was formed several decades before the international breakthrough of the field. Using a more modern term, his way of looking into languages in their overall extra-linguistic context, would correspond to the concept of “rich grammar”. Considering his work on mythology, especially the study of shamanism, he was also the founding figure of the so-called “Northern Paradigm” of mythological studies, a branch of comparative religion whose significance has only recently been fully understood. Folklore and mythology were discussed by Castrén in a number of public lectures he gave at the Imperial Alexander University in Helsinki. Linguistic topics were treated by him in a series of academic dissertations, presented between 1839 and 1850. In addition, he authored grammatical sketches with vocabularies on Ižma Komi and Meadow Mari, published in Latin in 1844 and 1845, respectively. After his last expedition he started working on a new series of German-language academic grammars to which he gave the general title Nordische Reisen und Forschungen. The series was authorized and financed by the Russian Imperial Academy of Sciences in St Petersburg, and the first volume, on Khanty, appeared in 1849. In his remaining two years, Castrén managed to complete the manuscript for a second volume, on Samoyedic. With Castrén’s death, however, the future of his grammars was in danger, and the series would have been discontinued had it not been taken up by his colleague Anton Schiefner (1817–1879). From 1852 to 1861, Schiefner rapidly completed the project by editing and publishing, not only the Samoyedic volume, but also five other volumes of Castrén’s linguistic field data, as well as a reissue of the Khanty volume. To these, he added the German editions of five volumes of Castrén’s lectures and earlier publications, including letters and travelogues, which were also being made available in parallel Swedish versions under the name Nordiska resor och forskningar, published between 1852 and 1870. This 12-volume international series immediately consolidated Castrén’s reputation and has been used as a basic tool of reference ever since—even for languages for which more extensive descriptions have subsequently become available. In spite of the extremely valuable contribution made by Schiefner to Castrén’s legacy, it was almost immediately realized that even more needed to be done. For one thing, there remained important parts of Castrén’s materials that were not included in the series published by Schiefner. Moreover, Schiefner, who was not a field linguist, occasionally made mistakes when reading and interpreting Castrén’s handwritten materials, which were not always in an accessible format. The idea of republishing Castrén’s data in a more complete and correct form was first suggested as early as the 19th century, and this became one of the long-term objectives of the Finno-Ugrian Society, which was founded in Helsinki in 1883 with the specific goal of continuing Castrén’s work in the field of Uralic and Altaic linguistics and ethnography. During the more than 125 years of its existence, the Finno-Ugrian Society has, indeed, cultivated Castrén’s legacy by both financing new field work by many generations of scholars and by publishing the results of their work. However, the full publication of Castrén’s manuscript materials has not been realized until now. After the idea had once again been mentioned in connection with the 110th anniversary of the Society in 1993, the plan of opening a new series of publications under the name Manuscripta Castreniana gradually ripened. This series is scheduled to contain a critical edition of all relevant parts of Castrén’s manuscripts, including 6 7 �Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series Collectiones museorum: Editor’s Foreword both linguistic descriptions and non-linguistic materials. The series will consist of both printed volumes and digital materials available on the website of the project. In accordance with the original agreement with the Russian Imperial Academy of Sciences, Castrén’s manuscripts were placed in the library of the Imperial Alexander University of Helsinki, where Schiefner sent them after completing his work on them. For unknown reasons, however, a small part of the materials remained in the archives of the Academy in St Petersburg. The academy also received Castrén’s important ethnographic collections from Siberia. The materials kept in Helsinki have been bound into 33 mainly folio-sized volumes, which, over the years, have been preliminarily catalogued and microfilmed. Unfortunately, the work has never been professionally completed, which is why the volumes still offer surprises to those delving into them. For the new series of publications, the Finno-Ugrian Society has mobilized a representative team of experts. The volumes, published in a free order, are to be divided into three sections: Linguistica, Realia and Personalia. The Linguistica section will contain Castrén’s grammatical and lexical data on all the languages he documented. The Realia section will contain his notes on extralinguistic realities, including ethnography, folklore, mythology, archaeology, history and geography. Finally, the Personalia section will contain his letters and travelogues, as well as a biography with a full bibliography of his works. The contents of all the volumes will be annotated on the basis of today’s level of scholarship. In this connection, it may be recalled that large parts of Castrén’s materials, including, in particular, those dealing with subsequently extinct languages, are the only extant documents on the topics they deal with. English was chosen as the language of this series in order to give Castrén’s oeuvre the visibility it deserves among the international and Anglo-Saxon readership for whom English is the first language of scholarly communication. The Swedish and German editions, published in the 19th century, will, of course, retain their historical value, but they are inevitably losing their relevance as sources of primary data. For practical reasons, though perhaps unfortunate for some readers, certain parts of the primary material in our new series will be made available only in the original languages, that is, mainly Swedish. This is particularly the case with Castrén’s letters and travelogues. Even so, the present series will provide a basis for the future translation of these materials into other languages, including English. Editor’s Foreword Juha Janhunen 8 M.A. Castrén considered ethnology as a historical science and an instrument for describing the early periods of Finnish history. On his expeditions, Castrén carried out ethnographic observations and made notes of the dwellings, the costumes, the way of life and the customs of indigenous Siberian peoples. Castrén’s most important ethnological works, his ethnological lectures on Altaic peoples and his lectures on Finnish mythology are included in his collected works published posthumously by Anton von Schiefner. According to the programme drafted by the Imperial Saint Petersburg Academy of Sciences, Castrén collected ethnological objects for the Ethnographic Museum of the Imperial Saint Petersburg Academy of Sciences, and some items for the Ethnographic Museum of University of Helsinki. The present work concentrates on the collections which describe Castrén’s merits in ethnological studies and museology. The primary sources of this publication are the artefacts in the Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of Russian Academy of Sciences in St Petersburg and the Museum of Cultures / National Museum of Finland in Helsinki. The collections consist of 65 artefacts, 46 of which are in the Peter the Great Museum and 19 in the Museum of Cultures. The items are on display in different exhibitions in the museums in Helsinki, but most of them are published here for the first time. Castrén worked in the field, but unfortunately did not specify the regions where the materials were acquired. B.G. Bogoraz published information on the circumstances of collecting on 19 April 1846, when native-born Semen Petrov Belozerov obtained for five roubles a fur coat, a cap and gloves for M.A. Castrén.1 The items purchased for the Ethnographic Museum of the University of Helsinki were presumably Castrén’s personal souvenirs. This publication includes the papers with notes and the catalogues of items. The well-known expert of the Siberian Khanty and Mansi cultures, Elena Fedorova, Senior Researcher of the Department of Siberia in the Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of the Russian Academy of Sciences considers the Castrén collection, and its keeping and research in the museum to be an important step of the development of the ethnographical research in Russia. Ildikó Lehtinen, Assistant Professor at the University of Helsinki and former Curator of the National Museum of Finland, considers the Castrén Collection to be the first Siberian artefacts in the Ethnographic Museum of University of Helsinki, now the Museum of Cultures / National Museum of Finland. M.A. Castrén’s manuscripts are kept in the National Library of Finland. Castrén’s ethnographic material was left unpublished by Anton Schiefner. Therefore, the Finno-Ugrian Society will publish the revised edition of his ethnographic notes on the Khanty, the Samoyeds, and Tungusic peoples in the future. 9 �Collectiones museorum: Editor’s Foreword The transliteration from Cyrillic follows the scholarly transliteration standard. Following the Manuscripta Castreniana series, I have used some place-names in established forms as Yenisei pro Enisej, Trans-Baikal pro Trans-Bajkal. I would like to express my particular thanks to the Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of the Russian Academy of Sciences for the opportunity to publish the Castrén collection in the Manuscripta Castreniana series and to Dr. Julia A. Kupina, Deputy Director of museum activities at the Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) for her assistance to the realization of this publication project. The staff of the Museum of Cultures / National Museum of Finland aided me in the realization of this project. My sincere thanks for the peer review go to Professor Helena Ruotsala of the University of Turku and Professor Zoltán Nagy of the University of Pécs. I also thank the Finno-Ugrian Society for accepting this work to be included in its Travaux ethnographiques series. 1. Ildikó Lehtinen 23 October 2017 Bogoraz 1927, 34. 10 Matthias Alexander Castrén Collectiones museorum Museum Collections �Collectiones museorum 1. 2. The St Petersburg branch of the Russian Academy of Sciences Archive, Foundation 4, Inventory 2 (1844), No.129, p.1. Кастрен 1999. The Castrén Collections at Kunstkamera The M.A. Castrén Collections at the Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of the Russian Academy of Sciences (MAE) In the early 1840s, upon a proposal by A.J. Sjögren, the Imperial Academy of Sciences offered Matthias Alexander Castrén, Master of Philosophy of the Imperial Alexander University in Finland, the opportunity to participate in ethnographic and linguistic research in Siberia. Castrén was invited to participate in the expedition to Northern Siberia on the basis of him providing active service as a linguist and ethnographer for a period of three years, ‘to divide into equal parts the sum of 3,000 roubles (silver) which has been allocated to the ethnographic side of the Northern Siberia Expedition for its entire duration and to pay those equal parts to the researcher on specified terms and with no reporting required’.1 But as he was ill, M.A. Castrén could go to Siberia only in 1845 as a Doctor of Philosophy. His journey lasted more than four years. Castrén’s journey was a continuation of complex eighteenth century expeditions, with the Academy of Sciences organising and conducting most of them. The purpose of these expeditions was to ensure a comprehensive study of local environment, economy and lifestyle. They played an important role in the development of ethnography in Russia. The Second Kamchatka Expedition was the most valuable for the exploration of Siberia, which became known as the Great Northern Expedition. Its main task was the discovery of a sea route to the Americas and an estimation of its relations with Asia. Castrén’s main scientific interest was focused on linguistic studies. He wanted to determine which of the indigenous peoples of Siberia were related to the Finns. He visited the Ostyaks (Khantys), the Voguls (Mansi), the Nenets, the Nganasans, the Selkups, the Enets, the Kets, the Evenkis, the Khakas, the Tuvans, the Kamas, and the Buryats in order to gather material. He travelled across almost the whole of Siberia, except for the Russian Far East. As a result, he developed grammars and dictionaries for thirteen languages of the indigenous peoples of the region. During his journey, Castrén recorded his observations of these peoples’ way of life and culture,2 and collected ethnographic objects. He purchased at least some of these, as copies of receipts for the sold items can serve as the evidence for this, as can extracts from the records of 12 March 1847 (Department of History and Philology), certifying the transfer of money to Castrén, which included the purpose of purchasing ethnographic objects on behalf of the museum.3 These items, although there are not many of them, are of great importance to the Siberian collections of the Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of the Russian Academy of Sciences. They characterised the culture of the indigenous peoples of the first thirty years of the nineteenth century. They can also be considered as being the first exhibits of the Siberian Fund of the Museum, as a significant part of the collections from the eighteenth century, gathered mainly during academic expeditions, was lost due to various reasons.4 Unfortunately, in the present day, it is difficult to find out how these objects were delivered to the museum. For a long time the ethnographic collection of the St Petersburg Kunstkamera and the Ethnographic Museum, which was separated from the Kunstkamera in 1836 (along with six other museums), went unrecorded. The registration process began in the second half of the 1890s. Record keepers mainly relied on available lists and labels provided by collectors while trying to identify exhibits’ ethnic origins, the time of delivery, and the collector’s name. In some cases, a collector’s name, (e.g. refer to No. 45), plus the ethnic background and location of the item in question, were directly indicated on the items themselves (we can assume that the collector himself did this). By this time, the museum had already collected 29,000 items.5 One can imagine how difficult this work was and how much time it required. The first inventory lists, which were printed typographically at the beginning of the twentieth century, contained the following information on the title page: collection number; donator (this could not be only a particular collector – it had to include any other names along with the institution which transferred the items to the museum); the collector’s name; the method of acquisition (whether a purchase or a gift); the value of the collection in case of purchase; the name of the location at which the items were collected; the nationalities which possessed them; a brief description; documents available at registration; the record number and quantity; the record keeper’s name; the time of registration; and notes to specify information about missing items. We should point out that not all inventory lists contained all of the information. The content of the information provided in inventory lists is also variable. Some of them contain only the names of items with numbers. Others sometimes provide detailed descriptions. There 12 13 E .G . Fe do rova 3. 4. 5. The St Petersburg branch of the Russian Academy of Sciences Archive, Foundation 2, Inventory 1 (1841), No. 6, p 5, 62, 62, reverse page 66. The fire of 1747, an improper environment for museum exhibits, and more. Токарев 1966, 397. �Collectiones museorum 6. K-IV, Inventory List 1, No 3. The Castrén Collections at Kunstkamera are also inventory lists indicating items’ sizes or their names in the original languages of the people to whom they belonged. Apparently, this difference in inventory lists can be explained by the amount of information available to record keepers before they started the inventory. The lack of complete or accurate data about items during the registration process can also be explained by the fact that later some of them were transferred to another list: they were recorded under other numbers. For several decades, research staff at the MAE has been reregistering so-called defective inventory lists. Detailed descriptions of the items are completed with size indications and safety information. In some cases during the re-registration of the collections, as well as their study in the course of research work, the ethnic origin of some items was ascertained. The same is true of the M.A. Castrén collection. Initially, the Department of Siberia had only four inventory lists, including the items he brought back himself: Nos 23, 27, 638, & 733. Inventory list No 23 (1847) specified only one item – ‘Ostyak dress’. But the dress is listed as missing. We can assume that it had been moved to another collection, but information on that was not available. Regarding items in collections Nos 23 and 27, the Archive of MAE Records Department6 preserves the department director’s comments to clarify the total number of items for the records for the year 1848. It is possible that these comments apply not only to the aforementioned collections. Inventory List No 27 provides catalogues, one of which, as far as we can understand, indicates items classified by those peoples which possessed them (the Ostyaks, the Tungusic people, the Buryats, the Yakuts, the Tatars, and the Karagas). It is written in the native languages of these peoples, but unfortunately, the handwriting is almost illegible. It also contains a number of documents: an extract from an inventory of the Castrén collections dated 11 January 1849, with labels (in Russian), a list of twelve items given to the Pedagogical Museum of Military Schools in 1873, annexes with pictures to describe two Nenets items as created by G.D. Verbov, a senior researcher at the Institute of Anthropology and Ethnography of the Academy of Sciences of the USSR in June 1940, as well as a handwritten inventory of items with pictures. But when using these documents it is difficult to make any judgments concerning the fate of items from the first inventory list, if indeed they had even been delivered to the museum. The documents entitled ‘Reports by Academician Schroeder and Conservator L. Radlov on the collection’s delivery to the museum during 1842–1855, 1858, 1862, and 1863, and references which relate to the placing of collections and the museum’s expansion’ indicate collection receipts from M.A. Castrén in 1847 and 1849.7 At the same time in 1849 a write-off of ten items was recorded.8 Collection No 27 is recorded as having been received in 1847, although according to some catalogues 1849 was also recorded as the year of receipt. The collection period is referred to as ‘not before 1846’. Prominent scientists studying Siberia participated in the registration process of this collection at the beginning of the twentieth century, and it was they who attributed many of the museum’s Siberian collections. It was V.I. Iochelson who started the creation of the catalogue, and then D.A. Klementz and E.L. Petri continued it, and L.Ja. Šternberg finished it. A.B. Spevakovskij re-registered the collection in 1978. Already during the registration process, some record keepers doubted whether some items (Nos 27-10, 23, & 36) belonged to the Castrén collections but, nevertheless, they considered that there were sufficient grounds to include them in this collection. Undoubtedly, those items numbered 27-1, 12, 27, 35, 38, 39 ab, and 40 ab belonged to the Castrén collections. These items are indicated with labels and markings. As E.A. Alekseenko, a scholar of the Ket culture, noticed: ‘We cannot assume an inaccuracy in the documents, since M.A. Castrén studied aboriginal languages and differentiated between the origin of items perfectly well’9. Therefore, all doubts regarding the origin of items only emerged after their delivery to St Petersburg. Primarily collection No 27 included forty items, but two of them (27-7 and 27-17 ab) in 1951 were excluded as they belonged to other collections. Today, the collection includes 38 items and 48 units. These are household items and cult objects which were collected by the Tungusic people (Evenkis), the Yurak Samoyeds (Nenets), the Ostyak Samoyeds (Selkups), and the Enisejsk Ostyaks (Kets), from the Turukhansk region of the Enisejsk Governorate (the modern Turuxansk district of Krasnojarsk Kraj). Moreover, this collection includes items which belonged to the southern Khantys in Tobolʹsk Governorate (the modern Tjumenʹ Oblastʹ). Another collection is collection No 638. It was recorded in November 1901 by D.A. Klementz on the basis of the documents designated as ‘Radlov’s lists’, former record keeper in the German language, and items of Castrén’s expedition of 1846–1848. The printing inventory was supplemented by G.D. Verbov’s comments of 15 May 1940, clarifying the origin of two items, and six labels in the Russian language. There is also a handwritten inventory made by D. Klementz with item depictions. Initially, this collection comprised six items, including item No 27-7 which was moved there (snow goggles). Currently it contains 14 15 7. 8. 9. The St Petersburg branch of the Russian Academy of Sciences Archives, Foundation 142, Inventory List No 1 before 1918, No 29, p l.4, 11. The St Petersburg branch of the Russian Academy of Sciences Archives, Foundation 142, Inventory List No 1 before 1918, No 29, p l.6. Алексеенко, 1988, 15. �Collectiones museorum 10. The MAE published the collection on the website, in the online catalogue, in order to provide access to Castrén’s unique collection not only for scientists but also for the wider public. http://www.kunstkamera.ru/ kunst-catalogue/index.seam ?c=KASTREN. Read 14 September 2017. The Castrén Collections at Kunstkamera five items and five units. Items were collected from amongst the Enisejsk Samoyeds (Enets) and the Yurak Samoyeds (Nenets) in Enisejsk Governorate. Collection No 733 is the mixed one. It was delivered in 1903 and was recorded by L.Ja. Šternberg. It comprises four items which were registered under the four numbers. They were transferred from North Asia at different times and by different collectors. One of the items, according to the inscriptions made on it (Catalogue No 45), was obtained from M.A. Castrén. An analysis of items from the Castrén collections allows the principles of scientific collecting to be restored, which characterised field research undertaken by the scientist. The main one of them is the intention to collect a comprehensive monographic collection of the targeted peoples, one which consists of various items. This approach developed in field studies of academic missions in the 18th century was consistently embodied in the practice of collectors of the 19th and 20th centuries and can distinctively be observed in the Castrén collections. Items collected by Castrén had been used for many years by ethnographers who were studying the Siberia region. Photographs of some of them were published (please refer to the catalogue for details). In addition, they were demonstrated in the museum’s temporary exhibitions which were devoted to the culture of the Siberian peoples.10 The catalogue of the Castrén collections in the MAE was compiled according to the following principle: it is divided into blocks according to the peoples and then according to the themes. Themes blocks also provide descriptions. People blocks indicate two names for items: one that was given during Castrén’s period, and the one that exists today. The largest part of the Castrén collections (consisting of 24 items), and the most versatile, belongs to the Tungus people who settled in the vast territory between Trans-Baikal and the Upper Amur region, covering the tundra between the Yenisei and Lena rivers. Some groups inhabited territory in Western Siberia: notably the Vasjugan basin (the left-hand tributary of the River Ob in its middle stream), on the left of the tributaries of the Enisejsk. Climate characteristics and contacts with peoples who spoke other languages and cultures, led to the formation of the cultural characteristics of those Tungusic groups which inhabited various different territories. The same reasons explain the cultural peculiarities of territorial or ethnic groups of other natives which are represented in the Castrén collections. For example, there are tundra inhabitants Yurak reindeer herders – the Eastern (Yenisei) Nenets, (covering eight collectible items). They differ from other Nenets groups thanks to some peculiarities in their dialect and culture11. Significant differences in language and culture exist between the northern and southern Khantys (on the lower reaches of the Irtyš and Konda rivers, and on the River Salym). There are three items belonging to the southern Khantys in the Castrén collections, as well as items belonging to the Kets and Enets, inhabitants of the northern part of the Krasnojarsk Kraj who are among the smallest (numerically speaking) groups in Siberia. One Selkup item and two Yakut items also belonged to this region. The main body of Selkups had long lived in North-Western Siberia (the modern Tomsk and Tjumenʹ regions). The Yakuts settled all over Eastern Siberia, and the Tungus people influenced the culture of the northern peoples. Hunting has always been the main occupation for a great many Siberian peoples (along with fishing and reindeer breeding). Various hunting methods, both active (using bow and arrow, guns, and glaives – otherwise known as Siberian palmas – and spears) and passive (using various types of traps), are generally known worldwide. There is hunting gear of the active variety amongst the items which were received from Castrén. A palma or glaive (Catalogue No 1) is a single-edged hatchet on a long wooden stick which is covered with birch bark. Its use was widespread within the territory of the Tungusic people, as well as amongst neighbouring peoples. According to G.M. Vasilevič, the ethnographer who was studying Tungus culture, western groups of Tungus people used palmas where the length of the handle (the palm) exceeding a man’s height, while the eastern group used palmas reaching a height of a metre.12 This tool was used mainly for bear hunting by experienced hunters who specialised in this. The glaive was used as follows: a hunter moved close to a bear, guided the weapon so that it would strike the bear’s heart, and the advancing bear bore down on the palma with its full weight.13 The palma from the Castrén collections has an inscription in ink (?): ‘(A) Tungus palma. Delivered by Castrén, 1848’. The main active hunting weapon for the Tungus, as well as for other Siberian natives, was the bow (Catalogue No 2) (although firearms forced it out of use during the 19th century). This item is a type of composite bow, something that was common all over Siberia. There is an inscription on the inner side which reads: ‘Castrén 1848. Castrén. Tungus bow.’ Composite bows are made from two well-dried (the drying process taking under two years), naturally curved wooden plates of two types of wood: spruce (Picea obovata) and birch or larch (Larix sibirica) and Siberian pine (Pinus sibirica). The plates were sealed together with fish glue. On the outside, the 16 17 11. Хомич 1995, 28. 12. Василевич 1969, 64. 13. Василевич 1969, 58. �Collectiones museorum 14. Василевич 1969, 62–63. 15. Василевич 1958, 125. The Castrén Collections at Kunstkamera bow was covered with a thin layer of birch bark, and its sides were often wrapped around with animal tendon.14 The second bow (Catalogue No 45) from the Castrén collections is also a composite bow, but its ethnic origin has not been identified. It also has an inscription which simply reads: ‘Castrén’, most likely made by the collector himself. A safety plate or bracer made out of bone or metal was standard equipment for hunting with a bow. It was placed on the thumb of the left hand to protect it from the shock of the bow string (known as a bowstring impact). Armguards (in essence safety plates) were also common all across Siberia. The Castrén collections have two such items. One is Tungus (Catalogue No 3), while the ethnic origin of the other has not been identified (Catalogue No 46). Bows with arrows which bore arrowheads of various forms were used in hunting for both large and small game (animals and birds). A quiver was a container which held arrows, which leads to another important issue worthy of mention: there are very few quivers in our Siberian collections. This is why the Enets quiver is so valuable (Catalogue No 39). Another item which was required to complete a hunter’s equipment was so-called snow goggles, in the form of plates or a bandage with narrow horizontal slits. They were worn on a bright sunny day to protect one’s eyes from the bright glare generated by the snow, usually in spring. Siberian peoples used different materials to make such sunglasses, from bark to ivory. The Castrén collections have two items of metal snow goggles: the Nenets goggles (Catalogue No 25) and the Enets goggles (Catalogue No 40). Fishing played a significant role in the economic activities of indigenous Siberian peoples. Unlike other forager activities, it provided the population with a sustainable food source. Castrén acquired only one item which was related to fishing tools, this being a bone needle for making and repairing netting (Catalogue No 24, the Yuraks). Most of the Tungus items from Castrén’s collections are clothing, mainly men’s clothing. The following outfit shall be placed first: a kaftan with a bib (Catalogue Nos 4 & 5). According to G.M. Vasilevič, who studied the Tungus clothes, the MAE collections have more than a hundred variants of Tungus-type coats, which can be divided into two major types: coats with ‘tails’ at the back and coats with a straight cut lower edge, into which two gores have been inserted.15 She supposed that extension to the coat tails was a result of the fact that different Tungusic groups at different times rode deer. People would jump on a deer from the ground or from a platform, leaning with one hand on a supporting stick and the other on the saddle. They needed a coat with an extended hem, with the tails moving freely16. Initially, the cut of men’s and women’s coats were the same. The materials used to form the coats depended upon the season: reindeer skins were used in winter, autumn, and spring coats, while deer or elk rawhide and woollen cloth were used for summer coats. The coat from the Castrén collections belongs to the type with straight hems with two gores. A similar cut was used by different groups of Tungus people (the Evenkis), along with the Evens, while it was also popular with the Dolgans and Yakuts. These groups used the same style for shamanic costumes17. The Evenki fur coat, which was made out of a single skin, is characterised by the cut of its straight neck with cuts for sleeves. The seams which connect the upper flaps with the back are placed on the shoulders.18 The Castrén collections have another, similar coat (Catalogue No 42), which is indicated as being a Yakuts summer kaftan, but with an explanation in the inventory list stating that it could belong to the Tungusic people who were inhabiting Turuxansk (MAE, inventory list No 27). Two-leaved Tungus coats were supplemented by bibs. In the Castrén collections, these items are represented quite significantly. The main difference between a male and female bib, according to G.M. Vasilevič, is the shape of the hem: men’s bibs have a sharp cut, while women’s bibs have a straight one.19 But the bibs which are available in the Castrén collections have a straight hem (Catalogue Nos 5, 7, & 11). They are all labelled to show whether they are intended for men or women. Therefore, any group which had these items would all have been wearing bibs of the same shape, regardless of whether they belonged to men or women. Bibs of this type usually consist of two parts: with one of them covering the chest and the other covering the belly. Chamois straps were used to tie the bib at the neck and waist. Bibs had decorations on the chest, at the waist, or at the hem. To the east of the Yenisei Tungus, women’s bibs had ornaments in the form of beaded embroidery on fabric strips which were sewn on chamois.20 It should be noted that during early registration all of those items which were of the same general form were referred to either as bibs or aprons. Perhaps this can be explained by the fact that, as mentioned above, there were four record keepers who used different terms for the same thing. A Tungus suit included more than simply a coat and a bib. Clothing for the lower half of the body consisted of a form of trousers. It should be noted that this item of clothing does not appear very often in museum collections. These women’s trousers 18 19 16. 17. 18. 19. 20. Василевич 1958, 123–124. Василевич 1958, 146. Василевич 1958, 147–148. Василевич 1949, 44; 1969, 132. Василевич 1949, 46. �Collectiones museorum 21. 22. 23. 24. Василевич 1969, 137. Василевич 1969, 136. Прыткова 1961, 331. Рындина 1995, 337. The Castrén Collections at Kunstkamera (Catalogue No 9) are made in three parts: a large piece of chamois folded in half and sewn along the sides, plus two trouser legs. Footwear is a compulsory item of wear for all of Siberia’s peoples. One pair of Tungus shoes is present in the Castrén collections (Catalogue No 12). The material for shoes included reindeer leg skins, chamois, and woollen cloth. The style was the same for all, regardless of gender and age. There is evidence that women’s shoes had more decoration than those for men21 but, apparently, in order to be able to determine to whom shoes belonged, the size should be the main focus. In general, all Tungus groups used shoes of the same moccasin type22 with a sufficiently high collar and a main body which is based on the one-piece leather-hide shoe. Costume details such as mittens were distinctive items for Siberian groups. The difference lies in the fact that some groups sewed them tightly to the shoulder, while others, such as the Tungus, wore them as an independent element of the suit (Catalogue Nos 13, 14, & 15). A common feature for all mittens is a cut on the palm side which allowed the wearer to slide out their hand without actually removing the glove. Tungus beaded headbands are considered as being an archaic form of headwear (Catalogue No 16).23 Groups living on the Ob and Yenisei watershed usually wore them and, in particular, those on the rivers Sym and Pim. Both men and women used them. Men’s headband wrappings were tighter than those for women, and were then placed on a scarf which was tied at the top (ibid). In the Castrén collections the clothes of the Southern Khanty are also present. These consist of two women’s blouses (Catalogue Nos 32 & 33), made of home-made nettle linen (southern groups of Ob-Ugric peoples had knowledge of weaving). Shirts and blouses were made in the so-called tunic style: without shoulder seams. The linen was folded in half, and then cuts were made for the neck, and then a long middle cut was made in the chest. Sleeves were sewn onto the central linen, the lower part of which had a long gore sewn into it and a small square underarm gusset, usually in red, as well as two side linen pieces which were joined at the top of the sleeves. These Khanty shirts were richly decorated with woollen threaded embroidery, usually in red and blue. The first shirts to be included in Castrén’s collections, are characterised by the so-called intrans embroidery24, which covered the entire front, upper back, and arms. The ends of the sleeves, bottom, neck cutting are usually decorated with embroidered multi-coloured beads. Nettle linen shirts were worn with a unique collar, which consisted of a strip of cloth on a solid base (it was worn in the neck), and two openwork beaded bands passing into the chest area. This collar was ‘portable’: it was attached to the shirt in only a few places. During the nineteenth century embroidered shirts changed. Embroidery was preserved only in the upper area and on the sleeves. Shirts were worn with skirts. By the beginning of the twentieth century they had almost entirely fallen out of use. The Yuraks’ leather belt is another clothing item in the Castrén collection (Catalogue No 26). Such belts were required for reindeer breeders. They were decorated with metal or bone plates and buttons. Also included were a sheath with a knife, a pouch with a whetstone, and a bear fang, which was an amulet, which were all hung on the chain or the belt. These belts were popular amongst other Siberian peoples who adopted reindeer breeding from the northern Samoyeds. The collection has only one item which relates to any means of transport, this being is twine (Catalogue No 27) which was used to strap the load to the sled, and which was made of woven reindeer sinew in three strands. This item belongs to the Yuraks. A birch bark box for tea and sugar which comes from the Kets (Catalogue No 36) and a chamois bag for storage which came from the Enets (Catalogue No 41) represent utensils items in the collection. Birch bark utensils were used by the entire indigenous population of Siberia’s taiga zone. Utensils were varied in form, the method used in connecting the various parts together, and in ornamentation25. The box which was acquired by Castrén was manufactured in the following way: first hoops of bird cherry tree were bent and dried. Then two layers of bark were cut to make the bottom section, with ends of bark strips forming box walls being connected together, following which the outer layer of the wall was bent around and connected to the bottom. The top cover was detachable and was also made of two layers of birch bark. As decoration for the outside of the box an ochre ornament was covered with a thin layer of fish glue and dried so that it could not be removed26. Utensils made of other materials, such as chamois or fur, were usually used by reindeer breeders. Other groups also used them, but later on bags of various sizes were used for storing food, clothes, and other items. Smoking accessories also appear in the collections as items used by Siberia’s native peoples. Birch snuff boxes were popular items amongst the northern groups, while tobacco pouches were much rarer. A smoking pipe was not common for all groups. The Castrén collections have two pipes which are made of mammoth bones (Catalogue Nos 17 & 28). They belonged to two different groups, the Tungus people and the Yuraks, and they differed in form. 20 21 25. Refer to Федорова 1994. 26. Алексеенко 1967, 115–116. �Collectiones museorum 27. 28. 29. 30. 31. 32. 33. Василевич 1969, 130. Иванов 1954, 573. Прокофьева 1971, 80. Прокофьева 1971, 80. Прокофьева 1971, 24. Иванов 1970, 233. Прокофьева 1971, 41. The Castrén Collections at Kunstkamera The Tungus pipe is particularly valuable because these people more often used metal or wood rather than bone pipes27. In addition, the collection has three pouches for holding tobacco. The Tungus pouch (Catalogue No 18) has a sling to wear over the shoulder. Pouches from the Yuraks (Catalogue No 39) and Kets (Catalogue No 35) come without a sling. All pouches are made of chamois and are decorated with beads and marbles. The Castrén collections have items which were used for cult practices by northern Siberian peoples. The most significant one is the shaman’s kaftan (Catalogue No 44). Its ethnic origin is difficult to identify, as this was not initially indicated. A.B. Spevakovskij described it as a Tungusic item, but one of the inventory lists in collection No 27 has a comment which defines it as a Yakut item. S.V. Ivanov, a leading specialist in the art of the Siberian peoples, points out in one of his articles that there is proof that this kaftan belonged to the Yakuts28. In E.D. Prokof ʹeva’s article on the shamanic costume of Siberian groups, this costume is referred to as the shamanic costume of the Turuxan Evenkis (the Yakuts)29. The author assigns it to the category of shaman kaftans sewn from whole animal skins, for which not only armholes are cut. Two (or more) wedges were inserted into the hem of the skin in order to ensure that the kaftan had enough ‘give’ for movement when required. Kaftans of this style were typical for the Evenkis of Viljujsk, Barguzinsk, Ilimpijsk, Turuxansk, Trans-Baikal (Oročens), Amur-Zeja, the Angarsk origin, the Dolgans, the northern Yakuts, and the Šors30. The shaman cloak in the Castrén’s collections has a large number of metallic trinkets and pendants added to it. The sleeves are decorated with plates symbolising the bones of the wing, while the sides have narrow plates on them which depict the ribs of an animal or a bird31. The sleeves are designed as wing elements, with a fringe which serves as feathers. Round metal badges on the shoulders symbolise joints connecting the shoulder to the collarbone. It is possible that the practice of decorating shamanic costumes with bone-like materials replaced genuine human bones, which were once attached to clothing32. Other round discs depict the sun, the moon, and the water-hole through which the shaman descends to the underworld. Anthropomorphic figures sewn onto the cloak represent the souls of the shaman’s deceased ancestors33. The quantity and quality of pendants depend upon the shaman’s category. The number of images on the dress corresponded with the number of spirits associated with the shaman. The collection of pendants symbolised bird feathers and shamanic armour. The Yakut shamanic cloak symbolised a bird skin, which provided its shaman with the ability to fly. This was its main value. At the same time all pendants symbolise the shaman’s protector. The shamanic outfit for the majority of the Siberian peoples included more shoes, gloves, and headgear. The headgear in the Castrén collections was acquired from the Kets of Inbatskoe village. It represents the so-called crown (Catalogue No 38) – the most popular form of shamanic headgear in this region34. The presence of figures of birds placed at the top of metal plates on the crown mean that the crown belonged to a shaman, one who identified himself with a bird35, symbolising this shaman’s ability to rise to the upper world. Two more items represent shamanism. These are Tungusic masketkas – metal masks of rather small sizes (Catalogue Nos 21 & 22). They were often sewn into chamois or fabric. It could be a ‘portrait’ of a deceased shaman. Evenkis’ shamen practised the cult of the shaman ancestor whose spirit seized the shaman’s body during the ritual and helped him. According to S.V. Ivanov, such items can be regarded as the ancient custom of leaving at home the prepared head of the dead shaman36 During the ritual, the shaman probably placed a mask over his face, symbolising a shaman ancestor. It could have been a skull mask or headgear which covered the skull. The Tungus people apparently had their skull masks replaced by wooden masks, and later by metal masketkas. But in the nineteenth and early twentieth centuries they were almost never used. Instead they were replaced with maskoids or small masketkas, either wooden or metal ones, which decorated the shaman’s costume along with other symbols. Following the shaman’s death his masks, maskoids, and masketkas were usually buried with him37. S.V. Ivanov presumes that Item No 27-31/2 represents not only a face, but the whole person, since it has a number of holes that can represent body or spine, and arms and legs38. There are other items which represent spirits. These are anthropomorphic figures of small size. S.V. Ivanov specifies these Tungusic depictions as items of unknown purpose. He classifies them as anthropomorphic sculptures of the West Siberian type, common also amongst the Ob Ugrians and Nenets. Sculptures of this type are characterised by features such as legs, short hands, and well-defined facial features, often including a rounded head39. Anthropomorphic figures (Catalogue No 30) which belonged to the Yuraks are most likely to be an image of the spirit (sjadej) which relates to hunting. Such images had a flat, round face, with eyes in the form of holes or metal rivets, and roughly outlined hands and legs. Wooden figures of such spirits were placed on sacrificial grounds or kept in animal skin tents40. They were even provided 22 23 34. 35. 36. 37. 38. 39. 40. Алексеенко 1967, 180. Алексеенко 1967, 189–190. Иванов 1970, 167. Иванов 1970, 234–235. Иванов 1970, 236. Иванов 1970, 175. Хомич 1977, 19–20. �Collectiones museorum The Castrén Collections at Kunstkamera: References with ‘food’ – their faces were smeared with blood for good luck when hunting. Such figures rarely had clothes on. The Yuraks owned another cult image (Catalogue No 31). It was made of the skin of a small fur-bearing animal, wrapped in a cotton fabric in such a way that the animal’s head can be seen as the head of the spirit and the fabric as part of the very clothes themselves. Ob Ugric people also possessed similar such items. These were the images of spirits’ personal protectors, and the animal skin symbolised the zoomorphic spirit’s hypostasis. Almost all Siberian peoples used archaeological objects which had been found in the ground as worship items. A bronze bear figure from the Castrén collections is one of these (Catalogue No 23). According to V.V. Radlov, the famous Orientalist-Turkologist, ethnographer, and archaeologist, its origin can be traced back to the Bronze Age in the vicinity of the Enisejsk headwaters. The last group of items from the Castrén collections includes stringed bowed musical instruments. These are of the same type, although they belonged to various groups: to the Ostyaks / Khantys (Catalogue No 34), the Enisejsk Ostyaks / Kets (Catalogue No 37), and the Baišensk Ostyak-Samoyeds / Selkups (Catalogue No 44). These musical instruments are of a hollowed leaf-shaped form with the stand for strings. The strings are made of horsehair or horse tendons. The same materials were used for bows. The items, which we introduced and which are presented in the catalogue, had been in active use two centuries ago. Some of them have been analysed in a number of scientific papers. However, the examination of the Castrén collection has not yet been completed. It will attract the attention of researchers for quite some time to come, as it is one of the earliest museum collections to be devoted to Siberian ethnography. References 24 Прокофьева� Е.Д., 1971. Шаманские костюмы на, Алексеенко� Е.А., 1967. Кеты. Историко-этно , графические очерки. Издательство «Наука», Ленинградское отделение. Алексеенко� Е.А., 1988. Музыкальные инстру, менты народов севера Западной Сибири. Материальная и духовная культура народов Сибири. Сборник Музея антропологии и этнографии XLII:5– 23. Издательство «Наука», Ленинградское отделение. Василевич� Г.М., 1949. Тунгусский нагрудник , у народов Сибири. Сборник Музея антропологии и этнографии XI: 42–61. Издательство АН СССР, Москва – Ленинград. Василевич� Г.М., 1958. Тунгусский кафтан. Сбор, ник Музея антропологии и этнографии XVIII: 122– 178. Издательство АН СССР, Москва – Ленинград. Василевич� Г.М., 1969. Эвенки. Историко-этно , графические очерки (XVIII – начало XX в.). Издательство «Наука», Ленинградское отделение. Иванов� С.В., 1954. Материалы по изобразитель, ному искусству народов Сибири XIX – начала XX в.: Сюжетный рисунок и другие виды изображений на плоскости. Издательство АН СССР, Москва – Ленинград. Иванов� С.В., 1970. Скульптура народов Севера , Сибири. XIX – первая половина XX вв. Издательство «Наука», Ленинградское отделение. Кастрен� М.А., 1999. Сочинения в двух томах. Т.2. , Путешествие в Сибирь (1845–1849). Издательство Ю. Мандрики, Тюмень. родов Сибири. Религиозные представления и обряды народов Сибири в XIX – начале XX века. Сборник Музея антропологии и этнографии XXVII: 5–100. Издательство «Наука», Ленинградское отделение. Прыткова� Н.Ф., 1953. Одежда хантов. Сборник , Музея антропологии и этнографии XV: 123–233. Издательство АН СССР, Москва – Ленинград. Прыткова� Н.Ф., 1961. Головные уборы. Потапов, , Л.П. – Левин, М.Г. (отв.ред.), Историко-этнографический атлас Сибири: 329–368. Издательство АН СССР, Москва – Ленинград. Рындина� О.М., 1995. Орнамент. Очерки культу, рогенеза народов Западной Сибири T. 3. Издательство Томского университета. Токарев� С.А., 1966. История русской этнографии , (дооктябрьский период). Издательство «Наука», Москва. Федорова� Е.Г., 1994. Берестяная утварь народов , Сибири. Конец XIX – первая половина XX в. Итс, Р.Ф. – Таксами, Ч.М. (отв. ред.), Памятники материальной культуры народов Сибири: 76–119. Издательство «Наука», Санкт-Петербург. Хомич� Л.В., 1977. Религиозные культы у ненцев. , Памятники культуры народов Сибири и Севера (вторая половина XIX – начало XX в.). Сборник Музея антропологии и этнографии XXXIII: 5–28. Издательство «Наука», Ленинградское отделение. Хомич� Л.В., 1995. Ненцы. Очерки традиционной , культуры. Издательство Русский Двор, Санкт-Петербург. 25 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera Catalogue The Tungusic People / Evenkis Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). First third of the 19th century. 1. Palma (koto). Wood, steel, birch bark, glue. Cutting, forging, bonding, winding. Total length 183cm, handle length 145cm, blade length 38cm, maximum stick width 4.5cm, maximum blade width 5.5cm. Siberia, Eniejsk Governorate (modern Krasnoarsk Kraj), Turu ansk s j x region (modern Turu ansk district). The Tungusic people (Evenkis). x 2. Hunting bow. Wood, bark, glue. Cutting, bending, gluing. Length 195cm, width 4cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-12. 26 27 MAE of RAS No. 27-11. �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 3. Protective plate, used for archery. Mammoth tusk (?), rawhide. Bone carving, engraving. Length 8.5cm; width 4cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-4. 28 29 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 4. Men’s summer coat. Tanned deerskin, cotton fabric, leather, glass beads, glass marbles, sinew thread (chordae tendinae), natural colours. Cutting, sewing, painting, beadwork. Length 93cm, width at the hem 130cm, sleeve length 44cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-24a (which forms a set with item No. 27-24b). Published: Василевич, Г.М., 1958. Тунгусский кафтан. Сборник Музея антропологии и этнографии XVIII: 122–178, p. 147, Figure 10. Издательство АН СССР, Москва ‒ Ленинград. 30 31 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 5. Men’s summer breast collar. Tanned deerskin, leather, glass beads, sinew thread (chordae tendinae), metal, mineral paint. Cutting, sewing, embroidery, dyeing, metal processing. Length with fringe 88cm, width 72cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-24b (which forms a set with item No. 27-24a). 32 33 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 6. Men’s bib. Tanned deerskin, leather, goat fur, cotton fabric, sinew thread (chordae tendinae), glass beads, natural colour. Cutting, sewing, beadwork, painting. Length 68cm, width at the base 23cm, width at the top 14cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-19. 34 35 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 7. Men’s apron. Tanned deerskin, leather, sinew thread (chordae tendinae), glass beads, natural colour. Cutting, sewing, painting, beadwork. Length 81cm, width at the hem 47cm, width at the top 13cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turu ansk x region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-22. 36 37 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 8. Bib. Tanned deerskin, leather, goat fur, cotton fabric, glass beads, sinew thread (chordae tendinae), natural colour. Cutting, sewing, painting, beadwork. Length 68cm; width at the base 29cm; width at the top 15.5cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-20. 38 39 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 9. Women’s trousers. Tanned deerskin, fabrics, cotton, sinew thread (chordae tendinae), glass beads, pearls, natural colours, deer hair. Cutting, sewing, painting, beadwork. Length 47cm, width at the base 58cm width at the top 48cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-18. 40 41 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 10. Women’s bib. Tanned deerskin, leather, goat fur, fabrics, cotton, sinew thread (chordae tendinae), glass beads, pearls, natural colours. Cutting, sewing, painting, beadwork. Length 63cm, width at the base 25cm, width at the top 14cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turu xansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-16. 42 43 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 44 45 11. Women’s apron. Tanned deerskin, glass beads, sinew thread (chordae tendinae), natural colours, and copper. Cutting, sewing, painting, beadwork, casting. Length with fringe 85cm, width at the hem 55cm, width at the top 18cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-21. �Collectiones museorum 12. Footwear. Tanned deerskin, skin strips of a deer, cotton fabric, glass beads, sinew thread (chordae tendinae), natural colours. Cutting, sewing, painting, beadwork. Length of the sole 23cm, width of the sole 9cm, height of the collar 72cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-27 / 1 & 2. 46 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 13. Mittens. Tanned deerskin, fabrics, cotton, deer hair, glass beads, natural colours, sinew thread (chordae tendinae). Cutting, sewing, dyeing. Length 27cm, width 12cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-13 / 1 & 2. 14. Mittens. Tanned deerskin, fabrics, cotton, deer hair, glass beads, mineral, colours, sinew thread (chordae tendinae). Cutting, sewing, painting, beadwork. Length 22.5cm, width 12cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turu xansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-14 / 1 & 2. 48 49 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 15. Mittens. Tanned deerskin, glass beads, sinew thread (chordae tendinae). Cutting, sewing, beadwork. Length 32cm, width 15cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-15 / 1 & 2. 50 51 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 17. Tobacco pipe. Mammoth bone, wood. Thread. Length 16.5 cm, width 1.8cm, height with cup 5cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-5a, b, c, & d. 16. Headband. Tanned deerskin, glass beads, tin, sinew thread (chordae tendinae). Cutting, beadwork, stamping. Height 6cm, diameter at the base 18cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-23. 52 53 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 18. Pouch for tobacco with sling. Tanned deerskin, leather, glass beads, glass pearls, iron, copper. Chamois dressing, sewing, beading, moulding, hatching. Pouch length with tassels 14.5cm, pouch width 10cm, sling total length 134cm, sling width 2cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turu xansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-9. 54 55 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 19. Spirit depiction. Wood, glass beads, skin. Relief carving, drilling. Height 20.5cm, maximum width 5.5cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-30/1. 20. Spirit depiction. Wood, glass beads, skin. Relief carving, drilling. Height 23.5cm, maximum width 6cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-30/2. Published: Иванов, С.В., 1970. Скульптура народов Севера Сибири. XIX – первая половина XX в, p. 175, Figure 159. Издательство «Наука», Ленинградское отделение. 56 57 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 21. Masketka (metal mask). Copper, tanned deerskin. Forging, stamping. Height 16.5cm, maximum width 10.5cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-31/1. 22. Masketka (metal mask). Copper, tanned deerskin. Forging, stamping. Height 19cm, maximum width 9.5cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turu xansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-31/2. 58 59 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera Yurak Samoyeds / Nenets Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). First third of the 19th century. 23. A figurine of a bear. Bronze. Casting, drilling, grinding. Length 6.3cm, width 1.5cm, height 4.2cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). Archaeological object. Used by the Evenkis. MAE of RAS No. 27-32. 24. Needle for netting. Mammoth tusk. Bone carving. Length 14.5cm, width 2cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Yuraks (Nenets). 60 61 MAE of RAS No. 27-8. �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 25. Snow goggles. Silver, bronze. Hatching. Length with headbands 13.5cm, width 4.5cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Yuraks (Nenets). MAE of RAS No. 27-2. 26. Belt. Leather, brass, sinew thread (chordae tendinae), elm. Leather dressing, sewing, stamping, wood processing. Length with buckles 87cm, width 6.5cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Yuraks (Nenets). MAE of RAS No. 638-5a. 62 63 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 27. Twine for sled roping. Deer tendons. Weaving. The skein length 37cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Yuraks (Nenets). 28. Tobacco pipe. Mammoth tusk (?), tin. Bone carving, drilling, hatching. Length 30cm, height with a cup 6cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turu xansk district). Yuraks (Nenets). MAE of RAS No. 27-6. 64 65 MAE of RAS No. 638-6. �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 29. Pouch. Tanned deerskin, cotton fabric, glass beads, bronze, steel, bone. Skin dressing, sewing, embroidery with beads, bone carving, forging, stamping. Length 9.5cm, width 7.5cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Yuraks (Nenets). MAE of RAS No. 27-10. 66 67 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 30. Spirit depiction. Wood. Relief carving. Height 34.6cm, maximum width 6.7cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Yuraks (Nenets). 31. Worship item in the form of a doll. The skin of a small, fur-bearing animal, cotton fabric. Wrapping. Height 35cm width at the base 12.8cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Yuraks (Nenets). MAE of RAS No. 27-33. MAE of RAS No. 27-27-34. Published: Хомич, Л.В., 1977. Религиозные культы у ненцев. Памятники культуры народов Сибири и Севера (вторая половина XIX – начало XX в.). Сборник Музея антропологии и этнографии XXXIII: 5–28, p. 20, Figure 12. Издательство «Наука», Ленинградское отделение. 68 69 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera Ostyaks / Khantys Tobol ʹsk Governorate (modern Tjumenʹ region). First third of the 19th century. 32. Women’s shirt. Nettle cloth, woollen thread, glass marbles, glass beads, copper. Cutting, sewing, thread embroidery, moulding, beading. Length 110cm, width at the base 87cm, sleeve length 56cm. West Siberia. Tobolʹsk Governorate (modern Tjumenʹ region). Ostyaks (Khantys). MAE of RAS No. 27-35. 70 71 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 33. Women’s shirt. Nettle cloth, woollen thread, glass marbles, glass beads, copper. Cutting, sewing, thread embroidery, moulding, beading. Length 111cm, width at the base 76cm, sleeve length 52cm. West Siberia. Tobolʹsk Governorate (modern Tjumenʹ region). Ostyaks (Khantys). MAE of RAS No. 27-36. Published: Прыткова, Н.Ф., 1953. Одежда хантов. Сборник Музея антропологии и этнографии XV: 123-233: p. 171, Figure 51. Издательство АН СССР, Москва ‒ Ленинград. 72 73 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera Yenisei Ostyaks (Kets) Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). First third of the 19th century. 35. Tobacco pouch. Tanned deerskin, cotton fabric, glass beads, copper. Skin dressing, sewing, embroidery, hatching, lacing. Length 9.5cm, width 7cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Kets (?). MAE of RAS No. 27-1. 34. Musical instrument. Wood, sinew thread (chordae tendinae), glue. Carving, gluing. Length 47.5cm, width 11cm, height 3.8cm. West Siberia. Tobolʹsk Governorate (modern Tjumenʹ region). Ostyaks (Khantys). MAE of RAS No. 27-37. 74 75 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 36. Box with lid. Birch, sinew thread (chordae tendinae), wood, fish glue, natural colour. Cutting, stitching, colouring, gluing. Height 11.5cm, diameter 18cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Kets. MAE of RAS No. 27-40a & b. 76 77 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 37. Musical instrument with a bow. Wood, sinew thread (chordae tendinae), horse hair, glue, metal. Carving, gluing. Instrument length 62cm, width 14.5cm; height 5cm, bow length 57cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Kets (?). MAE of RAS No. 27-38a & b. Published: Алексеенко, Е.А., 1988. Музыкальные инструменты народов севера Западной Сибири. Материальная и духовная культура народов Сибири. Сборник Музея антропологии и этнографии XLII: 5‒23: p. 16. Издательство «Наука», Ленинградское отделение. 78 79 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 38. Shaman headgear. Brass, chamois. Metal processing, chamois dressing, riveting. Height 18cm, diameter at the base 17cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Kets. MAE of RAS No.27-25. 80 81 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera Yenisei Samoyeds (Enets) Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). First third of the 19th century. 39. Quiver. Tanned deerskin, sinew thread (chordae tendinae), wood. Sewing, wood processing. Maximum length 58cm, maximum width 16cm, strap lengths 87cm and 27cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Enets. MAE of RAS No. 638-2. 40. Snow goggles. Tanned deerskin, copper, sinew thread (chordae tendinae), glass beads, coarse thread. Sewing, embroidery with beads, moulding, stamping, hatching, perforation. Length 14cm, height 8cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Enets. MAE of RAS No. 638-4. 82 83 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 41. Bag for storing items. Tanned deerskin, sinew thread (chordae tendinae). Sewing. Maximum height 35.5cm, maximum width 43cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Enets. MAE of RAS No. 638-1. 84 85 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera Yakuts Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). First third of the 19th century. 42. Men’s summer coat. Tanned deerskin, natural colour, brass, deer hair, sinew thread (chordae tendinae), glass beads, glass marbles, cotton. Cutting, sewing, painting, moulding. Length 96cm, width at the base 66cm, sleeve length 56cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Yakuts (?), Tungusic (?) people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-28. 86 87 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 43. Cloak belonging to a shaman. Tanned deerskin, iron, copper, sinew thread (chordae tendinae), natural colour. Cutting, sewing, painting, forging, stamping. Length with fringe 123cm, width at the base 61cm, sleeve length 47cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Yakuts (?), Tungusic (?) people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-26. 88 89 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 90 91 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera Ostyak-Samoyeds / Selkups Origin Not Indicated Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). First third of the 19th century. 44. Musical instrument with bow. Wood, horse hair, glue. Carving, gluing. Instrument length 57cm, width 11cm, height 4.5cm, bow length 39cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Selkups. 45. Hunting bow. Wood, root, bark, sinew thread (chordae tendinae), glue, colour. Cutting, gluing, colouring. Length 164cm, maximum width 4.5cm. Siberia. MAE of RAS No. 733-3. 92 93 MAE of RAS No. 27-39ab. �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera 46. Protective plate used for archery. Iron, skin, glass beads. Hatching, skin dressing, lacing. Length 11.5cm, width 4.7cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). MAE of RAS No. 27-3. 94 95 �Collectiones museorum 1. Vermeulen 2015, 278. 2. Branch 1986, 72. 3. Kajanto 1984, 12; Kari Tarkiainen. Henrik Gabriel Porthan. http://www.kansallisbiografia.fi/ kansallisbiografia/henkilo/2599. Read 1 May 2017; Talvio 2005, The Castrén Collection at the National Museum of Finland The M.A. Castrén Collection at the Museum of Cultures / the National Museum of Finland In Finland, during the period 1770–1800, scholars had started the process of creating national history. At the Royal Academy of Turku, Professor Henrik Gabriel Porthan was the founder of Finnish humanistic research creating the basis for critical historical research in the field of mythology and folk poetry. In 1779, Porthan studied at the University of Göttingen, where he met August Ludwig Schlözer who identified and classified European and northern Asian languages, amongst them the Uralic family of languages. He introduced the concept of ethnography as a historical description of peoples in his Allgemeine Nordische Geschichte published at Halle as part of the Allgemeine Welthistorie in 1771.1 Following Schlözer’s works, Porthan had extended Schlözer’s pattern of relationship to include the so-called ‘Finnic’ peoples, the Sámi, Biarmians, Estonians, Kurlanders, Finns, Karelians, Ingrians and Votians. In Porthan’s view, the description of grammar and syntax of the Finno-Ugric languages could be achieved by visiting the speakers of each of these languages and studying them in the field.2 Porthan wanted to discover the historical origins of the Finnic peoples with linguistic studies, but he was also interested in prehistory, numismatics, and art. As the librarian of the Royal Academy of Turku from 1772 to 1777, he started, upon his own initiative, to keep and inventory the Academy’s numismatic and art collection.3 His role was quite active as the museum keeper. The numismatic collection was augmented by donations and as a result there were 76 medals in the collection by 1796. Porthan represented the collections in his lectures, and in 1786, he was invited to be a member of the Royal Swedish Academy of Letters, History and Antiquities. Upon H.G. Porthan’s initiative, the collection Kongl. Academiens Mynt- och Medaille Samling was inventoried in 1802.4 There was a modest ethnological collection at the Academy that had been acquired through commerce and seafaring and donations from Admiral Arvid Adolf Etholén in 1825–1826. This collection was destroyed in the Fire of Turku in 1827, which also destroyed the Academy.5 Emperor Nicholas I’s edict of 21 October 1827 ordered the University to relocate from Turku to Helsinki, which had become the capital of the Grand Duchy of Finland in 1812. In 1828, the University was renamed the Imperial Alexander University in Finland. The University had a Coin and Art Cabinet, containing numismatic, medal and art collections6, as well as artefacts obtained from ‘indigenous peoples’, especially from Alaska. Owing to donations from Admiral Arvid Adolf Etholén, the number of these ethnographic objects grew during the 1830 and 1840s.7 In 1830, Professor Johan Gabriel Linsén, the director of the museum, bought a noteworthy numismatic collection from Anders Blad, while at the same time he refused to purchase a collection of Alaskan materials offered by the widow of Admiral Schismareff. Linsén argued that there were continuous additions to the Alaska collection through donations from Arvid Adolf Etholén. Nonetheless, there was only one item from Finland, a Sámi cradle.8 Linsén ultimately appreciated the ethnographic collection, and in 1835, upon his initiative, it was transferred to its own museum with the original Swedish name of Ethnographiskt Museum, the ‘Ethnographic Museum’.9 The collection contained ‘various curiosities, such as old weapons, clothing, jewellery etc.’10 The positive attitude of the museum’s director to the ethnographic collection might have been due to Linsén’s visit to C.J. Thomsen in Copenhagen in 1830s.11 The historian Gerhard Friedrich Müller, in Russified form Feodor Ivanovič Miller, launched ethnography as a descriptive study of peoples in the 1730s and 1740s. This was followed by the linguist August Schlözer and the librarian Adam František Kollár with their concepts of the historical description of peoples. In 1787, AlexandreCésar Chavannes, professor of theology in Lausanne, was the first to use the term ‘ethnologie’.12 Ethnography as a discipline was established during the nineteenth century in specialized societies and ethnographic museums. Interest in ethnography and the collection of ethnographic material spread among European museums. The first ethnographic museums were founded in St Petersburg, Leiden, and Copenhagen in the years 1836–41.13 In 1841, C.J. Thomsen founded the Ethnographic Museum in Copenhagen14 using the collections of the Oldnorsk Museum as its basis. In St Petersburg, the Ethnographic Museum of the Imperial Saint Petersburg Academy of Sciences became an independent institution in 1836, and Anders Johan Sjögren became its first director in 1845.15 The opening of a new large gallery for the ethnographic collections at the British 96 97 Il di k ó Le hti ne n 70; Kostet 2010, 21. 4. Talvio 2005, 71, Talvio 2017, 17. The Ethnographic Museum in Helsinki 5. Vuorela 1977, 11/1; Varjola 1981, 52. 6. Myntsamling, Myntkabinett, Mynt-, Medalj- och konstsamlingarna, Mynt- och medalj kabinett, Lagus 1885, 13. 7. Varjola 1990, 26–31. 8. Talvio 2005, 74–75, Varjola 1990, 26–31; Talvio 2017, 30–32. 9. Koivunen 2015, 43; Talvio 2005, 76. 10. Talvio 2005, 76: ‘åtskilliga märkvärdigheter, tillkomna genom menskohand, såsom gamla vapen, klädedrägter, prydnader m.m.’. 11. Talvio 2005, 78. 12. Vermeulen 2015, 131, 314, 316. 13. Vermeulen 2015, 4, 426–427, Table 12. 14. Koivunen 2015, 43 / 65. 15. Vermeulen 2015, 409; Branch 1995, 82. �Collectiones museorum 16. Kostet 2005, 25; Vermeulen 2015, 426. 17. Koivunen 2015, 4. 18. Kostet 2010, 24. 19. Koivunen 2015, 44. 20. Färling’s catalogue. Utländska afvdelningen, 2. 21. Vuorela 1977, 65. 22. Minutes of the University Council 1850 1/V § 27; ‘Consistorium bifaller tin inlösen af en mångd. Ethnografiska föremål, samtade af Doctor Castren under hans resors.’ Record of the Ethnological collections VK432–VK448. 23. Acta Societatis Scientiarum Fennicae 1856/4, 1863/7; Varjola 1989, 327; Varjola 1990, 43–47. 24. Varjola 1989, 328; Varjola 1990, 46; Koivunen 2015, 46. The Castrén Collection at the National Museum of Finland Museum in 1845 influenced the founding of ethnographic institutes in Europe.16 In 1849 in Finland, the University of Helsinki appointed Gabriel Rein, professor of history and rector of the university, to the post of director of the Ethnographic Museum.17 According to Finnish museologist Juhani Kostet, the history as an academic discipline had a strong influence on the activities of the museum. Historical research needed source materials for reference, and archive institute and museums had to be provided for them. Ethnological artefacts were regarded as sources for historians.18 The Ethnographic Museum in Helsinki was quite modest; the most valuable collection was the above-mentioned Etholén Collection from Russian Alaska by Arvid Adolf Etholén, explorer and Chief Manager (Governor) at the Russian-American Company who donated the collections to the University in 1829, 1834, and 1846. The inventory indicated the amount of the items; for example 80 artefacts from the American North West, the Islands of the Pacific, and approximately 20 items from Europe.19 The museum was housed in the University building, and the items were arranged in four showcases.20 The collections were only for the use of students of the University. Henrik August Reinholm, a collector of Finnish folklore, worked as the museum assistant from 1850 to 1856. His focus of interest was the collection of basic material shedding light on the history of the Finnish people. In 1839 he began a series of expeditions to different parts of southern Finland to collect folklore materials.21 On 1 May 1850 the Ethnographic Museum bought from Matthias Alexander Castrén a Tungus man’s costume, a Samoyed fur coat, some pipes, spoons, a comb and a knife, and Mongolian and Chinese ritual items. The museum assistant, H.A. Reinholm, most likely received and described these objects in writing.22 In 1856, Henrik Johan Holmberg was appointed museum assistant. He was a Finnish mineralogist and chemist who travelled in Russian America in 1849–1852. During his stay, Holmberg assembled a rich collection of natural history specimens and studied local languages and the ethnography of the indigenous Alaskans. In 1852, Holmberg published the results of his researches with the title Etnographische Skizzen über die Völker des russischen Amerika23, and offered his collection to the Ethnographic Museum of the University of Helsinki, but was turned down. The museum already had enough of these items. In 1853, Christian Jürgensen Thomsen purchased the Holmberg Collection for the National Museum of Denmark.24 H.J. Holmberg focused on inventorying and organising the collections of the Ethnographic Museum. He described the artefacts in detail, and published the museum’s first catalogue in 185925. The principle of Holmberg’s classification was based on continents, with European, Asian, African, American, and Australian sections. The Finnish artefacts belonged to the European collection. The Asian collection included Chinese items, and mostly artefacts of Siberian nomadic peoples, the Samoyed, Tungus, and Yakut, obtained by Castrén. Holmberg’s catalogue pointed out two facts. Considerable additions began to be made to the collection after 1849 and it now listed 1400 items. The size of the Finnish collection changed decisively, from only a couple of items in 1849 to 525 by 1859. The principle of collecting was changing as the Finnish items became the focus with the curiosities of the ‘Other’ in the background.26 In the 1850s the policy of collection was passive, with the museum receiving items as donations from all parts of the world. The Alaska collection was the result of a research expedition, others were collected as souvenirs and curiosities. The museum offered a conception about cultures and peoples living outside Europe. The Samoyed fur coat, the Tungus costume, and objects of mammoth ivory represented the cultures of indigenous Siberian peoples until 1877 when the linguist August Ahlqvist made a research expedition to Siberia and purchased a collection of 100 items from the Khanty and Mansi.27 Castrén was in Helsinki after his first expedition in 1844. He studied the Komi, Sámi, and Mari languages, worked on the grammar of Yurak Samoyed, prepared his doctoral thesis, and lectured at the university on Finnish grammar. In principle, he had the opportunity to visit the Ethnographic Museum at the university, but in practice he probably did not do so. Ethnography as an independent discipline was invented by eighteenth-century German-speaking historians. The definition comprised the origins, languages, customs, and institutions of different peoples. In 1992, Zoja Petrovna Sokolova, a Russian ethnologist and expert on Siberian ethnology, wrote: ‘It is no exaggeration to say that Castrén was a colossus in science.’28 She was repeating the opinion of learned societies of his time, the Russian Geographical Society29 and the Imperial Saint Petersburg Academy of Sciences30. Castrén’s work, particularly on the Samoyedic languages and folklore, was appreciated. His work covered a large geographic area from the Altai Mountains to the Arctic Ocean and from the Yenisei to the White Sea.31 In 1927, Lev Jakovlevič Šternberg expressed his 98 99 Defining ethnography 25. Holmberg 1859; Koivunen 2015, 51. 26. Koivunen 2015, 54. 27. Lehtinen 2002b, 31. 28. Sokolova 1992, 10. 29. Результаты 1849, 153. Castrén was invited to become member of the Russian Geographical Society. Korhonen 1986, 65. 30. Результаты 1849, 156; Sjögren 1853, 3-32; Ламанский 1856, 24–93. 31. Результаты 1849, 156; Пыпинъ 1892, 395; Sokolova 1992, 10. �Collectiones museorum 32. Штернберг 1927, 50, 53, 56; Donner 1932, 5; Aalto 1971, 87. 33. Lehtonen 1972, 226–228; Vuorela 1977, 56–57. 34. Castrén 1857, 8, Branch 1973, 256. 35. Castrén 1857, 8: ‘Det gifves ännu en kunskapsgren, som jag, både af egen böjelse och för sakens skull, anser mig förpligtad atta göra till föremål för mina föreläsningar, nemligen e t h n o g r a f i n . Detta är ett nytt namn för en gammal sak. Man förstår dermed vetenskapen om folkslagens religion, samhällskick, seder och bruk, lefnadssätt, boningar, med ett ord: om allt, son hör till deras inre och yttre lif. Man kunde betrakta etnografi såsom en del af kulturhistorien, men icke alla nationer ega en historia i högre mening, utan deras historia utgöres just af ethnografin.’ Vuorela 1977, 20, translated by Peter Jones. 36. Haltsonen 1947, 17, 21; Lehtonen 1972, 196–197. 37. Siikala 2002, 82. 38. Lehtonen 1972, 196–197; Vuorela 1977, 17. The Castrén Collection at the National Museum of Finland appreciation of Castrén’s activity from the point of view of ethnography, pointing out that Castrén was the first modern ethnologist to proclaim ethnography to be a scholarly discipline equivalent to other academic disciplines.32 In Finland, Sulo Haltsonen and Juhani U.E. Lehtonen have emphasized the significance of Castrén’s research in Finno-Ugrian ethnography. Lehtonen argued that in Finland the definition of ethnography derived from M.A. Castrén. A scientific programme to explain the origins of the Finns and FinnoUgrian peoples determined the activities of Finnish ethnologists for decades.33 Castrén namely defined the subject in his inaugural lecture on being appointed to the chair of Finnish Language in 1851. He saw that it was a ‘new name for an old thing’ including the observation and research of the religion, customs, behaviour and the way of life of peoples.34 The examples in the comparative ethnography offered by Castrén were characteristic of religion and folklore, and its crowning achievement, the Kalevala. Along with folklore, the Finnish collectors of oral materials, such as H.A. Reinholm, Antero Warelius, Elias Lönnrot and others, noted the way of life of Finnish peasants and their material culture, including costumes, dwellings and household items.36 The expeditions of Elias Lönnrot, the collector of the runes of the Kalevala included the taking of notes in the spirit of cultural history. Anna-Leena Siikala has emphasized that Lönnrot’s work reflected the German research tradition37. It is also a fact that the director of the Ethnographic Museum, Gabriel Rein, supported the project of the Russian statistician Peter von Köppen, who had created a map depicting the ethnology or national characteristics of the Russian Empire. In 1846, Köppen obtained a grant for the study of conditions in Finland, and Gabriel Rein arranged that the money be placed at the disposal of the vicar of Loimaa, Antero Warelius.38 In 1848, Rein published in the journal Finlands Almänna Tidning an instruction for the collectors of regional history which consisted of geographical and statistical descriptions, and ethnographic observations.39 During his second expedition Castrén mentioned many times that the main objective was to analyse the Siberian peoples in ethnographic and linguistic perspective. Castrén followed the tradition of Russian research expeditions in describing different peoples from ethnographic, archaeological, statistical, historical and linguistic viewpoints. Han F. Vermeulen has pointed out that in Russia, the description of peoples emerged from the field in the context of the Russian exploration of Siberia and Alaska. The scientific expeditions were part of Russian expansion and the postconquest colonization of Siberia in the nineteenth century.40 The German Enlightenment was a background influence, and German philosophers and explorers also had a noteworthy role in founding the new academic discipline of ethnography.41 From the point of view of research concerning the Siberian peoples, the definitive expedition was that of Gerhard Friedrich Müller in 1733–1743. He distinguished between objects from the natural world and those from material history. This distinction stemmed from the Renaissance separation of Natura and Artes. In 1740, he prepared instructions for explorers that resembled modern ethnographic fieldwork. Müller suggested that they observe ‘external’ (visible) items, such as outward appearance, clothing, and housing, via languages and physical construction, and ‘internal” (invisible) items, such as indigenous knowledge, beliefs etc.42 Most likely it was his ethnographical instructions that led the Russian Geographic Society in 1846 to research the peoples of the Russian Empire in ethnographic perspective. The first chairman of the Department of the Ethnography of the Russian Geographical Society was Karl Ernst von Baer (1846–1849), who defined as the purpose of the Society the study of different peoples, the non-Russians or so-called inorodets (‘peoples of different birth’) of the Russian Empire. He knew that many Siberian peoples who had existed in historical times had disappeared. Von Baer approached ethnography as a science of empire, focusing on the diversity of the human race.43 For Castrén, the scientific description of the Siberian peoples was a part of the idea of the nation state, or the cultural nationalism of Herder.44 Although the task was clearly a national one, and was going to strengthen Finnish identity, the expedition followed the traditions of Russian researchers. Castrén collected material as an objective researcher. He was a theoretician, and at the same time an empiricist.45 The research method, comparative ethnography, adopted from the German-Russian tradition meant the observation of different peoples. On his 100 101 ‘There exists a branch of learning which both my own interests and the nature of the subject itself lead me to regard as a field that I feel it my duty to lecture upon, namely ethnology. It is a new name for an old thing. It comprehends a science which deals with the religion, social conditions, customs, and traditions of nations, in brief with everything that concerns their inner and external lives. Ethnology could be regarded as a part of cultural history, but not all nations have a history in the highest sense of the word – it is this very study, ethnology, which constitutes their history.’35 39. Haltsonen 1947, 23. 40. Vermeulen 2015, 23. 41. Vermeulen 2015, 21, 23. 42. Элерт ‒Хинтцше 2009, 11–12; Vermeulen 2015, 158, 168–169, Table 2. 43. Степанов 1946, 189; Vermeulen 215, 410. 44. Branch 1995, 83. 45. Korhonen 1971, 65. �Collectiones museorum 46. Castrén 1855, 31–32; 1870, 149. 47. Sokolova 1992, 11. 48. Van Maanen 1988, 15. 49. Korhonen 1986, 50; Fewster 2006, 99. 50. Vuorela 1977, 21. J.G. Frazer cited Castrén’s works, Frazer 1919, 173, 186; Frazer 1920, 141–143. The Castrén Collection at the National Museum of Finland expeditions Castrén described the clothing, the dwellings, the ritual textiles and objects of the Sámi, Karelians, Russians, Samoyeds and Khanty as the collectors of oral tradition. On his second expedition, M.A. Castrén was funded by the Imperial St Petersburg Academy of Sciences. In his journal of 19/31 May 1845, Castrén noted that the Academy of Sciences and its scholars had furnished him with instructions to follow these guidelines to obtain these aims.46 From the point of view of ethnography, the instructions were definitive: he had to get all the facts and knowledge directly from the indigenous peoples. the dwelling system and clothing.51 In this perspective, Castrén was a pioneer of Siberian ethnology, spending a month or more in the same place, and having the opportunity to make comparisons. ‘The Academy’s wish is that Mr Castrén has as his main object the study of languages and major dialects of all peoples roaming over the above-mentioned territories. … From the historical point of view Mr. Castrén shall pay attention to the oral traditions and legends of these peoples about their origins and their ancient past. … His long contacts with the aboriginal peoples will make it perfectly easy for him to study their physical constitution, daily life, clothes, rites, rituals and customs, standard of education and their opinions about faith as well as everything which makes it possible to describe these peoples and all their specific features.’47 ‘Comparative ethnography thus becomes unavoidably necessary for us in order to comprehend correctly our ancient songs and ancient beliefs in general. But alongside that it holds another interest for us. Together with linguistics, comparative ethnography should provide decisive results concerning the Finnish people’s kinship with other peoples. In fact, hardly any other definite way to trace this kinship could be suggested than that which is provided by a comparison of the ethnic groups’ language, religions, customs and ways of life.’52 What did this concept mean in practice? In his journal entry of 10 June 1846 by the Yenisei, Castrén noted some questions connecting ethnographic study to the systematic collecting for the description of Siberian peoples. 1. Name. 2. Family. 3. Rivers and their names. 4. Livelihoods: hunting and games fishing techniques. 5. Religion: God, magic, spirits. 5. Kalym – bridewealth. 6. Funeral traditions. 7. Rods for hunting and boats. 8. The Bear. 9. Tents and huts ‘землянка’. 10. Clothes. 11. Traps. (?) 12. Medicine.53 M.A. Castrén used the methods of ethnographic field work, interviews and observation. The aim was to classify and compare cultures, traditions and societies like plants and to note how a single culture evolved from savage to a civilized state48 Castrén was convinced that ethnography was a historical science, an instrument for illustrating the earlier periods of Finnish history. The publication of the Kalevala in 1835 inspired Castrén, and he lectured on it in the spring term of 1841 at the University of Helsinki,49 Castrén accepted that every line of the Kalevala was not original, and he followed the systematic and comparative approach for the purpose of a description of different peoples. He emphasized that by its very nature ethnography should be comparative. Castrén was an ethnological theoretician defining precisely the concept of exogamy and animism before E.B. Taylor.50 In the field, he was an empiricist, an observer and a collector. The Finnish cultural anthropologist Olavi Louheranta has classified the behaviour of ethnologists on the basis of John Van Maanen’s categorization, placing Castrén, and also Kai Donner, the Finnish linguist and ethnologist, in the category of field workers. The typical traits were the observation, the use of indigenous peoples’ language, adaptation to attendant conditions, Antal Reguly, a Hungarian contemporary researcher of FinnoUgrian languages, was involved in similar work. In 1843–45 and 1845–46, he studied the Mansi language in Siberia and at the same time he addressed their ethnography. For Reguly, ethnography was complementary to linguistic research. ‘In my studies, I am both the linguist and the ethnographer. Both sciences interest me, because it is very difficult to separate one from the other. To acquire a full result in linguistic studies, one needs the support of ethnography.’54 Reguly defined ethnography in the same manner as Castrén did. ‘On my expeditions I had to observe all the traits, the appearance 102 103 51. Van Maanen 1988, 91; Louheranta 2006, 258–263. 52. ‘Den komparativa ethnografin blir således oundgängligen nödvändig, för att vi rätt må begripa våra forntida sånger och forntidens förestellningar i allmänhet. Men derjemte eger den för oss äfven ett annat intresse. I förening med lingvistiken bör den komparativa ethnografin lemna ett afgörande resultat i frågan om det finska folkets slägtskap med öfriga folkstammar. Ja, det torde knappt gifvas någon annan säker utväg att komma denna slägtskap på spåren, som jemförelsen af folkslagens språk, religion, seder och lefnaddsätt erbjuda.’ Castrén 1857, 11. Translated by Jüri Kokkonen. 53. MAC Coll. 539, Varia 6. 54. Korompay 1989, 119. �Collectiones museorum 55. Szíj 2012, 227. 56. Branch 2006, 328. 57. Branch 1973, 256; Korhonen 1986, 48–49. 58. Lehtonen 1972, 195–200, Branch 1973, 257; Korhonen 1986, 50. 59. See Fedorova in the present volume. 60. Den 15. Mars, 45. MAC Coll. 539. 61. Den 19. Mars, 45. MAC. Coll. 539. 62. See Fedorova in the present volume. The Castrén Collection at the National Museum of Finland of peoples, their work, characters, clothes, customs, superstition, mythology, antiquities and all.’55 For both researchers, A.J. Sjögren’s contribution to ethnography and its meaning were definitive. Sjögren was deeply impressed by Johann Gottfried Herder’s ideas about oral tradition as a source for historical studies.56 On the other hand, following Rasmus Rask’s work, he emphasized comparative language studies. They both influenced his studies in Ingria, among the Komi, and later in the Caucasus. In 1844, Sjögren was awarded the rank of full academician of the languages and ethnography of the Finnic and Caucasian peoples at the Imperial Saint Petersburg Academy of Sciences.57 His post in the Imperial Academy served as a model for the Chair of Finnish Language and Literature founded seven years later at the University of Helsinki.58 The other factor that must be mentioned to complete the field of ethnography was the role of the Ethnographic Museum of the Imperial Saint Petersburg Academy of Sciences. In 1845, A.J. Sjögren became its director. The museum’s collections were quite exclusive in both the quantitative and qualitative sense, including the artefacts collected by the physical and topographical expeditions of Daniel Gottlieb Messerschmidt, Peter Simon Pallas and Ivan Ivanovič Lepexin, Gerhard Friedrich Müller, and others.59 The Academy encouraged the explorers to collect artefacts to categorize different peoples. Before the second expedition, M.A. Castrén spent some time in St Petersburg. He visited the Hermitage, the Academy of Art and the Cabinet of Art.60 On the 19th March, Castrén met Prince Mixail Aleksandrovič Dondukov-Korsakov, the Vice-President of the Russian Academy of Sciences, and saw the Academy’s zoological, ethnographic, numismatic and mineral collections, and finally the collections from Egypt61 which made a deep impression on him. Upon the initiative of the Imperial Academy of Sciences and the Russian Geographic Society, Castrén obtained an ethnographical collection of objects for the Peter the Great Museum in St Petersburg.62 How did the new ethnographic task of collecting items succeed? How did Castrén relate to the collection of objects for the Ethnographic Museum of the Imperial St Petersburg Academy of Sciences? In his journal entry of 1/13 December 1845 (27.2.1845– 25.9.1845), Castrén listed six groups of artefacts including 10 items: No 1. Three common game arrows one of which is a reindeer arrow. No 2. Two arrows for bear hunting, the sharp one with a barb. No 3. Bird arrow. No 4. Arrow for a trap bow for otter hunting. No 5. The same with a string attached to the bow-string, so that when an otter touches the string along its path, the arrow will be released. No 6. Two common arrows for hunting large game animals, particularly reindeer arrows from Tomsk.63 104 Unfortunately, these artefacts are not included in the collections of the Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of Russian Academy of Sciences or the National Museum of Finland, but Castrén mentioned them in his journal as the weapons of the Tomsk Samoyeds.64 After that date, Castrén mentioned twice a package and the shipping of ethnographic items to the collections of the Ethnographic museum of Imperial Saint Petersburg Academy of Sciences.65 In a letter to A.J. Sjögren dated 17./27.7.1846, Castrén explained the circumstances of the collecting. The Yakut fur coat, the Tungus bib, mittens, tobacco pipe, the Samoyed snow goggles, and the Ket shaman headgear were obtained via the same rural police chief who purchased the gloves in package No 18. In Castrén’s opinion, the price was not high, maybe some bottles of vodka. The Tungus fur coat was bought inexpensively with seven roubles, and the Yakut one with ten roubles. The comb, the arrows, the wrist bracer for a hunter, and the birch bark boxes cost four bottles of vodka and some tobacco, approximately totalling seven roubles.66 The items interested Castrén as symbols of the history of the Siberian peoples. He sent three Siberian coins, two silver grivna pieces and a Samoyed idol to the secondary school of Kuopio.67 The Russian linguists and ethnologists B.G. Bogoraz, L.Ja. Šternberg. B.Ja Vladimircov, and J.P. Koškin highly appreciated highly the ethnographic collection acquired by Castrén.68 After M.A. Castrén’s return to Finland, the press celebrated him as a researcher of Finno-Ugrian and Samoyed languages from the point of view of Finnish identity, but there were no comments on the ethnographic collection. In 1850, the Ethnographic Museum of the Imperial Alexander University of Helsinki bought objects which Castrén had apparently obtained as mementos for himself. Perhaps the collection was numerically insignificant in comparison with the famous Alaska collection, or the meaning of 105 63. 1/13, December 1845 (Dagbok 27.2.1845–25.9.1845). MAC Coll. 539. 64. Castrén 1846, 32–62; Castrén 1855, 184. 65. Castrén 1855, 257, 276–277, 352– 535. Appendix. List of packages boxes. 66. Package list 19, 2: Yakut fur coat, 3: Tungus bib, 4: pair of Tungus mittens, 5: Tungus pipe, 8: Pair of Samoyed snow goggles, 10: Ket shaman headgear; Package list 19, 6: comb, 7: wrist bracer, 11: birch-bark boxes. Castrén noted the package material, fabric and cord which cost 4 roubles. MAC Coll. 539. 67. Castrén’s letter 17./29.7.1846 to Fabian Collan (1817‒1851), history teacher and principal of the Kuopio secondary school from 1844 to 1850. MAC Coll. 539, 37.13. I wish thank Timo Salminen for this information. Unfortunately, these items were missing in 2017. Reply from the principal of the Kuopio secondary school, Samuli Laitinen, 12.6.2017. 68. Богораз 1927, 34; Кошкин1927, 112; Штернберг 1927, 48–56; Владимирцов 1927. �Collectiones museorum 69. Szíj 2012, 262, 326. 70. June 1846, Castrén 1855, 221. The Castrén Collection at the National Museum of Finland the Ethnographic Museum was important only for researchers at the University. In Hungary, the case of Reguly was different. The minutes of the Hungarian Academy mentioned the Reguly report in November 1847, and the ethnographic collection was presented at the same time.69 Before going into more detail about the Castrén Collection, a few words should be mentioned about the activities in the museum’s sphere after the 1850s. The Ethnographic Museum acquired the first Finno-Ugrian objects from the Mari (Čeremis) in 1856 by Aug. Ahlqvist, and after that in 1878‒1880, from the Udmurt (Votiak) by Max Buch. In the middle of the 1880s, A.O. Heikel enlarged the collections by adding Mordvinian, Mari and Udmurt embroidered folk costumes. After the founding of the Finnish Archaeological Society in 1870, museum activity expanded in Finland, and the students of the University decided to collect items in the countryside. The ethnographic collection consisted of more than 4,000 items, and in 1877 the Student Museum of Ethnography was created. Both museum collections merged in 1893 to form the State Museum of History and Ethnography, which was the first step for the creation of the National Museum of Finland. At the National Museum of Finland, the Museum of Cultures is in charge of the ethnographic and Finno-Ugrian collections. Castrén acquired a Samoyed fur coat, and an Evenki men’s costume, both of which, according to him, reflected the character of these people. The museum’s records contain little information about the Samoyed coat. ‘Fur coat of reindeer hide. Samoyed. Obtained from M.A. Castrén for the price of three roubles.’ The Samoyed full fur (VK434) coat is a piece of overwear with the hairs cut very short. The ethnic designation of ‘Samoyed’ could be mean the Yurak Samoyed, or Tavgy or Avam Samoyed. The cut of this fur coat reveals that it belonged to the Nganasans or Enets71 According to Andrej Aleksandrovič Popov, a scholar of Nganasan culture, this type of coat was made for everyday wear.72 It is sewn of one white or black reindeer hide and it had to be procured during the summer slaughtering as the hairs were shorter then. On the front of the coat, there were two strips, which were bordered with ochre-coloured chamois. Below the belt, the garments were lined with two strips, which the larger one bordered with red chamois. White dog skin was sewn on the hem of the fur coat. Chamois gussets dyed with ochre are inserted in the armpits and in the cuffs. The undercoat had a hood, but no gloves. The fur coat was worn, the exterior is without any hair, and consequently it is very difficult to note the colour of the reindeer hides. The low price, three roubles, suggests that Castrén acquired it in this condition. This Samoyed coat illustrated the image of indigenous peoples whose livelihood depended on the condition of natural environment and reindeer hides. It could have belonged to the Nganasans or Tavgy-Samoyeds on the term of lû or the Enets or Turuxansk Samoyed.73 In the description of the Siberian peoples of G.F. Müller, there is a long note about the items of clothing of the Turuxansk Samoyeds which are called págge, парки in Russian.74 Both Russian researchers of the Enets and the Nganasans, Andrej Popov and Nadežda Prytkova, have emphasized that this type of fur coat was quite similar among the Nganasans and the Enets. Pirjo Varjola, who published the famous Alaska collection of the National Museum of Finland, assumed that the Samoyed fur coat was made for Castrén in a Kamassian village.75 It is a fact that Castrén wore a Samoyed fur coat, but the above-mentioned one without hairs is not fit for a harsh climate. In the drawing made by Castrén he is dressed in a fur coat with hairs facing outwards, and open at the front. The Nganasan and Enets overwear represents an arctic type of dress, which is closed, but the Kamassians who practised hunting in the taiga-area, had a coat open at the front.76 The package list by Castrén does not mention any Kamassian items. Instead, there is an Eastern Samoyed fur coat that could precisely be the artefact in question: ‘Similar dress was worn in official situations and particularly together with the West Samoyed or Yurak fur coat; the difference between a fur coat of the Eastern and Western Samoyeds is insignificant.’77 My hypothesis is probably correct, because the previous one (3/1) meant an Eastern Samoyed costume, which has a horn-shaped part on the forehead. This type of 106 107 The Castrén Collection at the Museum of Cultures / National Museum of Finland Castrén observed the way of life of Siberian peoples, and he described in detail the clothing of different peoples. For Castrén, the market place in Turuxansk represented a fashion show. ‘I arrived at Turuxansk during the annual market fair. The most important part of this market fair is that it is also the time the indigenous people pay their crown taxes. – – In fact, nothing as remarkable can be found from the Turuxansk market fair as the processions of the Yenisei Ostyaks and the Samoyeds from all over as they march down the streets in their strange costumes.’70 71. Popov 1966, 124–125; Прыткова 1970, 49–53; Lehtinen 2002a, 141–153. 72. Popov 1966, 125. 73. Castrén 1855, Tawgy-Samojedisches Wörterverzeichniss, II, 43-7. 74. Миллер 2009, 134–135. 75. Varjola 1981, 60. 76. A Kamassian fur coat in the collection of the National Museum of Finland made of elk hide, which was obtained by the Finnish linguist and ethnologist Kai Donner in the village of Abalakovo in 1914. VK4934:244. 77. Package box 3/3. Castrén 1855, 276. �Collectiones museorum 78. Popov 1966, 126, Figure 67/B; Прыткова 1970, 58‒59. 79. May 1846, Sym River. Castrén 1855, 213. 80. VK435:1, VK435:2, VK435:3, VK435:4; the last picture is missing. 81. Василевич 1958: 146-147; See also the item in the Castrén Collection mentioned by Fedorova herein. 82. Василевич1958, 147. The Castrén Collection at the National Museum of Finland overcoat was the Nganasan sovik, which was made for travelling and had a characteristic trait of the hood with a reindeer tail sewn to the front.78 On the contrary, the item of Evenki men’s dress represented a festive outfit. Castrén clearly considered the Evenki costumes to be more beautiful than the other ones, and called them flatteringly the ‘Siberian nobility’. These Evenki artefacts demonstrate the aesthetic preference that was typical of the museums’ collecting activity in this period. The men’s dress contains a fur coat, a pair of boots, a bib and a strap with a powder pouch.80 The price was higher than that of the Samoyed coat; the Museum bought these items for 15 roubles. The costume is very well preserved, decorated, and named by the museum’s record as men’s festive dress. The museum assistant, H.A. Reinholm, and later H.J. Holmberg defined the ethnic group as Tungusic without any notes concerning the area. The Tungus coat (VK435:1) is made from a single reindeer skin with the legs forming the sleeves, and the hide remaining in its original form on the back. It is characterized by the cut of its straight hems with two gores.81 In the opinion of G.M. Vasilevič, this type of coat was characteristic of the Evenki in the region of the River Yenisei.82 The quality of the leather was affected by the changing seasons; summer coats were made from summer hides and winter coats from late autumn hides. In addition to the reindeer, the skins of wild goat were used and edged with black horsehair. The cut and the seams are sewn with reindeer-vein thread. The coat is decorated with white, blue and black glass beads along the hems, collar and shoulders. On the back, the square motif, and the two gores are also edged with glass beads. The glass beads are sewn into a cotton fabric band of graphite colour one centimetre wide. The decoration of the back was typical of the coat’s type with a straight hem.83 There are two fringes of white and blue glass beads on the back. Large glass beads have been one of the emblems of the Evenki since the 17th century. The Evenki (Tungus) living in the region between the Yenisei and Lena rivers were reindeer herders, and the bodyshaped fur-coat was very well suited to long sledge trips. The footwear (VK435:2) belonging to the costume represents the moccasin type, with a long supple collar reaching to the thigh. The material for shoes included reindeer leg skins, chamois and woollen cloth. The boots were tied to the legs with strings. The moccasins were embroidered with large white, blue, black and yellow glass beads. According to G.M. Vasilevič, shoes of these types with a high collar were made for long hunting trips.84 The material was reindeer hide used in winter and the decoration symbolized the local groups. Embroidery with glass beads was common to all of the Evenki regions. White, blue and yellow glass beads were used among the Evenki of the River Sym and the River Podkamennaja.85 The square motifs made of small pieces of white and black skin at the knee are characteristic of the Eastern Evenki from the River Olekma.86 It is also a fact that F.G. Müller’s description of the Evenki men’s outfit does not include any beads. He mentioned the decoration with beads only in connection to the women’s costume, and in comparison with the dress of young men.87 The men’s coat did not close at the front, but was instead covered with a bib (VK435:3). The bib was a piece of reindeer skin with a sharp cut. It consists of two parts, the chest and the midriff pieces. Both parts were decorated with a white cotton band which was embroidered with glass beads. At the collar and in the middle there were two chamois strings to tie around the neck and the waist. At the edge there was a piece of chamois with black horsehair. G.M. Vasilevič pointed out that the square decoration of the chest piece repeats the motif on the back of the coat. The bib furnished with the long hair of wild sheep was worn during the spring festival, ikenipke.88 Across the shoulders from the right to the left, the Evenki man had a strap with a powder pouch suspended from it (VK435:4). The leather belt was decorated with glass bead embroidery and cowrie shells. The leather pouch was decorated with glass beads, fringes, and a brass chain. The remarkable value of the Evenki dress is that Castrén was able to obtain all parts of the festive dress, the coat, the bib, the shoes, and the shoulder belt. The colourful dress was made by 108 109 ‘The most remarkable part of Tungus clothing is a tight tailcoat made of chamois leather or furry reindeer skin. It is usually decorated with glass beads, strips of baize and fur and so tightlyfit that it is a challenge to button it up. Even in Tungus fashions the front of the costume should be open so that the bead-covered chest-piece may be seen in all its glory. On the top of their head, the Tungus people of Sym wear a small round Tatar cap which sparkles, also covered in beads. Their short breeches are made of fine chamois leather as are their shoes which are also embellished with bead embroidery. A carrier belt decorated with beads hangs from one shoulder, carrying a small flint and steel bag made of glass beads.’79 83. Василевич 1958, 163, T. II/ d. 84. Василевич 1963, 28. 85. Василевич 1963, 20, 29, T. XVIII/2. 86. Василевич1963, 29. 87. Миллер 2009, 138, 140. 88. Василевич 1949, 44. �Collectiones museorum 89. Левин 1936, 74; Прыткова 1953, 295–296; Иванов 1963, 276. 90. Иванов 1963, 276; Василевич 1969, 33; Федорова 988, 91; Lehtinen 2002a, 141. 91. Бахрушин 1955, 71, 80; Карлов 1982, 98‒99; Lehtinen 2002a, 123, 128. 92. Sirelius 1903, 20, 25, 56; Иванов 1963, 260. 93. Иванов 1963, 265. The Castrén Collection at the National Museum of Finland combining different kinds of leather of various colours. The Evenki knew how to dye chamois and leather with alder bark, and also using mineral colours.89 Four kinds of fringes were used on the furs and footwear of Evenki men: short reindeer hair, long dog or wild goat hair, long horsehair, and fringes cut out of chamois. The symbolic meaning of this decoration might be related to ritual activity.90 With regard to bead decoration, beads were important products of the fur trade in Siberia. Cheap glass beads helped in the conquest of Siberia. In the 1540s, the Evenki were recorded as trading valuable furs for large glass beads. In the 16th century, an expedition led by P. Golovin along the River Lena had 100,000 different coloured glass beads with them along with tin and brass products and broadcloth for the needs of the indigenous peoples. Small sand beads were made in Venice, Bohemia, or Germany, and big white and blue beads in China. Since the 17th century, glass beads have been an item of fashion among the Siberian peoples such as the Evenki.91 In travel accounts from the 18th century, Evenki dress is shown as very decorative. The Castrén Collection includes an Evenki comb of bone (VK436). Referring to its shape, the museum assistant noted, ‘the comb resembles a ‘hair comb’ used by European women a few decades earlier’. It probably resembled the Spanish or mantilla comb which used to adorn loops of hair, known as Apollo knots. The handle was decorated with incised bullseyes, and paired lines pigmented black. On the package list, Castrén noted about the comb that it was ‘used by both peoples: by the Khanty and the Tungus. Both peoples used bone and mammoth tusk to make small objects such as blunt arrows, armguards or bracers, spools for thread, pieces for the reindeer harness, cases for women’s musical instruments such as the mouth harp and others.92 Sergej Vasilevič Ivanov, a scholar and expert of the art of Arctic peoples, was of the opinion that the carved motifs, such as points, diagonals, paired lines, zigzags and bullseyes, are typical of both peoples.93 The incised designs were pigmented with dirt or soot. Evenki men wore their hair long, with a headband of cloth or a piece of chamois decorated with beads. The women combed their hair into two braids. The Khanty had black hair combed into two braids, which was the custom among both women and men. This raises the question whether the comb was made for personal use, for Evenki or Khanty users or for Russian merchants? It was probably made for an indigenous user and perhaps it is the one that is mentioned in the package list. If this is the case, why is it noted only in connection with the Tungus and not the Khanty? A hypothetical explanation could be that the museum assistant was professionally involved with the former items, which were Tungusic. The Yakut spoons (VK437, VK438, VK439) of mammoth tusk suggest the curiosities of the Arctic Circle. The museum bought three spoons for one rouble. Two of them were shaped like an 18thcentury European silver spoon without any ornaments. The handle of the smallest one was decorated with carved lines and points. A.A. Popov carried out an expedition among the Dolgans in 1930–1931. He studied their technology, among other things work with bone and mammoth ivory. He described the cheek plates for the reindeer harness and the technique of carving. Like the Nganasans and the Khanty, the Dolgans mostly carved diagonals and lines with the point of the knife, and two nested circles, bullseyes, with a tool including two nails.94 It is unclear whether the abovementioned spoons were used by the Yakuts themselves or by a European voyager, even by M.A. Castrén himself. The spoon with a short handle and a round bowl represented a type used in the Middle Ages, and earlier in prehistoric times. A similar spoon was drawn on the list of G.F. Müller, but it was made of wood.95 The other ones with oval bowl resemble the Russian wooden spoons.96 The collection includes two tobacco pipes, one of which is Samoyed (VK432), and the other one is from China (VK447). The Samoyed pipe is carved of mammoth ivory. The bowl is decorated with metal inlay and the mouthpiece is reinforced with metal. The assistant described the Chinese pipe as an opium pipe, but this was later corrected to ‘tobacco pipe’. This pipe is also carved of bone and the mouthpiece is reinforced with white metal, which is decorated with checkerboard motifs. At the end of his expedition, Castrén crossed the border into China, where he spent two months among the Buryats. He visited the Tamča Monastery in Selenga (1 March 1848), and noted in detail the interior and the decoration of the temple. The following items relating to Buddhism could have originated from his trip. In her studies of the rituals of sovereignty in Buryat Buddhism, Anya Bernstein has pointed out that in the 1700s the Buryats had no stationary monasteries, but instead mobile yurt temples. After the arrival of Tibetan and Mongol lamas, and the growth of Buddhism, in the middle of the nineteenth century, the Tamča (Tamčinskij) monastery or dacan in the village of Gusinoe ozero was founded. In 1846 in the Trans-Baikal region there were 4,509 lamas, 34 monasteries, and 144 free-standing temples.97 The Buddha statue is of bronze (VK440). The pose is the common one, with the legs crossed, the left hand in the lap, and the right hand pointing to the ground with the palm facing inward towards 110 111 94. Попов 1937, 113–114. 95. Миллер 2009, 193, Figure 6. 96. Analogous Yakut spoons in the collection of the Peabody Museum 24-48-60/D2297; 2448-60/D2298; 24-48-60/D2299: https://www.peabody.harvard. edu/. Read 26 March 2017. 97. Tamchinsky datsan: https:// en.wikipedia.org/wiki/Tamchinsky_datsan; https://vbuddisme. ru/wiki/Гусиноозерский_(Тамчинский)_дацан. Read 16 June 2017; Абаева 2004, 406; Bernstein 2013, 3, 20. �Collectiones museorum 98. Bell ‒ Halén 1980, 25; Hallén 1987, 94. Bernstein noted that during the postsocialist period, 450 more statues were found in the ruins of the Aninsk Monastery. Figure 12. shows the same kind of Śākyamuni statues like the one in the Castrén collection. Bernstein 2013, 108, Figure 12. 99. Bell ‒Halén 1980, 201; Halén 1987, 87; Bernstein 2013, 40–41. 100. Heissig 1980, 46, 52, 102. In 1866, Adolf Bastian visited a Buryat Mongol shaman who referred to the cosmogony of the Buryat Mongols, and identified the deity as Burchan. Koepping 1983, 227. 101. ell ‒ Halén 1980, 227–234; on B the Mongolian dorje: Berger & Bartholomew 1995, 258. The Castrén Collection at the National Museum of Finland the Buddha. The headgear is a blue hood or cap with a button on the top. The statue is gilded and the lips area painted red. Castrén stated that ‘this work symbolizes the icons of the common god as the following three items. The name is ‘the statue of Cokjamiini’ (Buddha)’. The Finnish scholar, Harry Halén pointed out that it is a Śākyamuni, and by the way of its posture it represents the Buddha as Calling the Earth to Witness.98 In the museum’s records the bronze statue (VK441) is named as ‘a common, Mongolian Burchan (icon of god)’. It represents a male figure in war dress with bushy hair across his chest. In the hand can be seen a scabbard for knives and the man has an abominable grimace. In the right hand there is a scabbard for a sword (the sword is broken), and in the left hand a human heart. Harry Halén maintains that it is the deity Beg-tse, one of the fierce protective deities, the dharmapālas. The deity stands defiantly, one foot resting on the belly of a horse, the other on a man. He wears armour, with his left hand across his chest and the right hand holding the scabbard of a sword. There is a scorpion on the neck of the statue. The expression of the deity is ferocious.99 The name given by Castrén, Burchan, suggested the Mongol shamanistic religion. One of the names of the Tngri, a deity of Shamanism is burqan which also used to mean Buddha.100 Castrén acquired a ritual thunderbolt sceptre (vajra, do-rje, VK443) and a ritual bell (ghantā, dril-bu, VK442), the most important ritual elements in Vajrayana Buddhism. The sceptre, from which Vajrayana Buddhism takes its name, symbolizes the active male aspect of enlightenment often equated with skilful means, compassion or bliss. The bell (Tib. drilbu) represents wisdom – a female principle – the true understanding of emptiness. Like the church bell, the Buddhist hand bell sends the message to evil spirits that they must stay away from the consecrated area where the ritual is being performed. When used in rituals, the vajra is paired with the bell. It represents the masculine principle and is held in the right hand, whereas the bell, held in the left hand, represents the female principle. The bell is visualized as the body of Buddha, the vajra is visualized as his mind, and the sound of the bell is visualized as Buddha’s speech in the teaching of the dharma.101 The bell is made of bronze. The handle is topped with a closed vajra with four prongs. In the handle there is a depiction of two faces, probably symbolizing Prajnaparamita (Perfect Wisdom). The clapper is missing. There is a knob in the middle on the vajra sceptre and four prongs at each end. M.A. Castrén himself used snuff during his journey, and offered it to his informants. In the Castrén collection, there are two snuff bottles. The oval shaped bottle is made of the peel of a fruit, probably calabash, decorated with silver inlay and green, red, and blue precious (?) stones. (VK445) The other one is of square shape, almost circular. The bottle is made of bone and decorated with silver inlay and there is a plaited band around it decorated with precious stones and email cloisonné. Both sides are decorated with floral motifs. Martha Boyer’s publication included a similar snuff bottle named küküür representing the Olon-Obotei tribe of the Manchu. This item was collected by Henning Haslund-Christensen in the 1930s.102 (VK446) Both objects are described as ‘very old, and interestingly decorated’. Both had a silver stopper also decorated with stones. Bottles of this kind with stones, corals and turquoises and repoussé elements applied on the surface are usually Mongolian-style bottles. The use of snuff gained popularity among the Mongols, and women or men greeting each other would exchange snuff bottles.103 The Castrén collection originally included a cap (VK444), made of silk and sable fur which was estimated to be valuable and bought for the sum of 12 roubles and 50 kopecks. The headdress was listed with the Buryat, Mongol and Chinese items, but without any mention about its origin, the people or the area concerned. It may have been a Buryat cap or a Buddhist ritual headdress. The item is noted in the records of the museum as ‘missing’. 112 113 The value of the Castrén Collection M.A. Castrén was primarily interested in the comparative study of languages as a tool for the reconstruction of Finno-Ugrian and Samoyed origins. He had to pay attention to languages as well as material culture, customs, economy and religion. Following the example of German scholars and explorers, D.G. Messerschmidt, F.G. Müller and P.S. Pallas, he collected items for the Ethnographic Museum of the Imperial Saint Petersburg Academy of Sciences, but also some artefacts for the Ethnographic Museum of the University of Helsinki. The collection shows that interest in linguistics and ethnography did not always exist in isolation. Although the Samoyed languages were the subject of attention for the linguist, the Samoyed items are very poorly represented, but by contrast, the Evenki culture is represented very richly. The report to the Imperial St Petersburg Academy of Sciences dated 12/24 February 1852 there were no notes about the museum collection.104 The artefacts were not collected systematically. Beauty was the main criterion for selection. Alongside their aesthetic 102. Boyer 1952, 148, Fig. 104. 103. Boyer 1952, 156, Fig. 107; Berger & Bartholomew 1995, 144–145. 104. Castrén 1870, 151. He mentioned only the manuscript concerning the ethnography of the Altaic peoples. �Collectiones museorum 105. Шегрен 1853, 22; Castrén 1855, 262. The Castrén Collection at the National Museum of Finland value, ethnic costumes contain more socially important information than any other products of material culture. Castrén’s journals indicate that he knew the difference between the costume types of Siberian peoples. On the other hand, the nomadic way of life limited the amount of individual property among Siberian indigenous peoples. Castrén described the yurts and mentioned some items of clothing, knives, small bags, boxes and weapons, but nothing else. The number of items of clothing depended on the yield of the hunting year. Collecting clothes was not such an easy task. Castrén himself desired to wear the dress of the indigenous peoples. In October 1846, Castrén became ill, because he neglected to buy a Samoyed fur coat.105 The pipes and spoons made of mammoth tusk were probably acquired as curiosities for the sake of their exotic material. It is very difficult to explain the reason to obtain the Buryat ritual objects. The monastery made a deep impression on Castrén, with possibly the collections of the Hermitage or Museum of the Imperial Academy of Sciences in St Petersburg also in mind. In the Ethnographic Museum of the University of Helsinki this small material represented Siberia and the culture of its indigenous peoples until 1877, when August Ahlqvist donated a collection of Khanty and Mansi items. The collections of the Ethnographic Museum with the collections of the Finnish Archaeological Society (present-day Finnish Antiquarian Society), founded in 1870, and the Student Nations’ Museum of Ethnography, founded in 1876, provided the basis for the National Museum of Finland. The Siberian collection of the National Museum of Finland went on to receive considerable additions from the expeditions of Finnish ethnologists and linguists, such as U.T. Sirelius in 1898–1900, Artturi Kannisto in 1901–1906, K.F. Karjalainen in 1898–1902, Toivo Lehtisalo in 1911–1912, 1914, and Kai Donner in 1911–1913 and 1914. At the National Museum of Finland, the Siberian artefacts belonged partly to the Ethnographic collections and partly to the Finno-Ugrian collections of the present-day Museum of Cultures / National Museum of Finland. The Castrén collection is one of the earliest collections from Siberia and a demonstration of an ambitious effort in what at the time was still a new discipline, ethnography. Castrén’s significant ground-breaking research reached the European scientific community. He considered ethnography to be a distinct discipline, and he in fact lectured at the University of Helsinki on the ethnography of the Altaic peoples. He also planned to publish the ethnographic notes from the expeditions. His legacy and example were of vital importance to later generations. Castrén’s works in ethnology such as Ethnologiska föreläsningar öfver altaiska folken (Ethnological Lectures on the Altaic Peoples) and Föreläsningar i finsk mythologie (Lectures on Finnish Mythology) are of classical value. He was the first Professor of Ethnology in the world, and all great researchers in the history of this discipline, Adolf Bastian, E.B. Taylor, J.J. McLennan and James G. Frazer, used in their studies the valuable information that they found in the works of M.A. Castrén.106 114 115 106. Vuorela 1977, 21. �Collectiones museorum References Archival sources University of Helsinki Central Archives, Helsinki, (HYKA) Consistory Archives 1828–1897 (KoA) National Board of Antiquities, Archives The Färling Catalogue. 1875. The H.J. Holmberg catalogue. National Board of Antiquities, National Museum of Finland, Museum of Cultures Record of the Ethnographic collections (VK). National Library of Finland, Manuscript Collection (MAC) Matthias Alexander Castrén. Coll. 539. Publications Ahola� Joonas – Lukin, Karina, 2016. Matthias Alek, santeri Castrénin suomalaisen mytologian taustoja. Castrén, M. A. 2016. Luentoja suomalaisesta mytologiasta. Suomentanut ja toimittanut Joonas Ahola. Tietolipas 252: 11–80. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki. Bell� Marja-Liisa ‒ Halén, Harry, 1980. Oi munkit, , ponnistelkaa lakkaamatta!: buddhalaisten kulttiesineiden näyttely / O munkar, sträven framåt oupphörligen!: utställning av buddhistiska kultföremål / Oh, ye monks, strive onwards diligently: exhibition of Buddhist ritual objects. Helsingin kaupungin taidemuseo. Berger� Patricia ‒ Bartholomew Tse, Teresa, 1995. , Mongolia – The Legacy of Chinggis Khan. Thames and Hudson in association with Asian Art Museum of San Francisco. Bernstein� Anya, 2013. Religious Bodies Politic: Ritu, als of Sovereignty in Buryat Buddhism. The Chicago University Press. Boyer� Martha, 1952. Mongol Jewellery. Nationalmu, seets skrifter, Etnografisk Raekke V. Nordisk forlag, København. 116 Branch� Michael, 1973. A.J. Sjögren. Studies of the , North. Mémoires de la Société Finno-Ougrienne 152. Sociéte Finno-Ougrienne, Helsinki. Branch� Michael, 1995. The Academy of Sciences in , St. Petersburg as a centre of Finno-Ugrian studies, 1725–1860. Journal de la Société Finno-Ougrienne 86: 67–86. Société Finno-Ougrienne, Helsinki. Branch� Michael, 2006. Herderin vaikutus Anders , Johan Sjögreniin ja sen seuraukset. Sakari Ollitervo ‒ Kari Immonen (toim.), Herder, Suomi, Eurooppa: 312‒354. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki. Castrén� M.A., 1853. Nordische Reisen und Forschun, gen, 1. M. Alexander Castrén’s Reiseerinnerungen aus den Jahren 1838–1844. Herausgegeben von A. Schiefner. Buchdruckerei der Kaiserlichen Akademie der Wissenschaften, St. Petersburg. Unveränderter fotomechanischer Nachdruck der Originalausgabe 1853. Zentralantiquriat der Deutschen Demokratischen Republik, Leipzig, 1969. Castrén� M.A., 1855. M.A. Castréns reseberättelser och , bref åren 1845–1849. Nordisk resor och forskningar af M.A. Castrén. Andra bandet. Finska Litteratur-Sällskapets Tryckeri, Helsingfors. The Castrén Collection at the National Museum of Finland: References Castrén� M.A., 1855. Nordische Reisen und Forschun, gen, 8. M. Alexander Castrén’s Wörterverzeichnisse aus den Samojedischen Sprachen. Herausgegeben von A. Schiefner. Buchdruckerei der Kaiserlichen Akademie der Wissenschaften, St. Petersburg. Unveränderter fotomechanischer Nachdruck der Originalausgabe 1855. Zentralantiquriat der Deutschen Demokratischen Republik, Leipzig, 1969. Castrén� M.A., 1857. M. A. Castréns ethnologiska fö, reläsningar öfver Altaiska folken samt Samojediska och Tatariska sagor. Nordiska resor och folksningar af M. A. Castrén. Fjerde Bandet. Till trycket befordradt af Kejserliga Alexanders-Universitet i Finland. Finska Litteratur-Sällskapet Tryckeri, Helsingfors. Castrén� M.A., 1870a. M. A. Castréns reseminennen , från åren 1838–1844. Nordiska resor och forskningar af M.A. Castrén. Första bandet. Finska Litteratur Sällskapets tryckeri, Helsingfors. Catsrén� M.A., 1870b. M. A. Castréns tillfälliga upp, sater. Nordkiska resor och forskingar af M. A. Castrén. Sjette Bandet. Till trycket befordradt af Kejserliga Alexanders-Universitet i Finland. Finska LitteraturSällskapet Tryckeri, Helsingfors. Castrén� M.A., 2016. Luentoja suomalaisesta mytolo, giasta. Suomentanut ja toimittanut Joonas Ahola. Tietolipas 252. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki. Donner� Kai, 1932. M.A. Castrén’s Memory in Russia. , Marginal Notes to Памяти М.А. Кастрена. Journal de la Société Finno-Ougrienne XLV: 1‒15. Société FinnoOugrienne, Helsinki. Fewster� Derek, 2006. Visions of Past Glory. National, ism and the Construction of Early Finnish History. Studia Fennica, Historica 11. Finnish Literature Society, Helsinki. Frazer� James George, Sir, 1919. The Golden Bough: a , Study in Magic and Religion. 7. Balder the Beautiful. The Fire-Festivals of Europe and the Doctrine of the External Soul. Macmillan and Co, London. Frazer� James George, Sir, 1920. The Golden Bough: , a Study in Magic and Religion. 12. Bibliography and General Index. Macmillan, London. Halén� Harry, 1987. Mirrors of the void: Buddhist art , in the National Museum of Finland: 63 Sino-Mongolian thangkas from the Wutai Shan workshops, a panoramic map of the Wutai Mountains and objects of diverse origin. Museovirasto, Helsinki. Haltsonen� Sulo, 1947. Karjalainen kansantutkija: , Theodor Schvindtin elämä. Werner Söderström Osakeyhtiö, Helsinki. Heissig� Walther, 1980. The Religion of Mongolia. , Translated from the German edition by Geoffrey Samuel. Routledge ‒ Kegan Paul Ltd, London. Holmberg� Heinrich Johan, 1854. Etnographische , Skizzen über die Völker des Russischen Amerika. Erste Abtheilung: Die Thlinkíthen. Die Konjagen. Acta Societatis Scientiarum Fennicae. 1856/4, 1863/7. Holmberg� H.J., 1859. Katalog övfer Kejserliga Alex, anders-Universitets Etnografiska samlingar. Helsingfors. Kajanto� Iiro, 1984. Porthan and Classical Scholar, ship. A study of classical influences in eighteenth century Finland. Annales Academiae Scientiarum Fennicae, Ser. B 225. Suomalainen Tiedeakatemia, Helsinki. Koepping� Klaus-Peter, 1983. Adolf Bastian and the , Psychic Unity of Mankind. The Foundations of Anthropology in Nineteenth Century Germany. University of Queensland Press. Koivunen� Leila, 2015. Eksotisoidut esineet ja avar, tuva maailma. Euroopan ulkopuoliset kulttuurit näytteillä Suomessa 1870 ̶1910-luvuilla. Historiallisia tutkimuksia 268. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki. Korhonen� Mikko, 1986. Finno-Ugrian Languages , Studies in Finland 1828–1918. The History of Learning and Science in Finland 1828–1918. Societas Scientiarum Fennicae, Helsinki. Korompay� Bertalan, 1989. Reguly, Hunfalvy, Budenz , és nyelvészeti irodalmunk megindulása. Korompay, Bertalan, 1989. Finn nyomokon. Folklór, néprajz, irodalom I: 97–112. Korompay Bertalan, Budapest. Kostet� Juhani, 2010. Suomalaisten museoiden ko, koelmat 1800-luvulla ja 1900-luvun alussa. Susanna Pettersson ‒ Pauliina Kinanen (toim.), Suomen museohistoria: 266–284. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki. Lehtinen� Ildikó, 2002a. Costumes of the Siberian , peoples – practicality and luxury. Lehtinen, Ildikó (ed.), Siberia. Life on the Taiga and Tundra: 108–145. National Board of Antiquities, Helsinki. Lehtinen� Ildikó, 2002b. Siberian peoples at the Mu, seum of Cultures. Lehtinen, Ildikó (ed.), Siberia. Life on the Taiga and Tundra: 23–46. National Board of Antiquities, Helsinki. 117 �Collectiones museorum Lehtinen� Ildikó, 2003. A la mémoire de Mathias , Talvio� Tuukka, 2005. Raha-, mitali- ja taidekabinetti , Kansallismuseon edeltäjänä. Museon muisti. Ritva Wäreen juhlakirja. Taidehistoriallisia tutkimuksia/Konsthistoriska studier 31: 67–81. Taidehistorian seura/Föreningen för Konsthistoria, Helsinki/Helsingfors. Talvio� Tuukka, 2016. Suomen kansallismuseo: ikkuna , menneeseen ja tulevaan. Museoviraston julkaisuja 7. Museovirasto, Helsinki. Van Maanen� John, 1988. Tales of the field. On Writ, ing Ethnography. The University of Chicago Press. Varjola� Pirjo, 1981. Suomen kansallismuseon yleis , etnografinen kokoelma. Suomen Museo 88: 51–86. Suomen Muinaismuistoyhdistys, Helsinki. Varjola� Pirjo, 1989. Suomalaisia entisessä Venäjän , Amerikassa. Löytönen, Markku (toim.), Matka-arkku. Suomalaisia tutkimusmatkailijoita: 310–346. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki. Varjola� Pirjo, 1990. The Etholén Collection. The ethno, graphic Alaska collection of Adolf Etholén and his contemporaries in the National Museum of Finland. Pirjo Varjola with contrabutions by Julia P. Averkieva and Roza G. Liapunova. National Board of Antiquities. Helsinki. Vermeulen� Han F., 2015. Before Boas: The Genesis of , Ethnography and Ethnology in the German Enlightenment. University of Nebraska Press, Lincoln. Vuorela� Toivo, 1977. Ethnology in Finland before , 1920. Societas Scientiarum Fennica, Helsinki. Абаева� Л.Л., 2004. История распространения , Василевич� Г.М., 1949. Тунгусский нагрудник , у народов Сибири. Сборник Музея антропологии и этнографии Х1: 42–61. Издательство Академии Наук СССР, Москва – Ленинград. Василевич� Г.М., 1958. Тунгусский кафтан. , (К истории его развития и распространения). Сборник Музея антропологии и этнографии ХУ111: 122–178. Издательство Академии Наук СССР, Москва – Ленинград. Василевич� Г.М., 1963. Типы обуви народов Си, бири. Сборник Музея антропологии и этнографии ХХ1: 1–63. Издательство Академии Наук СССР, Москва – Ленинград. Alexandre Castrén. Remota relata. Studia Orientalia 97: 141–153. Finnish Oriental Society, Helsinki. Lehtonen� Juhani U. E., 1972. U.T. Sirelius ja kansa, tiede. Kansatieteellinen arkisto 23. Suomen Muinaismuistoyhdistys, Helsinki. Louheranta� Olavi, 2006. Siperiaa sanoiksi – uralilai, suutta teoiksi. Kai Donner poliittisena organisaattorina sekä tiedemiehenä antropologian näkökulmasta. Research Series in Anthropology. University of Helsinki. Popov� A.A., 1966. The Nganasan. The Material Cul, ture of the Tavgi Samoyeds. Translated by Elaine K. Ristinen. Uralic and Altaic series 56. Indiana University Publications, Bloomington. Siikala� Anna-Leena, 2002. Elias Lönnrot etnografi, na. Lönnrotin hengessä. Kalevalaseuran vuosikirja 81: 76–90. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki. Sirelius� U.T., 1904. Die Handarbeiten der Ostjaken , und Wogulen. Journal de la Société Finno-Ougrienne XXII: 1–75. Société Finno-Ougrienne, Helsinki. Sokolova� Z.P., 1992. On the role of the Russian Geo, graphical Society and its Department of Anthropology as well as of the Academy of Sciences of Russia in the development of studies in the peoples kindred to the Finns. Matti Räsänen (ed.), Pioneers. The History of Finnish Ethnology. Studia Fennica, Ethnologica 1: 9–20. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki. Szíj� Enikő, 2012. Reguly és a tudomány „zománcza”. , Életrajzi és kortörténeti adalékok 1. Bibliotheca Regulyana 6. Finnugor népek világkongresszusa Magyar nemzeti szervezete & Tinta Könyvkiadó, Budapest. буддизма в Бурятии. Абаева, Л.Л. ‒ Жуковский, Н.Л. (отв. ред.), Буряты: 397‒414. Серия «Народы и культуры». Наука, Москва. Бахрушин� С.В., 1995. Научные труды 111. Из, бранные работы по истории Сибири ХУ1–ХУ11 вв. Академия Наук СССР, Москва. Богораз� В.Г., 1927. Кастрен – человек и ученый. , Памяти М.А. Кастрена к 75-лети дня смерти. Очерки по истории знаний 2: 3–35. Издательство Академии наук СССР, Ленинград. 118 The Castrén Collection at the National Museum of Finland: References Василевич� Г.М., 1969. Эвенки. Историко-этно , графические очерки (ХУ111‒ХХ в.). Издательство «Наука», Ленинград. Владимирцов� Б.Я., 1927. Кастрен – монголист. , Памяти М.А. Кастрена к 75-лети дня смерти. Очерки по истории знаний 2: 87–92. Издательство Академии наук СССР, Ленинград. Иванов� С.В., 1963. Орнамент народов Сибири как , исторический источник (по материалам ХIХ ‒ начала ХХ в.): народы Севера и Дальнего Востока. Труды Института этнографии. Новая серия 81. АН СССР, Москва. Карлов� В.В., 1982. Эвенки в ХУ11 – начале ХХ в. , (хозяйство и социальная культура). Издательство Московского университета. Кошкин� Я.П., 1927. Кастрен – тунгусовед. Памя, ти М. А.Кастрена к 75-лети дня смерти. Очерки по истории знаний 2: 109–130. Издательство Академии наук СССР, Ленинград. Ламанский� Е.И., 1856. Этнографическія замѣ , чанія и наблюденія Кастрена о лопаряхъ, карелахъ, самоѣдахь и остякахъ, извлеченныя изъ его путевыхъ воспоминаній 1838‒1844. Вестник Императорскаго Русскаго Географическаго Общества 18: 24–93. СПб. Левин� М.Г., 1936. Эвенки северного Прибайка, лья. Советская этнография 1936/2: 71‒78. Москва. Миллер� Герард Фридрих, 2009. Описание си, бирских народов. Элерт, Александр Х.‒ Хинтцше, Виланд (ред.). Памятники исторической мысли, Москва. Попов� А.А., 1958. Коллекция по материальной , культуре долганов в Музее антропологии и этнографии. Сборник Музея Антропологии и этно графии ХУ111: 4‒117. Издательство Академии наук СССР, Москва – Ленинград. Прыткова� Н.Ф., 1970. Одежда народов самодей, ской группы как исторический источник. Одежда народов Сибири. Сборник статей Музея антропологии и этнографии: 1–99.: Издательство «Наука», Ленинград. Пыпинъ� А. Н., 1892. Исторія русской этнографии , IV. Бѣлоруссія и Сибирь.: Типографія М.М. Стаюлевича, С.-Петербургъ. Результаты этнографическаго путешествія по Сибири г. Кастрена. Географическія извѣстія выдаваемыя Русскаго Географическаго Общества подъ редакциею В.В. Григорьева: 153–156. Типографія Министерства внутренныхъ делъ, С.П.Б. 1849. Степанов� Н.Н., 1946. Русское географическое , общество и этнография (1845–1861). Советская этнография 1946/4: 187–206. Москва. Штернберг� Л. Я., 1827. Кастрен – алтаист и эт, нограф. Памяти М.А. Кастрена к 75-лети дня смерти. Очерки по истории знаний 2: 36–56. Издательство Академии наук СССР, Ленинград. Шегрен� А. Й., 1853. Очеркъ жизни и трудовъ , Кастрена. Erip.: Вестникъ Императорскаго Русскаго Географическаго Общества за 1853 годъ, Книжка 11. Фëдорова� Е.Г., 1988. Украшения верхней плечо, вой одежды народов Сибири (ханты, манси, ненцы, энцы, нганасаны, кеты, эвенки, эвени, чукчи, коряки). Сборник Музея антропологии и этно графии 42: 86–104. Издательство Академии Наук СССР, Ленинград. Элерт� Александр Х., Хинтцше, Виланд, 2009. , Введение. Герард Фридрих Миллер. Описание сибирских народов: 7–24. Памятники исторической мысли, Москва. Internet Peabody Museum of Archaeology & Ethnology at Harvard University. https://www.peabody.harvard. edu/. Read 26 March 2017. Tamchinsky datsan. https://en.wikipedia.org/wiki/ Tamchinsky_datsan; https://vbuddisme.ru/wiki/Гусиноозерский_(Тамчинский)_дацан. Read 24 June 2017. Tarkiainen� Kari. Henrik Gabriel Porthan. Kansallis, bibliografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kansallisbiografia/henkilo/2599. Read 1 May 2017. 119 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland Catalogue The Samoyeds 1. Enets or Nganasan full fur coat representing overwear with the hairs cut very short. It was sewn of one white or black reindeer hide and it had to be procured during the summer slaughtering as the reindeer hairs were shorter then. On the front of the coat, there are two strips, which are bordered with ochre chamois. Below the belt, the garment is ringed with two strips, the larger being bordered with red chamois. White dog skin is sewn on the hem of the fur coat. Chamois gussets dyed with ochre inserted in the armpits and in the cuffs. The undercoat had a hood, but no gloves. Length 74cm, width of hem 58cm. Pels av renskinn. Samojedisk. Holmberg catalogue 152. Castrén Collection VK434. Published: Lehtinen, Ildikó, 2003. A la mémoire de Mathias Alexandre Castrén. Remota relata. Studia Orientalia 97: 141–153. Finnish Oriental Society, Helsinki. 120 121 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland 2. Samoyed tobacco pipe carved from mammoth tusk. The bowl is decorated with metal inlay. Length 16cm, dia eter of bowl 4.5cm. Pipa m af mammuthben. Holmberg catalogue 152, Färling catalogue 364. Castrén collection VK432. 3. Samoyed knife sheath of wood, decorated with leather and leather fringes. The sheath is an example of the aesthetic art of the Samoyeds. The knife is missing. Length 24.5cm. Knif med träskaft. Dessa pjeser vitna hvarken om smak eller konstfärdighet hos Samojederna. Färling catalogue 365. Castrén collection VK433. 122 123 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland The Evenki / Tungusic Peoples Evenki men’s dress consisting a fur coat, a pair of boots, a bib, and a shoulder belt with a powder pouch 4. Tungus coat made of a single reindeer skin, with the legs forming the sleeves. On the back, the hide has remained in its original form. It is characterized by the cut of its straight hems with two gores. In addition to the reindeer hide, the skins of wild goats edged with black horsehair were used. The cut and the seams sewn with reindeer vein thread. The coat is decorated with white, blue and black glass beads along the hems, the collar, and the shoulders. On the back, the square motif and the two gores are also edged with glass beads. The glass beads are sewn into a onecentimetre-wide cotton fabric band of graphite colour. The decoration on the back was typical of the type of coat with a straight hem. There are two fringes on the back made of white and blue glass beads. Length 91cm, width of hem 51cm. Rock av brunt, sämskartadt skinn. Holmberg catalogue 147, Färling catalogue 366. Castrén Collection VK435:1. Published: Virtual Collection of Asian Masterpieces = VCM http://masterpieces. asemus.museum/index.nhn. Read 24 October 2017; Lehtinen, Ildikó, 2002. Costumes of the Siberian peoples – practicality and luxury. Lehtinen, Ildikó (ed.), Siberia. Life on the Taiga and Tundra: 69, 108–145. National Board of Antiquities, Helsinki. 124 125 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland 126 127 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland 5. Tungus footwear belonging to the costume are of the moccasin type, with a long supple collar reaching to the thigh. The materials for the shoes included reindeer leg skins, chamois and woollen cloth. The boots were tied to the legs with strings. The moccasins are embroidered with large white, blue, black, and yellow glass beads. The material is reindeer hide used in winter. The decoration symbolized the local groups. The embroidery with glass beads was common to all of the Evenki region. Length 80cm. Ett par benkläder, liknande ett par strumpor. Holmberg catalogue 147; Färling catalogue 366. Castrén Collection VK435:2ab. Published: Virtual Collection of Masterpieces. http://masterpieces.asemus.museum/index.nhn. Read 24 October 2017. 128 129 �Collectiones museorum 6. Tungus breast piece. The bib is a piece of reindeer skin with a sharp cut. It consists of two parts, the chest and the midriff pieces. Both parts are decorated with a cotton fabric band in white, which is embroidered with glass beads. In the collar and in the middle part there are two chamois strings to tie around the neck and the waist. At the edge there is a piece of chamois with hairs of a black horse. The bib decorated with the long hair of wild sheep used during the spring festival known as ikenipke. Length 73cm, width 23cm. Ett anhängsel. Holmberg catalogue 147; Färling catalogue 366. Castrén Collection VK435:3. Published: Virtual Collection of Masterpieces. The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland 7. Comb made of bone. According to the museum assistant, because of the shape ‘the comb resembles a “hair comb” used by European women a few decades ago’. The handle is decorated with incised bullseyes, and pairs of lines of black pigment. Length 15cm, width 5cm. Tungusisk benkam. Färling catalogue 367. Castrén Collection VK436. http://masterpieces.asemus.museum/index.nhn. Read 24 October 2017. 130 131 �Collectiones museorum The Yakuts The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland 9. Spoon of mammoth tusk, modelled after an 18th-century European silver spoon. Length 19.5cm. Jakuterna. Tre skedar af mammuthben. Färling catalogue 368–370; Holmberg’s catalogue 148. Castrén collection VK438. 10. Spoon of mammoth tusk modelled after an 18th-century European silver spoon. Length 23cm. Jakuterna. Tre skedar af mammuthben. Färling catalogue 368–370; Holmberg catalogue 148. Castrén Collection VK439. 8. Spoon of mammoth tusk, modelled after a 16th-century European Renaissance silver spoon brought to Siberia by a Russian merchant. The handle is decorated with carved lines and points. Length 15cm. Jakuterna. Tre skedar af mammuthben. Färling catalogue 368–370; Holmberg catalogue 148. Castrén Collection VK437. 132 133 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland The Buryats 11. Buddha statue of bronze. The pose is mostly common, with the legs crossed, the left hand on the lap, and the right hand pointing to the ground with the palm facing inward towards the Buddha. The headgear is a blue hood or a cap with a button on the top. The statue is gilded and the lips are painted red. According to Castrén, ‘this work symbolizes the icons of the common god as the following three items listed below. The name is “the statue of Cokjamiini” (Buddha).’ Harry Halén points out that it is a Śākyamuni, and in terms of posture it represents the Buddha as Calling the Earth to Witness. Height 10cm, width 6.8cm. Mongoler. Buddhabild af brons. Färling catalogue 371. Castrén Collection VK440. Published: Bell, Marja-Liisa ‒ Halén, Harry, 1980. Oi munkit, ponnistelkaa lakkaamatta!: buddhalaisten kulttiesineiden näyttely / O munkar, sträven framåt oupphörligen!: utställning av buddhistiska kultföremål / Oh, ye monks, strive onwards diligently: exhibition of Buddhist ritual objects: p. 25. Helsingin kaupungin taidemuseo; Halén, Harry, 1987. Mirrors of the void: Buddhist art in the National Museum of Finland: 63 Sino-Mongolian thangkas from the Wutai Shan workshops, a panoramic map of the Wutai Mountains and objects of diverse origin: p. 94. Museovirasto, Helsinki. 134 135 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland 12. Bronze statue of the deity Beg-tse, one of the fierce protective deities known as the dharmapālas. The deity stands defiantly, one foot resting on the belly of a horse, the other on a man. He wears armour, his left hand is across his chest and the right hand is holding a sword scabbard (the sword is broken). There is a scorpion on his neck. In the museum’s records the bronze statue is described as ‘a common, Mongolian Burchan (icon of a god)’. Height 10.5cm. En vanlig, mongolisk Burchan (helgonbild) af brons. Färling catalogue 139. Castrén Collection VK441. Published: Bell, Marja-Liisa ‒Halén, Harry, 1980. Oi munkit, ponnistelkaa lakkaamatta!: buddhalaisten kulttiesineiden näyttely / O munkar, sträven framåt oupphörligen!: utställning av buddhistiska kultföremål / Oh, ye monks, strive onwards diligently: exhibition of Buddhist ritual objects: p. 201. Helsingin kaupungin taidemuseo.; Halén, Harry, 1987. Mirrors of the void: Buddhist art in the National Museum of Finland: 63 Sino-Mongolian thangkas from the Wutai Shan workshops, a panoramic map of the Wutai Mountains and objects of diverse origin: p. 87. Museovirasto, Helsinki. 136 137 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland 13. Bronze bell, ghantā, dril-bu. The handle is topped with a closed vajra thunderbolt sceptre with four prongs. In the handle there is a depiction of two faces, probably symbolizing Prajnaparamita (perfect wisdom). The clapper is missing. Height 10cm. Buddhistisk prestklocka af brons. Färling catalogue 373. 14. Ritual thunderbolt sceptre, vajra, do-rj, made of bronze. There is a knob in the middle and four (five?) prongs at each end. Length 7.5cm. Ett vid buddhaiska gudstjensten brukligt instrument. Färling catalogue 374. Castrén Collection VK443. 138 139 Castrén collection VK442. �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland China 16. Snuff bottle, made of bone and decorated with silver inlay. Around the flask there is a plaited band, decorated with precious stones and email cloisonné. Height 6cm, width 4cm. Snusflaskor. Dessa pjeser synas vara temligen gamla och äro af intresse genom sin ornering. Färling catalogue 44–45. Castrén collection VK446. 15. Snuff bottle, made from the peel of a fruit, probably calabash, decorated with silver inlay, and green, red, and blue precious stones. Height 8.5cm, width 6cm. Snusflaskor. Dessa pjeser synas vara temligen gamla och äro af intresse genom sin ornering. Färling catalogue 44–45. Castrén Collection VK445. 140 141 �Collectiones museorum The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland 17. Tobacco pipe carved of bone, mouthpiece reinforced with white metal, decorated with checkerboards motifs. Height 24.5cm, diameter of bowl 1.1cm. Pipa för opiumrökning (?). Färling catalogue 474. Castrén Collection VK447. 18. Chinese calligraphy brush with case. Length 18 cm. Två (?) st. tuschpenslar. Holmberg catalogue 157. Castrén Collection VK448. 142 143 �Collectiones museorum Appendix Index Appendix: A List of Museum Items Prepared by M.A. Castrén During the Expedition Alekseenko, Evgenija Alekseevna� (1930), Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstamera) of Russian Academy of Sciences, k Senior Researcher, material culture of the Kets and Central Siberian indigenous peoples Etholén, Arvid Adolf� = Etolin Adolʹf Karlovič (1799–1876), naval officer, explorer and administrator of the Russian-American Company, 1840–1845 Chief Manager of the Russian-American Company Ivanov, Sergej Vasilʹevič�(1895–1986), Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunst kamera), Senior Researcher, Assistant Professor, material culture, especially art and patterns of Siberian indigenous peoples Iochelson, Waldemar Ilyich� (1855–1937), Russian ethnologist, Assistant Professor, Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunst kamera), until 1922 American Museum of Natural History and Carnegie Institution, culture of Northeastern Siberia, participated in the Jesup Expedition to Chukotka and Kamchatka Klementz, Dmitrij Aleksandrovič� (1848–1914), Russian ethnographer and archaeologist, Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunst kamera), Director of the Russian Museum’s Ethnographic Department, culture of Southern and Eastern Siberia Linsén, Johan Gabriel� (1785–1848), Professor of the Helsinki University Petri, Evgenija Lvovna� (1858–1923), Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunst kamera), volunteer 1896‒1902, Curator 1914, Head of departments Porthan, Henrik Gabriel� (1739–1804), Librarian of the University of Turku, professor of the Chair of Rhetoric and Verse (Roman Verse), co-founder of Finland’s first literary society Aurora, long-standing editor of Finland’s first newspaper Åbo Tidningar Prokof eva, Ekaterina Dmitrievna� (1902–1978), ʹ Russian ethnographer and linguist, Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunst kamera), Institute of Ethnography, language and culture of the Selkups, material culture of the Tuvans, ritual items of Siberian indigenous peoples Radlov, Vasilij Vasilʹevič� = Radloff, Friedrich Wilhelm (1837–1918), Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunst amera), Direck tor of the Museum, culture of the Turkic peoples of Siberia Reguly, Antal� (1819–1858), Hungarian linguist and explorer of Siberia Rein, Gabriel� (1800–1867), Professor of History of the Helsinki University, secretary of the Finnish Literature Society Reinholm, Henrik August� (1819–1883), collector of Finnish folklore material, 1850–1856 amanuensis of the Ethnographic museum of the University of Helsinki, chaplain of the Lutheran congregation of the Viapori fortress Sjögren, Antti Juhana�= Šegren, Andrej Mihajlovič (1794–1855), Director of the Ethnographic Museum of the Imperial Saint Petersburg Academy of Sciences Spevakovskij, Aleksandr Borisovič� (1947), Saint Petersburg University 1969–1974, Russian Academy of Sciences, N.N. Miklouho-Maklay Institut of Ethnology and Anthropology, Leningrad, Russian ethnologist, culture of Eastern Siberia and Far East, the Evens and the Ainu Šreder, Egor Ivanovič� (?), First curator (1836) of the Ethnographic Museum of the Imperial Saint Petersburg Academy of Sciences Šternberg, Lev Jakovlevič � 1861–1927), Senior Re( searcher, Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera), material and oral culture of the Amur and Sakhalin region Vasilʹevič, Glafira Makar ʹevna� (1895–1971), Ethnographer and linguist, Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera), Institute of Ethnography, languages and culture of the Tungusic peoples Verbov, Grigorij Davidovič� (1909–1942), Ethnographer and linguist, Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera), Institute of Ethnography, language and culture of the Forest Nenets Warelius, Antero�(1821–1904), Vicar of Loimaa I ldikó L eh tin en Abbreviations: MAE = Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of Russian Academy of Sciences, Saint Petersburg; VK = Museum of Cultures / National Museum of Finland, Helsinki Package list from 11 June 1840 ( June‒December 1846. Reseberättelsen och bref åren 1845–1849. Nordiska Resor III, 1855, 257) Box 18. 18/1 Tungus bow MAE 27-12 18/2 Two arrows, one made of bone, one made of metal, common among the Yenisei Ostyaks, Ostyaks, Samoyeds and Tungus ? Box 19. Tungus winter fur coat from Sym River ? 19/2 Yakut summer coat from the Turuxansk district, used also by the Turuxansk Tungus, MAE 27-28 19/3 Tungus breast-piece (нагрудник) MAE 27-20 or MAE 27-19 19/4 Tungus mittens MAE 27-13/1,2; MAE 27-14/1,2; MAE 27-15/1,2 19/5 144 19/1 Tungus pipe MAE 27-5abcd 145 �Collectiones museorum Appendix Comb, common for the Ostyaks and Tungus 19/7 Piece of bone, hunter’s wrist bracer, for the wrist and base of the thumb absorbed the shock of the bow string, common among the Ostyaks, Samoyeds and Tungus MAE 27-4 19/8 Samoyed snow goggles MAE 27-2 19/9 Violin (musical instrument), used by the Baičensk Samoyeds (Selkups) and Karasinsk Samoyeds (Forest Enets) MAE 27-38ab ? Ostyak shaman headgear from the region of Imbatsk (Yenisei Ostyak – Ket), the bird on the top of the piece symbolizes the Arctic loon (Gavia arctica) which is holy to the Ostyaks MAE 27-40ab; ? Two net needles, made by Samoyeds and particularly by Yakuts MAE 27-8 Samoyed reindeer strap, a saddle belt of reindeer skin ? 1/6 Samoyed strap, plait of reindeer foot sinew MAE 638-6 1/7 Samoyed quiver, common to all nomadic peoples MAE 638-2 1/8 Woman’s dress, used in the eastern part of Yenisei among the Western Samoyeds. Yurak woman’s clothing is completely the same. N.B.: This dress includes boots which are the same for both men and women. There are also trousers of chamois which are worn with other pieces of clothing, made the same way, but with the fur facing outwards. MAE 27-18; MAE 27-16; MAE 27-21; MAE 27-27/1,2 Yakut cap worn under the kalpak headgear to protect the chin. In the Yakut language it is known as sengjakaa and in Russian as набородник (‘respirator mask’) ? Two Yakut spoons of mammoth ivory VK 437, 438, 439 MAE 27-25 Two Ostyak baskets from the Yenisei region (Yenisei Ostyak / Ket) 1/4 1/5 19/6 19/10 19/11 VK 436 Package list dated 12 January 147 (Återresa från Tolstoj-Nos till Jenisejsk. Reseberättelsen och bref åren 1845–49. Nordiska Resor I–II, 1855, 276–277.) 1/9 1/10 Box 1. 1/ 1 1/2 1/3 Box 2. Two Samoyed idols (Sam. Hähä or Hähe), made with Taz Yurak method, in other regions the heads of these spirits are more conical. MAE 27-33; MAE 27-34 Violin of the Turuxansk Ostyak Samoyeds (Selkups), an analogous instrument sent in the previous summer to the Academy MAE 27-39ab Samoyed pipe of mammoth ivory MAE 27-6 or VK 432 146 2/1 Two Yakut kalpak caps which were also used by the Dolgans. ? 2/2 Yakut and Dolgan coat (son) and an overcoat (ogdoko). N.B.: Yakuts and Dolgans wear on the breast a bib like the Tungus, which was sent to the collection of the Academy. The Yakut trousers and boots are common among the Samoyeds. ? 147 �Collectiones museorum Box 3. 3/1 Eastern Samoyed dress, a hood with a horn-shaped part in the forehead ? 3/2 A similar dress which is worn in official situations and particularly together with the West Samoyed or Yurak fur coat. The difference between the fur coats of the Eastern and Western Samoyeds is insignificant. VK 434 Box 4. 4/1 A Yurak costume consisting of a sauk under fur coat ? 4/2 Two malitsas which are worn near the body ? 4/3 Belt and knife with sheath MAE 638-5a 4/4 Boots. ? 4/5 Trousers of chamois. ? 148 �E a st S i b e r i a n Sea Svalbard Ko ly m M.A. Castrén’s Journeys a Route of 1838 Route of 1839 Route of 1841–44 Utsjoki Ohcejohka Route of 1845–49 (Other) major cities and settlements in their region Ba re n ts Se a Kildin Al d a Tajmy r Penins ula en St Petersburg Arxangel'sk ra l M oun Ura yš Ob I Ufa ° g Ar u n ' Enisejsk Tomsk Čeljabinsk ob ol Omsk Akmolinsk (Astana) Blagoveščensk ' Narym Tobol'sk Tjumen' T Astraxan 0 n6 ga Nerčinsk r a Samara al Ur guska An Ekaterinodar (Krasnodar) Perm' Ekaterinburg Saratov Caricyn (Volgograd) Ka ma Jakutsk Podkamennaja Tunguska Surgut Samarovo (Xanty-Mansijsk) rt pr n Kazan' Vo l g a Low Tu n er le ' D ne Glazov Voronež Turuxansk (Staroturuxansk) a Ob Vjatka (Kirov) Nižnij Novgorod Do čo l ga Brjansk Rostov-on-Don a o Moscow Velikij Ustjug Pe Obdorsk (Salexard) r ci c tai V če gd isei Tver' Vy En S u xo n a c ti c ar Centra l Sib erian P lateau ns Minsk vina Northern D Vilnius Dudinka ek n V i l j uj Ol e n Reval Tallinn Riga Kyiv Z Oxotsk Ka r a S e a Bajkal Helsingfors Helsinki a lja L N o j va em Krasnojarsk Nižneudinsk Irkutsk Krivoščëkovo village (Novosibirsk) Minusinsk Barnaul Sajan Mount ains nga Stockholm Čita Qiqihar Curuxajtuj (Priargunsk) Verxneudinsk (Ulan-Udè) Bajan Tumen (Čoibalsan) Se le Christiania (Oslo) Urga (Ulaanbaatar) So h ng ua � Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Collectiones museorum (the whole volume, PDF) Subject The topic of the resource Collectiones museorum. Manuscripta Castreniana, Realia II, Ethnographica 1. Travaux ethnographiques de la Société Finno-Ougrienne XXII. 148 p. ISBN 978-952-5667-95-0 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-96-7 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén edited by Ildikó Lehtinen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & Ildikó Lehtinen © Музей антропологии и этнографии имени Петра Великого (Кунсткамера) Российской академии наук – Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of the Russian Academy of Sciences (MAE) & Elena G. Fedorova https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/c207d3d488988f7bab98280c70e7b5ab.pdf 8417be928215335e5c80603939b1e054 PDF Text Text Collectiones museorum Index Radlov, Vasilij Vasilʹevič = Radloﬀ, Friedri Wilhelm (1837–1918), Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera), Director of the Museum, culture of the Turkic peoples of Siberia Reguly, Antal (1819–1858), Hungarian linguist and explorer of Siberia Rein, Gabriel (1800–1867), Professor of History of the Helsinki University, secretary of the Finnish Literature Society Reinholm, Henrik Auguﬆ (1819–1883), collector of Finnish folklore material, 1850–1856 amanuensis of the Ethnographic museum of the University of Helsinki, chaplain of the Lutheran congregation of the Viapori fortress Sjögren, Antti Juhana = Šegren, Andrej Mihajlovič (1794–1855), Director of the Ethnographic Museum of the Imperial Saint Petersburg Academy of Sciences Spevakovskij, Aleksandr Borisovič (1947), Saint Petersburg University 1969–1974, Russian Academy of Sciences, N.N. Miklouho-Maklay Institut of Ethnology and Anthropology, Leningrad, Russian ethnologist, culture of Eastern Siberia and Far East, the Evens and the Ainu Šreder, Egor Ivanovič (?), First curator (1836) of the Ethnographic Museum of the Imperial Saint Petersburg Academy of Sciences Šternberg, Lev Jakovlevič (1861–1927), Senior Researcher, Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera), material and oral culture of the Amur and Sakhalin region Vasilʹevič, Glaﬁra Makar ʹevna (1895–1971), Ethnographer and linguist, Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera), Institute of Ethnography, languages and culture of the Tungusic peoples Verbov, Grigorij Davidovič (1909–1942), Ethnographer and linguist, Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera), Institute of Ethnography, language and culture of the Forest Nenets Warelius, Antero (1821–1904), Vicar of Loimaa Alekseenko, Evgenija Alekseevna (1930), Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of Russian Academy of Sciences, Senior Researcher, material culture of the Kets and Central Siberian indigenous peoples Etholén, Arvid Adolf = Etolin Adolʹf Karlovič (1799–1876), naval officer, explorer and administrator of the Russian-American Company, 1840–1845 Chief Manager of the Russian-American Company Ivanov, Sergej Vasilʹevič (1895–1986), Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera), Senior Researcher, Assistant Professor, material culture, especially art and patterns of Siberian indigenous peoples Ioelson, Waldemar Ilyi (1855–1937), Russian ethnologist, Assistant Professor, Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera), until 1922 American Museum of Natural History and Carnegie Institution, culture of Northeastern Siberia, participated in the Jesup Expedition to Chukotka and Kamchatka Klemen, Dmitrij Aleksandrovič (1848–1914), Russian ethnographer and archaeologist, Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera), Director of the Russian Museum’s Ethnographic Department, culture of Southern and Eastern Siberia Linsén, Johan Gabriel (1785–1848), Professor of the Helsinki University Petri, Evgenija Lvovna (1858–1923), Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera), volunteer 1896‒1902, Curator 1914, Head of departments Porthan, Henrik Gabriel (1739–1804), Librarian of the University of Turku, professor of the Chair of Rhetoric and Verse (Roman Verse), co-founder of Finland’s first literary society Aurora, long-standing editor of Finland’s first newspaper Åbo Tidningar ʹ Prokof eva, Ekaterina Dmitrievna (1902–1978), Russian ethnographer and linguist, Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera), Institute of Ethnography, language and culture of the Selkups, material culture of the Tuvans, ritual items of Siberian indigenous peoples 144 � Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Index (Collectiones museum) Subject The topic of the resource Collectiones museorum. Manuscripta Castreniana, Realia II, Ethnographica 1. Travaux ethnographiques de la Société Finno-Ougrienne XXII. 148 p. ISBN 978-952-5667-95-0 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-96-7 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén edited by Ildikó Lehtinen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & Ildikó Lehtinen © Музей антропологии и этнографии имени Петра Великого (Кунсткамера) Российской академии наук – Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of the Russian Academy of Sciences (MAE) & Elena G. Fedorova https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/a7bad87cbe9e0644e19e2179be4bba12.pdf 03dd3be6c11f2f31fd1e2318292861ea PDF Text Text Appendix Appendix: A List of Museum Items Prepared by M.A. Castrén During the Expedition I l di k ó Le hti ne n Abbreviations: MAE = Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of Russian Academy of Sciences, Saint Petersburg; VK = Museum of Cultures / National Museum of Finland, Helsinki Package list from 11 June 1840 ( June‒December 1846. Reseberättelsen och bref åren 1845–1849. Nordiska Resor III, 1855, 257) Box 18. 18/1 Tungus bow MAE 27-12 18/2 Two arrows, one made of bone, one made of metal, common among the Yenisei Ostyaks, Ostyaks, Samoyeds and Tungus ? Box 19. 19/1 Tungus winter fur coat from Sym River ? 19/2 Yakut summer coat from the Turuxansk district, used also by the Turuxansk Tungus, MAE 27-28 19/3 Tungus breast-piece (нагрудник) MAE 27-20 or MAE 27-19 19/4 Tungus mittens MAE 27-13/1,2; MAE 27-14/1,2; MAE 27-15/1,2 19/5 Tungus pipe MAE 27-5abcd 145 �Collectiones museorum 19/6 Comb, common for the Ostyaks and Tungus VK 436 19/7 Piece of bone, hunter’s wrist bracer, for the wrist and base of the thumb absorbed the shock of the bow string, common among the Ostyaks, Samoyeds and Tungus MAE 27-4 19/8 Samoyed snow goggles MAE 27-2 19/9 Violin (musical instrument), used by the Baičensk Samoyeds (Selkups) and Karasinsk Samoyeds (Forest Enets) MAE 27-38ab ? Ostyak shaman headgear from the region of Imbatsk (Yenisei Ostyak – Ket), the bird on the top of the piece symbolizes the Arctic loon (Gavia arctica) which is holy to the Ostyaks MAE 27-25 Two Ostyak baskets from the Yenisei region (Yenisei Ostyak / Ket) MAE 27-40ab; ? 19/10 19/11 Package list dated 12 January 147 (Återresa från Tolstoj-Nos till Jenisejsk. Reseberättelsen och bref åren 1845–49. Nordiska Resor I–II, 1855, 276–277.) Box 1. 1/ 1 Two Samoyed idols (Sam. Hähä or Hähe), made with Taz Yurak method, in other regions the heads of these spirits are more conical. MAE 27-33; MAE 27-34 1/2 Violin of the Turuxansk Ostyak Samoyeds (Selkups), an analogous instrument sent in the previous summer to the Academy MAE 27-39ab Samoyed pipe of mammoth ivory MAE 27-6 or VK 432 1/3 146 �Appendix 1/4 Two net needles, made by Samoyeds and particularly by Yakuts MAE 27-8 1/5 Samoyed reindeer strap, a saddle belt of reindeer skin ? 1/6 Samoyed strap, plait of reindeer foot sinew MAE 638-6 1/7 Samoyed quiver, common to all nomadic peoples MAE 638-2 1/8 Woman’s dress, used in the eastern part of Yenisei among the Western Samoyeds. Yurak woman’s clothing is completely the same. N.B.: This dress includes boots which are the same for both men and women. There are also trousers of chamois which are worn with other pieces of clothing, made the same way, but with the fur facing outwards. MAE 27-18; MAE 27-16; MAE 27-21; MAE 27-27/1,2 Yakut cap worn under the kalpak headgear to protect the chin. In the Yakut language it is known as sengjakaa and in Russian as набородник (‘respirator mask’) ? Two Yakut spoons of mammoth ivory VK 437, 438, 439 1/9 1/10 Box 2. 2/1 Two Yakut kalpak caps which were also used by the Dolgans. ? 2/2 Yakut and Dolgan coat (son) and an overcoat (ogdoko). N.B.: Yakuts and Dolgans wear on the breast a bib like the Tungus, which was sent to the collection of the Academy. The Yakut trousers and boots are common among the Samoyeds. ? 147 �Collectiones museorum Box 3. 3/1 Eastern Samoyed dress, a hood with a horn-shaped part in the forehead ? 3/2 A similar dress which is worn in official situations and particularly together with the West Samoyed or Yurak fur coat. The difference between the fur coats of the Eastern and Western Samoyeds is insignificant. VK 434 Box 4. 4/1 A Yurak costume consisting of a sauk under fur coat ? 4/2 Two malitsas which are worn near the body ? 4/3 Belt and knife with sheath MAE 638-5a 4/4 Boots. ? 4/5 Trousers of chamois. ? 148 � Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Appendix (Collectiones museorum) Subject The topic of the resource Collectiones museorum. Manuscripta Castreniana, Realia II, Ethnographica 1. Travaux ethnographiques de la Société Finno-Ougrienne XXII. 148 p. ISBN 978-952-5667-95-0 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-96-7 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén edited by Ildikó Lehtinen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & Ildikó Lehtinen © Музей антропологии и этнографии имени Петра Великого (Кунсткамера) Российской академии наук – Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of the Russian Academy of Sciences (MAE) & Elena G. Fedorova https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/7de648576ba53deeac84b1c60c31eb2c.pdf a5dd731ffa4d17c989c5d2c2c6caa15b PDF Text Text Matthias Alexander Castrén O stiac ic a Matthias Alexander Castrén (1813–1852) was by far the most significant Finnish linguist of the 19th century. In addition to being a linguist he was also a multidisciplinary scholar, equally versatile in the fields of ethnography, folklore, mythology, archaeology, history, and human geography. He left behind a huge corpus of field data, collected by himself during prolonged expeditions to Karelia, Lapland, Arctic Russia, and Siberia between 1838 and 1849. During the short periods of time Castrén spent in an academic environment, he had little opportunity to synthesize his collections, a situation aggravated by his rapidly progressing and ultimately fatal illness. Therefore, a major part of his scholarly heritage remained unpublished when he died. The Khanty grammar is one of the few materials Castrén was able to publish himself. He collected the material over the course of a few weeks in the summer of 1845 in the Irtyš and Surgut areas, where the southern and eastern dialects of Khanty were spoken. During these weeks, he outlined the Khanty grammar in Swedish and his companion Johan Reinhold Bergstadi translated it into German. After Castrén returned from his journey in 1849, he was able to check the German translation and oversee the printing of the book. In this critical edition, most of the commentary is made based on the printed book, which is here translated into English. There are only minor comments on the differences between the printed version and the manuscript, as Castrén seemingly had control over the printing process, and thus the printed version can be regarded as his own synthesis of the grammatical and lexical notes. The commentaries are made on the basis of best modern knowledge of Khanty. In this volume, a brief modern grammar of Khanty is also presented, focusing on the Irtyš and Surgut dialects. O  Edited by Ulla-Maija Forsberg 9 7 8 9 5 2 7 2 6 2 0 0 9 〉 isbn 978-952-7262-00-9 (print) isbn 978-952-7262-01-6 (online) issn 2489-4397 hanti_kannet.indd 1 Manuscripta Castreniana Manuscripta Castreniana Linguistica V 3.4.2018 13:12:19 �lja Zem Ka r a S e a aja Ba re n ts S e a Nov M.A. Castrén’s Visits to the Khanty area Centra l Sib erian P lateau Dudinka M.A. Castrén’s stops in the Khanty area Other major cities and settlements ic ct ar (Ob' River) n r Tu Lo we e cl r ci gusk a 27th Oct. (8th Nov.) 1843 Enis Obdorsk (Salexard) ej from 28th Oct. (9th Nov.) 1843 until Jan. 1844 Arxangel'sk Berëzov D Ur al M ou nt ai ns rn Reval Tallinn Pe he vin a St Petersburg Vy č e g d a Riga ona Vjatka (Kirov) V Perm' ga Don Kiev (Kyiv) Voronež Samara Karbina Bronnikovo Krivoščëkovo (Novosibirsk) Ir ty š Omsk ol Čeljabinsk Ufa I Barnaul Ka ma V ' Tomsk Tjumen' l Simbirsk (Uljanovsk) Vampugol Cingaly Ekaterinburg Kazan' ga Nižnij Novgorod ol Brjansk Dn ep r Moscow arrived before and left after 25th June (6th July) 1845 arrived before and left after 12th (24th) March 1844 & from 16th (28th) May until 25th May (6th June) 1845 ol Minsk Lokosovo Tobol'sk Tver' Jaroslavl' Ob Samarovo (Xanty-Mansijsk) Demjanskoe Ura a Vilnius Nižnevartovsk Megion Enisejsk ° 60 n b' Vologda va Toropkova i.e. Skripunova from 04th (16th) until 5th (17th) July 1845 O ob Da ug Sux from 1st (13th) Aug. until 12th (24th) Sept. 1845 š No rt Petrozavodsk čo ra Helsingfors Helsinki Surgut from 2nd half of Jan. until at least 04th (16th) March 1844 rty Stockholm T Korjakov (Pavlodar) Semipalatinsk (Semej) �Manuscripta Castreniana Linguistica V Matthias Alexander Castrén O sti aci ca Edited by Ulla-Maija Forsberg Finno-Ugrian Society Helsinki 2018 � Matthias Alexander Castrén: Ostiacica Manuscripta Castreniana Linguistica V Edited by Ulla-Maija Forsberg Finno-Ugrian Society Helsinki 2018 http://www.sgr.fi/manuscripta/ Editorial Board of the series Manuscripta Castreniana Ulla-Maija Forsberg, Juha Janhunen, Ildikó Lehtinen, Karina Lukin, Timo Salminen Drawing on the cover by Albert Edelfelt (M.A. Castrén with Khanty informants, published in M.A. Castrén, elämä ja matkustukset, nuorisolle kerrotut, G.W. Edlund, Helsinki 1878), photograph Markku Haverinen, National Board of Antiquities, Finland Painting on the back by G.D. Budkowski (“Matthias Alexander Castrén”, 1845), photograph National Board of Antiquities, Finland Map on the first endpaper Anna Kurvinen, Timo Salminen, Ulla-Maija Forsberg Map on the last endpaper Anna Kurvinen, Timo Salminen Layout and cover Anna Kurvinen © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno‑Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors isbn 978-952-7262-00-9 (print) isbn 978-952-7262-01-6 (online) issn 2489-4397 Printon Tallinn 2018 Bookstore Tiedekirja Snellmaninkatu 13 FI-00170 Helsinki p. (09/+3589) 635 177 https://www.tiedekirja.fi/ tiedekirja@tsv.fi Contents Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series by Juha Janhunen Editor’s Foreword by Ulla-Maija Forsberg Short Grammatical Description of Khanty by Ulla-Maija Forsberg 6 9 11 Matthias Alexander Castrén: Attempt at an Ostyak Grammar with a Short Word List Edited and commentary by Ulla-Maija Forsberg 41 Preface� I Phonetics (Sounds) � 47 II Morphology �70 Ostyak Word List� 123 Abbreviations � References � 172 174 �Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series Matthias Alexander Castrén (1813–1852) was by far the most significant Finnish linguist of the 19th century. When he died at the young age of 38, he left behind a huge corpus of field data, collected by himself during prolonged expeditions to Karelia, Lapland, Arctic Russia and Siberia from 1838 to 1849. In the short periods of time he spent in an academic environment, he was largely occupied by university teaching and social activities and had little opportunity to synthesize his collections, a situation aggravated by his rapidly progressing and ultimately fatal illness. Therefore, and in spite of his active production of specialized articles, reviews and travel reports during his lifetime, a major part of his scholarly heritage remained unpublished when he died. Ever since, the fate of this legacy has stood in the focus of Finnish linguistics. In Castrén’s lifetime it was said that he had “written the grammars of fourteen languages”, but the actual number of separate idioms documented by him is much larger, coming close to thirty. Moreover, although his main focus was the Samoyedic branch of Uralic, he also recorded several Finno-Ugrian idioms, including varieties of Finnic, Saamic, Mari, Komi and Khanty, as well as languages and dialects belonging to the Turkic, Mongolic, Tungusic and Yeniseic families. With most of these languages, he was the first to collect any kind of coherent grammatical information, which, moreover, was complemented by lexical collections of varying sizes. Not surprisingly, he is today regarded as the founder of not only Uralic, but also Altaic and Palaeosiberian linguistics. An important feature of his approach was that he worked in the framework of a consistent linguistic theory, close to what is today known as “basic grammar”. It has to be added, however, that Castrén was not only a linguist, but a multidisciplinary scholar equally versatile in the fields of ethnography, folklore, mythology, archaeology, history and human geography. Although he had both predecessors and successors, he is with good reason honoured as the pioneer and foremost representative of the Finnish school of linguistic anthropology, a tradition that was formed several decades before the international breakthrough of the field. Using a more modern term, his way of looking into languages in their overall extra-linguistic context, would correspond to the concept of “rich grammar”. Considering his work on mythology, especially the study of shamanism, he was also the founding figure of the so-called “Northern Paradigm” of mythological studies, a branch of comparative religion whose significance has only recently been fully understood. Folklore and mythology were discussed by Castrén in a number of public lectures he gave at the Imperial Alexander University in Helsinki. Linguistic topics were treated by him in a series of academic dissertations, presented between 1839 and 1850. In addition, he authored grammatical sketches with vocabularies on Izhma Komi and Meadow Mari, published in Latin in 1844 and 1845, respectively. After his last expedition he started working on a new series of German-language academic grammars to which he gave the general title Nordische Reisen und Forschungen. The series was authorized and financed by the Russian Imperial Academy of Sciences in St Petersburg, and the first volume, on Khanty, appeared in 1849. In his remaining two years, Castrén managed to complete the manuscript for a second volume, on Samoyedic. With Castrén’s death, however, the future of his grammars was in danger, and the series would have been discontinued had it not been taken up by his colleague Anton Schiefner (1817–1879). From 1852 to 1861, Schiefner rapidly completed the project by editing and publishing, not only the Samoyedic volume, but also five other volumes of Castrén’s linguistic field data, as well as a reissue of the Khanty volume. To these, he added the German editions of five volumes of Castrén’s lectures and earlier publications, including letters and travelogues, which were also being made available in parallel Swedish versions under the name Nordiska resor och forskningar, published between 1852 and 1870. This 12-volume international series immediately consolidated Castrén’s reputation and has been used as a basic tool of reference ever since—even for languages for which more extensive descriptions have subsequently become available. In spite of the extremely valuable contribution made by Schiefner to Castrén’s legacy, it was almost immediately realized that even more needed to be done. For one thing, there remained important parts of Castrén’s materials that were not included in the series published by Schiefner. Moreover, Schiefner, who was not a field linguist, occasionally made mistakes when reading and interpreting Castrén’s handwritten materials, which were not always in an accessible format. The idea of republishing Castrén’s data in a more complete and correct form was first suggested as early as the 19th century, and this became one of the long-term objectives of the Finno-Ugrian Society, which was founded in Helsinki in 1883 with the specific goal of continuing Castrén’s work in the field of Uralic and Altaic linguistics and ethnography. During the more than 125 years of its existence, the Finno-Ugrian Society has, indeed, cultivated Castrén’s legacy by both financing new field work by many generations of scholars and by publishing the results of their work. However, the full publication of Castrén’s manuscript materials has not been realized until now. After the idea had once again been mentioned in connection with the 110th anniversary of the 6 7 �Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series Ostiacica: Editor’s Foreword Society in 1993, the plan of opening a new series of publications under the name Manuscripta Castreniana gradually ripened. This series is scheduled to contain a critical edition of all relevant parts of Castrén’s manuscripts, including both linguistic descriptions and non-linguistic materials. The series will consist of both printed volumes and digital materials available on the website of the project. In accordance with the original agreement with the Russian Imperial Academy of Sciences, Castrén’s manuscripts were placed in the library of the Imperial Alexander University of Helsinki, where Schiefner sent them after completing his work on them. For unknown reasons, however, a small part of the materials remained in the archives of the Academy in St Petersburg. The academy also received Castrén’s important ethnographic collections from Siberia. The materials kept in Helsinki have been bound into 33 mainly folio-sized volumes, which, over the years, have been preliminarily catalogued and microfilmed. Unfortunately, the work has never been professionally completed, which is why the volumes still offer surprises to those delving into them. For the new series of publications, the Finno-Ugrian Society has mobilized a representative team of experts. The volumes, published in a free order, are divided into three sections: Linguistica, Realia and Personalia. The Linguistica section will contain Castrén’s grammatical and lexical data on all the languages he documented. The Realia section will contain his notes on extralinguistic realities, including ethnography, folklore, mythology, archaeology, history and geography. Finally, the Personalia section will contain his letters and travelogues, as well as a biography with a full bibliography of his works. The contents of all the volumes are annotated on the basis of today’s level of scholarship. In this connection, it may be recalled that large parts of Castrén’s materials, including, in particular, those dealing with subsequently extinct languages, are the only extant documents on the topics they deal with. English was chosen as the language of this series in order to give Castrén’s oeuvre the visibility it deserves among the international and Anglo-Saxon readership for whom English is the first language of scholarly communication. The Swedish and German editions, published in the 19th century, will, of course, retain their historical value, but they are inevitably losing their relevance as sources of primary data. For practical reasons, though perhaps unfortunate for some readers, certain parts of the primary material in our new series are made available only in the original languages, that is, mainly Swedish. This is particularly the case with Castrén’s letters and travelogues. Even so, the present series will provide a basis for the future translation of these materials into other languages, including English. Editor’s Foreword Juha Janhunen 8 The Khanty Grammar During his second journey in 1845–49, Castrén worked for less than three weeks with Khanty informants. This happened in the summer of 1845 after he had arrived in Siberia. He travelled from Permʹ to Ekaterinburg and further on to Tobolʹsk, where he took the boat down along the river Irtyš towards Samarovo (today Chanty-Mansijsk). During this boat trip, he had an opportunity to make notes on the southern Khanty dialects. From Samarovo, Castrén travelled down the river Obʹ and worked with Forest Nenets, until he returned to the town of Surgut by the end of summer. There he checked his notes on Khanty and also collected additional material from the dialects in the Surgut area. During this couple of weeks, he outlined the Khanty grammar (in Swedish) and his companion Bergstadi translated it into German. After Castrén returned from his journey in 1849, he was able to check the German translation and oversee the printing of the book. In this critical edition, most of the commentary is made based on the printed book, here translated into English. There are only minor comments on the differences between the printed version and the manuscript, as Castrén seemingly had control over the printing process, and thus the printed version can be regarded as his own synthesis of the grammatical and lexical notes. The Manuscript Castrén’s manuscript Vol. V in the Finnish National Library consists of grammatical notes (Förarbeten till ”Versuch einer Ostjakischen Sprachlehre”), the manuscript in Swedish (121 pages) and the German translation by Bergstadi (170 pages). In the German version, many paragraphs are written twice or even three times, of which the last has been printed and the first and possible second have been crossed out. The printed version is a relatively true edition of the German translation (with minor differences). This, again, is not only a translation but also an edition. The differences between the Swedish and German versions come mainly from the order of presentation of the phonological modifications. The Swedish version also includes slightly more paradigms. The Ostyak lexical collections make up Castrén’s manuscript Vol. VI in the Finnish National Library. They consist of “Ostjakisk ordförteckning” (Ostyak word list), 270 pages in a provisory alphabetical 9 �Ostiacica: Editor’s Foreword Short Grammatical Description of Khanty order, Khanty – Swedish; “Ostjakisk ord-register” (Ostyak word register), pp. 271–330 ordered by theme/parts of speech; “Ostjakiskt Vocabularium” (Ostyak Vocabulary) pp. 331–381, again ordered alphabetically, translated into Swedish and also with etymological commentary (as in the printed version); as well as several “preparatory” versions of the word lists (383–545). Pages 547–629 consist of grammatical notes and paradigms. The original of the Khanty – German printed version is on pages 631–687 of manuscript Vol. VI. Short Grammatical Description of Khanty Ulla-Maija Forsb erg The Structure of the Critical Edition Phonology In what follows, I will first present a short outline of Khanty grammar as it is understood today. The presentation is based on the southern dialects, which were studied after Castrén (and the Hungarian scholars Antal Reguly and József Pápay), especially by the Finnish scholar K.F. Karjalainen, who collected an extensive material from these dialects in the beginning of the 20th century (Karjalainen 1948, 1964, Vértes 1975). The dialects became extinct by the second half of the 20th century. The Surgut dialects, which also play a role in Castrén’s grammar, are spoken still today, and have been extensively studied by the Hungarian scholars László Honti (e.g. Honti 1977) and Márta Csepregi (e.g. Csepregi 1998), also in the field. The present knowledge of these dialects is based mainly on their work. The main part of the book is the translation of the printed grammar with comments presented in marginal notes. It has double page numbering: running page numbers at the bottom of the page and original page numbers from the printed grammar from 1849 at the top. The final part consists of Castrén's word list ("Wörterverzeichniss"). The word list is commented on with a special method of its own, and this method is described in the beginning of the list (page 78/124). All references used in the grammar parts (both the modern and the commented grammar) and in the word list are presented together at the end of the volume. There is a clear tendency in the Khanty dialects, in phonology as well as at the other levels of grammar, for the eastern dialects to show a remarkable complexity compared to the other dialect groups. The northern dialects show a great simplification and the southern dialects fall somewhere in between. The consonant system in Proto-Khanty was, according to Honti (1984: 25), the following: Acknowledgements I wish to thank the University of Helsinki for providing me with a sabbatical year after seven years of administrative work as a full-time dean and vice rector. I am also grateful to the Humboldt University in Berlin, which allowed me to work in the inspiring atmosphere at the Institute of Nordic Studies (Nordeuropa-Institut) and where I could feel the strong tradition in Ostyakology, Khanty studies, based on the work of Wolfgang Steinitz and his colleagues. In Helsinki, December 2017 10 The editor Labial Dental p t Palatal Velar k s m n ṇ ń ŋ č ć l ḷ l´ ʌ w r j ɣ There was also a labial velar consonant (fricative) *ɣ°, which occurred only in one position (function): as the personal marker of the first person plural, as well as in possessive suffixes and in the verbal personal endings. The essential changes from Proto-Khanty to the Surgut, southern (Irtyš and northern (O = Obdorsk) dialects are the following: 1. In front of a velar vowel, word-initial k changed into χ in all the western dialects, i.e. in the southern (Irtyš) and the northern dialects. There is thus a difference between the Irtyš/O and Surgut dialects in the words that begin with χ in Irtyš/O and k in Surgut. 2. The Proto-Khanty lateral fricative ʌ was (and still is) preserved in the Surgut dialects whereas in the Irtyš dialects it merged with t and in O with l. The original palatalized lateral *l ´ changed into a lateral palatalized fricative in Surgut and a palatalized t´ in the South. The Proto-Khanty ḷ lost its cacuminality in the most dialects, taking the place of the unmarked lateral in the consonant system. 11 �Ostiacica Short Grammatical Description of Khanty 3. The Proto-Khanty č was preserved in all positions in the Surgut dialects, while in the Irtyš dialect it changed into š in when it precedes a consonant. In other positions, it was preserved in the Irtyš dialect, too. The palatalized affricate ć changed into t´ in both the eastern (including Surgut) and southern (Irtyš) dialects. In O, č is represented by s and ć by ś. 4. In the Surgut dialects, the labial vowels o and ö labialized the velar consonant following them, resulting in *k > k°, *ɣ > ɣ°, *ŋ > ŋ°. In Proto-West-Khanty (predecessor of the southern [Irtyš] and northern dialects), the velar fricative *ɣ between vowels changed into w after a labial front vowel, while in other positions both *k and *ɣ became a voiceless fricative χ. When n followed in the next syllable,*ɣ changed into nasal ŋ. In word-final positions in nouns, it disappeared. 5. The marker of the first person plural *ɣ° was preserved in some of the Surgut dialects, whereas in other dialects, including Irtyš, it changed into w. The consonant phonemes in Surgut (Tremjugan, Trj) and Irtyš dialects are thus the following (Honti 1984: 26): Trj p t s t´ k k° Irtyš p t t´ k s š m n ṇ ń ŋ ŋ° č m n ṇ ń ŋ č χ l l´ l ʌ r ʌ´ w j ɣ ɣ° w r j ɣ The phonological system of the northernmost dialects (O) has undergone a remarkable simplification. In the consonant system, the only opposition left is the palatalization of the dental consonants. The cacuminal row has disappeared. O p t s m n t´ k ś χ ń ŋ r l´ j The vowel system in Proto-Khanty was the same as in the modern easternmost dialects (Vach and Vasjugan). It consists of 15 phonemes in the first syllable, 11 full vowels and four reduced or short vowels. The full vowels can also be considered to have a lax articulation, whereas the reduced ones have a firm articulation (Honti 1984: 19). Full i̮ Reduced a ă u o ɔ ŏ i e ä ĕ ü ö ɔ̈ ö̆ In Surgut, the number of reduced vowels has increased, while the number of full vowels has decreased. The number of vowel phonemes that occur in the first syllable is 13. In non-initial syllables, Trj has eight vowels and the rest of the Surgut dialects have four. This is because the original (Proto-Khanty) velar/palatal vowel harmony is preserved in the easternmost dialects and the Trj dialect of the Surgut group. The other Surgut dialects, as well as the Irtyš and the northern dialects, have lost it (Honti 1984: 20). Trj 1st syllable i̮ u i o e å ä ŏ ă 2nd syllable (other Surgut dialects) i̮ i i e̮ e e a ä ä ö̆ ɔ̈̆ ĕ ä̆ ǝ̑ ǝ ǝ The southern dialects show a somewhat simplified picture. The number of vowel phonemes in initial syllables is 11 and in non-initial syllables, four (Honti 1984: 21): DN 1st syllable u ü i o e a ä ŏ ă 12 w l ĕ ä̆ 13 2nd syllable i e ä ǝ �Ostiacica Short Grammatical Description of Khanty In O, the vowel system is even simpler, consisting of only ten vowels in the initial and four vowels in non-initial syllables. It is, interestingly enough, practically the same as the vowel system of the northern Mansi dialect (despite the two having arrived at the present state through very different historical developments) (Honti 1984: 22): O 1st syllable u i o e a ä ŭ ŏ 2nd syllable i e a ǝ ĭ ă Other Sur ∅ ɣən t DN/DT ∅ ɣən t Ko ewem ‘my daughter (1)’ ewem ‘my daughter (1)’ wä̆ʌim ‘my reindeer (1)’ O ∅ ŋən t Khanty makes use of possessive suffixes indicating the person of the possessor and the number of the possessed (singular, dual or plural). The full possessive paradigm (in the nominative) thus consists of 27 forms. Of these forms, the second and third dual and second plural (2du 3du 2pl) have merged into a single suffix. This is a feature common to all Khanty and Mansi dialects, even if the morphology of the suffixes varies. The possessive forms can further be inflected in the nominal cases. (O = Northern, Ko = Konda, Southern/Irtyš, Trj = Eastern/Surgut) 1Sg 2Sg 3Sg In the possessive declension, the dual suffixes represent Proto-Khanty *kVl and the plural marker goes back to Proto-Khanty *l. The dual suffix is likely a combination of the original Uralic dual *k (which appears e.g. in the absolute dual ‑ɣ in Mansi) and a plural *l of obscure origin. Trj ∅ ɣəʌ/ɣə̑ʌ ʌ Other Sur ∅ ɣəʌ ʌ DN/DT ∅ ɣǝt t Ko ∅ ŋǝt t O ∅ ŋil l O ewi ‘girl, daughter’ (Honti 1984: 140) sg possessed du possessed pl possessed ewem eweŋilam ewilam ewen ewiŋilan ewilan eweʌ ewiŋilal ewilal 1du 2du 3du ewemən ewan ewan ewiŋilǝmǝn ewiŋilən ewiŋilǝn ewilǝmǝn ewilən ewilǝn 1pl 2pl 3pl ewew ewan eweʌ ewiŋilǝw ewiŋilən ewiŋilal ewilǝw ewilən ewilal (DN/DT = Demjanka, Southern/Irtyš, Ko = Konda, Southern/Irtyš) Dialect sg du pl eweŋilam ewilam ‘my 2 daughters’ ‘my daughters (pl)’ eweŋǝtam ewitam ‘my 2 daughters’ ‘my daughters (pl)’ wä̆ʌiɣəʌäm wä̆ʌiʌäm ‘my 2 reindeer’ ‘my reindeer (pl)’ Possessive Paradigms Khanty has three numbers – singular, dual and plural – in the absolute nominal declension and in all personal categories (possessive suffixes of nouns and verbal personal endings). In the absolute nominal declension, the singular is unmarked, while the dual suffix goes back to Proto-Khanty *kVn and the plural suffix ‑t derives from Proto-Uralic. Trj ∅ ɣən/ɣə̑n t O Trj Morphology Dialect sg du pl E.g. 1sg 2sg 3sg Ko ewǝ ‘girl, daughter’ (Honti 1984: 132) sg possessed du possessed pl possessed ewem eweŋǝtam ewitam ewen eweŋǝtan ewitan ewit eweŋǝtat ewitat ewemǝn ewetǝn ewetǝn eweŋǝtǝmǝn eweŋǝtǝn eweŋǝtǝn ewitǝmǝn ewitǝn ewitǝn 1pl 2pl 3pl 14 1du 2du 3du ewew ewetǝn ewet eweŋǝtǝw eweŋǝtǝn eweŋǝtat ewitǝw ewitǝn ewitat 15 �Ostiacica 1sg 2sg 3sg 1du 2du 3du 1pl 2pl 3pl Trj wä̆ʌi ‘reindeer’ (Honti 1984: 130) sg possessed du possessed pl possessed wä̆ʌim wä̆ʌiɣəʌäm wä̆ʌiʌäm wä̆ʌe wä̆ʌiɣəʌä wä̆ʌiʌä ̆ʌiʌ ̆ʌiɣəʌ wä wä wä̆ʌiʌ wä̆ʌimən wä̆ʌiɣəʌəmən wä̆ʌiʌəmən ̆ʌin ̆ʌiɣəʌən wä wä wä̆ʌiʌən ̆ʌin ̆ʌiɣəʌən wä wä wä̆ʌiʌən wä̆ʌiɣ° wä̆ʌiɣəʌəɣ° wä̆ʌiʌəɣ° ̆ʌin ̆ʌiɣəʌən wä wä wä̆ʌiʌən ̆ʌiʌ ̆ʌiɣəʌäʌ wä wä wä̆ʌiʌäʌ The 1sg suffix *‑m goes back to Proto-Uralic and has cognates in all of the related languages. The same element of the first person is included in the 1du suffix, which additionally has a marker ‑n. The whole suffix *‑mVn can be traced back to Proto-Uralic, as it has cognates in Mansi (N āɣimen ‘the daughter of us two’), Saami (N nieidaime id.) and Samoyedic (Nenets ngønomyih ‘the boat of us two’). The 1pl suffix originates from Proto-Ugric. Honti (1985, 1998) gives a reconstruction consisting of a round vowel and ‑k resulting in the Ob-Ugrian languages in ‑k° and further in something identical to the modern Surgut form ‑əɣ°. In most of the Khanty dialects, as well as in Mansi, the suffix is represented by ‑w (‑ǝw, ‑uw) in possessive suffixes (Mansi N χāpəw ‘our boat’) as well as in the verbal conjugation as a personal suffix (see pp. 24–25). In Hungarian, this Proto-Ugric personal suffix appears in its most original form, round vowel + ‑k, in the verbal conjugation, as the suffix of 1pl in the objective (definite) conjugation (e.g. adjuk ‘we give it’). The form of the 2sg suffix ‑n has its origin in the verbal conjugation. In the conjugation, ‑n has a wider distribution, extending throughout an area where the Ob-Ugrian languages are the core and reaching to Komi in the west and Samoyedic in the east. In Ob-Ugrian, this 2sg ‑n has further occupied the second person pronouns, which did not occur in the neighbouring languages (Kulonen 2001a). The 2du suffix goes back to *‑tVn (shown p. 15 in the southern [Ko] paradigm) and is parallel to the 1du suffix *‑mVn (cf. Saami N nieidade ‘the daughter of you two’). The 2pl suffix originally had only the ‑n element, which refers only to person. The three persons 2du, 3du and 2pl have merged in all of the dialects, but the merging has gone in different directions in different dialects. In Ko (southern), the suffix clearly has its origins in the 2du suffix (as it is exactly the same as in Saami, for instance), while in O and Trj it is not possible to say which is the original function, 3du or 16 Short Grammatical Description of Khanty 2pl. As ‑n likely originates from verbal inflection and the second person singular, it is more likely that the ‑n (in ~ an) is the original 3du suffix consisting of the dual marker of the possessive suffixes without a personal element, which would be a Proto-Khanty *‑ʌ- (PU *s). This, in turn, appears in the 3sg and 3pl suffixes with its regular sound correspondences (O ‑l, Ko ‑t, Trj ‑ʌ). Nominal Case System The nominal case system in Proto-Finno-Ugrian was the following (Janhunen 1982, Korhonen 1991) Nominative Accusative Genitive ∅ *‑m *‑n Locative *‑nA Ablative *‑tA Lative *‑k, ?*‑n, ?*‑j In the first phase of Proto-Ugric, the locative and the ablative merged into a case, which Korhonen calls the prolocative (Korhonen 1991): Nominative Accusative ∅ *‑m Prolocative Lative *‑nA, *‑tA *‑k, ?*‑n In the next phase (Proto-Ugric II), a new ablative case emerged, probably from a local derivative element. The accusative case (*‑t) comes from the pronominal declension (still occurring in this function in Khanty, see p. 19–); modern Hungarian uses this suffix in the accusative in nominal declension. At this stage, three new local cases were also formed on the basis of a series of postpositions (root *‑nV): Nominative ∅ Accusative *‑m/*‑t Locative *‑nA, *‑tA Ablative *‑l(A) Lative *‑k Locative II *‑nVt(A) Ablative II *‑nVl Lative II *‑nVk In Proto-Khanty (Honti 1984: 40), the old case suffixes were represented as follows: Nominative ∅ Lative (Dative) *‑a/*‑ä Locative *‑na/*‑nä < PFU, PUgric II Lative *‑k < PFU Locative, PUgric II Locative *‑nA Instructive-Final *‑at/*‑ät < PFU Ablative, PUgric II Locative *‑tA Instrumental-Comitative *‑nat/*‑nät < PUgric Locative II *‑nVt Translative *‑ɣa/*‑ɣä < PFU, PUgric II Lative *‑k 17 �Ostiacica Additionally, there was an abessive case (*‑ləɣ/*‑lǝ̑ɣ) of unknown origin. The ablative was expressed, as in most of the modern Khanty dialects, with a postposition. In the eastern dialects, the Proto-Khanty system was expanded with the approximative (*‑pa/*‑pä (VVj) ~ *‑nam/*‑näm (Sur), distributive (*‑tǝltä/*‑tǝ̑lta) and expletive (*‑pti/*‑pti ̮) cases, all of which are still preserved in the Surgut dialects. The ablative postposition was agglutinated into a suffix. In the southern (Irtyš) dialects, the function of the instrumental-comitative was taken over by the instructive-final and locative, while the functions of the translative were replaced by the lative. In addition, the abessive lost its productivity. The same happened to the abessive in the northern dialects: the locative took over the functions of both the instrumental-comitative and the instructive. The translative disappeared in all northern dialects except Obdorsk. All these steps have led to very different case systems depending on the dialect: the Surgut dialects have a diverse system of 11 cases and have thus approximately doubled the number of cases from the earlier phases and proto-languages, whereas the northern Khanty dialects today have the smallest number of nominal cases in the entire Uralic language family. The modern systems are the following (to show the dialectal variation in the case systems, the Kaz = Kazym dialect from the northern area as well as V = Vach dialect from the eastern area are also presented, Kr = Krasnojarsk, Southern/Irtyš): Nominative Lative-Dative-Loc. Translative O (Honti 1984: 139) ewi ‘girl’ eweŋən ‘2 girls’ ewet ‘(pl) girls’ ewina eweŋənna ewetna ewəji (? eweŋənni ? ewetti) Nominative Lative-Dative Locative Kaz (Honti 1984: 136) ewĭ ‘girl’ eweŋən ‘2 girls’ ewet ‘(pl) girls’ ewĭja eweŋəna eweta ewĭjən eweŋənən ewetən Kr (Honti 1984: 133) Nominative ewǝ ‘girl’ eweŋǝn ‘2 girls’ ewit ‘(pl) girls’ Lative-Dative ewǝja eweŋǝna ewita Locative ewǝnǝ eweŋǝnnǝ ewitna Ablative ewiwǝ(t) eweŋǝniwǝ(t) ewitiwǝ Instrum.- ewejat eweŋǝnat ewitat Comitative Abessive ewǝta ? ? 18 Short Grammatical Description of Khanty Nominative Lative-Dative Locative Ablative Approximative Instructive-Final Instrum.Comitative Translative Abessive Expletive Trj (Honti 1984: 129) imi ‘woman’ imiɣǝn ‘2 women’ imit ‘(pl) women’ imǝjä imiɣǝnä imitä iminǝ imiɣǝnnǝ imitnǝ imǝji imiɣǝni imiti iminäm imiɣǝnnäm imitnäm imǝjät imiɣǝnät imität iminät imiɣǝnnät imitnät imiɣǝ imiɣǝʌ imipti imiɣǝnɣǝ imitɣǝ ? imitǝpti V (Honti 1984: 123) köt ‘hand’ kötkən ‘2 hands’ kötət ‘(pl) hands’ kötä kötkənä kötətä kötnə kötkənä kötətnə kötöɣ kötkənöɣ kötətöɣ kötpä, kötäpä (kötkən(ä)pä) (kötət(ä)pä) kötə kötkənə kötətə kötnä(t) kötkənnä(t) kötətnät Nominative Lative-Dative Locative Ablative Approximative Instructive-Final Instrum.Comitative Translative kötǝɣ Abessive kötlǝɣ Distributive kötəltä Comparative kötniŋi(t) (kötkənǝɣ) kötkənlǝɣ ? kötkənniŋi(t) (kötǝtǝɣ) kötǝtlǝɣ ? kötǝtniŋi(t) Pronominal Case System The personal pronouns have three basic cases: nominative, accusative and dative. The nominative is represented by the personal pronoun stem, the accusative has the ending ‑t and the dative is formed with the possessive suffix added to the stem. This seems to have been the pronominal case system of Proto-Khanty. Many of the related FinnoUgric languages show a similar use of pronoun stem + possessive suffix (or relics of the system) either as accusative (Mansi, Hungarian) or dative (Erzya, Mari, Komi, Udmurt), so it is probably an old feature and might be the first actual inflected form of personal pronouns in the development of PFU (Kulonen 2001b). An accusative case with the ending ‑t is also found in Hungarian (nominal inflection) and Finnish 19 �Ostiacica Short Grammatical Description of Khanty (personal pronouns), but the historical relationship of these accusative suffixes is not quite clear, essentially because of the two different strategies in personal pronoun declension in the Uralic languages, the other being a series of uninflected pronouns with a round vowel (Singular *mun *tun *sun). Khanty, as well as Mansi, Hungarian, Mari and the Permic and Baltic-Finnic languages represent the first type: a stem with illabial vowel (singular *mi, *ti, ?*si) and declension with possessive suffixes. The three cases in O (northern), DN (southern) and Trj (eastern, Surgut) are the following (Honti 1984: 143, 148, 150): Dative Nominative 1sg 2sg 3sg O mä nä̆ŋ, nĕŋ luw DN mä(n) nŏŋ tĕw Trj mä nö̆ŋ ʌĕɣ° 1du 2du 3du min nin lin min nin tin min nin ʌin 1pl 2pl 3pl muŋ näŋ luw(ǝt) mŏŋ nĕŋ tĕɣ mĕŋ nĕŋ ʌĕɣ The basic form of the dative is stem + possessive suffix. It appears in its most original form in DN (southern dialects) and some of the northern dialects (Nizjam and Šerkaly). In Kazym, the possessive suffix can take the further lative suffix (‑a). In Surgut, the t-element can show influence from the accusative, while in the easternmost dialects, the dative is formed, analogically to the nominal declension, with the stem + nominal lative ending. 1sg 2sg 3sg O (Acc.-Dat.) mänem nä̆ŋen, nĕŋən luwel Kaz mănem(a) năŋen(a) ʌŭweʌ(a) DN mĕnem nŏŋen tĕwet Trj mäntem nö̆ŋäti ʌĕɣ°äti 1du minemən minemǝn minäti 2du 3du ninan linan mĭnemən mĭnemna nĭnan(a) ʌĭnan(a) ninesǝn tinesǝn ninäti ʌinäti 1pl 2pl muŋew, muŋilǝw näŋilǝn, nĕŋilǝn mŏŋew nĕŋesən mĕŋäti nĕŋäti 3pl luwilal mŭŋew(a) năŋan(a) nĭnan(a) ʌĭweʌa tĕɣet ʌĕɣäti Secondary Cases Accusative The accusative in the northernmost dialects (incl. O) has merged with the dative. Accusative on its own is present only in the Kazym dialect of the northern group (and therefore presented here). This basic accusative has the ending ‑t (‑at, ‑ät, ‑tĭ): Kaz 1sg mantĭ, manət(tĭ) 2sg naŋət(tĭ) 3sg ʌŭwət(tĭ) DN mänt nŏŋat tĕwat Trj mänt nö̆ŋǝt ʌĕɣ°ät 1du 2du 3du mĭnət(tĭ) nĭnət(tĭ) ʌĭnət(tĭ) minat ninat tinat minät ninät ʌinät 1pl 2pl 3pl mŭŋət(tĭ) naŋət, nĭnət(tĭ) ʌĭwət(tĭ) mŏŋat nĕŋat tĕɣat mĕŋät nĕŋät ʌĕɣät 20 There are a variable number of secondary cases of pronouns in different dialects. Of these, the locative is the most widespread. A locative form of the 1sg pronoun is also attested in O (Honti 1984: 150): Locative DN mänə nŏŋnə tĕwnə Trj mänə nö̆ŋnə ʌĕɣ°nə 1du 2du 3du minnǝ ninnǝ tinnǝ minnə ninnə ʌinnə 1pl 2pl 3pl mŏŋnə nĕŋnə tĕɣnə mĕŋnə nĕŋnə ʌĕɣnə 1sg 2sg 3sg O mänemna 21 �Ostiacica Short Grammatical Description of Khanty The eastern dialects, including Trj in the Surgut group, have a complete nominal case paradigm for the pronouns as well (Honti 1984: 143): Tempus 1sg 2sg 3sg Ablative Approxim. Comitative Instrumental Translative mäniŋtem mäntemnäm mäntemnät mäntemät mäntemɣə nö̆ŋniŋte nö̆ŋätinäm nö̆ŋätinät nö̆ŋätəjät ʌĕɣ°niŋtiʌ ʌĕɣ°ätinäm ʌĕɣ°ätinät ʌĕɣ°ätəjät 1du minniŋtimən minätinäm 2du ninniŋtin ninätinäm 3du ʌinniŋtin ʌinätinäm minätinät ninätinät ʌinätinät minätəjät ninätəjät ʌinätəjät minätiɣə ninätiɣə ʌinätiɣə 1pl 2pl 3pl mĕŋätinät nĕŋätinät ʌĕɣätinät mĕŋätəjät nĕŋätəjät ʌĕɣätəjät mĕŋätiɣə nĕŋätiɣə ʌĕɣätiɣəö mĕŋniŋtiɣ° nĕŋniŋtin ʌĕɣniŋtiʌ mĕŋätinäm nĕŋätinäm ʌĕɣätinäm Verbal Inflection The structure of inflected verbal forms is stem + (tense +) (genus/object +) person, e.g.: păn-ǝm păn-t-ǝm păn-aj-ǝn păn-t-aj-ǝn păn-t-em păn-t-eŋət-am tu-ʌ-ə̑m tu-s-ə̑m tu-ʌ-oj-ə̑m tu-ʌ-ə̑ɣə̑l-am tu-s-ʌ-a Ko ‘I (did) put (smth)’ [păn- + 1sg] ‘I (do) put (smth)’ [păn- + prs + 1sg] ‘you were being put’ [păn- + pass + 2sg] ‘you are being put’ [păn- + prs + 2sg] ‘I (do) put it’ [păn- + prs + sg<1sg] ‘I (do) put them two’ [păn- + prs + du + 1sg (or păn- + prs + du<1sg)] Trj ‘I bring (smth)’ [tu- + prs + 1sg], ‘I brought (smth)’ [tu- + IMPF + 1sg], ‘I am brought’ [tu- + prs + pass + 1sg], ‘I bring them two’ [tu- + prs + du + 1sg (or: tu- + prs + du<1sg)], ‘you brought them’ [tu- + IMPF + pl + 2sg (tu- + IMPF + pl<2sg)] 22 The only tense common to all Khanty dialects is the present tense marked with the (Proto-Khanty) suffix *l, the origin of which is unknown. Most of the dialects have a system of two tenses, the other one being either the unmarked perfect (as in the southern dialects) or the imperfect with the marker ‑s-. This imperfect marker also appears in Mansi and has cognates in Nenets and Mari. Originally, it was probably a present/past participle suffix, as can be seen in some Mansi dialects (Kulonen 2007: 184–188). Of the Surgut dialects, Trj has both perfect (unmarked) and imperfect (‑s-). The easternmost dialects (Vach and Vasjugan) make use of two additional narrative past tenses. Dialect PKh VVj Sur Sal Present *l l ʌ t Perfect ∅ ∅ ∅ ∅ Imperfect *s s (s) (s) Hist.perf. – ɣäl – – Hist.imperf. – ɣäs – – Irt t ∅ – – – Ni Sher Kaz Ber t t ʌ l ∅ – – – – s s s – – – – – – – – O l – s – – Genus The passive voice marker in Proto-Khanty was *‑Vj-, where the quality of the vowel cannot be reconstructed on the basis of a large variation in the modern dialects. In absolute final position, i.e. in the 3sg where no personal suffix is attached, the passive form ends with a vowel (except in South). In Trj, it disappears in some other forms, too. The eastern dialects show a labial vowel (‑u, ‑uj- in VVj, ‑o, ‑oj- in Surgut) and most of the northern dialects have ‑a, ‑aj-, as well as Irtyš, where also the 3sg forms (absolute final) include ‑j. Some (middle) dialects show a reduced vowel ‑ǝ, ‑ǝj-, (Kazym) ‑ĭ, ‑ĭj-. As stated on p. 22, the passive marker is placed between the tense suffix and the personal ending, unlike e.g. Mansi, which has a syntactically identical passive voice with an (etymologically) different suffix, which was originally a derivative element and is placed in front of the tense suffix. In the passive forms, the basic personal endings of the verb are also visible. As an introduction to the personal forms, the past passive paradigms from O mä̆- ‘to give’ (‘I was given, you were given’, etc.), Ko păn- ‘to put, to place’ (‘I was placed’, etc.) and Trj ʌåpǝt- ~ ʌipt- ‘to feed’ (‘I was fed’, etc.) are provided (Honti 1984: 113, 115, 122): 23 �Ostiacica Short Grammatical Description of Khanty 1sg 2sg 3sg O ‘to give’ mä̆sajəm mä̆sajən mä̆sa 1du 2du 3du mä̆sajmən mä̆sajtən mä̆sajŋən pänajmən pänajtən pänajɣən ʌäpǝtsojmǝ̑n ʌäpǝtsotǝ̑n ʌäpǝtsiɣǝn 1pl 2pl 3pl mä̆sajəw mä̆sajti mä̆sajət pänajəw pänajtǝ pänajət Present tense (Honti 1984: 111, 114, 121) Syn pŏn- ‘to place’ Ko păn- ‘to place’ Trj ʌäpǝt- ‘to feed’ 1sg pŏnləm păntam ʌäpǝtʌǝm 2sg pŏnlən păntan ʌäpǝtʌǝn 3sg pŏnəl pănt ʌäpǝtǝʌ Ko ‘to place’ Trj ‘to feed’ pänajəm ʌäpǝtsojǝ̑m pänajən ʌäpǝtso pänaj ʌäpǝtsi ʌäpǝtsojǝ̑ɣ° ʌäpǝtsotǝ̑ɣ ʌäpǝtsät 1du 2du 3du There are two sets of verbal personal endings in Khanty, one of which is used in passive (provided above) and the subjective conjugation (sentences without object or with a focalized object), and the other in the objective conjugation (with a topicalized object often lacking in the overt sentence [as a zero anaphora]). The personal suffix follows the tense suffix except in the unmarked perfect, where it follows the stem. The verbal endings of the subjective conjugation show the basic and original personal elements. In Proto-Khanty, they were the following: 1sg -m 2sg -n 3sg ∅ 1du -mǝn 2du -tǝn 3du -ɣǝn 1pl -ɣ° 2pl -tǝɣ 3pl -t The third person singular has no ending, while the third persons dual and plural represent the absolute dual and plural suffix, respectively. The second person dual shows the areal innovation of ‑n instead of the PU suffix ‑t for the second person (see p. 16), but the old element ‑t- is present in the second persons of dual and plural. In addition to the passive paradigm presented above, the following paradigms of the subjective conjugation illustrate the mechanism. Examples are given from both the present and the perfect tense (Synja [Syn] here representing the northernmost dialects and imperfect instead of perfect). In can be noted that the 3sg form ends in a tense suffix, but when there is no such suffix (as in the southern perfect), a special personal ending ‑ot is added. It is of relatively late origin, and interesting in the sense that it is the only occurrence of a round vowel in non-first syllables in the southern dialects. A similar occurrence is the passive suffix ‑oj- in Surgut. 24 păntǝmǝn păntǝtǝn păntǝŋǝn ʌäpǝtʌǝmǝn ʌäpǝtʌǝtǝn ʌäpǝtʌǝɣǝn 1pl 2pl 3pl Personal Endings pŏnləmǝn pŏnlətǝn pŏnləŋǝn (‑tǝn) pŏnləw pŏnlətĭ pŏnlət pănttǝw păntǝtǝ păntǝt ʌäpǝtʌǝɣ° ʌäpǝtʌǝtǝɣ ʌäpətʌət Perfect (Honti 1984: 112, 115, 121) Syn pŏn- ‘to place’ Ko păn- ‘to place’ Trj ʌäpǝt- ‘to feed’ 1sg pŏtsəm pănǝm ʌiptǝm 2sg pŏtsən pănǝn ʌiptǝn 3sg pŏnəs pănot ʌipǝt 1du 2du 3du pŏtsəmǝn pŏtsətǝn pŏtsəŋǝn pănmǝn păntǝn pănŋǝn ʌipǝtmǝn ʌiptǝtǝn ʌipetɣǝn 1pl 2pl 3pl pŏtsəw pŏtsətĭ pŏtsət pănǝw păntǝ pănǝt ʌiptǝɣ° ʌipǝtǝɣ ʌiptǝt It can further be noted that as the subjective conjugation endings represent the original verbal inflection, there is also no syncretism between the 2du 3du and 2pl forms, as in the case of possessive suffixes. The only exception is Synja, where there is a parallel suffix 3du ‑tǝn adopted from 2du. The objective conjugation suffixes are adapted from the possessive suffix paradigm. In addition, the elements (endings) referring to two (dual) or more (plural) objects are the same as those denoting to du or pl possessed in the possessive paradigm. The only exception to this is the sg<3sg suffix in the easternmost dialects, which use ‑tǝ instead of the expected ‑l. The objective conjugation is essentially used when there is a topicalized non-overt object in the sentence (zero anaphora, or rather the object represented by the objective conjugation suffix in the verb), but it can be used with an overt object as well. The idea of topicality instead of the former analysis based on the definiteness of the object comes from Mansi and the analysis made by Virtanen (2015). 25 �Ostiacica Short Grammatical Description of Khanty Sample paradigms from the following dialects illustrate the similarity between the objective conjugation and possessive suffixes (Honti 1984: 111–122): 1sg 2sg 3sg Ko păn- ‘to place’ (present) sg object du object păntem pănteŋǝtam pănten pănteŋǝtan păntǝt ? pl object păntemǝt păntenǝt 1sg 2sg 3sg O mä̆- ‘to give’ (present) sg object du object mä̆lem mä̆lŋilam mä̆len mä̆lŋilan mä̆lli mä̆lŋili pl object mä̆llam mä̆llan mä̆lli 1du 2du 3du păntemən păntetən păntetən pănteŋǝtəmən pănteŋǝtən pănteŋǝtən 1du 2du 3du mä̆lemən mä̆llən mä̆llən mä̆lŋilmən mä̆lŋilən mä̆lŋilən mä̆llǝmǝn mä̆llǝn mä̆llǝn 1pl 2pl 3pl păntew păntetən păntet pănteŋǝtəw pănteŋǝtən pănteŋǝtat 1pl 2pl 3pl mä̆lew mä̆llən mä̆lət mä̆lŋiləw mä̆lŋilən mä̆lŋilal mä̆llǝw mä̆llǝn mä̆llal 1sg 2sg 3sg Trj ʌäpǝt- ‘to feed’ (present) sg object du object pl object ʌäpǝtʌem ʌäpǝtʌǝɣǝʌäm ʌäpǝtʌǝʌäm ʌäpǝtʌe ʌäpǝtʌǝɣǝʌä ʌäpǝtʌǝʌä ʌäpǝtʌǝɣ ʌäpǝtʌǝɣǝʌ ʌäpǝtʌǝʌ păntewət 1sg 2sg 3sg O mä̆- ‘to give’ (preterite/imperfect) sg object du object pl object ̆sem ̆sŋilam mä mä mä̆slam ̆sen ̆sŋilan mä mä mä̆slan ̆sli ̆sŋili mä mä mä̆sli 1du 2du 3du ʌäpǝtʌǝtǝmǝn ʌäpǝtʌǝtǝn ʌäpǝtʌǝtǝn ʌäpǝtʌǝɣǝʌǝmǝn ʌäpǝtʌǝɣǝʌǝn ʌäpǝtʌǝɣǝʌǝn ʌäpǝtʌǝmǝn ʌäpǝtʌǝʌǝn ʌäpǝtʌǝʌǝn 1du 2du 3du mä̆semən mä̆slən mä̆slən mä̆sŋilmən mä̆sŋilən mä̆sŋilən mä̆slǝmǝn mä̆slǝn mä̆slǝn 1pl 2pl 3pl ʌäpǝtʌǝtǝɣ° ʌäpǝtʌǝtǝn ʌäpətʌiʌ ʌäpǝtʌǝɣǝʌǝɣ° ʌäpǝtʌǝɣǝʌǝn ʌäpǝtʌǝɣǝʌäʌ ʌäpǝtʌǝʌǝɣ° ʌäpǝtʌǝʌǝn ʌäpǝtʌǝʌäʌ 1pl 2pl 3pl mä̆sew mä̆slən mä̆sət mä̆sŋiləw mä̆sŋilən mä̆sŋilal mä̆slǝw mä̆slǝn mä̆slal 1sg 2sg 3sg Syn pŏn- ‘to place’ (present) sg object du/pl object pŏnlem pŏnləl(l)am pŏnlen pŏnləl(l)an pŏnləl(li) pŏnləl(li) 1sg 2sg 3sg Trj ʌäpǝt- ‘to feed’ (perfect) sg object du object ʌiptem ʌipǝtɣǝʌäm ʌipte ʌipǝtɣǝʌä ʌipǝttǝɣ ʌipǝtɣǝʌ 1du 2du 3du ʌipǝttǝmən ʌiptǝtǝn ʌiptǝtǝn ʌipǝtɣəʌəmən ʌipǝtɣǝʌən ʌipǝtɣǝʌən ʌipǝtʌəmən ʌipǝtʌən ʌipǝtʌən 1du 2du 3du pŏnlemǝn pŏnləl(l)ǝn pŏnləl(l)ǝn pŏnləlmǝn pŏnləl(l)ən pŏnləl(l)ən 1pl 2pl 3pl ʌipǝttǝɣ° ʌiptǝtǝn ʌiptiʌ ʌipǝtɣǝʌəɣ° ʌipǝtɣǝʌən ʌipǝtɣəʌäʌ ʌipǝtʌəɣ° ʌipǝtʌən ʌipǝtʌäʌ 1pl 2pl 3pl pŏnlew pŏnləl(l)ǝn pŏnlel pŏnləl(l)əw pŏnləl(l)ən pŏnləl(l)at 26 27 pl object ʌipǝtʌäm ʌipǝtʌä ʌipǝtǝʌ �Ostiacica Short Grammatical Description of Khanty Directives DN păn- ‘to put’ (Honti 1984: 115) 1sg pănam 3sg pănaŋ(at) Proto-Khanty had an imperative form for second persons. The imperative suffix was a full vowel (*a/*ä [subjective conjugation], *i ̮/*i [objective conjugation]) and is still represented as a full vowel in different dialects (Honti 1984: 47). 2sg has no personal ending, and in 2du and 2pl forms of the subjective conjugation respective personal endings are attached to the vowel-final imperative form. In the objective conjugation, the personal suffixes and the scope of objective conjugation forms vary between dialects, and the differences are not easily explicable. Some examples of imperatives: jăŋɣ-a DN (Vértes 1975: 10) mĕn-a jŏχ ‘come, go and take him home!’ pl Object mijila mijijalǝn mijijalǝn 2sg 2du 2pl Ko păn- ‘to put’ (Honti 1984: 115) Subj. Conj. sg Object du Object păna păne păneŋǝta pănatǝn pănetǝn păneŋǝtǝn pănatǝ pănetǝn ? pl Object păneta ? ? 2sg 2du 2pl Trj ʌäpǝt- ‘to give to eat’ (Honti 1984: 112) Subj. Conj. sg Object du Object ʌiptä ʌipte ʌiptiɣəʌä ʌiptitǝn ʌiptitǝn ʌiptiɣəʌən ʌiptitəɣ ʌiptitǝn ʌiptiɣəʌən pl Object ʌiptiʌä ʌiptiʌən ʌiptiʌən In many dialects, there are also optative/jussive forms. In the northern dialects, they are lacking. The southern dialects have optative forms for first and third persons. There is no difference between subjective and objective conjugation. The forms seem to be based on the 2sg imperative: 28 pănamən pănaŋǝn 1pl 3pl pănaw pănat The Trj dialect also shows optative/jussive for first and third persons, and in most of them (excl. 1sg and 1du), there is also a full paradigm for the objective conjugation: 1sg 3sg Trj ʌäpǝt- ‘to give to eat’ (Honti 1984: 112) Subj. Conj. sg Object du Object ʌiptimät ? ? ʌiptǝjät ʌiptität ʌiptiɣəʌät pl Object ? ʌiptiʌät 1du 3du ʌiptimənät ʌiptiɣǝnät ? ʌiptitǝnät ? ʌiptiʌǝnät 1pl 3pl ʌiptiɣ°ät ʌiptität tuw-e! walk-Imp.2Sg go-Imp.2Sg to=home take-Imp.Sg<2Sg O mä̆-, mij- ‘to give’ (Honti 1984: 122) Subj. Conj. sg Object 2sg mija miji 2du mijatǝn mijalǝn 2pl mijati mijalǝn 1du 3du ? ʌiptiɣəʌǝnät ? ʌiptiɣəʌəɣ°ät ʌiptiʌəɣ°ät ʌiptiʌäʌät ʌiptiɣəʌäʌät ʌiptiʌäʌät In the southern and Surgut dialects, the passive voice also has an optative paradigm. The suffix used in these forms in ‑mus-/‑mos- in Surgut and ‑mas- in the South. In the southern (Kr) dialect, the suffix has the function of optative and the structure of the form is stem + mood (‑mas-) + genus (‑ǝj) + person; in Trj, the suffix ‑mus-/‑mos- serves as the passive suffix, as the personal endings come from the optative paradigm where the mood suffix is in fact a kind of clitic. The structure of the Trj forms is stem + genus (‑mus-/‑mos-) + person + mood (‑at): Kr seŋk- ‘to beat’ Trj ʌäpǝt- ‘to give to eat’ seŋkmasǝjǝm seŋkmasǝjǝn seŋkmasǝ(j) ʌäpǝtmusǝ̑mat ʌäpǝtmusǝ̑nat ʌäpǝtmosat 1du 2du 3du seŋkmasǝjmǝn seŋkmasǝjtǝn seŋkmasǝjŋǝn ʌäpǝtmosmǝ̑nat ʌäpǝtmustǝ̑nat ʌäpǝtmusɣǝ̑nat 1pl 2pl 3pl seŋkmasǝjǝw seŋkmasǝjtǝ seŋkmasǝjǝt ʌäpǝtmosǝ̑ɣ°at ʌäpǝtmostǝ̑ɣat ʌäpǝtmosat 1sg 2sg 3sg (Honti 1984: 116) 29 (Honti ibid. 113) �Ostiacica Short Grammatical Description of Khanty Syntax SVAdv This very short description of syntactical phenomena is based on Southern Khanty. DN (SüdostjK: 2) mĕn-t-əmən, jĕɣ-păχ, wit go-prs-1du (V) brother upstream woč-əmen-a town-px.Sg<1du-lat (Adv) Word Order ‘brother, we’ll go to our upstream town’ The basic word order in Khanty is SOV (and in intransitive constructions, S-Adv-V). The place for Topic is in the beginning of the sentence and the place for Focus in front of the verbal predicate. There are, though, exceptions, meaning that the word order can be seen as a tendency rather than a strict rule: Complex Sentences SOV [ – – ] urt [name] hero (S) DN (SüdostjK: 6) täpǝt piš täw=soχ 7 Temporal subordinate sentences are formed with action converb structures if the sentences refer to the same time: tunt-ot fold horse=pelt (O) put=on-past.3Sg (V) DN (SüdostjK: 3) tˊ w-kemnǝ [ – – ] kimǝtˊ ĕ äŋkǝr-mǝmitat-nǝ, [ – – ] then jeɣǝ χŏr mä 1Sg DN (SüdostjK: 9) jĕɣ-păɣ-em brother-px.Sg<1Sg (O) wet-en kill-past.2Sg (V) ‘you killed my brother’ χutǝm 3 imǝ woman (S) Ko (SüdostjP III: 2) χutǝm χut 3 fish (O) wet-ǝt catch-pret.3pl (V) ‘the three women caught three fishes’ SVO [ – – ] DN (SüdostjK: 1) urt, tĕw [name] sewǝŋ ewǝ, wetˊ ŋ ewǝ ǝ braided hero tăj-ot pĕt-ewǝ beautiful daughter (O) ‘the hero, he had a braided daughter, a beautiful daughter’ 30 enǝ rot tŏt ti kätt-ǝt ‘then when they looked out (of the window), a big boat [– –] appeared in the bend of the river If the sentences refer to happenings that follow each other, a particle kemnǝ follows the participle form of the subordinated verb: nŏχ up χănč-atəmet DN (SüdostjK: 10) kemnə ewəm-ta, rip-prtc.px.Sg<3Sg nŏχ up kemnə ti ptcl mostə-ta hug-inf kiss-inf jĕw-ət start-prs.3Sg ‘when she has unpicked [the seams], she starts to hug and kiss him’ When there is any hint of causality in the subordination, a conjunction is used (along with a finite verb): 3Sg (S) have-pret.3Sg (V) daughter (O) look-prtc.px.Sg<3pl-loc, river bend bottom-abl big boat there ptcl appear-past.3Sg ‘the hero put on a sevenfold horse pelt’ outwards kŏš nŏɣ cnj up ätmitt-ət DN (SüdostjK: 10) weɣ-ət ĕnt tĕrm-ət lift-prs.3Sg strength-px.Sg<3Sg not be=enough-prs.3Sg ‘when (~ even though) she tries to lift him, she has no strength’ 31 �Ostiacica Short Grammatical Description of Khanty Sav (SüdostjK: 141) wet-aj-ǝt tĕw neŋ-ǝt Predicative Structures In present predicative sentences where both NPs represent 3sg, there is no copula: äj-pe DN (SüdostjK: 1) jĕg-păɣ-ət, unt=toŋχ-ta small-cl brother.px.Sg<3Sg forest=devil(‑car) jĕg-păɣ-ət brother.px.Sg<3Sg pelkat χoj, kŏtǝp half man, middle pes=nem-ta without-name-car mŭŋ ‘his youngest brother is the man-half-forest-devil; his middle brother is the nameless-man’ ‘our children were killed because of his wife’ When the possessor itself is possessed (is marked with px), the possessed can also be left unmarked: Sav (SüdostjK: 143) măńǝk-em kur sămǝrm-ǝt-em nephew-px.Sg<1Sg fiery cunt ‘you are a fiery cunt’ The GN structure in Khanty is expressed with a possessor in nominative + possessed with a possessive suffix: DN (SüdostjK: 12) tăɣər-sem kĕŋən-tat armour button-px.pl<3Sg ‘the buttons of the armour’ täw DN (SüdostjK: 10) sŏχ-ət jontəm=jăt-tat horse pelt-px.sg<3Sg seam-px.pl<3Sg ‘the seams of the horse’s pelt’ mŏŋǝ 1pl DN (SüdostjK: 7) jart-ew-a tut-ew fortress-px.Sg<1pl.lat bring-prs.Sg<1pl Sav (SüdostjK: 143) kur tˊ ǝ foot ptcl sămǝrm-ǝt grab-past.Sg<3Sg ‘he grabbed his nephew’s foot’ [ – – ] urt, tĕw DN (SüdostjK: 1) tăjot sewǝŋ ewǝ, wetˊ ŋ ewǝ ǝ [name] hero, 3Sg have-pret.3Sg braided daughter beautiful daughter ‘the hero, he had a braided daughter, a beautiful daughter’ Dative Shift and Passive All Khanty dialects make use of dative shift to move topical/animate recipients and benefactives from oblique to object position. The object is marked with nominative, or, if it is a personal pronoun, with accusative, and the original object in the new oblique position is marked in the southern dialects with the instrumental-comitative (‑at) case. Other dialects use either locative (‑nə, northern dialects) or instructive-final (‑at/‑ät, eastern dialects), depending on the case system (see pp. 18–19). (One can also observe in these examples that in the case of coordinated parts of speech [marked here with ‿], the inflectionally suffix usually occurs only on the latter one.) ‘we’ll take him into our fortress’ 32 grab-prs-Sg<1Sg The predicative possession is expressed with the verb tăj- ‘to have’: Possessive Structures măńǝket nephew-px.Sg<3Sg be-prs.2Sg foot ‘I’ll grab my nephew’s foot’ In other persons and tenses, the verb us- (ut-) ‘to be’ is needed: DN (SüdostjK: 11) tütəŋ nun us-tan pĕta ˊ 1pl child-px.pl<1pl kill-past.pass-3pl 3Sg wife-px.Sg<3Sg because χoj man moχ-tew 33 �Ostiacica DN (SüdostjK: 3–4) χŏj, pĕt-ettem män-t, pĕɣtə ńŏɣǝs, pĕɣtə wăχsar-at măχta 1Sg-acc tŭwetteŋ tall Short Grammatical Description of Khanty man black‿sable‿black‿fox-instr ear-px.pl<1Sg along măχta, along täk-at ˊ throw-opt.3pl DN (SüdostjK: 4) pĕɣtə ńŏɣǝs, pĕɣtə wăχsar-at weŋ-tat χănǝm-tat-nǝ black‿sable‿black‿fox-instr son-in-law-px.pl<3Sg‿relative-px.pl<3Sg-loc ti kit-aj ptcl send-past.pass.3Sg ‘may they cover me (throw around me), a big man, up to my ears (with) black sables, black foxes’ ‘he was sent black sables and black foxes by his sons-in-law, his relatives’ Similarly, topicalized objects can be moved to subject position by using the passive voice. The new subject is in the nominative and the former subject becomes the agent marked with locative (in all dialects; the locative in the northern dialects has a heavy load because it is used to mark many oblique constituents, even grammatical ones!): The agent in a passive sentence is often overt only when it is focalized. Agentless passive sentences are much more common (illustrated here with four sentences in a row from SüdostjK: 7): äj=pa neŋ-nǝ Ko (SüdostjP III: 14) kŏttǝp=pa neŋ ĕńtˊ st-aj ǝ young=prtc woman-loc middle=prtc woman ask-past.pass. 3Sg ‘the middle woman was asked by the youngest woman’ (< äj=pa neŋ kŏttǝp=pa neŋ ǝ ĕńtˊ st-ǝt young=prtc woman middle=prtc woman ask-past.Sg.3Sg) jĕŋk-a DN (SüdostjK: 9) waɣət-tə ewe-t-nə kŏjənt=otəŋ-at seŋk-t-aj water-lat go-prtc girl-pl-loc yoke=end-instr beat- prs-pass.3Sg ‘he is beaten by the water-carrying girls with the tip of the (water-carrying) yoke’ (< jĕŋk-a waɣət-tə water-lat go-prtc ewe-t kŏjənt=otəŋ-at girl-pl seŋk-t-et yoke=end-instr beat-prs-Sg.3pl ‘the water-carrying girls beat him with the tip of the yoke’) Both the dative shift and the passive can occur in the same sentence, as in the following example. It is to be expected, because an animate, human entity often acts as a recipient in the sentence, and additionally, is the main character in the story and thus has a high degree of topicality: 34 DN tˊ w-kemnǝ ĕ then tŏt that urttat-nǝ săɣat täpǝt piš tŏt=ti kätt-aj. hero-px.pl<3Sg-loc that=ptcl catch-past.pass.3Sg time nik ti to=shore täw sŏχ waɣǝtt-aj. ptcl walk+caus-past.pass.3Sg sĕmǝ-ja ti jont-aj, seven fold horse pelt inside-lat ptcl sew-past.pass.3Sg rot-a ti păn-aj. boat-lat ptcl put-past.pass.3Sg ‘Then his heroes caught him. After that, he was taken down to the shore. He was put inside the sevenfold horse pelt and laid down in a boat.’ Another type of passive is the impersonal, where both subject and agent are lacking. The impersonal passive describes an action only, without reference to who is the actor (or the target). Here, an example is presented with context: jewəttə-ta ˊˊ tŏt=tə DN (SüdostjK: 6) jĕw-ət i shoot-inf that-ptcl start-past.3pl and čupa only pira around jewəttə-ta jĕw-aj ˊˊ shoot-inf start-past.pass.3Sg ‘they (the heroes) started to shoot, there was shooting all around’ 35 �Ostiacica Short Grammatical Description of Khanty Sav (SüdostjK: 150) ät täwǝtt-atǝn! ˊ ˊˊ Negation In the standard negation, a negative particle ĕn(t) is used. It is followed by the finite verb (predicate) in the same form as in affirmative sentences: DN (SüdostjK: 11) tu-tə χăčaχ ĕnt χoj tăj-t-an man carry-inf strength neg have-prs.2Sg ‘you don’t have the strength to carry a man’ (cf. χoj tu-tə χăčaχ tăj-t-an man carry-inf strength have-prs.2Sg ‘you have [enough] strength to carry a man’ [constructed]) Sav (SüdostjK: 150) män=pä ĕn χet-t-am ˊ neg scold-Imp.2du ‘don’t scold me (, you two)!’ The same negative particle is also used in conjunctive functions (the conjunctive is expressed in the example with the Russian loan word štobi, but the function is stressed by using the imperative/optative variant of the particle): jŏχ home DN (SüdostjK: 11) ti nĕr-ot ptcl χeti-tat-nə run-past.3Sg ˊ χet-t-am män=pä 1Sg=too stay-prs.1Sg ‘I will stay, too’ [constructed]) In the negation of predicative structures (existentials), the negative word is ĕntəm. It is used with negative counterparts of affirmative sentences both without a copula and with ut- ‘to be’ (see p. 32). It cannot be called a negative particle because it is inflected in number: tĕɣ tŏtt(ǝ) ĕntam-ǝt DN (KT 58) män tŏtt(ǝ) ĕntam nin tŏtt(ǝ) ĕntam-eɣǝn they are not there’ ‘ ‘I am not there’ ‘you two are not there’ 3pl there neg-pl 1Sg there neg 2du there neg-du The negation of directives has a negative particle of its own in ät. It is followed by the imperative form, which is the same as in affirmative directives: 36 see-prs.pass.3Sg ‘(she) runs home so that she would not be seen by her grandsons’ ‘I won’t stay either’ (cf. štobi ät ăjət-taj grandson-px.pl<3Sg-loc neg 1Sg=too neg stay-prs.1Sg štobi 37 �Matthias Alexander Castrén Attempt at an Ostyak Grammar with a Short Word List Edite d an d commen tar y by Ulla-Maija Fors b erg �Ostiacica Attempt at an Ostyak Grammar 1. Attempt at an Ostyak Grammar with a Short Word List 2. by Dr. M. Alexander Castrén St. Petersburg. Printed by the Imperial Academy of Sciences. 1849. ☙❧ Available through Eggers & Co., commissioner of the Academy. In Leipzig, by Leop. Voss. (Price 75 Silver Crowns – 25 [Ngr.]) ☙❧ Printed for the Imperial Academy of Sciences (and Letters). In December 1849. Permanent Secretary P.H. Fuss. 40 Preface The Ugric Ostyaks form together with their kinsmen, the Voguls, the most eastern and in the whole Asia the only branch of the widely spread and many times splintered Finnish1 family. They are still until this day the main inhabitants in the old so-called Yugric Land that [A.C.] Lehrberg describes as follows: “it stretched between the 36th2 and 67th northern latitude from the northernmost Ural mountains eastwards over the lower Obʹ all the way to the river Nadym, which flows into the Gulf of Obʹ, and to Agan, which flows into Obʹ on the upper side of Surgut3; it also covered the areas by the lower Irtyš and by [the rivers] Tavda, Tura and Čusovaja; in the south it bordered the Tartar parts [of land] and in the north the land of the former Samoyeds. It was thus a remarkable part of northwestern Asia, and covered large parts of the modern Governments of Tobol ʹsk and Permʹ.” Today, in the Government of Permʹ, there are only 41 3. “Finnish” in this context is equivalent to the later term Finno-Ugric, which refers to both languages and peoples. One of Castrén’s main targets was to show a kinship between the Finn[o-Ugr]ic and Samoyedic languages. He was also studying the idea of a huge language family later referred to as Ural-Altaic (incl. additionally the Uralic, Turkic, Mongolian and Tungus languages). This latitude must be erroneous; 56 might be right. The southernmost parts of the modern Khanty-Mansi Autonomous Okrug lie approximately on the 58th northern latitude. Today’s Khanty-Mansi Autonomous Okrug stretches farther to east to the border of Krasnojarsk Okrug. The KhantyMansi (in the beginning called Ostyak-Vogul) National Okrug was established in 1930 to cover approximately the same area. In 1977, it became an autonomous okrug and from 2003, “Jugra” is also an official appendix of the name. �Ostiacica 4. 5. According to the Census from 2010, the number of Ostyaks (Khanty) in the Khanty-Mansi Autonomous Okrug is 19,068 and Voguls (Mansi) 10,977. Together they constitute only 2.1% of the Okrug’s population. The biggest ethnic groups today are Russians (973,978) and Tatars (108,899). The whole population of the Okrug in 2010 was 1,532,243. The number of speakers of the Khanty and Mansi languages today is significantly lower than the ethnic number. The exact area where the common ancestor of the Ugric languages was spoken is, of course, not known. Lately, it has been argued that the expansion centre would have been on the European side of the Ural mountains, from whence the speakers of the Ob-Ugrian proto-language would have moved eastwards and merged with some aboriginal peoples of Siberia. Attempt at an Ostyak Grammar ☙ VI ❧ ☙ VII ❧ about 700 Voguls of male sex, in the Government of Tobol ʹsk, the number of Voguls increases to 5025 [according to Köppeni 5235] and of Ostyaks to 18,657 (according to Köppen 18,840) individuals of both sexes4. These Asiatic Finns still stay almost on the same low level of civilization as were the Europeans in Tacitus’ time. Even though many, especially Vogul, families have recently settled down, most of them are still wandering around from forest to forest, from one river to another. They live in miserable Yurts [huts] made from timber, peat, birch bark or reindeer fell. Their main source of livelihood is hunting in winter and fishing in summer. Some keep cattle, only few live of farming. Most of them are in name already Christians, but have still a lot of trust in their shamans. The idea that the Ostyaks and Voguls are closely related to the Hungarians who originate from Ugria5, has been presented already since Herbertstein’s time. “This is Juharia (Juhra, Jugra), from where the Hungarians have occupied Pannonia, led by Attila, subdued many European provinces. The Yugras have still today the same language as the Hungarians; whether this is right, I do not know” Herbertstein Rerum Moscovit. commentar. Basil. 1571. Gyarmathi is of almost the same opinion, and Klaproth argues in his Asia Polygl[otta] p. 190 that the Ostyaks and the Voguls speak a language “which of all the Finnish languages resembles most the roots of the modern, largely mixed Hungarian”. This view is also confirmed through my own investigations. Even though the Ugric languages today have a great deal of differences from Hungarian, these differences are, anyhow, a natural consequence of a separation, in which the peoples have lived already for centuries6. During this time, the Hungarian language has adopted many foreign elements, and the Ugric languages, on the other hand, have changed their original character as a consequence of diverse influences from outsidei. However, we can see in the Ugric languages and in Hungarian many root words7 and even some grammatical elements8, which do not appear at all in the other related languages, or if they do, very seldom. The academic community may probably look forward to a more detailed description of the affinity of the languages mentioned by a native Hungarian, who has recently arrived from his philological-ethnographic journey to the Ostyaks and Voguls. What concerns my studies in the Ugric languages, I have only been able to look at them as a side issue, as during my many years’ stay in Siberia I was able to stay by the Ostyaks only for a few weeks. During this short period of time, I gathered not only various ethnographic and topographic data but also a small amount of material from the very little knownii Ostyak languageiii. i. the total population in Russia in 1838. 42 i. See my travelogue in Bulletin historico-philol. de l’Acad. Impér. des sciences de St-Pétersburg, Part III. No. 19, 20 ii. I know the Vogul language only from a hand written catechism. I have, however, not used this material in the present study because it contains too many mistakes. iii. What is found in the works of Gyarmathi, Pallas, Klaproth and others, consists only of insignificant and erroneous word lists. 43 6. Rather: millennia. According to Honti (1979: 23), the split of the Ugric branch of the FinnoUgric family took place around approx. 1000 BC. The ancestors of today’s Hungarians left their area in the modern Baškortostan, so-called Magna Hungaria, and began to travel southwest around 500 AD. 7. The number of root morphemes common to Hungarian and the Ob-Ugric languages (existing in either Khanty or Mansi or both) but unattested in other related languages is, according to UEW, ca. 100. 8. E.g. a set of postposition-based local cases (*‑nä), instrumental (*‑l), locative (*‑t(tA)), and the verbal ending of 1 person plural *‑k°. (Liimola 1963, Honti 1985, 1998, Kulonen 1993.) �Ostiacica 9. Etymology is today mainly used to refer to the study of the origins of words. Here it refers to knowledge about the language (its structure and origin). 10. This is the relatively uniform group of dialects also known as the southern Khanty dialect. It has been extinct since the second half or middle of the 20th century, but is preserved for the academic community thanks to the abundant materials collected by Antal Reguly, Heikki Paasonen and especially K.F. Karjalainen. Based on the exact phonetic notes and a thorough description by the latter, the phonology and morphology of the dialect(s) is well known. 11. The Surgut group of dialects comprises the western subgroup of eastern Khanty dialects. There are still some hundreds of speakers today. The main subdialects today are those of Agan, Tromagan and Pym. Other eastern dialects are those of Vach and Vasu j gan. The eastern dialects have a much larger internal variation than the southern dialects. 12. Obdorsk represents the third main group of Khanty dialects, the northern group. This is also composed of various dialects, including a dialect continuum along the river Obʹ between the southern and northern dialects (Nijam, Šerkaly). z The middle northern dialects are represented by the Kazym dialect, and Obdorsk together with the Šuryškary dialect constitute the northernmost group. The northern dialects Attempt at an Ostyak Grammar ☙ VIII ❧ I wanted to publish this material soon after that, but discovered then various deficiencies in my notes, and because of these I thought I would postpone the publication of this work as I was hoping to be able to visit the Ostyaks again and supplement my notes on my way back from Eastern Siberia. Unfortunately, I could not fulfil this plan, because I was already at that moment in such bad health that I had to forget all my scientific tasks. That is why I nevertheless find it necessary to publish my original notes and hope that in spite of all the shortcomings and errors in them, they will not be completely unwelcome and worthless for the experts of the Finnish and Tartar languages. My present work on the Ostyak etymology9 is mainly based on the dialect spoken in the Irtyš area10. In addition to this, there are still two main dialects spoken by the river Obʹ: the dialect of Surgut11 on the upper and the dialect of Obdorsk12 on the lower Obʹi. Of these two, the latter is little known to me, and my notes from the Surgut dialect are also highly incomplete. Nevertheless, I have provided the most important characteristics of this dialect in this work, and, additionally, the reader will be shown some minor differences, which appear either on the upper or lower side of the town of Surgut. Abbreviations referring to the dialects as well as other languages are the following: i. See my travelogue in the Bulletin hist. phil. mentioned above. 44 ☙ IX ❧ S. or Surg. US — U. Surg. means: — LS — L. Surg. — Finn. Lapp. Cher. Zr. Hu. Sam. O.Sam. Tu. M.T. Ru. means: — — — — — — — — — the dialect of Surgut the dialect on the upper side of Surgut the dialect on the lower side of Surgut Finnish Lappish13 Cheremis14 Zyrian15 Hungarian Samoyedic16 Ostyak-Samoyedic17 Turkic (Turkish) Turkish or Tartar in Minusinsk Russian. In order to avoid misapprehension, I still wish to point out that 1) I translate the future tense in this work with the German present tense18 and the preterite with the German infinitive19; 2) I have left out from the word list all pronouns, all numerals and those particles that are not root words, because they can be easily found in the grammar; 3) in the word list, synonymous words from different Ostyak dialects are compared with each other only in cases when they are related not only by their meaning but also phonetically. Helsinki, 14th of November 1849 Dr. M. Alexander Castrén 45 have the greatest number of native speakers today. 13. = Saami 14. = Mari 15. = Komi 16. mainly = Nenets 17. = Selkup 18. Castrén calls the Khanty nonpast tense the future. It also has the function of the present. 19. The preterite or past tense in Khanty is the unmarked tense in the southern dialects and thus a kind of basic form, hence the translation with the German basic form infinitive. In the English translation, I use the unmarked basic form for both. �Ostiacica 20. In the English version, the Ossetian characters are replaced by simple Latin phonetic ones with some exceptions: by <ȡ> (and its palatalized counterpart), Castrén means a sound that is a kind of a combination of d and l. It is a voiced variant of <ȶ,>, an unvoiced lateral /ʌ/ phoneme in Surgut dialects (which in Khanty loan words in Mansi is actually replaced with dl); so there is no phonetic sign for it. Similarly, <ȶ,> sounds like a combination of t and l. The characters in this publication are mainly the ones Castrén has used in his manuscript. The original characters in the last version of the manuscript are: Vowels: a, e, i, o, u, y, ö; Consonants: b, v, d, ‘d, ḋ, “d, f, g, ģ, h x, j, k, ḱ, l, ĺ, m, n, ñ, ǹ, p, r, s, ŝ, c, ĉ, ʒ, ʒ̑, t, ‘t, ẗ, “t. 21. In all of the Khanty dialects, the vowels have two vowel lengths. Contemporarily they are, though, described as reduced (marked with ̆) vs. full vowels (without marking). In the English version, they are marked according to the original (Castrén) as short vs. long (the phonemic form may be given in the comments between slashes //). In the manuscript, especially in the paradigms, the diacritics ´, ` and ^ are used to mark the accent of the word. In the printing phase, these markings have been taken away and only partly replaced with the length symbol. In the original Swedish manuscript, Castrén describes the Khanty vowel system in a way that very much resembles Attempt at an Ostyak Grammar ☙X❧ Errata Page 7 row 1 read kathl instead of kuthl — 63 — 21 — panden — pandeu — 88 — 22 — mīt-xui — mīxtui The reader will kindly forgive any other typographic errors that might have slipped in after the author has left the printing house. I Phonetics (Sounds) A. Description of the sounds § 1 To mark the sounds of the Ostyak language in this work, mainly the following characters of the Ossetian alphabet, introduced by Sjögren, will be used20: Vowels: a, e, i, o, u, ü, ö Consonants: b, d, ȡ, d ,ˊ ȡ,ˊ g, ǵ, x, j, k, ḱ, l, l ,ˊ m, n, ŋ, ń, p, r, s, š, c, č, ʒ, ǯ, t, ȶ, t,ˊ ȶ,ˊ w 21 § 2 There are also long vowels in Ostyak, which we mark with a horizontal line above them: ā, ē, ī, ō, ū, ǖ, ȫ. § 3 In addition, the language also has double vowels or diphthongs that can be marked with two vowels. It seems that the first vowel can be either short or long vowel; whereas the latter is always short and in the most cases i or u22. Sometimes the short e also appears as the latter part of a diphthong, as does a, but more rarely23. According to my undoubtedly very deficient observations, the double vowels in Ostyak are: ai, āi, ei, ēi, oi, ōi, ui, üi, au, āu, eu, ēu, iu, īu, ou, ōu, ae, oe, ue, ie, ea. § 4 Some of these vowels mentioned above appear only in specific dialects. So by Irtyš, the pure ö is seldom heard24, and ü is in all the dialects a sound which is rare and changes easily to a Russian ы. The 46 47 the modern way of thinking (see also § 6). The description in the manuscript is the following: “Ostyak has a double system of vowels, in which the first is characterized by a wide and open, the second by a dark, closed and narrower sound. Based on their pronunciation, the vowels can be divided into open ones, which are a, e, i, o, u, y, ä, ö and closed ones, to which belong â, ê, î, û. The difference between these two systems cannot be found in each separate case, because the vowels in Ostyak, especially the closed vowels, do not have enough strength and firmness; instead, they are pronounced sometimes with a darker, sometimes with a wider sound, and in many cases so that one single sound can allow several special ways of marking.” It seems that Castrén has heard the difference between full and reduced vowels, but he has been too insecure about his observations to describe them in the grammar as a system. For the vowel systems in the southern and Surgut dialects, see p. 13 of the Short Grammatical Description. 22. These are not diphthongs but combinations of a vowel (any of them) and the consonants j and w. 23. There are no diphthongs in the phoneme system of any Khanty dialect. In the manuscript, we find: “being affected by the accent, the short vowels are not only lengthened in a normal way, but relatively often also changed into diphthongs. Thus, �Ostiacica 24. 25. 26. 27. 28. 29. in accented syllables, a changes to ae or ai, e and i to ei, o to oi, u to ui and so on, e.g. njatxá, njatxaet or njatxait, joura or jou rai ‘slanted’, kesä ‘glove’, pl. ke säet or kesäit, ét or eit, xo or xoi, xui, ‘man’, etc.” The fact that the diphthongs do not appear in the last version of the manuscript (or the printed grammar) is due to the decision to leave the accent unmarked. In the paradigms in the manuscript (see the commentary regarding page 33/79), we can see that the accent was, in the end, not shown in a systematic way, which definitely led to this decision. The reduced ö̆ appears in one of the southern dialects, DT (Demjanka, informant Tajlakov) (Honti 1984: 21). They are not phonemes in any of the Khanty dialects. All four of these represent the / same phoneme, /tˊ . Sometimes, particularly in the South and consequently in Paasonen’s texts and lexicon, they are marked with velar palatalized consonants. Castrén is describing here the difference between full and reduced vowels. They both can, however, appear in open as well as in closed syllables. The English translation describes the situation as it is; the German text (which is also a translation) talks about the long vowel in the following (instead of preceding) syllable; yet it uses the verb voraus gehen, which means ‘precede’. The schwa /ǝ/ is very common in non-initial syllables; in pronunciation, it often gets its Attempt at an Ostyak Grammar ☙2❧ ☙3❧ consonants marked with ȡ, ȶ, ȡ,ˊ ȶˊ are lacking in the Irtyš dialects. In all the dialects, ʒ and c are very rare25 and in many areas ǵ and ḱ are replaced by d ˊand t.ˊ26 § 5 On the other hand, the language shows many sound nuances that we have not marked at all, because in part they are very unstable and can in part also be described with common rules. These will be discussed in the following chapter. the vowels have on one hand a pure, open and clear pronunciation, and on the other hand a dark and unclear one. It is understandable that the pronunciation of vowels is always purer in open syllables, and again in closed syllables darker and more vague27. Especially the vowel in short final syllables is very indefinable and unsure. In case of following a syllable with a long vowel28, the vowel of the final syllable is a kind of schwa, i.e. its pronunciation disappears completely or changes into a dark e; e.g. tūrum, tūrm, tōrem ‘God’29. § 7 The general pronunciation of a, ā is exactly the same as in Russian and German; e.g. ańaxa ‘stepmother’, ār ‘many’, aj ‘luck’. There are, however, two particular modifications of this sound. a) The first one approaches a deep sound resembling o, which is also found in other languages. In Ostyak, this modification may appear in long or short syllables, in the end of the word as well as in the root; e.g. opa, aba ‘elder sister’, ńot, ńat ‘arrow’, pox, pax ‘son’, por, par ‘drill’, jot, jat ‘lazy’, ōgot, augaȶ ‘sleigh’, sōdop, sātep ‘blade, edge’, pōs, pās ‘glove’30. This a sounds in many dialects largely already like o, and therefore we also mark it mainly with this character. In the Surgut dialects, this modification, even though the pronunciation is more like a, follows exactly the same etymological rules31 as o; e.g. pās ‘gloves’32, pūsem ‘my gloves’, sārt ‘pike’, sūrdem ‘my pike’, cf. mōk ‘egg’, mūkam ‘my egg’, pōm ‘grass’, pūmem ‘my grass’. The pure a usually changes to i; e.g. tās ‘ware’, tīsem ‘my things’, sāp ‘brook’, sīpem ‘my brook’.33 b) The other modification concerning a is closer to e and also appears in many other languages. In the stem, this modification is difficult to distinguish from the German a. In short final syllables, it sounds almost like a dark e, and changes into this in many dialects34; e.g. jirnas, jernes ‘shirt’, kerap, kerep ‘vehicle’, āra, ārex ‘song’, ādaŋ, ādeŋ ‘morning’, anǯa, anǯe, anǯex ‘rose hip’. § 8 The vowel e is in Ostyak the same open sound as in the other Finnish, Mongolian and Turkic languages. By the Obʹ, it sometimes sounds almost as open as the Finnish ä, and the same pronunciation can be found by the Irtyš in word-final positions; e.g. kēle ‘reindeer fell’, pegde ‘black’, peste ‘sharp’. However, according to my observations, only the short e has this open sound, whereas the long ē is, at least in most cases, pronounced with a more closed sound resembling the French é fermé35. The closed e changes easily to i, while, on the other hand, the dark, open e varies with ü and the Russian y; e.g. jēnget, jīnget ‘round basket’, jēnd em, jīnd em ‘sing’, nēbek, nīpek ‘paper’, tēȡes, ˊ ˊ tīlis ‘moon, month’, edem, üȡim ‘(to) heat’, teda, tüȡex ‘winter’, tet, ȡüȡ ‘fathom’. This change occurs especially after j and g36. § 9 The pronunciation of i is generally the same as in the Germanic languages. However, every now and then it has a more closed sound and is pronounced almost like the Russian ы; e.g. jig ‘father’, 48 49 B. Pronunciation of the sounds a) Pronunciation of the vowels § 6 In Ostyak, like in many of the related languages, nuance according to the surrounding speech sounds, which is very well shown in this example. The phonemic form of the word is /turǝm, torǝ̑m/ (with a full vowel in the initial syllable). 30. Many of the examples have a reduced vowel: ŏpĭ ‘elder sister’, păx, pŏx ‘son, boy’, pŏr ‘drill’. In those words that have a full vowel, there is often dialectal variation, just as it is said: ńɔt, ńot ‘arrow’, pɔs, pos ‘glove’; the word for ‘sleigh’ represents a variation where the northern (Kazym) dialect has a middle vowel (corresponding to o or u in other dialects): Kaz ǫxǝt, O uxǝt; this sound, interpreted as a diphthong in Surgut, might be a step towards the middle vowel. 31. i.e. the paradigmatic vowel alternation 32. The word is in the singular; Castrén’s translation in plural, probably because of the plural (dual) character of the word. 33. In the Surgut dialects (in nominal paradigms), å and o alternate with u, whereas ä and e alternate with i (Honti 1984: 32). 34. Phonematically, this is /ǝ/ in non-initial syllables. 35. The long, i.e. full vowels e and i are both counterparts to the short, i.e. reduced ĕ. 36. /ɣ/; it is hard to see how this should be understood. The examples do not provide any evidence for this argument. In the word for ‘fathom’, ü originates from the very ancient phases of the language (at least Proto-Khanty and Proto-Ugric); in the word ‘winter’, it is a late and maybe sporadic change (phonematically tĕlǝɣ < *tälwä). �Ostiacica ☙4❧ ☙5❧ jiwem ‘come’. This modification, too, seems to appear mostly in short syllables37. § 10 The vowel o in Ostyak has no modifications. It always sounds like the German o in the words Gott, offen, Donner. § 11 In the general pronunciation, the vowel u sounds as deep as the Finnish or Russian u. In Irtyš, I have observed in this vowel a modification, which is very near to the Swedish u or the Mongolian ü. According to my observations, this modification is always long, but appears most often in monosyllabic words; e.g. kul38 ‘devil’, kunč ‘nail’, unč ‘Salmo nelma (a fish)’, tuš ‘beard’, tuŋ ‘summer’, suŋ ‘corner’, keu ‘stone’, teu ‘lake’, kui ‘swamp’, kur ‘leg, foot’, kut ‘middle (point)’, put ‘kettle, pot’, sut ‘grindstone’.39 § 12 The seldom-appearing vowels ü and ö are regularly pronounced as the ü and ö in German. However, ö alternates often with the dark e, and ü with the dark i resembling the Russian ы; e.g. köǯe, keǯe ‘disease’, pöm, pem ‘bath’, könjep, kenjep ‘miserable’, l̄ök, lēk ‘track’, lüŋkim, liŋkem ‘cover’40. Both vowels ü and ö are very likely to disappear completely in the future. At the same time, the Russian ы will develop further, replacing and destroying not only these two but also many other sound nuances.41 р, с and в correspond to the German b, d, g, ch, k, l, m, n, p, r, ss (Swedish s) and w. Between vowels, of which both or at least the preceding one is short, j sounds like ij; as e.g. in ajaŋ (or aijaŋ) ‘happy’. Ostyaks who speak Russian often pronounce l like the hard Russian л whenever it is followed by a hard vowel or the darker modifications of e and i; e.g. in lep ‘twopointed arrow’, lox ‘bay’. In s, a very smooth, lisping nuance can sometimes be heard; e.g. in suŋ ‘corner’, sēwes ‘rear of the boat’42. It may further be noted here that that a word-final p is often followed by an aspiration and thus sounds like pf or f; e.g. ēndep ‘belt’, jīndep ‘needle’. § 14 The smooth consonants b, d are seldom pronounced as weakly as the German b, d, but with harder sounds pronounced between b, d and p, t, as also attested in Lappish, Samoyedic and many Tartar languages43. The case with g is partly the same; it should be noted, however, that this character covers two different modifications that diverge significantly according to their pronunciation and their variations44. a) Followed by a hard vowel (a, o, u), g is mostly, and additionally when preceded by a short hard vowel always, pronounced like an aspiration, as in ‫ غ‬in Turkish, in Mongolian and g in Lappish; e.g. tōgos (tōghos) ‘friend’. The same modification can also be heard in syllable- and word-final positions, regardless of which vowels it is connected with; e.g. in jig ‘father’, meg ‘land’, peg ‘strange’, teg ‘tail’. According to its pronunciation, this modification comes very close to x, and is also easily switched into that; e.g. ańaga, ańaxa ‘mother-in-law’, ńōgrem, ńōxrem ‘carve’, jig, jix ‘father’.45 b) Preceding a smooth and light vowel, g generally has the same sound as the German g; e.g. mēget ‘breast’, uigit ‘meadow’, pēgettem ‘I bath’. Sometimes g also seems to be pronounced before a hard vowel without aspiration; e.g. jogadem ‘(to) lose’, čugadem ‘crumble’46. In a harder pronunciation, 50 51 b) Pronunciation of the consonants § 13 The Russian characters б, д, г, х, к, л, м, н, п, ᡍ 37. At least in these examples, the vowel is reduced. In the northern dialects, these words contain an ǐ, while in the southern and Surgut dialects the word for ‘father’ is jĕɣ. The form Castrén gives for the verb ‘come’ is contradictory: in all dialects the stem alternant in e.g. the past tense, as here, with the stem-final consonant ‑w, has the vowel ŭ (stem alternation: South, Surgut [?] jĕ- ~ jŭw-, North jĭ- ~ jŭw-). The modification here is thus not the full vowel i but a reduced ĕ. 38. mscr. kul ´ 39. There are both full (unč, tüš, püt, süt) and reduced vowels (kŭl ,ˊ kŏnč, tŏŋ, sŏŋ, kŏj, kŏr, kŏt) in these examples. In the words for ‘stone’ and ‘lake’, it is the word-final w (kew, tĕw). Most of these full vowels represent ü, as discussed in § 12. 40. The southern dialects have no ö but instead an opposition between u and ü in the full vowel paradigm (see § 11). This observation might concern the Surgut dialects even if not said to be so. The reduced vowel ö̆ is attested in Surgut dialects, in Trj and Tra it is represented by two phonemes, a closed and a half-open one. 41. Interestingly, Castrén has not noted the difference between /a/ and /ä/ in any of the dialects. Attempt at an Ostyak Grammar 42. both variants (of l and s) and allophones 43. These “smooth” consonants are allophones of /p/ and /t/. The same concerns the palatalized consonant d ,ˊ which represents / the phoneme /tˊ (see also note 26). In the words in which they are shown, they always appear between vowels or in nasal + stop combinations, thus the examples at the end of § 13 are phonematically /entǝp/ and /jintǝp/ (as for the second syllable schwa, see note 34). 44. In fact, in all the positions in which they appear (non-initial), they represent the same phoneme, /ɣ/. One of its realizations is the voiceless x (χ), which, on the other hand, is a separate phoneme but only in the context given in § 15. 45. phonematically /toɣos/, /jĕɣ/, /mĕɣ/, /pĕɣ/, /tĕɣ/, /ăńaɣa/, /ńoɣrǝm/ 46. phonematically /meɣǝt/, /ujɣǝt/, /peɣǝttǝm/, /joɣatǝm/, /čŏɣatǝm/ �Ostiacica 47. The sound change k > x in front of a back vowel has taken place in several dialects of both Khanty (southern and northern) and Mansi (northern, partly eastern), and Hungarian also shows the same tendency, as the representative of *k in front of a back vowel is h, e.g. *kala > Hu. hal, Khanty South xul, Surg. kuʌ, Mansi North xūl. 48. This should be kūȶem /kuʌəm/. 49. in the manuscript: h 50. This is controversial and hard to understand; yet surely h is not a phoneme in any of the Khanty dialects. 51. There are no traces of a pronunciation like this in the later observations of Khanty. In Surgut dialects, there are phonemes /k°/ and /ɣ°/, labialized velar stop vs. fricative, but they do not occur word-initially. 52. This is a phonetical co-articulation not marked by any other collector. Attempt at an Ostyak Grammar ☙6❧ ☙7❧ this modification sounds almost like k and often changes into this; e.g. ārgem, ārkem ‘sing’, kergem, kerkem ‘fall’. § 15 There are also two modifications of k, of which one corresponds to the German k and the other to Turkish ‫ .ق‬The former appears especially in front of light vowels, the latter in front of hard vowels47. In Irtyš, the aspirated k changes often into x; e.g. xanǯem, Surgut kanǯem ‘write’, xūdem, S. kūdem48 ‘hear’. The Surgut dialects do not accept word-initial x, but always use the aspirated k instead. 49 § 16 With x we mark the sharply aspirated sound, which in German is marked with <ch> and in Russian likewise with <х>. The weak German h is in Ostyak unknown. In the Surgut dialects in wordfinal positions, the aspiration is not very strong; yet it seems not to be a specific sound50. Occasionally, one can hear a weaker aspiration in word-initial position in front of w, which has also appeared earlier in Swedish (e.g. in the words hvem, hvad)51; however, this sound nuance is so rare and unspecific that it does not need a character of its own. § 17 In addition to what was said about w in the preceding paragraph, it can still be noted that word-initial w in front of any vowel is followed by a half u; e.g. wēdem or wuēdem ‘bone marrow’, wēda or wuēda ‘reindeer’. In the middle of a word, this kind of pronunciation is rare, but in the same way as j between vowels changes into ij, w is also occasionally pronounced as uw according to the same rule; e.g. kowa or kouwa ‘cuckoo’, xowat or xouwat ‘for a long time’, nowa or nouwa ‘white’, towottem or touwottem ‘(I) row’.52 Cf. § 13. § 18 The consonants ȡ and ȶ denote two aspirated sounds, of which one is pronounced like dl or dhl and the other like tl; e.g. āȡaŋ or adlaŋ (adhlaŋ) ‘morning’, kaȶ or katl (kathl) ‘day’53. Sounds related to these also occur in the Finnish and Lappish languages54. § 19 The letters š, c, č, ʒ and ǯ all mark sibilants and they are pronounced in the following way: 52 53 š c č ʒ ǯ like sch Russian ts tsch ds dsch ш ц ч дз дж 55 § 20 With ŋ we mark a nasal, which is written in German with ng; e.g. weŋ (weng) ‘son-in-law’, suŋ (sung) ‘corner’, ōŋet ‘horn’. The same sound appears in Finnish, Lappish and many other related languages. § 21 There are many sounds in the Ostyak language that are softened with j, and these are marked as follows: d ,ˊ ȡ,ˊ ǵ, ḱ, l ,ˊń, t,ˊ ȶ.ˊ They are pronounced almost like dj, ȡj, gj, kj, lj, nj, tj and ȶj56. C. Alternations of sounds a) Alternations of vowels § 22 In Finnish and other related languages, the vow- els are separated into three classes: hard or majores (a, o, u), smooth or minores (ä, ö, ü) and light or mediae (e, i). In these languages, there is vowel harmony that never allows hard and smooth vowels to appear together in the same word but a) only hard vowels alone, smooth vowels alone or light vowels alone, or also b) hard vowels with light ones and smooth vowels with light ones. To follow these rules of vowel harmony, the Finnish language operates in such a way that the final vowels57 are always adjusted to the vowel of the stem. 53. Cf. note 20. Castrén writes the voiced variant between vowels and in connection with the voiced variants of stops, the unvoiced variant mainly in syllable and word-final positions; phonematically /aʌəŋ/ and /kǎtəʌ/. In Castrén’s notes, there is thus no difference between the word-final sequences ‑ʌ and ‑təʌ. 54. ʌ is a phoneme in Moksha Mordvin. In the Saami languages, there are unvoiced variants of laterals and nasals followed by stops due to preaspiration of the stops. Additionally, ʌ is a phoneme in Forest Nenets, which is spoken in the neighbourhood of the Surgut Khanty dialects. 55. in the manuscript ng (Swedish version), ñ (German version) 56. There are three palatalized phonemes in the Surgut dia/ lects (/ń/, /tˊ and /ʌ́/), two in the / south (/ń/ and /tˊ ) and three in ˊ / the north (O) (/l /, /ń/ and /tˊ ). Out of the sounds presented here, d ,ˊ ǵ and ḱ are allophones / of /tˊ and ȡˊ is an allophone of ȶˊ = /ʌ́/. Cf. also note 26. 57. This refers to the suffixal vowels. �Ostiacica 58. There is still vowel harmony in part of the Surgut dialects (Trj) as well as in the easternmost dialects (VVj). In these dialects, the schwa (ǝ), the most common suffixal vowel, also has two variants, one more front and one more back. The vowel harmony is inherited from Proto-Khanty (Steinitz 1950, Honti 1984). 59. There are no diphthongs in Khanty, cf. note 23. 60. ‘elbow’ 61. Here we see the character <ĭ> in the original text. It is not provided in the character list on p. 1/47. 62. Phonematically, a and e in these words represent the schwa(s) /ə̑/, /ǝ/. Attempt at an Ostyak Grammar ☙8❧ ☙9❧ § 23 As the Ostyak language has nearly lost its smooth vowels due to Russian influence, the rules based on the trifold character of vowels also have little importance58. However, they are obeyed in the sense that e.g. hard and smooth vowels never appear together in the same diphthong59. The root words also thoroughly avoid this kind of mixture, cf. e.g. końar and köńer ‘arm’60, pāgart and pȫgert ‘timber’, šudai and šĭgȡei61 ‘partridge’62. Obviously, the vowel change in the final syllable is due to the rules of vowel harmony mentioned above. § 24 These rules are often left unheeded in derived words and in suffixes, especially in the Irtyš dialects. Many suffixes have here adopted their specific final vowels, which are not subject to change based on the stem vowel. Additionally, a long vowel in the final syllable is not easily affected by the preceding vowels, and the aspirated consonants x, g, k are, especially in the Surgut dialects, nearly always followed by a hard vowel, even if there are smooth vowels preceding them. If the final syllable has a stronger stress, it also requires a harder vowel, regardless of the vowel of the stem. There are, however, also suffixes in which the hard a (o) alternates with the smooth e. The former follows a hard vowel or a light vowel connected with a hard one, while the latter may also follow a smooth vowel, a light vowel, or a smooth vowel connected with a light one. These rules mainly apply to the Surgut dialects; in the Irtyš dialects, hard consonants are also often followed by e. § 25 If the stem has a long ā, ō or ū followed immediately by an aspirated g, the vowel in the suffix occurs after ā as a short a and after ō or ū as a short o; e.g. ńāgam ‘smile’, cāgat ‘plank board’, tāgat ‘linen’, wāgat ‘thin’, ńōgos ‘sable’, ōgot ‘sledge’, pōgor ‘islet’, sōgot ‘plane (for shaving)’, mōgoŋ ‘pregnant’, jōgot ‘bow’, lōgom ‘still, tranquil’, mūgot ‘liver’, pūgot ‘village’, sūgom ‘thread’. All the other long vowels, even after g, are followed by e, and occasionally i is followed by i; e.g. pȫgert ‘timber’, mēget ‘breast’, čēget, čīgit ‘tinder’. These rules, which in many Tartar languages are obeyed much more extensively, permit many exceptions in Ostyak.63 § 26 A similar vowel harmony also sometimes occurs when the long vowel is followed by d (ȡ) and r; e.g. sōdom ‘the river Salym’, sōdop ‘sheath’, sōrot ‘sea’, sōrom ‘dry’, mōrom, māram ‘fold’. r can even be followed by u, in cases where the first syllable has an ū; e.g. tūrum ‘God’, tūrup ‘sparse’64. § 27 Cases in which the vowel harmony affects in the way that the stem vowel alternates according to the following vowel are very rare. This kind of change occurs occasionally, when the stem is split and loses its stress due to division or in compound words; e.g. xui or xaját ‘man’, xōt ‘tent’, xāt-xár ‘bottom of the tent’65. § 28 In general, the stem vowels in the Finnish-Tartar languages do not show any specific alternations, and this has been considered typical of the whole class of languages. The Surgut dialects are in this sense a peculiar counterexample, because here the stem vowels alternate almost as easily as in the Germanic languages. It deserves to be noted, especially because the target of the change is not the short vowel, which is occasionally unstable in other related languages, but mostly the long vowel in the stem66. This kind of change occurs mostly a) in nouns combined with a singular possessive suffix 54 55 63. This is simply a question of phonetic assimilation of the schwa. /ɣ/ might be a consonant that is so weak in itself that the assimilation is stronger in words where it occurs between the vowels. 64. This, again, means assimilation of the schwa to the consonants in the syllable, especially to the final labial consonant. Interestingly, the word for ‘thread’ /sūɣǝm/ would be expected to have a similar pronunciation (sūɣum). 65. This, too, is essentially assimilation. In the case of /χăt-χăr/, the full vowel (in /χɔt/) also changes into a reduced one (simultaneously with the loss of stress). 66. This paradigmatic vowel change is typical of the eastern dialects, in which it has evolved from the Proto-Khanty corresponding system (Honti 1984: 31–32). It is also used in other Khanty dialects as well as in Mansi, but only with a few so-called thematic verbs. This alternation is inherited from proto-Ob-Ugrian and it is considered the starting point of the more developed Proto-Khanty system. �Ostiacica 67. The vowel alternation is the phonematical å : u, o : u. 68. In the imperative, the alternation å ~ u has a third alternant, the velar i. 69. = näŋk : niŋkam (with ŋ) 70. The words with <a> all represent the paradigmatic vowel alternation ä : i (as Castrén did not make a difference between a (å) and ä); i.e. ämp : impem, täs : tisem, wäsǝɣ : wisɣam (wisɣäm). 71. Honti (1984: 32) gives the alternation ɔ̈ : ü but only in the easternmost (VVj) dialects. 72. This happens occasionally in connection with derivative suffixes in all dialects (Honti 1984: 31). 73. The form of the word in the south is imə (loc. iməna) and the correct translation is ‘(old) woman’. In this case, both a and e are phonetic realizations of the phoneme /ə/. However, this word represents a flexion type that has some specific vowel alternations in all dialects; see note 78. Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 10 ❧ ☙ 11 ❧ b) in verbs in the past tense indicative, as well as participles, and occasionally also in the imperative. § 29 In the forms mentioned, the changes are: 1. o and the deep a into u; e.g. pōm ‘grass’, pūmem ‘my grass’, ōŋk ‘resin’, ūŋkam ‘my resin’, sōm ‘scale (of fish)’, sūmem ‘my scale’; āȶ ‘year’, ūȶem ‘my year’, sārt ‘pike’, sūrtem ‘my pike’, mōnt,ˊ māntˊ ‘story’, mūntem ‘my story’, āmetȶem ‘I set’, past ūmdem; ˊ nōbaȶȶōjem ‘I float’, past nūpȶōjem; āgaȶȶam ‘I vomit’, past ūgoȡem. In general, both the imperative and the past participle behave like the past tense67; however, if the stem has a deep a, occasionally in the imperative we can hear a modification of u which is sometimes near to ü, sometimes to ы68; e.g. jāntȶem ‘I sew’, past jūndem, imperat. jūnde (jǖnde, jīnde); āretȶem ‘I divide’, past ūrdem, imperat. ūrde (ǖrde); āmesȶem ‘I sit’, past ūmsem, imperat. ūmse (ǖmse). 2. a, e into i; e.g. āt ‘night’, ītem ‘my night’; āmp ‘dog’, īmpem ‘my dog’; nānk69 ‘larch’, nīnkam ‘my larch’; tās ‘ware’, tīsem ‘my thing(s)’; wāsex ‘duck’, wīsxam ‘my duck’70; ńēwer ‘lather’, ńīurem ‘my lather’; lēk ‘track’, līkam ‘my track’; āȡemȡem ‘I lift’, past īȶmem; jēntȶˊem ‘I drink’, past jīnd em. Sometimes the a ˊ in the past tense remains unchanged and the imperative gets the ī; e.g. jāŋetȶem ‘I spin’, past jāŋdem, imperat. jīŋde. ‘my 3. ȫ into ǖ; e.g. kȫr ‘oven’, S. kǖrem 71 oven’; kȫń ‘arctic fox’, kǖńem ‘my arctic fox’ . unstable and subject to change. We do not wish to show all changes of this kind, but only to provide some of the most important ones. When doing so, we refer mostly to the Irtyš dialects. 1. When the stem-final vowel is a, it is replaced in inflexion by a short e; e.g. īma ‘mother’, loc. īmena73; āda ‘sleep!’, past ādem74. 2. When a follows the aspirated consonants x, g, k, it remains unchanged; e.g. ańaxa ‘stepmother’, dat. ańaxaja; toga ‘bow’, dat. togaja, etc. 3. Additionally, a also remains unchanged in certain cases after other consonants, like in the future tense indicative 1st and 2nd person sing., in nominative plural, in front of 1st and 2nd person suffixes, etc. 4. In the Surgut dialects, a changes easily into i; e.g. kara ‘field’, kariȶ ‘their field’; āȶŋam ‘I sleep’, 3rd person past āȶniȶ75. This vowel alternation also sometimes occurs in the Irtyš dialects; e.g. kādn (kat) ‘two’, kīmet ‘second’; mā ‘I’, dual mīn, etc.76 5. In all dialects e often changes into i; e.g. panem ‘I have put’, 3rd person pl paniȶ77; īmet ‘mothers’, īmidam ‘my mothers’78. This change occurs most often after j and the smooth g. 6. On the other hand, in the Surgut dialects, i can occasionally change into e; e.g. kilsi ‘barbel (fish)’, kilsem, kilsen ‘my, your barbel’. 7. Between two vowels, i and u change into j and w; e.g. ai ‘happiness’, ajaŋ ‘happy’, keu ‘stone’, keweŋ ‘stony’79. § 31 The short a is often subject to elision, especially in cases where two similar vowels meet in in compounds of two separate words; e.g. aŋaŋa instead of aŋa-aŋa ‘grandmother’. The same happens to both vowels mentioned in front of many formative elements; e.g. nowa ‘white’, nowoxtep ‘whitish’, werde ‘red’, werdoxtep ‘reddish’80. More over, word-final a and e following a long syllable N.B. As far as I know, a similar vowel alternation also occurs in the Irtyš dialects, exceptionally in derived words; e.g. namas ‘sense’, namasem or numem ‘remember’, kāt ‘two’, kīmet ‘second’. According to my observations, i, u and ü in the Surgut dialects do not alternate in this way72. § 30 While the vowels in the stem are stiff and invariable, the vowels in non-initial syllables are 56 57 74. This is not a stem-final a but the ending of the imperative form, and in the past tense, e is a part of the suffix. 75. In the Surgut dialects, the 3rd person plural forms have the ending ‑iʌ; here, too, i belongs to the suffix. In the word āȶniȶ /aʌŋiʌ/, the occurrence of <n> instead of <ŋ> seems to be a typographical error. 76. These Irtyš examples do not show the alternation in a noninitial syllable; the variation in these words is lexical. 77. See note 75. 78. This concerns a set of single words, i.e. it is a question of flexion type; the correct translation of imi (imə) is ‘(old) woman’; another word of the same flexion type is ewə ‘girl, daughter’: (Kr. KO) ewem ‘my daughter’, eweŋətam ‘my two daughters’, ewitam ‘my (many) daughters’ (Honti 1984: 133); basically, in this flexion type, the stem ends with a reduced vowel, which in certain forms alternates with a full one. 79. Rather, in syllable- and stemfinal positions, the consonants j and w are weakened to semi vowels. The etymological counterparts of the word kew ‘stone’ in many related languages also show the consonant, e.g. Fi. kivi ‘stone’. 80. These words for weak colours are also compounds: the latter part ‑oxtep (‑oχtəp) is an adjectival derivative of the word oχət ‘surface’; i.e. “with a red/ white surface”. �Ostiacica 81. This means the vowel /ǝ/ in the second syllable. 82. The correct translation is ‘come’. 83. All the examples are words which have /ǝ/ in the second syllable of the stem: menǝt-, aɣət-, jŏχət-, teɣət-, oŋət, poɣər, jarət-, ewət-; this alternation is not dependent on the full vs. reduced character of the first syllable vowel. 84. This is because it only concerns the vowels of an original second syllable /ǝ/. 85. In the words muraχ and χulax the second syllable vowel is full, i.e. not /ǝ/. Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 12 ❧ ☙ 13 ❧ are very easily lost, and in common speech they often disappear; e.g. ēne or ēn ‘big’, sīra, sīr, Surg. sār ‘before’. § 32 There is also a particular type of elision in the middle of the word that is very influential and extensive. This elision has the following rule: in the middle of the word, any short vowel81 can disappear when there is a long vowel in the preceding syllable if the two consonants beside them can be joined together without help of a vowel; e.g. mēndem instead of mēnedem ‘bend’; āxtem instead of āgadem ‘vomit’; jōxtem instead of jōgodem ‘go in’82; tēgdem instead of tēgedem ‘fly’; ōŋdet instead of ōŋedet plural of ōŋet ‘horn’; pōxret instead of pōgoret, plural of pōgor ‘islet’, etc. Dialectally, this elision can also occur immediately after a short syllable; e.g. jaradem or jardem ‘forget’; ewedem or eudem ‘cut, carve’.83 short vowels can be added at the end or also in the middle of a word; e.g. pūma-xar (instead of pūm-xar); ‘mown meadow’ wāga-pēlek (instead of wax-pēlek) ‘one kopeck’; xūdamet ‘sixth’ (instead of xutmet); mōgoŋ, Surg. mōkŋ ‘pregnant’, etc. The language does not seem to have any specific rules for additions like this. § 34 If we compare the Irtyš dialect to both Surgut dialects, we can see many sorts of vowel differences both in the stem of the words and in the suffixes. Here is a short overview of these: 86 1. a, e; e.g. LS. kera ‘sterlet (fish)’, LS. kari; estem ‘let, release’, US. asȶem; kawa hammer’, LS. kewi; eder ‘clear’, S. ater, kerap ‘vehicle’, S. kerep; jirnas ‘shirt’, S. jernes; šermat ‘headstall’, S. širmetˊ87 2. ā, ē; e.g. ājem ‘glue’, S. ējem; ēbet ‘smell’, S. āpeȶ; čawer ‘hare’, US. tēwer; pāgart ‘timber’, LS. pēwert. 3. a, i; e.g. opa ‘elder sister’, S. opi; aŋa ‘mother’, S. aŋki; lūla ‘a seabird’, S. lūli; īma ‘woman’, S. īmi. ˊ ˊ ˊ 4. ā, ī; e.g. jānd em, jēnd em ‘drink’, S. jīnd em; tāsem ‘my things’, S. tīsem88. 5. a, o; e.g. jaradem ‘forget’, S. jorodem; adaša ‘stallion’, S. odoša; aidem ‘find’, S. ojodem; kowa ‘cuckoo’, LS. kawi. 6. ā, ō; e.g. ōŋet ‘horn’, S āŋet; ōŋdep ‘gaff, spear’, S. āŋdep; mōrom ‘fold’, S. māram; sōm ‘fish flake’, S. sām; sōjem ‘mountain brook’, S. sājem; sōrt ‘pike’, S. sārt; ōš ‘sheep’, S. āč89. 7. a, u; e.g. warŋai ‘crow’, S. urŋi. 8. ā, ū; e.g. sūpos ‘knitting needle’, US. sāwas; āxtem ‘vomit’, S. ūgodem. 9. a, ü; e.g. aŋasem ‘take off one’s shoes’, S. üŋacem. ‘spruce’, 10. a, ai; e.g. joura ‘slanted’, S. jourai; ńatxa 90 S. ńatxai; ańaxa ‘stepmother’, S. anjakai ‘willow 11. ai, oi; e.g. poi ‘aspen’, S. pai; poidek 91 grouse’, S. paitek; moitet ‘soap’, S. maitek . 12. āu, īu; e.g. nāurem, ńīurem ‘jump’92. 58 59 N.B. 1. This elision rule does not apply to compounds; e.g. tūduš (actually tūt-uš) ‘flint pouch’, pl. tūdušet84. 2. The elision is also sometimes absent in single words, especially if the consonants to be joined are too many and heterogeneous; e.g. pēteŋ ‘cloud’, dat. pēteŋa or pētŋa; ēpsendem (not ēpsndem) ‘smell’; ēsemdem (not ēsmdem) ‘suck’; mūraxat (not mūrxat) ‘cloudberries’; xūlaxat (not xūlxat) ‘ravens’85. 3. Additionally, in connection with this kind of elision, the consonants involved can be either hardened or smoothened, sometimes they can be elided, too. § 33 In order to facilitate pronunciation, sometimes 86. The first word (along with the words on the list without reference to dialect) represents the Irtyš dialect. This abbreviation is thus unnecessary (and false!). 87. The differences in the first syllable vowels show the result of historical sound changes, which have led to different phonemes. The ones in the second syllable again show phonetic realizations of the reduced vowel phoneme /ǝ/. 88. This is the paradigmatic vowel alternation ä ~ i in Surgut. 89. This is an attested and regular sound correspondence between the dialects. 90. Suffixal variation; the words without the final i (= j) show the simplification of the suffix. 91. Essentially the same alternation as in no. 6, with a syllablefinal i (= j). 92. Essentially the same alternation as in no. 4, with a syllablefinal i (= j). �Ostiacica 93. The actual representation in Surgut is ö, ɔ̈ (cf. nr. 17). 94. In the latter vowel, the labialization is a feature in the consonant, the Surgut (Trj, Tra) phoneme ŋ°: phonematically / jeŋ°ǝt/. 95. The correct translation is ‘child’. 96. The first example shows the same feature as explained in note 94 but with the rounded ɣ° phoneme: (Irtyš (Kr.) kew vs. Surgut (Tra) käɣ°; the latter the combination aw vs. ew (the word ‘child’ has a full vowel in both syllables, even if marked as “short” here) 97. Cf. notes 94 and 96: the alternation is South ‑w vs. Surgut ‑ɣ°: actually nĕw ~ nŏɣ°, tĕw ~ ʌŏɣ°. 98. The verb ‘come’ is one of the so-called thematic verbs that have two or more vowel alternations in the stem; however, they appear in different inflective forms: in juwem ‘I came’, the vowel is u; the variant i does not occur in this form (past) but instead in jitǝm ‘I come’ (present/future). 99. Simplification of the suffix; see note 90. ☙ 14 ❧ 13. e, i; e.g. keredem ‘return, come back’, S kirigȡem; kiser ‘playing cards’, OS. keser; jermak, jirmak ‘silk’; jirnas ‘shirt’, S. jernes; pete ‘bottom, ground’, S. pite. 14. ē, ī; e.g. nēbek ‘paper’, S. nīpek; tīliš ‘moon, month’, S. tēȡes. 15. e, o; e.g. ket ‘word’, S. koȶ; weŋ ‘son-in-law’, S. woŋ; kergem ‘fall (down)’, S. korgem93. 16. ē, ū; e.g. ēne, ūna ‘big’. 17. e, ö: e.g. pem ‘sauna steam’, S. pöm; keńer ‘arm’, US. köńer. 18. ē, ei; e.g. ēssig, eissig ‘old man’, ēt, eit ‘item’; ēdem ‘leave (behind)’, S. eidem. 19. ē, eu; e.g. jēŋet ‘spinning wheel’, S. jeuŋet94 20. ē, au; e.g. mēget ‘breast’, S. maugeȶ. 21. ei, oi; e.g. tej ‘top, tip’, LS. toi. 22. ei, üi; e.g. tei ‘pus’, S. tüi. 95 23. eu, au; e.g. keu ‘stone’, S. kaux; ńaurem ‘young ’, 96. S. ńeurem eu, ou; e.g. neu ‘branch, twig’, LS. noux; teu 24. ‘bone’, S. ȶoux97. 98 25. i, u; e.g. jiwem, juwem ‘come’ ; šudai ‘partridge’, LS. šigdei. i, ü; e.g. mil ‘hat’, S. mül; jinda ‘tow line’, S. jün26. dex; linda ‘bullfinch’, S. lünti. 27. ī, ǖ; e.g. kīda ‘sister-in-law, brother-in-law’, S. kǖdi. 28. i, ai; e.g. warŋai ‘crow’, S. urŋi; jeterŋai ‘capercaillie’, S. jeterŋi; kuŋnai ‘elbow’, S. kunxŋi99. 29. o, u; e.g. tuŋ ‘summer’, S. ȶoŋ; turt ‘root’, LS. tort; tunt ‘goose’, S. ȶont; unǯa ‘spruce’, S. onǯex; puŋat ‘side’, S. poŋaȶ; pusem ‘wash (clothes)’, S. possem; numem ‘remember’, S. nomem. 30. ō, ū; e.g. xūt ‘cough’, S. kōȶ; xūlax ‘raven’, US. kōlak; mūrax ‘cloudberry’, S. mōrak; ōmsem ‘sit’, S. ūmsem; pūden ‘nettle’, S. pōȡen. Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 15 ❧ 31. o, ö; e.g. końar, keńer ‘arm’, US. köńer. 32. ō, ȫ; e.g. kōr ‘oven’, S. kȫr; koń, kȫn ‘arctic fox’. ˊ ˊ 33. o, ō, oi; e.g. ńōgo ‘flesh, meat’, S. ńōgoi; ōd a, oid a ‘sour’. 34. o, ou; e.g. nox (US.), noux (LS.) ‘twig’; ńox ‘moose’, LS. ńoux; tox (US.) ‘lake’, toux (LS.)100. 35. ō, au; e.g. jōgot ‘bow’, LS. jaugoȶ; pōgor ‘islet’, S. paugor; ōgot ‘sledge’, LS. augoȶ. 36. oi, ui; e.g. toi, tui ‘top, tip’, tui ‘finger’, LS. ȶoi. b) Alternations of consonants § 35 In order to provide general rules for alternations in consonants, we divide them into three classes: A) Hard: k, x, ḱ, p, t, t,ˊ ȶ, ȶ,ˊ c, š, c, č. B) Smooth: g, ǵ, ŋ, b, d, ȡ, d ,ˊ ȡ,ˊ ʒ, ǯ. C) Light: j, l, l ,ˊ m, n, ń, r, w. N.B. As an exception, ŋ has simultaneously the char101 acter of both a light and a smooth consonant. § 36 There is a rule to be observed, in Ostyak as well as in other languages, that the smooth consonants may not appear either in word-initial or word-final position, whereas the hard and light consonants can occur in both these positions102. However, the vowel consonants j and w change into i and u in word-final position, and word-initially they are very common103. N.B. 1. Among the smooth consonants, ŋ and the aspi- rated g can occur in word-final position, although the latter changes easily to x; e.g. jig, jix ‘father’; meg, mex ‘clay, land’, mag, max ‘honey’104. 2. If there are two consonants in the end of a word, may neither of these be smooth. Only exceptionally sometimes the first of these can be smooth; e.g. kādn or kātn ‘two’105. § 37 Smooth consonants are equally rare in sylla- ble-final positions inside one word, as they are 60 61 100. The labialization is, again, a feature of the consonant: “US.” ‑ɣ vs. “LS.” ‑ɣ°. However, the rounded consonants k°, ɣ° and ŋ° are attested in all Surgut dialects. 101. In the German mscr., ŋ is classified as a light consonant and the “N.B.” is the following: In the Surgut dialects, h has simultaneously the character of both a hard and a smooth consonant, e.g. jandham ‘to sing’ (unclear, looks like “singen”). 102. With the exception of g = /ɣ/ and ŋ, the “smooth” consonants are voiced (or medial) allophones to the corresponding “hard”, i.e. unvoiced stops and affricates, and they occur in word internal positions between vowels or following a nasal (m, n, ń, ŋ) or liquid (l, r). 103. So they, in fact, make up a group of their own. 104. g = /ɣ/ is the phoneme here and x its word-final voiceless allophone. In the observations of many other scholars, the voiced g = /ɣ/ also appears word-finally. 105. This is an inflected form, seemingly kät ‘2’ + Px2Sg “your two”, i.e. ‘the two of yours’. �Ostiacica 106. In the first example, there is a phonetic free variation of Surgut /aʌʌəm/. In the latter example, the first variant maxta [măχtə] is from Irtyš and the latter magdi [Trj măɣʌi ̮] from Surgut. 107. Consonant! 108. There is no rule or tendency in the distribution of /k/ and /ɣ/ in this respect. 109. I.e. the smoother (voiced or medial) variants occur between vowels or in combination with a nasal or liquid (cf. note 102). 110. This is a rule which obviously has not been easy to formulate; e.g. in this example, the consonant t is not followed by a “hard” but by a “light” consonant. We only need one rule, which is formulated in note 109, and this is only for allophones. 111. This would be, though, exactly the same free variation as in āȡȡam vs. āȶȶam above, cf. note 106. 112. Phonematically: jeńtˊǝm — t jeńtˊ ǝm ‘I drank — I (will) drink’; in the past tense, between a nasal and a vowel, the allophone is medial (or voiced). 113. free variation in one context (between vowels) Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 16 ❧ ☙ 17 ❧ in word-final position. In the Irtyš dialects, only ŋ and g appear often in syllable-final position; e.g. jigdeŋ ‘stepfather’, megdeŋ ‘cyprinus dobula (dace)’, megder ‘angleworm’, ōŋdep ‘gaff, spear’, jēŋdem ‘spin’, whereas in the Surgut dialects, other consonants can also appear, e.g. üȡȡim ‘I (will) heat’; āȡȡam ‘I (will) sleep’. § 38 In syllable-initial positions, a hard consonant must always be preceded by a hard one and a smooth consonant by a smooth one.; e.g. āȡȡam or āȶȶam ‘I (will) sleep’, maxta, magdi ‘laurel willow’106. If the preceding syllable ends with a vowel or a light consonant, either a hard or a smooth consonant can initiate the following one. There are no specific rules in these cases, yet it seems that a condition can be given according to which a smooth vowel107 follows a long syllable and a hard one a short syllable; e.g. jukan ‘lot (fate)’; jōgot ‘bow’.108 § 39 According to the sound harmonic rules in Ostyak presented in §§ 36–38, the consonants are either hardened or smoothened. The smoothening occurs especially when a flexion ending is added, in compounds, in the frequent cases with additional vowels, etc.; e.g. kerap ‘vehicle’, pl. kerabet; pēlak ‘half’, pēlget; xōdoxta instead of xōtoxta ‘roof’; āxtem or ũgodem ‘vomit’109. On the other hand, the consonants are always hardened when they are word-final, as well as in the middle of the word following a hard consonant; e.g. pēdem ‘horsefly’, pl. pētmet (instead of pēdemet)110, tūbat ‘basket’, pl. tuptet (instead of tūbadet); jōxtem (instead of jōgodem) ‘go in’; ōmattem (instead of ōmaddem) ‘I (will) sit’111; tāptem (instead of tābedem) ‘feed’. § 40 In Ostyak, the smooth and hard consonants corresponding to one another are the following; d ˊ and tˊ e.g. jēnd em ‘drink’, fut. jēnttem112. ; ˊ ˊ ȡˊ— ȶ; e.g. siȡa or siȶa ‘gunpowder’113. ˊ ˊ ˊ g — k, x; e.g. jigem ‘set (a bow, a trap)’; fut. jiktem; ńagam ‘laugh’, fut. ńāxtam114. ǵ — ḱ; e.g. senḱ ‘bast’, senǵem ‘my bast’. ŋ — nk, nx; e.g. seŋem ‘hit’, fut. senktem; jāŋam ‘walk’, fut. jānxtam115. (ʒ — c) ǯ — č, š; e.g. ūš or ūč ‘cloth’, ūǯem ‘my cloth’, mungolǯem ‘I bound’, 1. prs. Pl.116 mungolšmen. b and p; e.g. lībet ‘leaf’, pl. līptet. d — t; e.g. jādam ‘seine net’, pl. jātmet. ȡ — ȶ; e.g. ńāȡem ‘tongue’, pl. ńāȶmet. 62 N.B. The hard s has no smooth counterpart in the language and thus cannot occur together with a smooth consonant. § 41 A sequential rule after those concerning smooth- ening and hardening of the consonants in Ostyak is, as in most of the related languages, the very important rule that two consonants are not allowed either in the beginning of a word or syllable or in the end of them. Only in word- or syllable-final positions are there sometimes sequences of two consonants, when one of these, and most often the former, is a liquid or sibilant, or ŋ or ȶ. We have observed the following combinations of two consonants: lt, lt,ˊ mt, nt, nȶ, nt,ˊ nȶ,ˊ rt, ts, sȶ, ȶt, lš, nš, nč, nk, nḱ, nx, tn, dn, mp, kŋ, rm, rn, rx; e.g. peltčēm ‘I exchange’, poltˊ ‘tallow’, teremttem ‘I spread (out)’, tunt ‘goose’, mōntˊ ‘story’, kunȶˊ ‘sunrise, sunset’, sārt ‘pike’, sast ‘lizard’117, āmesȶ ‘he sits’118, ōȶt ‘they sleep’, nōgolšmen gerund of nōgolǯem ‘stake, support’119, čānšpan ‘pitch thread’, čānč ‘knee’, jānk ‘nail’, senḱ ‘bast’, ōƞx ‘resin’120, itn ‘evening’, kādn ‘two’121, āmp ‘dog’122, wokŋ ‘strong’, tūrm ‘God’, ārndeŋ ‘guilty’, ürx, erx ‘excessive’123. § 42 Some consonants occur in the combinations mentioned above only seldom, and usually change into other sounds. Thus, m in front of t 63 114. The examples represent two different alternations: in the first one the phoneme /k/ is represented by a medial between two vowels (phonetically {jiGəm}), whilst in the second one the phoneme /ɣ/ is represented by its voiceless allophone followed by a voiceless stop (backward assimilation). 115. In these cases, both the combinations ŋk and ŋχ have been sporadically simplified between vowels. This does not normally happen in Khanty dialects. The normalized verbs are seŋk- and jăŋχ-, respectively. 116. First person dual! All examples represent the phoneme /č/. 117. Up to this, they are combinations that truly exist in these positions, cf. 120 below. 118. ʌ and its counterpart l in the northern dialects form a syllable of their own when used as a personal ending, like here present tense 3Sg. 119. These two have in the phonematic system, a schwa between the consonants; i.e. they are not combinations of two consonants but sequences of C1əC2. 120. Combinations of nasal/liquid + stop/affricate are allowed. They are, though, often simplified to a stop/affricate: jak : jankem, etc. 121. itən ‘in the morning’, kätən ‘the two of yours’, cf. note 105. 122. Cf. 120 above, often ap : ampem ‘my dogs’, apɣən ‘two dogs’ but ampət ‘(many) dogs’. ̆ 123. actually: (S.) wɔ̈ɣ°əŋ, turəm, ärǝntǝŋ, ö̆rəɣ �Ostiacica 124. dual = ‘we two; both of us’ 125. In the Surgut dialects, they represent the same phoneme, whilst in the southern dialects, /č / and /š / are separate (Honti 1984: 26). 126. This is a lexical phenomenon and concerns certain words. The ones mentioned here belong to the most important ones of this kind: the regular form for ‘one’ is /ĕj/ {i }, and there are no later examples of the form it; īwe(t) /iwǝ, iwǝt/ is a postposition which in many dialects has developed into ablative case suffix; ĕn is a negative particle which is used in verb conjugation and often loses its final ‑t when the verb following it begins with a consonant (as in the final example of § 43); and the 1PSg pronoun (Surgut mä, O ma) only gets its ‑n in declension. 127. The possessive suffix of 2PSg is ‑en; it is recognizable also without the final ‑n on the basis of its full vowel. 128. Rather ‘armless man’. There is also an assimilation <ȶȶ> in the written form, actually /kätʌəɣ ku/ (kät ‘arm, hand’, ‑ʌəɣ is the caritive suffix); certainly an assimilation or elision takes place when ɣ and k meet at a word boundary; one would rather expect {kätʌək ku}. 129. The dual suffix is /‑ɣən/; in the northern and part of the southern (Kr.) dialects, /‑ŋən/. Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 18 ❧ ☙ 19 ❧ usually changes into n; e.g. terenttem ‘I spread (out)’ instead of teremttem. In the middle of a word, č also very often becomes š when preceded by a consonant; e.g. kenšmen instead of kenčmen ‘we124 caught’, čānšpan instead of čānčpan ‘pitch thread’. Additionally, in the Surgut dialects, word-final č nearly always changes into š; e.g. aš instead of ač ‘chalk’; ūš instead of ūč ‘cloth’; woš instead of woč ‘town’125. § 43 In order to prevent too many consonants from occurring together, the language uses the means of deleting one of the consonants, in most cases the first one. In addition, of the consonants mentioned in § 41, one is sometimes deleted; e.g. ńamlet instead of ńamplet, pl. of ńambal ‘mud’; kušpet instead of kunšpet, pl. of kunǯep ‘comb’, jāxtam instead of jānxtam ‘I walk’. Sometimes the latter consonant is deleted; e.g. ȶor instead of ȶort ‘root’. This happens especially often in situations when two words are tied together in pronunciation and thereby several consonants meet; e.g. ammox instead of amp-mox ‘puppy’; en werem instead of ent werem ‘I did not (do)’. § 44 Additionally, there are many elisions in Ostyak that are not dependent on any special rules. Especially in word-final position, t, n and in the Surgut dialects x are deleted; e.g. i pa instead of it pa ‘once’; opīwe instead of opīwet ‘from the elder sister’; en instead of ent ‘not’, ma instead of man ‘I’126; rīte instead of rīten ‘your boat’127; koȶȶa ku instead of koȶȶax ku ‘man without a hand’128. The elision of x also sometimes occurs in the middle of a word; e.g. lenkep ‘split’, dual lenkepan instead of lenkepxan129. Moreover, a double consonant is often pronounced as a single one, and when two similar syllables meet, one of them can sometimes be deleted; e.g. īmiden instead of īmideden ‘your mothers’; cf. § 85. Some special elisions will be discussed in the morphological section. N.B. In many cases, in the general pronunciation, the consonant can partly be deleted, partly preserved. In the orthography, we follow the etymological demands of the language and thus write the sounds as completely as possible. § 45 Sometimes in Ostyak, the vowel consonants j, w as well as g, x and k can be added. This addition occurs in word-initial and word-final as well as wordinternal positions: A) When the word begins with a vowel, sometimes j and w are required as a kind of aspiration; e.g. it or jit ‘under’, īndep or jīndep ‘needle’130. B) Word-final vowels in the Surgut dialects become aspirated when they occur with x; e.g. neu, noux ‘twig’; jeu, jeux ‘perch’; jeura, jeurex ‘wolf’; keu, LS. kaux ‘stone’131. The Irtyš dialect often uses j and this is why i is written after the vowel; e.g. joura or jourai, S. jagrax ‘slanted’132. C) Word-internally we find the following additions of consonants: a) Between two vowels that come together, j, g or w is easily added; e.g. mejem instead of me’em ‘give’, ńatxaja or ńatxaga instead of ńatxa’a, dative of ńatxa ‘pine’, tēwem instead of tē’em ‘eat’133. This addition of j, g often occurs when the two vowels are exactly the same and especially when the first one is long. b) In the Surgut dialects, g can sometimes also be added between a vowel and a consonant; e.g. jaran, S. jargan ‘Samoyed’, sēwem, S sēwgem ‘braid, weave’, šudai, S. šigdei ‘partridge’, keredem, S. kirigdem ‘return’134. c) Word-internally, an addition of x, k occurs sometimes but rarely in the Surgut dialects; e.g. namasem, S. namaxsem ‘remember’, naresem, S. nareksem ‘play’135. § 46 In the Surgut dialects, a single consonant is very often duplicated between the vowels of the 64 65 130. In the first example, j is added in jit, while in the second example, j is original and deleted in īndep. 131. In three of these examples, it is a question of the correspondence of South ‑w vs. Surgut ‑ɣ° (marked with <ux>; i.e. the labialization takes place on the consonant). In the word for ‘wolf’, there is an elision of the final consonant ‑ɣ in the South. 132. the same derivation type as in ‘wolf’ above 133. The verbs ‘give’ and ‘eat’ are thematic, i.e. they have two alternating stems: mĕ- ~ mĕj- and te- ~ tew- (Surgut ʌi- ~ ʌiɣ°- or ʌiw-, respectively). (Honti 1984: 35–36.) 134. In these words, too, ‑ɣ- is original, and in the South, an elision has taken place. 135. Here, too, the guttural is original, while in the South, an elision has taken place. �Ostiacica 136. This is one reason why the vowels today are divided into full vs. reduced instead of long vs. short; because full vowels also have short allophones. It is rather interesting that Castrén has wanted to write a double j following the Finnish way with <ij>. 137. This is a partial assimilation to ʌ, which in these suffixes marks plurality of the possessed. 138. Here, an extra j is added, probably to stress the palatalization. 139. This is also assimilation; it is expected that the whole consonant cluster would get the pal/ atalization of /ńtˊ here; i.e. the palatalization does not move entirely from the consonant cluster of the stem to the suffix, but is rather extended to the suffix. 140. This is not a sound change or alternation but a difference in the suffixes referring to number and possession. In Surgut, the suffix for absolute dual is ‑ɣən and the one for dual possessed is ‑ɣəʌ- with the original dual marker ‑ɣ- and ‑ʌ probably adopted from the series of plural possessed, cf. possessive suffixes pp. 15–16 in the Short Grammatical Description. 141. The former is a speciality occurring in derivation, the latter a backward assimilation. 142. I.e. the reduced vowel makes the consonant sound stronger, cf. 136 above. Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 20 ❧ ☙ 21 ❧ first and the second syllable. This reduplication takes place especially after a preceding long vowel, which in this position is normally pronounced as a short vowel (cf. § 52, section b); e.g. xōteŋ, S. kōtteŋ (kotteŋ) ‘swan’; kēne, S. kānnex (kannex) ‘easy, light’, ējem, S. ēijem instead of ējjem (ejjem) ‘glue’.136 It has to be noted that in connection with the reduplication, the weak consonants are always hardened; e.g. edep, S. ettep ‘verst’, kugur, S. kukkur ‘basket’; cf. § 39. § 47 Moreover, there are many consonant changes that cannot be described with common rules and regulations. We give the most important of these here: a) In the Surgut dialects, č changes often into t; e.g. ūč ‘cloth’, ūtȶam ‘my clothes’, āč ‘mutton’, ātȶam ‘my muttons’137. ˊ (t ; b) tt (tˊ + t) becomes ttˊ138 + tˊ) and ńt becomes ntˊ e.g. jēnd jem ‘drink’ , fut. jēnttem instead of ˊ ˊ jēnttem139. ˊ c) Similarly, čt (č + t) becomes tč (t + č); e.g. pelǯem ‘exchange’, fut. peltčem instead of pelčtem. d) x + x can never occur together, but instead change into k + k (kk); e.g. wāsex ‘duck’, dual wāsekkan instead of wāsexxan. e) n in Surgut changes sometimes into ȶ; e.g. rītxan ‘two boats’, rītxaȡam (actually rītxaȶ-am) ‘my two boats’140. f) t alternates with s; e.g. ēbet ‘smell’, ēpsendem (instead of ēptendem) ‘to smell’, tissir instead of titsir ˊ ˊ ‘that kind of’141. § 48 In cases where the syllable ends with a pure consonant k, p, t, l, m, n, r, s and the vowel is short, the consonant is duplicated142; e.g. jat, jatt ‘lazy’, ńot, ńott ‘nose’, jem, jemm ‘good’, etc. As this duplication is most often due to organic reasons and does not occur when vowel-initial suffixes are added, it does not need any specific marking. However, when this reduplication can be shown to have an etymological background, it must also be marked. In some monosyllabic words, a purely phonetical double consonant must also be indicated, because it is preserved in connection with suffixes that begin with a vowel; e.g. xatt ‘day’, xattīwen ‘during the days’, xattet ‘days’143; semm ‘eye’144, semmet ‘(several) eyes’. § 49 In a similar way as the vowels, consonants also vary conditionally in the different dialects. Here we give a short overview to some of the consonant alternations of that kind: A) The weak consonants b, w, d, ȡ, d ,ˊ ȡ,ˊ g, ǵ, ŋ, ʒ, ǯ alternate with the strong consonants p, t, ȶ, t,ˊ ȶ,ˊ k, x, ḱ, nk, nx, c, č; e.g. lībet, S. līpet ‘leaf’; jipex, jiwex, Irt. jiba ‘owl’; ēndep, ēntep ‘belt’; kaȡa, kaȶa ‘dew’; kud ar, kutar ‘ermine’; siȡa, siȶa ‘gunpowder’; argem, ˊ ˊ arkem ‘sing’; magdi, maxta ‘white’; ńōrgem, ńōxrem ‘cut, curve’; saŋa, sanki ‘clear’; muŋolǯem, munxlodem ‘bound’; kēǯe, kāčex ‘knife’145. B) The aspirated consonants alternate with tenues and mediae; e.g. ādaŋ, S. āȡaŋ ‘morning’; pēten, S. pēȶen ‘cloud’; petem, S. peȶem ‘lip’; ede, S. aȶe ‘lid’146. C) The smooth or palatalized consonants are sometimes pronounced as hard ones; e.g. āgań or ākan ‘doll’, āńgeš, ānkeč ‘pea’, šermat, sirmetˊ ‘headstall’. D) The following sibilants alternate: a) s with c; e.g. aŋasem, S. uŋacem ‘take off one’s shoes’. b) s with š; e.g. ńarša, S. ńarse ‘willow’. c) š with č; e.g. aš, ač ‘chalk’; woš, woč ‘town’, ūš, ūč ‘cloth’. ; jirca, jirta ‘brother-in-law’; cātxa, ˊ d) c with tˊ e.g.147 tōtxa ‘scythe’ . ˊ e) č with t; e.g. čēwer, tēwer ‘hare’148. E) The following gutturals alternate: and a) g with w149 u; e.g. kowa, S. kogi ‘cuckoo’; joura, S. jograx ‘slanted’. 66 67 143. In the word for ‘day’, the double consonant is truly etymological: it originates from a combination of t and a syllableforming l, of which the latter has changed into t in the South, as have all the l-sounds in these dialects (and in Surgut into ʌ; in Surgut the word is kătǝ̑ʌ). 144. South /sem/ (full vowel), Surgut /sä̆m/ (reduced) 145. This is partly between and partly within dialects: the medial pronunciation of stops and affricates between vowels and close to a nasal or liquid (cf. note 102). 146. The unvoiced (medial) laterals are suddenly called “aspirated”; these are the ones that originate from *l, which in its turn has become t in the South, cf. 143 above. 147. rather: ć with tˊ; jirća vs. jirta; ˊ ˊ tatχə 148. This is the same as in d) and ˊ 146: ćewer vs. tewer. 149. on p. 19/65, “S. jagrax” �Ostiacica 150. This is a regular sound correspondence between the Surgut and the southern dialects, where word-initial *k has become x in front of a back vowel. 151. In other positions, the change is less regular. 152. This is a question of a relatively small difference in pronunciation between specific dialects (Paasonen has marked velars instead of dentals in the Khanty dialect of Konda). 153. This is not the same *l that is represented by t in South. 154. In many Finno-Ugric languages, they are truly separate. Considering Khanty, also in what follows in Castrén’s description, in some cases they are linked together. This is because the accent in Khanty is not as stable and strong as in e.g. Finnish or Hungarian. 155. This is, in fact, a connection between quantity and stress, although the quantity of vowels is not really an issue of quantity but rather one of full vs. reduced (cf. note 21). ☙ 22 ❧ b) x with k; e.g. xump, S. kump ‘wave’; xui, S. kui ‘man’150; mūrax, S. mōrak ‘cloudberry’; ańaxa, S. ańakai ‘stepmother’151. c) g with ŋ; e.g. pegai, S. peŋai ‘the left (one)’; targat, S. tarŋet ‘lung’. d) k (x) with nk; e.g. kōlak (xūlax), kōlank ‘raven’; mēllek, mēllenk ‘warm’. ; nīnǵem, nīŋdem ‘take a rest’; e) ǵ, ḱ with d ,ˊ tˊ e.g. 152 ḱenak, tenak ‘wart’ . ˊ F) The following liquid consonants alternate sometimes: a) l with ȡ; e.g. tīlis, S. tēȡes ‘moon, month’153. b) n with ŋ; e.g. xansa, S. xaŋsa ‘pipe’. D) Accent and quantity § 50 The length (quantity) and the stress (accent) of the words in Ostyak obey almost the same regulations as in the Tartar languages. Although they are in some sense connected to one another, accent and quantity are in these languages two most independent phenomena154, and they may not be mixed, which so often happens in the Turkic and Mongolian languages. § 51 First, when it comes to stress, it is not equally strong in Ostyak as in Tartar, but falls, however, most often on the final syllable of the word. The strength of the stress depends on many factors, and here we wish to mention the most important ones: a) The final syllable is most strongly stressed in cases where it contains a long vowel while the other syllables only have short vowels; e.g. urmā ‘mitten’, umbā ‘scoop’, pusā ‘beer’, etc.155 b) When the word consists of short syllables, the final syllable has a very weak stress; but if the word ends with a consonant, the stress is much stronger; 68 Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 23 ❧ e.g. jiba ‘owl’, mańa ‘younger brother’, adam ‘man, human’, kerap ‘vehicle’. N.B. This phenomenon is based on the fact that it is much harder for the organs to pronounce a consonant than a vowel in the end of a word. That is also why Finnish very seldom has word-final consonants, and why in Ostyak the final syllables ending in consonants only in order to make the pronunciation easier have a fuller stress and, as a whole, a greater volume. c) A preceding long syllable in the word always makes the stress of the final syllable weaker; and if the penultima has a long vowel, the ultima gets a very weak stress or no stress at all; e.g. jōgot ‘bow’, sōdop ‘sheath’. In this case, the vowel of the final syllable is pronounced almost like a schwa, or can be totally deleted; e.g. tūrum or tūrm ‘God’.156 § 52 The quantity of the syllables cannot be described with general rules, and that is why the long and the short vowels are separated with special marking in this work. However, it seems that concerning quantity, the following rules can be given for Ostyak: a) When, on one hand, the final syllable takes the stress, on the other hand, the first syllable tends to increase its length, at least on the basis of its position157. b) If a long vowel is followed by two consonants, it very often loses its length in pronunciation158; e.g. jāstem or jastem ‘say’, Finn. haastan159; jēnd em or ˊ jend em ‘drink’. ˊ c) If the vowel precedes an aspirated g, it is pronounced long as in the Tartar languages; e.g. jāgam ‘moor’, jāgal ‘step’160. d) The long vowel in monosyllabic words is in most cases pronounced short; e.g. ār or ar ‘big’, kēt, ket ‘hand’161. e) In a similar way, the vowel of the final syllable in multisyllabic words is most often pronounced short. 69 156. There are two additions in the German mscr.: “d) Bei dem Zusatze von Affirmativen kommt der Ton in der gewöhnlichen Aussprache zuweilen auf der letzten Sylbe des Stammes zu ruhen, z. B. panémen, wir (zwei) legten. e) In zusammengesetzten Wörter fällt der Ton, so wie in einfachen, nach der Regel auf der Endsylbe des letztes Wortes, z. B. xadaú, ĉenstup”. 157. This is a cryptic rule that is hard to understand without examples. 158. This, again, means that the vowel is not phonologically long but rather full (vs. reduced, which in similar positions is pronounced short or overshort). 159. ‘talk’; this is one of the few etymological comparisons presented in the grammar (more are found in the word list); the comparison is false, although basically the sound correspondence Kh. j- ~ Fi. h- is possible (e.g. Khanty jĕpǝ ‘owl’ ~ Fi. hyypiä id., in which Finnish has a secondary prolongation of the vowel probably due to affect; the consonants represent the PFU *š). Nevertheless; the word internal correspondence ‑st- ~ ‑st- does not follow the sound-historical rules. 160. Phonematically, reduced (here: “short”) vowels are also common in front of /ɣ/, e.g. S jĕɣ ‘father’, jŏɣǝt- ‘come, arrive’, mö̆ɣ(i) ‘what’. 161. in a closed syllable in front of a word-final consonant �Ostiacica 162. The manuscript has a section of its own for adjectives, 4 ½ pages, including a list of derivative suffixes. In the printed version, this has been combined with the section for nouns. 163. when needed 164. or ‘half leg’ 165. There are lots of these, many already mentioned in the phonological section. 166. hiatus 167. In these words, the final consonant is original and the variants ending in a vowel show the result of word-final elision. 168. The Samoyed word is a cognate of the Khanty one; however, ‑k is here an old derivative suffix. 169. The word has two variants that are used partly in different functions (neŋ being more independent (‘woman’), ne used more in compounds (‘female’). ‑ŋ represents the original stem consonant (PU *näxi ‘woman’, e.g. Janhunen 1981: 27). 170. Concerning derivation, Castrén has in his Swedish original manuscript (p. 215) a historical introduction to the morphology of nouns: “As already has been denoted earlier, we have to assume, on the basis of the basic character of the Finnish languages, that the majority of primitive nouns in Ostyak, too, has consisted of two-syllable words, which have been vowel-final and had the accent on the first syllable of the word. In addition, in all the Finnish languages there are also some original stems that only have one syllable and usually end in a vowel, which usually is long. The Ostyak words that end in a ☙ 24 ❧ Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 25 ❧ eral, the Ostyak language does not differentiate between nouns and adjectives162. Both classes of nouns take the same suffixes for cases and numbers; neither of them shows genus, which is expressed163 by different words or using the word xui ‘man; male’ and neŋ ‘woman, female’; e.g. xui-tau ‘stallion’, neŋ-tau ‘mare’, xui-tawax ‘cock’, neŋ-tawax ‘hen’. The adjectives do not have an actual comparative form, which in some Finnish languages is used to justify the difference between nouns and adjectives. Even on semantical basis the two classes of nouns are not so different, because the same noun can often be used both as a substantive or an adjective; e.g. jem ‘good; goodness’, kur-pēlek ‘lame’ (actually ‘half-foot’164). § 54 The stem of a noun does not have any special endings; nouns can end in any vowel or consonant. This concerns especially the monosyllabic root words; most of the disyllabic words end in a vowel. However, there are also some disyllabic nouns that end in a consonant, and yet they can be considered root words165; e.g. čēwer ‘hare’, mūlem ‘smoke’, ńādem ‘tongue’; it is, however, common that the final consonant in disyllabic as well as in multisyllabic words is added to the stem in order to obey the rules of euphony166 or it shows that the word is a derivative. § 55 For euphony, x, j (i) are added according to § 45 to the words ending with a vowel; e.g. tunda or tondax ‘birch bark’, joura, jourai (instead of jouraj), jograx ‘slanted’, jemse, jemsai ‘the right side’167. In some words, also k as ŋ seems to be added on the basis of euphony; e.g. pēlek ‘half’, Sam. pele, Finn. puoli168; neŋ or ne ‘woman’169, etc. § 56 Some nominal endings, which in most cases are used to form derivatives, can be mentioned here170: A. ‑ep (‑ap, ‑op) appears often in nouns (substantives) as well as in adjectives; e.g. jīndep ‘needle’, ēndep ‘belt’, soodop ‘sheath’, ōndap ‘cradle’, jēdep ‘new’, ōdap ‘strong’, tūrap ‘loose, lax’. This suffix is used very often to turn verbs into nouns referring to tools or instruments; e.g. kunǯep ‘comb’ (kunǯem ‘to comb’), nōgolǯep ‘strut, support’ (nōgolǯem ‘to lean’), tūtxaep ‘churn staff’ (tūtxaem ‘to churn’)171. B. ‑eŋ (‑aŋ, ‑oŋ) is also a common ending in nouns and adjectives; e.g. ādeŋ ‘morning’, jaseŋ ‘speech’, ajaŋ ‘happy’, namseŋ ‘clever, wise’172. The possessive adjectives, too, are always built with this suffix; e.g. keweŋ ‘stony’ (from keu ‘stone’), mērgeŋ ‘winged’ (from mērek ‘wing’), tāšaŋ ‘rich, someone who has things’ from tāš ‘thing(s)’, pūmaŋ ‘grassgrown’, pūnaŋ ‘hairy’, etc. C. ‑li is used in a few dialects to build diminutive forms from nouns and adjectives; e.g. ateli ˊ from ate ‘father’, īmili from īmi ‘mother’, ājeli from āj ˊ ‘small’, etc. D. The diminutive forms from adjectives are in most cases built with ‑oxtep173; e.g. ājoxtep ‘smallish’, 70 71 II Morphology 1) Noun § 53 Like the Finnish and Tartar languages in gen- consonant are not genuine, but have evolved a) through shortening of the originally two-syllable stem; b) through inserting of a consonant (n, ng) into the one syllable, originally vowelfinal stem. In addition, many two-syllable stems have occasionally adopted a consonant after their final vowel, and some of them have also pulled the accent back to the final syllable. All nouns that have not developed according to the rules described in the preceding § are thus derived from other words or borrowed from other languages. In the following we will give some of the most common nominal suffixes…” [This historical comment seems to have been considered superfluous in the translation phase. It is also a very Finnishbased assumption. The current view of the original Proto-Uralic/Finno-Ugric stems is, indeed, that they were vowel-final and consisted of two syllables, but what comes to Castrén’s point b), these also had the same original (C)VCV structure, and in the Finnic languages the long vowel is a consequence of the loss of a consonant like j, w, ŋ or ɣ, which is still present in the Khanty dialects.] 171. jīndep is also an instrument, cf. jīndem (jint- ‘sew’). 172. The word ‘morning’ is not a derivative; jaseŋ /jäsǝŋ/ ‘speech’ cf. jäst- ‘say, speak’, ajaŋ /ŏjǝŋ/ ‘happy, lucky’ cf. ŏj ‘luck’, nam seŋ /nămsǝŋ, nŏmsǝŋ/ ‘clever, wise’, cf. nămǝs, nŏmǝs ‘thought’. 173. Cf. note 80. �Ostiacica 174. These are actually compounds, cf. ot ‘thing; something’ and the words given here as examples could also (or rather) be translated as ‘the good one’, ‘the red one’, ‘the one that has been thrown’. It is thus rather a nominizer. Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 26 ❧ ☙ 27 ❧ Russian маловатый (from āj ‘small’), werdoxtep ‘reddish’, Russian красноватый (from werde ‘red’), nowoxtep ‘whitish, a little white’, Russian бҍловатый (from nowa ‘white’). In these adjectives, the suffix ǯek, ček, which is common in many Tartar languages, appears in some dialects; e.g. aiǯek ‘smallish’, werdeǯek ‘reddish’, cenkček ‘a little bit warm’. E. ‑at is an affix that forms indefinite nouns, pronouns and adverbs; e.g. jemat ‘something good’, werda’at or werdagat ‘something red’, tagamemat ‘something that has been thrown’174. F. ‑xa, ‑ka, ‑ga appear mostly in loan words; e.g. ańaxa or ańaka ‘stepmother’, ńatxa ‘spruce’, cātxa ‘scythe’, sulaika ‘inkwell’, seberga ‘broom’. G. ‑da (de), ‑ta (te), Surg. ‑ȡax (ȡex), ‑ȶax (ȶex) builds both the caritive case and negative adjectives; e.g. tutta ‘mouthless, dumb’, S. tutȶax; sēmde ‘eyeless, blind’, S. sēmȡex. have only two numbers: singular and plural175. As in other languages, too, the singular in Ostyak is also without a general suffix. The dual suffix forms are: gan, xan, kan, (gen, xen, ken)176, which correspond to the Lappish ga and ka and the Samoyed ha177. The plural takes in most cases the suffix et (eȶ), which also appears in Finnish and in many other related languages178. § 59 When it comes to declension cases, Ostyak is not as rich as most of the languages in the same family. In addition to many local cases, the genitive and accusative are also completely missing in Ostyak. In this language, only the following five cases have special suffixes: dative, locative, ablative, caritive and instructive. With the exception of personal pronouns, all nouns and pronouns take the same suffixes in singular, dual and plural. Only caritive is not used in the dual and plural. We will provide all of the different case suffixes in the following paragraphs. § 60 The stem of the word is used to express the singular nominative, e.g. aŋa ‘mother’, ēwa ‘daughter’, keu ‘stone’, jink ‘water’. The dual suffixes are179: A. Declension § 57 In Ostyak, all nouns, adjectives, participles as well as many pronouns and numerals can be declined. The declension does not, however, take place in attributive relations but only in cases where the word has a nominal character; e.g. āj ‘small’, dative āja ‘to the small one’, toma ‘this’, ablative tomīwet ‘from this one’, ādem ‘bad’, nominative plural ātmet ‘the bad ones’, werde ‘red’, ablative werdedīwet ‘from the red ones’. Cf. āj ńaurema ‘to the little child’, toma xajadīwet ‘from these people’, ādem xōdat ‘bad huts’, werde xodadīwet ‘from the red huts’. § 58 The Surgut dialects have three numbers for all categories of nouns, pronouns and verbs: singular, dual and plural. In the Irtyš dialects, only verbs and personal pronouns have these three numbers; the nouns, adjectives, all numerals and many pronouns 72 1. gan (gen), when the stem ends with a vowel or a smooth consonant; e.g. kara ‘bottom, ground’, dual karagan, ikî180 ‘old man’, dual ikigen. 2. xan (xen), when the stem-final consonant is hard; e.g. wont ‘mountain’, dual wontxan, rīt ‘boat’, dual rītxen. 3. kan (ken) after a stem-final x (k); e.g. max ‘beaver’, dual makkan. 4. Occasionally an, en after a hard consonant and especially after k; e.g. lenkep ‘hole’, dual lenkepan, jāk ‘writer’, dual jākan181. The plural suffixes are: 1. ‑et, Surg. ‑eȶ182, in most of the words; e.g. īma 73 175. Nouns also have dual suffixes in the southern (DN, DT, Ko, Kr.) dialects (e.g. Honti 1984: 131–132). The absolute (i.e. non-possessive) dual suffix is in South ‑ɣən, in Surgut ‑ɣən, ‑ɣǝ̑n. 176. The vowel alternations (also in the examples at the end of this page) represent the two different variants of the Surgut schwa (ə, ǝ̑), according to vowel harmony. 177. This is a relevant and correct comparison. The PU reconstruction for absolute dual is *kA. 178. These represent the PU absolute plural suffix *t. 179. The consonant alternation shows the partial assimilation of ɣ into the following consonant. In front of k it is often pronounced as k. 180. The role of the circumflex is not clear. It might be typographic error or a means to stress the accent on the final syllable (actually: ĭkĭ : ĭkĭɣən). 181. This is a further development of the assimilation above (see note 179). 182. The suffix is ‑t in Surgut, too, because it represents the PU, POU *t; the voiceless lateral ʌ is the representative of PU, PFU lateral *l (and *s). What grounds this lateral interpretation in plural has, is completely unknown. �Ostiacica 183. not “next” (“in der nächsten Silbe”) as in the original 184. The Surgut dialects have three plural suffix allomorphs: ət/ǝ̑t after a consonant stem, t after a stem ending in full vowel (e.g. imi ‘woman’, pl. imit) and ‑at following a stem that ends with a reduced vowel. The Surgut suffixes are provided in their right form in the mscr. (MC V p. 74) as ‑t, ‑et, ‑at; why they are changed in the printed version to ‑ȶ, ‑aȶ, ‑oȶ is a mystery. 185. i.e. the functions of possessor and goal (object) 186. I.e. uses a relatively fixed SOV word order (and fixed constituent order of GN). In the Swedish manuscript (p. 198), the distinction between the subject and the object (nominative and accusative) is more cryptic: “In simple sentences, where a noun could denote both the subject and the object (of a sentence), the ambiguity shows in a way that the subjective sentences are expressed with a active passive construction where the subject [is] i Inessivus or Instructivus and the verb [i.e. a passive verb and a locative agent], the objective with an active, e.g. xuina tagameda tagamai, vir movit, a viro motum est, ‘the man throws; by the man is thrown’, xui tagamaiot virum (non vir) movit ‘[he] threw the man’.” While working on the German translation, Castrén reached a far simpler explanation based on basic word order. 187. Oluga (S) tau (täw) ‘horse’ (G), wāres (wärǝs) ‘mane’ (Adv), pan ‘string’ (O), wer- ‘make’ (V). The example sentence is added after the German mscr. Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 28 ❧ ☙ 29 ❧ ‘mother’, pl. īmet. In front of a vowel e often changes into i; e.g. ńatxaet, ńatxait. 2. ‑at, ‑ot, Surg. ‑aȶ, ‑oȶ, after an aspirated g, when there is ā, ō or ū in the preceding183 syllable; e.g. wāx ‘money’, pl. wāgat; mōx ‘young of an animal’, pl. mōgot; jūx ‘tree’, pl. jūgot. In the Surgut dialects, aȶ also occurs very often following other consonants, when there are hard vowels in the stem; e.g. wont ‘mountain’, pl. wondaȶ.184 3. ‑ȶ in the Surgut dialects after a stem-final vowel; e.g. kara ‘bottom, ground’, pl. karaȶ, also karagaȶ; iki ‘old man’, pl. ikiȶ. In Irtyš as well as in the Surgut dialects, the elision of the binding vowel can take place after n, s or diphthongs ending in i; e.g. nui ‘towel’, pl. nuit; poi ‘ash (Fraxinus)’, pl. poit; xan ‘sledge’, pl. xant; pesan ‘table’, pl. pesant; kōs ‘star’, pl. kōsȶ. § 61 In Ostyak, the pure stem expresses not only the nominative but also the genitive and the accusative185. To avoid mixing these three cases, the language always places the genitive in front of its head and the accusative closest to the front of the verb, whilst the nominative takes the position in the beginning of the sentence as far as possible from the verb186; e.g. Oluga tau wāresīwet pan werōt ‘Olaus (ex) equi capillo chordam fecit; Oluga made a string out of the horse’s mane’187. Sometimes the genitive is expressed by a possessive adjective and in some cases et or t is added to the accusative, which undoubtedly is the personal suffix of the 3rd person singular. § 62 The Ostyak dative ends in a (e); e.g. pox ‘son’, dat. poga; poi ‘rich’, dat. poja; iki (Surg.) ‘old man’, dat. ikije. This suffix also expresses the illative; e.g. jiŋa ‘into the water’, rīda ‘into the boat’, tuda ‘into the mouth’. In addition, it can also be used to express the allative, factive and consecutive; e.g. pesana panet ‘(he) put (something) on the table’188, rīda weret ‘made a boat (out of it)’189, mant wāgat jepana ‘they called me John (Jepan)’190, jiŋa menōt ‘(he) went to bring some water’191. This suffix can be compared to the illative suffix ä in Zyrian192, he (hen) in Finnish, ga (ge) in Tartar, etc. § 63 The locative is built using the suffix na (ne); e.g. pēteŋna or pēteŋne ‘in the clouds’, xōtna ‘in the hut’. In nouns ending in a vowel, the a is often dropped off; e.g. ńatxana or ńatxan ‘in the silver fir’. This suffix is used to express the inessive, and sometimes also the adessive; e.g. jinkna or jinkne ‘in the water’; tagana or tagan ‘in193 the place’. Furthermore, the same suffix appears in the function of the essive, the instructive and especially the possessive; e.g. kurukna (essive) tēgettet ‘flies like an eagle’194, xuina (instr.) tagāmai ‘thrown by the man’195, imena (poss.) ūdet ‘lives with the woman’196; rutna wāx tājem ‘by the Russian is ˊ (the Russian has) money’197. The suffix of the Ostyak locative also appears in the Finnish, Lappish, Zyrian, Samoyedic and many other related languages198. There is also a longer form of the suffix related to the ablative, īwena or īwen, which, however, occurs very rarely; e.g. xattīwen ‘today’. § 64 The ablative ends in īwet (ēwet), Surg. eux, iux, i199; e.g. xonīwet (xonēwet) S. kaneux, kani ‘from the tsar’; īmīwet (īmēwet), S. īmijiux, īmiji ‘from the woman’. The suffix is also used in local relations and expresses not only the outer but primarily the inner location, which in other related languages is expressed with the elative; e.g. tewīwet ‘from the lake’, kewīwet ‘from the stone’. Sometimes the ablative can be used as prosecutive; e.g. wondīwet ment ‘went along the hill’. Concerning the etymology of the ablative suffix, it probably originates from a lost postposition. 74 75 abN.B. If my observations are otherwise correct, the 200 lative ends in the Obdorsk dialect in ult (eult) ; 188. pĕsan ‘table’-DAT păn- ‘put’PAST.3sg 189. rit ‘boat’-DAT wer- ‘make’PAST.3sg 190. män- ‘I’-ACC waɣ- ‘call’-PAST.3pl Jepan-DAT 191. jǐŋk ‘water’-DAT mĕn- ‘go’PAST.3sg 192. This is a correct comparison (the Komi illative suffix is ‑ö (‑e̮)) < PFU lative *k. 193. German “auf” used in the translation is adessive. 194. kurǝk ‘eagle’-LOC teɣǝt- ‘fly’prs.3sg 195. χuj ‘man’-LOC tagam- ‘throw’PAST.pass.3sg. This is a passive construction otherwise ignored by Castrén. In passive constructions, the agent is marked with the locative. 196. imi ‘woman’-LOC ut- ‘be’prs.3sg; this form is also similar to the comitative ‑nat/‑nät (see § 65), which appears, however, almost exclusively in the Surgut dialects. The verb form utǝt is, anyway, clearly southern (Surg. wăʌʌ). 197. rutˊ ‘Russian’-LOC waχ ‘money’ täj- ‘have’-PRTC.PAST. This is also a (stative) passive construction formed with the past participle ‑m. The agent is marked similarly as in dynamic passive constructions (see note 195). The actual meaning of the sentence is ‘the Russian has had money’. 198. PU locative *nA (e.g. Finnish koto-na ‘at home’) 199. South ‑ewət/‑iwət, Surgut ‑əɣ° (with a labiovelar fricative) 200. Postposition ewəlt ‘from’. There are only three cases in the Obdorsk dialect: the nominative, the locative (‑na) and the lative (or translative; Honti 1984: 139) ‑i. �Ostiacica 201. These resemble each other a lot. The ending ‑ta originates from the PU ablative *tA in both suffixes, but the origin of the ‑l- element has remained unclear, despite many alternative explanations. 202. In Surgut dialects, there are two separate suffixes: ‑at/‑ät for instructive-final and ‑nat/‑nät for instrumental-comitative (Honti 1984: 129). The element ‑n- in the latter is probably not from the locative, but rather from a former postposition stem (Liimola 1963: 64). 203. Cf. note 174; the indefinite nouns are compounds and the instructive suffix is not included in them. 204. The southern form resembles the caritive suffixes with ‑t- in many Finno-Ugrian languages. The eastern dialects show, however, that the original consonant is ‑l- and that the Proto-Khanty form has been *‑ləɣ (as it is today in VVj; in Surgut dialects ‑ʌəɣ). 205. the same suffix as in the postposition ewəlt, S. ewəʌt in § 64 (cf. note 201 above) 206. As has already been mentioned, the Obdorsk dialect has only three cases for nouns (cf. note 200). Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 30 ❧ ☙ 31 ❧ e.g. unt-eult ‘from the forest’. This suffix is probably related to the Finnish ablative lta201. § 65 The instructive has the suffix ‑at, which is normally attached to the stem but occasionally in some dialects to the locative; e.g. kerabat or kerabnat ‘with the boat’202. The comitative is also expressed with the same suffix; e.g. īmeat or īmejat ‘together with the mother’. Additionally, the Ostyaks who speak Russian use the instructive instead of the factive and the essive. That the same suffix also serves in forming indefinite nouns was already mentioned under § 56 E203. § 66 The caritive ends after vowels and smooth consonants in da (de), Surg. ȡax (ȡex), and after hard consonants in ta (te), Surg. ȶax (ȶex); e.g. teuda, Surg. ȶouȡax ‘without a lake’, pette, Surg. peȶȶex ‘without ear(s)’. It appears only in singular and can be used, according to § 56 G, as a negative adjective. The same suffix can be found in many variations in most related languages.204 § 67 Many adverbs and postpositions have special suffixes of their own for the dative, the locative and the ablative, which, as far as I know, are not used for nouns. These are: 1) ga (ge, go), xa, ka (xe, ke, xo, ko) for the dative; e.g. tege ‘[come] here’, kokko ‘[go] far away’; 2) ti for the locative; e.g. xunti ‘when’, kotti ‘where’, totti ‘there’; 3) tta, Surg. ȶta, Obd. lta for the ablative; these correspond to the Finnish ablative suffix ‑lta205; e.g. nūmatta, Surg. nōmeȶta, Obd. nōmalta ‘from above’, xowatta, Surg. kowaȶta ‘from afar’, kametta, Surg. kāmeȶta, Obd. kāmalta ‘from outside’. In Finnish, the allative suffix ‑lle seems to be related to it. § 68 Here we provide once more an overview of all the case suffixes207. N.B. Additionally, the Obdorsk dialect has a special suffix for the allative and the adessive, which also appears with nouns206. I have written this suffix, according to the pronunciation of a Samoyed, as lti (elti) and thus it corresponds to the suffix ti given in this §. 76 Nominative Genitive and Accusative Dative Locative Ablative — — a (e) na (ne, n) īwet (ēwet) Surg. eux, iux, i. at (nat) da (de), ta (te), Surg. ȡax (ȡex), ȶax (ȶex). Instructive Caritive § 69 There are no special alternations in the case suf- fixes with the exception of what has been mentioned above. Instead, the noun stem can change in various ways when a suffix is added to it. Although all the changes of this type have already been described here and there in the phonology, we still wish to provide an overview of the most important ones here. a) Nouns ending in a short vowel behave in their alternations in the following way: 1. In the Irtyš dialect, a changes into e in all cases and numbers with the exception of the ablative and occasionally the caritive (paradigm 1208)209. 2. All nouns ending in ga, xa, ka preserve the final vowel unchanged, but in front of a suffixal a, and occasionally also in front of other vowels, j or g is added between them; e.g. taga ‘place’, dative tagaja or tagaga. In the Surgut dialects, the stemfinal a also remains unchanged after all the other consonants210, but the hiatus is averted with the addition of g. Cf. § 71. 211 3. In the Irtyš dialect, a and e always disappear in front of the long binding vowel of the ablative 77 207. These are given for all three diaects in their present form l in the Short Grammatical Description. 208. Cf. p. 33/79. 209. The final a in paradigm 1 (p. 33/79) is actually ‑ǝ and this rule can be written for the stem type with a final reduced vowel. 210. The same can be said about the southern dialects. This rule concerns stem types ending in a full vowel. In the word for ‘place’, it occurs in most dialects as i or its velar counterpart, which, of course, easily sounds like an a. 211. i.e. stem-final reduced vowels. Stem-final full vowels behave as described in point 5 (cf. also note 210 above): ürma ‘mitten’ : ürmajiwǝt. �Ostiacica 212. These semivowels j and w have a more consonantal character between vowels: phonematically: nuj : nuja, kew : kewa. 213. i.e. full vowels 214. i.e. a full vowel, which can be pronounced either half-long or short 215. i.e. are pronounced smoothly between vowels 216. Cf. § 32 and note 3. 217. The paradigms in their present (“normalized”) form are provided in the Short Grammatical Description; see p. 18. 218. stems with a final reduced vowel, e.g. χăntǝ ‘Khanty (person)’ 219. stems with a final full vowel, e.g. ürma ‘mitten’ The Swedish manuscript includes some more paradigms and some of them have accent marking. The irregularity of the marking shows that the accent probably did not ultimately appear to Castrén as the kind of system he had expected in the beginning of his notes (see also the description of the vowels, § 2 and § 6) Nominat. Genit.-Acc. Dat. Locat. Ablat. Instruct. Carit. 1. Sing. Plur. Hánda Ostyak Handét Handà Handét Handeà or ‑èja Handeda Handèna (na) Handetna Handìwet Handedíwet Handeàt or ejat Handedat Handeda or ida Handetta Attempt at an Ostyak Grammar Nominat. Genit.-Acc. Dat. ☙ 32 ❧ ☙ 33 ❧ suffix; e.g. īma ‘woman’, abl. īmīwet. In some dialectal variations, the caritive also has the binding vowel ī, and in these cases as well, the final short a or e disappears at the end of the stem; e.g. īmīda ‘without a woman’. 4. When they appear at the end of a diphthong, i and u change into j and w in front of suffixes with an initial vowel; e.g. nui ‘towel’, dative nuja; keu ‘stone’, dative kewa212. 213 5. All the other vowels , though very rarely appearing in stem-final positions, do not undergo any change, but j or g is often added in front of a suffix-initial vowel, especially in the dative and the instructive singular; e.g. ńōgo ‘meat’, dative ńōgoja, instructive ńōgojat. In the cases mentioned, a euphonic j or g can also appear in nouns ending in a or e. some dialects, if the stem ends in a long vowb) In214 el , there are no changes, whilst in the other the long vowel is pronounced short. In the first case, j or g must be added in front of a vowel suffix, while in the latter the addition is absolutely needed when the vowels that come together sound exactly the same. If the vowels are different, the addition takes place in some dialects but not in others (cf. paradigm 2). c) In the nouns ending in a consonant, the following changes in particular can be observed: Hard consonants become smooth in front of all 1. vowel-initial suffixes (paradigm 3)215. This rule is not very strongly obeyed in the Surgut dialects. 2. In monosyllabic words that include a short vowel, the final consonant is not always smoothened; on the contrary, it may become sharper. In this case, I have written it with a double consonant. It has to be noted, though, that the dialects diverge a lot from one another in this respect. 3. If there is long vowel in the penultima of a bi- or multisyllabic word, the short vowel in the final syllable disappears according to § 32. In connection to this, the consonants that come together change according to the general rules216. § 70 In accordance with the description above, the nouns in the Irtyš dialect are declined in the following way217: 78 Locat. Ablat. Instruct. Carit. 1.218 Singular Plural Stem xanda Ostyak Stem xandet Dative xandeda Dative xandea 1) Locative xandena Locative xandetna Ablative xandedīwet 1) Ablative xandīwet 2) Instructive xandeat 3) Instructive xandedat Caritive xandeda 4) 1) xandeja 2) xandēwet 3) xandejat 4) xandīda 1) xandedēwet (3. Péteng cloud 4. Keráp vehicle like in the translation) Nominat. Genit.-Acc. Dat. 2.219 Singular Stem urmā mitten Dative urmāga 1) Locative urmāna 2) Ablative urmāgīwet 3) Instructive urmāgat 4) Caritive urmāgeda 5) Plural Stem urmāget 1) Dative urmāgeda 2) Locative urmāgetna 3) Ablative urmāgedīwet 4) Instructive urmāgedat 5) 1) urmāja 2) urmān 3) urmājīwet, urmāiwet, urmāewet 4) urmājat 5) urmāgīda 1) urmājet, urmaet, urmait 2) urmājeda, urmaeda, urmaida 3) urmājetna, urmaetna, urmaitna 4) urmājedīwet, urmaedīwet, urmaidīwet 5) urmājedat, urmaedat, urmaidat 79 2. Njatxa Njatxaet or ait Njatxa Njatxaet or ait Njatxaja Njatxaeda or aida Njatxana Njatxaetna or aitna Njatxaíwet Njatxaediwèt or jiwêt or aidiwèt Njatxajat Njatxaedat or aidat Njatxaida (Njatxaetta or itta) Locat. Ablat. Instruct. Carit. 5. Håt Hât tent Hâdêt or Hâdat ‑at Hât Hâdêt or Hâdat Hâda Hâdêda or ada Hâtna Hâdêtna Hâdíwet Hâdêdíwet Hâdat Hâdêdat Hâtta (Hâdêtta) 6. Nominat. JuxPoráxh entrails Poragàt Genit.-Acc. Porax Poragat Dat. Poraga Poragada Locat. Poraxna Poragatna Ablat. Poragíwet Poraga(x)íwet Instruct. Poragat Poragadat Carit. Poraxta (Poragatta) �Ostiacica 220. consonant-final stems without the elidable schwa (cf. point 3 on p. 33/79 and note 83) 221. consonant-final stems with the elidable schwa in the final syllable (cf. point 3 on p. 33/79 and note 83) 222. The present (“normalized”) para digms are provided in the Short Grammatical Description; see p. 19. 223. There are, of course, alternations according to the stem type in the same way as in the southern dialects. Here, Castrén gives only the stem type with a stem-final full vowel; in his notes (and the Swedish mscr.) he also provides the consonant-final types: Surgut paradigms in the manuscript (p. 211) Nominat. Sing. Kará Genit.-Acc. Kara Dat. Karaga Locat. Karana Ablat. Karagî (Kara geuxh) Instr. Karanat Carit. Karad lax Dual. Plur. Karagàn Karagàt or Kara’at Karagan Karagat Karagana Karagada Kara Kara ganna gatna Karagani Karagadi (Karaga (Karaga neuxh) deuxh) Kara Kara gannat gatnat (Kara (Kara ganđax gatŧax) Sing. Dual. Plur. Iki old man Ikigen Ikit Iki Ikigen Ikit Ikijä Ikigenä Ikidä Ikinä Ikigennä Ikitnä Ikiji Ikigeni Ikidi (Ikijiux) (Ikigeneux) (Ikideux) Instr. Ikinät Ikigennät Ikitnät Carit. Ikiđäx (Ikigenđäx) (Ik) Nominat. Genit.-Acc. Dat. Locat. Ablat. Attempt at an Ostyak Grammar (Mscr. p. 213) ☙ 34 ❧ ☙ 35 ❧ 3.220 Singular Plural Stem kerap vehicle Stem kerabet Dative keraba Dative kerabeda Locative kerapna Locative kerabetna Ablative kerapīwet Ablative kerabedīwet Instructive kerabat Instructive kerabedat Caritive kerapta Singular Stem pēteŋ cloud Dative pēteŋa 1) Locative pēteŋna Ablative pēteŋīwet Instructive pēteŋat Caritive pēteŋda 1) pētŋa 4.221 Plural Stem pētŋet Dative pētŋeda Locative pētŋetna Ablative pētŋedīwet Instructive pētŋedat § 71 In the Surgut dialects, the declension happens 222 223 according to the following paradigms : Singular Stem kara bottom Dative karaga Locative karana Ablative karaeux 1) Instructive karanat Caritive karaȡax 1) karagiux, karagi Dual Stem karagan Dative karagana Locative karaganna Ablative karaganeux Instructive karagannat Plural Stem karagaȶ 1) Dative karagada Locative karagaȶna Ablative karagaȡeux Instructive karagaȶnat Nominat. B. Comparison Genit.-Acc. Dat. § 72 The lack of comparison grades in Ostyak is, as in many other Finnish, Samoyedic and Tartar languages, substituted with case suffixes and different particles. In most cases, the ablative marks the word to which something is compared in order to express the comparative as well as the superlative; e.g. tau sagarīwet kereš ‘the horse is bigger (higher) than the cow’, nank jūgodīwet ār ‘the larch is the biggest of all trees’.225 § 73 When the entity to which something is compared (comparandum) is not uttered but only thought of, the ablative of a demonstrative pronoun is sometimes used instead of it226; e.g. sagar jem, tau tomīwet jem ‘the cow is good, the horse is better than it’. In this case, the adverbs os or ješo (‘still’) can also be used to mark the comparative; e.g. tem ai, tem os ai ‘this is small, that (one) is still smaller’. The superlative can also be expressed with the particles ašma, tax, ˊ čikka (‘very’)227 or with the adjectives patlā, perda, īnem ‘omnis’, patlāgīwet ‘of (“from”) all’; e.g. ašma or patlā jem ‘very good’, čikka ōgor ‘very high’, patlāgīwet ādem ‘worst (bad of all)’. Numerals § 74 With the exception of a few simple cardinalia, which are root words, the numerals in Ostyak and in other related languages are formed partly with derivation and compounds, partly with the help of case suffixes. The cardinal numerals in Ostyak are: 1) karagat224 80 81 Locat. Ablat. Instr. Carit. Sing. Dual. Plur. Wont Wontxan Wondat Rît Ritxen Ridet Wont Wontxan Wondat Wonda Wontxana Wondada Ridä Ritxenä Wontna Wont Won Ritnä/Ridi xanna datna Wondi Wontxani Wondadi (Wondeux/h) (neuh) (deuh) Wontnat Wont Won Ritnät xannat datnat Ritxennat Wontŧa Ritŧä Sing. Dual. Plur. Nominat. Wásex Wásekkàn Wasxèt Genit.-Acc. Wásex Wasekkan Wasxet Dat. Wasega Wasekkana Wasxeda Locat. Wasexna Wasek Wasxetna kanna Ablat. Wasegi Wasekkani Wasxedi (neux) (deux) Instr. Wasexnat Wasek Wasxetnat kannat Carit. Wasexŧax 224. This is the correct plural form, cf. note 182. 225. Particles used in this function are South kĕnča, Surgut kińtä; ˊ e.g. Kr. täw wä̆tǝnǝ kĕnča kĕreš ‘the horse is bigger than the reindeer’, Trj. wä̆ʌi ʌăk° kińtä ˊ ńåɣǝ̑ʌ ‘the reindeer is smaller (lower) than the horse’ (Honti 1984: 66). There is also a suffix ‑ătte- in the south: C mäăttem enǝ ‘bigger than me’ (ibid.). 226. To me, this is a normal use of the demonstrative pronoun and is not directly connected with comparison. 227. At least in the easternmost dialects, the latter (V ček ‘very’) is used to mark the superlative (Honti 1984: 67). �Ostiacica 228. The corresponding modern southern (DN) numerals are: ĕj (attr., abs. ĕjǝt), kĕt (attr., abs. kätǝn), χutəm, ńĕtǝ, wet, χot, ˊ täpǝt, ńitǝ, ăr-joŋ, joŋ, ĕj-χatˊ ˊ joŋ, kä̆t-χat-joŋ, χutəm-χat-joŋ, ˊ ˊ ńĕtǝ-χat-joŋ, wet-χat-joŋ, χotˊ ˊ χat-joŋ, täpət-χat-joŋ, ńit- χus, ăr-χus, χus, χus-ĕj(ǝt), χus-kätǝn, χutǝm-joŋ, ńetǝ-joŋ, wet-joŋ, χut-joŋ, täpǝt-joŋ, ńit-sot, ăr-sot, sot, kĕt-sot, χutəm-sot, ńĕtǝ-sot, wet-sot, χot-sot, täpǝt-sot, ńitǝˊ ˊ sot, ăr-joŋ-sot, tarǝs, joŋ-tarǝs (cited and constructed from Honti 1984: 152–53). 229. The numerals ‘one’ and ‘two’ have two alternants: the shorter for attributive use and the longer for absolute use. The absolute ‘two’ is the dual form of the numeral: in Surgut kätɣən. 230. in Surgut (Trj) koʌǝ̑m, O χuləm 231. Trj ńĕʌə, O ńil 232. Trj ńi ̮ʌǝ̑ɣ, O ńijǝl 233. Trj ir-jeŋ°; the word that is given here for ‘nine’ is in fact ‘11’, Trj jeŋ°-ö̆rəkk-ĕj 234. The Ugric ‘seven’ is of Iranian origin (UEW) and ‘eight’ is a Proto-Ugric innovation without any connection to ‘four’, which has an original palatal vowel whilst the vowel in ‘eight’ is velar. 235. The first part of the compound ăr is not the same word as ar, är ‘big, a lot’. 236. The correct translation is ‘eleven’ and the literal meaning something like ‘one on ten’ or ‘one outside ten’ (Honti 1993: 169). The same word Trj ö̆rəkk(ǝ), VVj ĕrk(i) is used in all numerals from eleven to seventeen in the eastern dialects. Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 36 ❧ 1. it (i, ja), Surg. ei, ij.228 2. kāden, kādn, kātn, kāt, Surg. kāt, kātxen.229 3. xūdem, Surg. kūȡem, kōȡem, Obd. xōdem.230 4. ńeda (nieda), ńeta, ńet, Surg. ńeȡa, ńeȶa, Obd. ńel.231 5. wēt. 6. xūt, Surg. kūt. 7. tābet, Surg. ȶābet. 8. nīda, nīt, Surg. ńigeȡax, Obd. ńil.232 9. ār joŋ (ār jaŋ), LS. ürx jeuŋ, US. ei erx joŋ.233 10. joŋ (jaŋ), LS. jeuŋ. 11. ja xat joŋ (jaŋ). 12. kāt xat j. 13. xūdem xat j. 14. ńeda xat j. 15. wēt xat j. 16. xūt xat j. 17. tābet xat j. ☙ 37 ❧ 18. nīt xūs. 19. ār xūs. 20. xūs, Surg. kōs. 21. xūs it. 22. xūs kādn. 30. xūdem joŋ. 40. ńeda joŋ. 50. wēt joŋ. 60. xūt joŋ. 70. tābet joŋ. 80. nīt joŋ. 90. ār sōt. 100. sōt, Surg. sāt. 200. kāt sōt. 300. xūdem sōt. 400. ńeda sōt. 500. wēt sōt. 600. xūt sōt. 700. tābēt sōt. 800. nīt sōt. 900. ār sōt. ˊ ˊ 1000. taras, Surg. tores. ˊ 10.000. joŋ taras. 2. The cardinal numerals from eleven to seventeen are built with the word xat, which we consider to be identical to kāt (kat) ‘two’238. According to this, the literal meaning of ja xat joŋ ‘eleven’, kat xat joŋ ‘twelve’ would be approximately ‘one, two of the second ten’, Finnish yksi, kaksi toista kymmentä, etc. 3. Of the other cardinal numerals, xūs, Surg. kos ‘twenty’ seems to be related to Zyrian kyzj. sōt, Surg. sāt appears in many related and other languages. nīt sōt and ār sōt have in Ostyak two meanings: 1) eighty and ninety, 2) eight hundred and nine hundred; taras ˊ ‘thousand’ also has the meaning of a trader. 4. In Ostyak, as well as in other related languages, the cardinal numerals form constructions with the singular; e.g. kāt taŋa ‘two kopecks’, sōt taŋa ‘one hundred kopecks’ or ‘one ruble’, taras taŋa ‘one thousand ˊ kopecks’. Only in the Surgut dialects does the counted entity appear in the dual after kāt; e.g. kāt wākken ‘two kopecks’. 5. In declension, the cardinal numerals behave very regularly; e.g. it, dative ida, instructive idat; xūdem, dative xūdema, instructive xūdemat, etc. N.B. 1. The six first cardinal numerals are apparently § 75 Most ordinal numerals are formed from the basic related to the Finnish: yksi, kaksi, kolme, neljä, viisi, kuusi. The Ostyak numeral tābet ‘seven’ (also: ‘week’) hardly originates from the Turkish sebt ‘Saturday’, Hebrew ‫ .שבת‬nīda, ńigeȡax, ńil ‘eight’ has without a doubt emerged from ńeda (ńeȡa, ńel) through lengthening of the vowel234. ār jaŋ ‘nine’ in Irtyš means in fact ‘big ten’235; whilst ürx jeuŋ (instead of ürük jeuŋ) in the LS. dialect means ‘extra ten’ or also ‘indirect ten’; ei erx joŋ (instead of ei erek joŋ) in the US. dialect has the following meaning: ‘ten without (with the exception of) one.236 joŋ, jeuŋ ‘ten’, Turkish un, Samoyed jū (jung), Zyrian jam237 is also called čam joŋ ‘straight ten’. 82 numerals by rule with the addition of the syllable met, which in Zyrian expresses the superlative239. The ten first ordinal numerals in Ostyak are: 1. 2. 3. 4. 5. 6. ōdeŋ, S. āȡeŋ, āȶeŋ.240 kīmet. xūtmet, S. kūȶmet. ńetmet, S. ńeȶmet. wētmet. xūdamet, S. kūtmet. 83 237. The exact etymology of the Khanty word for ‘ten’ is not known; the closely related Mansi language uses the word low (PFU *luka), which has counterparts in many related languages. 238. These are two separate words. As was seen on note 228, the word in question has a palatalized ‑t,ˊ whilst ‘two’ does not. The vowel in ‘two’ is also palatal, whilst in χăt,ˊ it is velar. The northern dialects use the same word (χŏś), whilst the eastern dialects use a different word, cf. note 236. Thus, the semantic comparison to Finnish is also erroneous. 239. The correct form is ‑mǝt and it corresponds to the PFU ordinal suffix *‑mti, which is found in most Finno-Ugrian languages including Finnish (kolmas: kolmante- ‘third’) and Hungarian (harmadik ‘third’). 240. South (DN) otǝŋ, Surgut (Trj) äʌǝŋ literally ‘head, end, beginning’ �Ostiacica 241. It is not. Other related languages reveal that the consonant behind the Finnish alternation t : s (in front of i) is a dental spirant *δ, which in Khanty, as a matter of fact, has the same representation as l (South <d> /t/, Surgut <ȡ> /ʌ/). The etymological counterpart of the Finnish word is Khanty (Trj) iʌ ‘the one in front, first; away’, which, as in Finnish, has a palatal vowel. 242. German does not make a distinction between ‘the first time’ and ‘for the first time’. The same thing can probably be applied to Khanty. All the constructions with ordinal numerals thus have two translations: (for) the second time, (for) the third time, (for) the first time. 243. pelək ‘half’, jŏkan ‘lot, share’ 244. They have, of course, independent stems of their own, although the initial consonant serves as a kind of person marking device. The ObUgric languages form, together with the Samoyedic languages and Komi, an area where the character of the second person is n- (in Komi only in verbal inflection) instead of t-, which is commonly regarded as the original (e.g. Hungarian te ‘thou’, ti ‘you’, Finnish sinä (< *tinä) ‘thou’, te ‘you’, Northern Saami don ‘thou’, dual doai ‘you’, pl. dij ‘you’). Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 38 ❧ ☙ 39 ❧ 7. tābetmet, S. ȶābetmet. 8. nīdamet, S. ńigeȡaxmet. 9. ār joŋmet (jaŋmet), LS. ürx jeuŋmet, US. ei erx joŋmet. 10. joŋmet (jaŋmet), LS. jeuŋmet. C. Pronoun N.B. ōdeŋ, āȡeŋ, āȶeŋ ‘outermost, the first’ is probably related to the Finnish esi (actually ete) ‘the one in front’ and esimäinen ‘the first’241. kīmet has without a doubt developed from kāt through the elision of t and the vowel alternation described in § 29. xūtmet ‘third’ has developed from xūdemmet through contraction, and xūdamet ‘sixth’ gets an extra a in order to keep the two apart. All the other ordinal numerals are formed quite regularly; e.g. xūsmet ‘twentieth’, sōtmet ‘hundredth’, tarasmet ‘thousandth’, etc. ˊ § 76 Distributive numerals are usually formed in Os- tyak using the instructive case of the basic numerals; e.g. kādenat ‘two each’, wēdat ‘five each’, xūdat ‘six each’, etc. § 77 The formation of iteratives and temporals happens with the cardinal and ordinal numerals using the one syllable word pis (S. pa); e.g. i pis (US. ei pa) ‘once’, ōdeŋ pis, S. āȡeŋ pa ‘the first time’; xūdem pis (Surg. kūȡem pa) ‘three times’, xūtmet pis (Surg. kūȶmet pa) ‘the third time’, etc. Temporals can be also expressed in the Surgut dialects by adding xa, xe to the ordinal numerals; e.g. kīmetxe ‘second time’, kuȶmetxa ‘third time’. As an exception, āȡeŋna (locative of āȡeŋ) is used to express ‘the first time’242. § 78 In expressing fractions and mixed numbers, the language uses the words pēlek and jukan ‘part, section, share’243; e.g. kīmet pēlek ‘one and a half’ xūtmet jukan ‘one third’, etc. § 79 The different kinds of pronouns are, concern- ing their declension, very similar to the nouns. With a few exceptions, the same case suffixes are attached to both, and the characters of number are nearly always the same. Similarly to the noun, the pronoun also lacks declension in attributive position. § 80 The personal pronouns in Ostyak are nearly the only ones that somewhat differ from the general declension model. Even in the Irtyš dialects, they, unlike nouns, have three numbers, of which the dual and the plural are formed in a quite specific way.244 Among the regular cases, the personal pronoun lacks the caritive whilst the accusative with t is very common245. The locative is gradually more and more often expressed with the help of postpositions, the ablative has in the Irtyš dialects a special suffix of its own, and the instructive is formed with two suffixes. Otherwise, it may be noted that in many case forms, the personal pronouns make use of the so-called personal suffixes246, which are not attached to the stem but, against the common rules, to the case suffixes247. § 81 The personal pronouns in Ostyak are ma (originally man) ‘I’, dual mīn, pl. meŋ; neŋ ‘thou’, dual nīn, pl. neŋ; teu, Surg. ȶeux ‘he, it’, du. tīn, Surg. ȶin, pl. teg, Surg. ȶex. In Irtyš, they are declined in the following way248: Stem Acc. Dat. Loc. Abl. Instr. 84 1. Sing. Dual Plural ma ‘I’ mīn meŋ mant mīnat meŋat menem mīnemen meŋewa (mantem) mana mīnna meŋna ma’attem mīnattemen meŋattem ma’ademat249 mīnademenat250 meŋadewat251 85 245. Castrén does not make a comparison with Finnish, which interestingly enough has the same accusative suffix in personal pronouns: minut, sinut, hänet ‘me, you, him/her’. 246. i.e. possessive suffixes 247. Possessive suffixes are used relatively widely in the FinnoUgric languages in the declension of personal pronouns: in Mansi, they are used for creating a declension stem and the stem + Px serves alone as accusative, in Hungarian partly in the same way (engem, téged ‘me, you’ (in object position) and in the Permic languages Stem + Px expresses the dative (Vértes 1967, Kulonen 1993, Bartens 2000:150). 248. mscr. (p. 230) Ma, Mín, Mêng; Nêng, Nin, Nêng; Teu, Tin, Teg 249. Modern forms in DN (following Honti 1984: 146): mä (män), mänt, mĕnem (Honti gives a separate lative mäntema), mänǝ, mänăttem, mänatemat. 250. Modern forms in DN (ibid.) min, minat, minemǝn, minnǝ, minăttemǝn, minatemǝnat. 251. Modern forms in DN (ibid.) mŏŋ, mŏŋat, mŏŋew, mŏŋnǝ, mŏŋăttew, mŏŋatewat. The final ‑m instead of ‑w in the ablative might be a typographical error. �Ostiacica 252. Modern forms in DN (Honti 1984: 146) nŏŋ, nŏŋat, nŏŋen, nŏŋnǝ, nŏŋătten, nŏŋatenat. 253. Modern forms in DN (ibid.) nin, ninat, ninesǝn, ninnǝ, ninăttesǝn, ninatesǝnat. In Ko and Kr, the expected ‑t- appears instead of the somewhat surprising ‑s-. 254. Modern forms in DN (ibid.) nĕŋ, nĕŋat, nĕŋesǝn, nĕŋnǝ, nĕŋăttesǝn, nĕŋăttesǝn (in Ko and Kr nĕŋatetǝnat; see also note 253). 255. Modern forms in DN (ibid.) tĕw, tĕwat, tĕwet, tĕwnǝ, tĕwăttet, tĕwatetat. 256. Modern forms in DN (ibid.) tin, tinat, tinesǝn, tinnǝ, tinattesǝn, tinătesǝnat (see also note 253). 257. Modern forms in DN (ibid.) tĕɣ, tĕɣat, tĕɣet, tĕɣnǝ, tĕɣăttet, tĕɣatetat. 258. There are, for example, more case forms. The Surgut paradigms are given in the Short Grammatical Description, pp. 20–22. 259. Here, again, the possessive suffixes are meant. 260. mscr. (p. 235) Dual 2. Atinnam, 3. Atinnam, Plur. 1. Atiunam, 2. Atinnam, 3. Atiŧnam 261. I.e. possessive suffixes; mscr. p. 235 “Till pronomina personalia höra äfven de så kallade suffixa, hvilka urdhänges nomina och tjäna till och ersätter pronomina possessiva, som i de Finska språken saknat suffixa äro i den Irt. dial. med åsidosättande af bindevocaleren följande”. Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 40 ❧ Stem Acc. Dat. Loc. Abl. Instr. ☙ 41 ❧ 2. Sing. Dual Plural neŋ ‘thou’ nīn neŋ neŋat nīnat (nīnet) neŋat neŋen nīneden neŋeda neŋna nīnna neŋa neŋatten nīnatteden neŋatteden neŋadenat252 nīnadedenat253 neŋadedenat254 Sing. Stem teu ‘you’ Acc. tewat Dat. tewet Loc. teuna Abl. tewattet Instr. tewadedat255 3. Dual tīn tīnat tīneden tīnna tīnatteden tīnadedenat256 Plural teg tegat teget tegna tegattet tegadedat257 N.B. There are also many anomalies in the declen- sion of personal pronouns in the Surgut dialects, which I, however, have not observed very carefully258. If I have made some mistakes in the Irtyš dialect, they cannot be of very much importance. § 82 In the Irtyš dialects, there are, according to my observations, no reflexive pronouns; they are always replaced by personal pronouns. The Surgut dialects make use of some derived words that are formed from an extinct stem with the help of personal pronouns259 and a syllable nam attached to it; e.g. atemnam ‘I myself’, atennan ‘thou thyself’, atiȶnam ‘he himself’, atimemnan ‘we (two) ourselves’260, etc. 261 § 83 The so-called personal suffixes are very common in Ostyak and are used instead of possessive pronouns. Like the personal pronouns, these suffixes also have three numbers in all Ostyak dialects; e.g. kēǯem ‘my knife’, kēǯemen ‘our (the two of us) knife’, kēǯeu ‘our (several of us) knife’. They cannot be 86 attached to all case suffixes but only in the nominative or the basic form in singular, dual or plural; in all the other case forms, the personal suffixes are placed between the number characters and the case suffixes; e.g. opa ‘sister’, opea ‘to the sister’, opema ‘to my sister’, opena ‘to your sister’ opeda ‘to his/her sister’. § 84 Here we wish to provide an overview of the personal suffixes in the Irtyš dialect and additionally the most important characteristics of the Surgut dialects: Singular262 I: 1. em ‘my’, 2. en ‘your’, 3. et, S. eȶ ‘his, her’. II: 1. emen ‘of the two of us’ 2. eden, ten, S. in, ten ‘of the two of you’, 3. eden, ten, S. in, ten ‘of the two of them’. III: 1. eu, S. eux ‘our (several of us)’, 2. eden, ten, S. in, ten ‘your (several of you)’, 3. et, S. iȶ ‘their (several of them)’. Dual and plural263 I: am ‘my (several)’, 2. an ‘your (several)’, 3. et, S.urg. eȶ ‘his, her (several)’. II: 1. emen ‘of the two of us’ 2. en ‘of the two of you’, 3. en ‘of the two of them’. III: 1. eu, S. eux ‘our (several of us)’, 2. en ‘your (several of you)’, 3. et, S. eȶ ‘their (several of them)’. § 85 This overview shows that the singular and plural, as well as the dual in the Surgut dialects, take the same suffixes. These are, if we do not give attention to the binding vowel, in I: m, n, t, (ȶ), in II: men, den (ten), den (ten), in III: u (ux), den (ten), t (ȶ). It has to be noticed, though, that d always falls away in dual and plural and that the personal suffix eden is contracted to en, cf. § 44. The elision of d occurs in the Surgut dialects already in singular. Moreover, in these dialects, the n of the second person singular can also be lost. 87 262. This is the series of the suffixes with the possessed in singular. The modern forms attached to the word ‘house’ are the following (DN, Honti 1984: 132): χotem ‘my house’ χoten, χotət, χotemən ‘the house of the two of us’, χotesən, χotesən, χotew ‘our house’ χotesən, χotet. 263. This is the series of the possessed in dual or plural. The suffixes themselves are the same, but dual possessed has a special dual character ‑ɣətin front of the suffix and similarly, when referring to plural possessed, there is a plural character ‑t- between the stem and the suffix. So the whole possessive paradigm consists of 27 suffixes (or suffix combinations). The modern forms attached to the word ‘house’ (DN, ibid.) are in dual χotɣətam ‘my two houses’, χotɣətan, χotɣətat, χotɣətemən ‘the two houses of us two’, χotɣətən, χotɣətən, χotɣətəw ‘our two houses’, χotɣətən, χotɣətat; and in plural χottam ‘my (several) houses’, χottan, χottat, χottemən, χottən, χottən, χottəw ‘our (several) houses’, χottən, χottat. In Surgut (Trj.), the corresponding character for dual possessed is ‑ɣǝ̑ʌ-/‑ɣəʌ- and for plural possessed ‑ʌ-. The table of Surgut forms is given in the Short Grammatical Description p. 16. �Ostiacica 264. The 1pl suffix ‑w, Surgut ‑ɣ° originates from Proto-Khanty and Proto-Ugric suffix ‑ɣ°, which also has an etymological counterpart in the Hungarian 1Pl suffix of the definite conjugation ‑uk (Honti 1985). 265. The consonant behind the personal pronouns and endings is the PFU *s, which in Surgut dialects (and Kaz) is represented by ʌ, in the South by t and in northern and easternmost dialects by l. The PFU l has the same representation. 266. There are a few etymologies in the (Baltic-)Finnic languages in which t and n seemingly correspond to each other, but this is far from a regular sound change. Cf. note 244. 267. It is worth noting that the vowel is a full one and thus part of the suffix, not a binding vowel. In 3sg and 1pl, the vowel is reduced and does not belong to the suffix. 268. This is not a diphthong; the role of a after a relatively weak velar consonant is purely acoustic. 269. A reduced vowel, phonematically /ə/. 270. In Trj consonant-final stems, the vowel in singular persons and 1pl is ǝ̑ /ə, in second and third persons dual and plural i ̮/i. In vowel-final stems the vowel is full and its quality depends on the vowel of the stem, whether it is full or reduced. Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 42 ❧ ☙ 43 ❧ N.B. It can easily be noticed that most of the suffixes § 87 In combination with the personal suffixes the mentioned above are closely related to the personal pronouns. In singular, m, n, t (ȶ) are only shortened forms of ma ‘I’, neŋ ‘thou’, teu (ȶeux) ‘he’. Of the dual suffixes, men in the first and ten in the third person correspond mīn ‘we (two)’ and tīn ‘they (two)’ almost to the letter. The m in the first person plural has probably changed into u, like in many Samoyedic dialects, in order to make a difference from the first person singular264. The t (ȶ) in the third person plural has a visual correspondence to the personal pronoun teg (ȶeg)265. The suffix den (ten) in the second person dual and plural is, though, very different from the personal pronoun, but it seems that neŋ ‘thou’ originates from teŋ through a consonant change which is very common in the Finnish languages, and thus in this case it is easy to explain the affinity266. § 86 Concerning the vowel of the personal suffixes noun stem is subject to regular changes, which have already been discussed in the phonology and partly also in § 69. We make a short remark on the most important ones: a) In most cases, a short final a changes into e, but remains unchanged after x, g, k; e.g. aŋa ‘mother’, suffixes I. aŋem, aŋen, aŋet ‘my, your, his mother’; II. aŋemen, aŋeden, aŋeden ‘our, etc. mother’, III. aŋeu, aŋeden, aŋet; ańaxa ‘stepmother’, suffixes I. ańaxaem, ‑xaen, ‑xaet, II. ańaxaemen, ‑xaeden, ‑xaeden, III. ‑xaeu, ‑xaeden, ‑xaet271. In the Surgut dialects, a also remains unchanged after other consonants, but in combination with the suffixes of the second and third person in dual and plural, a as well as e easily change into i272; e.g. kara ‘ground, place’, suffixes I. karam (also kara’am), karan (kara’an), karaȶ; II. karamen, karaten or karin; III. karaux, karaden or karin, kariȶ, dual karagaȡam, pl. karaȡam. b) In the Irtyš dialect, the other vowels remain mostly unchanged; e.g. kēǯe ‘knife’, suffixes I. kēǯem, kēǯen, kēǯet; II. kēǯemen, kēǯeden, kēǯeden; III. kēǯeu, kēǯeden, kēǯet273. c) When ending a diphthong, i and u change into j, w in front of the binding vowel274; e.g. woi ‘fat’, suffixes I. wojem, wojen, wojet; II. wojemen; III. wojeu, pl. woidam; keu ‘stone’, I. kewem, kewen, kewet; II. kewemen; III. keweu; pl. keudam. d) In some of the Surgut subdialects, stem-final i changes into e after a preceding consonant in the first and second person singular; e.g. kilsi ‘barbel’, suffixes I. kilsem, kilsen, kilsiȶ; II. kilsimen, etc., whilst in other dialects you can hear ie in the first and second person singular and i in the other persons; e.g. kiuri ‘wound’, suffixes I. kiuriem, kiurien, kiuriȶ; II. kiurimen; III. kiuriu, etc. 88 89 or the so-called binding vowel, it is in the Irtyš dialect nearly always the same and consists of an e267. The nouns ending in x normally have the binding vowel ae, especially in the first and second person singular268; e.g. jūrax ‘side’, jūragaem, jūragaen, jūragat. In the first and second person plural, a appears in most cases (see the paradigms). In the third person singular, e alternates sometimes with a, o and can, according to § 32, even be lost269: wāx ‘money’, wāgat ‘his money’, sōx ‘skin’, sōgot ‘his skin’, pōs ‘glove’, pōst ‘his glove’. Sometimes an elision of the binding vowel also occurs in a consonantfinal noun, when the dual and second person plural suffixes are attached to the nominative singular. In the Surgut dialects, though, the binding vowel disappears in front of the first person plural suffix (cf. the paradigm). Otherwise in the Surgut dialects the binding vowel is very vague270: Sometimes there is a, sometimes e and also other vowels that we cannot present exactly. 271. In this single example, it is not only that a follows a velar consonant (cf. § 86, note 268) but also that the word consists of three syllables. It is therefore impossible to say whether a in ae is a similar acoustic phenomenon to that in the note 268 or the final vowel of the stem, which might be preserved in polysyllabic (3+) stems. 272. This i belongs to the suffix of the persons mentioned. The final vowels represent the reduced vowel (karǝ̑ ‘place’) and the paradigm in Surgut (Trj) is the following: karam, kara, karaʌ, karamǝ̑n, kari ̮n, kari ̮n, karaɣ°, kari ̮n, kari ̮ʌ. The n of the second person singular is lost in Trj and the full vowel alone shows the function of the Px in question. 273. Actually, the stem-final schwa disappears in front of the full vowel of the suffix; there is thus an alternation between ə and e. What Castrén has heard would probably have been: (kečǝ ‘knife’) *kečem, *kečen, *kečǝt, *kečemǝn, *kečetǝn, *kečetǝn, *kečew, *kečetǝn, *kečet (cf. the DN Ko Kr paradigms in Honti 1984: 132–133). 274. This, too, shows clearly that it is not a binding vowel but part of the suffix. It is somewhat absurd to say that a binding vowel causes a change in the stem. �Ostiacica 275. i.e. stem-final full vowels 276. A correct term would probably be “possessive”; Castrén has clearly thought of combinations of suffixes. 277. The suffix denoting dual possessed probably consists of the basic dual character ‑ɣ and l/ʌ/t adopted from the suffix for plural possessed. 278. These two plural suffixes have different origins: the absolute plural suffix goes back to the PFU (PU) *‑t whilst the suffix for plural possessed originates from Proto-Khanty *‑il. In the southern dialects, the consonants cannot be distinguished from one another because of the common sound change *l > t. 279. i.e. reduced vowel (ə) 280. The elision would also lead to unpronounceable consonant clusters. 281. We can also bear in mind that the two plurals are two separate suffixes, cf. note 278 above. Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 44 ❧ ☙ 45 ❧ e) After long vowels and sometimes also after short ones275, g or j is added; e.g. jesnā ‘brotherin-law’, suffixes I. jesnāgem or ‑jem, jesnāgen or ‑jen, jesnāget or ‑jet, etc. f) When the nominal stem ends with a consonant, the final consonant sometimes gets smoother, sometimes harder or undergoes another change according to general rules; e.g. rīt ‘boat’, rīdem ‘my boat’; put ‘kettle’, pudem ‘my kettle’; kerap ‘vehicle’, kerabem ‘my vehicle’; nānk ‘larch’, nāŋem ‘my larch’; oitˊ ‘fence’, oid em, plural oittam ‘my fences’; kāń ‘arctic ˊ ˊ fox’, plural kānd am ‘my arctic foxes’; ńań ‘bread’, pluˊ ral ńand am ‘my breads’, etc. ˊ The following sound changes deserve a special § 88 attention, because they do not occur in the absolute declension but only in the suffixal276 one. a) In the Surgut dialects the dual character xan, xen, etc. changes into xat, xet, etc. in connection with the personal suffixes; e.g. kara ‘ground, place’, dual karagan, suffixal karagaȡam, ‑gaȡan, etc.277 b) the plural character et changes into it in front of the personal suffix; e.g. kēǯe ‘knife’, plural kēǯet, suffixes I. kēǯidam, kēǯidan, kēǯidet; II. kēǯidemen, etc.278 c) When the nominal stem ends with a consonant and has a long vowel in the penultima, in the suffixal forms the short vowel279 of the final syllable undergoes elision in singular, while in dual and plural this does not happen280; e.g. pōgor ‘islet’, singular pōxrem ‘my islet’, plural pōgordam ‘my islets’; wāsex ‘duck’, singular wīsxam ‘my duck’, dual wāsekkaȡam, plural wāsekȶam or wāsekȡam. d) Consonant-final stems always lose the binding vowel of the plural in connection with the personal suffixes; e.g. xuran ‘stall, shed’, plural xuranet, suffixal xurandam; tābet ‘week’, plural tāptet; suffixal tābettam; kōr ‘oven’, plural kōret, suffixal kōrdam.281 § 89 In the following paradigms, the word īma ‘wom- 90 91 an’ shows the comprehensive overview of the nominal declension in connection with the personal suffixes282. All the other examples urmā ‘mitten’, kerap ‘vehicle’, pōgor ‘islet’, jūrax ‘edge’ will be given only in the basic form. I. II. III. I. II. III. I. II. III. I. II. III. 1. īmem 1. īmemen 1. īmeu 1.283 Basic form Singular 2. īmen 2. īmeden 2. īmeden 3. īmet284 3. īmeden 3. īmet 1. īmidam 1. īmidemen 1. īmideu Plural 2. īmidan 2. īmiden 2. īmiden 3. īmidet 3. īmiden 3. īmidet 1. īmema 1. īmemena 1. īmewa Dative Singular 2. īmena 2. īmedena 2. īmedena 3. īmeda 3. īmedena 3. īmeda 1. īmidama 1. īmidemena 1. īmidewa Plural 2. īmidana 2. īmidena 2. īmidena 3. īmideda 3. īmidena 3. īmideda I. II. III. Locative Singular 1. īmemna 2. īmenna 1. īmememna285 2. īmedenna 1. īmeuna 2. īmedenna 3. īmetna 3. īmedenna 3. īmetna I. II. III. Plural 1. īmidamna 2. īmidanna 1. īmidememna286 2. īmidenna 1. īmideuna 2. īmidenna 3. īmidetna 3. īmidenna 3. īmidetna 282. There is also a series of dual possessed with the dual character ‑ŋǝt- : imeŋǝtam ‘my two women’, imeŋǝtan, imeŋǝtat, imeŋǝtǝmǝn ‘the two women of us two’, imeŋǝtǝn, imeŋǝtǝn, imeŋǝtǝw ‘our two women (of the several of us)’, imeŋǝtǝn, imeŋǝtat. (Kr Ko suffixes, cf. Honti 1984: 133.) 283. stem type ending in a reduced vowel 284. īmit (imit) ‘his/her woman’ would be expected. The vowel in px.sg<3sg is the same as in all persons of the plural possessed. It is also different from the form imet ‘their woman’ (px.sg<3pl). 285. īmemenna (imemənnə) would be expected. 286. īmidemenna (imitəmǝnnə) would be expected. �Ostiacica Attempt at an Ostyak Grammar 287. stem type ending in a full vowel ☙ 46 ❧ I. II. III. 1. īmemīwet 1. īmemenīwet 1. īmewīwet Ablative Singular 2. īmenīwet 2. īmedenīwet 2. īmedenīwet I. II. III. 1. īmidamīwet 1. īmidemenīwet 1. īmidewīwet Plural 2. īmidanīwet 2. īmidenīwet 2. īmidenīwet 3. īmidedat 3. īmidenat 3. īmidedat I. II. III. 1. īmidamat 1. īmidemenat 1. īmidewat Plur. 2. īmidanat 2. īmidenat 2. īmidenat 1. īmemda 1. īmemenda 1. īmeuda Caritive Sing. 2. īmenda 2. īmedenda 2. īmedenda 1. urmāgem 1) 1. urmāgemen 1. urmāgeu 2.287 Basic form Sing. 2. urmāgen 2. urmāgeden 2. urmāgeden I. II. III. 3. urmāgidet 3. urmāgiden 3. urmāgidet I. II. III. 3.288 Basic form Sing. 1. kerabem 2. keraben 1. kerabemen 2. kerabeden 1. kerabeu 2. kerabeden 3. kerabet 3. kerabeden 3. kerabet I. II. III. 1. keraptam 1. keraptemen 1. kerapteu Plur. 2. keraptan 2. kerapten 2. kerapten 3. keraptet 3. kerapten 3. keraptet I. II. III. 4.289 Basic form Sing. 1. pōxrem 2. pōxren 1. pōxremen 2. pōxreden 1. pōxreu 2. pōxreden 3. pōxret 3. pōxreden 3. pōxret 1. pōgordam 1. pōgordemen 1. pōgordeu Plur. 2. pōgordan 2. pōgorden 2. pōgorden 3. pōgordet 3. pōgorden 3. pōgordet I. II. III. 5.290 Basic form Sing. 1. jūragaem 2. jūragaen 3. jūragat 1. jūragaemen 1) 2. jūragaeden 2) 3. jūragaeden 2) 1. jūragaeu 2. jūragaeden 2) 3. jūragaet 2) 3. īmidedīwet 3. īmidenīwet 3. īmidedīwet 3. īmedat 3. īmedenat 3. īmedat 1. īmemat 1. īmemenat 1. īmewat Plur. 2. urmāgidan I. 1. urmāgidam II. 1. urmāgidemen 2. urmāgiden III. 1. urmāgideu 2. urmāgiden I. II. III. 3. īmedīwet 3. īmedenīwet 3. īmedīwet Instructive Sing. 2. īmenat 2. īmedenat 2. īmedenat I. II. III. I. II. III. ☙ 47 ❧ 3. īmetta 3. īmedenda 3. īmetta 2) or: urmājidam, urmājidan, urmājidet, also: urmaidam, urmaidan, urmaidet, cf. ańaxaidam, ańaxadann, ańaxaidet. 3. urmāget 3. urmāgeden 3. urmāget 1) or: urmajem, urmajen, urmājet, also: urmaem, urmaen, urmaet, cf. ańaxaem, ańaxaen, ańaxaet. 1) jūraxmen 92 2) juraxten 93 288. stem type ending in a full vowel + consonant 289. stem type ending in a reduced vowel (ǝ) + consonant, in which the metathesis/elision of ǝ takes place in certain inflected forms 290. <jūrax> is a derivative (with presumably a full vowel in the second syllable), cf. jĭra ‘aside’. �Ostiacica 291. stem type ending in a reduced vowel 292. It is worth remembering that <ȡ> and <ȶ> represent the same phoneme. The plural possessor series with dual possessed is actually kăraɣǝ̑ʌ ǝ̑ɣ° ‘our two places (of several of us)’, kăraɣǝ̑ʌ ǝ̑n ‘your two places’, kăraɣǝ̑ʌaʌ ‘their two places’. 293. Stem type ending in a consonant. There is also a paradigmatic vowel alternation (see p. 49/95) and a simplification of the stem consonant č > t in front of the character ʌ for plural possessed. 294. The whole paradigm in a normalized form is the following: (possessed in singular:) učem, učen, učǝ̑ʌ, učmǝ̑n, uči ̮n, uči ̮n, učǝ̑ɣ°, uči ̮n, uči ̮ʌ; (possessed in dual:) åčɣǝ̑ʌam, åčɣǝ̑ʌa, åčɣǝ̑ʌ, åčɣǝ̑ʌ ǝ̑m ǝ̑n, åčɣǝ̑ʌ ǝ̑n, åčɣǝ̑ʌ ǝ̑n, åčɣǝ̑ʌ ǝ̑ɣ°, åčɣǝ̑ʌ ǝ̑n, åčɣǝ̑ʌaʌ; (possessed in plural:) åtʌam, åtʌa, åtʌ, åtʌǝ̑m ǝ̑n, åtʌǝ̑n, åtʌǝ̑n, åtʌǝ̑ɣ°, åtʌaʌ. Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 48 ❧ I. 1. jūraxtam II. 1. jūraxtemen III. 1. jūraxteu Plur. 2. jūraxtan 2. jūraxten 2. jūraxten ☙ 49 ❧ 3. jūraxtet 3. jūraxten 3. jūraxtet § 90 For the Surgut dialects, we want to present the following paradigms: kara ‘ground, place’ and āč ‘sheep’. I. II. III. 1.291 Basic form Sing. 1. karam 2. karan 1. karamen 2. karin 1. karaux 2. karin 3. karaȶ 3. karin 3. kariȶ Dual I. 1. karagaȡam 2. karagaȡan 3. karagaȶ II. 1. karagaȡamen 2. karagaȡen 3. karagaȡen III. 1. karagaȡaux 2. karagaȡen 3. karagaȡaȶ292 I. II. III. I. II. III. I. II. III. I. II. III. 1. karaȡam 1. karaȡamen 1. karaȡaux 1. ūǯem 1. ūǯmen 1. ūǯeux Plur. 2. karaȡan 2. karaȡen 2. karaȡen 2.293 Basic form Sing. 2. ūǯen 2. ūǯin 2. ūǯin 1. āǯxaȡam 1. āǯxaȡamen 1. āǯxaȡaux Dual 2. āǯxaȡan 2. āǯxaȡen 2. āǯxaȡen 1. ātȶam 1. ātȶamen 1. ātȶaux Plur. 2. ātȶan 2. ātȶen 2. ātȶen 94 3. karaȶ 3. karaȡen 3. karaȡaȶ 3. ūǯeȶ 3. ūǯin 3. ūǯiȶ 3. āǯxaȶ 3. āǯxaȡen 3. āǯxaȡaȶ § 91 We add the following list of words that undergo 295 a vowel alternation in the Surgut dialects. rāk sāp sāpeȶ čānč ȶābet ȶānt a and i296 ‘night’ Suffix I.1. ītem ‘dog’ īmpem ‘finger’ pīŋem ‘debt’ īrendam ‘nail’?? jīnkem ‘bark’ kīrem ‘duck’ wīsxam tīsem ‘ware, thing(s)’ ‘flour’ rīkem ‘brook’ sīpem ‘neck’ sīpȶem ‘knee’ čīnǯem ‘week’ ȶīptem ‘moss’ ȶīntem, etc. āč kāt ńāȶ lāt māntˊ āȶ pās sārt sājep jāgam ȶār tārax wān ȶān kār wāt a and u297 ‘sheep’ Suffix I.1. ūǯem ‘house’ kūtem ‘nose’ ńūȡem ‘hole’ lūtem ‘story’ mūnd em ˊ ‘year’ ūȡem ‘glove’ pūsem ‘pike’ sūrtem ‘net’ sūipam ‘moor’ jūgmen298 ‘meadow’ ȶūrem ‘crane’ tūrgam ‘shoulder’ wūnem ‘vein’ ȶūnem ‘ox’ kūrem ‘wind’ wūdem, etc. āt āmp pāŋ ārent jānk kār wāsex tās 3. ātȶ 3. ātȶen 3. ātȶaȶ294 95 295. The paradigmatic vowel alternation concerns the full vowels å, o, ä and e in the first syllable. 296. phonematically ä vs. i 297. phonematically å vs. u 298. This is “suffix I.2.”, i.e. px.sg <2sg; probably a typographic misprint instead of jūgmem (juɣmem). �Ostiacica 299. phonematically the same (e vs. i) 300. phonematically the same (o vs. u) 301. probably a typographical misprint, u instead of ū 302. The word for ‘oven’ is in Surgut dialects Likr kör, Trj ker. 303. South tä̆m, tăm, tä̆mǝ, Surgut tem, temi ‘this’; South Surgut tŏm, South tŏmǝ, Surgut tŏmi ̮ ‘that’ (Honti 1984: 74) 304. These shorter pronouns (South ˊ ˊ tĕw, Surgut tu) that refer to more distant objects (not visible, as opposed to tŏm, South tŏmǝ, Surgut tŏmi ̮ ‘that’) are used only in attributive positions. In Surgut we also find ˊ ˊ ti ‘this (attributive)’ and tit ‘id. (absolute)’. (Ibid.) Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 50 ❧ ńēwer lēk ōp ōx lōx mōk ōnk pōm rōk sōm ȶōnt kōs kȫr kȫń ☙ 51 ❧ e and i299 ‘lather’ suffix I.1. ‘trace’ xoi or xoje, S. koje ‘who, which’, Finnish ku, kuka305. met or metta ‘which, what’, Finnish mi, mikä. medoi, medoje (originally met-xoi), Surg. muguȡi ‘what’.306 ńīurem līkam, etc. o and u300 ‘father-in-law’ suffix I.1. ūpem ‘head’ ū’um (ūgum) ‘inlet, bay’ lū’um (lūgum) ‘young (of mūkam an animal)’ ‘resin’ ūnkam ‘grass’ pumem301 ‘front (of a rūkam cloth)’ ‘scale (of a fish)’ sūmem ‘goose’ ȶūndem ‘star’ kūsem, etc. ö and ü302 ‘oven’ suffix I.1. ‘arctic fox’ kǖrem kǖńem The following words can also be regarded as relative pronouns: mecir, Surg. mugusir ‘what kind of’, tissir ˊ ‘that kind of’, tament ‘like that one’, timent ‘like this ˊ one’, etc.307 The declension of these pronouns follows the general rules both in Irtyš and in the Surgut dialects; e.g. xojīwet, medīwet, etc. § 94 Indefinite pronouns are formed from the interrogative and relative pronouns with the help of the derivative suffix at; e.g. xajat 1) ‘someone’, 2) ‘person’, from xoi ‘who’; medat or mettat ‘something’, from met or metta ‘what’; mecirat ‘some kind of’, Russian какій то; tissirat ‘that kind of’308, Russian такій ˊ то, etc. 2) Verb § 92 The demonstrative pronouns in Ostyak are toma § 95 There are two classes of verbs in Ostyak that not 96 97 (tom) ‘that’, Finnish tuo, and tema (teme, tem) ‘this’, Finnish tämä303. According to § 81, teu ‘he, it’ can also be used as a demonstrative pronoun. In adverbs as well as in some relative and interrogative pronoun compounds there are further demonstratives tit ˊ (tut) ‘this’ and ta ‘that’304. The declension of toma and ˊ tema is regular when these pronouns are used absolutely; e.g. dative tomeja, temeja, locative tomena, temena, ablative tomīwet, temīwet; pl. tomet, temet, etc. Only the dual in the Surgut dialects is irregular: tomīn, temīn. § 93 Interrogative and relative pronouns are expressed in Ostyak, like in the other related languages, mostly using the same words. These are: only differ from each other somewhat in their meaning but also in the flexion. One includes transitive or active verbs, the other includes all the intransitive and neutral verbs. In flexion, auxiliary and passive verbs correspond almost entirely to the latter.309 § 96 Both classes of verbs can include basic words as well as derivatives. The first ones consist of one or at most two syllables, the latter have in their stem two syllables at least, often more. The derivation happens with the help of special character letters, which can be attached to a basic as well as to a derived stem of a noun or a verb. Verbs that form compounds with postpositions occur in Ostyak very rarely and they are formed completely on the basis of the sense of the Russian language. 305. The Finnish counterpart is not relative but only interrogative. The comparison, though, is correct. 306. The simple interrogative-relative pronouns are in South χŏjǝ, Surgut kŏjaɣi ̮ ‘who, which’, South mĕj (North mŭj), Surgut mĕɣ°i, mö̆ɣi ‘what, which; what kind of’ (Honti 1984: 75). 307. They are not relative pronouns but rather pronominal attributes. 308. ‘this kind of’ 309. Here the two Khanty conjugation paradigms (subjective vs. objective) are interpreted as qualities of the verbs. The transitive verbs, however, can be inflected in any of these two conjugations depending on whether there is a topicalized object in the sentence, either overt or deleted (Sosa 2017). In addition, many seemingly intransitive verbs (such as ‘come’) can be inflected in the objective conjugation, especially verbs of motion when there is a topicalized goal for the movement. These sentences can also be passivized so that the goal of the motion is in the subject ˊ ˊ position; e.g. tät-äŋket χŭjnǝ jŏχtaj ‘a man (AG) came to see his grandmother’ (S) (SüdostjK 163) (Kulonen 1989: 158–). �Ostiacica 310. Interestingly enough, Castrén does not make an exact etymological comparison to the Finnish suffix, even though in Proto-Khanty and the easternmost and northernmost dialects the suffix has (had) the form ‑l-. 311. In this word, the derivative suffix is also originally ‑t-, cf. Kaz pŏtǝrtĭʌ- ‘to speak continuously’, where ‑ʌ- is the suffix in question and ‑t- the suffix discussed in b). 312. Zero-derived verbs do not need to end in t; there are also a few of them that do not; e.g. ʌoŋ ‘warm (weather)’ torəm ʌoŋəs ‘the weather became warm’. 313. This is to say that it also appears as a regular stem consonant without a special function. 314. These represent the common and ancient PFU causative suffixes *t, *tt and *pt. 315. originally and in the easternmost dialects ‑il Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 52 ❧ ☙ 53 ❧ § 97 Ostyak seems to be very rich in derived verbs. d) It seems that many frequentative verbs can also be formed with the characters x, k, ḱ, g, ǵ; e.g. ārgem, ārkem ‘to sing’, nuigem ‘to get tired’, jantkem ‘to play’, ńāgam ‘to laugh’, tūtxaem ‘to churn’316. e) Momentaneous verbs are formed with the help of m; e.g. pulemem ‘to swallow’, pūmem ‘to blow (once)’. This character not only expresses a momentaneous action, but also appears with many other meanings; e.g. temem ‘to scatter (tr.) around’, kušmem ‘to burn (intr.)’, čošmem ‘to scatter (tr.), to pour’.317 f) s (c) is in Ostyak as well as in other related languages used to form augmentative verbs that express an action that is fulfilled quickly and energetically; e.g. punǯesem ‘to open (quickly)’, Finnish awaisen; aŋasem ‘to take one’s shoes off (quickly)’, Finnish riisasen; mōŋasem ‘to rub’, Finn. hierasen; xūdesem ‘to cough’, Finn. rykäsen; tāksem ‘to spit’, Finn. sylkäsen.318 ˊ The reflexive verbs have the character š; e.g. g) mīdašem ‘to be for rent’, etc.319 § 98 Many of the characters mentioned in the § above can also be combined with each other to form further derivatives. We present some of these: h) The character of the diminutive can be followed by almost any other character; e.g. jōxtem or jōgodem ‘to enter’, frequ. jōxtīdem; jōndem ‘to sew’, augm. jōndesem; tēgdem ‘to fly’, mom. tēgetmem; termadem ‘to hurry (intr.)’ caus. termattem, etc. i) From the momentaneous verbs especially causatives can be formed; e.g. ēnmem ‘to grow (intr.)’, ēnmettem ‘to nourish’; kušmem ‘to burn (intr.)’, kušmettem ‘to burn (tr.)’ 98 99 Because of the lack of sufficient material, we can only give here the most important derivatives and their component elements. a) d, t, (ȡ, ȶ) and d ,ˊ t,ˊ (ȡ,ˊ ȶˊ) make diminutive verbs that express an action which is continuous, and are in Finnish formed with the character l310; e.g. padartem ‘to talk’311, towottem ‘to row’, aidadem ‘to hunt’, tegdem ‘to fly’. Both intransitive and transitive verbs also are formed from nouns with the same characters; e.g. ōd a ‘sour’, ōd edem ˊ ˊ ‘become sour’; ājem ‘glue’, ājemdem ‘to glue’; seker ‘hit’, sekerdem ‘to hit’; pōs ‘mark’, pōstem ‘to mark’; tēt ‘full’, tēttem ‘to fill’. When the stem ends in the same letter, the derived verbs, at least the intransitive ones, do not need any special character; e.g. montˊ ‘story’, montem ‘to tell a ˊ story’; patˊ ‘excrement’, patem ‘defecate’; pēget ˊ ‘bath’, pēgtem ‘to take a bath’312. It can be noticed, though, that these characters also appear in many primitive verbs and in many meanings; e.g. tadem ‘to pull’, xadem ‘to die’, ūd em ‘to ˊ swim’, jāstem ‘to say’313. b) Moreover and primarily, transitive verbs out of intransitives and causatives out of immediatives are also formed with t, tˊ e.g. termadem ‘to ; hurry (intr.)’, termattem ‘to hurry (tr.)’, jend em ˊ ‘to drink’, jenttem ‘to give to drink’. In these deˊ rivatives, t (tˊ) is often doubled; e.g. tēbem ‘to go wrong’, tēbettem ‘to make a mistake’; sergem ‘to drop (off)’, sergettem ‘to shake’. In many derivative verbs, pt appears instead of tt; e.g. xajd em ˊ ‘to be left’, xajd aptem ‘to leave (tr.)’, kergem ‘to ˊ fall’, kereptem ‘to knock over’.314 c) The frequentative verbs take usually the character īd (īt); e.g. jāstem ‘to say’, jāstīdem ‘to say many times’, tōxnem ‘to meet’, tōxnīdem ‘to meet often’315. 316. In most of these, k or ɣ belongs to the stem in one way or another, at least historically, cf. Mansi (So) ērǝɣ ‘song, to sing’ (Khanty Trj ärǝɣ ‘song’, ärǝɣ‘to sing’) and (So) janəɣ ‘play; to play’ (Khanty (DN) jănt-: jăntkǝm, jăntχǝm, jănkǝm ‘to play’). 317. ‑m- is also very common as a translative suffix with which verbs are formed from nouns, and especially adjectives. 318. Honti (1984: 53–55) does not mention this suffix in Khanty, but it undoubtedly exists. The Finnish derivatives mentioned here go back to *ŋć. 319. This is rare, too. �Ostiacica 320. The basic formal difference between the subjective and objective conjugation (cf. note 309) is that the suffixes in the objective conjugation coincide with the possessive suffixes (§ 83– 90) whilst the basic verbal personal suffixes are present in the subjective conjugation. We have seen (note 267) that the possessive suffixes of many persons include a full vowel. 321. E.g. Tra mĕn ‘he went’, jŏɣət ‘he came’; the present tense has a tense suffix ʌ: mĕnʌ ‘he goes’ (mĕnʌəm ‘I go’), jŏɣətʌ ‘he comes’ (jŏɣətʌəm ‘I come’, jŏɣətʌən ‘you (Sg.) come’, etc.). 322. This does not, however, take into account the paradigmatic vowel alternation; the vowel used in the imperative is the more rarely occurring one. ☙ 54 ❧ k) Many diminutive verbs that have the character nt and md have also probably been formed on the basis of other derivatives; e.g. xūdem ‘to hear’, xūdandem ‘to listen’; ēpsendem ‘to sniff’, ńasam dem ‘to slip, to slide’, joworxamdem ‘to turn (tr.)’. Conjugation 1. The conjugation of the transitive and intransitive verbs § 99 The Ostyak language shares the feature with the Samoyedic languages that the transitive and intransitive verbs differ in their flexion to a certain degree. However, the differences occur mostly only in some personal suffixes and especially in the binding vowel.320 The moods and tenses are formed quite similarly in both classes. In relation to the stem, we can notice that the final syllable in intransitives is often long, while in transitives it is often short. This definition cannot, however, be presented as any kind of common rule. § 100 It can further be added about the verbal stem that it seldom and only exceptionally appears in its simplest form: in the Surgut dialects in the third person singular indicative preterite with intransitive verbs321. But if we want to have a stem which is common to all dialects as well as intransitive and transitive verbs, we can find it easily by leaving out the final vowel in the second person imperative322. How different moods, tenses and other verbal forms are constructed based on this stem, will be presented in the following paragraphs. A. Indicative § 101 In Ostyak, the indicative has two tenses: the pret- erite and the future. The present coincides with 100 Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 55 ❧ the future323, and the preterite is able to express all modifications of the past tense. Sometimes the future is also expressed with the infinitive and the auxiliary verb jidem; e.g. xantča jidem ‘I will write’. In the past tense, in some dialects the augmentative and in others the diminutive verbal derivatives can be used to mark the perfect; e.g. tēgetmem ‘I have flown’, Russian улетҍлъ; wermem ‘I have made’, pansim ‘I have put’324. § 102 There is no special character for the preterite in Ostyak, instead, the personal suffixes are attached directly to the verbal stem; e.g. panem ‘I placed/ put’ Imp. pane, stem pan. The character of the future is fully identical to the derivational suffix of the diminutive verbs, and consists thus of d, (ȡ), d ,ˊ (ȡˊ) and t, (ȶ), tˊ(ȶˊ)325. These consonants are attached to the stem according to the common rules presented in the phonology. The most important of these are: 1. When the stem ends in a vowel or a smooth or indefinite consonant, the character of the future is d (ȡ) or d ˊ (ȡˊ), after a final hard consonant it is t (ȶ) or tˊ(ȶˊ); e.g. tuem ‘to bring’, fut. tudem; werem ‘to make’, fut. werdem (stem wer); emem ‘to suck’, fur emdem (stem em); panem ‘to put’, fut. pandem (stem pan); telem ‘to weep’, fut. teldem (stem tel); jigem ‘to harˊ ˊ ˊ ness’, fut. jiktem (stem jik); tēbem ‘to go wrong’, fut. tēptem (stem tēp), ńāgam ‘to laugh’, fut. ńāxtam (stem ńāx); edem, S. üȡim ‘to heat’, fut. ettam, S. üȶȶim, etc. ˊ 2. According to § 47, čg, tt, ńd change in the future tense into tč, tt,ˊ nd ; e.g. īǯem ‘to stir’, fut. ītčem ˊ instead of īčtem; muŋolǯem ‘to knot’, fut. muŋoltčem; kenǯem ‘to seek’, fut. kentčem; jēnd em ‘to drink’, fut. ˊ jēnttem; ūd em ‘to swim’, fut. ūttam; pańem ‘to twist’, ˊ ˊ ˊ fut. pand em, etc. ˊ A final i (j), u (w) after a preceding vowel some3. times undergoes an elision, sometimes not; e.g. 101 323. The reason the future is considered the primary function of the non-past tense probably has to do with the grammatical traditions of that time. The other explanation could be its markedness in contrast to the past (preterite). 324. Both are participle suffixes. ‑mis clearly a past participle and very common in all Khanty dialects; ‑s- is more seldom used and also has (at least in Mansi) the function of a present participle (Kulonen 2007: 187–88). Anyway, this participle is the origin of the past tense (imperfect) suffix ‑s-, which is in use in the eastern dialects (VVj Surgut) as well as in the North. It seems that the example pansim is from Castrén’s observations from the Surgut dialects, even if it is not said to be so. In O, too, pănsǝm is the normal form of the past tense paradigm (sg1.PAST). 325. Actually t (South), ʌ (Surgut); the palatalized consonants here are due to assimilation and purely phonetic/acoustic variants, thus: (South) tutəm, ˊ wertəm, emtǝm, păntǝm, tĕltǝm, jĭktǝm, teptǝm, ńăχtəm, ĕttǝm (S. ö̆ʌʌəm). �Ostiacica 326. These are five of the seven total so-called thematic verbs (all monosyllabic), which have more than one alternating stems: South mĕ- ~ mĕj-; wo- ~ woj- (u- ~ uj- is the form in the south-north transitional dialects Ni, Šer as well as in Vj in the East; Surgut wu- ~ wuj-); wĕ- ~ wĕj-; jĕ- ~ jĕw- (Surgut jĕ- ~ jĕɣ-); te- ~ tew- (Surgut ʌi- ~ ʌiɣ°/ʌiw-). The two remaining verbs of this group are ni- ~ niw- ‘to be visible’ and tu- ~ täw-/tĕw- (Surgut tu- ~ tuɣ°-/tuw-) ‘to bring’. (Honti 1984: 36.) 327. Actually ‘to have’; Khanty and Mansi are the only Finno-Ugric languages that have a commonly used verb with this meaning; the other languages use different structures to express having something. 328. i.e. a schwa (ə) 329. This is the same schwa (ə) marked here with different short (= reduced) vowels a, e, o. 330. Here, the stem is meant instead of future. This must be a lapsus. The vowel (schwa) comes between the two stem-final consonants. Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 56 ❧ ☙ 57 ❧ mejem ‘to give’, fut. medem; ujem ‘to see’, fut. udem; wejem ‘to take’, fut. wedem; jiwem ‘to come’, fut. jidem; tewem ‘to eat’, fut. tedem326; cf. tejem ‘to weave’, fut. teidem; tājem ‘to be327’, fut. tājdam; xujem ‘to spawn’, fut. xujdem; sēwem ‘to spin’, fut. sēudem; tīwem ‘to be born’, fut. tīudem. 4. When the stem ends in two consonants, the following can be noted concerning the formation of the future: a) Sometimes, the character of the future can be attached directly to the stem, especially after nt, mt, pt, nk, nx; e.g. jōndem ‘to sew’, fut. jōnttem; ēpsendem ‘to sniff’ (stem ēpsent), fut. ēpsenttem; tēremdem ‘to make the bed’, fut. tēremttem; ōrdem ‘to divide’ (stem ōrt), fut. ōrttem. The verbs ending in nt,ˊ lč, nč form the future tense in the manner described in nr. 2 of this paragraph. b) The latter of the final two consonants, especially if it is k or g, can also undergo elision; e.g. kergem ‘to fall’, fut. kerdam; ārgem ‘to sing’, fut. ārdam; jantkem ‘to play’, fut. janttam; jāŋam ‘to walk’, fut. jāŋxtam or jāxtam. 328 c) A short e is often placed in front of the character of the future; e.g. jāstem ‘to say’, fut. jāstedem; kattem ‘to hold’, fut. kattedem; kereptem ‘to fell’, fut. kereptedem; mūrtem ‘to brake’, fut. mūrtedem; tēgetmem ‘to fly away’, fut. tēgetmedem; unttem ‘to teach’, fut. unttedem, etc. d) Whenever the preceding syllable is long, the auxiliary vowel329 can be placed between the two consonants of the future330; e.g. āxtem ‘to vomit’, fut. āgattam; jēŋdem ‘to spin’, fut. jēŋettem; jōxtem ‘to enter’, fut. jōgottam; ńōxrem ‘to slice’, fut. ńōgordam; nāurem ‘to jump’, fut. nāwerdam; ōmsem ‘to sit’, fut. ōmastem; etc. All words of this kind have, in fact, lost their stem vowel both in the indicative preterite and in the imperative according to § 32; e.g. ēne ‘big’331, Ind. preterite ēn mem332 instead of ēnemem, fut. ēnemdem333, imp. ēn me instead of ēneme. § 103 The personal suffixes for nouns and verbs in indicative preterite and future coincide with each other. Some exceptions occur in the Irtyš dialect only in intransitive verbs, whereas transitive verbs take the normal personal suffixes of the nouns334. Regarding the binding vowel it can be generally noted that there is a considerable similarity on one hand between the transitive verb and the vowel-final noun335, and on the other between the intransitive verb and the consonant-final noun336. § 104 In the Irtyš dialect, the verbal personal suffixes in the indicative future and preterite with the addition of the binding vowel are the following: 102 103 1. In the transitive verb337 Sing. 1. -em 2. -en 3. -et 2. In the intransitive verb338 Sing.1. -em (am) 2. -en (an) 3. -ōt, et, t Dual 1. 2. 3. -emen -eden -eden Dual 1. 2. 3. -emen, men -eden (den, ten) -egen (gen, ken) Pl. 1. 2. -eu -eden Pl. 1. 2. -eu -edā or ede, (da or de, ta or te) -et 3. 3. -et § 105 This overview shows that the intransitive verbs 339 have only two specific suffixes: 1. in the third person dual egen (gen, ken), which is similar to the dual character of the nouns; 2. eda or ede (da, de or ta, te) in the second person plural. In the preterite, the third person ends in ōt, in the fut. in et or t340 e.g. ēttīdem 331. This is an adjective serving as a basis for the verbal derivation (cf. note 317). 332. ‘I grew; I have grown’ 333. ‘I grow; I am growing’ 334. I.e. they are equivalent to the possessive suffixes. 335. stem type ending in a reduced vowel (paradigm example imǝ ‘woman’) 336. In most persons (with the exception of 3sg) the vowel, if it appears, is a schwa (ǝ). 337. The suffixes for the objective conjugation (referring to one object) are ‑em, ‑en, ‑ǝt; ‑emǝn, ‑etǝn, ‑etǝn; ‑ew, ‑etǝn, ‑et. 338. The suffixes for the subjective conjugation are ‑ǝm/‑am, ‑ǝn/‑an, ∅/‑ot; ‑mǝn, ‑tǝn ‑ɣən (‑tən); ‑əw, ‑tə, ‑ət. 339. It is meant that these suffixes differ considerably from the possessive suffixes. It is worth noticing that while Khanty makes use of n in many elements of the second persons (personal pronouns and all suffixes for 2sg), in the 2pl subjective conjugation we can see the original PU suffix *‑te. 340. ‑t is the tense suffix of the present (“future”), so the personal suffix is ∅. �Ostiacica 341. The corresponding actual forms: ettitǝm, ettitot, ettittam, ettitǝt. 342. The corresponding actual forms: mĕnǝm, mĕnot, mĕntam, mĕnt. The 3sg.prs form has the zero personal suffix (cf. notes 338 and 340); ‑t is the tense suffix. 343. Usually for the form in question only the suffix ‑ot is given. There is no other documentation of this kind of variation in the southern Khanty texts, which makes this observation highly interesting. 344. Castrén has marked a diphthong ae instead of e (ə) after velar consonants (cf. note 23). In the subjective conjugation, both ə and a occur, depending on the stem type (Honti 1984: 41). 345. I.e. 1sg, 2sg; this is not dependent on the consonant of the stem but on the stem type (stable stems as opposite to nonstable (thematic) stems, cf. note 326). (Honti 1984: 41.) 346. Obviously a typographical error instead of enmem (1sg.PAST, used as the basic form for verbs in this grammar). Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 58 ❧ ‘I watched’, third person ēttīdōt, fut. ēttīttam, third person ēttīttēt341 menem ‘I went’, third person menōt, fut. mendem, third person ment342. Some verbs have in the preterite third person sing. two suffixes et and ōt, the first to express the imperfect, the latter the perfect343; e.g. jāstem ‘to say’, third person jāstet ‘said, dixit’ (R. говорилъ), jāstōt ‘has said, dicebat’ (R. сказалъ); werem ‘to make’, third person weret ‘made, faciebat’ (R. дҍлалъ), werōt ‘has made’ (R. сдҍлалъ). Regarding further the binding vowel in the personal suffixes, the following can be noted: a) In the transitive verbs, the binding vowel remains unchanged in all persons of the pret. and fut. b) In the intransitive verbs, the binding vowel e can sometimes alternate with other vowels; e.g. tapkaem344 ‘to whisper’, ńāgam ‘to laugh’. ˊ In the future tense, the intransitive verbs, simic) larly to the nouns in pl., commonly have a as the binding vowel in the first and second person345, especially after a hard consonant; e.g. ēnmen346 ‘to grow’, fut. first person ēnemdam, second person ‑an; tinesem ‘to trade’, fut. first person tinestam, second person ‑an; āmdīdem ‘to be happy’, fut. first person āmdīttam, second person ‑an. d) The binding vowel disappears completely in all dual persons and the second person plural of the preterite and especially the indicative future of the intransitive verbs, as long as the two consonants allow it; e.g. towottem ‘to row’, fut. towottedem, dual 1. towottetmen, 2. towottetten, 3. towottetken, plur. 2. towottetta. § 106 In the Surgut dialects, the personal suffixes in the indicative pret. and fut. are the following: 104 ☙ 59 ❧ 1. In the transitive verb. 2. In the intransitive verb. Sing. 1. em Sing. 1. em (am) 2. en, e 2. en (an) 3. dax (dex), 3. — tax (tex) Dual 1. 2. 3. Pl. 1. 2. 3. damen (demen) tamen (temen) ten ten daux (deux) taux (teux) ten iȶ Dual 1. men 2. ten 3. xan, kan, gan (xen, gen, ken) Pl. 1. aux 2. 3. tax t N.B. This scheme might not be fully reliable, because we are lacking a sufficient number of paradigms from the Surgut dialects. It has to be noted especially, concerning the binding vowel, that it alternates a lot and often undergoes an elision347. § 107 Regarding personal suffixes, it is typical for the Surgut dialects that the intransitive verbs have no personal marking in the pret. and fut. third person singular, whilst in the transitive verbs the original t is lengthened into tax (tax) etc348; e.g. menem ‘I went’, Third person men; panem ‘I placed/put’ third person pandax (probably from pant, panda). The suffixes for first person dual and plur. in transitive verbs have without doubt been formed from the third person sing. suffix mentioned through elision of the aspiration. Considering the349 dual and plural suffixes ten, tax, it seems that t belongs to the original personal suffix (cf. § 85), even though it does not always appear with nouns350. 105 347. In 1sg and 2sg suffixes there is a difference between full vowel (e; objective conjugation) and a reduced vowel (ǝ: subjective conjugation); e.g. ʌäpətʌəm ‘I feed’, ʌäpətʌem ‘I feed him’. 348. t has the function of singular object in the Surgut dialects, even though it appears only in 3sg, 1du and 1pl. In the paradigms of dual and plural object it is replaced by the characters of the dual (‑ɣəʌ-) and plural (‑ʌ-) object (= possessed); e.g. (perfect) pănt ǝ̑ɣ ‘he put it’, pănt ǝ̑m ǝ̑n ‘we(2) put it’, păn tǝ̑ɣ° ‘we put it’; pănɣ ǝ̑ʌ ‘he put them(2)’, pănɣ ǝ̑ʌ ǝ̑m ǝ̑n ‘we(2) put them(2)’, pănɣ ǝ̑ʌ ǝ̑ɣ° ‘we put them(2)’; păn ǝ̑ʌ ‘he put them (several)’, pănʌ ǝ̑m ǝ̑n ‘we(2) put them’, pănʌ ǝ̑ɣ° ‘we put them’. In the present tense, t is also lacking in 3sg after the present tense suffix ʌ; the corresponding present tense forms (3sg, 1du, 1pl) are (singular object) pănʌǝ̑ɣ, pănʌ ǝ̑t ǝ̑m ǝ̑n, pănʌ ǝ̑t ǝ̑ɣ°; (dual object) pănʌ ǝ̑ɣ ǝ̑ʌ, pănʌ ǝ̑ ɣǝ̑ʌ ǝ̑m ǝ̑n, pănʌ ǝ̑ɣ ǝ̑ʌ ǝ̑ɣ°; (plural object) pănʌ ǝ̑ʌ, pănʌ ǝ̑m ǝ̑n (lacking the plural ‑ʌ-!), pănʌ ǝ̑ʌ ǝ̑ɣ° (following Honti 1984: 111). 349. Second person has to be meant here. 350. Cf. note 339. �Ostiacica 351. The inflected conjunctive is not described in the modern Khanty grammars (Honti 1984: 50). 352. Honti (1984: 112, 115) gives full paradigms, including the first persons, both to the Surgut and the southern dialects (see also the Short Grammatical Description (Directives), p. 28). 353. It is unclear which rules are meant here. Both are full vowels and thus stable. Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 60 ❧ ☙ 61 ❧ B. Conjunctive plural the normal suffixes of transitive and intransitive verbs are attached354. The third person has a special character g, which also appears in many related languages355. This character alternates in the third person singular with ŋ (cf. § 108) and in the plural it can even undergo elision. In the singular, the character can either be followed by a further personal suffix or appear without it, in the dual the syllable en is attached to it, and in the plural the third person ends in aget or at356. 357 § 111 Except in the second person singular and dual , both the transitive and the intransitive verbs have the same suffixes. These are: § 108 As far as I know, the Irtyš dialect has no spe- cial inflected form for the conjunctive, instead this mood is formed, as in many other languages, with the particle adaŋ. This particle can be placed either before or after the indicative preterite or future; e.g. ma adaŋ werem or ma werem adaŋ ‘I would have made’; ma adaŋ werdem or ma werdem adaŋ ‘I would make’. Originally there has also been a special conjunctive with the suffix ŋ in the Irtyš dialect, and it seems that this character is attached to the particle adaŋ (from at) mentioned above. Moreover, it is probable that the imperative of the third person singular has borrowed its ŋ from the conjunctive. § 109 Instead, in the Surgut dialects, the conjunctive is still commonly in use, and formed with ŋ; e.g. werŋam ‘I would make’, Russian дҍлалъ бы, panŋam ‘I would put’ R. клалъ бы351. Considering the personal suffixes, in the conjunctive they are exactly the same as in the nouns, both in transitive and in intransitive verbs, namely: Sing. 1. am, 2. an, 3. aȶ. Dual 1. amen, 2. in, 3. in. Plural 1. aux, 2. in, 3. iȶ; e.g. werŋam, werŋan, werŋaȶ, werŋamen, etc. C. Imperative § 110 The imperative has no common character, in- stead the different persons are formed in different ways. The first person is missing in all the three numbers, and has no other expression but the future352. In the second person, the imperative ends in the Irtyš dialects in the transitive verb in e and in the intransitive verb in a, which also alternates with other vowels according to the general rules353. All the other persons have in all numbers a binding vowel a (Surgut e, i), to which in the second person dual and 106 In the Irtyš dialect Sing. 2. — 3. ag (aŋ), agat (aŋat) Dual 2. aden 3. agen In the Surgut dialect Sing. 2. — 3. x, egat (eget) Plur. 2. Plur. 2. 3. Dual 2. 3. aden, intr. ada 3. at, agat358 iten ēgenat (eginet) iten, intrans. itax (itex) itat (itet)359 N.B. My material is not sufficient to define the quan- tity of the binding vowel; sometimes it is written long, sometimes short. D. Infinitive § 112 The infinitive ends in the Irtyš dialect in dai (dei) or tai (tei), in the Surgut dialects in daga (taga), and the same suffix is used to express the “accus. supin.” as well. These characters are attached to the stem according to the rules given for the future tense. The final i in the Irtyš dialect and the syllable ga in Surgut are often dropped off; e.g. ōmasta taŋadam ‘I want to sit’, tēde most ‘it is necessary to eat, one has to eat’. 107 354. This means that in the second persons there is a difference between transitive and intransitive, i.e. objective and subjective conjugation. The same is said in the introductory lines to § 111, although there is a slight inaccuracy in the numbers (see note 357 below). 355. i.e. the PFU imperative suffix *k 356. Honti (1984: 115) gives for Ko 3sg ‑aŋ(at), 3du ‑aŋǝn, 3pl ‑at. 357. In the table, the third person plural also has two different suffixes (tr./intr. = obj./subj.). In 2sg, the final vowel shows the conjugation, and also the number of the object is apparent (as in the indicative): păna ‘put (something)’, păne ‘put it!’, păneŋǝta ‘put the two!’, păneta ‘put them!’ (Honti 1984: 115). 358. The subjective conjugation paradigm in South according to Honti (1984: 115) is (‘to put’) pănam, păna, pănaŋ(at); pănamǝn, pănatǝn, pănaŋǝn; pănaw, pănatǝ, pănat. 359. The subjective conjugation paradigm in Surgut according to Honti (1984: 112) is (‘to feed’) ʌiptimät, ʌiptä, ʌiptǝjät; ʌiptimǝnät, ʌiptitǝn, ʌiptiɣənät; ʌiptiɣ°ät, ʌiptitəɣ, ʌiptität. �Ostiacica 360. This should be: final. 361. Typographical error: uimemna (уімемна) instead of jimemna (јімемна) (the letters (Ossetian-Cyrillic) у and (Latin) j may have been mixed here). 362. Castrén’s idea of the origin of the suffix is, indeed, interesting (cf. Mansi mā ‘ground, place’, which is used to construct gerund-like forms). It is, though, related to the past participle (below) and e.g. in Mansi there is a gerund with n, which might be related to the n-element in this suffix. However, the form jimemna (jĕmemnǝ) is not a gerund but the past participle with possessive suffix (PRTC.PAST-px.sg<1sg-LOC) and the locative suffix is used here in a temporal function. The gerund does not take any possessive suffixes, but temporals like in the example are as a rule formed using the following formula: past participle + px + locative. 363. It is also etymologically the same suffix. 364. The similarity is only superficial; the ‑m of the participle is not etymologically related to the first person suffix ‑m. 365. It corresponds to both active and passive participles in many languages, e.g. Finnish (heittänyt ‘has thrown’, heitetty ‘has been thrown’) and is thus used of all verbs. About transitivity as a verbal phenomenon in Khanty see note 309. 366. “To shed light on” is probably what is meant here: in the original, the verb should be erleuchtern instead of erleichtern (“erleichtern” is also in the German mscr. MC V, p. 143). Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 62 ❧ ☙ 63 ❧ E. Gerund 1. The transitive conjugation § 113 In Ostyak, the gerund has the character men, which is probably the locative form of an extinct stem ma. The original suffix of the locative (na) has shortened in the absolute form through the elision of the initial360 vowel, whilst in connection with the personal suffixes it appears in its full form; e.g. ma uimemna361 ‘in my going (when I go)’.362 As a rule, the character of the gerund must be attached to the stem, but in cases where many consonants come together a binding vowel may be added; e.g. werem ‘to make’, ger. wermen; menem ‘to go’, ger. menmen; xanǯem ‘to write’, ger. xanšmen; jastem ‘to say’, ger. jastemen; attem ‘to stop’, ger. attemen. There are no elisions in the gerund and it is worth noticing that even stem-final i and u remain unchanged in the gerund; e.g. ujem ‘to see’, ger. uimen. F. Participle § 114 The Ostyak language has two participles: 1. pre- sent or future, which ends in da (ȡa), de (ȡe) or ta (ȶa), te (ȶe); 2. preterite with the suffix em (am). The present participle is formed similarly to the infinitive and often falls together with it363; e.g. unttada xajat ‘teacher’ (homo docens), unttada menōt ‘went to teach’, xantča xui ‘writer’, xantča mendam ‘I go and write’. The preterite participle in its turn is similar to the first person of the indicative preterite364; e.g. tagamem ‘I threw; thrown’. In Ostyak as well, like in many related languages, the preterite participle has mainly the meaning of passive and therefore it is seldom used with intransitive verbs.365 366 § 115 In order to facilitate the overview of the conjugation of transitive and intransitive verbs, we provide two paradigms from both main dialects: 108 In the Irtyš dialect Sing. 1. 2. 3. In the Surgut dialects Indicative Preterite panem Sing. 1. ‘I placed/put’ panen 2. panet 3. panem panet367 pandax Dual 1. 2. 3. panemen paneden paneden Dual 1. 2. 3. pandamen panten panten Plur. 1. 2. 3. panen368 paneden panet Plur. 1. 2. 3. pandaux panten paniȶ Sing. 1. 2. 3. Future pandem Sing. 1. panden 2. pandet 3. panȡem panȡen panȡadax Dual 1. 2. 3. pandemen pandeden pandeden Dual 1. panȡadamen 2. panȡaten 3. panȡaten Plur. 1. 2. 3. pandeu pandeden pandet Plur. 1. panȡadaux 2. panȡaten 3. panȡiȶ Sing. 1. 2. 3. Conjunctive panem or Sing. 1. pandem adaŋ panen or 2. panden adaŋ panet adaŋ 3. Dual 1. panemen adaŋ etc. 109 Dual 1. 2. 3. panŋam panŋan panŋat panŋamen panŋin panŋin 367. Misprint: should be panen or pane. 368. Misprint: should be paneu; mscr. (p. 258) has paneul ! “Sg 1. paném 2. panén 3. panét (panót) Du 1. panémen 2. penéden 3. panéden Pl. 1, panéul 2. panéden 3. panét.” �Ostiacica 369. Trj pănitat (Honti 1984: 112 ʌiptität ‘feed’ IMP.DEF.sg<3sg) 370. Ko pănaŋǝn (Honti 1984: 115) 371. Trj pănitǝnat (Honti 1984: 112 ʌiptitǝnät ‘feed’ IMP.DEF.sg<3du) 372. Trj păniʌaʌat (Honti 1984: 112 ʌiptiʌäʌät ‘feed’ IMP.DEF.sg<3pl) 373. menŋen (Ko mĕnŋǝn, Trj mĕnɣən) would be expected; the stem is men- (mĕn-). Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 64 ❧ In the Irtyš dialect Sing. 2. 3. ☙ 65 ❧ In the Surgut dialects Plur. 1. panŋaux 2. panŋin 3. panŋiȶ Imperative pane Sing. 2. 3. panag (panaŋ) or panagat (panaŋat) Dual 2. 3. panaden panagen370 Plur. 2. 3. panaden panat, panaget pane panex, panegat369 Dual 2. paniten 3. paneganat371 Plur. 2. 3. paniten panitat372 Infinitive pandai pandaga Gerund panmen Present Preterite panmen Participle panda Present panem Preterite panda panem 2. The intransitive conjugation In the Irtyš dialect In the Surgut dialects Sing. 1. 2. 3. Indicative Preterite menem ‘I went’ Sing. 1. menen 2. menōt 3. Dual 1. 2. 3. menmen menden meŋen373 Dual 1. 2. 3. meneu menda menet Plur. 1. 2. 3. meneux mentex ment Dual 1. 2. 3. Plur. 1. 2. 3. 110 menem menen men Future mendam Sing. 1. mendan 2. ment 3. mendemen mendeden mendegen374 menȡem menȡen menȶ Dual 1. menȡemen 2. menȡeden 3. menȡegen374 Plur. 1. menȡeux 2. menȡedex 3. menȡet mendeu mendeda mendet Conjunctive Sing. 1. menem or Sing. 1. menŋam mendam adaŋ 2. menen or 2. menŋan mendan adaŋ 3. menōt or ment 3. menŋat, etc. adaŋ, etc. Sing. 2. 3. Imperative mena Sing. 2. menag 3. (menaŋ) or menagat (menaŋat) mene menex (menegat) Dual 2. 3. menaden menagen Dual 2. meniten 3. menigenat Plur. 2. 3. menada menat, menaget375 Plur. 2. 3. menmen menten meŋen373 Plur. 1. 2. 3. Sing. 1. 2. 3. menitex menidat376 Infinitive mendai mendaga Gerund menmen Present (Preterite menmen Participle menda Present menem) (Preterite 111 menda menem) 374. There are two dialectal variations in South: DN mĕntǝɣən, Ko. mĕntǝŋən; Surgut (Trj) mĕnʌǝɣən (Honti 1984: 111–115). 375. The corresponding forms in Ko (Honti 1984: 115) are păna, pănaŋ(at); pănatǝn, pănaŋǝn; pănatǝ, pănat; Honti also gives the first person forms: 1sg pănam, 1du pănamǝn, 1pl pănaw. 376. The corresponding forms in Trj (Honti 1984: 112) are păna, păn ǝ̑ jat; păni ̮tǝ̑n, păni ̮ɣǝ̑nat; păni ̮tǝ̑ɣ, păni ̮tat; Honti also gives the first person forms: 1sg păni ̮mat, 1du păni ̮mǝ̑nat, 1pl păni ̮ɣ°at. �Ostiacica 377. The alternation in the vowel length has no function here. All the vowels that are subject to paradigmatic vowel alternation are full (Castrén: long) vowels. 378. phonematically /ä/ 379. actually: ‘to call’ Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 66 ❧ ☙ 67 ❧ § 116 The verbs in which the stem vowel alternates in some way in the Surgut dialects are partly transitive but much more often intransitive. As already mentioned in the phonology § 28, the stem vowel can be subject to vowel alternation only in the indicative preterite, the imperative and in the preterite participle; e.g. umsem ‘to sit’, fut. āmasȶem; conj. āmasŋam, imperat. umsa (ümsa), inf. āmastaga, ger. amasmen377, present part. āmasta, preterite umsem. We provide here some examples of verbs of this kind: Preterite i a378 ȶīgȡem ‘to wait’ Future ȶāgaȶȶem pīrdem ‘to order’ pāretȶem pīrtim pārtȶim tīȡem ‘to pull’ tāȶȶam ȶīptem ‘to feed’ ȶābetȶem īȶȶem ‘to carry’ āȶȶem īȶmem ‘to lift’ āȡemȡem īrgem ‘to sing’ āregȡem u a Preterite jūndem ‘to sew’ Future jāntȶem ūgoȡem ‘to vomit’ āgaȶȶem ˊ māntȶem ˊ mūnd em ‘to tell stories’ ūrdem ‘to divide’ āretȶem ūmsem ‘to sit’ āmasȶem ūmdem ‘to set’ āmatȶem wāgaȡem wūgem ‘to ask379’ kūȡem ‘to stay kāȶȶem the night’ e ȶāȶȶem ˊ ȶūȡ´ m ‘to stand’ kūŋdem ‘to climb’ kāŋatȶem, etc. Preterite i ˊ jīnd em ‘to drink’ nīurem ‘to jump’ linkem ‘to cover’ 112 Future e jēntȶem ˊ nēwerȡem lenkȶem, etc. u Preterite mūndem ‘to rub’ mūrtem ‘to break, crumble’ Preterite ü lünkim ‘to cover’ Future Future o mōŋatȶem mōretȶem ö lönkȶim, etc.380 N.B. If my ear has not misguided me, there are also words that are subject to a special vowel alternation in the imperative: cf. § 29, nr. 1381. 2. The conjugation of the passive verbs § 117 Due to my insufficient observations it is not pos- sible to say if the Ostyak language has a complete passive voice382; it is certain, though, that single passive forms appear commonly. Like in other related languages, in Ostyak the notion of passive seems to be connected with the reflexive; e.g. unttem ‘teach’, pass. unttājem ‘I was taught’ or ‘I learned’383. In some passive verbs the reflexive function is even primary; e.g. pōt ‘cold’, pass. pōdājem ‘get cold’, pass. pōtmājem384; pēgmem ‘to freeze (intr.)’, pass. pēgmājem; ńešmem ‘become blunt’, pass. ńešmājem385. The examples above show that passive verbs cannot be formed only from transitive and intransitive verbs but also from nouns. 386 § 118 The third person preterite and future or present is the simplest and most common of all the passive forms. The character of the preterite is in the Irtyš dialect āi or ai, which is attached directly to the stem; e.g. xanen387 (stem xan) ‘to touch’, passive pret. xanai; werem ‘to make’ (stem wer), passive pret. werāi; mejem ‘to give’ (stem mei or me), passive pret. mejāi; xanǯem ‘to write’ (stem xanč), passive pret. xanǯāi. The third person388 future ends in dāi, tāi or dai, tai and is in its formation similar to the indicative future as well as especially the infinitive of the transitive and intransitive 113 380. The alternation of ü and ö is purely phonetical. The phoneme is /ö̆/. 381. the alternation of å ~ u ~ (velar) i 382. On the next page, though, he gives a full paradigm from the southern dialect. He probably means that he does not have a sufficient amount of sentences to describe the use of the passive. The passive in Khanty is extensive, regular and rich in its use. (Kulonen 1989.) 383. The reflexive in Khanty has a separate suffix. In this example, the closeness of passive and reflexive is more due to the semantics of the verb itself. 384. I have called the passive verbs that have no active counterpart “medial”; they refer to states of affairs that are not actions, i.e. have no agent. 385. There are, indeed, verbs that have the same meaning with and without the passive suffix. These verbs are formed with the translative suffix ‑m-. 386. singular 387. PAST.2sg form used as basic form instead PAST.1sg; probably a misprint 388. singular �Ostiacica 389. Of course, the similarity is superficial, as the elements are of different origins: present tense t (< Proto-Khanty *l) vs. infinitive t (< PFU *tA) and passive j (< PU reflexive-passive *j) vs. lative j (cf. Surgut ‑taga; < PU *k). The suffixal vowel in both is a full vowel a, and the final i in the infinitive in the southern dialects seems to have disappeared after Castrén’s visit. 390. should be: third 391. There is also a passive paradigm from Surgut in the mscr. (p. 272): Preteritum Sg. 1. onŧtojem 2. onŧ to 3. onŧti Du. 1. onŧtoimen 2. onŧ toten 3. onŧtigen Pl. 1. onŧtojoh 2. onŧtotah 3. onŧtotat; Futurum Sg. 1 onŧtaŧojem 2. onŧtaŧo 3. onŧ taŧi Du. 1. onŧtaŧoimen 2. onŧtaŧo ten 3. onŧtaŧigen Pl. 1. onŧtaŧojoh 2. onŧtaŧotah 3. onŧtaŧat. 392. This not quite true: the personal suffixes are the same as those in the subjective (“intransitive”) paradigm. 393. Only part of the verbs discussed in this chapter are auxiliaries in the modern sense of the word. By “assisting verbs”, Castrén refers to verbs of being, becoming and existing; he does not mention verbs like taŋk- ‘want’, etc., which occur together with infinitives and are the modern auxiliaries. 394. This is the verb ‘to have’ in Khanty. It also has the meaning of ‘to keep, to hold’. 395. Both etymologies are incorrect. taj- is not connected to the demonstrative ta (which seems like an idea that just crossed Castrén’s mind; it is interesting that he has decided to publish it here) and ut- is the original Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 68 ❧ ☙ 69 ❧ verbs389; e.g. unttem ‘to teach’, fut. unttedem, inf. unttedai, future passive unttedāi; edīdem ‘to heat’, fut. edīttem, inf. edīttai, passive future edīttāi, etc. In the Surgut dialects, the passive preterite is formed in the first390 person with ōi and the future with ȶōj, ȡōj; the other persons are unknown to me. § 119 Except for the third person sing., the preterite and the future in the Irtyš dialect391 take exactly the same suffixes as the transitive and intransitive verbs392; e.g. though, a periphrastic passive in all moods and tenses. This is formed with the preterite participle and the auxiliary verb ūdem; e.g. kitem ūdem ‘I was sent’, kitem ūttam ‘I am being sent’, etc. Sing. 1. 2. 3. Dual 1. 2. 3. Plur. 1. 2. 3. Preterite unttājem unttājen unttāi 1) unttāimen 2) unttāiden unttāigen unttājeu unttāida 3) unttājet 1) unttai, 2) unttaimen, unttaiden, unttaigen, 3) unttaida. Sing. 1. 2. 3. Dual 1. 2. 3. Plur. 1. 2. 3. Future unttedājem unttedājen unttedāi 1) unttedāimen 2) unttedāiden unttedāigen unttedājeu unttedāida 3) unttedājet 1) unttedai, 2) unttedaimen, ‑daiden, ‑daigen, unttedaida. § 120 According to my observations, this passive form can be used only in the indicative. There is, 3. The conjugation of the auxiliary 393 verbs § 121 The Ostyak language has two different verbs for ‘to be’: 1) tājem (Surg. tōjem), which has developed from ta ‘that’ and expresses existence394, and 2) ūdem (Surg. waȡam), originally ‘to live’, from which ‘to be’ is a derived meaning395. When used as auxiliary verbs, both have the same meaning and the only difference between them is that ūdem has a complete and tājem a very incomplete conjugation396. 397 § 122 Along with the preterite tājem, in the indicative future or present tāidam or taidam is more often used. Of all the other moods I have noticed only the gerund tāimen (taimen). In the indicative preterite and future, the conjugation of this verb is quite regular; e.g. sing. tājem, tājen, tājōt, dual tāīmen (taimen), tāiden (taiden), tāigen (taigen), plural tājeu, tāida (taida), tājet; fut. sing. tāidam (taidam), tāidan (taidan), tāit (tait); dual tāidemen (taidemen), etc.398 It seems, according to my notes, that both tājem and tāidam can sometimes be used exactly like an impersonal; e.g. ma wāx tājem ‘I had money’, actually ‘my money was’; ma īsen tāidam ‘I have a mill’399. § 123 Because ūdem, as stated in § 121, is originally an intransitive verb400, it is conjugated according to the paradigm of the other intransitive verbs; e.g. pret. sing. ūdem, ūden, ūdōt; dual ūtmen, ūtten, ūtken; plur. ūden, ūtta, ūdet; fut. sing. ūttam, ūttan, ūtt; dual ūttemen, etc., imperat. sing. 2. ūda, inf. ūttai, ger. ūtmen, etc. It was already mentioned above that the passive conjugation is formed with the help of this auxiliary verb. PFU word for ‘to be’, related to Finnish olla (ole-), Mansi ōland Hungarian van (val-). 396. Both have a complete paradigm. 397. The preposition “in” serves no purpose in the German original and can also be left unread in the translation. It is probably an error in the typesetting process. 398. In the manuscript (pp. 274–275) Castrén gives a set of paradigms of “auxiliary verbs”, i.e. not only taj- and ut- but also ji- ‘to come’. Preteritum Sing. 1. tajem 2. tajen 3. tajót Dual 1. tájmen 2. taiden 3. taigen Plur. 1. tajeu 2. taida 3. tájit Sing. 1. udêm 2. udên 3. udót Dual 1. utmen 2. utten 3. utken Plur. 1. udêu 2. utta 3. údet Sing. 1. jîwêm 2. jîwên 3. jîwót (juwot) Dual 1. jîwmen 2. jîwden 3. jîwgen Plur. 1. jîwu 2. jîwda 3. jîwêt Futurum Sing. 1. tájdam 2. táidan 3. táit Dual 1. taidêmen 2. taidêden 3. taidêgen Plur. 1. taidêu 2. taidêda 3. taidêt Sing. 1. úttam 2. úttan 3. ut Dual 1. uttmên 2. úttêden 3. úttêgen Plur. 1. uttêu 2. uttêda 3. úttêt Sing. 1. jídêm 2. jiden 3. jit Dual 1. jítmen 2. jítten 3. jítken Plur. 1. jídêu 2. jitta 3. jidet 399. As already stated, ‘to have’ is the basic meaning of the verb. The sentences are not 114 115 �Ostiacica impersonal nor existential (“my money was” is a misinterpretation) but simply: ‘I’-NOM ‘money’-NOM ‘have’-PAST.1sg (and same in all persons: nan wax tajen ‘you had money’, tew wax tajot ‘he had money’, min wax tajew ‘we had money’, etc.). 400. No matter the origin, ‘to be’ and ‘to live’ are, of course, both intransitive and thus follow the subjective conjugation paradigm. 401. Here, German (and during fieldwork, Russian) as the metalanguage has probably caused some confusion. The Russian [statʹ] of course has both the functions of future and becoming, as well as the German werden, but, as we can see from the examples, the function of ji- as an auxiliary is ‘begin, start’ (with infinitive: to do something) and occasionally it can also serve as a future auxiliary. In absolute position, i.e. without an infinitive, the meaning of the verb is, besides the basic ‘to come’, also (with dative) ‘to become (something)’. 402. This is the literal translation of the German translation; actually the word forms negative existential sentences and the example sentence is thus ‘there is no money’. 403. With a noun marked with a possessive suffix, a negative possession can be expressed, as in e.g. Hungarian, which has a similar negative particle, lovam nincs ‘I have no horse’, “my horse there-is-not”. 404. Rather: ‘there is nothing’; i metta alone means ‘nothing’. Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 70 ❧ ☙ 71 ❧ § 124 To express becoming or turning into some401 3) Particles thing , the language uses the intransitive verb jiwem (juwem, Surg. jigem, jugam), fut. jidem ‘to come’. This auxiliary verb is in its use quite similar to the Russian стану; e.g. xantča jiwem ‘I started to write’ (писатъ сталъ), xantča jidem ‘I will write’ (писатъ стану), ēne jiwem ‘I have become big’ (большой сталъ), ēne jidem ‘I will become big’ (большой стану). It has to be noticed that jiwem is constructed mainly with the dative; e.g. saxseŋa jiwem ‘I became fat’, āra jit ‘it will be a lot’. Considering the conjugation, this verb behaves like the intransitives. § 125 Lacking negative particles, Finnish and other related languages use one or more negative auxiliary verbs, which, together with the main verb, form a special, negative conjugation. In Ostyak, however, the affirmative and the negative conjugation are almost the same. The language has, indeed, a negative auxiliary: endam or endem ‘is not’, Russian нҍтъ, but this cannot be inflected; e.g. wax entam ‘it is not money’402, tawem entam ‘I have no horse’403, i metta endam or per endam ‘nothing’404, etc. At the most, dual or plural characters may be added to endam or endem; e.g. miin endemgen ‘we two are not’405 (насъ нҍтъ), pl. meng endemet. § 126 Together with verbs, endam changes into ent or en, whilst the main verb undergoes no change406; e.g. ent ujem ‘I did not see’, en menem ‘I did not go’, dual 1. ent ujemen, ent menmen, fut. ent udem, end mendem, inf. ent udai, ent mendai, ger. ent utmen, ent menmen, etc. Only in the imperative does ent, en change in all persons and numbers into at, Surg. atl407 e.g. at uje ‘don’t see’, at mena ‘don’t go’, dual at ujaden, at menaden, etc. 116 A) Postpositions § 127 Like the other related languages, Ostyak also has no prepositions but only postpositions, which are called so because they are placed after the word to which they are related. The postpositions do not, in fact, form a special class of words, because they are, with a few exceptions, real nouns, they form constructions with the genitive, they take personal suffixes, and thus share all the properties of the other nouns. Even though the nominal stem of many postpositions is not apparent any more, the case suffixes are often in these words easily recognizable. Only a few postpositions are expressed with the nominal stem or the nominative; most of them have the suffixes of the dative, the locative or the ablative, sometimes also the caritive. In § 67 it was already mentioned that in postpositions as well as in adverbs, there are case suffixes that have already disappeared in the nominal inflection. § 128 In the following, we provide a list of words that can be used as postpositions in Ostyak: erek, NS.408 ürük ‘extra, too much’ (Lat. nimius, 1. nimis), ‘in addition to, except’ (Lat. praeter). In the Irtyš dialect, the caritive suffix is often attached to this postposition; e.g. ma tau erekte i met en taidam ‘I have nothing except a horse’409. 2. it, Surg. iȶ ‘down, under’; idn (locat.), Surg. iȡn ‘down’, itta (abl.), Surg. iȶta ‘from below’. The words it and jit (cf. the word list) probably represent the same stem. 3. itpeja (itpea), Surg. iȶpija (dat.) ‘in front of’; itpena, Surg. iȶpina (loc.) ‘before, in front of’; itpīwet, Surg. iȶpijeux or iȶpiji (abl.) ‘from the front’. These postpositions are probably compounds 117 405. ‘we two are not there, there is no two of us’ 406. I.e. in non-existential constructions. The particle behaves like nicht in German or inte in Swedish. 407. It is etymologically related to Mansi ul and Finnish älä (sg), älkää (pl) in the corresponding function. The main verb is in the imperative. 408. This abbreviation is not included in the list of dialects (p. ix). It is probably the Lower Surgut (LS) dialect, which in Swedish (the original language of the manuscript) would have this abbreviation (Nedre Surgut). 409. Note the very common use of the verb taj- ‘to have’ and its understandable translation, even though Castrén had troubles in describing the verb (§§ 121–122). �Ostiacica 410. rather a derivative from the word (South) it, (Surg.) itl ‘front’ 411. Latin pone ‘behind’ 412. pir means ‘the space behind something’ whereas puj is primarily the body part. 413. locative 414. ablative 415. The comparison with Finnish is semantic, not etymological (and not meant to be, either). Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 72 ❧ ☙ 73 ❧ of two words: it ‘front’ and pi ‘side’410. 4. xowatta ‘along’ from the stem xou ‘long’. 5. id at, Surg. jid a ‘towards, at, against’. ˊ ˊ 6. maxta ‘around’. 7. moxta Surg. mugda ‘through’. 8. nox, Surg. nok ‘up, upwards’ (R. въверхъ). 9. nūmen, Surg. nōmen (locat.) ‘up, above’; nūmatta, Surg. nōmeȶta (abl.) ‘from above’. The stem of this postposition is nūm (num), Surg. nōm (nom) ‘heights’ (cf. the word list). oxteja, Surg. ogoteja (dat.) ‘on’, actually ‘into the 10. above’, oxtena, Surg. ogotena (loc.) ‘on, in the above’, oxtīwet, Surg. ogotejeux or ogoteji (abl.) ‘from above’. The stem is in the Irtyš dialect oxta, cf. the word list. 11. pira (dat.) ‘behind, back’; pirna (loc.) ‘behind (pone411), after, afterwards’, piretta or pirīwet, Surg. pireux, piri (abl.) ‘behind, from behind’. The stem is pir ‘back side’, cf. the word list. In the Irtyš dialect, there is puja, puina, pujīwet from pui ‘behind’412, which is almost identical but less often used as a postposition. Furthermore, the Russian preposition за can also be formed into a postposition denoting the same space relations by adding the Ostyak case suffixes: saja (dat.), saina (loc.) and sajīwet (abl.). peda, pede, pete ‘in order to, because of, instead 12. of’. In the same meaning, pedan, pedait, sagait, etc. are also used. puŋada, S. poŋaȡa (dat.) ‘next to, beside’, puŋatna, 13. S. poŋaȶna413 ‘next to, beside’; puŋatīwet, Surg. poŋaȡeux, poŋaȡi414 ‘beside’. The stem: puŋat, poŋaȶ ‘side’. kuda (dat.), kutna (locat.), kudīwet (abl.) ‘between; 14. among’. The stem: kut ‘the place between’, Finn. väli415. 15. kutteba, Surg. ječega (dat.) ‘in the middle’; kuttepna, Surg. ječen (loc.) ‘in the middle’; kuttepīwet, 118 Surg. ječegeux, ječegi (abl.) ‘from the middle’. The stem is in the Irtyš dialect kuttep, in the Surgut dialects ječe ‘middle’. 16. tibeja (tibea), Surg. tigbija (dat.) ‘into’; tibena, Surg. tigbina (loc.) ‘in, inside’; tibīwet, Surg. tigbijeux, tigbiji ‘from inside’. The postpositions are formed from the stem tibe, Surg. tigbi ‘inside’, and in the Surgut dialects, they can also be expressed with onda, ondan, ondeux or ondi from ont ‘inside’. 17. tom pēlga or tom peja, Surg. tom pīlega, tom pija or kaibija (dat.) ‘on the other side’, tom pēlgena or tom pena, Surg. tom pēlgena, tom pina, kaibina (loc.) ‘on the other side’, tom pēlegīwet or tom pīwet, Surg. tom pēlegeux (pelegi), tom pijeux (piji), kaibijeux (kaibiji) ‘from the other side’. In a similar way tem pēlga or tem peja, Surg. tem pēlega or tem pija (dat.) ‘on this side’, etc. 18. unda, Surg. andaga ‘up to, until’. 19. waȶȶax, waȡȡax (Surg.) ‘without’. 20. ūtta, Surg. ūȶti ‘over, on the opposite side’. B) Adverbs § 129 Like the postpositions, the adverbs in Ostyak are also formed from the noun with different case suffixes, and it has already been shown in the previous paragraphs that many words can be used both as postpositions and as adverbs. There are also many adverbs in Ostyak that are formed from demonstrative, relative and interrogative pronouns. There are few primitive words among the adverbs, yet a noun and especially an adjective in the nominative case can also be used as an adverb. Furthermore, many adverbs are borrowed from Russian. § 130 The adverbs of location are, organized according to their stem, the following: 119 �Ostiacica 416. The Surgut particles tegenam and togonam are formed with the suffix of the approximative case. Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 74 ❧ ☙ 75 ❧ 1. xoda, Surg. koȶnam ‘where to’; xodan, Surg. kotti, kot ‘where’, xotye, Surg. kotl ‘from where’. The stem is probably xo (cf. the pronoun xoi, xoje in § 93). Instead of these adverbs, in the Irtyš dialects met tagaja ‘where to’, met tagana ‘where’, met tagajīwet ‘from where’, etc. are used. 416 2. tege, Surg. tegenam ‘here (to)’, tette, Surg. tetti, tet ‘here’; tet sagat, Surg. teȶ ‘from here’. Cf. the demonstrative pronoun tem ‘this’. 416 ‘there (to)’, totta, Surg. 3. togot,ˊ Surg. Togonam totti ‘there’, Surg. toȶ ‘from there’. Cf. the demonstrative pronoun toma. 4. nox ‘up, upwards’; see § 128 nr. 8. 5. nūmen ‘up, in the heights’, nūmatta ‘from above’; see § 128 nr. 9. 6. itn ‘down’, loc. idn, etc. see § 128 nr 2. 7. awasta ‘from below’, abl. of awas ‘the underneath’. 8. pira ‘back’, pirna ‘behind’, pirīwet ‘from behind’, see §128 nr 11. 9. itpeja ‘forth’, etc. see § 128 nr 3. 10. xowa, Surg. kokko ‘far away’, xowan, Surg. kowon (loc.) ‘far away’, xowatta, Surg. kowaȶta (abl.) ‘from afar’. The stem is xou ‘long’. 11. wana (dat.) ‘close (to)’, wanen, wanna (loc.) ‘close’; wanetta, Surg. waneȶta ‘from nearby’. The stem is wan ‘short’. 12. kīm, kēm ‘out’, kāmen, kēmen ‘outside’, kāmetta, Surg. kāmeȶta ‘from outside’. 13. jox, Surg. jok ‘home’ (domum), jadan, Surg. jokon ‘at home’ (domi), jokoȶta (Surg.), xodīwet (Irt.) ‘from home’. 14. moxta, Surg. norok ‘straight’. 15. megde ‘past, by’ 16. beste ‘all over’, Russ. вездѣ. A § 131 mong the temporal adverbs especially the following may be noted: 1. xun, Surg. xunti ‘when’. 2. tutna ‘then’. ˊ 3. in, Surg. it ‘now’. Cf. the word list. 4. sīra, Surg. sār, sārna ‘before’; cf. the word list. 5. pirna ‘after’; see § 128 nr 11. 6. xou, xowat, Surg. kowat ‘for a long time’; cf. word list. 7. xowan, Surg. kowan ‘long ago’. 8. sora, Surg. sarga ‘soon’, Russ. скоро. 9. togan ‘always’. 10. us, uš ‘already’, Russ. уже. 11. os, ješo (Russ. ещо) ‘still’. 12. mettatna ‘sometime’. 13. xattīwen ‘during the daytime’. 14. ātna, Surg. jōgon ‘in the night’. 15. idaina ‘in the evening’. 16. ādeŋ, Surg. āȡeŋ ‘in the morning’. 17. tem xat ‘today’, etc. § 132 Among the other adverbs, we can only give the following: 1. ar ‘many, a lot’. 2. čīmet, Surg. čīmeȶ ‘(a) little’. 3. ašma, tax, Surg. čikka ‘very’. ˊ 4. cebara ‘well’. 5. medagem ‘how much’. 6. tegem, tigem ‘this much’. ˊ ˊ 7. xot sagat ‘how’. 8. tem sagat, tegena, temida ‘like this’. 9. medīwet, medoi peda ‘why’. 10. tut peda ‘because of that’. ˊ 120 C. Conjunctions § 133 The Ostyak language has only a few conjunc- tions, and many of these are, furthermore, borrowed from Russian. Some conjunctions are independent words, while others can only be used enclitically. Here we list the most important of both classes: a) Independent conjunctions ada — ada ‘either — or’. lipa — lipa ‘either — or’, Russ. либо — либо. 121 �Ostiacica 417. As already stated in note 174, this is not a particle but a noun ot ‘thing’. 418. The semantics of the interjections are, of course, approximate. ☙ 76 ❧ nīci ‘perhaps’. otnāko ‘yet’, Russ. однако. met, metta ‘that, so that’. sto ba, sto bi ‘so that’, Russ. что бы. ada metta, at metta ‘as if’. ješeli ‘if’, Russ. ежели. i ‘also’, Russ. и. ādeŋ the character of the conjunctive. ta ‘and’, Russ. да. b) Enclitic conjunctions īti, īda ‘as, like’. pa, ba ‘though’, Finn. pa, pä. se or še ‘yes, too’, Russ. же. wet,ˊ Surg. wiȡi ‘even’, Russ. вҍдь. li ‘whether’, Russ. ли. kuš, Surg. kuč ‘even though’, Russ. хотя, хоть. at, a particle that forms indefinite nouns, pronouns and adverbs.417 D. Interjections 418 § 134 Only the following interjections have been noticed by me: a’a ‘yes’. au ‘what did you say?’ ta ‘well’. ti, tit, titti ‘well, see’. ˊ ˊ a ‘ouch’. ax ‘oh’. ja ‘well’. 122 Ostyak Word List419 �Ostiacica Ostyak Word List Udmurt, Mn = Mansi, MnN = Northern Mansi). By “Sam.”, Castrén mainly refers to Nenets, but the abbreviation is kept unchanged, thus Sam = Samoyedic; however, “O. Sam.” > Slk = Selkup. Also in the references to UEW, Sam refers to a correspondence in any Samoyedic language, which is not necessarily the same comparison Castrén has made. For Surgut, Castrén’s abbreviations (or their translations) are used in their original form, i.e. S. or Surg. = Surgut dialects, (“OS.” >) US. = Upper Surgut (upstream from the town of Surgut), (US. >) LS. = Lower Surgut (downstream from the town of Surgut). There is also an abbreviation “NS.”, which has not been explained. It seems to stand for the Swedish term Nedre Surgut ‘lower S.’ and has accidentally been left in the German version in some words on the list. Here it is replaced with LS. For the Turkish languages, the names are kept in their original form, thus Turk = Turkish (in general), Tat = Tartar, MT = Minushinsk (Siberian) Tartar. The references to the most important dictionaries are provided at the end of each lemma. These are: Wolfgang Steinitz Dialektologisches und etymologisches Wörterbuch der ostjakischen Sprache (DEWOS), K.F. Karjalainen & Y.H. Toivonen Ostjakisches Wörterbuch (KT) and Károly Rédei & al. Uralisches etymologisches Wörterbuch (UEW). If the Khanty word has a cognate in Mansi, it is given in brackets ( ) after DEWOS; if the word has cognates in other Uralic languages, this information is given in brackets ( ) after UEW. Page numbers are given for the Khanty dictionaries, because they encompass all Khanty dialects and thus follow an etymological order instead of a traditional alphabetical one. Page numbers are given only for the beginning of the lemma; one lemma might go through several pages (in DEWOS, each column has its own number). The modern (or standardized phonematic) form for the words in other Uralic languages can be found in UEW; they are not copied here. If necessary, other references to literature are also given. 419. The word list has been rewritten, translated and commented on along the following principles: The lemma is transcribed from Castréns “Ossetian” Cyrillic script according to the same rules that are used in the grammar part. It is followed in brackets [ ] by the form that follows the standard southern Khanty phonematic transcription (in DEWOS, standardized by Wolfgang Steinitz, with minor exceptions, e.g. ĕ in the first syllable instead of ǝ). The same goes for additional forms (derivations and compounds) from the southern dialect, which are introduced later in the same lemma. If the lemma is given only in its Surgut form (“S.”), and mainly does not exist in southern Khanty, the standardized phonematic form in brackets [ ] is given from Trj (Tremyugan) or another modern (according to KT or DEWOS) Surgut dialect. In cases where Castrén has added a variant from Surgut to the southern dialect lemma, a Trj or other modern Surgut dialect form is given in brackets [ ]. The translation is given according to Cast rén’s original translation, taking into account the semantics of the modern Khanty word; if there is a more significant difference, the modern, actual meaning is given in brackets [ ]. References to other languages are given according to Castrén either with a comma or semicolon only, or with “cf.” (“vergl.”). The possible borrowing languages (“Turkish” for mainly Siberian Tartar; Russian or Komi) are not commented on separately, but the modern view of the possible borrowing is given according to Steinitz in brackets ( ) after the DEWOS reference. The correspondences in the Uralic languages are marked with [≠] (no etymological correspondence) or [=] (reliable comparison) separately for each language. For the Finno-Ugrian languages, abbreviations of the modern names are used in the translation (“Lapp.” > Saa = Saami, “Tscher.” > Mr = Mari, “Syrj.” > Ko = Komi; Fi = Finnish, Est = Estonian, Hu = Hungarian) as well as in the references (Md = Mordvinian, Ud = 124 A ājemdem [äjǝmt-] ‘to glue’; LS. ējem dem, eijemdem; US. ējemtim, ei jemtim [Trj ĕjǝmtǝ-] DEWOS 24, KT 12. ājoxtep, aijoxtep [äj-oχtep] ‘smallish, quite small’; DEWOS 12, 33, KT 3, 32. āmdem [ämət-] ‘to rejoice’; frequ. āmdīdem [ämtit-]; DEWOS 106, KT 47–48. amlep [omlep (DN), Ko Kr ămlip] ‘hole in the ice’ DEWOS 100, KT 48. āmp [ämp] ‘dog’; [=] Hu eb; DEWOS 101, KT 48, UEW 836 (Kh = MnN āmp, Hu). āna [ănǝ] ‘thick’; Surg. ānex [Trj äṇǝ]; āna-paŋ [ănǝ-päŋ] ‘thumb’; āna-sābet [ănǝ-säpǝt] a black and blue coloured duck with a thick (āna) neck (sābet) [Anas fuligula]’ DEWOS 109, KT 52. anǯa, anǯe [änčǝ] ‘rose hip’; Surg. anǯex [Trj äṇčǝɣ]; anǯa-jux [änčǝ-juχ] ‘rose shrub’; Surg. anǯex-jux [Trj äṇčǝɣ-juɣ]; DEWOS 112, KT 54. aŋasem [aŋχəs-, Kr eŋχəs-] ‘to take off one’s shoes; undo (a knot), unbutton (one’s coat)’; S. ünacem [Trj ăntǝksǝ-] DEWOS 142, KT 39, UEW 11. aŋen [oŋǝt; ‑n probably a misprint] ‘chin’; DEWOS 140, KT 34. aŋa, aŋe [äŋkə] ‘mother’; Surg. anki [Trj äŋki], [≠] Hu anya, Turk ana; ēn-aŋa [enǝ-äŋkǝ] ‘grand mother’, āi-aŋa [äj-äŋkǝ] ‘moth er’s younger sister; (female) cousin’; DEWOS 136 (Kh = MnN āŋk°), KT 36. adak [ä̆tak] ‘storm’; [≠ Sam] hād DEWOS 214 (Kh ? < Turk), KT 102. adam [ätamǝ] ‘man, person’, Mr edem, Turk. adem; cf. xui; DEWOS 217 (Kh < Tat), KT 103. ādaŋ; ādeŋ [ätǝŋ] ‘morning’; Surg. āȡaŋ, āȡeŋ [Trj äʌəŋ]; DEWOS 83, KT 117. ādem [ätəm] ‘bad, evil’; Surg. ātem [Trj ätəm]; DEWOS 215, KT 103. ādem [ăt-] ‘to sleep’; Surg. āȡam, ōȡam, ōȶem[Trj ŏʌ-]. Frequ. ādī dem [ătit-]; DEWOS 66, KT 126. adaša, odoša [ătaša] ‘stallion’; DEWOS 72 (Kh < Tat). āgan, āgań [ä̆kań] ‘doll’; Ko akań; DEWOS 45 (Kh < Ko), KT 24. āgerna [äɣərnə] ‘ide, L. Cyprinus rutilus (Leuciscus idus)’; āger na-tūjax [Trj äɣərnə-ʌojək] ‘red kite, L. Falco milvus’; DEWOS 47, KT 25. āxtem [aχət-] ‘to vomit’; Surg. ūgo ȡem [Trj uɣət-]; cf. [≠ Fi] oksennan, [≠] Hu okád; DEWOS 48, KT 26, UEW 716 (Fi = Md Mr Ko Ud). āi [äj] ‘small’; DEWOS 12, KT 3. ai [ăj] ‘luck’; DEWOS 20, KT 6. aidadem [ä̆jtat-] ‘to drive, to chase’; [≠] Fi ajan; DEWOS 26, KT 14, UEW 4. aidem [ăjǝt-] ‘to find’; Surg. ojoȡem [Trj ojǝɣtə-]; DEWOS 22, KT 13. ajaŋ, aijaŋ [ăjǝŋ] ‘lucky [fortunate (e.g. at catching fish)]’ DEWOS 21, KT 6. ājem [äjǝm] ‘glue’; Surg. ējem, eijem [Trj ĕjǝm]; DEWOS 24, KT 12. 125 �Ostiacica Ostyak Word List ☙ 80 ❧ as [äs] ‘the river Obʹ’; ās-jax [äsjaχ] ‘the Ostyaks’; awas āsjax [ŏwəs ä.-j.] ‘the Ostyaks in Berezov’, num ās-jax [num ä.-j.] ‘the Ostyaks in Surgut’ [the Ostyaks on the lower vs. upper reaches of Obʹ seen from Samarovo (today: Chanty-Mansijsk)]; ās-pai [Trj äs-påj] ‘poplar’; DEWOS 184–86 (= MnN ās), KT 84–85. āsad [asat] ‘free, idle, lazy’; DEWOS 197, KT 89. āsem [ăsǝm] ‘pillow’; DEWOS 195 (= MnN osma), KT 88, UEW 18. aš [aš, äš] ‘white clay’; Surg. ač [not attested] DEWOS 5, KT 96, UEW 3 (Kh ? = Md ašo Ma oš ‘white’). āt (at) [ät] ‘night’; [=] Mr jut; DEWOS 199, KT 100, UEW 99 ˊ (Kh = MnN ēti, Mr Sam). ātmem [ätǝm-] ‘to lift’; Surg. īȶmem [Trj äʌəm-]; DEWOS 76 (Kh = MnN ālm-), KT 125. āttem [ättǝ-] ‘to carry’; Surg. īȶȶem (Trj äʌt- : prs. iʌtəm) [cf. previous]. ˊ ˊ ata [Trj äti, O äśi] ‘father’, [≠] Fi isä, [≠] Hu atya, [≠] Saa ačče [áhčči], tattje, [≠] Turk ata, [≠] Mr ätjä; DEWOS 226, KT 93, UEW 22 (Kh = MnN āś, Sam). au [aw] ‘door’; [=] Fi ovi; DEWOS 26, KT 14, UEW 344 (=MnN āwi, Fi Sam) aŋaŋa [äŋk-äŋkǝ] ‘grandmother’; Surg. aŋk-aŋki [Trj äŋk-äŋk]; DEWOS 136, KT 36. āŋet, ānket [äŋkət] ‘stump, pillar, mast’; Surg. āŋkeȶ [Trj äŋkəʌ]; DEWOS 138 (= MnN āŋk°al), KT 38. ańaxa, ańaga [ăńǝχə] ‘stepmother; uncle’s wife’; LS. ajanki, US. ańakai [Trj ăńə̑ki ̮]; DEWOS 130, KT 64, UEW 10 (= Sa ?Md ?Ud Ko Mn Hu Ne Slk). āńgeš [äńkǝš] ‘pea’; Surg. āńkic [Trj äńkǝč]; Ko ańkycj [ań-ki ̮č]; DEWOS 130 (Kh < Ko), KT 38. ār [är, DN ar] ‘a lot, many’; cf. [≠] Fi suuri, [=] Sam ār ‘big’, [≠] Turk. ār ‘heavy’, [≠] Hu ár ‘price’; DEWOS 155, KT 70, UEW 75 (Kh = Sam) āra [ärǝ] ‘song’; Surg. ārex [Trj ärǝɣ], [≠] Turk. ir, er; tūrumāra [turəm-ärə, Trj tŏrǝmärǝɣ] ‘prayer’; DEWOS 165 (Kh = MnN ēriɣ), KT 73. ārent [ärǝnt] ‘debt’; [≠] MT ālem, [≠] Fi. velka; DEWOS 172 (Kh < Ru), KT 77. ārendeŋ (ārndeŋ) [ärǝntǝŋ] ‘in debt’; DEWOS 172, KT 78. āres [probably i ̮rǝš, irǝš; Ko i ̮ršaś‘threaten’] ‘troublemaker’; Tat. arisch, DEWOS 164 (Kh < Tat i ̮ri ̮z ’quarrel’), KT 78. ārgem, ārkem [ärǝ-] ‘to sing’; Surg. īrgem [Trj ärǝɣ-]; DEWOS 166, KT 73. 126 auguȡem, S. [Trj ä̆ɣ°əʌ-] ‘to become replete’; see pidem; DEWOS 40, KT 20. awas, owas [ăwǝs, ŏwǝs] ‘lower, the one below [downstream]’; awas-wōt [ŏwǝs-wot] ‘north [wind]’, cf. jit-wōt]; DEWOS 29, KT 17. E ēbet [epǝt] ‘smell’; Surg. āpeȶ [Trj ä̆pəʌ], [=] Sam. āpt, DEWOS 148, KT 68, UEW 83–84 (Kh = MnN at, Saa Md Mr Ko Sam). ede [ĕtǝ] ‘lid’; Surg. aȶe [Trj ä̆ʌə] [E wälə ‘roof, lid’]; DEWOS 70, KT 116, UEW 574 (Kh = MnN ala, Fi ylä- etc.) edem [ĕt-] ‘to heat’; US. üȡim [Trj ö̆ʌ-], frequ. edīdem [ĕtit-]; DEWOS 64, KT 129. ēdem, eidem [et-] ‘to leave (tr.), to let go’; [≠] Fi jätän, [≠] Mr kodem, [≠] Ko kolja; DEWOS 204 (unclear), KT 129. edep [etǝp] ‘verst’; Surg. ettep [Trj ä̆təp]; DEWOS 203, KT 104. eder, ēder [etər] ‘bright, clear’; Surg. ater, atter [Trj ä̆tər]; DEWOS 218 (= MnN atər), KT 104. ederoxtep [etər-oχtep] ‘somewhat clear’. ele, elle [ĕlǝ] ‘sapwood’; Surg. ül [Trj ö̆ḷ], [≠] Fi jälsi; DEWOS 90, KT 41. emem [em-]’to suck’; [=] Fi imen, [=] Hu emik, [≠] Turk emmek; DEWOS 97, KT 50, UEW 82 (Kh = Fi Hu Sam). emerdem [ĕmǝrt-] ‘to scoop, to bail’; Surg. emregdem [Trj ä̆mǝr-, ä̆mräɣtə-]; cf. jāxtem; DEWOS 102, KT 44, UEW 25 (Kh = MnN āmart-, Ud). ēne [enə] ‘big; thick’, also ūna; Surg. ēnȶ [Trj ä̆ṇə]; cf. Ko una, Fi enempi ‘more’, enin ‘most’, [≠] Hu ennyi ‘this much’; DEWOS 109, KT 52, UEW 74 (Kh = MnN janəɣ, Fi Saa ?Ud ?Ko Sam) ēnmem [enǝm-] ‘to grow’; Surg. ānmem [Trj ä̆nǝm-]; DEWOS 110, KT 52. ēnmettem [enmǝttǝ-] ‘to grow (tr.), to raise’ DEWOS 110, KT 53. ēndep, ēntep [ĕntǝp] ‘belt’; DEWOS 117 (= MnN ēntǝp), KT 58. eŋedīdem [ĕŋǝtit-] ‘to neigh’; DEWOS 141, KT 34. 127 �Ostiacica Ostyak Word List ☙ 81 ❧ päästän; DEWOS 193, KT 91, UEW 71 (Kh = MnN is-, Ud Ko Hu Sam). et [ĕt, ĕtǝ] ‘simple, common’; et-wax [Trj ä̆t-wăχ] ‘iron’; DEWOS 68, 69, KT 109. ēt, eit [et] ‘body, item’; DEWOS 56, KT 110. ētteptem [ettitǝpt-, *ettəpt-] ‘to show, to point at smth’; DEWOS 220, KT 108. ēttīdem, eittīdem [ettit-] ‘to look, to watch’; also: eikīdem; DEWOS 220, KT 108. ēwa [ewǝ] ‘girl, daughter’, Surg. ēwi [Trj ä̆ɣ°i]; DEWOS 37, KT 16, UEW 835 (Kh = MnN āɣi Hu). ewedem, eudem [ewət-] ‘to cut, to shave’; Surg. agdem [Trj ä̆ɣ°ət-]; DEWOS 50 (Kh = MnN jakt-), KT 18. ēpsendem [epsint-] ‘to sniff, to smell’; Surg. āpsindem [Trj ä̆psintǝ-]; DEWOS 148, KT 68, UEW 83. erek (erx) [ĕrǝ] ‘extra, too much, too many’; LS. ürük (ürx) [Trj ö̆rəɣ]; DEWOS 167 (Kh = MnN ariɣ), KT 74. ēsem [esǝm] ‘breast, nipple’; ēsemjink [esǝm-jĕŋk] ‘sweet milk’, actually ‘breast-water’; DEWOS 194, KT 89. ēsemdem [esǝmt-] ‘to suck’; see emem. ēssig, ēssix, eissig (actually ēsjig) [ĕs-jĕɣ, ĕssəɣ] ‘old man’; [≠] Hu ősz; DEWOS 187, KT 87. estem [estə-] ‘to release, to let go, to let come (in)’; US. asȶem, LS. esȶim [Trj ä̆sʌ-], [≠] Fi I īma [imǝ] ‘old woman, wife’; Surg. īmi [Trj imi]; cf. [≠] Fi emä ‘mother’, [≠] Hu eme ‘female’; DEWOS 97, KT 43, UEW 74 (Kh ≠ Fi Hu Sam). īmel [iməl] ‘a vehicle’ [a fish species]; DEWOS 100, KT 44. īn [in] ‘now, just (now), at the moment’; Surg. īt [Trj in]; KT 51. inar [inar] ‘saddle’; Tat ijar; DEWOS 116, KT 53. idai [itǝn] ‘evening, night’, Surg. itn [Trj itǝn], [≠ ] Fi ilta; DEWOS 217, KT 104. idem [item] ‘shameful [shame]’; Surg. īȡem [Trj iʌem]; DEWOS 79, KT 119. īȡek S. [Trj iʌek] ‘strainer, sieve’; see puš; DEWOS 74, KT 123 ika, iga [ikə] ‘old man, husband’; Surg. iki [Trj iki], [≠] Fi ukko, [≠] Hu agg; DEWOS 34, KT 23, UEW 72 (Kh = MnN aki, Saa Sam). 128 īndep, jīndep [jĕntǝp, Trj ji ̮ntəp] ‘needle’; Turk ine, īnge, [≠] Mr īm, [≠] Ko jem, [≠] Fi äimä; DEWOS 381 (Kh = MnN jūntǝp), KT 175. īnem S. [Trj ĕj-näm] ‘all’; see per; DEWOS 19. ǝ ǝ īŋisem [ĕńtˊ s-, Trj ińtˊ ksǝ-] ‘ask’; DEWOS 131, KT 65. isar [isar] ‘stupid, simple-minded’; DEWOS 197, KT 89. īsem [is-] ‘to grind’; īsendem [isǝnt-] id.; DEWOS 188, KT 90. īsen [isǝn] ‘grinder’; DEWOS 189, KT 89. īšen [išǝn] ‘window’; DEWOS 11, KT 99. iǯem [ič-] ‘to move (tr.), to push’; DEWOS 5, KT 98. ičex, US [ičək] ‘younger sister [endearment]’; see ńeŋa; DEWOS 10, KT 99, 193. X xaint [χent] ‘birch bark basket’; [=] Fi kontti; DEWOS 516, KT 315, UEW 177 (Kh = MnN χūnt, Fi Ud Ko), SSA 1 398 (Fi = Kh Mn) xaida [χăjćǝ] ‘scissors, shears’; Turk kaitse, kaitje; DEWOS 449 (Kh < Tat), KT 283. xaleu [χălew] ‘tern, seagull’; Surg. kallek [Trj kăḷe̮k]; DEWOS 487, KT 300. xama [χŏmǝl(‑)] ‘bladder, blister’; S. komlaŋ [Trj komḷǝŋ]; DEWOS 497, KT 305. xanda [χăntǝ] ‘a khanty person’; S. kanda-ku [Trj kăntǝk-ko]; DEWOS 517, 518, KT 317, UEW 206 (Kh ? = Fi Saa Md Hu Sam). xanem [χăn-] ‘to touch [to get caught, to adhere, intr.]’; DEWOS 504, KT 316. xadań [χătań] ‘Tatar’; S. katań-ku; DEWOS 575, KT 362. xadem [χăt-] ‘to die’; Surg. kaȡem [Trj kăʌ- : kŏʌǝm], [=] Fi. kuolen, [=] Hu hal, [=] Mr kolem, [=] Ko kula; DEWOS 469, KT 373, UEW 173 (Kh = MnN χɔ̄la-, Fi Md Mr Ud Ko Hu Sam). xaxrem [χăχǝr-] ‘to tickle [to scratch, to scrape, to rub, to shave]’; DEWOS 460, KT 293. ˊ ˊ xaid em, xaiǵem [χet-] ‘to stay, to remain; to be left’; DEWOS 576, KT 346. ˊ ǝ xaid eptem [χetˊ ptǝ-] ‘to leave (tr.)’; DEWOS 577, KT 347. xaimak [χajmaχ] ‘sour whole milk, thick cream’; Tat kaimak; DEWOS 447 (Kh < Tat), KT 283. xainem [χen-] ‘to dig’; Surg. kinem [Trj ki ̮ṇ-], [≠] Fi kaivan; DEWOS 508 (Kh = MnN χūn-, Ko Hu), KT 318. 129 �Ostiacica Ostyak Word List ☙ 82 ❧ xanǯem [χănč-] ‘to make colourful [to stich, to embroider; to write]’; DEWOS 513 (Kh = MnN χans-); KT 313. xanǯeŋ [χănčǝŋ] ‘colourful’; DEWOS 512, KT 313. xaŋdep [χaŋtep] ‘ladder, stairs’, S. kaŋdep [Trj kåŋti ̮p]; DEWOS 528, KT 297, UEW 127 (cf. χoŋχ-). xaŋsa [χamsa, χaŋsa, χaŋχsa] ‘pipe’, S. kaŋsa [Trj kansa], Turk kañsa; DEWOS 693, KT 306. xar [χăr] ‘field, an even place in general’; e.g. tant-xar [täntχăr] ‘(corn) field’, num-xar [num-χăr] ‘meadow’, xot-xar [χot-χăr] ‘floor’; S. kara [Trj kårə]; DEWOS 544, KT 327. xār [χor] ‘oxen [male animal]’; S. kār [Trj kår]; cf. [≠] Fi härkä, [=] Sam hora; ai-xār [äj-χor] ‘stallion’; DEWOS 535, KT 328, UEW 168 (Kh = MnN χār, Fi Ko Hu Sam). xardagan [χărtǝχan] ‘falcon’; DEWOS 558 (Kh < Tat), KT 341. xatt, xat [χăt (χătt-)] ‘sun, day’ [χăt ‘provision, supplies (“Vor rath”)’ is a separate word]; S. kaȶ [Trj kătʌ̥], [≠] Mr kedƈe; DEWOS 469, KT 365 (χăt ‘store, supplies’), DEWOS 571, KT 354. xōdaŋ, xōteŋ [χŏtǝŋ] ‘swan’; S. kōtteŋ [Trj kŏtǝŋ]; DEWOS 575, KT 362, UEW 857 (Kh = MnN χotaŋ, Hu hattyú id.). xōdar [misprint, ɔ: хо̄дап i.e. χotəp] ‘net‘; DEWOS 479, KT 371, UEW 120 (Kh = MnN χūlǝp, Fi Ko Hu Sam). xōdem [χot-] ‘to stay overnight’; S. kūȡem [Trj kåʌ- : kuʌə̑m]; DEWOS 462, KT 375, UEW 120 (= MnN χūl-, Ud ?Ko Hu). xōxtem [χoχət-] ‘to jump [to run]’; DEWOS 457, KT 294, UEW 198 (Kh = Fi Saa Md Ko Hu Sam). xōjem [χojəm] ‘ashes’; DEWOS 446, KT 281, DEWOS 194 (Kh = ˊ MnN kul ǝm, Hu ?Md). xomas [*χoməs] ‘violin [formerly used by Tatars and southern Khantys]’; DEWOS 500 (attested only by Castrén and Patkanov; Kh < Tat). ˊ ǝ ˊ xomd e [χamtˊ ] ‘whip’; S. kamd i ˊ [Trj kåmti ̮]; DEWOS 503 (Kh < Tat), KT 306. xon [χon] ‘emperor, khan, czar’; S. kan [Trj kån]; Tat khan; DEWOS 503 (Kh < Tat), KT 307. xon, xonai [χŏn] ‘stomach’ [χŏnaj ‘front part’]; DEWOS 509, KT 308. xonaŋ [χŏnǝŋ] ‘pregnant’ [from χŏn ‘stomache’]; DEWOS 510, KT 309. xonaʒa [χŏnaćǝ] ‘young cow, heifer [also of a reindeer or an elk]’; DEWOS 519, KT 312. xondak [? *χŏntǝk] ‘yeast’ [not in modern dictionaries]. xonttem [χŏnt-] ‘to escape, to flee’; S. kondem [Trj kŏnt-]; DEWOS 517, KT 319. ˊ ˊ xontˊ[χŏńtˊ] ‘fever’ [χŏńt-, χońt- ‘to have fever, to be ill’]; DEWOS 524, KT 322. xōŋam [χoŋχ-] ‘to climb, to go up stream’; S. kūŋdem [Trj ku ŋət-]; DEWOS 528, KT 296, UEW 127 (Kh = MnN χāŋχ-, Hu ?Ko). 130 xordem [χŏrǝt-] ‘to bark’; frequ. xordīdem [χŏrtit-]; DEWOS 553, KT 338. xorem [χŏr-] ‘to skin, to peel’; S. koroȡem [Trj kŏr-]; cf. [≠] Fi kuorin; DEWOS 542, KT 340, SSA 1 442 (Kh ? = MnE χor, Fi). xōs [χos] ‘a species of duck’; DEWOS 559; KT 342. xosem [χŏs-] ‘to urinate’, [=] Fi kusen; DEWOS 561, KT 343, UEW 211 (Kh = MnN χuńś-, Fi Saa Mr Ud Ko Hu Sam). xoǯem [χočǝm] ‘hot, warm’; DEWOS 427, KT 348, UEW 114 (? = Udm Ko). xōt, xāt [χot] ‘tent, house’; S. kāt [Trj kåt], [=] Fi kota; [=] Saa goatte, [=] Mr kuda; DEWOS 565, KT 357, UEW 190 (Kh = Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu). xou [χŏw] ‘long, distant’; S. koux [Trj koɣ°]; cf. [=] Fi kauwan; DEWOS 450, KT 285, UEW 132 (Kh = Fi Saa Md), SSA 1 330 (Kh = Fi ?Md). xowoxtep [χŏw-oχtəp] ‘longish’. xowat [χŏwat] ‘along’, adv. [instrumental-comitative case of χŏw ‘long’]; DEWOS 452, KT 286. xūdandem [χutǝnt-] ‘to listen’; S. kōȡendem [Trj koʌəntə-]; DEWOS 465, KT 377, UEW 207 (Kh = MnN χūntǝl- Hu ?Fi), SSA 1 457 (Kh = Mn Hu Fi). xūdem [χut-] ‘to hear’; S. kūȡem [Trj koʌ- : kuʌəm], [=] Fi kuulen, [=] Hu hall, [=] Mr kolam, [=] Ko kyla; DEWOS 465, KT 377, UEW 197 (Kh = MnN χūl-, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu Sam). xūdesem [xutes-] ‘to DEWOS 463, KT 366. cough’; xui, xajat [χoj, χuj; χăjet, χăjat] ‘human [χăjet, χăjat], man, male [χoj, χuj]’; S kui, ku [Trj ko : (px.1sg) kuje̮m]; DEWOS 423, 449, KT 279, 282; UEW 166 (Kh = MnN χuj, Saa Sam). xujem [χuj-] ‘to spawn’; DEWOS 440, KT 285, UEW 194 (Kh = Mn Fi Saa). xūla [χulə] ‘soot, dirt’; DEWOS 474; KT 299. xūlax [χuləχ] ‘raven’; US. kōlak, LS. kōlank [Vart koḷǝk, Trj koḷǝŋk]; DEWOS 487, KT 300, UEW 200 (Kh = MnN χulaχ Hu Sam). ˊ ˊǝ xūlatem [χulettˊ -] ‘to soot, to make dirty’; DEWOS 475, KT 299. xump [χump] ‘wave’; S. kump [Trj kump], [=] Sam kumba; DEWOS 498, KT 306, UEW 203 (Kh = MnN χump Fi Saa Md Ud Ko Hu Sam). xuntˊ [χuńtˊ] ‘sunrise, sunset’; S. kunȶˊ [Trj kuńʌ̥́], [=] Fi koi, koitto, [? =] Slk kuend, [=] Ko kya; idai-xuntˊ [itaj-χuńt,ˊ Trj itn̥ -kuńʌ́] ‘sunset’; xodaixuntˊ [χŏt-χuńtˊ] ‘sunrise’; DEWOS 217 (itn̥ -kuńʌ́), 464 (χŏt-χuńtˊ), 522, KT 323, UEW 167 (Kh = Mn Fi Ko ?Sam). xuran [χuran, χŏran] ‘stable’; DEWOS 555, KT 336. xūs [χus] ‘star’; DEWOS 561, KT 343, UEW 210 (Kh = MnS kōńś Ud Ko Hu Sam). xūt [χut] ‘cough’; S. kōȶ [Trj koʌ]; DEWOS 463, KT 365, UEW 223 (Kh = Saa Md Ko Sam). 131 �Ostiacica Ostyak Word List ☙ 83 ❧ xūt [χut] ‘spruce’; S. kōȶ [kŏʌ], [=] Fi kuusi, [=] Ko kōz, [=] Sam xadi; DEWOS 464, KT 366, UEW 222 (Kh = MnN χowt Fi Saa Md Ud Ko Sam). xutˊ [χutˊ] ‘fish’; S. kuȶ [Trj kuʌ], [=] Fi kala, [=] Hu hal; DEWOS 466, KT 380, UEW 119 (Kh = MnN χūl, Fi Saa Md Mr Hu Sam). J jādam [jătǝm] ‘seine net’; S. sājep [Trj såjǝp]; DEWOS 419, KT 197, 820. jadem [jătǝm] ‘patch’ [”patched” from jăt- (Trj jŏʌ-) ‘to patch’]; KT 199. jāgai [jăχaj, DN jăɣaj] ‘occiput; (nape of the) neck’; DEWOS 334, KT 147. jāgal [jaχəl] ‘fork; step’; S. jāgart [Trj jåɣə̑rt ‘fork, branch’]; DEWOS 341, 342, KT 147, 150. jāgam [jaχəm] ‘heath’; DEWOS 343, KT 148. jāgem [jok-] ‘to dance’; S. jīkum [Trj jek°- (: jik°əm)]; DEWOS 330, KT 141, UEW 96 (Kh = MnN jēk°-, Ud Ko). jāxleŋ [jaχləŋ] ‘with a branch’; DEWOS 341, KT 147. ˊ ˊǝ jāxletem [jaχlettˊ -] ‘to step’; DEWOS 342, KT 148. jāxtem [jaχət-] 1. ‘to scoop (water with a smaller scoop)’ 2. ‘to unload’; DEWOS 352 (= MnN jɔ̄χt-), KT 151. jāja [jäjə] ‘elder brother [male relative older than me, younger than my father]’; DEWOS 317, KT 133. jāk [jäk] ‘clerk’; DEWOS 324 (< Ru), KT 141. jantkem, jantxem [jănt-: jăntkǝm, jăntχǝm, jănkǝm] ‘to play’; DEWOS 381 (= MnN jonɣ-), KT 174. jāŋam [jăχ-, jăŋχ-] ‘to walk’; frequ. jāŋaidem [jăŋɣit-]; DEWOS 386, KT 155. jāŋk [jäŋk] ‘nail [wooden, iron]’; DEWOS 387, KT 158. jara [jăra] ‘other; strange [, not related]’; DEWOS 403, KT 182. jaran [jărǝn] ‘samoyed’; S. jargan [Trj jărɣan]; DEWOS 405, KT 184 (Kh = MnN jɔ̄rn). jardem, jaradem [jărǝt-] ‘to forget’; S. joroȡem [Trj jŏrǝ̑ɣʌǝ̑-], [≠] Sam jurau; DEWOS 405, KT 185. jāsax [ječək] ‘poor’; DEWOS 10 (same word as Trj ičək ‘dear’ see ičex), KT 193. jāseŋ [jäsəŋ] ‘speech [; language]’; DEWOS 414, KT 190. jāstem [jästə-] ‘to say; to speak’; [≠] Fi haastan; Frequ. jāstīdem [jästit-]; DEWOS 415, KT 191. jatt, jat, jattax [jăt] ‘lazy’; DEWOS 416, KT 195. 132 jāwetmem [jäwǝtmǝ-] ‘to hit, to knock’ [moment. from jäwǝt‘to flail’]; DEWOS 338, KT 136. jeaga [jeχə] ‘small river, tributary’; [? =] Fi joki, [? =] Saa joga; DEWOS 319, UEW 99. jederŋai [jĕtǝrŋaj] ‘black grouse, Tetrao urogallus’; LS. jeterŋi, US. jeterki [Trj jä̆tərŋi, Vart jĕtǝrki]; DEWOS 420, KT 198. jegan [jekan] ‘reed mat’; LS. jeki [Trj jä̆ki]; DEWOS 344 (< Tat), KT 146, 149. jem, jemm [jĕm] 1. ‘good, fresh’; 2. ‘seed’ [this is a separate word: jem (< Tat) DEWOS 367]; cf. [≠] Fi hyvä ‘good’, [≠] jyvä ‘seed’; [=] Hu jó ‘good’; DEWOS 367, KT 167, UEW 850 (Kh = MnN jomas, Hu). jemsai [jĕmsaj] ‘right; on the right hand side’; S. jemse [Trj jĕmsi]; DEWOS 369, KT 169. jemettem [jemǝt-] (from jem [Trj jim ‘taboo’]) ‘to be ashamed’; is said about the bride, when she bashfully covers her face in front of men; DEWOS 371, 373, KT 171. ˊ ˊ ˊ jēnd em, jānd em [jäńt-] ‘to drink’; S. ˊ ˊ ǝ jīnd em [Trj jeńt- (jińtˊ m)], [=] Fi juon; DEWOS 383, KT 176, UEW 103 (Kh = Fi Saa Mr Ud Ko Mn Hu). ˊ ˊǝ jenttem [jäńttˊ -] ‘to give to drink’; DEWOS 384, KT 177. jēŋdem [jeŋǝt-] ‘to spin’; LS. jāŋdem [Trj jä̆ƞ°ət-]; DEWOS 385, KT 157. jēŋet [jeŋət] ‘spindle’; S. jeuŋet [Trj jä̆ŋ°ət]; DEWOS 385, KT 157. jenk [jeŋk] ‘ice’; [=] Fi jää, [=] Mr ī, [=] Ko ji, [=] Hu jég; DEWOS 391, KT 159, UEW 93 (Kh = MnN jāŋk, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu). jeŋeŋ [jeŋkəŋ] ‘icy’; S. jenkeŋ [jeŋkəŋ]; DEWOS 391, KT 160. jermak, jirmak [jĕrmak] ‘silk’; DEWOS 409 (Kh < Ko), KT 186. jert [jert] ‘rain’; [≠] Mr jur, [≠] Ko zer; DEWOS 411, KT 187. jerdeŋ [jertəŋ] ‘rainy’; DEWOS 411, KT 187. jesnā [jesna] ‘[elder] sister’s husband [; aunt’s husband, wife’s elder brother]’; DEWOS 414 (< Tat), KT 191. ječe S. [Trj jä̆čǝ] ‘middle; place in the middle’, see kuttep; DEWOS 314, KT 193. ječem S. [Trj jä̆č-, imperat. jĕčä] ‘to twist, to braid’; DEWOS 311, KT 193. jēčem [ječčǝ-] ‘to be in time, to ripen’; DEWOS 315 (< Ko), KT 194. jeu [jew] ‘perch’, S. jeux [Trj jä̆ɣ°]; DEWOS 330, KT 134 jeura [jewrə] ‘wolf’; S. jeurex [Likr jä̆ɣ°rəɣ]; cf. [≠] Fi peura, [≠] Turk būr; DEWOS 352, KT 141. jēwdem [jewət-] ‘to shoot’; DEWOS 356, KT 135. 133 �Ostiacica Ostyak Word List ☙ 84 ❧ jiba [jĕpǝ] ‘eagle owl, L. Strix bubo’; LS. jipex, US. jiwex [Trj jĕpǝɣ]; DEWOS 395, KT 177, UEW 98. jībel [jĕpǝl] ‘shadow’; S. jīpel [Trj jĕpǝḷ]; DEWOS 396, KT 178. jideŋ [itǝŋ] ‘the lower, the one below’; DEWOS 61, KT 112 (it ‘the one below’). jīdep, jēdep [jĕtǝp] ‘young, new’; S. jīȡep [Trj jĕʌǝp], [≠] Sam jedaei, jedeä, [≠] Fi uusi; DEWOS 358, KT 201, UEW 73 ˊ (= MnN jil pi ‘new’, Fi elää ‘to live’ etc.) jig, jix [jĕɣ, jĕχ] ‘father; bear’; [the word for ‘bear’ is separate: ˊ ˊ iɣ] LS. ate [Trj ati]; DEWOS ˊ 324 (jĕɣ, jĕχ), 226 (ati), 27 (iɣ); KT 145 (jĕɣ, jĕχ), 93 (ati), 22 ˊ (iɣ). jigdeŋ [jĕɣtəŋ] ‘stepfather’; DEWOS 326, KT 146. jigem [jik-] ‘to harness’; cf. [≠] Ru иго ‘yoke’; DEWOS 327 (< Tat), KT 156. jinda [jĕntǝ, jintǝ] ‘towline’; e.g. jā dam-jinda [jătǝm-jĕntǝ] ‘lace, towline’; ńot-jinda [ńŏt-jĕntǝ] ‘string of a bow’; S. jündex [jö̆ntəɣ], [=] Fi jännet; DEWOS 382, KT 174, UEW 92 (Kh = MnN jāntǝw, Fi ?Saa Mr Hu Sam). jīŋet, jēŋet [jĕŋǝt] ‘basket, box [made of birch bark or wood]’; S. jīŋet [Trj jĕŋǝʌ]; DEWOS 393, KT 158 jink [jĕŋk] ‘water’; [≠] Sam ji’, [≠] Fi wesi, [≠] Mr wit; DEWOS 387, KT 160, UEW 93 (cf. jenk). jiŋeŋ [jĕŋǝŋ, jĕŋkǝŋ] ‘watery, wet’; DEWOS 390, KT 162. jinktep [jĕŋktǝp] ‘a place where there is supposed to be a treasure; [a flame can be seen above it,] similar to the Finnish aarnin hauta’; DEWOS 392, KT 164. jirem [jĕr-] ‘to bind, to tie, to knit (e.g. socks)’; [≠] Fi kuron; DEWOS 402, KT 188. jirnas [jĕrnas] ‘shirt’; S. jernes [Trj jä̆rnäs]; DEWOS 409 (< Ko), KT 187 ˊ ˊǝ jirta, jirca [jĕrttˊ ]: the wife’s younger brother is called like this by the husband; DEWOS 412, KT 187. jiǯem [jĕč-] ‘to cut, to draw’; S. jersem [Trj jä̆rəs-]; DEWOS 311 (jĕč-), 404 (jä̆rəs-), KT 194, 186. jiǯep [jĕčǝp] ‘cut, strake’; S. jer sem [jä̆rsəm]; DEWOS 312 (jĕčǝp), 404 (jä̆rsəm) KT 194, 186. jīsem S. [Trj jis-, Kr jes-] ‘to weep’; ˊ see telem; DEWOS 412, KT 189. 134 jōndem [jont-] ‘to sew’; US. jūndem, LS. jūntim [Trj jånt- (juntǝm)], frequ. jōndīdem [jontit-]; augm. jōndesem [jontǝs-]; DEWOS 380, KT 175. jourai, joura [jăwra] ‘twisted, slanted’; S. jagrax, jograx [Trj jăɣ°re̮ɣ], [≠] Turk egri, [≠] Fi wäärä; DEWOS 351, KT 141. jourem [jŏwǝr-] ‘to roll, to wind, to drill’; DEWOS 347, KT 137. jouraxamdem, joworxamdem [jŏw rǝχəmt-] ‘to rotate quickly; turn suddenly’; DEWOS 348, KT 137. judem [jüt-] ‘to rub, to tan (a skin)’, S. juȡem [Trj juʌ-]; DEWOS 363, KT 137. jūx [juχ] ‘tree, wood, forest’; DEWOS 331, KT 143. jukan [jŏkan] ‘lot, share’; cf. Fi jako ‘share, division’, Ko juka ‘divide’ [Kh < Ko = Fi]; DEWOS 345, KT 149, UEW 87. jūm [jum] ‘black bird cherry’; S. jōm [jom]; [=] Fi tuomi; jūmjux [jum-juχ] ‘black bird cherry tree’; DEWOS 374, KT 166, UEW 65 (Kh = Mn Fi Saa Md Mr Ud Ko Sam). jūrax [jurǝχ] ‘side’; DEWOS 405 (< Tat), KT 183. jit [it] ‘the one below’; S. iȶ [Trj iʌ], [=] Mr ul, [=] Fi ala; jit-xōt [itχot] ‘space under the living room (in a cottage)’, jit-kan ‘sail’; jit-wōt [jit-wot] ‘north’ [”north wind”, the word jit for ‘north’ is a separate lexeme]; DEWOS 61 (il ‘below’), 360 (jit ‘north’), KT 112 (it ‘below’), 200 (jit ‘north’), UEW 6 (il ‘below’ = MnN jol-, Fi Saa Md Mr Ud Ko Sam). jiwem, juwem [jĕ-, jĕw-] ‘to come, become, to start (doing something)’; LS. jigem, OS. jugam [Trj jö̆-, jö̆ɣ-, jĕɣ°-]; DEWOS 309, KT 196. jogadem [joχat-, joχa-, DN joɣa-] ‘to loose’; DEWOS 354, KT 150. jōgon S. (Trj jŏɣən] ‘night’; see āt; DEWOS 345, KT 135. jōgot [joχət] ‘bow’; US. jōgoȶ, LS. jaugoȶ [Trj jăɣ°əʌ], [=] Fi jousi, [≠] Turk jai, [=] Hu ív; paijōgot [päj-joχət] ‘rainbow’; DEWOS 339, KT 153 UEW 101. jōxtem [jŏχət-] ‘to come, to enter’; LS. jōgodem, US. jūgocen [Trj jŏɣət-, jŏɣ°ət-]; frequ. jōxtidem [jŏχtit-]; DEWOS 355, KT 152. jom LS. [Trj jŏm] ‘rain’; see jert; DEWOS 375, KT 166. 135 �Ostiacica Ostyak Word List ☙ 85 ❧ K [Trj kö̆ɣən-]; DEWOS 587 (käš-), 606 (kö̆ɣən-), KT 449 (käš-), 391 (kö̆ɣən-). kattem [kättə-] ‘to grab, to take, to hold’; S. kiȶem [Trj kätʌ- : kitʌä]; [≠] Ko kuta, [≠] Fi pidän, [≠] Mr kodƈem; DEWOS 699, KT 459. kattesem [kättəj-] ‘to praise, to commend’; DEWOS 619, KT 459. kawa [käwə] ‘chamber [”Kammer”, ɔ: Hammer]’; LS kewi, US. kawi [Trj keɣ°i, Likr käɣi]; DEWOS 602, KT 387. kawala ‘curl’; see šegara [not in modern dictionaries]. kāwert [käwər-] ‘it is boiling’; LS. kēwerȶ, US. kōwerȶ [Trj keɣ°ər-, Vart köɣərtə-]; DEWOS 609, KT 388. kawrak [kä̆wrak] ‘weak, loose, sloppy’; DEWOS 712 (Kh < Tat), KT 390. keban [kepan] ‘hay stack’; DEWOS 656 (< Tat), KT 414. kēle [kelǝ] ‘a reindeer skin, which is worn instead of a shirt with hair against the body [; reindeer fur coat with hair outwards]’; DEWOS 626, KT 398. kelša [kelšǝ] ‘barbel (L. Cyprinus Barbus) [; roach (Rutilus Rutilus)]; S. kilsi [Trj kiḷsi]; DEWOS 629 (Kh < Ko), KT 400. kabak US. [Trj kåpǝk] ‘light(weight)’; cf. [≠] Fi kepiä; see kēne; KT 289. kāgert [käɣərt] ‘white stork [white bird, like swan but smaller; northern pintail, Anas Acuta]’; see petŋai; DEWOS 611, KT 393. kaiŋi [kĕjŋaj, käjŋaj] ‘mosquito’; DEWOS 599, KT 385. kāk [käk] ‘tickle, itch [scab]’; DEWOS 599, KT 390. kāń [käń] ‘arctic fox, Canis Lagopus’; LS. kȫń, US. kōń [Trj keń, Likr köń], Ko kynj; DEWOS 651 (Kh > Ko), KT 413. kār [kär] ‘bark; crust’; [≠] Fi kuori, [≠] Mr kargas, [≠] Ko kyrs; kār-mox [kärǝ-moχ] ‘egg’, i.e. a young animal with a crust; DEWOS 659, KT 415, UEW 148 (Kh = MnE kēr, Fi keri, Saa Md Mr kǝr, Ud Ko kor, Hu). kāreŋ [kärǝŋ] ‘with a crust’; DEWOS 660, KT 416. kariš [DN Kr kä̆rə] ‘a small white Sterlet’; DEWOS 673, KT 421 [cf. kera]. kar-ȶau S. [Trj kår-ʌăɣ°] ‘stallion’; see adaša [see xār]. kaš [käč] ‘boring, a long time [pleasure, fun; käčəm χŏtat ‘I get/got bored’]’ S. kač [Trj käč]; DEWOS 585, KT 443. kaǯem [käš-] ‘to have hickups [, to burp]’; S. kaugnīdem [ɔ: ‑ȡem] 136 kēne [kenə] ‘light, not heavy, easy’; LS. kannex [J kö̆nəɣ], US. kabak; [≠] Fi kewiä, kepiä, [=] Hu könnyü; DEWOS 648, KT 407, UEW 862 (Kh = MnE kiɣnə, Hu). kenǯem [kĕnč-] ‘to seek; to hunt, to fish’; S. kinǯem [Trj kĕṇč-]; DEWOS 644, KT 411, UEW 145 (Kh = MnE kinš-, Mr Ud Ko). kenč [kenč] ‘socks made of soft reindeer fell’; DEWOS 645 (Kh = MnE kēns], KT 410. kendeŋ [kĕntǝŋ] ‘angry’; DEWOS 649, KT 412. kenmājem [KoP kĕnmaj-, pass.; J Irt kĕntǝm-, kĕntmoj-, pass.] ‘to get angry’; DEWOS 649, KT 412. ker [kĕr] ‘wooden mortar for tobacco’; LS. kewel, US. kowel [Trj keɣ°i, J kewi ‘hammer’]; Ko gyr; DEWOS 602, KT 387 (käwə ‘hammer’); DEWOS 661, KT 417 (kĕr ‘mortar’). kera [Ts kĕrǝ] ‘red Sterlet’; LS. kari, US. kori [Trj käri, Vart kö̆ri]; DEWOS 673, KT 421. keredem [kerǝt-] ‘to return [; to turn around]’; S. kirigȡem [Trj kirǝɣtə-]; cf. [≠] Fi kierrän; DEWOS 668, 669, KT 424. keremsa, keremse [kĕrǝmsǝ] ‘twig, rod [willow]’; DEWOS 680, KT 427. kerap, kerep [kerap] ‘vehicle [boat, barge]’; S. kerep [Trj kirip]; DEWOS 682, KT 428. kereptem [Ts kerəptə-, DN kerɣəp tə-] ‘to drop’; DEWOS 677, KT 431. kereš [kĕrǝš] ‘high [, tall]’; [≠] Fi korkia; DEWOS 674 (< Ko), KT 430. kergem, kerkem [kerǝ-] ‘to fall’; S. korgem [Trj kɔ̈̆rəɣ-]; frequ. kerkīdem [kerɣit-]; DEWOS 676, KT 431. kesā, kesē [DN Kr kĕsa, Ts kĕsaj] ‘pocket’; DEWOS 691 (Kh < Tat), KT 436. kēsem [kĕs-] ‘to run, to race’; DEWOS 690, KT 438. kesem [no data from KhS] ‘to rip, to tear’; S. kossem [Trj kɔ̈̆s-]; DEWOS 690, KT 439. keš ‘how husband and wife call each other’ [? kŏššǝkǝ ‘thank god; ?darling’; DEWOS 593, KT 447; cf. MnE äśśǝkē ‘thank god; darling’]. kēǯe [kečǝ] ‘knife’; LS. kāčex, US. kōčex [Trj kɔ̆čəɣ], [=] Hu kés, [=] Mr kize, [≠] Fi veitsi; DEWOS 503, KT 445, UEW 142 (Kh = MnN kasaj, Mr Hu). keǯe, köǯe [kĕčǝ] ‘illness’; S. kiče [Trj kĕčǝ], [≠] Fi kipu; DEWOS 591, KT 446. keǯeŋ, köǯeŋ [kĕčǝŋ, kĕčeŋ] ‘ill’; DEWOS 592, KT 446. 137 �Ostiacica Ostyak Word List ☙ 86 ❧ keǯedem, köǯedem [kĕčǝt-] ‘to be ill’; DEWOS 592, KT 447. ket [kĕt] ‘dew’; S. kaȶa, kaȡa [Trj kä̆ʌə]; DEWOS 620, KT 461. ket [ket] ‘word’; S. koȶ [Trj kɔ̈̆ʌ]; DEWOS 615, KT 462, UEW 144 (Kh = Fi kieli ‘language’, Saa Ud Ko ?Mn Sam) ̆ kēt [ket] ‘hand’; S. kōt [Trj kɔ̈t], [=] Fi käsi, [=] Hu kéz, [=] Mr kit, [=] Saa gietta, [=] Ko ki; DEWOS 698, KT 452, 453, UEW 140 (Kh = MnN kāt, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu). kēt-jit [ket-jĕt] ‘wrist’; kēt-pete [ketpĕt] ‘palm’; DEWOS 698, KT 453. keu [kew] ‘stone’; LS. kaux, US. koux [Trj kä̆ɣ°, Vart kɔ̈̆ɣ], [=] Fi kiwi, [=] Hu kö, [=] Mr kū; DEWOS 600, KT 385, UEW 163 (Kh = MnN kaw, Fi Md Mr Ud Ko Hu). keweŋ [kewəŋ] ‘stony’; keweŋjert [kewəŋ-jert] ‘hailstone’; DEWOS 601, KT 386. kīda [kitə] ‘brother-in-law, sisterin-law’; S. kūdi [Trj kiʌi, J küʌi]; DEWOS 620, KT 463, UEW 135 (Kh ? = Mn Fi Saa Md Ud Ko Sam) kīdem [kit-] ‘to rise, to stand up’; DEWOS 617, KT 465, UEW 133 (Kh = MnN k°āl-, Saa Md Mr Ud Ko Hu) kijem S. [Trj ki ̮j-, DN χăj-] ‘to leave (tr.)’; see ēdem; DEWOS 438, KT 283. kila [kila] ‘penis [; hernia]’; [≠] Fi kulli; DEWOS 625 (Kh < Ru), KT 398. kimdek S. [DN kĕmtǝ, Trj kĕmʌəɣ] ‘wolverine’; DEWOS 639, KT 406. kīmet [kimǝt] ‘tail (of a cloth), seam’; S. kīmeȶ [Trj kimǝʌ]; DEWOS 638, KT 404. kirem [kir-] ‘to sow’; DEWOS 663, KT 434. kirendem [kirǝnt-] ‘to sow’; DEWOS 663, KT 434. kiser [kisǝr] ‘playing card’; LS. keser, US. koser [Trj kesär, V kösär]; DEWOS 694 (Kh < Ko), KT 437. kiš, kišmar [kiš, kiš-măr] ‘curlygrained wood, gnarl, [kišänǝ] small cup’; S. kič, kičmar [Trj kĕč, kĕč-măr]; [≠] Fi wisa; DEWOS 587, KT 444. kitem [kit-] ‘to chase, to drive, to send’; DEWOS 697 (Kh = MnN kēt-), KT 458. kitmesem [kitǝm-] ‘to pray devotedly’; DEWOS 704 (Kh < Ko), KT 456. kiuri S. [DN kiwrə, Trj kiɣ°ri, kiwri] ‘hole in the ice’; see adem; DEWOS 610, KT 390. komat S. [Trj kŏmǝt] ‘wide’; see uideŋ; DEWOS 501, KT 304. konkai LS. [J konki ̮] ‘ladle, scoop’, see umbā; DEWOS 526, KT 296. końar [końar] ‘poor’; LS. keńer, US. köńer [Trj keńär, Likr kɔ̈̆ńär], [<] Ko konjer; DEWOS 651 (Kh < Ko), KT 413. kōr [kor] ‘oven’; S. kȫr [Likr kör, Trj ker]; DEWOS 667 (Kh < Ko), KT 416. 138 kunxŋii [Trj kö̆ŋ ͑ni]; DEWOS 647, KT 408 (s.v. kŏnč), UEW 158 (Kh = MnN konəl-, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu). kupa, kuba [kŏpǝ] ‘churn’; DEWOS 655, KT 413. kur [kŏr] ‘foot, leg’; kur-pura [kŏrpurǝ] ‘calf’; kur-jattaŋ [kŏrjăttaŋ] ‘heel’; kur-jit ‘shin bone’ [kŏr-jĕt ‘ankle’, kŏrwăχ ‘shin bone’]; kur-pede [kŏr-pĕtǝ] ‘sole’; kur-pelek [kŏr-pelǝk] ‘lame, limping’; DEWOS 664, KT 418, 419. kurem [kŏrǝm] ‘step’; DEWOS 666, KT 426. kurmadem [kŏrmat-] ‘to (take a) step’; DEWOS 666, KT 427. kurmaŋ [kŏrmǝŋ] ‘nimble-footed’; DEWOS 666, KT 426. kurek [kŏrt] ‘steam, vapour [coal gas]’; DEWOS 678, 686, KT 433. kuruk [kŏrǝk] ‘eagle’; DEWOS 677, KT 424. kus [only Castrén] ‘a fur coat of reindeer, which is worn over the kēle’; LS. kuŋuš, US. kuŋaš [Trj kö̆ŋəś]; DEWOS 654, KT 396. kušmem [kŏčǝm-] ‘to burn (tr, intr)’; DEWOS 590, KT 450. kušmetem [kŏšmǝttǝ-] ‘to burn (tr); to kindle’; DEWOS 590, KT 450. kut [kŏt] ‘place in between’; DEWOS 701, KT 450. kuttep [kŏttǝp] ‘middle’; [=] Hu közép; DEWOS 702, KT 452, UEW 163 (Kh = MnN kotˊ l , ǝˊ Mr Hu). korsan [kersan] ‘trough, washbasin’; DEWOS 685 (Kh < Tat), KT 433. ˊ ˊ košul a [košül a] ‘fur coat’; DEWOS 594 (< Ru), KT 448. kowa [kä̆wə] ‘cuckoo’; LS. kawi, kagi, US. kogi [Trj kä̆ɣ°i, J kä̆wi, Vart kɔ̈̆ɣi]; DEWOS 603, KT 387, SSA 1 471 (cf. Fi käki). kowel US. [Trj keɣ°əḷ, Vart köɣəḷ] ‘ladle, scoop’, see konkai; DEWOS 604, KT 391. kūgur [kŏkǝr] ‘birch bark basket, box’; S. kukkur [Trj kö̆kər]; DEWOS 608, KT 392. kui [kŏj] ‘morass’; [≠] Mr kup; DEWOS 597, KT 383. kujanda [kujantə] ‘scales [yoke (for carrying water)]’; Tat kujanta; KT 385. kul ˊ [kŭl ˊ] ‘evil spirit’; Ko kulj; DEWOS 624 (Kh < Ko), KT 397. kunč [kŏnč] ‘(finger)nail’; [=] Fi kynsi, [=] Ko kyź, [=] Mr kidƈ; DEWOS 645, KT 408, UEW 157 (Kh = MnN kos, Fi Saa Md Mr Ud Ko Sam). kunǯeŋ [kŏnčǝŋ] ‘with nails’; kunǯeŋika [kŏnčǝŋ-ikǝ] ‘bear’; DEWOS 646, KT 408. kunǯem [kŏnč-] ‘to comb, to rake’; DEWOS 646, KT 408. kunǯep [kŏnčǝp] ‘comb’; DEWOS 646, KT 409. kunǯeŋ [kŏnčǝŋ] ‘smth that rakes’; kunǯeŋ-jux [kŏnčǝŋ-juχ] ‘harrow, rake’; DEWOS 646, KT 408. kunǯalax [Kr kŏnčǝlaχə] ‘handful’; KT 409. kuŋnai [(DN Fil Koš) kŏšŋaj, (KoP Kr Ts) kŏŋnaj] ‘elbow’; S. 139 �Ostiacica Ostyak Word List ☙ 87 ❧ ˊ ˊ kuttem [kŏt-] ‘to follow the track of an animal’; DEWOS 707, KT 441. ˊ ḱelem [tĕl-] ‘to weep’; [≠] Fi kiljun; DEWOS 1509, KT 909. ˊ ˊ ˊ kutar, kud ar [kŏtar] ‘ermine’; S. k ˊ kutˊ er [Trj kö̆tɣər]; DEWOS, KT 441. ‘female capercaillie’; DEWOS 819, KT 474. lula [lulə] ‘water bird’ (гнярька) [‘loon, Gavia arctica’]; S. lūli [ḷuḷi ̮]; DEWOS 830, KT 482. ˊ l opi US. [Vart ʌ́opi ̮] ‘overcoat’; DEWOS 873, KT 1118. luk [lŏk] ‘capercaillie’, xui-luk, pegda-luk [χuj-lŏk “male c.”, pĕɣət-lŏk “black c.”] ‘male capercaillie’, neŋ-luk, xanǯeŋluk [neŋ-lŏk “female c.”, χănčǝŋ-lŏk “colourful c.”] L lenka [leŋkǝ] ‘poor person’; DEWOS 844, KT 482. lep [lĕp] ‘two-tipped arrow’; DEWOS 846, KT 488. lībet, līpet [lipǝt] ‘leaf’; [≠] Fi lehti, [=] Hu lewél; DEWOS 851 (Kh = MnN lupta, Hu), KT 489, UEW 259. linda [lintə] ‘bullfinch [snow bunting]’; S. lünti [Trj ḷinti, Likr ḷünti]; DEWOS 837, KT 485. lintˊ S. [Trj li̬ńtˊ] ‘spit’; see palax; DEWOS 839, KT 487. lislup [lis-lup] ‘snow storm [snowfall, wet snow]’; DEWOS 847, KT 491. lōgom [Trj lŏɣ°əm] ‘peaceful, quiet [; good-natured]’; DEWOS 826, KT 476. lōx [lŏχ] ‘inlet, bay’; [≠] Fi lahti; DEWOS 817 (Kh = MnN lōχ, ?Fi), KT 473, UEW 234. lopatˊ US. [Likr ḷŏpǝtˊ] ‘rain’; DEWOS 852, KT 470. lottem [lottǝ-] ‘to bury’; DEWOS 857, KT 493. lād ek [lätˊ k] ‘wide; loose’; cf. [≠] Fi ˊ ǝ lawia; DEWOS 861, KT 492. laŋem [läŋk-] ‘to cover’; S. linkem, lünkim [Trj ḷeŋ°k°-]; DEWOS 842, KT 480. laŋadem [laŋχət-] ‘to split’; DEWOS 841, KT 479. laŋaep [laŋχep] ‘split, crack, cleft’; S. lenkep [Trj ḷi ̮ŋki ̮p]; DEWOS 841, KT 479. lāt S. [Trj ḷåt, Irt lot] ‘hole, pit’; see wanx; DEWOS 855, KT 492. lattem [lăttǝ-] ‘to leave, to get out’; [≠] Mr läktäm, [≠] Fi lähden; DEWOS 860, KT 495. lāwettem [läwǝttǝ-] ‘to pick up, to peel’; DEWOS 863, KT 470. lawlak US. [Vart ḷɔ̆wḷǝk] ‘chin [gills]’; see ńaxsem; DEWOS 850, KT 471. lāwum [läwǝm] ‘charcoal’; DEWOS 825, KT 470. lēk LS. [Trj lek°] ‘track [, way]’; US. lȫk [Vart ḷök]; DEWOS 820, KT 472. lemak [lĕmək] ‘thick, dense [sour milk; thick (porridge)]’ DEWOS 833, KT 483. 140 M madamdem [mătǝmt-] ‘to show’; DEWOS 924, KT 557. madem [măt-] ‘to cook’; DEWOS 923, KT 559. mag [mäɣ] ‘honey’; [≠] Ko ma, [? =] Mr mu, [≠] Hu méz, [≠] Fi mesi; DEWOS 898 (Kh = MnN māɣ), KT 502, UEW 266 (Kh = Mn ?Mr) max [maχ] ‘beaver’; [≠] Fi maja or majava, [≠] Ko moi; DEWOS 897, KT 502. maxta [măχtə] ‘Salix pentandra, bay willow’: S. magdi [Trj măɣʌi ̮]; DEWOS 911, KT 516. mānedem, mēnedem [menǝt-] ‘to bend’; DEWOS 933, KT 526. mardadem [mărtat-] ‘to measure’; Ko murtala; DEWOS 966 (Kh < Ko), KT 542. māren [märən] ‘spawn’; DEWOS 963 (Kh = MnN mārn), KT 540. mattax ‘gun, rifle’; Turk maltak [not in modern dictionaries]. meg, mex [mĕɣ] ‘clay, land; [=] Ko mu, [=] Fi maa; morda-meg [mŏrtǝ-mĕɣ] is the name of the land where the ducks migrate in the autumn; S. mortimex [Trj mårt̬i-mĕɣ]; DEWOS 898, 966, KT 504, 543, UEW 263 (Kh = MnN mā, Fi Mr Ud Ko Sam). megdēŋ [meɣtəŋ] ‘Cyprinus dobula, [Leuciscus, dace]’; DEWOS 917, KT 515. megder ‘angleworm’ [not in modern dictionaries]. mēget [meɣət] ‘breast’; S. maugeȶ [Trj mä̆ɣ°əʌ]; DEWOS 909, KT 514, UEW 267 (Kh = MnN māɣl, Saa Md Mr Ud Hu). mejem [mĕ-] ‘to give’; [=] Sam miʼiu; UEW 275 (Kh = MnN mi-, Fi Saa Sam; ?Ud ?Ko). mēlek [melǝk] ‘warm, warmth, thaw’; US. mēllek, LS. mēllenk [Vart mä̆ḷǝk, Trj mä̆ḷǝŋk], [=] Hu meleg; DEWOS 928, KT 521, UEW 868 (Kh = MnN māltip, Hu). 141 �Ostiacica Ostyak Word List ☙ 88 ❧ menem [mĕn-] ‘to go’; [=] Sam mi ñam, [=] Hu menni, [=] Fi menen, [=] Ko muna; frequ. menīdem [mĕnit-], mom. me nemem [mĕnǝm-]; DEWOS 931, KT 527, UEW 272 (Kh = MnN min-, Fi Saa Mr Ud Ko Hu Sam). menǯem [mĕnč-] ‘to rip, to pluck’; DEWOS 936, KT 526, UEW 870 (Kh = MnN manǝmt, Hu). meń, meńeŋ [meń ‘daughter-in-law’, meńńǝŋ ‘bride’] ‘daughterin-law’; [=] Fi miniä, [=] Ko monj, [=] Hu meny, [=] Sam mejeä; DEWOS 939, KT 529, UEW 276 (Kh = MnN māń, Fi Saa Ud Ko Hu Sam). meredem [mĕrǝt-] ‘to dive’; Hu [≠] márt, [=] merít; frequ. merdīdem [mĕrtit-]; DEWOS 965, KT 541, UEW 869 (Kh = MnN māraχt-, Hu). mērek [mĕrǝk] ‘wing’; mērgeŋ [mĕrkǝŋ] ‘with wings’; DEWOS 963, KT 539. merīdem [mĕrǝj-] ‘to thunder’; pai merīdet [päj mĕrǝjǝt] ‘it is thundering’; [≠] Est mürris tab; DEWOS 959, KT 537. meǯek [mĕčǝk] ‘fist’; LS. meček [Trj mĕčǝk]; DEWOS 892, KT 551. met [mĕt] ‘deep’; S. metˊ [Trj mĕʌ], [=] Hu mély; DEWOS 919, KT 556, UEW 870 (Kh = MnN mil, Hu). ̆ metem S. [Trj mät-: imperat. mĕtä] ‘to get tired’; DEWOS 971 (Kh = MnN mat-), KT 554. mīdadem [mitat-] ‘to rent, to hire’; S. mīteȡem [Trj mitäʌ-], Ko medala; DEWOS 973 (Kh < Ko), KT 552. mīdašem [mitaš-] ‘to take a job’; DEWOS 973, KT 552. mil [mil] ‘cap’; S. mül [Likr müḷ, Trj miḷ]; DEWOS 926, KT 520. mis [Sotnik mis, DN mäs] ‘cow’; Ko muös, Turk mys; mīs-saxsa [mis-săχsə] ‘butter’; DEWOS 969 (Kh < Ko), KT 544 mīt [mit] ‘salary [; rent]’; Ko med; mīxtui [ɔ: <mītxui> mit-χŏj] ‘employee (man)’, mīt-neŋ [mit-neŋ] ‘employee (woman)’; DEWOS 973, KT 552, 553. mōgo [moɣə] ‘crucian carp’; S. mūgi [Trj muɣi ̮]; DEWOS 905, KT 507. mōgoŋ [moχəŋ] ‘pregnant’; S. mōkŋ [Trj mokə̑ŋ]; DEWOS 903, KT 503. mōx, mox [moχ] ‘pup cub [; child]’; S. mōk [Trj mok]; cf. [≠] Fi muna ‘egg’; xar-mōx [kärǝmoχ] ‘egg’, am-mōx [äm-moχ] ‘puppy (of a dog)’; sagar-mōx [săɣər-moχ] ‘calf (of a cow)’; DEWOS 902, KT 503. moxsaŋ, moxseŋ [mŏχsəŋ] ‘a species of salmon, muksun’; DEWOS 916, KT 515. 142 moi [moj] ‘wedding’; DEWOS 894 (Kh = MnN mūj), KT 499 moiteg [mŏjtek] ‘soap’; S. maitek [Trj måjti ̮k], Ko maitäg [mojtek]; DEWOS 896 (Kh < Ko), KT 501. mōnt,ˊ māntˊ [mońtˊ] ‘tale, story’; [≠] Hu monda; DEWOS 942, KT 531. ˊ ˊ mond em [mońt-] ‘to tell stories’; S. ˊ ˊ mūnd em [trj måńt-]; [≠] Hu mond; DEWOS 942, KT 531. mōŋasem [DT moŋǝs-, DN moŋɣəs-] ‘to rub, to plane [; to wipe]’; S. mūŋdem [Trj moŋǝ̑-]; DEWOS 951, KT 519. moŋnīdem, moŋnidājem [Kr moŋǝn mitaj- pass.] ‘to doze off’; DEWOS 913, KT 509. monà, manà [ɔ: <mońa, mańa>, măńǝ] ‘younger brother’; S. mońi [Trj măńi ̮]; DEWOS 941, KT 530. mōrom [morǝm] ‘fold’; S. māram [Trj mårə̑m]; DEWOS 962, KT 539. mosem [mos-] ‘to love, to kiss’; DEWOS 968, KT 546. mōsenḱ [mosǝńtˊ] ‘sulphur’; Tibet musi; DEWOS 971, KT 545. most [mos-] ‘it is possible, it is necessary’; S. moǯi, moči [Trj mås-]; DEWOS 967 (Kh MnN mūst- etc.), KT 545. mūgot [muɣət] ‘liver’; S. mūgoȶ [Trj muɣə̑ʌ], [=] Fi maksa, [=] Mr moxs, [=] Ko mus, [=] Hu máj, [=] Sam muid; DEWOS 910, KT 512, UEW 264 (Kh = MnN mājt, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu Sam). mūjep [müjǝp] ‘riddle’; DEWOS 896. mūjeptem [müjǝptǝ-, mojǝptǝ-] ‘to solve [make] riddles’; DEWOS 896, KT 500, UEW 284 (Kh = Fi Md Mr Ud Ko, ?Hu). mūker [mŏkǝr] ‘hunch, hump’; DEWOS 914, KT 509. mūkreŋ [mŏkrǝŋ] ‘with a hunch’; DEWOS 914, KT 509. mūlem [mulem, mulim] ‘smoke [; vapour; mist]’; DEWOS 929 (Kh = MnN mūlat-), KT 521. muŋol [muŋχəl] ‘knot’; DEWOS 949, KT 517. muŋolǯem [muŋχəl- ? muŋχəlč-] ‘to tie, to knot’; LS. munxlodem; US. munxlaxtim [Trj muŋ ḷaɣtə̑-]; DEWOS 949, KT 517. mūrax [murǝχ] ‘cloudberry’; LS. mōrak [Vart morə̑k]; US. mōrenk [Trj mŏrə̑ŋk]; KT 538, UEW 287 (Kh = MnN mōrax, Fi Ko Sam). mūrtem [mŏrttǝ-] ‘to break (tr.)’; [? =] Fi murennan, [? =] Hu morczol; mom. muremem; DEWOS 958, KT 537, UEW 288 (Kh = MnN murl-, Fi Hu Sam, ?Saa). mušnà [ɔ: <mušńa>, mušńa] ‘bag, pouch’; S. mošńi; DEWOS 971, KT 552. mösek [mĕšǝk] ‘cat’, [≠] Hu macska; DEWOS 893 (Kh < Tat), KT 551. 143 �Ostiacica Ostyak Word List ☙ 89 ❧ N nart [nărt] ‘bridge [, step (in duckboards etc.)]’; DEWOS 1017 (Kh = MnN nortǝχ), KT 595. narwa US. [Vart nărwǝ] ‘grass mat (used as a bed)’; DEWOS 1017, KT 593. nāurem [näwǝr-] ‘to jump’; LS. nīurem [Trj neɣ°ər-]; DEWOS 995, KT 565. nēbek, nēbak [nepak] ‘paper’; S. nīpek [Trj nipik]; DEWOS 1007, KT 584. nem [nem] ‘name’; [=] Fi nimi, [=] Sam nim, nep; [=] Hu név; DEWOS 998, KT 579, UEW 305 (Kh = MnN nam, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu Sam). neŋ [neŋ] ‘(a married) wife [, woman]’; LS. ne, US. ni, [=] Hu nö, [=] Sam nè, cf. [≠] Ko nyy, [≠] Fi neiti ‘girl’; KT 576, UEW 305 (Kh = MnN nē, Saa Md ?Ko Hu Sam). nerem [nĕr-] ‘to run’; frequ. nerīdem [nĕrit-]; DEWOS 1012, KT 595. nerkem [ner- : nerǝm, nerɣəm] ‘to copulate [; to hit oneself]’; DEWOS 1011. neu [nĕw] ‘twig’; LS. noux [Trj nŏɣ°], US. nox [Vart nŏχ]; KT 564. nikibem S. ‘to push’ [not in modern dictionaries] ˊ nīndèm [ńińt-] ‘to rest’; [≠] Sam ǹiǹañ; DEWOS 1062, KT 625. nink [ńĭŋk] ‘maggot in a spoilt food’; DEWOS 1006, KT 618. nāgar [naχər] ‘cedar nut [; cedar cone]’; DEWOS 994, KT 572, ̮ UEW 298 (Kh = MnS nɛ̄r, Fi nauris). nai [näj] ‘fire’; Obd. ‘sun’, [≠] Hu nap ‘sun’; KT 561. nāmat, nāmet [nämǝt] ‘felt’; buddhist Sanskrit (namata), Afg namd; DEWOS 1003 (Kh < Iran), KT 580. namas [nămǝs] ‘sense, intelligence’; DEWOS 1001, KT 582 namseŋ [nămsǝŋ] ‘wise, intelligent’; DEWOS 1002, KT 582. namasem [nămǝs-] ‘to think, to remember’; S. namaxsem [Trj nŏmǝ̑ksǝ̑-]; DEWOS 1000, KT 582. namattem [nămǝttǝ-] ‘to remember’; DEWOS 1001, KT 583. nānk [näŋk] ‘larch’; DEWOS 1005, KT 578. naram [nărǝm] ‘sauna bench [; shelf, rack]’; DEWOS 1020, KT 592. nārep [närǝp] ‘hemp knife’; DEWOS 1020 (Kh = MnN nārap), KT 592. nāres [närǝs-] ‘playing (of an instrument)’ [abstracted noun; only in compounds, as]; nāres-jux [närǝs-juχ] ‘violin [string instrument]’; DEWOS 1012, KT 594. nāresem [närǝs-] ‘to play (an instrument)’; LS. nareksem [Trj närǝksǝ-], US. nerim [Likr nir-]; DEWOS 1012, KT 593, 594. 144 nodem [ńot-] ‘to help’; DEWOS 1023 (Kh = MnN ńɔ̄t-), KT 642. nogem [noχ-] ‘to pick with a beak [, to stick, to sting]’; [≠] Fi nokin; DEWOS 987, KT 575. nōgolǯem [Ts noɣəlča inf.] ‘to support, to prop’; DEWOS 993, KT 571. nōgolǯep [*noɣəlčǝp] ‘support, prop’ [cf. nōgolǯem]. nojesem [nojes-] ‘to swing’; DEWOS 983, KT 564. nōptem [nopət-] ‘to flow, to go upstream’; LS. nōpȶojem [Trj nopʌojə̑m, pass.] US. nūp ȶūjem; DEWOS 1008 (Kh = MnN nāt-), KT 586. nowa [nŏwǝ] ‘white’; LS. newi [Trj neɣ°i], US. nogi [Likr näɣi]; KT 562, 563. nowoxtep [nŏw-oχtəp] ‘whitish’. nui [nŭj] ‘scarf’; Ko Sam noi; DEWOS 982 (Kh < Ko; Kh > Slk), KT 562. nuigem ‘to get tired (said mostly about animals)’ [cf. V ńi ̮ɣi ̮ ‘tiredness’, ńi ̮ɣə̑jaŋ weli ‘tired, weak reindeer’]; DEWOS 1030. nūm (num) [num] ‘the above’; S. nōm (nom) [Trj num]; cf. Sam num; nūm-wōt [num-wot] ‘south [wind]’; DEWOS 988; KT 566. numem [num-] ‘to remember’; S. nomem [Trj nŏm-]; DEWOS 1000, KT 581. nüȶ [nĕt] ‘handle of a knife’; DEWOS 998, KT 598, UEW 304 (Kh = MnN nal, Fi Saa Hu Sam). Ń ńāgam [ńăχ-] ‘to laugh’; DEWOS 1028, KT 602. ńāget, ńāgit [Ts ńäɣət, DN ńiɣət] ‘path’; DEWOS 1036, KT 611. ńāx (ńax) [ńăχ] ‘laughter’; DEWOS 1027, KT 601. ńaxsem, ńanxsem [DN ńaŋχšǝm, Kr ńaχšǝm] ‘chin, jaw’; DEWOS 1064, KT 615, UEW 311 (Kh = MnN ńaχśam, Saa Mr Sam). ńāxsem, ńāgasem [ńăχəs-] ‘to peel’; DEWOS 1038, KT 608. ńaxtesem [ńăχtes-] ‘to sneeze’; DEWOS 1040, KT 613. ńadajem [ńătǝj-] ‘to lick’; S. naȡem [Trj ńăʌ-], [=] Fi nuolen, [=] Mr nulem, [=] Ko njula, [=] Hu nyal; DEWOS 1047, KT 650, UEW 321 (Kh = MnN ńolant-, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu Sam) ńādam, ńādem [ńätǝm] ‘tongue’; S. ńāȡem [Trj ńäʌəm], [=] Hu nyelv, [≠] Sam nja ‘mouth’, [=] Saa njalme ‘mouth’; DEWOS 1049, KT 649, UEW 313 (Kh = MnN ńēlǝm, Saa Mr Hu). 145 �Ostiacica Ostyak Word List ☙ 90 ❧ ńerdem [ńĕrt-] ‘to feed (a rope)’; ([≠] Fi lapan) augm. ńerdesem [ńĕrtǝs- ‘to follow a rope’]; KT 639, 638. ńerem [ńĕrǝm] ‘twig, whip’; KT 635. ńeremem [ńĕrǝmǝ-] ‘to grab, to take away’; DEWOS 1068, KT 638. ńeš [ńĕš] ‘blunt’; Ko nysh, [≠] Mr nischke; DEWOS 1025 (Kh ? < Ko), KT 641. ńešmem [ńĕčǝm-, ńĕšmǝ-] ‘to become blunt’; Ko nyschma, [≠] Mr nischkemäm; pass. ńeš mājem [ńĕšmajəm]; DEWOS 1025, KT 641. ńešmettem [ńĕšmǝttǝ-] ‘to make blunt’; DEWOS 1025, KT 641. ńettem [ńettǝ-] ‘to swallow’; [=] Mr neläm, [=] Fi nielen, [=] Hu nyel, [=] Sam njalam; DEWOS 1042, KT 648, UEW 315 (Kh = MnN ńalt-, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu Sam). ńīr [ńir] ‘boot’; DEWOS 1070, KT 629. ńogattem [ńŏχattə-] ‘to swing’; DEWOS 1032, KT 610. ńogo, ńoga [ńŏχə] ‘flesh, meat’; S. ńōgoi [Trj ńăɣ°i ̮]; DEWOS 1030 (Kh = MnN ńɔ̄wl ˊ), KT 603. ńogoida [ńŏχəjta] ‘fleshless, skinny’; DEWOS 1031, KT 604. ńogodem [ńŏχtə-] ‘to move (tr.)’, LS. ńoxtim [Trj ńŏɣ°tə̑-]; DEWOS 1032, KT 610. ˊ ńāl a [ńälə] ‘spoon’; DEWOS 1052, KT 615. ńalkam S. [Trj ńăḷǝk-] ‘to rejoice’; see āmdem: DEWOS 1053, KT 616. ńālak [ńĕwlak] ‘weak, soft, sloppy’; cf. kaurak; DEWOS 1053, KT 616. ńambal [ńămpəl] ‘mud, sludge’; DEWOS 1057, KT 621. ńań [ńäń] ‘bread’; Ko njanj; DEWOS 1061 (Kh < Ko), KT 623. ńapem [ńăp-] ‘to bite (fish)’; DEWOS 1065 (= MnN ńap-), KT 626. ńāra [ńärǝ] ‘bare [; raw]’; DEWOS 1076 (Kh = MnN ńār), KT 630. ńarša [ńärsǝ, ńäršǝ] ‘a willow species’ (Ru талъ), S. ńarse [Trj ńärsi]; DEWOS 1079, KT 636. ńasamdem [ńăsǝmt-] ‘to slide, to slip’; DEWOS 1080, KT 640. ńatxa [ńătχə] ‘silver fir, abies picea’; S. ńatkai [Likr ńăʌki, Trj ńăʌə̑ŋki ̮]; DEWOS 1049, KT 651, UEW 327 (Kh = MnN ńuli, Mr Ud Ko Sam). ńaurem [ńäwrem] ‘young [; child]; S. ńeurem, [≠] Fi nuori; ai-ńau rem [äj-ńäwrem] ‘child’; xuińaurem [χoj-ńäwrem] ‘boy’; neŋ-ńaurem [neŋ-ńäwrem] ‘girl’; DEWOS 1038, KT 601. ńāwer [ńäwər] ‘foam’; S. ńēwer [Trj ńeɣ°ər]; DEWOS 1037, KT 600. ńeŋa [ńĕŋǝ] ‘younger sister’; LS. ńeŋi [Trj ńĕŋi]; DEWOS 1063, KT 613. 146 Fi nenä, [≠] Mr nēr, [≠] Ko nyr; ńot-wes [ńăt-wĕs] ‘nostril’; DEWOS 1045 (Kh = MnN ńol), KT 642. ˊ ˊ ńotèm LS. [ɔ: <ńotem>, Trj ńăt-, ˊ ńä̆t-] ‘to pluck; to skin’; US. ńacim; see sōxtem; DEWOS 1082, KT 640. ńūlem [ńüləm] ‘wound’; DEWOS 1054, KT 617. ńūr [ńür] ‘strap’; [≠] Fi nuora; DEWOS 1072, KT 626. ńura ‘bare, empty’ [= ńāra ‘bare, raw]; DEWOS 1076, KT 622. ńūt [ńătǝ ‘rust’] ‘red earth’; DEWOS 1044, KT 646. ńutwedem [ńut-wet-] ‘to fight (hit each other)’; DEWOS 1048, KT 647 (s.v. ńuta ‘together’). ńōgos [ńŏχəs] ‘sable’; DEWOS 1039, KT 607, UEW 326 (Kh = MnN ńoχəs, Ud Ko, ?Fi ?Sam). ńox US. [Trj ńŏχ : pl. ńŏɣ°ət] ‘elk’; LS. ńoux [J nŏw]; DEWOS 1029, KT 603. ńōxrem [ńŏɣər-] ‘to cut, to carve’; S. ńōgrem [ńŏɣə̑r-]; DEWOS 1037, KT 606. ńōnxrem [ńoŋχrəs-] ‘to gnaw’; frequ. ńōnxrīdem [ńoŋχrit-]; DEWOS 1064, KT 614. ńōrdem, ńōrodem [ńorət-] ‘to press’; DEWOS 1075; KT 635. ńorom [ńurǝm] ‘morass’; see kui; DEWOS 1078, KT 633, UEW 328 (Kh = MnN ńūrǝm, Fi Saa) ńot, ńat [DN ńăt, DT ńŏt] ‘nose, front of a boat’; S. ńaȶ [Trj ńŏʌ], [≠] O ōdam [otǝm, Trj åʌəm] ‘sleep’; [≠] Fi uni, [=] Mr ōm, [≠] Sam. āng, āngu; DEWOS 67 (Kh = MnN E ūlǝm, Hu álom id.; ← ăt-, Trj ăʌ- ‘to sleep’), KT 126, UEW 335 (= Md Mr Ud Ko Mn Hu) ōdeŋ [otǝŋ] ‘first, outermost [; beginning, (other) end]’; S. āȶeŋ, āȡeŋ [Trj äʌǝŋ], [≠] Fi esi; ōdaŋ paŋ [otəŋ päŋ] ‘fore finger’; DEWOS 81, KT 118, UEW 6 (Kh = MnN ōwl, Fi ?Saa ?Sam) ōdap [otǝp] ‘hero; strong forest devil’ DEWOS 84, KT 104, 121. ōȡap, ōȡep S. [Trj ŏʌǝp] ‘sleeping tent; bed curtain’, see ūdap; DEWOS 84, KT 121. ˊ ˊ ǝ ōd a, oid a, oiǵa [atˊ ] ‘sour, acidic’ DEWOS 225 (Kh < Tat), KT 93. ˊ ǝ ōd edem, oiǵedem [atˊ taj- (passive)] ‘to sour’; DEWOS 225, KT 93. 147 �Ostiacica Ostyak Word List ☙ 91 ❧ ōŋda, ōŋdep [oŋtǝ] ‘stake, spear’, LS. āŋdep [Trj ăŋ°tǝ̑p]; DEWOS 144, KT 40. ōŋdeŋ [oŋtǝŋ] ‘horny, with horns’; DEWOS 144, KT 34. ōŋet [oŋǝt] 1. ‘horn’ 2. ‘snuffbox (made of horn)’ 3. ‘jawbone’ [separate word: Trj uŋǝʌ ‘jowl’]; S. āŋet [Trj åŋǝt], [≠] Sam āmd; DEWOS 140 (‘jawbone’), 143 (Kh oŋǝt ‘horn’= MnN āńt), KT 34. onx [oŋχ] ‘resin’; S. onk [Trj oŋk]; DEWOS 135, KT 35. opa, oba, aba [ăpǝ] ‘elder sister’; LS. opi [Trj opi ̮], [≠] Saa obba, oabba, Sam apa, appa, oppe; DEWOS 146 (Forest Nenets < Kh), KT 66. ōrdem [ort-] ‘to divide’; S. ūrdem [Trj årt-, urtə̑m]; DEWOS 174, KT 243. ōros [arəš] ‘rye’, Ru. рожь, Fi ruis [< Germ]; DEWOS 184 (Kh < Tat), KT 78. ort [ort] ‘(seasonal) worker’; cf. [≠] Fi orja ‘slave’; DEWOS 176 KT 84. ōš [oš] ‘sheep’; S. āč [Trj åč (učǝm)]; ōš-pun [oš-pun] ‘wool’; DEWOS 4, KT 97 ōšńa [ošńǝ] ‘fur coat’; S. āčńe [Trj åčńi ̮]; DEWOS 4, KT 97. ōt [ot] ‘year’; S. ōȶ, āȶ [Trj åʌ], [? =] Fi vuosi; DEWOS 53, KT 109, UEW 335 (Kh = Fi Saa Ud Ko Hu) ōd eptem, oiǵeptem [atˊ ptǝ-, otˊ ptǝ-] ˊ ǝ ǝ ‘to make sour’; DEWOS 225, KT 93. ōgor S. [Trj ŏɣ°ər, Kr ŏχər] ‘high’, see kereš; DEWOS 46, KT 24. ōgot [oχət] ‘sleigh’, LS. augoȶ [Trj ăɣ°ə̑ʌ]; DEWOS 39, KT 29. oxčam [ŏχčam] ‘(head)scarf’; DEWOS 38 (Kh < Ko), KT 31. oxta [oχtə] ‘surface, top’, xōt-oxta [χot-oχtə] ‘roof’; DEWOS 32, KT 31. oitˊ [otˊ] ‘fence’; [≠] Fi. aita; DEWOS 220, KT 93. ōmattem [omǝttǝ-] ‘to set, to let sit’; DEWOS 104, KT 45. ōmdem [omǝt-] ‘to sit (down); to set’; LS. ūmdem, US. ūmtim [Trj. åmǝ̑t-, umǝ̑t-]; DEWOS 104, KT 46. ōmdīdem [omtit-] frequ. ‘to sit long enough’; DEWOS 105, KT 47. omplak LS. [Trj ŏm’ḷǝŋ] ‘operculum’, see ńaxsem; DEWOS 100, KT 50. ōmsem [omǝs-] ‘to sit’; S. ūmsem [Trj åmǝs-, umsǝm], [≠] Sam āmdim, āmdak, ōmtañ; DEWOS 103 (Kh = MnN ūnt- ‘to sit down’, ūnl- ‘to sit’), KT 45. ōndap, ōndep [ontəp] ‘cradle’; S. āntep [Trj åntə̑p], DEWOS 105, KT 59. ont S. [Trj ŏnt; Irt unt] ‘inside’, see tibe; DEWOS 117, KT 56. oŋ [oŋ] ‘opening’; DEWOS 134, KT 32. 148 ottadem [ottə-] ‘to lie; to deceive; KT 130; DEWOS 87. ōtmaŋ [otməŋ] ‘sleepy’; see ōdam; DEWOS 67, KT 127. ōtmesem [otmes-] ‘to dream’; see ōdam; DEWOS 68, KT 127. P padartem [pătǝrt-] ‘to pajar [păjar] ‘officer’; Ru бояринъ; DEWOS 1107 (Kh < Ru), KT 660. pāknem [päkǝn-] ‘to be frightened’; DEWOS 1113, KT 670. palax [pălǝχ] ‘spit’; DEWOS 1159 (Kh = MnN poləχ), KT 695. pan [păn] ‘string’; S. panna [Trj pănǝ]; DEWOS 1174, KT 705. pān [pän] ‘sand’; DEWOS 1171, KT 705. pāneŋ [pänǝŋ] ‘sandy’ [cf. pān]. panem [păn-] ‘to put’; [=] Fi panen, [=] Sam pueñam, pannap; DEWOS 1169, KT 712, UEW 353 (Kh = MnN pin-, Mr Ud Ko Sam). pāŋ [päŋ] ‘finger, toe’; see tui; kētpāŋ [ket-päŋ] ‘finger’; kurpāŋ [kŏr-päŋ] ‘toe’; DEWOS 1186 Kh = MnN pāja), KT 685. panèm [ɔ: <pańem>, păń-] ‘to wind’; DEWOS 1183, KT 717. parax [părǝχ] ‘the thicker end of a timber’; DEWOS 1208 (Kh = MnE pårk), KT 725. speak’; DEWOS 1248 (Kh = MnN potǝrt-), KT 766. ˊ padà, paǵa [päta] ‘the wife’s elder brother is called this by her husband’; Turk badja, padja; DEWOS 1253 (Kh < Tat), KT 748. ˊ ˊ pad em [păt-] ‘to defecate’; [=] Fi ; paskannan; see patˊ DEWOS 1252, KT 746. pāgal [paχəl] ‘churn staff; runner of a sledge’; DEWOS 1126, KT 667. pāgaptem [Ts päkəptə-, Kr pokəptə-] ‘to be frightened’; DEWOS 1114, KT 670. pāgart [päɣərt] ‘timber’; LS. pēwert [Trj peɣ°ərt], US. pȫgert [Vart pöɣərt]; DEWOS 1132, KT 671. pai [päj] ‘thunder’; DEWOS 1102, KT 655. pai [päj] 1. ‘pile, stack 2. ‘hay stack’ 3. ‘islet in the wood’; DEWOS 1101–1103, KT 654. 149 �Ostiacica Ostyak Word List ☙ 92 ❧ paraš [părǝš] ‘mane’; LS. mores [Trj mŏrǝs]; DEWOS 1216, 964, KT 729, 541. pardem [pärt-] ‘to order; to allow’; LS. pīrdem, US. pīrtim [Trj pärt-, pirt-]; DEWOS 1218, KT 737. ˊ ˊǝ paresem, paretem [părǝttˊ -] ‘to drill’; DEWOS 1201, KT 720. part LS. [Trj pärt] ‘timber, board’; see sāgat; DEWOS 1218 (Kh = MnN pārt), KT 735. pāst [păst] ‘a curved tributary’; S. pāsaȶ [Trj păsʌ]; DEWOS 1229, KT 741, UEW 400 (Kh = MnN posal, ?Fi ?Saa ?Sam). paǯa [păčǝ] ‘dried pike’; DEWOS 1093, KT 753. paǯem [păč-] ‘to sweep’; DEWOS 1092, KT 755. patlā [pătla] ‘all’; see per; DEWOS 1245. pat,ˊ paḱ [pătˊ] ‘excrement, shit’; [=] Fi paska, [≠] Sam palka; DEWOS 1252, KT 746, UEW 396 (Kh = MnN poś, Fi Saa Md Mr Hu). pedem, pödem [pĕt-] ‘to be afraid’; S. peȡem [Trj pĕʌ-], [=] Fi pelkään, [=] Ko bola, [=] Saa boalam, [=] Hu fél; DEWOS 1142, KT 777, UEW 370 (Kh = MnN pil-, Fi Saa Md Ud Ko Hu Sam). pēdem [petəm] ‘horsefly’; DEWOS 1150, KT 782, UEW 416 (Kh = MnN paləm, Sam). ˊ pedàr, peǵar [pĕtar] ‘rowan berry’; DEWOS 1256, KT 749, UEW 376 (Kh = MnN paśar, Fi Md Mr Ud Ko). peg [pĕɣ] ‘stranger; another’; S. pa [Trj pä]; [≠] Fi muu; DEWOS 1086 (pä) 1112 (pĕɣ), KT 653, 665. pegai, peŋai [Ts pĕɣaj, Kr pĕŋaj] ‘(on the) left’; S. pegi [Trj pĕɣi-]; DEWOS 1118, KT 686. pegda [pĕɣtə] ‘black’; Hu. fekete; DEWOS 1135, KT 682, UEW 882 (Kh = Hu). pegdoxtep [pĕɣt-oχtəp] ‘black, blackish’. pegem, pekem [peχəm] ‘spoilt’; DEWOS 1112, KT 668. pēget [peɣət] ‘bath’; LS. paugoȶ [Trj pä̆ɣ°əʌ]; US. peugeȶ [Vart pɔ̈̆ɣəʌ]; pēget-xot [peɣət-χot] ‘sauna’; DEWOS 1122, KT 678. pēgdem [peɣət-] ‘to take a bath’; DEWOS 1122 (Kh = MnN puwl-), KT 678. pēgettem [peɣəttə-] ‘to bath (tr.)’; DEWOS 1122, KT 678. pēgmem [peɣəm-] ‘to freeze’; [≠] Hu fagy; pass. pēgmājem [peɣmajəm ‘I am freezing’]; DEWOS 1115, KT 680. 150 ˊ ǝ peḱrem, petrem [pĕtˊ r-] ‘to squeeze water out of the clothes’; DEWOS 1256 (Kh < Ko), KT 749. pēlek [pelǝk] ‘the one half, side’; [≠] Fi puoli, [=] Saa beäle, [=] Mr pēle, [=] Sam peäleä, [=] Hu fél; DEWOS 1159, KT 695, UEW 362 (Kh = MnN pāl, Saa Md Mr Ud Ko Hu Sam, ? pieli) pelǯem [pelǝč-] ‘to exchange’; frequ. pelǯīdem [pelčit-], augm. pele sem [peles-]; DEWOS 1155, KT 699. pem [pĕm] ‘steam (from the sauna) [; heat]’; S. pöm [Trj pö̆m]; DEWOS 1167 (Kh < Ko), KT 703. pemeŋ [pĕmǝŋ] ‘hot’; DEWOS 1167, KT 704 pemdem [pĕmǝt-] ‘to get hot’, pass. pemdājem [pĕmtaj-] id.; DEWOS 1167, KT 704. pemettem [pĕmǝttǝ-] ‘to heat (the sauna)’; DEWOS 1168, KT 704. peŋaš [peŋkaš] ‘pike’; DEWOS 1189 (s.v. peŋk), KT 691. penk [peŋk] ‘tooth’; LS. pank, [=] Ko pinj, [=] Mr pǖ, [≠] Saa pane, [=] Hu fog; DEWOS 1188, KT 689, UEW 382 (Kh = MnN puŋk, Fi Md Mr Ud Ko Hu). peŋeŋ [peŋkǝŋ] ‘with teeth’, peŋeŋjuχ [peŋkǝŋ-juχ] ‘rake’; see kunǯeŋ-juχ; DEWOS 1189, KT 690. peń LS. [Trj pĕń] ‘spoon’; US. piń; see ńala; DEWOS 1183, KT 716. per [pĕr] ‘piece’; see pul; [≠] Fi puru, [≠] Mr pura; DEWOS 1197, KT 721, UEW 366 (Kh ? = MnW pār, ?Fi päre ?Ud ?Ko). per, perda [pĕrta] ‘all’; DEWOS 1219, KT 736. peradem [pĕrat-] ‘to spend one’s time’; DEWOS 1205, KT 737. perem [pĕr-] ‘to pass (intr., time)’; DEWOS 1204 (Kh < Ko), KT 736. pergadem [pĕrkat-] ‘to clean hemp; to shake the snow out of the shoes and clothes’; DEWOS 1210 (Kh < Ko), KT 731. perna [perna] ‘cross’; S. pirne [pirnä]; pernajat panem ‘to christen’; DEWOS 1214 (Kh < Ko), KT 733. pernašem [pernaš-] ‘to cross oneself, to pray’, DEWOS 1215, KT 734. pesan, pesen [pĕsǝn] ‘table’; Ko py zan; ai-pesan [äj-pĕsǝn] ‘chair’; DEWOS 1231 (Kh < Ko), KT 742. peste [pĕstǝ] ‘sharp’; [≠] Mr pise; DEWOS 1232, KT 744. pet [pit] ‘bird nest’; [=] Fi pesä, [=] Sam pideä (pitsche), [=] Mr peshäsh, [=] Saa beasse, [=] Ko poz; cf. teagat; DEWOS ˊ 1141, UEW 375 (Kh = MnN piti, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu Sam). 151 �Ostiacica Ostyak Word List ☙ 93 ❧ pet [pĕt] ‘ear’; S. peȶ, [=] Ko pelj, [=] Saa bealje, [=] Hu fül, [=] Mr pelesch; DEWOS 1140, KT 775, UEW 370 (Kh = MnN pal , Saa ˊ Md Mr Ud Ko Hu). pette [pĕttǝ] ‘deaf’; S. peȶȶex [Trj pĕʌʌǝɣ]; DEWOS 1141, KT 777. pete, pede [pĕtǝ] ‘ground, bottom’; S. pite, Ko pydäs, Fi pohja; ńir-pede [ńir-pĕtǝ] ‘shoe sole’; kur-pede [kŏr-pĕtǝ]’plantar’, kēt-pede [ket-pĕtǝ] ‘flat of a hand’ DEWOS 1240 (Kh < Ko), KT 763, 764. petem [pĕtǝm] ‘lip’; S. peȡem [Trj pĕʌəm]; DEWOS 1150, KT 782, UEW 383 (Kh = MnN pitmi, ˊ Saa Sam). pēteŋ [pĕtǝŋ] ‘cloud’; S. pēȡeŋ [Trj pĕʌəŋ], [=] Fi pilwi, [=] Hu felhö, [=] Mr pil, [=] Ko pī, [≠] Turk bulut; DEWOS 1151, KT 781, UEW 381 (Kh = Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu). pētlem [pĕtlǝm] ‘dark’; DEWOS 1243, KT 768. pētlōt [pĕtlǝ-, past.3sg pĕtlot] ‘the darkness came’; pētlīdet [pĕt lit- : prs.3sg pĕtlitǝt] ‘the dark ness comes’; DEWOS 1243, KT 768. petŋai [petŋaj] ‘mosquito’; S. piȶŋi [J piʌŋi]; DEWOS 1152, KT 784. ˊ ˊ ˊ peta, ped a [pĕta] a salutation formula; DEWOS 1253, KT 748. pīdem [pit-] ‘to become replete’; Ko pöta; DEWOS 1236 (Kh < Ko), KT 762. pili S. [Trj piḷi] ‘shovel’; see ser; DEWOS 1158, KT 694. pir [pir] ‘behind (in space or time); cf. [≠] Fi perä ‘behind’; pir-ōt [pir-ot] ‘last year’; DEWOS 1199, KT 721. piriš [pirǝš] ‘old, ancient’; Ko pörys; DEWOS 1216 (Kh < Ko), KT 729. pīt [pit] ‘bird net’; DEWOS 1153, KT 780. pitem US. [Trj pi ̮t-] ‘to get angry’; see kenmājem; DEWOS 1238, KT 773. pōtājem [potaj-, pass.] ‘to get cold, to freeze’; LS. pūtōjem [Trj påt- : putoj-, pass.], [≠] Fi palelen, mom. pōtmem pass. pōtmājem [potmaj-]; DEWOS 1233, KT 769, UEW 881 (Hu fázik). pōgor [poχər] ‘islet’; S. paugor [J păwǝr]; DEWOS 1128, KT 670. pōgos [pŏχəs] ‘breast’; [=] Fi powi; DEWOS 1123, KT 672, 674, UEW 395 (Kh = MnN pūti, Fi ˊ Saa Md Mr Ud Ko). pox, pax [păχ] ‘boy, son’; [=] Fi poika, [=] Ko pi, [=] Hu fiú; DEWOS 1110, KT 664, UEW 390 (Kh = MnN piɣ, Fi Ud Ko Hu, ?Md ?Mr). pōxtam [pŏχtəm] ‘cheek’; S. pūgo dem [Trj puɣʌə̑m], [=] Fi poski, [≠] Hu pofa, [≠] Ko pidzjes, [=] Sam pādi, pudal; DEWOS 1121, KT 674, UEW 396 (Kh = MnN pājt, Fi Sam). 152 pōsaŋ [pasǝŋ] ‘with a sign’; DEWOS 1224, KT 739. pōstem [pastǝ-] ‘to draw [a sign], to mark’; S. pāstem [J påstǝ-]; DEWOS 1224, KT 739. pōttem [pottǝ-] ‘to make cold, frozen’; DEWOS 1234, KT 771. pou [Kr pow, DT päw, DN päɣ] ‘pine cone’, a fruit of a conifer in general; S. peux [Trj peɣ°]; DEWOS 1118, KT 663. UEW 362 (Kh = MnN pāk°, Sam, ?Mr), puȡem S. [Trj puʌ-] ‘to harness’, see jegem [ɔ: <jigem>]; DEWOS 1147, KT 784. pūden [putən] ‘nettle, hemp’; LS. pōȡen, US. pōȶen [Trj pŏʌən]; DEWOS 1150, KT 783, UEW 370 (Kh = MnN ponal, ?Fi). ˊ ˊ pud em [put-] ‘to lift [to be strong enough to carry smth]’, see ātmem; DEWOS 1253, KT 748. pūem [pŏw-] ‘to blow’; S. pōgem [Trj pŏɣ-, pŏɣ°-], [≠] Fi puhun, [=] Sam pu’u; cf. [=] Mr pualam, [=] Hu fú; mom. pūmem; DEWOS 1114, KT 661, UEW 411 (Kh = MnN puw-, Md Mr Hu Sam). pūgot [puχət] ‘village’; S. pūgoȶ [Trj puɣə̑ʌ]; DEWOS 1122, KT 675, UEW 351 (Kh = MnN pāwǝl, Hu ?Fi). pui [püj] ‘rear, behind’; [=] Sam pui; pui-tōgot ‘tail of a bird’, i.e. the back feathers; DEWOS 1104, KT 658, UEW 401 (Kh = MnN puj, Sam, ?Fi). poxtem [poχət-] ‘to push’; see nikibem; DEWOS 1119, KT 676. poi [paj] ‘rich’; Turk bai, pai; DEWOS 1101 (Kh < Tat), KT 656. poi [poj] ‘aspen; side board in a boat’; S. pai [Trj påj]; cf. [≠] Fi paju ‘willow’; [=] Sam pi ‘aspen’; DEWOS 1100, KT 657, 658, UEW 391 (Kh = Md Ud Ko Sam). poidek, paidek [pojtek] ‘willow grouse’; LS. paitek [Trj påjti ̮k]; DEWOS 1108, KT 660. poltˊ S. [Trj pŏʌ́tˊ] ‘tallow’; DEWOS 1165, KT 789, UEW 881 (Kh = Hu faggyú). pōŋot [poŋχət] ‘abscess, boil’; LS. pūŋot [Trj puŋkə̑t], US. pūnk; DEWOS 1190, KT 692. por, par [păr] ‘drill’; [=] Hu fúró, [=] Fi pura, [=] Sam parte´; kēt-por [ket-păr] ‘pricker’; DEWOS 1200, KT 720, UEW 405 (Kh = MnS porē ̮, Fi Saa Ud Ko Hu Sam). porax [porǝχ] ‘entrails [; stomach]’; DEWOS 1207, KT 726. porem [păr-] ‘to bite, to gnaw’; [=] Fi puren, [=] Mr puralam; DEWOS 1202, KT 736, UEW 405 (Kh = MnN pur-, Fi Saa Md Mr Ud Ko, ?Sam). pōs [pos] ‘mitten; sign; wasp’; S. pās [Trj pås], Ko pas ‘sign’; DEWOS 1222, 1223 [3 separate words] KT 738, 739, 740, UEW 376 (Kh pos ‘mitten’ = MnN pāssa, Mr Ud Ko). 153 �Ostiacica Ostyak Word List ☙ 94 ❧ puisseg [püj-sĕɣ] ‘the tail belt of the harness’; DEWOS 1105, KT 658. puklaŋ, pukleŋ [pŏklǝŋ] ‘navel’; DEWOS 1116 (Kh = MnN puk ńi), KT 669. pul [pül] ‘piece [; mouthful]’; DEWOS 1155, KT 693, UEW 350 (Kh = MnN pūl, Fi Md Hu Sam; ?Saa ?Mr, ?Ko). pulemem [*püləm-, KoP pülimə‘to take a bite’] ‘to swallow’; DEWOS 1156. pūm [pum] ‘grass’; S. pōm [Trj pom], [=] Hu fü; DEWOS 1165, KT 701, UEW 879 (Kh = MnN pum, Hu). pūmaŋ [pumǝŋ] ‘with (a lot of) grass’; DEWOS 1166, KT 701. pūn [pün] ‘wool’; DEWOS 1173, KT 706. pūnaŋ [pünǝŋ] ‘woollen, furry, shaggy’; pūnaŋ-ńīr [pünǝŋ ńir, Sg.] ‘furry boots’; DEWOS 1173, KT 707. punǯem [pünč-] ‘to open’; [≠] Mr padtscham; DEWOS 1175 (Kh = MnN pūns-), KT 711. punttem [punttǝ-] ‘to twist, to braid’; [=] Fi punon, [=] Sam pannau; cf. [=] Hu fon ‘to spin’; DEWOS 1182, KT 715, UEW 402 (Kh = MnN pon-, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu Sam). puŋat [pŏŋǝt] ‘side’; S. poŋaȶ [Trj pŏŋǝ̑ʌ]; DEWOS 1192, KT 687. pūraš, pūreš [purǝš] ‘pig’; S. pōres, Ko pors; cf. Fi porsas ‘piglet’; Sam pares, pores; DEWOS 1217, KT 729, UEW 736 (Kh < Ko, Sam < Kh; Fi Ko < Aryan). purumem [purǝm-] ‘to tread’; S. pormem [Trj pŏrǝ̑m-], [≠] Fi poljen; DEWOS 1212, KT 728. pusā [püsa] ‘beer’; Tat busa; DEWOS 1228 (Kh < Tat), KT 742. pusem [pus-] ‘to wash clothes; to milk’; S. possem [Trj pŏs-], [≠] Fi pesen, [≠] Hu mos, [≠] Mr moschkam; DEWOS 1226, KT 744. pusrem [pusǝr-] ‘to squash’; cf. [=] Fi puserran; UEW 397 (Kh = MnW pǟśǝrt-, Fi Ud Ko Hu). puš [püš] ‘sieve’; DEWOS 1093, KT 751. pušnadem [püšnat-] ‘to sift’; DEWOS 1093, KT 751. put [püt] ‘kettle’; [=] Fi pata, [=] Mr pat, [=] Hu fazék; DEWOS 1239, KT 761, UEW 358 (Kh = MnN pūt, Fi Mr Hu). pökem, pögem [pĕk-] ‘to suffer’; DEWOS 1111, KT 681. pöŋ [pĕŋ] ‘coil’; DEWOS 1185, KT 686. 154 R rāba [räpǝ] ‘shaggy dog’; DEWOS 1279, KT 807. ralax [rătǝχ] ‘loose, fragile’; DEWOS 1287, KT 814. rāgam S. [Trj răɣǝ̑m] ‘familiar [; relative]’; DEWOS 1261, KT 800, UEW 418 (Kh = MnN rɔ̄wn-ut, Fi Hu). rāgap [raχǝp] ‘lie’; DEWOS 1270, KT 798. rāxpaŋ [raχpǝŋ] ‘false, untruthful’; DEWOS 1270, KT 798. rāxpejem [raχpǝj-] ‘to lie’; DEWOS 1271, KT 798. rāk [räk] ‘flour, porrigde’; [=] Ko rok, cf. [≠] Fi rokka; DEWOS 1262, KT 794, UEW 421 (Kh = MnN ‑rak, Ud Ko). ram [rom] ‘repose; calm’; DEWOS 1271, KT 804. runt [runt] ‘earring’; S. ront [Trj ront]; DEWOS 1273 (Kh = MnN rūnt), KT 805. rau [räw] ‘fine’; rau-pun [räw-pün] ‘down’; DEWOS 1262 (Kh = MnN ‑rāw), KT 791. rēp [rep] ‘steep river bank’; DEWOS 1278, KT 806. rīt [rit] ‘boat’; DEWOS 1284, KT 812. robasem [ropǝs-] ‘to bark’; S. rape sem [Trj råpǝs-]; DEWOS 1281, KT 808. rōx [roχ] ‘collar’; S. rōk [Trj rok]; DEWOS 1266 (Kh = MnN rāχ°a) KT 795. ruŋem [rŏŋk-] ‘to wade’; DEWOS 1276, KT 803. rūt [rut] ‘pockmark’; DEWOS 1286, KT 811. rūteŋ [rutǝŋ] ‘pockpitted’; DEWOS 1286, KT 812. rutˊ [rütˊ] ‘Russian’; DEWOS 1288 (Kh < Ko), KT 810 rūwdem [rĕwǝt-] ‘to mix’; DEWOS 1267 (Kh = MnN rawt-), KT 793. S sābet [säpǝt] ‘neck’; S. sāpeȶ [Trj säpǝʌ]; DEWOS 1356, KT 866, UEW 473 (Kh = MnN sip, Fi Saa Md Mr Ud Ko). sadem [sät-] ‘to patch’; DEWOS 1382, KT 886, UEW 470 (Kh = Saa Ud Ko). ˊ ˊ sād em ‘to say’; [≠] Fi sanon [? sät‘to be heard; to twitter’]; DEWOS 1386, KT 883. sagasem [săɣas-, săɣat-] ‘to break’; DEWOS 1301, KT 831. sāgar [săχər] ‘cow’; [≠] Sam sigar; DEWOS 1321 (Kh < Tat), KT 839. sāgat [saχət] ‘plank board [; splint]’; DEWOS 1314 (Kh = MnN saɣila), KT 842. 155 �Ostiacica Ostyak Word List ☙ 95 ❧ sast [săs, săst] ‘lizard’; S. sasaȶ [Trj săsaʌt]; DEWOS 1380, KT 879, UEW 454 (Kh = MnN sosla, Fi Saa Mr Ud Ko Sam). sat [săt] ‘salt’; Ko sō, [≠] Hu só, [≠] Fi suola; DEWOS 1327, KT 886, UEW 750 (Kh < Ko; Ko ? = Fi). satagiš [sătǝ-kiš] ‘salt container’; see kiš; DEWOS 1328, KT 887. satagem [sătaɣə-] ‘to salt’; DEWOS 1328, KT 887. sāu or sāwen [säw, säwen] ‘sober’; [≠] Fi selwä, MT. sak; DEWOS 1389 (Kh < Tat), KT 830. saudak [săwtǝχ] ‘reins’; DEWOS 1390, KT 830. sauneŋ [säw-neŋ] ‘magpie’; S. seux [Trj seɣ°]; DEWOS 1309 (Kh = ˊ MnN sāk°al ǝk), KT 823. seberga [sĕpǝrka] ‘broom’; Tat sibirtke, MT. sibirge; DEWOS 1357 (Kh < Tat), KT 865. seg, sex [sĕɣ] ‘burbot’; DEWOS 1302, KT 835, UEW 469 (Kh = MnN siɣ, Fi Md). sēger [seɣər] ‘chain’; S. sēgeȶ [? ɔ: <sēger>, Trj siɣər]; DEWOS 1322 (Kh = MnN sēr), KT 839. sei [sĕj] ‘voice, sound’; [≠] Hu szó; DEWOS 1295, KT 818, UEW 482 (Kh = MnN suj, Fi Saa Hu zaj, ?Mr). seker [*sekər] ‘blow, stroke’ [cf. sekerdem, seurem]. sekerdem, sekermem, sekremem [sekərmə-] ‘to hit’; DEWOS 1322, KT 827, 839. sax [săk] ‘coat; woman’s dress’; LS. sak [Trj săk]; DEWOS 1301 (Kh = MnN saχi), KT 830. saxse [săχsə] ‘fat, tallow’; mīssaxse (woi) [mis-săχsə (woj)] ‘butter’; DEWOS 1324, KT 846. saxseŋ [săχsəŋ] ‘fat (adj.)’; DEWOS 1324, KT 846. saigem [săjǝ- : săjɣəm] ‘to go around, to get confused’; DEWOS 1297, KT 821. saigettem [săjɣəttə-] ‘to go around smth, to roll’; DEWOS 1297, KT 822. sājep [sojəp] ‘net, fyke net’; DEWOS 1299 (Kh = MnW såip), KT 820. sāna [sänə] ‘polypore’; S. sānex [Trj säṇəɣ]; DEWOS 1345, KT 861, UEW 494 (Kh = MnN sēniɣ, Fi Saa Mr Ud ). saŋa [säŋkǝ] ‘bright, clear’; S. sanki [Trj säŋki]; DEWOS 1351, KT 850. sāp [säp] ‘brook, tributary’; cf. Turk sēp; DEWOS 1354 (Kh < Tat), KT 863. sāpteŋ [säptəŋ] ‘black fox’; DEWOS 1356 (s.v. säpət ‘neck’), KT 866. sāram [sărǝm] ‘death’; [=] Fi surma; DEWOS 1366, KT 878, UEW 489 (Kh = Fi). sārax [sărǝχ] ‘roach’; S. sārak [Trj sărǝ̑k]; DEWOS 1370, KT 871. sārt, sōrt [sort] ‘pike’; see peŋaš; DEWOS 1375, KT 875. 156 sēm [sem] ‘eye’; [=] Fi silmä, [=] Saa tschalbme, [=] Ko sin, [=] Mr sinzä, [=] Hu szem, [=] Sam saeu, sai; sēm-jink [sem-jĕŋk] ‘tear’; sēm-wāx [sem-wăχ] ‘glasses’; sēm-pēlek [sempelək] ‘one-eyed’, Fi silmäpuoli; Hu fél-szemü; DEWOS 1338, KT 855, UEW 479 (Kh = MnN sam, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu Sam). sēmda, sīmde [semta] ‘blind’; S. sīmȡex [Trj sä̆mʌəɣ]; DEWOS 1339, KT 857. semm, sem [sĕm] ‘heart’; [=] Fi sydän, [=] Hu szü; [=] Ko sjöläm, [=] Mr schym, [=] Sam seai; DEWOS 1340, KT 857, UEW 477 (Kh = MnN sim, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu Sam). sēna [senə] ‘louse’; S. sennex [Trj s̆äṇəɣ], [≠] Ko serō, [≠] Saa tschoros, [≠] Fi saiwar, [≠] Hu serke; DEWOS 1345, KT 862, SSA 3 144. senak [senak] ‘hayfork’; Mr schenik; DEWOS 1346 (Kh < Tat), KT 862. sent,ˊ senḱ [seńtˊ] ‘bast (fibre)’; S. sintˊ [Trj sińtˊ]; DEWOS 1347 (Kh = MnN sās), KT 863. seŋem [seŋk-] ‘to beat’; S. senkim [Trj seŋk-]; DEWOS 1350, KT 852, UEW 31 (Kh = MnN saŋk-, Ud Ko, ??Md). ser [sĕr] ‘shovel’; Ko syr; DEWOS 1362 (Kh < Ko), KT 868. serak [serak] ‘wall’; DEWOS 1370 (Kh < Ko), KT 871. serdem [sĕrt-] ‘to shovel the snow’; DEWOS 1362, KT 868. serem, serejem [sĕrǝj-] ‘to shudder’; frequ. serīdem [sĕrit-] DEWOS 1369, KT 870. sergem [sĕrɣ-, cf. sĕrɣət-] ‘to be shaken’. sergettem [sĕrɣət-] ‘to shake’; DEWOS 1369, KT 874. sēse [sesə] ‘trap’; DEWOS 1380, KT 880. seu [sĕw] ‘stick, pole’; S. sawa, sowa [Trj sŏɣ, J sŏw]; [=] Fi sauwa, [≠] Ko zib; DEWOS 1305, KT 826, UEW 468 (Kh = MnN suw, Fi Saa). sēu [sew] ‘plait’; S. seux [Trj sä̆ɣ°]; DEWOS 1307, KT 824, UEW 471 (Kh = MnN saɣ, Ud Ko Hu, ?Fi) sēwem [sew-] ‘to plait’; S. sēwgem [Trj sä̆ɣ°-, J sä̆w-]; DEWOS 1308, KT 825. sēwes [sewǝs] ‘rear of a boat, rudder’; DEWOS 1324, KT 828. sēwemsa [sewəmsə] ‘bilberry’; DEWOS 1319 (Kh = MnN sāw ńi), KT 827. seurem [sewər-] ‘to beat, to cut, to chop’; LS. sagrem, US. sogrim [Trj sä̆ɣər-]; DEWOS 1321 (Kh = MnN sāɣr-), KT 827. 157 �Ostiacica Ostyak Word List ☙ 96 ❧ sōjem [sojəm] ‘small mountain brook [in a riverbank]’: S. sājem [Trj såjə̑m]; DEWOS 1298 (Kh = MnN sɔ̄jəm), KT 819. sōm [som] ‘(fish) scale’; US. sām [Trj såm], [=] Fi suomu; DEWOS 1337, KT 854, UEW 476 (Kh = MnN sām, Fi Saa Md Mr Ud Ko). sōrem [sor-] ‘to dry (intr.)’; [=] Hu szarít; frequ. sōrīdem [sorit-]; DEWOS 1358, KT 877, UEW 466 (Kh = MnN sūr-, Ud Ko Hu). sōrettem [sorǝttǝ-] ‘to dry (tr.)’; DEWOS 1358, KT 878. sōretˊ [sarǝtˊ] ‘sea’; DEWOS 1538 (Kh < Ko), KT 872. sorńa [sorńǝ] ‘gold’; S. sarńa [Trj sårńi ̮], Ko sarny, Mr schörtnje, Hu arany; DEWOS 1373 (Kh < Ko), KT 874. sōrom [sorǝm] ‘dry’; LS sārem [Trj sårǝm], [=] Hu száraz; DEWOS 1359, KT 877. sos [sos] ‘ermine’; DEWOS 1377, KT 879. sugom [suχəm] ‘yarn, thread’; DEWOS 1318, KT 837. sulaika [śulejka] ‘glass bottle, ink bottle’; MT suleike; DEWOS 1511 (Kh < Ru). sūmet [sümǝt] ‘birch’; S. sūgmet [Trj sĕɣ°mət]; DEWOS 1319, KT 860. sink [siŋk] ‘a small white duck with a white beak [Anas nigra]’; DEWOS 1350, KT 849. sīra, sīre [sirǝ] ‘former; earlier’; S. sār [Trj sär]; DEWOS 1361, KT 870. ˊ siȶa LS. [Trj sĕʌ́ä] ‘powder’; US. siȡa [Vart sĕʌ́ə]; cf. tāra; ˊ DEWOS 1337, KT 893. sīwes [siwəs] ‘osprey, fishing eagle’; DEWOS 1324, KT 829, UEW 469 (Kh = MnN siɣəs, Fi Saa, ?Ko). sōdom [sotəm] ‘the river Salym’; sōdom-xui [sotəm-χŏj] ‘Salym Khanty’. sōdop, sōdep [sotǝp] ‘sheath’; S. sātep [Trj såtǝ̑p]; DEWOS 1385, KT 885. sōgot [soχət] ‘gouge, axe for hollowing out boats’; DEWOS 1315, KT 843, UEW 889 (Kh = MnN sowli, Hu) sōx (sox) [sŏχ] ‘bark of a willow (‑type) tree [; skin]; sturgeon (осетръ) [”spawn sack”]’; S. sōx, soux [Trj sŏɣ°]; DEWOS 1304 (Kh = MnN sow), KT 831 (‘sturgeon, caviar’), 832 (‘skin’). sōxtem [soχət-] ‘to pluck’; DEWOS 1325, KT 842. soi [soj] ‘a species of duck [goldeneye]’, S. sai [Trj såj]; DEWOS 1292, KT 817. 158 suŋ [sŏŋ] ‘corner, end’; Hu [≠] szög, [=] szug; DEWOS 1348, KT 846, UEW 888 (Kh = Hu). sūpos [supǝs] ‘[net] weaving needle’; LS. sapos, US. sāwas [Trj săpǝs]; DEWOS 1358 (Kh = MnS tās), KT 865. sur [sur] ‘shaft’; [=] Hu szár; ńīr-sur [ńir-sur] ‘bootleg’; DEWOS 1363, KT 867, UEW 890 (Kh = MnN sor, Hu). sur [surǝŋ, surnǝŋ] ‘grey [grayhaired]’; S. tārax, [≠] Fi harmaja, [≠] Hu szürke; KT 877, 878. sūs [sĕwǝs] ‘autumn’; S. sugus [Trj sĕɣ°əs], [=] Fi syys, syksy, [=] Mr schishe; DEWOS 1324, KT 828, UEW 443 (Kh = MnN tak°s, Fi Saa Md Mr Ud Hu). susta [sustə] ‘tapeworm’; DEWOS 1381, KT 881. sut [sut] ‘intestine’; S. sot [Trj sŏʌ], [=] Fi suoli, [=] Ko sjū, [=] Mr schol; DEWOS 1329, KT 888, UEW 483 (Kh = Fi Saa Md Mr Ud Ko); SSA 3 215 (< Aryan). sūt [süt] ‘whetstone’; DEWOS 1384 (Kh < Ko), KT 885. ˊ sutńik [sutńik] ‘onion’; DEWOS 1388, KT 883. Š šegara [šĕkarǝ] ‘curl’; DEWOS 249 (KoP šĕkarǝ), 265 (šĕkǝr ‘curve, twist’). šegareŋ [*šĕkarǝŋ] ‘curly’; DEWOS 249. šemšar [šemšar, šĕmšar] ‘a coloured duck [Mergus albellus, merganser]; DEWOS 275, KT 949. šēren [šertǝn, šerǝn] ‘bailer’; DEWOS 302, KT 958. šērendem [DN šertǝnt-, KoP šerǝnt-] ‘to clear grain with a bailer’; DEWOS 302, KT 959. šabur [šopǝr] ‘coat for everyday use [e.g. hunting]’; DEWOS 298 (Kh < Ru), KT 956. ˊ ˊ šad adem, šaǵadaem [šätat-] ‘to be sorry’; DEWOS 268, KT 965. šam [DN šam, Kr šäm] ‘light, candle’; S. onk [Trj oŋk]; Afg sham’; tūrum-šam [turǝmšam] ‘wax candle in front of an icon’, šam-xot [šam-χot] ‘candlestick’; DEWOS 270 (Kh < Tat), KT 942. šatxan [šatχan] ‘turnip’; Tat schal gan; DEWOS 305 (Kh < Tat), KT 964. 159 �Ostiacica Ostyak Word List ☙ 97 ❧ šuidem [šüj-] ‘to put in [e.g. a match into the box]’; DEWOS 244, KT 926. šur [šür] ‘bar pole, stick’; Ko zor; DEWOS 301 (Kh < Ko), KT 958. šutˊ ‘edge, side’ [probably šütˊ ‘stripe, slice’]; DEWOS 268, KT 965. šermat [šermat] ‘headstall’; S. sir metˊ [Trj sirmät], Ko sermäd; DEWOS 1372 (Kh < Ko), KT 959. šeška [šiš] ‘a little bird’; [≠] Fi sisko; tant-šeška ‘sparrow’, i.e. corn bird; DEWOS 238 (Kh < MnE). šudai [šütaj] ‘partridge’; LS. sigȡei [Trj sĕɣʌäj], Ko sjöla; DEWOS 1315 (Kh < Ko), KT 964. čōgom [čoχ-] ‘to whistle’; DEWOS 253, KT 937. čošmem [čočǝm-, čošm-] ‘to scatter, to pour’; DEWOS 237, KT 961, UEW 60 (Kh = MnN sōs-, Ud Ko Slk ?Fi). čugadem [čŏkat-] ‘to crumble’; DEWOS 258, KT 930. čūmat [čumǝt] ‘the start of a building of a house; a casket built on C T cēgajem [ćĕɣəjəm] ‘swallow’ [? Kr ćĕkəj-imə ”ć-woman”]; DEWOS 1500, KT 900. cātxa, tōtxa [tatχə] ‘scythe’; DEWOS ˊ ˊ 1543 (Kh < Tat), KT 924. ˊ cēdak [Ts ćetak, DN tetak] ‘a drinking dish [tub, can]’; DEWOS 1542 (Kh < Tat), KT 924. Č čāwer [čäwǝr] ‘hare’; LS. čēwer [Trj čeɣ°ər, J čewər], US. tēwer [Vart töɣər]; DEWOS 264 (Kh > MnN sōwǝr), KT 928 (čeɣ°ər), 980 (töɣər). čeŋmajem [čĕŋmaj-, pass.] ‘to get hot’; S. čenkmōjem [Trj čĕŋ moj-]; DEWOS 287, KT 940. čenk [čĕŋk] ‘heat, hot’; DEWOS 287, KT 940. čenč [čĕnč] ‘back’, čenč-wōt [čĕnčwot] ‘tail wind’; DEWOS 282, KT 950, UEW 56 (Kh = MnN sis, Fi ?Saa) čīmet [čimǝt] ‘a little’; DEWOS 276, KT 948. čāget S. [Trj čåɣi ̮t] ‘ruble’; DEWOS 245, KT 925. čāgaptem [čäkǝptǝ-] ‘to strangle [to drown (tr.), to suffocate (tr.)]’; DEWOS 247 (Kh = MnE šǟkǝp-), KT 933. čāknem [čäkǝn-] ‘to get strangled [to choke (intr.), to suffocate (intr.)]’; DEWOS 247, KT 933. čama [čăma] ‘right, straight, properly’; DEWOS 272, KT 944, UEW 52 (Kh = MnN soma, Fi). čānč [čänč] ‘knee’; DEWOS 281 (Kh = MnN sāns), KT 949. čānšpan [čänč-păn] ‘pitch thread [twisted on the knee]’; DEWOS 282, KT 950. 160 earth [to store things that cannot be taken home at the same time]’; DEWOS 277, KT 946. čumdem [čumǝt-] ‘to build of logs [to make a scop in timber]’; DEWOS 278, KT 947. čuǯem [čuč-] ‘to pass [to walk]’; frequ. čuǯīdem [čučit-]; DEWOS 240 (Kh = MnN sūs-), KT 962. tābat [tapat] ‘old, worn’; DEWOS 1460, KT 1009. tābet [täpǝt] ‘seven, week’; S. ȶābet [Trj ʌäpət]; DEWOS 793, KT 1081, UEW 844 (Kh = MnN sāt, Hu; < Aryan). tāda [tätə] ‘empty’; S. tāȡex [Trj täʌəɣ]; DEWOS 1428 (Kh = MnN tātǝl), KT 1034. tādem [tät-] ‘to pull, to snuffle’; S. tīȡem [Trj täʌ- : tiʌəm]; DEWOS 1424, KT 1037. taga [tăχə] ‘place’; DEWOS 1408, KT 976. tagamem [tăχəmə-] ‘to throw’; DEWOS 1408, KT 988. tagandem [tăχənt-, tăχant-] ‘to wrestle, to fight’; DEWOS 1408, KT 988. tāgaptem [taχəptə-] ‘to make smth burst [to tear apart]’; DEWOS 1404, KT 987. tāgat [tăχət] ‘linen [fabric woven from hemp or nettle]’; DEWOS 1422, KT 983. tagdem [täɣət-] ‘to drive (steer) a horse’; KT 1048. tāgedem [täɣət-] ‘to wait, to guard’; S. ȶīgȶem [Trj ʌäɣəʌ- : ʌiɣʌəm]; DEWOS 726, KT 1047. tāxnem [taχən-] ‘to burst [to tear (intr)]’; mom. tāxnemem [taχ nimə-]; DEWOS 1403, KT 987. tājem [täjəm] ‘axe’; DEWOS 723, KT 1042. tājem [tăj-] ‘to be [to have, to hold]’; S. tōjem [Trj tăj- : tŏjǝm]; DEWOS 1400, KT 969. talai [tălaj] ‘flock of horses [or birds]’; DEWOS 1435, KT 996. talaǯem [Ts täləč-, Kr tälət-] ‘to steer a boat [to brake with the oars]’; DEWOS 1433, KT 999. 161 �Ostiacica Ostyak Word List ☙ 98 ❧ tāpten [täpət-] ‘to feed’; S. ȶīptem [Trj ʌäpət- : ʌiptəm]; DEWOS 715, KT 1100. tāra [tärə] ‘[gun]powder’; Tat tara; DEWOS 1466 (Kh < Tat), KT 1012. tāram [tarəm, tärəm] ‘strong, solid’; S. sara [Trj sä̆rə]; DEWOS 1368 (sä̆rə), 1470 (tarəm); KT 869 ̆ (särə), 1015 (tarəm). tardem [tărt-] ‘to cut hair, to shave’; S. ȶordem [Trj ʌŏrt-]; DEWOS 806, KT 1092, UEW 503 (Kh = Ud Ko Hu Sam). tareš [tărǝš] ‘roof’, xōt-tareš [χot-tă rǝš] ‘the roof of the tent [of a house]’; DEWOS 1466, KT 1022. taresem [tărǝs-] ‘to snort’; DEWOS 1469, KT 1025. tarŋet [tărŋǝt, KoP tărɣət] ‘lung’; S. targat [Trj tărɣə̑t]; DEWOS 1470, KT 1023. tāš [täš] ‘things, belongings’; S. tās [Trj täs]; DEWOS 1481 (Kh < Ko), KT 1027. tāšaŋ [täšǝŋ] ‘rich, who has belongings’, S. tāsaŋ [Trj täsǝŋ]; DEWOS 1481, KT 1027. tau [täw] ‘horse’; LS. ȶaux [ʌăɣ°], US. ȶox [Vart ʌɔ̆ɣ], [=] Hu ló; DEWOS 730, KT 1043, UEW 863 (Kh = MnN luw, Hu). tāwax [tawəχ] ‘cock’; DEWOS 1488 (Kh < Tat), KT 972. tāwen [täwə] ‘springtime’ [täwən Loc. ‘in the springtime’]; S. taux [Trj tăɣ°], [=] Hu tavasz, [? =] Ko tulys, [≠] Slk tagi; DEWOS 1410, KT 971, UEW 532 tambak [tämpak] ‘tobacco’; DEWOS 1440 (Kh < Tat), KT 1001. tań [tan] ‘bride gift’; S. tan [Trj tän]; DEWOS 1442, KT 1002 [cf. tin]. taŋam [tăŋ-] ‘to go in, to step in’; S. ȶaŋam [Trj ʌăŋ-]; DEWOS 773 (Kh = MnE tuj-), KT 1069. taŋat [tăŋat] ‘Irtyš’; S. ȶangeȶ [Trj ʌĕŋäʌ]; taŋat-jax [tăŋat-jaχ] ‘the Khantys by Irtyš (say the Khantys by Obʹ’; DEWOS 784 (Kh ? = MnN tāɣt ‘Sosva’), KT 1063. taŋet [täŋət] ‘the one in front [front of the foot, the boot etc.]’; S. ȶaŋeȶ [Trj ʌäŋəʌ]; DEWOS 783, KT 1064. taŋa [täŋkǝ] ‘squirrel, kopeck’; S. ȶenki [Trj ʌäŋki], Turk teiin, MT. tiin; DEWOS 780 (Kh = MnN lēŋn), KT 1067. taŋam [tăŋχ-] ‘to wish, to want’; [≠] Fi tahdon; DEWOS 780, KT 1069. tanx [taŋχ] ‘bristle [dorsal fin; withers of a horse or reindeer]’; DEWOS 775 (Kh = MnN tāŋχ), KT 1064. tant [tänt] ‘corn’; DEWOS 769, KT 1076, UEW 496 (Kh = Mr Ko ?Hu). tapšax [tăpšaχ] ‘a piece of cloth on the breast [small piece, patch; ruble]’; DEWOS 1457 (Kh < MnE lɔpśǝχ), KT 1083. tapta [tăptǝ] ‘a species of duck [wigeon, Anas penelope]’; DEWOS 794, KT 1083. 162 (Kh = MnN tūja, Fi Md Hu, ?Ud ?Ko). tawuš [täw-üš] ‘team (of horses)’; DEWOS 730. teagat ‘ceder[?]; bird net’ [? teχət ‘bird nest’]; DEWOS 1412, KT 985. tēbem [tĕp-] ‘to get lost, take the wrong way’; DEWOS 1454, KT 1010, UEW 894 (Kh = MnN tip-, Hu). tēbet [tepǝt] ‘soft [sloppy, e.g. a bow]’; DEWOS 794, KT 1083. tēbettem [tĕpǝttǝ-] ‘to lead to wrong way’; DEWOS 1454, KT 1010. teda (tede), teta (tete) [tĕtǝ] ‘winter’; S. tüȶex, tüȡex [Trj tö̆ʌəɣ], [=] Fi talwi, [=] Hu tal [tél], [=] Ko töö; DEWOS 1429, KT 1035, UEW 516 (Kh = MnN tāl, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu). tēdep [tetəp] ‘moss’; DEWOS 1486, KT 1032. teg [tĕɣ] ‘tail’; S. ȶex [Trj ʌĕɣ]; DEWOS 727 (Kh = MnN lēɣ), KT 1052. tāgdem [tĕɣət-] ‘to fly’; S. ȶēgeȡem [Trj ʌĕɣəʌ-], [≠] Fi lennän, [≠] Sam tījū; DEWOS 738, KT 1059, UEW 500 (Kh = MnN tiɣl-, Ko). tegetmem [tĕɣətmə-] mom. ‘to fly’; DEWOS 738, KT 1060. tēgemdem S. [*teɣəmt-] ‘to scratch’; DEWOS 1415 (← Castrén). tēges [tekəs] ‘flat (adj.) [smooth; e.g. a path]’; DEWOS 1420, KT 982. tei [tĕj] ‘pus’; S. ȶüi [Trj ʌoj : ʌujə̑m], [=] Slk tē; DEWOS 721, KT 1040, UEW 434 (Kh = MnN saj, Saa Md Mr Ud Ko Hu Sam). tei [tĕj] ‘uppermost, top, peak’; LS. toi [Trj tŏj] US. tui [Vart tö̆j]; jux-tei [juχ-tĕj] ‘treetop’; jinktei [jĕŋk-tĕj] ‘surface of water’; jeaga-tei [jeχə-tĕj]’spring (of a river)’; DEWOS 1398 (Kh = ˊ MnN tal ǝχ), KT 966. tejem [tĕj-] ‘to weave (a net)’; DEWOS 1039 (Kh = MnN tij-), KT 970. tēknem [teknǝm] ‘tight, cramped’; LS. tāknem [Trj tä̆k°nəm], US. toknem [V töɣnəm]; DEWOS 1406, KT 978. temem [tem-] ‘to strew around’; Tat tögämem; DEWOS 1439, KT 1002. teŋer [tĕŋkǝr] ‘shoulder’; DEWOS 782, KT 1068, UEW 439 (Kh ? = Nenets) teŋer [teŋkǝr] ‘mouse’; DEWOS 782, KT 1068, UEW 500 (Kh = MnN taŋkǝr, Fi Md Ud Ko Hu). teŋrem [tĕŋǝr-] ‘to pinch’; DEWOS 1453 (Kh = MnN taŋǝrt-), KT 992. tera [tĕrǝ] ‘a root, which used as colourant’; DEWOS 798, KT 1088. teremdem [terəmt-] ‘to unfold a skin, to make a bed’; DEWOS 803, KT 1089, UEW 497 (Kh = MnN tāramt-, Ko Hu). tereŋ [tĕrǝŋ] ‘hot [the weather in summer ]’; DEWOS 1477, KT 1914. termadem [termat-] ‘to hurry’; caus. termattem [termattə-]; DEWOS 1474 (Kh < Ko), KT 1023. 163 �Ostiacica Ostyak Word List ☙ 99 ❧ tīdeŋ [titǝŋ] ‘living’; DEWOS 750, KT 1105. [cf. tīt]. tīliš [tilǝš] ‘moon, month’; S. tēȡes [Trj ti ̮ʌə̑s], Ko tölys, [≠] Mr tilze; DEWOS 1430 (Kh < Ko), KT 998. tin [tän : tinem] ‘price’; DEWOS 1442 (Kh = MnN tin), KT 1003. tinda [tinta] ‘inexpensive’; DEWOS 1443, KT 1004. tineŋ [tinǝŋ] ‘expensive’; DEWOS 1443, KT 1003. tinesem [tines-] ‘to trade’; DEWOS 1443, KT 1003. tinijem [tinǝj-] ‘to sell’; DEWOS 1443, KT 1003. tis [tis] ‘loop, lasso’; DEWOS 808, KT 1094, UEW 239 (Kh = MnN lēs, Ko, ?Fi ?Saa). tištem [tištǝ-] ‘to grieve’; Ko töshda; DEWOS 1482 (Kh < Ko), KT 1028. tīt [tit] ‘spirit, breath [; life]’; DEWOS 749, KT 1105, UEW 247 (Kh = MnN lil, Fi Ud Ko Hu, ?Saa). tīwdem [tiwət-] ‘to go out’; S. ȶīw dem [Trj ʌiɣ°ət-]; DEWOS 746, KT 1047, UEW 239 (Kh = Fi Md Mr Ud Ko). tīwem [tiw-] ‘to be born’; DEWOS 1395 (Kh = MnN tēl-), KT 974. todek [tătek] ‘true bug’; Fi lude; DEWOS 812 (Kh < Ko), KT 1101, SSA 2 98 (Kh < Ko < Fi). toga [toχa] ‘[shaft] bow [kettle handle]’; Ru дуга; DEWOS 1411 (Kh < Ru), KT 977. tōgop [toχəp] ‘fishing net (with handle)’; DEWOS 741 (Kh = MnN tɔ̄p), KT 1055. tōgos [toχəs] ‘friend, acquaintance’; [≠] Mr tos, cf. Fi [≠] tuttu; DEWOS 743, KT 1056. teštan [teštan] ‘a small whetstone’; DEWOS 809 (Kh < Ko), KT 1096. teštem [teštǝ-] ‘to tidy (up), to sort out, to clean’; DEWOS 717, KT 1096. tet [tĕt] ‘fathom [lap]’; S. ȶüȶ [Trj ʌö̆ʌ], [=] Fi syli, [=] Mr schel, [≠] Hu szál, [=] Ko syy, [=] Slk tī; DEWOS 753, KT 1104, UEW 444 (Kh = MnN tal, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu Sam). tēt [tet] ‘full, low [two separate words]’; [=] Hu tele, [≠] Ko tyr, [=] Fi täysi; DEWOS 747 (Kh tet ‘low’ = MnN talk°a), 1425 (Kh tet ‘full’ = MnN tāɣl), KT 1033 (tet ‘full’), 1103 (tet ‘low’), UEW 518 (Kh tet ‘full’ = Mn Ud Ko Hu ?Fi ?Saa ?Mr). tēttem [tettə-] ‘to fill [to load (e.g. a sleigh)]’; [≠] Fi täytän; DEWOS 748, KT 1111. teu [tĕw] ‘lake’; LS. toux, US. tox [Trj tŏɣ°, tŏɣ]; cf. [=] Sam to, tu, [=] Hu tó; DEWOS 1406, KT 971, UEW 533 (Kh = MnN tō, Ud Ko Hu Sam). teu [tĕw] ‘bone’; S. ȶoux [Trj ʌŏɣ°], [=] Fi luu; DEWOS 730, KT 1044, UEW 254 (Kh = MnN luw, Fi Md Mr Ud Ko Sam, ?Hu). teudem [tewtəm] ‘louse’; S. tagutem [Trj tä̆ɣ°təm], [=] Fi täi; DEWOS 1423, KT 974, UEW 515 (Kh = MnN tākǝm, Fi Saa Mr Ud Ko Hu). tēwem [te- : tewəm] ‘to eat’; S. ȶī wem [Trj ʌi-], [=] Fi syön, [=] Ko sjöja; DEWOS 713, KT 1098, UEW 440 (Kh = MnN tē-, Fi Md Ud Ko Hu). tibe [tipə, tĕɣpə] ‘the inside’; S. tigbi [Trj ʌĕɣpi]; DEWOS 728, KT 1079. 164 KT 1084, UEW 843 (Kh = MnN tūr, Hu). tōra [torǝ] ‘crane’; S. tārax [Trj tår ǝ̑ɣ], [=] Hu daru, MT turna, turja; DEWOS 1467, KT 1013, UEW 513 (Kh = MnN tāriɣ, Ud Ko Hu). toǯek [tŏček] ‘wolverine’; DEWOS 716 (Kh < Ko), KT 1096. tōtma [totma] ‘secretly’; DEWOS 758, KT 1109. tōtmem [totəm-] ‘to steal’; S. ȶūtmem [Trj ʌåʌə̑m-]; DEWOS 757, KT 1109. towarem [tăwar-] ‘to unharness (a horse)’; DEWOS 1489 (Kh < Tat), KT 973. towottem [tăwǝttǝ-] ‘to row’; [=] Fi soudan; DEWOS 724, KT 1049, UEW 449 (Kh = MnN tow-, Fi Saa Mr Sam, ?Ko). tubat [tupat] ‘basket [of birch bark]’; DEWOS 1460 (Kh < Tat), KT 1009. tudagem ‘to pay’ [cf. tudem]. tudem [tut-] ‘to buy’; S. ȶudem [Trj ʌot-]; DEWOS 812, KT 1101. tuem [tu-] ‘to bring, to lead’; [=] Fi tuon; DEWOS 1395, KT 1031, UEW 529 (Kh = Fi Sam, ?MnN tūl-, ? Saa). tūgor [tuχər] ‘fir needle’; DEWOS 1419, KT 979, UEW 510 (Kh ? = Saa) tūgit, tūget US. [Vart tö̆ɣət] ‘fire’; see tūt; DEWOS 1420, KT 1029, UEW 895 (Kh = MnE töäwt, Hu). tui [tüj] ‘finger’; LS. ȶoi [Trj ʌoj]; [=] Hu új; DEWOS 719, KT 1039, UEW ˊ 449 (Kh = MnN tul a, Hu Sam). tuimem [tujǝm-] ‘to get tired’; DEWOS 1402; KT 968. tōgot [tŏɣət] ‘feather’; [=] Hu toll; DEWOS 1412, KT 984, UEW 535 (Kh = MnN towǝl, Saa Ud Ko Hu). tōx [toχ] ‘snow shoe [ski]’; DEWOS 730, KT 1051, UEW 450 (Kh = MnN towt, Fi Md Sam). tōxnem [toχən-] ‘to meet’; frequ. tōxnīdem [toχnit-]; DEWOS 740, KT 1054, UEW 845 (Kh = MnN taχn- Hu). tōxtem [tŏχǝt-] ‘to sharpen, to chew [separate word: toχǝt-]’; S. ȶōgoȡem [Trj ʌŏɣə̑t-, ʌŏɣtə̑ɣ t(ə̑)-]; DEWOS 739 (‘to chew’), 745 (‘to sharpen’), KT 1057 (‘to chew’), 1058 (‘to sharpen’), UEW 448 (Kh toχǝt- ‘to chew’ = MnN towt-, Saa Ud Ko Sam). ton [ton] ‘vein’; S. ȶon [Trj ʌån], [=] Fi suoni, [=] Ko sön, [=] Sam ti, tschat, tschen; DEWOS 768, KT 1075, UEW 441 (Kh = MhN tān, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu Sam). toń [toń] ‘flax, linen’; DEWOS 871 (Kh < Ru), KT 1077. tonx [toŋχ] ‘idol [; guardian spirit]’; DEWOS 777 (Kh = MnE tɔw; Kh > MnN lōŋχ), KT 1065. tonx [toŋχ] ‘hoof [the soft art in the middle of the hoof]’; DEWOS 776 (Kh = MnN toŋχ), KT 1066. top [top] ‘float of a net’; DEWOS 1455 (Kh < Ko), KT 1006. toppa [tătpǝ] ‘lead’; S. ȶoȶpa [Trj ʌŏʌpə̑]; DEWOS 756, KT 1109. tōr [tor] ‘flat area, meadow, morass [flat riverside which floods in the spring; lake]’; S. ȶar [Trj ʌår]; Ru соръ; DEWOS 795, 165 �Ostiacica Ostyak Word List ☙ 100 ❧ tujax [tujǝχ] ‘fish tail’; DEWOS 723, KT 1041. tujit [tüjǝt] ‘ring in a finger’; DEWOS 720, KT 1039. tul [tül] ‘stupid’; S. tulpul [Trj tuḷpuḷ], [≠] Fi hullu, [≠] Sam salla; DEWOS 1433, KT 995. tūlaš [tulǝš] ‘arundo phragmites, reed’; DEWOS 1438 (Kh < Ko), KT 998. tuman [tuman, DN tŏman] ‘lock, latch’; Ko toman; DEWOS 1441 (Kh < Ko), KT 1000. tūmdem [tumət-] ‘to put clothes on’; S. tōmdem [Trj ʌŏmǝ̑t-], [≠] Sam tondau, [≠] Slk ˊ tschondam, tondam; DEWOS 762, KT 1073. tunda [tuntǝ] ‘birch bark’; S. tondax [Trj tŏntǝ̑ɣ], [≠] Fi tuohi, MT. tos; DEWOS 1446 (Kh = MnN tōnt), KT 1005. tunt [tunt] ‘goose’; S. ȶont [Trj ʌont], [=] Hu lud; DEWOS 770, KT 1077, UEW 254 (Kh = MnN lunt, Saa Mr). tuŋ [tŏŋ] ‘summer’; S. ȶoŋ [Trj ʌŏŋ], [=] Fi suvi; DEWOS 772, KT 1062, UEW 451 (Kh = MnN tow, Fi Saa Sam). tuŋdem [tŏŋǝt-] ‘to read, to count’; S. ȶoŋdem [Trj ʌŏŋǝ̑t-], [? =] Fi luen; DEWOS 784, KT 1063, UEW 253 (Kh ? = MnN lowint-, Fi Saa Md Mr Ud Ko Sam). tunk ‘stab?, splinter’ [? tuŋχ ‘rest of a ceder cone with no nuts in it’]; DEWOS 1451, KT 994. tūp [tup] ‘rudder’; S. ȶūp [Trj ʌup]; DEWOS 787 (Kh = MnN tūp), KT 1078. tupas [tăpas] ‘storehouse’; DEWOS 790 (Kh < Ru), KT 1081. tūr [tür] ‘throat’; [≠] Fi kurkku, [=] Hu torok; DEWOS 1464, KT 1011, UEW 895 (Kh = MnN tur, Hu). tūrap, tūrup [turǝp] ‘light, sparse [e.g. net, cloth, forest]’; DEWOS 805, KT 1090. turt [turt] ‘root’; LS. ȶort [Trj ʌŏrt], US. ȶor [Vart ʌɔ̆r]; [≠] Fi juuri; DEWOS 799, KT 1086. tūrum, tūrm [turəm] ‘God’; S. tōrem [Trj tŏrǝ̑m]; tūrm-xōt [turəmχot] ‘church’; DEWOS 1472 (Kh = MnN torəm), KT 1015. tuš [tüš] ‘beard’; DEWOS 1483, KT 1028. tušak [tüšak] ‘mattress’; DEWOS 1397 (Kh < Tat), KT 1029. tut [tut] ‘mouth’; S. ȶut [Trj ʌuʌ], [≠] Fi suu, [≠] Hu száj; DEWOS 753, KT 1102, UEW 903 (Kh = Fi huuli, Saa). tutta [tutta] ‘dumb’; S. ȶutȶax [Trj ʌuʌʌə̑ɣ]; DEWOS 754, KT 1103 [caritive from tut ‘mouth’]. tūt [tüt] ‘fire’; US. tūget [Vart tö̆ɣət], [≠] Fi tuli, [≠] Mr tol, [=] Hu tűz, [≠] Sam tu; see 166 nai. Appears in the Irtyš dialect only in compounds; e.g. tūduš [tüt-üč] ‘tinderbox’, [≠] Fi tulus; tūt-wax [tüt-wăχ] ‘piece of iron (in a gun)’, tūtkeu [tüt-kew] ‘brimstone’; DEWOS 1420, KT 1029, UEW 895 (Kh = MnE töäwt, Hu). tūtxaem [tutəχ-] ‘to take fish from the net; to churn, to make butter’; DEWOS 756, KT 1108. tūtxaep [tutχep] ‘pole, piston [used in fishing]’; DEWOS 756, KT 1108. Tˊ tad a [tätˊ ] ‘father’; LS ati; DEWOS ˊ ˊ ˊ ǝ ˊ 1544, KT 922. ˊ ˊ tagan US. [Vart tăɣən] ‘fist’; see meǯek; DEWOS 1503, KT 900. ˊ ˊ taxmai [tăχmaj] ‘mosquito’; see piȶŋi; DEWOS 868, KT 903. ˊ ˊ tak [täk] ‘tip of land [tip (of grass), top (of a tree)]’; DEWOS 1495, KT 897. ˊ ˊ tāksem [täksə-] ‘to mock’ [‘to spit’; the German word spotten is used instead of spucken due to influence of the Swedish word spotta ‘to spit’]; DEWOS 865, KT 1115. ˊ ˊ ˊ tapxaem [tăpǝj-, tăpχes-] ‘to whisˊ per’; S. topxam [Trj ʌŏpǝɣ-], ˊ augm. tapxaesem [tăpχes-]; DEWOS 874, KT 1112. ˊ ˊ ˊ tapxas [Ts tapχəš, DT täpχəš] ‘loop which is used to catch ermine’; DEWOS 1528 (KhS < Tat), KT 915. tāras S. [Trj tårə̑s] ‘sea’; see sōretˊ ˊ ˊ ; DEWOS 1538, KT 872. ˊ ˊ tawdem [täwət-] ‘to quarrel [to mock]’; DEWOS 869, KT 1112. ˊ ˊ teger [tĕɣər] ‘ungenerous’; DEWOS 1505, KT 902. ˊ ˊ tēle [telǝ] ‘thin [liquid, watery, weak (food: e.g. porridge)]’; DEWOS 1512, KT 907. ˊ ˊ telem, ḱelem [tĕl-] ‘to weep’; [≠] Fi kiljun; DEWOS 1509, KT 909. ˊ ˊ ˊ tēnek, tēnak, ḱēnak [tĕnǝk] ‘wart’; DEWOS 1520, KT 911. ˊ ˊ ˊ ˊ ˊ ˊ ˊ ˊ tōd em [tot-], tōnd em [tońt-] ‘to ˊ ˊ ˊ ˊ stand [tot-]; [tońt- to put up, ˊ to set up, to erect]’; S. ȶūȡem [Trj ʌ́åʌ́- : ʌ́uʌ́əm], [=] Fi ̑ seison, [≠] Ko sutala; DEWOS ˊ ˊ ˊ ˊ 759 (tot-), 771 (tońt-), KT 1118; UEW 431 (Kh = MnN tūńś-, Fi Saa Md Mr Ud Ko siʒ́ -). ˊ ˊ tontˊ [tońtˊ] ‘snow’; LS. ȶantˊ [Trj ʌåńtˊ], [≠] Fi lumi; DEWOS 871, KT 1117. 167 �Ostiacica Ostyak Word List ☙ 101 ❧ ˊ ˊ ˊ toŋatem [toŋχəj-] ‘to burn’; DEWOS 1523. ˊ ˊ tor [tor] ‘round whetstone’; DEWOS 1532 (Kh < Tat), KT 915. ˊ ˊ tul [tül] ‘button’; DEWOS 1510, KT 907. ˊ ˊ tūnem [tün-] ‘to jump’; DEWOS 1520, KT 912. ˊ ˊ tūrum [türǝm] ‘striped squirrel [KoP] [; ermine; weasel; marten]’; DEWOS 1537, KT 917. ˊ ˊ ˊ ˊ tuti S. [Trj tuti] ‘woman’s breast’; see esem; DEWOS 1544, KT 922. ȶankem S. [? Trj ʌăŋk-] ‘to pity’; ˊ see šad adem; DEWOS 769, 780 (translation error instead of Trj ʌăŋk- ‘to wish, to want’) [cf. taŋam]. ȶapestem S. [Trj ʌä̆pəʌtə-] ‘to lie, to betray’, see ottadem; DEWOS 788, KT 1083. ȶaugaštem S. [Trj ʌăɣ°ə̑sʌə̑-] ‘to hit’, see jāwetmem; DEWOS 743, KT 1056. ȶegeȡem S. [Trj ʌeɣəʌ-] ‘to look’; see ēttidem; DEWOS 726, KT 1057. ȶegeȶtem S. [Trj ʌeɣəʌtə-] ‘to show’; see ētteptem; DEWOS 726, KT 1057. ȶiken US. [ɔ: <ȶiker> V likər] ‘sleigh’, see ōgot; DEWOS 742, KT 1055. uideŋ [utəŋ] ‘wide’; DEWOS 207, KT 101. uigit ‘style, manner’; Tat ui [not in modern dictionaries]. ujem [uj-] ‘to see, to know’; [≠] Mr uzam, [≠] Ko adzja; cf. [≠] Fi katson; KT 268. umbā [umpǝ] ‘ladle’; see kowel; DEWOS 97, KT 50, UEW 7 (Kh = MnN ūmpi ‘ladle’, Fi Md). unč [unč] ‘Salmo Nelma’; DEWOS 111, KT 54. unǯa [unčǝ] ‘pine’; S. onǯex [ŏnčǝχ]; DEWOS 113, KT 55. unt [unt] ‘ground, forest, hill’; S. wont [Trj wŏnt]; DEWOS 1600, KT 55. unttājem [unttaj-, pass.] ‘to learn’; DEWOS 125, KT 62. unttem [unttǝ-] ‘to teach’; S. onȶtem [Trj ŏnǝ̑ʌtə̑-]; DEWOS 125, KT 62. ūp [up] ‘father-in-law’; S. ōp [Trj up], [=] Saa wuopp, [=] Fi ap pi, [=] Hu ip, ipa, [≠] após; ūpiga [up-ikǝ] ‘father-in-law’, ūp-īma [up-imǝ] ‘mother-inlaw’; DEWOS 145, KT 65, UEW 14 (Kh = MnN up, Fi Saa Mr Hu). urmā [ürma] ‘mitten’; DEWOS 171 (Kh < Tat), KT 81. urdesem [urtes-] ‘order, call’; DEWOS 180, KT 84. ūs, ūč [üč] ‘cloth [thing, belonging(s), tool, device]’; DEWOS 8, KT 98. ūt [ut] ‘berry (blueberry; lingonberry)’, S. ūȶ (Vart uʌ), Ko votys ‘berry’; DEWOS 64, KT 272. W U [utǝp] ‘(sleeping) tent; linen tent as shield against mosquitos’; S. ōȡap [Trj ŏʌə̑p]; DEWOS 84, KT 121. ūdem [ut-] ‘to live, to be’; S. wāȡem [Trj wăʌ-], [≠] Fi. elän, [= Fi] olen; DEWOS 1577; KT 127, UEW 580 (= Fi Md Mr Ud Ko Mn Hu). ˊ ˊ ūd em [ut-] ‘to swim’; [=] Fi uin, [=] Saa wuoijjam, [=] Ko uia, [=] Hu úsz; DEWOS 222, KT 96, UEW 542 (Kh = MnN uj-, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu Sam). ūges [ükǝs] ‘ox’; Turk ögüz, [≠] Ko ös; DEWOS 48 (Kh < Tat). ūx (ux) [uχ] ‘head’; US. ōx (ox), LS. oux [Trj oɣ°, oɣ : uɣə̑m]; DEWOS 30, KT 21. ūdap 168 wad a, waǵa [wăte] ‘twisted’, wa ˊ ˊ ˊ ȡasēm [wăte-sem(ǝp)] ‘crosseyed’; DEWOS 1650, KT 254. wāgam [waχ-] ‘to ask, to call’ S. wūgem [Trj wåɣ- : wuɣə̑m], [≠] Fi waadin; DEWOS 1566 (Kh = MnN wɔ̄w-), KT 216. wāgat [woχət] ‘thin’; S. wōgoȶ [Trj wŏɣ°ə̑ʌ]; DEWOS 1575 (Kh = MnE wowtə), KT 214. wāx (wax) [wăχ] ‘1. (any) metal 2. gold 3. kopeck [money]’; DEWOS 1567, KT 208, UEW 560 (Kh = MnN ‑wəs, Fi Saa Ud Ko Hu Sam ?Mr). waxsar [wăχsar] ‘fox’; S. wokai [Trj wŏki ̮]; DEWOS 1573 (Kh = MnN oχsar), KT 212, 215. wai [wăj] ‘shaft’; DEWOS 1559 (Kh = MnN wāj), KT 203. 169 �Ostiacica Ostyak Word List ☙ 02 ❧ 1 wajeŋ [wăjǝŋ] ‘with a shaft’; e.g. wajeŋ kēǯe [wăjǝŋ kečǝ] ‘a knife with a handle’; DEWOS 1560, KT 203. wan [wän] ‘short’; DEWOS 1595, KT 225. wān [won] ‘shoulder’; see teŋer; DEWOS 1594 (Kh = MnN wā ŋǝn), KT 226. wandat [wăntat] ‘splinter’; S. wan daȶ [Trj wăntaʌ]; DEWOS 1601, KT 229. wānder [wăntǝr] ‘utter’; DEWOS 1602 (Kh = MnN wɔ̄ntər), KT 229. wanoxtep [wän-oχtəp] ‘a little short’ [cf. wän]. wanx [woƞχ] ‘pit, pothole’; DEWOS 1610 (Kh = MnN wɔ̄ŋχa), KT 218. wāńem [wäńǝm] ‘face’; DEWOS 1604, KT 230. war [wär] ‘wall in a salmon trap [fishing dam]’; DEWOS 1613 (Kh = MnW wēri), KT 232. warem S. [Trj wä̆r-] ‘to cook [= werto do, to make]’, see madem; DEWOS 1614, KT 235. wāres [wärəs] ‘hair of a horse, tail’; DEWOS 1625, KT 238. warŋai [wărŋaj] ‘crow’; S. urŋi [Trj urŋi ̮], [=] Hu varju, [=] Fi wares; DEWOS 173, KT 242, UEW 559 (Kh = MnN ūrinēk°a, Fi Saa Md Hu Sam). wāsa [wäsǝ] ‘duck; S. wāsex [Trj wäsǝɣ]; wāsa-ńot [wäsəńŏt] ‘a blunt arrow’; [≠] Fi wasama; DEWOS 1636, KT 249, UEW 552 (Kh = MnN wās, Est Ko Hu, ?Saa ?Ud). wasta [wăstǝ] ‘green’; [≠] Ko wesh; DEWOS 1637, KT 252. wattap [wăttǝp] ‘peeler’; S. waȶtap [Trj wăʌtǝp]; DEWOS 1585, KT 276. wattem [wăttǝ-] ‘to peel, to scrape, to shave’; S. waȶtem [Trj wăʌt-]; DEWOS 1585, KT 276, UEW 579 (Kh = MnN wolt-, Fi Saa Ud Ko). watˊ [wätˊ] ‘narrow, thin’; DEWOS 1605 (Kh = MnN iś), KT 252. weda, weta [wĕtǝ, wä̆tə] ‘reindeer’; S. weȡa, weȶi [Trj wä̆ʌi]; DEWOS 1583, KT 272, UEW 563 (Kh = Ud Ko, ?Saa ?Md ?Mr). wedem [wet-] ‘to catch [to kill]’; S. weȡem [Trj wä̆ʌ- : wĕʌəm], [≠] Fi pyydän; DEWOS 1580; KT 275, UEW 566 (Kh = MnN al-, Ud Ko Hu). wēdem [wetǝm] ‘bone marrow’; S. weȡem [Trj wä̆ʌəm], [=] Fi ydin, [=] Hu welö, [=] Ko wem ‘brain’; DEWOS 1584, KT 274, UEW 572 (Kh = MnN wālǝm, Fi Saa Md Mr Hu). weg [weɣ] ‘strength’; S. wok [Trj wɔ̈̆ɣ°], [=] Fi wäki; DEWOS 1571, KT 211, UEW 563 (Kh = MnN wāɣ, Fi Saa Md Mr Ud Ko, ?Sam). wegeŋ [weɣəŋ] ‘strong’; S. wokŋ [Trj wɔ̈̆ɣəŋ]; DEWOS 1571, KT 211. wejem [wĕ-] ‘to take’; [=] Fi wien, [=] Hu wesz; DEWOS 1549, KT 268, UEW 573 (Kh = MnN wi-, Fi Saa Md Ud Ko Hu). 170 wēle [welǝ] ‘alone, living without a ̆ partner’; S. wellex [Trj wäḷǝɣ]; xui-wēle [χuj-welə, welə-χuj] ‘widower’; neŋ-wēle [neŋ-welə, welə-neŋ] ‘widow’; DEWOS 1587 (Kh = MnN wolk-), KT 222. wenep [wĕnǝp] ‘hook and line’; [≠] Fi onki; DEWOS 1599 (Kh = MnE wöänǝp), KT 227. weneptem [wĕnǝptǝ-] ‘to fish (with hook and line)’; DEWOS 1599, KT 227. weŋ [weŋ] ‘son-in-law’; S. woŋ [Trj wŏƞ], [=] Fi wäwy, [=] Hu wö; DEWOS 1607, KT 217, UEW 565 (Kh = Fi Md Mr Hu Sam). wer [wĕr] ‘blood’; [=] Fi weri, [=] Saa var, [=] Ko wir, [=] Mr wir, [=] Hu wér; DEWOS 1617, KT 236, UEW 576 (Kh = MnN wiɣr, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu). wēr (wer) [wer] ‘deed, action’; DEWOS 1613 (Kh = MnN wār-; < ieur), KT 234. wērde [wĕrtǝ] ‘red’; DEWOS 1618 (s.v. wĕr), KT 244. werdoxtep [wĕrt-oχtəp] ‘reddish’; DEWOS 1618 (wĕrtə-čək). wērem, werem [wer-] ‘to do, to make’; [≠] Fi pyrin, [≠] Saa paerngam; DEWOS 1614, KT 235. wes [wĕs] ‘hole’; DEWOS 1632 (Kh = MnN as), KT 247. weseŋ [wĕsǝŋ] ‘with holes’; DEWOS 1633, KT 248. weskar [wĕs-kär] ‘itch [skin desease]’; DEWOS 1633, KT 248. westem [wĕstǝ-] ‘to make holes’; DEWOS 1633, KT 248. wigai [wikaj] ‘overcoat’; DEWOS 1572, KT 213. wigem [wĕɣ-] ‘to scream’; DEWOS 1570, KT 217. wiŋīdem [wiŋkit-] ‘to stutter [to get stuck]’; DEWOS 1608. wiš [wič] ‘border’; [≠] Fi mesa [un known Finnish word!]; DEWOS 1555, KT 260. ˊ ǝ witax [witˊ χ] ‘dirt’; DEWOS 1650 (Kh = MnN woślaχ), KT 255. ˊ ˊ witxadem [*witχət-] ‘to make dirty’. wōdeŋ [wotəŋ] ‘windy’; DEWOS 1639, KT 264. woi S. [Trj wŏj, DN wăj, Kr üj] ‘tallow, fat’; [=] Fi woi, [=] Hu vaj, see saxse; DEWOS 1560, KT 6, UEW 578 (Kh = MnN wɔ̄j, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu). ˊ ˊ woind em [wońt-] ‘to pick berries’; DEWOS 1604, KT 232. ˊ ǝ woind ep [wońtˊ p] ‘berry basket’; DEWOS 1604, KT 232. wōje [wojə] ‘animal’; S. wājax [Trj wåjə̑ɣ]; jem-wōje [jĕm-wojǝ] ‘bear’, see jig; jink-wōje [jĕŋkwojǝ] ‘beaver’, see max; ēnewōje [enǝ-wojǝ] ‘elk’, see ńox; pulax-woje ‘fly’; rēp-wōje [repwojǝ] ‘[”strand swallow”]’; DEWOS 1562 (Kh = MnN ūj), KT 204. woš, woč, wač [woš, woč] ‘fort, town’; [≠ ??] Ko wodzj ‘in front’, [≠] Fi esi; DEWOS 1522, KT 259, UEW 577 (Kh = MnN ūs, Saa Md Ko Sam, ?Fi). wōt [wot] ‘wind, weather’; S. wāt [Trj wåt]; DEWOS 1638 (Kh = MnN wɔ̄t), KT 263. 171 �Ostiacica Abbreviations Abbreviations Abl. ABL Acc. ACC Adv Afg. Ber C CAR Cher. CL CNJ Dat. DAT DN DT Du DU Est Fi Fi. Finn. frequ. fut. G Hu. = Ablative = Ablative = Accusative = Accusative = Adverbial = Afghan = Berëzov (dialect of Khanty) = Consonant = Caritive = Cheremis (Mari) = Clitic = Conjunction = Dative = Dative = Northern Demjanka (dialect of Khanty) = Demjanka (dialect of Khanty), informant Tajlakov = Dual = Dual = Estonian = Finnish = Finnish = Finnish = Frequentative = Future (present) tense = Genitive (Possessor) = Hungarian IMP IMPF INF Instr. INSTR Iran Irt Kaz Kh Ko Ko KO Kr Lapp. Likr Loc. LOC LS. Md Mn MnE MnN mom. Mr M.T. N 172 = Imperative = Imperfect (tense) = Infinitive = Instructive(-final) = Instructive-final = Iranian = Irtyš (dialect(s) of Khanty) = Kazym (dialect of Khanty) = Khanty = Konda (dialect of Khanty, in the grammar) = Komi (in the word list = Zr.) = Upper Konda (dialect of Khanty) = Krasnojarsk (dialect of Khanty) = Lappish (Saami) = Likrisovskoje (dialect of Khanty) = Locative = Locative = The dialect on the lower side of Surgut = Mordvin = Mansi = Eastern Mansi = Northern Mansi = Momentaneous = Mari = Turkish or Tartar in Minušinsk = Northern N = Noun = Negative Nen = Nenets Ni = Nizjam (dialect of Khanty) O = Obdorsk (dialect of Khanty) O = Object Obd. = Obdorsk (dialect of Khanty) OPT = Optative O.Sam. = Ostyak-Samoyedic (Selkup) PASS = Passive PFU = Proto-Finno-Ugric Pl. = Plural PL = Plural Plur. = Plural Pret. = Preterite PRS = Present (tense) PRTC = Participle PTCL = Particle PU = Proto-Uralic PUgric = Proto-Ugric PX = Possessive suffix R. = Russian Ru. = Russian S = Subject S. = The dialect of Surgut Saa = Saami Sal = Salym (dialect of Khanty) NEG Sam Sav Šer Sg. SG Sing. Slk So Sur Sur. Surg. Syn Tat Tra Trj Ts Tu. Turk. Ud US. V V Vart Vj VVj Zr. 173 = Samoyedic (mainly Nenets) = Savodnija (dialect of Khanty) = Šerkaly (dialect of Khanty) = Singular = Singular = Singular = Selkup = Sosva (dialect of Mansi) = Surgut (dialect(s) of Khanty) = The dialect of Surgut = The dialect of Surgut = Synja (dialect of Khanty) = Tartar = Tromagan (dialect of Khanty) = Tremjugan (dialect of Khanty) = Cingala (dialect of Khanty) = Turkic (Turkish) = Turkish = Udmurt = The dialect on the upper side of Surgut = Vach (dialect of Khanty) = Verb = Vartovskoje (dialect of Khanty) = Vasjugan (dialect of Khanty) = Vach and Vasjugan (dialects of Khanty) = Zyrian (Komi) �Ostiacica References Ahlqvist� August,1880. Über die Sprache der Nord, Ostjaken. Sprachtexte, Wörtersammlung und Grammatik. Helsingfors. ALH = Acta Linguistica Hungarica. Budapest. Bartens� Raija, 2000. Permiläisten kielten rakenne ja , kehitys. MSFOu 238. Csepregi� Márta, 1998. Szurgut osztják Chrestomathia. , Szeged. DEWOS� = Steinitz, Wolfgang: Dialektologisches und etymologisches Wörterbuch der ostjakischen Sprache. Berlin 1966–84. FUF�= Finnisch-Ugrische Forschungen. Helsinki. FUFA� = Anzeiger zu den Finnisch-Ugrischen Forschungen. Helsinki Honti� László, 1977. Beobachtungen über die Laut, und Morphemlehre gegenwärtiger Surguter Mundarten des Ostjakischen. ALH 27: 271–286. Honti� László, 1979. Characteristic Features of Ugric , Langugages (Observations on the Question of Ugric Unity). ALH 29: 1–29. Honti� László, 1984. Chrestomathia Ostiacica. Tan, könyvkiadó, Budapest. Honti� László, 1985. Ősmagyar hangtörténeti talá, nyok. MNy 81: 140–155. Honti� László, 1988. Die Ob-ugrischen Sprachen; I , Die wogulische Sprache, II Die ostjakische Sprache. Sinor D. (ed.), The Uralic Languages; Description, History and Foreign Influences: 147–196. Leiden – New York – København – Köln. Honti� László, 1993. Die Grundzahlwörter der urali, schen Sprachen. Akadémiai kiadó, Budapest. Honti� László, 1998. Ugrilainen kantakieli – erheelli, nen vai reaalinen hypoteesi? Oekeeta asijoo; Commentationes in honorem Seppo Suhonen sexagenarii: 176– 187. MSFOu 228. Janhunen� Juha 1981: Uralilaisen kantakielen sanas, tosta. JSFOu 77: 219–271. Janhunen� Juha, 1982. On the structure of Proto, Uralic. FUF 44, 23–42. JSFOu�= Journal de la Société Finno-Ougrienne. Helsinki. 174 Karjalainen� K. F., 1902. Zur ostjakischen Dialekt, kunde. FUFA 2, 77–78. Karjalainen� K. F., 1948. Ostjakisches Wörterbuch. , Bearbeitet und herausgegeben von Y. H. Toivonen. LSFOu X. Karjalainen� K. F., 1964. Grammatikalische Aufzeich, nungen aus ostjakischen Mundarten. Bearbeitet und herausgegeben von Edith Vértes. MSFOu 128. Korhonen� Mikko, 1991. Remarks on the structure , and history of the Uralic case system. JSFOu 83: 163– 180. KT�= Karjalainen 1948. Kulonen� Ulla-Maija, 1989. The Passive in Ob-Ugrian. , MSFOu 203. Kulonen� Ulla-Maija, 1993. Johdatus unkarin kielen , historiaan. Suomi 170. SKS. Kulonen� Ulla-Maija, 2001a. Zum n-Element der , zweiten Personen besonders im Obugrischen. FUF 56: 151–174. Kulonen� Ulla-Maija, 2001b. Über die Deklinati, on der Personalpronomina in der finnisch-ugrischen Grundsprache. Congressus nonus internationalis Fenno-Ugristarum, Tartu 7.–13.8.2000. Pars V, Dissertationes sectiorum: Linguistica II: 178–182. Liimola� Matti, 1963. Zur historischen Formenlehre des , Wogulischen. I. Flexion der Nomina. MSFOu 127. LSFOu�= Lexica Societatis Fenno-Ugricae. Helsinki. MNy�= Magyar Nyelv. Budapest. MSFOu� = Mémoires de la Société Finno-Ougrienne. Helsinki. Paasonen� Heikki, 1926. Ostjakisches Wörterbuch , nach den Dialekten an der Konda und am Jugan. Zusammengestellt, neu transkribiert und und herausgegeben von Kai Donner. LSFOu II. Paasonen� Heikki, 1965. Ostjakische grammatikali, sche Aufzeichnungen nach den Dialekten an der Konda und am Jugan. Bearbeitet, neu transkribiert und herausgegeben von Edith Vértes. JSFOu 66,2: 1–96. Rédei� Károly, 1968. Nord-Ostjakische Texte (Kazym, Dialekt) mit Skizze der Grammatik. Abhandlungen der Akademie der Wissenschaften in Göttingen; Philologisch-historische Klasse; Dritte Folge Nr 71. Göttingen. References Rédei� Károly, 1988. Uralisches etymologisches Wörter, buch I–II. Budapest. Sauer� Gerd, 1967. Die Nominalbildung im Ostjaki, schen. Finnisch-Ugrische Studien V. Berlin. SKS�= Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki. Sosa� Sachiko, 2017. Functions of morphosyntactic al, ternations, and information flow in Surgut Khanty Discourse. University of Helsinki. SSA�= Erkki Itkonen & Ulla-Maija Kulonen (ed.), Suomen sanojen alkuperä. SKS 1992, 1995, 2000. Steinitz� Wolfgang, 1950. Geschichte des ostjakischen , Vokalismus. Finnisch-ugrische Studien I. Berlin. SüdostjK�= Vértes, Edith, 1975. SüdostjP�= Vértes, Edith, 1980. UEW� = Rédei, Károly (ed.), Uralisches etymologisches Wörterbuch. Otto Harrasowitz, Wiesbaden 1988–1991. Vértes� Edith, 1967. Die ostjakischen Pronomina. Bu, dapest. Vértes� Edith, 1975. K. F. Karjalainens südostjaki, sche Textsammlungen. Neu transkribiert, berabeitet, übersetzt und herausgegeben von Edith Vértes. Bd I; MSFOu 157. Vértes� Edith, 1980. H. Paasonens südostjakische Text, sammlungen. Neu transkribiert, berabeitet, übersetzt und herausgegeben von Edith Vértes. Bände I–IV. MSFOu 172–175. Virtanen� Susanna 2015: Transitivity in Eastern Man, si; an Information Structural Approach. University of Helsinki. 175 �E a st S i b e r i a n Sea Svalbard Ko ly m M.A. Castrén’s Journeys a Route of 1838 Route of 1839 Route of 1841–44 Utsjoki Ohcejohka Route of 1845–49 (Other) major cities and settlements in their region Ba re n ts Se a Kildin Al d a Tajmy r Penins ula en St Petersburg Arxangel'sk ra l M oun Ura yš Ob I Ufa ° g Ar u n ' Enisejsk Tomsk Čeljabinsk ob ol Omsk Akmolinsk (Astana) Blagoveščensk ' Narym Tobol'sk Tjumen' T Astraxan 0 n6 ga Nerčinsk r a Samara al Ur guska An Ekaterinodar (Krasnodar) Perm' Ekaterinburg Saratov Caricyn (Volgograd) Ka ma Jakutsk Podkamennaja Tunguska Surgut Samarovo (Xanty-Mansijsk) rt pr n Kazan' Vo l g a Low Tu n er le ' D ne Glazov Voronež Turuxansk (Staroturuxansk) a Ob Vjatka (Kirov) Nižnij Novgorod Do čo l ga Brjansk Rostov-on-Don a o Moscow Velikij Ustjug Pe Obdorsk (Salexard) r ci c tai V če gd isej Tver' Vy En S u xo n a c ti c ar Centra l Sib erian P lateau ns Minsk vina Northern D Vilnius Dudinka ek n V i l j uj Ol e n Reval Tallinn Riga Kyiv Z Oxotsk Ka r a S e a Bajkal Helsingfors Helsinki a lja L N o j va em Krasnojarsk Nižneudinsk Irkutsk Krivoščëkovo village (Novosibirsk) Minusinsk Barnaul Sajan Mount ains nga Stockholm Čita Qiqihar Curuxajtuj (Priargunsk) Verxneudinsk (Ulan-Udè) Bajan Tumen (Čoibalsan) Se le Christiania (Oslo) Urga (Ulaanbaatar) So h ng ua � Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Ostiacica (the whole volume, PDF) Subject The topic of the resource Ostiacica. Manuscripta Castreniana, Linguistica V. 175 p. ISBN 978-952-7262-00-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-01-6 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén edited by Ulla-Maija Forsberg Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/b2b68ec896f39af243ce79a9c32fd5f4.pdf a9cb891738325c5df51b1da89a433596 PDF Text Text Matthias Alexander Castrén Attempt at an Ostyak Grammar with a Short Word List E d i t e d a nd c om m enta r y by U l l a - M a i j a Fo r sb e r g �Ostiacica Attempt at an Ostyak Grammar with a Short Word List by Dr. M. Alexander Castrén St. Petersburg. Printed by the Imperial Academy of Sciences. 1849. ☙❧ Available through Eggers & Co., commissioner of the Academy. In Leipzig, by Leop. Voss. (Price 75 Silver Crowns – 25 [Ngr.]) ☙❧ Printed for the Imperial Academy of Sciences (and Letters). In December 1849. Permanent Secretary P.H. Fuss. 40 �Attempt at an Ostyak Grammar 1. 2. Preface The Ugric Ostyaks form together with their kinsmen, the Voguls, the most eastern and in the whole Asia the only branch of the widely spread and many times splintered Finnish1 family. They are still until this day the main inhabitants in the old so-called Yugric Land that [A.C.] Lehrberg describes as follows: “it stretched between the 36th2 and 67th northern latitude from the northernmost Ural mountains eastwards over the lower Obʹ all the way to the river Nadym, which flows into the Gulf of Obʹ, and to Agan, which flows into Obʹ on the upper side of Surgut3; it also covered the areas by the lower Irtyš and by [the rivers] Tavda, Tura and Čusovaja; in the south it bordered the Tartar parts [of land] and in the north the land of the former Samoyeds. It was thus a remarkable part of northwestern Asia, and covered large parts of the modern Governments of Tobol ʹsk and Permʹ.” Today, in the Government of Permʹ, there are only 41 3. “Finnish” in this context is equivalent to the later term Finno-Ugric, which refers to both languages and peoples. One of Castrén’s main targets was to show a kinship between the Finn[o-Ugr]ic and Samoyedic languages. He was also studying the idea of a huge language family later referred to as Ural-Altaic (incl. additionally the Uralic, Turkic, Mongolian and Tungus languages). This latitude must be erroneous; 56 might be right. The southernmost parts of the modern Khanty-Mansi Autonomous Okrug lie approximately on the 58th northern latitude. Today’s Khanty-Mansi Autonomous Okrug stretches farther to east to the border of Krasnojarsk Okrug. The KhantyMansi (in the beginning called Ostyak-Vogul) National Okrug was established in 1930 to cover approximately the same area. In 1977, it became an autonomous okrug and from 2003, “Jugra” is also an official appendix of the name. �Ostiacica 4. 5. According to the Census from 2010, the number of Ostyaks (Khanty) in the Khanty-Mansi Autonomous Okrug is 19,068 and Voguls (Mansi) 10,977. Together they constitute only 2.1% of the Okrug’s population. The biggest ethnic groups today are Russians (973,978) and Tatars (108,899). The whole population of the Okrug in 2010 was 1,532,243. The number of speakers of the Khanty and Mansi languages today is significantly lower than the ethnic number. The exact area where the common ancestor of the Ugric languages was spoken is, of course, not known. Lately, it has been argued that the expansion centre would have been on the European side of the Ural mountains, from whence the speakers of the Ob-Ugrian proto-language would have moved eastwards and merged with some aboriginal peoples of Siberia. ☙ VI ❧ about 700 Voguls of male sex, in the Government of Tobol ʹsk, the number of Voguls increases to 5025 [according to Köppeni 5235] and of Ostyaks to 18,657 (according to Köppen 18,840) individuals of both sexes4. These Asiatic Finns still stay almost on the same low level of civilization as were the Europeans in Tacitus’ time. Even though many, especially Vogul, families have recently settled down, most of them are still wandering around from forest to forest, from one river to another. They live in miserable Yurts [huts] made from timber, peat, birch bark or reindeer fell. Their main source of livelihood is hunting in winter and fishing in summer. Some keep cattle, only few live of farming. Most of them are in name already Christians, but have still a lot of trust in their shamans. The idea that the Ostyaks and Voguls are closely related to the Hungarians who originate from Ugria5, has been presented already since Herbertstein’s time. “This is Juharia (Juhra, Jugra), from where the Hungarians have occupied Pannonia, led by Attila, subdued many European provinces. The Yugras have still today the same language as the Hungarians; whether this is right, I do not know” Herbertstein Rerum Moscovit. commentar. Basil. 1571. Gyarmathi is of almost the same opinion, and Klaproth argues in his Asia Polygl[otta] p. 190 that the Ostyaks and the Voguls speak a language “which of all the Finnish languages resembles most the roots of the modern, largely mixed Hungarian”. This view is also confirmed through i. the total population in Russia in 1838. 42 �Attempt at an Ostyak Grammar ☙ VII ❧ my own investigations. Even though the Ugric languages today have a great deal of differences from Hungarian, these differences are, anyhow, a natural consequence of a separation, in which the peoples have lived already for centuries6. During this time, the Hungarian language has adopted many foreign elements, and the Ugric languages, on the other hand, have changed their original character as a consequence of diverse influences from outsidei. However, we can see in the Ugric languages and in Hungarian many root words7 and even some grammatical elements8, which do not appear at all in the other related languages, or if they do, very seldom. The academic community may probably look forward to a more detailed description of the affinity of the languages mentioned by a native Hungarian, who has recently arrived from his philological-ethnographic journey to the Ostyaks and Voguls. What concerns my studies in the Ugric languages, I have only been able to look at them as a side issue, as during my many years’ stay in Siberia I was able to stay by the Ostyaks only for a few weeks. During this short period of time, I gathered not only various ethnographic and topographic data but also a small amount of material from the very little knownii Ostyak languageiii. i. See my travelogue in Bulletin historico-philol. de l’Acad. Impér. des sciences de St-Pétersburg, Part III. No. 19, 20 ii. I know the Vogul language only from a hand written catechism. I have, however, not used this material in the present study because it contains too many mistakes. iii. What is found in the works of Gyarmathi, Pallas, Klaproth and others, consists only of insignificant and erroneous word lists. 43 6. Rather: millennia. According to Honti (1979: 23), the split of the Ugric branch of the FinnoUgric family took place around approx. 1000 BC. The ancestors of today’s Hungarians left their area in the modern Baškortostan, so-called Magna Hungaria, and began to travel southwest around 500 AD. 7. The number of root morphemes common to Hungarian and the Ob-Ugric languages (existing in either Khanty or Mansi or both) but unattested in other related languages is, according to UEW, ca. 100. 8. E.g. a set of postposition-based local cases (*‑nä), instrumental (*‑l), locative (*‑t(tA)), and the verbal ending of 1 person plural *‑k°. (Liimola 1963, Honti 1985, 1998, Kulonen 1993.) �Ostiacica 9. Etymology is today mainly used to refer to the study of the origins of words. Here it refers to knowledge about the language (its structure and origin). 10. This is the relatively uniform group of dialects also known as the southern Khanty dialect. It has been extinct since the second half or middle of the 20th century, but is preserved for the academic community thanks to the abundant materials collected by Antal Reguly, Heikki Paasonen and especially K.F. Karjalainen. Based on the exact phonetic notes and a thorough description by the latter, the phonology and morphology of the dialect(s) is well known. 11. The Surgut group of dialects comprises the western subgroup of eastern Khanty dialects. There are still some hundreds of speakers today. The main subdialects today are those of Agan, Tromagan and Pym. Other eastern dialects are those of Vach and Vasu j gan. The eastern dialects have a much larger internal variation than the southern dialects. 12. Obdorsk represents the third main group of Khanty dialects, the northern group. This is also composed of various dialects, including a dialect continuum along the river Obʹ between the southern and northern dialects (Nijam, Šerkaly). z The middle northern dialects are represented by the Kazym dialect, and Obdorsk together with the Šuryškary dialect constitute the northernmost group. The northern dialects ☙ VIII ❧ I wanted to publish this material soon after that, but discovered then various deficiencies in my notes, and because of these I thought I would postpone the publication of this work as I was hoping to be able to visit the Ostyaks again and supplement my notes on my way back from Eastern Siberia. Unfortunately, I could not fulfil this plan, because I was already at that moment in such bad health that I had to forget all my scientific tasks. That is why I nevertheless find it necessary to publish my original notes and hope that in spite of all the shortcomings and errors in them, they will not be completely unwelcome and worthless for the experts of the Finnish and Tartar languages. My present work on the Ostyak etymology9 is mainly based on the dialect spoken in the Irtyš area10. In addition to this, there are still two main dialects spoken by the river Obʹ: the dialect of Surgut11 on the upper and the dialect of Obdorsk12 on the lower Obʹi. Of these two, the latter is little known to me, and my notes from the Surgut dialect are also highly incomplete. Nevertheless, I have provided the most important characteristics of this dialect in this work, and, additionally, the reader will be shown some minor differences, which appear either on the upper or lower side of the town of Surgut. Abbreviations referring to the dialects as well as other languages are the following: i. See my travelogue in the Bulletin hist. phil. mentioned above. 44 �Attempt at an Ostyak Grammar ☙ IX ❧ S. or Surg. US — U. Surg. means: — LS — L. Surg. — Finn. Lapp. Cher. Zr. Hu. Sam. O.Sam. Tu. M.T. Ru. means: — — — — — — — — — the dialect of Surgut the dialect on the upper side of Surgut the dialect on the lower side of Surgut Finnish Lappish13 Cheremis14 Zyrian15 Hungarian Samoyedic16 Ostyak-Samoyedic17 Turkic (Turkish) Turkish or Tartar in Minusinsk Russian. In order to avoid misapprehension, I still wish to point out that 1) I translate the future tense in this work with the German present tense18 and the preterite with the German infinitive19; 2) I have left out from the word list all pronouns, all numerals and those particles that are not root words, because they can be easily found in the grammar; 3) in the word list, synonymous words from different Ostyak dialects are compared with each other only in cases when they are related not only by their meaning but also phonetically. Helsinki, 14th of November 1849 Dr. M. Alexander Castrén 45 have the greatest number of native speakers today. 13. = Saami 14. = Mari 15. = Komi 16. mainly = Nenets 17. = Selkup 18. Castrén calls the Khanty nonpast tense the future. It also has the function of the present. 19. The preterite or past tense in Khanty is the unmarked tense in the southern dialects and thus a kind of basic form, hence the translation with the German basic form infinitive. In the English translation, I use the unmarked basic form for both. �Ostiacica 20. In the English version, the Ossetian characters are replaced by simple Latin phonetic ones with some exceptions: by <ȡ> (and its palatalized counterpart), Castrén means a sound that is a kind of a combination of d and l. It is a voiced variant of <ȶ,>, an unvoiced lateral /ʌ/ phoneme in Surgut dialects (which in Khanty loan words in Mansi is actually replaced with dl); so there is no phonetic sign for it. Similarly, <ȶ,> sounds like a combination of t and l. The characters in this publication are mainly the ones Castrén has used in his manuscript. The original characters in the last version of the manuscript are: Vowels: a, e, i, o, u, y, ö; Consonants: b, v, d, ‘d, ḋ, “d, f, g, ģ, h x, j, k, ḱ, l, ĺ, m, n, ñ, ǹ, p, r, s, ŝ, c, ĉ, ʒ, ʒ̑, t, ‘t, ẗ, “t. 21. In all of the Khanty dialects, the vowels have two vowel lengths. Contemporarily they are, though, described as reduced (marked with ̆) vs. full vowels (without marking). In the English version, they are marked according to the original (Castrén) as short vs. long (the phonemic form may be given in the comments between slashes //). In the manuscript, especially in the paradigms, the diacritics ´, ` and ^ are used to mark the accent of the word. In the printing phase, these markings have been taken away and only partly replaced with the length symbol. In the original Swedish manuscript, Castrén describes the Khanty vowel system in a way that very much resembles ☙X❧ Errata Page 7 row 1 read kathl instead of kuthl — 63 — 21 — panden — pandeu — 88 — 22 — mīt-xui — mīxtui The reader will kindly forgive any other typographic errors that might have slipped in after the author has left the printing house. 46 �Attempt at an Ostyak Grammar I Phonetics (Sounds) A. Description of the sounds § 1 To mark the sounds of the Ostyak language in this work, mainly the following characters of the Ossetian alphabet, introduced by Sjögren, will be used20: Vowels: a, e, i, o, u, ü, ö Consonants: b, d, ȡ, d ,ˊ ȡ,ˊ g, ǵ, x, j, k, ḱ, l, l ,ˊ m, n, ŋ, ń, p, r, s, š, c, č, ʒ, ǯ, t, ȶ, t,ˊ ȶ,ˊ w 21 § 2 There are also long vowels in Ostyak, which we mark with a horizontal line above them: ā, ē, ī, ō, ū, ǖ, ȫ. § 3 In addition, the language also has double vowels or diphthongs that can be marked with two vowels. It seems that the first vowel can be either short or long vowel; whereas the latter is always short and in the most cases i or u22. Sometimes the short e also appears as the latter part of a diphthong, as does a, but more rarely23. According to my undoubtedly very deficient observations, the double vowels in Ostyak are: ai, āi, ei, ēi, oi, ōi, ui, üi, au, āu, eu, ēu, iu, īu, ou, ōu, ae, oe, ue, ie, ea. § 4 Some of these vowels mentioned above appear only in specific dialects. So by Irtyš, the pure ö is seldom heard24, and ü is in all the dialects a sound which is rare and changes easily to a Russian ы. The 47 the modern way of thinking (see also § 6). The description in the manuscript is the following: “Ostyak has a double system of vowels, in which the first is characterized by a wide and open, the second by a dark, closed and narrower sound. Based on their pronunciation, the vowels can be divided into open ones, which are a, e, i, o, u, y, ä, ö and closed ones, to which belong â, ê, î, û. The difference between these two systems cannot be found in each separate case, because the vowels in Ostyak, especially the closed vowels, do not have enough strength and firmness; instead, they are pronounced sometimes with a darker, sometimes with a wider sound, and in many cases so that one single sound can allow several special ways of marking.” It seems that Castrén has heard the difference between full and reduced vowels, but he has been too insecure about his observations to describe them in the grammar as a system. For the vowel systems in the southern and Surgut dialects, see p. 13 of the Short Grammatical Description. 22. These are not diphthongs but combinations of a vowel (any of them) and the consonants j and w. 23. There are no diphthongs in the phoneme system of any Khanty dialect. In the manuscript, we find: “being affected by the accent, the short vowels are not only lengthened in a normal way, but relatively often also changed into diphthongs. Thus, �Ostiacica 24. 25. 26. 27. 28. 29. in accented syllables, a changes to ae or ai, e and i to ei, o to oi, u to ui and so on, e.g. njatxá, njatxaet or njatxait, joura or jou rai ‘slanted’, kesä ‘glove’, pl. ke säet or kesäit, ét or eit, xo or xoi, xui, ‘man’, etc.” The fact that the diphthongs do not appear in the last version of the manuscript (or the printed grammar) is due to the decision to leave the accent unmarked. In the paradigms in the manuscript (see the commentary regarding page 33/79), we can see that the accent was, in the end, not shown in a systematic way, which definitely led to this decision. The reduced ö̆ appears in one of the southern dialects, DT (Demjanka, informant Tajlakov) (Honti 1984: 21). They are not phonemes in any of the Khanty dialects. All four of these represent the / same phoneme, /tˊ . Sometimes, particularly in the South and consequently in Paasonen’s texts and lexicon, they are marked with velar palatalized consonants. Castrén is describing here the difference between full and reduced vowels. They both can, however, appear in open as well as in closed syllables. The English translation describes the situation as it is; the German text (which is also a translation) talks about the long vowel in the following (instead of preceding) syllable; yet it uses the verb voraus gehen, which means ‘precede’. The schwa /ǝ/ is very common in non-initial syllables; in pronunciation, it often gets its ☙2❧ consonants marked with ȡ, ȶ, ȡ,ˊ ȶˊ are lacking in the Irtyš dialects. In all the dialects, ʒ and c are very rare25 and in many areas ǵ and ḱ are replaced by d ˊand t.ˊ26 § 5 On the other hand, the language shows many sound nuances that we have not marked at all, because in part they are very unstable and can in part also be described with common rules. These will be discussed in the following chapter. B. Pronunciation of the sounds a) Pronunciation of the vowels § 6 In Ostyak, like in many of the related languages, the vowels have on one hand a pure, open and clear pronunciation, and on the other hand a dark and unclear one. It is understandable that the pronunciation of vowels is always purer in open syllables, and again in closed syllables darker and more vague27. Especially the vowel in short final syllables is very indefinable and unsure. In case of following a syllable with a long vowel28, the vowel of the final syllable is a kind of schwa, i.e. its pronunciation disappears completely or changes into a dark e; e.g. tūrum, tūrm, tōrem ‘God’29. § 7 The general pronunciation of a, ā is exactly the same as in Russian and German; e.g. ańaxa ‘stepmother’, ār ‘many’, aj ‘luck’. There are, however, two particular modifications of this sound. a) The first one approaches a deep sound resembling o, which is also found in other languages. In Ostyak, this modification may appear in long or short syllables, in the end of the word as well as in the root; e.g. opa, aba ‘elder sister’, ńot, ńat ‘arrow’, pox, pax ‘son’, por, par ‘drill’, jot, jat ‘lazy’, ōgot, augaȶ ‘sleigh’, sōdop, sātep ‘blade, edge’, pōs, pās ‘glove’30. This a sounds in many dialects largely already like o, 48 �Attempt at an Ostyak Grammar ☙3❧ and therefore we also mark it mainly with this character. In the Surgut dialects, this modification, even though the pronunciation is more like a, follows exactly the same etymological rules31 as o; e.g. pās ‘gloves’32, pūsem ‘my gloves’, sārt ‘pike’, sūrdem ‘my pike’, cf. mōk ‘egg’, mūkam ‘my egg’, pōm ‘grass’, pūmem ‘my grass’. The pure a usually changes to i; e.g. tās ‘ware’, tīsem ‘my things’, sāp ‘brook’, sīpem ‘my brook’.33 b) The other modification concerning a is closer to e and also appears in many other languages. In the stem, this modification is difficult to distinguish from the German a. In short final syllables, it sounds almost like a dark e, and changes into this in many dialects34; e.g. jirnas, jernes ‘shirt’, kerap, kerep ‘vehicle’, āra, ārex ‘song’, ādaŋ, ādeŋ ‘morning’, anǯa, anǯe, anǯex ‘rose hip’. § 8 The vowel e is in Ostyak the same open sound as in the other Finnish, Mongolian and Turkic languages. By the Obʹ, it sometimes sounds almost as open as the Finnish ä, and the same pronunciation can be found by the Irtyš in word-final positions; e.g. kēle ‘reindeer fell’, pegde ‘black’, peste ‘sharp’. However, according to my observations, only the short e has this open sound, whereas the long ē is, at least in most cases, pronounced with a more closed sound resembling the French é fermé35. The closed e changes easily to i, while, on the other hand, the dark, open e varies with ü and the Russian y; e.g. jēnget, jīnget ‘round basket’, jēnd em, jīnd em ‘sing’, nēbek, nīpek ‘paper’, tēȡes, ˊ ˊ tīlis ‘moon, month’, edem, üȡim ‘(to) heat’, teda, tüȡex ‘winter’, tet, ȡüȡ ‘fathom’. This change occurs especially after j and g36. § 9 The pronunciation of i is generally the same as in the Germanic languages. However, every now and then it has a more closed sound and is pronounced almost like the Russian ы; e.g. jig ‘father’, 49 nuance according to the surrounding speech sounds, which is very well shown in this example. The phonemic form of the word is /turǝm, torǝ̑m/ (with a full vowel in the initial syllable). 30. Many of the examples have a reduced vowel: ŏpĭ ‘elder sister’, păx, pŏx ‘son, boy’, pŏr ‘drill’. In those words that have a full vowel, there is often dialectal variation, just as it is said: ńɔt, ńot ‘arrow’, pɔs, pos ‘glove’; the word for ‘sleigh’ represents a variation where the northern (Kazym) dialect has a middle vowel (corresponding to o or u in other dialects): Kaz ǫxǝt, O uxǝt; this sound, interpreted as a diphthong in Surgut, might be a step towards the middle vowel. 31. i.e. the paradigmatic vowel alternation 32. The word is in the singular; Castrén’s translation in plural, probably because of the plural (dual) character of the word. 33. In the Surgut dialects (in nominal paradigms), å and o alternate with u, whereas ä and e alternate with i (Honti 1984: 32). 34. Phonematically, this is /ǝ/ in non-initial syllables. 35. The long, i.e. full vowels e and i are both counterparts to the short, i.e. reduced ĕ. 36. /ɣ/; it is hard to see how this should be understood. The examples do not provide any evidence for this argument. In the word for ‘fathom’, ü originates from the very ancient phases of the language (at least Proto-Khanty and Proto-Ugric); in the word ‘winter’, it is a late and maybe sporadic change (phonematically tĕlǝɣ < *tälwä). �Ostiacica 37. At least in these examples, the vowel is reduced. In the northern dialects, these words contain an ǐ, while in the southern and Surgut dialects the word for ‘father’ is jĕɣ. The form Castrén gives for the verb ‘come’ is contradictory: in all dialects the stem alternant in e.g. the past tense, as here, with the stem-final consonant ‑w, has the vowel ŭ (stem alternation: South, Surgut [?] jĕ- ~ jŭw-, North jĭ- ~ jŭw-). The modification here is thus not the full vowel i but a reduced ĕ. 38. mscr. kul ´ 39. There are both full (unč, tüš, püt, süt) and reduced vowels (kŭl ,ˊ kŏnč, tŏŋ, sŏŋ, kŏj, kŏr, kŏt) in these examples. In the words for ‘stone’ and ‘lake’, it is the word-final w (kew, tĕw). Most of these full vowels represent ü, as discussed in § 12. 40. The southern dialects have no ö but instead an opposition between u and ü in the full vowel paradigm (see § 11). This observation might concern the Surgut dialects even if not said to be so. The reduced vowel ö̆ is attested in Surgut dialects, in Trj and Tra it is represented by two phonemes, a closed and a half-open one. 41. Interestingly, Castrén has not noted the difference between /a/ and /ä/ in any of the dialects. ☙4❧ jiwem ‘come’. This modification, too, seems to appear mostly in short syllables37. § 10 The vowel o in Ostyak has no modifications. It always sounds like the German o in the words Gott, offen, Donner. § 11 In the general pronunciation, the vowel u sounds as deep as the Finnish or Russian u. In Irtyš, I have observed in this vowel a modification, which is very near to the Swedish u or the Mongolian ü. According to my observations, this modification is always long, but appears most often in monosyllabic words; e.g. kul38 ‘devil’, kunč ‘nail’, unč ‘Salmo nelma (a fish)’, tuš ‘beard’, tuŋ ‘summer’, suŋ ‘corner’, keu ‘stone’, teu ‘lake’, kui ‘swamp’, kur ‘leg, foot’, kut ‘middle (point)’, put ‘kettle, pot’, sut ‘grindstone’.39 § 12 The seldom-appearing vowels ü and ö are regularly pronounced as the ü and ö in German. However, ö alternates often with the dark e, and ü with the dark i resembling the Russian ы; e.g. köǯe, keǯe ‘disease’, pöm, pem ‘bath’, könjep, kenjep ‘miserable’, l̄ök, lēk ‘track’, lüŋkim, liŋkem ‘cover’40. Both vowels ü and ö are very likely to disappear completely in the future. At the same time, the Russian ы will develop further, replacing and destroying not only these two but also many other sound nuances.41 b) Pronunciation of the consonants § 13 The Russian characters б, д, г, х, к, л, м, н, п, р, с and в correspond to the German b, d, g, ch, k, l, m, n, p, r, ss (Swedish s) and w. Between vowels, of which both or at least the preceding one is short, j sounds like ij; as e.g. in ajaŋ (or aijaŋ) ‘happy’. Ostyaks who speak Russian often pronounce l like the 50 �Attempt at an Ostyak Grammar ☙5❧ ᡍ hard Russian л whenever it is followed by a hard vowel or the darker modifications of e and i; e.g. in lep ‘twopointed arrow’, lox ‘bay’. In s, a very smooth, lisping nuance can sometimes be heard; e.g. in suŋ ‘corner’, sēwes ‘rear of the boat’42. It may further be noted here that that a word-final p is often followed by an aspiration and thus sounds like pf or f; e.g. ēndep ‘belt’, jīndep ‘needle’. § 14 The smooth consonants b, d are seldom pronounced as weakly as the German b, d, but with harder sounds pronounced between b, d and p, t, as also attested in Lappish, Samoyedic and many Tartar languages43. The case with g is partly the same; it should be noted, however, that this character covers two different modifications that diverge significantly according to their pronunciation and their variations44. a) Followed by a hard vowel (a, o, u), g is mostly, and additionally when preceded by a short hard vowel always, pronounced like an aspiration, as in ‫ غ‬in Turkish, in Mongolian and g in Lappish; e.g. tōgos (tōghos) ‘friend’. The same modification can also be heard in syllable- and word-final positions, regardless of which vowels it is connected with; e.g. in jig ‘father’, meg ‘land’, peg ‘strange’, teg ‘tail’. According to its pronunciation, this modification comes very close to x, and is also easily switched into that; e.g. ańaga, ańaxa ‘mother-in-law’, ńōgrem, ńōxrem ‘carve’, jig, jix ‘father’.45 b) Preceding a smooth and light vowel, g generally has the same sound as the German g; e.g. mēget ‘breast’, uigit ‘meadow’, pēgettem ‘I bath’. Sometimes g also seems to be pronounced before a hard vowel without aspiration; e.g. jogadem ‘(to) lose’, čugadem ‘crumble’46. In a harder pronunciation, 51 42. both variants (of l and s) and allophones 43. These “smooth” consonants are allophones of /p/ and /t/. The same concerns the palatalized consonant d ,ˊ which represents / the phoneme /tˊ (see also note 26). In the words in which they are shown, they always appear between vowels or in nasal + stop combinations, thus the examples at the end of § 13 are phonematically /entǝp/ and /jintǝp/ (as for the second syllable schwa, see note 34). 44. In fact, in all the positions in which they appear (non-initial), they represent the same phoneme, /ɣ/. One of its realizations is the voiceless x (χ), which, on the other hand, is a separate phoneme but only in the context given in § 15. 45. phonematically /toɣos/, /jĕɣ/, /mĕɣ/, /pĕɣ/, /tĕɣ/, /ăńaɣa/, /ńoɣrǝm/ 46. phonematically /meɣǝt/, /ujɣǝt/, /peɣǝttǝm/, /joɣatǝm/, /čŏɣatǝm/ �Ostiacica 47. The sound change k > x in front of a back vowel has taken place in several dialects of both Khanty (southern and northern) and Mansi (northern, partly eastern), and Hungarian also shows the same tendency, as the representative of *k in front of a back vowel is h, e.g. *kala > Hu. hal, Khanty South xul, Surg. kuʌ, Mansi North xūl. 48. This should be kūȶem /kuʌəm/. 49. in the manuscript: h 50. This is controversial and hard to understand; yet surely h is not a phoneme in any of the Khanty dialects. 51. There are no traces of a pronunciation like this in the later observations of Khanty. In Surgut dialects, there are phonemes /k°/ and /ɣ°/, labialized velar stop vs. fricative, but they do not occur word-initially. 52. This is a phonetical co-articulation not marked by any other collector. ☙6❧ this modification sounds almost like k and often changes into this; e.g. ārgem, ārkem ‘sing’, kergem, kerkem ‘fall’. § 15 There are also two modifications of k, of which one corresponds to the German k and the other to Turkish ‫ .ق‬The former appears especially in front of light vowels, the latter in front of hard vowels47. In Irtyš, the aspirated k changes often into x; e.g. xanǯem, Surgut kanǯem ‘write’, xūdem, S. kūdem48 ‘hear’. The Surgut dialects do not accept word-initial x, but always use the aspirated k instead. 49 § 16 With x we mark the sharply aspirated sound, which in German is marked with <ch> and in Russian likewise with <х>. The weak German h is in Ostyak unknown. In the Surgut dialects in wordfinal positions, the aspiration is not very strong; yet it seems not to be a specific sound50. Occasionally, one can hear a weaker aspiration in word-initial position in front of w, which has also appeared earlier in Swedish (e.g. in the words hvem, hvad)51; however, this sound nuance is so rare and unspecific that it does not need a character of its own. § 17 In addition to what was said about w in the preceding paragraph, it can still be noted that word-initial w in front of any vowel is followed by a half u; e.g. wēdem or wuēdem ‘bone marrow’, wēda or wuēda ‘reindeer’. In the middle of a word, this kind of pronunciation is rare, but in the same way as j between vowels changes into ij, w is also occasionally pronounced as uw according to the same rule; e.g. kowa or kouwa ‘cuckoo’, xowat or xouwat ‘for a long time’, nowa or nouwa ‘white’, towottem or touwottem ‘(I) row’.52 Cf. § 13. § 18 The consonants ȡ and ȶ denote two aspirated sounds, of which one is pronounced like dl or dhl and the other like tl; e.g. āȡaŋ or adlaŋ (adhlaŋ) 52 �Attempt at an Ostyak Grammar ☙7❧ ‘morning’, kaȶ or katl (kathl) ‘day’53. Sounds related to these also occur in the Finnish and Lappish languages54. § 19 The letters š, c, č, ʒ and ǯ all mark sibilants and they are pronounced in the following way: š c č ʒ ǯ like sch Russian ts tsch ds dsch ш ц ч дз дж 55 § 20 With ŋ we mark a nasal, which is written in German with ng; e.g. weŋ (weng) ‘son-in-law’, suŋ (sung) ‘corner’, ōŋet ‘horn’. The same sound appears in Finnish, Lappish and many other related languages. § 21 There are many sounds in the Ostyak language that are softened with j, and these are marked as follows: d ,ˊ ȡ,ˊ ǵ, ḱ, l ,ˊń, t,ˊ ȶ.ˊ They are pronounced almost like dj, ȡj, gj, kj, lj, nj, tj and ȶj56. C. Alternations of sounds a) Alternations of vowels § 22 In Finnish and other related languages, the vow- els are separated into three classes: hard or majores (a, o, u), smooth or minores (ä, ö, ü) and light or mediae (e, i). In these languages, there is vowel harmony that never allows hard and smooth vowels to appear together in the same word but a) only hard vowels alone, smooth vowels alone or light vowels alone, or also b) hard vowels with light ones and smooth vowels with light ones. To follow these rules of vowel harmony, the Finnish language operates in such a way that the final vowels57 are always adjusted to the vowel of the stem. 53 53. Cf. note 20. Castrén writes the voiced variant between vowels and in connection with the voiced variants of stops, the unvoiced variant mainly in syllable and word-final positions; phonematically /aʌəŋ/ and /kǎtəʌ/. In Castrén’s notes, there is thus no difference between the word-final sequences ‑ʌ and ‑təʌ. 54. ʌ is a phoneme in Moksha Mordvin. In the Saami languages, there are unvoiced variants of laterals and nasals followed by stops due to preaspiration of the stops. Additionally, ʌ is a phoneme in Forest Nenets, which is spoken in the neighbourhood of the Surgut Khanty dialects. 55. in the manuscript ng (Swedish version), ñ (German version) 56. There are three palatalized phonemes in the Surgut dia/ lects (/ń/, /tˊ and /ʌ́/), two in the / south (/ń/ and /tˊ ) and three in ˊ / the north (O) (/l /, /ń/ and /tˊ ). Out of the sounds presented here, d ,ˊ ǵ and ḱ are allophones / of /tˊ and ȡˊ is an allophone of ȶˊ = /ʌ́/. Cf. also note 26. 57. This refers to the suffixal vowels. �Ostiacica 58. There is still vowel harmony in part of the Surgut dialects (Trj) as well as in the easternmost dialects (VVj). In these dialects, the schwa (ǝ), the most common suffixal vowel, also has two variants, one more front and one more back. The vowel harmony is inherited from Proto-Khanty (Steinitz 1950, Honti 1984). 59. There are no diphthongs in Khanty, cf. note 23. 60. ‘elbow’ 61. Here we see the character <ĭ> in the original text. It is not provided in the character list on p. 1/47. 62. Phonematically, a and e in these words represent the schwa(s) /ə̑/, /ǝ/. ☙8❧ § 23 As the Ostyak language has nearly lost its smooth vowels due to Russian influence, the rules based on the trifold character of vowels also have little importance58. However, they are obeyed in the sense that e.g. hard and smooth vowels never appear together in the same diphthong59. The root words also thoroughly avoid this kind of mixture, cf. e.g. końar and köńer ‘arm’60, pāgart and pȫgert ‘timber’, šudai and šĭgȡei61 ‘partridge’62. Obviously, the vowel change in the final syllable is due to the rules of vowel harmony mentioned above. § 24 These rules are often left unheeded in derived words and in suffixes, especially in the Irtyš dialects. Many suffixes have here adopted their specific final vowels, which are not subject to change based on the stem vowel. Additionally, a long vowel in the final syllable is not easily affected by the preceding vowels, and the aspirated consonants x, g, k are, especially in the Surgut dialects, nearly always followed by a hard vowel, even if there are smooth vowels preceding them. If the final syllable has a stronger stress, it also requires a harder vowel, regardless of the vowel of the stem. There are, however, also suffixes in which the hard a (o) alternates with the smooth e. The former follows a hard vowel or a light vowel connected with a hard one, while the latter may also follow a smooth vowel, a light vowel, or a smooth vowel connected with a light one. These rules mainly apply to the Surgut dialects; in the Irtyš dialects, hard consonants are also often followed by e. § 25 If the stem has a long ā, ō or ū followed immediately by an aspirated g, the vowel in the suffix occurs after ā as a short a and after ō or ū as a short o; e.g. ńāgam ‘smile’, cāgat ‘plank board’, tāgat ‘linen’, 54 �Attempt at an Ostyak Grammar ☙9❧ wāgat ‘thin’, ńōgos ‘sable’, ōgot ‘sledge’, pōgor ‘islet’, sōgot ‘plane (for shaving)’, mōgoŋ ‘pregnant’, jōgot ‘bow’, lōgom ‘still, tranquil’, mūgot ‘liver’, pūgot ‘village’, sūgom ‘thread’. All the other long vowels, even after g, are followed by e, and occasionally i is followed by i; e.g. pȫgert ‘timber’, mēget ‘breast’, čēget, čīgit ‘tinder’. These rules, which in many Tartar languages are obeyed much more extensively, permit many exceptions in Ostyak.63 § 26 A similar vowel harmony also sometimes occurs when the long vowel is followed by d (ȡ) and r; e.g. sōdom ‘the river Salym’, sōdop ‘sheath’, sōrot ‘sea’, sōrom ‘dry’, mōrom, māram ‘fold’. r can even be followed by u, in cases where the first syllable has an ū; e.g. tūrum ‘God’, tūrup ‘sparse’64. § 27 Cases in which the vowel harmony affects in the way that the stem vowel alternates according to the following vowel are very rare. This kind of change occurs occasionally, when the stem is split and loses its stress due to division or in compound words; e.g. xui or xaját ‘man’, xōt ‘tent’, xāt-xár ‘bottom of the tent’65. § 28 In general, the stem vowels in the Finnish-Tartar languages do not show any specific alternations, and this has been considered typical of the whole class of languages. The Surgut dialects are in this sense a peculiar counterexample, because here the stem vowels alternate almost as easily as in the Germanic languages. It deserves to be noted, especially because the target of the change is not the short vowel, which is occasionally unstable in other related languages, but mostly the long vowel in the stem66. This kind of change occurs mostly a) in nouns combined with a singular possessive suffix 55 63. This is simply a question of phonetic assimilation of the schwa. /ɣ/ might be a consonant that is so weak in itself that the assimilation is stronger in words where it occurs between the vowels. 64. This, again, means assimilation of the schwa to the consonants in the syllable, especially to the final labial consonant. Interestingly, the word for ‘thread’ /sūɣǝm/ would be expected to have a similar pronunciation (sūɣum). 65. This, too, is essentially assimilation. In the case of /χăt-χăr/, the full vowel (in /χɔt/) also changes into a reduced one (simultaneously with the loss of stress). 66. This paradigmatic vowel change is typical of the eastern dialects, in which it has evolved from the Proto-Khanty corresponding system (Honti 1984: 31–32). It is also used in other Khanty dialects as well as in Mansi, but only with a few so-called thematic verbs. This alternation is inherited from proto-Ob-Ugrian and it is considered the starting point of the more developed Proto-Khanty system. �Ostiacica 67. The vowel alternation is the phonematical å : u, o : u. 68. In the imperative, the alternation å ~ u has a third alternant, the velar i. 69. = näŋk : niŋkam (with ŋ) 70. The words with <a> all represent the paradigmatic vowel alternation ä : i (as Castrén did not make a difference between a (å) and ä); i.e. ämp : impem, täs : tisem, wäsǝɣ : wisɣam (wisɣäm). 71. Honti (1984: 32) gives the alternation ɔ̈ : ü but only in the easternmost (VVj) dialects. 72. This happens occasionally in connection with derivative suffixes in all dialects (Honti 1984: 31). 73. The form of the word in the south is imə (loc. iməna) and the correct translation is ‘(old) woman’. In this case, both a and e are phonetic realizations of the phoneme /ə/. However, this word represents a flexion type that has some specific vowel alternations in all dialects; see note 78. ☙ 10 ❧ b) in verbs in the past tense indicative, as well as participles, and occasionally also in the imperative. § 29 In the forms mentioned, the changes are: 1. o and the deep a into u; e.g. pōm ‘grass’, pūmem ‘my grass’, ōŋk ‘resin’, ūŋkam ‘my resin’, sōm ‘scale (of fish)’, sūmem ‘my scale’; āȶ ‘year’, ūȶem ‘my year’, sārt ‘pike’, sūrtem ‘my pike’, mōnt,ˊ māntˊ ‘story’, mūntem ‘my story’, āmetȶem ‘I set’, past ūmdem; ˊ nōbaȶȶōjem ‘I float’, past nūpȶōjem; āgaȶȶam ‘I vomit’, past ūgoȡem. In general, both the imperative and the past participle behave like the past tense67; however, if the stem has a deep a, occasionally in the imperative we can hear a modification of u which is sometimes near to ü, sometimes to ы68; e.g. jāntȶem ‘I sew’, past jūndem, imperat. jūnde (jǖnde, jīnde); āretȶem ‘I divide’, past ūrdem, imperat. ūrde (ǖrde); āmesȶem ‘I sit’, past ūmsem, imperat. ūmse (ǖmse). 2. a, e into i; e.g. āt ‘night’, ītem ‘my night’; āmp ‘dog’, īmpem ‘my dog’; nānk69 ‘larch’, nīnkam ‘my larch’; tās ‘ware’, tīsem ‘my thing(s)’; wāsex ‘duck’, wīsxam ‘my duck’70; ńēwer ‘lather’, ńīurem ‘my lather’; lēk ‘track’, līkam ‘my track’; āȡemȡem ‘I lift’, past īȶmem; jēntȶˊem ‘I drink’, past jīnd em. Sometimes the a ˊ in the past tense remains unchanged and the imperative gets the ī; e.g. jāŋetȶem ‘I spin’, past jāŋdem, imperat. jīŋde. ‘my 3. ȫ into ǖ; e.g. kȫr ‘oven’, S. kǖrem 71 oven’; kȫń ‘arctic fox’, kǖńem ‘my arctic fox’ . N.B. As far as I know, a similar vowel alternation also occurs in the Irtyš dialects, exceptionally in derived words; e.g. namas ‘sense’, namasem or numem ‘remember’, kāt ‘two’, kīmet ‘second’. According to my observations, i, u and ü in the Surgut dialects do not alternate in this way72. § 30 While the vowels in the stem are stiff and invariable, the vowels in non-initial syllables are 56 �Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 11 ❧ unstable and subject to change. We do not wish to show all changes of this kind, but only to provide some of the most important ones. When doing so, we refer mostly to the Irtyš dialects. 1. When the stem-final vowel is a, it is replaced in inflexion by a short e; e.g. īma ‘mother’, loc. īmena73; āda ‘sleep!’, past ādem74. 2. When a follows the aspirated consonants x, g, k, it remains unchanged; e.g. ańaxa ‘stepmother’, dat. ańaxaja; toga ‘bow’, dat. togaja, etc. 3. Additionally, a also remains unchanged in certain cases after other consonants, like in the future tense indicative 1st and 2nd person sing., in nominative plural, in front of 1st and 2nd person suffixes, etc. 4. In the Surgut dialects, a changes easily into i; e.g. kara ‘field’, kariȶ ‘their field’; āȶŋam ‘I sleep’, 3rd person past āȶniȶ75. This vowel alternation also sometimes occurs in the Irtyš dialects; e.g. kādn (kat) ‘two’, kīmet ‘second’; mā ‘I’, dual mīn, etc.76 5. In all dialects e often changes into i; e.g. panem ‘I have put’, 3rd person pl paniȶ77; īmet ‘mothers’, īmidam ‘my mothers’78. This change occurs most often after j and the smooth g. 6. On the other hand, in the Surgut dialects, i can occasionally change into e; e.g. kilsi ‘barbel (fish)’, kilsem, kilsen ‘my, your barbel’. 7. Between two vowels, i and u change into j and w; e.g. ai ‘happiness’, ajaŋ ‘happy’, keu ‘stone’, keweŋ ‘stony’79. § 31 The short a is often subject to elision, especially in cases where two similar vowels meet in in compounds of two separate words; e.g. aŋaŋa instead of aŋa-aŋa ‘grandmother’. The same happens to both vowels mentioned in front of many formative elements; e.g. nowa ‘white’, nowoxtep ‘whitish’, werde ‘red’, werdoxtep ‘reddish’80. More over, word-final a and e following a long syllable 57 74. This is not a stem-final a but the ending of the imperative form, and in the past tense, e is a part of the suffix. 75. In the Surgut dialects, the 3rd person plural forms have the ending ‑iʌ; here, too, i belongs to the suffix. In the word āȶniȶ /aʌŋiʌ/, the occurrence of <n> instead of <ŋ> seems to be a typographical error. 76. These Irtyš examples do not show the alternation in a noninitial syllable; the variation in these words is lexical. 77. See note 75. 78. This concerns a set of single words, i.e. it is a question of flexion type; the correct translation of imi (imə) is ‘(old) woman’; another word of the same flexion type is ewə ‘girl, daughter’: (Kr. KO) ewem ‘my daughter’, eweŋətam ‘my two daughters’, ewitam ‘my (many) daughters’ (Honti 1984: 133); basically, in this flexion type, the stem ends with a reduced vowel, which in certain forms alternates with a full one. 79. Rather, in syllable- and stemfinal positions, the consonants j and w are weakened to semi vowels. The etymological counterparts of the word kew ‘stone’ in many related languages also show the consonant, e.g. Fi. kivi ‘stone’. 80. These words for weak colours are also compounds: the latter part ‑oxtep (‑oχtəp) is an adjectival derivative of the word oχət ‘surface’; i.e. “with a red/ white surface”. �Ostiacica 81. This means the vowel /ǝ/ in the second syllable. 82. The correct translation is ‘come’. 83. All the examples are words which have /ǝ/ in the second syllable of the stem: menǝt-, aɣət-, jŏχət-, teɣət-, oŋət, poɣər, jarət-, ewət-; this alternation is not dependent on the full vs. reduced character of the first syllable vowel. 84. This is because it only concerns the vowels of an original second syllable /ǝ/. 85. In the words muraχ and χulax the second syllable vowel is full, i.e. not /ǝ/. ☙ 12 ❧ are very easily lost, and in common speech they often disappear; e.g. ēne or ēn ‘big’, sīra, sīr, Surg. sār ‘before’. § 32 There is also a particular type of elision in the middle of the word that is very influential and extensive. This elision has the following rule: in the middle of the word, any short vowel81 can disappear when there is a long vowel in the preceding syllable if the two consonants beside them can be joined together without help of a vowel; e.g. mēndem instead of mēnedem ‘bend’; āxtem instead of āgadem ‘vomit’; jōxtem instead of jōgodem ‘go in’82; tēgdem instead of tēgedem ‘fly’; ōŋdet instead of ōŋedet plural of ōŋet ‘horn’; pōxret instead of pōgoret, plural of pōgor ‘islet’, etc. Dialectally, this elision can also occur immediately after a short syllable; e.g. jaradem or jardem ‘forget’; ewedem or eudem ‘cut, carve’.83 N.B. 1. This elision rule does not apply to compounds; e.g. tūduš (actually tūt-uš) ‘flint pouch’, pl. tūdušet84. 2. The elision is also sometimes absent in single words, especially if the consonants to be joined are too many and heterogeneous; e.g. pēteŋ ‘cloud’, dat. pēteŋa or pētŋa; ēpsendem (not ēpsndem) ‘smell’; ēsemdem (not ēsmdem) ‘suck’; mūraxat (not mūrxat) ‘cloudberries’; xūlaxat (not xūlxat) ‘ravens’85. 3. Additionally, in connection with this kind of elision, the consonants involved can be either hardened or smoothened, sometimes they can be elided, too. § 33 In order to facilitate pronunciation, sometimes short vowels can be added at the end or also in the middle of a word; e.g. pūma-xar (instead of pūm-xar); 58 �Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 13 ❧ ‘mown meadow’ wāga-pēlek (instead of wax-pēlek) ‘one kopeck’; xūdamet ‘sixth’ (instead of xutmet); mōgoŋ, Surg. mōkŋ ‘pregnant’, etc. The language does not seem to have any specific rules for additions like this. § 34 If we compare the Irtyš dialect to both Surgut dialects, we can see many sorts of vowel differences both in the stem of the words and in the suffixes. Here is a short overview of these: 86 1. a, e; e.g. LS. kera ‘sterlet (fish)’, LS. kari; estem ‘let, release’, US. asȶem; kawa hammer’, LS. kewi; eder ‘clear’, S. ater, kerap ‘vehicle’, S. kerep; jirnas ‘shirt’, S. jernes; šermat ‘headstall’, S. širmetˊ87 2. ā, ē; e.g. ājem ‘glue’, S. ējem; ēbet ‘smell’, S. āpeȶ; čawer ‘hare’, US. tēwer; pāgart ‘timber’, LS. pēwert. a, i; e.g. opa ‘elder sister’, S. opi; aŋa ‘mother’, S. 3. aŋki; lūla ‘a seabird’, S. lūli; īma ‘woman’, S. īmi. ˊ ˊ ˊ 4. ā, ī; e.g. jānd em, jēnd em ‘drink’, S. jīnd em; tāsem ‘my things’, S. tīsem88. 5. a, o; e.g. jaradem ‘forget’, S. jorodem; adaša ‘stallion’, S. odoša; aidem ‘find’, S. ojodem; kowa ‘cuckoo’, LS. kawi. 6. ā, ō; e.g. ōŋet ‘horn’, S āŋet; ōŋdep ‘gaff, spear’, S. āŋdep; mōrom ‘fold’, S. māram; sōm ‘fish flake’, S. sām; sōjem ‘mountain brook’, S. sājem; sōrt ‘pike’, S. sārt; ōš ‘sheep’, S. āč89. 7. a, u; e.g. warŋai ‘crow’, S. urŋi. 8. ā, ū; e.g. sūpos ‘knitting needle’, US. sāwas; āxtem ‘vomit’, S. ūgodem. 9. a, ü; e.g. aŋasem ‘take off one’s shoes’, S. üŋacem. ‘spruce’, 10. a, ai; e.g. joura ‘slanted’, S. jourai; ńatxa 90 S. ńatxai; ańaxa ‘stepmother’, S. anjakai ‘willow 11. ai, oi; e.g. poi ‘aspen’, S. pai; poidek 91 grouse’, S. paitek; moitet ‘soap’, S. maitek . 12. āu, īu; e.g. nāurem, ńīurem ‘jump’92. 59 86. The first word (along with the words on the list without reference to dialect) represents the Irtyš dialect. This abbreviation is thus unnecessary (and false!). 87. The differences in the first syllable vowels show the result of historical sound changes, which have led to different phonemes. The ones in the second syllable again show phonetic realizations of the reduced vowel phoneme /ǝ/. 88. This is the paradigmatic vowel alternation ä ~ i in Surgut. 89. This is an attested and regular sound correspondence between the dialects. 90. Suffixal variation; the words without the final i (= j) show the simplification of the suffix. 91. Essentially the same alternation as in no. 6, with a syllablefinal i (= j). 92. Essentially the same alternation as in no. 4, with a syllablefinal i (= j). �Ostiacica 93. The actual representation in Surgut is ö, ɔ̈ (cf. nr. 17). 94. In the latter vowel, the labialization is a feature in the consonant, the Surgut (Trj, Tra) phoneme ŋ°: phonematically / jeŋ°ǝt/. 95. The correct translation is ‘child’. 96. The first example shows the same feature as explained in note 94 but with the rounded ɣ° phoneme: (Irtyš (Kr.) kew vs. Surgut (Tra) käɣ°; the latter the combination aw vs. ew (the word ‘child’ has a full vowel in both syllables, even if marked as “short” here) 97. Cf. notes 94 and 96: the alternation is South ‑w vs. Surgut ‑ɣ°: actually nĕw ~ nŏɣ°, tĕw ~ ʌŏɣ°. 98. The verb ‘come’ is one of the so-called thematic verbs that have two or more vowel alternations in the stem; however, they appear in different inflective forms: in juwem ‘I came’, the vowel is u; the variant i does not occur in this form (past) but instead in jitǝm ‘I come’ (present/future). 99. Simplification of the suffix; see note 90. ☙ 14 ❧ 13. e, i; e.g. keredem ‘return, come back’, S kirigȡem; kiser ‘playing cards’, OS. keser; jermak, jirmak ‘silk’; jirnas ‘shirt’, S. jernes; pete ‘bottom, ground’, S. pite. 14. ē, ī; e.g. nēbek ‘paper’, S. nīpek; tīliš ‘moon, month’, S. tēȡes. 15. e, o; e.g. ket ‘word’, S. koȶ; weŋ ‘son-in-law’, S. woŋ; kergem ‘fall (down)’, S. korgem93. 16. ē, ū; e.g. ēne, ūna ‘big’. 17. e, ö: e.g. pem ‘sauna steam’, S. pöm; keńer ‘arm’, US. köńer. 18. ē, ei; e.g. ēssig, eissig ‘old man’, ēt, eit ‘item’; ēdem ‘leave (behind)’, S. eidem. 19. ē, eu; e.g. jēŋet ‘spinning wheel’, S. jeuŋet94 20. ē, au; e.g. mēget ‘breast’, S. maugeȶ. 21. ei, oi; e.g. tej ‘top, tip’, LS. toi. 22. ei, üi; e.g. tei ‘pus’, S. tüi. 95 23. eu, au; e.g. keu ‘stone’, S. kaux; ńaurem ‘young ’, 96. S. ńeurem eu, ou; e.g. neu ‘branch, twig’, LS. noux; teu 24. ‘bone’, S. ȶoux97. 98 25. i, u; e.g. jiwem, juwem ‘come’ ; šudai ‘partridge’, LS. šigdei. i, ü; e.g. mil ‘hat’, S. mül; jinda ‘tow line’, S. jün26. dex; linda ‘bullfinch’, S. lünti. 27. ī, ǖ; e.g. kīda ‘sister-in-law, brother-in-law’, S. kǖdi. 28. i, ai; e.g. warŋai ‘crow’, S. urŋi; jeterŋai ‘capercaillie’, S. jeterŋi; kuŋnai ‘elbow’, S. kunxŋi99. 29. o, u; e.g. tuŋ ‘summer’, S. ȶoŋ; turt ‘root’, LS. tort; tunt ‘goose’, S. ȶont; unǯa ‘spruce’, S. onǯex; puŋat ‘side’, S. poŋaȶ; pusem ‘wash (clothes)’, S. possem; numem ‘remember’, S. nomem. 30. ō, ū; e.g. xūt ‘cough’, S. kōȶ; xūlax ‘raven’, US. kōlak; mūrax ‘cloudberry’, S. mōrak; ōmsem ‘sit’, S. ūmsem; pūden ‘nettle’, S. pōȡen. 60 �Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 15 ❧ 31. o, ö; e.g. końar, keńer ‘arm’, US. köńer. 32. ō, ȫ; e.g. kōr ‘oven’, S. kȫr; koń, kȫn ‘arctic fox’. ˊ ˊ 33. o, ō, oi; e.g. ńōgo ‘flesh, meat’, S. ńōgoi; ōd a, oid a ‘sour’. 34. o, ou; e.g. nox (US.), noux (LS.) ‘twig’; ńox ‘moose’, LS. ńoux; tox (US.) ‘lake’, toux (LS.)100. 35. ō, au; e.g. jōgot ‘bow’, LS. jaugoȶ; pōgor ‘islet’, S. paugor; ōgot ‘sledge’, LS. augoȶ. 36. oi, ui; e.g. toi, tui ‘top, tip’, tui ‘finger’, LS. ȶoi. b) Alternations of consonants § 35 In order to provide general rules for alternations in consonants, we divide them into three classes: A) Hard: k, x, ḱ, p, t, t,ˊ ȶ, ȶ,ˊ c, š, c, č. B) Smooth: g, ǵ, ŋ, b, d, ȡ, d ,ˊ ȡ,ˊ ʒ, ǯ. C) Light: j, l, l ,ˊ m, n, ń, r, w. N.B. As an exception, ŋ has simultaneously the char101 acter of both a light and a smooth consonant. § 36 There is a rule to be observed, in Ostyak as well as in other languages, that the smooth consonants may not appear either in word-initial or word-final position, whereas the hard and light consonants can occur in both these positions102. However, the vowel consonants j and w change into i and u in word-final position, and word-initially they are very common103. N.B. 1. Among the smooth consonants, ŋ and the aspi- rated g can occur in word-final position, although the latter changes easily to x; e.g. jig, jix ‘father’; meg, mex ‘clay, land’, mag, max ‘honey’104. 2. If there are two consonants in the end of a word, may neither of these be smooth. Only exceptionally sometimes the first of these can be smooth; e.g. kādn or kātn ‘two’105. § 37 Smooth consonants are equally rare in sylla- ble-final positions inside one word, as they are 61 100. The labialization is, again, a feature of the consonant: “US.” ‑ɣ vs. “LS.” ‑ɣ°. However, the rounded consonants k°, ɣ° and ŋ° are attested in all Surgut dialects. 101. In the German mscr., ŋ is classified as a light consonant and the “N.B.” is the following: In the Surgut dialects, h has simultaneously the character of both a hard and a smooth consonant, e.g. jandham ‘to sing’ (unclear, looks like “singen”). 102. With the exception of g = /ɣ/ and ŋ, the “smooth” consonants are voiced (or medial) allophones to the corresponding “hard”, i.e. unvoiced stops and affricates, and they occur in word internal positions between vowels or following a nasal (m, n, ń, ŋ) or liquid (l, r). 103. So they, in fact, make up a group of their own. 104. g = /ɣ/ is the phoneme here and x its word-final voiceless allophone. In the observations of many other scholars, the voiced g = /ɣ/ also appears word-finally. 105. This is an inflected form, seemingly kät ‘2’ + Px2Sg “your two”, i.e. ‘the two of yours’. �Ostiacica 106. In the first example, there is a phonetic free variation of Surgut /aʌʌəm/. In the latter example, the first variant maxta [măχtə] is from Irtyš and the latter magdi [Trj măɣʌi ̮] from Surgut. 107. Consonant! 108. There is no rule or tendency in the distribution of /k/ and /ɣ/ in this respect. 109. I.e. the smoother (voiced or medial) variants occur between vowels or in combination with a nasal or liquid (cf. note 102). 110. This is a rule which obviously has not been easy to formulate; e.g. in this example, the consonant t is not followed by a “hard” but by a “light” consonant. We only need one rule, which is formulated in note 109, and this is only for allophones. 111. This would be, though, exactly the same free variation as in āȡȡam vs. āȶȶam above, cf. note 106. 112. Phonematically: jeńtˊǝm — t jeńtˊ ǝm ‘I drank — I (will) drink’; in the past tense, between a nasal and a vowel, the allophone is medial (or voiced). 113. free variation in one context (between vowels) ☙ 16 ❧ in word-final position. In the Irtyš dialects, only ŋ and g appear often in syllable-final position; e.g. jigdeŋ ‘stepfather’, megdeŋ ‘cyprinus dobula (dace)’, megder ‘angleworm’, ōŋdep ‘gaff, spear’, jēŋdem ‘spin’, whereas in the Surgut dialects, other consonants can also appear, e.g. üȡȡim ‘I (will) heat’; āȡȡam ‘I (will) sleep’. § 38 In syllable-initial positions, a hard consonant must always be preceded by a hard one and a smooth consonant by a smooth one.; e.g. āȡȡam or āȶȶam ‘I (will) sleep’, maxta, magdi ‘laurel willow’106. If the preceding syllable ends with a vowel or a light consonant, either a hard or a smooth consonant can initiate the following one. There are no specific rules in these cases, yet it seems that a condition can be given according to which a smooth vowel107 follows a long syllable and a hard one a short syllable; e.g. jukan ‘lot (fate)’; jōgot ‘bow’.108 § 39 According to the sound harmonic rules in Ostyak presented in §§ 36–38, the consonants are either hardened or smoothened. The smoothening occurs especially when a flexion ending is added, in compounds, in the frequent cases with additional vowels, etc.; e.g. kerap ‘vehicle’, pl. kerabet; pēlak ‘half’, pēlget; xōdoxta instead of xōtoxta ‘roof’; āxtem or ũgodem ‘vomit’109. On the other hand, the consonants are always hardened when they are word-final, as well as in the middle of the word following a hard consonant; e.g. pēdem ‘horsefly’, pl. pētmet (instead of pēdemet)110, tūbat ‘basket’, pl. tuptet (instead of tūbadet); jōxtem (instead of jōgodem) ‘go in’; ōmattem (instead of ōmaddem) ‘I (will) sit’111; tāptem (instead of tābedem) ‘feed’. § 40 In Ostyak, the smooth and hard consonants corresponding to one another are the following; b and p; e.g. lībet ‘leaf’, pl. līptet. d — t; e.g. jādam ‘seine net’, pl. jātmet. ȡ — ȶ; e.g. ńāȡem ‘tongue’, pl. ńāȶmet. 62 �Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 17 ❧ d ˊ and tˊ e.g. jēnd em ‘drink’, fut. jēnttem112. ; ˊ ˊ ȡˊ— ȶ; e.g. siȡa or siȶa ‘gunpowder’113. ˊ ˊ ˊ g — k, x; e.g. jigem ‘set (a bow, a trap)’; fut. jiktem; ńagam ‘laugh’, fut. ńāxtam114. ǵ — ḱ; e.g. senḱ ‘bast’, senǵem ‘my bast’. ŋ — nk, nx; e.g. seŋem ‘hit’, fut. senktem; jāŋam ‘walk’, fut. jānxtam115. (ʒ — c) ǯ — č, š; e.g. ūš or ūč ‘cloth’, ūǯem ‘my cloth’, mungolǯem ‘I bound’, 1. prs. Pl.116 mungolšmen. N.B. The hard s has no smooth counterpart in the language and thus cannot occur together with a smooth consonant. § 41 A sequential rule after those concerning smooth- ening and hardening of the consonants in Ostyak is, as in most of the related languages, the very important rule that two consonants are not allowed either in the beginning of a word or syllable or in the end of them. Only in word- or syllable-final positions are there sometimes sequences of two consonants, when one of these, and most often the former, is a liquid or sibilant, or ŋ or ȶ. We have observed the following combinations of two consonants: lt, lt,ˊ mt, nt, nȶ, nt,ˊ nȶ,ˊ rt, ts, sȶ, ȶt, lš, nš, nč, nk, nḱ, nx, tn, dn, mp, kŋ, rm, rn, rx; e.g. peltčēm ‘I exchange’, poltˊ ‘tallow’, teremttem ‘I spread (out)’, tunt ‘goose’, mōntˊ ‘story’, kunȶˊ ‘sunrise, sunset’, sārt ‘pike’, sast ‘lizard’117, āmesȶ ‘he sits’118, ōȶt ‘they sleep’, nōgolšmen gerund of nōgolǯem ‘stake, support’119, čānšpan ‘pitch thread’, čānč ‘knee’, jānk ‘nail’, senḱ ‘bast’, ōƞx ‘resin’120, itn ‘evening’, kādn ‘two’121, āmp ‘dog’122, wokŋ ‘strong’, tūrm ‘God’, ārndeŋ ‘guilty’, ürx, erx ‘excessive’123. § 42 Some consonants occur in the combinations mentioned above only seldom, and usually change into other sounds. Thus, m in front of t 63 114. The examples represent two different alternations: in the first one the phoneme /k/ is represented by a medial between two vowels (phonetically {jiGəm}), whilst in the second one the phoneme /ɣ/ is represented by its voiceless allophone followed by a voiceless stop (backward assimilation). 115. In these cases, both the combinations ŋk and ŋχ have been sporadically simplified between vowels. This does not normally happen in Khanty dialects. The normalized verbs are seŋk- and jăŋχ-, respectively. 116. First person dual! All examples represent the phoneme /č/. 117. Up to this, they are combinations that truly exist in these positions, cf. 120 below. 118. ʌ and its counterpart l in the northern dialects form a syllable of their own when used as a personal ending, like here present tense 3Sg. 119. These two have in the phonematic system, a schwa between the consonants; i.e. they are not combinations of two consonants but sequences of C1əC2. 120. Combinations of nasal/liquid + stop/affricate are allowed. They are, though, often simplified to a stop/affricate: jak : jankem, etc. 121. itən ‘in the morning’, kätən ‘the two of yours’, cf. note 105. 122. Cf. 120 above, often ap : ampem ‘my dogs’, apɣən ‘two dogs’ but ampət ‘(many) dogs’. ̆ 123. actually: (S.) wɔ̈ɣ°əŋ, turəm, ärǝntǝŋ, ö̆rəɣ �Ostiacica 124. dual = ‘we two; both of us’ 125. In the Surgut dialects, they represent the same phoneme, whilst in the southern dialects, /č / and /š / are separate (Honti 1984: 26). 126. This is a lexical phenomenon and concerns certain words. The ones mentioned here belong to the most important ones of this kind: the regular form for ‘one’ is /ĕj/ {i }, and there are no later examples of the form it; īwe(t) /iwǝ, iwǝt/ is a postposition which in many dialects has developed into ablative case suffix; ĕn is a negative particle which is used in verb conjugation and often loses its final ‑t when the verb following it begins with a consonant (as in the final example of § 43); and the 1PSg pronoun (Surgut mä, O ma) only gets its ‑n in declension. 127. The possessive suffix of 2PSg is ‑en; it is recognizable also without the final ‑n on the basis of its full vowel. 128. Rather ‘armless man’. There is also an assimilation <ȶȶ> in the written form, actually /kätʌəɣ ku/ (kät ‘arm, hand’, ‑ʌəɣ is the caritive suffix); certainly an assimilation or elision takes place when ɣ and k meet at a word boundary; one would rather expect {kätʌək ku}. 129. The dual suffix is /‑ɣən/; in the northern and part of the southern (Kr.) dialects, /‑ŋən/. ☙ 18 ❧ usually changes into n; e.g. terenttem ‘I spread (out)’ instead of teremttem. In the middle of a word, č also very often becomes š when preceded by a consonant; e.g. kenšmen instead of kenčmen ‘we124 caught’, čānšpan instead of čānčpan ‘pitch thread’. Additionally, in the Surgut dialects, word-final č nearly always changes into š; e.g. aš instead of ač ‘chalk’; ūš instead of ūč ‘cloth’; woš instead of woč ‘town’125. § 43 In order to prevent too many consonants from occurring together, the language uses the means of deleting one of the consonants, in most cases the first one. In addition, of the consonants mentioned in § 41, one is sometimes deleted; e.g. ńamlet instead of ńamplet, pl. of ńambal ‘mud’; kušpet instead of kunšpet, pl. of kunǯep ‘comb’, jāxtam instead of jānxtam ‘I walk’. Sometimes the latter consonant is deleted; e.g. ȶor instead of ȶort ‘root’. This happens especially often in situations when two words are tied together in pronunciation and thereby several consonants meet; e.g. ammox instead of amp-mox ‘puppy’; en werem instead of ent werem ‘I did not (do)’. § 44 Additionally, there are many elisions in Ostyak that are not dependent on any special rules. Especially in word-final position, t, n and in the Surgut dialects x are deleted; e.g. i pa instead of it pa ‘once’; opīwe instead of opīwet ‘from the elder sister’; en instead of ent ‘not’, ma instead of man ‘I’126; rīte instead of rīten ‘your boat’127; koȶȶa ku instead of koȶȶax ku ‘man without a hand’128. The elision of x also sometimes occurs in the middle of a word; e.g. lenkep ‘split’, dual lenkepan instead of lenkepxan129. Moreover, a double consonant is often pronounced as a single one, and when two similar syllables meet, one of them can sometimes be deleted; e.g. īmiden instead of īmideden ‘your mothers’; cf. § 85. Some special elisions will be discussed in the morphological section. N.B. In many cases, in the general pronunciation, the 64 �Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 19 ❧ consonant can partly be deleted, partly preserved. In the orthography, we follow the etymological demands of the language and thus write the sounds as completely as possible. § 45 Sometimes in Ostyak, the vowel consonants j, w as well as g, x and k can be added. This addition occurs in word-initial and word-final as well as wordinternal positions: A) When the word begins with a vowel, sometimes j and w are required as a kind of aspiration; e.g. it or jit ‘under’, īndep or jīndep ‘needle’130. B) Word-final vowels in the Surgut dialects become aspirated when they occur with x; e.g. neu, noux ‘twig’; jeu, jeux ‘perch’; jeura, jeurex ‘wolf’; keu, LS. kaux ‘stone’131. The Irtyš dialect often uses j and this is why i is written after the vowel; e.g. joura or jourai, S. jagrax ‘slanted’132. C) Word-internally we find the following additions of consonants: Between two vowels that come together, j, g or a) w is easily added; e.g. mejem instead of me’em ‘give’, ńatxaja or ńatxaga instead of ńatxa’a, dative of ńatxa ‘pine’, tēwem instead of tē’em ‘eat’133. This addition of j, g often occurs when the two vowels are exactly the same and especially when the first one is long. b) In the Surgut dialects, g can sometimes also be added between a vowel and a consonant; e.g. jaran, S. jargan ‘Samoyed’, sēwem, S sēwgem ‘braid, weave’, šudai, S. šigdei ‘partridge’, keredem, S. kirigdem ‘return’134. c) Word-internally, an addition of x, k occurs sometimes but rarely in the Surgut dialects; e.g. namasem, S. namaxsem ‘remember’, naresem, S. nareksem ‘play’135. § 46 In the Surgut dialects, a single consonant is very often duplicated between the vowels of the 65 130. In the first example, j is added in jit, while in the second example, j is original and deleted in īndep. 131. In three of these examples, it is a question of the correspondence of South ‑w vs. Surgut ‑ɣ° (marked with <ux>; i.e. the labialization takes place on the consonant). In the word for ‘wolf’, there is an elision of the final consonant ‑ɣ in the South. 132. the same derivation type as in ‘wolf’ above 133. The verbs ‘give’ and ‘eat’ are thematic, i.e. they have two alternating stems: mĕ- ~ mĕj- and te- ~ tew- (Surgut ʌi- ~ ʌiɣ°- or ʌiw-, respectively). (Honti 1984: 35–36.) 134. In these words, too, ‑ɣ- is original, and in the South, an elision has taken place. 135. Here, too, the guttural is original, while in the South, an elision has taken place. �Ostiacica 136. This is one reason why the vowels today are divided into full vs. reduced instead of long vs. short; because full vowels also have short allophones. It is rather interesting that Castrén has wanted to write a double j following the Finnish way with <ij>. 137. This is a partial assimilation to ʌ, which in these suffixes marks plurality of the possessed. 138. Here, an extra j is added, probably to stress the palatalization. 139. This is also assimilation; it is expected that the whole consonant cluster would get the pal/ atalization of /ńtˊ here; i.e. the palatalization does not move entirely from the consonant cluster of the stem to the suffix, but is rather extended to the suffix. 140. This is not a sound change or alternation but a difference in the suffixes referring to number and possession. In Surgut, the suffix for absolute dual is ‑ɣən and the one for dual possessed is ‑ɣəʌ- with the original dual marker ‑ɣ- and ‑ʌ probably adopted from the series of plural possessed, cf. possessive suffixes pp. 15–16 in the Short Grammatical Description. 141. The former is a speciality occurring in derivation, the latter a backward assimilation. 142. I.e. the reduced vowel makes the consonant sound stronger, cf. 136 above. ☙ 20 ❧ first and the second syllable. This reduplication takes place especially after a preceding long vowel, which in this position is normally pronounced as a short vowel (cf. § 52, section b); e.g. xōteŋ, S. kōtteŋ (kotteŋ) ‘swan’; kēne, S. kānnex (kannex) ‘easy, light’, ējem, S. ēijem instead of ējjem (ejjem) ‘glue’.136 It has to be noted that in connection with the reduplication, the weak consonants are always hardened; e.g. edep, S. ettep ‘verst’, kugur, S. kukkur ‘basket’; cf. § 39. § 47 Moreover, there are many consonant changes that cannot be described with common rules and regulations. We give the most important of these here: a) In the Surgut dialects, č changes often into t; e.g. ūč ‘cloth’, ūtȶam ‘my clothes’, āč ‘mutton’, ātȶam ‘my muttons’137. ˊ (t ; b) tt (tˊ + t) becomes ttˊ138 + tˊ) and ńt becomes ntˊ e.g. jēnd jem ‘drink’ , fut. jēnttem instead of ˊ ˊ jēnttem139. ˊ c) Similarly, čt (č + t) becomes tč (t + č); e.g. pelǯem ‘exchange’, fut. peltčem instead of pelčtem. d) x + x can never occur together, but instead change into k + k (kk); e.g. wāsex ‘duck’, dual wāsekkan instead of wāsexxan. e) n in Surgut changes sometimes into ȶ; e.g. rītxan ‘two boats’, rītxaȡam (actually rītxaȶ-am) ‘my two boats’140. f) t alternates with s; e.g. ēbet ‘smell’, ēpsendem (instead of ēptendem) ‘to smell’, tissir instead of titsir ˊ ˊ ‘that kind of’141. § 48 In cases where the syllable ends with a pure consonant k, p, t, l, m, n, r, s and the vowel is short, the consonant is duplicated142; e.g. jat, jatt ‘lazy’, ńot, ńott ‘nose’, jem, jemm ‘good’, etc. As this duplication is most often due to organic reasons and does not occur when vowel-initial suffixes are added, it does not need any specific marking. However, when this reduplication 66 �Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 21 ❧ can be shown to have an etymological background, it must also be marked. In some monosyllabic words, a purely phonetical double consonant must also be indicated, because it is preserved in connection with suffixes that begin with a vowel; e.g. xatt ‘day’, xattīwen ‘during the days’, xattet ‘days’143; semm ‘eye’144, semmet ‘(several) eyes’. § 49 In a similar way as the vowels, consonants also vary conditionally in the different dialects. Here we give a short overview to some of the consonant alternations of that kind: A) The weak consonants b, w, d, ȡ, d ,ˊ ȡ,ˊ g, ǵ, ŋ, ʒ, ǯ alternate with the strong consonants p, t, ȶ, t,ˊ ȶ,ˊ k, x, ḱ, nk, nx, c, č; e.g. lībet, S. līpet ‘leaf’; jipex, jiwex, Irt. jiba ‘owl’; ēndep, ēntep ‘belt’; kaȡa, kaȶa ‘dew’; kud ar, kutar ‘ermine’; siȡa, siȶa ‘gunpowder’; argem, ˊ ˊ arkem ‘sing’; magdi, maxta ‘white’; ńōrgem, ńōxrem ‘cut, curve’; saŋa, sanki ‘clear’; muŋolǯem, munxlodem ‘bound’; kēǯe, kāčex ‘knife’145. B) The aspirated consonants alternate with tenues and mediae; e.g. ādaŋ, S. āȡaŋ ‘morning’; pēten, S. pēȶen ‘cloud’; petem, S. peȶem ‘lip’; ede, S. aȶe ‘lid’146. C) The smooth or palatalized consonants are sometimes pronounced as hard ones; e.g. āgań or ākan ‘doll’, āńgeš, ānkeč ‘pea’, šermat, sirmetˊ ‘headstall’. D) The following sibilants alternate: a) s with c; e.g. aŋasem, S. uŋacem ‘take off one’s shoes’. b) s with š; e.g. ńarša, S. ńarse ‘willow’. c) š with č; e.g. aš, ač ‘chalk’; woš, woč ‘town’, ūš, ūč ‘cloth’. ; jirca, jirta ‘brother-in-law’; cātxa, ˊ d) c with tˊ e.g.147 tōtxa ‘scythe’ . ˊ e) č with t; e.g. čēwer, tēwer ‘hare’148. E) The following gutturals alternate: and a) g with w149 u; e.g. kowa, S. kogi ‘cuckoo’; joura, S. jograx ‘slanted’. 67 143. In the word for ‘day’, the double consonant is truly etymological: it originates from a combination of t and a syllableforming l, of which the latter has changed into t in the South, as have all the l-sounds in these dialects (and in Surgut into ʌ; in Surgut the word is kătǝ̑ʌ). 144. South /sem/ (full vowel), Surgut /sä̆m/ (reduced) 145. This is partly between and partly within dialects: the medial pronunciation of stops and affricates between vowels and close to a nasal or liquid (cf. note 102). 146. The unvoiced (medial) laterals are suddenly called “aspirated”; these are the ones that originate from *l, which in its turn has become t in the South, cf. 143 above. 147. rather: ć with tˊ; jirća vs. jirta; ˊ ˊ tatχə 148. This is the same as in d) and ˊ 146: ćewer vs. tewer. 149. on p. 19/65, “S. jagrax” �Ostiacica 150. This is a regular sound correspondence between the Surgut and the southern dialects, where word-initial *k has become x in front of a back vowel. 151. In other positions, the change is less regular. 152. This is a question of a relatively small difference in pronunciation between specific dialects (Paasonen has marked velars instead of dentals in the Khanty dialect of Konda). 153. This is not the same *l that is represented by t in South. 154. In many Finno-Ugric languages, they are truly separate. Considering Khanty, also in what follows in Castrén’s description, in some cases they are linked together. This is because the accent in Khanty is not as stable and strong as in e.g. Finnish or Hungarian. 155. This is, in fact, a connection between quantity and stress, although the quantity of vowels is not really an issue of quantity but rather one of full vs. reduced (cf. note 21). ☙ 22 ❧ b) x with k; e.g. xump, S. kump ‘wave’; xui, S. kui ‘man’150; mūrax, S. mōrak ‘cloudberry’; ańaxa, S. ańakai ‘stepmother’151. c) g with ŋ; e.g. pegai, S. peŋai ‘the left (one)’; targat, S. tarŋet ‘lung’. d) k (x) with nk; e.g. kōlak (xūlax), kōlank ‘raven’; mēllek, mēllenk ‘warm’. ; nīnǵem, nīŋdem ‘take a rest’; e) ǵ, ḱ with d ,ˊ tˊ e.g. 152 ḱenak, tenak ‘wart’ . ˊ F) The following liquid consonants alternate sometimes: a) l with ȡ; e.g. tīlis, S. tēȡes ‘moon, month’153. b) n with ŋ; e.g. xansa, S. xaŋsa ‘pipe’. D) Accent and quantity § 50 The length (quantity) and the stress (accent) of the words in Ostyak obey almost the same regulations as in the Tartar languages. Although they are in some sense connected to one another, accent and quantity are in these languages two most independent phenomena154, and they may not be mixed, which so often happens in the Turkic and Mongolian languages. § 51 First, when it comes to stress, it is not equally strong in Ostyak as in Tartar, but falls, however, most often on the final syllable of the word. The strength of the stress depends on many factors, and here we wish to mention the most important ones: a) The final syllable is most strongly stressed in cases where it contains a long vowel while the other syllables only have short vowels; e.g. urmā ‘mitten’, umbā ‘scoop’, pusā ‘beer’, etc.155 b) When the word consists of short syllables, the final syllable has a very weak stress; but if the word ends with a consonant, the stress is much stronger; 68 �Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 23 ❧ e.g. jiba ‘owl’, mańa ‘younger brother’, adam ‘man, human’, kerap ‘vehicle’. N.B. This phenomenon is based on the fact that it is much harder for the organs to pronounce a consonant than a vowel in the end of a word. That is also why Finnish very seldom has word-final consonants, and why in Ostyak the final syllables ending in consonants only in order to make the pronunciation easier have a fuller stress and, as a whole, a greater volume. c) A preceding long syllable in the word always makes the stress of the final syllable weaker; and if the penultima has a long vowel, the ultima gets a very weak stress or no stress at all; e.g. jōgot ‘bow’, sōdop ‘sheath’. In this case, the vowel of the final syllable is pronounced almost like a schwa, or can be totally deleted; e.g. tūrum or tūrm ‘God’.156 § 52 The quantity of the syllables cannot be described with general rules, and that is why the long and the short vowels are separated with special marking in this work. However, it seems that concerning quantity, the following rules can be given for Ostyak: a) When, on one hand, the final syllable takes the stress, on the other hand, the first syllable tends to increase its length, at least on the basis of its position157. b) If a long vowel is followed by two consonants, it very often loses its length in pronunciation158; e.g. jāstem or jastem ‘say’, Finn. haastan159; jēnd em or ˊ jend em ‘drink’. ˊ c) If the vowel precedes an aspirated g, it is pronounced long as in the Tartar languages; e.g. jāgam ‘moor’, jāgal ‘step’160. d) The long vowel in monosyllabic words is in most cases pronounced short; e.g. ār or ar ‘big’, kēt, ket ‘hand’161. e) In a similar way, the vowel of the final syllable in multisyllabic words is most often pronounced short. 69 156. There are two additions in the German mscr.: “d) Bei dem Zusatze von Affirmativen kommt der Ton in der gewöhnlichen Aussprache zuweilen auf der letzten Sylbe des Stammes zu ruhen, z. B. panémen, wir (zwei) legten. e) In zusammengesetzten Wörter fällt der Ton, so wie in einfachen, nach der Regel auf der Endsylbe des letztes Wortes, z. B. xadaú, ĉenstup”. 157. This is a cryptic rule that is hard to understand without examples. 158. This, again, means that the vowel is not phonologically long but rather full (vs. reduced, which in similar positions is pronounced short or overshort). 159. ‘talk’; this is one of the few etymological comparisons presented in the grammar (more are found in the word list); the comparison is false, although basically the sound correspondence Kh. j- ~ Fi. h- is possible (e.g. Khanty jĕpǝ ‘owl’ ~ Fi. hyypiä id., in which Finnish has a secondary prolongation of the vowel probably due to affect; the consonants represent the PFU *š). Nevertheless; the word internal correspondence ‑st- ~ ‑st- does not follow the sound-historical rules. 160. Phonematically, reduced (here: “short”) vowels are also common in front of /ɣ/, e.g. S jĕɣ ‘father’, jŏɣǝt- ‘come, arrive’, mö̆ɣ(i) ‘what’. 161. in a closed syllable in front of a word-final consonant �Ostiacica 162. The manuscript has a section of its own for adjectives, 4 ½ pages, including a list of derivative suffixes. In the printed version, this has been combined with the section for nouns. 163. when needed 164. or ‘half leg’ 165. There are lots of these, many already mentioned in the phonological section. 166. hiatus 167. In these words, the final consonant is original and the variants ending in a vowel show the result of word-final elision. 168. The Samoyed word is a cognate of the Khanty one; however, ‑k is here an old derivative suffix. 169. The word has two variants that are used partly in different functions (neŋ being more independent (‘woman’), ne used more in compounds (‘female’). ‑ŋ represents the original stem consonant (PU *näxi ‘woman’, e.g. Janhunen 1981: 27). 170. Concerning derivation, Castrén has in his Swedish original manuscript (p. 215) a historical introduction to the morphology of nouns: “As already has been denoted earlier, we have to assume, on the basis of the basic character of the Finnish languages, that the majority of primitive nouns in Ostyak, too, has consisted of two-syllable words, which have been vowel-final and had the accent on the first syllable of the word. In addition, in all the Finnish languages there are also some original stems that only have one syllable and usually end in a vowel, which usually is long. The Ostyak words that end in a ☙ 24 ❧ II Morphology 1) Noun § 53 Like the Finnish and Tartar languages in gen- eral, the Ostyak language does not differentiate between nouns and adjectives162. Both classes of nouns take the same suffixes for cases and numbers; neither of them shows genus, which is expressed163 by different words or using the word xui ‘man; male’ and neŋ ‘woman, female’; e.g. xui-tau ‘stallion’, neŋ-tau ‘mare’, xui-tawax ‘cock’, neŋ-tawax ‘hen’. The adjectives do not have an actual comparative form, which in some Finnish languages is used to justify the difference between nouns and adjectives. Even on semantical basis the two classes of nouns are not so different, because the same noun can often be used both as a substantive or an adjective; e.g. jem ‘good; goodness’, kur-pēlek ‘lame’ (actually ‘half-foot’164). § 54 The stem of a noun does not have any special endings; nouns can end in any vowel or consonant. This concerns especially the monosyllabic root words; most of the disyllabic words end in a vowel. However, there are also some disyllabic nouns that end in a consonant, and yet they can be considered root words165; e.g. čēwer ‘hare’, mūlem ‘smoke’, ńādem ‘tongue’; it is, however, common that the final consonant in disyllabic as well as in 70 �Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 25 ❧ multisyllabic words is added to the stem in order to obey the rules of euphony166 or it shows that the word is a derivative. § 55 For euphony, x, j (i) are added according to § 45 to the words ending with a vowel; e.g. tunda or tondax ‘birch bark’, joura, jourai (instead of jouraj), jograx ‘slanted’, jemse, jemsai ‘the right side’167. In some words, also k as ŋ seems to be added on the basis of euphony; e.g. pēlek ‘half’, Sam. pele, Finn. puoli168; neŋ or ne ‘woman’169, etc. § 56 Some nominal endings, which in most cases are used to form derivatives, can be mentioned here170: A. ‑ep (‑ap, ‑op) appears often in nouns (substantives) as well as in adjectives; e.g. jīndep ‘needle’, ēndep ‘belt’, soodop ‘sheath’, ōndap ‘cradle’, jēdep ‘new’, ōdap ‘strong’, tūrap ‘loose, lax’. This suffix is used very often to turn verbs into nouns referring to tools or instruments; e.g. kunǯep ‘comb’ (kunǯem ‘to comb’), nōgolǯep ‘strut, support’ (nōgolǯem ‘to lean’), tūtxaep ‘churn staff’ (tūtxaem ‘to churn’)171. B. ‑eŋ (‑aŋ, ‑oŋ) is also a common ending in nouns and adjectives; e.g. ādeŋ ‘morning’, jaseŋ ‘speech’, ajaŋ ‘happy’, namseŋ ‘clever, wise’172. The possessive adjectives, too, are always built with this suffix; e.g. keweŋ ‘stony’ (from keu ‘stone’), mērgeŋ ‘winged’ (from mērek ‘wing’), tāšaŋ ‘rich, someone who has things’ from tāš ‘thing(s)’, pūmaŋ ‘grassgrown’, pūnaŋ ‘hairy’, etc. C. ‑li is used in a few dialects to build diminutive forms from nouns and adjectives; e.g. ateli ˊ from ate ‘father’, īmili from īmi ‘mother’, ājeli from āj ˊ ‘small’, etc. D. The diminutive forms from adjectives are in most cases built with ‑oxtep173; e.g. ājoxtep ‘smallish’, 71 consonant are not genuine, but have evolved a) through shortening of the originally two-syllable stem; b) through inserting of a consonant (n, ng) into the one syllable, originally vowelfinal stem. In addition, many two-syllable stems have occasionally adopted a consonant after their final vowel, and some of them have also pulled the accent back to the final syllable. All nouns that have not developed according to the rules described in the preceding § are thus derived from other words or borrowed from other languages. In the following we will give some of the most common nominal suffixes…” [This historical comment seems to have been considered superfluous in the translation phase. It is also a very Finnishbased assumption. The current view of the original Proto-Uralic/Finno-Ugric stems is, indeed, that they were vowel-final and consisted of two syllables, but what comes to Castrén’s point b), these also had the same original (C)VCV structure, and in the Finnic languages the long vowel is a consequence of the loss of a consonant like j, w, ŋ or ɣ, which is still present in the Khanty dialects.] 171. jīndep is also an instrument, cf. jīndem (jint- ‘sew’). 172. The word ‘morning’ is not a derivative; jaseŋ /jäsǝŋ/ ‘speech’ cf. jäst- ‘say, speak’, ajaŋ /ŏjǝŋ/ ‘happy, lucky’ cf. ŏj ‘luck’, nam seŋ /nămsǝŋ, nŏmsǝŋ/ ‘clever, wise’, cf. nămǝs, nŏmǝs ‘thought’. 173. Cf. note 80. �Ostiacica 174. These are actually compounds, cf. ot ‘thing; something’ and the words given here as examples could also (or rather) be translated as ‘the good one’, ‘the red one’, ‘the one that has been thrown’. It is thus rather a nominizer. ☙ 26 ❧ Russian маловатый (from āj ‘small’), werdoxtep ‘reddish’, Russian красноватый (from werde ‘red’), nowoxtep ‘whitish, a little white’, Russian бҍловатый (from nowa ‘white’). In these adjectives, the suffix ǯek, ček, which is common in many Tartar languages, appears in some dialects; e.g. aiǯek ‘smallish’, werdeǯek ‘reddish’, cenkček ‘a little bit warm’. E. ‑at is an affix that forms indefinite nouns, pronouns and adverbs; e.g. jemat ‘something good’, werda’at or werdagat ‘something red’, tagamemat ‘something that has been thrown’174. F. ‑xa, ‑ka, ‑ga appear mostly in loan words; e.g. ańaxa or ańaka ‘stepmother’, ńatxa ‘spruce’, cātxa ‘scythe’, sulaika ‘inkwell’, seberga ‘broom’. G. ‑da (de), ‑ta (te), Surg. ‑ȡax (ȡex), ‑ȶax (ȶex) builds both the caritive case and negative adjectives; e.g. tutta ‘mouthless, dumb’, S. tutȶax; sēmde ‘eyeless, blind’, S. sēmȡex. A. Declension § 57 In Ostyak, all nouns, adjectives, participles as well as many pronouns and numerals can be declined. The declension does not, however, take place in attributive relations but only in cases where the word has a nominal character; e.g. āj ‘small’, dative āja ‘to the small one’, toma ‘this’, ablative tomīwet ‘from this one’, ādem ‘bad’, nominative plural ātmet ‘the bad ones’, werde ‘red’, ablative werdedīwet ‘from the red ones’. Cf. āj ńaurema ‘to the little child’, toma xajadīwet ‘from these people’, ādem xōdat ‘bad huts’, werde xodadīwet ‘from the red huts’. § 58 The Surgut dialects have three numbers for all categories of nouns, pronouns and verbs: singular, dual and plural. In the Irtyš dialects, only verbs and personal pronouns have these three numbers; the nouns, adjectives, all numerals and many pronouns 72 �Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 27 ❧ have only two numbers: singular and plural175. As in other languages, too, the singular in Ostyak is also without a general suffix. The dual suffix forms are: gan, xan, kan, (gen, xen, ken)176, which correspond to the Lappish ga and ka and the Samoyed ha177. The plural takes in most cases the suffix et (eȶ), which also appears in Finnish and in many other related languages178. § 59 When it comes to declension cases, Ostyak is not as rich as most of the languages in the same family. In addition to many local cases, the genitive and accusative are also completely missing in Ostyak. In this language, only the following five cases have special suffixes: dative, locative, ablative, caritive and instructive. With the exception of personal pronouns, all nouns and pronouns take the same suffixes in singular, dual and plural. Only caritive is not used in the dual and plural. We will provide all of the different case suffixes in the following paragraphs. § 60 The stem of the word is used to express the singular nominative, e.g. aŋa ‘mother’, ēwa ‘daughter’, keu ‘stone’, jink ‘water’. The dual suffixes are179: 1. gan (gen), when the stem ends with a vowel or a smooth consonant; e.g. kara ‘bottom, ground’, dual karagan, ikî180 ‘old man’, dual ikigen. 2. xan (xen), when the stem-final consonant is hard; e.g. wont ‘mountain’, dual wontxan, rīt ‘boat’, dual rītxen. 3. kan (ken) after a stem-final x (k); e.g. max ‘beaver’, dual makkan. 4. Occasionally an, en after a hard consonant and especially after k; e.g. lenkep ‘hole’, dual lenkepan, jāk ‘writer’, dual jākan181. The plural suffixes are: 1. ‑et, Surg. ‑eȶ182, in most of the words; e.g. īma 73 175. Nouns also have dual suffixes in the southern (DN, DT, Ko, Kr.) dialects (e.g. Honti 1984: 131–132). The absolute (i.e. non-possessive) dual suffix is in South ‑ɣən, in Surgut ‑ɣən, ‑ɣǝ̑n. 176. The vowel alternations (also in the examples at the end of this page) represent the two different variants of the Surgut schwa (ə, ǝ̑), according to vowel harmony. 177. This is a relevant and correct comparison. The PU reconstruction for absolute dual is *kA. 178. These represent the PU absolute plural suffix *t. 179. The consonant alternation shows the partial assimilation of ɣ into the following consonant. In front of k it is often pronounced as k. 180. The role of the circumflex is not clear. It might be typographic error or a means to stress the accent on the final syllable (actually: ĭkĭ : ĭkĭɣən). 181. This is a further development of the assimilation above (see note 179). 182. The suffix is ‑t in Surgut, too, because it represents the PU, POU *t; the voiceless lateral ʌ is the representative of PU, PFU lateral *l (and *s). What grounds this lateral interpretation in plural has, is completely unknown. �Ostiacica 183. not “next” (“in der nächsten Silbe”) as in the original 184. The Surgut dialects have three plural suffix allomorphs: ət/ǝ̑t after a consonant stem, t after a stem ending in full vowel (e.g. imi ‘woman’, pl. imit) and ‑at following a stem that ends with a reduced vowel. The Surgut suffixes are provided in their right form in the mscr. (MC V p. 74) as ‑t, ‑et, ‑at; why they are changed in the printed version to ‑ȶ, ‑aȶ, ‑oȶ is a mystery. 185. i.e. the functions of possessor and goal (object) 186. I.e. uses a relatively fixed SOV word order (and fixed constituent order of GN). In the Swedish manuscript (p. 198), the distinction between the subject and the object (nominative and accusative) is more cryptic: “In simple sentences, where a noun could denote both the subject and the object (of a sentence), the ambiguity shows in a way that the subjective sentences are expressed with a active passive construction where the subject [is] i Inessivus or Instructivus and the verb [i.e. a passive verb and a locative agent], the objective with an active, e.g. xuina tagameda tagamai, vir movit, a viro motum est, ‘the man throws; by the man is thrown’, xui tagamaiot virum (non vir) movit ‘[he] threw the man’.” While working on the German translation, Castrén reached a far simpler explanation based on basic word order. 187. Oluga (S) tau (täw) ‘horse’ (G), wāres (wärǝs) ‘mane’ (Adv), pan ‘string’ (O), wer- ‘make’ (V). The example sentence is added after the German mscr. ☙ 28 ❧ ‘mother’, pl. īmet. In front of a vowel e often changes into i; e.g. ńatxaet, ńatxait. 2. ‑at, ‑ot, Surg. ‑aȶ, ‑oȶ, after an aspirated g, when there is ā, ō or ū in the preceding183 syllable; e.g. wāx ‘money’, pl. wāgat; mōx ‘young of an animal’, pl. mōgot; jūx ‘tree’, pl. jūgot. In the Surgut dialects, aȶ also occurs very often following other consonants, when there are hard vowels in the stem; e.g. wont ‘mountain’, pl. wondaȶ.184 3. ‑ȶ in the Surgut dialects after a stem-final vowel; e.g. kara ‘bottom, ground’, pl. karaȶ, also karagaȶ; iki ‘old man’, pl. ikiȶ. In Irtyš as well as in the Surgut dialects, the elision of the binding vowel can take place after n, s or diphthongs ending in i; e.g. nui ‘towel’, pl. nuit; poi ‘ash (Fraxinus)’, pl. poit; xan ‘sledge’, pl. xant; pesan ‘table’, pl. pesant; kōs ‘star’, pl. kōsȶ. § 61 In Ostyak, the pure stem expresses not only the nominative but also the genitive and the accusative185. To avoid mixing these three cases, the language always places the genitive in front of its head and the accusative closest to the front of the verb, whilst the nominative takes the position in the beginning of the sentence as far as possible from the verb186; e.g. Oluga tau wāresīwet pan werōt ‘Olaus (ex) equi capillo chordam fecit; Oluga made a string out of the horse’s mane’187. Sometimes the genitive is expressed by a possessive adjective and in some cases et or t is added to the accusative, which undoubtedly is the personal suffix of the 3rd person singular. § 62 The Ostyak dative ends in a (e); e.g. pox ‘son’, dat. poga; poi ‘rich’, dat. poja; iki (Surg.) ‘old man’, dat. ikije. This suffix also expresses the illative; e.g. jiŋa ‘into the water’, rīda ‘into the boat’, tuda ‘into the mouth’. In addition, it can also be used to express the allative, factive and consecutive; e.g. pesana panet ‘(he) put (something) on the 74 �Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 29 ❧ table’188, rīda weret ‘made a boat (out of it)’189, mant wāgat jepana ‘they called me John (Jepan)’190, jiŋa menōt ‘(he) went to bring some water’191. This suffix can be compared to the illative suffix ä in Zyrian192, he (hen) in Finnish, ga (ge) in Tartar, etc. § 63 The locative is built using the suffix na (ne); e.g. pēteŋna or pēteŋne ‘in the clouds’, xōtna ‘in the hut’. In nouns ending in a vowel, the a is often dropped off; e.g. ńatxana or ńatxan ‘in the silver fir’. This suffix is used to express the inessive, and sometimes also the adessive; e.g. jinkna or jinkne ‘in the water’; tagana or tagan ‘in193 the place’. Furthermore, the same suffix appears in the function of the essive, the instructive and especially the possessive; e.g. kurukna (essive) tēgettet ‘flies like an eagle’194, xuina (instr.) tagāmai ‘thrown by the man’195, imena (poss.) ūdet ‘lives with the woman’196; rutna wāx tājem ‘by the Russian is ˊ (the Russian has) money’197. The suffix of the Ostyak locative also appears in the Finnish, Lappish, Zyrian, Samoyedic and many other related languages198. There is also a longer form of the suffix related to the ablative, īwena or īwen, which, however, occurs very rarely; e.g. xattīwen ‘today’. § 64 The ablative ends in īwet (ēwet), Surg. eux, iux, i199; e.g. xonīwet (xonēwet) S. kaneux, kani ‘from the tsar’; īmīwet (īmēwet), S. īmijiux, īmiji ‘from the woman’. The suffix is also used in local relations and expresses not only the outer but primarily the inner location, which in other related languages is expressed with the elative; e.g. tewīwet ‘from the lake’, kewīwet ‘from the stone’. Sometimes the ablative can be used as prosecutive; e.g. wondīwet ment ‘went along the hill’. Concerning the etymology of the ablative suffix, it probably originates from a lost postposition. abN.B. If my observations are otherwise correct, the 200 lative ends in the Obdorsk dialect in ult (eult) 75 ; 188. pĕsan ‘table’-DAT păn- ‘put’PAST.3sg 189. rit ‘boat’-DAT wer- ‘make’PAST.3sg 190. män- ‘I’-ACC waɣ- ‘call’-PAST.3pl Jepan-DAT 191. jǐŋk ‘water’-DAT mĕn- ‘go’PAST.3sg 192. This is a correct comparison (the Komi illative suffix is ‑ö (‑e̮)) < PFU lative *k. 193. German “auf” used in the translation is adessive. 194. kurǝk ‘eagle’-LOC teɣǝt- ‘fly’prs.3sg 195. χuj ‘man’-LOC tagam- ‘throw’PAST.pass.3sg. This is a passive construction otherwise ignored by Castrén. In passive constructions, the agent is marked with the locative. 196. imi ‘woman’-LOC ut- ‘be’prs.3sg; this form is also similar to the comitative ‑nat/‑nät (see § 65), which appears, however, almost exclusively in the Surgut dialects. The verb form utǝt is, anyway, clearly southern (Surg. wăʌʌ). 197. rutˊ ‘Russian’-LOC waχ ‘money’ täj- ‘have’-PRTC.PAST. This is also a (stative) passive construction formed with the past participle ‑m. The agent is marked similarly as in dynamic passive constructions (see note 195). The actual meaning of the sentence is ‘the Russian has had money’. 198. PU locative *nA (e.g. Finnish koto-na ‘at home’) 199. South ‑ewət/‑iwət, Surgut ‑əɣ° (with a labiovelar fricative) 200. Postposition ewəlt ‘from’. There are only three cases in the Obdorsk dialect: the nominative, the locative (‑na) and the lative (or translative; Honti 1984: 139) ‑i. �Ostiacica 201. These resemble each other a lot. The ending ‑ta originates from the PU ablative *tA in both suffixes, but the origin of the ‑l- element has remained unclear, despite many alternative explanations. 202. In Surgut dialects, there are two separate suffixes: ‑at/‑ät for instructive-final and ‑nat/‑nät for instrumental-comitative (Honti 1984: 129). The element ‑n- in the latter is probably not from the locative, but rather from a former postposition stem (Liimola 1963: 64). 203. Cf. note 174; the indefinite nouns are compounds and the instructive suffix is not included in them. 204. The southern form resembles the caritive suffixes with ‑t- in many Finno-Ugrian languages. The eastern dialects show, however, that the original consonant is ‑l- and that the Proto-Khanty form has been *‑ləɣ (as it is today in VVj; in Surgut dialects ‑ʌəɣ). 205. the same suffix as in the postposition ewəlt, S. ewəʌt in § 64 (cf. note 201 above) 206. As has already been mentioned, the Obdorsk dialect has only three cases for nouns (cf. note 200). ☙ 30 ❧ e.g. unt-eult ‘from the forest’. This suffix is probably related to the Finnish ablative lta201. § 65 The instructive has the suffix ‑at, which is normally attached to the stem but occasionally in some dialects to the locative; e.g. kerabat or kerabnat ‘with the boat’202. The comitative is also expressed with the same suffix; e.g. īmeat or īmejat ‘together with the mother’. Additionally, the Ostyaks who speak Russian use the instructive instead of the factive and the essive. That the same suffix also serves in forming indefinite nouns was already mentioned under § 56 E203. § 66 The caritive ends after vowels and smooth consonants in da (de), Surg. ȡax (ȡex), and after hard consonants in ta (te), Surg. ȶax (ȶex); e.g. teuda, Surg. ȶouȡax ‘without a lake’, pette, Surg. peȶȶex ‘without ear(s)’. It appears only in singular and can be used, according to § 56 G, as a negative adjective. The same suffix can be found in many variations in most related languages.204 § 67 Many adverbs and postpositions have special suffixes of their own for the dative, the locative and the ablative, which, as far as I know, are not used for nouns. These are: 1) ga (ge, go), xa, ka (xe, ke, xo, ko) for the dative; e.g. tege ‘[come] here’, kokko ‘[go] far away’; 2) ti for the locative; e.g. xunti ‘when’, kotti ‘where’, totti ‘there’; 3) tta, Surg. ȶta, Obd. lta for the ablative; these correspond to the Finnish ablative suffix ‑lta205; e.g. nūmatta, Surg. nōmeȶta, Obd. nōmalta ‘from above’, xowatta, Surg. kowaȶta ‘from afar’, kametta, Surg. kāmeȶta, Obd. kāmalta ‘from outside’. N.B. Additionally, the Obdorsk dialect has a special suffix for the allative and the adessive, which also appears with nouns206. I have written this suffix, according to the pronunciation of a Samoyed, as lti (elti) and thus it corresponds to the suffix ti given in this §. 76 �Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 31 ❧ In Finnish, the allative suffix ‑lle seems to be related to it. § 68 Here we provide once more an overview of all the case suffixes207. Nominative Genitive and Accusative Dative Locative Ablative — — a (e) na (ne, n) īwet (ēwet) Surg. eux, iux, i. at (nat) da (de), ta (te), Surg. ȡax (ȡex), ȶax (ȶex). Instructive Caritive § 69 There are no special alternations in the case suf- fixes with the exception of what has been mentioned above. Instead, the noun stem can change in various ways when a suffix is added to it. Although all the changes of this type have already been described here and there in the phonology, we still wish to provide an overview of the most important ones here. a) Nouns ending in a short vowel behave in their alternations in the following way: In the Irtyš dialect, a changes into e in all cases 1. and numbers with the exception of the ablative and occasionally the caritive (paradigm 1208)209. 2. All nouns ending in ga, xa, ka preserve the final vowel unchanged, but in front of a suffixal a, and occasionally also in front of other vowels, j or g is added between them; e.g. taga ‘place’, dative tagaja or tagaga. In the Surgut dialects, the stemfinal a also remains unchanged after all the other consonants210, but the hiatus is averted with the addition of g. Cf. § 71. 211 3. In the Irtyš dialect, a and e always disappear in front of the long binding vowel of the ablative 77 207. These are given for all three diaects in their present form l in the Short Grammatical Description. 208. Cf. p. 33/79. 209. The final a in paradigm 1 (p. 33/79) is actually ‑ǝ and this rule can be written for the stem type with a final reduced vowel. 210. The same can be said about the southern dialects. This rule concerns stem types ending in a full vowel. In the word for ‘place’, it occurs in most dialects as i or its velar counterpart, which, of course, easily sounds like an a. 211. i.e. stem-final reduced vowels. Stem-final full vowels behave as described in point 5 (cf. also note 210 above): ürma ‘mitten’ : ürmajiwǝt. �Ostiacica 212. These semivowels j and w have a more consonantal character between vowels: phonematically: nuj : nuja, kew : kewa. 213. i.e. full vowels 214. i.e. a full vowel, which can be pronounced either half-long or short 215. i.e. are pronounced smoothly between vowels 216. Cf. § 32 and note 3. 217. The paradigms in their present (“normalized”) form are provided in the Short Grammatical Description; see p. 18. 218. stems with a final reduced vowel, e.g. χăntǝ ‘Khanty (person)’ 219. stems with a final full vowel, e.g. ürma ‘mitten’ The Swedish manuscript includes some more paradigms and some of them have accent marking. The irregularity of the marking shows that the accent probably did not ultimately appear to Castrén as the kind of system he had expected in the beginning of his notes (see also the description of the vowels, § 2 and § 6) Nominat. Genit.-Acc. Dat. Locat. Ablat. Instruct. Carit. 1. Sing. Plur. Hánda Ostyak Handét Handà Handét Handeà or ‑èja Handeda Handèna (na) Handetna Handìwet Handedíwet Handeàt or ejat Handedat Handeda or ida Handetta ☙ 32 ❧ suffix; e.g. īma ‘woman’, abl. īmīwet. In some dialectal variations, the caritive also has the binding vowel ī, and in these cases as well, the final short a or e disappears at the end of the stem; e.g. īmīda ‘without a woman’. 4. When they appear at the end of a diphthong, i and u change into j and w in front of suffixes with an initial vowel; e.g. nui ‘towel’, dative nuja; keu ‘stone’, dative kewa212. 213 5. All the other vowels , though very rarely appearing in stem-final positions, do not undergo any change, but j or g is often added in front of a suffix-initial vowel, especially in the dative and the instructive singular; e.g. ńōgo ‘meat’, dative ńōgoja, instructive ńōgojat. In the cases mentioned, a euphonic j or g can also appear in nouns ending in a or e. some dialects, if the stem ends in a long vowb) In214 el , there are no changes, whilst in the other the long vowel is pronounced short. In the first case, j or g must be added in front of a vowel suffix, while in the latter the addition is absolutely needed when the vowels that come together sound exactly the same. If the vowels are different, the addition takes place in some dialects but not in others (cf. paradigm 2). c) In the nouns ending in a consonant, the following changes in particular can be observed: Hard consonants become smooth in front of all 1. vowel-initial suffixes (paradigm 3)215. This rule is not very strongly obeyed in the Surgut dialects. 2. In monosyllabic words that include a short vowel, the final consonant is not always smoothened; on the contrary, it may become sharper. In this case, I have written it with a double consonant. It has to be noted, though, that the dialects diverge a lot from one another in this respect. 78 �Attempt at an Ostyak Grammar Nominat. Genit.-Acc. Dat. ☙ 33 ❧ 3. If there is long vowel in the penultima of a bi- or multisyllabic word, the short vowel in the final syllable disappears according to § 32. In connection to this, the consonants that come together change according to the general rules216. § 70 In accordance with the description above, the nouns in the Irtyš dialect are declined in the following way217: Locat. Ablat. Instruct. Carit. 1.218 Singular Plural Stem xanda Ostyak Stem xandet Dative xandeda Dative xandea 1) Locative xandena Locative xandetna Ablative xandedīwet 1) Ablative xandīwet 2) Instructive xandeat 3) Instructive xandedat Caritive xandeda 4) 1) xandeja 2) xandēwet 3) xandejat 4) xandīda 1) xandedēwet (3. Péteng cloud 4. Keráp vehicle like in the translation) Nominat. Genit.-Acc. Dat. 2.219 Singular Stem urmā mitten Dative urmāga 1) Locative urmāna 2) Ablative urmāgīwet 3) Instructive urmāgat 4) Caritive urmāgeda 5) Plural Stem urmāget 1) Dative urmāgeda 2) Locative urmāgetna 3) Ablative urmāgedīwet 4) Instructive urmāgedat 5) 1) urmāja 2) urmān 3) urmājīwet, urmāiwet, urmāewet 4) urmājat 5) urmāgīda 1) urmājet, urmaet, urmait 2) urmājeda, urmaeda, urmaida 3) urmājetna, urmaetna, urmaitna 4) urmājedīwet, urmaedīwet, urmaidīwet 5) urmājedat, urmaedat, urmaidat 79 2. Njatxa Njatxaet or ait Njatxa Njatxaet or ait Njatxaja Njatxaeda or aida Njatxana Njatxaetna or aitna Njatxaíwet Njatxaediwèt or jiwêt or aidiwèt Njatxajat Njatxaedat or aidat Njatxaida (Njatxaetta or itta) Locat. Ablat. Instruct. Carit. 5. Håt Hât tent Hâdêt or Hâdat ‑at Hât Hâdêt or Hâdat Hâda Hâdêda or ada Hâtna Hâdêtna Hâdíwet Hâdêdíwet Hâdat Hâdêdat Hâtta (Hâdêtta) 6. Nominat. JuxPoráxh entrails Poragàt Genit.-Acc. Porax Poragat Dat. Poraga Poragada Locat. Poraxna Poragatna Ablat. Poragíwet Poraga(x)íwet Instruct. Poragat Poragadat Carit. Poraxta (Poragatta) �Ostiacica 220. consonant-final stems without the elidable schwa (cf. point 3 on p. 33/79 and note 83) 221. consonant-final stems with the elidable schwa in the final syllable (cf. point 3 on p. 33/79 and note 83) 222. The present (“normalized”) para digms are provided in the Short Grammatical Description; see p. 19. 223. There are, of course, alternations according to the stem type in the same way as in the southern dialects. Here, Castrén gives only the stem type with a stem-final full vowel; in his notes (and the Swedish mscr.) he also provides the consonant-final types: Surgut paradigms in the manuscript (p. 211) Nominat. Sing. Kará Genit.-Acc. Kara Dat. Karaga Locat. Karana Ablat. Karagî (Kara geuxh) Instr. Karanat Carit. Karad lax Dual. Plur. Karagàn Karagàt or Kara’at Karagan Karagat Karagana Karagada Kara Kara ganna gatna Karagani Karagadi (Karaga (Karaga neuxh) deuxh) Kara Kara gannat gatnat (Kara (Kara ganđax gatŧax) Sing. Dual. Plur. Iki old man Ikigen Ikit Iki Ikigen Ikit Ikijä Ikigenä Ikidä Ikinä Ikigennä Ikitnä Ikiji Ikigeni Ikidi (Ikijiux) (Ikigeneux) (Ikideux) Instr. Ikinät Ikigennät Ikitnät Carit. Ikiđäx (Ikigenđäx) (Ik) Nominat. Genit.-Acc. Dat. Locat. Ablat. ☙ 34 ❧ 3.220 Singular Plural Stem kerap vehicle Stem kerabet Dative keraba Dative kerabeda Locative kerapna Locative kerabetna Ablative kerapīwet Ablative kerabedīwet Instructive kerabat Instructive kerabedat Caritive kerapta Singular Stem pēteŋ cloud Dative pēteŋa 1) Locative pēteŋna Ablative pēteŋīwet Instructive pēteŋat Caritive pēteŋda 1) pētŋa 4.221 Plural Stem pētŋet Dative pētŋeda Locative pētŋetna Ablative pētŋedīwet Instructive pētŋedat § 71 In the Surgut dialects, the declension happens 222 223 according to the following paradigms : Singular Stem kara bottom Dative karaga Locative karana Ablative karaeux 1) Instructive karanat Caritive karaȡax 1) karagiux, karagi Dual Stem karagan Dative karagana Locative karaganna Ablative karaganeux Instructive karagannat Plural Stem karagaȶ 1) Dative karagada Locative karagaȶna Ablative karagaȡeux Instructive karagaȶnat 1) karagat224 80 �Attempt at an Ostyak Grammar (Mscr. p. 213) ☙ 35 ❧ Nominat. B. Comparison Genit.-Acc. Dat. § 72 The lack of comparison grades in Ostyak is, as in many other Finnish, Samoyedic and Tartar languages, substituted with case suffixes and different particles. In most cases, the ablative marks the word to which something is compared in order to express the comparative as well as the superlative; e.g. tau sagarīwet kereš ‘the horse is bigger (higher) than the cow’, nank jūgodīwet ār ‘the larch is the biggest of all trees’.225 § 73 When the entity to which something is compared (comparandum) is not uttered but only thought of, the ablative of a demonstrative pronoun is sometimes used instead of it226; e.g. sagar jem, tau tomīwet jem ‘the cow is good, the horse is better than it’. In this case, the adverbs os or ješo (‘still’) can also be used to mark the comparative; e.g. tem ai, tem os ai ‘this is small, that (one) is still smaller’. The superlative can also be expressed with the particles ašma, tax, ˊ čikka (‘very’)227 or with the adjectives patlā, perda, īnem ‘omnis’, patlāgīwet ‘of (“from”) all’; e.g. ašma or patlā jem ‘very good’, čikka ōgor ‘very high’, patlāgīwet ādem ‘worst (bad of all)’. Numerals § 74 With the exception of a few simple cardinalia, which are root words, the numerals in Ostyak and in other related languages are formed partly with derivation and compounds, partly with the help of case suffixes. The cardinal numerals in Ostyak are: 81 Locat. Ablat. Instr. Carit. Sing. Dual. Plur. Wont Wontxan Wondat Rît Ritxen Ridet Wont Wontxan Wondat Wonda Wontxana Wondada Ridä Ritxenä Wontna Wont Won Ritnä/Ridi xanna datna Wondi Wontxani Wondadi (Wondeux/h) (neuh) (deuh) Wontnat Wont Won Ritnät xannat datnat Ritxennat Wontŧa Ritŧä Sing. Dual. Plur. Nominat. Wásex Wásekkàn Wasxèt Genit.-Acc. Wásex Wasekkan Wasxet Dat. Wasega Wasekkana Wasxeda Locat. Wasexna Wasek Wasxetna kanna Ablat. Wasegi Wasekkani Wasxedi (neux) (deux) Instr. Wasexnat Wasek Wasxetnat kannat Carit. Wasexŧax 224. This is the correct plural form, cf. note 182. 225. Particles used in this function are South kĕnča, Surgut kińtä; ˊ e.g. Kr. täw wä̆tǝnǝ kĕnča kĕreš ‘the horse is bigger than the reindeer’, Trj. wä̆ʌi ʌăk° kińtä ˊ ńåɣǝ̑ʌ ‘the reindeer is smaller (lower) than the horse’ (Honti 1984: 66). There is also a suffix ‑ătte- in the south: C mäăttem enǝ ‘bigger than me’ (ibid.). 226. To me, this is a normal use of the demonstrative pronoun and is not directly connected with comparison. 227. At least in the easternmost dialects, the latter (V ček ‘very’) is used to mark the superlative (Honti 1984: 67). �Ostiacica 228. The corresponding modern southern (DN) numerals are: ĕj (attr., abs. ĕjǝt), kĕt (attr., abs. kätǝn), χutəm, ńĕtǝ, wet, χot, ˊ täpǝt, ńitǝ, ăr-joŋ, joŋ, ĕj-χatˊ ˊ joŋ, kä̆t-χat-joŋ, χutəm-χat-joŋ, ˊ ˊ ńĕtǝ-χat-joŋ, wet-χat-joŋ, χotˊ ˊ χat-joŋ, täpət-χat-joŋ, ńit- χus, ăr-χus, χus, χus-ĕj(ǝt), χus-kätǝn, χutǝm-joŋ, ńetǝ-joŋ, wet-joŋ, χut-joŋ, täpǝt-joŋ, ńit-sot, ăr-sot, sot, kĕt-sot, χutəm-sot, ńĕtǝ-sot, wet-sot, χot-sot, täpǝt-sot, ńitǝˊ ˊ sot, ăr-joŋ-sot, tarǝs, joŋ-tarǝs (cited and constructed from Honti 1984: 152–53). 229. The numerals ‘one’ and ‘two’ have two alternants: the shorter for attributive use and the longer for absolute use. The absolute ‘two’ is the dual form of the numeral: in Surgut kätɣən. 230. in Surgut (Trj) koʌǝ̑m, O χuləm 231. Trj ńĕʌə, O ńil 232. Trj ńi ̮ʌǝ̑ɣ, O ńijǝl 233. Trj ir-jeŋ°; the word that is given here for ‘nine’ is in fact ‘11’, Trj jeŋ°-ö̆rəkk-ĕj 234. The Ugric ‘seven’ is of Iranian origin (UEW) and ‘eight’ is a Proto-Ugric innovation without any connection to ‘four’, which has an original palatal vowel whilst the vowel in ‘eight’ is velar. 235. The first part of the compound ăr is not the same word as ar, är ‘big, a lot’. 236. The correct translation is ‘eleven’ and the literal meaning something like ‘one on ten’ or ‘one outside ten’ (Honti 1993: 169). The same word Trj ö̆rəkk(ǝ), VVj ĕrk(i) is used in all numerals from eleven to seventeen in the eastern dialects. ☙ 36 ❧ 1. it (i, ja), Surg. ei, ij.228 2. kāden, kādn, kātn, kāt, Surg. kāt, kātxen.229 3. xūdem, Surg. kūȡem, kōȡem, Obd. xōdem.230 4. ńeda (nieda), ńeta, ńet, Surg. ńeȡa, ńeȶa, Obd. ńel.231 5. wēt. 6. xūt, Surg. kūt. 7. tābet, Surg. ȶābet. 8. nīda, nīt, Surg. ńigeȡax, Obd. ńil.232 9. ār joŋ (ār jaŋ), LS. ürx jeuŋ, US. ei erx joŋ.233 10. joŋ (jaŋ), LS. jeuŋ. 11. ja xat joŋ (jaŋ). 12. kāt xat j. 13. xūdem xat j. 14. ńeda xat j. 15. wēt xat j. 16. xūt xat j. 17. tābet xat j. 18. nīt xūs. 19. ār xūs. 20. xūs, Surg. kōs. 21. xūs it. 22. xūs kādn. 30. xūdem joŋ. 40. ńeda joŋ. 50. wēt joŋ. 60. xūt joŋ. 70. tābet joŋ. 80. nīt joŋ. 90. ār sōt. 100. sōt, Surg. sāt. 200. kāt sōt. 300. xūdem sōt. 400. ńeda sōt. 500. wēt sōt. 600. xūt sōt. 700. tābēt sōt. 800. nīt sōt. 900. ār sōt. ˊ ˊ 1000. taras, Surg. tores. ˊ 10.000. joŋ taras. N.B. 1. The six first cardinal numerals are apparently related to the Finnish: yksi, kaksi, kolme, neljä, viisi, kuusi. The Ostyak numeral tābet ‘seven’ (also: ‘week’) hardly originates from the Turkish sebt ‘Saturday’, Hebrew ‫ .שבת‬nīda, ńigeȡax, ńil ‘eight’ has without a doubt emerged from ńeda (ńeȡa, ńel) through lengthening of the vowel234. ār jaŋ ‘nine’ in Irtyš means in fact ‘big ten’235; whilst ürx jeuŋ (instead of ürük jeuŋ) in the LS. dialect means ‘extra ten’ or also ‘indirect ten’; ei erx joŋ (instead of ei erek joŋ) in the US. dialect has the following meaning: ‘ten without (with the exception of) one.236 joŋ, jeuŋ ‘ten’, Turkish un, Samoyed jū (jung), Zyrian jam237 is also called čam joŋ ‘straight ten’. 82 �Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 37 ❧ 2. The cardinal numerals from eleven to seventeen are built with the word xat, which we consider to be identical to kāt (kat) ‘two’238. According to this, the literal meaning of ja xat joŋ ‘eleven’, kat xat joŋ ‘twelve’ would be approximately ‘one, two of the second ten’, Finnish yksi, kaksi toista kymmentä, etc. 3. Of the other cardinal numerals, xūs, Surg. kos ‘twenty’ seems to be related to Zyrian kyzj. sōt, Surg. sāt appears in many related and other languages. nīt sōt and ār sōt have in Ostyak two meanings: 1) eighty and ninety, 2) eight hundred and nine hundred; taras ˊ ‘thousand’ also has the meaning of a trader. 4. In Ostyak, as well as in other related languages, the cardinal numerals form constructions with the singular; e.g. kāt taŋa ‘two kopecks’, sōt taŋa ‘one hundred kopecks’ or ‘one ruble’, taras taŋa ‘one thousand ˊ kopecks’. Only in the Surgut dialects does the counted entity appear in the dual after kāt; e.g. kāt wākken ‘two kopecks’. 5. In declension, the cardinal numerals behave very regularly; e.g. it, dative ida, instructive idat; xūdem, dative xūdema, instructive xūdemat, etc. § 75 Most ordinal numerals are formed from the basic numerals by rule with the addition of the syllable met, which in Zyrian expresses the superlative239. The ten first ordinal numerals in Ostyak are: 1. 2. 3. 4. 5. 6. ōdeŋ, S. āȡeŋ, āȶeŋ.240 kīmet. xūtmet, S. kūȶmet. ńetmet, S. ńeȶmet. wētmet. xūdamet, S. kūtmet. 83 237. The exact etymology of the Khanty word for ‘ten’ is not known; the closely related Mansi language uses the word low (PFU *luka), which has counterparts in many related languages. 238. These are two separate words. As was seen on note 228, the word in question has a palatalized ‑t,ˊ whilst ‘two’ does not. The vowel in ‘two’ is also palatal, whilst in χăt,ˊ it is velar. The northern dialects use the same word (χŏś), whilst the eastern dialects use a different word, cf. note 236. Thus, the semantic comparison to Finnish is also erroneous. 239. The correct form is ‑mǝt and it corresponds to the PFU ordinal suffix *‑mti, which is found in most Finno-Ugrian languages including Finnish (kolmas: kolmante- ‘third’) and Hungarian (harmadik ‘third’). 240. South (DN) otǝŋ, Surgut (Trj) äʌǝŋ literally ‘head, end, beginning’ �Ostiacica 241. It is not. Other related languages reveal that the consonant behind the Finnish alternation t : s (in front of i) is a dental spirant *δ, which in Khanty, as a matter of fact, has the same representation as l (South <d> /t/, Surgut <ȡ> /ʌ/). The etymological counterpart of the Finnish word is Khanty (Trj) iʌ ‘the one in front, first; away’, which, as in Finnish, has a palatal vowel. 242. German does not make a distinction between ‘the first time’ and ‘for the first time’. The same thing can probably be applied to Khanty. All the constructions with ordinal numerals thus have two translations: (for) the second time, (for) the third time, (for) the first time. 243. pelək ‘half’, jŏkan ‘lot, share’ 244. They have, of course, independent stems of their own, although the initial consonant serves as a kind of person marking device. The ObUgric languages form, together with the Samoyedic languages and Komi, an area where the character of the second person is n- (in Komi only in verbal inflection) instead of t-, which is commonly regarded as the original (e.g. Hungarian te ‘thou’, ti ‘you’, Finnish sinä (< *tinä) ‘thou’, te ‘you’, Northern Saami don ‘thou’, dual doai ‘you’, pl. dij ‘you’). ☙ 38 ❧ 7. tābetmet, S. ȶābetmet. 8. nīdamet, S. ńigeȡaxmet. 9. ār joŋmet (jaŋmet), LS. ürx jeuŋmet, US. ei erx joŋmet. 10. joŋmet (jaŋmet), LS. jeuŋmet. N.B. ōdeŋ, āȡeŋ, āȶeŋ ‘outermost, the first’ is probably related to the Finnish esi (actually ete) ‘the one in front’ and esimäinen ‘the first’241. kīmet has without a doubt developed from kāt through the elision of t and the vowel alternation described in § 29. xūtmet ‘third’ has developed from xūdemmet through contraction, and xūdamet ‘sixth’ gets an extra a in order to keep the two apart. All the other ordinal numerals are formed quite regularly; e.g. xūsmet ‘twentieth’, sōtmet ‘hundredth’, tarasmet ‘thousandth’, etc. ˊ § 76 Distributive numerals are usually formed in Os- tyak using the instructive case of the basic numerals; e.g. kādenat ‘two each’, wēdat ‘five each’, xūdat ‘six each’, etc. § 77 The formation of iteratives and temporals happens with the cardinal and ordinal numerals using the one syllable word pis (S. pa); e.g. i pis (US. ei pa) ‘once’, ōdeŋ pis, S. āȡeŋ pa ‘the first time’; xūdem pis (Surg. kūȡem pa) ‘three times’, xūtmet pis (Surg. kūȶmet pa) ‘the third time’, etc. Temporals can be also expressed in the Surgut dialects by adding xa, xe to the ordinal numerals; e.g. kīmetxe ‘second time’, kuȶmetxa ‘third time’. As an exception, āȡeŋna (locative of āȡeŋ) is used to express ‘the first time’242. § 78 In expressing fractions and mixed numbers, the language uses the words pēlek and jukan ‘part, section, share’243; e.g. kīmet pēlek ‘one and a half’ xūtmet jukan ‘one third’, etc. 84 �Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 39 ❧ C. Pronoun § 79 The different kinds of pronouns are, concern- ing their declension, very similar to the nouns. With a few exceptions, the same case suffixes are attached to both, and the characters of number are nearly always the same. Similarly to the noun, the pronoun also lacks declension in attributive position. § 80 The personal pronouns in Ostyak are nearly the only ones that somewhat differ from the general declension model. Even in the Irtyš dialects, they, unlike nouns, have three numbers, of which the dual and the plural are formed in a quite specific way.244 Among the regular cases, the personal pronoun lacks the caritive whilst the accusative with t is very common245. The locative is gradually more and more often expressed with the help of postpositions, the ablative has in the Irtyš dialects a special suffix of its own, and the instructive is formed with two suffixes. Otherwise, it may be noted that in many case forms, the personal pronouns make use of the so-called personal suffixes246, which are not attached to the stem but, against the common rules, to the case suffixes247. § 81 The personal pronouns in Ostyak are ma (originally man) ‘I’, dual mīn, pl. meŋ; neŋ ‘thou’, dual nīn, pl. neŋ; teu, Surg. ȶeux ‘he, it’, du. tīn, Surg. ȶin, pl. teg, Surg. ȶex. In Irtyš, they are declined in the following way248: Stem Acc. Dat. Loc. Abl. Instr. 1. Sing. Dual Plural ma ‘I’ mīn meŋ mant mīnat meŋat menem mīnemen meŋewa (mantem) mana mīnna meŋna ma’attem mīnattemen meŋattem ma’ademat249 mīnademenat250 meŋadewat251 85 245. Castrén does not make a comparison with Finnish, which interestingly enough has the same accusative suffix in personal pronouns: minut, sinut, hänet ‘me, you, him/her’. 246. i.e. possessive suffixes 247. Possessive suffixes are used relatively widely in the FinnoUgric languages in the declension of personal pronouns: in Mansi, they are used for creating a declension stem and the stem + Px serves alone as accusative, in Hungarian partly in the same way (engem, téged ‘me, you’ (in object position) and in the Permic languages Stem + Px expresses the dative (Vértes 1967, Kulonen 1993, Bartens 2000:150). 248. mscr. (p. 230) Ma, Mín, Mêng; Nêng, Nin, Nêng; Teu, Tin, Teg 249. Modern forms in DN (following Honti 1984: 146): mä (män), mänt, mĕnem (Honti gives a separate lative mäntema), mänǝ, mänăttem, mänatemat. 250. Modern forms in DN (ibid.) min, minat, minemǝn, minnǝ, minăttemǝn, minatemǝnat. 251. Modern forms in DN (ibid.) mŏŋ, mŏŋat, mŏŋew, mŏŋnǝ, mŏŋăttew, mŏŋatewat. The final ‑m instead of ‑w in the ablative might be a typographical error. �Ostiacica 252. Modern forms in DN (Honti 1984: 146) nŏŋ, nŏŋat, nŏŋen, nŏŋnǝ, nŏŋătten, nŏŋatenat. 253. Modern forms in DN (ibid.) nin, ninat, ninesǝn, ninnǝ, ninăttesǝn, ninatesǝnat. In Ko and Kr, the expected ‑t- appears instead of the somewhat surprising ‑s-. 254. Modern forms in DN (ibid.) nĕŋ, nĕŋat, nĕŋesǝn, nĕŋnǝ, nĕŋăttesǝn, nĕŋăttesǝn (in Ko and Kr nĕŋatetǝnat; see also note 253). 255. Modern forms in DN (ibid.) tĕw, tĕwat, tĕwet, tĕwnǝ, tĕwăttet, tĕwatetat. 256. Modern forms in DN (ibid.) tin, tinat, tinesǝn, tinnǝ, tinattesǝn, tinătesǝnat (see also note 253). 257. Modern forms in DN (ibid.) tĕɣ, tĕɣat, tĕɣet, tĕɣnǝ, tĕɣăttet, tĕɣatetat. 258. There are, for example, more case forms. The Surgut paradigms are given in the Short Grammatical Description, pp. 20–22. 259. Here, again, the possessive suffixes are meant. 260. mscr. (p. 235) Dual 2. Atinnam, 3. Atinnam, Plur. 1. Atiunam, 2. Atinnam, 3. Atiŧnam 261. I.e. possessive suffixes; mscr. p. 235 “Till pronomina personalia höra äfven de så kallade suffixa, hvilka urdhänges nomina och tjäna till och ersätter pronomina possessiva, som i de Finska språken saknat suffixa äro i den Irt. dial. med åsidosättande af bindevocaleren följande”. ☙ 40 ❧ Stem Acc. Dat. Loc. Abl. Instr. 2. Sing. Dual Plural neŋ ‘thou’ nīn neŋ neŋat nīnat (nīnet) neŋat neŋen nīneden neŋeda neŋna nīnna neŋa neŋatten nīnatteden neŋatteden neŋadenat252 nīnadedenat253 neŋadedenat254 Sing. Stem teu ‘you’ Acc. tewat Dat. tewet Loc. teuna Abl. tewattet Instr. tewadedat255 3. Dual tīn tīnat tīneden tīnna tīnatteden tīnadedenat256 Plural teg tegat teget tegna tegattet tegadedat257 N.B. There are also many anomalies in the declen- sion of personal pronouns in the Surgut dialects, which I, however, have not observed very carefully258. If I have made some mistakes in the Irtyš dialect, they cannot be of very much importance. § 82 In the Irtyš dialects, there are, according to my observations, no reflexive pronouns; they are always replaced by personal pronouns. The Surgut dialects make use of some derived words that are formed from an extinct stem with the help of personal pronouns259 and a syllable nam attached to it; e.g. atemnam ‘I myself’, atennan ‘thou thyself’, atiȶnam ‘he himself’, atimemnan ‘we (two) ourselves’260, etc. 261 § 83 The so-called personal suffixes are very common in Ostyak and are used instead of possessive pronouns. Like the personal pronouns, these suffixes also have three numbers in all Ostyak dialects; e.g. kēǯem ‘my knife’, kēǯemen ‘our (the two of us) knife’, kēǯeu ‘our (several of us) knife’. They cannot be 86 �Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 41 ❧ attached to all case suffixes but only in the nominative or the basic form in singular, dual or plural; in all the other case forms, the personal suffixes are placed between the number characters and the case suffixes; e.g. opa ‘sister’, opea ‘to the sister’, opema ‘to my sister’, opena ‘to your sister’ opeda ‘to his/her sister’. § 84 Here we wish to provide an overview of the personal suffixes in the Irtyš dialect and additionally the most important characteristics of the Surgut dialects: Singular262 I: 1. em ‘my’, 2. en ‘your’, 3. et, S. eȶ ‘his, her’. II: 1. emen ‘of the two of us’ 2. eden, ten, S. in, ten ‘of the two of you’, 3. eden, ten, S. in, ten ‘of the two of them’. III: 1. eu, S. eux ‘our (several of us)’, 2. eden, ten, S. in, ten ‘your (several of you)’, 3. et, S. iȶ ‘their (several of them)’. Dual and plural263 I: am ‘my (several)’, 2. an ‘your (several)’, 3. et, S.urg. eȶ ‘his, her (several)’. II: 1. emen ‘of the two of us’ 2. en ‘of the two of you’, 3. en ‘of the two of them’. III: 1. eu, S. eux ‘our (several of us)’, 2. en ‘your (several of you)’, 3. et, S. eȶ ‘their (several of them)’. § 85 This overview shows that the singular and plural, as well as the dual in the Surgut dialects, take the same suffixes. These are, if we do not give attention to the binding vowel, in I: m, n, t, (ȶ), in II: men, den (ten), den (ten), in III: u (ux), den (ten), t (ȶ). It has to be noticed, though, that d always falls away in dual and plural and that the personal suffix eden is contracted to en, cf. § 44. The elision of d occurs in the Surgut dialects already in singular. Moreover, in these dialects, the n of the second person singular can also be lost. 87 262. This is the series of the suffixes with the possessed in singular. The modern forms attached to the word ‘house’ are the following (DN, Honti 1984: 132): χotem ‘my house’ χoten, χotət, χotemən ‘the house of the two of us’, χotesən, χotesən, χotew ‘our house’ χotesən, χotet. 263. This is the series of the possessed in dual or plural. The suffixes themselves are the same, but dual possessed has a special dual character ‑ɣətin front of the suffix and similarly, when referring to plural possessed, there is a plural character ‑t- between the stem and the suffix. So the whole possessive paradigm consists of 27 suffixes (or suffix combinations). The modern forms attached to the word ‘house’ (DN, ibid.) are in dual χotɣətam ‘my two houses’, χotɣətan, χotɣətat, χotɣətemən ‘the two houses of us two’, χotɣətən, χotɣətən, χotɣətəw ‘our two houses’, χotɣətən, χotɣətat; and in plural χottam ‘my (several) houses’, χottan, χottat, χottemən, χottən, χottən, χottəw ‘our (several) houses’, χottən, χottat. In Surgut (Trj.), the corresponding character for dual possessed is ‑ɣǝ̑ʌ-/‑ɣəʌ- and for plural possessed ‑ʌ-. The table of Surgut forms is given in the Short Grammatical Description p. 16. �Ostiacica 264. The 1pl suffix ‑w, Surgut ‑ɣ° originates from Proto-Khanty and Proto-Ugric suffix ‑ɣ°, which also has an etymological counterpart in the Hungarian 1Pl suffix of the definite conjugation ‑uk (Honti 1985). 265. The consonant behind the personal pronouns and endings is the PFU *s, which in Surgut dialects (and Kaz) is represented by ʌ, in the South by t and in northern and easternmost dialects by l. The PFU l has the same representation. 266. There are a few etymologies in the (Baltic-)Finnic languages in which t and n seemingly correspond to each other, but this is far from a regular sound change. Cf. note 244. 267. It is worth noting that the vowel is a full one and thus part of the suffix, not a binding vowel. In 3sg and 1pl, the vowel is reduced and does not belong to the suffix. 268. This is not a diphthong; the role of a after a relatively weak velar consonant is purely acoustic. 269. A reduced vowel, phonematically /ə/. 270. In Trj consonant-final stems, the vowel in singular persons and 1pl is ǝ̑ /ə, in second and third persons dual and plural i ̮/i. In vowel-final stems the vowel is full and its quality depends on the vowel of the stem, whether it is full or reduced. ☙ 42 ❧ N.B. It can easily be noticed that most of the suffixes mentioned above are closely related to the personal pronouns. In singular, m, n, t (ȶ) are only shortened forms of ma ‘I’, neŋ ‘thou’, teu (ȶeux) ‘he’. Of the dual suffixes, men in the first and ten in the third person correspond mīn ‘we (two)’ and tīn ‘they (two)’ almost to the letter. The m in the first person plural has probably changed into u, like in many Samoyedic dialects, in order to make a difference from the first person singular264. The t (ȶ) in the third person plural has a visual correspondence to the personal pronoun teg (ȶeg)265. The suffix den (ten) in the second person dual and plural is, though, very different from the personal pronoun, but it seems that neŋ ‘thou’ originates from teŋ through a consonant change which is very common in the Finnish languages, and thus in this case it is easy to explain the affinity266. § 86 Concerning the vowel of the personal suffixes or the so-called binding vowel, it is in the Irtyš dialect nearly always the same and consists of an e267. The nouns ending in x normally have the binding vowel ae, especially in the first and second person singular268; e.g. jūrax ‘side’, jūragaem, jūragaen, jūragat. In the first and second person plural, a appears in most cases (see the paradigms). In the third person singular, e alternates sometimes with a, o and can, according to § 32, even be lost269: wāx ‘money’, wāgat ‘his money’, sōx ‘skin’, sōgot ‘his skin’, pōs ‘glove’, pōst ‘his glove’. Sometimes an elision of the binding vowel also occurs in a consonantfinal noun, when the dual and second person plural suffixes are attached to the nominative singular. In the Surgut dialects, though, the binding vowel disappears in front of the first person plural suffix (cf. the paradigm). Otherwise in the Surgut dialects the binding vowel is very vague270: Sometimes there is a, sometimes e and also other vowels that we cannot present exactly. 88 �Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 43 ❧ § 87 In combination with the personal suffixes the noun stem is subject to regular changes, which have already been discussed in the phonology and partly also in § 69. We make a short remark on the most important ones: a) In most cases, a short final a changes into e, but remains unchanged after x, g, k; e.g. aŋa ‘mother’, suffixes I. aŋem, aŋen, aŋet ‘my, your, his mother’; II. aŋemen, aŋeden, aŋeden ‘our, etc. mother’, III. aŋeu, aŋeden, aŋet; ańaxa ‘stepmother’, suffixes I. ańaxaem, ‑xaen, ‑xaet, II. ańaxaemen, ‑xaeden, ‑xaeden, III. ‑xaeu, ‑xaeden, ‑xaet271. In the Surgut dialects, a also remains unchanged after other consonants, but in combination with the suffixes of the second and third person in dual and plural, a as well as e easily change into i272; e.g. kara ‘ground, place’, suffixes I. karam (also kara’am), karan (kara’an), karaȶ; II. karamen, karaten or karin; III. karaux, karaden or karin, kariȶ, dual karagaȡam, pl. karaȡam. b) In the Irtyš dialect, the other vowels remain mostly unchanged; e.g. kēǯe ‘knife’, suffixes I. kēǯem, kēǯen, kēǯet; II. kēǯemen, kēǯeden, kēǯeden; III. kēǯeu, kēǯeden, kēǯet273. c) When ending a diphthong, i and u change into j, w in front of the binding vowel274; e.g. woi ‘fat’, suffixes I. wojem, wojen, wojet; II. wojemen; III. wojeu, pl. woidam; keu ‘stone’, I. kewem, kewen, kewet; II. kewemen; III. keweu; pl. keudam. d) In some of the Surgut subdialects, stem-final i changes into e after a preceding consonant in the first and second person singular; e.g. kilsi ‘barbel’, suffixes I. kilsem, kilsen, kilsiȶ; II. kilsimen, etc., whilst in other dialects you can hear ie in the first and second person singular and i in the other persons; e.g. kiuri ‘wound’, suffixes I. kiuriem, kiurien, kiuriȶ; II. kiurimen; III. kiuriu, etc. 89 271. In this single example, it is not only that a follows a velar consonant (cf. § 86, note 268) but also that the word consists of three syllables. It is therefore impossible to say whether a in ae is a similar acoustic phenomenon to that in the note 268 or the final vowel of the stem, which might be preserved in polysyllabic (3+) stems. 272. This i belongs to the suffix of the persons mentioned. The final vowels represent the reduced vowel (karǝ̑ ‘place’) and the paradigm in Surgut (Trj) is the following: karam, kara, karaʌ, karamǝ̑n, kari ̮n, kari ̮n, karaɣ°, kari ̮n, kari ̮ʌ. The n of the second person singular is lost in Trj and the full vowel alone shows the function of the Px in question. 273. Actually, the stem-final schwa disappears in front of the full vowel of the suffix; there is thus an alternation between ə and e. What Castrén has heard would probably have been: (kečǝ ‘knife’) *kečem, *kečen, *kečǝt, *kečemǝn, *kečetǝn, *kečetǝn, *kečew, *kečetǝn, *kečet (cf. the DN Ko Kr paradigms in Honti 1984: 132–133). 274. This, too, shows clearly that it is not a binding vowel but part of the suffix. It is somewhat absurd to say that a binding vowel causes a change in the stem. �Ostiacica 275. i.e. stem-final full vowels 276. A correct term would probably be “possessive”; Castrén has clearly thought of combinations of suffixes. 277. The suffix denoting dual possessed probably consists of the basic dual character ‑ɣ and l/ʌ/t adopted from the suffix for plural possessed. 278. These two plural suffixes have different origins: the absolute plural suffix goes back to the PFU (PU) *‑t whilst the suffix for plural possessed originates from Proto-Khanty *‑il. In the southern dialects, the consonants cannot be distinguished from one another because of the common sound change *l > t. 279. i.e. reduced vowel (ə) 280. The elision would also lead to unpronounceable consonant clusters. 281. We can also bear in mind that the two plurals are two separate suffixes, cf. note 278 above. ☙ 44 ❧ e) After long vowels and sometimes also after short ones275, g or j is added; e.g. jesnā ‘brotherin-law’, suffixes I. jesnāgem or ‑jem, jesnāgen or ‑jen, jesnāget or ‑jet, etc. f) When the nominal stem ends with a consonant, the final consonant sometimes gets smoother, sometimes harder or undergoes another change according to general rules; e.g. rīt ‘boat’, rīdem ‘my boat’; put ‘kettle’, pudem ‘my kettle’; kerap ‘vehicle’, kerabem ‘my vehicle’; nānk ‘larch’, nāŋem ‘my larch’; oitˊ ‘fence’, oid em, plural oittam ‘my fences’; kāń ‘arctic ˊ ˊ fox’, plural kānd am ‘my arctic foxes’; ńań ‘bread’, pluˊ ral ńand am ‘my breads’, etc. ˊ The following sound changes deserve a special § 88 attention, because they do not occur in the absolute declension but only in the suffixal276 one. a) In the Surgut dialects the dual character xan, xen, etc. changes into xat, xet, etc. in connection with the personal suffixes; e.g. kara ‘ground, place’, dual karagan, suffixal karagaȡam, ‑gaȡan, etc.277 b) the plural character et changes into it in front of the personal suffix; e.g. kēǯe ‘knife’, plural kēǯet, suffixes I. kēǯidam, kēǯidan, kēǯidet; II. kēǯidemen, etc.278 c) When the nominal stem ends with a consonant and has a long vowel in the penultima, in the suffixal forms the short vowel279 of the final syllable undergoes elision in singular, while in dual and plural this does not happen280; e.g. pōgor ‘islet’, singular pōxrem ‘my islet’, plural pōgordam ‘my islets’; wāsex ‘duck’, singular wīsxam ‘my duck’, dual wāsekkaȡam, plural wāsekȶam or wāsekȡam. d) Consonant-final stems always lose the binding vowel of the plural in connection with the personal suffixes; e.g. xuran ‘stall, shed’, plural xuranet, suffixal xurandam; tābet ‘week’, plural tāptet; suffixal tābettam; kōr ‘oven’, plural kōret, suffixal kōrdam.281 90 �Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 45 ❧ § 89 In the following paradigms, the word īma ‘wom- an’ shows the comprehensive overview of the nominal declension in connection with the personal suffixes282. All the other examples urmā ‘mitten’, kerap ‘vehicle’, pōgor ‘islet’, jūrax ‘edge’ will be given only in the basic form. I. II. III. I. II. III. I. II. III. I. II. III. 1. īmem 1. īmemen 1. īmeu 1.283 Basic form Singular 2. īmen 2. īmeden 2. īmeden 3. īmet284 3. īmeden 3. īmet 1. īmidam 1. īmidemen 1. īmideu Plural 2. īmidan 2. īmiden 2. īmiden 3. īmidet 3. īmiden 3. īmidet 1. īmema 1. īmemena 1. īmewa Dative Singular 2. īmena 2. īmedena 2. īmedena 3. īmeda 3. īmedena 3. īmeda 1. īmidama 1. īmidemena 1. īmidewa Plural 2. īmidana 2. īmidena 2. īmidena 3. īmideda 3. īmidena 3. īmideda I. II. III. Locative Singular 1. īmemna 2. īmenna 1. īmememna285 2. īmedenna 1. īmeuna 2. īmedenna 3. īmetna 3. īmedenna 3. īmetna I. II. III. Plural 1. īmidamna 2. īmidanna 1. īmidememna286 2. īmidenna 1. īmideuna 2. īmidenna 3. īmidetna 3. īmidenna 3. īmidetna 91 282. There is also a series of dual possessed with the dual character ‑ŋǝt- : imeŋǝtam ‘my two women’, imeŋǝtan, imeŋǝtat, imeŋǝtǝmǝn ‘the two women of us two’, imeŋǝtǝn, imeŋǝtǝn, imeŋǝtǝw ‘our two women (of the several of us)’, imeŋǝtǝn, imeŋǝtat. (Kr Ko suffixes, cf. Honti 1984: 133.) 283. stem type ending in a reduced vowel 284. īmit (imit) ‘his/her woman’ would be expected. The vowel in px.sg<3sg is the same as in all persons of the plural possessed. It is also different from the form imet ‘their woman’ (px.sg<3pl). 285. īmemenna (imemənnə) would be expected. 286. īmidemenna (imitəmǝnnə) would be expected. �Ostiacica 287. stem type ending in a full vowel ☙ 46 ❧ I. II. III. 1. īmemīwet 1. īmemenīwet 1. īmewīwet Ablative Singular 2. īmenīwet 2. īmedenīwet 2. īmedenīwet I. II. III. 1. īmidamīwet 1. īmidemenīwet 1. īmidewīwet Plural 2. īmidanīwet 2. īmidenīwet 2. īmidenīwet 3. īmedīwet 3. īmedenīwet 3. īmedīwet 3. īmidedīwet 3. īmidenīwet 3. īmidedīwet Instructive Sing. 2. īmenat 2. īmedenat 2. īmedenat 3. īmedat 3. īmedenat 3. īmedat I. II. III. 1. īmemat 1. īmemenat 1. īmewat I. II. III. 1. īmidamat 1. īmidemenat 1. īmidewat Plur. 2. īmidanat 2. īmidenat 2. īmidenat 3. īmidedat 3. īmidenat 3. īmidedat 1. īmemda 1. īmemenda 1. īmeuda Caritive Sing. 2. īmenda 2. īmedenda 2. īmedenda 3. īmetta 3. īmedenda 3. īmetta 1. urmāgem 1) 1. urmāgemen 1. urmāgeu 2.287 Basic form Sing. 2. urmāgen 2. urmāgeden 2. urmāgeden 3. urmāget 3. urmāgeden 3. urmāget I. II. III. I. II. III. 1) or: urmajem, urmajen, urmājet, also: urmaem, urmaen, urmaet, cf. ańaxaem, ańaxaen, ańaxaet. 92 �Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 47 ❧ Plur. 2. urmāgidan I. 1. urmāgidam II. 1. urmāgidemen 2. urmāgiden III. 1. urmāgideu 2. urmāgiden 3. urmāgidet 3. urmāgiden 3. urmāgidet I. II. III. 3.288 Basic form Sing. 1. kerabem 2. keraben 1. kerabemen 2. kerabeden 1. kerabeu 2. kerabeden 3. kerabet 3. kerabeden 3. kerabet I. II. III. 1. keraptam 1. keraptemen 1. kerapteu Plur. 2. keraptan 2. kerapten 2. kerapten 3. keraptet 3. kerapten 3. keraptet I. II. III. 4.289 Basic form Sing. 1. pōxrem 2. pōxren 1. pōxremen 2. pōxreden 1. pōxreu 2. pōxreden 3. pōxret 3. pōxreden 3. pōxret I. II. III. 1. pōgordam 1. pōgordemen 1. pōgordeu Plur. 2. pōgordan 2. pōgorden 2. pōgorden 3. pōgordet 3. pōgorden 3. pōgordet I. II. III. 5.290 Basic form Sing. 1. jūragaem 2. jūragaen 3. jūragat 1. jūragaemen 1) 2. jūragaeden 2) 3. jūragaeden 2) 1. jūragaeu 2. jūragaeden 2) 3. jūragaet 2) 2) or: urmājidam, urmājidan, urmājidet, also: urmaidam, urmaidan, urmaidet, cf. ańaxaidam, ańaxadann, ańaxaidet. 1) jūraxmen 2) juraxten 93 288. stem type ending in a full vowel + consonant 289. stem type ending in a reduced vowel (ǝ) + consonant, in which the metathesis/elision of ǝ takes place in certain inflected forms 290. <jūrax> is a derivative (with presumably a full vowel in the second syllable), cf. jĭra ‘aside’. �Ostiacica 291. stem type ending in a reduced vowel 292. It is worth remembering that <ȡ> and <ȶ> represent the same phoneme. The plural possessor series with dual possessed is actually kăraɣǝ̑ʌ ǝ̑ɣ° ‘our two places (of several of us)’, kăraɣǝ̑ʌ ǝ̑n ‘your two places’, kăraɣǝ̑ʌaʌ ‘their two places’. 293. Stem type ending in a consonant. There is also a paradigmatic vowel alternation (see p. 49/95) and a simplification of the stem consonant č > t in front of the character ʌ for plural possessed. 294. The whole paradigm in a normalized form is the following: (possessed in singular:) učem, učen, učǝ̑ʌ, učmǝ̑n, uči ̮n, uči ̮n, učǝ̑ɣ°, uči ̮n, uči ̮ʌ; (possessed in dual:) åčɣǝ̑ʌam, åčɣǝ̑ʌa, åčɣǝ̑ʌ, åčɣǝ̑ʌ ǝ̑m ǝ̑n, åčɣǝ̑ʌ ǝ̑n, åčɣǝ̑ʌ ǝ̑n, åčɣǝ̑ʌ ǝ̑ɣ°, åčɣǝ̑ʌ ǝ̑n, åčɣǝ̑ʌaʌ; (possessed in plural:) åtʌam, åtʌa, åtʌ, åtʌǝ̑m ǝ̑n, åtʌǝ̑n, åtʌǝ̑n, åtʌǝ̑ɣ°, åtʌaʌ. ☙ 48 ❧ I. 1. jūraxtam II. 1. jūraxtemen III. 1. jūraxteu Plur. 2. jūraxtan 2. jūraxten 2. jūraxten 3. jūraxtet 3. jūraxten 3. jūraxtet § 90 For the Surgut dialects, we want to present the following paradigms: kara ‘ground, place’ and āč ‘sheep’. I. II. III. 1.291 Basic form Sing. 1. karam 2. karan 1. karamen 2. karin 1. karaux 2. karin 3. karaȶ 3. karin 3. kariȶ Dual I. 1. karagaȡam 2. karagaȡan 3. karagaȶ II. 1. karagaȡamen 2. karagaȡen 3. karagaȡen III. 1. karagaȡaux 2. karagaȡen 3. karagaȡaȶ292 I. II. III. I. II. III. I. II. III. I. II. III. 1. karaȡam 1. karaȡamen 1. karaȡaux 1. ūǯem 1. ūǯmen 1. ūǯeux Plur. 2. karaȡan 2. karaȡen 2. karaȡen 2.293 Basic form Sing. 2. ūǯen 2. ūǯin 2. ūǯin 1. āǯxaȡam 1. āǯxaȡamen 1. āǯxaȡaux Dual 2. āǯxaȡan 2. āǯxaȡen 2. āǯxaȡen 1. ātȶam 1. ātȶamen 1. ātȶaux Plur. 2. ātȶan 2. ātȶen 2. ātȶen 94 3. karaȶ 3. karaȡen 3. karaȡaȶ 3. ūǯeȶ 3. ūǯin 3. ūǯiȶ 3. āǯxaȶ 3. āǯxaȡen 3. āǯxaȡaȶ 3. ātȶ 3. ātȶen 3. ātȶaȶ294 �Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 49 ❧ § 91 We add the following list of words that undergo 295 a vowel alternation in the Surgut dialects. rāk sāp sāpeȶ čānč ȶābet ȶānt a and i296 ‘night’ Suffix I.1. ītem ‘dog’ īmpem ‘finger’ pīŋem ‘debt’ īrendam ‘nail’?? jīnkem ‘bark’ kīrem ‘duck’ wīsxam tīsem ‘ware, thing(s)’ ‘flour’ rīkem ‘brook’ sīpem ‘neck’ sīpȶem ‘knee’ čīnǯem ‘week’ ȶīptem ‘moss’ ȶīntem, etc. āč kāt ńāȶ lāt māntˊ āȶ pās sārt sājep jāgam ȶār tārax wān ȶān kār wāt a and u297 ‘sheep’ Suffix I.1. ūǯem ‘house’ kūtem ‘nose’ ńūȡem ‘hole’ lūtem ‘story’ mūnd em ˊ ‘year’ ūȡem ‘glove’ pūsem ‘pike’ sūrtem ‘net’ sūipam ‘moor’ jūgmen298 ‘meadow’ ȶūrem ‘crane’ tūrgam ‘shoulder’ wūnem ‘vein’ ȶūnem ‘ox’ kūrem ‘wind’ wūdem, etc. āt āmp pāŋ ārent jānk kār wāsex tās 95 295. The paradigmatic vowel alternation concerns the full vowels å, o, ä and e in the first syllable. 296. phonematically ä vs. i 297. phonematically å vs. u 298. This is “suffix I.2.”, i.e. px.sg <2sg; probably a typographic misprint instead of jūgmem (juɣmem). �Ostiacica 299. phonematically the same (e vs. i) 300. phonematically the same (o vs. u) 301. probably a typographical misprint, u instead of ū 302. The word for ‘oven’ is in Surgut dialects Likr kör, Trj ker. 303. South tä̆m, tăm, tä̆mǝ, Surgut tem, temi ‘this’; South Surgut tŏm, South tŏmǝ, Surgut tŏmi ̮ ‘that’ (Honti 1984: 74) 304. These shorter pronouns (South ˊ ˊ tĕw, Surgut tu) that refer to more distant objects (not visible, as opposed to tŏm, South tŏmǝ, Surgut tŏmi ̮ ‘that’) are used only in attributive positions. In Surgut we also find ˊ ˊ ti ‘this (attributive)’ and tit ‘id. (absolute)’. (Ibid.) ☙ 50 ❧ ńēwer lēk ōp ōx lōx mōk ōnk pōm rōk sōm ȶōnt kōs kȫr kȫń e and i299 ‘lather’ suffix I.1. ‘trace’ ńīurem līkam, etc. o and u300 ‘father-in-law’ suffix I.1. ūpem ‘head’ ū’um (ūgum) ‘inlet, bay’ lū’um (lūgum) ‘young (of mūkam an animal)’ ‘resin’ ūnkam ‘grass’ pumem301 ‘front (of a rūkam cloth)’ ‘scale (of a fish)’ sūmem ‘goose’ ȶūndem ‘star’ kūsem, etc. ö and ü302 ‘oven’ suffix I.1. ‘arctic fox’ kǖrem kǖńem § 92 The demonstrative pronouns in Ostyak are toma (tom) ‘that’, Finnish tuo, and tema (teme, tem) ‘this’, Finnish tämä303. According to § 81, teu ‘he, it’ can also be used as a demonstrative pronoun. In adverbs as well as in some relative and interrogative pronoun compounds there are further demonstratives tit ˊ (tut) ‘this’ and ta ‘that’304. The declension of toma and ˊ tema is regular when these pronouns are used absolutely; e.g. dative tomeja, temeja, locative tomena, temena, ablative tomīwet, temīwet; pl. tomet, temet, etc. Only the dual in the Surgut dialects is irregular: tomīn, temīn. § 93 Interrogative and relative pronouns are expressed in Ostyak, like in the other related languages, mostly using the same words. These are: 96 �Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 51 ❧ xoi or xoje, S. koje ‘who, which’, Finnish ku, kuka305. met or metta ‘which, what’, Finnish mi, mikä. medoi, medoje (originally met-xoi), Surg. muguȡi ‘what’.306 The following words can also be regarded as relative pronouns: mecir, Surg. mugusir ‘what kind of’, tissir ˊ ‘that kind of’, tament ‘like that one’, timent ‘like this ˊ one’, etc.307 The declension of these pronouns follows the general rules both in Irtyš and in the Surgut dialects; e.g. xojīwet, medīwet, etc. § 94 Indefinite pronouns are formed from the interrogative and relative pronouns with the help of the derivative suffix at; e.g. xajat 1) ‘someone’, 2) ‘person’, from xoi ‘who’; medat or mettat ‘something’, from met or metta ‘what’; mecirat ‘some kind of’, Russian какій то; tissirat ‘that kind of’308, Russian такій ˊ то, etc. 2) Verb § 95 There are two classes of verbs in Ostyak that not only differ from each other somewhat in their meaning but also in the flexion. One includes transitive or active verbs, the other includes all the intransitive and neutral verbs. In flexion, auxiliary and passive verbs correspond almost entirely to the latter.309 § 96 Both classes of verbs can include basic words as well as derivatives. The first ones consist of one or at most two syllables, the latter have in their stem two syllables at least, often more. The derivation happens with the help of special character letters, which can be attached to a basic as well as to a derived stem of a noun or a verb. Verbs that form compounds with postpositions occur in Ostyak very rarely and they are formed completely on the basis of the sense of the Russian language. 97 305. The Finnish counterpart is not relative but only interrogative. The comparison, though, is correct. 306. The simple interrogative-relative pronouns are in South χŏjǝ, Surgut kŏjaɣi ̮ ‘who, which’, South mĕj (North mŭj), Surgut mĕɣ°i, mö̆ɣi ‘what, which; what kind of’ (Honti 1984: 75). 307. They are not relative pronouns but rather pronominal attributes. 308. ‘this kind of’ 309. Here the two Khanty conjugation paradigms (subjective vs. objective) are interpreted as qualities of the verbs. The transitive verbs, however, can be inflected in any of these two conjugations depending on whether there is a topicalized object in the sentence, either overt or deleted (Sosa 2017). In addition, many seemingly intransitive verbs (such as ‘come’) can be inflected in the objective conjugation, especially verbs of motion when there is a topicalized goal for the movement. These sentences can also be passivized so that the goal of the motion is in the subject ˊ ˊ position; e.g. tät-äŋket χŭjnǝ jŏχtaj ‘a man (AG) came to see his grandmother’ (S) (SüdostjK 163) (Kulonen 1989: 158–). �Ostiacica 310. Interestingly enough, Castrén does not make an exact etymological comparison to the Finnish suffix, even though in Proto-Khanty and the easternmost and northernmost dialects the suffix has (had) the form ‑l-. 311. In this word, the derivative suffix is also originally ‑t-, cf. Kaz pŏtǝrtĭʌ- ‘to speak continuously’, where ‑ʌ- is the suffix in question and ‑t- the suffix discussed in b). 312. Zero-derived verbs do not need to end in t; there are also a few of them that do not; e.g. ʌoŋ ‘warm (weather)’ torəm ʌoŋəs ‘the weather became warm’. 313. This is to say that it also appears as a regular stem consonant without a special function. 314. These represent the common and ancient PFU causative suffixes *t, *tt and *pt. 315. originally and in the easternmost dialects ‑il ☙ 52 ❧ § 97 Ostyak seems to be very rich in derived verbs. Because of the lack of sufficient material, we can only give here the most important derivatives and their component elements. a) d, t, (ȡ, ȶ) and d ,ˊ t,ˊ (ȡ,ˊ ȶˊ) make diminutive verbs that express an action which is continuous, and are in Finnish formed with the character l310; e.g. padartem ‘to talk’311, towottem ‘to row’, aidadem ‘to hunt’, tegdem ‘to fly’. Both intransitive and transitive verbs also are formed from nouns with the same characters; e.g. ōd a ‘sour’, ōd edem ˊ ˊ ‘become sour’; ājem ‘glue’, ājemdem ‘to glue’; seker ‘hit’, sekerdem ‘to hit’; pōs ‘mark’, pōstem ‘to mark’; tēt ‘full’, tēttem ‘to fill’. When the stem ends in the same letter, the derived verbs, at least the intransitive ones, do not need any special character; e.g. montˊ ‘story’, montem ‘to tell a ˊ story’; patˊ ‘excrement’, patem ‘defecate’; pēget ˊ ‘bath’, pēgtem ‘to take a bath’312. It can be noticed, though, that these characters also appear in many primitive verbs and in many meanings; e.g. tadem ‘to pull’, xadem ‘to die’, ūd em ‘to ˊ swim’, jāstem ‘to say’313. b) Moreover and primarily, transitive verbs out of intransitives and causatives out of immediatives are also formed with t, tˊ e.g. termadem ‘to ; hurry (intr.)’, termattem ‘to hurry (tr.)’, jend em ˊ ‘to drink’, jenttem ‘to give to drink’. In these deˊ rivatives, t (tˊ) is often doubled; e.g. tēbem ‘to go wrong’, tēbettem ‘to make a mistake’; sergem ‘to drop (off)’, sergettem ‘to shake’. In many derivative verbs, pt appears instead of tt; e.g. xajd em ˊ ‘to be left’, xajd aptem ‘to leave (tr.)’, kergem ‘to ˊ fall’, kereptem ‘to knock over’.314 c) The frequentative verbs take usually the character īd (īt); e.g. jāstem ‘to say’, jāstīdem ‘to say many times’, tōxnem ‘to meet’, tōxnīdem ‘to meet often’315. 98 �Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 53 ❧ d) It seems that many frequentative verbs can also be formed with the characters x, k, ḱ, g, ǵ; e.g. ārgem, ārkem ‘to sing’, nuigem ‘to get tired’, jantkem ‘to play’, ńāgam ‘to laugh’, tūtxaem ‘to churn’316. e) Momentaneous verbs are formed with the help of m; e.g. pulemem ‘to swallow’, pūmem ‘to blow (once)’. This character not only expresses a momentaneous action, but also appears with many other meanings; e.g. temem ‘to scatter (tr.) around’, kušmem ‘to burn (intr.)’, čošmem ‘to scatter (tr.), to pour’.317 f) s (c) is in Ostyak as well as in other related languages used to form augmentative verbs that express an action that is fulfilled quickly and energetically; e.g. punǯesem ‘to open (quickly)’, Finnish awaisen; aŋasem ‘to take one’s shoes off (quickly)’, Finnish riisasen; mōŋasem ‘to rub’, Finn. hierasen; xūdesem ‘to cough’, Finn. rykäsen; tāksem ‘to spit’, Finn. sylkäsen.318 ˊ The reflexive verbs have the character š; e.g. g) mīdašem ‘to be for rent’, etc.319 § 98 Many of the characters mentioned in the § above can also be combined with each other to form further derivatives. We present some of these: h) The character of the diminutive can be followed by almost any other character; e.g. jōxtem or jōgodem ‘to enter’, frequ. jōxtīdem; jōndem ‘to sew’, augm. jōndesem; tēgdem ‘to fly’, mom. tēgetmem; termadem ‘to hurry (intr.)’ caus. termattem, etc. i) From the momentaneous verbs especially causatives can be formed; e.g. ēnmem ‘to grow (intr.)’, ēnmettem ‘to nourish’; kušmem ‘to burn (intr.)’, kušmettem ‘to burn (tr.)’ 99 316. In most of these, k or ɣ belongs to the stem in one way or another, at least historically, cf. Mansi (So) ērǝɣ ‘song, to sing’ (Khanty Trj ärǝɣ ‘song’, ärǝɣ‘to sing’) and (So) janəɣ ‘play; to play’ (Khanty (DN) jănt-: jăntkǝm, jăntχǝm, jănkǝm ‘to play’). 317. ‑m- is also very common as a translative suffix with which verbs are formed from nouns, and especially adjectives. 318. Honti (1984: 53–55) does not mention this suffix in Khanty, but it undoubtedly exists. The Finnish derivatives mentioned here go back to *ŋć. 319. This is rare, too. �Ostiacica 320. The basic formal difference between the subjective and objective conjugation (cf. note 309) is that the suffixes in the objective conjugation coincide with the possessive suffixes (§ 83– 90) whilst the basic verbal personal suffixes are present in the subjective conjugation. We have seen (note 267) that the possessive suffixes of many persons include a full vowel. 321. E.g. Tra mĕn ‘he went’, jŏɣət ‘he came’; the present tense has a tense suffix ʌ: mĕnʌ ‘he goes’ (mĕnʌəm ‘I go’), jŏɣətʌ ‘he comes’ (jŏɣətʌəm ‘I come’, jŏɣətʌən ‘you (Sg.) come’, etc.). 322. This does not, however, take into account the paradigmatic vowel alternation; the vowel used in the imperative is the more rarely occurring one. ☙ 54 ❧ k) Many diminutive verbs that have the character nt and md have also probably been formed on the basis of other derivatives; e.g. xūdem ‘to hear’, xūdandem ‘to listen’; ēpsendem ‘to sniff’, ńasam dem ‘to slip, to slide’, joworxamdem ‘to turn (tr.)’. Conjugation 1. The conjugation of the transitive and intransitive verbs § 99 The Ostyak language shares the feature with the Samoyedic languages that the transitive and intransitive verbs differ in their flexion to a certain degree. However, the differences occur mostly only in some personal suffixes and especially in the binding vowel.320 The moods and tenses are formed quite similarly in both classes. In relation to the stem, we can notice that the final syllable in intransitives is often long, while in transitives it is often short. This definition cannot, however, be presented as any kind of common rule. § 100 It can further be added about the verbal stem that it seldom and only exceptionally appears in its simplest form: in the Surgut dialects in the third person singular indicative preterite with intransitive verbs321. But if we want to have a stem which is common to all dialects as well as intransitive and transitive verbs, we can find it easily by leaving out the final vowel in the second person imperative322. How different moods, tenses and other verbal forms are constructed based on this stem, will be presented in the following paragraphs. A. Indicative § 101 In Ostyak, the indicative has two tenses: the pret- erite and the future. The present coincides with 100 �Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 55 ❧ the future323, and the preterite is able to express all modifications of the past tense. Sometimes the future is also expressed with the infinitive and the auxiliary verb jidem; e.g. xantča jidem ‘I will write’. In the past tense, in some dialects the augmentative and in others the diminutive verbal derivatives can be used to mark the perfect; e.g. tēgetmem ‘I have flown’, Russian улетҍлъ; wermem ‘I have made’, pansim ‘I have put’324. § 102 There is no special character for the preterite in Ostyak, instead, the personal suffixes are attached directly to the verbal stem; e.g. panem ‘I placed/ put’ Imp. pane, stem pan. The character of the future is fully identical to the derivational suffix of the diminutive verbs, and consists thus of d, (ȡ), d ,ˊ (ȡˊ) and t, (ȶ), tˊ(ȶˊ)325. These consonants are attached to the stem according to the common rules presented in the phonology. The most important of these are: 1. When the stem ends in a vowel or a smooth or indefinite consonant, the character of the future is d (ȡ) or d ˊ (ȡˊ), after a final hard consonant it is t (ȶ) or tˊ(ȶˊ); e.g. tuem ‘to bring’, fut. tudem; werem ‘to make’, fut. werdem (stem wer); emem ‘to suck’, fur emdem (stem em); panem ‘to put’, fut. pandem (stem pan); telem ‘to weep’, fut. teldem (stem tel); jigem ‘to harˊ ˊ ˊ ness’, fut. jiktem (stem jik); tēbem ‘to go wrong’, fut. tēptem (stem tēp), ńāgam ‘to laugh’, fut. ńāxtam (stem ńāx); edem, S. üȡim ‘to heat’, fut. ettam, S. üȶȶim, etc. ˊ 2. According to § 47, čg, tt, ńd change in the future tense into tč, tt,ˊ nd ; e.g. īǯem ‘to stir’, fut. ītčem ˊ instead of īčtem; muŋolǯem ‘to knot’, fut. muŋoltčem; kenǯem ‘to seek’, fut. kentčem; jēnd em ‘to drink’, fut. ˊ jēnttem; ūd em ‘to swim’, fut. ūttam; pańem ‘to twist’, ˊ ˊ ˊ fut. pand em, etc. ˊ A final i (j), u (w) after a preceding vowel some3. times undergoes an elision, sometimes not; e.g. 101 323. The reason the future is considered the primary function of the non-past tense probably has to do with the grammatical traditions of that time. The other explanation could be its markedness in contrast to the past (preterite). 324. Both are participle suffixes. ‑mis clearly a past participle and very common in all Khanty dialects; ‑s- is more seldom used and also has (at least in Mansi) the function of a present participle (Kulonen 2007: 187–88). Anyway, this participle is the origin of the past tense (imperfect) suffix ‑s-, which is in use in the eastern dialects (VVj Surgut) as well as in the North. It seems that the example pansim is from Castrén’s observations from the Surgut dialects, even if it is not said to be so. In O, too, pănsǝm is the normal form of the past tense paradigm (sg1.PAST). 325. Actually t (South), ʌ (Surgut); the palatalized consonants here are due to assimilation and purely phonetic/acoustic variants, thus: (South) tutəm, ˊ wertəm, emtǝm, păntǝm, tĕltǝm, jĭktǝm, teptǝm, ńăχtəm, ĕttǝm (S. ö̆ʌʌəm). �Ostiacica 326. These are five of the seven total so-called thematic verbs (all monosyllabic), which have more than one alternating stems: South mĕ- ~ mĕj-; wo- ~ woj- (u- ~ uj- is the form in the south-north transitional dialects Ni, Šer as well as in Vj in the East; Surgut wu- ~ wuj-); wĕ- ~ wĕj-; jĕ- ~ jĕw- (Surgut jĕ- ~ jĕɣ-); te- ~ tew- (Surgut ʌi- ~ ʌiɣ°/ʌiw-). The two remaining verbs of this group are ni- ~ niw- ‘to be visible’ and tu- ~ täw-/tĕw- (Surgut tu- ~ tuɣ°-/tuw-) ‘to bring’. (Honti 1984: 36.) 327. Actually ‘to have’; Khanty and Mansi are the only Finno-Ugric languages that have a commonly used verb with this meaning; the other languages use different structures to express having something. 328. i.e. a schwa (ə) 329. This is the same schwa (ə) marked here with different short (= reduced) vowels a, e, o. 330. Here, the stem is meant instead of future. This must be a lapsus. The vowel (schwa) comes between the two stem-final consonants. ☙ 56 ❧ mejem ‘to give’, fut. medem; ujem ‘to see’, fut. udem; wejem ‘to take’, fut. wedem; jiwem ‘to come’, fut. jidem; tewem ‘to eat’, fut. tedem326; cf. tejem ‘to weave’, fut. teidem; tājem ‘to be327’, fut. tājdam; xujem ‘to spawn’, fut. xujdem; sēwem ‘to spin’, fut. sēudem; tīwem ‘to be born’, fut. tīudem. 4. When the stem ends in two consonants, the following can be noted concerning the formation of the future: a) Sometimes, the character of the future can be attached directly to the stem, especially after nt, mt, pt, nk, nx; e.g. jōndem ‘to sew’, fut. jōnttem; ēpsendem ‘to sniff’ (stem ēpsent), fut. ēpsenttem; tēremdem ‘to make the bed’, fut. tēremttem; ōrdem ‘to divide’ (stem ōrt), fut. ōrttem. The verbs ending in nt,ˊ lč, nč form the future tense in the manner described in nr. 2 of this paragraph. b) The latter of the final two consonants, especially if it is k or g, can also undergo elision; e.g. kergem ‘to fall’, fut. kerdam; ārgem ‘to sing’, fut. ārdam; jantkem ‘to play’, fut. janttam; jāŋam ‘to walk’, fut. jāŋxtam or jāxtam. 328 c) A short e is often placed in front of the character of the future; e.g. jāstem ‘to say’, fut. jāstedem; kattem ‘to hold’, fut. kattedem; kereptem ‘to fell’, fut. kereptedem; mūrtem ‘to brake’, fut. mūrtedem; tēgetmem ‘to fly away’, fut. tēgetmedem; unttem ‘to teach’, fut. unttedem, etc. d) Whenever the preceding syllable is long, the auxiliary vowel329 can be placed between the two consonants of the future330; e.g. āxtem ‘to vomit’, fut. āgattam; jēŋdem ‘to spin’, fut. jēŋettem; jōxtem ‘to enter’, fut. jōgottam; ńōxrem ‘to slice’, fut. ńōgordam; nāurem ‘to jump’, fut. nāwerdam; ōmsem ‘to sit’, fut. ōmastem; etc. All words of this kind have, in fact, lost their stem vowel both in the indicative preterite and in the imperative 102 �Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 57 ❧ according to § 32; e.g. ēne ‘big’331, Ind. preterite ēn mem332 instead of ēnemem, fut. ēnemdem333, imp. ēn me instead of ēneme. § 103 The personal suffixes for nouns and verbs in indicative preterite and future coincide with each other. Some exceptions occur in the Irtyš dialect only in intransitive verbs, whereas transitive verbs take the normal personal suffixes of the nouns334. Regarding the binding vowel it can be generally noted that there is a considerable similarity on one hand between the transitive verb and the vowel-final noun335, and on the other between the intransitive verb and the consonant-final noun336. § 104 In the Irtyš dialect, the verbal personal suffixes in the indicative future and preterite with the addition of the binding vowel are the following: 1. In the transitive verb337 Sing. 1. -em 2. -en 3. -et 2. In the intransitive verb338 Sing.1. -em (am) 2. -en (an) 3. -ōt, et, t Dual 1. 2. 3. -emen -eden -eden Dual 1. 2. 3. -emen, men -eden (den, ten) -egen (gen, ken) Pl. 1. 2. -eu -eden Pl. 1. 2. -eu -edā or ede, (da or de, ta or te) -et 3. 3. -et § 105 This overview shows that the intransitive verbs 339 have only two specific suffixes: 1. in the third person dual egen (gen, ken), which is similar to the dual character of the nouns; 2. eda or ede (da, de or ta, te) in the second person plural. In the preterite, the third person ends in ōt, in the fut. in et or t340 e.g. ēttīdem 103 331. This is an adjective serving as a basis for the verbal derivation (cf. note 317). 332. ‘I grew; I have grown’ 333. ‘I grow; I am growing’ 334. I.e. they are equivalent to the possessive suffixes. 335. stem type ending in a reduced vowel (paradigm example imǝ ‘woman’) 336. In most persons (with the exception of 3sg) the vowel, if it appears, is a schwa (ǝ). 337. The suffixes for the objective conjugation (referring to one object) are ‑em, ‑en, ‑ǝt; ‑emǝn, ‑etǝn, ‑etǝn; ‑ew, ‑etǝn, ‑et. 338. The suffixes for the subjective conjugation are ‑ǝm/‑am, ‑ǝn/‑an, ∅/‑ot; ‑mǝn, ‑tǝn ‑ɣən (‑tən); ‑əw, ‑tə, ‑ət. 339. It is meant that these suffixes differ considerably from the possessive suffixes. It is worth noticing that while Khanty makes use of n in many elements of the second persons (personal pronouns and all suffixes for 2sg), in the 2pl subjective conjugation we can see the original PU suffix *‑te. 340. ‑t is the tense suffix of the present (“future”), so the personal suffix is ∅. �Ostiacica 341. The corresponding actual forms: ettitǝm, ettitot, ettittam, ettitǝt. 342. The corresponding actual forms: mĕnǝm, mĕnot, mĕntam, mĕnt. The 3sg.prs form has the zero personal suffix (cf. notes 338 and 340); ‑t is the tense suffix. 343. Usually for the form in question only the suffix ‑ot is given. There is no other documentation of this kind of variation in the southern Khanty texts, which makes this observation highly interesting. 344. Castrén has marked a diphthong ae instead of e (ə) after velar consonants (cf. note 23). In the subjective conjugation, both ə and a occur, depending on the stem type (Honti 1984: 41). 345. I.e. 1sg, 2sg; this is not dependent on the consonant of the stem but on the stem type (stable stems as opposite to nonstable (thematic) stems, cf. note 326). (Honti 1984: 41.) 346. Obviously a typographical error instead of enmem (1sg.PAST, used as the basic form for verbs in this grammar). ☙ 58 ❧ ‘I watched’, third person ēttīdōt, fut. ēttīttam, third person ēttīttēt341 menem ‘I went’, third person menōt, fut. mendem, third person ment342. Some verbs have in the preterite third person sing. two suffixes et and ōt, the first to express the imperfect, the latter the perfect343; e.g. jāstem ‘to say’, third person jāstet ‘said, dixit’ (R. говорилъ), jāstōt ‘has said, dicebat’ (R. сказалъ); werem ‘to make’, third person weret ‘made, faciebat’ (R. дҍлалъ), werōt ‘has made’ (R. сдҍлалъ). Regarding further the binding vowel in the personal suffixes, the following can be noted: a) In the transitive verbs, the binding vowel remains unchanged in all persons of the pret. and fut. b) In the intransitive verbs, the binding vowel e can sometimes alternate with other vowels; e.g. tapkaem344 ‘to whisper’, ńāgam ‘to laugh’. ˊ In the future tense, the intransitive verbs, simic) larly to the nouns in pl., commonly have a as the binding vowel in the first and second person345, especially after a hard consonant; e.g. ēnmen346 ‘to grow’, fut. first person ēnemdam, second person ‑an; tinesem ‘to trade’, fut. first person tinestam, second person ‑an; āmdīdem ‘to be happy’, fut. first person āmdīttam, second person ‑an. d) The binding vowel disappears completely in all dual persons and the second person plural of the preterite and especially the indicative future of the intransitive verbs, as long as the two consonants allow it; e.g. towottem ‘to row’, fut. towottedem, dual 1. towottetmen, 2. towottetten, 3. towottetken, plur. 2. towottetta. § 106 In the Surgut dialects, the personal suffixes in the indicative pret. and fut. are the following: 104 �Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 59 ❧ 1. In the transitive verb. 2. In the intransitive verb. Sing. 1. em Sing. 1. em (am) 2. en, e 2. en (an) 3. dax (dex), 3. — tax (tex) Dual 1. 2. 3. Pl. 1. 2. 3. damen (demen) tamen (temen) ten ten daux (deux) taux (teux) ten iȶ Dual 1. men 2. ten 3. xan, kan, gan (xen, gen, ken) Pl. 1. aux 2. 3. tax t N.B. This scheme might not be fully reliable, because we are lacking a sufficient number of paradigms from the Surgut dialects. It has to be noted especially, concerning the binding vowel, that it alternates a lot and often undergoes an elision347. § 107 Regarding personal suffixes, it is typical for the Surgut dialects that the intransitive verbs have no personal marking in the pret. and fut. third person singular, whilst in the transitive verbs the original t is lengthened into tax (tax) etc348; e.g. menem ‘I went’, Third person men; panem ‘I placed/put’ third person pandax (probably from pant, panda). The suffixes for first person dual and plur. in transitive verbs have without doubt been formed from the third person sing. suffix mentioned through elision of the aspiration. Considering the349 dual and plural suffixes ten, tax, it seems that t belongs to the original personal suffix (cf. § 85), even though it does not always appear with nouns350. 105 347. In 1sg and 2sg suffixes there is a difference between full vowel (e; objective conjugation) and a reduced vowel (ǝ: subjective conjugation); e.g. ʌäpətʌəm ‘I feed’, ʌäpətʌem ‘I feed him’. 348. t has the function of singular object in the Surgut dialects, even though it appears only in 3sg, 1du and 1pl. In the paradigms of dual and plural object it is replaced by the characters of the dual (‑ɣəʌ-) and plural (‑ʌ-) object (= possessed); e.g. (perfect) pănt ǝ̑ɣ ‘he put it’, pănt ǝ̑m ǝ̑n ‘we(2) put it’, păn tǝ̑ɣ° ‘we put it’; pănɣ ǝ̑ʌ ‘he put them(2)’, pănɣ ǝ̑ʌ ǝ̑m ǝ̑n ‘we(2) put them(2)’, pănɣ ǝ̑ʌ ǝ̑ɣ° ‘we put them(2)’; păn ǝ̑ʌ ‘he put them (several)’, pănʌ ǝ̑m ǝ̑n ‘we(2) put them’, pănʌ ǝ̑ɣ° ‘we put them’. In the present tense, t is also lacking in 3sg after the present tense suffix ʌ; the corresponding present tense forms (3sg, 1du, 1pl) are (singular object) pănʌǝ̑ɣ, pănʌ ǝ̑t ǝ̑m ǝ̑n, pănʌ ǝ̑t ǝ̑ɣ°; (dual object) pănʌ ǝ̑ɣ ǝ̑ʌ, pănʌ ǝ̑ ɣǝ̑ʌ ǝ̑m ǝ̑n, pănʌ ǝ̑ɣ ǝ̑ʌ ǝ̑ɣ°; (plural object) pănʌ ǝ̑ʌ, pănʌ ǝ̑m ǝ̑n (lacking the plural ‑ʌ-!), pănʌ ǝ̑ʌ ǝ̑ɣ° (following Honti 1984: 111). 349. Second person has to be meant here. 350. Cf. note 339. �Ostiacica 351. The inflected conjunctive is not described in the modern Khanty grammars (Honti 1984: 50). 352. Honti (1984: 112, 115) gives full paradigms, including the first persons, both to the Surgut and the southern dialects (see also the Short Grammatical Description (Directives), p. 28). 353. It is unclear which rules are meant here. Both are full vowels and thus stable. ☙ 60 ❧ B. Conjunctive § 108 As far as I know, the Irtyš dialect has no spe- cial inflected form for the conjunctive, instead this mood is formed, as in many other languages, with the particle adaŋ. This particle can be placed either before or after the indicative preterite or future; e.g. ma adaŋ werem or ma werem adaŋ ‘I would have made’; ma adaŋ werdem or ma werdem adaŋ ‘I would make’. Originally there has also been a special conjunctive with the suffix ŋ in the Irtyš dialect, and it seems that this character is attached to the particle adaŋ (from at) mentioned above. Moreover, it is probable that the imperative of the third person singular has borrowed its ŋ from the conjunctive. § 109 Instead, in the Surgut dialects, the conjunctive is still commonly in use, and formed with ŋ; e.g. werŋam ‘I would make’, Russian дҍлалъ бы, panŋam ‘I would put’ R. клалъ бы351. Considering the personal suffixes, in the conjunctive they are exactly the same as in the nouns, both in transitive and in intransitive verbs, namely: Sing. 1. am, 2. an, 3. aȶ. Dual 1. amen, 2. in, 3. in. Plural 1. aux, 2. in, 3. iȶ; e.g. werŋam, werŋan, werŋaȶ, werŋamen, etc. C. Imperative § 110 The imperative has no common character, in- stead the different persons are formed in different ways. The first person is missing in all the three numbers, and has no other expression but the future352. In the second person, the imperative ends in the Irtyš dialects in the transitive verb in e and in the intransitive verb in a, which also alternates with other vowels according to the general rules353. All the other persons have in all numbers a binding vowel a (Surgut e, i), to which in the second person dual and 106 �Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 61 ❧ plural the normal suffixes of transitive and intransitive verbs are attached354. The third person has a special character g, which also appears in many related languages355. This character alternates in the third person singular with ŋ (cf. § 108) and in the plural it can even undergo elision. In the singular, the character can either be followed by a further personal suffix or appear without it, in the dual the syllable en is attached to it, and in the plural the third person ends in aget or at356. 357 § 111 Except in the second person singular and dual , both the transitive and the intransitive verbs have the same suffixes. These are: In the Irtyš dialect Sing. 2. — 3. ag (aŋ), agat (aŋat) Dual 2. aden 3. agen In the Surgut dialect Sing. 2. — 3. x, egat (eget) Plur. 2. Plur. 2. 3. Dual 2. 3. aden, intr. ada 3. at, agat358 iten ēgenat (eginet) iten, intrans. itax (itex) itat (itet)359 N.B. My material is not sufficient to define the quan- tity of the binding vowel; sometimes it is written long, sometimes short. D. Infinitive § 112 The infinitive ends in the Irtyš dialect in dai (dei) or tai (tei), in the Surgut dialects in daga (taga), and the same suffix is used to express the “accus. supin.” as well. These characters are attached to the stem according to the rules given for the future tense. The final i in the Irtyš dialect and the syllable ga in Surgut are often dropped off; e.g. ōmasta taŋadam ‘I want to sit’, tēde most ‘it is necessary to eat, one has to eat’. 107 354. This means that in the second persons there is a difference between transitive and intransitive, i.e. objective and subjective conjugation. The same is said in the introductory lines to § 111, although there is a slight inaccuracy in the numbers (see note 357 below). 355. i.e. the PFU imperative suffix *k 356. Honti (1984: 115) gives for Ko 3sg ‑aŋ(at), 3du ‑aŋǝn, 3pl ‑at. 357. In the table, the third person plural also has two different suffixes (tr./intr. = obj./subj.). In 2sg, the final vowel shows the conjugation, and also the number of the object is apparent (as in the indicative): păna ‘put (something)’, păne ‘put it!’, păneŋǝta ‘put the two!’, păneta ‘put them!’ (Honti 1984: 115). 358. The subjective conjugation paradigm in South according to Honti (1984: 115) is (‘to put’) pănam, păna, pănaŋ(at); pănamǝn, pănatǝn, pănaŋǝn; pănaw, pănatǝ, pănat. 359. The subjective conjugation paradigm in Surgut according to Honti (1984: 112) is (‘to feed’) ʌiptimät, ʌiptä, ʌiptǝjät; ʌiptimǝnät, ʌiptitǝn, ʌiptiɣənät; ʌiptiɣ°ät, ʌiptitəɣ, ʌiptität. �Ostiacica 360. This should be: final. 361. Typographical error: uimemna (уімемна) instead of jimemna (јімемна) (the letters (Ossetian-Cyrillic) у and (Latin) j may have been mixed here). 362. Castrén’s idea of the origin of the suffix is, indeed, interesting (cf. Mansi mā ‘ground, place’, which is used to construct gerund-like forms). It is, though, related to the past participle (below) and e.g. in Mansi there is a gerund with n, which might be related to the n-element in this suffix. However, the form jimemna (jĕmemnǝ) is not a gerund but the past participle with possessive suffix (PRTC.PAST-px.sg<1sg-LOC) and the locative suffix is used here in a temporal function. The gerund does not take any possessive suffixes, but temporals like in the example are as a rule formed using the following formula: past participle + px + locative. 363. It is also etymologically the same suffix. 364. The similarity is only superficial; the ‑m of the participle is not etymologically related to the first person suffix ‑m. 365. It corresponds to both active and passive participles in many languages, e.g. Finnish (heittänyt ‘has thrown’, heitetty ‘has been thrown’) and is thus used of all verbs. About transitivity as a verbal phenomenon in Khanty see note 309. 366. “To shed light on” is probably what is meant here: in the original, the verb should be erleuchtern instead of erleichtern (“erleichtern” is also in the German mscr. MC V, p. 143). ☙ 62 ❧ E. Gerund § 113 In Ostyak, the gerund has the character men, which is probably the locative form of an extinct stem ma. The original suffix of the locative (na) has shortened in the absolute form through the elision of the initial360 vowel, whilst in connection with the personal suffixes it appears in its full form; e.g. ma uimemna361 ‘in my going (when I go)’.362 As a rule, the character of the gerund must be attached to the stem, but in cases where many consonants come together a binding vowel may be added; e.g. werem ‘to make’, ger. wermen; menem ‘to go’, ger. menmen; xanǯem ‘to write’, ger. xanšmen; jastem ‘to say’, ger. jastemen; attem ‘to stop’, ger. attemen. There are no elisions in the gerund and it is worth noticing that even stem-final i and u remain unchanged in the gerund; e.g. ujem ‘to see’, ger. uimen. F. Participle § 114 The Ostyak language has two participles: 1. pre- sent or future, which ends in da (ȡa), de (ȡe) or ta (ȶa), te (ȶe); 2. preterite with the suffix em (am). The present participle is formed similarly to the infinitive and often falls together with it363; e.g. unttada xajat ‘teacher’ (homo docens), unttada menōt ‘went to teach’, xantča xui ‘writer’, xantča mendam ‘I go and write’. The preterite participle in its turn is similar to the first person of the indicative preterite364; e.g. tagamem ‘I threw; thrown’. In Ostyak as well, like in many related languages, the preterite participle has mainly the meaning of passive and therefore it is seldom used with intransitive verbs.365 366 § 115 In order to facilitate the overview of the conjugation of transitive and intransitive verbs, we provide two paradigms from both main dialects: 108 �Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 63 ❧ 1. The transitive conjugation In the Irtyš dialect Sing. 1. 2. 3. In the Surgut dialects Indicative Preterite panem Sing. 1. ‘I placed/put’ panen 2. panet 3. panem panet367 pandax Dual 1. 2. 3. panemen paneden paneden Dual 1. 2. 3. pandamen panten panten Plur. 1. 2. 3. panen368 paneden panet Plur. 1. 2. 3. pandaux panten paniȶ Sing. 1. 2. 3. Future pandem Sing. 1. panden 2. pandet 3. panȡem panȡen panȡadax Dual 1. 2. 3. pandemen pandeden pandeden Dual 1. panȡadamen 2. panȡaten 3. panȡaten Plur. 1. 2. 3. pandeu pandeden pandet Plur. 1. panȡadaux 2. panȡaten 3. panȡiȶ Sing. 1. 2. 3. Conjunctive panem or Sing. 1. pandem adaŋ panen or 2. panden adaŋ panet adaŋ 3. Dual 1. panemen adaŋ etc. 109 Dual 1. 2. 3. panŋam panŋan panŋat panŋamen panŋin panŋin 367. Misprint: should be panen or pane. 368. Misprint: should be paneu; mscr. (p. 258) has paneul ! “Sg 1. paném 2. panén 3. panét (panót) Du 1. panémen 2. penéden 3. panéden Pl. 1, panéul 2. panéden 3. panét.” �Ostiacica 369. Trj pănitat (Honti 1984: 112 ʌiptität ‘feed’ IMP.DEF.sg<3sg) 370. Ko pănaŋǝn (Honti 1984: 115) 371. Trj pănitǝnat (Honti 1984: 112 ʌiptitǝnät ‘feed’ IMP.DEF.sg<3du) 372. Trj păniʌaʌat (Honti 1984: 112 ʌiptiʌäʌät ‘feed’ IMP.DEF.sg<3pl) 373. menŋen (Ko mĕnŋǝn, Trj mĕnɣən) would be expected; the stem is men- (mĕn-). ☙ 64 ❧ In the Irtyš dialect Sing. 2. 3. In the Surgut dialects Plur. 1. panŋaux 2. panŋin 3. panŋiȶ Imperative pane Sing. 2. 3. panag (panaŋ) or panagat (panaŋat) Dual 2. 3. panaden panagen370 Plur. 2. 3. panaden panat, panaget pane panex, panegat369 Dual 2. paniten 3. paneganat371 Plur. 2. 3. paniten panitat372 Infinitive pandai pandaga Gerund panmen Present Preterite panmen Participle panda Present panem Preterite panda panem 2. The intransitive conjugation In the Irtyš dialect In the Surgut dialects Sing. 1. 2. 3. Indicative Preterite menem ‘I went’ Sing. 1. menen 2. menōt 3. Dual 1. 2. 3. menmen menden meŋen373 Dual 1. 2. 3. menmen menten meŋen373 Plur. 1. 2. 3. meneu menda menet Plur. 1. 2. 3. meneux mentex ment 110 menem menen men �Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 65 ❧ Sing. 1. 2. 3. Dual 1. 2. 3. Plur. 1. 2. 3. Future mendam Sing. 1. mendan 2. ment 3. mendemen mendeden mendegen374 menȡem menȡen menȶ Dual 1. menȡemen 2. menȡeden 3. menȡegen374 Plur. 1. menȡeux 2. menȡedex 3. menȡet mendeu mendeda mendet Conjunctive Sing. 1. menem or Sing. 1. menŋam mendam adaŋ 2. menen or 2. menŋan mendan adaŋ 3. menōt or ment 3. menŋat, etc. adaŋ, etc. Sing. 2. 3. Imperative mena Sing. 2. menag 3. (menaŋ) or menagat (menaŋat) mene menex (menegat) Dual 2. 3. menaden menagen Dual 2. meniten 3. menigenat Plur. 2. 3. menada menat, menaget375 Plur. 2. 3. menitex menidat376 Infinitive mendai mendaga Gerund menmen Present (Preterite menmen Participle menda Present menem) (Preterite 111 menda menem) 374. There are two dialectal variations in South: DN mĕntǝɣən, Ko. mĕntǝŋən; Surgut (Trj) mĕnʌǝɣən (Honti 1984: 111–115). 375. The corresponding forms in Ko (Honti 1984: 115) are păna, pănaŋ(at); pănatǝn, pănaŋǝn; pănatǝ, pănat; Honti also gives the first person forms: 1sg pănam, 1du pănamǝn, 1pl pănaw. 376. The corresponding forms in Trj (Honti 1984: 112) are păna, păn ǝ̑ jat; păni ̮tǝ̑n, păni ̮ɣǝ̑nat; păni ̮tǝ̑ɣ, păni ̮tat; Honti also gives the first person forms: 1sg păni ̮mat, 1du păni ̮mǝ̑nat, 1pl păni ̮ɣ°at. �Ostiacica 377. The alternation in the vowel length has no function here. All the vowels that are subject to paradigmatic vowel alternation are full (Castrén: long) vowels. 378. phonematically /ä/ 379. actually: ‘to call’ ☙ 66 ❧ § 116 The verbs in which the stem vowel alternates in some way in the Surgut dialects are partly transitive but much more often intransitive. As already mentioned in the phonology § 28, the stem vowel can be subject to vowel alternation only in the indicative preterite, the imperative and in the preterite participle; e.g. umsem ‘to sit’, fut. āmasȶem; conj. āmasŋam, imperat. umsa (ümsa), inf. āmastaga, ger. amasmen377, present part. āmasta, preterite umsem. We provide here some examples of verbs of this kind: Preterite i a378 ȶīgȡem ‘to wait’ Future ȶāgaȶȶem pīrdem ‘to order’ pāretȶem pīrtim pārtȶim tīȡem ‘to pull’ tāȶȶam ȶīptem ‘to feed’ ȶābetȶem īȶȶem ‘to carry’ āȶȶem īȶmem ‘to lift’ āȡemȡem īrgem ‘to sing’ āregȡem u a Preterite jūndem ‘to sew’ Future jāntȶem ūgoȡem ‘to vomit’ āgaȶȶem ˊ māntȶem ˊ mūnd em ‘to tell stories’ ūrdem ‘to divide’ āretȶem ūmsem ‘to sit’ āmasȶem ūmdem ‘to set’ āmatȶem wāgaȡem wūgem ‘to ask379’ kūȡem ‘to stay kāȶȶem the night’ e ȶāȶȶem ˊ ȶūȡ´ m ‘to stand’ kūŋdem ‘to climb’ kāŋatȶem, etc. Preterite i ˊ jīnd em ‘to drink’ nīurem ‘to jump’ linkem ‘to cover’ 112 Future e jēntȶem ˊ nēwerȡem lenkȶem, etc. �Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 67 ❧ u Preterite mūndem ‘to rub’ mūrtem ‘to break, crumble’ Preterite ü lünkim ‘to cover’ Future Future o mōŋatȶem mōretȶem ö lönkȶim, etc.380 N.B. If my ear has not misguided me, there are also words that are subject to a special vowel alternation in the imperative: cf. § 29, nr. 1381. 2. The conjugation of the passive verbs § 117 Due to my insufficient observations it is not pos- sible to say if the Ostyak language has a complete passive voice382; it is certain, though, that single passive forms appear commonly. Like in other related languages, in Ostyak the notion of passive seems to be connected with the reflexive; e.g. unttem ‘teach’, pass. unttājem ‘I was taught’ or ‘I learned’383. In some passive verbs the reflexive function is even primary; e.g. pōt ‘cold’, pass. pōdājem ‘get cold’, pass. pōtmājem384; pēgmem ‘to freeze (intr.)’, pass. pēgmājem; ńešmem ‘become blunt’, pass. ńešmājem385. The examples above show that passive verbs cannot be formed only from transitive and intransitive verbs but also from nouns. 386 § 118 The third person preterite and future or present is the simplest and most common of all the passive forms. The character of the preterite is in the Irtyš dialect āi or ai, which is attached directly to the stem; e.g. xanen387 (stem xan) ‘to touch’, passive pret. xanai; werem ‘to make’ (stem wer), passive pret. werāi; mejem ‘to give’ (stem mei or me), passive pret. mejāi; xanǯem ‘to write’ (stem xanč), passive pret. xanǯāi. The third person388 future ends in dāi, tāi or dai, tai and is in its formation similar to the indicative future as well as especially the infinitive of the transitive and intransitive 113 380. The alternation of ü and ö is purely phonetical. The phoneme is /ö̆/. 381. the alternation of å ~ u ~ (velar) i 382. On the next page, though, he gives a full paradigm from the southern dialect. He probably means that he does not have a sufficient amount of sentences to describe the use of the passive. The passive in Khanty is extensive, regular and rich in its use. (Kulonen 1989.) 383. The reflexive in Khanty has a separate suffix. In this example, the closeness of passive and reflexive is more due to the semantics of the verb itself. 384. I have called the passive verbs that have no active counterpart “medial”; they refer to states of affairs that are not actions, i.e. have no agent. 385. There are, indeed, verbs that have the same meaning with and without the passive suffix. These verbs are formed with the translative suffix ‑m-. 386. singular 387. PAST.2sg form used as basic form instead PAST.1sg; probably a misprint 388. singular �Ostiacica 389. Of course, the similarity is superficial, as the elements are of different origins: present tense t (< Proto-Khanty *l) vs. infinitive t (< PFU *tA) and passive j (< PU reflexive-passive *j) vs. lative j (cf. Surgut ‑taga; < PU *k). The suffixal vowel in both is a full vowel a, and the final i in the infinitive in the southern dialects seems to have disappeared after Castrén’s visit. 390. should be: third 391. There is also a passive paradigm from Surgut in the mscr. (p. 272): Preteritum Sg. 1. onŧtojem 2. onŧ to 3. onŧti Du. 1. onŧtoimen 2. onŧ toten 3. onŧtigen Pl. 1. onŧtojoh 2. onŧtotah 3. onŧtotat; Futurum Sg. 1 onŧtaŧojem 2. onŧtaŧo 3. onŧ taŧi Du. 1. onŧtaŧoimen 2. onŧtaŧo ten 3. onŧtaŧigen Pl. 1. onŧtaŧojoh 2. onŧtaŧotah 3. onŧtaŧat. 392. This not quite true: the personal suffixes are the same as those in the subjective (“intransitive”) paradigm. 393. Only part of the verbs discussed in this chapter are auxiliaries in the modern sense of the word. By “assisting verbs”, Castrén refers to verbs of being, becoming and existing; he does not mention verbs like taŋk- ‘want’, etc., which occur together with infinitives and are the modern auxiliaries. 394. This is the verb ‘to have’ in Khanty. It also has the meaning of ‘to keep, to hold’. 395. Both etymologies are incorrect. taj- is not connected to the demonstrative ta (which seems like an idea that just crossed Castrén’s mind; it is interesting that he has decided to publish it here) and ut- is the original ☙ 68 ❧ verbs389; e.g. unttem ‘to teach’, fut. unttedem, inf. unttedai, future passive unttedāi; edīdem ‘to heat’, fut. edīttem, inf. edīttai, passive future edīttāi, etc. In the Surgut dialects, the passive preterite is formed in the first390 person with ōi and the future with ȶōj, ȡōj; the other persons are unknown to me. § 119 Except for the third person sing., the preterite and the future in the Irtyš dialect391 take exactly the same suffixes as the transitive and intransitive verbs392; e.g. Sing. 1. 2. 3. Dual 1. 2. 3. Plur. 1. 2. 3. Preterite unttājem unttājen unttāi 1) unttāimen 2) unttāiden unttāigen unttājeu unttāida 3) unttājet 1) unttai, 2) unttaimen, unttaiden, unttaigen, 3) unttaida. Sing. 1. 2. 3. Dual 1. 2. 3. Plur. 1. 2. 3. Future unttedājem unttedājen unttedāi 1) unttedāimen 2) unttedāiden unttedāigen unttedājeu unttedāida 3) unttedājet 1) unttedai, 2) unttedaimen, ‑daiden, ‑daigen, unttedaida. § 120 According to my observations, this passive form can be used only in the indicative. There is, 114 �Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 69 ❧ though, a periphrastic passive in all moods and tenses. This is formed with the preterite participle and the auxiliary verb ūdem; e.g. kitem ūdem ‘I was sent’, kitem ūttam ‘I am being sent’, etc. 3. The conjugation of the auxiliary 393 verbs § 121 The Ostyak language has two different verbs for ‘to be’: 1) tājem (Surg. tōjem), which has developed from ta ‘that’ and expresses existence394, and 2) ūdem (Surg. waȡam), originally ‘to live’, from which ‘to be’ is a derived meaning395. When used as auxiliary verbs, both have the same meaning and the only difference between them is that ūdem has a complete and tājem a very incomplete conjugation396. 397 § 122 Along with the preterite tājem, in the indicative future or present tāidam or taidam is more often used. Of all the other moods I have noticed only the gerund tāimen (taimen). In the indicative preterite and future, the conjugation of this verb is quite regular; e.g. sing. tājem, tājen, tājōt, dual tāīmen (taimen), tāiden (taiden), tāigen (taigen), plural tājeu, tāida (taida), tājet; fut. sing. tāidam (taidam), tāidan (taidan), tāit (tait); dual tāidemen (taidemen), etc.398 It seems, according to my notes, that both tājem and tāidam can sometimes be used exactly like an impersonal; e.g. ma wāx tājem ‘I had money’, actually ‘my money was’; ma īsen tāidam ‘I have a mill’399. § 123 Because ūdem, as stated in § 121, is originally an intransitive verb400, it is conjugated according to the paradigm of the other intransitive verbs; e.g. pret. sing. ūdem, ūden, ūdōt; dual ūtmen, ūtten, ūtken; plur. ūden, ūtta, ūdet; fut. sing. ūttam, ūttan, ūtt; dual ūttemen, etc., imperat. sing. 2. ūda, inf. ūttai, ger. ūtmen, etc. It was already mentioned above that the passive conjugation is formed with the help of this auxiliary verb. PFU word for ‘to be’, related to Finnish olla (ole-), Mansi ōland Hungarian van (val-). 396. Both have a complete paradigm. 397. The preposition “in” serves no purpose in the German original and can also be left unread in the translation. It is probably an error in the typesetting process. 398. In the manuscript (pp. 274–275) Castrén gives a set of paradigms of “auxiliary verbs”, i.e. not only taj- and ut- but also ji- ‘to come’. Preteritum Sing. 1. tajem 2. tajen 3. tajót Dual 1. tájmen 2. taiden 3. taigen Plur. 1. tajeu 2. taida 3. tájit Sing. 1. udêm 2. udên 3. udót Dual 1. utmen 2. utten 3. utken Plur. 1. udêu 2. utta 3. údet Sing. 1. jîwêm 2. jîwên 3. jîwót (juwot) Dual 1. jîwmen 2. jîwden 3. jîwgen Plur. 1. jîwu 2. jîwda 3. jîwêt Futurum Sing. 1. tájdam 2. táidan 3. táit Dual 1. taidêmen 2. taidêden 3. taidêgen Plur. 1. taidêu 2. taidêda 3. taidêt Sing. 1. úttam 2. úttan 3. ut Dual 1. uttmên 2. úttêden 3. úttêgen Plur. 1. uttêu 2. uttêda 3. úttêt Sing. 1. jídêm 2. jiden 3. jit Dual 1. jítmen 2. jítten 3. jítken Plur. 1. jídêu 2. jitta 3. jidet 399. As already stated, ‘to have’ is the basic meaning of the verb. The sentences are not 115 �Ostiacica impersonal nor existential (“my money was” is a misinterpretation) but simply: ‘I’-NOM ‘money’-NOM ‘have’-PAST.1sg (and same in all persons: nan wax tajen ‘you had money’, tew wax tajot ‘he had money’, min wax tajew ‘we had money’, etc.). 400. No matter the origin, ‘to be’ and ‘to live’ are, of course, both intransitive and thus follow the subjective conjugation paradigm. 401. Here, German (and during fieldwork, Russian) as the metalanguage has probably caused some confusion. The Russian [statʹ] of course has both the functions of future and becoming, as well as the German werden, but, as we can see from the examples, the function of ji- as an auxiliary is ‘begin, start’ (with infinitive: to do something) and occasionally it can also serve as a future auxiliary. In absolute position, i.e. without an infinitive, the meaning of the verb is, besides the basic ‘to come’, also (with dative) ‘to become (something)’. 402. This is the literal translation of the German translation; actually the word forms negative existential sentences and the example sentence is thus ‘there is no money’. 403. With a noun marked with a possessive suffix, a negative possession can be expressed, as in e.g. Hungarian, which has a similar negative particle, lovam nincs ‘I have no horse’, “my horse there-is-not”. 404. Rather: ‘there is nothing’; i metta alone means ‘nothing’. ☙ 70 ❧ § 124 To express becoming or turning into some401 thing , the language uses the intransitive verb jiwem (juwem, Surg. jigem, jugam), fut. jidem ‘to come’. This auxiliary verb is in its use quite similar to the Russian стану; e.g. xantča jiwem ‘I started to write’ (писатъ сталъ), xantča jidem ‘I will write’ (писатъ стану), ēne jiwem ‘I have become big’ (большой сталъ), ēne jidem ‘I will become big’ (большой стану). It has to be noticed that jiwem is constructed mainly with the dative; e.g. saxseŋa jiwem ‘I became fat’, āra jit ‘it will be a lot’. Considering the conjugation, this verb behaves like the intransitives. § 125 Lacking negative particles, Finnish and other related languages use one or more negative auxiliary verbs, which, together with the main verb, form a special, negative conjugation. In Ostyak, however, the affirmative and the negative conjugation are almost the same. The language has, indeed, a negative auxiliary: endam or endem ‘is not’, Russian нҍтъ, but this cannot be inflected; e.g. wax entam ‘it is not money’402, tawem entam ‘I have no horse’403, i metta endam or per endam ‘nothing’404, etc. At the most, dual or plural characters may be added to endam or endem; e.g. miin endemgen ‘we two are not’405 (насъ нҍтъ), pl. meng endemet. § 126 Together with verbs, endam changes into ent or en, whilst the main verb undergoes no change406; e.g. ent ujem ‘I did not see’, en menem ‘I did not go’, dual 1. ent ujemen, ent menmen, fut. ent udem, end mendem, inf. ent udai, ent mendai, ger. ent utmen, ent menmen, etc. Only in the imperative does ent, en change in all persons and numbers into at, Surg. atl407 e.g. at uje ‘don’t see’, at mena ‘don’t go’, dual at ujaden, at menaden, etc. 116 �Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 71 ❧ 3) Particles A) Postpositions § 127 Like the other related languages, Ostyak also has no prepositions but only postpositions, which are called so because they are placed after the word to which they are related. The postpositions do not, in fact, form a special class of words, because they are, with a few exceptions, real nouns, they form constructions with the genitive, they take personal suffixes, and thus share all the properties of the other nouns. Even though the nominal stem of many postpositions is not apparent any more, the case suffixes are often in these words easily recognizable. Only a few postpositions are expressed with the nominal stem or the nominative; most of them have the suffixes of the dative, the locative or the ablative, sometimes also the caritive. In § 67 it was already mentioned that in postpositions as well as in adverbs, there are case suffixes that have already disappeared in the nominal inflection. § 128 In the following, we provide a list of words that can be used as postpositions in Ostyak: erek, NS.408 ürük ‘extra, too much’ (Lat. nimius, 1. nimis), ‘in addition to, except’ (Lat. praeter). In the Irtyš dialect, the caritive suffix is often attached to this postposition; e.g. ma tau erekte i met en taidam ‘I have nothing except a horse’409. 2. it, Surg. iȶ ‘down, under’; idn (locat.), Surg. iȡn ‘down’, itta (abl.), Surg. iȶta ‘from below’. The words it and jit (cf. the word list) probably represent the same stem. 3. itpeja (itpea), Surg. iȶpija (dat.) ‘in front of’; itpena, Surg. iȶpina (loc.) ‘before, in front of’; itpīwet, Surg. iȶpijeux or iȶpiji (abl.) ‘from the front’. These postpositions are probably compounds 117 405. ‘we two are not there, there is no two of us’ 406. I.e. in non-existential constructions. The particle behaves like nicht in German or inte in Swedish. 407. It is etymologically related to Mansi ul and Finnish älä (sg), älkää (pl) in the corresponding function. The main verb is in the imperative. 408. This abbreviation is not included in the list of dialects (p. ix). It is probably the Lower Surgut (LS) dialect, which in Swedish (the original language of the manuscript) would have this abbreviation (Nedre Surgut). 409. Note the very common use of the verb taj- ‘to have’ and its understandable translation, even though Castrén had troubles in describing the verb (§§ 121–122). �Ostiacica 410. rather a derivative from the word (South) it, (Surg.) itl ‘front’ 411. Latin pone ‘behind’ 412. pir means ‘the space behind something’ whereas puj is primarily the body part. 413. locative 414. ablative 415. The comparison with Finnish is semantic, not etymological (and not meant to be, either). ☙ 72 ❧ of two words: it ‘front’ and pi ‘side’410. 4. xowatta ‘along’ from the stem xou ‘long’. 5. id at, Surg. jid a ‘towards, at, against’. ˊ ˊ 6. maxta ‘around’. 7. moxta Surg. mugda ‘through’. 8. nox, Surg. nok ‘up, upwards’ (R. въверхъ). 9. nūmen, Surg. nōmen (locat.) ‘up, above’; nūmatta, Surg. nōmeȶta (abl.) ‘from above’. The stem of this postposition is nūm (num), Surg. nōm (nom) ‘heights’ (cf. the word list). oxteja, Surg. ogoteja (dat.) ‘on’, actually ‘into the 10. above’, oxtena, Surg. ogotena (loc.) ‘on, in the above’, oxtīwet, Surg. ogotejeux or ogoteji (abl.) ‘from above’. The stem is in the Irtyš dialect oxta, cf. the word list. 11. pira (dat.) ‘behind, back’; pirna (loc.) ‘behind (pone411), after, afterwards’, piretta or pirīwet, Surg. pireux, piri (abl.) ‘behind, from behind’. The stem is pir ‘back side’, cf. the word list. In the Irtyš dialect, there is puja, puina, pujīwet from pui ‘behind’412, which is almost identical but less often used as a postposition. Furthermore, the Russian preposition за can also be formed into a postposition denoting the same space relations by adding the Ostyak case suffixes: saja (dat.), saina (loc.) and sajīwet (abl.). peda, pede, pete ‘in order to, because of, instead 12. of’. In the same meaning, pedan, pedait, sagait, etc. are also used. puŋada, S. poŋaȡa (dat.) ‘next to, beside’, puŋatna, 13. S. poŋaȶna413 ‘next to, beside’; puŋatīwet, Surg. poŋaȡeux, poŋaȡi414 ‘beside’. The stem: puŋat, poŋaȶ ‘side’. kuda (dat.), kutna (locat.), kudīwet (abl.) ‘between; 14. among’. The stem: kut ‘the place between’, Finn. väli415. 15. kutteba, Surg. ječega (dat.) ‘in the middle’; kuttepna, Surg. ječen (loc.) ‘in the middle’; kuttepīwet, 118 �Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 73 ❧ Surg. ječegeux, ječegi (abl.) ‘from the middle’. The stem is in the Irtyš dialect kuttep, in the Surgut dialects ječe ‘middle’. 16. tibeja (tibea), Surg. tigbija (dat.) ‘into’; tibena, Surg. tigbina (loc.) ‘in, inside’; tibīwet, Surg. tigbijeux, tigbiji ‘from inside’. The postpositions are formed from the stem tibe, Surg. tigbi ‘inside’, and in the Surgut dialects, they can also be expressed with onda, ondan, ondeux or ondi from ont ‘inside’. 17. tom pēlga or tom peja, Surg. tom pīlega, tom pija or kaibija (dat.) ‘on the other side’, tom pēlgena or tom pena, Surg. tom pēlgena, tom pina, kaibina (loc.) ‘on the other side’, tom pēlegīwet or tom pīwet, Surg. tom pēlegeux (pelegi), tom pijeux (piji), kaibijeux (kaibiji) ‘from the other side’. In a similar way tem pēlga or tem peja, Surg. tem pēlega or tem pija (dat.) ‘on this side’, etc. 18. unda, Surg. andaga ‘up to, until’. 19. waȶȶax, waȡȡax (Surg.) ‘without’. 20. ūtta, Surg. ūȶti ‘over, on the opposite side’. B) Adverbs § 129 Like the postpositions, the adverbs in Ostyak are also formed from the noun with different case suffixes, and it has already been shown in the previous paragraphs that many words can be used both as postpositions and as adverbs. There are also many adverbs in Ostyak that are formed from demonstrative, relative and interrogative pronouns. There are few primitive words among the adverbs, yet a noun and especially an adjective in the nominative case can also be used as an adverb. Furthermore, many adverbs are borrowed from Russian. § 130 The adverbs of location are, organized according to their stem, the following: 119 �Ostiacica 416. The Surgut particles tegenam and togonam are formed with the suffix of the approximative case. ☙ 74 ❧ 1. xoda, Surg. koȶnam ‘where to’; xodan, Surg. kotti, kot ‘where’, xotye, Surg. kotl ‘from where’. The stem is probably xo (cf. the pronoun xoi, xoje in § 93). Instead of these adverbs, in the Irtyš dialects met tagaja ‘where to’, met tagana ‘where’, met tagajīwet ‘from where’, etc. are used. 416 2. tege, Surg. tegenam ‘here (to)’, tette, Surg. tetti, tet ‘here’; tet sagat, Surg. teȶ ‘from here’. Cf. the demonstrative pronoun tem ‘this’. 416 ‘there (to)’, totta, Surg. 3. togot,ˊ Surg. Togonam totti ‘there’, Surg. toȶ ‘from there’. Cf. the demonstrative pronoun toma. 4. nox ‘up, upwards’; see § 128 nr. 8. 5. nūmen ‘up, in the heights’, nūmatta ‘from above’; see § 128 nr. 9. 6. itn ‘down’, loc. idn, etc. see § 128 nr 2. 7. awasta ‘from below’, abl. of awas ‘the underneath’. 8. pira ‘back’, pirna ‘behind’, pirīwet ‘from behind’, see §128 nr 11. 9. itpeja ‘forth’, etc. see § 128 nr 3. 10. xowa, Surg. kokko ‘far away’, xowan, Surg. kowon (loc.) ‘far away’, xowatta, Surg. kowaȶta (abl.) ‘from afar’. The stem is xou ‘long’. 11. wana (dat.) ‘close (to)’, wanen, wanna (loc.) ‘close’; wanetta, Surg. waneȶta ‘from nearby’. The stem is wan ‘short’. 12. kīm, kēm ‘out’, kāmen, kēmen ‘outside’, kāmetta, Surg. kāmeȶta ‘from outside’. 13. jox, Surg. jok ‘home’ (domum), jadan, Surg. jokon ‘at home’ (domi), jokoȶta (Surg.), xodīwet (Irt.) ‘from home’. 14. moxta, Surg. norok ‘straight’. 15. megde ‘past, by’ 16. beste ‘all over’, Russ. вездѣ. A § 131 mong the temporal adverbs especially the following may be noted: 1. xun, Surg. xunti ‘when’. 2. tutna ‘then’. ˊ 3. in, Surg. it ‘now’. Cf. the word list. 4. sīra, Surg. sār, sārna ‘before’; cf. the word list. 120 �Attempt at an Ostyak Grammar ☙ 75 ❧ 5. pirna ‘after’; see § 128 nr 11. 6. xou, xowat, Surg. kowat ‘for a long time’; cf. word list. 7. xowan, Surg. kowan ‘long ago’. 8. sora, Surg. sarga ‘soon’, Russ. скоро. 9. togan ‘always’. 10. us, uš ‘already’, Russ. уже. 11. os, ješo (Russ. ещо) ‘still’. 12. mettatna ‘sometime’. 13. xattīwen ‘during the daytime’. 14. ātna, Surg. jōgon ‘in the night’. 15. idaina ‘in the evening’. 16. ādeŋ, Surg. āȡeŋ ‘in the morning’. 17. tem xat ‘today’, etc. § 132 Among the other adverbs, we can only give the following: 1. ar ‘many, a lot’. 2. čīmet, Surg. čīmeȶ ‘(a) little’. 3. ašma, tax, Surg. čikka ‘very’. ˊ 4. cebara ‘well’. 5. medagem ‘how much’. 6. tegem, tigem ‘this much’. ˊ ˊ 7. xot sagat ‘how’. 8. tem sagat, tegena, temida ‘like this’. 9. medīwet, medoi peda ‘why’. 10. tut peda ‘because of that’. ˊ C. Conjunctions § 133 The Ostyak language has only a few conjunc- tions, and many of these are, furthermore, borrowed from Russian. Some conjunctions are independent words, while others can only be used enclitically. Here we list the most important of both classes: a) Independent conjunctions ada — ada ‘either — or’. lipa — lipa ‘either — or’, Russ. либо — либо. 121 �Ostiacica 417. As already stated in note 174, this is not a particle but a noun ot ‘thing’. 418. The semantics of the interjections are, of course, approximate. ☙ 76 ❧ nīci ‘perhaps’. otnāko ‘yet’, Russ. однако. met, metta ‘that, so that’. sto ba, sto bi ‘so that’, Russ. что бы. ada metta, at metta ‘as if’. ješeli ‘if’, Russ. ежели. i ‘also’, Russ. и. ādeŋ the character of the conjunctive. ta ‘and’, Russ. да. b) Enclitic conjunctions īti, īda ‘as, like’. pa, ba ‘though’, Finn. pa, pä. se or še ‘yes, too’, Russ. же. wet,ˊ Surg. wiȡi ‘even’, Russ. вҍдь. li ‘whether’, Russ. ли. kuš, Surg. kuč ‘even though’, Russ. хотя, хоть. at, a particle that forms indefinite nouns, pronouns and adverbs.417 D. Interjections 418 § 134 Only the following interjections have been noticed by me: a’a ‘yes’. au ‘what did you say?’ ta ‘well’. ti, tit, titti ‘well, see’. ˊ ˊ a ‘ouch’. ax ‘oh’. ja ‘well’. 122 � Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Attempt at an Ostyak Grammar (Ostiacica) Subject The topic of the resource Ostiacica. Manuscripta Castreniana, Linguistica V. 175 p. ISBN 978-952-7262-00-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-01-6 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén edited and commentary by Ulla-Maija Forsberg Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/94809e4d8e126a4ddcdf0401d12e879b.pdf 20486a6fd8bb3af557acc3606b6eaac7 PDF Text Text Ostyak Word List419 �Ostiacica Udmurt, Mn = Mansi, MnN = Northern Mansi). By “Sam.”, Castrén mainly refers to Nenets, but the abbreviation is kept unchanged, thus Sam = Samoyedic; however, “O. Sam.” > Slk = Selkup. Also in the references to UEW, Sam refers to a correspondence in any Samoyedic language, which is not necessarily the same comparison Castrén has made. For Surgut, Castrén’s abbreviations (or their translations) are used in their original form, i.e. S. or Surg. = Surgut dialects, (“OS.” >) US. = Upper Surgut (upstream from the town of Surgut), (US. >) LS. = Lower Surgut (downstream from the town of Surgut). There is also an abbreviation “NS.”, which has not been explained. It seems to stand for the Swedish term Nedre Surgut ‘lower S.’ and has accidentally been left in the German version in some words on the list. Here it is replaced with LS. For the Turkish languages, the names are kept in their original form, thus Turk = Turkish (in general), Tat = Tartar, MT = Minushinsk (Siberian) Tartar. The references to the most important dictionaries are provided at the end of each lemma. These are: Wolfgang Steinitz Dialektologisches und etymologisches Wörterbuch der ostjakischen Sprache (DEWOS), K.F. Karjalainen & Y.H. Toivonen Ostjakisches Wörterbuch (KT) and Károly Rédei & al. Uralisches etymologisches Wörterbuch (UEW). If the Khanty word has a cognate in Mansi, it is given in brackets ( ) after DEWOS; if the word has cognates in other Uralic languages, this information is given in brackets ( ) after UEW. Page numbers are given for the Khanty dictionaries, because they encompass all Khanty dialects and thus follow an etymological order instead of a traditional alphabetical one. Page numbers are given only for the beginning of the lemma; one lemma might go through several pages (in DEWOS, each column has its own number). The modern (or standardized phonematic) form for the words in other Uralic languages can be found in UEW; they are not copied here. If necessary, other references to literature are also given. 419. The word list has been rewritten, translated and commented on along the following principles: The lemma is transcribed from Castréns “Ossetian” Cyrillic script according to the same rules that are used in the grammar part. It is followed in brackets [ ] by the form that follows the standard southern Khanty phonematic transcription (in DEWOS, standardized by Wolfgang Steinitz, with minor exceptions, e.g. ĕ in the first syllable instead of ǝ). The same goes for additional forms (derivations and compounds) from the southern dialect, which are introduced later in the same lemma. If the lemma is given only in its Surgut form (“S.”), and mainly does not exist in southern Khanty, the standardized phonematic form in brackets [ ] is given from Trj (Tremyugan) or another modern (according to KT or DEWOS) Surgut dialect. In cases where Castrén has added a variant from Surgut to the southern dialect lemma, a Trj or other modern Surgut dialect form is given in brackets [ ]. The translation is given according to Cast rén’s original translation, taking into account the semantics of the modern Khanty word; if there is a more significant difference, the modern, actual meaning is given in brackets [ ]. References to other languages are given according to Castrén either with a comma or semicolon only, or with “cf.” (“vergl.”). The possible borrowing languages (“Turkish” for mainly Siberian Tartar; Russian or Komi) are not commented on separately, but the modern view of the possible borrowing is given according to Steinitz in brackets ( ) after the DEWOS reference. The correspondences in the Uralic languages are marked with [≠] (no etymological correspondence) or [=] (reliable comparison) separately for each language. For the Finno-Ugrian languages, abbreviations of the modern names are used in the translation (“Lapp.” > Saa = Saami, “Tscher.” > Mr = Mari, “Syrj.” > Ko = Komi; Fi = Finnish, Est = Estonian, Hu = Hungarian) as well as in the references (Md = Mordvinian, Ud = 124 �Ostyak Word List A ājemdem [äjǝmt-] ‘to glue’; LS. ējem dem, eijemdem; US. ējemtim, ei jemtim [Trj ĕjǝmtǝ-] DEWOS 24, KT 12. ājoxtep, aijoxtep [äj-oχtep] ‘smallish, quite small’; DEWOS 12, 33, KT 3, 32. āmdem [ämət-] ‘to rejoice’; frequ. āmdīdem [ämtit-]; DEWOS 106, KT 47–48. amlep [omlep (DN), Ko Kr ămlip] ‘hole in the ice’ DEWOS 100, KT 48. āmp [ämp] ‘dog’; [=] Hu eb; DEWOS 101, KT 48, UEW 836 (Kh = MnN āmp, Hu). āna [ănǝ] ‘thick’; Surg. ānex [Trj äṇǝ]; āna-paŋ [ănǝ-päŋ] ‘thumb’; āna-sābet [ănǝ-säpǝt] a black and blue coloured duck with a thick (āna) neck (sābet) [Anas fuligula]’ DEWOS 109, KT 52. anǯa, anǯe [änčǝ] ‘rose hip’; Surg. anǯex [Trj äṇčǝɣ]; anǯa-jux [änčǝ-juχ] ‘rose shrub’; Surg. anǯex-jux [Trj äṇčǝɣ-juɣ]; DEWOS 112, KT 54. aŋasem [aŋχəs-, Kr eŋχəs-] ‘to take off one’s shoes; undo (a knot), unbutton (one’s coat)’; S. ünacem [Trj ăntǝksǝ-] DEWOS 142, KT 39, UEW 11. aŋen [oŋǝt; ‑n probably a misprint] ‘chin’; DEWOS 140, KT 34. aŋa, aŋe [äŋkə] ‘mother’; Surg. anki [Trj äŋki], [≠] Hu anya, Turk ana; ēn-aŋa [enǝ-äŋkǝ] ‘grand mother’, āi-aŋa [äj-äŋkǝ] ‘moth er’s younger sister; (female) cousin’; DEWOS 136 (Kh = MnN āŋk°), KT 36. adak [ä̆tak] ‘storm’; [≠ Sam] hād DEWOS 214 (Kh ? < Turk), KT 102. adam [ätamǝ] ‘man, person’, Mr edem, Turk. adem; cf. xui; DEWOS 217 (Kh < Tat), KT 103. ādaŋ; ādeŋ [ätǝŋ] ‘morning’; Surg. āȡaŋ, āȡeŋ [Trj äʌəŋ]; DEWOS 83, KT 117. ādem [ätəm] ‘bad, evil’; Surg. ātem [Trj ätəm]; DEWOS 215, KT 103. ādem [ăt-] ‘to sleep’; Surg. āȡam, ōȡam, ōȶem[Trj ŏʌ-]. Frequ. ādī dem [ătit-]; DEWOS 66, KT 126. adaša, odoša [ătaša] ‘stallion’; DEWOS 72 (Kh < Tat). āgan, āgań [ä̆kań] ‘doll’; Ko akań; DEWOS 45 (Kh < Ko), KT 24. āgerna [äɣərnə] ‘ide, L. Cyprinus rutilus (Leuciscus idus)’; āger na-tūjax [Trj äɣərnə-ʌojək] ‘red kite, L. Falco milvus’; DEWOS 47, KT 25. āxtem [aχət-] ‘to vomit’; Surg. ūgo ȡem [Trj uɣət-]; cf. [≠ Fi] oksennan, [≠] Hu okád; DEWOS 48, KT 26, UEW 716 (Fi = Md Mr Ko Ud). āi [äj] ‘small’; DEWOS 12, KT 3. ai [ăj] ‘luck’; DEWOS 20, KT 6. aidadem [ä̆jtat-] ‘to drive, to chase’; [≠] Fi ajan; DEWOS 26, KT 14, UEW 4. aidem [ăjǝt-] ‘to find’; Surg. ojoȡem [Trj ojǝɣtə-]; DEWOS 22, KT 13. ajaŋ, aijaŋ [ăjǝŋ] ‘lucky [fortunate (e.g. at catching fish)]’ DEWOS 21, KT 6. ājem [äjǝm] ‘glue’; Surg. ējem, eijem [Trj ĕjǝm]; DEWOS 24, KT 12. 125 �Ostiacica ☙ 80 ❧ as [äs] ‘the river Obʹ’; ās-jax [äsjaχ] ‘the Ostyaks’; awas āsjax [ŏwəs ä.-j.] ‘the Ostyaks in Berezov’, num ās-jax [num ä.-j.] ‘the Ostyaks in Surgut’ [the Ostyaks on the lower vs. upper reaches of Obʹ seen from Samarovo (today: Chanty-Mansijsk)]; ās-pai [Trj äs-påj] ‘poplar’; DEWOS 184–86 (= MnN ās), KT 84–85. āsad [asat] ‘free, idle, lazy’; DEWOS 197, KT 89. āsem [ăsǝm] ‘pillow’; DEWOS 195 (= MnN osma), KT 88, UEW 18. aš [aš, äš] ‘white clay’; Surg. ač [not attested] DEWOS 5, KT 96, UEW 3 (Kh ? = Md ašo Ma oš ‘white’). āt (at) [ät] ‘night’; [=] Mr jut; DEWOS 199, KT 100, UEW 99 ˊ (Kh = MnN ēti, Mr Sam). ātmem [ätǝm-] ‘to lift’; Surg. īȶmem [Trj äʌəm-]; DEWOS 76 (Kh = MnN ālm-), KT 125. āttem [ättǝ-] ‘to carry’; Surg. īȶȶem (Trj äʌt- : prs. iʌtəm) [cf. previous]. ˊ ˊ ata [Trj äti, O äśi] ‘father’, [≠] Fi isä, [≠] Hu atya, [≠] Saa ačče [áhčči], tattje, [≠] Turk ata, [≠] Mr ätjä; DEWOS 226, KT 93, UEW 22 (Kh = MnN āś, Sam). au [aw] ‘door’; [=] Fi ovi; DEWOS 26, KT 14, UEW 344 (=MnN āwi, Fi Sam) aŋaŋa [äŋk-äŋkǝ] ‘grandmother’; Surg. aŋk-aŋki [Trj äŋk-äŋk]; DEWOS 136, KT 36. āŋet, ānket [äŋkət] ‘stump, pillar, mast’; Surg. āŋkeȶ [Trj äŋkəʌ]; DEWOS 138 (= MnN āŋk°al), KT 38. ańaxa, ańaga [ăńǝχə] ‘stepmother; uncle’s wife’; LS. ajanki, US. ańakai [Trj ăńə̑ki ̮]; DEWOS 130, KT 64, UEW 10 (= Sa ?Md ?Ud Ko Mn Hu Ne Slk). āńgeš [äńkǝš] ‘pea’; Surg. āńkic [Trj äńkǝč]; Ko ańkycj [ań-ki ̮č]; DEWOS 130 (Kh < Ko), KT 38. ār [är, DN ar] ‘a lot, many’; cf. [≠] Fi suuri, [=] Sam ār ‘big’, [≠] Turk. ār ‘heavy’, [≠] Hu ár ‘price’; DEWOS 155, KT 70, UEW 75 (Kh = Sam) āra [ärǝ] ‘song’; Surg. ārex [Trj ärǝɣ], [≠] Turk. ir, er; tūrumāra [turəm-ärə, Trj tŏrǝmärǝɣ] ‘prayer’; DEWOS 165 (Kh = MnN ēriɣ), KT 73. ārent [ärǝnt] ‘debt’; [≠] MT ālem, [≠] Fi. velka; DEWOS 172 (Kh < Ru), KT 77. ārendeŋ (ārndeŋ) [ärǝntǝŋ] ‘in debt’; DEWOS 172, KT 78. āres [probably i ̮rǝš, irǝš; Ko i ̮ršaś‘threaten’] ‘troublemaker’; Tat. arisch, DEWOS 164 (Kh < Tat i ̮ri ̮z ’quarrel’), KT 78. ārgem, ārkem [ärǝ-] ‘to sing’; Surg. īrgem [Trj ärǝɣ-]; DEWOS 166, KT 73. 126 �Ostyak Word List auguȡem, S. [Trj ä̆ɣ°əʌ-] ‘to become replete’; see pidem; DEWOS 40, KT 20. awas, owas [ăwǝs, ŏwǝs] ‘lower, the one below [downstream]’; awas-wōt [ŏwǝs-wot] ‘north [wind]’, cf. jit-wōt]; DEWOS 29, KT 17. E ēbet [epǝt] ‘smell’; Surg. āpeȶ [Trj ä̆pəʌ], [=] Sam. āpt, DEWOS 148, KT 68, UEW 83–84 (Kh = MnN at, Saa Md Mr Ko Sam). ede [ĕtǝ] ‘lid’; Surg. aȶe [Trj ä̆ʌə] [E wälə ‘roof, lid’]; DEWOS 70, KT 116, UEW 574 (Kh = MnN ala, Fi ylä- etc.) edem [ĕt-] ‘to heat’; US. üȡim [Trj ö̆ʌ-], frequ. edīdem [ĕtit-]; DEWOS 64, KT 129. ēdem, eidem [et-] ‘to leave (tr.), to let go’; [≠] Fi jätän, [≠] Mr kodem, [≠] Ko kolja; DEWOS 204 (unclear), KT 129. edep [etǝp] ‘verst’; Surg. ettep [Trj ä̆təp]; DEWOS 203, KT 104. eder, ēder [etər] ‘bright, clear’; Surg. ater, atter [Trj ä̆tər]; DEWOS 218 (= MnN atər), KT 104. ederoxtep [etər-oχtep] ‘somewhat clear’. ele, elle [ĕlǝ] ‘sapwood’; Surg. ül [Trj ö̆ḷ], [≠] Fi jälsi; DEWOS 90, KT 41. emem [em-]’to suck’; [=] Fi imen, [=] Hu emik, [≠] Turk emmek; DEWOS 97, KT 50, UEW 82 (Kh = Fi Hu Sam). emerdem [ĕmǝrt-] ‘to scoop, to bail’; Surg. emregdem [Trj ä̆mǝr-, ä̆mräɣtə-]; cf. jāxtem; DEWOS 102, KT 44, UEW 25 (Kh = MnN āmart-, Ud). ēne [enə] ‘big; thick’, also ūna; Surg. ēnȶ [Trj ä̆ṇə]; cf. Ko una, Fi enempi ‘more’, enin ‘most’, [≠] Hu ennyi ‘this much’; DEWOS 109, KT 52, UEW 74 (Kh = MnN janəɣ, Fi Saa ?Ud ?Ko Sam) ēnmem [enǝm-] ‘to grow’; Surg. ānmem [Trj ä̆nǝm-]; DEWOS 110, KT 52. ēnmettem [enmǝttǝ-] ‘to grow (tr.), to raise’ DEWOS 110, KT 53. ēndep, ēntep [ĕntǝp] ‘belt’; DEWOS 117 (= MnN ēntǝp), KT 58. eŋedīdem [ĕŋǝtit-] ‘to neigh’; DEWOS 141, KT 34. 127 �Ostiacica ☙ 81 ❧ ēpsendem [epsint-] ‘to sniff, to smell’; Surg. āpsindem [Trj ä̆psintǝ-]; DEWOS 148, KT 68, UEW 83. erek (erx) [ĕrǝ] ‘extra, too much, too many’; LS. ürük (ürx) [Trj ö̆rəɣ]; DEWOS 167 (Kh = MnN ariɣ), KT 74. ēsem [esǝm] ‘breast, nipple’; ēsemjink [esǝm-jĕŋk] ‘sweet milk’, actually ‘breast-water’; DEWOS 194, KT 89. ēsemdem [esǝmt-] ‘to suck’; see emem. ēssig, ēssix, eissig (actually ēsjig) [ĕs-jĕɣ, ĕssəɣ] ‘old man’; [≠] Hu ősz; DEWOS 187, KT 87. estem [estə-] ‘to release, to let go, to let come (in)’; US. asȶem, LS. esȶim [Trj ä̆sʌ-], [≠] Fi päästän; DEWOS 193, KT 91, UEW 71 (Kh = MnN is-, Ud Ko Hu Sam). et [ĕt, ĕtǝ] ‘simple, common’; et-wax [Trj ä̆t-wăχ] ‘iron’; DEWOS 68, 69, KT 109. ēt, eit [et] ‘body, item’; DEWOS 56, KT 110. ētteptem [ettitǝpt-, *ettəpt-] ‘to show, to point at smth’; DEWOS 220, KT 108. ēttīdem, eittīdem [ettit-] ‘to look, to watch’; also: eikīdem; DEWOS 220, KT 108. ēwa [ewǝ] ‘girl, daughter’, Surg. ēwi [Trj ä̆ɣ°i]; DEWOS 37, KT 16, UEW 835 (Kh = MnN āɣi Hu). ewedem, eudem [ewət-] ‘to cut, to shave’; Surg. agdem [Trj ä̆ɣ°ət-]; DEWOS 50 (Kh = MnN jakt-), KT 18. I īma [imǝ] ‘old woman, wife’; Surg. īmi [Trj imi]; cf. [≠] Fi emä ‘mother’, [≠] Hu eme ‘female’; DEWOS 97, KT 43, UEW 74 (Kh ≠ Fi Hu Sam). īmel [iməl] ‘a vehicle’ [a fish species]; DEWOS 100, KT 44. īn [in] ‘now, just (now), at the moment’; Surg. īt [Trj in]; KT 51. inar [inar] ‘saddle’; Tat ijar; DEWOS 116, KT 53. idai [itǝn] ‘evening, night’, Surg. itn [Trj itǝn], [≠ ] Fi ilta; DEWOS 217, KT 104. idem [item] ‘shameful [shame]’; Surg. īȡem [Trj iʌem]; DEWOS 79, KT 119. īȡek S. [Trj iʌek] ‘strainer, sieve’; see puš; DEWOS 74, KT 123 ika, iga [ikə] ‘old man, husband’; Surg. iki [Trj iki], [≠] Fi ukko, [≠] Hu agg; DEWOS 34, KT 23, UEW 72 (Kh = MnN aki, Saa Sam). 128 �Ostyak Word List īndep, jīndep [jĕntǝp, Trj ji ̮ntəp] ‘needle’; Turk ine, īnge, [≠] Mr īm, [≠] Ko jem, [≠] Fi äimä; DEWOS 381 (Kh = MnN jūntǝp), KT 175. īnem S. [Trj ĕj-näm] ‘all’; see per; DEWOS 19. ǝ ǝ īŋisem [ĕńtˊ s-, Trj ińtˊ ksǝ-] ‘ask’; DEWOS 131, KT 65. isar [isar] ‘stupid, simple-minded’; DEWOS 197, KT 89. īsem [is-] ‘to grind’; īsendem [isǝnt-] id.; DEWOS 188, KT 90. īsen [isǝn] ‘grinder’; DEWOS 189, KT 89. īšen [išǝn] ‘window’; DEWOS 11, KT 99. iǯem [ič-] ‘to move (tr.), to push’; DEWOS 5, KT 98. ičex, US [ičək] ‘younger sister [endearment]’; see ńeŋa; DEWOS 10, KT 99, 193. X xaint [χent] ‘birch bark basket’; [=] Fi kontti; DEWOS 516, KT 315, UEW 177 (Kh = MnN χūnt, Fi Ud Ko), SSA 1 398 (Fi = Kh Mn) xaida [χăjćǝ] ‘scissors, shears’; Turk kaitse, kaitje; DEWOS 449 (Kh < Tat), KT 283. xaleu [χălew] ‘tern, seagull’; Surg. kallek [Trj kăḷe̮k]; DEWOS 487, KT 300. xama [χŏmǝl(‑)] ‘bladder, blister’; S. komlaŋ [Trj komḷǝŋ]; DEWOS 497, KT 305. xanda [χăntǝ] ‘a khanty person’; S. kanda-ku [Trj kăntǝk-ko]; DEWOS 517, 518, KT 317, UEW 206 (Kh ? = Fi Saa Md Hu Sam). xanem [χăn-] ‘to touch [to get caught, to adhere, intr.]’; DEWOS 504, KT 316. xadań [χătań] ‘Tatar’; S. katań-ku; DEWOS 575, KT 362. xadem [χăt-] ‘to die’; Surg. kaȡem [Trj kăʌ- : kŏʌǝm], [=] Fi. kuolen, [=] Hu hal, [=] Mr kolem, [=] Ko kula; DEWOS 469, KT 373, UEW 173 (Kh = MnN χɔ̄la-, Fi Md Mr Ud Ko Hu Sam). xaxrem [χăχǝr-] ‘to tickle [to scratch, to scrape, to rub, to shave]’; DEWOS 460, KT 293. ˊ ˊ xaid em, xaiǵem [χet-] ‘to stay, to remain; to be left’; DEWOS 576, KT 346. ˊ ǝ xaid eptem [χetˊ ptǝ-] ‘to leave (tr.)’; DEWOS 577, KT 347. xaimak [χajmaχ] ‘sour whole milk, thick cream’; Tat kaimak; DEWOS 447 (Kh < Tat), KT 283. xainem [χen-] ‘to dig’; Surg. kinem [Trj ki ̮ṇ-], [≠] Fi kaivan; DEWOS 508 (Kh = MnN χūn-, Ko Hu), KT 318. 129 �Ostiacica ☙ 82 ❧ xanǯem [χănč-] ‘to make colourful [to stich, to embroider; to write]’; DEWOS 513 (Kh = MnN χans-); KT 313. xanǯeŋ [χănčǝŋ] ‘colourful’; DEWOS 512, KT 313. xaŋdep [χaŋtep] ‘ladder, stairs’, S. kaŋdep [Trj kåŋti ̮p]; DEWOS 528, KT 297, UEW 127 (cf. χoŋχ-). xaŋsa [χamsa, χaŋsa, χaŋχsa] ‘pipe’, S. kaŋsa [Trj kansa], Turk kañsa; DEWOS 693, KT 306. xar [χăr] ‘field, an even place in general’; e.g. tant-xar [täntχăr] ‘(corn) field’, num-xar [num-χăr] ‘meadow’, xot-xar [χot-χăr] ‘floor’; S. kara [Trj kårə]; DEWOS 544, KT 327. xār [χor] ‘oxen [male animal]’; S. kār [Trj kår]; cf. [≠] Fi härkä, [=] Sam hora; ai-xār [äj-χor] ‘stallion’; DEWOS 535, KT 328, UEW 168 (Kh = MnN χār, Fi Ko Hu Sam). xardagan [χărtǝχan] ‘falcon’; DEWOS 558 (Kh < Tat), KT 341. xatt, xat [χăt (χătt-)] ‘sun, day’ [χăt ‘provision, supplies (“Vor rath”)’ is a separate word]; S. kaȶ [Trj kătʌ̥], [≠] Mr kedƈe; DEWOS 469, KT 365 (χăt ‘store, supplies’), DEWOS 571, KT 354. xōdaŋ, xōteŋ [χŏtǝŋ] ‘swan’; S. kōtteŋ [Trj kŏtǝŋ]; DEWOS 575, KT 362, UEW 857 (Kh = MnN χotaŋ, Hu hattyú id.). xōdar [misprint, ɔ: хо̄дап i.e. χotəp] ‘net‘; DEWOS 479, KT 371, UEW 120 (Kh = MnN χūlǝp, Fi Ko Hu Sam). xōdem [χot-] ‘to stay overnight’; S. kūȡem [Trj kåʌ- : kuʌə̑m]; DEWOS 462, KT 375, UEW 120 (= MnN χūl-, Ud ?Ko Hu). xōxtem [χoχət-] ‘to jump [to run]’; DEWOS 457, KT 294, UEW 198 (Kh = Fi Saa Md Ko Hu Sam). xōjem [χojəm] ‘ashes’; DEWOS 446, KT 281, DEWOS 194 (Kh = ˊ MnN kul ǝm, Hu ?Md). xomas [*χoməs] ‘violin [formerly used by Tatars and southern Khantys]’; DEWOS 500 (attested only by Castrén and Patkanov; Kh < Tat). ˊ ǝ ˊ xomd e [χamtˊ ] ‘whip’; S. kamd i ˊ [Trj kåmti ̮]; DEWOS 503 (Kh < Tat), KT 306. xon [χon] ‘emperor, khan, czar’; S. kan [Trj kån]; Tat khan; DEWOS 503 (Kh < Tat), KT 307. xon, xonai [χŏn] ‘stomach’ [χŏnaj ‘front part’]; DEWOS 509, KT 308. xonaŋ [χŏnǝŋ] ‘pregnant’ [from χŏn ‘stomache’]; DEWOS 510, KT 309. xonaʒa [χŏnaćǝ] ‘young cow, heifer [also of a reindeer or an elk]’; DEWOS 519, KT 312. xondak [? *χŏntǝk] ‘yeast’ [not in modern dictionaries]. xonttem [χŏnt-] ‘to escape, to flee’; S. kondem [Trj kŏnt-]; DEWOS 517, KT 319. ˊ ˊ xontˊ[χŏńtˊ] ‘fever’ [χŏńt-, χońt- ‘to have fever, to be ill’]; DEWOS 524, KT 322. xōŋam [χoŋχ-] ‘to climb, to go up stream’; S. kūŋdem [Trj ku ŋət-]; DEWOS 528, KT 296, UEW 127 (Kh = MnN χāŋχ-, Hu ?Ko). 130 �Ostyak Word List xordem [χŏrǝt-] ‘to bark’; frequ. xordīdem [χŏrtit-]; DEWOS 553, KT 338. xorem [χŏr-] ‘to skin, to peel’; S. koroȡem [Trj kŏr-]; cf. [≠] Fi kuorin; DEWOS 542, KT 340, SSA 1 442 (Kh ? = MnE χor, Fi). xōs [χos] ‘a species of duck’; DEWOS 559; KT 342. xosem [χŏs-] ‘to urinate’, [=] Fi kusen; DEWOS 561, KT 343, UEW 211 (Kh = MnN χuńś-, Fi Saa Mr Ud Ko Hu Sam). xoǯem [χočǝm] ‘hot, warm’; DEWOS 427, KT 348, UEW 114 (? = Udm Ko). xōt, xāt [χot] ‘tent, house’; S. kāt [Trj kåt], [=] Fi kota; [=] Saa goatte, [=] Mr kuda; DEWOS 565, KT 357, UEW 190 (Kh = Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu). xou [χŏw] ‘long, distant’; S. koux [Trj koɣ°]; cf. [=] Fi kauwan; DEWOS 450, KT 285, UEW 132 (Kh = Fi Saa Md), SSA 1 330 (Kh = Fi ?Md). xowoxtep [χŏw-oχtəp] ‘longish’. xowat [χŏwat] ‘along’, adv. [instrumental-comitative case of χŏw ‘long’]; DEWOS 452, KT 286. xūdandem [χutǝnt-] ‘to listen’; S. kōȡendem [Trj koʌəntə-]; DEWOS 465, KT 377, UEW 207 (Kh = MnN χūntǝl- Hu ?Fi), SSA 1 457 (Kh = Mn Hu Fi). xūdem [χut-] ‘to hear’; S. kūȡem [Trj koʌ- : kuʌəm], [=] Fi kuulen, [=] Hu hall, [=] Mr kolam, [=] Ko kyla; DEWOS 465, KT 377, UEW 197 (Kh = MnN χūl-, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu Sam). xūdesem [xutes-] ‘to DEWOS 463, KT 366. cough’; xui, xajat [χoj, χuj; χăjet, χăjat] ‘human [χăjet, χăjat], man, male [χoj, χuj]’; S kui, ku [Trj ko : (px.1sg) kuje̮m]; DEWOS 423, 449, KT 279, 282; UEW 166 (Kh = MnN χuj, Saa Sam). xujem [χuj-] ‘to spawn’; DEWOS 440, KT 285, UEW 194 (Kh = Mn Fi Saa). xūla [χulə] ‘soot, dirt’; DEWOS 474; KT 299. xūlax [χuləχ] ‘raven’; US. kōlak, LS. kōlank [Vart koḷǝk, Trj koḷǝŋk]; DEWOS 487, KT 300, UEW 200 (Kh = MnN χulaχ Hu Sam). ˊ ˊǝ xūlatem [χulettˊ -] ‘to soot, to make dirty’; DEWOS 475, KT 299. xump [χump] ‘wave’; S. kump [Trj kump], [=] Sam kumba; DEWOS 498, KT 306, UEW 203 (Kh = MnN χump Fi Saa Md Ud Ko Hu Sam). xuntˊ [χuńtˊ] ‘sunrise, sunset’; S. kunȶˊ [Trj kuńʌ̥́], [=] Fi koi, koitto, [? =] Slk kuend, [=] Ko kya; idai-xuntˊ [itaj-χuńt,ˊ Trj itn̥ -kuńʌ́] ‘sunset’; xodaixuntˊ [χŏt-χuńtˊ] ‘sunrise’; DEWOS 217 (itn̥ -kuńʌ́), 464 (χŏt-χuńtˊ), 522, KT 323, UEW 167 (Kh = Mn Fi Ko ?Sam). xuran [χuran, χŏran] ‘stable’; DEWOS 555, KT 336. xūs [χus] ‘star’; DEWOS 561, KT 343, UEW 210 (Kh = MnS kōńś Ud Ko Hu Sam). xūt [χut] ‘cough’; S. kōȶ [Trj koʌ]; DEWOS 463, KT 365, UEW 223 (Kh = Saa Md Ko Sam). 131 �Ostiacica ☙ 83 ❧ xūt [χut] ‘spruce’; S. kōȶ [kŏʌ], [=] Fi kuusi, [=] Ko kōz, [=] Sam xadi; DEWOS 464, KT 366, UEW 222 (Kh = MnN χowt Fi Saa Md Ud Ko Sam). xutˊ [χutˊ] ‘fish’; S. kuȶ [Trj kuʌ], [=] Fi kala, [=] Hu hal; DEWOS 466, KT 380, UEW 119 (Kh = MnN χūl, Fi Saa Md Mr Hu Sam). J jādam [jătǝm] ‘seine net’; S. sājep [Trj såjǝp]; DEWOS 419, KT 197, 820. jadem [jătǝm] ‘patch’ [”patched” from jăt- (Trj jŏʌ-) ‘to patch’]; KT 199. jāgai [jăχaj, DN jăɣaj] ‘occiput; (nape of the) neck’; DEWOS 334, KT 147. jāgal [jaχəl] ‘fork; step’; S. jāgart [Trj jåɣə̑rt ‘fork, branch’]; DEWOS 341, 342, KT 147, 150. jāgam [jaχəm] ‘heath’; DEWOS 343, KT 148. jāgem [jok-] ‘to dance’; S. jīkum [Trj jek°- (: jik°əm)]; DEWOS 330, KT 141, UEW 96 (Kh = MnN jēk°-, Ud Ko). jāxleŋ [jaχləŋ] ‘with a branch’; DEWOS 341, KT 147. ˊ ˊǝ jāxletem [jaχlettˊ -] ‘to step’; DEWOS 342, KT 148. jāxtem [jaχət-] 1. ‘to scoop (water with a smaller scoop)’ 2. ‘to unload’; DEWOS 352 (= MnN jɔ̄χt-), KT 151. jāja [jäjə] ‘elder brother [male relative older than me, younger than my father]’; DEWOS 317, KT 133. jāk [jäk] ‘clerk’; DEWOS 324 (< Ru), KT 141. jantkem, jantxem [jănt-: jăntkǝm, jăntχǝm, jănkǝm] ‘to play’; DEWOS 381 (= MnN jonɣ-), KT 174. jāŋam [jăχ-, jăŋχ-] ‘to walk’; frequ. jāŋaidem [jăŋɣit-]; DEWOS 386, KT 155. jāŋk [jäŋk] ‘nail [wooden, iron]’; DEWOS 387, KT 158. jara [jăra] ‘other; strange [, not related]’; DEWOS 403, KT 182. jaran [jărǝn] ‘samoyed’; S. jargan [Trj jărɣan]; DEWOS 405, KT 184 (Kh = MnN jɔ̄rn). jardem, jaradem [jărǝt-] ‘to forget’; S. joroȡem [Trj jŏrǝ̑ɣʌǝ̑-], [≠] Sam jurau; DEWOS 405, KT 185. jāsax [ječək] ‘poor’; DEWOS 10 (same word as Trj ičək ‘dear’ see ičex), KT 193. jāseŋ [jäsəŋ] ‘speech [; language]’; DEWOS 414, KT 190. jāstem [jästə-] ‘to say; to speak’; [≠] Fi haastan; Frequ. jāstīdem [jästit-]; DEWOS 415, KT 191. jatt, jat, jattax [jăt] ‘lazy’; DEWOS 416, KT 195. 132 �Ostyak Word List jēŋdem [jeŋǝt-] ‘to spin’; LS. jāŋdem [Trj jä̆ƞ°ət-]; DEWOS 385, KT 157. jēŋet [jeŋət] ‘spindle’; S. jeuŋet [Trj jä̆ŋ°ət]; DEWOS 385, KT 157. jenk [jeŋk] ‘ice’; [=] Fi jää, [=] Mr ī, [=] Ko ji, [=] Hu jég; DEWOS 391, KT 159, UEW 93 (Kh = MnN jāŋk, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu). jeŋeŋ [jeŋkəŋ] ‘icy’; S. jenkeŋ [jeŋkəŋ]; DEWOS 391, KT 160. jermak, jirmak [jĕrmak] ‘silk’; DEWOS 409 (Kh < Ko), KT 186. jert [jert] ‘rain’; [≠] Mr jur, [≠] Ko zer; DEWOS 411, KT 187. jerdeŋ [jertəŋ] ‘rainy’; DEWOS 411, KT 187. jesnā [jesna] ‘[elder] sister’s husband [; aunt’s husband, wife’s elder brother]’; DEWOS 414 (< Tat), KT 191. ječe S. [Trj jä̆čǝ] ‘middle; place in the middle’, see kuttep; DEWOS 314, KT 193. ječem S. [Trj jä̆č-, imperat. jĕčä] ‘to twist, to braid’; DEWOS 311, KT 193. jēčem [ječčǝ-] ‘to be in time, to ripen’; DEWOS 315 (< Ko), KT 194. jeu [jew] ‘perch’, S. jeux [Trj jä̆ɣ°]; DEWOS 330, KT 134 jeura [jewrə] ‘wolf’; S. jeurex [Likr jä̆ɣ°rəɣ]; cf. [≠] Fi peura, [≠] Turk būr; DEWOS 352, KT 141. jēwdem [jewət-] ‘to shoot’; DEWOS 356, KT 135. jāwetmem [jäwǝtmǝ-] ‘to hit, to knock’ [moment. from jäwǝt‘to flail’]; DEWOS 338, KT 136. jeaga [jeχə] ‘small river, tributary’; [? =] Fi joki, [? =] Saa joga; DEWOS 319, UEW 99. jederŋai [jĕtǝrŋaj] ‘black grouse, Tetrao urogallus’; LS. jeterŋi, US. jeterki [Trj jä̆tərŋi, Vart jĕtǝrki]; DEWOS 420, KT 198. jegan [jekan] ‘reed mat’; LS. jeki [Trj jä̆ki]; DEWOS 344 (< Tat), KT 146, 149. jem, jemm [jĕm] 1. ‘good, fresh’; 2. ‘seed’ [this is a separate word: jem (< Tat) DEWOS 367]; cf. [≠] Fi hyvä ‘good’, [≠] jyvä ‘seed’; [=] Hu jó ‘good’; DEWOS 367, KT 167, UEW 850 (Kh = MnN jomas, Hu). jemsai [jĕmsaj] ‘right; on the right hand side’; S. jemse [Trj jĕmsi]; DEWOS 369, KT 169. jemettem [jemǝt-] (from jem [Trj jim ‘taboo’]) ‘to be ashamed’; is said about the bride, when she bashfully covers her face in front of men; DEWOS 371, 373, KT 171. ˊ ˊ ˊ jēnd em, jānd em [jäńt-] ‘to drink’; S. ˊ ˊ ǝ jīnd em [Trj jeńt- (jińtˊ m)], [=] Fi juon; DEWOS 383, KT 176, UEW 103 (Kh = Fi Saa Mr Ud Ko Mn Hu). ˊ ˊǝ jenttem [jäńttˊ -] ‘to give to drink’; DEWOS 384, KT 177. 133 �Ostiacica ☙ 84 ❧ jiba [jĕpǝ] ‘eagle owl, L. Strix bubo’; LS. jipex, US. jiwex [Trj jĕpǝɣ]; DEWOS 395, KT 177, UEW 98. jībel [jĕpǝl] ‘shadow’; S. jīpel [Trj jĕpǝḷ]; DEWOS 396, KT 178. jideŋ [itǝŋ] ‘the lower, the one below’; DEWOS 61, KT 112 (it ‘the one below’). jīdep, jēdep [jĕtǝp] ‘young, new’; S. jīȡep [Trj jĕʌǝp], [≠] Sam jedaei, jedeä, [≠] Fi uusi; DEWOS 358, KT 201, UEW 73 ˊ (= MnN jil pi ‘new’, Fi elää ‘to live’ etc.) jig, jix [jĕɣ, jĕχ] ‘father; bear’; [the word for ‘bear’ is separate: ˊ ˊ iɣ] LS. ate [Trj ati]; DEWOS ˊ 324 (jĕɣ, jĕχ), 226 (ati), 27 (iɣ); KT 145 (jĕɣ, jĕχ), 93 (ati), 22 ˊ (iɣ). jigdeŋ [jĕɣtəŋ] ‘stepfather’; DEWOS 326, KT 146. jigem [jik-] ‘to harness’; cf. [≠] Ru иго ‘yoke’; DEWOS 327 (< Tat), KT 156. jinda [jĕntǝ, jintǝ] ‘towline’; e.g. jā dam-jinda [jătǝm-jĕntǝ] ‘lace, towline’; ńot-jinda [ńŏt-jĕntǝ] ‘string of a bow’; S. jündex [jö̆ntəɣ], [=] Fi jännet; DEWOS 382, KT 174, UEW 92 (Kh = MnN jāntǝw, Fi ?Saa Mr Hu Sam). jīŋet, jēŋet [jĕŋǝt] ‘basket, box [made of birch bark or wood]’; S. jīŋet [Trj jĕŋǝʌ]; DEWOS 393, KT 158 jink [jĕŋk] ‘water’; [≠] Sam ji’, [≠] Fi wesi, [≠] Mr wit; DEWOS 387, KT 160, UEW 93 (cf. jenk). jiŋeŋ [jĕŋǝŋ, jĕŋkǝŋ] ‘watery, wet’; DEWOS 390, KT 162. jinktep [jĕŋktǝp] ‘a place where there is supposed to be a treasure; [a flame can be seen above it,] similar to the Finnish aarnin hauta’; DEWOS 392, KT 164. jirem [jĕr-] ‘to bind, to tie, to knit (e.g. socks)’; [≠] Fi kuron; DEWOS 402, KT 188. jirnas [jĕrnas] ‘shirt’; S. jernes [Trj jä̆rnäs]; DEWOS 409 (< Ko), KT 187 ˊ ˊǝ jirta, jirca [jĕrttˊ ]: the wife’s younger brother is called like this by the husband; DEWOS 412, KT 187. jiǯem [jĕč-] ‘to cut, to draw’; S. jersem [Trj jä̆rəs-]; DEWOS 311 (jĕč-), 404 (jä̆rəs-), KT 194, 186. jiǯep [jĕčǝp] ‘cut, strake’; S. jer sem [jä̆rsəm]; DEWOS 312 (jĕčǝp), 404 (jä̆rsəm) KT 194, 186. jīsem S. [Trj jis-, Kr jes-] ‘to weep’; ˊ see telem; DEWOS 412, KT 189. 134 �Ostyak Word List jit [it] ‘the one below’; S. iȶ [Trj iʌ], [=] Mr ul, [=] Fi ala; jit-xōt [itχot] ‘space under the living room (in a cottage)’, jit-kan ‘sail’; jit-wōt [jit-wot] ‘north’ [”north wind”, the word jit for ‘north’ is a separate lexeme]; DEWOS 61 (il ‘below’), 360 (jit ‘north’), KT 112 (it ‘below’), 200 (jit ‘north’), UEW 6 (il ‘below’ = MnN jol-, Fi Saa Md Mr Ud Ko Sam). jiwem, juwem [jĕ-, jĕw-] ‘to come, become, to start (doing something)’; LS. jigem, OS. jugam [Trj jö̆-, jö̆ɣ-, jĕɣ°-]; DEWOS 309, KT 196. jogadem [joχat-, joχa-, DN joɣa-] ‘to loose’; DEWOS 354, KT 150. jōgon S. (Trj jŏɣən] ‘night’; see āt; DEWOS 345, KT 135. jōgot [joχət] ‘bow’; US. jōgoȶ, LS. jaugoȶ [Trj jăɣ°əʌ], [=] Fi jousi, [≠] Turk jai, [=] Hu ív; paijōgot [päj-joχət] ‘rainbow’; DEWOS 339, KT 153 UEW 101. jōxtem [jŏχət-] ‘to come, to enter’; LS. jōgodem, US. jūgocen [Trj jŏɣət-, jŏɣ°ət-]; frequ. jōxtidem [jŏχtit-]; DEWOS 355, KT 152. jom LS. [Trj jŏm] ‘rain’; see jert; DEWOS 375, KT 166. jōndem [jont-] ‘to sew’; US. jūndem, LS. jūntim [Trj jånt- (juntǝm)], frequ. jōndīdem [jontit-]; augm. jōndesem [jontǝs-]; DEWOS 380, KT 175. jourai, joura [jăwra] ‘twisted, slanted’; S. jagrax, jograx [Trj jăɣ°re̮ɣ], [≠] Turk egri, [≠] Fi wäärä; DEWOS 351, KT 141. jourem [jŏwǝr-] ‘to roll, to wind, to drill’; DEWOS 347, KT 137. jouraxamdem, joworxamdem [jŏw rǝχəmt-] ‘to rotate quickly; turn suddenly’; DEWOS 348, KT 137. judem [jüt-] ‘to rub, to tan (a skin)’, S. juȡem [Trj juʌ-]; DEWOS 363, KT 137. jūx [juχ] ‘tree, wood, forest’; DEWOS 331, KT 143. jukan [jŏkan] ‘lot, share’; cf. Fi jako ‘share, division’, Ko juka ‘divide’ [Kh < Ko = Fi]; DEWOS 345, KT 149, UEW 87. jūm [jum] ‘black bird cherry’; S. jōm [jom]; [=] Fi tuomi; jūmjux [jum-juχ] ‘black bird cherry tree’; DEWOS 374, KT 166, UEW 65 (Kh = Mn Fi Saa Md Mr Ud Ko Sam). jūrax [jurǝχ] ‘side’; DEWOS 405 (< Tat), KT 183. 135 �Ostiacica ☙ 85 ❧ K kabak US. [Trj kåpǝk] ‘light(weight)’; cf. [≠] Fi kepiä; see kēne; KT 289. kāgert [käɣərt] ‘white stork [white bird, like swan but smaller; northern pintail, Anas Acuta]’; see petŋai; DEWOS 611, KT 393. kaiŋi [kĕjŋaj, käjŋaj] ‘mosquito’; DEWOS 599, KT 385. kāk [käk] ‘tickle, itch [scab]’; DEWOS 599, KT 390. kāń [käń] ‘arctic fox, Canis Lagopus’; LS. kȫń, US. kōń [Trj keń, Likr köń], Ko kynj; DEWOS 651 (Kh > Ko), KT 413. kār [kär] ‘bark; crust’; [≠] Fi kuori, [≠] Mr kargas, [≠] Ko kyrs; kār-mox [kärǝ-moχ] ‘egg’, i.e. a young animal with a crust; DEWOS 659, KT 415, UEW 148 (Kh = MnE kēr, Fi keri, Saa Md Mr kǝr, Ud Ko kor, Hu). kāreŋ [kärǝŋ] ‘with a crust’; DEWOS 660, KT 416. kariš [DN Kr kä̆rə] ‘a small white Sterlet’; DEWOS 673, KT 421 [cf. kera]. kar-ȶau S. [Trj kår-ʌăɣ°] ‘stallion’; see adaša [see xār]. kaš [käč] ‘boring, a long time [pleasure, fun; käčəm χŏtat ‘I get/got bored’]’ S. kač [Trj käč]; DEWOS 585, KT 443. kaǯem [käš-] ‘to have hickups [, to burp]’; S. kaugnīdem [ɔ: ‑ȡem] [Trj kö̆ɣən-]; DEWOS 587 (käš-), 606 (kö̆ɣən-), KT 449 (käš-), 391 (kö̆ɣən-). kattem [kättə-] ‘to grab, to take, to hold’; S. kiȶem [Trj kätʌ- : kitʌä]; [≠] Ko kuta, [≠] Fi pidän, [≠] Mr kodƈem; DEWOS 699, KT 459. kattesem [kättəj-] ‘to praise, to commend’; DEWOS 619, KT 459. kawa [käwə] ‘chamber [”Kammer”, ɔ: Hammer]’; LS kewi, US. kawi [Trj keɣ°i, Likr käɣi]; DEWOS 602, KT 387. kawala ‘curl’; see šegara [not in modern dictionaries]. kāwert [käwər-] ‘it is boiling’; LS. kēwerȶ, US. kōwerȶ [Trj keɣ°ər-, Vart köɣərtə-]; DEWOS 609, KT 388. kawrak [kä̆wrak] ‘weak, loose, sloppy’; DEWOS 712 (Kh < Tat), KT 390. keban [kepan] ‘hay stack’; DEWOS 656 (< Tat), KT 414. kēle [kelǝ] ‘a reindeer skin, which is worn instead of a shirt with hair against the body [; reindeer fur coat with hair outwards]’; DEWOS 626, KT 398. kelša [kelšǝ] ‘barbel (L. Cyprinus Barbus) [; roach (Rutilus Rutilus)]; S. kilsi [Trj kiḷsi]; DEWOS 629 (Kh < Ko), KT 400. 136 �Ostyak Word List kēne [kenə] ‘light, not heavy, easy’; LS. kannex [J kö̆nəɣ], US. kabak; [≠] Fi kewiä, kepiä, [=] Hu könnyü; DEWOS 648, KT 407, UEW 862 (Kh = MnE kiɣnə, Hu). kenǯem [kĕnč-] ‘to seek; to hunt, to fish’; S. kinǯem [Trj kĕṇč-]; DEWOS 644, KT 411, UEW 145 (Kh = MnE kinš-, Mr Ud Ko). kenč [kenč] ‘socks made of soft reindeer fell’; DEWOS 645 (Kh = MnE kēns], KT 410. kendeŋ [kĕntǝŋ] ‘angry’; DEWOS 649, KT 412. kenmājem [KoP kĕnmaj-, pass.; J Irt kĕntǝm-, kĕntmoj-, pass.] ‘to get angry’; DEWOS 649, KT 412. ker [kĕr] ‘wooden mortar for tobacco’; LS. kewel, US. kowel [Trj keɣ°i, J kewi ‘hammer’]; Ko gyr; DEWOS 602, KT 387 (käwə ‘hammer’); DEWOS 661, KT 417 (kĕr ‘mortar’). kera [Ts kĕrǝ] ‘red Sterlet’; LS. kari, US. kori [Trj käri, Vart kö̆ri]; DEWOS 673, KT 421. keredem [kerǝt-] ‘to return [; to turn around]’; S. kirigȡem [Trj kirǝɣtə-]; cf. [≠] Fi kierrän; DEWOS 668, 669, KT 424. keremsa, keremse [kĕrǝmsǝ] ‘twig, rod [willow]’; DEWOS 680, KT 427. kerap, kerep [kerap] ‘vehicle [boat, barge]’; S. kerep [Trj kirip]; DEWOS 682, KT 428. kereptem [Ts kerəptə-, DN kerɣəp tə-] ‘to drop’; DEWOS 677, KT 431. kereš [kĕrǝš] ‘high [, tall]’; [≠] Fi korkia; DEWOS 674 (< Ko), KT 430. kergem, kerkem [kerǝ-] ‘to fall’; S. korgem [Trj kɔ̈̆rəɣ-]; frequ. kerkīdem [kerɣit-]; DEWOS 676, KT 431. kesā, kesē [DN Kr kĕsa, Ts kĕsaj] ‘pocket’; DEWOS 691 (Kh < Tat), KT 436. kēsem [kĕs-] ‘to run, to race’; DEWOS 690, KT 438. kesem [no data from KhS] ‘to rip, to tear’; S. kossem [Trj kɔ̈̆s-]; DEWOS 690, KT 439. keš ‘how husband and wife call each other’ [? kŏššǝkǝ ‘thank god; ?darling’; DEWOS 593, KT 447; cf. MnE äśśǝkē ‘thank god; darling’]. kēǯe [kečǝ] ‘knife’; LS. kāčex, US. kōčex [Trj kɔ̆čəɣ], [=] Hu kés, [=] Mr kize, [≠] Fi veitsi; DEWOS 503, KT 445, UEW 142 (Kh = MnN kasaj, Mr Hu). keǯe, köǯe [kĕčǝ] ‘illness’; S. kiče [Trj kĕčǝ], [≠] Fi kipu; DEWOS 591, KT 446. keǯeŋ, köǯeŋ [kĕčǝŋ, kĕčeŋ] ‘ill’; DEWOS 592, KT 446. 137 �Ostiacica ☙ 86 ❧ keǯedem, köǯedem [kĕčǝt-] ‘to be ill’; DEWOS 592, KT 447. ket [kĕt] ‘dew’; S. kaȶa, kaȡa [Trj kä̆ʌə]; DEWOS 620, KT 461. ket [ket] ‘word’; S. koȶ [Trj kɔ̈̆ʌ]; DEWOS 615, KT 462, UEW 144 (Kh = Fi kieli ‘language’, Saa Ud Ko ?Mn Sam) ̆ kēt [ket] ‘hand’; S. kōt [Trj kɔ̈t], [=] Fi käsi, [=] Hu kéz, [=] Mr kit, [=] Saa gietta, [=] Ko ki; DEWOS 698, KT 452, 453, UEW 140 (Kh = MnN kāt, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu). kēt-jit [ket-jĕt] ‘wrist’; kēt-pete [ketpĕt] ‘palm’; DEWOS 698, KT 453. keu [kew] ‘stone’; LS. kaux, US. koux [Trj kä̆ɣ°, Vart kɔ̈̆ɣ], [=] Fi kiwi, [=] Hu kö, [=] Mr kū; DEWOS 600, KT 385, UEW 163 (Kh = MnN kaw, Fi Md Mr Ud Ko Hu). keweŋ [kewəŋ] ‘stony’; keweŋjert [kewəŋ-jert] ‘hailstone’; DEWOS 601, KT 386. kīda [kitə] ‘brother-in-law, sisterin-law’; S. kūdi [Trj kiʌi, J küʌi]; DEWOS 620, KT 463, UEW 135 (Kh ? = Mn Fi Saa Md Ud Ko Sam) kīdem [kit-] ‘to rise, to stand up’; DEWOS 617, KT 465, UEW 133 (Kh = MnN k°āl-, Saa Md Mr Ud Ko Hu) kijem S. [Trj ki ̮j-, DN χăj-] ‘to leave (tr.)’; see ēdem; DEWOS 438, KT 283. kila [kila] ‘penis [; hernia]’; [≠] Fi kulli; DEWOS 625 (Kh < Ru), KT 398. kimdek S. [DN kĕmtǝ, Trj kĕmʌəɣ] ‘wolverine’; DEWOS 639, KT 406. kīmet [kimǝt] ‘tail (of a cloth), seam’; S. kīmeȶ [Trj kimǝʌ]; DEWOS 638, KT 404. kirem [kir-] ‘to sow’; DEWOS 663, KT 434. kirendem [kirǝnt-] ‘to sow’; DEWOS 663, KT 434. kiser [kisǝr] ‘playing card’; LS. keser, US. koser [Trj kesär, V kösär]; DEWOS 694 (Kh < Ko), KT 437. kiš, kišmar [kiš, kiš-măr] ‘curlygrained wood, gnarl, [kišänǝ] small cup’; S. kič, kičmar [Trj kĕč, kĕč-măr]; [≠] Fi wisa; DEWOS 587, KT 444. kitem [kit-] ‘to chase, to drive, to send’; DEWOS 697 (Kh = MnN kēt-), KT 458. kitmesem [kitǝm-] ‘to pray devotedly’; DEWOS 704 (Kh < Ko), KT 456. kiuri S. [DN kiwrə, Trj kiɣ°ri, kiwri] ‘hole in the ice’; see adem; DEWOS 610, KT 390. komat S. [Trj kŏmǝt] ‘wide’; see uideŋ; DEWOS 501, KT 304. konkai LS. [J konki ̮] ‘ladle, scoop’, see umbā; DEWOS 526, KT 296. końar [końar] ‘poor’; LS. keńer, US. köńer [Trj keńär, Likr kɔ̈̆ńär], [<] Ko konjer; DEWOS 651 (Kh < Ko), KT 413. kōr [kor] ‘oven’; S. kȫr [Likr kör, Trj ker]; DEWOS 667 (Kh < Ko), KT 416. 138 �Ostyak Word List kunxŋii [Trj kö̆ŋ ͑ni]; DEWOS 647, KT 408 (s.v. kŏnč), UEW 158 (Kh = MnN konəl-, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu). kupa, kuba [kŏpǝ] ‘churn’; DEWOS 655, KT 413. kur [kŏr] ‘foot, leg’; kur-pura [kŏrpurǝ] ‘calf’; kur-jattaŋ [kŏrjăttaŋ] ‘heel’; kur-jit ‘shin bone’ [kŏr-jĕt ‘ankle’, kŏrwăχ ‘shin bone’]; kur-pede [kŏr-pĕtǝ] ‘sole’; kur-pelek [kŏr-pelǝk] ‘lame, limping’; DEWOS 664, KT 418, 419. kurem [kŏrǝm] ‘step’; DEWOS 666, KT 426. kurmadem [kŏrmat-] ‘to (take a) step’; DEWOS 666, KT 427. kurmaŋ [kŏrmǝŋ] ‘nimble-footed’; DEWOS 666, KT 426. kurek [kŏrt] ‘steam, vapour [coal gas]’; DEWOS 678, 686, KT 433. kuruk [kŏrǝk] ‘eagle’; DEWOS 677, KT 424. kus [only Castrén] ‘a fur coat of reindeer, which is worn over the kēle’; LS. kuŋuš, US. kuŋaš [Trj kö̆ŋəś]; DEWOS 654, KT 396. kušmem [kŏčǝm-] ‘to burn (tr, intr)’; DEWOS 590, KT 450. kušmetem [kŏšmǝttǝ-] ‘to burn (tr); to kindle’; DEWOS 590, KT 450. kut [kŏt] ‘place in between’; DEWOS 701, KT 450. kuttep [kŏttǝp] ‘middle’; [=] Hu közép; DEWOS 702, KT 452, UEW 163 (Kh = MnN kotˊ l , ǝˊ Mr Hu). korsan [kersan] ‘trough, washbasin’; DEWOS 685 (Kh < Tat), KT 433. ˊ ˊ košul a [košül a] ‘fur coat’; DEWOS 594 (< Ru), KT 448. kowa [kä̆wə] ‘cuckoo’; LS. kawi, kagi, US. kogi [Trj kä̆ɣ°i, J kä̆wi, Vart kɔ̈̆ɣi]; DEWOS 603, KT 387, SSA 1 471 (cf. Fi käki). kowel US. [Trj keɣ°əḷ, Vart köɣəḷ] ‘ladle, scoop’, see konkai; DEWOS 604, KT 391. kūgur [kŏkǝr] ‘birch bark basket, box’; S. kukkur [Trj kö̆kər]; DEWOS 608, KT 392. kui [kŏj] ‘morass’; [≠] Mr kup; DEWOS 597, KT 383. kujanda [kujantə] ‘scales [yoke (for carrying water)]’; Tat kujanta; KT 385. kul ˊ [kŭl ˊ] ‘evil spirit’; Ko kulj; DEWOS 624 (Kh < Ko), KT 397. kunč [kŏnč] ‘(finger)nail’; [=] Fi kynsi, [=] Ko kyź, [=] Mr kidƈ; DEWOS 645, KT 408, UEW 157 (Kh = MnN kos, Fi Saa Md Mr Ud Ko Sam). kunǯeŋ [kŏnčǝŋ] ‘with nails’; kunǯeŋika [kŏnčǝŋ-ikǝ] ‘bear’; DEWOS 646, KT 408. kunǯem [kŏnč-] ‘to comb, to rake’; DEWOS 646, KT 408. kunǯep [kŏnčǝp] ‘comb’; DEWOS 646, KT 409. kunǯeŋ [kŏnčǝŋ] ‘smth that rakes’; kunǯeŋ-jux [kŏnčǝŋ-juχ] ‘harrow, rake’; DEWOS 646, KT 408. kunǯalax [Kr kŏnčǝlaχə] ‘handful’; KT 409. kuŋnai [(DN Fil Koš) kŏšŋaj, (KoP Kr Ts) kŏŋnaj] ‘elbow’; S. 139 �Ostiacica ☙ 87 ❧ ˊ ˊ kuttem [kŏt-] ‘to follow the track of an animal’; DEWOS 707, KT 441. ˊ ḱelem [tĕl-] ‘to weep’; [≠] Fi kiljun; DEWOS 1509, KT 909. kutar, kud ar [kŏtar] ‘ermine’; S. ˊ ˊ ˊ k ˊ kutˊ er [Trj kö̆tɣər]; DEWOS, KT 441. L lenka [leŋkǝ] ‘poor person’; DEWOS 844, KT 482. lep [lĕp] ‘two-tipped arrow’; DEWOS 846, KT 488. lībet, līpet [lipǝt] ‘leaf’; [≠] Fi lehti, [=] Hu lewél; DEWOS 851 (Kh = MnN lupta, Hu), KT 489, UEW 259. linda [lintə] ‘bullfinch [snow bunting]’; S. lünti [Trj ḷinti, Likr ḷünti]; DEWOS 837, KT 485. lintˊ S. [Trj li̬ńtˊ] ‘spit’; see palax; DEWOS 839, KT 487. lislup [lis-lup] ‘snow storm [snowfall, wet snow]’; DEWOS 847, KT 491. lōgom [Trj lŏɣ°əm] ‘peaceful, quiet [; good-natured]’; DEWOS 826, KT 476. lōx [lŏχ] ‘inlet, bay’; [≠] Fi lahti; DEWOS 817 (Kh = MnN lōχ, ?Fi), KT 473, UEW 234. lopatˊ US. [Likr ḷŏpǝtˊ] ‘rain’; DEWOS 852, KT 470. lottem [lottǝ-] ‘to bury’; DEWOS 857, KT 493. lād ek [lätˊ k] ‘wide; loose’; cf. [≠] Fi ˊ ǝ lawia; DEWOS 861, KT 492. laŋem [läŋk-] ‘to cover’; S. linkem, lünkim [Trj ḷeŋ°k°-]; DEWOS 842, KT 480. laŋadem [laŋχət-] ‘to split’; DEWOS 841, KT 479. laŋaep [laŋχep] ‘split, crack, cleft’; S. lenkep [Trj ḷi ̮ŋki ̮p]; DEWOS 841, KT 479. lāt S. [Trj ḷåt, Irt lot] ‘hole, pit’; see wanx; DEWOS 855, KT 492. lattem [lăttǝ-] ‘to leave, to get out’; [≠] Mr läktäm, [≠] Fi lähden; DEWOS 860, KT 495. lāwettem [läwǝttǝ-] ‘to pick up, to peel’; DEWOS 863, KT 470. lawlak US. [Vart ḷɔ̆wḷǝk] ‘chin [gills]’; see ńaxsem; DEWOS 850, KT 471. lāwum [läwǝm] ‘charcoal’; DEWOS 825, KT 470. lēk LS. [Trj lek°] ‘track [, way]’; US. lȫk [Vart ḷök]; DEWOS 820, KT 472. lemak [lĕmək] ‘thick, dense [sour milk; thick (porridge)]’ DEWOS 833, KT 483. 140 �Ostyak Word List luk [lŏk] ‘capercaillie’, xui-luk, pegda-luk [χuj-lŏk “male c.”, pĕɣət-lŏk “black c.”] ‘male capercaillie’, neŋ-luk, xanǯeŋluk [neŋ-lŏk “female c.”, χănčǝŋ-lŏk “colourful c.”] ‘female capercaillie’; DEWOS 819, KT 474. lula [lulə] ‘water bird’ (гнярька) [‘loon, Gavia arctica’]; S. lūli [ḷuḷi ̮]; DEWOS 830, KT 482. ˊ l opi US. [Vart ʌ́opi ̮] ‘overcoat’; DEWOS 873, KT 1118. M madamdem [mătǝmt-] ‘to show’; DEWOS 924, KT 557. madem [măt-] ‘to cook’; DEWOS 923, KT 559. mag [mäɣ] ‘honey’; [≠] Ko ma, [? =] Mr mu, [≠] Hu méz, [≠] Fi mesi; DEWOS 898 (Kh = MnN māɣ), KT 502, UEW 266 (Kh = Mn ?Mr) max [maχ] ‘beaver’; [≠] Fi maja or majava, [≠] Ko moi; DEWOS 897, KT 502. maxta [măχtə] ‘Salix pentandra, bay willow’: S. magdi [Trj măɣʌi ̮]; DEWOS 911, KT 516. mānedem, mēnedem [menǝt-] ‘to bend’; DEWOS 933, KT 526. mardadem [mărtat-] ‘to measure’; Ko murtala; DEWOS 966 (Kh < Ko), KT 542. māren [märən] ‘spawn’; DEWOS 963 (Kh = MnN mārn), KT 540. mattax ‘gun, rifle’; Turk maltak [not in modern dictionaries]. meg, mex [mĕɣ] ‘clay, land; [=] Ko mu, [=] Fi maa; morda-meg [mŏrtǝ-mĕɣ] is the name of the land where the ducks migrate in the autumn; S. mortimex [Trj mårt̬i-mĕɣ]; DEWOS 898, 966, KT 504, 543, UEW 263 (Kh = MnN mā, Fi Mr Ud Ko Sam). megdēŋ [meɣtəŋ] ‘Cyprinus dobula, [Leuciscus, dace]’; DEWOS 917, KT 515. megder ‘angleworm’ [not in modern dictionaries]. mēget [meɣət] ‘breast’; S. maugeȶ [Trj mä̆ɣ°əʌ]; DEWOS 909, KT 514, UEW 267 (Kh = MnN māɣl, Saa Md Mr Ud Hu). mejem [mĕ-] ‘to give’; [=] Sam miʼiu; UEW 275 (Kh = MnN mi-, Fi Saa Sam; ?Ud ?Ko). mēlek [melǝk] ‘warm, warmth, thaw’; US. mēllek, LS. mēllenk [Vart mä̆ḷǝk, Trj mä̆ḷǝŋk], [=] Hu meleg; DEWOS 928, KT 521, UEW 868 (Kh = MnN māltip, Hu). 141 �Ostiacica ☙ 88 ❧ menem [mĕn-] ‘to go’; [=] Sam mi ñam, [=] Hu menni, [=] Fi menen, [=] Ko muna; frequ. menīdem [mĕnit-], mom. me nemem [mĕnǝm-]; DEWOS 931, KT 527, UEW 272 (Kh = MnN min-, Fi Saa Mr Ud Ko Hu Sam). menǯem [mĕnč-] ‘to rip, to pluck’; DEWOS 936, KT 526, UEW 870 (Kh = MnN manǝmt, Hu). meń, meńeŋ [meń ‘daughter-in-law’, meńńǝŋ ‘bride’] ‘daughterin-law’; [=] Fi miniä, [=] Ko monj, [=] Hu meny, [=] Sam mejeä; DEWOS 939, KT 529, UEW 276 (Kh = MnN māń, Fi Saa Ud Ko Hu Sam). meredem [mĕrǝt-] ‘to dive’; Hu [≠] márt, [=] merít; frequ. merdīdem [mĕrtit-]; DEWOS 965, KT 541, UEW 869 (Kh = MnN māraχt-, Hu). mērek [mĕrǝk] ‘wing’; mērgeŋ [mĕrkǝŋ] ‘with wings’; DEWOS 963, KT 539. merīdem [mĕrǝj-] ‘to thunder’; pai merīdet [päj mĕrǝjǝt] ‘it is thundering’; [≠] Est mürris tab; DEWOS 959, KT 537. meǯek [mĕčǝk] ‘fist’; LS. meček [Trj mĕčǝk]; DEWOS 892, KT 551. met [mĕt] ‘deep’; S. metˊ [Trj mĕʌ], [=] Hu mély; DEWOS 919, KT 556, UEW 870 (Kh = MnN mil, Hu). ̆ metem S. [Trj mät-: imperat. mĕtä] ‘to get tired’; DEWOS 971 (Kh = MnN mat-), KT 554. mīdadem [mitat-] ‘to rent, to hire’; S. mīteȡem [Trj mitäʌ-], Ko medala; DEWOS 973 (Kh < Ko), KT 552. mīdašem [mitaš-] ‘to take a job’; DEWOS 973, KT 552. mil [mil] ‘cap’; S. mül [Likr müḷ, Trj miḷ]; DEWOS 926, KT 520. mis [Sotnik mis, DN mäs] ‘cow’; Ko muös, Turk mys; mīs-saxsa [mis-săχsə] ‘butter’; DEWOS 969 (Kh < Ko), KT 544 mīt [mit] ‘salary [; rent]’; Ko med; mīxtui [ɔ: <mītxui> mit-χŏj] ‘employee (man)’, mīt-neŋ [mit-neŋ] ‘employee (woman)’; DEWOS 973, KT 552, 553. mōgo [moɣə] ‘crucian carp’; S. mūgi [Trj muɣi ̮]; DEWOS 905, KT 507. mōgoŋ [moχəŋ] ‘pregnant’; S. mōkŋ [Trj mokə̑ŋ]; DEWOS 903, KT 503. mōx, mox [moχ] ‘pup cub [; child]’; S. mōk [Trj mok]; cf. [≠] Fi muna ‘egg’; xar-mōx [kärǝmoχ] ‘egg’, am-mōx [äm-moχ] ‘puppy (of a dog)’; sagar-mōx [săɣər-moχ] ‘calf (of a cow)’; DEWOS 902, KT 503. moxsaŋ, moxseŋ [mŏχsəŋ] ‘a species of salmon, muksun’; DEWOS 916, KT 515. 142 �Ostyak Word List moi [moj] ‘wedding’; DEWOS 894 (Kh = MnN mūj), KT 499 moiteg [mŏjtek] ‘soap’; S. maitek [Trj måjti ̮k], Ko maitäg [mojtek]; DEWOS 896 (Kh < Ko), KT 501. mōnt,ˊ māntˊ [mońtˊ] ‘tale, story’; [≠] Hu monda; DEWOS 942, KT 531. ˊ ˊ mond em [mońt-] ‘to tell stories’; S. ˊ ˊ mūnd em [trj måńt-]; [≠] Hu mond; DEWOS 942, KT 531. mōŋasem [DT moŋǝs-, DN moŋɣəs-] ‘to rub, to plane [; to wipe]’; S. mūŋdem [Trj moŋǝ̑-]; DEWOS 951, KT 519. moŋnīdem, moŋnidājem [Kr moŋǝn mitaj- pass.] ‘to doze off’; DEWOS 913, KT 509. monà, manà [ɔ: <mońa, mańa>, măńǝ] ‘younger brother’; S. mońi [Trj măńi ̮]; DEWOS 941, KT 530. mōrom [morǝm] ‘fold’; S. māram [Trj mårə̑m]; DEWOS 962, KT 539. mosem [mos-] ‘to love, to kiss’; DEWOS 968, KT 546. mōsenḱ [mosǝńtˊ] ‘sulphur’; Tibet musi; DEWOS 971, KT 545. most [mos-] ‘it is possible, it is necessary’; S. moǯi, moči [Trj mås-]; DEWOS 967 (Kh MnN mūst- etc.), KT 545. mūgot [muɣət] ‘liver’; S. mūgoȶ [Trj muɣə̑ʌ], [=] Fi maksa, [=] Mr moxs, [=] Ko mus, [=] Hu máj, [=] Sam muid; DEWOS 910, KT 512, UEW 264 (Kh = MnN mājt, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu Sam). mūjep [müjǝp] ‘riddle’; DEWOS 896. mūjeptem [müjǝptǝ-, mojǝptǝ-] ‘to solve [make] riddles’; DEWOS 896, KT 500, UEW 284 (Kh = Fi Md Mr Ud Ko, ?Hu). mūker [mŏkǝr] ‘hunch, hump’; DEWOS 914, KT 509. mūkreŋ [mŏkrǝŋ] ‘with a hunch’; DEWOS 914, KT 509. mūlem [mulem, mulim] ‘smoke [; vapour; mist]’; DEWOS 929 (Kh = MnN mūlat-), KT 521. muŋol [muŋχəl] ‘knot’; DEWOS 949, KT 517. muŋolǯem [muŋχəl- ? muŋχəlč-] ‘to tie, to knot’; LS. munxlodem; US. munxlaxtim [Trj muŋ ḷaɣtə̑-]; DEWOS 949, KT 517. mūrax [murǝχ] ‘cloudberry’; LS. mōrak [Vart morə̑k]; US. mōrenk [Trj mŏrə̑ŋk]; KT 538, UEW 287 (Kh = MnN mōrax, Fi Ko Sam). mūrtem [mŏrttǝ-] ‘to break (tr.)’; [? =] Fi murennan, [? =] Hu morczol; mom. muremem; DEWOS 958, KT 537, UEW 288 (Kh = MnN murl-, Fi Hu Sam, ?Saa). mušnà [ɔ: <mušńa>, mušńa] ‘bag, pouch’; S. mošńi; DEWOS 971, KT 552. mösek [mĕšǝk] ‘cat’, [≠] Hu macska; DEWOS 893 (Kh < Tat), KT 551. 143 �Ostiacica ☙ 89 ❧ N nart [nărt] ‘bridge [, step (in duckboards etc.)]’; DEWOS 1017 (Kh = MnN nortǝχ), KT 595. narwa US. [Vart nărwǝ] ‘grass mat (used as a bed)’; DEWOS 1017, KT 593. nāurem [näwǝr-] ‘to jump’; LS. nīurem [Trj neɣ°ər-]; DEWOS 995, KT 565. nēbek, nēbak [nepak] ‘paper’; S. nīpek [Trj nipik]; DEWOS 1007, KT 584. nem [nem] ‘name’; [=] Fi nimi, [=] Sam nim, nep; [=] Hu név; DEWOS 998, KT 579, UEW 305 (Kh = MnN nam, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu Sam). neŋ [neŋ] ‘(a married) wife [, woman]’; LS. ne, US. ni, [=] Hu nö, [=] Sam nè, cf. [≠] Ko nyy, [≠] Fi neiti ‘girl’; KT 576, UEW 305 (Kh = MnN nē, Saa Md ?Ko Hu Sam). nerem [nĕr-] ‘to run’; frequ. nerīdem [nĕrit-]; DEWOS 1012, KT 595. nerkem [ner- : nerǝm, nerɣəm] ‘to copulate [; to hit oneself]’; DEWOS 1011. neu [nĕw] ‘twig’; LS. noux [Trj nŏɣ°], US. nox [Vart nŏχ]; KT 564. nikibem S. ‘to push’ [not in modern dictionaries] ˊ nīndèm [ńińt-] ‘to rest’; [≠] Sam ǹiǹañ; DEWOS 1062, KT 625. nink [ńĭŋk] ‘maggot in a spoilt food’; DEWOS 1006, KT 618. nāgar [naχər] ‘cedar nut [; cedar cone]’; DEWOS 994, KT 572, ̮ UEW 298 (Kh = MnS nɛ̄r, Fi nauris). nai [näj] ‘fire’; Obd. ‘sun’, [≠] Hu nap ‘sun’; KT 561. nāmat, nāmet [nämǝt] ‘felt’; buddhist Sanskrit (namata), Afg namd; DEWOS 1003 (Kh < Iran), KT 580. namas [nămǝs] ‘sense, intelligence’; DEWOS 1001, KT 582 namseŋ [nămsǝŋ] ‘wise, intelligent’; DEWOS 1002, KT 582. namasem [nămǝs-] ‘to think, to remember’; S. namaxsem [Trj nŏmǝ̑ksǝ̑-]; DEWOS 1000, KT 582. namattem [nămǝttǝ-] ‘to remember’; DEWOS 1001, KT 583. nānk [näŋk] ‘larch’; DEWOS 1005, KT 578. naram [nărǝm] ‘sauna bench [; shelf, rack]’; DEWOS 1020, KT 592. nārep [närǝp] ‘hemp knife’; DEWOS 1020 (Kh = MnN nārap), KT 592. nāres [närǝs-] ‘playing (of an instrument)’ [abstracted noun; only in compounds, as]; nāres-jux [närǝs-juχ] ‘violin [string instrument]’; DEWOS 1012, KT 594. nāresem [närǝs-] ‘to play (an instrument)’; LS. nareksem [Trj närǝksǝ-], US. nerim [Likr nir-]; DEWOS 1012, KT 593, 594. 144 �Ostyak Word List nodem [ńot-] ‘to help’; DEWOS 1023 (Kh = MnN ńɔ̄t-), KT 642. nogem [noχ-] ‘to pick with a beak [, to stick, to sting]’; [≠] Fi nokin; DEWOS 987, KT 575. nōgolǯem [Ts noɣəlča inf.] ‘to support, to prop’; DEWOS 993, KT 571. nōgolǯep [*noɣəlčǝp] ‘support, prop’ [cf. nōgolǯem]. nojesem [nojes-] ‘to swing’; DEWOS 983, KT 564. nōptem [nopət-] ‘to flow, to go upstream’; LS. nōpȶojem [Trj nopʌojə̑m, pass.] US. nūp ȶūjem; DEWOS 1008 (Kh = MnN nāt-), KT 586. nowa [nŏwǝ] ‘white’; LS. newi [Trj neɣ°i], US. nogi [Likr näɣi]; KT 562, 563. nowoxtep [nŏw-oχtəp] ‘whitish’. nui [nŭj] ‘scarf’; Ko Sam noi; DEWOS 982 (Kh < Ko; Kh > Slk), KT 562. nuigem ‘to get tired (said mostly about animals)’ [cf. V ńi ̮ɣi ̮ ‘tiredness’, ńi ̮ɣə̑jaŋ weli ‘tired, weak reindeer’]; DEWOS 1030. nūm (num) [num] ‘the above’; S. nōm (nom) [Trj num]; cf. Sam num; nūm-wōt [num-wot] ‘south [wind]’; DEWOS 988; KT 566. numem [num-] ‘to remember’; S. nomem [Trj nŏm-]; DEWOS 1000, KT 581. nüȶ [nĕt] ‘handle of a knife’; DEWOS 998, KT 598, UEW 304 (Kh = MnN nal, Fi Saa Hu Sam). Ń ńāgam [ńăχ-] ‘to laugh’; DEWOS 1028, KT 602. ńāget, ńāgit [Ts ńäɣət, DN ńiɣət] ‘path’; DEWOS 1036, KT 611. ńāx (ńax) [ńăχ] ‘laughter’; DEWOS 1027, KT 601. ńaxsem, ńanxsem [DN ńaŋχšǝm, Kr ńaχšǝm] ‘chin, jaw’; DEWOS 1064, KT 615, UEW 311 (Kh = MnN ńaχśam, Saa Mr Sam). ńāxsem, ńāgasem [ńăχəs-] ‘to peel’; DEWOS 1038, KT 608. ńaxtesem [ńăχtes-] ‘to sneeze’; DEWOS 1040, KT 613. ńadajem [ńătǝj-] ‘to lick’; S. naȡem [Trj ńăʌ-], [=] Fi nuolen, [=] Mr nulem, [=] Ko njula, [=] Hu nyal; DEWOS 1047, KT 650, UEW 321 (Kh = MnN ńolant-, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu Sam) ńādam, ńādem [ńätǝm] ‘tongue’; S. ńāȡem [Trj ńäʌəm], [=] Hu nyelv, [≠] Sam nja ‘mouth’, [=] Saa njalme ‘mouth’; DEWOS 1049, KT 649, UEW 313 (Kh = MnN ńēlǝm, Saa Mr Hu). 145 �Ostiacica ☙ 90 ❧ ńerdem [ńĕrt-] ‘to feed (a rope)’; ([≠] Fi lapan) augm. ńerdesem [ńĕrtǝs- ‘to follow a rope’]; KT 639, 638. ńerem [ńĕrǝm] ‘twig, whip’; KT 635. ńeremem [ńĕrǝmǝ-] ‘to grab, to take away’; DEWOS 1068, KT 638. ńeš [ńĕš] ‘blunt’; Ko nysh, [≠] Mr nischke; DEWOS 1025 (Kh ? < Ko), KT 641. ńešmem [ńĕčǝm-, ńĕšmǝ-] ‘to become blunt’; Ko nyschma, [≠] Mr nischkemäm; pass. ńeš mājem [ńĕšmajəm]; DEWOS 1025, KT 641. ńešmettem [ńĕšmǝttǝ-] ‘to make blunt’; DEWOS 1025, KT 641. ńettem [ńettǝ-] ‘to swallow’; [=] Mr neläm, [=] Fi nielen, [=] Hu nyel, [=] Sam njalam; DEWOS 1042, KT 648, UEW 315 (Kh = MnN ńalt-, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu Sam). ńīr [ńir] ‘boot’; DEWOS 1070, KT 629. ńogattem [ńŏχattə-] ‘to swing’; DEWOS 1032, KT 610. ńogo, ńoga [ńŏχə] ‘flesh, meat’; S. ńōgoi [Trj ńăɣ°i ̮]; DEWOS 1030 (Kh = MnN ńɔ̄wl ˊ), KT 603. ńogoida [ńŏχəjta] ‘fleshless, skinny’; DEWOS 1031, KT 604. ńogodem [ńŏχtə-] ‘to move (tr.)’, LS. ńoxtim [Trj ńŏɣ°tə̑-]; DEWOS 1032, KT 610. ńāl a [ńälə] ‘spoon’; DEWOS 1052, ˊ KT 615. ńalkam S. [Trj ńăḷǝk-] ‘to rejoice’; see āmdem: DEWOS 1053, KT 616. ńālak [ńĕwlak] ‘weak, soft, sloppy’; cf. kaurak; DEWOS 1053, KT 616. ńambal [ńămpəl] ‘mud, sludge’; DEWOS 1057, KT 621. ńań [ńäń] ‘bread’; Ko njanj; DEWOS 1061 (Kh < Ko), KT 623. ńapem [ńăp-] ‘to bite (fish)’; DEWOS 1065 (= MnN ńap-), KT 626. ńāra [ńärǝ] ‘bare [; raw]’; DEWOS 1076 (Kh = MnN ńār), KT 630. ńarša [ńärsǝ, ńäršǝ] ‘a willow species’ (Ru талъ), S. ńarse [Trj ńärsi]; DEWOS 1079, KT 636. ńasamdem [ńăsǝmt-] ‘to slide, to slip’; DEWOS 1080, KT 640. ńatxa [ńătχə] ‘silver fir, abies picea’; S. ńatkai [Likr ńăʌki, Trj ńăʌə̑ŋki ̮]; DEWOS 1049, KT 651, UEW 327 (Kh = MnN ńuli, Mr Ud Ko Sam). ńaurem [ńäwrem] ‘young [; child]; S. ńeurem, [≠] Fi nuori; ai-ńau rem [äj-ńäwrem] ‘child’; xuińaurem [χoj-ńäwrem] ‘boy’; neŋ-ńaurem [neŋ-ńäwrem] ‘girl’; DEWOS 1038, KT 601. ńāwer [ńäwər] ‘foam’; S. ńēwer [Trj ńeɣ°ər]; DEWOS 1037, KT 600. ńeŋa [ńĕŋǝ] ‘younger sister’; LS. ńeŋi [Trj ńĕŋi]; DEWOS 1063, KT 613. 146 �Ostyak Word List ńōgos [ńŏχəs] ‘sable’; DEWOS 1039, KT 607, UEW 326 (Kh = MnN ńoχəs, Ud Ko, ?Fi ?Sam). ńox US. [Trj ńŏχ : pl. ńŏɣ°ət] ‘elk’; LS. ńoux [J nŏw]; DEWOS 1029, KT 603. ńōxrem [ńŏɣər-] ‘to cut, to carve’; S. ńōgrem [ńŏɣə̑r-]; DEWOS 1037, KT 606. ńōnxrem [ńoŋχrəs-] ‘to gnaw’; frequ. ńōnxrīdem [ńoŋχrit-]; DEWOS 1064, KT 614. ńōrdem, ńōrodem [ńorət-] ‘to press’; DEWOS 1075; KT 635. ńorom [ńurǝm] ‘morass’; see kui; DEWOS 1078, KT 633, UEW 328 (Kh = MnN ńūrǝm, Fi Saa) ńot, ńat [DN ńăt, DT ńŏt] ‘nose, front of a boat’; S. ńaȶ [Trj ńŏʌ], [≠] Fi nenä, [≠] Mr nēr, [≠] Ko nyr; ńot-wes [ńăt-wĕs] ‘nostril’; DEWOS 1045 (Kh = MnN ńol), KT 642. ˊ ˊ ńotèm LS. [ɔ: <ńotem>, Trj ńăt-, ˊ ńä̆t-] ‘to pluck; to skin’; US. ńacim; see sōxtem; DEWOS 1082, KT 640. ńūlem [ńüləm] ‘wound’; DEWOS 1054, KT 617. ńūr [ńür] ‘strap’; [≠] Fi nuora; DEWOS 1072, KT 626. ńura ‘bare, empty’ [= ńāra ‘bare, raw]; DEWOS 1076, KT 622. ńūt [ńătǝ ‘rust’] ‘red earth’; DEWOS 1044, KT 646. ńutwedem [ńut-wet-] ‘to fight (hit each other)’; DEWOS 1048, KT 647 (s.v. ńuta ‘together’). O ōdam [otǝm, Trj åʌəm] ‘sleep’; [≠] Fi uni, [=] Mr ōm, [≠] Sam. āng, āngu; DEWOS 67 (Kh = MnN E ūlǝm, Hu álom id.; ← ăt-, Trj ăʌ- ‘to sleep’), KT 126, UEW 335 (= Md Mr Ud Ko Mn Hu) ōdeŋ [otǝŋ] ‘first, outermost [; beginning, (other) end]’; S. āȶeŋ, āȡeŋ [Trj äʌǝŋ], [≠] Fi esi; ōdaŋ paŋ [otəŋ päŋ] ‘fore finger’; DEWOS 81, KT 118, UEW 6 (Kh = MnN ōwl, Fi ?Saa ?Sam) ōdap [otǝp] ‘hero; strong forest devil’ DEWOS 84, KT 104, 121. ōȡap, ōȡep S. [Trj ŏʌǝp] ‘sleeping tent; bed curtain’, see ūdap; DEWOS 84, KT 121. ˊ ˊ ǝ ōd a, oid a, oiǵa [atˊ ] ‘sour, acidic’ DEWOS 225 (Kh < Tat), KT 93. ˊ ǝ ōd edem, oiǵedem [atˊ taj- (passive)] ‘to sour’; DEWOS 225, KT 93. 147 �Ostiacica ☙ 91 ❧ ōŋda, ōŋdep [oŋtǝ] ‘stake, spear’, LS. āŋdep [Trj ăŋ°tǝ̑p]; DEWOS 144, KT 40. ōŋdeŋ [oŋtǝŋ] ‘horny, with horns’; DEWOS 144, KT 34. ōŋet [oŋǝt] 1. ‘horn’ 2. ‘snuffbox (made of horn)’ 3. ‘jawbone’ [separate word: Trj uŋǝʌ ‘jowl’]; S. āŋet [Trj åŋǝt], [≠] Sam āmd; DEWOS 140 (‘jawbone’), 143 (Kh oŋǝt ‘horn’= MnN āńt), KT 34. onx [oŋχ] ‘resin’; S. onk [Trj oŋk]; DEWOS 135, KT 35. opa, oba, aba [ăpǝ] ‘elder sister’; LS. opi [Trj opi ̮], [≠] Saa obba, oabba, Sam apa, appa, oppe; DEWOS 146 (Forest Nenets < Kh), KT 66. ōrdem [ort-] ‘to divide’; S. ūrdem [Trj årt-, urtə̑m]; DEWOS 174, KT 243. ōros [arəš] ‘rye’, Ru. рожь, Fi ruis [< Germ]; DEWOS 184 (Kh < Tat), KT 78. ort [ort] ‘(seasonal) worker’; cf. [≠] Fi orja ‘slave’; DEWOS 176 KT 84. ōš [oš] ‘sheep’; S. āč [Trj åč (učǝm)]; ōš-pun [oš-pun] ‘wool’; DEWOS 4, KT 97 ōšńa [ošńǝ] ‘fur coat’; S. āčńe [Trj åčńi ̮]; DEWOS 4, KT 97. ōt [ot] ‘year’; S. ōȶ, āȶ [Trj åʌ], [? =] Fi vuosi; DEWOS 53, KT 109, UEW 335 (Kh = Fi Saa Ud Ko Hu) ˊ ǝ ǝ ōd eptem, oiǵeptem [atˊ ptǝ-, otˊ ptǝ-] ‘to make sour’; DEWOS 225, KT 93. ōgor S. [Trj ŏɣ°ər, Kr ŏχər] ‘high’, see kereš; DEWOS 46, KT 24. ōgot [oχət] ‘sleigh’, LS. augoȶ [Trj ăɣ°ə̑ʌ]; DEWOS 39, KT 29. oxčam [ŏχčam] ‘(head)scarf’; DEWOS 38 (Kh < Ko), KT 31. oxta [oχtə] ‘surface, top’, xōt-oxta [χot-oχtə] ‘roof’; DEWOS 32, KT 31. oitˊ [otˊ] ‘fence’; [≠] Fi. aita; DEWOS 220, KT 93. ōmattem [omǝttǝ-] ‘to set, to let sit’; DEWOS 104, KT 45. ōmdem [omǝt-] ‘to sit (down); to set’; LS. ūmdem, US. ūmtim [Trj. åmǝ̑t-, umǝ̑t-]; DEWOS 104, KT 46. ōmdīdem [omtit-] frequ. ‘to sit long enough’; DEWOS 105, KT 47. omplak LS. [Trj ŏm’ḷǝŋ] ‘operculum’, see ńaxsem; DEWOS 100, KT 50. ōmsem [omǝs-] ‘to sit’; S. ūmsem [Trj åmǝs-, umsǝm], [≠] Sam āmdim, āmdak, ōmtañ; DEWOS 103 (Kh = MnN ūnt- ‘to sit down’, ūnl- ‘to sit’), KT 45. ōndap, ōndep [ontəp] ‘cradle’; S. āntep [Trj åntə̑p], DEWOS 105, KT 59. ont S. [Trj ŏnt; Irt unt] ‘inside’, see tibe; DEWOS 117, KT 56. oŋ [oŋ] ‘opening’; DEWOS 134, KT 32. 148 �Ostyak Word List ottadem [ottə-] ‘to lie; to deceive; KT 130; DEWOS 87. ōtmaŋ [otməŋ] ‘sleepy’; see ōdam; DEWOS 67, KT 127. ōtmesem [otmes-] ‘to dream’; see ōdam; DEWOS 68, KT 127. P padartem [pătǝrt-] ‘to pajar [păjar] ‘officer’; Ru бояринъ; DEWOS 1107 (Kh < Ru), KT 660. pāknem [päkǝn-] ‘to be frightened’; DEWOS 1113, KT 670. palax [pălǝχ] ‘spit’; DEWOS 1159 (Kh = MnN poləχ), KT 695. pan [păn] ‘string’; S. panna [Trj pănǝ]; DEWOS 1174, KT 705. pān [pän] ‘sand’; DEWOS 1171, KT 705. pāneŋ [pänǝŋ] ‘sandy’ [cf. pān]. panem [păn-] ‘to put’; [=] Fi panen, [=] Sam pueñam, pannap; DEWOS 1169, KT 712, UEW 353 (Kh = MnN pin-, Mr Ud Ko Sam). pāŋ [päŋ] ‘finger, toe’; see tui; kētpāŋ [ket-päŋ] ‘finger’; kurpāŋ [kŏr-päŋ] ‘toe’; DEWOS 1186 Kh = MnN pāja), KT 685. panèm [ɔ: <pańem>, păń-] ‘to wind’; DEWOS 1183, KT 717. parax [părǝχ] ‘the thicker end of a timber’; DEWOS 1208 (Kh = MnE pårk), KT 725. speak’; DEWOS 1248 (Kh = MnN potǝrt-), KT 766. ˊ padà, paǵa [päta] ‘the wife’s elder brother is called this by her husband’; Turk badja, padja; DEWOS 1253 (Kh < Tat), KT 748. ˊ ˊ pad em [păt-] ‘to defecate’; [=] Fi ; paskannan; see patˊ DEWOS 1252, KT 746. pāgal [paχəl] ‘churn staff; runner of a sledge’; DEWOS 1126, KT 667. pāgaptem [Ts päkəptə-, Kr pokəptə-] ‘to be frightened’; DEWOS 1114, KT 670. pāgart [päɣərt] ‘timber’; LS. pēwert [Trj peɣ°ərt], US. pȫgert [Vart pöɣərt]; DEWOS 1132, KT 671. pai [päj] ‘thunder’; DEWOS 1102, KT 655. pai [päj] 1. ‘pile, stack 2. ‘hay stack’ 3. ‘islet in the wood’; DEWOS 1101–1103, KT 654. 149 �Ostiacica ☙ 92 ❧ pēdem [petəm] ‘horsefly’; DEWOS 1150, KT 782, UEW 416 (Kh = MnN paləm, Sam). ˊ pedàr, peǵar [pĕtar] ‘rowan berry’; DEWOS 1256, KT 749, UEW 376 (Kh = MnN paśar, Fi Md Mr Ud Ko). peg [pĕɣ] ‘stranger; another’; S. pa [Trj pä]; [≠] Fi muu; DEWOS 1086 (pä) 1112 (pĕɣ), KT 653, 665. pegai, peŋai [Ts pĕɣaj, Kr pĕŋaj] ‘(on the) left’; S. pegi [Trj pĕɣi-]; DEWOS 1118, KT 686. pegda [pĕɣtə] ‘black’; Hu. fekete; DEWOS 1135, KT 682, UEW 882 (Kh = Hu). pegdoxtep [pĕɣt-oχtəp] ‘black, blackish’. pegem, pekem [peχəm] ‘spoilt’; DEWOS 1112, KT 668. pēget [peɣət] ‘bath’; LS. paugoȶ [Trj pä̆ɣ°əʌ]; US. peugeȶ [Vart pɔ̈̆ɣəʌ]; pēget-xot [peɣət-χot] ‘sauna’; DEWOS 1122, KT 678. pēgdem [peɣət-] ‘to take a bath’; DEWOS 1122 (Kh = MnN puwl-), KT 678. pēgettem [peɣəttə-] ‘to bath (tr.)’; DEWOS 1122, KT 678. pēgmem [peɣəm-] ‘to freeze’; [≠] Hu fagy; pass. pēgmājem [peɣmajəm ‘I am freezing’]; DEWOS 1115, KT 680. paraš [părǝš] ‘mane’; LS. mores [Trj mŏrǝs]; DEWOS 1216, 964, KT 729, 541. pardem [pärt-] ‘to order; to allow’; LS. pīrdem, US. pīrtim [Trj pärt-, pirt-]; DEWOS 1218, KT 737. ˊ ˊǝ paresem, paretem [părǝttˊ -] ‘to drill’; DEWOS 1201, KT 720. part LS. [Trj pärt] ‘timber, board’; see sāgat; DEWOS 1218 (Kh = MnN pārt), KT 735. pāst [păst] ‘a curved tributary’; S. pāsaȶ [Trj păsʌ]; DEWOS 1229, KT 741, UEW 400 (Kh = MnN posal, ?Fi ?Saa ?Sam). paǯa [păčǝ] ‘dried pike’; DEWOS 1093, KT 753. paǯem [păč-] ‘to sweep’; DEWOS 1092, KT 755. patlā [pătla] ‘all’; see per; DEWOS 1245. pat,ˊ paḱ [pătˊ] ‘excrement, shit’; [=] Fi paska, [≠] Sam palka; DEWOS 1252, KT 746, UEW 396 (Kh = MnN poś, Fi Saa Md Mr Hu). pedem, pödem [pĕt-] ‘to be afraid’; S. peȡem [Trj pĕʌ-], [=] Fi pelkään, [=] Ko bola, [=] Saa boalam, [=] Hu fél; DEWOS 1142, KT 777, UEW 370 (Kh = MnN pil-, Fi Saa Md Ud Ko Hu Sam). 150 �Ostyak Word List peń LS. [Trj pĕń] ‘spoon’; US. piń; see ńala; DEWOS 1183, KT 716. per [pĕr] ‘piece’; see pul; [≠] Fi puru, [≠] Mr pura; DEWOS 1197, KT 721, UEW 366 (Kh ? = MnW pār, ?Fi päre ?Ud ?Ko). per, perda [pĕrta] ‘all’; DEWOS 1219, KT 736. peradem [pĕrat-] ‘to spend one’s time’; DEWOS 1205, KT 737. perem [pĕr-] ‘to pass (intr., time)’; DEWOS 1204 (Kh < Ko), KT 736. pergadem [pĕrkat-] ‘to clean hemp; to shake the snow out of the shoes and clothes’; DEWOS 1210 (Kh < Ko), KT 731. perna [perna] ‘cross’; S. pirne [pirnä]; pernajat panem ‘to christen’; DEWOS 1214 (Kh < Ko), KT 733. pernašem [pernaš-] ‘to cross oneself, to pray’, DEWOS 1215, KT 734. pesan, pesen [pĕsǝn] ‘table’; Ko py zan; ai-pesan [äj-pĕsǝn] ‘chair’; DEWOS 1231 (Kh < Ko), KT 742. peste [pĕstǝ] ‘sharp’; [≠] Mr pise; DEWOS 1232, KT 744. pet [pit] ‘bird nest’; [=] Fi pesä, [=] Sam pideä (pitsche), [=] Mr peshäsh, [=] Saa beasse, [=] Ko poz; cf. teagat; DEWOS ˊ 1141, UEW 375 (Kh = MnN piti, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu Sam). peḱrem, petrem [pĕtˊ r-] ‘to squeeze ˊ ǝ water out of the clothes’; DEWOS 1256 (Kh < Ko), KT 749. pēlek [pelǝk] ‘the one half, side’; [≠] Fi puoli, [=] Saa beäle, [=] Mr pēle, [=] Sam peäleä, [=] Hu fél; DEWOS 1159, KT 695, UEW 362 (Kh = MnN pāl, Saa Md Mr Ud Ko Hu Sam, ? pieli) pelǯem [pelǝč-] ‘to exchange’; frequ. pelǯīdem [pelčit-], augm. pele sem [peles-]; DEWOS 1155, KT 699. pem [pĕm] ‘steam (from the sauna) [; heat]’; S. pöm [Trj pö̆m]; DEWOS 1167 (Kh < Ko), KT 703. pemeŋ [pĕmǝŋ] ‘hot’; DEWOS 1167, KT 704 pemdem [pĕmǝt-] ‘to get hot’, pass. pemdājem [pĕmtaj-] id.; DEWOS 1167, KT 704. pemettem [pĕmǝttǝ-] ‘to heat (the sauna)’; DEWOS 1168, KT 704. peŋaš [peŋkaš] ‘pike’; DEWOS 1189 (s.v. peŋk), KT 691. penk [peŋk] ‘tooth’; LS. pank, [=] Ko pinj, [=] Mr pǖ, [≠] Saa pane, [=] Hu fog; DEWOS 1188, KT 689, UEW 382 (Kh = MnN puŋk, Fi Md Mr Ud Ko Hu). peŋeŋ [peŋkǝŋ] ‘with teeth’, peŋeŋjuχ [peŋkǝŋ-juχ] ‘rake’; see kunǯeŋ-juχ; DEWOS 1189, KT 690. 151 �Ostiacica ☙ 93 ❧ pet [pĕt] ‘ear’; S. peȶ, [=] Ko pelj, [=] Saa bealje, [=] Hu fül, [=] Mr pelesch; DEWOS 1140, KT 775, UEW 370 (Kh = MnN pal , Saa ˊ Md Mr Ud Ko Hu). pette [pĕttǝ] ‘deaf’; S. peȶȶex [Trj pĕʌʌǝɣ]; DEWOS 1141, KT 777. pete, pede [pĕtǝ] ‘ground, bottom’; S. pite, Ko pydäs, Fi pohja; ńir-pede [ńir-pĕtǝ] ‘shoe sole’; kur-pede [kŏr-pĕtǝ]’plantar’, kēt-pede [ket-pĕtǝ] ‘flat of a hand’ DEWOS 1240 (Kh < Ko), KT 763, 764. petem [pĕtǝm] ‘lip’; S. peȡem [Trj pĕʌəm]; DEWOS 1150, KT 782, UEW 383 (Kh = MnN pitmi, ˊ Saa Sam). pēteŋ [pĕtǝŋ] ‘cloud’; S. pēȡeŋ [Trj pĕʌəŋ], [=] Fi pilwi, [=] Hu felhö, [=] Mr pil, [=] Ko pī, [≠] Turk bulut; DEWOS 1151, KT 781, UEW 381 (Kh = Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu). pētlem [pĕtlǝm] ‘dark’; DEWOS 1243, KT 768. pētlōt [pĕtlǝ-, past.3sg pĕtlot] ‘the darkness came’; pētlīdet [pĕt lit- : prs.3sg pĕtlitǝt] ‘the dark ness comes’; DEWOS 1243, KT 768. petŋai [petŋaj] ‘mosquito’; S. piȶŋi [J piʌŋi]; DEWOS 1152, KT 784. ˊ ˊ ˊ peta, ped a [pĕta] a salutation formula; DEWOS 1253, KT 748. pīdem [pit-] ‘to become replete’; Ko pöta; DEWOS 1236 (Kh < Ko), KT 762. pili S. [Trj piḷi] ‘shovel’; see ser; DEWOS 1158, KT 694. pir [pir] ‘behind (in space or time); cf. [≠] Fi perä ‘behind’; pir-ōt [pir-ot] ‘last year’; DEWOS 1199, KT 721. piriš [pirǝš] ‘old, ancient’; Ko pörys; DEWOS 1216 (Kh < Ko), KT 729. pīt [pit] ‘bird net’; DEWOS 1153, KT 780. pitem US. [Trj pi ̮t-] ‘to get angry’; see kenmājem; DEWOS 1238, KT 773. pōtājem [potaj-, pass.] ‘to get cold, to freeze’; LS. pūtōjem [Trj påt- : putoj-, pass.], [≠] Fi palelen, mom. pōtmem pass. pōtmājem [potmaj-]; DEWOS 1233, KT 769, UEW 881 (Hu fázik). pōgor [poχər] ‘islet’; S. paugor [J păwǝr]; DEWOS 1128, KT 670. pōgos [pŏχəs] ‘breast’; [=] Fi powi; DEWOS 1123, KT 672, 674, UEW 395 (Kh = MnN pūti, Fi ˊ Saa Md Mr Ud Ko). pox, pax [păχ] ‘boy, son’; [=] Fi poika, [=] Ko pi, [=] Hu fiú; DEWOS 1110, KT 664, UEW 390 (Kh = MnN piɣ, Fi Ud Ko Hu, ?Md ?Mr). pōxtam [pŏχtəm] ‘cheek’; S. pūgo dem [Trj puɣʌə̑m], [=] Fi poski, [≠] Hu pofa, [≠] Ko pidzjes, [=] Sam pādi, pudal; DEWOS 1121, KT 674, UEW 396 (Kh = MnN pājt, Fi Sam). 152 �Ostyak Word List poxtem [poχət-] ‘to push’; see nikibem; DEWOS 1119, KT 676. poi [paj] ‘rich’; Turk bai, pai; DEWOS 1101 (Kh < Tat), KT 656. poi [poj] ‘aspen; side board in a boat’; S. pai [Trj påj]; cf. [≠] Fi paju ‘willow’; [=] Sam pi ‘aspen’; DEWOS 1100, KT 657, 658, UEW 391 (Kh = Md Ud Ko Sam). poidek, paidek [pojtek] ‘willow grouse’; LS. paitek [Trj påjti ̮k]; DEWOS 1108, KT 660. poltˊ S. [Trj pŏʌ́tˊ] ‘tallow’; DEWOS 1165, KT 789, UEW 881 (Kh = Hu faggyú). pōŋot [poŋχət] ‘abscess, boil’; LS. pūŋot [Trj puŋkə̑t], US. pūnk; DEWOS 1190, KT 692. por, par [păr] ‘drill’; [=] Hu fúró, [=] Fi pura, [=] Sam parte´; kēt-por [ket-păr] ‘pricker’; DEWOS 1200, KT 720, UEW 405 (Kh = MnS porē̮, Fi Saa Ud Ko Hu Sam). porax [porǝχ] ‘entrails [; stomach]’; DEWOS 1207, KT 726. porem [păr-] ‘to bite, to gnaw’; [=] Fi puren, [=] Mr puralam; DEWOS 1202, KT 736, UEW 405 (Kh = MnN pur-, Fi Saa Md Mr Ud Ko, ?Sam). pōs [pos] ‘mitten; sign; wasp’; S. pās [Trj pås], Ko pas ‘sign’; DEWOS 1222, 1223 [3 separate words] KT 738, 739, 740, UEW 376 (Kh pos ‘mitten’ = MnN pāssa, Mr Ud Ko). pōsaŋ [pasǝŋ] ‘with a sign’; DEWOS 1224, KT 739. pōstem [pastǝ-] ‘to draw [a sign], to mark’; S. pāstem [J påstǝ-]; DEWOS 1224, KT 739. pōttem [pottǝ-] ‘to make cold, frozen’; DEWOS 1234, KT 771. pou [Kr pow, DT päw, DN päɣ] ‘pine cone’, a fruit of a conifer in general; S. peux [Trj peɣ°]; DEWOS 1118, KT 663. UEW 362 (Kh = MnN pāk°, Sam, ?Mr), puȡem S. [Trj puʌ-] ‘to harness’, see jegem [ɔ: <jigem>]; DEWOS 1147, KT 784. pūden [putən] ‘nettle, hemp’; LS. pōȡen, US. pōȶen [Trj pŏʌən]; DEWOS 1150, KT 783, UEW 370 (Kh = MnN ponal, ?Fi). ˊ ˊ pud em [put-] ‘to lift [to be strong enough to carry smth]’, see ātmem; DEWOS 1253, KT 748. pūem [pŏw-] ‘to blow’; S. pōgem [Trj pŏɣ-, pŏɣ°-], [≠] Fi puhun, [=] Sam pu’u; cf. [=] Mr pualam, [=] Hu fú; mom. pūmem; DEWOS 1114, KT 661, UEW 411 (Kh = MnN puw-, Md Mr Hu Sam). pūgot [puχət] ‘village’; S. pūgoȶ [Trj puɣə̑ʌ]; DEWOS 1122, KT 675, UEW 351 (Kh = MnN pāwǝl, Hu ?Fi). pui [püj] ‘rear, behind’; [=] Sam pui; pui-tōgot ‘tail of a bird’, i.e. the back feathers; DEWOS 1104, KT 658, UEW 401 (Kh = MnN puj, Sam, ?Fi). 153 �Ostiacica ☙ 94 ❧ puisseg [püj-sĕɣ] ‘the tail belt of the harness’; DEWOS 1105, KT 658. puklaŋ, pukleŋ [pŏklǝŋ] ‘navel’; DEWOS 1116 (Kh = MnN puk ńi), KT 669. pul [pül] ‘piece [; mouthful]’; DEWOS 1155, KT 693, UEW 350 (Kh = MnN pūl, Fi Md Hu Sam; ?Saa ?Mr, ?Ko). pulemem [*püləm-, KoP pülimə‘to take a bite’] ‘to swallow’; DEWOS 1156. pūm [pum] ‘grass’; S. pōm [Trj pom], [=] Hu fü; DEWOS 1165, KT 701, UEW 879 (Kh = MnN pum, Hu). pūmaŋ [pumǝŋ] ‘with (a lot of) grass’; DEWOS 1166, KT 701. pūn [pün] ‘wool’; DEWOS 1173, KT 706. pūnaŋ [pünǝŋ] ‘woollen, furry, shaggy’; pūnaŋ-ńīr [pünǝŋ ńir, Sg.] ‘furry boots’; DEWOS 1173, KT 707. punǯem [pünč-] ‘to open’; [≠] Mr padtscham; DEWOS 1175 (Kh = MnN pūns-), KT 711. punttem [punttǝ-] ‘to twist, to braid’; [=] Fi punon, [=] Sam pannau; cf. [=] Hu fon ‘to spin’; DEWOS 1182, KT 715, UEW 402 (Kh = MnN pon-, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu Sam). puŋat [pŏŋǝt] ‘side’; S. poŋaȶ [Trj pŏŋǝ̑ʌ]; DEWOS 1192, KT 687. pūraš, pūreš [purǝš] ‘pig’; S. pōres, Ko pors; cf. Fi porsas ‘piglet’; Sam pares, pores; DEWOS 1217, KT 729, UEW 736 (Kh < Ko, Sam < Kh; Fi Ko < Aryan). purumem [purǝm-] ‘to tread’; S. pormem [Trj pŏrǝ̑m-], [≠] Fi poljen; DEWOS 1212, KT 728. pusā [püsa] ‘beer’; Tat busa; DEWOS 1228 (Kh < Tat), KT 742. pusem [pus-] ‘to wash clothes; to milk’; S. possem [Trj pŏs-], [≠] Fi pesen, [≠] Hu mos, [≠] Mr moschkam; DEWOS 1226, KT 744. pusrem [pusǝr-] ‘to squash’; cf. [=] Fi puserran; UEW 397 (Kh = MnW pǟśǝrt-, Fi Ud Ko Hu). puš [püš] ‘sieve’; DEWOS 1093, KT 751. pušnadem [püšnat-] ‘to sift’; DEWOS 1093, KT 751. put [püt] ‘kettle’; [=] Fi pata, [=] Mr pat, [=] Hu fazék; DEWOS 1239, KT 761, UEW 358 (Kh = MnN pūt, Fi Mr Hu). pökem, pögem [pĕk-] ‘to suffer’; DEWOS 1111, KT 681. pöŋ [pĕŋ] ‘coil’; DEWOS 1185, KT 686. 154 �Ostyak Word List R rāba [räpǝ] ‘shaggy dog’; DEWOS 1279, KT 807. ralax [rătǝχ] ‘loose, fragile’; DEWOS 1287, KT 814. rāgam S. [Trj răɣǝ̑m] ‘familiar [; relative]’; DEWOS 1261, KT 800, UEW 418 (Kh = MnN rɔ̄wn-ut, Fi Hu). rāgap [raχǝp] ‘lie’; DEWOS 1270, KT 798. rāxpaŋ [raχpǝŋ] ‘false, untruthful’; DEWOS 1270, KT 798. rāxpejem [raχpǝj-] ‘to lie’; DEWOS 1271, KT 798. rāk [räk] ‘flour, porrigde’; [=] Ko rok, cf. [≠] Fi rokka; DEWOS 1262, KT 794, UEW 421 (Kh = MnN ‑rak, Ud Ko). ram [rom] ‘repose; calm’; DEWOS 1271, KT 804. runt [runt] ‘earring’; S. ront [Trj ront]; DEWOS 1273 (Kh = MnN rūnt), KT 805. rau [räw] ‘fine’; rau-pun [räw-pün] ‘down’; DEWOS 1262 (Kh = MnN ‑rāw), KT 791. rēp [rep] ‘steep river bank’; DEWOS 1278, KT 806. rīt [rit] ‘boat’; DEWOS 1284, KT 812. robasem [ropǝs-] ‘to bark’; S. rape sem [Trj råpǝs-]; DEWOS 1281, KT 808. rōx [roχ] ‘collar’; S. rōk [Trj rok]; DEWOS 1266 (Kh = MnN rāχ°a) KT 795. ruŋem [rŏŋk-] ‘to wade’; DEWOS 1276, KT 803. rūt [rut] ‘pockmark’; DEWOS 1286, KT 811. rūteŋ [rutǝŋ] ‘pockpitted’; DEWOS 1286, KT 812. rutˊ [rütˊ] ‘Russian’; DEWOS 1288 (Kh < Ko), KT 810 rūwdem [rĕwǝt-] ‘to mix’; DEWOS 1267 (Kh = MnN rawt-), KT 793. S sābet [säpǝt] ‘neck’; S. sāpeȶ [Trj säpǝʌ]; DEWOS 1356, KT 866, UEW 473 (Kh = MnN sip, Fi Saa Md Mr Ud Ko). sadem [sät-] ‘to patch’; DEWOS 1382, KT 886, UEW 470 (Kh = Saa Ud Ko). ˊ ˊ sād em ‘to say’; [≠] Fi sanon [? sät‘to be heard; to twitter’]; DEWOS 1386, KT 883. sagasem [săɣas-, săɣat-] ‘to break’; DEWOS 1301, KT 831. sāgar [săχər] ‘cow’; [≠] Sam sigar; DEWOS 1321 (Kh < Tat), KT 839. sāgat [saχət] ‘plank board [; splint]’; DEWOS 1314 (Kh = MnN saɣila), KT 842. 155 �Ostiacica ☙ 95 ❧ sast [săs, săst] ‘lizard’; S. sasaȶ [Trj săsaʌt]; DEWOS 1380, KT 879, UEW 454 (Kh = MnN sosla, Fi Saa Mr Ud Ko Sam). sat [săt] ‘salt’; Ko sō, [≠] Hu só, [≠] Fi suola; DEWOS 1327, KT 886, UEW 750 (Kh < Ko; Ko ? = Fi). satagiš [sătǝ-kiš] ‘salt container’; see kiš; DEWOS 1328, KT 887. satagem [sătaɣə-] ‘to salt’; DEWOS 1328, KT 887. sāu or sāwen [säw, säwen] ‘sober’; [≠] Fi selwä, MT. sak; DEWOS 1389 (Kh < Tat), KT 830. saudak [săwtǝχ] ‘reins’; DEWOS 1390, KT 830. sauneŋ [säw-neŋ] ‘magpie’; S. seux [Trj seɣ°]; DEWOS 1309 (Kh = ˊ MnN sāk°al ǝk), KT 823. seberga [sĕpǝrka] ‘broom’; Tat sibirtke, MT. sibirge; DEWOS 1357 (Kh < Tat), KT 865. seg, sex [sĕɣ] ‘burbot’; DEWOS 1302, KT 835, UEW 469 (Kh = MnN siɣ, Fi Md). sēger [seɣər] ‘chain’; S. sēgeȶ [? ɔ: <sēger>, Trj siɣər]; DEWOS 1322 (Kh = MnN sēr), KT 839. sei [sĕj] ‘voice, sound’; [≠] Hu szó; DEWOS 1295, KT 818, UEW 482 (Kh = MnN suj, Fi Saa Hu zaj, ?Mr). seker [*sekər] ‘blow, stroke’ [cf. sekerdem, seurem]. sekerdem, sekermem, sekremem [sekərmə-] ‘to hit’; DEWOS 1322, KT 827, 839. sax [săk] ‘coat; woman’s dress’; LS. sak [Trj săk]; DEWOS 1301 (Kh = MnN saχi), KT 830. saxse [săχsə] ‘fat, tallow’; mīssaxse (woi) [mis-săχsə (woj)] ‘butter’; DEWOS 1324, KT 846. saxseŋ [săχsəŋ] ‘fat (adj.)’; DEWOS 1324, KT 846. saigem [săjǝ- : săjɣəm] ‘to go around, to get confused’; DEWOS 1297, KT 821. saigettem [săjɣəttə-] ‘to go around smth, to roll’; DEWOS 1297, KT 822. sājep [sojəp] ‘net, fyke net’; DEWOS 1299 (Kh = MnW såip), KT 820. sāna [sänə] ‘polypore’; S. sānex [Trj säṇəɣ]; DEWOS 1345, KT 861, UEW 494 (Kh = MnN sēniɣ, Fi Saa Mr Ud ). saŋa [säŋkǝ] ‘bright, clear’; S. sanki [Trj säŋki]; DEWOS 1351, KT 850. sāp [säp] ‘brook, tributary’; cf. Turk sēp; DEWOS 1354 (Kh < Tat), KT 863. sāpteŋ [säptəŋ] ‘black fox’; DEWOS 1356 (s.v. säpət ‘neck’), KT 866. sāram [sărǝm] ‘death’; [=] Fi surma; DEWOS 1366, KT 878, UEW 489 (Kh = Fi). sārax [sărǝχ] ‘roach’; S. sārak [Trj sărǝ̑k]; DEWOS 1370, KT 871. sārt, sōrt [sort] ‘pike’; see peŋaš; DEWOS 1375, KT 875. 156 �Ostyak Word List sēm [sem] ‘eye’; [=] Fi silmä, [=] Saa tschalbme, [=] Ko sin, [=] Mr sinzä, [=] Hu szem, [=] Sam saeu, sai; sēm-jink [sem-jĕŋk] ‘tear’; sēm-wāx [sem-wăχ] ‘glasses’; sēm-pēlek [sempelək] ‘one-eyed’, Fi silmäpuoli; Hu fél-szemü; DEWOS 1338, KT 855, UEW 479 (Kh = MnN sam, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu Sam). sēmda, sīmde [semta] ‘blind’; S. sīmȡex [Trj sä̆mʌəɣ]; DEWOS 1339, KT 857. semm, sem [sĕm] ‘heart’; [=] Fi sydän, [=] Hu szü; [=] Ko sjöläm, [=] Mr schym, [=] Sam seai; DEWOS 1340, KT 857, UEW 477 (Kh = MnN sim, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu Sam). sēna [senə] ‘louse’; S. sennex [Trj s̆äṇəɣ], [≠] Ko serō, [≠] Saa tschoros, [≠] Fi saiwar, [≠] Hu serke; DEWOS 1345, KT 862, SSA 3 144. senak [senak] ‘hayfork’; Mr schenik; DEWOS 1346 (Kh < Tat), KT 862. sent,ˊ senḱ [seńtˊ] ‘bast (fibre)’; S. sintˊ [Trj sińtˊ]; DEWOS 1347 (Kh = MnN sās), KT 863. seŋem [seŋk-] ‘to beat’; S. senkim [Trj seŋk-]; DEWOS 1350, KT 852, UEW 31 (Kh = MnN saŋk-, Ud Ko, ??Md). ser [sĕr] ‘shovel’; Ko syr; DEWOS 1362 (Kh < Ko), KT 868. serak [serak] ‘wall’; DEWOS 1370 (Kh < Ko), KT 871. serdem [sĕrt-] ‘to shovel the snow’; DEWOS 1362, KT 868. serem, serejem [sĕrǝj-] ‘to shudder’; frequ. serīdem [sĕrit-] DEWOS 1369, KT 870. sergem [sĕrɣ-, cf. sĕrɣət-] ‘to be shaken’. sergettem [sĕrɣət-] ‘to shake’; DEWOS 1369, KT 874. sēse [sesə] ‘trap’; DEWOS 1380, KT 880. seu [sĕw] ‘stick, pole’; S. sawa, sowa [Trj sŏɣ, J sŏw]; [=] Fi sauwa, [≠] Ko zib; DEWOS 1305, KT 826, UEW 468 (Kh = MnN suw, Fi Saa). sēu [sew] ‘plait’; S. seux [Trj sä̆ɣ°]; DEWOS 1307, KT 824, UEW 471 (Kh = MnN saɣ, Ud Ko Hu, ?Fi) sēwem [sew-] ‘to plait’; S. sēwgem [Trj sä̆ɣ°-, J sä̆w-]; DEWOS 1308, KT 825. sēwes [sewǝs] ‘rear of a boat, rudder’; DEWOS 1324, KT 828. sēwemsa [sewəmsə] ‘bilberry’; DEWOS 1319 (Kh = MnN sāw ńi), KT 827. seurem [sewər-] ‘to beat, to cut, to chop’; LS. sagrem, US. sogrim [Trj sä̆ɣər-]; DEWOS 1321 (Kh = MnN sāɣr-), KT 827. 157 �Ostiacica ☙ 96 ❧ sōjem [sojəm] ‘small mountain brook [in a riverbank]’: S. sājem [Trj såjə̑m]; DEWOS 1298 (Kh = MnN sɔ̄jəm), KT 819. sōm [som] ‘(fish) scale’; US. sām [Trj såm], [=] Fi suomu; DEWOS 1337, KT 854, UEW 476 (Kh = MnN sām, Fi Saa Md Mr Ud Ko). sōrem [sor-] ‘to dry (intr.)’; [=] Hu szarít; frequ. sōrīdem [sorit-]; DEWOS 1358, KT 877, UEW 466 (Kh = MnN sūr-, Ud Ko Hu). sōrettem [sorǝttǝ-] ‘to dry (tr.)’; DEWOS 1358, KT 878. sōretˊ [sarǝtˊ] ‘sea’; DEWOS 1538 (Kh < Ko), KT 872. sorńa [sorńǝ] ‘gold’; S. sarńa [Trj sårńi ̮], Ko sarny, Mr schörtnje, Hu arany; DEWOS 1373 (Kh < Ko), KT 874. sōrom [sorǝm] ‘dry’; LS sārem [Trj sårǝm], [=] Hu száraz; DEWOS 1359, KT 877. sos [sos] ‘ermine’; DEWOS 1377, KT 879. sugom [suχəm] ‘yarn, thread’; DEWOS 1318, KT 837. sulaika [śulejka] ‘glass bottle, ink bottle’; MT suleike; DEWOS 1511 (Kh < Ru). sūmet [sümǝt] ‘birch’; S. sūgmet [Trj sĕɣ°mət]; DEWOS 1319, KT 860. sink [siŋk] ‘a small white duck with a white beak [Anas nigra]’; DEWOS 1350, KT 849. sīra, sīre [sirǝ] ‘former; earlier’; S. sār [Trj sär]; DEWOS 1361, KT 870. ˊ siȶa LS. [Trj sĕʌ́ä] ‘powder’; US. siȡa [Vart sĕʌ́ə]; cf. tāra; ˊ DEWOS 1337, KT 893. sīwes [siwəs] ‘osprey, fishing eagle’; DEWOS 1324, KT 829, UEW 469 (Kh = MnN siɣəs, Fi Saa, ?Ko). sōdom [sotəm] ‘the river Salym’; sōdom-xui [sotəm-χŏj] ‘Salym Khanty’. sōdop, sōdep [sotǝp] ‘sheath’; S. sātep [Trj såtǝ̑p]; DEWOS 1385, KT 885. sōgot [soχət] ‘gouge, axe for hollowing out boats’; DEWOS 1315, KT 843, UEW 889 (Kh = MnN sowli, Hu) sōx (sox) [sŏχ] ‘bark of a willow (‑type) tree [; skin]; sturgeon (осетръ) [”spawn sack”]’; S. sōx, soux [Trj sŏɣ°]; DEWOS 1304 (Kh = MnN sow), KT 831 (‘sturgeon, caviar’), 832 (‘skin’). sōxtem [soχət-] ‘to pluck’; DEWOS 1325, KT 842. soi [soj] ‘a species of duck [goldeneye]’, S. sai [Trj såj]; DEWOS 1292, KT 817. 158 �Ostyak Word List sūs [sĕwǝs] ‘autumn’; S. sugus [Trj sĕɣ°əs], [=] Fi syys, syksy, [=] Mr schishe; DEWOS 1324, KT 828, UEW 443 (Kh = MnN tak°s, Fi Saa Md Mr Ud Hu). susta [sustə] ‘tapeworm’; DEWOS 1381, KT 881. sut [sut] ‘intestine’; S. sot [Trj sŏʌ], [=] Fi suoli, [=] Ko sjū, [=] Mr schol; DEWOS 1329, KT 888, UEW 483 (Kh = Fi Saa Md Mr Ud Ko); SSA 3 215 (< Aryan). sūt [süt] ‘whetstone’; DEWOS 1384 (Kh < Ko), KT 885. ˊ sutńik [sutńik] ‘onion’; DEWOS 1388, KT 883. suŋ [sŏŋ] ‘corner, end’; Hu [≠] szög, [=] szug; DEWOS 1348, KT 846, UEW 888 (Kh = Hu). sūpos [supǝs] ‘[net] weaving needle’; LS. sapos, US. sāwas [Trj săpǝs]; DEWOS 1358 (Kh = MnS tās), KT 865. sur [sur] ‘shaft’; [=] Hu szár; ńīr-sur [ńir-sur] ‘bootleg’; DEWOS 1363, KT 867, UEW 890 (Kh = MnN sor, Hu). sur [surǝŋ, surnǝŋ] ‘grey [grayhaired]’; S. tārax, [≠] Fi harmaja, [≠] Hu szürke; KT 877, 878. Š šegara [šĕkarǝ] ‘curl’; DEWOS 249 (KoP šĕkarǝ), 265 (šĕkǝr ‘curve, twist’). šegareŋ [*šĕkarǝŋ] ‘curly’; DEWOS 249. šemšar [šemšar, šĕmšar] ‘a coloured duck [Mergus albellus, merganser]; DEWOS 275, KT 949. šēren [šertǝn, šerǝn] ‘bailer’; DEWOS 302, KT 958. šērendem [DN šertǝnt-, KoP šerǝnt-] ‘to clear grain with a bailer’; DEWOS 302, KT 959. šabur [šopǝr] ‘coat for everyday use [e.g. hunting]’; DEWOS 298 (Kh < Ru), KT 956. ˊ ˊ šad adem, šaǵadaem [šätat-] ‘to be sorry’; DEWOS 268, KT 965. šam [DN šam, Kr šäm] ‘light, candle’; S. onk [Trj oŋk]; Afg sham’; tūrum-šam [turǝmšam] ‘wax candle in front of an icon’, šam-xot [šam-χot] ‘candlestick’; DEWOS 270 (Kh < Tat), KT 942. šatxan [šatχan] ‘turnip’; Tat schal gan; DEWOS 305 (Kh < Tat), KT 964. 159 �Ostiacica ☙ 97 ❧ šermat [šermat] ‘headstall’; S. sir metˊ [Trj sirmät], Ko sermäd; DEWOS 1372 (Kh < Ko), KT 959. šeška [šiš] ‘a little bird’; [≠] Fi sisko; tant-šeška ‘sparrow’, i.e. corn bird; DEWOS 238 (Kh < MnE). šudai [šütaj] ‘partridge’; LS. sigȡei [Trj sĕɣʌäj], Ko sjöla; DEWOS 1315 (Kh < Ko), KT 964. šuidem [šüj-] ‘to put in [e.g. a match into the box]’; DEWOS 244, KT 926. šur [šür] ‘bar pole, stick’; Ko zor; DEWOS 301 (Kh < Ko), KT 958. šutˊ ‘edge, side’ [probably šütˊ ‘stripe, slice’]; DEWOS 268, KT 965. C cēgajem [ćĕɣəjəm] ‘swallow’ [? Kr ćĕkəj-imə ”ć-woman”]; DEWOS 1500, KT 900. cātxa, tōtxa [tatχə] ‘scythe’; DEWOS ˊ ˊ 1543 (Kh < Tat), KT 924. ˊ cēdak [Ts ćetak, DN tetak] ‘a drinking dish [tub, can]’; DEWOS 1542 (Kh < Tat), KT 924. Č čāwer [čäwǝr] ‘hare’; LS. čēwer [Trj čeɣ°ər, J čewər], US. tēwer [Vart töɣər]; DEWOS 264 (Kh > MnN sōwǝr), KT 928 (čeɣ°ər), 980 (töɣər). čeŋmajem [čĕŋmaj-, pass.] ‘to get hot’; S. čenkmōjem [Trj čĕŋ moj-]; DEWOS 287, KT 940. čenk [čĕŋk] ‘heat, hot’; DEWOS 287, KT 940. čenč [čĕnč] ‘back’, čenč-wōt [čĕnčwot] ‘tail wind’; DEWOS 282, KT 950, UEW 56 (Kh = MnN sis, Fi ?Saa) čīmet [čimǝt] ‘a little’; DEWOS 276, KT 948. čāget S. [Trj čåɣi ̮t] ‘ruble’; DEWOS 245, KT 925. čāgaptem [čäkǝptǝ-] ‘to strangle [to drown (tr.), to suffocate (tr.)]’; DEWOS 247 (Kh = MnE šǟkǝp-), KT 933. čāknem [čäkǝn-] ‘to get strangled [to choke (intr.), to suffocate (intr.)]’; DEWOS 247, KT 933. čama [čăma] ‘right, straight, properly’; DEWOS 272, KT 944, UEW 52 (Kh = MnN soma, Fi). čānč [čänč] ‘knee’; DEWOS 281 (Kh = MnN sāns), KT 949. čānšpan [čänč-păn] ‘pitch thread [twisted on the knee]’; DEWOS 282, KT 950. 160 �Ostyak Word List čōgom [čoχ-] ‘to whistle’; DEWOS 253, KT 937. čošmem [čočǝm-, čošm-] ‘to scatter, to pour’; DEWOS 237, KT 961, UEW 60 (Kh = MnN sōs-, Ud Ko Slk ?Fi). čugadem [čŏkat-] ‘to crumble’; DEWOS 258, KT 930. čūmat [čumǝt] ‘the start of a building of a house; a casket built on earth [to store things that cannot be taken home at the same time]’; DEWOS 277, KT 946. čumdem [čumǝt-] ‘to build of logs [to make a scop in timber]’; DEWOS 278, KT 947. čuǯem [čuč-] ‘to pass [to walk]’; frequ. čuǯīdem [čučit-]; DEWOS 240 (Kh = MnN sūs-), KT 962. T tābat [tapat] ‘old, worn’; DEWOS 1460, KT 1009. tābet [täpǝt] ‘seven, week’; S. ȶābet [Trj ʌäpət]; DEWOS 793, KT 1081, UEW 844 (Kh = MnN sāt, Hu; < Aryan). tāda [tätə] ‘empty’; S. tāȡex [Trj täʌəɣ]; DEWOS 1428 (Kh = MnN tātǝl), KT 1034. tādem [tät-] ‘to pull, to snuffle’; S. tīȡem [Trj täʌ- : tiʌəm]; DEWOS 1424, KT 1037. taga [tăχə] ‘place’; DEWOS 1408, KT 976. tagamem [tăχəmə-] ‘to throw’; DEWOS 1408, KT 988. tagandem [tăχənt-, tăχant-] ‘to wrestle, to fight’; DEWOS 1408, KT 988. tāgaptem [taχəptə-] ‘to make smth burst [to tear apart]’; DEWOS 1404, KT 987. tāgat [tăχət] ‘linen [fabric woven from hemp or nettle]’; DEWOS 1422, KT 983. tagdem [täɣət-] ‘to drive (steer) a horse’; KT 1048. tāgedem [täɣət-] ‘to wait, to guard’; S. ȶīgȶem [Trj ʌäɣəʌ- : ʌiɣʌəm]; DEWOS 726, KT 1047. tāxnem [taχən-] ‘to burst [to tear (intr)]’; mom. tāxnemem [taχ nimə-]; DEWOS 1403, KT 987. tājem [täjəm] ‘axe’; DEWOS 723, KT 1042. tājem [tăj-] ‘to be [to have, to hold]’; S. tōjem [Trj tăj- : tŏjǝm]; DEWOS 1400, KT 969. talai [tălaj] ‘flock of horses [or birds]’; DEWOS 1435, KT 996. talaǯem [Ts täləč-, Kr tälət-] ‘to steer a boat [to brake with the oars]’; DEWOS 1433, KT 999. 161 �Ostiacica ☙ 98 ❧ tāpten [täpət-] ‘to feed’; S. ȶīptem [Trj ʌäpət- : ʌiptəm]; DEWOS 715, KT 1100. tāra [tärə] ‘[gun]powder’; Tat tara; DEWOS 1466 (Kh < Tat), KT 1012. tāram [tarəm, tärəm] ‘strong, solid’; S. sara [Trj sä̆rə]; DEWOS 1368 (sä̆rə), 1470 (tarəm); KT 869 (sä̆rə), 1015 (tarəm). tardem [tărt-] ‘to cut hair, to shave’; S. ȶordem [Trj ʌŏrt-]; DEWOS 806, KT 1092, UEW 503 (Kh = Ud Ko Hu Sam). tareš [tărǝš] ‘roof’, xōt-tareš [χot-tă rǝš] ‘the roof of the tent [of a house]’; DEWOS 1466, KT 1022. taresem [tărǝs-] ‘to snort’; DEWOS 1469, KT 1025. tarŋet [tărŋǝt, KoP tărɣət] ‘lung’; S. targat [Trj tărɣə̑t]; DEWOS 1470, KT 1023. tāš [täš] ‘things, belongings’; S. tās [Trj täs]; DEWOS 1481 (Kh < Ko), KT 1027. tāšaŋ [täšǝŋ] ‘rich, who has belongings’, S. tāsaŋ [Trj täsǝŋ]; DEWOS 1481, KT 1027. tau [täw] ‘horse’; LS. ȶaux [ʌăɣ°], US. ȶox [Vart ʌɔ̆ɣ], [=] Hu ló; DEWOS 730, KT 1043, UEW 863 (Kh = MnN luw, Hu). tāwax [tawəχ] ‘cock’; DEWOS 1488 (Kh < Tat), KT 972. tāwen [täwə] ‘springtime’ [täwən Loc. ‘in the springtime’]; S. taux [Trj tăɣ°], [=] Hu tavasz, [? =] Ko tulys, [≠] Slk tagi; DEWOS 1410, KT 971, UEW 532 tambak [tämpak] ‘tobacco’; DEWOS 1440 (Kh < Tat), KT 1001. tań [tan] ‘bride gift’; S. tan [Trj tän]; DEWOS 1442, KT 1002 [cf. tin]. taŋam [tăŋ-] ‘to go in, to step in’; S. ȶaŋam [Trj ʌăŋ-]; DEWOS 773 (Kh = MnE tuj-), KT 1069. taŋat [tăŋat] ‘Irtyš’; S. ȶangeȶ [Trj ʌĕŋäʌ]; taŋat-jax [tăŋat-jaχ] ‘the Khantys by Irtyš (say the Khantys by Obʹ’; DEWOS 784 (Kh ? = MnN tāɣt ‘Sosva’), KT 1063. taŋet [täŋət] ‘the one in front [front of the foot, the boot etc.]’; S. ȶaŋeȶ [Trj ʌäŋəʌ]; DEWOS 783, KT 1064. taŋa [täŋkǝ] ‘squirrel, kopeck’; S. ȶenki [Trj ʌäŋki], Turk teiin, MT. tiin; DEWOS 780 (Kh = MnN lēŋn), KT 1067. taŋam [tăŋχ-] ‘to wish, to want’; [≠] Fi tahdon; DEWOS 780, KT 1069. tanx [taŋχ] ‘bristle [dorsal fin; withers of a horse or reindeer]’; DEWOS 775 (Kh = MnN tāŋχ), KT 1064. tant [tänt] ‘corn’; DEWOS 769, KT 1076, UEW 496 (Kh = Mr Ko ?Hu). tapšax [tăpšaχ] ‘a piece of cloth on the breast [small piece, patch; ruble]’; DEWOS 1457 (Kh < MnE lɔpśǝχ), KT 1083. tapta [tăptǝ] ‘a species of duck [wigeon, Anas penelope]’; DEWOS 794, KT 1083. 162 �Ostyak Word List (Kh = MnN tūja, Fi Md Hu, ?Ud ?Ko). tawuš [täw-üš] ‘team (of horses)’; DEWOS 730. teagat ‘ceder[?]; bird net’ [? teχət ‘bird nest’]; DEWOS 1412, KT 985. tēbem [tĕp-] ‘to get lost, take the wrong way’; DEWOS 1454, KT 1010, UEW 894 (Kh = MnN tip-, Hu). tēbet [tepǝt] ‘soft [sloppy, e.g. a bow]’; DEWOS 794, KT 1083. tēbettem [tĕpǝttǝ-] ‘to lead to wrong way’; DEWOS 1454, KT 1010. teda (tede), teta (tete) [tĕtǝ] ‘winter’; S. tüȶex, tüȡex [Trj tö̆ʌəɣ], [=] Fi talwi, [=] Hu tal [tél], [=] Ko töö; DEWOS 1429, KT 1035, UEW 516 (Kh = MnN tāl, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu). tēdep [tetəp] ‘moss’; DEWOS 1486, KT 1032. teg [tĕɣ] ‘tail’; S. ȶex [Trj ʌĕɣ]; DEWOS 727 (Kh = MnN lēɣ), KT 1052. tāgdem [tĕɣət-] ‘to fly’; S. ȶēgeȡem [Trj ʌĕɣəʌ-], [≠] Fi lennän, [≠] Sam tījū; DEWOS 738, KT 1059, UEW 500 (Kh = MnN tiɣl-, Ko). tegetmem [tĕɣətmə-] mom. ‘to fly’; DEWOS 738, KT 1060. tēgemdem S. [*teɣəmt-] ‘to scratch’; DEWOS 1415 (← Castrén). tēges [tekəs] ‘flat (adj.) [smooth; e.g. a path]’; DEWOS 1420, KT 982. tei [tĕj] ‘pus’; S. ȶüi [Trj ʌoj : ʌujə̑m], [=] Slk tē; DEWOS 721, KT 1040, UEW 434 (Kh = MnN saj, Saa Md Mr Ud Ko Hu Sam). tei [tĕj] ‘uppermost, top, peak’; LS. toi [Trj tŏj] US. tui [Vart tö̆j]; jux-tei [juχ-tĕj] ‘treetop’; jinktei [jĕŋk-tĕj] ‘surface of water’; jeaga-tei [jeχə-tĕj]’spring (of a river)’; DEWOS 1398 (Kh = ˊ MnN tal ǝχ), KT 966. tejem [tĕj-] ‘to weave (a net)’; DEWOS 1039 (Kh = MnN tij-), KT 970. tēknem [teknǝm] ‘tight, cramped’; LS. tāknem [Trj tä̆k°nəm], US. toknem [V töɣnəm]; DEWOS 1406, KT 978. temem [tem-] ‘to strew around’; Tat tögämem; DEWOS 1439, KT 1002. teŋer [tĕŋkǝr] ‘shoulder’; DEWOS 782, KT 1068, UEW 439 (Kh ? = Nenets) teŋer [teŋkǝr] ‘mouse’; DEWOS 782, KT 1068, UEW 500 (Kh = MnN taŋkǝr, Fi Md Ud Ko Hu). teŋrem [tĕŋǝr-] ‘to pinch’; DEWOS 1453 (Kh = MnN taŋǝrt-), KT 992. tera [tĕrǝ] ‘a root, which used as colourant’; DEWOS 798, KT 1088. teremdem [terəmt-] ‘to unfold a skin, to make a bed’; DEWOS 803, KT 1089, UEW 497 (Kh = MnN tāramt-, Ko Hu). tereŋ [tĕrǝŋ] ‘hot [the weather in summer ]’; DEWOS 1477, KT 1914. termadem [termat-] ‘to hurry’; caus. termattem [termattə-]; DEWOS 1474 (Kh < Ko), KT 1023. 163 �Ostiacica ☙ 99 ❧ tīdeŋ [titǝŋ] ‘living’; DEWOS 750, KT 1105. [cf. tīt]. tīliš [tilǝš] ‘moon, month’; S. tēȡes [Trj ti ̮ʌə̑s], Ko tölys, [≠] Mr tilze; DEWOS 1430 (Kh < Ko), KT 998. tin [tän : tinem] ‘price’; DEWOS 1442 (Kh = MnN tin), KT 1003. tinda [tinta] ‘inexpensive’; DEWOS 1443, KT 1004. tineŋ [tinǝŋ] ‘expensive’; DEWOS 1443, KT 1003. tinesem [tines-] ‘to trade’; DEWOS 1443, KT 1003. tinijem [tinǝj-] ‘to sell’; DEWOS 1443, KT 1003. tis [tis] ‘loop, lasso’; DEWOS 808, KT 1094, UEW 239 (Kh = MnN lēs, Ko, ?Fi ?Saa). tištem [tištǝ-] ‘to grieve’; Ko töshda; DEWOS 1482 (Kh < Ko), KT 1028. tīt [tit] ‘spirit, breath [; life]’; DEWOS 749, KT 1105, UEW 247 (Kh = MnN lil, Fi Ud Ko Hu, ?Saa). tīwdem [tiwət-] ‘to go out’; S. ȶīw dem [Trj ʌiɣ°ət-]; DEWOS 746, KT 1047, UEW 239 (Kh = Fi Md Mr Ud Ko). tīwem [tiw-] ‘to be born’; DEWOS 1395 (Kh = MnN tēl-), KT 974. todek [tătek] ‘true bug’; Fi lude; DEWOS 812 (Kh < Ko), KT 1101, SSA 2 98 (Kh < Ko < Fi). toga [toχa] ‘[shaft] bow [kettle handle]’; Ru дуга; DEWOS 1411 (Kh < Ru), KT 977. tōgop [toχəp] ‘fishing net (with handle)’; DEWOS 741 (Kh = MnN tɔ̄p), KT 1055. tōgos [toχəs] ‘friend, acquaintance’; [≠] Mr tos, cf. Fi [≠] tuttu; DEWOS 743, KT 1056. teštan [teštan] ‘a small whetstone’; DEWOS 809 (Kh < Ko), KT 1096. teštem [teštǝ-] ‘to tidy (up), to sort out, to clean’; DEWOS 717, KT 1096. tet [tĕt] ‘fathom [lap]’; S. ȶüȶ [Trj ʌö̆ʌ], [=] Fi syli, [=] Mr schel, [≠] Hu szál, [=] Ko syy, [=] Slk tī; DEWOS 753, KT 1104, UEW 444 (Kh = MnN tal, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu Sam). tēt [tet] ‘full, low [two separate words]’; [=] Hu tele, [≠] Ko tyr, [=] Fi täysi; DEWOS 747 (Kh tet ‘low’ = MnN talk°a), 1425 (Kh tet ‘full’ = MnN tāɣl), KT 1033 (tet ‘full’), 1103 (tet ‘low’), UEW 518 (Kh tet ‘full’ = Mn Ud Ko Hu ?Fi ?Saa ?Mr). tēttem [tettə-] ‘to fill [to load (e.g. a sleigh)]’; [≠] Fi täytän; DEWOS 748, KT 1111. teu [tĕw] ‘lake’; LS. toux, US. tox [Trj tŏɣ°, tŏɣ]; cf. [=] Sam to, tu, [=] Hu tó; DEWOS 1406, KT 971, UEW 533 (Kh = MnN tō, Ud Ko Hu Sam). teu [tĕw] ‘bone’; S. ȶoux [Trj ʌŏɣ°], [=] Fi luu; DEWOS 730, KT 1044, UEW 254 (Kh = MnN luw, Fi Md Mr Ud Ko Sam, ?Hu). teudem [tewtəm] ‘louse’; S. tagutem [Trj tä̆ɣ°təm], [=] Fi täi; DEWOS 1423, KT 974, UEW 515 (Kh = MnN tākǝm, Fi Saa Mr Ud Ko Hu). tēwem [te- : tewəm] ‘to eat’; S. ȶī wem [Trj ʌi-], [=] Fi syön, [=] Ko sjöja; DEWOS 713, KT 1098, UEW 440 (Kh = MnN tē-, Fi Md Ud Ko Hu). tibe [tipə, tĕɣpə] ‘the inside’; S. tigbi [Trj ʌĕɣpi]; DEWOS 728, KT 1079. 164 �Ostyak Word List KT 1084, UEW 843 (Kh = MnN tūr, Hu). tōra [torǝ] ‘crane’; S. tārax [Trj tår ǝ̑ɣ], [=] Hu daru, MT turna, turja; DEWOS 1467, KT 1013, UEW 513 (Kh = MnN tāriɣ, Ud Ko Hu). toǯek [tŏček] ‘wolverine’; DEWOS 716 (Kh < Ko), KT 1096. tōtma [totma] ‘secretly’; DEWOS 758, KT 1109. tōtmem [totəm-] ‘to steal’; S. ȶūtmem [Trj ʌåʌə̑m-]; DEWOS 757, KT 1109. towarem [tăwar-] ‘to unharness (a horse)’; DEWOS 1489 (Kh < Tat), KT 973. towottem [tăwǝttǝ-] ‘to row’; [=] Fi soudan; DEWOS 724, KT 1049, UEW 449 (Kh = MnN tow-, Fi Saa Mr Sam, ?Ko). tubat [tupat] ‘basket [of birch bark]’; DEWOS 1460 (Kh < Tat), KT 1009. tudagem ‘to pay’ [cf. tudem]. tudem [tut-] ‘to buy’; S. ȶudem [Trj ʌot-]; DEWOS 812, KT 1101. tuem [tu-] ‘to bring, to lead’; [=] Fi tuon; DEWOS 1395, KT 1031, UEW 529 (Kh = Fi Sam, ?MnN tūl-, ? Saa). tūgor [tuχər] ‘fir needle’; DEWOS 1419, KT 979, UEW 510 (Kh ? = Saa) tūgit, tūget US. [Vart tö̆ɣət] ‘fire’; see tūt; DEWOS 1420, KT 1029, UEW 895 (Kh = MnE töäwt, Hu). tui [tüj] ‘finger’; LS. ȶoi [Trj ʌoj]; [=] Hu új; DEWOS 719, KT 1039, UEW ˊ 449 (Kh = MnN tul a, Hu Sam). tuimem [tujǝm-] ‘to get tired’; DEWOS 1402; KT 968. tōgot [tŏɣət] ‘feather’; [=] Hu toll; DEWOS 1412, KT 984, UEW 535 (Kh = MnN towǝl, Saa Ud Ko Hu). tōx [toχ] ‘snow shoe [ski]’; DEWOS 730, KT 1051, UEW 450 (Kh = MnN towt, Fi Md Sam). tōxnem [toχən-] ‘to meet’; frequ. tōxnīdem [toχnit-]; DEWOS 740, KT 1054, UEW 845 (Kh = MnN taχn- Hu). tōxtem [tŏχǝt-] ‘to sharpen, to chew [separate word: toχǝt-]’; S. ȶōgoȡem [Trj ʌŏɣə̑t-, ʌŏɣtə̑ɣ t(ə̑)-]; DEWOS 739 (‘to chew’), 745 (‘to sharpen’), KT 1057 (‘to chew’), 1058 (‘to sharpen’), UEW 448 (Kh toχǝt- ‘to chew’ = MnN towt-, Saa Ud Ko Sam). ton [ton] ‘vein’; S. ȶon [Trj ʌån], [=] Fi suoni, [=] Ko sön, [=] Sam ti, tschat, tschen; DEWOS 768, KT 1075, UEW 441 (Kh = MhN tān, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu Sam). toń [toń] ‘flax, linen’; DEWOS 871 (Kh < Ru), KT 1077. tonx [toŋχ] ‘idol [; guardian spirit]’; DEWOS 777 (Kh = MnE tɔw; Kh > MnN lōŋχ), KT 1065. tonx [toŋχ] ‘hoof [the soft art in the middle of the hoof]’; DEWOS 776 (Kh = MnN toŋχ), KT 1066. top [top] ‘float of a net’; DEWOS 1455 (Kh < Ko), KT 1006. toppa [tătpǝ] ‘lead’; S. ȶoȶpa [Trj ʌŏʌpə̑]; DEWOS 756, KT 1109. tōr [tor] ‘flat area, meadow, morass [flat riverside which floods in the spring; lake]’; S. ȶar [Trj ʌår]; Ru соръ; DEWOS 795, 165 �Ostiacica ☙ 100 ❧ tujax [tujǝχ] ‘fish tail’; DEWOS 723, KT 1041. tujit [tüjǝt] ‘ring in a finger’; DEWOS 720, KT 1039. tul [tül] ‘stupid’; S. tulpul [Trj tuḷpuḷ], [≠] Fi hullu, [≠] Sam salla; DEWOS 1433, KT 995. tūlaš [tulǝš] ‘arundo phragmites, reed’; DEWOS 1438 (Kh < Ko), KT 998. tuman [tuman, DN tŏman] ‘lock, latch’; Ko toman; DEWOS 1441 (Kh < Ko), KT 1000. tūmdem [tumət-] ‘to put clothes on’; S. tōmdem [Trj ʌŏmǝ̑t-], [≠] Sam tondau, [≠] Slk ˊ tschondam, tondam; DEWOS 762, KT 1073. tunda [tuntǝ] ‘birch bark’; S. tondax [Trj tŏntǝ̑ɣ], [≠] Fi tuohi, MT. tos; DEWOS 1446 (Kh = MnN tōnt), KT 1005. tunt [tunt] ‘goose’; S. ȶont [Trj ʌont], [=] Hu lud; DEWOS 770, KT 1077, UEW 254 (Kh = MnN lunt, Saa Mr). tuŋ [tŏŋ] ‘summer’; S. ȶoŋ [Trj ʌŏŋ], [=] Fi suvi; DEWOS 772, KT 1062, UEW 451 (Kh = MnN tow, Fi Saa Sam). tuŋdem [tŏŋǝt-] ‘to read, to count’; S. ȶoŋdem [Trj ʌŏŋǝ̑t-], [? =] Fi luen; DEWOS 784, KT 1063, UEW 253 (Kh ? = MnN lowint-, Fi Saa Md Mr Ud Ko Sam). tunk ‘stab?, splinter’ [? tuŋχ ‘rest of a ceder cone with no nuts in it’]; DEWOS 1451, KT 994. tūp [tup] ‘rudder’; S. ȶūp [Trj ʌup]; DEWOS 787 (Kh = MnN tūp), KT 1078. tupas [tăpas] ‘storehouse’; DEWOS 790 (Kh < Ru), KT 1081. tūr [tür] ‘throat’; [≠] Fi kurkku, [=] Hu torok; DEWOS 1464, KT 1011, UEW 895 (Kh = MnN tur, Hu). tūrap, tūrup [turǝp] ‘light, sparse [e.g. net, cloth, forest]’; DEWOS 805, KT 1090. turt [turt] ‘root’; LS. ȶort [Trj ʌŏrt], US. ȶor [Vart ʌɔ̆r]; [≠] Fi juuri; DEWOS 799, KT 1086. tūrum, tūrm [turəm] ‘God’; S. tōrem [Trj tŏrǝ̑m]; tūrm-xōt [turəmχot] ‘church’; DEWOS 1472 (Kh = MnN torəm), KT 1015. tuš [tüš] ‘beard’; DEWOS 1483, KT 1028. tušak [tüšak] ‘mattress’; DEWOS 1397 (Kh < Tat), KT 1029. tut [tut] ‘mouth’; S. ȶut [Trj ʌuʌ], [≠] Fi suu, [≠] Hu száj; DEWOS 753, KT 1102, UEW 903 (Kh = Fi huuli, Saa). tutta [tutta] ‘dumb’; S. ȶutȶax [Trj ʌuʌʌə̑ɣ]; DEWOS 754, KT 1103 [caritive from tut ‘mouth’]. tūt [tüt] ‘fire’; US. tūget [Vart tö̆ɣət], [≠] Fi tuli, [≠] Mr tol, [=] Hu tűz, [≠] Sam tu; see 166 �Ostyak Word List nai. Appears in the Irtyš dialect only in compounds; e.g. tūduš [tüt-üč] ‘tinderbox’, [≠] Fi tulus; tūt-wax [tüt-wăχ] ‘piece of iron (in a gun)’, tūtkeu [tüt-kew] ‘brimstone’; DEWOS 1420, KT 1029, UEW 895 (Kh = MnE töäwt, Hu). tūtxaem [tutəχ-] ‘to take fish from the net; to churn, to make butter’; DEWOS 756, KT 1108. tūtxaep [tutχep] ‘pole, piston [used in fishing]’; DEWOS 756, KT 1108. Tˊ tad a [tätˊ ] ‘father’; LS ati; DEWOS ˊ ˊ ˊ ǝ ˊ 1544, KT 922. ˊ ˊ tagan US. [Vart tăɣən] ‘fist’; see meǯek; DEWOS 1503, KT 900. ˊ ˊ taxmai [tăχmaj] ‘mosquito’; see piȶŋi; DEWOS 868, KT 903. ˊ ˊ tak [täk] ‘tip of land [tip (of grass), top (of a tree)]’; DEWOS 1495, KT 897. ˊ ˊ tāksem [täksə-] ‘to mock’ [‘to spit’; the German word spotten is used instead of spucken due to influence of the Swedish word spotta ‘to spit’]; DEWOS 865, KT 1115. ˊ ˊ ˊ tapxaem [tăpǝj-, tăpχes-] ‘to whisˊ per’; S. topxam [Trj ʌŏpǝɣ-], ˊ augm. tapxaesem [tăpχes-]; DEWOS 874, KT 1112. ˊ ˊ ˊ tapxas [Ts tapχəš, DT täpχəš] ‘loop which is used to catch ermine’; DEWOS 1528 (KhS < Tat), KT 915. tāras S. [Trj tårə̑s] ‘sea’; see sōretˊ ˊ ˊ ; DEWOS 1538, KT 872. ˊ ˊ tawdem [täwət-] ‘to quarrel [to mock]’; DEWOS 869, KT 1112. ˊ ˊ teger [tĕɣər] ‘ungenerous’; DEWOS 1505, KT 902. ˊ ˊ tēle [telǝ] ‘thin [liquid, watery, weak (food: e.g. porridge)]’; DEWOS 1512, KT 907. ˊ ˊ telem, ḱelem [tĕl-] ‘to weep’; [≠] Fi kiljun; DEWOS 1509, KT 909. ˊ ˊ ˊ tēnek, tēnak, ḱēnak [tĕnǝk] ‘wart’; DEWOS 1520, KT 911. ˊ ˊ ˊ ˊ ˊ ˊ ˊ ˊ tōd em [tot-], tōnd em [tońt-] ‘to ˊ ˊ ˊ ˊ stand [tot-]; [tońt- to put up, ˊ to set up, to erect]’; S. ȶūȡem [Trj ʌ́åʌ́- : ʌ́uʌ́əm], [=] Fi ̑ seison, [≠] Ko sutala; DEWOS ˊ ˊ ˊ ˊ 759 (tot-), 771 (tońt-), KT 1118; UEW 431 (Kh = MnN tūńś-, Fi Saa Md Mr Ud Ko siʒ́ -). ˊ ˊ tontˊ [tońtˊ] ‘snow’; LS. ȶantˊ [Trj ʌåńtˊ], [≠] Fi lumi; DEWOS 871, KT 1117. 167 �Ostiacica ☙ 101 ❧ toŋatem [toŋχəj-] ‘to burn’; DEWOS ˊ ˊ ˊ 1523. ˊ ˊ tor [tor] ‘round whetstone’; DEWOS 1532 (Kh < Tat), KT 915. ˊ ˊ tul [tül] ‘button’; DEWOS 1510, KT 907. ˊ ˊ tūnem [tün-] ‘to jump’; DEWOS 1520, KT 912. ˊ ˊ tūrum [türǝm] ‘striped squirrel [KoP] [; ermine; weasel; marten]’; DEWOS 1537, KT 917. ˊ ˊ ˊ ˊ tuti S. [Trj tuti] ‘woman’s breast’; see esem; DEWOS 1544, KT 922. ȶankem S. [? Trj ʌăŋk-] ‘to pity’; ˊ see šad adem; DEWOS 769, 780 (translation error instead of Trj ʌăŋk- ‘to wish, to want’) [cf. taŋam]. ȶapestem S. [Trj ʌä̆pəʌtə-] ‘to lie, to betray’, see ottadem; DEWOS 788, KT 1083. ȶaugaštem S. [Trj ʌăɣ°ə̑sʌə̑-] ‘to hit’, see jāwetmem; DEWOS 743, KT 1056. ȶegeȡem S. [Trj ʌeɣəʌ-] ‘to look’; see ēttidem; DEWOS 726, KT 1057. ȶegeȶtem S. [Trj ʌeɣəʌtə-] ‘to show’; see ētteptem; DEWOS 726, KT 1057. ȶiken US. [ɔ: <ȶiker> V likər] ‘sleigh’, see ōgot; DEWOS 742, KT 1055. U [utǝp] ‘(sleeping) tent; linen tent as shield against mosquitos’; S. ōȡap [Trj ŏʌə̑p]; DEWOS 84, KT 121. ūdem [ut-] ‘to live, to be’; S. wāȡem [Trj wăʌ-], [≠] Fi. elän, [= Fi] olen; DEWOS 1577; KT 127, UEW 580 (= Fi Md Mr Ud Ko Mn Hu). ˊ ˊ ūd em [ut-] ‘to swim’; [=] Fi uin, [=] Saa wuoijjam, [=] Ko uia, [=] Hu úsz; DEWOS 222, KT 96, UEW 542 (Kh = MnN uj-, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu Sam). ūges [ükǝs] ‘ox’; Turk ögüz, [≠] Ko ös; DEWOS 48 (Kh < Tat). ūx (ux) [uχ] ‘head’; US. ōx (ox), LS. oux [Trj oɣ°, oɣ : uɣə̑m]; DEWOS 30, KT 21. ūdap 168 �Ostyak Word List uideŋ [utəŋ] ‘wide’; DEWOS 207, KT 101. uigit ‘style, manner’; Tat ui [not in modern dictionaries]. ujem [uj-] ‘to see, to know’; [≠] Mr uzam, [≠] Ko adzja; cf. [≠] Fi katson; KT 268. umbā [umpǝ] ‘ladle’; see kowel; DEWOS 97, KT 50, UEW 7 (Kh = MnN ūmpi ‘ladle’, Fi Md). unč [unč] ‘Salmo Nelma’; DEWOS 111, KT 54. unǯa [unčǝ] ‘pine’; S. onǯex [ŏnčǝχ]; DEWOS 113, KT 55. unt [unt] ‘ground, forest, hill’; S. wont [Trj wŏnt]; DEWOS 1600, KT 55. unttājem [unttaj-, pass.] ‘to learn’; DEWOS 125, KT 62. unttem [unttǝ-] ‘to teach’; S. onȶtem [Trj ŏnǝ̑ʌtə̑-]; DEWOS 125, KT 62. ūp [up] ‘father-in-law’; S. ōp [Trj up], [=] Saa wuopp, [=] Fi ap pi, [=] Hu ip, ipa, [≠] após; ūpiga [up-ikǝ] ‘father-in-law’, ūp-īma [up-imǝ] ‘mother-inlaw’; DEWOS 145, KT 65, UEW 14 (Kh = MnN up, Fi Saa Mr Hu). urmā [ürma] ‘mitten’; DEWOS 171 (Kh < Tat), KT 81. urdesem [urtes-] ‘order, call’; DEWOS 180, KT 84. ūs, ūč [üč] ‘cloth [thing, belonging(s), tool, device]’; DEWOS 8, KT 98. ūt [ut] ‘berry (blueberry; lingonberry)’, S. ūȶ (Vart uʌ), Ko votys ‘berry’; DEWOS 64, KT 272. W wad a, waǵa [wăte] ‘twisted’, wa ˊ ˊ ˊ ȡasēm [wăte-sem(ǝp)] ‘crosseyed’; DEWOS 1650, KT 254. wāgam [waχ-] ‘to ask, to call’ S. wūgem [Trj wåɣ- : wuɣə̑m], [≠] Fi waadin; DEWOS 1566 (Kh = MnN wɔ̄w-), KT 216. wāgat [woχət] ‘thin’; S. wōgoȶ [Trj wŏɣ°ə̑ʌ]; DEWOS 1575 (Kh = MnE wowtə), KT 214. wāx (wax) [wăχ] ‘1. (any) metal 2. gold 3. kopeck [money]’; DEWOS 1567, KT 208, UEW 560 (Kh = MnN ‑wəs, Fi Saa Ud Ko Hu Sam ?Mr). waxsar [wăχsar] ‘fox’; S. wokai [Trj wŏki ̮]; DEWOS 1573 (Kh = MnN oχsar), KT 212, 215. wai [wăj] ‘shaft’; DEWOS 1559 (Kh = MnN wāj), KT 203. 169 �Ostiacica ☙ 02 ❧ 1 wajeŋ [wăjǝŋ] ‘with a shaft’; e.g. wajeŋ kēǯe [wăjǝŋ kečǝ] ‘a knife with a handle’; DEWOS 1560, KT 203. wan [wän] ‘short’; DEWOS 1595, KT 225. wān [won] ‘shoulder’; see teŋer; DEWOS 1594 (Kh = MnN wā ŋǝn), KT 226. wandat [wăntat] ‘splinter’; S. wan daȶ [Trj wăntaʌ]; DEWOS 1601, KT 229. wānder [wăntǝr] ‘utter’; DEWOS 1602 (Kh = MnN wɔ̄ntər), KT 229. wanoxtep [wän-oχtəp] ‘a little short’ [cf. wän]. wanx [woƞχ] ‘pit, pothole’; DEWOS 1610 (Kh = MnN wɔ̄ŋχa), KT 218. wāńem [wäńǝm] ‘face’; DEWOS 1604, KT 230. war [wär] ‘wall in a salmon trap [fishing dam]’; DEWOS 1613 (Kh = MnW wēri), KT 232. warem S. [Trj wä̆r-] ‘to cook [= werto do, to make]’, see madem; DEWOS 1614, KT 235. wāres [wärəs] ‘hair of a horse, tail’; DEWOS 1625, KT 238. warŋai [wărŋaj] ‘crow’; S. urŋi [Trj urŋi ̮], [=] Hu varju, [=] Fi wares; DEWOS 173, KT 242, UEW 559 (Kh = MnN ūrinēk°a, Fi Saa Md Hu Sam). wāsa [wäsǝ] ‘duck; S. wāsex [Trj wäsǝɣ]; wāsa-ńot [wäsəńŏt] ‘a blunt arrow’; [≠] Fi wasama; DEWOS 1636, KT 249, UEW 552 (Kh = MnN wās, Est Ko Hu, ?Saa ?Ud). wasta [wăstǝ] ‘green’; [≠] Ko wesh; DEWOS 1637, KT 252. wattap [wăttǝp] ‘peeler’; S. waȶtap [Trj wăʌtǝp]; DEWOS 1585, KT 276. wattem [wăttǝ-] ‘to peel, to scrape, to shave’; S. waȶtem [Trj wăʌt-]; DEWOS 1585, KT 276, UEW 579 (Kh = MnN wolt-, Fi Saa Ud Ko). watˊ [wätˊ] ‘narrow, thin’; DEWOS 1605 (Kh = MnN iś), KT 252. weda, weta [wĕtǝ, wä̆tə] ‘reindeer’; S. weȡa, weȶi [Trj wä̆ʌi]; DEWOS 1583, KT 272, UEW 563 (Kh = Ud Ko, ?Saa ?Md ?Mr). wedem [wet-] ‘to catch [to kill]’; S. weȡem [Trj wä̆ʌ- : wĕʌəm], [≠] Fi pyydän; DEWOS 1580; KT 275, UEW 566 (Kh = MnN al-, Ud Ko Hu). wēdem [wetǝm] ‘bone marrow’; S. weȡem [Trj wä̆ʌəm], [=] Fi ydin, [=] Hu welö, [=] Ko wem ‘brain’; DEWOS 1584, KT 274, UEW 572 (Kh = MnN wālǝm, Fi Saa Md Mr Hu). weg [weɣ] ‘strength’; S. wok [Trj wɔ̈̆ɣ°], [=] Fi wäki; DEWOS 1571, KT 211, UEW 563 (Kh = MnN wāɣ, Fi Saa Md Mr Ud Ko, ?Sam). wegeŋ [weɣəŋ] ‘strong’; S. wokŋ [Trj wɔ̈̆ɣəŋ]; DEWOS 1571, KT 211. wejem [wĕ-] ‘to take’; [=] Fi wien, [=] Hu wesz; DEWOS 1549, KT 268, UEW 573 (Kh = MnN wi-, Fi Saa Md Ud Ko Hu). 170 �Ostyak Word List wigai [wikaj] ‘overcoat’; DEWOS 1572, KT 213. wigem [wĕɣ-] ‘to scream’; DEWOS 1570, KT 217. wiŋīdem [wiŋkit-] ‘to stutter [to get stuck]’; DEWOS 1608. wiš [wič] ‘border’; [≠] Fi mesa [un known Finnish word!]; DEWOS 1555, KT 260. ˊ ǝ witax [witˊ χ] ‘dirt’; DEWOS 1650 (Kh = MnN woślaχ), KT 255. ˊ ˊ witxadem [*witχət-] ‘to make dirty’. wōdeŋ [wotəŋ] ‘windy’; DEWOS 1639, KT 264. woi S. [Trj wŏj, DN wăj, Kr üj] ‘tallow, fat’; [=] Fi woi, [=] Hu vaj, see saxse; DEWOS 1560, KT 6, UEW 578 (Kh = MnN wɔ̄j, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu). ˊ ˊ woind em [wońt-] ‘to pick berries’; DEWOS 1604, KT 232. ˊ ǝ woind ep [wońtˊ p] ‘berry basket’; DEWOS 1604, KT 232. wōje [wojə] ‘animal’; S. wājax [Trj wåjə̑ɣ]; jem-wōje [jĕm-wojǝ] ‘bear’, see jig; jink-wōje [jĕŋkwojǝ] ‘beaver’, see max; ēnewōje [enǝ-wojǝ] ‘elk’, see ńox; pulax-woje ‘fly’; rēp-wōje [repwojǝ] ‘[”strand swallow”]’; DEWOS 1562 (Kh = MnN ūj), KT 204. woš, woč, wač [woš, woč] ‘fort, town’; [≠ ??] Ko wodzj ‘in front’, [≠] Fi esi; DEWOS 1522, KT 259, UEW 577 (Kh = MnN ūs, Saa Md Ko Sam, ?Fi). wōt [wot] ‘wind, weather’; S. wāt [Trj wåt]; DEWOS 1638 (Kh = MnN wɔ̄t), KT 263. wēle [welǝ] ‘alone, living without a ̆ partner’; S. wellex [Trj wäḷǝɣ]; xui-wēle [χuj-welə, welə-χuj] ‘widower’; neŋ-wēle [neŋ-welə, welə-neŋ] ‘widow’; DEWOS 1587 (Kh = MnN wolk-), KT 222. wenep [wĕnǝp] ‘hook and line’; [≠] Fi onki; DEWOS 1599 (Kh = MnE wöänǝp), KT 227. weneptem [wĕnǝptǝ-] ‘to fish (with hook and line)’; DEWOS 1599, KT 227. weŋ [weŋ] ‘son-in-law’; S. woŋ [Trj wŏƞ], [=] Fi wäwy, [=] Hu wö; DEWOS 1607, KT 217, UEW 565 (Kh = Fi Md Mr Hu Sam). wer [wĕr] ‘blood’; [=] Fi weri, [=] Saa var, [=] Ko wir, [=] Mr wir, [=] Hu wér; DEWOS 1617, KT 236, UEW 576 (Kh = MnN wiɣr, Fi Saa Md Mr Ud Ko Hu). wēr (wer) [wer] ‘deed, action’; DEWOS 1613 (Kh = MnN wār-; < ieur), KT 234. wērde [wĕrtǝ] ‘red’; DEWOS 1618 (s.v. wĕr), KT 244. werdoxtep [wĕrt-oχtəp] ‘reddish’; DEWOS 1618 (wĕrtə-čək). wērem, werem [wer-] ‘to do, to make’; [≠] Fi pyrin, [≠] Saa paerngam; DEWOS 1614, KT 235. wes [wĕs] ‘hole’; DEWOS 1632 (Kh = MnN as), KT 247. weseŋ [wĕsǝŋ] ‘with holes’; DEWOS 1633, KT 248. weskar [wĕs-kär] ‘itch [skin desease]’; DEWOS 1633, KT 248. westem [wĕstǝ-] ‘to make holes’; DEWOS 1633, KT 248. 171 � Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Ostyak Word List (Ostiacica) Subject The topic of the resource Ostiacica. Manuscripta Castreniana, Linguistica V. 175 p. ISBN 978-952-7262-00-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-01-6 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén edited and commentary by Ulla-Maija Forsberg Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/b251bdb37b125f52f9f390e1ba6e71e9.png 6cffd7bda1f43e3690906c8a26814c4a Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Personalia Description An account of the resource The printed volumes of Manuscripta Castreniana are divided into three sections (Linguistica, Realia, and Personalia). The Personalia section will contain Castrén’s letters, travelogues, a biography, and a bibliography. Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Epistulae 1: Letters sent by M.A. Castrén Subject The topic of the resource Epistulae 1. Letters sent by M.A. Castrén. Edited by Timo Salminen & Juha Janhunen. Manuscripta Castreniana, Personalia I,1. 851 pp.  ISBN 978-952-7262-25-2 (print) ISBN 978-952-7262-26-9 (online). 50 €. Description An account of the resource M.A. Castrén continued the European tradition of expeditions in Russia but he was also able to fulfil the needs of the Imperial Russian administration for information about the Empire as well as the Finnish national movement’s request to explore the history of the Finnish people. Being far away from home brought about a massive need for him to stay in contact both with friends and relatives in Finland and with colleagues and official authorities at the Russian Academy of Sciences. The present volume brings together all the currently known letters written by Castrén, both official and unofficial (except his correspondence with his fiancée and future wife Natalia Tengström, which will be published in Epistulae 2). Most of the letters date from the years he spent in the field, but there are also letters written in Finland before and after his expeditions. Altogether, this volume contains 231 letters and some drafts written by Castrén in the 20-year period between 1832 and 1852. <h3><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2220" target="_blank" rel="noopener">View the whole volume (pdf)</a></h3> (<a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf" target="_blank" rel="noopener">View the whole volume without frames</a>) <h4>Contents</h4> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/880" target="_blank" rel="noopener">Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series</a> by Juha Janhunen <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=21" target="_blank" rel="noopener">Editors’ Foreword</a> by Timo Salminen and Juha Janhunen <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=24" target="_blank" rel="noopener">Practical Information</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=26" target="_blank" rel="noopener">Matthias Alexander Castrén’s letters, transferring information and discussing ideas</a> by Timo Salminen <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=35" target="_blank" rel="noopener">Recipients of M.A. Castrén’s letters</a> by Timo Salminen <h6>Matthias Alexander Castrén:</h6> (Jump to: Letters written in <a href="#L1832">1832</a> | <a href="#L1833">1833</a> | <a href="#L1834">1834</a> | <a href="#L1835">1835</a> | <a href="#L1836">1836</a> | <a href="#L1838">1838</a> | <a href="#L1839">1839</a> | <a href="#L1840">1840</a> | <a href="#L1841">1841</a> | <a href="#L1842">1842</a> | <a href="#L1843">1843</a> | <a href="#L1844">1844</a> | <a href="#L1845">1845</a> | <a href="#L1846">1846</a> | <a href="#L1847">1847</a> | <a href="#L1848">1848</a> | <a href="#L1849">1849</a> | <a href="#L1850">1850</a> | <a href="#L1851">1851</a> | <a href="#L1852">1852</a>) <h6 id="L1832">Letters written in 1832</h6> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=55" target="_blank" rel="noopener">1 Helsinki, 9 April 1832, to the Senate of the Imperial Alexander University</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=56" target="_blank" rel="noopener">2 Uskela, 10 July 1832, to Johan Abraham Fellman</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=58" target="_blank" rel="noopener">3 Helsinki, 3 September 1832, to Johan Abraham Fellman</a> <h6 id="L1833">Letters written in 1833</h6> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=62" target="_blank" rel="noopener">4 Helsinki, 7 January 1833, to Johan Abraham Fellman</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=64" target="_blank" rel="noopener">5 Helsinki, 14 February 1833, to Johan Abraham Fellman</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=66">6 Helsinki, 26 May 1833, to Jacob Fellman</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=68" target="_blank" rel="noopener">7 Helsinki, 31 October 1833, to Johan Abraham Fellman</a> <h6 id="L1834">Letter written in 1834</h6> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=70" target="_blank" rel="noopener">8 S.d. 1834, to the Senate of the Imperial Alexander University in Helsinki</a> <h6 id="L1835">Letter written in 1835</h6> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=71" target="_blank" rel="noopener">9 S.d. 1835, to the Senate of the Imperial Alexander University in Helsinki</a> <h6 id="L1836">Letters written in 1836</h6> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=72" target="_blank" rel="noopener">10 [Helsinki, c. April 1836], to Johan Abraham Fellman</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=74" target="_blank" rel="noopener">11 Helsinki, 7 May 1836, to Johan Abraham Fellman</a> <h6 id="L1838">Letters written in 1838</h6> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=77" target="_blank" rel="noopener">12 Muonio, July 1838, to Knut Felix von Willebrand</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=92" target="_blank" rel="noopener">13 Helsinki, 25 September 1838, to Carl Robert Ehrström</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=94" target="_blank" rel="noopener">14 Helsinki, 27 September 1838, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=97" target="_blank" rel="noopener">15 Helsinki, 30 October 1838, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=99" target="_blank" rel="noopener">16 Helsinki, 15 December 1838, to Jacob Fellman</a> <h6 id="L1839">Letters written in 1839</h6> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=101" target="_blank" rel="noopener">17 Helsinki, 23 September 1839, to Carl Robert Ehrström</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=105" target="_blank" rel="noopener">18 S.d. [December 1839], to the Faculty of Arts at the Imperial Alexander University in Helsinki</a> <h6 id="L1840">Letters written in 1840</h6> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=106" target="_blank" rel="noopener">19 S.d. [probably February 1840], to Elias Lönnrot</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=107">20 Helsinki, 2 February 1840, to Carl Robert Ehrström</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=109">21 Helsinki, 12 March 1840, to Jacob Fellman</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=111" target="_blank" rel="noopener">22 Helsinki, 22 March 1840, to Jacob Fellman</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=114" target="_blank" rel="noopener">23 S.d. [27 March 1840], to the Chapter of the Bishopric of Porvoo</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=116" target="_blank" rel="noopener">24 S.d. [25 September 1840], M.A. Castrén and Julius Immanuel Bergh to the Chapter of the Bishopric of Porvoo</a> <h6 id="L1841">Letters written in 1841</h6> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=117" target="_blank" rel="noopener">25 13 March [1841], to an unidentified recipient</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=118" target="_blank" rel="noopener">26 Helsinki, 14 June 1841, to Carl Robert Ehrström</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=120" target="_blank" rel="noopener">27 Helsinki, 17 June 1841, to Gabriel Rein</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=122" target="_blank" rel="noopener">28 Helsinki, 22 June 1841, to the Senate of the Imperial Alexander University in Helsinki</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=123" target="_blank" rel="noopener">29 Koski/Turku Province, 24 July 1841, to Elias Lönnrot</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=130" target="_blank" rel="noopener">30 Kemi, 17 August [1841], to Carl Robert Ehrström</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=131" target="_blank" rel="noopener">31 Kemi, 14 September 1841, Elias Lönnrot</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=133">32 Kemi, 16 September 1841, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=134" target="_blank" rel="noopener">33 Kemi, 12 October 1841, to Elias Lönnrot</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=136" target="_blank" rel="noopener">34 October 1841, to the Faculty of Arts at the Imperial Alexander University in Helsinki</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=137" target="_blank" rel="noopener">35 Kemi, 11 November 1841, to Knut Felix von Willebrand</a> <h6 id="L1842">Letters written in 1842</h6> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=139" target="_blank" rel="noopener">36 Inari, 3 February 1842, to Knut Felix von Willebrand</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=141" target="_blank" rel="noopener">37 Inari, 12 February 1842, to Alexander Blomqvist</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=143" target="_blank" rel="noopener">38 Inari, 13 February 1842, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=145" target="_blank" rel="noopener">39 Inari, 14 February 1842, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=148" target="_blank" rel="noopener">40 Kola, 23 March/4 April 1842, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=150" target="_blank" rel="noopener">41 Kola, 23 March/4 April 1842, to Knut Felix von Willebrand</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=153" target="_blank" rel="noopener">42 Kemʹ, [2?/]14 May 1842, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=156" target="_blank" rel="noopener">43 Arxangelʹsk, [21 May/?]2 June 1842, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=159" target="_blank" rel="noopener">44 Arxangelʹsk, 13/25 June 1842, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=161" target="_blank" rel="noopener">45 Arxangelʹsk, 14/26 June 1842, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=164" target="_blank" rel="noopener">46 Arxangelʹsk, 16/28 June 1842, to Alexander Blomqvist</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=166" target="_blank" rel="noopener">47 Arxangelʹsk, 9/21 July 1842, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=171" target="_blank" rel="noopener">48 Arxangelʹsk, 23 July/4 August and Uemskij, 26 July/7 August 1842, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=176" target="_blank" rel="noopener">49 Uemskij, 4/16 August 1842, Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=178" target="_blank" rel="noopener">50 Uemskij, [13?]/25 August 1842, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=181" target="_blank" rel="noopener">51 Arxangelʹsk, [19 September?]/1 October 1842, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=185" target="_blank" rel="noopener">52 Arxangelʹsk, 22 September/4 October 1842, to Fabian Collan</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=211" target="_blank" rel="noopener">53 Arxangelʹsk, 23 September/5 October 1842, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=214" target="_blank" rel="noopener">54 S.d. 1842, to the Senate of the Imperial Alexander University in Helsinki</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=212" target="_blank" rel="noopener">55 Arxangelʹsk, 5/17 October 1842, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=216" target="_blank" rel="noopener">56 Arxangelʹsk, 21 October/2 November 1842, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=220" target="_blank" rel="noopener">57 Arxangelʹsk, 1/13 November 1842, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=224" target="_blank" rel="noopener">58 Arxangelʹsk, 1/13 November 1842, to Alexander Armfelt</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=227" target="_blank" rel="noopener">59 Mezenʹ, 5/17 December 1842, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=230" target="_blank" rel="noopener">60 Mezenʹ, 5/17 December 1842, to Frans Johan Rabbe</a> <h6 id="L1843">Letters written in 1843</h6> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=240" target="_blank" rel="noopener">61 Pustozërsk, 11/23 March 1843, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=244" target="_blank" rel="noopener">62 Ižma, [19 April?]/1 May 1843, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=248" target="_blank" rel="noopener">63 Ižma, [19 April?]/1 May 1843, to Fabian Collan</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=298" target="_blank" rel="noopener">64 Ižma, 18/30 May 1843, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=303" target="_blank" rel="noopener">65 Ižma, 11/23 June 1843, to Elias Lönnrot</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=307" target="_blank" rel="noopener">66 Ižma, 11/23 June 1843, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=311" target="_blank" rel="noopener">67 Kolva, 27 August/8 September 1843, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=315" target="_blank" rel="noopener">68 Kolva, 3/15 September 1843, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=324" target="_blank" rel="noopener">69 Obdorsk, 2/14 November 1843, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=328" target="_blank" rel="noopener">70 Obdorsk, 2/14 November 1843, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=332" target="_blank" rel="noopener">71 Obdorsk, 12/24 December 1843, to Jacob Fellman</a> <h6 id="L1844">Letters written in 1844</h6> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=334" target="_blank" rel="noopener">72 Obdorsk, 1/13 January 1844, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=337" target="_blank" rel="noopener">73 Berëzov, 28 February/11 March 1844, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=341" target="_blank" rel="noopener">74 Berëzov, 28 February/11 March 1844, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=343" target="_blank" rel="noopener">75 S.d., to the Senate of the Imperial Alexander University in Helsinki</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=344" target="_blank" rel="noopener">76 Berëzov, 4/16 March 1844, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=346" target="_blank" rel="noopener">77 Tobolʹsk, 12/24 March 1844, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=350" target="_blank" rel="noopener">78 Tobolʹsk, 12/24 March 1844, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=352" target="_blank" rel="noopener">79 Helsinki, 22 May 1844, Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=354" target="_blank" rel="noopener">80 Helsinki, 2 June 1844, to the Faculty of Arts at the Imperial Alexander University in Helsinki</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=355" target="_blank" rel="noopener">81 Helsinki, 8 June 1844, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=357" target="_blank" rel="noopener">82 Helsinki, 24 June 1844, to Jacob Fellman</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=359" target="_blank" rel="noopener">83 Helsinki, 25 June 1844, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=361" target="_blank" rel="noopener">84 Koski/Turku Province, 13 July 1844, to Fabian Collan</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=363" target="_blank" rel="noopener">85 Helsinki, 3 August 1844, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=366" target="_blank" rel="noopener">86 Helsinki, 28 September 1844, to the Imperial Academy of Sciences/Paul Heinrich von Fuss</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=367" target="_blank" rel="noopener">87 Helsinki, 28 September 1844, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=369" target="_blank" rel="noopener">88 Helsinki, 16 October 1844, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=370" target="_blank" rel="noopener">89 Helsinki, 18 October 1844, to Fabian Collan</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=372" target="_blank" rel="noopener">90 Helsinki, 18 October 1844, to Johan Vilhelm Snellman</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=377" target="_blank" rel="noopener">91 Helsinki, 23 November 1844, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=379" target="_blank" rel="noopener">92 Helsinki, 30 November 1844, to Fabian Collan</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=382" target="_blank" rel="noopener">93 Helsinki, 25 December 1844, to Adolf Edvard Arppe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=386" target="_blank" rel="noopener">94 Helsinki, 29 December 1844, to Anders Johan Sjögren</a> <h6 id="L1845">Letters written in 1845</h6> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=388" target="_blank" rel="noopener">95 Helsinki, 7 February 1845, to Jacob Fellman</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=390" target="_blank" rel="noopener">96 St Petersburg, 10/22 March 1845, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=393" target="_blank" rel="noopener">97 St Petersburg, 11/23 March 1845, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=394" target="_blank" rel="noopener">98 Kazanʹ, 30 March/12 April 1845, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=397" target="_blank" rel="noopener">99 Kazanʹ, 26 April/8 May 1845, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=399" target="_blank" rel="noopener">100 Kazanʹ, 29 April/11 May 1845, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=403" target="_blank" rel="noopener">101 Kazanʹ, 29 April/11 May 1845, to Elias Lönnrot</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=405" target="_blank" rel="noopener">102 Kazanʹ, 29 April/11 May 1845, to Knut Felix von Willebrand</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=407" target="_blank" rel="noopener">103 Tobolʹsk, 23 May/4 June 1845, to the Imperial Academy of Sciences</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=408" target="_blank" rel="noopener">104 Tobolʹsk, 23 May/4 June 1845, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=410" target="_blank" rel="noopener">105 Tobolʹsk, 23 May/4 June 1845, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=412" target="_blank" rel="noopener">106 Samarovo, 24 June/6 July 1845, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=414" target="_blank" rel="noopener">107 Samarovo, 24 June/6 July 1845, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=415" target="_blank" rel="noopener">108 Skripunovo (Toropkowa), 4/16 July 1845, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=418" target="_blank" rel="noopener">109 Tschebakowa, 25 July/6 August 1845, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=422" target="_blank" rel="noopener">110 Surgut, 20 August 1845, to Lars Magnus Castrén</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=423" target="_blank" rel="noopener">111 Surgut, 12/24 August 1845, to the Imperial Academy of Sciences/Paul Heinrich von Fuss</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=425" target="_blank" rel="noopener">112 Surgut, 12/24 August 1845, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=428" target="_blank" rel="noopener">113 Surgut, 13/25 August 1845, to Elias Lönnrot</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=430" target="_blank" rel="noopener">114 Surgut, 28 August/9 September 1845, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=432" target="_blank" rel="noopener">115 Surgut, 28 August/9 September 1845, to the Imperial Academy of Sciences/Paul Heinrich von Fuss</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=433" target="_blank" rel="noopener">116 Surgut, 10/22 September 1845, to Johan Robert Tengström</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=436" target="_blank" rel="noopener">117 Surgut, 10/22 September 1845, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=439" target="_blank" rel="noopener">118 Narym, 1/13 November 1845, to Elias Lönnrot</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=441" target="_blank" rel="noopener">119 Narym, 4/16 November 1845, to Fabian Collan</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=444" target="_blank" rel="noopener">120 Narym, 6/18 November 1845, to Johan Robert Tengström</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=450" target="_blank" rel="noopener">121 Narym, 6/18 November 1845, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=453" target="_blank" rel="noopener">122 Narym, 1/13 December 1845, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=461" target="_blank" rel="noopener">123 Narym, 1/13 December 1845, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=464" target="_blank" rel="noopener">124 Togur, 12/24 December 1845, to Fabian Collan</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=467" target="_blank" rel="noopener">125 S.d. 1845, to the Tomsk Governorate Postal Office</a> <h6 id="L1846">Letters written in 1846</h6> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=468" target="_blank" rel="noopener">126 Togur, 11/23 January 1846, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=472" target="_blank" rel="noopener">127 Tomsk, 5/17 March 1846, to the Imperial Academy of Sciences/Paul Heinrich von Fuss</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=473" target="_blank" rel="noopener">128 Tomsk, 5/17 March 1846, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=479" target="_blank" rel="noopener">129 Tomsk, 5/17 March 1846, to Johan Vilhelm Snellman</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=487" target="_blank" rel="noopener">130 Tomsk, 5/17 March 1846, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=492" target="_blank" rel="noopener">131 Tomsk, 5/17 March 1846, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=493" target="_blank" rel="noopener">132 Tomsk, 6/18 March 1846, to Johan Robert Tengström</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=497" target="_blank" rel="noopener">133 Enisejsk, 20 March/1 April 1846, to Elias Lönnrot</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=500" target="_blank" rel="noopener">134 Enisejsk, 20 March/1 April 1846, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=503" target="_blank" rel="noopener">135 Makovskoe, 3/15 April 1846, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=510" target="_blank" rel="noopener">136 Makovskoe, 3/15 April 1846, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=512" target="_blank" rel="noopener">137 Enisejsk, 8/20 May 1846, to Fabian Collan</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=515" target="_blank" rel="noopener">138 Enisejsk, 15/27 May 1846, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=519" target="_blank" rel="noopener">139 Enisejsk, 16/28 May 1846, to the Imperial Academy of Sciences/Paul Heinrich von Fuss</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=520" target="_blank" rel="noopener">140 Enisejsk, 16/28 May 1846, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=524" target="_blank" rel="noopener">141 S.d., possibly c. 1846, to Carl Gustaf Zetterquist</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=532" target="_blank" rel="noopener">142 Turuxansk, 28 June/10 July 1846, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=535" target="_blank" rel="noopener">143 Turuxansk, 28 June/10 July 1846, to Elias Lönnrot</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=536" target="_blank" rel="noopener">144 Turuxansk, 6/18 July 1846, to the Imperial Academy of Sciences/Paul Heinrich von Fuss</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=541" target="_blank" rel="noopener">145 Turuxansk, 13/25 July 1846, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=549" target="_blank" rel="noopener">146 Turuxansk, 17/29 July 1846, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=551" target="_blank" rel="noopener">147 Turuxansk, 17/29 July 1846, to Fabian Collan</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=554" target="_blank" rel="noopener">148 Dudinka, 10/22 November 1846, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=559" target="_blank" rel="noopener">149 Dudinka, 10/22 November 1846, to Frans Johan Rabbe</a> <h6 id="L1847">Letters written in 1847</h6> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=565" target="_blank" rel="noopener">150 Turuxansk, 11–12/23–24 January 1847, fragments of drafts of letters to Frans Johan Rabbe and possibly to other unidentified recipients</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=570" target="_blank" rel="noopener">151 Turuxansk, 11/23 January 1847, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=572" target="_blank" rel="noopener">152 Turuxansk, 11/23 January 1847, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=576" target="_blank" rel="noopener">153 Turuxansk, 12/24 January 1847, to the Imperial Academy of Sciences/Paul Heinrich von Fuss</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=577" target="_blank" rel="noopener">154 Turuxansk, [12/24] January 1847, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=579" target="_blank" rel="noopener">155 Nazimovo, 22 February/6 March 1847, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=582" target="_blank" rel="noopener">156 Nazimovo, 22 February/6 March 1847, to Elias Lönnrot</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=584" target="_blank" rel="noopener">157 Nazimovo, 22 February/6 March 1847, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=588" target="_blank" rel="noopener">158 Enisejsk, 22 March/3 April 1847, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=591" target="_blank" rel="noopener">159 Enisejsk, 22 March/3 April 1847, to Fabian Collan</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=593" target="_blank" rel="noopener">160 Enisejsk, 1/13 April 1847, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=596" target="_blank" rel="noopener">161 Minusinsk, 20 April/2 May 1847, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=603" target="_blank" rel="noopener">162 Minusinsk, 22 April/4 May 1847, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=606" target="_blank" rel="noopener">163 Šušenskoe, 15/27 June 1847, to the Imperial Academy of Sciences/Paul Heinrich von Fuss</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=607" target="_blank" rel="noopener">164 Šušenskoe, 15–17/27–29 June 1847, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=612" target="_blank" rel="noopener">165 Šušenskoe, 17/29 June 1847, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=616" target="_blank" rel="noopener">166 [Tesʹ], 23 June/5 July 1847, to Lars Magnus Castrén</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=617" target="_blank" rel="noopener">167 Karatuzskoe (Schadatska förposten) 5/17 July 1847, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=619" target="_blank" rel="noopener">168 Tesʹ, 5/17 August 1847, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=624" target="_blank" rel="noopener">169 Tesʹ, 5/17 August 1847, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=626" target="_blank" rel="noopener">170 Minusinsk, 5/17 September 1847, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=630" target="_blank" rel="noopener">171 Minusinsk, 5/17 September 1847, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=633" target="_blank" rel="noopener">172 Krasnojarsk, 23 September/5 October 1847, to Elias Lönnrot</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=636" target="_blank" rel="noopener">173 Anža, 11/23 October 1847, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=639" target="_blank" rel="noopener">174 Anža, 5/17 November 1847, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=645" target="_blank" rel="noopener">175 Agulʹsk, 1/13 December 1847, to Anders Johan Sjögren</a> <h6 id="L1848">Letters written in 1848</h6> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=652" target="_blank" rel="noopener">176 Nižneudinsk, 6/18 January 1848, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=657" target="_blank" rel="noopener">177 Nižneudinsk, 14/26 January 1848, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=665" target="_blank" rel="noopener">178 Irkutsk, 27 February/10 March 1848, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=669" target="_blank" rel="noopener">179 Irkutsk, 27 February/10 March 1848, to David Emanuel Daniel Europaeus</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=672" target="_blank" rel="noopener">180 Irkutsk, 1/13 March 1848, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=677" target="_blank" rel="noopener">181 Irkutsk, 1/13 March 1848, to Jacob Fellman</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=679" target="_blank" rel="noopener">182 Kjaxta, 22 March/3 April 1848, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=683" target="_blank" rel="noopener">183 Nerčinskij zavod, 18/30 May 1848, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=690" target="_blank" rel="noopener">184 Čita, 3/15 July 1848, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=694" target="_blank" rel="noopener">185 Čita, 3/15 July 1848, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=696" target="_blank" rel="noopener">186 Irkutsk, 12/24 August 1848, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=699" target="_blank" rel="noopener">187 S.d. [Irkutsk, 12/24 August 1848], to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=702" target="_blank" rel="noopener">188 Krasnojarsk, 3/15 November 1848, to Anders Johan Sjögren 699</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=707" target="_blank" rel="noopener">189 Krasnojarsk, 3/15 November, 1848, to Frans Johan Rabbe</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=709" target="_blank" rel="noopener">190 Krasnojarsk, 3/15 November 1848, to Gabriel Rein</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=712" target="_blank" rel="noopener">191 Omsk, 2/14 December 1848, to Frans Johan Rabbe</a> <h6 id="L1849">Letters written in 1849</h6> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=715" target="_blank" rel="noopener">192 Ufa, 21 December 1848/2 January 1849, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=717" target="_blank" rel="noopener">193 Helsinki, 8 March 1849, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=719" target="_blank" rel="noopener">194 Helsinki, 29 March 1849, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=723" target="_blank" rel="noopener">195 Helsinki, 4 April 1849, to Johan Vilhelm Snellman</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=725" target="_blank" rel="noopener">196 Helsinki, [8 April 1849], to Elias Lönnrot</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=727" target="_blank" rel="noopener">197 Helsinki, 25 April 1849, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=731" target="_blank" rel="noopener">198 Helsinki, 7 May 1849, to Johan Abraham Fellman</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=733" target="_blank" rel="noopener">199 Helsinki, 10 May 1849, to Elias Lönnrot</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=735" target="_blank" rel="noopener">200 Helsinki, 10 June 1849, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=738" target="_blank" rel="noopener">201 Helsinki, 9 July 1849, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=740" target="_blank" rel="noopener">202 Helsinki, 26 July 1849, to Elias Lönnrot</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=742" target="_blank" rel="noopener">203 Helsinki, 7 September 1849, to Elias Lönnrot</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=745" target="_blank" rel="noopener">204 Helsinki, 10 October 1849, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=748" target="_blank" rel="noopener">205 Helsinki, 23 November 1849, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=750" target="_blank" rel="noopener">206 Helsinki, 10 December 1849, to Elias Lönnrot</a> <h6 id="L1850">Letters written in 1850</h6> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=752" target="_blank" rel="noopener">207 Helsinki, 20 January 1850, to Elias Lönnrot</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=755" target="_blank" rel="noopener">208 Helsinki, 21 January 1850, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=758" target="_blank" rel="noopener">209 Helsinki, 2 April 1850, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=760" target="_blank" rel="noopener">210 Helsinki, 4 April 1850, to Elias Lönnrot</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=762" target="_blank" rel="noopener">211 Helsinki, 28 April 1850, to Carl Robert Ehrström</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=764" target="_blank" rel="noopener">212 Helsinki, 10 May 1850, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=767" target="_blank" rel="noopener">213 Helsinki, 25 May 1850, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=768" target="_blank" rel="noopener">214 Helsinki, 4 July 1850, to Jacob Fellman</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=770" target="_blank" rel="noopener">215 Botby, 31 July 1850, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=771" target="_blank" rel="noopener">216 Helsinki, 28 October 1850, to Anders Johan Sjögren</a> <h6 id="L1851">Letters written in 1851</h6> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=773" target="_blank" rel="noopener">217 Helsinki, 13 January 1851, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=775" target="_blank" rel="noopener">218 Helsinki, 4 February 1851, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=778" target="_blank" rel="noopener">219 Helsinki, 12 March 1851, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=780" target="_blank" rel="noopener">220 Helsinki, April 1851, to the Imperial Alexander University in Helsinki</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=781" target="_blank" rel="noopener">221 Helsinki, April 1851, to the Treasury of the Province of Uusimaa</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=782" target="_blank" rel="noopener">222 Helsinki, 26 April 1851, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=784" target="_blank" rel="noopener">223 Helsinki, 2 June 1851, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=787" target="_blank" rel="noopener">224 [Botby], 23 July [probably 1851], to Knut Felix von Willebrand</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=788" target="_blank" rel="noopener">225 Rasböle, 1 August 1851, to Gabriel Rein</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=789" target="_blank" rel="noopener">226 S.l., [September 1851], to Augusta Pipping</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=789" target="_blank" rel="noopener">227 Helsinki, 3 October 1851, to Elias Lönnrot</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=792" target="_blank" rel="noopener">228 Helsinki, 5 November 1851, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=794" target="_blank" rel="noopener">229 Helsinki, 8 December 1851, to Anders Johan Sjögren</a> <h6 id="L1852">Letters written in 1852</h6> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=796" target="_blank" rel="noopener">230 Helsinki, 3 February 1852, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=798" target="_blank" rel="noopener">231 Helsinki, 24 February 1852, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=800" target="_blank" rel="noopener">232 Helsinki, 16 March 1852, to Anders Johan Sjögren</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=802" target="_blank" rel="noopener">Sources and Literature</a> <a href="https://sgr.fi/manuscripta/files/original/c18535fc359d746994fe3a52c956c7ba.pdf#page=828" target="_blank" rel="noopener">Indexes</a> Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén edited by Timo Salminen & Juha Janhunen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Date A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource 2021 Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors Format The file format, physical medium, or dimensions of the resource hardcover, PDF Language A language of the resource English, svenska Identifier An unambiguous reference to the resource within a given context ISBN 978-952-7262-25-2 (print), ISBN 978-952-7262-26-9 (online). Coverage The spatial or temporal topic of the resource, the spatial applicability of the resource, or the jurisdiction under which the resource is relevant 1832–1852