22 20 1683 https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/479d43083f0a0d11024f2fb7db0b5bde.jpg 8c93df65a640fbf4a66323855c9a1d42 https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/bfdfe024d566569a3093fad286ea2c2b.xml 3899d885744cc3eaeaea8f3def5dd70a Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Samoiedskiia pesni Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Samoiedskiia pesni. 5. Page 160 https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/65052a6161a476a55c4b66a0ba362d3e.jpg 71130ccf8ce6b126b48639bf7bc3cec3 https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/6fb9212fd29f6785442194cfda08567d.xml 20e8f10bda95b2d875b5abce8d9f5eea Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Samoiedskiia pesni Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Samoiedskiia pesni. 6. Page 159 https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/2f93bcd5e982b504f4cdc356fa26b9c5.jpg 7d8513125539ad5ef4094ecbab76347e https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/df7d4fddec09b139d8f8c12f2dd09e8f.xml deb47ac3e7583d01704eb7cfd096e653 Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Samoiedskiia pesni Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Samoiedskiia pesni. 7. Page 158 https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/45692dd1f67b26742c6deff8feb409b0.jpg 5bf6558e570b1656dfa57ee6852e85bf https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/5fb345d002bdb6f1ee4417b009d51e39.xml 363d38be77b654ec85b2b0a4e41e1a11 Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Samoiedskiia pesni Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Samoiedskiia pesni. 8. Page 157 https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/90473fe636d83d244b6f1c02b2852c2d.jpg 5da9f3ab68de63db387781fff1cec980 https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/cc8a07a6ce9c0e22593b3acedaee8f67.xml b66c1cb7ff65dd06b5eeb542543b5640 Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Samoiedskiia pesni Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Samoiedskiia pesni. 9. Page 156 https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/dc9357197bdc2a8a88f135745946de86.jpg 9ecee28f4282daa8e4bd018d2133f1b4 https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/c2853fcc227fd23384f8b2e340cd24de.xml b76b6444f2c7e3722606b357c990840a Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Samoiedskiia pesni Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Samoiedskiia pesni. 10. Page 155 https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/e2346ce3dd996a11a176553c2d23b2b8.jpg f4ca637e11bae49261afffbcee932b5d https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/668445ffc085d86360f67d81479ee756.xml c75d5cdc3867089b045a7c04b5d8786b Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Samoiedskiia pesni Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Samoiedskiia pesni. 11. Page 154 https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/936fc65983f736594f465ff347c6a058.png 27a79b51f842b30d726f9f139117a4f1 Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Description An account of the resource The printed volumes of Manuscripta Castreniana are divided into three sections (Linguistica, Realia, and Personalia). The Linguistica section will contain Castrén’s grammatical and lexical data. Title A name given to the resource Linguistica Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Fennica Subject The topic of the resource Fennica. Manuscripta Castreniana, Linguistica I. 758 p. ISBN 978-952-7262-07-8 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-08-5 (online/pdf). 50 €. Description An account of the resource The Fennica volume consists of two parts. The first part is devoted to the Kalevala, the Finnish national epic published by Elias Lönnrot in 1835. Castrén was the first scholar to translate the entire epic into any language other than Finnish, in this case into Swedish. He also started his career as an academic teacher; giving lectures on the Kalevala in 1841. Now the translation will be published side by side with the original text of Elias Lönnrot’s Kalevala to facilitate comparison. In the marginal notes added by the editor, Castrén’s translation is compared with some minor parts of the Kalevala published in Swedish by other authors before the appearance of Castrén’s full translation. In addition, there are several manuscripts for word lists and comments Castrén made to support his teaching and translation work. The second part of the volume contains Castrén’s manuscripts for a Finnish grammar book as well as his prepared materials for his 1844 lectures on Finnish grammar. After the publication of the Kalevala in 1835, the status of Finnish rose rapidly in university circles, and the rise of National Romanticism made Finnish into an interesting object of study. Castrén’s lectures on Finnish grammar in 1844 were a great event and the true highlight of the academic year. Now the texts have been edited on the basis of the original manuscripts. They have not been published before. Both parts of the volume have been supplemented with an editorial introduction to contextualize Castrén’s scientific work and thinking. <h3><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2204" target="_blank" rel="noopener">View the whole volume (pdf)</a></h3> <h3>Contents</h3> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/880" target="_blank" rel="noopener">Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series</a> by Juha Janhunen <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2205" target="_blank" rel="noopener">Editor’s Foreword</a> by Kaisa Häkkinen Matthias Alexander Castrén: Kalevala sive vetera Carelorum poemata de priscis Finnorum temporibus Kalevala, or Old Karelian Poems from the Ancient Days of the Finnish People <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2206" target="_blank" rel="noopener">Matthias Alexander Castrén and the Swedish Translation of the Old Kalevala</a> by Kaisa Häkkinen <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2207" target="_blank" rel="noopener">Förord</a> [Foreword] af M.A. Castren <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2208" target="_blank" rel="noopener">Synoptic Presentation of the Full Text of</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2208" target="_blank" rel="noopener">the Old Kalevala (1835) by Elias Lönnrot and</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2208" target="_blank" rel="noopener">the Swedish Translation (1841) by M.A. Castrén</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2209" target="_blank" rel="noopener">Vocabularia et commentaria Kalevalae</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2210" target="_blank" rel="noopener">Sources and Literature and</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2210" target="_blank" rel="noopener">Index to the Kalevala</a> Matthias Alexander Castrén: Grammatica Fennica The Grammar of Finnish <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2211" target="_blank" rel="noopener">Matthias Alexander Castrén and the Finnish Grammar</a> by Kaisa Häkkinen <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2212" target="_blank" rel="noopener">Föreläsningar i Finsk Grammatik</a> [Lectures on Finnish Grammar] <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2213" target="_blank" rel="noopener">Finsk Grammatik</a> [The Grammar Book of Finnish] <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2214" target="_blank" rel="noopener">Sources and Literature and</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2214" target="_blank" rel="noopener">Index to the Finnish Grammar</a> Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén edited by Kaisa Häkkinen (Ed. Elias Lönnrot) Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Date A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource 2019 Format The file format, physical medium, or dimensions of the resource hardcover, PDF Language A language of the resource English, svenska, suomi Identifier An unambiguous reference to the resource within a given context ISBN 978-952-7262-07-8 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-08-5 (online/pdf). Coverage The spatial or temporal topic of the resource, the spatial applicability of the resource, or the jurisdiction under which the resource is relevant 1835–1844 Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/b483f1bd5226cb5a84784193ea27e14b.png 419429192d5278369136c865b04f3314 Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Description An account of the resource The printed volumes of Manuscripta Castreniana are divided into three sections (Linguistica, Realia, and Personalia). The Linguistica section will contain Castrén’s grammatical and lexical data. Title A name given to the resource Linguistica Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Ostiacica Subject The topic of the resource Ostiacica. Manuscripta Castreniana, Linguistica V. 175 p. ISBN 978-952-7262-00-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-01-6 (online/pdf). 50 €. Description An account of the resource The Khanty grammar is one of the few materials Castrén was able to publish himself. He collected the material over the course of a few weeks in the summer of 1845 in the Irtyš and Surgut areas, where the southern and eastern dialects of Khanty were spoken. During these weeks, he outlined the Khanty grammar in Swedish and his companion Johan Reinhold Bergstadi translated it into German. After Castrén returned from his journey in 1849, he was able to check the German translation and oversee the printing of the book. In this critical edition, most of the commentary is made based on the printed book, which is here translated into English. There are only minor comments on the differences between the printed version and the manuscript, as Castrén seemingly had control over the printing process, and thus the printed version can be regarded as his own synthesis of the grammatical and lexical notes. The commentaries are made on the basis of best modern knowledge of Khanty. In this volume, a brief modern grammar of Khanty is also presented, focusing on the Irtyš and Surgut dialects. <h3><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1818" target="_blank" rel="noopener">View the whole volume (pdf)</a></h3> <h3>Contents</h3> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/880" target="_blank" rel="noopener">Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series</a> by Juha Janhunen <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1817" target="_blank" rel="noopener">Editor’s Foreword</a> by Ulla-Maija Forsberg <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1819" target="_blank" rel="noopener">Short Grammatical Description of Khanty</a> by Ulla-Maija Forsberg <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1820" target="_blank" rel="noopener">Matthias Alexander Castrén: </a><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1820" target="_blank" rel="noopener">Attempt at an Ostyak Grammar</a> with a Short Word List Edited and commentary by Ulla-Maija Forsberg Preface I Phonetics (Sounds) II Morphology <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1821" target="_blank" rel="noopener">Ostyak Word List</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1822" target="_blank" rel="noopener">Abbreviations</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1823" target="_blank" rel="noopener">References</a> Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén edited by Ulla-Maija Forsberg Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Date A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource 2018 Format The file format, physical medium, or dimensions of the resource hardcover, PDF Language A language of the resource English, Khanty, Ostyak, ханты ясаӈ, xanti jasaŋ, қантәɣ ясәӈ, ķantəɣ jasəŋ Identifier An unambiguous reference to the resource within a given context ISBN 978-952-7262-00-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-01-6 (online/pdf) Coverage The spatial or temporal topic of the resource, the spatial applicability of the resource, or the jurisdiction under which the resource is relevant 1845–1849 Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/faca500c219596e6042b721115c3eadf.png 249e6140ea20ba8702e2d5a11e48b22a Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Realia Description An account of the resource The printed volumes of Manuscripta Castreniana are divided into three sections (Linguistica, Realia, and Personalia). The Realia section will contain Castrén’s notes on ethnography, folklore, mythology, archaeology, history, and geography. Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Archaeologica et historica; Universitaria Subject The topic of the resource Archaeologica et historica; Universitaria. Manuscripta Castreniana, Realia I. 187 p. ISBN 978-952-5667-92-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-93-6 (online/pdf). 50 €. Description An account of the resource Castrén’s aim was to find the original homeland of the Finns. He approached this question with the aid of linguistics, folklore, archaeology, and history. Castrén was appointed Docent of Finnish and Ancient Nordic Languages and Tribes at the Imperial Alexander University in Helsinki in 1841, and ten years later he became the first Professor of the Finnish Language. As an academic professor, he emphasized the scholarly community’s duties to society outside of academia. This volume contains Castrén’s archaeological and historical writings as well as texts connected to his activities as a university professor. <h3><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/881" target="_blank" rel="noopener">View the whole volume (pdf)</a></h3> <h3>Contents</h3> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/880" target="_blank" rel="noopener">Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series</a> by Juha Janhunen (updated 2019) <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/882" target="_blank" rel="noopener">Editor’s Foreword</a> by Timo Salminen Matthias Alexander Castrén: Archaeologica et historica (Archaeological and Historical Writings) Edited and editorial comments by Timo Salminen <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/883" target="_blank" rel="noopener">M.A. Castrén’s Archaeological and Historical Studies: An Introduction</a> by Timo Salminen <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/884" target="_blank" rel="noopener">1 Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/885" target="_blank" rel="noopener">2 Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/886" target="_blank" rel="noopener">3 [Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel i den Minusinska kretsen]</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/887" target="_blank" rel="noopener">4 Förslag till en undersökning af de i Finland befintlige grafkumlen</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/888" target="_blank" rel="noopener">5 Hvar låg det Finska folkets vagga?</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/889" target="_blank" rel="noopener">Appendix 5.1</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/890" target="_blank" rel="noopener">Sources and Literature to Archaeologica et historica</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/891" target="_blank" rel="noopener">Index to Archaeologica et historica</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/892" target="_blank" rel="noopener">Matthias Alexander Castrén: Universitaria (University Texts)</a> Edited and commentary by Timo Salminen M.A. Castrén as University Teacher by Timo Salminen 1 [Three Lectures] 2 [Addresses at the University Senate] <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/893" target="_blank" rel="noopener">Sources and Literature to Universitaria</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/894" target="_blank" rel="noopener">General Index to Universitaria</a> Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén edited by Timo Salminen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Date A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource 2017 Format The file format, physical medium, or dimensions of the resource hardcover, PDF Language A language of the resource English, svenska Identifier An unambiguous reference to the resource within a given context ISBN 978-952-5667-92-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-93-6 (online/pdf). Coverage The spatial or temporal topic of the resource, the spatial applicability of the resource, or the jurisdiction under which the resource is relevant 1841–1852 Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d51b14877c937da5e502540dbe999a7c.png e30b474c2559b3ba9f82cb1c5c50159d Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Realia Description An account of the resource The printed volumes of Manuscripta Castreniana are divided into three sections (Linguistica, Realia, and Personalia). The Realia section will contain Castrén’s notes on ethnography, folklore, mythology, archaeology, history, and geography. Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Collectiones museorum Subject The topic of the resource Collectiones museorum. Manuscripta Castreniana, Realia II, Ethnographica 1. Travaux ethnographiques de la Société Finno-Ougrienne XXII. 148 p. ISBN 978-952-5667-95-0 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-96-7 (online/pdf). 50 €. Description An account of the resource M.A. Castrén considered ethnology as a historical science and an instrument for describing the early periods of Finnish history. On his expeditions, he carried out ethnographic observations and took notes of the dwellings, costumes, way of life, and customs of indigenous Siberian peoples. According to the programme drafted by the Imperial Saint Petersburg Academy of Sciences, Castrén collected ethnological artifacts for the Ethnographic Museum in Saint Petersburg, and some items for the Ethnographic Museum of the University of Helsinki. The present work concentrates on the collections which describe Castrén’s merits in ethnological studies and museology. The primary sources of this publication are the artefacts in the Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of Russian Academy of Sciences in Saint Petersburg and the Museum of Cultures / National Museum of Finland in Helsinki. Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of the Russian Academy of Sciences has published their collection <a href="http://collection.kunstkamera.ru/entity/OBJECT?album=1242134473" target="_blank" rel="noopener">on the website in the online catalogue</a>. <h3><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1814" target="_blank" rel="noopener">View the whole volume (pdf)</a></h3> <h3>Contents</h3> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/880" target="_blank" rel="noopener">Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series</a> by Juha Janhunen (updated 2019) <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1809" target="_blank" rel="noopener">Editor’s Foreword</a> by Ildikó Lehtinen Matthias Alexander Castrén: Collectiones museorum (Museum Collections) <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1810" target="_blank" rel="noopener">The M.A. Castrén Collections at the Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of the Russian Academy of Sciences (MAE)</a> by Elena Fedorova <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1811" target="_blank" rel="noopener">Catalogue</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1812" target="_blank" rel="noopener">The M.A. Castrén Collection at the Museum of Cultures / the National Museum of Finland</a> by Ildikó Lehtinen <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1813" target="_blank" rel="noopener">Catalogue</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1815" target="_blank" rel="noopener">Index</a> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1816" target="_blank" rel="noopener">Appendix: A List of Museum Items Prepared by M.A. Castrén During the Expedition</a> Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén edited by Ildikó Lehtinen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Date A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource 2017 Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & Ildikó Lehtinen © Музей антропологии и этнографии имени Петра Великого (Кунсткамера) Российской академии наук – Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of the Russian Academy of Sciences (MAE) & Elena G. Fedorova Format The file format, physical medium, or dimensions of the resource hardcover, PDF Language A language of the resource English Identifier An unambiguous reference to the resource within a given context ISBN 978-952-5667-95-0 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-96-7 (online/pdf). Coverage The spatial or temporal topic of the resource, the spatial applicability of the resource, or the jurisdiction under which the resource is relevant 1845–1849 https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/52aeeee35ef91798f755c977376fd215.pdf 95666c8e872f0f2d2313ded11705fca3 PDF Text Text Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series Matthias Alexander Castrén (1813–1852) was by far the most significant Finnish linguist of the 19th century. When he died at the young age of 38, he left behind a huge corpus of field data, collected by himself during prolonged expeditions to Karelia, Lapland, Arctic Russia and Siberia from 1838 to 1849. In the short periods of time he spent in an academic environment, he was largely occupied by university teaching and social activities and had little opportunity to synthesize his collections, a situation aggravated by his rapidly progressing and ultimately fatal illness. Therefore, and in spite of his active production of specialized articles, reviews and travel reports during his lifetime, a major part of his scholarly heritage remained unpublished when he died. Ever since, the fate of this legacy has stood in the focus of Finnish linguistics. In Castrén’s lifetime it was said that he had “written the grammars of fourteen languages”, but the actual number of separate idioms documented by him is much larger, coming close to thirty. Moreover, although his main focus was the Samoyedic branch of Uralic, he also recorded several Finno-Ugrian idioms, including varieties of Finnic, Saamic, Mari, Komi and Khanty, as well as languages and dialects belonging to the Turkic, Mongolic, Tungusic and Yeniseic families. With most of these languages, he was the first to collect any kind of coherent grammatical information, which, moreover, was complemented by lexical collections of varying sizes. Not surprisingly, he is today regarded as the founder of not only Uralic, but also Altaic and Palaeosiberian linguistics. An important feature of his approach was that he worked in the framework of a consistent linguistic theory, close to what is today known as “basic grammar”. It has to be added, however, that Castrén was not only a linguist, but a multidisciplinary scholar equally versatile in the fields of ethnography, folklore, mythology, archaeology, history and human geography. Although he had both predecessors and successors, he is with good reason honoured as the pioneer and foremost representative of the Finnish school of linguistic anthropology, a tradition that was formed several decades before the international breakthrough of the field. Using a more modern term, his way of looking into languages in their overall extra-linguistic context, would correspond to the concept of “rich grammar”. Considering his work on mythology, especially the study of shamanism, he was also the founding figure of the so-called “Northern Paradigm” of mythological studies, a branch of comparative religion whose significance has only recently been fully understood. 15 �Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series Folklore and mythology were discussed by Castrén in a number of public lectures he gave at the Imperial Alexander University in Helsinki. Linguistic topics were treated by him in a series of academic dissertations, presented between 1839 and 1850. In addition, he authored grammatical sketches with vocabularies on Izhma Komi and Hill Mari, published in Latin in 1844 and 1845, respectively. After his last expedition he started working on a new series of German-language academic grammars to which he gave the general title Nordische Reisen und Forschungen. The series was authorized and financed by the Russian Imperial Academy of Sciences in St Petersburg, and the first volume, on Khanty, appeared in 1849. In his remaining two years, Castrén managed to complete the manuscript for a second volume, on Samoyedic. With Castrén’s death, however, the future of his grammars was in danger, and the series would have been discontinued had it not been taken up by his colleague Anton Schiefner (1817–1879). From 1852 to 1861, Schiefner rapidly completed the project by editing and publishing, not only the Samoyedic volume, but also five other volumes of Castrén’s linguistic field data, as well as a reissue of the Khanty volume. To these, he added the German editions of five volumes of Castrén’s lectures and earlier publications, including letters and travelogues, which were also being made available in parallel Swedish versions under the name Nordiska resor och forskningar, published between 1852 and 1870. This 12-volume international series immediately consolidated Castrén’s reputation and has been used as a basic tool of reference ever since— even for languages for which more extensive descriptions have subsequently become available. In spite of the extremely valuable contribution made by Schiefner to Castrén’s legacy, it was almost immediately realized that even more needed to be done. For one thing, there remained important parts of Castrén’s materials that were not included in the series published by Schiefner. Moreover, Schiefner, who was not a field linguist, occasionally made mistakes when reading and interpreting Castrén’s handwritten materials, which were not always in an accessible format. The idea of republishing Castrén’s data in a more complete and correct form was first suggested as early as the 19th century, and this became one of the long-term objectives of the Finno-Ugrian Society, which was founded in Helsinki in 1883 with the specific goal of continuing Castrén’s work in the field of Uralic and Altaic linguistics and ethnography. During the almost 140 years of its existence (as of 2021), the FinnoUgrian Society has, indeed, cultivated Castrén’s legacy by both financing new field work by many generations of scholars and by publishing the results of their work. However, the full publication of Castrén’s manuscript materials has not been realized until now. After the idea had once again been mentioned in connection with the 110th anniversary of the 16 �Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series Society in 1993, the plan of opening a new series of publications under the name Manuscripta Castreniana gradually ripened. This series is scheduled to contain a critical edition of all relevant parts of Castrén’s manuscripts, including both linguistic descriptions and non-linguistic materials. The series will consist of both printed volumes and digital materials available on the website of the project. In accordance with the original agreement with the Russian Imperial Academy of Sciences, Castrén’s manuscripts were placed in the library of the Imperial Alexander University of Helsinki, where Schiefner sent them after completing his work on them. For unknown reasons, however, a small part of the materials remained in the archives of the Academy in St Petersburg. The academy also received Castrén’s important ethnographic collections from Siberia. The materials kept in Helsinki have been bound into 33 mainly folio-sized volumes, which, over the years, have been preliminarily catalogued and microfilmed. Unfortunately, the work has never been professionally completed, which is why the volumes still offer surprises to those delving into them. For the new series of publications, the Finno-Ugrian Society has mobilized a representative team of experts. The volumes, published in a free order, are divided into three sections: Linguistica, Realia and Personalia. The Linguistica section will contain Castrén’s grammatical and lexical data on all the languages he documented. The Realia section will contain his notes on extralinguistic realities, including ethnography, folklore, mythology, archaeology, history and geography. Finally, the Personalia section will contain his letters and travelogues, as well as a biography with a full bibliography of his works. The contents of all the volumes are annotated on the basis of today’s level of scholarship. In this connection, it may be recalled that large parts of Castrén’s materials, including, in particular, those dealing with subsequently extinct languages, are the only extant documents on the topics they deal with. English was chosen as the language of this series in order to give Castrén’s oeuvre the visibility it deserves among the international and Anglo-Saxon readership for whom English is the first language of scholarly communication. The Swedish and German editions, published in the 19th century, will, of course, retain their historical value, but they are inevitably losing their relevance as sources of primary data. For practical reasons, though perhaps unfortunate for some readers, certain parts of the primary material in our new series are made available only in the original languages, that is, mainly Swedish. This is particularly the case with Castrén’s letters and travelogues. Even so, the present series will provide a basis for the future translation of these materials into other languages, including English. Juha Janhunen 17 � Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series Creator An entity primarily responsible for making the resource Juha Janhunen Date A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource 2021 Format The file format, physical medium, or dimensions of the resource PDF Language A language of the resource English Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series Creator An entity primarily responsible for making the resource Juha Janhunen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Date A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource 2017 (updated 2021) Format The file format, physical medium, or dimensions of the resource PDF https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/04443c90255bacd81c10bbee6ede37dd.pdf 83c8e6780bae960900f5fab53727eb13 Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Archaeologica et historica; Universitaria PDF Text Text Matthias Alexander Castrén Arc h ae ol ogic a e t hi sto ri ca U n i ve r s i t a r i a Matthias Alexander Castrén (1813–1852) was by far the most significant Finnish linguist of the 19th century. In addition to being a linguist he was also a multidisciplinary scholar, equally versatile in the fields of ethnography, folklore, mythology, archaeology, history, and human geography. He left behind a huge corpus of field data, collected by himself during prolonged expeditions to Karelia, Lapland, Arctic Russia, and Siberia between 1838 and 1849. In the short periods of time Castrén spent in an academic environment, he had little opportunity to synthesize his collections, a situation aggravated by his rapidly progressing and ultimately fatal illness. Therefore, a major part of his scholarly heritage remained unpublished when he died. Castrén’s aim was to find the original homeland of the Finns. He approached this question with the aid of linguistics, folklore, archaeology, and history. Castrén was appointed Docent of Finnish and Ancient Nordic Languages and Tribes at the Imperial Alexander University in Helsinki in 1841, and ten years later he became the first Professor of the Finnish Language. As an academic professor, he emphasized the scholarly community’s duties to society outside of academia. This volume contains Castrén’s archaeological and historical writings as well as texts connected to his activities as a university professor. A      U  Edited by Timo Salminen 9 7 8 9 5 2 5 6 6 7 9 2 9 isbn 978-952-5667-92-9 (print) isbn 978-952-5667-93-6 (online) MCRealiaIKannet.indd 1 〉 Manuscripta Castreniana Manuscripta Castreniana Realia I 7.12.2017 10:19:47 �Matthias Alexander Castrén Arc h ae ol ogic a e t hi sto ri ca U n i ve r s i t a r i a Matthias Alexander Castrén (1813–1852) was by far the most significant Finnish linguist of the 19th century. In addition to being a linguist he was also a multidisciplinary scholar, equally versatile in the fields of ethnography, folklore, mythology, archaeology, history, and human geography. He left behind a huge corpus of field data, collected by himself during prolonged expeditions to Karelia, Lapland, Arctic Russia, and Siberia between 1838 and 1849. In the short periods of time Castrén spent in an academic environment, he had little opportunity to synthesize his collections, a situation aggravated by his rapidly progressing and ultimately fatal illness. Therefore, a major part of his scholarly heritage remained unpublished when he died. Castrén’s aim was to find the original homeland of the Finns. He approached this question with the aid of linguistics, folklore, archaeology, and history. Castrén was appointed Docent of Finnish and Ancient Nordic Languages and Tribes at the Imperial Alexander University in Helsinki in 1841, and ten years later he became the first Professor of the Finnish Language. As an academic professor, he emphasized the scholarly community’s duties to society outside of academia. This volume contains Castrén’s archaeological and historical writings as well as texts connected to his activities as a university professor. A      U  Edited by Timo Salminen 9 7 8 9 5 2 5 6 6 7 9 2 9 〉 isbn 978-952-5667-92-9 (print) isbn 978-952-5667-93-6 (online) issn 2489-4397 MCRealiaIKannet.indd 1 Manuscripta Castreniana Manuscripta Castreniana Realia I 7.12.2017 10:19:47 �MCRealiaIEtusisakansi.indd 2-3 4.12.2017 12:13:53 �MCRealiaIEtusisakansi.indd 2-3 4.12.2017 12:13:53 ��Manuscripta Caﬆreniana Realia I Matthias Alexander Caﬆrén A                      U           Edited by Timo Salminen Finno-Ugrian Society Helsinki  �Matthias Alexander Castrén: Archaeologica et historica Universitaria Manuscripta Castreniana Realia I Edited by Timo Salminen Commentary by Juha Janhunen, Paula Kokkonen, Karina Lukin, Janne Saarikivi and Timo Salminen Finno-Ugrian Society Helsinki 2017 http://www.sgr.fi/manuscripta/ Editorial Board of the series Manuscripta Castreniana Ulla-Maija Forsberg, Juha Janhunen, Ildikó Lehtinen, Karina Lukin, Timo Salminen Painting on the cover by Erik Johan Löfgren (“M.A. Castrén”, 1859, University of Helsinki), photograph Timo Huvilinna, Helsinki University Museum Painting on the back by G.D. Budkowski (“Matthias Alexander Castrén”, 1845), photograph National Board of Antiquities, Finland Photograph on the first endpaper by Carl Adolf Hårdh (“The Imperial Alexander University in Helsinki in the 1860s”), Helsinki City Museum, CC by 4.0 Map on the last endpaper Anna Kurvinen, Timo Salminen Layout and cover Anna Kurvinen The publication of this volume has been supported by the Finnish Cultural Foundation and the Kone Foundation © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors isbn 978-952-5667-92-9 (print) isbn 978-952-5667-93-6 (online) Printon Tallinn 2017 Bookstore Tiedekirja Snellmaninkatu 13 FI-00170 Helsinki p. (09/+3589) 635 177 https://www.tiedekirja.fi/ tiedekirja@tsv.fi �Contents Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series by Juha Janhunen Editor’s Foreword by Timo Salminen   Matthias Alexander Castrén: Archaeologica et historica Archaeological and Historical Writings Edited and editorial comments by Timo Salminen      M.A. Castrén’s Archaeological and Historical Studies: An Introduction by Timo Salminen Utdrag ur Solovetska kloﬆer-krönikan af M. A. Caﬆrén Anmärkningar om Savolotseskaja Tsud [Om kurganer eller s. k. Tsud-kummel i den Minusinska kretsen] Förslag till en undersökning af de i Finland beﬁntlige grafkumlen Hvar låg det Finska folkets vagga? Appendix . Sources and Literature to Archaeologica et historica Index to Archaeologica et historica          Matthias Alexander Castrén: Universitaria University Texts Edited and commentary by Timo Salminen   M.A. Castrén as University Teacher by Timo Salminen [ree Leures] [Addresses at the University Senate] Sources and Literature to Universitaria General Index to Universitaria      �Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series Manuscripta Caﬆreniana: A General Preface to the Series Matthias Alexander Castrén (1813–1852) was by far the most significant Finnish linguist of the 19th century. When he died at the young age of 38, he left behind a huge corpus of field data, collected by himself during prolonged expeditions to Karelia, Lapland, Arctic Russia and Siberia from 1838 to 1849. In the short periods of time he spent in an academic environment, he was largely occupied by university teaching and social activities and had little opportunity to synthesize his collections, a situation aggravated by his rapidly progressing and ultimately fatal illness. Therefore, and in spite of his active production of specialized articles, reviews and travel reports during his lifetime, a major part of his scholarly heritage remained unpublished when he died. Ever since, the fate of this legacy has stood in the focus of Finnish linguistics. In Castrén’s lifetime it was said that he had “written the grammars of fourteen languages”, but the actual number of separate idioms documented by him is much larger, coming close to thirty. Moreover, although his main focus was the Samoyedic branch of Uralic, he also recorded several Finno-Ugrian idioms, including varieties of Finnic, Saamic, Mari, Komi and Khanty, as well as languages and dialects belonging to the Turkic, Mongolic, Tungusic and Yeniseic families. With most of these languages, he was the first to collect any kind of coherent grammatical information, which, moreover, was complemented by lexical collections of varying sizes. Not surprisingly, he is today regarded as the founder of not only Uralic, but also Altaic and Palaeosiberian linguistics. An important feature of his approach was that he worked in the framework of a consistent linguistic theory, close to what is today known as “basic grammar”. It has to be added, however, that Castrén was not only a linguist, but a multidisciplinary scholar equally versatile in the fields of ethnography, folklore, mythology, archaeology, history and human geography. Although he had both predecessors and successors, he is with good reason honoured as the pioneer and foremost representative of the Finnish school of linguistic anthropology, a tradition that was formed several decades before the international breakthrough of the field. Using a more modern term, his way of looking into languages in their overall extra-linguistic context, would correspond to the concept of “rich grammar”. Considering his work on mythology, especially the study of shamanism, he was also the founding figure of the so-called “Northern Paradigm” of mythological studies, a branch of comparative religion whose significance has only recently been fully understood. Folklore and mythology were discussed by Castrén in a number of public lectures he gave at the Imperial Alexander University in Helsinki. 6 �Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series Linguistic topics were treated by him in a series of academic dissertations, presented between 1839 and 1850. In addition, he authored grammatical sketches with vocabularies on Izhma Komi and Meadow Mari, published in Latin in 1844 and 1845, respectively. After his last expedition he started working on a new series of German-language academic grammars to which he gave the general title Nordische Reisen und Forschungen. The series was authorized and financed by the Russian Imperial Academy of Sciences in St Petersburg, and the first volume, on Khanty, appeared in 1849. In his remaining two years, Castrén managed to complete the manuscript for a second volume, on Samoyedic. With Castrén’s death, however, the future of his grammars was in danger, and the series would have been discontinued had it not been taken up by his colleague Anton Schiefner (1817–1879). From 1852 to 1861, Schiefner rapidly completed the project by editing and publishing, not only the Samoyedic volume, but also five other volumes of Castrén’s linguistic field data, as well as a reissue of the Khanty volume. To these, he added the German editions of five volumes of Castrén’s lectures and earlier publications, including letters and travelogues, which were also being made available in parallel Swedish versions under the name Nordiska resor och forskningar, published between 1852 and 1870. This 12-volume international series immediately consolidated Castrén’s reputation and has been used as a basic tool of reference ever since—even for languages for which more extensive descriptions have subsequently become available. In spite of the extremely valuable contribution made by Schiefner to Castrén’s legacy, it was almost immediately realized that even more needed to be done. For one thing, there remained important parts of Castrén’s materials that were not included in the series published by Schiefner. Moreover, Schiefner, who was not a field linguist, occasionally made mistakes when reading and interpreting Castrén’s handwritten materials, which were not always in an accessible format. The idea of republishing Castrén’s data in a more complete and correct form was first suggested as early as the 19th century, and this became one of the long-term objectives of the Finno-Ugrian Society, which was founded in Helsinki in 1883 with the specific goal of continuing Castrén’s work in the field of Uralic and Altaic linguistics and ethnography. During the more than 125 years of its existence, the Finno-Ugrian Society has, indeed, cultivated Castrén’s legacy by both financing new field work by many generations of scholars and by publishing the results of their work. However, the full publication of Castrén’s manuscript materials has not been realized until now. After the idea had once again been mentioned in connection with the 110th anniversary of the Society in 1993, the plan of opening a new series of publications under the name Manuscripta Castreniana gradually ripened. This series is scheduled to contain a critical edition of all relevant parts of Castrén’s manuscripts, including 7 �Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series both linguistic descriptions and non-linguistic materials. The series will consist of both printed volumes and digital materials available on the website of the project. In accordance with the original agreement with the Russian Imperial Academy of Sciences, Castrén’s manuscripts were placed in the library of the Imperial Alexander University of Helsinki, where Schiefner sent them after completing his work on them. For unknown reasons, however, a small part of the materials remained in the archives of the Academy in St Petersburg. The academy also received Castrén’s important ethnographic collections from Siberia. The materials kept in Helsinki have been bound into 33 mainly folio-sized volumes, which, over the years, have been preliminarily catalogued and microfilmed. Unfortunately, the work has never been professionally completed, which is why the volumes still offer surprises to those delving into them. For the new series of publications, the Finno-Ugrian Society has mobilized a representative team of experts. The volumes, published in a free order, are to be divided into three sections: Linguistica, Realia and Personalia. The Linguistica section will contain Castrén’s grammatical and lexical data on all the languages he documented. The Realia section will contain his notes on extralinguistic realities, including ethnography, folklore, mythology, archaeology, history and geography. Finally, the Personalia section will contain his letters and travelogues, as well as a biography with a full bibliography of his works. The contents of all the volumes will be annotated on the basis of today’s level of scholarship. In this connection, it may be recalled that large parts of Castrén’s materials, including, in particular, those dealing with subsequently extinct languages, are the only extant documents on the topics they deal with. English was chosen as the language of this series in order to give Castrén’s oeuvre the visibility it deserves among the international and Anglo-Saxon readership for whom English is the first language of scholarly communication. The Swedish and German editions, published in the 19th century, will, of course, retain their historical value, but they are inevitably losing their relevance as sources of primary data. For practical reasons, though perhaps unfortunate for some readers, certain parts of the primary material in our new series will be made available only in the original languages, that is, mainly Swedish. This is particularly the case with Castrén’s letters and travelogues. Even so, the present series will provide a basis for the future translation of these materials into other languages, including English. Juha Janhunen 8 �Archaeologica et historica & Universitaria: Editor’s Foreword Editor’s Foreword This volume launches a critical edition of Matthias Alexander Castrén’s writings, Manuscripta Castreniana series. It contains Castrén’s archaeological and historical writings as well as texts connected to his activities as a university teacher, except for whole series of lectures that will be published separately. The first steps towards realizing this volume were taken in 2009, but most of the work was done in 2013–2014 and 2016–2017, in parallel with editing Castrén’s travelogues. There are five texts of archaeological or historical character and two longer university texts as well as some shorter notes presented by Castrén in the University Senate. The archaeological and historical texts have all been published before. So are the two longer university texts consisting of lectures, but Castrén’s addresses in the University Senate have not been printed anywhere until this volume. They are valuable in shedding interesting new light on his views on the task of the academic community in society. The texts have been edited on the basis of the original manuscripts, where available. The preserved manuscripts can be found in the collections of the National Library of Finland and the University of Helsinki Central Archives. The aim has been to reconstruct the final version by Castrén. The changes made by him have been shown in the marginal notes except for the cases when he has only corrected a miswriting. If the manuscript has been lost, the earliest printed publication has been used. The notes have also been used to provide texts with explanations. Experts of different fields have taken part in writing the commentary to the archaeological and historical part of the volume; every note with commentary is signed with the commentator’s initials. The volume has been structured in parts, as follows: the archaeological and historical writings with an introduction and followed by indices, and the university texts with their indices. Instead of a separate introduction, the contextualizing information for the university texts is provided alternating with Castrén’s own writings. Castrén’s archaeological field notes are found in his travel diaries and will be published in connection with them, hopefully in 2018. Cyrillic-written names have been transliterated according to the scholarly standard, except for names that have an established spelling in English (Yenisei, Solovetsky). If it has not been possible to identify a place mentioned by Castrén, his own spelling is used in italics. I express my gratitude to everybody who has helped me in the editing process, as well as the Finnish Cultural Foundation (Suomen Kulttuurirahasto), the Kone Foundation (Koneen säätiö) and the Finno-Ugrian Society itself whose funding has made the work possible. In Riihimäki, May 2017 9 The editor �Archaeologica et historica & Universitaria: Editor’s Foreword Explanation of technical signs <> an unclear or illegible word or expression; the length of the illegible word is shown with <----> [] parts of words abbreviated by Castrén italics ǁ 1. (in the marginal notes), the final version, followed by the outstricken version(s) – In cases of expressions consisting of more than one word, the note number referring to text critical notes is mostly put after the first word, but if the first word is provided with a commentary, it can be found after the last word of the expression. ~ an unaltered part of the sentence or expression 10 �Matthias Alexander Caﬆrén Archaeologica et historica Archaeological and Historical Writings E d i t e d a nd e d i t or i al co m m e nts by T i m o Sa l m i ne n Commentary by Juha Janhunen ( JJ), Paula Kokkonen (PK), Karina Lukin (KL), Janne Saarikivi ( JS), and Timo Salminen (TS) �Archaeologica et historica     Castrén 1843; 1858c. Castrén 1844; 1858a. Castrén 1849; 1858b. Castrén 1870a; 1870b. M.A. Caﬆrén’s Araeological and Hiﬆorical Studies: An Introduion T i m o Sa l m i ne n Castrén’s archaeological and historical publications Matthias Alexander Castrén’s body of work includes three articles published during his lifetime that are considerably historical and archaeological in character. In addition to these, there are two texts that were published posthumously. The article Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan [Extract of the Solovetsky Monastery Chronicle] was originally published in the journal Suomi in 1843 and was later published again in the fifth volume of Nordiska resor och forskningar.1 Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud [Notes on Zavoločeskaja čudˈ] was published both in Suomi and NRF V in 1844.2 Hvar låg det Finska folkets vagga? [Where was the Finnish people’s cradle?] appeared in Litterära soiréer i Helsingfors under hösten 1849 and in NRF V.3 Förslag till en undersökning af de in Finland befintlige grafkumlen [A proposal for an investigation of the grave-mounds in Finland] and Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel i den Minusinska kretsen [On kurgans or so-called Chud mounds in Minusinsk district] were not published until after Castrén’s death in NRF VI.4 No other unpublished manuscripts of this type have been found in Castrén’s archives. Because these texts present quite different types of scholarly problems, they do not form a coherent whole and can be compared with each other only to a limited extent. In this introduction, a short summary of their aim is sketched, along with a brief analysis of their context in scholarly and ideological history. Castrén lived during a period when the differentiation and specialization of different disciplines was going on. This is reflected in his writings, wherein elements of history, archaeology, ethnology, geography, and linguistics are in constant dialogue with each other and synergistically interact to form the final conclusions. Castrén approached history and archaeology, as well as linguistics, from ethnological point of view. He used the historical and comparative method that had become established in German and Scandinavian research by early 19th century. He followed international models, 12 �Introduction like that of August Ludwig von Schlözer (1735–1809), and domestic ones, like Anders Johan Sjögren’s (1794–1855), that continued the Völkerkunde/Ethnologie tradition of searching for the origins of different peoples through a comparative methodology. However, Castrén seems to have assumed, like Johann Gottfried Herder (1744–1803), that peoples are primordial entities, whereas Schlözer considered them merely as taxonomic units. Especially fundamental for Castrén was the idea of a “national spirit” reflected in language and all aspects of culture. More specifically, Castrén was committed to the tradition of Finno-Ugrian research initiated during the previous century.5 Although Castrén’s archaeological activities were launched primarily under the auspices of the Imperial Academy of Sciences, he also had a personal interest in researching prehistoric archaeological remains. The latter can be seen in his travel reports from Lapland and Karelia in the 1830s (see the first volume of travels in this series). On the institutional level, his work belonged to the Russian tradition of collecting information about the remote parts of the empire. This institutional framework was based, in fact, on a German ethnological tradition that was introduced into Russia by several German-born scholars who were hired by the Academy of Sciences to travel in Siberia. The idea of an academy of sciences was also adopted from the German world by Emperor Peter I. Castrén’s own contribution was to add a Finnish national(ist) layer on this German/Russian foundation. In all respects, he was continuing the European tradition of exploration.6 It was merely his emphasis that varied according to this theme. Castrén and the prehistory of Siberia Castrén’s archaeological writings are mainly based on the fieldwork that he carried out during his last expedition in Siberia. All his other excavations and surveys of archaeological sites were marginal and did not result in significant publications, although some were mentioned in his travel descriptions. Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel deals with the kurgans (burial mounds) that Castrén excavated mostly in the upper course of the Yenisei River7 between 1847 and 1848.8 He also draws on information he had collected from administrative officials in Siberia. Castrén wrote this work after returning home from his expedition but it was not published during his lifetime. The kurgans had already been excavated from the 1710s by several travellers and scholars including Philipp Johann Tabbert (von 13     Vermeulen 2015: 1, 5, 306–310, 316, 321–323; Korhonen 1986: 64–66; Branch 1973: 23–32; Nisbet 1999; Ahola – Lukin 2016: 43–46. Vermeulen 2015: 28–29, 47–58; Korhonen 1986: 64–66; Salminen 2003b: 38–40. The Russian (Cyrillic script) names are transliterated according to the scientific transliteration standard of Cyrillic transliteration except for such place-names that already have an established spelling in English like Yenisei or Solovetsky. These excavations are published and analysed in greater detail as a part of Castrén’s travel diaries in a later volume of this series. �Archaeologica et historica     Белокобыльский 1986: 7–54; see also Ahola – Lukin 2016: 36–37. Above all these include Strahlenberg 1730: 312–317, 336– 337, 356–358, 362–371, 410–412; Gmelin 1999 [1752]: 286–291; Pallas 1773: 608–610; 1776: 357– 362, 384–387; Степановъ 1835; Спасскiй. 1818. In Miller 1999: 503–539 two of G.F. Müller’s archaeological writings from Siberia have been published, but they did not appear in print during his lifetime and Castrén was probably not familiar with them. Trigger 2006: 121–138. Nilsson 1838–1843: 85–93. Strahlenberg, 1676–1747), Daniel Gottlieb Messerschmidt (1685– 1735), Johann Georg Gmelin (1709–1755), Gerhard Friedrich Müller (1705–1783), and Peter Simon Pallas (1741–1811).9 Castrén’s archaeological work would have hardly been possible without the work of his predecessors, although the literature containing earlier archaeological observations is sparse.10 Gmelin, Müller, and a little later Pallas, gave this work a more scholarly tone that its early pioneers were lacking. Castrén challenges the typologies made by Gmelin, Müller, and Pallas and his conclusion is that the relationship between the burial mounds and the sought-after Finnic ancestors is uncertain, and even improbable. Instead, he connects them with the Kyrgyz people of the region. Compared with the fact that he eagerly lists Finnish-sounding place-names from the upper course of the Yenisei in his article Hvar låg…, he was somewhat unsure of the potential to use the archaeological remains as source material. This uncertainty can be traced to the fact that archaeology itself was only just emerging as an independent discipline and did not yet have an established theoretical and methodological basis.11 The questions that Castrén posed were completely new in the Siberian context. Gmelin and Pallas had attempted to divide the burial mounds into groups by constructing a typology of them on the basis of their location in the topography of the steppe and mountains. Pallas also claimed that kurgans reflected the relative wealth of the population that constructed them as well as the social status of the individuals who were buried therein. This would not have been the case had he assumed that all kurgans from Siberia and European Russia belonged to the same people. Castrén supplemented his own archaeological field observations with folklore he had collected among locals or read in literature. There was no real means to establish a relative, not to speak of absolute, chronology for archaeological remains before the 1860s, which led Castrén to experiment with different methods of dating the graves according to their appearance and other superficial characteristics. In this respect, he followed the general trend of his time such as the Swedish zoologist and ethnologist Sven Nilsson (1787–1883) who attempted to date archaeological remains and finds through a systematic comparison of them, in addition to making stratigraphic and other geological observations. With them he could reach relatively accurate conclusions, e.g., concerning the end of Stone Age in Scandinavia.12 Castrén cites Nilsson, which proves that he was familiar with his work and used it as a model. Castrén’s archaeological fieldwork will be analysed in greater detail in connection with his travel diaries in a future volume of this series, which also contains the archaeological notes he made during his voyages. 14 �Introduction The excavations that Castrén made in Siberia also brought about a research agenda that Castrén submitted to the Imperial Russian Geographical Society in 1851 in order to investigate the grave mounds or, rather, cairns that he knew about in Finland. Förslag till en undersökning af de i Finland befintlige grafkumlen applies the experience that Castrén had gained both in Finland in the late 1830s and Russia and Siberia in the next decade. His assumption was that through comparative study it could be discovered whether the graves in both regions are the remains of the same people (in his interpretations, the Finns). This type of synthetic question would not have been possible without the fieldwork that Castrén had conducted in Siberia. In Finland’s case, there was earlier research about the cairns that has been carried out in the 17th century and collected for the Antiquities Collegium of Sweden. In his travel description of Lapland from 1838, Castrén cites Christfrid Ganander’s (1741–1790) observations from Ostrobothnia, published in 1782 (see later in the volume of Castrén’s travels in this series).13 The research plan was never realized in the form that Castrén had outlined, due to the fact that the development of archaeological methodology made it outdated within a couple of decades. Ethnic questions in themselves remained central to archaeological research until around 1900. A substantive analytical criticism of this methodology arose during the first decades of the 20th century and, finally, it fell out of fashion entirely after the Second World War. Furthermore, because Castrén did not have a means to date the graves, he lacked the necessary chronological basis to realize his own research plan.14 Hvar låg det Finska folkets vagga? is a synthesis of Castrén’s studies in Siberia. It is a lecture in which Castrén continues to explore the question of the whereabouts of the original homeland of the Finnish people. No actual archaeological material evidence is cited, but the lecture is an essential source to understand the conclusions that Castrén makes on the basis of linguistic and folkloric observations. Castrén’s most important predecessors are Julius von Klaproth (1783–1835) and Carl Ritter (1779–1859), whose works on the topic Castrén cites. He mentions, above all, their interpretation of the ancient Turks’ wandering to their present-day areas of habitation after the Great Flood.15 Considering the Finns’ relationship with Turks, Castrén concludes that the origins of the Finns should also be sought in the Altai and Sayan Mountains of southern Siberia. The main message of the lecture can be found on the ideological level: according to Castrén, Finns must achieve a respected name in history for themselves through their own work instead of chasing unrealistic aspirations to find exalted roots or ethnic relatives 15    Nordman 1968: 11–14. Cf. Aspelin 1875: esp. 57–62; Trigger 2006: 211–216, 235–241, 248–261. On the deluge myths, see Dundes 1988. �Archaeologica et historica     On the ideological problems connected to Mongol relatives, see Kilpeläinen 1985: 169, 189; Kemiläinen 1993: 107–110; Sommer 2016: 155. See Korhonen 1986: 60–61. Korhonen 1986: 60; Salminen 2003a; 2003b; 2009. Aspelin 1875; Aspelin 1877. to help them.16 From today’s point of view, the whole lecture can be characterized as a fantasy rather than as a scholarly synthesis17, and Castrén even exceeded the bounds of empirical research in his own time. Building on this synthesis, several later attempts were made to reconstruct a more detailed and analytical picture of the ancient past and original homeland of the Finns, based on linguistics, ethnology, and archaeology. Finnish researchers in the second half of the 19th century were inspired to go to Siberia to search for the assumed prehistoric ancestors of the Finns. Although its basic premises turned out to be false, it had an immense influence in launching a research agenda that had international importance, particularly in research about the Turkic inscriptions of southern Siberia.18 Castrén had not consciously adopted the idea that clues about “national spirit” could be found in artefact material, similar to how he sought them in language and poetry. In Finnish archaeology, this idea was introduced by Johan Reinhold Aspelin (1842–1915) in the 1870s , who built on Scandinavian comparative methods in archaeology.19 Castrén actually formulated it, however, in his proposal of 1851, in which he laid ground for Aspelin’s work to seek by means of archaeology the Finnish wandering from their original home to the west. Early history of Finns in European Russia Another area of interest expressed in Castrén’s archaeological and historical writings is the early history of the Finns in European Russia. Here he directly built upon the work done by A.J. Sjögren in the 1820s and 1830s and also was in dialogue with some other earlier researchers. Anteckningar om Savolotscheskaja Tschud is a synthetic overview, dealing with the early history of a people that Castrén interpreted to be Finnic. Castrén wrote the article after his 1842 travels in the Arxangelˈsk Governorate and it was published in 1844. The concept of zavoločˈe, referred to in the title, means behind the volok, or portage – a path across which boats had to be transported while travelling from one river system to another. The Zavoločeskaja Čudˈ people are originally mentioned in the Russian Primary Chronicle, or so-called Nestor’s Chronicle. Here Castrén analyses the area of northern European Russia, especially focusing on Karelia and the surroundings of Arxangelˈsk. In this research, as in his Siberian research, Castrén combines historical and linguistic material, as well 16 �Introduction as some archaeological observations of his own, to gain an image of what kind of people the Zavoločeskaja Čudˈ were and where they lived. Castrén’s work is linked to a long tradition in both Russian and western research. The Italian author Julius Pomponius Sabinus (Pomponius Laetus, 1428–1498) had discussed the question of the Zavoločeskaja Čudˈ in his commentary on Virgil’s (70–19 BCE) work in the late 15th century, and the mystery of their origins had been discussed by several other scholars too: most notably by Vasilij Nikitič Tatiščev (1686–1750), A.L. von Schlözer in his commentary on the Primary Chronicle, and Aron Christian Lehrberg (1770–1813).20 Later, A.J. Sjögren expressed his thoughts on the issue21 and Castrén concluded that Sjögren’s material allowed him to define the borders of the ancient areas of habitation of the Finnic peoples in northern Russia. If Sjögren’s research had been the most prominent on this topic since the 1820s, Castrén’s research took the leading role after it had been published.22 Today, the Zavoločeskaja Čudˈ are assumed to have been a Baltic-Finnic tribe or group of tribes in the Dvina River basin. Thus, today’s understanding of them is still quite close to the one proposed by the early 19th century scholars.23 In the Russian tradition, the Chuds – both the Finnic and the mythical ones – represented an Otherness that Sjögren and Castrén borrowed to construct a narrative of an assumed Finnic past. Simultaneously they were a rhetorical device for Russians to look at the history of Russia through the eyes of the Other, while for Finns they represented an Other due to their distinctness from today’s Finns, in a way that could be considered a third Otherness.24 Castrén’s essay Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan is completely different from the rest. It is not an analysis but rather an overview of material for subsequent, more analytical approaches to 16th and 17th-century history. Published in 1843, the text was written immediately after Castrén’s visit to Solovetsky Monastery in 1842 (see the 1841–1844 journey in a volume of travels in this series). In the 18th century, critical source analysis had gained a considerable international significance in historical research, an approach used by A.L. von Schlözer, Castrén’s model in several respects.25 The main representative of historical studies in Finland in Castrén’s time was Gabriel Rein (1800–1867), who had published a chronology of the history of Finland up to 1523 as two academic dissertations in 183126, and Castrén’s Solovetsky Chronicle forms, to some extent, a regional continuation of it. Castrén’s survey is not, however, a real critical source analysis but occupies a place between source analysis and more explanatory accounts of historical material. Most importantly, Castrén did not use primary archival materials from the 17        Schlözer 1802b: 39–44; Lehrberg 1816: 29, 32–34. Sjögren 1832a: esp. 268–276; Sjögren 1832b: esp. 493–496. Branch 1973: 190–196, 263; Korhonen 1986: 46. Рябинин 1997: 113–148; Saarikivi 2006: 29. On construing Otherness in ethnography and its roots in evolutionism and colonialism, see Fabian 2014: 12–20. Kemiläinen 1983: 50–52; Rytkönen 1983. Rein 1831. �Archaeologica et historica   Jussila 1983: 128–129. Klinge 2012: 118, 146, 217. monastery but only the most recent publication of the history of the monastery, based on its chronicle. Despite Castrén’s shift in source material and methodology, in this essay he was continuing his earlier search for a demarcation line between Finns and Russians. The scope of his research was the areas where the Swedish-Russian border remained vaguely defined in the 16th century. Thus, the article can, in a broad sense, be seen as another part of the construction of the same narrative that had been built around the prehistory of Siberia and northern Russia. Its scope is the 16th and 17th century history of Finnish-Russian relations in the north according to the notes in a published version of the Solovetsky Monastery Chronicle. Castrén as a historical thinker Castrén’s historical thinking was fundamentally based on the Romantic ideology of nations as main actors of history. On a practical level, Castrén was neither a historian nor an archaeologist in the presentday specialized understanding of these words, but he composed his interpretations by drawing from many different fields of study. Such polymathy is reflected especially in his articles on the Zavoločeskaja čudˈ and the original homeland of the Finnic peoples. This tradition had preceded Castrén, especially by such scholars as Schlözer, Ritter, and Sjögren, who, of course, each had their own emphases. Castrén’s relationship to contemporary and earlier Russian historiography was pragmatic. He cited Afanasij Mixajlovič Ščekatov (1753–1814), Nikolaj Mixajlovič Karamzin (1766–1826), and others when necessary, although he himself belonged to another tradition of research. According to Osmo Jussila, Karamzin wrote specifically about the state and Emperor, but not social history, also representing the Russian official nationalist view of history.27 In these respects, Castrén differs radically from him. In Castrén’s scholarly career, historical and archaeological writings belong to the years 1843–1851, i.e. practically the final phase of his career, during which he was attempting to build a coherent synthesis of the Finno-Ugrian past. This synthesis was never completed, however, due to Castrén’s early death in 1852. In a more general sense, constructing a new national(ist) view of the history of Finland and the Finns was fashionable only in the mid to late 19th century.28 Castrén supplied society’s demand, although he did not accept the most radical views of the younger Fennoman circles (see his university texts in this volume). Following the nationalist tradition, Castrén interpreted the past through a dichotomy of “us” and “the Others”, which, along with the idea of progress and the 18 �Introduction idea of a “national spirit”, were the main elements that Castrén’s interpretations of history and prehistory consisted of. The latter two appear above all in his longue durée syntheses of prehistory; in his shorter-term histories they remain marginal. One could assume his understanding of internal cultural development was a natural outgrowth of the concept of “national spirit”. Nevertheless, Castrén also acknowledged diffusion and external contacts as sources of development. In this way, he applied an international model to a specific object of study. However, this is only a superficial layer on his fundamentally nationalist way of thinking which appears in his understanding of grave types and his interpretation of the poetry of the peoples he is dealing with in his essay on the original homeland of the Finns. Castrén’s aim in all of his work was to define the Finns through their history and areas of habitation. His ideological roots in this respect lay in the Romantic philosophy of Johann Gottfried von Herder.29 Thus, his research questions were of an ethnic character. For Castrén, ethnic identity and language formed an inseparable pair, although in several of his writings he acknowledged the possibility that language could change without losing the essence of the original ethnic identity. Searching for a people’s origins meant, above all, seeking its original homeland and tracing its wanderings to the habitation areas where it is located in historical sources. The idea that material culture, language, and genetics are independent of each other and a change in one of them does not necessarily mean a change in another had gradually been established during the 20th century. Thus, no such original homelands can be discovered, as was believed during Castrén’s lifetime.30 Castrén did not found an actual tradition or school of history or archaeology. In the field of archaeology, theoretical and methodological development occurred so rapidly that the approaches of the 1840s became completely outdated within 20 years. Moreover, the theoretical departure points for research on Siberia were redefined by the 1890s.31 On the other hand, Castrén’s, as well as Gabriel Rein’s, attention to eastern sources of the history of Finland endured by showing the way to later researchers, the first of whom was Aspelin, who began his career as a medievalist before turning to prehistoric archaeology.32 Castrén’s significance for historical research and archaeology lies above all in the ideological model he set for later scholars and the questions he raised. This formed the basis of a tradition that continued until the 20th century. Even if the theoretical and methodological approaches and conclusions changed and the question of an original homeland lost its significance, the field research tradition launched by Castrén was carried forward. To some extent it has been even been revived in our own times.33 19      Nisbet 1999. See, e.g., Carpelan 2002: 202– 207. Salminen 2003c. Salminen 2003a. Salminen 2003b; 2003c; 2006; 2007; 2009. �Archaeologica et historica     The Solovetsky Chronicle was published in print for the first time in 1790. The second edition appeared in 1815, the third in 1833, and the fourth in 1847. In addition to these, its contents have been reproduced in a three-tome publication that came out in 1836 and was reprinted without changes in 1853. It seems that this is the edition that Castrén used. Спасо-Преображенский […] монастырь: Книжная лавкаб http://solovki-monastyr.ru/shop/category/ebooks/item/19/; Досиѳей 1833; Досиѳей 1836/1853. (TS). The manuscript has not been preserved. The article was originally published as Castrén 1843 and 1858c. The Solovetsky Monastery was founded in the early 15th century (traditional date 1436) on the Solovetsky Islands in the White Sea near Arxangelˈsk. Extant documentary sources begin in the late 15th century. It was also an important centre for domestic and international trade and, due to its walls and weapons, a strong military fortification in the area. In the 1920s and 1930s, it was used as prison and later in the Soviet era the islands were a military area. Since the early 1990s the monastery has been revived but most buildings are used as a museum. The monastery belongs to UNESCO World Cultural Heritage list. Спасо-Преображенский […] монастырь: Из истории обители, http://solovki-monastyr. ru/abbey/history/. Kirkinen 1970: 242–249; Luukko 1954: 243. (TS) Solovetsky is situated in the White Sea, the monastery main building at N65°1′29″ E35°42′35″ (ETRS89 geographical coordinates ~WGS84, defined according to Google Earth). (TS) 1 Utdrag ur Solovetska kloﬆer-krönikani 1 af M. A. Caﬆrén2 Klostret3 Solovetskojii har i Ryssland förvärfvat sig en vidsträckt ryktbarhet så väl genom sin ålder, sin rikedom och prakt, sitt herrliga läge, sina heliga män och de under, hvilka traditionen dem tillskrifver, som isynnerhet genom sina historiska minnen.4 I besittning af Hvita hafvets hela södra kust låg klostret i mera än tvenne secler i nästan oupphörlig fejd med sina oroliga Finska grannar.5 Äfven Svenskar och Norrmän, Danskar, Tyskar och sjelfva Ryssarne oroade stundom Solovetskoi, dess underlydande domäner eller skyddsorter. Ty såsom den vigtigaste ort vid hela Hvita hafvet efter Cholmogors6 fall allt intill Archangels genom Peter den Store grundade välmakt, måste klostret ej blott vaka öfver sina egna besittningar, utan det hade sig äfven ombetrott, i. Af denna krönika finnas flera editioner. Vi hafva begagnat den nyaste, utgifven i Moskva år 1836. ii. Klostret Solovetskoj är beläget på en af de Solovetska öarne vid Hvita hafvets sydvestra kust, omkring 60 verst från staden Kem. Klostret grundlades år 1129 af den hel[ige] Savvatij, men dess första kyrka uppbyggdes ungefär ett decennium sednare, då klostret äfven erhöll sin första af Novgorodska Erkebiskopen auctoriserade Igumen (Prior). 20 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  att skydda alla omkring hafvet belägna orter. Sistnämnda skyldighet medförde klostret rättigheten till ett slags herravälde öfver det nu så kallade Archangelska Guvernementet. Under Ryska Rikets dåvarande förhållanden egde alltså klostret en icke ringa politisk betydenhet. Mer än en gång måste Rysslands Tsarer söka bistånd hos de Solovetska fäderne och sjelf den Svenska Konungen Carl [IX]7 anhöll om deras vänskap. Men öfverhufvudtaget eger dock klostret sin förnämsta historiska märkvärdighet genom de strider det haft att kämpa med dess Finska gräns-folk. För Finland äro väl dessa strider ej af någon stor politisk betydelse, men i betraktande af Finnarnes mindre bullersamma lynne8, torde det ej vara utan intresse att äfven se dem träda utom sin naturliga, åt fredens yrken egnade, tysta verksamhet och oförväget kasta sig på äfventyrets farliga stråt. Ty om äfven den Svenska politiken en och annan gång ledt och underhållit ifrågavarande fiendtligheter, så voro de dock vanligtvis föranledda af äfventyrare-andan, roflystnaden, hämndbegäret och andra dylika för Finnarnes innersta väsen främmande bevekelsegrunder. Under den Solovetska helgedomens första tillvaro omtalas i krönikan inga deremot rigtade anfall. Sannolikt ströfvade Finnarne äfven då inom det Ryska området, likasom å andra sidan Ryssarne inom det Finska9; men det har sällan bekymrat de heliga klosterfäderne, hvad som tilldrager sig utom deras lilla verld, och så länge de Solovetska fäderne hvarken     21 There was a more or less constant state of war between Sweden and Russia, especially during the 15th-century expansion politics of Sweden. A local truce was finally signed between the monastery and Sweden in 1614 and thereafter a Swedish-Russian peace treaty was signed in Stolbova in 1617. Kirkinen 1970: 246; Kirkinen 1994: 45 (TS). The gorodišče of Xolmogor was situated at the River Dvina. After founding the town of Arxangelˈsk on the coast, it gradually lost its significance. Xolmogor has not been archaeologically excavated, and its surroundings were largely been destroyed by later settlement. The location of the present-day village of Xolmogory is N64°13′30″ E41°39′0″. Ясински – Овсянников 1998: 89. (TS) Castrén 1843 & Castrén 1858c: XI. Carl IX (1550–1611) was regent [Riksföreståndare] of Sweden from 1595 to 1604 and King of Sweden from 1604 to 1611. Nenonen – Teerijoki 1998: 198–199. (TS) Castrén also refers to the assumed Finnish folk character in several other texts of his. Its basic elements were established on a Herderian basis and discussed by several scholars in the 1830s and 1840s. Häkkinen, K., 2006; Tiitta 1994: 239–241. Sommer 2012: esp. 22–30 has, however, emphasized the difference between the idea of a unified and thus artificial national language from the original Herderian idea of language as an integral part of national character. (TS) There was a war taking place between Sweden and Russia from 1570 until 1595, and, in the north in particular, it was characterized by guerrilla warfare. Julku 1987: 298– 303. �Archaeologica et historica          Several guerrilla attacks were made from the east to the coast of Ostrobothnia in the second half of the 15th century and a state of open war prevailed between Sweden and Novgorod in 1495–1497. Attacks continued into the next century and a new war followed in 1554–1557. Luukko 1954: 243–255, 718–728 (TS). Ivan IV the Terrible (Ru. Иван Грозный) (1530–1584): Grand Duke of Moscow in 1533–1584 and the first Tsar of Russia. Nenonen – Teerijoki 1998: 844–845. (TS) A voevod (Ru. воевод) was an elected leader in Slavic countries. Зенченко 2006; Nenonen – Teerijoki 1998: 1155. (TS) Streltsy (archers, Ru., Sg. стрелец) were originally members of Tsar Ivan IV’s personal bodyguard and later served as general infantry soldiers. Рабинович 1976; Nenonen – Teerijoki 1998: 1107–1108. (TS) Arquebus, Ru. Sg. пищаль. Pood, an old Russian measuring unit (40 lispunds = 16,36 kg). Vologda is situated on the river of same name at N59°13′25″ E39°52′57″. (TS) A volostˈ was a local administrative unit, or municipality, in Russia. Большая российская энциклопедия 5: 671–672 (Волость). (TS) The construction of the wooden fortification began, according to the monastery chronicle, in 1578. Construction of the stone walls began in 1582 and was completed in their original form in 1594. Досиѳей 1833: 38–39, 46–47; Досиѳей 1853 I: 83–84. (TS) hunnit draga skatter inom sina murar eller lägga under sig vidsträckta besittningar, hade Finnarne ingen anledning att störa dem i deras andliga värf.10 För öfrigt blefvo ej de första fiendtligheter emot klostret föröfvade af Finnar, utan af Svenska och Tyska sjöfarare. Detta upplyses af en från Solovetskoj till Tsar Ivan Wasiljewitsch11 häröfver afsänd klagoskrift, hvari ifrågavarande sjöfarare kallas Свѣйскiе Нѣмци (utan tvifvel Svenskar) och Амбурци (Hamburgare). Nämnda klagan hade den påföljd, att till klostret skickades från Moskva en Vojevod12 med 10 Sträljtser13, 5 styckjunkare samt en ammunition af 5 kanoner (пищали14) och 100 gevär, hvartill kom en förstärkning af 4 kanoner, 200 kulor och 115 pud15 krut från Vologda.16 Nyssnämnda Vojevod fick sig anbefalldt, att från närbelägna voloster17 taga 95 man och af dem inöfva 90 till Sträljtser samt 5 till styckjunkare. Till befästande af klostret uppbyggde han deromkring år 1579 en ostrog af träd.18 ”Samma år”, förtäljer kloster-krönikan, ”inföll ett talrikt antal Kajanska Nemtseriii i Kemska19 volosten samt anställde der en stor ödeläggelse. En träffning, hvari Vojevoden Oseroff20, underlägsen i styrka, inlät sig med fienden, lände Ryssarne till nackdel. Soldaterne, ovana vid skjutgevär, blefvo jemte Vojevoden nedgjorda”. Härefter skickades till klostret en annan Vojevod21, som fick under sitt befäl 100 man, med hvilka han beordrades att iii. Нѣмецъ, Tysk, betecknar ännu i dag hos den lägre folkklassen i Ryssland utlänning öfverhufvud. 22 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  sommartiden skydda klostret, men under vintern ligga vid några klostret underlydande voloster nära gränsen.22 Följande året 1580 skedde ett nytt anfall, som Kajaniterne, 3000 man till antalet, vågade emot ett fäste i [Rugoserska] volosten23. De sökte med storm intaga fästet, men blefvo med stor förlust tillbakaslagne, sedan de i tre dygn hållit nämnda fäste i belägringstillståndiv.24 Tvenne deras anförare blefvo dödade, ett stort antal af manskapet togs till fånga, belägringsverktyg, sköldar och andra vapen blefvo de segrandes rof.25 Under hela den tid, då Ivan Wasiljewitsch förde spiran i Ryssland, äro endast desse tvenne af Finnar föröfvade fiendtligheter omständligen beskrifna, men derjemte omnämnes i allmänhet, att Finnarnes täta anfall (частыя нападенiя) under denne Furstes regering förmått hans efterträdade Tsar Feodor Ivanovitsch26 att tänka på det värnlösa klostrets beskydd. I följe af hans befallning uppbyggdes kring klostret en stenmur med åtta torn. Byggnaden utfördes under loppet af tio år, planen dertill uppkastades af en krigserfaren Munk vid namn Trifon och arbetet leddes af en Vojevod samt andra kunnige män från Moskva. – Vid samma tid blef äfven i Sumska volosten27, som lydde under klostret, uppbyggd en ostrog af träd, hvilken omgafs med jordvallar. Alla dessa anstalter verkställdes på bekostnad af klostret, som det äfven ålåg att underhålla en bevakning iv. En äldre krönika uppgifver, att sjelfva slaget varat i trenne dygn. 23         Kemˈ (Ru. Кемь, Fi. Kem[i]) is situated ca. 60 km west of Solovetsky on the western shore of the White Sea in the estuary of the river Kemˈ, N64°56′56″ E34°36′58″. (TS) Mixail Ozerov. Досиѳей 1833: 39. Andrej Zagrjažskij. Досиѳей 1833: 39. See also Luukko 1954: 735–738. (TS) Meaning Rugozero (Ru.)/Rukajärvi (Fi.) in the present-day Karelian Republic at N64°4′51″ E32°46′43″. EKI Place Names Database, http:// www.eki.ee/knab/knab.htm. Castrén 1843 & Castrén 1858c: Brugoserska. According to Досиѳей 1853 I: 81 this happened “in Vrugozero on the border of Finland” but according to Досиѳей 1833: 40 in Kemˈ. (TS) Accoding to Досиѳей 1853 I: 81 the siege lasted for three days, and Досиѳей 1833: 40 claims that the battle lasted three days. (TS) There were Russian-Karelian raids into Ostrobothnia almost every year in the 1580s. Luukko 1954: 739–762. (TS) Fedor Ivanovič (1557–1598), son of Ivan IV, was Tsar of Russia in 1584– 1598, but the empire was actually ruled by his brother-in-law Boris Godunov (1552–1605) who succeeded him as Tsar in 1598–1605. Kaila 1910; Nenonen – Teerijoki 1998: 687. (TS) Suma (Sumsk, Sumskij posad) is located on the western shore of the White Sea south of Solovetsky at N64°15′19″ E35°25′7″. EKI Place Names Database, http://www.eki. ee/knab/knab.htm. (TS) �Archaeologica et historica          Kovda (Ru.)/Kouta (Fi.) on the western shore of the White Sea at N66°41′31″ E32°52′8″. EKI Place Names Database, http://www.eki. ee/knab/knab.htm. (TS) Umba is on the Kola Peninsula at N66°40′31″ E34°18′27″. EKI Place Names Database, http://www.eki. ee/knab/knab.htm. (TS) Keretˈ (Ru.)/Kieretti (Fi.) on the western shore of the White Sea at N66°16′33″ E33°33′33″. (TS) Pan Sevastˈjan Kobelˈskij and five Lithuanians, Ivan Mixajlov Jaxontov with boyar children, centurion Semen Jurˈenev with one hundred Moscow archers. Досиѳей 1833: 43. Boyars were the highest rank of soldier and counsellor class in Russia. Nenonen – Teerijoki 1998: 1026. (TS) This campaign to Finland is not related in Досиѳей 1833: 43–44. (TS) The Oulujoki runs into the Gulf of Bothnia at N7211981 E428792 (N65°1′26″ E25°29′19″). The coordinates of Finnish places have been determined according to the ETRS-TM35FIN system in MML karttapaikka, https://asiointi. maanmittauslaitos.fi/karttapaikka/. They have been given also as latitudes and longitudes according to ETRS89 geographical coordinates (~WGS84). (TS) The Siikajoki discharges into the Gulf of Bothnia at N7193884 E392194 (N64°51′7″ E24°43′34″). (TS) Luukko 1954: 760 also agrees that Kolokolsk means Kello. (TS) Fi. Liminka. Liminka is situated south of Oulu on the western coast of Finland. There was never a castle there, but both the church and a considerable portion of the villages in Liminka were destroyed by Russians in their attack of 1589. Vahtola 1991: 170–171. (TS) af minst 100–130 Sträljtser, af hvilka ena hälften skulle försvara Solovetskoj och den andra skydda ostrogerna Suma och Kem samt hålla utposter vid gränsen. Medan slika skyddsvärn och försvarsmurar upprestes emot Finnarne, underläto ej desse att midt i verket ofreda fienden. Sålunda omtalar krönikan, att Svenske Finnar, af gammalt hat till Ryssland och för att hämnas ett ströftåg, som man från de Solovetska volosterna år 1589 anställt mot staden Kajana, nästföljande år inföllo öfverallt (повсемѣстно) inom Ryska området. ”Kommande med båtar utför floden Kouda, 700 man starka, härjade de och uppbrände i Kolska kretsen volosterna Kouda28, Umba29, Kieretti30 och andra vid hafvet belägna byar, inföllo derefter i Kemska volosten och plundrade der alla boningar. Härpå begåfvo de sig tillbaka uppför floden Kem.” I anledning häraf sändes till klostrets försvar nya Vojevoder31 med femhundrade man. Desse stodo hösten 1590 vid Solovetskoi och förfogade sig derefter till sitt vinter-qvarter i Karelska volosten Schuja. Härifrån32 tågade några Vojevoder i spetsen för 1300 man emot det Finska gränslandet, plundrade alla boningar vid floderna Oula33 och Sigovka (Siikajoki)34, härjade volosterna Ostroffsk (Carlö, Hailuoto?) och Kolokolsk (Kello by?)35 samt intogo med storm ostrogen i Limingå36 (Леменгинскiй острогъ). Härpå nödgades de återvända, emedan de befarade, att Finnarne under deras frånvaro kunde råka på infallet att utöfva vedergällnings-rätten inom Ryska området. I sjelfva verket hade desse under vintern 24 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  företagit ett härjningståg, som sträckte sig ända upp till Lapplands nordligaste gränser. Om nämnda tåg innehåller kloster-krönikan följande: ”Oroliga och illasinnade Finländare, lågande af ny hämndlystnad, uppbrände och i grund förstörde Petschenska klostret37 i närheten af staden Vardöhus, dödade klostrets Igumen Gurij, Munkar och verldsliga män, samt bortförde kyrkans och klostrets egendom. Tredje dag Jul anryckte fienden emot Kolska ostrogen38, men de belägrade innevånarne gjorde ett utfall och barbarerne blefvo i grund slagne. Sextio bland dem dödades och de öfriga aflägsnade sig skyndsamt med båtar på Tuloma elf39. Derefter blef det Petschenska klostret på Tsar Feodor Ivanovitschs befallning innan kort återuppbygdt i sjelfva Kolska ostrogen.” Nyssnämnda nederlag afskräckte ej Finnarne att kort derpå förnya besöket. ”År 1592 den [20]40 September”, förtäljer krönikan, ”gjorde Finländare under anförande af Maurits (Маврусъ) Laurin och Öfverste Hans (Гавнусъ Иверстинъ) ett förtvifladt anfall emot alla vid hafvet belägna orterv. De understöddes denna gång af Nemtser från andra sidan hafvet (Svenskar). Man plundrade och uppbrände, så väl kronan, som klostret underlydande voloster ända till Sumska ostrogen. Saltsjuderier, brödmagasiner, fiskeläger blefvo plundrade; hästar och all annan boskap dödades. Många bönder bortfördes i fångenskap. Herrans tempel plundrades och uppbrändes. v. Desse herrar (Maurus och Gaunus) hunno med mycket på en dag. 25    The monastery of Pečenga (Ru.)/Petsamo (Fi.) is located at N69°32′40″ E31°12′49″. It was founded in 1533 and, after the attack and destruction of 1589, it was moved to Kola. The monastery was closed in 1764. Leo 1999: 433–434. (TS) The castle and later town of Kola (Ru.)/Kuola (Fi.)/Kuâlõk (SaaS)/Guoládat (SaaN) at N68°52′56″ E33°1′9″. Kola is firstly mentioned as a rural settlement in the middle of the 16th century. Construction of the castle began in 1583, and Kola gained town privileges in 1780/1784. Никонов 2009. (TS) The Tuloma (Ru.)/Tuuloma (Fi.) discharges into the Barents Sea on the southern coast of the Kola Peninsula at N68°48′57″ E32°42′6″. (TS) Castrén 1843 & Castrén 1858c: 29. Corrected according to Досиѳей 1853 I: 91, although there is not and cannot be any evidence proving that one or another of these dates is actually correct. (TS) �Archaeologica et historica      The campaign of 1592 was led by Sven Bagge. Gavnus (Hans) may mean Hans Michelsson who took part in it. Luukko 1954: 776– 779. (TS) Castrén 1843 & Castrén 1858c: Ivan Feodorovitsch. Cf. Досиѳей 1853 I: 92–93. Not mentioned in Досиѳей 1833: 45. Dosifej seems to refer to what was to be border between Russia and Sweden from 1595 on. Before that there was no fixed border in the north. This shows also that Dosifej had formulated the chronicle relation using concepts of his own time, and Castrén followed him in this respect. (TS) Castrén 1843 & Castrén 1858c: Ivan Vasiljevitsch. Vasilij IV Šuiskij (1552–1612, Tsar in 1606–1610) was the last Tsar of Russia who was descended from the claimed founder of Russia, Rurik. Poles captured him and kept him imprisoned in a monastery in Poland until his death. Nenonen – Teerijoki 1998: 1141. (TS) The false Dmitrij (d. 1606) was a seeker of power who presented himself as a son of Tsar Ivan IV. He was Tsar in 1605–1606. Nenonen – Teerijoki 1998: 1138. (TS) Till lågornes rof lemnades byarna omkring Sumska ostrogen. Man anryckte med djerfhet mot sjelfva detta fäste, men mötte icke allenast ett manligt motstånd, utan klostrets Sträljtser gjorde i förening med bönderne ett utfall, lefvererade en blodig drabbning och drefvo fienden innan kort på flykten. På den fiendtliga sidan blef befälhafvaren dödad, många Nämtser stupade, andra togos till fånga.”41 Till skyddande af sina nordliga gränser emot dylika fiendtligheter, anbefallte Tsar [Feodor Ivanovitsch]42 ibland annat, att en ny ostrog skulle uppbyggas i Kemska volosten, så nära gränsen som möjligt.43 Till Solovetskoj sände han från Moskwa många Vojevoder, 200 Sträljtser, 90 kosaker, samt dessutom en ansenlig krigshär, bestående af Serber, Voloschaner och Litwer. Denna här förökades ännu med rekryter från Dvinska området och klostrets voloster. Härpå företogs ett ströftåg emot staden Kajana, som jemte många andra orter blef härjad och ödelagd. Under nästföljande tiderymd omtalas i kloster-krönikan inga hvarken från Ryska eller Finska sidan föröfvade fiendtligheter. Snart trädde äfven Ryssland och Sverige i vissa politiska förhållanden till hvarandra, som icke allenast måste för en tid undertrycka det enskildta agget emellan gränsboerne, utan äfven förmå de våra att träda i fredliga underhandlingar med klostret. – Carl den IX hade nemligen förbundit sig att bistå [Vasilij Ivanovitsch] Schuiskij44 emot den falska Dmitrij45. Nu var det för Carl 26 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  maktpåliggande att icke blott känna klostrets politiska tänkesätt, utan han sökte äfven förmå det att verka i enlighet med sina intressen. Att klostret äfven kunde det, var icke något tvifvel underkastadt. Så väl genom sin andliga hierarchie, som sitt politiska inflytande beherrskade klostret, såsom redan ofvanföre anmärktes, hela den omkring Hvita Hafvet belägna nejden, således äfven en del af det rika och mäktiga Dvinska landet. Ehvart klostrets tänkesätt alltså lutade, antingen för Schuiskij och den med honom förbundna Svenska Konungen eller för den falska Dmitrij, kunde det blifva en lika mäktig bundsförvandt, som en farlig fiende. I synnerhet måste Carl befara, att klostret, i fall dess afsigter voro stridande mot hans intressen, skulle uppbjuda all sin förmåga att oroa de Finska gränse-orterna, hvilka i slik händelse ej fingo utblottas. Men om klostret åter ville göra gemensam sak med honom och Schuiskij, ärnade han låta en afdelning af sina trupper förena sig med det manskap, klostret kunde bringa tillsamman. I det minsta ville han sända hjelptrupper till Ryssland genom de orter, som tillhörde klostret, och af det följande inhemtas, att icke engång detta lät göra sig utan klostrets medverkan. Dessa och dylika tänkesätt gåfvo anledning till en brefväxling, som under kriget fördes emellan Höfdingarne öfver Uleåborg46 och Kajana47 å ena sidan samt klostrets föreståndare å den andra. Vi vilje här i öfversättning meddela några af dessa bref, emedan de innehålla ett och annat om Finland, som ej kan lösryckas ur det 27  Fi. Oulun linna/Oulujoen linna. This castle was built in 1590 at N7211263 E427744 (N65°1′2″ E25°28′0″. Russians burnt it in 1715 and the remaining parts were destroyed in an explosion in 1793. Vahtola 1991: 171– 172, 293–294. (TS) Fi. Kajaani. The construction of the Kajaani Castle began in 1604 on an island in the river Kajaaninjoki but it was never fully completed. Russians destroyed it in 1716. Its location is N7122776 E535545 (N64°13′46″ E27°43′58″). Heikkinen 2004. (TS) �Archaeologica et historica     Isak Behm (d. ca. 1622) was known as a violent sea guerrilla but he was also the governor of Ostrobothnia who more or less founded the town of Oulu and the castle of Kajaani and organized a tax collecting system in the province. King Carl IX ordered him to invade and capture the castle of Suma on the Russian side of the border in 1609, but, due to practical difficulties, he did not fulfill the order and was therefore removed from his position. Luukko 2001. (TS) The province of Ostrobothnia. (TS) This letter does not belong to the chronicle itself but is quoted in Досиѳей 1853 I: 95–97. The event is mentioned, however, in the chronicle, Досиѳей 1833: 51. The person who translated the text sought to imitate the early 17th-century style of Swedish language. (TS) Here Castrén calls Dosifej chronicler, although it would have been more accurate to call him the author or editor of the geographical-historical description of the province. (TS) allmänna sammanhanget. Det första af nämnde bref är skrifvet af Isak Behm (Беемъ)48, som kallar sig Hans Kungliga Höghets Carl den IX:s Befallningshafvande öfver Uleåborg, Kajana och Österbotten49 (Улеборискiй, Каянскiй и Юстербойнскiй Державецъ). Brefvet är författadt på dålig Ryska och lyder, med förbigående af den vidlöftiga Kungliga titulaturen, på följande sätt:50 – – – Jag Isack Behm gör vetterligt för den stora Sumska Vojevodenvi 51, att jag erfarit, hurusom i Ryssland nu finnas tvenne Tsarer och Storförstar, ty några Magnater af de edra hålla med Vasilij Ivanovitsch Schuiskij, såsom Patriarchen, Metropoliten, Erkebiskoparne, Prostarne vid alla församlingar, Bojarer, Vojevoder, Djaker, Adelige, Bojar-söner, Främlingar (гости, utländska i Ryssland boende handelsmän) och Handelsfolket i hela Ryssland till Storförste; men andra finnas, hvilka förgätit tro och lag och sin korskyssning, de hafva förrått den gamla Herren och tagit någon annan, som de Dmitrej kalla, hvilken Polackar och Litwer fört i Ryska landet och ingen vet, hvad han är för en menniska. Derföre spör jag af dig, med hvem håller du – med Vasilij Ivanovitsch Schuiskij eller med Dmitrej, hvilken Polackar och Litwer till Tsar och Storförste vi. Denna sällsamma titel tilldelas Solovetska klostrets Igumen, fader Antonij. Kronikscribentens anm. 28 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  öfver eder satt hafva? Men Metropoliten, Erkebiskoparne, Prostarne vid alla församlingar, Bojarer och Vojevoder, Djaker, Adelige, Bojar-söner, Främlingar och Handelsfolket i hela Ryssland, hvilka hålla med Vasilij Ivanovitsch Schuiskij, hafva skrifvit till vår Stormäktige Konung och hafva skickat sina sändebud till Hans Stormäktighet och begärt hjelp af vår Stormäktige Konung emot deras fiender; och vår Stormäktige Konung vill komma det Ryska Riket till hjelp emot deras fiender. Och nu har vår Stormäktige Konung skickat med stor styrka sin Krigshöfding Grefve Joachim Fredrik Mansfeld52, så ock sine Förstar och Anförare Jakob Pontus53, Axel Kurk54, Tönne Jöransson55 och Anders Boije56; desse skola komma Ryska Riket till hjelp med främmande och eget krigsfolk. Derföre vill jag visst veta af dig, med hvem du håller, och är du tillfreds med vår Stormäktige Konungs hjelp, men jag har vår Kungliga Höghets befallning och verkliga ordres, att jag med vår Stormäktige Konungs krigsstyrka skall komma dig till hjelp, men gif du mig tillkänna: hvem är din Tsar och Storförste, – och gif du mig tillkänna: vill du, att vår Stormäktige Konungs hjelp komma skall? – Skrifvet uti vår Stormäktige Konungs och Hans Kongliga Höghets arfstad Kajanaborg året efter Chr. f. 1609.     29 Joachim Friedrich Graf von Mansfeld zu Vorderort (1581–1623) was a German-born count and military commander in the Swedish service. Wikipedia: https://pl.wikipedia.org/ wiki/Joachim_Fryderyk_von_Mansfeld. (TS) Jacob De la Gardie (1583–1652), was the son of a French-born mercenary, Pontus De la Gardie (1520– 1585), with an illegitimate daughter of King Johannes III of Sweden, Marshal, who commanded Swedish troops in the war with Russia and was the Swedish peace negotiator in Stolbova in 1617. As an ally of Vasilij Ivanovič Šuiskij he and his troops marched to Moscow in 1610. He also took Novgorod in 1611 and compelled the city to elect Carl IX’s son Gustaf Adolf (1594–1632, later King Gustavus II Adolphus of Sweden) as their Tsar, but after the death of Carl IX, they changed their election to Gustaf Adolf’s brother Carl Philip (1601–1622). Eventually the Russians elected Mixail Fedorovič Romanov (1596– 1645) as the Tsar. Jacob De la Gardie held onto Novgorod until 1617. Syrjö 1997. (TS) Axel Kurck (1555–1630) was a Finnish-born military commander who served in several different offices in the late 16th and early 17th century He supported King Sigismund of Poland (1566–1632) in his war against his uncle, later King Carl IX, and was sentenced to death but not executed. He served later Carl IX. Syrjö 2001. (TS) Tönne Jöransson till Högsjögård, Governor of Turku Castle. Rundt 1989. (TS) Anders Boije (d. 1618) was a cavalry officer. Haggrén 2002. (TS) �Archaeologica et historica  Published in Досиѳей 1853 I: 98– 101. Härpå följde innan kort en skrifvelse af samma man och af enahanda innehåll. Brefvet är så illa affattadt, att öfversättaren vid några tillfällen nödgats afvika något från orden. Det lyder sålunda:57 – – – Jag Isak Behm låter dig veta, du store Munk i klostret Solovki, att jag förnummit, hurusom nu öfver Ryssen råda tvenne Storförstar; och några Ryssar hafva förgätit Gud och den ed, de svurit; de hafva affallit från deras rätta Herr Tsar och Storförste Vasilij Ivanovitsch Schuiskij och gifvit sig under en vid namn Dmitrij, hvilken det Lithowiska folket till Tsar öfver Ryssen satt hafver; och han säger sig vara Ivan Vasiljevitschs son, hvilken allaredan dödder är, och vill utrota den gamla Grekiska religion; andra hålla sig ännu vid det rätta och hylla sin rättmätiga Storförste Vasilij Ivanovitsch Schuiskij. Det fruktar jag: J byten så länge om Storförstar, att de Lithowske hugga hufvuden af oss alla, – så tänka de Lithowske: de vilja utrota den Grekiska religion och mörda alla Ryssar och lägga under sig hela det Ryska landet. Min stora och mäktiga Konung vill alla Ryssar väl och tänker hjelpa det Ryska Riket emot de otrogne Lithowske, så att de skulle få behålla sin gamla Grekiska religion, såsom tillförene, och han ämnar icke låta de Lithowske efter sin vilja göra det rättroende Ryska folket till sina fångar. Och 30 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  derföre har min stormäktige och allernådigste Konung, bevekt af de böner, som till honom sända blifvit af Eder Tsar och Storförste Vasilij Ivanovitsch Schuiskij och alla Ryssar i Ryska Riket, Metropoliter, Erkebiskopar och Bojarer och Vojevoder och Adelige och Bojar-söner och Handelsfolket, – derföre har min nådige Konung befallt sine store Härförare, att de med dem (de Ryske) och med min stora Konungs krigsfolck och härsmakt gå det Ryska landet till hjelp emot detta Polska och Lithowiska folket; Och längesedan hafva redan tågat till Wiborg den gamle Härföraren Юренъ Бой58 och den store Härföraren Jakob Pontus de la Gardie, Herr Pontus son, så och Тюнне Юренъ59 Anförarens son samt Axel Kurk, för att vara der och med det folk, som de hos sig hafva, bistå Ryssen emot deras fiender; för samma deras stora bön skall ock Grefve von Mansfeld, som störst i Livonska landet är, vara der med sin styrka och bistå den Ryske Storförsten [Vasilij Ivanovitsch]60 Schuiskij, och jag hoppas på Herren, att de skola fördrifva den äfventyraren Dmitrij och alla dem, hvilka emot den Grekiska religionen och Ryssland kriga. Min allernådigste Konung har gifvit mig befallning, att jag likaså skall arbeta här med mitt Kongliga krigsfolk, döda alla förrädare, hvilka från sin rättmätiga Tsar och Storförste [Vasilij Ivanovitsch] Schuiskij61 affallit, men de hvilka 31    Göran Boije (1540–1617) was the governor of the eastern provinces, holder of several other important offices, and a member of the delegation that negotiated with Russians in Vyborg in 1613 where the latter agreed to take Prince Carl Philip as their Tsar. Syrjö 1998. (TS) Tönne Jöransson. Castrén 1843 & Castrén 1858c: Ivan Vasiljevitsch. Castrén 1843 & Castrén 1858c: Ivan Vasiljevitsch. �Archaeologica et historica   Castrén 1843 & Castrén 1858c: Ivan Vasiljevitsch. Castrén 1843 & Castrén 1858c: Ivan Vasiljevitsch. med sin rättmätiga Tsar och Storförste [Vasilij Ivanovitsch]62 Schuiskij hålla vilja och Dmitrij samt hans folk emotstå, dem är mig anbefalldt att emot alla deras fiender hjelpa, och dem skall ej illa gå. Jag vill med dem stå emot deras fiender, men derföre att du är en Gudsman, må du tala med ditt folk, att de hålla sig till sin rätte Tsar och Storförste [Vasilij Ivanovitsch]63 Schuiskij och ej gifva sig till att handla så oförnuftigt, att de vilja den till Tsar, hvilken längesedan dödder är, och tillåta de Lithowiske att sätta till hufvudman en Tsar och Förste, som dem älskar. I Ryssland fanns af ålder ett fritt folk, som hade sin egen tro, egna Knäser och Tsarer, men de Lithowiske hafva fruktat för det Ryska folket; – derföre är det en stor skam att J låten Eder så skada, att J tagen hvarje äfventyrare till herre, som de Lithowiske vilja; men tron icke, att han är lefvande och kantänka Ivan Vasiljevitschs son, hvilken längesedan dödder är. Och den Dmitrij, hvilken nu Dmitrij kallas, han är en äfventyrare, lögnare, så ock alla de med honom hålla; alltså tagen Eder till vara, desse gode Lithauare vilja utrota den Ryska tron och det herrliga Ryska folket och tänka göra sig till herrar öfver Ryssen. Och om de få öfvermakten med sin Dmitrij, så slå de ihjäl Patriarchen, Metropoliten, Erkebiskoparne, Munkarne, Prostarne, Knäserne, Bojarerne och Bojarernes söner: på samma 32 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  sätt hade och den gamle Dmitrij, hvilken dödder är, velat leka med Eder, om han fått länge lefva; och han kallades likaledes Ivan Vasiljevitschs son, men var det ej, utan en äfventyrare, lögnare, såsom ock den närvarande, hvilken sig Dmitrij kallar; och han är utskickad af Romerska Påfven, ja af sjelfve den Romerske Cæsar att så bedraga Ryssen, och de vilja på det sättet utrota den Grekiska läran och göra det herrliga Ryska folket till sina fångar, derföre ora – – – –64 med allt folk och alla Ryssar, att de taga sig klokt till vara emot dessa Lithowiska bedrägerier och hålla sig till sin rätta Tsar och Storförste Vasilij Ivanovitsch Schuiskij, och hjelp till att utdrifva de Lithowiske, som nu ligga öfver Ryssen och vilja förderfva Eder, så ock hela Ryska Riket. Skrif mig svar, med hvem du håller och om min nådige Konungs hjelp är dig af nöden. Skrifvet år ett tusen sexhundrade nio den 23 dagen i Februarii månad. Krönikan upplyser ej, om något svar verkligen följt å desse bref och huru beskaffade klostrets tänkesätt i allmänhet voro under denna genom sitt politiska trassel minnesvärda epok i Ryska historien. Det är ett allmänt psycologiskt factum, att kyrkans och religionens tjenare under sådana tider sällan träda i öppen handling, utan antingen med den fullkomligaste likgiltighet öfverlemna verldshändelsernas gång åt Försynens allvisa ledning, eller på sin höjd verka i löndom 33 Досиѳей 1853 I: 100: вора…. Apparently the word was illegible in the original document used by Dosifej. (TS) �Archaeologica et historica     Castrén 1843 & Castrén 1858c: Ivan Vasiljevitsch. According to Досиѳей 1833: 51 the sum was 3150 Rubles. (TS) Erik Hare (ca. 1560–1627) was Governor of Ostrobothnia, later that of Tavastia, and worked actively in order to strengthen the defence of his province. It is not known whether he was born in Finland or Sweden. He was not a member of the nobility, but, nevertheless, used a coat of arms. Virrankoski 1998. (TS) Published in Досиѳей 1853 I: 101– 103. för sina intressen, om de ega några sådana. Sannolikt befunno sig nu de Solovetska fäderne i den sednare af dessa tvenne kategorier, ty det är knappt tänkbart, att det hade för dem varit likgiltigt, antingen en irrlärig eller rätttroende Furste besteg Rysslands thron. Äfven omtalar krönikan, att till [Vasilij Ivanovitsch]65 Schuiskij från klostret afsändes ett understöd af 3100 Rubel Silfver.66 Om man å ena sidan måste taga denna hjelpsändning för ett osvikeligt bevis på klostrets bevågenhet mot Schuiskij, så skulle man å den andra ovilkorligen vänta, att klostret hade låtit det inrotade hatet till Sverige vika för allmänna intressen, skyndat sig att göra gemensam sak med Svenskarne och helt oförtäckt uppträdt att skydda rikets och religionens sak mot den falske Dmitrij. Men att en sådan samverkan alldeles icke var öfverensstämmande med klostrets tänkesätt, visar sig bland annat ur följande bref af Svenska Krigs-Öfversten Anders Стивартъ Ladik, Луденскiй (Луленскiй?) kallad, samt hans vän Erik Hare (Харе)67, Höfding öfver Uleå och Kajana, skrifvet år 1611 till Solovetska klostrets Igumen, Fader Antonij:68 – – – – Jag Anders Стивартъ Ladik Ludenskij, tillika med min kamrat och vän Erik Hare, låter dig och allt brödraskapet veta, att vår nådige Herre och Konung har skickat mig med sin stormäktiga och tappra krigshär edert land till hjelp emot edra fiender Polackar och Litwer, och befallt mig att fara till vår stora krigshöfding Jakob Pontus denna väg, för att 34 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén Polackarne icke skulle få kunskap om min styrka. Och då jag i April månad kom till gränsen, icke såsom fiende, och edra bönder hörde, att vi kommo, så begynte de alla löpa från sine gårdar och jag råkade i sådan brödnöd, att jag med stor möda kom till byn Tschopa. Jag hoppades snart komma till vår befälhafvare Jakob Pontus; men när jag fann, att vi för hunger till honom ej kunde komma, då alla bönder lupo bort och vi för penningar intet bekomma kunde, så vände jag med min krigshär till vårt land igen, och nu står jag med mitt folk ej långt från gränsen, och vi bida svar på vår skrifvelse till vår nådiga Konung, hvart vi oss begifva skola. – Jag kan ej dölja för dig, Igumen Antonij, att jag nu erfarit, hurusom edert folk och edra bönder till vårt land kommit, våra bönder ihjälslagit, uppbränt många byar och mycken fänad tagit, såsom vore de våra fiender, och jag vill af dig spörja: har du befallt dem, eller hafva de af sig sjelfva detta gjort? Du sjelf vet, att vår nådige Konung och eder Tsar fred i Wiborg slutit, och om du vill hålla fred, så tämj du dessa bönder och befall dem icke att i vårt land fara; men om du det ej göra vill och ditt folk kommer till vårt land, är ock jag beredd att vår nådiga Konungs land beskydda och till edert land fara och detsamma göra, som J sjelfve gjort; och om detta sker, är det eder egen skuld, att J denna fred brutit och krig i edert land 35 �Archaeologica et historica   Published in Досиѳей 1853 I: 103– 104. Published in Досиѳей 1853 I: 105– 106. skaffat. Derföre gör du Igumen så, att det må vara fred emellan begge riken. Denna gång skrifver jag till dig litet, men mycket jag dig helsar. Brefvet är skrifvit i Uhlå den sjunde dagen i Julii månad. Omedelbart härpå anföres i krönikan en skrifvelse från nyssnämnde Hare till Igumen Antonij, men brefvet är så enkelt affattadt, att man, såsom i krönikan med skäl anmärkes, endast gissningsvis inser, att Hare med kurir affärdat till klostret ett bref från Konungen och derå affordrade ett ögonblickligt svar.69 Det Kungliga brefvet är förkommit, men att fråga var om vigtiga värf, finner man af de i Hares bref förekommande ord: ”Detta verk skall lända begge riken till gagn och inbördes kärlek.” Af det svar, som Igumen Antonij tillsändt Konungen, vill det synas, som skulle Carl anhållit om klostrets medverkan för att få sin son på Rysslands thron. Nämnde svar innehåller i korthet, att Dmitrij blifvit mördad, att man endrägteligen vill stå emot de Lithowske, samt att man ärnade välja en Tsar bland egna, infödda Bojarer, men ”ingen af främmande trosbekännelse från andra länder.” Brefvet lycktas sålunda: ”Hos oss är i Solovetska klostret, Sumska ostrogen och hela Hafs districtet (поморской области) detta råd endrägtigt: ”Vi vilje ej hafva någon af främmande lära till Tsar och Storförste i Moskowska Riket, utan en af våra infödda Bojarer.” Brefvet är skrifvet i Sumska ostrogen den 12 Mars 1611.70 ”Oangenämt var för Sveriges Konung detta patriotiska svar,” säger krönik-skrifvaren och 36 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  tillägger: ”Tiden utvisade, att de Svenska Höfdingarne, vane vid mord och plundring, oaktadt sina vänskapliga försäkringar, endast på listigt sätt bemödade sig att utleta klostrets tänkesätt, men i sjelfva verket hade för afsigt att bemäktiga sig så väl Hafskusten, som ock det Solovetska klostret. Vid den tid, då Svenska Krigsöfversten de la Gardie, brytande fördragets helgd, härjade det stora Novgorod, samma år 1611 om våren anföllo de Svenskevii, likt stråtröfvare, klostrets vid hafvet belägna voloster och framryckte ända under Kolska ostrogen, men genom den i samma fäste befälhafvande Vojevodens tapperhet blefvo de med förlust tillbakaslagne och bortjagade.71 Ännu samma år seglade de, i afsigt att plundra Solovetska klostret, på små båtar till öarne Kusova72 i Hvita Hafvet, hvilka ligga ungefär 60 verst vester om de Solovetska öarne, skilda från dem genom ett sund; men enligt en gammal Annalskrifvares vittnesbörd blefvo de här förbländade genom Guds osynliga makt samt de Solovetska undergörarnes böner, och återvände hem utan någon vinning, efter att hafva legat här hela sommaren. I anledning af denna händelse kallas de största af nämnde öar ännu i dag de Nämetska. Efter härom af Igumen Antonij till Moskva meddelad underrättelse, affärdades derifrån oförtöfvadt af Bojarernes Råd Vojevoden Maxim Vasiljevitsch [Lixarev] och hufvudmannen (голова) för Sträljtserna Jelisarij vii. Det bör anmärkas, att Finnarne i krönikan ofta kallas Svenskar, emedan de lydde under Sveriges välde. Sannolikt hade Svenskarne sällan en omedelbar del i dessa strider. 37  The campaign of 1611 was largely unsuccessful. Due to transportation difficulties, the troops could not reach Solovetsky. Swedish ships sailed to the monastery later in the summer but were not able to occupy it either. Kirkinen 1994: 129. (TS) The Kuzova Islands at N64°55′55″ E35°8′30″. (TS) �Archaeologica et historica      Published in Досиѳей 1853 I: 107– 109. Окольничий: an office in the Russian court, “attendant” [“chief butler”]. Назаров 2014. (TS) Стольник: an office in the Russian court, “high steward” [”table servant”]. Рудаковъ 1901. (TS) Стряпчей, later стряпчий: an office in the Russian court, “solicitor”, the next rank under стольник. Wikipedia: https://ru.wikipedia.org/ wiki/Стряпчий. (TS) Prince Ivan Fedorovich Troekurov (ca. 1565–1621), took part in the negotiations in Novgorod to elect Prince of Sweden Carl Philip as Tsar of Russia. Wikipedia: https:// ru.wikipedia.org/wiki/Троекуров,_ Иван_Фёдорович. (TS) Djenisevitsch Bjesednovo, de der med en truppafdelning den 15:de Augusti anlände till Sumska ostrogen för att motstå de trolöse Svenskars anfall på hafs-districten. Härifrån afsände de den 20:de Augusti i hela Rysslands namn följande skrifvelse till de Svenske Vojevoderne:73 Till den Stormäktige och Högborne Fursten och Herren Carls – – – Krigshöfdingar från det Stor-Ryska, Moskowska Rikets Bojarer och Vojevoder; de utskickade Krigshöfdingarne Maxim Vasiljevitsch Licharjeff och Golovan Jelisarii Djenisevitsch Bjesednovo göre vetterligt, att innevarande år 1611 i Junii månad var ett sammanträde i Stor-Novgorod emellan Moskovska Rikets Munskänk och Vojevod Vasilij samt eder Herres och Konungs Carls Krigshöfding och Friherre Jakob Pontus om ett godt verk och råd: om befästandet af en evig fred samt om bistånd emot Polackar och Lithauer. Och Jakob Pontus tillkännagaf, att eder Herr Konung Carl har tvenne söner och Jakob Pontus skickade sina sändebud Анцу-Пуховъ och Анцу Мака till Bojarer, Vojevoder och folk af alla classer, för att de måtte taga eder Herres, den Svenske Konung Carls son på Moskwas thron. Och Bojarer och Vojevoder och Okoljnitser74 och Stoljniker75 och Strjaptscher76 och Bojar-söner och folk af alla classer i Moskowska riket valde eder Svenska Konung Carls son till Herre öfver det Moskowska Riket, och till eder Konung Carl skickade våra Bojarer från hela Ryssland sina sändebud Stoljniken Knäs Ivan Fedorovitsch Trojekuroff77 med följeslagare, men edra sändebud Анцу Пуховъ och Анцу Мака affärdades genast 38 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  till Jakob Pontus. – Hvad beträffar detta edert Svenska folk, som nu berättar, att på vår gräns är strid och som ville komma med krig till de Ryska volosterna vid hafvet, så hafva våra Bojarer i Moskowska Riket skrifvit derom till Jakob Pontus, att han skulle skrifva till det krigsfolk, som nu är i strid vid gränsen, att det icke skall komma med krig till det Moskowska Rikets Ryska jord, ej föröfva några fiendtligheter och ej åstadkomma några oroligheter emellan oss och eder. Och J, gode Herrar, hören bringa i ro edert gränse- och krigsfolk, så att det ej krigar med vårt folk och ej åstadkommer några oroligheter och fiendtligheter riken emellan, så vida ett godt verk är stiftadt mellan oss och eder. Men vi, gode Herrar, äro skickade från Moskwa till Sumska ostrogen och alla voloster vid hafvet den 15:de Augusti, för den orsaks skull, att hos oss finnes mycket krigsfolk, som förenat sig att emotstå edra fiendtligheter; de ville komma med krig till edert land, men vi hafva nu bragt detta stridsfolk i ro och ej tillåtit dem att kriga med edert folk, på det att vi ej skulle åstadkomma fiendtligheter riken emellan. Men till eder, gode Herrar, hafve vi nu skickat med detta bref Sumska innevånaren Neschdanok Korjuchoff med följeslagare; och J, gode Herrar, skolen genast återskicka dessa våra sändebud och befalla dem att skrifva till oss utförligt om edert beslut. Men vi, gode Herrar, skrifve till eder och sände denna kungörelse till eder, Krigshöfdingar i edra städer: Kariborg (Kajanaborg), Paldomsk (Paldamo)78, Woluj (Uleå), och i hela Sveriges land. Och undren ej deröfver, att vi här icke 39 Fi. Paltamo at N7142822 E540249 (N64°24′31″ E27°50′6″). There has never been any castle or town in Paltamo. (TS) �Archaeologica et historica    Lake Onega (Ru.)/Oniegu (Ka.)/ Ääninen (Fi.) is in Russian Karelia at N61°37′ E35°41′. (TS) Tolvajärvi (Fi.)/Tolvojarvi (Ru.) at N62°16′49″ E31°28′38″. (TS) Published in Досиѳей 1853 I: 111– 113. utsätta våra vojevodiska namn, men om J skrifven till oss och gifven eder tillkänna, så skola och vi utsätta våra namn, då vi härnäst skrifva till eder.” Fader Dosifej anmärker i sin kloster-beskrifning, att detta bref blott var ett politiskt knep, hvarigenom Vojevoderne sökte hellst för någon liten tid hejda de ”blodtörstiga Svenskars” härjningar vid Hvita hafvet. ”Ty ehuru verksamt,” säger Dosifej, ”de la Gardie arbetat att få den Svenska Konungasonen på Moskwas thron – – –, så yttrades denna önskan alldrig af Ryssarne, med undantag af Novgoroder, hvilka samma de la Gardie nödgade dertill, samt dessutom ett ringa antal frivilliga”. De nämnda Vojevoderne Licharjeff och Bjesednovo, hvilka i brefvet gåfvo sig ut för fridshärolder, hade, såsom ofvanföre nämndes, blifvit sända med krigsmakt till Sumska ostrogen, hvarest de stodo en lång tid, utan att blifva oroade af Svenskarne. ”Ty då desse förnummo att Ryska Vojevoder stodo dem till möte vid Hafskusten med sin styrka, drogo de sig på andra sidan Onega79 och plundrade volosten Tolva80”. Detta förmådde Licharjeff och Bjesednovo att bryta upp från Suma; de förföljde och upphunno Svenskarne samt drefvo dem öfver gränsen. Härefter återvände de Ryske Vojevoderne till Suma och affärdade derifrån nedanstående bref till Anders Стивартъ Ladik och Erik Hare:81 – – – Föregående år (1611) skrefvo till våra Bojarer och Vojevoder i Moskwa Vojevoderne och Djakerne från Kolska ostrogen samt Igumen Antonij jemte brödraskapet 40 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  från klostret Solovetskoj, att edert Nämetska krigsfolk kommit med krig och krigiska verktyg (съ нарядомъ) till Kolska Ostrogen, gjort deremot ett häftigt anfall samt sökt med storm (защитомъ) intaga densamma, men Gud gaf dem icke fästet. Härefter bekrigade edert Nämetska folk vårt rikes till gränsen anliggande voloster, brände byar, slogo ihjäl menniskor, togo andra till fånga. I följe af detta bref blef edert krig bekantgjordt hos oss i Moskowska riket; och det Moskowska Rikets Bojarer och Vojevoder skickade oss med stor krigsmakt för att edra fiendtligheter emotstå och beskydda Hvita hafvets voloster: och vi anlände med våra många krigare till Sumska ostrogen den 15 Augusti. Och innevarande år (1612) den fjerde September skrefvo vi till Igumen och brödraskapet i Solovki, såsom om våra Ryssar kommo till edert land med krig, slogo ihjäl edert folk för att bekriga eder och veta intet derom. Men det hafva vi verkligen erfarit, att edert Nämetska folk öfverfallit Ryssen och bekrigat våra följande elfva orter: volosten Repola82, Roukkola83, Tschjolka (?)84, Kotwas, Тюзно-озеро85, ön Ловутъ86, Lendira87, Vongora88, Kimasjärvi89, Jyskyjärviviii 90, och i dessa byar ihjälslagit många Ryska bönder samt tagit andra till fånga, men några hafva undflytt denna eder förhärjelse. Och hos oss är det        viii. Blott dessa tio orter äro i krönikan angifna.  41 Repola (Fi.)/Rebola (Ka.)/Reboly (Ru.) is a village in Russian Karelia at N63°49′43″ E30°48′47″. (TS) Roukkula at ca. N64°8′ E30°49′. Cf. Itä-Karjala 1934. (TS) Lepikkövaara (Fi.)/Tsholkka (Ka.)/ Čelkiozero (Ru.) in Repola region at N63°46′14″ E31°8′9. Список населенных мест 1926 No. 687, http:// home.onego.ru/~vahti/p1926_RUS. pdf; cf. EKI Place Names Database, http://www.eki.ee/knab/knab.htm . (TS) Probably Tuusenia (Fi.)/Tuuženie (Ka.) at N63°40′22″ E31°5′46″. EKI Place Names Database, http://www. eki.ee/knab/knab.htm; cf. Itä-Karjala 1934. (TS) Fi. Luovutsaari near Lendery (Ru.)/Lentiera (Ka.) at N63°28′11″ E31°15′54″. EKI Place Names Database, http://www.eki.ee/knab/knab. htm; Список населенных мест 1926 No. 696, http://home.onego. ru/~vahti/p1926_RUS.pdf; Itä-Karjala 1934. (TS) Lentiera (Fi., Ka.)/Lendery (Ru.) at N63°24′38″ E31°13′7″. (TS) Probably Vonkajärvi (Fi.)/Vongozero (Ru.) near Kondoka/Kontokki at ca. N64°30′34″ E30°57′51″. EKI Place Names Database, http://www. eki.ee/knab/knab.htm; cf. Список населенных мест 1926 No. 250, http://home.onego.ru/~vahti/p1926_ RUS.pdf; Itä-Karjala 1934. Kiimasjärvi (Fi.)/Kimasozero (Ru.) at N64°22′32″ E31°13′37″. Список населенных мест 1926 No. 628; http://home.onego.ru/~vahti/p1926_ RUS.pdf. (TS) Actually Castrén means again the description of Досиѳей 1853; in the chronicle Досиѳей 1833: 53 there is no mention of the letter. Jyskyjärvi (Fi.)/Juškozero (Ru.) at N64°44′48″ E32°6′5″. (TS) �Archaeologica et historica rykte gängse, att desse gräselige menniskor plundrat vid gränsen både i vårt och edert land, detta utan vår vetskap; och vi skola sända folk för att gripa desse röfvare och då vi fått fatt på dem, skola de bringas i ro. Och edert folk skall i sitt land sporra efter desse röfvare, och måtte de af eder gripas; och vi skola bringa i lugn vårt krigsfolk och ej befalla det att komma till edert land och fiendtligheter föröfva, derföre att vår Tsar och eder Konung gjort fred emellan sig, och vi vilja icke störa denna fred och oroligheter riken emellan: och J bören likaså bringa i lugn edert folk och ej befalla det att komma med krig till Ryssland och här buller åstadkomma. Fördenskull hafva vi den 15 Augusti skickat till eder med bref från Suma en Rysk man Neschdanok Konjuchoff med följeslagare, och J skulle ej hafva bordt förhindra våra sändebud att till oss återvända, ej heller förmena dem att sanningsenligt skrifva oss om allt; men de bland vårt folk, som de edra tagit till fånga, dem bören J, sedan de blifvit ertappade, till Ryssland afsända.” Detta bref hade ej sin åsyftade verkan. Den tid var kommen, då man i Sverige och Finland ej lyssnade till några fredsförslag. Allt intill freden i Stolbowa fortforo de Svenska Krigshöfdingarne att oafbrutet föröfva fiendtligheter emot Ryska gränsen och de ärnade ej nedlägga vapen med mindre än att Ryssarne till Sverige afträdde den 42 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén   gamla gränsen. Dessa anspråk finnas kraftigt uttalade i ett bref, hvaraf följande copia förvaras i klostrets archiv:91 ”Wår stränge Konung Carl till Solovetska klostrets Igumen Antonij eller den i hans ställe utnämnd är, samt till det hela brödraskapet och den Sumska ostrogen. Se på vårt blad och stå ej efter det oss lofvadt är. Eder Tsar Vasilij och Furst Michajlo (Schuiskij-Skopin) lofvade oss för våra gjorda tjenster trenne städer, nemligen den Karelska staden92, den Kolska och staden Orjeschok (Schlüsselburg)93 och utbytte sedan Orjeschok emot Sumska ostrogen för våra tjensters skull. Och vi gingo och blottställde många hufvuden tillika med hustrur och barn, och detta veta Novgorodska och Moskovska gäster samt allt stort folkix. Men vår nådige Carl har sagt: ”Nu är det icke jemnt emellan oss, men det skall blifva jemnt.” Står icke efter det oss lofvadt är för hans tjenster (?). Han vill icke uppsäga vänskapen med eder, han vill blott besitta den gamla gränsen intill Dub (eken) och Solots (Kultakaivo?). Men om J ej utan blodspillan återgifven oss den gamla gränsen intill Dub och Solots, så kommer vår nådiga Konung med härsmakt och tager alla de honom lofvade städer och eder Sumska ostrog för sina gjorda tjenster, och för de lofvade städerna vill han blottställa de sinas hufvuden. Derföre borga Novgorodska och Moskowska gäster samt allt stort folk, att dessa städer blifvit oss lofvade. Och sänden J detta bref till Moskwa eller skrifven deraf en copia, men ix. Med великiе люди förstås utan tvifvel det stora Rysslands innevånare. 43  Published in Досиѳей 1853 I: 117– 118. Korela, later Käkisalmi (Fi.)/Kexholm (Swe), now Priozersk at N61°1°55″ E30°7′30″. The castle and town of Korela came into being at the end of the 13th century. It reverted back to Swedish rule in the Treaty of Stolbova in 1617 until it was retaken by Russia in 1721. Käkisalmi belonged to Finland from 1812 until 1940. Huovila 1995: 39 etc. (TS) The town and castle of Schlüsselburg (Šlisselˈburg)/Orešek/Pähkinälinna (in different periods of time known also as Noteburg and Petrokrepostˈ) was founded in 1323 at the source of the Neva River on Lake Ladoga at N59°57′13″13 E31°2′15″. It was a Late Medieval trading centre with town privileges since 1780. Большая советская энциклопедия 29: 1291–1294. (TS) �Archaeologica et historica   Published in Досиѳей 1853 I: 118– 119. Published in Досиѳей 1853 I: 121– 122. vår Konung skall komma med en krigshär, om J ej återgifven den gränsen intill Staroj Dub (gamla eken) och Solots, och han skall taga alla honom lofvade städer, om han ock skulle blottställa de sinas hufvuden, och om oss skall man erfara hos eder före Johanne-dagen. Och hos oss stå 30 verst från Uleå sjuhundrade man, och äfven annorstädes ega vi krigsfolk, fastän vi ej känna deras tankar. Och aflägsna Nemtser spörja mig: ”Hafva de en ostrog, i Kem?” J borden dock hafva der en ostrog, hellst för syns skull och för äran.” Dessa hotelser gingo ej i verkställighet. Tvertom började man från Finska sidan bringa å bane fredliga underhandlingar. I ett bref, dat[eradt] den 30 Maj 1613 skrifver Erik Hare till den Sumska ostrogens befälhafvare, att Finska bönder från gränsen yttrat den önskan, att emellan dem och de Ryska gränse-boerne ”en fred göras skulle, såsom det och 1612 omkring Petri och Pauli dag skedt är.”94 I anledning häraf föreslår Hare så väl i detta bref, som i ett sednare af den 28 September 161495, att man å ömse sidor om gränsen skulle hålla bönderna och krigsfolket i tygel, ej tillåta dem att anställa ströftåg öfver gränsen och öfverhufvud icke utan Monarkernes befallning föröfva några fiendtligheter. Naturligtvis upptogs detta förslag med välbehag af de Solovetska fäderne och gränse-stridigheterna blefvo åter för denna gång bemedlade. Icke desto mindre anbefallte Tsar Michael Feodorovitsch ännu samma år, att Solovetskoj skulle än starkare befästas, samt att så väl i klostret, som i de Kemska och Sumska 44 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  ostrogerna antalet af krigsfolk skulle förökas. Kloster-krönikan uppgifver, att vid ifrågavarande tid 1040 soldater hörde under klostret samt af klostret underhöllos. I spetsen för dem stodo Vojevoder, som numera alltid voro stationerade i Sumska ostrogen och hade sig föreskrifvet, att tillika med klostrets föreståndare på det strängaste bevaka gränsen. Sedan stridigheterna emellan Ryssland och Sverige på ofvananfördt sätt blifvit stillade, började Danskarne år 1619 göra anspråk på Ryska Lappmarken, föregifvande att landet af ålder tillhört Norrige. Då saken ej kunde genom underhandlingar biläggas, hotade Danskarne att med härsmakt göra sina förmenta anspråk gällande. I anledning häraf anbefallte Tsar Michael Feodorovitsch, att kring klostret Solovetskoj samt den Sumska ostrogen skulle uppbyggas nödiga förskansningar. I sjelfva verket visade sig år 1623 fyra Danska krigsskepp under Kolske ostrogen, men de blefvo tvungna att innan kort återvända utan någon framgång. Af lång varaktighet var ej heller den fred, som blifvit slutad med Sverige. Om man vågar lita på kloster-krönikans vittnesbörd, hade Svenskarne fattat planen att inkräkta hela Hvita hafvets kust eller åtminstone vestra delen deraf och tillegna sig den utländska handel, som började mer och mer uppblomstra i Archangelsk.96 Af sådan anledning, menar krönikskrifvaren, hade fienden 1658 och de föregående åren gjort täta ströftåg till klostrets voloster. Å Ryska sidan vidtogos nya 45 Upon the recommendation of Per Brahe, King Carl X Gustav sought to annex Russian Karelia in its entirety and Lapland to Sweden in order to reach the harbours on the coast of the Arctic Ocean, but after Brahe’s death in 1660, his main interest was turned towards Livonia instead. Halila 1985: 124– 125. Arxangelˈsk is situated at the mouth of the Dvina River at N64°32′3″ E40°31′4″. (TS). �Archaeologica et historica  Aleksej Mixajlovič (1629–1676) was the Tsar of Russia in 1645–1676. Nenonen – Teerijoki 1998: 628. (TS)  Published in Досиѳей 1853 I: 38.  The Liminganjoki River runs into the Golf of Bothnia at N7191869 E421093 (N64°50′31″ E25°20′11″). (TS)  The Iijoki River discharges into the Gulf of Bothnia at N7247274 E419942 (N65°20′19″ E25°16′49″). (TS)  The Kemijoki River runs into the Gulf of Bothnia at N7296575 E383342 (N65°46′10″ E24°27′8″). It is not to be mixed with the Kemˈ River in Russian Karelia. (TS)  The Tornionjoki River discharges into the Gulf of Bothnia at N7297006 E368333 (N65°46′3″ E24°7′28″). (TS)  Because the preceding rivers are listed from south to north, the socalled Kejnta River should probably be sought on the Swedish side of the present-day Finnish-Swedish border. The first significant river west of the border is called Keräsjoki, which runs into the Gulf of Bothnia at N7326893 E907167 according to SWEREF 99 TM (N65°48′8″ E23°55′35″). The next ones are the Sangis and the Kalix (Kaakamajoki). (TS) mått och steg till gränsens betryggande. Tsar Michael Fedorovitsch lät ibland annat uppbygga en ny ostrog på en holme, Ljepa, midt i floden Kem. Det oaktadt fortforo fiendtligheterna oafbrutet, ”intill dess det behagade Försynen att låta Peter den Store fullkomligt krossa grannarnes makt och det fiendtliga Svenska väldet.” Om nämnda fiendtligheter lemnar kloster-krönikan inga speciella upplysningar. Ehuru ej hörande till ämnet, vilja vi dock här meddela ur krönikan en så kallad росписъ, som förvaras i klostrets archiv och förmodas vara skrifven af någon bland klostrets föreståndare till Furst Alexej Michailovitsch97. Skriften lyder sålunda:98 ”Berättelse (росписъ) till din Furstliga Höghet. Från det Kajanska gränslandet framåt bo främmande folk (нѣмецкiе люди) och beherrska det Furstliga landet. Den Furstliga gränsen gick fordom från Svitska (Baltiska) hafvet långsmed kusten från floden Lemjanga (Limingå) till Kem, den Schomerska stenen och Torneå 500 verst, och från det Furstliga arflandet utföllo i Svitska hafvet sju floder: floden Sigovka (Siikajoki), floden Lemenga (Limingå)99, floden Ovluja (Uleå), floden Ija (Ijå)100, floden Kem101 den perlrika, floden Tornija (Torneå)102, floden Keinta (Кейнта?)103; men af gammalt bodde vid dessa floder Furstligt folk och nu sitta vid dessa floder endast Nemtser, och de beherrska det Furstliga arflandet vid dessa floder i 70 år, och vid dessa floders källor hafva Nemtser herrskat i 15 år, och de hafva byggt vid floderna, deras utlopp och källor 46 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén halftannat tusende hus, och emellan dessa floders källor på Maseltä (Maanselkä) och vid sjöar lefver den odöpta Lappen. Fordom skattade denna Lapp blott till Tsaren i Moskwa, men nu tager den Svenska Konungen en annan skatt af samma Lapp, och de Kajanske Nemtserne hafva bemäktigat sig det Furstliga gränslandet, 500 verst i längd och 300 verst i bredd.” 47 �Archaeologica et historica  Savolotscheskaja ǁ Castrén 1844: Savolotschesskaja. This difference in spelling is repeated without exception and it is not mentioned below henceforth.  The manuscript KK Coll. 539.2.5 (Fennica 2.5) p. 131–166 consists of loose sheets measuring ca. 21.5 x 37 cm. The article has been published previously as Castrén 1844 and 1858a. The text is published according to the manuscript here and therefore it differs slightly from the version published in Castrén’s lifetime in Suomi. The differences have been noted except in cases where it deals only with spelling or punctuation.  urfolk ǁ äldre ur eller enligt sagan i jorden försvunnet folk, som vanligen benämnas  fordom ǁ förut ǁ Castrén 1844: förut  men ǁ och ǁ Castrén 1844: och  bortdött och försvunnit ǁ Castrén 1844: försvunnit  Castrén documented these types of tales also in Siberia. (TS)  August Ludwig von Schlözer (1735– 1809) was a German historian, jurist, and professor of politics in Göttingen. He studied at the University of Uppsala in 1755–1756 and encountered the problems of the FinnoUgrian languages and peoples there. He also worked as a teacher of history at the Imperial Russian Academy of Sciences in St Petersburg and studied the history of Russia there. Especially noteworthy from his time there is his publication of the so-called Nestor’s Chronicle or Russian Primary Chronicle. Schlözer listed and classified the peoples of northern Russia in his work Allgemeine nordische Geschichte in 1771 and Handbuch der Geschichte des Kaiserthums Russland in 1802. 2 Anmärkningar om Savolotseskaja104 Tsud105 Öfwer hela den Ryska norden går en saga om ett urfolk106, som fordom107 bebott landet, men108 sedan bortdött109 och försvunnit i jorden.110 Detta folk kallas vanligen Tschud (Чудь), en benämning, som enligt Schlözer111 är liktydig med främling, utlänning (чужiй, иностранець112). Tschud eger113 enligt denna härledning af ordet sin tillämpning på alla i Ryssland boende folk af främmande härkomst. Dock synas114 redan Schlözer varit af den mening, att man med Tschuder rätteligen förstår särskildta grenar af den Finska folkstammen115, hvilket äfven genom sednare historiska undersökningar blifvit tillräckligen ådagalagdt. Det är på häfde-forskningens närvarande ståndpunkt intet tvifvel underkastadt, att116 ju ej vid Ryssarnes invandring till norden Finska stammar voro deröfver utbredda;117 ja! man eger till och med skäl för den mening, att Finnarne äfven varit den Skandinaviska nordens äldre innewånare118.119 I Skandinavien är minnet om Finnarne, såsom landets ur-innewånare120, ganska svagt och osäkert; det döljer sig bakom mythens dunkla slöja och i vissa hieroglyphiska antiquiteter121. I Ryssland deremot fortlefver det Tschudiska minnet både i historien och traditionen. Nestor122, den älsta123 48 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud Ryska kronik-skrifvare omnämner124 i125 sin förteckning öfver de Japhetiska folkslagen126 både Tschud127 och Savolotscheskaja Tschud.128 De129 uppräknas i sammanhang med åtskilliga andra Finska folkslag130, och detta har gifvit historici en grundad anledning att hänföra de ifrågawarande twå folkslagen till den Finska stammen, fastän Nestor ej uttryckligen uttalat en sådan mening. Att till undersökning upptaga frågan, hvilken särskild gren af den Finska stammen131 Nestor förstått under namnet132 af Tschud, kan ej blifva ett föremål för närvarande afhandling. I folk-traditionen133 eger134 detta ord en helt annan betydelse. Det utgör, såsom redan anmärktes, en allmän benämning på Rysslands, i synnerhet det nordliga Rysslands[,] äldre innewånare. Men135 att just dessa utgjort särskildta grenar af den Finska stammen, är af flera skäl antagligt. En136 icke ringa del af Rysslands både Europeiska och Asiatiska nord bebos ännu i dag af Finska folkslag, och137 der den138 Ryska befolkningen oblandad förefinnes, äfven139 der gifves140 tydliga spår af en föregående Finsk colonisation. Det141 är, såsom sagdt, den142 allaredan försvunna Finska befolkningen143, som i traditionen144 benämnes Tschud. Lokalt förnimmes äfven145 den sägen, att Permier, Syrjäner, Karelare m. fl. tillhörde146 den Tschudiska ätten, men de skiljas dock alltid från den verkliga147 Tschud (настоящiй Чудь), som både         49 The latter work had been published in Swedish in 1807. It is not known whether Castrén used the original work of Schlözer or if he acquired his views through H.G. Porthan (1739–1804) who had cited Schlözer. Schlözer 1771: 493 (footnote 8); Sihvo 2003: 42–43; Klinge 1989: 39–42, 86–87; Stipa 1990: 192, 197–198, 225 Schlözer 1802a; 1807. (TS) Castrén often used the soft sign of the Russian language (ь) instead of the hard sign (ъ) and vice versa. His usage of these signs has been preserved here unaltered. eger […] tillämpning ǁ Castrén 1844: kan enligt denna härledning lämpas synas ǁ Castrén 1844: synes. Schlözer 1771: 492–494 explains Chuds just this way. (TS) att […] invandring ǁ Castrén 1844: att vid Ryssarnes invandring According to the present-day interpretation, Finno-Ugric-speaking people are considered to have preceded Slavs in northern Russia, and the Slavicization of the area was characterized by a language shift rather than the arrival of a large amount of new settlers. The migration theory has not been abandoned altogether, however, and it has retained its position in Russian archaeology in particular. Saarikivi 2006: 26–38, 296; Bjørnflaten 2006: 69–71; Ligi 1993; Juškova 2006. Ligi’s work also includes an analysis of the question of Slavonic colonization from the point of view of history of ideas. (TS) innewånare ǁ Castrén 1844: invånare. Castrén clearly knew the Swedish zoologist, archaeologist, and ethnologist Sven Nilsson’s (1787– 1883) work Skandinaviska Nordens ur-invånare that came out in 1838. �Archaeologica et historica    Namely, he explicitly refers to Nilsson in his research plan of Finnish prehistoric graves in 1850 (cf. in this publication below). Nilsson concludes on a craniological basis that the oldest inhabitants of Scandinavia were “Lapps”, which he seems to have conceived more broadly than only the ancestors of the contemporary Saami. Nilsson 1838–1843 I: 84–85, II: 9–16, see also III: 13. Cf. Müller 1837: 510–511. On the other hand, the idea of Finnic people(s) as the original inhabitants of northern Eurasia was widespread—especially in German and Swedish literature. See Schlözer 1771: 438; Sihvo 2003: 52. This view and, in fact, the entire question of the ethnic history of Scandinavia is now considered outdated. It fell out of favour at the same time that the traditional concept of ethnic identity and its signs in archaeological material was being called into question by the late 20th century. Werbart 2002; Welinder 2009: 75– 97. (TS) ur-innewånare ǁ Castrén 1844: urinvånare hieroglyphiska antiquiteter ǁ Castrén 1844: hieroglyfiska antiqviteter “The Tale of Bygone Years” (a.k.a. the Russian Primary Chronicle) was traditionally attributed to the monk Nestor (c. 1056–c. 1114), but since the 20th century it has been interpreted to be compiled from older sources in the early 12th century. It forms a basis for later local chronicles. http://litopys.org.ua/ lavrlet/lavr.htm. Cross – Sherbowitz-      50 Wetzor 1953: 3–4; Nenonen – Teerijoki 1998: 349. (TS) älsta […] kronik-skrifvare ǁ Castrén 1844: äldste Ryske kronikskrifvare omnämner ǁ omtalar i ǁ Castrén 1844: uti The Japhetic peoples were considered to have descented from Moses’ third son Japhet. Bible 1. Mos. 10. http://www.biblestudytools.com/ genesis/10.html. The list can be found in the introduction of the Primary Chronicle. http://litopys. org.ua/lavrlet/lavr01.htm. Cross – Sherbowitz-Wetzor 1953: 52. (TS) Čudˈ (чудь) is an ethnonym widely used to refer to Finnic-speakers in the Russian dialects. The Saami have also used it to refer to their legendary enemies (present Northern Saami cuhti : cuđi-, this, in turn, might be the what?). The Central Veps have used this ethnonym as an endonym, and in the Dvina basin, there have been people using this endonym to refer to themselves in the Russian-speaking context. This state of affairs points to some kind of identity continuum between the Veps and some groups of the Iron Age Dvina basin (although there have certainly also been non-Veps groups such as Karelians in this region). I have encountered people in the Pinega district who have made a distinction between themselves, the Chud, and the Russians (or Novgorodians) even in the 21st century, notwithstanding the fact that the whole area is now unilingually �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud   Russian-speaking. In the census of 1897, some Dvina basin villages were referred to as Chud villages, although they were certainly linguistically Slavic by that time. In modern demographic statistics, where the ethnic identification has been entirely freely self-designated, the Chud ethnonym has reemerged, mostly in the Pinega district of Arxangelˈsk region. This ethnonym is etymologically connected to the Germanic word meaning ‘people’ (Proto-Germanic *þeudō > German Deutsch, cf. Grünthal 1993, Koivulehto 1997). (JS) Savolotscheskaja Tschud (Ru. Заволоцкая чудь) is an ethnonym used to refer to the now extinct people of the Dvina basin in the early Russian sources. In the Russian Primary Chronicle (NK) they are mentioned as one of the tribes that invited the Scandinavian rulers to Russia. In later chronicles they are mentioned as one of the groups residing in the Dvina basin, alongside groups such as Dvinˈjane (inhabitants of the Dvina river basin), Pinežane (inhabitants of the Pinega basin), Sura poganaja (inhabitants of the Sura river basin in Pinega), etc. There is a passage in Dvinskaja letopisˈ, where it is mentioned that the Zavolockaja Čudˈ who were baptized were thereafter referred to as the Dvinjane, the Dvina basin people. http://litopys. org.ua/lavrlet/lavr01.htm; Булатов 1993. (JS) Tschud. […] sammanhang ǁ Tschud. Nesto[r] ǁ Castrén 1844: Tschud i sammanhang  folkslag ǁ Castrén 1844: stammar  stammen ǁ Castrén 1844: folkstammen  namnet af Tschud ǁ Castrén 1844: namnet Tschud  folk-traditionen ǁ folktr[aditionen] ǁ Castrén 1844: folktraditionen  eger […] innewånare. ǁ eger […] benämning på det nordliga Rysslands in ǁ Castrén 1844: utgör detta ord, såsom redan anmärktes, blott en allmän benämning på de äldre invånare uti Ryssland, i synnerhet uti dess nordliga del.  Men att ǁ Men då den här upptäckta  En […] folkslag ǁ De nordliga delarne af Ryssland ǁ Castrén 1844: Ty ännu i dag bebos en icke ringa del af Rysslands både Europeiska och Asiatiska nord af Finska folkslag  och ǁ men  den ǁ ob[landad]  äfven […] colonisation. ǁ Castrén 1844: gifves det tydliga spår af en föregående Finsk kolonisation.  gifves tydliga ǁ finnas  Det […] Tschud. ǁ Castrén 1844: [The sentence has been omitted.]  den ǁ det  befolkningen ǁ 1. befolknin[gen] ǁ 2. ifrån  traditionen ǁ folk[-traditionen]  äfven den sägen ǁ Castrén 1844: också hos Ryska allmogen den sägen  tillhörde ǁ Castrén 1844: tillhöra  verkliga […] Чудь) ǁ Castrén 1844: gamla, verkliga (настоящая) Tschud ☞ 51 �Archaeologica et historica  lefnads-sätt […] sig ǁ Castrén 1844: lefnadssätt afvek  Ryssarne. ǁ ~ Stundom hör man dem kallas de nu lefvande kallas afkomlingar af den gamla Tschud,  religion och nationalitet ǁ Castrén 1844: nationalitet och antagit deras religion  blifvit i traditionen ǁ Castrén 1844: i traditionen blifvit  owiss ǁ sväfvande  sväfvande ǁ Castrén 1844: tvifvelaktig  Change in the footnote: ur чудо ǁ af ~ ǁ Castrén 1844: af чудо (ett under)  Men […] nejd ǁ Men der i någon öde nejd  nationaliteten […] upprätthålla sig ǁ 1. nationaliteten bli[fvit] ǁ 2. nationaliteten upprätthållit  så […] betviflad. ǁ 1. så förmodas ǁ 2. så blir en ǁ 3. så blifva ǁ 4. så anses den af Ryssarne wanligtvis ansedda såsom afkomlingar af Tschud.  betviflad ǁ Castrén 1844: ifrågasatt  Esterne ǁ Ehsterne  Tschud ǁ Finnarne  kallas ǁ 1. benämnas ǁ 2. är  enlighet ǁ öfverensstämmelse  af […] Tschud ǁ Castrén 1844: af Tschud  ”Ryssarne med Tschud” ǁ ”Ryssarne med ordet Tschud” ǁ Castrén 1844: Ryssarne med detta ord  Castrén means Ferdinand Heinrich Müller’s work Der Ugrische Volksstamm, oder Untersuchungen über die Ländergebiete am Ural und am Kaukasus in historischer, geographischer und ethnographischer Beziehung. Müller 1837: 176. (TS)  ethnographiska halt ǁ ethymolog[iska] ǁ Castrén 1844: ethnografiska betydelse  som […] enda ǁ Castrén 1844: hvilken här gäller nästan såsom den enda till religion, seder och lefnads-sätt148 skiljde sig från Ryssarne.149 I den mon de Finska stammarne inom Ryssland iklädt sig Ryssarnes religion150 och nationalitet, i samma mon har deras förwandtskap med Tschud blifvit151 i traditionen owiss152 och sväfvande153.x 154 Men155 om i en öde nejd den egna nationaliteten156 hos någon Finsk stam förmått upprätthålla sig emot det Ryska inflytandet, så157 blir dess förvandtskap med Tschud sällan betviflad158. För sin olika religion och sina egendomliga seder hafva i synnerhet Esterne159 blifvit ansedda såsom afkomlingar af de gamla Tschuderne; de benämnas äfven med ett af Tschud härledt ord: Tschuchny. Mindre ofta blir slägtskapen med Tschud160 Finnarne påbördad, ty de förvexlas vanligen af den Ryska allmogen med Svenskarne,161 och kallas derföre Шведы. I enlighet162 med den vanliga härledningen 163 ordet Tschud hafva åtskilliga förfataf tare hyllat den mening, att ”Ryssarne164 med Tschud”, såsom F. H. Müller165 uttrycker sig, ”ursprungligen betecknat alla icke Ryska, mera x. Till följe af sina egendomliga, för Ryssarne främmande och sällsamma seder härleder den Ryska allmogen ordet Tschud ur чудо, under, och чужiй, underlig, sällsam.  Wisserligen […] traditionen ǁ Castrén 1844: Den tillskrifver visserligen  ålderdoms-lemningar, […] vara ǁ fornlemningar, de må vara  Changes in the footnote: ur-innewånare ǁ Castrén 1844: urinvånare 52 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud åt norr och öster boende folkslag, så att namnet derigenom förlorar sin ethnographiska166 halt och blir ett analogon till namnen: barbar hos Grekerne och Kafer hos Araberna”. Sådant är dock icke förhållandet, om man med uppmärksamt öra lyssnar till traditionen, som167 här utgör nästan den enda ledstjerna. Wisserligen168 tillskrifver traditionen Tschud alla i Ryssland befintliga ålderdoms-lemningar169, de må då vara af Finskt, Ryskt, Tatariskt, Mongoliskt eller annat obekant ursprung.xi 170 Men att171 till Tschud räkna172 Mongoler och Tatarer, vore enligt det Ryska föreställnings-sättet lika orimligt, som att föra173 Ryssarne sjelfva till samma stam. Namnet174 Tschud hänför sig bestämdt till den Finska stammen, icke den nu lefvande, utan den gamla, odöpta förgångna175 ätten. Det176 är denna ätt, som för sin ålder,177 sin religion och sina sällsamma178 seder företrädesvis bibehållit sig i den Ryska folk-traditionen. Tschuderna179 äro Rysslands jättar,       xi. ”Tschud betecknar i Ryskan landets ur-innewånare i gemen, ty om man vid stränderna af Volga, Tobol, Irtisch, Ob, Jenisei warseblir något fäste, någon graf eller gammal bygnad och frågar: ’hvem har gjort dem?’ så svaras: ’Tschud, ett folk, som bodde här redan före Ryssen”. Müller, se Karamsin, 1. D. anm. 75. Ob, Jenisei ǁ Castrén 1844: Ob och Jenisei gjort ǁ uppfört 75 ǁ Castrén 1844: 73 ǁ Castrén 1858a: Müllers ord, enl. Karamsin, Gesch. d. Russ. Reiches. 1 Bd. Riga 1820; S. 246, Anm. 70 53    Castrén refers here to Nikolaj Mixajlovič Karamzin’s (1766–1826) Geschichte des Russischen Reiches, a work that came out in several different versions in different languages in the 1810s and 1820s, most notably in twelve volumes in Russian in 1816–1829. Karamzin’s work was commissioned by the state and it has been described as conservative and pro-autocracy. Castrén used the first volume of the eleven-volume German edition, published in 1820. Forsman – Mikkola 1912. (TS) att till ǁ Castrén 1844: att derföre till räkna ǁ 1. hänföra ǁ 2. föra föra ǁ räkna Namnet […] bestämdt ǁ Castrén 1844: Så bestämdt hänför sig namnet Tschud förgångna ätten ǁ 1. <-> ǁ 2. ur landet försvunna folk ǁ 3. ur landet försvunna ätt ǁ Castrén 1844: redan förgångna ätten, som för sin ålder […] Det […] folk-traditionen. ǁ 1. Denna ätt älskar den Ryska folk-traditionen att företrädeswis ǁ 2. Denna ätt älskar företrädeswis den Ryska folk-traditionen att för ålder, sin ǁ ålder och sällsamma ǁ Castrén 1844: egendomliga Tschuderna […] jättar ǁ Castrén 1844: Tschuderne äro för Ryssen detsamma, som jättarne för Finnen Here Castrén draws parallels between the Russian Chud folklore and Finnish-Scandinavian folklore, describing mysterious giants or Jotuns that would have lived in the time before the modern civilization. Siikala 2013: 222–223; giants especially in northern Ostrobothnia: Jättiläis- ja lappalaistarinoita, http://www.kirjastovirma.fi/ asutusjasotatarinoita/2. (TS) �Archaeologica et historica  ett […] existerande ǁ 1. <-> ǁ 2. ett historiskt ǁ Castrén 1844: ett forntida  som […] omhöljdt ǁ som […] men beslo ǁ Castrén 1844: som numera fortlefver blott i sägnerna, omhöljdt  slöja ǁ Castrén 1844: töcken  Det […] sjelfve. ǁ Castrén 1844: Det är naturligt, att alla ovanliga fornlemningar tillskrifvas ett sådant urhistoriskt folk, likasom Finnarne tro, att forntidens jättar uppbyggt deras äldre stenkyrkor, bland hvilka de flesta troligen äro Finnarnes eget verk.  urhistoriskt ǁ folk  alla […] ålderdoms-lemningar ǁ allt ovanligt  Likaså skef ǁ Castrén 1844: Skef  Tschuderne ǁ Castrén 1844: Tschud  dess ǁ deras  som […] folkslag ǁ Castrén 1844: hvarmed Grekerne benämnde personer, hörande till ett på en gång främmande och ohyfsadt folkslag  Ehuru […] öfverlägsna. ǁ Ehuru till religionen ǁ Castrén 1844: Ty Tschuderne, ehuru till religionen hedningar, anses i mångt och mycket, särdeles i all slags mekanisk konstfärdighet, hafva varit både Ryssar och andra nationer öfverläge.  så ǁ <hos>  Sawolotschkaja […] Sawolotscheskaja ǁ Castrén 1844: Savolotschesskaja eller Savolotskaja  Savolotschje; 2. Hvilken ǁ Castrén 1844: Savolotschje? och hvilken  särskildta Författare ǁ ~, i synnerhet af wår högtförtjente landsman A. J. Sjögrén i hans afhandling om Jemerne Anders Johan Sjögren (1794– 1855) published in 1832 both a study on the earlier settlement of the tribe Yem and another on the question of the Zavoločˈe. In these, he also deals with the Čudˈ and ett180 fordom existerande folk, som181 nu fortlefver i sägnerna, men omhöljdt af mythens slöja182. Det183 är naturligt, att just ett sådant urhistoriskt184 folk skola tillskrifvas alla185 ovanliga ålderdoms-lemningar, likasom Finnarne anse, att Jättarne uppbygt deras äldre stenkyrkor, fastän åtminstone de flesta bland dem äro ett verk af Finnarne sjelfve. – Likaså186 skef och stridande emot den traditionella föreställningen om Tschuderne187, är dess188 förmodade identitet med ordet barbar, som189 hos Grekerne på en gång utmärkte främmande och ohyfsade folkslag. Ehuru190 till sin religion hedendomen tillgifne, anses likväl Tschuderne i annat, särdeles i all slags yttre konst-färdighet hafva varit både Ryssar och andra nationer öfverlägsna. Deras fyndighet är ett ordspråk i Ryssland, och deras konstwerk prisas högt i sagan. Efter dessa allmänna anmärkningar om den betydelse ordet Tschud eger i Ryska folk-traditionen, skola wi nu skrida till en mera speciell undersökning af den så191 kallade Savolotschkaja192 eller Sawolotscheskaja Tschud. Ämnet ger anledning till tvenne frågor: 1. Hvar fanns landet Savolotschje;193 2. Hvilken Finsk folkstam bodde inom dess landamären? Den förra frågan är redan tillförene utförligt behandlad af särskildta194 Författare; den sednare deremot har195 mig wetterligen ej utgjort ett föremål för    the Bjarmia. Sjögren 1832a; 1832b; Branch 1973: 190–196. (TS) har […] ej ǁ Castrén 1844: har, mig vetterligen, ej derföre i frågan ǁ Castrén 1844: derföre, i fråga närwarande ǁ Castrén 1844: förevarande 54 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud några undersökningar. Wi kunna derföre196 i frågan om landets läge njuta frukten af andras undersökningar, och skola i närwarande197 afhandling förnämligast198 fästa vår uppmärksamhet wid sjelfva stammen199: Savolotschjeskaja Tschud.200 Med afseende å ethymologien af ordet Savolok (заволокъ), hvaraf adjectivet201 Savolotsc[h]koj (заволочкiй) eller Savolotscheskoj (заволоческiй) blifvit bildad, har man uppgifvit, att det egentliga grund-ordet волокъ i Ryskan eger en dubbel betydelse: 1o) af en smal landsträcka emellan tvenne i motsatt riktning löpande floder202 (F. walkama);203 2do) af en skogig204, obebodd nejd.205 Sednare206 betydelsen af ordet är den207 wanliga och häfdwunna; den förra anför jag blott på andras auctoritet. I enlighet,208 om denna209 härledning af ordet skulle benämningen Savolotscheskaja Tschud utmärka ett folk, som210 bodde antingen bakom en landtunga eller en skogsnejd. Schlötzer211 kände blott den förra betydelsen212 af ordet, men kunde dermed213 ej komma till något tillfredsställande resultat. Deremot fasthåller214 sig Schtschekatow215 wid den sednare betydelsen och förklarar dess förhållande till landet216 Savolotschje på följande sätt: ”Novgoroderne hade utmärkt hela den vid hafvet belägna kusten ända till floden Petschora med detta namn, emedan landet217 var afskildt218 (ifrån novgorodernes område)  förnämligast fästa ǁ Castrén 1844: fästa  stammen ǁ folkstammen ǁ Castrén 1844: folkstammen  For a recent overview of the Zavoločˈe and zavoločeskaja čudˈ, see Gabrielsen 2007: 60–64. 55  adjectivet […] Savolotscheskoj ǁ Castrén 1844: adjektivet Savolotskij (заволоцкiй) eller Savolotschesskij  floder ǁ 1. floder, hvaröfwer ǁ 2. floder 2)  (F. walkama); ǁ Finn ǁ Castrén 1844: på Finska valkama), och  skogig ǁ Castrén 1844: skogbeväxt  The Russian dialectal word volok (волок) means an isthmus between two water basins that typically has to be crossed either by foot or dragging boats over it. In all likelihood, the Fi. valka(ma) (storage place for boats) derives from this Ru. word (a hypothesis first proposed by Jorma Koivulehto in a radio programme), with the suffix -ma likely originating from the appellative -maa in this case. This is likely in that the compound valkamaa is indeed quite common in both Finnish and Estonian toponyms and must, therefore, have existed in the past as an appellative. It is also likely that the denomination of the Estonian town Valga, and the region’s old name Valgatapalve are connected. Eesti kohanimeraamat s. v. Valga, KKP. (JS) Archaeological research on the settlements along the voloks has been conducted. See, e.g., Макаров – Федорина 2015. (TS)  Sednare ǁ Den  den wanliga ǁ den allmän[na]  enlighet, om ǁ Castrén 1844: enlighet med  denna ǁ <->  som bodde ǁ Castrén 1844: boende  Schlötzer ǁ Nestor  betydelsen ǁ Castrén 1844: bemärkelsen  dermed ǁ Castrén 1844: med dess tillhjelp  fasthåller ǁ anmärker  Castrén means Afanasij Mixajlovič Ščekatov (1753–1814) and his �Archaeologica et historica                    geographical dictionary of Russia (together with L.M. Maksimovič) Словарь географическiй Россiйскаго государства that was published in seven volumes in 1807–1809. Wikipedia: https://ru.wikipedia.org/ wiki/Щекатов,_Афанасий_Михайлович. (TS) landet Savolotschje ǁ Castrén 1844: Savolotschje-landet landet ǁ 1. <----> ǁ 2. den afskildt […] område) ǁ Castrén 1844: afskildt ifrån deras eget område volok benämnda ǁ Castrén 1844: benämnda volok blifvit benämnd ǁ Castrén 1844: fått namn belägen […] volok ǁ Castrén 1844: bakom volok belägen som […] Novgorod ǁ Castrén 1844: som i anseende till Novgorod bodde erhöllo ǁ k ǁ Castrén 1844: betecknades med Ueber die älteren Wohnsitze der Jemen (Sjögren 1832). Schtschekatow ǁ Tatischt[schew] Wologda ǁ Castrén 1844: Vologda (af volok) innewånare […] benämnda ǁ Castrén 1844: invånare hetat Tschud, ǁ Tschud. A change in the footnote: l. c. s. ǁ Castrén 1844: Sjögren, l. c., s. land” ǁ land”, ǁ Castrén 1844: the previous footnote has been moved here. Genom […] mening ǁ Häri[genom] ǁ Castrén 1844: Genom antagandet af denna mening utom, ej inom ǁ Castrén 1844: utom (ej inom) skogsbygden ǁ 1. skogs ǁ 2. <--> Det är […] ǁ Emellertid har man med anl[edning] som […] Sjögrén ǁ både Sjögrén och Karamsin genom stora skogar, volok219 benämnda; derföre har äfven denna nejd blifvit220 benämnd Savolotschje, d. ä. belägen221 bakom volok, och Karelare eller Jemer, som222 bodde i förhållande till Novgorod bakom samma volok, erhöllo223 namnet Savolotschaner.”xii 224 Widare yttrar sig Schtschekatow225 på ett annat ställe, att äfven de omkring Wologda226 boende äldre innewånare227 blifvit benämnda Savolotscheskaja Tschud,xiii 228 ”emedan de innehade ett af stora skogar genomskuret land”229 (Sjögrén, l. c.). Genom230 denna mening har Schtschekatow i någon mon afvikit ifrån ordets ethymologie, ty Savolotschje betyder vi vocis ett land bakom eller utom,231 ej inom skogsbygden232. Det233 är hufvudsakligen i grund af dessa Schtschekatows uppgifter, som234 både Karamsin och Sjögrén antagit235 landet Savolotschje sträcka sig ända236 ifrån Bjelosero237 upp till Petschora-floden238. För239 den sålunda utstakade gränsen af Savolotschje tyckes240 man finna något stöd hos Nestor, ty enligt den ordning, hvari241 han uppräknat de Finska folkslagen, kommer Savolotscheskaja Tschud att få sina bopålar midt emellan stammarne Wes242 vid Bjelosero och Petschora vid floden xii. Sjögren, om Jemerne, sid. 270. xiii. l. c. s. 271.  antagit […] sig ǁ Castrén 1844: antagit, att Savolotschje-landet sträcker sig  ända […] upp ǁ ifrån ǁ Castrén 1844: ända från trakten af Bjelosero i söder upp 56 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud  af samma namn. Emellan Ves och Petschora nämner väl Nestor ännu en stam, vid namn Mordva, men Sjögren har gjort det ganska trovärdigt, att härmed ej243 annat kan förstås än Tscheremisser, hvilka bott och till en del ännu äro244 bosatta öster (ej norr) om Bjelosero245, neml[igen] i de nuvarande Guvernementerna Wjatka246 och Kostroma247, samt248 att de i fordna tider utan tvifvel utsträckt sina bostäder närmare för249 Savolotschje intill Wesserna.250 Till bestämmande af den nordostliga gränsen af Savolotschje eger man ännu en251 af Schlözer åberopad uppgift ifrån Julii252 Pomp[onii] Sabini Commentarier till Virgilius253, der Sauolences254 sägas varit grannar till Ugrer och Permier.255 Hvad åter den256 vestliga gränsen beträffar, så äro de flesta Författare (Schtschekatow, Schlözer, Lehrberg257, Karamsin) ense derom, att Sawolotschje sträckt sig ända till Hvita hafvet och258 i synnerhet omfattat landet vid Dvina-floden.259 Denna bestämning stöder sig hufvudsakligen på det skäl, att en gammal krönika bär titeln: ”Dvina-flodens bebyggare, som i början kallades Savolotscheskaja Tschud” etc.260 Sjögrén261 förkastar detta bewis262, emedan han funnit ett exemplar af samma krönika, som helt enkelt har till titel: ”Om Dvina-flodens äldre innewånare”. Härigenom är saken för ingen del wederlagd263, emedan den ena titeln kan vara likaså tillförlitlig,  Beloe ozero (Ru.)/Valkeajärvi or Valgetjärvi (Fi.) in Vologda region at N60°10′27″ E37°40′14″. (TS)  The Pečora River (Ru., Komi)/Sanero jaxa (Nenets) runs from the Urals to the Pečora Sea at N68°17′25″ 57         E54°25′11″. Its length is ca. 1800 km. (TS) För […] gränsen ǁ Den sålunda utstakade gränsen vinner för af Savolotschje ǁ Castrén 1844: För de sålunda utstakade gränsorna tyckes man finna ǁ 1. erhålles jemväl ǁ 2. har man äfven ǁ 3. jemväl hvari ǁ Castrén 1844: i hvilken The Vesˈ was a Baltic Finnic tribe. It is generally accepted that it is equivalent to the Vepsians. Голубева – Кочкуркина 1991; Kotshkurkina 1994; Рябинин 1997: 110– 112. (TS) ej […] förstås ǁ Castrén 1844: ej kan förstås annat äro bosatta ǁ Castrén 1844: bo Bjelosero ǁ samma Sa[volotschje] Vjatka is the present-day Kirov at N58°36′13″ E49°40′0″. (TS) Situated at N57°45′42″ E40°57′07″. (TS)  samt […] utsträckt ǁ troligen i fordna tider utsträckt ǁ Castrén 1844: samt i fordna tider utan tvifvel utsträckt  för […] Wesserna ǁ Castrén 1844: intil Vesserna  Wesserna. ǁ 1. ~ Emellertid f härflyter f Nestors ord intet vidare, än att Savolotschaner bott norr om Wesser. Men nu är det ur andra grunder bevisligt, att sistnämnd folkstam sträckt sig ända till nejderna af Onega sjö. Således skulle borde Savolotschaners område här widtaga ǁ 2. ~ Men genom Nestors ǁ 3. ~ Emellertid följer häraf icke på sin höjd, att Wessernas bo<-> intet i afseende å den speciella gräns-bestämningen för Savolotschje, och af befintliga ännu för<-> begängliga kan man med säkerhet sluta, att Nestors Wesser sträckt sig ända till Onega.  en ǁ <--> �Archaeologica et historica  Julii ǁ Julius  Castrén and Schlözer mean the Italian Renaissance humanist Julius Pomponius Laetus’ (Pomponius Sabinus’) (1425–1498) commentary on Virgil’s works, published originally in 1487–1490 in Rome. Campbell 2003: 442. Catholic Encyclopedia: http://www.newadvent. org/cathen/08738a.htm. (TS)  Sauolences ǁ Savolences  Permier. ǁ 1. ~ Wigtigare <-----> i synnerhet ǁ 2. ~ Enligt Nestor k<--> utgör Petschora gr[änsen] den nordliga gränsen för Savolotschje, och hvilken och denna bestämning har af alla historici blifvit antagen. Schlözer 1802b: 43 quotes Julius Pomponius Sabinus, Virgilium Commentarii 8 (1544) p. 50, saying: ”Thyle […] prope glacialis oceni oras habitant siluestres homines Ugari siue Ugri. Scythae quidem sunt, et a caeteris mortalibus semoti: apud eos neque aurum, neque argentum cognoscitur, naque aes; cum proxima gente mercimonia permutant, aut cum Zauolocensibus. Sic narrauere mihi, qui ad origines Tanais (bei Tula im Moskauer Gouvernement) habitant.” According to Lehrberg 1816:33 Sabinus had got his information from travelling Russians in Italy. (TS)  den […] gränsen ǁ 1. gränsen ǁ 2. den vestra gränsen för Savolotschje ǁ Castrén 1844: den vestra gränsen  Aron Christian Lehrberg (1770– 1813) whose main work Untersuchungen für Erläuterung der älteren Geschichte Russlands was published posthumously in 1816, in Russian in 1819. Lehrberg 1816; Wichmann 1913. (TS)  och i synnerhet ǁ 1. och om[fattat] ǁ 2. och således äfv[en] 58 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud  Dvina-floden. […] hufvudsakligen ǁ 1. Dvina-floden. Denna bestämning stöder sig på följande skäl: 1o) Om nam[nda] Finnes en krönika, som bär till titel: ”Om Dvinska innewånare Dvina-flodens bebyg[g]are, som i början kallades Savolotscheskaja Tschud, 2. Förekommer i äldre urkunder någon annan benämning, som möjligen kunde hänföras till Dvina-flodens område. 3. Finnas öfverallt wid Dvina-floden traditioner af Tschud 3. Finnas vid Dvina- samma floden ymniga traditioner om en Tschud, likasom 4o) de Skandinaviska sagorna bära wittnesbörd om Tschude en Tschudisk stam, boende wid Dvina-floden i det så kallade Bjarmaland. ǁ 2. Dvina-floden. Denna bestämning stöder sig i synnerhet ǁ Castrén 1844: Dvina floden, hufvudsakligen The headwaters of the (Severnaja) Dvina (Fi. Vienanjoki) are in Vologda region and it discharges into the sea from an extensive delta area south of Arxangelˈsk around N64°45′ E40°0′. (TS)  Tschud” etc. ǁ Castrén 1844: Tschud m. m.”  Sjögrén […] Bjarmers. ǁ Castrén 1844 (probably reformulated by Castrén himself): Att Dvinafloden utgjort medelpunkten för Savolotschanernes områda, härflyter äfven ur den ethnographiska ordningen hos Nestor, samt ur Schtschekatows nyss åberopade anförande. Savolotschanernes land sammanfaller följakteligen med de af Skandinaverne så kallade Bjarmernes.  bewis ǁ st  wederlagd ǁ bevisad ☞ 59 �Archaeologica et historica  hvarandra. ǁ ~ Härigenom synes dock Sjögrén ej vilja bestri[da]  äfven ǁ många  till bevis ǁ 1. till att ǁ 2. till bewisande, att Savolotscherne bott ǁ 3. till stöd  så […] område ǁ 1. så erhålla Sav[olotschanernes] ǁ 2. så kommer Savolotschanernes område att ligga  Wesserna ǁ On[ega]  Onega, […] Petschora ǁ Onega samt Petschora  Enligt […] utgöra ǁ 1. I enlighet härmed blir Dvina-f[lodens] ǁ 2. I följe häraf blir Dwina-flodens områd[e] ǁ 3. Enligt denna bestämning kommer Dwina-floden att utgöra ǁ 4. Enligt denna bestämning skulle Dwina-floden att  i […] werket ǁ också  han […] yttrat ǁ 1. hans undersökning ǁ 2. han söker endast ǁ 3. och a  blott ǁ endast  område ǁ ~ emellan Onega och Petschora  land ǁ område  äfven ǁ <->  inbegripas […] mening ǁ inbegripas. Wi kunna här icke upptaga Sjögréns mening till undersökning, ehuru några betänkligheter hos oss oss yppat sig ǁ 2. inbegripas – deremot; det är wårt ändamål tillfyllest  här ǁ för  ethnographiskt hafva ǁ wi en  läget […] Savolotscheskaja ǁ Saw[olotscheskaja]  hos Skandinaverne ǁ i Skandinaviska sagan  For a recent analysis of the Bjarmia problematics, see Koskela Vasaru 2014.  The word än added according to Castrén 1844.  landet […] rike ǁ 1. landet vid Dvinafloden utgjorde utgjort sjelfva centrum af der för Bjarmernas välde ǁ som den andra, och begge titlarne i sjelfva verket ej motsäga hvarandra.264 Dessutom eger man äfven265 andra skäl till266 bevis för den mening, att Savolotschaner bott wid Dwinafloden. Om vi endast hålla oss till den ethnographiska ordningen hos Nestor, så267 ligger Savolotschanernes område inom redan nämnde emellan Wesserna268 wid Bjelosero och Onega,269 folkstammen Petschora boende vid Petschora-floden. Enligt270 denna bestämning skulle Dwina-floden utgöra sjelfva centrum för Savolotschanernes område. Detta torde i271 sjelfva werket Sjögrén ej heller hafva velat bestrida; han272 har endast yttrat, att landet Savolotschje inrymmer wida mer, än blott273 Savolotschanernes område274 vid Dwina eller att Wessernes land275 wid Bjelosero äfven276 bör under samma namn inbegripas277 – en mening, som här278 hvarken behöfver antagas eller förkastas. Ty det är wårt ändamål tillfyllest att ethnographiskt279 hafva bestämt läget280 för stammen Savolotscheskaja Tschud bakom Wessernes område wid Bjelosero och Onega eller bakom de skogiga nejderna i Wologda. Savolotschanernes område sammanfaller följakteligen med de hos281 Skandinaverne så kallade Bjarmers.282 Ty huru obestämdt gränsorna för Bjarma-riket i de Skandinaviska sagorna [än]283 äro uppgifna, är det likwäl obestridligt, 2. landet vid Dvina-floden utgjort den mäktigaste d[elen] ǁ 3. landet vid Dvina-floden utgjort den fordna ǁ 4. landet vid Dvina-floden utgjorde den wigtigaste ǁ 5. att landet vid Dvina-floden utgjorde den förnämsta och vigtigaste ǁ Castrén 60 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud att landet284 vid Dvina utgjorde den vigtigaste delen af nämnda rike. Det war hit285, Wikingarne styrde sina plundrings-tåg286, här funno287 de ett folk med guld och skatter, till fromma för sig och fromma för sagan. Härmed288 hoppas jag289 hafva afbördat290 min skyldighet att sjelf291 taga och för läsaren meddela kännedom om de ungefärliga292 resultater, hvartill man genom svaga, ofta motsägande293 och derigenom vils[el]edande historiska bevis trott sig komma294 i afseende på295 läget för296 Savolotschanernes land. Nu skall vårt297 bemödande blifva, att på annan wäg söka utreda, om inom omfånget af de nyss298 utstakade gränser299 kan300 finnas spår af301 n[å]g[o]n302 tidigare303 icke-Rysk folk-stam304, och hvilken305 denna warit306. Wåra307 källor blifva hufvudsakligen traditionen och alla slags antiquariska lemningar, i synnerhet sådana, som hänföra308 sig till språket. Om vi till en början låna örat åt traditionen, så är öfverallt wid Dvina-floden och Hvita hafvets309 sydvestra kust det tal gängse310 bland landets närwarande311 Ryska inbyggare, att här af ålder bodde ett folk, som benämnes Tschud, ett312 folk, som lefde i hedniskt313 mörker och ”följt314 i allt sin egen lag”.315 Ett fredligt slägte hade Tschuderne hufwudsakligen                             1844: att landet vid Dvina utgjorde dess vigtigaste del hit, ǁ ju hit, ǁ Castrén 1844: hit plundrings-tåg ǁ plundringståg funno ǁ fann Härmed hoppas […] ǁ 1. Härmed öfwergår jag till den andra frågan ǁ 61    2. Härmed öfwergår jag till den sednare frågan ǁ 3. Härmed öfwergår jag till att utreda, om man af förhanden-warande spår inom de nyss utstakade gränserna ǁ 4. Härmed skrida wi att jag ǁ 1. ~ ǁ 2. wi afbördat ǁ Castrén 1844: fullgjort sjelf […] om de ǁ ~ meddela, hvad ǁ Castrén 1844: sjelf taga kännedom och för läsaren uppgifva de ungefärliga resultater ǁ resu[ltater] motsägande ǁ Castrén 1844: hvarandra motsägande komma ǁ Castrén 1844: kunna ~ på ǁ Castrén 1844: å för ǁ Castrén 1844: af vårt bemödande ǁ 1. wårt ~ ǁ 2. mitt ~ ǁ Castrén 1844: mitt ändamål nyss ǁ ofvan gränser ǁ Castrén 1844: gränsorna kan finnas ǁ förekomma några ǁ Castrén 1844: kunde finnas af ǁ Castrén 1844: efter ngn ǁ en tidigare ǁ Castrén 1844: tidigare, folk-stam ǁ befolkning hvilken ǁ <-> warit ǁ Castrén 1844: i sådant fall varit Wåra källor ǁ Castrén 1844: Källorna för denna undersökning hänföra sig till ǁ Castrén 1844: angå hafvets ǁ H[afvets] gängse ǁ allmän närwarande […] inbyggare ǁ närwarande Rysk befolkning ǁ Castrén 1844: nuvarande invånare ett […] lefde ǁ ett folk som lefvat ǁ Castrén 1844: ett hedniskt folk, som hette Tschud, lefde hedniskt mörker ǁ 1. hedniskt o<---> i hela sitt ǁ 2. hedniskt följt sin ”följt ǁ Castrén 1844: ”följde lag”. […] slägte ǁ Castrén 1844: lag.” Af naturen ett fredligt slägte �Archaeologica et historica                        boskapsskötsel. […] woro ǁ Castrén 1844: boskapskötsel, men derjemte varit allt ǁ annat erfordrat ǁ Castrén 1844: erfordrar högre ǁ konstn[ärlig] Tschuderne ǁ Castrén 1844: de nejder. […] högtbelägna ǁ Castrén 1844: nejder samt uppbyggt sina hus på kullar och andra högtbelägna hafva ǁ Castrén 1844: hade Tschuderna […] såsom ǁ Castrén 1844: Föröfrigt skildras Tschuderne såsom äfven […] warit ǁ Castrén 1844: äfvenså skola deras kor, hästar och annan boskap hafva varit deras ǁ Castrén 1844: Tschudernes men ǁ 1. dem ǁ 2. som dylika | <-> blifvit nedlaggda ǁ blifvit af Tschuderna ~ ǁ Castrén 1844: äro nedlaggda bosatta ǁ Castrén 1844: boende närwarande ǁ Castrén 1844: nuvarande bodde ǁ Castrén 1844: ~ ock handel; […] de ǁ handel; här funnos ǁ Castrén 1844: handel och hade De […] fästen ǁ För att möta Novgorodernes förnyade anfall, hade de uppbyggt flere fästen Till slut ǁ Castrén 1844: Slutligen likwäl ǁ dock besegrade […] qvarstadnade ǁ besegrade; somliga qvarstadnade, andra ǁ Castrén 1844: besegrade, hvarefter somlige flydde undan, men andre qvarstadnade Change in the footnote: ganska ǁ a[llmänna] sammansmälte ǁ sammanbland[ades] sysselsatt sig med åkerbruk och boskapsskötsel.316 Derjemte woro de väl förfarna i smidarbeten och allt317 sådant, som erfordrat318 en högre319 grad af fyndighet. Wid Dwina berättas Tschuderne320 hafva bott tillsamman i byar, men öfwerhufvud skola de älskat enstaka nejder.321 Sina hus hafva de uppbygt på kullar och högtbelägna ställen. Till och med för sina döda hafva322 de till hvilo-stad utsett någon upphöjdare plats. Tschuderna323 skildras, såsom ett starkt och resligt folk; äfven324 deras hästar, kor och annan boskap skall warit af en owanlig storlek. Omätliga woro deras325 skatter, men de326 nedgrofvo dem vanligtvis i jorden och läto dem blifva der liggande. Hvarest dylika327 skatter blifvit328 nedlaggda, der brinner nu understundom i nattens mörker en ljus låga.xiv Tschuderne woro talrikast bosatta329 wid det närwarande330 Cholmogor. Här bodde331 deras Knäser; här drefwo de en stark handel;332 här hade de ett tempel och en offerplats. De333 blefvo ofta anfallna af Novgoroder och hade till sitt försvar uppbygt fästen och förskansningar. Till334 slut blefvo de likwäl335 besegrade;336 xiv. [S]amma tradition förekommer i Finland om de så kallade Aarnin haudat. 62 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud somliga flyddexv 337, andra qvarstadnade, antogo Christendomen och sammansmälte338 med landets nya invånare.339 Så ljuder340 det Tschudiska minnet vid Dvina, med341 förbigående af en mängd local-traditioner, som342 ännu här och der fortlefva, men wanligtvis iklädt [sig] mythens drägt. Den sakkunnige inser, att många343 bland344 de anförda ega345 sin tillämpning på Finnarne. Af naturen arbetsamma och idoga hafva de i alla tider ällskat åkerbruk och boskapsskötsel, samt346 så wäl genom denna egenskap, som genom sin sega kraft, sitt envisa och ihärdiga lynne347 af alla nationer varit de mest tjenliga till att kufva den nordiska naturens djupa348 vildhet.349 – De gamla Tschudernes skicklighet i smide är äfven frejdad i den Skandinaviska sagan, ja Finnarnes egna episka sånger röra sig mest kring smedar, fyndige och wise män – Sin håg att bo i enstaka gårdar, på högt belägna platser, hafva Finnarne ännu i dag bibehållit350. – Traditionen om Tschudernes rikedom samt deras säd att nedlägga sina skatter i jorden öfverensstämmer åter med den xv. Wid Dvina har jag ej hört den annorstädes ganska allmänna tradition, att Tschuderne vid Ryssarnes ankomst begrafwit sig under höga berg. 63  See also Castrén’s description of Xolmogor in 1842 in his travel account of 1841–1844 in a later volume of this series.  ljuder ǁ Castrén 1844: beskaffadt fortlefver  med […] local-traditioner ǁ med förbigående af en oändlig mängd ~ ǁ Castrén 1844: om man förbigår en mängd lokaltraditioner  som […] drägt ǁ som här och der ännu ~ ǁ Castrén 1844: hvilka iklädt sig en mera mythisk drägt  många ǁ fle[re]  bland ǁ Castrén 1844: ibland  ega sin tillämpning ǁ Castrén 1844: kunna lämpas  samt […] egenskap ǁ samt just genom denna egenskap ǁ Castrén 1844: samt såväl derigenom  lynne ǁ s<->  djupa vildhet ǁ Castrén 1844: vildhet  On the history and construction of the basic myths of Finnishness, see Upton 1999. Castrén writes similarly also in his travel account of 1841–1844. See his travels in this series. (TS)  Settlement on smallholder farms, based on slash-and-burn agriculture, was preserved in eastern Finland until the 19th century, but in western Finland, with the advent of field cultivation, people lived in villages no later than the Middle Ages. The fields of a village were divided according to the open-field system and the villages were split from late 18th century onwards in connection with the Great Partition of land. Jutikkala 1980: 184– 188; Soininen 1980a; Soininen 1980b: 402–404; Raninen – Wessman 2015: 310–311; Haggrén 2015: 410, 464; Vuorela 1998 (1975): 141– 147. (TS) �Archaeologica et historica  äro ǁ Castrén 1844: ~ dock  helgedomen ǁ Afguda-temp[let] ǁ Castrén 1844: helgedom  o. s. v. ǁ ~ Anmärknin[gar]  The Bjarmians were said to have worshipped a deity called Jomali/ Jomala/Jumala. A description of Xolmogor and Arxangelˈsk in the late 17th century, Ясински – Овсянников 1998: 173–175. About Bjarmians in historical sources, see Koskela Vasaru 2014: 199–204. (TS)  Sjelfva […] har ǁ 1. Stället har ännu ǁ 2. <->  i […] helgd ǁ Castrén 1844: i helgd  plats, slätt ǁ Castrén 1844: slätt  See also Castrén’s notebook of 1842–1843 among his travels in this series.  i ǁ wid  The village Vavčuga is situated on the Dvina River at N64°13′38″ E41°55′36″. (TS)  sägas […] spår ǁ skola för d[et]  uppvisa ǁ efter  Even up to the present day, no large amount of Late Iron Age remains has been discovered on the northern coast of Russia. There are, however, some settlements and silver hoards known, and they show connections with southernmore Karelia. For a recent summary of the finds, see Koskela Vasaru 2014: 207–211. (TS)  sig. Alla ǁ Castrén 1844: sig, utan alla  detta ǁ Castrén 1844: det  1. Finnas ǁ Castrén 1844: För det första finnas  äfven denna ǁ Castrén 1844: denna  munarter. 2. ǁ Castrén 1844: munarter; för det andra  ur ǁ ifrån  hvarken kunna ǁ ej k[unna] Skandinaviska sagans wittnesbörd. Öfwerensstämmande äro351 de ömsesidiga berättelserna om Cholmogor, dess genom handel wunna välmakt, helgedomen352 o. s. v.353 Beklagligtvis kunna dock wid sjelfva Cholmogor ej några bestämdare traditioner om den ryktbara helgedomen uppdagas.354 Här omtalas allenast en begrafningsplats, som skall hafva varit belägen på den midt emot Cholmogor belägna ön Kurostroff. Sjelfva355 stället har bibehållit sig i folkets minne och skall ännu hållas i356 någon slags helgd hos Cholmogors och de närgränsande byarnes befolkning. Det är en öppen, aflång plats,357 slätt, omgifwen af en åldrig furu-skog.358 – Likaså hör man wid Cholmogor sägner om befästade ställen, som Tschuderne skola haft i359 Kurtsevska posaden och byn Wavtschuga360, men äfven af dem sägas361 inga spår numera vara synliga. Öfwerhufvud låta ej wid nedra Dvina några Tschudiska minnesmärken uppvisa362 sig.363 Alla364 här tillgängliga spår efter Tschuderna hänföra sig till språket, och detta365 på tvåfalldigt sätt: 1. Finnas366 i den Archangelska dialecten af Ryskan många från Finskan lånade ord och talesätt, hvarigenom äfven367 denna dialekt skiljer sig från andra Ryska munarter. 2.368 Låta åtskilliga ortsnamn ur369 Finskan härleda sig. – Bland de lånade orden vilja wi allenast upptaga sådana, som obestridligt äro af Finsk upprinnelse och derföre 64 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud  hvarken370 kunna förklaras vara af Finnarne lånade ur Ryskan, eller ur Syrjänskan inkomna i Ryska språket. Antalet af sådana ord är ganska betydligt, men det371 är för vårt ändamål tillfyllest att anföra några de vanligast förekommande. De372 äro: maksa (F[inska] maksa373), lefver; salma (F. salmi), sund; lachta (F. lahti), wik; taibal (F. taiwal,374 taipale), en öde skogswäg; mjanda (F. mänty), gran, granskog; satulje, skygd emot winden (af за, bakom375, och tuuli, vind); witsa (F. witsa376), spö; rosga (F. ruoska), piske; schalga (F. selkä), tjock, vidsträckt skog; nora (F. nori), räfgrop; kalgi (F. kalhu), skida; loch (F. lohi), wraklax; suvoj, djupt ställe,377 farwatten (af378 det Finska: sywä, djup; lapa, fot, tass (F.379 lapa, fram-bog); lapota, spade (F. lapio); palenina, förbrändt ställe (af380 det Finska ordet: palan, jag brinner); djedjina, faster, (F. täti, dim[inutiv]381 tätinen, Russ. тётка); putschka, chærophyllum sylvestre, (F. putki); morda, mjärda (F. merta); puutajus382, fastna,383 invecklas (F. puutun) o. s. v.384 – Att dessa och andra likartade ord ej inkommit i språket genom en blott yttre385 beröring emellan Ryssar och Karelare, bevisas genom den anmärkningsvärda omständighet, att några bland dem ej386 äro i bruk i387 nejden af Archangel388, men deremot förekomma i det från Karelen widt skilda389 Mesenska390 landet. Emellertid391 hvilar ej härpå hufvud-bewiset för 65              det […] tillfyllest ǁ wi wilja endast upptaga De äro ǁ Hit hör maksa ǁ Castrén 1844: äfvenså maksa taiwal, taipale ǁ Castrén 1844: taival ell. taipale bakom, ǁ emot ǁ Castrén 1844: ~ witsa ǁ Castrén 1844: likaså ställe, farwatten ǁ Castrén 1844: ställe eller farvatten (af […] djup ǁ Castrén 1844: (F. syvä, djup) F. ǁ af det F. af […] brinner ǁ Castrén 1844: F. palanut, brunnen dim. […] тётка) ǁ Castrén 1844: dimin. tätinen), som annars i Ryskan heter тётка puutajus ǁ Castrén 1844: putajus fastna, invecklas ǁ Castrén 1844: jag invecklas, fastnar Most notably, Kalima (1919), Koževatova (Кожеватова 1997) and Myznikov (Мызников 2004) provide well-founded treatments of the words belonging to this lexical stock. Koževatova (1997) has convincingly argued that the joint lexical layer of Finnic, Komi and, northern Russian dialects is typically loaned from Finnic to Russian and from Russian dialects to Komi. In addition to that, there is an older layer of lexicon loaned from Finnic to Komi, and quite probably, even to Udmurt (Saarikivi forthcoming), but Castŕen does not mention words belonging to this layer. The modern etymological studies still consider many of those words mentioned by Castrén as Finnic substrate borrowings in Russian dialects, among them макса ‘fish liver’ (~ Finnic *maksa ‘liver’); салма ‘strait; narrows’ �Archaeologica et historica *putke < *pučke ‘Angelica Archangelica, Aegopodium podograria, and other plants with hollow stalk’). The word сувой is polysemic, but the semantics pointed out by Castrén might well be Finnic in origin, although probably connected with the Fi. suvanto ‘stream pool; quiet waters’, and not directly to syvä ‘deep.’ These, in turn, are likely interconnected in some complex way (cf. Itkonen 1982). The toponym Маймакса, most likely, represents a Finnic historical derivation (or a modern stem type) with the suffixal -ks- (cf. johdos : johdokse‘derive’ from johta- ‘lead’), but the stem cannot be identified with certainty. Of the words mentioned by Castrén, some may be of IndoEuropean origin. Паленина is a (~ Finnic *salme ‘id.’); лахта ‘bay; flood meadow by a bay’ (variant, лохта ~ Finnic *lahte- < *lakte ‘bay’, cf. Saarikivi 2007: 84); тайбола ‘forest road; pathway through a forest’ (variant тайбала ~ Finnic *taipale ‘pathway; isthmus’); мянда ‘spruce’ (~ Finnic *mänty ‘id’); затулье ‘shelter from the wind’ (derived from Finnic *tuule- ‘wind’); вича ‘wicker, cane’ (~ Finnic *vicca ‘id.’), шалга šalga ‘high forestland’ (~ Finnic *selkä ‘elevated ridge of land’, borrowed also as сельга, щелья, cf. Saarikivi 2007: 84); калги ‘skates’ (~ Eastern Finnic kalhut ‘skates or skis’); лох ‘spawning salmon’ (~ Finnic *lohe- ‘salmon’); морда (variants мёрда, мерда) ‘seine net’ (~ Finnic *merta ‘id’); пучка (variant пучок) ‘Неrасlеum sibiricum’, (~ Finnic 66 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud derivation from пал ‘burnt-over clearing; burnt place’ that, in turn, has been considered an IE word by Vasmer, for instance, who considers it a retrogradal derivation from палить ‘ignite’. Myznikov (2004), in turn, considers the word пал that has many different suffixal variants as a Finnic borrowing from Fi. palo, at least in a number of cases. Russian лапа has a set of cognates both in the Indo-European languages, and so has the Finnish lapa. The relationship between these words is not entirely clear. It is, however, quite dubious whether the Russian dialectal word can be considered a Finnic borrowing. Путать(ся) ‘to mix up, tangle, confuse’, is likely of Slavic origin, since it is present also in Serbian, and the Finnic puuttu- ‘touch’, can        better be analyzed as a Slavic borrowing (the new etymology here to be treated more carefully treated in a later publication). Дедина ‘aunt’, can be considered a Slavic derivation of дед ‘uncle’. The other toponyms mentioned by Castrén in this passage cannot be given an etymology. (JS) yttre ǁ Castrén 1844: tillfällig ej […] bruk ǁ Castrén 1844: ej brukas i ǁ wid Archangel ǁ Castrén 1844: Archangelsk skilda ǁ Castrén 1844: aflägsna The village of Mezenˈ is situated in Arxangelˈsk region at N65°50′44″ E44°14′34″. (TS) Emellertid […] landet. ǁ Emellertid är det ej härpå som hufvudbeviset för Tschudernes vistelse i landet grundar sig. ☞ 67 �Archaeologica et historica  byarne ega ǁ Castrén 1844: byarna hafva  tvenne […] namn ǁ Castrén 1844: två namn  Det […] blott i ǁ Castrén 1844: Den Ryska benämningen gäller naturligtvis i officielt afseende, den Finska deremot har qvarblifvit i  dylika ortsnamn ǁ 1. sådana ortsna[mn] ǁ 2. dylika ifrån Finskan  skull […] anföra ǁ Castrén 1844: skull, anföra  Preposition added Castrén 1844.  Hit […] Koida ǁ Castrén 1844: Koida  Changes in the footnote: förekomma ǁ äro Då i […] bifogas ǁ Castrén 1844: Emedan i Ryskan ljudet jo är sällsynt uti början af ord, och ändelsen ki alldrig förekommer, öfvergår joki till juga, hvars första stafvelse ju i många flodnamn försvinner, och den sednare ga, eller för välljudets skull nga, bifogas  Ishma ǁ Castrén 1844: Ischma The editor of Suomi (Castrén 1844) without exception changed the form Ishma used by Castrén to Ischma. It seems, however, that Castrén followed the German transcription conventions and used sh to mean the sound ж (ž), and sch to mean ш (š). Cf. later the change Pishma > Pischma, but also Paloshelskaja > Paloschelskaja and shelja > schelja. (TS)  ö; ǁ ~ maimaks (by), af mae  insjö ǁ sj[ö]  ma ǁ Castrén 1844: maa,  sjö-holmar; ǁ ~ Sumosero (sjö), en dimfull sjö, af sumu, dimma och озеро, sjö; Palosero, Palovo, förbrända ställen, af palan, brinna; ǁ Castrén 1844: sjöholmar; Tschudernas tillvaro i landet. Af största vigt äro i detta afseende Finska benämningar på särskildta orter, såsom floder, sjöar, byar o. s. v. Bland byarne392 ega dock de flesta tvenne393 särskildta namn, det ena af Ryskt, det andra af Finskt ursprung. Det394 Ryska är officiellt gällande, det Finska höres blott i folkets mun och är uppenbart i försvinnande. Antalet af dylika395 ortsnamn är så betydligt, att wi här blott för exempels skull396 kunna anföra några [af]397 de lättast härledda. Hit398 höra: Koida (by) och Koidosero, sjö, af koito, eländig (озеро, sjö); Mudjuga, af muta och jokixvi 399, grumlig elf; Kuja (å), tåg; [L]apa (å), frambog, Ishma400 (by), stort land, af iso, stor och maa, jord, land, Kägostroff (ö), sammansatt af käki, gök och det Ryska ordet островъ, ö;401 Lodma (insjö402, flod och by), af luoto, holme och ma[a]403 land, ett land rikt på skogs- eller sjöholmar;404 Ljavla (strid flod), af laulan, sjunga;405 Maimaks (by) af mae (?) lake,406 och maksa, lefver; Chavragorje407 (by) af kaura, hafra och гора, berg; Uima (ett smalt sund), simning408, af uin, simma; Kaskogorskaja (by) af kaski, sved, och xvi. Då i Ryskan hvarken ljudet jo, eller ändelsen ki förekomma, öfvergår joki till juga. Stundom försvinner i ortsnamn första stafvelsen, och blott ga eller för välljudets skull -nga bifogas hufvudordet, t. ex. Onega, Pinega, Schelenga, Pokschenga o. s. v. 68 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud гора, berg; Sjusemska (by) af susi, varg och maa, land; Pyrnavolok l. pyryniemi (det ursprungliga namnet på Archangelsk), af pyry, oväder och наволокъ,409 udde, niemi; Dvina (flod) af wiena, lugn, stilla o. s. v. Wid Cholmogor är antalet af dylika ortsnamn jemförelsevis mindre, hvilket sannolikt är en följd af Ryssarnes tidigare colonisation i denna af gammalt odlade nejd.410 Likwäl förekomma här: Palosero och Palovo, förbrända ställen, af palan, brinna, palo, brand, skogsbrand; Selgosero, af selkä, rygg, ås; Raudogorka,411 af rauta, jern och горька, litet berg;412 Povoj (å), af povi, barm, det inre,413 och oja, bäck; Maglas (å), af mahla, mjöd414; Pinekscha (å415) och Pingischma (by)416 af pieni, liten, Schelenga (å) af silja, slät, jemn och joki; Sija (by) af sia, ställe; Kovosero (sjö) af kova, hård, svår; Kaleschkaja (by) af kala, fisk. Namnet417 Cholmogor härleder Karamsin af det Finska ordet kolme, tre. Derivationen har af Historici ej blifvit godkänd; men ur en philologisk synpunkt förtjenar den dock nogare behjertas.418 Det tyckes, såsom skulle de Finska räkneorden legat till grund wid benämningen af de omvexlande föremål419, som omgifva staden Cholmogor. Här420 finnes en holme, benämnd Uchtostroff421, som kan härledas ur det Finska: yksi, eg[entligen] yhte, Gen[itiv]422 yhden; en423 bäck: toinokurja, af toinen, en annan, den andra; holmen Cholmogor (hos allmogen Kolmogor), af 69  sjunga; ǁ ~ Saloskoje, sjö; Совка, flod; Tjulda (flod och sjö), af tulen, tulla (tulta), komma. ǁ Castrén 1844: jag sjunger;  mae (?) lake, ǁ Castrén 1844: mae, lake  Chavragorje ǁ Х[аврагорье]  simning ǁ af u[in]  наволокъ, […] niemi ǁ Castrén 1844: наволокъ eller niemi, udde  Castrén wrote in the margin here: uks’enga Petschgorskaja without denoting their intended location in the text.  Raudogorka, ǁ Raudogorka (by), ǁ Castrén 1844: Ravdagorka  berg; ǁ ~ Kurostroff och Kuropolѣ (byar), af kuro, bäck och samt островъ, ö, och поле, fält;  barm, det inre ǁ Castrén 1844: barm  mjöd ǁ Castrén 1844: björklake  å ǁ fl[od]  Pingischma (by) ǁ Castrén 1844: Pengischma (by),  Namnet […] Karamsin ǁ Castrén 1844: Dessutom härleder Karamsin sjelfva namnet Cholmogor  behjertas. […] tyckes ǁ Castrén 1844: att behjertas. Ty det tyckes  föremål ǁ Castrén 1844: naturföremål  Här finnes ǁ Castrén 1844: Sålunda finnes der  Uchtostroff ǁ У[хтостровъ]  Gen. ǁ Castrén 1844: genit.  en […] toinokurja ǁ Castrén 1844: vidare bäcken Toinokurja �Archaeologica et historica                          benämnas: ǁ Castrén 1844: heter flyter ǁ Castrén 1844: ~ ock benämnd ǁ Castrén 1844: vid namn (beslägtadt […] mera) ǁ Castrén 1844, as footnote: Detta ord är beslägtadt med de Finska eno och enempi, mera derivationer ǁ härledningar lättare ǁ med mindre belägen ǁ som Ordet […] joki. ǁ Castrén 1844: Ordet Pinega, som i Finskan skulle heta pieni joki, betyder en liten flod. sjelft […] liten; ǁ Castrén 1844: sjelf icke liten, det ǁ Castrén 1844: den hon ǁ Castrén 1844: Pinega (se ofvan) ǁ Castrén 1844: (af una, se ofvan), sten-hölster ǁ hols [= hölster] Mscr.: tall. Corrected in Castrén 1844. Piriniemskaja […] niemi ǁ Pirinjemskaja (by), af pyry yrväder Waltegorskaja […] гора; ǁ ~ Petschgor ǁ Castrén 1844: Valtegorskaja, af valta, stor, mäktig; stor ǁ makt [= mäktig] (by […] strid ǁ (by, tora ǁ Castrén 1844: (by, stridsudden), af tora strid gömställe och гора ǁ Castrén 1844: gömställe Pirtti […] озеро, ǁ Castrén 1844: pirtti stuga, pörte; Kavra ǁ Кавра Mscr.: Kaskoniemiemskaja. sumu […] Salashkoje ǁ Castrén 1844: sumu dimma; Salaskoje några ǁ Castrén 1844: äfven ~ Here, Castrén provides both correct and incorrect etymologies for many central substrate toponyms of the Dvina basin and nearby regions. Among the likely correct ones are (actual Russian forms given) Mudjuga ‘muddy kolme; en annan holme, som benämnas:424 Njaljestroff, af neljä, fyra. Wid Cholmogor flyter425 en gren af Dwina, benämnd426 Unogra, som lämpligen kan härledas ur det Syrjänskt-Permska ordet una (beslägtadt427 med det Finska, eno och enempi, mera) mycken och det Ryska гора, berg. Men för att ej genom härdragna derivationer428 inveckla och fördunkla saken, må wi uppsöka ortsnamn, hvilka lättare429 låta härleda sig ur Finskan. Sådana erbjuda sig i mängd, om vi från Cholmogorska kretsen förflytta oss till den Pinegska, belägen430 wid Pinega, en af Dvinas bifloder. Ordet431 Pinega betyder i Finskan en liten flod af pieni joki. Floden är wäl i sig sjelft432 icke liten; men vid sidan af det433 mäktiga Dwina erbjuder hon434 en föga imponerande anblick. För öfrigt torde flodens benämning hufvudsakligen afse dess egenskap af biflod, likasom å andra sidan med Onega, som ursprungligen betyder en stor flod (se435 ofvan) wanligen blott betecknas: en moder-flod (eno-joki). För öfrigt finnas här: Sojala (by), af suoja, skygd och den Finska ortsändelsen la; Surminskaja (by), af surma, förderf, med en Rysk adjectiv-ändelse; Ketorowa, af keto, fält, och rova, sten-hölster436; Suloniemskaja, af sula, öppen, odlad och niemi, udde; Marjegorskaja (by, Marja-waara), af marja, bär och гора; Kargoniemskaja (by), af karhu, björn, eller karkaan, rymma, och niemi; Kusonjemskaja (by) af kuusi, 70 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud [gran]437 och niemi; Kurachtinskaja (by) af kura, gyttja, smuts och ahdet, backe; Piriniemskaja438 (by) af pyry, yrwäder och niemi; Waltegorskaja439 (by) af walta, stor440, mäktig och гора; Toroniemskaja (by441, stridsudden) af tora, strid och niemi; Leipopalskaja (by), af leipä, bröd och pala, stycke; Piljegorskaja (by) af piilo, gömställe442 och гора; Pertosero (sjö), af Pirtti443, pörte och озеро, Kavra444 (flod) af kaura (hafre); [Kaskoniemskaja]445 (by) af kaski, sved och niemi; Olkinskaja (by), af olki, halm; Sumosero (sjö), af sumu446, dimma och озеро; Salashkoje (sjö), af sala, hemlig; Sotka (flod) af sotka, and o. s. v. Både i Pinegska och andra kretsar af Archangelska Guvernementet förekomma några447 af Tschud härledda ortsnamn, t. ex. Tschuchtsnjemi, Tschuschela, Tschuschepalskaja, m. fl.448 Ytterligare finna wi i nejden af Pinega ett slags döda449 minnesmärken – stenrösen, som af Ryssarne kallas kurganer; de450 sägas451 vara Tschudernes grafvar och452 innehålla fördolda skatter. Sådana skola anträffas å flere orter, men453 i största mängd vid Waldakurja454, en by nära Pinega455. Invid456 sjelfva staden finnes457 en jordvall (городокъ), som äfven anses wara ett minne efter Tschuderne. Wallen, som lik en holme höjer sig midt på en vidsträckt slätt, är458 omkring 30 fot hög, försedd med branta väggar och omgifve[n]459 af några konstgjorda grafvar. En 71 river’, Kaskogorskaja ‘burnt clearing hill’, Selgozero ‘open water [lit. back] lake’, Palozero, Palovo ‘burnt land/burnt land lake’, Ravdogorka ‘iron hill’, Kuzonemˈ ‘spruce promontory’, Pertozero ‘cabin lake’, Kaskonemskaja ‘burnt clearing promontory’, Sotka ‘wild duck (river)’, Šulonemˈ ‘open (not having an ice cover) promontory’. Onega is indeed a ‘big river’, but likely not Finnic but rather of Saami or some other substrate. Some of the aforementioned places I have had an opportunity to investigate myself with the help of local informants. Thus, Sotka River is indeed a place for nesting of waterbirds, and it has been used for egg collecting. Šulonemˈ is indeed a promontory from which water continuously flows due to small springs on the shore. Many place names are incorrectly interpreted by Castrén, but can now by given their most likely etymologies, namely the following: Lodma from Finnic lotma ‘low-lying moist land’, Ljavlja from läyli ‘heavy, arduous’, Sjuzemskij from Russian dialectal sjuzem ‘forest or bogland’, this, in turn, a related with Finnic sysmä ‘deep forest’, Valtegorskaja from a personal name component -valta ‘big, great, powerful’ and Kavra from käyrä ‘crooked, curved’. Some other toponyms can be etymologized slightly less unambiguously. The component -pala occurring in many substrate toponyms can be identified as a particle pointing to settlements. It likely represents either the present Finnic *pola ‘half; locality’ (from which *pooli through a vowel �Archaeologica et historica pointing a pathway between water basins, and related to many similar names in Finland, Karelia and elsewhere. It can be proposed that the name derives from the Uralic *ukti ‘way; road; passage’ that is preserved as an appellative in the Ugric languages, but occurs in toponyms in a large area. Čuxčenema, Čušela and Čučepalskaja are likely from different lexemes. Čuhčenema could be connected with the (Northern) Saami Čukcá (< ProtoSaami čukce) ‘capercaillie, Tetrao urogallus’, and Komi čukci ‘id’. The fact that a similar word for ‘capercaillie’ has also existed in the substrate languages of Dvina basin is corroborated by the existence of a lengthening, see Aikio 2015, the earlier comparison with Hungarian falú, with the assumption of the PU *palwa ‘village’, is likely to be rejected, because it is based on erroneous comparison by Kalima, cf. Саарикиви 2003). Unogra is, quite likely, a ‘big lake’, from una ‘big’ and formant -gra, used in lake names, but it is not entirely clear from which language the name ultimately derives (Матвеев 2002). Ujma is, quite probably, from the same personal name element as the Eastern Finnic surname Uimonen, and several Finnish toponyms, probably connected to the literary Finnish huima ‘reckless, adventurous’. Uhtostrov is likely a toponym 72 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud  döda […] stenrösen ǁ Castrén 1844: liflösa minnesmärken, nemligen stenrösen  de ǁ saga [= säga] s  kurganer; de sägas ǁ Castrén 1844: kurganer och påstås  och ǁ Castrén 1844: samt  men ǁ 1. bla[nd] ǁ 2. som  Valdokurˈe is a village at N64°37′33″ E43°23′12″. (TS)  Pinega ǁ staden ~ Pinega is situated on the eponymous river at N64°41′53″ E43°23′40″. (TS)  Invid ǁ Tätt  finnes ǁ ~ äfven  är ǁ ej  Mscr.: omgifver Russian dialectal čuhar’ ‘male capercaillie’. Čušepalskaja and Čušela are oikonyms and, most likely derived from a component used in personal names. Matveev (Матвеев 2001) proposes that Čuče- derives from PU *čecä ‘uncle’ and this might indeed be the case taking into account that one of the central constituents of the Čučepala village chain is the Setala village (cf. Fi. setä ‘uncle’). Sojala would seem to be a Finnic settlement name based on a personal name stem that also occurs in numerous Finnish homestead names Suojala and the surname Suojanen. The appellative origin of the name stem is not known. (JS) ☞ 73 �Archaeologica et historica           uppför ǁ me stiger ǁ kan komma ofvanpå ǁ Castrén 1844: upp på The Finnish archaeologist A.M. Tallgren excavated some prehistoric remains in the Valdokurˈe region in 1909 while collecting material for his doctoral dissertation on the Chalcolithic and Bronze Age in northwestern Russia. Tallgren dug in Vajmuše and Šenkursk and visited also Šardonemskoe, Kuškopole and Valdokurˈe. It was two Iron Age gorodiščes or castles and one dwelling-site of the same period that he excavated. The finds were sparse and difficult to date precisely (KM 5384:1–30). Salminen 2003b: 123–125. (TS) synnerhet ǁ d[en] skedd ǁ bebl[andning] innewånare ǁ Castrén 1844: invånare många ǁ Castrén 1844: några ifrån de gamla ǁ Castrén 1844: från de gamle Slash-and-burn agriculture was widespread in different parts of the world and was still in use in some parts of northern Russia around 1900. Porridges were not unknown in Russia either and, moreover, different pies of Russian origin were widely known in eastern Finland. Furthermore, midsummer fires have been burnt in the Slavonic world. In the case of beer-brewing traditions, there was a technological difference between Finland and Russia in the early 19th century. In Finland, a primitive lauter tun was used, but in northern Russia a tripod drainage vessel adopted from European industrial-scale breweries was already commonly in use in the countryside. The more modern vessel replaced the older af wäggarne består af trenne afsattser, uppför460 hvilka man stiger461 ofvanpå462 wallen. Något närmare kunde jag för årstidens skull ej undersöka denna märkwärdiga fornlemning, hvarwid för öfrigt inga historiska minnen woro fästade.463 I fråga om Tschudiska spår kunna wi ej underlåta att ännu widröra tvenne wigtiga omständigheter. Så väl i Archangelska och Cholmogorska, som i synnerhet464 i den Pinegska kretsen anträffas ej sällan Finska anletsdrag, hvilka genom sin skarphet samt ansigtets, ögonens och hårets ljusa färg på det bestämdaste skilja sig ifrån den Ryska typen. Traditionen bekräftar jemväl en skedd465 beblandning af innewånare466, i det många467 familjer härleda sitt ursprung ifrån468 de gamla Tschuderne. Likaså öfverraskande är det att i Archangelska Guvernementet igenfinna en mängd Finska seder och bruk, t. ex. att odla svedje, bränna midsommar-eldar, brygga öl till högtider på samma sätt och af samma slag med det Finska, att i stället för piroger och andra Ryska anrättningar tillreda Finska vellingar, grötar m. m., som här ej kan närmare framställas.469 Härigenom470 anse wi det vara tillräckligen ådagalagdt471, att Dvina-landets472 äldre innewånare473, som i traditionen benämnas 74 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud Tschud, hos Ryska Kronik- och Historie-skrifvare:474 Savolotscheskaja Tschud och i475 de Skandinaviska sagorne: Bjarmer, icke blott warit af Finsk476 eller Tschudisk upprinnelse, utan äfven werkliga Finnar. De flesta Förf[attare], som skrifvit om Bjarmaland477, hafva i478 grund af ord-likheten antagit, att Bjarmer och Permier utgjort samma folk. De kunna ock så till wida hafva rätt, som det gamla Bjarmaland äfven innefattade det Permska området eller hela landsträckan ifrån Hvita hafvet ända bakom Kama-floden.xvii 479 Men att befolkningen480 wid Dwina-floden utgjordes af Finnar, bekräftas af sjelfva [de]481 Skandinaviska sagorna. Konung Alfreds beskrifning öfver Others (den första wikingens) resa till Bjarmaland upplyser, att ”Other ifrån sin hemort (Norrige) seglade i början nordligt till den yttersta trakt, der Walrossar fångades482, och widare styrde i norr ännu tre dagar, hvarvid han ständigt hade land på höger hand. Sedan höll han i öster längsmed483 kusten, och slutligen i söder, till dess484 att han kom till en stor flod (Dwina), som gick djupt in i landet. Der bodde Beormerne (Bjarmerne), ett talrikt folk, hvars språk han tyckte vara likt485 med Finnarnes”. – Om Thorer Hund förtäljes i sagan486, att han           xvii. Se Karamsin II: 33.        75 one in Finland in the 19th century. Thus, not nearly all the cultural phenomena that Castrén presented as ethnic indicators were such. Vuorela 1998 (1975): 252–254, 276, 740; Кондаков 1999 (http:// www.komi.com/Folk/komi/87.htm); Терещенко 1999 (1848), used on internet: http://www.booksite.ru/ fulltext/4by/tru/ssk/ogo/10.htm#257; Зимина 2001. See also Castrén’s notebook of 1842–1843 among his travels in this series where he states that beer is cooked in large pots instead of ovens. (TS) Härigenom ǁ Castrén 1844: Genom det hittills anförda ådagalagdt ǁ Castrén 1844: bevist Dvina-landets ǁ de äldr[e] innewånare ǁ Castrén 1844: invånare Kronik- och Historie-Skrifvare: ǁ Histori[ci] ǁ Castrén 1844: kronikoch historieskrifvare i […] sagorne: ǁ Castrén 1844: i Skandinaviska sagorna Finsk […] Tschudisk ǁ Finsk ǁ Castrén 1844: Finsk Bjarmaland ǁ det ǁ Castrén 1844: Bjarmalandet i ǁ <-> Castrén means N.M. Karamzin’s Geschichte des Russischen Reiches. In the manuscript, the footnote has been added without denoting its location. It is located here according to Castrén 1844. (TS) befolkningen wid Dwina-floden ǁ wid Dvina-floden befolkni[ngen] den [sic] Skandinaviska sagorna ǁ den Skandinaviska sagan fångades ǁ fångas längsmed ǁ Castrén 1844: längs till dess ǁ Castrén 1844: tills likt med Finnarnes”. ǁ Castrén 1844: likt Finnarnes.” sagan ǁ sagorna �Archaeologica et historica                  under sin ǁ sköflade Bjarmer[nes] Jumala och ǁ Jumala. Samma Mscr.: Herrands The saga sources may date from ninth to thirteenth centuries. Margaret Clunies Ross has stated, though, that it is practically impossible to gain a chronology of sagas. Koskela Vasaru 2014: 199–204; Ross 2010: 72. uppgifterna ǁ Castrén 1844: berättelserna om […] Gudomlighet ǁ och Bjarmernes Gudomlighet Jumala. ǁ ~ Hos den gränsande Permska stammen benämnes Gud Jem Jen. In the mscr. p. 151 Castrén has written the notes: 1. Att de k[al]l[a]s T[s]chuder – en ben[ämnin]g, som hänf[ör] sig till d[e]n Finska st[ammen]. 2. På wissa trad[itioner] i landet som <-----> på Finn[arne] och bekräftas g[enom] sin öfverensst[ämmelse] med den Skand[inaviska] sagan. 3. På skand[inaviska] sagans wittnesbörd, att de talat ett språk som liknade Finskan och k[al]l[a]t sin Gud Jumala. 4. <- --> på språket På <---> af åtsk[illiga] minnesm., som trad[itionen] tilld[elar] Tschud[erne]. 5. På språket Med […] ǁ Det Dvin[ska] i nejden […] ǁ wid D[vina] södra delen ǁ dess utlopp ǁ Castrén 1844: vid södra kusten nordvest ǁ nordost sydost ǁ sydvest sydost till nordvest ǁ sydvest till nordost The missing word added in Castrén 1844. af ǁ Castrén 1844: efter de sydliga ǁ södr[a] under487 sin resa till Bjarmaland, belägen wid Winå (Dwina) sköflade Bjarmernes Gudabild, som kallades Jumala och488 war prydd med många dyrbarheter. Jumala kallas Bjarmernes Gud äfven [i] [Herrauds]489 och Boses saga.490 – Om nu äfven Others uppgift i afseende å Bjarmernes språk skulle kunna tydas på olika sätt, så bevisa dock de öfverensstämmande uppgifterna491 om492 deras Gudomlighet, att de varit Finnar. Ty bland alla Tschudiska folkstammar äro Finnarne de enda, som kalla sin Gud Jumala.493 Den494 mening, att Bjarmerne varit Finnar, bekräftas äfven af allmänna ethnographiska förhållanden. Med495 förutsättning, att Bjarmerne enligt den Skandinaviska sagan woro likasom concentrerade i nejden496 af nedra Dvina och södra delen497 af Hvita Hafvetxviii, äro de angränsande Finska folkslagen ännu i dag: Karelarne i nordvest498 och den Permska stammen i sydost499. Nu är det en af Historici allmänt antagen mening, att den Finska folkwandringen fortgått ifrån sydost till nordvest500 och denna mening är i sjelfva xviii. Detta område utgör den i sagan kända delen af Bjarmernes rike.  The Tobolˈsk Governorate was in western Siberia, its administrative centre Tobolˈsk is situated at N58°11′45″ E68°14′13″. (TS)  och ǁ ja[g]  fullkomligen ǁ till och med ~ 76 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud [verket]501 den rätta. Säkra spår af502 Finnarne upptäckas ännu i de503 sydliga delarne af Tobolska Guvernementet504, och505 jag är fullkomligen506 ofvertygad derom, att samma507 spår fortgå ända till medlersta Altaj-kedjan.508 Men om äfven den allt härjande tiden tilläfventyrs skulle hafva utplånat alla minnen af Fornfinnarnes509 tillwaro längre in510 Asien, så511 kan åtminstone sjelfva den Finska stammen ända till Altaj förföljas.xix 512 Såsom till en del redan genom513 Claprot514 är ådagalagdt, finnas515 åtskilliga små Samojed-stammarxx 516 ännu i dag bosatta i nejden af medlersta Altaj.517 Nordvest om dem anträffas518 Ostjaker och Woguler, som sträcka519 sig ända till de Uralska bergen. Straxt520 wester om Ural widtager den Permska stammen521 och utbreder522 sig i nordvestlig523 riktning genom Guvernementerna Perm, Wjatka och Wologda samt524 en liten del af Archangel525 under de särskilda namnen af Permier, Wotjaker och Syrjäner. Sedan fortgår den Finska stammen delad i tvenne grenar: den ena sydligare, bestående af Wesser xix. Detta är i det hela taget sak samma, ty hvad som nu utgör grenar af en folkstam, har ursprungligen varit samma folk. xx. Att Samojederne äro en med Finnar fjerran beslägtad folkstam, skall framdeles bevisas.  samma […] fortgå ǁ 1. Finnarne skola kunna förföljas ǁ 2. d[e]  Castrén writes to F.J. Rabbe on 25 July/6 Aug. 1845 that the unexpecteded existence of some Samoyedic tribes at the Obˈ convinced him that the Finns’ original homeland 77 was in the Altai. See the volume of Castrén’s letters in this series. (TS)  Fornfinnarnes ǁ wåra  in ǁ Castrén 1844: in i  så […] förföljas ǁ Castrén 1844: så kunna dock spår efter den allmänna Finska stammens vistelse utpekas åtminstone ända till Altaj  Changes in the footnote: samma, ty ǁ Castrén 1844: samma; ty samma folk ǁ Castrén 1844: ett och samma folk  genom Claprot ǁ Castrén 1844: af Klaproth  Julius von Klaproth (1783–1835): German orientalist, adjunct in St Petersburg in 1804–1812, worked later in Paris and Berlin. Tallqvist 1912. (TS)  finnas ǁ och haf[va]  A change in the footnote: fjerran beslägtad ǁ Castrén 1844: beslägtad  The southern Samoyedic tribes Mator and Yurats went extinct in the 19th century; some speakers of Southern Selkup were still left in the 1990s. Korhonen – Kulonen 1991: 305; Unesco Red Book on Endangered Languages: Northeast Asia ( http://www.helsinki.fi/~tasalmin/ nasia_report.html), situation 1993. (TS)  anträffas ǁ är  sträcka ǁ 1. ~ ǁ 2. utbreda  Straxt […] Ural ǁ Castrén 1844: Derefter  A footnote, stricken entirely out by Castrén: 1. Den Ungerska folkvandringen ǁ 2. Ungrarnes folkvandring hör ej hit, ej icke heller Tschu[va]schers, Tscheremissers o. s. v.  utbreder ǁ fortgår  nordvestlig ǁ nordost[lig]  samt ǁ och  Archangel ǁ Castrén 1844: Archangelsk �Archaeologica et historica  den andra ǁ Castrén 1844: ~ åter  som […] Karelare. ǁ ~ Sålunda fortgår den Finska stammen ännu i dag nästan oafbrutet från Altai ända till Finland. ǁ Castrén 1844: och omfattande Karelarne  För ǁ 1. ~ ǁ 2. Men  För att […] nå ǁ Castrén 1844: För att nu de sistnämnde, till följe af de nordvestlige riktning, uti hvilken Finska folkvandringen fortgått, skulle nå  enligt ǁ i den skul[l]  den nordvestliga ǁ nämnda  närwarande ǁ Castrén 1844: nuvarande  The missing word is added in Castrén 1844.  Dvinska landet ǁ Castrén 1844: Dvina-landet  Detta ǁ Ock[så]  ett ǁ äfven ett  t. ex. ǁ bl. [a.]  benämnes […] allenast ǁ Castrén 1844: heter Korela; vidare är ordet viena, hvaraf Dvinafloden erhållit sitt namn, endast  erhållit ǁ ha[r]  kalhu, skida ǁ kalhu, skida, kaski, sved ǁ Castrén 1844: kalhu (skida), tetri (tjäder)  Spreading a language does not require a large-scale migration of people. The basic idea of a preSlavic Finnic population at the Dvina River is still accepted today. Saarikivi 2006: 26–38. (TS)  i sin ǁ icke omnämnt  Men ǁ Sannolikt  Sawolotschkaja ǁ Castrén 1844: Savolotskaja  namnet ǁ Castrén 1844: en benämning  omständighet ǁ Castrén 1844: omständigheten  ordet ǁ 1. namnet ǁ 2. sistnämnda ord ǁ Castrén 1844: namnet  kunde […] för ǁ länder nu såsom ett bewis för den mening, att (Tschuder), Tavaster och Ester; den526 andra nordligare, som527 utgöras af Karelare. För528 att529 nu Karelarne enligt530 den531 nordvestliga riktningen för den Finska folk-vandringen skulle nå sina närwarande532 nordliga bostäder i Kemska kretsen af Archangelska [Guvernementet,]533 kunde de icke gerna undvika det sydliga Dvinska534 landet. Detta535 land förwarar i sjelfva verket ett536 och annat spår af Karelarnes derwaro. Här finnes t. ex.537 en by i nejden af Archangelsk, som benämnes538 Korela (Корела); ordet Wiena, hvaraf floden Dvina erhållit539 sitt namn, är allenast kändt i den Karelska munarten, likaså kalhu, skida540, samt tilläfventyrs ännu ett och annat ortsnamn[.]541 – Det är en högst märkwärdig omständighet, att Nestor, hvilken så noga uppräknat de särskildta grenarne af den Finska stammen, att han till och med anfört Tavastarne eller Jemerne, i542 sin folk-förteckning icke särskildt omnämndt den Karelska folkstammen. Men543 då vi nu kommit den Bjarmiska befolkningens upphof på spåren, så finna wi, att hans Sawolotschkaja544 Tschud just utgör namnet545 för Karelare. Ja! sjelfva den omständighet546, att ordet547 Karelare ej förekommer hos Nestor, kunde548 i brist på starkare549 skäl användas såsom bewis för den mening, att  starkare skäl ǁ andra skäl  med […] Karelare ǁ Sawolotsch[k]aja Tschud måste vara ident[isk]  Sawolotschkaja ǁ Castrén 1844: Savolotskaja  den hypothes ǁ den icke alltför osannolika hypothes ǁ Castrén 1844: den hypothesen  Twentieth-century research does not accept the explanation but 78 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud med550 hans Sawolotsch[k]aja551 Tschud måste förstås Karelare. Skulle man ännu wåga på den552 hypothes, att wårt Sawolax härstammar från det Ryska Savolotschje553, hvilket åtminstone554 synes oss ganska555 troligt, emedan man i andra språk ej finner någon rimlig härledning af ordet, så behöfves ej någon annan benämning för Karelare, emedan de ursprungligen utgjort samma stam med Savolaxarne. Wi lemna derivationen556 af ordet Karjala derhän; men om det härleder557 sig ur det Skandinaviska558: Kyrjala, så kunde Nestor icke559 gerna hafva kännedom af ifrågawarande namn.560 I det föregående omnämndes, att befolkningen vid Dvina-flodens nedra område begränsades af den Permska stammen [i]561 syd-ost. Här uppstår alltså frågan: Kunde ej Permierne hafva utsträckt sina bopålar ända till Dvina och det Hvita Hafvet562? Såsom bekant är, woro563 Permierne i äldre tider talrikast bosatta wid Kamaxxi 564, i anledning hvaraf de xxi. Öfverhufvud bör man vid bestämmande af de Finska stammarnes äldre bostäder taga watten-dragen till sitt ögnamärke. Det inre af landet i norra Ryssland war och är till det mesta ännu idag en obebodd ödemark.      considers the origin of the word unclear. Itkonen – Joki 1983: 986. (TS) åtminstone synes ǁ syn[es] ǁ Castrén 1844: synes ganska troligt ǁ ovedersägligt derivationen ǁ härledningen härleder sig ǁ 1. har sitt ǁ 2. har sin stam Skandinaviska ǁ ~ ordet 79  icke […] namn ǁ Castrén 1844: ej gerna hafva någon kännedom af namnet Karelare  Settlement names derived from the root Корела are found in several places in the northern Dvina basin. It is quite clear that they are related to the Karelian ethnic group in a way or the other. There are also some appellative name types to be identified as Karelian in this region, and thus there is no doubt that (some kind of) Karelians inhabited parts of the Dvina basin. Корела derives from earlier Корѣла and there is no doubt that it is the same word as Finnic karjala. This word has been considered to be based on Fi. karja < Germanic *xarja ‘group of people’ (cf. Grünthal 1993; Koivulehto 1997). However, the Ru. Корѣла and Tverˈ Karelian Kariela both point to a second syllable diphtong. As the word belongs to a group of oikonyms with the suffix -la, there is reason to believe that the word is originally a settlement name, probably the denomination of the Old Korela or Käkisalmi (Modern Russian: Приозерск), the old center of the Karelian population. The stem might well be the same element as that in the toponyms Карьеполье, Karjaa, etc., but the issue still needs to be investigated in detail. Many authors cite the Old Norse Kyrjalaland as the oldest attestation of the toponym Karjala, but as the Old Norse toponym cannot really be located, it is not absolutely certain whether this is the case. (JS)  Preposition added in Castrén 1844.  Here Castrén has written in the margin: Obs. Schönings men[in]g. Castrén means the Norwegian historian Gerhard Schøning (1722– 1780) who is considered Norway’s �Archaeologica et historica first professional historian. He wrote, among other things, the first history of Norway. Grankvist 2009. (TS)  woro […] Kama ǁ utgjort Kama i äldre tider medelpunkten för.  Changes in the footnote: bestämmande ǁ uppsökande ǁ Castrén 1844: bestämmandet ögnamärke. Det inre ǁ ögnamärke. Ty i betraktande af den djupa vildhet, som vid deras invandring herrskade öfver Norden, ǁ Castrén 1844 ögnamrke, ty det inre Det inre […] war ǁ 1. Det inre af landet war norra ǁ nordliga war ǁ ~ wid deras tid ännu idag ǁ Castrén 1844: ännu  eller ǁ vel  Today, коми морт, Komi man/person. (PK)  på […] bibehållen ǁ som de på många ställen bibehållit, fastän de  hvilka ǁ som  Changes in the footnote: vanligen ǁ nu Gam ǁ 1. Gam (som enligt wår mening ǁ 2. Gam (hvilket enligt wår mening är lika m[ed] ǁ 3. Gam (hvilket ej är samma ord som Jam eller Jem) ǁ Castrén 1844: Gam (?) bebyggare ǁ Castrén 1844: inbyggare  Ostjakerne wid Ob ǁ det Obska  utflyttat ǁ ej m  nämnda ǁ sistnämnda  The Kama is discharging into the Volga from the north-east at N55°11′ E49°24′. (TS)  Ifrån Kama ǁ Häri[från]  så ǁ samt  The Vyčegda River runs into the Dvina from the east at N61°17′6″ E46°35′20″. (TS)  The Sysola (Ru.)/Syktyv (Komi) runs into the Vyčegda at the city of Syktyvkar (former Ustˈ-Sysolˈsk) at N61°41′15″ E50°50′32″. (TS) äfven kallat sig Komy eller565 Komy-mort566, folk af Kama – en benämning, som på567 många ställen blifvit bibehållen af Permier och Syrjäner hvilka568 allaredan trädt utom Kama-områdetxxii 569 likasom Ostjakerne570 wid Ob ännu i dag kalla sig C[h]ondy-chuj, folk af Konda, ehuru de redan för sekler tillbaka utflyttat571 från nämnda572 flod-område.573 Ifrån574 Kama drogo sig Permierne undanträngde af Ryssar åt norr och nordvest, så575 att de ännu i dag anträffas wid floderna Petschora, Wytschegda576, Sysola577, Lusa578, Waschka (en biflod till Mesen)579 o. s. v. Ifrån Waschka580 se wi dem widare draga sig till Pinega581 samt från Wytschegda till Dvina582. Wid floden Pinega finnes ännu åtminstone en Syrjänsk volost, benämnd Njuchtscha583; och vid nedra Dwina förekomma584 äfven några585 ehuru svaga spår efter den Permska stammen. Dessa inskränka sig till några få ortnamn, som härleda sig ur de Syrjänska orden kurja,xxiii 586 vik af en flod (biflod?587)588, Jur, hufvud,589 xxii. Hos flere Syrjänska stammar har namnet Komy bortdött och de kalla sig vanligen efter den flod, hvarwid de för det närwarande äro bosatta. Dessa omtala Komy, Gomy, Gam såsom landets äldre bebyggare. xxiii. Padrokurja, Kuntschukurja, Bystrokurja, Valdakurja o. s. v.  The Luza discharges into the Suxona from the south (east) at Velikij Ustjug at N60°43′50″ E46°19′57″. (TS)  The Vaška runs into the Mezenˈ from the southeast at N64°54′43″ E45°42′0″. (TS) 80 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud schelja, klippaxxiv, schanj, skön590, wa, vatten591 o. s. v. Nämnda592 spår aftaga dess593 mera, ju närmare man kommer till Hvita Hafvet594. Det synes derföre595, såsom skulle den Permska stammen begynnt sprida sig allt596 mer och mera norrut, följande597 hamn i häl Karelarne598, men599 de hunno ej få fast fot vid Hafvet, förrän Novgoroderne inkräktade Dvina-landet och åtskiljde600 hvardera stammen, så att Karelarne nödgades draga601 sig till vester.602 Permierne deremot hålla sig öster om Dvina. Fullkomligt grundad är således Schönings mening, att ”Jumala-templet låg i medelpunkten af de länder, dem Finnar befolkade”, ty i trakten af nedra603 Dvina sammanstötte604 Permier eller Syrjäner och Karelare, Wesser (vid Bjelosero och Onega), kanske äfven Jemer eller Tawaster. Ja605 här igenfinnas606 till och med några spår607 efter Lapparne, fastän lika glesa, som de hvilka qvarblifvit efter Permierne. Man608 hör utom den wanliga traditionen om Tschuderne, att de warit ett åkerbrukande folk, stundom förtäljas, att de fört ett nomadiserande lefnadssätt, och att deras förnämsta [boskap]609 bestått i renar, som warit af den storlek och styrka, att en enda dragit efter sig en släda, hvilket endast610 kan tillämpas på Lapparne. Äfven611 låta ur Lappskan åtskilliga ortsnamn härleda xxiv. Jurola, Juras m. m.     Waschka ǁ Wytschegda Pinega ǁ floden Pinega hvarest <-> Dvina ǁ Dvina-floden Njukča at the Sura, N63°27′4″ E45°31′26″. (TS)  förekomma ǁ finnas 81  några ehuru ǁ några om äfve[n]  Change in the footnote: Padrokurja ǁ T. ex. ~  biflod? ǁ 1. liten l ǁ 2. liten m  куръя, bay (PK)  klippa ǁ Castrén 1844: backe щелля, scarp of a bank (PK)  шань, gentle, nice, good (PK)  ва, water (PK)  Nämnda spår […] ǁ 1. Men närmare till Hafvet finnas ǁ 2. Närmare till Dv[ina]  dess mera ǁ Castrén 1844: alltmera  Hafvet ǁ ~ , hvarest Karelarne woro det herrskande folket  derföre ǁ häraf  allt […] mera ǁ allt mera ǁ Castrén 1844: alltmera  följande ǁ men  Karelarne ǁ efter ~  men […] Hafvet ǁ Castrén 1844: utan att dock hinna få fast fot vid hafvet  åtskiljde ǁ Castrén 1844: derigenom ~  draga ǁ dragit  vester. Permierne ǁ 1. vester. Novgoroderne ǁ 2. vester. Der[emot] ǁ Castrén 1844: vester, men Permierne  nedra ǁ N[edra]  sammanstötte […] Jemer ǁ sammanstötte icke blott Permier eller Syrjäner och Karelare, utan äfven Wesser (vid Bjelosero och Onega), kanske till och med äfven Jemer ǁ Castrén 1844: ~ samt kanske ~  Ja ǁ Castrén 1844: Ja,  igenfinnas ǁ anträffas  spår ǁ glesa ~  Man hör utom ǁ Här hör man jemte  Missing word added in Castrén 1844.  endast kan tillämpas ǁ blott låter tillämpa sig  Äfven […] härleda sig ǁ Castrén 1844: Äfven låta åtskilliga ortsnamn härleda sig från Lappskan �Archaeologica et historica        Kuloj ǁ Kuoloj af ǁ (so hjerta ǁ d[et] det inre; ǁ ~ och juga jog pats ǁ Castrén 1844: pættse furu m. m. ǁ furu, Ugsche A.K. Matveev (Матвеев 2001) was of the opinion that the Saami toponyms form a fundamental layer of the substrate toponymy of the Arxangelˈsk region. This point of view has been criticized on the basis of the lexical contents of the toponyms that do not represent the most common Saami toponymic formants or bases, as well as on the basis of the absence of ethnotoponyms that could be connected with the Saami people (cf. Саарикиви 2002; Saarikivi 2004). However, it is a fact that some substrate toponyms of the Dvina basin point to a source language that shared a number of phonematic and lexical innovations with the present Saami languages. Many of the toponyms mentioned by Castrén are among those considered as Saami by Matveev. However, some of them are more likely Finnic, such as Ваймуга, the modern village of Ваймуша, likely from some Finnic personal name representing the lexeme *vaimo/u ‘spirit, soul’ (> Fi. vaimo ‘wife’, Est. vaim: -u ‘person’, borrowed to Saami as SaaN vaibmu ‘heart’ and to Russian dialects as воймать, воймовать, cf. Saarikivi 2009: 129-131). The name of a neighbourhood in the city of Arxangelˈsk Соломбала is, without doubt, formed from the lexemes pointing to an island (Finnic *saloj, Saami *suoloj) and a settlement (Finnic *poole < *pola > SaaN bealli), but the source language of the toponyms cannot be unambiguously identified. (JS) sig, t. ex. Kuloj612 (flod), af kuolle, fisk, och det Finska oja, bäck, Sollombala och Solosero, af613 suollo, ö, Waimuga, af waimu, hjerta614, det615 inre; Patschesero och Patschegorskaja, af pats616, furu617 m. m.618 I Cholmogorska kretsen finnes ock en sjö, benämnd Lopskoje619, den Lappska. Det mycket omtvistade ordet: Samojed låter lätt och naturligt härleda sig ur Same och jedne, såsom Lapparne benämna sig. Benämningen blef620 af Ryssarne öfwerförd till621 Samojederne, då Lapparne utrymde landet. För622 öfrigt lemna Lapparnes nära förwandtskap med Finnarne samt begge623 stammarnes gemensamma wandringar i öfrigt det starkaste stöd för den mening, att de äfwen här broderligen åtföljt hvarandra. Att sluta624 af den Finska folkwandringens allmänna charakter, skedde det första inbrottet625 af Lapparne, desse efterföljdes af Finnarne, hvilka åter undandrefvos af den Permska stammen.626 Men låtom oss ännu627 förfölja den egentligen Finska stammen628 och tillse629 om spåren af dess fordna tillwaro i den Ryska norden blott inskränka sig till området630 af Dvinafloden eller tilläfventyrs ännu annorstädes igenfinnas631. Wi upptaga här ej till undersökning den af Sjögrén behandlade frågan om Jemernes bostäder i öster och söder, utan draga oss norrut till den nu så kallade Mesenska  Lopskoje, den Lappska ǁ Castrén 1844: Lopskoje (den Lappska)  blef ǁ Castrén 1844: blef nemligen  till ǁ Castrén 1844: på  För […] Lapparnes ǁ Castrén 1844: Dessutom lemnar det sistnämnda folkets 82 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud kretsen – den Skandinaviska sagans Jotunheim. Landets nuvarande innevånare632 äro: Ryssar, boende wid floderna Mesen, Pjesa633, Tsilma634, vid utloppet af Petschera o. s. v; Syrjäner wid floden Ishma635 och öfra loppet af Petschora; Samojeder, nomadiserande på de skoglösa tundrorna wid Ishafvet. Alla dessa folkstammar förtälja, att Tschuderne, eller såsom Samojederne benämna dem: Siirtje warit landets ur-innewånare636. Enligt här på orten gängse berättelser, hvilka med få afvikelser äro desamma hos Ryssar, Syrjäner och Samojeder, hade Tschuderne [bott]637 dels i jord-gropar, dels i underjordiska hålor (пещеры), hvilka sistnämnda här och der638 anträffas wid stränderna af Petschora, Pinega639 och andra floder. Tschudernes antal har640 ej warit betydligt, enskildta familjer woro bosatta wid floderna Mesen, Pjosa, Petschora, Ishma, Pishma, Tsylma, Jugrina, Worotin m. fl.641 Enligt skilda traditioner förde de antingen ett nomadiserande eller bofast lefnadssätt. Deras egendom bestod642 i renar, bäfrar, räfvar, guld och silfver. Ofta anfallna af den vilda Samojed-stammen Karatschea nödgades de, för att beskydda643 sina skatter, nedgräfva dem i jorden, hellst på obesökta och oåtkomliga ställen, på644 sjöholmar, under klippor, ja till och med i floders botten. Äfven skola Tschuderne warit utsatta  begge ǁ de  sluta ǁ dömma  inbrottet […] stammen ǁ Castrén 1844: uppbrottet af Lapparne. Finnarne, som efterföljde dem, blefvo åter beledsagade af den Permska stammen 83  In Castrén’s time, it was believed that the peoples or tribes known in the contemporary world had existed as such from time immemorial and had wandered from their assumed original homelands to their present areas of settlement. This concept comes from Johann Gottfried von Herder (1744–1803) and other thinkers of Romanticism. Nisbet 1999. (TS)  ännu förfölja ǁ fullföl[ja] ǁ Castrén 1844: ännu följa  stammen ǁ Castrén 1844: ~ på dess vandringar  tillse om spåren ǁ 1. tillse om den måhända icke ǁ 2. tillse om den måhända ej warit mera utbredd ǁ Castrén 1844: tillse, om spåren  området af Dvina-floden ǁ Castrén 1844: Dvinaflodens område  igenfinnas ǁ Castrén 1844: kunna ~  innevånare ǁ Castrén 1844: invånare  The Peša (Pjoša) discharges into the Arctic Ocean at N66°53′42″ E47°34′38″. (TS)  The Cilˈma runs into the Pečora from the west at N65°26′34″ E52°5′55″. (TS)  The Ižma (Ru.)/Izˈva (Komi) discharges into the Pečora from the southeast at 65°20′33″ E52°50′59″. (TS)  ur-innewånare ǁ Castrén 1844: urinvånare  Missing word added in Castrén 1844.  här och der ǁ i mängd  The Pinega discharges into the Dvina from the east at N64°8′1″ E41°54′10″. (TS)  har […] enskildta ǁ Castrén 1844: var ej betydligt; blott enskilda  fl. ǁ m.  bestod i ǁ Castrén 1844: utgjordes i  beskydda ǁ Castrén 1844: skydda  på […] ja ǁ Castrén 1844: såsom på sjöholmar och under klippor samt �Archaeologica et historica                    enligt ǁ en Rysk Tsar hade ifrågawarande ǁ alla anbefallt förordnat ǁ utgifvit den befallning att […] träd ǁ Castrén 1844: att de skulle söka afhugga hvar sitt träd borde ǁ skulle utkorade enviges-kämpe ǁ 1. ut[korade] ǁ 2. af folket utkorade enviges-kämpe det ǁ Castrén 1844: utkorade envigeskämpe började ǁ 1. sökte fälla ǁ 2. börj[ade] ǁ 3. sökte fälla drogo ǁ fl[ydde] under ǁ Castrén 1844: in i jorden skola ǁ Castrén 1844: jorden, sägas ega förmågan ǁ understundom wa[ndra] Missing word added in Castrén 1844. de skola […] ǁ ja! de hafva till och med någon gång blifvit sedda ǁ Castrén 1844: i synnerhet skola de, enligt hvad Samojederna berätta Kolguev is an island off the northern coast of Russia at N69°7′ E49°9′. (TS) höras ǁ Castrén 1844: förnimmas Om […] formen ǁ Castrén 1844: Om man nu afkläder dessa och andra dem liknande berättelser sin mythiska drägt formen ǁ 1. sloga ǁ 2. svep knapt […] ting ǁ 1. blott det ǁ 2. endast ǁ 3. knapt något ǁ Castrén 1844: knappt något deras boningsplatser ǁ de jordgrop[ar] för fiendtligheter af Ryssar, och enligt645 traditionen hade en Rysk Tsar till afbrytande af ifrågawarande646 fiendtligheter förordnat647 ett envig emellan en Tschud och en Rysse bestående deruti, att648 de ifrån hvar sin sida skulle söka afhugga ett träd. Landet borde649 enligt Tsarens förordnande besittas af det folk, hvars utkorade650 enviges-kämpe lyckades att förr fälla trädet. Ryssen segrade derigenom, att han afhögg trädet högre upp wid stammen, då deremot Tschuden enligt sin vana började651 började hugga tätt invid sjelfva roten. Härefter drogo652 sig Tschuderne under653 jorden och lefva der i rik besittning af mammuth-djur (deras renar), bäfrar, räfvar, guld, silfver och andra dyrbarheter. Ehuru boende under jorden654 skola de likwäl ega655 förmågan [att]656 i osynlig gestalt färdas ofvan jord; de657 skola, berätta Samojederne, i synnerhet låta höra af sig på ön Kalgujeff658, hvarest ofta hundar skälla och röster höras659, utan att något tält finnes i hela nejden. Om660 man ur dessa och andra dem liknande berättelser afkläder den mythiska formen661, så återstår såsom ett positivt resultat för historien knapt662 någon ting widare än ryktet om en försvunnen Tschudisk folkätt. Af allt det öfriga, som traditionen tillskrifver detta urfolk, kunna blott deras663 boningsplatser 84 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud eller de så kallade Tschud-grafvarne komma i betraktande. Sådana träffas talrikt664 uti de665 sydliga delarne af Mesenska kretsen, samt vid nedra loppet af Petschora. De äro wanliga jord-gropar inwändigt bevuxna med en ymnig mossa. Medelst gräfning har jag i deras botten samt vid sidorna funnit en myckenhet bränd aska, brända stenar och förstenadt kol.666 Stundom har man i dem äfven667 funnit jernoch koppar-verktyg, hvilka668 gifvit anledning till den förmodan hos allmogen669, att ifrågawarande grafwar af Tschuderne blifvit begagnade till smidjor. Wid670 grafvarne finner man ofta ett eller flere stenrösen, som påtagligen äro sammanfallna ugnar af badstugor och boningshus – en omständighet, som synes lända till stöd för nyssnämnda förmodan. Emellertid förtjenar den allmänna traditionen, att Tschuderne bott i jord-gropar, all aktning och innehåller i sig intet671 motsägande. Twertom bewisar det dubbla bonings-sättet endast öfwergången ifrån ett nomadiserande till en672 bofast lefnadsart, såsom man ännu i dag hos många Lappska nybyggare ser tält och stugor stå673 bredvid hvarandra. Frågan är nu endast den, hvilken folkstam hafva dessa grafvar tillhört? I674 de nordligare delarne af Finland har jag funnit jord-gropar af samma construction, innehållande äfven aska[,] kol och andra 85  talrikt ǁ i ymnighet  de […] kretsen ǁ den Mesenska kretsen  The remains described by Castrén might be those of dwellings or some metalworking pits. There are pits related to metal production from the Vanvizdinskaja Culture (6th to 10th centuries CE) in the area. Королев & al. 1997: 427– 428. (TS)  äfven funnit ǁ Castrén 1844: anträffat  hvilka […] allmogen ǁ Castrén 1844: hvilket hos allmogen gifvit anledning till den förmodan  tradition ǁ förmodan hos allmogen  Wid […] man ǁ Castrén 1844: Vid grafvarna finnas  intet ǁ Castrén 1844: ingenting  en […] lefnadsart ǁ ett bofast lefnadssätt ǁ Castrén 1844: ett bofast lif  stå ǁ br[edvid]  I […] äfven ǁ Castrén 1844: I sådant afseende förtjenar omnämnas, att jag i de nordligare delarna af Finland funnit jordgropar af enahanda konstruktion, hvilka på samma sätt innehålla �Archaeologica et historica  Castrén documented these remains during his journeys of 1838 and 1839. See his travels in this series. (TS)  begagnade ǁ Castrén 1844: begagna  boningar ǁ Castrén 1844: bostäder  såsom ǁ hvilket reda[n]  eg. ǁ eller  angående ǁ i afseende å  ur-innewånare ǁ Castrén 1844: urinvånare  närwarande ethnographiska ǁ Castrén 1844: nuvarande ethnografiska  kunna ǁ Castrén 1844: kunde  af ǁ Castrén 1844: efter  silfver-fat och silfver-mynt ǁ Castrén 1844: silfverfat och silfvermynt  spjut ǁ kopp[ar]  knifvar ǁ o[ch]  hafva […] förlorade ǁ hafva dels antingen gått förlorade eller forwar[as]  om de äfven ǁ i hvarje fall ej mycket  kunde ǁ <-->  The next generation of researchers after Castrén discovered the possibilities of using archaeological source material after studying the comparative methodology developed in Scandinavia in the 1860s and 1870s. Aspelin 1875: 158– 209. (TS)  nu ǁ Castrén 1844: derföre  den ǁ 1. den ǁ 2. det ǁ 3. d  språket. […] idiotismer ǁ 1. språket. De flesta här gällande idiotismer i Ryskan h ǁ 2. språket och med dess tillhjelp söker <----> ǁ Castrén 1844: språket, med hvars tillhjelp tydliga spår af en tidigare Finsk befolkning i landet ännu låta uppvisa sig. I den Mesenska kretsen finnas samma, ja till och med ännu flere från Finskan lånade språk-egenheter  ännu […] landet ǁ 1. kunna <--> ǁ 2. kunna uppdaga, att utom de nu i landet nu bosatta trenne folkslagen ännu ett förbrända ämnen. De hafva enligt traditionen warit försedda med tak och skola tjenat Lapparne till bostäder.675 Om Ostjakerne är det en känd sak, att de till en del ännu begagnade676 sig af likartade boningar677. Äfwen Syrjänerne hafva i äldre tider egt enahanda bostäder, såsom678 man kan sluta af ordet gort, hvilket på en gång betyder grop och hem, t. ex. mun gortä’, gå hem, eg[entligen]679 gå i gropen. Tschud-grafvarne lemna följakteligen icke något säkert resultat angående680 landets urinnewånare681. Med afseende å närwarande682 ethnographiska förhållanden kunna683 de med största skäl tillskrifvas Syrjänerne. Bland öfriga fornlemningar af684 Tschuderne omtalar man i Mesenska kretsen särskildta jordfynd, såsom guldringar, armband, silfverfat685 och silfver-mynt, små lerkärl, spjut686 och pilar, knifvar687, yxor m. m. Men dessa antiquiteter hafva688 redan gått förlorade och torde om689 de äfven kunde690 upptäckas, ej wara mycket bewisande.691 Wi wilja nu692 tillgripa den yttersta utwäg, som ännu återstår till utredande af den Tschud-stam, som enligt traditionen tidigast bebott den693 Mesenska kretsen, nemligen språket.694 Med dess tillhjelp hoppas wi ännu695 kunna uppdaga spår af en tidigare Finsk befolkning i landet. I det föregående omnämndes, att i den Mesenska kretsen  i […] Dwina ǁ 1. wi[d] ǁ 2. de ǁ 3. <--> ǁ 4. wid Dvina-flod[en]  förekomma ǁ 1. finnas här ǁ 2. ~ ǁ 3. finnas  en mängd ǁ Castrén 1844: åtskilliga  kunna ǁ u[r] 86 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud finnas desamma, ja ännu flere ifrån Finskan lånade idiotismer, än i696 nejden af Archangelsk wid nedra Dwina. Likaså förekomma697 äfven här en698 mängd ortsnamn, hvilka endast kunna699 ur700 Finskan härledas. Sådana701 finnas i största antal vid nedra Petschora, t. ex. Noriga af nori, räfgrop, och joki, flod, Kuja702, tåg, Oksinskaja af oksa, gren, Pilemskaja, af piilo, gömsle, Jokuschi703 af joki, Sula, öppen, odlad, Laja (flod) af laaja, wid m. fl. Dessutom förekomma här och der namnen Ishma, af iso maa (se704 ofvan), Tsilma af kylmä, kall, Pesa af pesä, bo705; Asapolskaja, af asun, bo706 och поле, fält; Lamposchenskaja af lampi, wattengöl;707 Tetrogorskaja, af tetri, tjäder och гора; Kymskaja, af kymi, stor elf, moder-flod, Radoma, svedje-land, af raataa, arbeta708, svedja och maa; Paloshelskaja, af palo, brand och det Syrjänska ordet shelja709, klippa o. s. v. Onekligen äro de flesta ortsnamn i Mesenska kretsen, som ej ega sin rot i Ryskan, af Syrjänsk upprinnelse, men då här äfven förekomma Finska ortsnamn710, då widare sjelfva711 Syrjänerne ega traditioner om en annan712 tidigare befolkning i landet, så synes man häraf wara befogad till den slutsats, att Karelarne en dag utsträckt sina bostäder ända upp till Ishafvets kuster.713 Det wore en ringa möda att på detta714 wis förfölja Finnarne ännu715 långt in i Sibirien  ur […] härledas. ǁ Castrén 1844: härledas ur Finskan.  Sådana […] Petschora ǁ Dessa förekomma i största antal wid öfra nedra Petschora, hvarest man finner träffar såsom ortsnamn bya-namnen  Kuja ǁ Ку[я] 87  Jokuschi af joki, ǁ ~ samt dessutom floderna Su[la] ǁ Castrén 1844: Jokuschets, af joki;  (se […] Tsilma ǁ o. s. [v.] ~  bo ǁ Castrén 1844: ~, näste  bo ǁ Castrén 1844: ~, vistas  wattengöl; ǁ Castrén 1844: göl,  arbeta ǁ sv[edja]  shelja […] o. s. v. ǁ Castrén 1844: schelja, backe m. m.  ortsnamn ǁ Castrén 1844: benämningar The toponyms of the Mezenˈ basin remain poorly investigated. Castrén’s idea that the names can only be interpreted on the basis of Finnic languages (“ur Finskan”) cannot be verified with certainty. Some seemingly Finnic names such as Палощельская are composed of words that occur as borrowings in Russian dialects. Other toponyms mentioned by Castrén are of Komi origin, such as Ижма, in Komi Изьва (< изь ‘stone’ ва ‘water, river’). Still others might well be of Finnic origin, such as Сула (from the stem meaning ‘thaw, free from ice’), Тетрогорская (indeed from Eastern Finnic tetri ‘black grouse, Tetrao tetrix’ used as a personal name?), Азапольская (from a personal name element?), etc. (JS)  sjelfva Syrjänerne ǁ Syrjänerne sjelfva ǁ Castrén 1844: sjelfve Syrjänerne  annan ǁ tid[igare]  In the same way local names were used to define the extension of ancient Finnish habitation by David Emmanuel Daniel Europaeus (1820–1884), and he also attempted to prove his results by using archaeology and anthropology. Lehikoinen 1988: 113–115; Edgren 1988: 128– 130; Salminen 2003b: 47–49. (TS)  detta ǁ m  ännu […] Sibirien ǁ 1. ända till Altaj ǁ 2. ända till medlersta Altaj �Archaeologica et historica  jag […] tid ǁ 1. vi wilja uppskjuta härmed intill dess ǁ 2. jag vill spara härmed intill den  då […] vandringar ǁ då wi sjelfva besökt denna nämnda bergsbygd, samt och der måhända funnit ännu tydligare af wåra förfäders Finnarnes forntida wandringar  det torde ǁ hoppas kunna  wida rikhaltigare ǁ Castrén 1844: rikhaltigare  On p. 163 of the manuscript there is a list of local names (toponyms) assumed to be Finnic by Castrén. The same names are also repeated in his travel notes and diaries from Siberia. Surgut is a town in western Siberia at N61°13′55″ E73°26′46″. (TS)  Салымская ǁ Sal[ymskaja]  It was relatively typical of Castrén to write a word or place-name partly with Cyrillic and partly with Latin alphabet as he also did here. (TS)  The town of Minusinsk is situated in Minusinsk Valley on the river Minusa, a tributary to the Yenisei on its upper course in western Siberia at N53°42′34″ 91°41′7″. Its surroundings have been famous since early 18th century for its prehistoric graves. For a map of the most important archaeological sites in the area, see Salminen 2003b: 214– 215. (TS)  The manuscript KK Coll. 539.29.13 (Varia 4.13) p. 589–608 consists of a notebook or loose sheets, the size of which is ca. 18.5 x 22 cm. It is untitled, and the title under which the article was published has been provided by the editor of NRF, Castrén 1870b.  The manuscript begins with three fragmentary beginnings, which Castrén has stricken out: 1. De colossala grafstenar, som stodo uppresta, wid kring hwarje kurgan woro så talrika ǁ 2. öfverraskades men jag716 vill spara härmed intill en annan tid, då717 det torde718 blifva mig möjligt att meddela wida719 rikhaltigare upplysningar om wåra förfäders forntida vandringar. Surgut720 Селяровская. Silja rova Салымская721 – Sile maa Пимская, pimiä Демианскiй, Немянскiй, niemi Кондинская, kanta Пелымскiй Пелыm722, piilo Юкадинская, joki? 88 �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel 3 [Om kurganer eller s. k. Tsud-kummel i den Minusinska723 kretsen]724 Denna725 stepp hade naturen danat lika jemn och lika kal726, såsom alla de andra; men menniskorna hafwa gifvit den ett helt annat utseende. De hafva förwandlat steppen till en begrafningsplats, staplat727 derpå höga kummel och kring kumlen upprest en728 skog af colossala grafstenar. Allt729 detta sägas Tschuderne hafva tillwägabragt730, och kumlen731 hafva derföre både af bildade och obildade wanl. bl. benämnde Tschud-kummel eller Tschud-grafwar.732 Ifråg[avarande]733 kummel anträffas sällan och sparsamt på berg och höjder, men deremot i ganska stor mängd på lågländta stepper i734 närheten af735 sjöar eller floder. Till736 sin form äro de fyrkantiga, stundom737 qvadratformiga, men vanligen paralellogrammer.xxv Somliga bland dem äro jemna738, andra i739 midten insjunkna740 något nedanom jorden, de flesta höja sig 1–2 fot öfver741 jordytan, och man träffar till och med kummel, som äro mera än en sashen742 höga. Deras längd omvexlar ifrån 2–3 ända till         xxv. Se p. [91].          89 mitt öga att <-> ǁ 3. såg jag mig från alla håll omgifven från kurganer och kurgan-stenar. kal ǁ skoglös staplat ǁ rest en […] grafstenar ǁ 1. colossala ǁ 2. grafstenar af sådan storlek i en sådan mängd, att Allt […] Tschud-grafwar. ǁ Folket säger att endast en ochristen jättekraft sådan de tilldela de gamla Tschuderne, förmått uppresa dessa kummel och grafstenar; wi äro förpliktade att skänka dessa märkvärdiga fornlemningar några ögonblicks uppmärksamhet. Castrén refers to the folklore about Chuds in his article Om Savolotscheskaja Tschud as well as in his travel notes of 1842 from the region of Pinega and of 1847 from southern Siberia. Furthermore, the same folklore was related by Johan Reinhold Aspelin (1842–1915) by quoting the beginning of this article by Castrén. Aspelin 1875: 69–72. (TS) kumlen […] benämnde ǁ kumlen benämnas Tschud-grafwar. ǁ 1. ~ I sednare tider har ǁ 2. ~ Wi anse oss förpligtade att skänka några ögonblicks uppmärksamhet Ifråg. […] stepper ǁ 1. De anträffas wanl[igen] wid ǁ 2. De anträffas wanl. på långländta [sic] ǁ 3. De anträffas wanl. på stepper i ǁ wi[d]. af sjöar ǁ af en Till sin form ǁ 1. Endast undantagswis ǁ 2. Deras form är fyrkantig. stundom ǁ sällan jemna, andra ǁ jemna med i midten ǁ till och med ~ insjunkna ǁ någon öfver ǁ ofvanom Sažen (сажень) = 3 arshin, ca. 213 cm. �Archaeologica et historica  20–30 sasch. och ǁ 1. 20 saschener och ǁ 10  The size and height of the kurgans vary in different cultures. The earliest kurgans of the Chalcolithic Afanasˈeva Culture (ca. 3300–2000 BCE) are low. Some of them are personal burial mounds, while others are small collective ones. In the Okunev phase (2000–1500 BCE) there are small quadrangular graves with stone walls, and in the Andronovo horizon (ca. 1500–900 BCE) wooden grave chambers (in the west stone chambers). Every grave in an Andronovo collective burial mound is surrounded with stones, which has been interpreted as a sign of social change. Several Andronovo burials also contain animals and chariots as well as other wheeled vehicles. The most common kurgans in the Minusinsk area are those of the Karasuk Culture (ca. 1500–800). In Karasuk kurgans there are stone cists surrounded with quadrangular stone walls; in the Altai region the Karasuk kurgans are very low, without any marker on the surface of the earth above it, but in the Minusinsk area they are higher. The mounds contain only male burials. The most splendid finds are from the Tagar Culture (700–100 BCE), and the largest kurgans belong to this period. On the other hand, there are also small Tagar kurgans. It is typical for them to have stone steles in each corner and also be surrounded by similar steles. The inner structures vary, but in the large kurgans of the latest phase there are often wooden chambers that have been burnt. All these cultural phases and horizons belong to the Bronze Age. Simultaneously 20–30743 sasch[en] och bredde[n] är lika omvexlande.744 Kurganerna745 äro på alla sidor omgifna af en stenwägg746, som stundom747 är insjunken och öfvervuxen med jord, men wanligen höjer sig några tum öfver den angränsande jordytan. Enahanda wäggar löpa ofta twersöfver kumlen och dela grafvarna i skillda afdelningar.748 Nämnda wäggar bestå wanligen af tunna749 schiffer-sten750, stundom äfven af annan stenart.751 Äger752 kumlet formen af en parallellogram, så äro dess smala ändar ställda i n[ord]v[est]753 och s[yd]o[st]. I qvadratformiga och alla slags754 rectangulära kummel löpa755 diagonalerna i det närmaste mot norr och söder, öster och vester. Kring756 de flesta kummel ser man ett större eller mindre antal ansenliga757 stenar, hvilka stå uppresta758 så wäl wid hörnen som sidorna af kumlet.759 Somliga760 kurganstenar höja sig blott några761 tum, andra deremot flera (1–5) alnar öfver jorden. De762 bestå vanl[igen] af schiffer och äro ställda stundom med breda763, oftare med smala ändan mot kurganen. Ehuru m[yc]k[e]t olika formade äro dock de ojemförligt flesta kurgan-stenarna i764 öfra ändan något spetsade. Många bl[and] dem hafva utseendet af trianglar765. I766 andra observerar man oformliga conturer af767 hufvud och axlar. På en graf på Sag[aiska] steppen768 stod tillförene en sten med uthugget upp-769 och 90 �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel nedvändt manligt beläte, men kurganen770 är nu uppgräfven och stenen kullstjelpt771[.]772 På samma kurgan stod äfven en sten med 59 streck, betecknande tvifvelsutan, att den aflidne varit 59 år gammal. Ej långt ifrån detta ställe stod på773 en annan kurgan en qvinlig bild, inhuggen i en flat sten. Äfven denna kurgan har bl[ifvit] upprödjad utan n[å]g[o]t gagn för vet[enskapen]. Begge dessa bilder äro aftecknade i Bil[aga] 1.774 №. På samma Bil[aga]775 finnes dessutom en bild, befintlig ej långt ifrån den Sag[aiska] domen776, som njuter en Gudomlig dyrkan. Bilden är aftagen både <en face> och profil.777 Bekant är att på somliga kurganstenar äro778 inristade tecken, som likna sig till bokst[äfver]. Sådana äro anförda i Bil[agor].779 Alla780 de af mig öppnade Tschudgrafwar hafwa inwändigt varit af ungefär enahanda construction. Efter781 att hafva uppkastat det öfwersta jordlagret, har jag nästan782 alltid, åtminstone i midten af grafwen funnit ett stenröse. Ofta hafva783 ofwanom röset anträffats m[enni]sko-skeletter, bland784 hvilka många warit af m[yc]k[e]t sentida ursprung.785 Nedanom stenröset har jag nästan alltid funnit ruttet träd, ben af hästar, får och menniskor, söndrade lerkrus m. m., men sällan något fullständigt mennisko-skelett. Det tyckes såsom skulle den stora stenmassan hafva krossat de ruttnande benen. På sidorna om                  91 with the Tagar Culture there is the Pazyryk Culture in the Altai region, and they are followed by the Taštyk Culture (0–400 CE) that has been connected to the arrival of the Kyrgyz to the area. The Taštyk Culture also built kurgans. Mallory 1997a; Mallory 1997b; Mallory 1997c; Grjasnow 1970: 51–52, 64– 65, 95–96, 104–106, 158–160, 235– 238; Anthony 2007: 307–311, 448– 450. (TS) Kurganerna ǁ De flesta stenwägg ǁ wägg stundom är insjunken ǁ 1. stundom ǁ 2. ofta insjunkit Castrén’s words about stone walls and separate departments make it probable that these kurgans are from the Karasuk Culture. Cf. above. (TS) tunna ǁ smala schiffer-sten ǁ schiffer-skifvor Here Castrén has marked a footnote a), which can be the same “se p. 10” as in the previous manuscript page. There are no other footnotes here. Äger kumlen ǁ Är grafven nv. och so. ǁ 1. nv. och so dial ǁ 2. nv. och so men om uppgifva ǁ 3. nv. och so och i alla slags rectan[gulära] slags ǁ andra. löpa ǁ ut Kring de ǁ De ansenliga stenar ǁ stenar uppresta ǁ wa Such stone steles are typical especially for Tagar Culture graves but they can be found also on Okunev, Karasuk and Taštyk graves. Esin 2009; Есин 2010; Леонтьев et al. 2006 and the references above. (TS) Somliga kurganstenar ǁ Somliga bland dem några ǁ en. �Archaeologica et historica  De bestå vanl[igen] […] ǁ 1. Till sin form äro de m[yc]k[e]t olika, men ǁ 2. Dessa stenar hafva ofta en  breda ǁ smalare  i […] spetsade ǁ 1. sp[etsade] ǁ 2. något spetsade  trianglar ǁ ordentliga ~  I ǁ Wid  af ǁ och  The Sagajsk steppe is situated around the village of Sagajskoe and the Karatjuga River at ca. N53°39′ E92°47′. (TS)  upp- […] beläte ǁ m[enni]sko-beläte  kurganen ǁ stenen     92 kullstjelpt ǁ kullstjelpt (se Bil. A Anthropomorphic figures are represented on stone steles of various periods. The more naturalistic figures are from the Okunev and Tagar periods, but the ones from the Karasuk Culture are usually of a more schematic type. Кожин 2013; Esin 2009; Есин 2010. (TS) på […] bild ǁ en qvinlig bild The pictures referred to here will be published together with Castrén’s field notes in the volume of his travels in this series. They have �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel  previously been published in Aspelin 1901.  Bil. ǁ <--->  The village of Sagajskoe at N53°38′32″ E92°47′32″. (TS)  profil. ǁ ~ De består ofta merendels af schiffer-sten och stå äro ställda än stundom med sin breda, oftare med sin smala sida emot kurganen.  på somliga kurganstenar äro ǁ somliga kurganstenar äga  Published in the volume of Castrén’s travel diaries in this series.  Alla […] ǁ Kurganernas inre construction Efter ǁ 1. Nedanom ǁ 2. Efter att bortkastat det öfra jordlagret har jag åtminstone midt på grafwen alltid mött ett stenröse stundom har jag ǁ 3. Ofvanom röset har jag ofta funnit lik.  nästan alltid ǁ alltid  hafwa […] anträffats ǁ hafva jag ofvanom röset anträffat  bland […] warit ǁ 1. hvilka blifvit ofta ǁ 2. hvilka blifvit stundom  ursprung. ǁ ursprung, ty det är Tat[arerne]s sed att begrafva sina döda i gamla Tschud-kummel, då inga berg finnas i närheten. ☞ 93 �Archaeologica et historica                   har […] saknats ǁ är stenröset wi åtminstone ǁ också Här hafva ǁ Deremot har i […] graf ǁ i graf kullfallna och rubbade ǁ rubbade det […] liken ǁ det ena liket på […] anmg ǁ på sida, de sistnämnda de sistnämnda ǁ de på sida vanl. varit ǁ äro och ǁ äfven merendels begrafna ǁ 1. att de oftast antr ǁ 2. sådana lik oftast anträffas ǁ 3. merendels lagda Alla lik […] solen. ǁ 1. Alla ǁ 2. Liken De döda äro lagda på tvärsidan af grafven och så ställda alla de på sida, att hos alla de på sida lagda lik ögonen äro riktade mot den uppåtgående solen. Here Castrén wrote a footnote that he did not complete and eventually struck out: Må man härwid erinra sig hvad som I förhållande […] ǁ Erinrande träffas ǁ ligg[a/er] djup. ǁ djup eller n[å]g[o]t deröfv kistan ǁ grafven It is apparent that these burials are from the Chalcolithic Period or Bronze Age, but there are some inconsistencies in Castrén’s description of their contents. The burials, in which the dead have been buried lying on their side, facing northeast are typical, above all, of the Andronovo Culture, but usually the Andronovo graves do not contain more than one set of human remains each. Also there are usually not daggers in them, but daggers appear in the Tagar burials of the Late Bronze Age. Knives are typical of Karasuk and Tagar burials. Grjasnow 1970: 95–96. (TS) grafwen har786 stenröset antingen saknats eller åtminstone787 warit ganska obetydligt. Här788 hafva äfwen skeletterna warit bättre bewarade. Jag har i789 hvarje graf wanligen funnit ett större antal (4–12) mer eller mindre fullständiga m[enni]sko-skeletter. De synes alltid hafva blifvit lagda i kistor antingen af träd eller sten, ehuru trädkistorna redan till det mesta äro förruttnade och stenkistorna äfven ofta kullfallna790 och rubbade. På de flesta ställen har jag funnit tvenne lik lagda i samma kista tätt inwid h[varan]dra. Då det791 ena af liken ofta warit rubbadt och mycket illa faret, så kan häraf slutas, att grafven blifvit öppnad för att gifva rum åt den aflidnes andra hälft. Liken har jag funnit liggande än på rygg, än på792 sida, och härvid trott mig göra den anm[ärknin]g, att de sistnämnda793 liken vanl[igen] varit794 äldre än de öfriga, och795 merendels begrafna796 i midten af grafven. Alla797 lik hafva blifvit lagda på twärsidan om grafwen och så ställda, att de aflidnes ögon, i s[ynner]het de på sida begrafna likens, äro riktade gent mot den uppåtgående solen.798 I799 förhållande till den omgifvande jordytan träffas800 liken gemenl[igen] på vid pass 1. arsh[in]s djup.801 Något högre finnas, såsom redan nämndt är, ben af hästar, får, hundar, m. m. I sjelfva kistan802 har jag esomoftast upptäckt bräckliga lerkrus, knifwar, dolkar, sadeltyg af koppar, men intet af jern.803 94 �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel De af mig sålunda i korthet beskrifna grafwarna delas af många andra förf[attare] i 2ne slag, som på måfå blifvit kall[a]de Tschud[iska] och Kirg[isiska].804 De förra sägas wara högre och försedda med stora grafstenar, de sednare deremot jemnhöga med marken och i805 saknad af några806 kurganstenar. Detta är en högst märkvärdig dist[inction], ty enl[igt] mina undersökningar höra just de med marken jemnhöga till de uräldsta807 kurganer. I dem är redan808 allt förmultnat och orsaken till deras lågländta besk[affenhet] är påt[agligen] den, att kumlet under tidernas lopp insjunkit. I809 grund falsk är den uppgift, att endast höga kurg[aner] äro försedda med grafstenar. Dessa anträffas wid höga810 och låga, stora och små kurganer. Att det äfven gifves höga kurganer som äro811 ganska gamla, kan väl icke bestridas; men man är alltid säkrare att finna ett oförruttnadt skelett i de n[å]g[o]t upphöjda, än de låga och insjunkna kurganerna.812 Hos Pallas skall813, enl[igt] Ryska förf[attare]s wittnesbörd, äfven förekomma814 en indelning i enskilta [och]815 familje-grafvar, samt i sten-kurganer816 (majaker), jordoch schiffer-kurganer817 eller de så k[al]l[a]de pliti.818 Tillvaron af enskildta grafwar819 lemnar jag derhän820, men vill821 dock anmärka, att jag ej öppnat en enda gammal graf, som skulle innehållit blott [ett] enda lik. Indelningen i 95  It is unclear whose division Castrén actually refers to. On the other hand when concepts like “Chud” were applied to anything unknown or alien, it also referred to everything belonging to the disappeared inhabitants of the area, and by that way it was easy to set as a counterpart of Kyrgyz that continued living there. Grigorij Ivanovič Spasskij (1784–1864) divided the kurgans explicitly to “Chud” and “Kyrgyz” types. Спасскiй 1818: 32 (159). Also in main features the divisions by Peter Simon Pallas (1741–1811) and Johann Georg Gmelin (1709–1755), see Pallas 1776: 361–362, 384–385 and Gmelin 1752: 317–318. The divisions of both of them are, however, more detailed, see Pallas 1776: 356–362; Gmelin 1752: 311–319. See also Gmelin 1999: 407–408 where Dahlmann identifies other mounds described by Gmelin with Tagar Culture tumuli except his slanec type that is younger. Pallas considered the kurgans with copper artefacts to have belonged to “Chuds” who had originated in the Altai and Sayan Mountains and migrated as far as Hungary from there. Philipp Johann von Strahlenberg (1676–1747) also lists different features of the graves but does not divide them into defined groups. Strahlenberg 1730: 356–358. Daniel Gottlieb Messerschmidt (1685– 1735) divides the graves into two groups calling one type Scythic and the other Tatar. Белокобыльский 1986: 17–18, 21, 35–36, 45. (TS)  i saknad ǁ utan  några kurganstenar ǁ 1. alla stenar ǁ 2. några hörnstenar  uräldsta ǁ allra äldsta  redan allt ǁ allt �Archaeologica et historica  I […] är ǁ Dessutom är  höga ǁ <------- ---->  äro […] gamla ǁ 1. sakna ǁ 2. <--> ǁ 3. äga en hög <---> ǁ 4. äro ganska åldriga  kurganerna. ǁ 1. ~ Hvad ǁ 2. ~ Wisserligen finnas äfven stora kurg[aner] som äro af tidigare urspr[ung]. ǁ 3. ~ För öfrigt måste emot d[en]na nämnda dist[inction] äfven anm[ärka]s att det gifves höga kurganer kummel som sakna, och låga grafvar, som äga kurganstenar, och då det äfven finnas låga kummel grafvar som äga och höga grafvar, som sakna och kurganer st grafstenar, så synes denna distinction af sig sjelf förwalla. Dessutom bör härvid ihågkommas, att äfven de låga kumlen fordom höjt sig n[å]g[o]t öfver jordytan, men und. tidernas lopp insjunkit. Man talar Rysk[a] förf[attare] tala äfven om stor förmodligen på Pallas auctor[itet], om om sten- och jord-kurganer. Here Castrén is referring to the groups presented in Pallas 1776: 356–362. (TS)  skall ǁ skola  förekomma en indelning ǁ förekomma många andra distinctioner, såsom ~  Mscr.: i  sten-kurganer ǁ sten- och  sten-kurganer […] schiffer-kurganer ǁ sten- och jord-kurganer m. m. ǁ [Here an unfinished footnote:] Sten-kurganerna torde wara synonyma med de Tschudiska, och jord  Pallas 1776: 361–362 mentions two types of kurgans: “common graves” (gemeine Gräber), which the grave diggers call, according to him, Slanzi or Mogilniki, and high earth tumuli (Kurgani). He assumes that these two types belong to different nations, and the people who built the large kurgans would have been the same people who controlled the ancient metal mines found in Siberia. He 96 �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel         äro ställda ǁ stå  en kurgan ǁ 1. grafven ǁ 2. kurganen  på marken ǁ på jemna marken  hållas de likwäl ǁ 1. <----> de ǁ 2. sägas de likwäl wara  Tschudiska ǁ schiffer  dess mening ǁ allmogens begr[ep]p  Xna  omöjl. ǁ ej  så […] hylla ǁ sådana kolosser, och Pallas synes hafva ant[agit] d[en]na men[in]g utan all egen undersökn[in]g  de stora ǁ ku[rganer]  är […] kurgan-stenar ǁ 1. äro helt enkelt ǁ 2. är en benämning på och brukas om kurgan  Change in the footnote: kurgan ǁ kurganen  Med jordkurganer […] ǁ Då oftast antr[äffas]s såd[ana] stenar wid höga och stora  G.I. Spasskij  skilld ǁ så kallad calls the people Chud. Pallas 1773: 608–611. Pallas 1776: 384–385 divides the tumuli into two groups: stone monuments (steinerne Denkmäler) and large tumuli without stones (die grossen Grabhügel von blosser Erde). The division between stone and earth kurgans is originally a part of J.G. Gmelin’s typology of the kurgans. Gmelin 1752: 317–318. (TS) grafwar lemnar ǁ 1. grafwarna kan jag wäl ǁ 2. grafwar måste jag derhän ǁ oafgjord vill ǁ bör anstår knappt ǁ anstår endast en Rysk bonde, men icke As stated above, Castrén is mistaken here, although this kind of division emerges only when the two different group divisions by Pallas are brought together. (TS) benämna ǁ kallas af grofva […] stenar ǁ de grofva och kolossala stenar, som ☞ 97 �Archaeologica et historica  Pallas 1776: 385 also makes the distinction concerning the location of different graves. Spasskij followed Pallas in his division of the antiquities of Siberia. See Спасскiй 1818: 31–34 (158–161); Белокобыльский 1986: 45. (TS)  är ogrundad ǁ äger ingen allmän tillämpning  According to what we now know, there is variation in the construction of the kurgans from one period (archaeological culture) to another. Castrén was right that kurgans of different periods can be found in the same cemeteries. Grjasnow 1970 passim; Членова 1972: 53, 61, 98. (TS)  För öfrigt […] ǁ Öfverhufvud är det den åsigt i grunden falsk föreställning att falsk, som af g[enom] grafstenarna och  bör […] äger ǁ äga kurganstenen alldeles ingen  män ǁ nationer  och ǁ 1. öfver ǁ 2. och <--> ǁ 3. dett  lika allmän ǁ wida allmännare  slutar […] folk ǁ 1. slutar jag af den högre betydelse, som grafv[arna] ǁ 2. slutar jag åtminstone för de flesta Sib[iriens] ǁ 3. slutar jag åtminstone för Sib. folkslag gemensamma  religiösa ǁ allmänna  mga ǁ 1. n<----> ǁ 2. måhända  har ǁ 1. har ǁ 2. blir ǁ 3. får ǁ 4. blef ǁ 5. har utan tvifvel  Change in the footnote: innehållit ǁ åtminstone ~  I […] för ǁ 1. ~ ǁ 2. Man kan utan misstag, att an  förfärdiga ǁ göra  […] Ostjak-st. ǁ ~ <Samtl[iga]> dessa Dessutom bevisa föräras af betraktar Ostj[akerne] och Tat[arerne] en med Gudoml[ig] dyrkan åt stenar hv[il]ka äro formade i likhet sten- och jord- och schiffer-kurganer anstår822 knappt en så upplyst forskare som Pallas.823 Majaker benämna824 bönderna grofva825 och kolossala stenar, antingen de äro826 ställda wid en827 kurgan eller stå isolerade på828 marken. Ehuru påtagl[igen] m[ån]ga med såd[ana] majaker försedda kurganer äro af ganska sentida ursprung, hållas829 de likwäl af allmogen Tschudiska830, emedan enl[igt] dess831 mening den ”[Christna]832 kraften omöjl[igen]833 förmått handtera så834 stora kolosser[,] en m[enin]g, som äfven Pallas och andra förf[attare] synas hylla då de tvert emot all raison för Tschudiska utgifva de835 stora med majak-stenar försedda kurg[aner]. Pliti är836 en benämning på kurganstenar af schiffer.xxvi 837 Med838 jordkurganer lärer man förstå grafwar, som äro i saknad af alla kurganstenar. Spaski839 anför att jordkurganerna stå afsides ifrån de så k[al]l[a]de stenkumlen och äro af en skilld840 constr[uction].841 Äfven denna distinction är842 ogrundad, ty först och främst träffas alla slags kurg[aner] om h[varan]dra, och för det andra äga de alla en lika constr[uction].843 För844 öfrigt bör845 anm[ärka]s att kurganstenen alldeles icke äger xxvi. Sjelfva ordet kurgan betecknar rättel[igen] i Ryska allmogens mun icke grafkumlet, utan grafstenen. 98 �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel n[å]g[o]n ethnogr[aphisk] betydelse. Grafstenar uppresas öfver berömda män846 ännu i d[en]na dag af alla nationer, och847 att denna sed i fordna tider warit lika848 allmän, om ej allmännare, slutar849 jag af den religiösa850 kult, hvarmed den aflidne tillbedes af m[ån]ga851 och kanske alla Sibiriens folk. Grafstenen representerar hos dem den aflidnes person och har852 fordom blifvit hedrad med offer.xxvii 853 I854 st[ället] för grafst[enar] uppresa de nuw[arande] Tat[arerne] wid grafven för beqvämlighets skull en trädstör och upphänga ett hästhufvud i dess ända. Samojederne förfärdiga855 i brist på sten en bild af träd och förära den i tre år efter den aflidnes död. Samma bruk förekommer äfven hos flere Ostjak-st[ammar].856 Derjemte har jag wid somliga kojbal-grafwar i st[ället] för trädstören anmärkt ordentliga kurganstenar, och de857 nordliga Samojederne samt andra Sibiriska folk förära s[am]ma858 slags spetsiga stenar, som de Tschudiska kurganstenarna, der de träffa dem färdigdanade af naturen.859 Att860 hvarken Tat[arer] eller Samoj[eder] nu förtiden uppresa861 dylika stenar vid sina grafvar, härrör dels af fattigdom862, dels af en missgynnande xxvii. Man kan utan fara för misstag antaga, att hvarje graf innehållit åtminstone lika m[ån]ga lik, som dervid finnas grafstenar.       99 med Tat[arerne]s Gudo kurganstenar Det är troligt att trädet hos de resp[ective] folkslag endast är ett surrogat för stenen och hvad särsk[ildt] Samoj[ederne] beträffar, har jag verkl[igen] hos dem funnit stenbilder, h[vil]ka utan att vara grafstenar likwäl äras med offer aktas med en gudoml[ig] wördnad och hafva ega m[yc]k[e]t likhet med de Tschud[iska] grafstenarna d. ä. en spetsig form. Till detta ämne torde wi i det följ[ande] ännu återkomma. Å andra sidan torde man kunna taga för afgjordt, I sjelfwa w[erket] Wid några äldre kojbal-grafwar har jag jemväl funnit ordentliga kurganstenar i stället för den vanl[iga] trädstören. Å andra sidan torde man kunna taga för afgjordt, att vid de Tschud-grafvar, som nu för-- sakna kurgan-stenar, tillhört fattiga fam[iljer] fordomtida warit uppresta monumenter af träd, ty allt utvisar, att sådana grafvar tillhört fattiga familjer, hvilka Att och ingen ting är troligare, än att de Tschud-grafvar, som sakna kurganstenar, fordom warit försedda med monumenter af träd, ty de ǁ äfven ~ sma slags ǁ 1. likartade ǁ 2. dylika By this sentence there is an addition in the margin that Castrén has not placed anywhere but has not stricken out either: Annars bör man <---> sakl förmodar sig <öfver kurgg. stenar> kumlen och <grafstenar storlek. Fattig ---- att> gräfva grafvar. Att hvarken […] ǁ Det är endast fattigdomen, och en missgynnande natur och en stigande civilization, som <-> hindrar uppresa ǁ härrör fattigdom ǁ en �Archaeologica et historica  inga grafstenar ǁ ifrågaw[arande] stenar ej  kurganerna ǁ 1. ~, ty allt utvisar till ǁ 2. ~, ty allt utvisar fattigdom  Så ǁ Allt d  utvisar ǁ till  nu […] monumenter ǁ monumenter  Missing word added in Castrén 1870b.  man […] kunna ǁ man kunna  Aleksandr Petrovič Stepanov (1781–1837): the first Governor of Enisejsk Governorate 1822–1831, privy councillor, poet, and writer. He published several descriptions of his administrative area and collected historical and archaeological material as well as studied Siberian languages. Энциклопедическiй словарь XXXI: 594–595 [Степановъ, (Александр Петрович)]. For Stepanov’s description of the kurgans in Minusinsk area and to some extent in Siberia in general, see Степановъ 1835 I: 123–133; ethnographical description of the peoples in western Siberia with samples of their languages Степановъ 1835 II: 32–117. (TS)  antaga, att ǁ antaga, Det gifwes med ett ord intet skäl till att tillä i kurgan  The largest and highest kurgans of the so-called Saragaš and especially Tesˈ phases of Tagar Culture are common graves. Some of them belonged to the elite of the society but, according to M.P. Grjaznov, they do not differ externally from common family kurgans. Grjasnow 1970: 236–241. (TS)  af ǁ <-->  hka ǁ men man upptäcker äfven nedanom det öfra jordlagret  som ǁ af m[yc]ket åldrig natur, dels af en stigande civilisation. Fattigdomen har troligen varit den enda orsak, som föranledt att inga863 grafstenar blifvit uppresta wid åtsk[illiga] bland de gamla kurganerna864. Så865 wäl den yttre, som inre constr[uctionen] utvisar866, att nyssnämda grafvar tillhört fattiga familjer, h[vil]ka kanske liksom Samoj[ederne] och de nuw[arande] Tat[arerne] i st[ället] för stenkurganer upprest nu867 mera försv[unna] monumenter af träd. Å andra [sidan]868 torde man869 med Stepanow870 kunna antaga, att871 höga kurganer blifvit resta öfver krigiska hjeltar och ansedda personer.872 Derjemte hafva egna undersökningar öfvertygat mig om sanningen af873 en folktrad[ition], enl[igt] h[vil]ken kurganernas höjd tillvuxit d[eri]g[enom] att de döda ofta blef lagda ofvan på h[varan]dra. Denna sed tillhör, sås[om] redan anmärkt, eg[entligen] de nuvarande Tatarerne, h[vil]ka874 begrafva sina döda i gamla kurg[aner] då inga berg finnas i närheten. Dessutom upptäckas äfven lik och stengrafvar som875 synas tillhöra en äldre gener[ation]. Det är min bestämda åsigt, att man i876 de gamla Tschudgrafwarnes läge, riktning, storlek877, yttre form och inre construction icke finner n[å]g[o]t skäl för de[n] förmodan, att dessa878 grafvar tillhört skillda folkslag. Hvad åter de gjorda fynden beträffar, så skall Pallas i Tschud-grafwarna879 hafva upptäckt både koppar- och jernredskap880. Kopparn har naturligtvis881 blifvit 100 �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel funnen i de Tschudiska, och jernet i de Kirgis[is]ka, Tat[ariska] grafvarne882. Men nu enl[igt] hvad i det föreg[ående] redan bl[ifvit] anför[d]t äro de så kallade Kirgis-grafvarna, d. ä. de låga, fattiga kurganerna öfverh[uf]v[u]d af äldre ursprung än de Tschudiska d. ä. de högre, med grafstenar försedda kumlen[.]883 Häraf skulle följa att man884 upptäckt jern i gamla och koppar i unga kurg[aner], hvilket strider emot alla historiska wittnesbörd. Hvad885 mig betr[äffar], har jag i de äldre kurganerna alldrig upptäckt n[å]g[o]t jern-redskap och samma intyg meddelas äfven af alla andra, som i sednare tider sysselsatt sig med kurgan-gräfning. Jag förmodar att de jernredskap, Pallas öfverkommit, alldeles886 icke blifvit funna i kurganerna, utan ofvanpå marken887, eller strax nedanom jordytan. Sådana jordfynd äro äfven i wåra dagar m[yc]k[e]t allmänna och förvexlas med kurgan-fynd888. Winnings[-]lystna speculanter bära till mig alla889 dagar diverse Ryskt och Tatariskt kram, som de vilja utprångla för höga penningar under förewändning att de gjorda fynden äro Tschudiska890. Utom de gamla eller Tschudiska kurganerna finner891 man i den Minus[inska] kretsen äfwen grafvar, hvilka påtagl[igen] äro af ett annat urspr[ung]. De anträffas mest på892 höjda, af en wacker natur gynnade nejder. Dessa893 grafvar äro aflånga, öfverst894 betäckta med sten, 3–5895 arsh[in]896 långa och 1–2 breda.897 De 101  i […] Tschudgrafwarnes ǁ i grafwarnes  A stricken out footnote: Det bör noga märkas, att Ryska allmogen och <----> äfven fl[ere] förf[attare] för Tschud[iska] anser  dessa grafvar ǁ 1. de skillda ǁ 2. de gamla Tschudgrafvarna  Tschud-grafwarna ǁ 1. <---------> ǁ 2. de höga eller Tschud-grafwarna  koppar- och jern-redskap ǁ 1. jernsaker ǁ 2. koppar-redskap men i de låga jernredskap  naturligtvis ǁ förmodligen  grafvarne ǁ <--->  The kurgans of the Taštyk Culture (2nd century BCE–5th century CE) are again smaller and lower than the ones of the Tagar Culture, and it seems that Pallas was referring to these graves when describing low kurgans with iron artefacts. Вадецкая 1999: 13–17, 65–67. (TS)  man upptäckt […] ǁ jernet warit tidigare kändt än kopparn  Hvad mig betr. ǁ För min del nödg  alldeles icke […] ǁ 1. blifvit funna på jorden, men ej i kurganerna liksom m ǁ 2. ej i kurganerna, utan blefvo utom ǁ 3. ej i kurganerna, utan blefvo ofvan jord ǁ 4. blifvit  ofvanpå marken ǁ wid jordytan. Sådana jordfynd äro  kurgan-fynd ǁ Tschud-fynd  alla […] Ryskt ǁ allehanda Rysk  Tschudiska. ǁ Tschudiska och  finner ǁ up[ptäcker]  på […] nejder ǁ 1. på höjden ǁ 2. på upphöjda ställen  Dessa […] äro ǁ Till sin form äro de  öfverst betäckta ǁ bet[äckta]  3–5 ǁ 4–5  arsh. ǁ sash[en] arshin = ell = ca. 71 cm  breda. […] ställda ǁ 1. breda, ställda in ǁ 2. Breda. Deras riktning �Archaeologica et historica  Wid ǁ In  lik. Man ǁ 1. lik, som ǁ 2. lik. Det synes  Tschud. ǁ K[irgisiska]  redan ǁ wanl[igtwis]  Likaså […] dem ǁ Äfven i dem träffas  med ǁ o [ögonen?]  men ǁ <---->  wäggar ǁ ~ och några kurganstenar  har ǁ är  Saknaden […] ǁ Den Tat[ariska] grafven är en Tschud[isk] graf i miniatyr. Det är eg[entligen] blott den fyrk[antiga] formen, som skiljer Tschud-grafvarne ifrån de Tatariska. Brist[en]  kurganstenar ǁ gra[fstenar]  ursprungl. bl. ǁ bl[ifvit]  träd-störar ǁ träd-störar de<--> och i sta [=stället]  de […] boningar ǁ sina grafvar  de […] warit […] ǁ 1. de äfven ǁ 2. de lefvandes logerat i fyrkantiga tält  Missing word added in Castrén 1870b.  wittnesbörd ǁ upp[gifter]  Jenis. ǁ Abak[an]  Missing words added in Castrén 1870b.  The Belyj Ijus runs on the steppe west of the Yenisei, around N55° E89°35′. (TS)  It is unclear whether Castrén originally intended to include this short paragraph in the subsequent paragraph or as a footnote at the end of the previous one. Höger om ǁ 1. På högra sidan ǁ 2. ~ Jenisej träffas kurganerne mera sparsamt, och äfven på venstra sidan förekomma de blott på stepperna, men ej i skogsbygden hv[ar] ken wid Jenis[ei] [eller] Abakan.  förekomma ǁ är  blott […] skogsbygden ǁ endast på stepperna men ej i skogsbygden äro ställda med långsidan i en ostlig och vestlig riktning. Wid898 öppnandet af dessa grafvar har jag endast funnit ett enda lik.899 Man finner lätt, att liket i dem, liksom i de Tschud[iska]900 kurg[anerna] vanl[igen] varit lag[d]t uti en redan901 förruttnad trädkista. Likaså902 träffas i dem liket på vid pass 1. arshins djup, med903 ögonen riktade mot solens uppgång. Dessa grafvar tillhöra de nu warande Tatarerne; men904 om man kring dem uppreser fyra wäggar905 samt betäcker röset med jord, så har906 man Tschudgrafven färdig. Saknaden907 af kurganstenar908 har i de Tat[ariska] grafvarne urspr[ungligen]909 bl[ifvit] ersatt g[enom] träd-störar910 och för att slip[p]a omaket med kumlen ställt grafwar[n]a på högländta ställen. Den enda wäsentliga skillnaden emellan de gamla och nya grafvarna är deras olika form. Med afseende härå har jag hört Tat[arerne] anföra den trad[ition], att de resp[ective] Tschuderna gjort de911 dödas boningar fyrkantiga, emedan de912 lefvandes boningar warit formade på lika sätt. Detta erinrar om Kirgisernas ännu i dag gängse sed att bygga fyrkantiga tält. Kirgiserna hafva i sekler bebott detta land, och det [är]913 anmärkningswärdt, att kurg[aner] förekomma i mängd just på de ställen, hvarest Kirg[iserna] enl[igt] historiska wittnesbörd914 skola uppeh[ållit] sig, d. ä. på venstra sidan om Jenis[ei]915 emellan [denna och]916 flod[en] Ijus917. Höger918 om Jenisej förekomma919 kurganer mera sparsamt, och äfven på venstra sidan träffas de blott920 sällan i skogsbygden, ty dessa 102 �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel trakter innehades af Samojed- och Ostjak-stammar, hvilka ännu i d[en]na dag begrafva sina döda ofvan jord, nedläggande921 dem ant[ingen] i trädkistor, eller upphängande dem till trädtoppar.xxviii 922 Såsom bekant, utgöra923 Kirgiserna en Turkisk924 stam, och den utomordentliga likhet, som deras grafvar äga med de nuwarande925 Turkarnes [eller] Tat[arernes] i Minus[inska] krets, är926 ett ytterligare bevis för de så k[al]l[a]de Tschudgraf[varnas] Kirg[isiska] ursprung. Åtskilliga af mig i grafvarna upptäckta smärre fynd af tvetydig beskaffenhet hafva Tatar[erne] wanl[igtwis] wid första anbl[ick] igenkännt, yttrande att såd[ana] saker äfven hos dem äro i bruk. Den i Minus[inska] kretsen fordom gängse seden, att i klippor och allehanda äfven i grafvarna funna redskap teckna särsk[ildta]927 djur och allehanda figurer förek[ommer] ännu i denna dag hos Tat[arerne].928 Med omgående post afsänder jag till Wet[enskaps-]Akad[emien] en Tat[arisk]929 spåtrumma, som innehåller ett tillr[<äckligt>] antal så besk[affade] tecken. Tillika åtfölja ett antal cranier, hvilka förmodligen äfven930 skola leda till det resultat, att de resp[ective] Tschud[erna] varit Kirgiser.xxix 931 xxviii. Sistn[ämnda] sed förek[ommer] äfven hos Tat[arerne] ehuru mera sällan. xxix. nb. Grafkumlen äro ej Mongoliska, ty på Mongol[iska] stepperna finnas de ej, åtminstone i södra 103  nedläggande ǁ upph[ängande]  Change in the footnote: mera sällan ǁ sparsamt  utgöra ǁ äro  Turkisk ǁ 1. ~ ǁ 2. Tatarisk  nuwarande […] l. Tat. ǁ Tataris[ka]  är ǁ at  särsk[ildta] ǁ allehanda  For a recent overview of rock art in the upper Yenisei area, see Есин 2010. (TS)  Tat[arisk] ǁ <-->  äfven ǁ ännu säkrar[e]  The text of the footnote is in the body text in Castrén 1870b: 136. In Castrén’s manuscript it is in the margin without annotation to indicate its intended placement. Change in the footnote: inom ǁ hos �Archaeologica et historica  The steppes west of the Sayan Mountains. (TS)  Wår emot […] ǁ 1. Wår emot Pallas och andra Ryska förf[attare] riktade polemik ǁ 2. Wår emot vissa Ryska förf. ǁ 3. Pallas och öfr[iga] Ryska förf[attare] hafva  gäller endast ǁ gäller sålunda endast  folkslag eller ǁ folkslag upprest  Endast […] vi ǁ Dock anse wi  skeletter ǁ lik  sida. ǁ 1. ~ Endast Emellertid en utredning physiol[ogisk] undersökning af skeletterna cranierna kan ådagalägga ǁ 2. ~ Emellertid kan blott en physiol. undersökning af cranierna ådagalägga om……  [Mongoler] ǁ 1. Mongoler ǁ 2. Mongoliska ǁ 3. enskildta individer af den Mongoliska step stammen Castrén has stricken out all versions. The word Mongoler restored in Castrén 1870b.  ett […] Mongolisk ǁ 1. äfven finnas ǁ 2. ett och annat befinnas vara Mongoliska ǁ 3. ett och annat befinnas vara af Mongolisk  ingen ting widare ǁ endast I sjelfva verket har man alldrig tviflat och ej kunnat tvifla derpå, att Kirgis[iska] grafwar finnas strödda på de Sajanska stepperna932. Wår933 emot Pallas och wissa Ryska förf[attare] riktade polemik gäller934 endast de falska på allmogens utsago grundade distinctioner af grafvarna, genom h[vil]ka man velat insinuera den åsigt, att måhända äfven andra folkslag935 eller de mythiska Tschuderna upprest åtskilliga bland nämnda grafvar. Wi hafva i det föreg[ående] sökt bewisa, att hvarken grafvarnes yttre form eller inre constr[uction] ger anl[edning] till en sådan förmodan. Endast936 den omständighet anse vi förtjena n[å]g[o]n uppmärksamhet, att soml[iga] skeletter937 anträffas liggande på rygg, andra på sida.938 Denna observation synes förlora all vigt d[eri]g[enom] att i samma graf anträffas skeletter i begge dessa position[er]. Dock rekommendera wi saken till Physiologernas begrundande af det skäl, att man på vissa historiska och antiquariska grunder kunde tilldela äfven [Mongoler]939 ett hvilo-rum i de Minusinska grafvarna. Skulle bland de funna cranierna ett940 och annat verkligen befinnas vara af Mongolisk härkomst, så bevisar detta ingen941 ting widare, än att Mongoler delen af Mongoliet. – Icke heller hos Ostj[aker] och Samoj[eder], ty de finnas ej inom [outstr.: hos] deras gebiet, ex. omkring Krasnojarsk. Obs. I de inhuggna fig[urerne] förek[omma] pisken, m[ån]ga djur etc. som Ostj[akerne] och Samoj[ederne] ej ägt. 104 �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel och Kirgiser jordat sina döda på samma wis och till och med i samma grafvar.942 Efter943 att hafva upprödjat några944 kurga945 på den Sajanska steppen, satte jag mig ner öfver floden Abakan946 och började en ny series af resor på947 den Kojbalska steppen. Denna stepp948 utbreder sig längs949 högra stranden af Abakan emellan Jenisej950 och den i Abakan utfallande lilla floden951. Till sin natur är Kojbalsteppen952 likartad953 med den Katschinska954, kanske n[å]g[o]t mera fruktbar och bättre egnad för åkerbruk. På den955 stepp uppehålla sig utom Kojbaler ett antal Katsch[inska] och Sag[aiska] Tat[arer]. Äfven finnas här åtskilliga Ryska byar, sås[om] Sor956, Beja957, Sobinsk958, Kol, att ej tala om de wid sjelfva Jenisej belägna. Dessutom959 hafva960 n[å]gra961 fattiga Kojbal[er] bildat en liten by wid namn Ut962, der de lefva och bo på Ryskt wis. I d[en]na by uppehöll jag mig963 105  If Castrén had followed this conclusion to its logical end, he would actually have had to admit that there may have been also peoples living in the area other than Kyrgyz. Nowadays, at least the advent of Afanasˈeva and Andronovo are assumed to bear significant traits of new migrations to the steppes. Mallory 1997c; Keyser & al. 2009: esp. 408–409; see also Grjasnow 1970: 235. Anthony 2007: 307–311. (TS)  Text from here onwards is not published in Castrén 1870b.  några ǁ ett half  kurganer ǁ mindre grafvar  The Abakan runs into the Yenisei from the southwest at N53°44′0″ E91°30′26″. (TS)  på […] steppen ǁ och undersö[kningar]  stepp ǁ steppen  längs ǁ wi[d]  Jenisej ǁ floderna  Castrén means the river that runs into the Abakan at the town of Abakan, N53°42′26″ E91°29′5″. (TS)  Kojbal-steppen ǁ den  likartad ǁ <---->  The steppe area around the river Kača north of Krasnojarsk, ca. N53° E92°30′. (TS)  den stepp ǁ 1. st[eppen] ǁ 2. denna  Sorsk at N53°59′48″ E90°14′48″. (TS)  Beja is situated at N53°3′7″ E90°55′19″. (TS)  Sobinsk ǁ Tabat  Dessutom ǁ 1. Dessutom ǁ 2. Också  hafva ǁ bo k  ngra ǁ 1. åtskilliga ǁ 2. 7 ǁ 3. åtskilliga  Ut or Uta used to be situated at ca. N53°9′ E90°49′. Salminen 2003b: 215 (No. 82 on the map). (TS)  The text is fragmentary here, which shows that Castrén originally meant it as a part of a larger entity. (TS) �Archaeologica et historica  The manuscript KK Coll. 539:29.15 (Varia 4.15) p. 621–626 consists of loose sheets, sized ca. 23.5 x 37 cm. The text was originally published as Castrén 1870a, but without the first and last sentences of the manuscript. Castrén sent the proposal, translated in Russian, to the Imperial Russian Geographical Society on January 16, 1851. (TS)  The Imperial Russian Geographical Society (until 1850 Russian Geographical Society) was founded in 1845 and has been working continuously since then. At the present moment (2016) the society has firm ties to the state, while its board of trustees (попечительский совет) is led by President of the Russian Federation Vladimir Putin and the chairman of the society is Minister of Defense Sergej Šojgu. http://www.rgo. ru/en/society/history. (TS)  § ǁ i ~  “Каждый Членъ, подающiй голосъ, свернувъ листокъ свой, отдаетъ его одному изъ свидѣтелей, который кладетъ его въ назначенный для того ящикъ. По собранiя всѣхъ листовъ, они вынимаются Секретаремъ Общества, и имена избранныхъ произносятся гласно и записываются тремя Членами порознь.” Временный уставъ §37.  af intresse ǁ af något intresse  meddela ǁ lemna  är ǁ synes wara  The text published in Castrén 1870a begins here.  For commentary on the prehistoric graves in Siberia, see Om 4 Förslag till en undersökning af de i Finland beﬁntlige grafkumlen964 Eders Excellens. Sedan jag af Kejserliga Ryska Geografiska Sällskapet965 blifvit utwald till dess ”членомъ сотрудникомъ” och ej längesedan erhållit ett diplom ”на это званiе”, får jag nu genom Eders Excellens framföra till Sällskapet min tacksägelse för det smickrande förtroende, hvarmed jag blifvit behedrad. Mitt bemödande skall blifwa att samvetsgrannt uppfylla de åligganden, hvartill Sällskapets Stadgar §966 37967 förbinda mig. Sysselsatt för det närwarande med redaktionen af mina under resor i Ryssland och Sibirien gjorda anteckningar öfwer särskildta Finska, Samojediska och Tatariska språk äger jag för det närwarande inga свѣденiя utarbetade, som kunde vara af968 intresse för Sällskapet, men så snart jag hunnit widtaga bearbetningen af mina ethnographiska, statistiska och geographiska rese-anteckningar, skall jag ej underlåta att meddela969 Sällskapet ett och annat resultat af mina forskningar. För det närwarande will jag blott fästa Sällskapets uppmärksamhet wid en omständighet, som är970 af den wigt för Rysslands äldre ethnographiska och historiska förhållanden, att den ej kan wara likgiltigt för Sällskapets medlemmar. Det971 är en länge känd sak, att i särskildta delar af Ryssland och Sibirien anträffas en talrik mängd forntida grafvar, hvilka äro kända under namn af kurganer.972 Då jag åren 1845–1848 i Kejserliga Wetenskaps-Akademiens uppdrag werkställde en vetenskaplig resa till Sibirien, hade jag bland annat mig förelagdt, att i mån af mina tillgångar upprödja nämnda kurganer och söka utreda, af hvilken folkstam de blifvit uppförda. Mig intresserade denna fråga så mycket mera, som åtskilliga lärda warit af den mening, att de till större delen äro qvarlefvor af den Finska stammen, hvars språk, historia 106 �Förslag till en undersökning af de i Finland befintlige grafkumlen och ethnographie ifrån tidigare år utgjort det käraste föremålet973 för mina forskningar. Ledd af hoppet att om denna stam winna någon upplysning genom undersökning af nämnda fornlemningar974 lät jag oaktadt mitt ringa rese-understöd upprödja wid pass 30 grafwar i Minusinska kretsen samt dessutom ännu några få i trakten af Njertschinsk. Jag gjorde975 en noggrann beskrifning öfwer dessa grafwar, deras976 läge, yttre och inre construction m. m., som jag framdeles ärnar genom trycket meddela.977 Alla de af mig i grafwarna gjorda fynd978 har jag öfverlemnat till Kejserliga Wetenskaps-Akademien, och bland dem wid pass 20 mera eller mindre konserverade kranier. Mig weterligen har Akademien ännu icke låtit anställa någon undersökning hvarken öfver kranierna eller de öfriga fynden; men det är dock min öfvertygelse att genom deras tillhjelp något ljus öfver Sibiriens äldre979 innewånare bör kunna winnas. Hvad jag genom egna undersökningar tror mig hafva utredt, är att de Sibiriska kumlen äro ett verk af den utaf mig så kallade Altaiska folkrasen, hvartill jag räknar både Mongoler, Tunguser, Turkar980, Finnar och Samojeder. Enligt981 min åsigt äro alla982 yngre grafwar983 dels af turkisk, dels af mongolisk och tungusisk härkomst, men jag anser det tillika984 för ganska sannolikt, att bland de äldre grafwarna kunna finnas sådana, som äro ett werk af den finska stammen.985 För986 att likwäl finna en grundad öfvertygelse i detta ämne, wore det nödwändigt att jemföra de Sibiriska kumlen med dem, som i Finland förekomma.987 Antalet988 af grafkummel är äfven i sistnämnda land ganska talrikt, men de hafwa hitintills ej blifvit gjorda till föremål för någon närmare undersökning.989 För min del hade jag wisserligen för wid pass ett decennium tillbaka börjat samla alla slags upplysningar om dessa grafwar, men min kort derpå inträffade resa till Lappland och Sibirien hindrade mig att fortsätta dessa undersökningar. Emellertid990 hade jag med anledning af den yttre likhet, som nämnda991 grafkummel erbjuda med de i Skandinawien förekommande uppkastat den förmodan, att de tilläfwentyrs 107                  kurganer eller s. k. Tschudkummel i den Minusinska kretsen and Castrén’s travel diaries of 1847–1848 in this series. föremålet ǁ ämnet fornlemningar ǁ ~ i jordens sköte gjorde ǁ äger deras ǁ <ba--> Castrén means either his article Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel i Minusinska kretsen, which came out posthumously, or some other text that has disappeared or never even existed. (TS) They have not been found in St Petersburg since then. There are some lists of them in Castrén’s travel diaries and calendars. See a later volume in this series. (TS) äldre innewånare ǁ aborigines Turkar ǁ Finn[ar] Enligt […] äro ǁ Jag håller det ej för ganska sannolikt, att alla ǁ de grafwar dels ǁ grafwar bestämdt dels tillika för ǁ tillika wara Cf. Om kurganer eller s. k. Tschudkummel i den Minusinska kretsen above where Castrén considers it improbable that there would be other than Kyrgyz burials in the mounds. (TS) För ǁ Men See also Utdrag ur ett bref… among his travels in this series. Antalet […] talrikt ǁ Äfven i sistnämnda land finnes en talrik mängd grafkum[mel] Castrén probably means the Bronze Age grave cairns known especially along the coasts, but possibly also the socalled Lapp cairns that he had �Archaeologica et historica          excavated in his travels of 1838 and 1839. Cf. the publication of his travels in this series. On burials in cairns in Finland, see Lavento 2015: 160–170; Raninen – Wessman 2015: 235. (TS) Emellertid ǁ Med nämnda […] erbjuda ǁ de Finska kurganerna förete See Utdrag ur ett bref, dateradt Kuolajärvi den 3 December 1841 among his travels in this series. Sven Nilsson (1787–1883): Swedish zoologist, ethnologist, and archaeologist. Tallgren 1914. grundliga undersökningar ǁ unders[ökningar] sjelfva ǁ äfven On a craniological basis, Nilsson 1838–1843 III: 26 interprets them belonging to ”Lapps”; cf. Nilsson 1838–1843 II: 9–16. (TS) Johann Karl Ullrich Bähr (1801– 1869) was a Baltic-Germanborn painter who excavated assumed Livian graves in Livonian Governorate and published them as a monograph in 1850. Bähr 1850: esp. 1–3; Sauer 1953 ( http://www.deutsche-biographie.de/pnd116033908.html). The graves excavated by Bähr were, however, from the Late Iron Age (10th to 11th centuries CE). Mugurēvičs 1974: 194–203. (TS) The Bronze Age culture along the Finnish coasts shows a clear Scandinavian influence, but it is ambiguous to what extent this could also be a sign of immigration from the west. The meaning of the concept of Finns or Finnishness depends on the definition, but if it is used to refer to a population speaking the Finnish language in the present-day sense, a äro af ett skandinaviskt ursprung – en förmodan, som äfwen tycktes winna ett stöd deri, att de finska kumlen till större del anträffas längs kusten af Finska och Bottniska viken, der den svenska befolkningen nedslagit sina bopålar.992 Sedermera har jag dock nödgats öfvergifwa denna åsigt, emedan det genom den frejdade Svenska fornforskaren Nilsons993 grundliga994 undersökningar blifvit utredt, att sjelfva995 de skandinawiska grafkumlen till en icke ringa del äro af finsk härkomst.996 Nyligen har äfven J. K. Bähr997 uti ett arbete med titel: ”Die Gräber der Liven” ådagala[g]dt, att i Livland finnas enahanda kummel, hvilka af honom jemwäl tillskrifwas den finska stammen. Det synes sålunda wara utom allt tvifvel, att äfwen och i synnerhet de grafwar, som anträffas på finsk jord, äro Finnarnes eget werk.998 Men äga wäl dessa grafwar någon gemenskap med de i Sibirien förekommande?999 Man inser lätt, att på denna1000 fråga, huru den ock må komma att besvaras, bero wigtiga resultater. Utfaller svaret jakande, så kan man med wisshet sluta att den Finska folkstammen, såsom jag äfven på andra grunder antagit, leder sin härkomst ifrån de Altaiska bergen, och att det är samma stam, som i äldre tider bebott äfven1001 det Europeiska Ryssland och der qvarlemnat samma slags minnesmärken, som i Sibirien.1002 Blir svaret åter nekande, så kan det nästan tagas såsom en afgjord sak, att nämnda minnesmärken, både i Ryssland och Sibirien äro ett verk af Tatariska1003 stammar, hvilka onekligen spelat en vigtig rol i Rysslands äldre historia, ehuru det ännu icke lyckats1004 häfdeforskningen att behörigen åtskilja dem ifrån Finska folkslag. Äfwen till bestämmande af många redan förgångna folkslags (Bolgarers1005, Chasarers m. m.) nationalitet, torde en komparativ undersökning af grafkumlen i Ryssland, Finland och Sibirien komma att lemna rika bidrag. Men utan allt afseende på de resultater, som genom en sådan undersökning kunna vinnas, ligger det dock ovilkorligen i vetenskapens intresse, att framfarna slägters alla minnesmärken med all möjlig noggrannhet undersökas, att sjelfwa de dödas ben framdragas ur mullen, för att om forntiden wittna hvad de kunna.1006 108 �Förslag till en undersökning af de i Finland befintlige grafkumlen Jag tager mig derföre friheten att till Kejserliga Geographiska Sällskapets bepröfwande hemställa, huruwida det ej skulle anse en undersökning af de i Finland befintliga grafkumlen wara öfwerensstämmande med dess wetenskapliga ändamål. För min del åtager jag mig beredvilligt att gå Sällskapet tillhanda med alla de notiser, jag varit i tillfälle om nämnda kummel insamla. Med fullkomligaste högaktning har jag äran framhärda Eders Ecxellens         109 Baltic-Finnic continuity in language cannot be placed earlier than the beginning of the Common Era. Lavento 2015 passim; Häkkinen, J., 2010: 58. (TS) Already J.R. Aspelin had abandoned the idea of connection between the kurgans of Siberia and the cairns of Finland, interpreting the latter ones as Scandinavian. Aspelin 1875: 58–59; Aspelin 1885: 34–38. (TS) denna […] besvaras ǁ denna frågas besvarande äfven […] Ryssland ǁ Ryssland This idea got its archaeological application in J.R. Aspelin’s work in the 1870s and 1880s. See esp. Aspelin 1875; Aspelin 1877–1884. (TS) Tatariska ǁ Turkiska lyckats häfdeforskningen ǁ lyckats för häfdeforskningen Bolgarers ǁ såsom ~ The text published in Castrén 1870a ends here. �Archaeologica et historica  This text was originally a lecture delivered at Henrik Gabriel Porthan’s (1739–1804) anniversary. Porthan was a professor of eloquentia and poetry at the University of Turku and is especially remembered for his work on the topics of Finnish folk poetry and history. In 1779 he made a journey to Göttingen where he was strongly influenced by A.L. von Schlözer. Klinge 1989; Tarkiainen 2000/2012. (TS) The manuscript has not been preserved. The text has been published as Castrén 1849 and 1858b. This publication follows the version of 1849 except that misprints have been corrected. The editor of Litterära soiréer changed and unified the spelling of Castrén’s original manuscript (e.g. äga > ega), which can be noticed at the few points where he has not done this. Cf. also Castrén’s letter to D.E.D. Europaeus, Irkutsk, March 10, 1848, partially published in Finnish in the newspaper Suometar 17/1848 (April 28, 1848). For an earlier version of some parts of the lecture, see Castrén’s travel diary (1 Sept. 1845), published in a later volume of this series.  Pe(h)r Brahe (1602–1680) was a Swedish nobleman who held several of the most influential offices of Sweden in the 17th century. He was Governor General of Finland 1637–1640 and 1648–1654. In Finland, he is remembered especially for his attempts to promote the economy of the area. The university 5 Hvar låg det Finska folkets vagga?1007 Föredrag, hållet i Universitetets Solennitetssal, den 9 November 1849. Mina Herrar och Damer! – Denna dag står tecknad i Finlands häfder såsom en af de ljusaste, gladaste dagar, som af försynen blifvit vår högskola beskärda. Det är i dag Porthans födelsedag. Vid detta universitet har ej funnits ett namn, som i glansfull ära skulle öfverstråla namnet Porthan. Med detta namn börjas ett nytt tidskifte uti vårt universitets och hela vårt lands annaler. Pehr Brahe1008 grundade ett Universitet i Åbo och Porthan döpte det till ett Finskt Universitet. Han var den förste, som höjde sin stämma för odlingen af fosterlandets språk, häfder, skaldekonst och hela litteratur, och han var äfven den förste, som med allvar lade hand vid verket. Porthan har såsom vetenskapsman verkat i många rigtningar, men under all sin verksamhet har han i främsta rummet haft fosterlandet för ögonen, och sin största ära har han hos efterverlden skördat såsom Finlands häfdatecknare.1009 Det är till en icke ringa del aktningen för den store mannens minne, som förmått mig att på denna hans födelsedag till föremål för min framställning välja ett ämne, som eger både ett fosterländskt och ett historiskt innehåll. Denna fråga, hvarpå jag utbeder mig att för några ögonblick få fästa uppmärksamheten, lyder så: Hvar låg det Finska folkets vagga? Det är en fråga, som både i äldre och nyare tider utgjort ett vigtigt föremål för lärda mäns forskningar.1010 Historieforskare, språkforskare, naturforskare hafva hvar på sin väg sökt utreda denna dunkla fråga. Få ämnen hafva blifvit så mångsidigt behandlade som detta, och likväl veta vi ännu i dag föga mera än intet om 110 �Hvar låg det Finska folkets vagga? vår härkomst.1011 Med anledning af de vidunderliga meningar, som häröfver stundom blifvit uttalade, har sjelfva denna undersökning råkat i vanrykte och blifvit föremål för den hårdaste af all kritik – för åtlöjet. Trotsande till och med denna kritik, fördristar jag mig att här inför en bildad allmänhet uttala mina tankar i ämnet. Skulle min framställning misslyckas, så beder jag att felet icke skall tillräknas ämnets beskaffenhet, utan min oförmåga att behandla detsamma. Huru min framställning af ifrågavarande ämne äfven kommer att utfalla, så hoppas jag att det i intet fall bör kunna ställas vid sidan af de lärdas undersökningar om paradisets läge och mensklighetens gemensamma härkomst ifrån Adam och Eva.1012 I vår tid äro så beskaffade undersökningar högst osmakliga, emedan de ej leda till annat än luftiga, haltlösa fantasier. Här kan derföre icke blifva fråga om den Finska stammens första, paradisiska hem, utan jag skall blott bjuda till att påpeka den plats på jorden, der denna stam ännu lefde osöndrad i en grupp eller liksom en folk-familj.1013 Såsom bekant är, hafva de Finska folken ända ifrån den tid, de ega en tillförlitlig historie, lefvat vidt skillda från hvarandra, somliga i Asien, andra i olika delar af Europa. Man har funnit spår af dem i Skandinavien och Danmark, i Tyskland och England. En icke ringa yta af Ryssland och vestra Sibirien bebos ännu i dag af Finska folkslag. Den egentliga kärnan af Ungerns befolkning tillhör likaså den Finska stammen. Berömda forskare hafva yttrat den förmodan, att till och med Spaniens äldsta invånare, Iberer och deras afkomlingar, de så kallade Baskerna, äro af Finsk härkomst.1014 När man för sin betraktelse framhåller dessa från hvarandra fjerran belägna nejder, hvilka utgjort sätet för Finska folkslag, så kan man ej värja sig för frågan: på hvilket ställe af jorden lefde dessa folkstammar ännu förenade med hvarandra? Det är ur denna synpunkt, jag ärnar behandla frågan om det Finska folkets vagga. För en närmare utveckling af ämnet är det af högsta vigt, att åtminstone i största allmänhet vidröra Finnarnas 111 was founded in Turku during Brahe’s period in office. Teerijoki 2001. (TS)  In fact, Porthan was convinced that the Finnish language would disappear sooner or later, and he had no ideological programme to prevent this development. His attitude towards Finnish folk poetry was also rather negative. Klinge 1989: 45–48. (TS)  Before Castrén’s time there had been several different original homelands proposed for the Finns. Originally it had been sought on a biblical basis and Finns were considered to be related to Scyths. Porthan abandoned that approach and, in his explanations of Paulus Juusten’s (ca. 1520– 1575) Chronicle of the Bishops of Finland, states that there is no doubt that Finns originally lived between the Caspian, Baltic, and White Seas. Closer to Castrén’s time, Julius Klaproth placed the original homeland in the Ural Mountains. When Castrén refers to the theories that had made the whole problem ridiculous in some people’s eyes, he may mean D.E.D. Europaeus’s hypotheses, published in the newspaper Suometar in 1847. Porthan 1799: 71; Klaproth 1823: 182; Europaeus 1847; on explanations of the origin of Finns, see Kemiläinen 1993: 31–37, 46–53, 68–75; Häkkinen, K., 1996: 65–67; Fewster 2006: 100–101. (TS)  The question about the “original homeland of the Finns” maintained with slight modifications its central position �Archaeologica et historica in Finnish (pre)history writing until the 1970s. Thereafter it has been formulated otherwise, when it has become clear that there is no single original homeland from where the Finns as a developed, unified nation would have departed, but there were several different waves of migration that brought new inhabitants to the area of present-day Finland. See, e.g., Aspelin 1885: 54–56; Setälä 1923: 160; Tallgren 1931: 141–144; Kivikoski 1961: 109–121; Salo 1984: 220; Kulonen 2002; Norio 2002; Carpelan 2002; Häkkinen, J., 2010; Halinen 2015. (TS)  From the early Middle Ages to the 16th century, history-writing was based on the Bible. It influenced the viewpoints of history still in 17th-century Scandinavia. Litzen 1983: 24– 27; Kemiläinen 1993: 31–37, 55; Korhonen 1986: 25–26; Alkarp 2009: 67–69; Fewster 2006: 54. (TS)  The idea of a shared original homeland was a logical consequence of the idea of language kinship. It was established in the Finno-Ugrian case by the early 18th century. Korhonen 1986: 28–33; Kemiläinen 1993: 46–53. (TS)  One of the scholars who proposed a relationship between Basque and the Uralo-Altaic languages in the early 19th century was Christian Gottlieb von Arndt (1743–1829) in his work on the relationships between European languages in 1818. Morvan 1996: 31, 273; Deutsche biographische Enzyklopädie 1: 215. (TS) och hela den Finska stammens slägtskaps-förhållanden. I detta afseende äro likväl de lärdas meningar mycket delade. Ty då några hänföra Finnar och deras stamförvandter till den gula eller Mongoliska rasen, anse åter andra, att de böra räknas till den hvita, den Kaukasiska eller Indoeuropeiska rasen, och ännu andra antaga en nordlig eller polar-ras, hvartill de räkna både Finnar, Samojeder och många andra bland nordens folk.1015 Mig vill det synas, såsom skulle de Finska, de Turkiska och Samojediska folken bilda en inom sig sluten grupp, hvilken så till sägandes utgör en förbindande länk mellan de gula och hvita, de Mongoliska och Kaukasiska raserna. Huru härmed äfven må förhålla sig, så är det åtminstone säkert, att ett bestämdt slägtskapsförhållande eger rum mellan nysnämnda tre folkstammar: den Finska, Turkiska och Samojediska.1016 Slägtskapen mellan Finnar och Turkar har i sjelfva verket redan länge varit af språkforskare antagen, och äfven bland naturforskare har Prof. Retzius1017 i Stockholm nyligen på det bestämdaste erkännt nämnda slägtskap. Hvad åter den Samojediska stammen beträffar, så har väl dess förvandtskap med Finnarna ur den naturvetenskapliga synpunkten stundom blifvit betviflad, men språkforskaren kan ej annat än tillerkänna äfven Samojederna ett gemensamt ursprung med både Finnar och Turkar eller Tatarer. Det kan här ej blifva fråga om att för nyss antydda slägtskaps-förhållande åberopa några bevis, allraminst sådana, som grunda sig på språkliga och naturvetenskapliga undersökningar. Mera egnande vore det för tillfället, att vidröra förvandtskapen i de förrberörda folkens seder och lefnadssätt, i religions-kulten, i känslooch föreställnings-sättet; men då äfven detta skulle leda utöfver gränserna för närvarande framställning, vill jag denna gång endast fästa uppmärksamheten vid en omständighet, som framför andra synes mig vigtig och anslående. Det är den obegränsade, öfvernaturliga tro, som dessa folkstammar hyste och till en del ännu hysa för sångens undergörande makt. Med sången trodde de sig kunna besegra hvarje fiende, afböja hvarje fara, bota hvarje sjukdom, tjusa ormar, tämja vilddjur, och med ett 112 �Hvar låg det Finska folkets vagga? ord åstadkomma det omöjliga. Enligt deras föreställning voro sång och vishet samma sak, och de skattade ingen förmåga så högt som denna. Huru stor tillit de äfven satte till svärdet, så tillerkände de likväl åt sången en vida större makt. Vi läsa i våra gamla runor, att de allratappraste hjeltar verkade mera med sina sånger, än med sitt svärd, och om de någon gång under sina idrotter råkade förgäta blott ett enda ord, så kunde ingen makt mera hjelpa dem, utan det saknade ordet måste uppsökas, om det ock låg fördoldt i Wipunens graf eller i Tuonis dystra rike. Alldeles i samma anda qväda äfven vilda Tatarer och Samojeder om mäktiga hjeltar, som begifva sig bakom länder och haf, för att komma i besittning af det allmäktiga ordet, den allt besegrande sången och visheten. Så underbart mäktig och hänförande var sången enligt de gamla Finnarnas föreställning, att de trodde sjelfva Gudarna lyssna förtjusta till sångens toner, och likaså förtälja äfven Tatarernas sagor, att himmelens sju Gudar, sittande på en molnspets, låna sitt öra åt de dödligas qväden, att sjelfva underjordens mörka makter ila till ljusets rymder, för att hugsvala sig vid ljudet af harpans toner. Denna utomordentligt tjusande kraft troddes i synnerhet ligga fördold i de magiska eller trollsångerna. Utom dem ega nämnda folk ett stort förråd äfven på lyriska och episka sånger. Hvardera slaget af qväden skulle lemna ett rikt ämne till jemförande betraktelser, men jag kan här endast i få ord vidröra de allmänna beröringspunkter, som nämnda qväden erbjuda hos de omförmäldta folkstammarna. Hvad först de lyriska sångerna beträffar, så hafva de fullkomligt enahanda character såväl hos Finnar och Samojeder, som hos hedniska Turkar eller Tatarer. Såsom man redan kan sluta af dessa folkslags yttre läge, så har man ej i deras qväden att söka glada, tjusande drömmar om lycka och sällhet, utan de äro – dessa qväden – att liknas vid djupa suckar, frampressade ur ett lidande, sorgbetyngt hjerta. ”Min harpa”, så qväder den Finska sångmön, 113  Peoples of the Arctic region were conceived as a group by, e.g. J.G. von Herder. The Mongolic theory was established above all by Johann Friedrich Blumenbach (1752–1840). For an overview of these differing viewpoints in different periods of time, see Kemiläinen 1993: esp. 56–57, 65, 107–135. (TS)  In Castrén’s time, above all, Wilhelm Schott (1807–1889) and Ferdinand Johann Wiedemann (1805–1887). Korhonen 1986: 60–61. (TS)  Anders Retzius (1796–1860): a Swedish anatomist who developed the cephalic indexes used to define human races in the 19th and 20th centuries. He had just given a presentation on the skull forms of the inhabitants of the north at the fourth Scandinavian meeting of natural scientists in Kristiania in 1844, and it had been published both in Swedish, French, and Dutch. Hanson 1998 (https://sok.riksarkivet. se/SBL/artikel/6598). (TS) �Archaeologica et historica  The quotation comes from Eräskummainen kantele, the first song of the folk-song collection Kanteletar, published by Elias Lönnrot in 1840: ‘Soitto on suruista tehty, / Murehista muovaeltu: / Koppa päivistä kovista, / [Emäpuu ikipoloista, /] Kielet kiusoista kerätty, / [Naulat muista vastuksista. /] Sentä ei soita kanteleni, / Ei iloitse ensinkänä, / [Soitto ei soita suosioksi, / Laske ei laatuista iloa, /] Kun on huolista kuvattu, / Murehista muovaeltu. Kanteletar: 1. (TS)  In Castrén 1858b there is a footnote here: Nordiska Resor och Forskningar. Andra Bandet; ss. 176 ff. See Castrén’s 1841–1844 journey in this series.  The oral, epic poetry of the Tundra Nenets reflects a patrilocal system of relations, in which parents decide marriages and the married wife moves to her husband’s parents’ nomadic village (kotakylä). Marriage with its positive and negative consequences is a main theme of epic poetry. Women’s position is not as unambiguously poor as Castrén describes it: mistreatment of a wife leads unavoidably to her rescue from the village. Women moving to different kinship groups often represent in the poems knowledge based on kinship and constructing solidarity that men do not possess. Пушкарёва 2000; Lukin 2015. (KL) ”Min harpa är af sorger bildad, Af bekymmer sammanfogad, Kupan gjord af onda dagar, Strängarna af sorger snodda; Derför ej min harpa klingar, Ljuder ej i glädjetoner, Att hon är af sorger bildad, Af bekymmer sammanfogad.”1018 Sådan är den Finska harpans natur. Den eger sällan något ljud för glädjen, men låter oss deremot i tusende variationer förnimma menniskohjertats sorger och lidanden. Samma vemodsfulla skaplynne röja äfven Samojedernas och Tatarernas lyriska utgjutelser. Jag har förut1019 meddelat allmänheten några prof på Samojedernas sånger, bland hvilka en lyder sålunda: ”Då jag blef till hustru tagen, Bittert sörjde jag mitt afsked Från min hulda fostrarinna; Men en liten tid jag lefde Med min man, den ädle vännen, Och min hela sorg förglömde. Förr jag tänkte så: det ges ej Någon annan afskeds-smärta, Än att skiljas från sin moder, Men nu kom också en annan: Han dog bort, den ädle maken, Och jag sörjer honom mera, Än jag förr min moder sörjde. Utom mig har efterlemnat Fyra späda barn i hemmet; O! när skola vi förgäta Sorgen efter den försvunna? Nu på sådant sätt jag lefver, Att jag hälften af min smärta Söker genom sånger skingra, Men med tårar andra hälften Af min djupa sorg förmildra.”1020 114 �Hvar låg det Finska folkets vagga? Om denna sång har redan af andra den åsigt blifvit yttrad, att den, öfverflyttad i Finsk drägt, ingalunda skulle kunna skiljas ifrån genuint Finska sånger, och detsamma kan äfven sägas om de flesta andra bland Tatarernas och Samojedernas sånger. Men en så stor öfverensstämmelse kan ej vara blott tillfällig, utan det grundar sig helt visst på en förvandtskap emellan folken. På en sådan förvandtskap tyda äfven flera öfverensstämmelser i de förrberörda folkens episka eller hjeltesånger. Redan sjelfva ämnet för nämnda sånger är af fullkomligt enahanda beskaffenhet. I de Finska hjeltesångerna utgör vanligen ungmöns hand det yttersta målet för hjeltarnes bragder. Samma thema genomgår äfven Turkarnes och Samojedernas sånger. Det gifves äfven bland dem knappt en enda, der hjeltebragden icke ytterst afser besittningen af en genom skönhet, börd och rikedom frejdad jungfru. Sannt är väl, att detta ämne äfven blifvit af flera europeiska folkslag besjunget, i synnerhet under riddare-lifvets sköna tidehvarf; men det är naturligt, att Asiens vildar ej kunnat uppfatta ämnet ur samma synpunkt, som Europas bildade nationer. Hvad särskildt den nyssnämnda riddare-tiden beträffar, så var hjeltebragden vid denna tid blott ett medel, hvarigenom riddaren ville försäkra sig om ungmöns kärlek och tillgifvenhet. Efter att i årtusenden hafva försmäktat under ett ok af träldom och förnedring, hade qvinnan omsider genom kristendomens öfver barbariet vunna seger fått en af sina heligaste rättigheter sig tillerkänd – den att sjelf vara sitt hjertas herrskarinna, att efter fritt behag kunna råda öfver sina känslor. Det låg uti riddaretidens anda, att ungmön företrädesvis skänkte sitt hjerta åt den, som på stridernas fält skördat ärans lager. Hoppet om ungmöns ynnest var derföre den sporre, som manade riddaren till ädel bragd, den ledstjerna, som genom tusende faror förde honom till seger. Det är i denna anda, som ifrågavarande ämne skildras i medeltidens hjelte-sånger och riddare-sagor. På en helt annan grund stöder sig ämnet för hjeltesången hos de folkslag, hvilka frågan här gäller. Hos dem var qvinnan förut, och är till en del ännu en betryckt 115 �Archaeologica et historica  Castrén relates his observations about the situation and treatment of women among the Siberian peoples in his travel reports. See them in this series. (TS) och misshandlad sla[f]vinna, en viljelös varelse, en vara, som köpes med en annan vara. Det är henne icke tillåtet att hysa några önskningar i lifvet, hon får åtminstone icke gifva luft åt dem, utan klokheten bjuder, att hon liksom ett ogräs utrotar hvarje förhoppningsrik känsla, som efter naturens ordning vill arbeta sig fram i hennes bröst. Till trälinna född, måste hon med lugnt mod åse, huru fäder och bröder köpslaga om hennes hjerta och bortsälja det för mindre än trettio silfverpenningar. Sjelf får hon vid denna handel icke ega någon talan.1021 Är nu qvinnans ställning så ofri och beroende, så frågas: hvad kan väl då vara motivet för hjeltebragden? Hvad är det, som förmår mannen att våga lif och blod för en svag, misshandlad och föraktad slafvinnas skull? Man bryr sig ju icke om hennes kärlek och tillgifvenhet; det är endast hennes person man vill ega, och då den kan vinnas med några rendjur eller ridhästar, hvarföre skall man då strida? För att besvara denna fråga, nödgas jag framhålla en paragraf ur den Samojediska och Tatariska äktenskapsbalken. Det är den paragraf, som stadgar att äktenskapliga förbindelser ej få ingås emellan individer af samma stam, utan de begge contrahenterna måste nödvändigt tillhöra tvenne skilda stammar. Men fordom stodo de olika stammarne merendels i ett högst fiendtligt förhållande till hvarandra. Färden till en främmande stam måste, för att begagna mig af hjeltesångens egna ord, banas ”genom männers svärdsegg och hjeltars stridsyxor.” Det var åtminstone ganska ofta omöjligt att genom fredlig bemedling vinna en maka ur den fiendtliga stammen. Härtill kom ännu, att den rådande polygamien föranledde en stark afsättning på den handelsvara, som man kallade qvinna, i följd hvaraf unga flickor voro både sällsynta, mycket eftersökta och svåra att vinna. Derföre kunde äfven i bästa fall äktenskapliga förbindelser ej afslutas utan långvariga underhandlingar, mer eller mindre betydliga omkostnader och andra olägenheter. För att med ens afböja alla dessa hinder och svårigheter, hände det icke sällan att den starke med väpnad arm 116 �Hvar låg det Finska folkets vagga? tillkämpade sig en maka. Det är företrädesvis bragder af detta slag, som Tatarer och Samojeder i sina hjeltesånger förherrligat. Jag är öfvertygad derom, att det ursprungligen är samma grund, hvarpå äfven den Finska hjeltesången stöder sig, ehuru den under tidernas lopp antagit en skönare, vekare, mera human character. Qvinnans rättighet att sjelf bestämma sitt öde är i våra hjelterunor redan i någon mon erkänd, och såsom vilkor för sin ynnest fordrar ungmön äfven i dessa runor att den man, som gör anspråk på hennes hjerta, skall hafva utmärkt sig genom ärofullt utförda bragder. Emellertid framskymtar genom denna ridderliga slöja ännu ett och annat asiatiskt drag. Liksom Tatarer och Samojeder, voro äfven Finnarne fordom söndrade i stammar, hvilka lefde i en inbördes fiendskap. Runorna omtala endast tvenne sådana stammar, men traditionen känner långt flera, bland hvilka somliga ännu i dag lefva i spändt förhållande till hvarandra. Oaktadt den hätskhet och fiendskap, som de särskilda stammarna närde mot hvarandra, måste likväl enligt våra fornsängers vittnesbörd äfven den Finske hjelten välja sig en brud ur en främmande stam, och hade han en friare[-]färd i sinnet, så plägade han stundom ”Kläda sig i jernsmidd skjorta, Stålsmidt bälte på sig spänna”,1022 eller åtminstone Taga guld, hvad mössan fyllde, Hattens kupa full med silfver.”1023 Uttryckligen angifva våra gamla runor, att de Finska hjeltarna ej skydde att med armens rätt bemäktiga sig jungfruns hand, och många skäl finnas äfven till den förmodan, att en mössa, fylld med silfver och guld, varit en af de yppersta talmän hos våra förfäder. Vi finna med ett ord i de Finska, Turkiska och Samojediska folkens hjeltesånger ursprungligt samma grunddrag, men dessa drag hafva dock, såsom jag redan nämnde, i våra sånger blifvit i betydlig mon mildrade och förädlade. En 117  Lemminkäinen leaving to Pohjola to get a bride: “Hyöteleksen, vyötteleksen, / Rautapaitohin paneksen, […]” Kalewala: V/95–96. (TS)  Castrén has taken these words out of their context and uses them differently from the text of the Kalevala. There, they are connected from the episode, where Ilmarinen is smithing a wife of gold and silver for himself and using for it “kultia kypärin täyen, / hopehia huowan täyen”. Kalewala: XX/89– 90. (TS) �Archaeologica et historica flägt af medeltidens riddare-anda har äfven inträngt till våra bortgömda dalar och tryckt sitt insegel på våra hjeltesånger, hvilka derföre i sitt nuvarande skick erbjuda många öfverensstämmelser med Germaniska folkens riddare-sånger. Man måste öfverhufvud i fråga om de finska folkens slägtskap med Turkar och Samojeder taga i betraktande, att flera grenar af den Finska stammen i mera än tusen år lefvat i nära beröring med såväl Germaniska som Slaviska nationer, hvilka inympat sin bildning på nämnda stam och till en icke ringa del utplånat dess ursprungliga skaplynne. Men så vidt detta ännu kan uppdagas, röjer det en omisskännelig likhet både hos Finnar, hedniska Turkar och Samojeder. Man kan af sådan anledning knappt hysa något tvifvel om dessa folkstammars inbördes förvandtskap. Men det förhåller sig med befryndade nationer, liksom med befryndade individer: att de en gång måste hafva haft ett och samma hem, att de utgått ur ett gemensamt bo. Det har utan tvifvel gifvits en tid, då Finnar, Turkar och Samojeder ännu lefde i broderlig förening med hvarandra. Men skulle äfven forskaren på grund af sin första trosartikel, som bjuder honom att ingenting tro, att ingenting antaga utan exakt bevisning – skulle, säger jag, forskaren betvifla förvandtskapen emellan ifrågavarande tre folkstammar, så berättigar dock i hvarje fall den obestridliga likheten i deras språk, seder, lefnadssätt m. m. till det antagande, att de åtminstone i uräldsta tider lefvat i yttre beröring med hvarandra, att de någon gång i verlden egt gemensamma boningsplatser. Häfderna hafva lemnat oss i okunnighet om Finnarnes äldre hemvist, och skall det lyckas oss att om dem erhålla någon tillförlitlig kännedom, så måste det ske derigenom, att de omförmälda turkiska och samojediska stammarnes äldsta bostäder blifva utredda. I och för utredande af Samojedernas språk, historie och öfriga förhållande har jag anställt mångåriga forskningar och dervid kommit till det osvikliga resultat, att den Samojediska stammen utgått ifrån Högasien och 118 �Hvar låg det Finska folkets vagga? varit der bosatt i den Sajanska bergsbygden eller i det öfra området af Jeniseiska flodsystemet. Här träffade jag många små Samojed-stammar, hvilka nu lefde kringskurna af turkiska och mongoliska folkslag. Bland de öfrigblefne Samojederna hade blott en enda liten stam, eller så kallad uluss, räddat sitt språk och sin nationalitet1024; alla de öfriga stammarne hade redan antagit de Turkiska och Mongoliska folkens tungomål, deras seder och lefnadssätt. De erinrade sig icke desto mindre sin Samojediska härkomst, hvilken för öfrigt på det klaraste framträdde både i språkliga och andra minnesmärken. Så upptäckte jag, att endast nämna ett exempel, hos den inom Chinas gränser boende Sojot-slägten några familje-namn, hvilka äfven förekomma hos de vid Ishafvets stränder irrande Samojederna. – Det kan således intet tvifvel ega rum om de nordliga och sydliga Samojedernas gemensamma härkomst, men väl kunde af de författare, som antaga en polar-ras, det inkast möjligen göras, att de sydliga Samojederna tilläfventyrs skulle ifrån Ishafvets bygder hafva invandrat till sina nuvarande bostäder inom den Sajanska bergsbygden. Ett sådant antagande strider dock emot historiens vittnesbörd, ty så långt mennisko-slägtets häfder gå tillbaka, hafva alla större folkrörelser för sig gått ifrån söder till norr och ej tvertom: från norr till söder. Det ligger också helt och hållet utom sannolikhetens område – detta antagande af en polar-ras, som skulle hafva haft sin vagga vid den norra oceanens isbelagda stränder. En natur, som med möda förmår mana till lif en och annan nödvuxen planta, huru skulle väl den hafva kunnat ur sitt sköte framalstra ett mennisko[-]par. Hvad särskildt Samojederna beträffar, så bevisar äfven deras slägtskap med Turkarne, att de härstamma från sydliga nejder. Detsamma bekräfta äfven deras egna traditioner, hvilka uttryckligen hänvisa på de Sajanska bergen såsom den punkt på jorden, hvarifrån den vidt spridda Samojed-stammen utgrenat sig öfver det nordliga Asien och Europa. Det är en annars mycket gängse tradition hos flera Asiatiska folkslag, att de i tidens begynnelse lefvat 119  Castrén means Kamassian Samoyeds. Cf. travel diaries of 1847 in a later volume of this series. (TS) �Archaeologica et historica  Castrén’s most likely source on the flood myths was Klaproth 1823: 19–34, 41–42. For an extensive survey on deluge myths of different peoples and regions, see Dundes (ed.) 1988. (TS)  Tannu-Ola or the Tangdy-Uula Mountains: situated at N51°4′ E92°25′. It is not known, what Chinese sources Castrén knew, but he apparently knew them from literature, most probably Klaproth 1823: 203–216. Their relation to Turkic peoples of Central Asia was related in Castrén’s time also in Prichard 1844: 304–317. (TS)  Castrén means here the German geographer Carl Ritter (1779–1859) who expressed this assumption in Ritter 1832: 193. See also Klaproth 1823: 210. (TS)  Abu al-Ghāzī Bahādur (1603– 1663): khan of Khiva, author of works on the history of Turkic peoples in Central Asia. The New Encyclopædia Britannica 1: 43. (TS) concentrerade vid någon större bergskedja och derifrån efterhand utbredt sig öfver slättlandet. Denna tradition har utan tvifvel sin sannfärdiga grund och eger sin häntydning på den stora vattenflod, som enligt flera folkslags samstämmiga vittnesbörd öfversvämmat jorden och tvungit dess invånare att söka sin räddning på de högsta bergsspetsarne. Greker, Judar, Chinesare, Tibetanare, Hinduer, ja till och med Amerikanare ega traditioner om den så kallade syndafloden.1025 På särskilda delar af jorden omtalar man höga berg, som under öfversvämningen skulle hafva räddat menniskoslägtet ifrån fullkomlig undergång. Berget Ararat var troligen icke mensklighetens enda tillflyktsort och Noachs ark icke dess enda räddnings-planka. Samma rätt till erkännande som Judarnes, hafva äfven andra folkslags traditioner, och erkänner man en gång syndafloden för ett historiskt factum, såsom den af nyare forskare nästan allmänt erkännes, så äger man häri en naturlig förklaring till de gängse berättelserna om folkslagens utgång ur höga bergskedjor. Jag anser det på sådan grund för sannolikt, att de Sajanska bergens skyhöga toppar tjenat Samojederna till ett landningsställe under den stora öfversvämningen. Så mycket kan åtminstone anses för afgjordt, att Samojedstammen ganska tidigt varit bosatt inom detta bergssystem, och att de sista spåren af nämnda stam här försvinna. I en oafbruten fortsättning med de Sajanska bergen fortlöper den vestra Altai-gruppen, hvars egentliga kärna utgöres af Stora Altai, som utbreder sig emellan Ob- och Irtisch-flodernas källor. En annan ganska mäktig knut af de Altaiska bergen bär namnet Tangnu-Ola1026, som ligger i söder om Jenisei, ej långt ifrån de Sajanska bergen. Enligt hvad Chinesiska källor antyda, voro Stora Altai och Tangnu-Ola af ålder sätet för den turkiska stammen. Tvenne af nutidens största forskare Klaproth och Ritter1027 förmoda, att dessa berg varit Turkarnes tillflykt under öfversvämningen. Åtminstone har nämnda stam sedan uråldriga tider varit hemmastadd i denna bergsbygd. Detta intygar, utom Chinas annalister, äfven en inhemsk historie-skrifvare Abulghasi-Bahadur-Chan1028, 120 �Hvar låg det Finska folkets vagga? som förtäljer att Turkarnes stamfader nedsatt sig i den Altaiska bergstrakten, nära sjön Issikol1029. Hos Abulghasi bär denne stamfader namnet Turk, och det säges uttryckligen att han varit en son af Japhet. Följaktligen skedde äfven enligt den Muhamedanska författarens uppgift Turkarnes bosättning vid Altai i en ganska tidig ålder, men såsom rättrogen Muselman kunde han icke anse Turkarne för ortens urinnevånare, utan lät dem på grund af den Mosaiska traditionen, som äfven de Muhamedanska Turkarne erkänna, utgå ifrån paradiset och det förlofvade landet. Det är i sanning en i högsta grad öfverraskande företeelse, att äfven häfdeforskningen tyder på ett gemensamt hem för de med hvarannan befryndade Turkiska och Samojediska folkstammarne. Detta hem var enligt min föregående framställning beläget i vestra Högasien vid de Sajanska bergen och vestra Altaikedjan, inom området af källorna för Ob, Irtisch och Jenisei. Det är i samma nejd, som äfven den Finska stammens vagga på grund af dess förvandtskap med Turkar och Samojeder måste sökas. En lärd Ungrare vid namn Czoma de Körös1030 hoppades finna den Ungerska och hela den Finska stammens ursprungliga fädernesland i en annan trakt af Högasien, i Tibet. Ledd af denna förhoppning banade han sig väg ända till Dalai Lamas rike, dvaldes der 11 år i klostret Zimskar1031 och fullföljde rastlöst sitt föresatta ändamål under mödor och försakelser af alla slag. Frukterna af Körös’ bemödanden äro den lärda verlden bekanta. Han har lemnat oss nyckeln till Tibets rika litteratur, men den finska stammens första fädernesland har han ej funnit, och med sitt compass ej kunnat finna. Jag har med uppmärksamt öga följt den Finska folkvandringen, och om jag icke mycket misstagit mig, så förlora sig de sista spåren af Finnarne och den Finska stammen, såsom jag redan nämnde, inom de Altaiska och Sajanska bergssystemerna. Här hör man ännu i dag Tatarerna förtälja om en ljusögd1032 folkstam, Akkarak benämnd, hvilken af ålder skulle hafva varit bosatt i landet och tros hafva upprest de åldriga grafkummel, 121  Issyk-Kul/Isyk-Köl/Yssyk-Kul is a lake in Central Asia at N42°25′ E77°12′. (TS)  Sándor Kőrösi Csoma (Alexander Csoma de Körös, 1784/8– 1842) was a Hungarian linguist who attempted to find the Hungarians’ original home in Asia. Therefore he travelled especially in Middle East, Central Asia, and northern India in 1820– 1842. Fox 2001. (TS)  Phugtal Gompa Monastery in Zanskar in Yammu and Kashmir, situated at N33°16′6″ E77°10′51″. Rizvi 2012: 88, 284–285. (TS)  Mscr.: ljus-/ögd. �Archaeologica et historica  The Ija discharges into the Angara, a large tributary of the Yenisei, at N55°31′51″ E102°9′13″. (TS)  The Simojoki discharges into the Gulf of Bothnia at N7279256 E410054 (N65°37′22″ E25°2′48″). (TS)  The Kolva runs into the river Uza at N65°55′35″ E57°19′0″. (TS)  These comparisons are not accepted by linguistics today. (TS) som öfverallt anträffas på stepperna. I öfverensstämmelse med denna tradition angifver äfven den chinesiska historien att ett folk af blond ras fordom skulle hafva bott norr om det nyss omförmäldta berget Tangnu-Ola, liksom åter Turkarne påstås hafva varit bosatta söder om detsamma. Det är icke otroligt, utan tvertom högst sannolikt, att man med folk af den blonda rasen har att förstå Finska stammar, ty i alla tider har den blonda färgen blifvit ansedd såsom ett af deras mest characteristiska kännetecken. Märkvärdigt nog finnes också inom Irtischska flod-området ett ortsnamn Sumi, som nästan bokstafligen öfverensstämmer med den för Finland inhemska benämningen Suomi. Utom denna anträffas i förrberörda nejd många andra locala benämningar, hvilka äfven förekomma i Finland och till en del just i Finskan ega sin förklaring. Jag vill exempelvis anföra några bland de vigtigaste. Floden Jenisei kallas af Tatarerna Kem, och samma namn ega äfven åtskilliga floder både i Finland och Ryska Karelen. Ordet ljuder i våra dialekter Kem, Kemi, Kymi, och eger i Finskan betydelsen af ”stor flod” eller ”moderflod.” Till det Jeniseiska systemet höra bifloderna: Sim, Ija1033 och Ijus, hvilka benämningar ega en öfverraskande likhet med de Finska flodnamnen: Simo1034 och Iijoki, som jemväl förekomma i trakten af Kemi i Norra Österbotten. Bland öfriga bifloder till Jenisei förtjena att nämnas: Oja, som i Finskan betecknar en bäck; jaga, beslägtadt med det Finska joki och det lappska joga; Kolva1035, ett namn, som äfven förekommer i Finland, Perm, Archangel, och i de Finska språken eger betydelsen af ett ”fiskrikt vatten.” Vid källorna af Jenisei ser man tvenne bergstoppar eller taskyler, af hvilka den ena i betydlig mon höjer sig öfver den andra. Den högre toppen kallas af Tartarerna kyrky-taskyl, och den lägre ala-taskyl, hvilka benämningar ofrivilligt erinra om de Finska orden korkia hög och ala låg.1036 Skulle nu ett och annat af dessa benämningar äfven kunna härledas ifrån de Tatariska språken, så bevisar i alla tillvaron af lika ljudande ord i Finland och Altai, att de Finska och Altaiska språken måste vara beslägtade, och att följaktligen 122 �Hvar låg det Finska folkets vagga? Finnarne ifrån Altai-bergen invandrat till sina nuvarande bostäder. Med förbigående af åtskilliga andra bevis, som ännu kunde anföras till stöd för min mening om Finnarnes utvandring ifrån trakterna af Altai, vill jag endast omnämna den högst vigtiga omständighet, att enskildta grenar af den Finska stammen ännu i denna dag anträffas i närheten af detta sitt urgamla säte. De äro vanligen kända under namn af Ostjaker och Woguler, men inbegripas äfven under den gemensamma benämningen af Ugrier eller Jugrier. För det närvarande äro dessa stammar bosatta längs hela det nedra loppet af floderna Ob och Irtisch. Här bodde af ålder en Turkisk stam, benämnd Ōgur eller Jōgur1037, och de Finska stammarna blefvo tvifvelsutan för sitt nära granskap af främmande nationer förvexlade med de Turkiska Ugrierna. Det är för öfrigt icke Ostjaker och Woguler allena, som erhöllo detta namn. Äfven Magyarernes benämning af Ungrer är af samma ursprung, liksom äfven sjelfva det Ungerska folket till sina närmaste stamförvandter räknar Ostjaker och Woguler. Ungrarne vilja, såsom bekant är, af national-fåfänga icke erkänna denna förvandtskap, och kanske var det till en del äfven denna fåfänga, som förledde Körös att söka Ungrarnes vagga i Tibet, der jemväl enligt Chinesiska annalisters vittnesbörd en gren af den vidt frejdade Turkiska Uigur-stammen fordomtima skall hafva uppehållit sig. Utom Körös hafva äfven andra både Ungerska, Tyska och Franska lärda uppsökt alla möjliga skengrunder för att, tvertemot all sanning och rättvisa, afskilja Ungrarne ifrån den ringa aktade Finska stammen.1038 Vi kunna ej förundra oss deröfver, ty äfven vår egen känsla vill uppresa sig vid åtankan derpå, att Lappar och Samojeder äro våra blodsförvandter.1039 Det är just denna känsla – den vördnadsfulla känslan för höga och lysande anor, som äfven förmått flere bland vårt lands lärda att söka vår vagga i Grekland och det förlofvade landet. Vi måste dock resignera ifrån all förvandtskap med Hellener, med Israels tio stammar, med jordens stora, privilegierade 123  Uyghur. (TS)  The discussion has continued with strong political connotations since then in Hungary. See, e.g., Laakso, Johanna, Brave New Linguistics (https:// hungarianspectrum.wordpress. com/category/finno-ugric-linguistics/). (TS)  The genetic roots of a people and the origin of its language are no longer considered dependent on one another. See, e.g., Häkkinen, J., 2010. (TS) �Archaeologica et historica  This idea of the decisive significance of a man’s work is reflected also in Castrén’s lectures at the university. See them in this series. (TS) nationer i allmänhet, och vare det härvid vår tröst, att ändå ”en och hvar är sina handlingars son,” att all sann och verklig adel måste vara sjelfförvärfvad. Det kan vara ovisst, om det Finska folket förmår tillvinna sig ett aktadt namn i häfderna, men visst är att efterverldens dom öfver oss kommer att grunda sig, icke på våra anors, utan på våra handlingars beskaffenhet.1040 124 �Hvar låg det Finska folkets vagga? Appendix . Skulle1041 nu de omförmäldta Tschud-grafvarna vara af Tatarisk härkomst, hvilket tills widare må lemnas oafgjordt, så kan likwäl genom gängse traditioner och åtskilliga från de Finska språken lånade ortsnamn klarligen ådagaläggas, att Finska folkstammar fordom ströfvat öfver de Sajanska stepperna. Ännu flere spår hafva Samojederne qvarlemnat i landet, och det har i högsta grad öfverraskat mig att hos de Kojbaliska Tatarerne igenfinna slägtnamnet Baj, som äfven förekommer hos de Jenisejska Samojederne. Denna slägt är numera fullkomligen tatariserad, och detsamma skall förhållandet wara med de få öfrigblifna Matorerne1042, samt dessutom med Arinerne1043, hvilka nu äro 60 man starka och lefva tillsamman med de Katschinska Tatarerna. De1044 nyssnämnda Arinerna äga talrika traditioner om sin fordna wälmakt, sin strid med ormen och mera dylikt, som jag här förbigår, för att äfven hinna widröra några af H[er]r von Köppen1045 förelagda spörsmål. – – – – Sin uzuptjatkanda, min alqaben, ты когда спалъ, я взялъ.1046 125  This fragment probably belongs to an unidentified presentation or lecture. Its original KK Coll. 539.26.22 (Varia 1.22) p. 275–278 consists of two sheets, measuring 13 x 21.5 cm or one sheet sized 26 x 43 cm. The text is closely related to the lecture Hvar låg but does not belong to its actual composition. (TS)  Matorerne ǁ Tatarer[ne] – The Mator were a south Samoyedic people in southern Siberia. Extinct (Tatarized) since 1840s. Unesco Red Book, http://www. helsinki.fi/~tasalmin/nasia_report.html. (TS)  The Arin was a south Yeniseian people, extinct since late 18th century. Unesco Red Book, http://www.helsinki.fi/~tasalmin/ nasia_report.html. (TS)  De […] Arinerna ǁ Sistnämnda folkstam  Peter von Köppen (1793–1864) was a German-born statistician and ethnographer working at the Imperial Academy of Sciences in St Petersburg. Ригер 2009. (TS)  Koybal: While you were sleeping, I took. (JJ) �Archaeologica et historica Sources and Literature to Araeologica et hiﬆorica Archival Sources National Library of Finland, Helsinki (KK) Coll. 539 M.A. Castrén’s collection 2.5 Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan 26.22 [Untitled fragment] 29.13 [Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel i den Minusinska kretsen] 29.15 Förslag till en undersökning af de i Finland befintlige grafkumlen National Museum of Finland, Helsinki (KM): catalogues of archaeological collections Newspapers Suometar 17/1848 (28.4.1848) Published Sources and Literature Used as an Original Source Abbreviation: NRF: Nordiska resor och forskningar af M. A. Castrén. Till trycket befordradt af Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland. Aspelin, J.R., 1875. Suomalais-ugrilaisen muinaistutkinnon alkeita. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 51. Helsinki. Aspelin, J.R., 1877. Vertailevasta muinaistutkinnosta. Suomen Muinaismuisto-Yhtiön Aikakauskirja II: 137– 154. Aspelin, J.R., 1877–1884. Muinaisjäännöksiä Suomen suvun asuma-alueilta – Antiquités du nord finno-ougrien I–V. G. W. Edlund, Helsinki. Aspelin, J.R., 1885. Suomen asukkaat pakanuuden aikana. K. E. Holm, Helsinki. Aspelin, J.R., 1901. M. A. Castréns Aufzeichnungen über die Altertümer im Kreise Minusinsk. Suomen Muinaismuistoyhdistyksen Aikakauskirja XXI:1 (p. 1–54). 126 Bähr, Johann Karl, 1850. Die Gräber der Liven. Ein Beitrag zur nordischen Alterthumskunde und Geschichte. Rudolf Kuntze, Dresden. Caﬆrén, M.A., 1843. Utdrag ur Solovetska klosterkrönikan. Suomi 4/1843: 191–212. Caﬆrén, M.A., 1844. Anteckningar om Savolotschesskaja Tschud. Suomi 1844: 1–22. Caﬆrén, M.A., 1849. Hvar låg det Finska folkets vagga? Litterära soiréer i Helsingfors under hösten 1849. Andra soiréen: 1–21. Caﬆrén, M.A., 1858a. Anmärkningar om Savolotschesskaja Tschud. NRF V: 40–61. Caﬆrén, M.A., 1858b. Hvar låg det Finska folkets vagga? NRF V: 126–142. �Sources and Literature Caﬆrén, M.A., 1858c. Utdrag ur Solovetska klosterkrönikan. NRF V: 18–39. Caﬆrén, M.A., 1870a. Förslag till en undersökning af de i Finland befintlige grafkumlen. NRF VI: 145–147. Caﬆrén, M.A., 1870b. Om kurganer eller s. k. Tschudkummel i den Minusinska kretsen. NRF VI: 129–137. Cross, Samuel Hazzard – Sherbowi-Weor, Olgerd P., 1953. The Russian Primary Chronicle. Laurentian Text. Translated and edited by Samuel Hazzard Cross and Olgerd P. Sherbowitz-Wetzor. The Mediaeval Academy of America, Cambridge, Mass. Gmelin, Johann Georg, 1752. Reise durch Sibirien von dem Jahr 1738 bis zu Ende 1740. Sammlung neuer und merkwürdiger Reisen zu Wasser und zu Lande. Sechster Theil. Abram Vandenhoecks seel. Wittwe, Göttingen. Itä-Karjala. Uusimpien karjalaisten, venäläisten ja suomalaisten lähteiden perusteella toimittanut Akateeminen Karjala-Seura. 1:1.000.000. 2. p. Helsinki 1934. Kalewala taikka Wanhoja Karjalan Runoja Suomen kansan muinosista ajoista. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia 2. Helsinki 1835. Kanteletar taikka Suomen Kansan wanhoja Lauluja ja Wirsiä. Koonnut Elias Lönnrot. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia 3. Helsinki 1840. Kivikoski, Ella, 1961. Suomen esihistoria. Suomen historia I. Werner Söderström Osakeyhtiö, Porvoo – Helsinki. Klaproth, Julius, 1823. Asia polyglotta. A. Schubart, Paris. Lehrberg, A.C., 1816. Untersuchungen zur Erläuterung der älteren Geschichte Russlands. Hrsg. Ph. Krug. Kaiserliche Akademie der Wissenschaften, St. Petersburg. Müller, Ferdinand Heinrich, 1837. Der Ugrische Volksstamm, oder Untersuchungen über Ländergebiete am Ural und am Kaukasus in historischer, geographischer und ethnographisher Beziehung. 1. oder geographischer Theil. Erste Abtheilung. Duncker und Humblot, Berlin. Nilsson, Sven, 1838–1843. Skandinaviska Nordens urinvånare. Ett försök i komparativa ethnografien och ett bidrag till menniskoslägtets utvecklings-historia. Första delen. S. n., Lund. Pallas, Peter Simon, 1773. Reise durch verschiedene Provinzen des Russischen Reichs, Zweyter Theil. Vom Jahr 1770 und 1771. Kayserliche Akademie der Wissenschaften, St. Petersburg. Pallas, Peter Simon, 1776. Reise durch verschiedene Provinzen des Russischen Reichs, Dritter Theil. Vom Jahr 1772 und 1773. Kayserliche Akademie der Wissenschaften, St. Petersburg. Porthan, Henricus Gabriel, 1799. M. Pauli Juusten Episcopi quond. Aboënsis Chronicon episcoporum Finlandensium, annotationibus et apparatu monumentorum illustratum. Frenckell, Aboæ. Priard, James Cowles, 1844. Researches into the History of Asiatic Nations. Research into the Physical History of Mankind, 3rd ed., Vol. IV. Sherwood, Gilbert & Piper, London. Rein, Gabriel, 1831. Finlands forntid i Chronologisk öfversigt, åtföljd af de förnämsta händelser ur Rysslands och Sveriges Historia. Helsingfors. Ritter, Carl, 1832. Die Erdkunde im Verhältniß zur Natur und zur Geschichte des Menschen oder allgemeine vergleichende Geographie als sichere Grundlage des Studiums und Unterrichts in physicalischen und historischen Wissenschaften. Zweiter Theil. Zweites Buch. Asien. Band I. Der Norden und Nord-Osten von Hoch-Asien. Zweite [– –] Ausgabe. G. Reimer, Berlin. Slözer, August Ludwig von, 1771. Allgemeine nordische Geschichte. Aus den neuesten und besten nordischen Schriftstellern und nach eigenen Untersuchungen beschrieben, und als eine geographische und historische Einleitung zur richtigern Kenntniß aller skandinavischen, finnischen, slavischen, lettischen und sibirischen Völker, besonders in alten und mittleren Zeiten. Johann Justinus Gebauer, Halle. Slözer, August Ludwig von, 1802a. Handbuch der Geschichte des Kaisertums Rußland vom Anfange des Stats, bis zum Tode Katharina der II. Philipp Georg Schröder, Göttingen. Slözer, August Ludwig von, 1802b. Несторъ. Russische Annalen in ihrer Slawonischen GrundSprache. Zweiter Theil. Heinrich Dietrich, Göttingen. Slözer, August Ludwig von, 1807. Handbok i Ryska Historien ifrån Statens början intill närwarande tid. Öfvers. af J. F. Lundblad. Lund. Setälä, E.N., 1923. Suomen kieli. Suomi. Maa, kansa, valtakunta I: 156–166. Kustannusosakeyhtiö Otava, Helsinki. 127 �Archaeologica et historica Sjögren, A.J., 1832a. Ueber die älteren Wohnsitze der Jemen. Ein Beitrag zur Geschichte der Tschudischen Völker in Russland. Mémoires de l’Académie Impériale des sciences de Saint-Pétersbourg. Sixième Série, Tome I: 263–346. Sjögren, A.J., 1832b. Wann und wie wurden Sawolotschje und die Sawolokschen Tschuden russisch? Ein kritischer Versuch zur Aufklärung der Geschichte des Russischen Nordens. Mémoires de l’Académie Impériale des sciences de Saint-Pétersbourg. Sixième Série, Tome I: 491–526. Strahlenberg, Philip Johann von, 1730. Das Nordund Ostliche Theil von Europa und Asia in so weit solches Das ganze Russische Reich mit Siberien und der grossen Tataren in sich begreiffet, in einer HistorischGeographischen Beschreibung der alten und neuern Zeiten, und vielen andern unbekannten Nachrichten vorgestellet, Nebst einer noch niemals ans Licht gegebenen TABULA POLYGLOTTA von zwey und dreyssigerley Arten Tatarischer Völcker Sprachen und einem Kalmuckischen Vocabulario, Sonderlich aber Einer grossen richtigen Land-Charte von den benannten Ländern und andern verschiedenen Kupfferstichen, so die AsiatischScythische Antiqvität betreffen; bey Gelegenheit der Schwedischen Kriegs-Gefangenschafft in Russland, aus eigener sorgfältigen Erkundigung, auf denen verstatteten weiten Reisen zusammen gebracht und ausgefertigt von Philipp Johann von Strahlenberg. Stockholm, in Verlegung des Autoris. Tallgren, A.M., 1931. Suomen muinaisuus. Suomen historia I. Werner Söderström Osakeyhtiö, Porvoo – Helsinki. Временный уставъ Русскаго географическаго общества. Записки Русскаго географическаго общества. Книжка I и II, изданiе второе: 1–8. Санктпетербургъ 1849. Досиѳей 1833: Летописецъ Соловецкiй на четыре столѣтiя отъ основанiя Соловецкаго монастыря до настоящаго времени то естъ съ 1429 до 1833й годъ. Изданiе третiе, вновъ исправленное и поплненное изъ архивныхъ монастырскихъ дѣлъ и старинныхъ документовъ, трудами настоятеля сего монастыря, Архимандрита и Каваллера Досиѳея. Москва 1833. Досиѳей 1836/1853 I: Географическое, историческое и статистическое описанiе ставропигiальнаго первокласнаго Соловецкаго монастыря […] составленное трудами Соловецкаго Монастыря Архимандрита Досиѳея. I–III. Москва 1836/1853. Лаврентіївський літопис [Лаврентьевская летопись. Полное собрание русских летописей 1. Издательство Академии Наук СССР, Ленинград 1926.]. http://litopys.org.ua/lavrlet/lavr.htm. Read 31 March 2016. Спасо-Преображенский Соловецкий ставропигиальный мужской монастырь. http://solovkimonastyr.ru/. Read March 18, 2016. Миллер, Г.Ф., 1999. История Сибири I. Восточная литература, Москва. Спасскiй, Г.И., 1818. Древности Сибири. Отдѣленiе второе: О сибирскихъ древнихъ курганахъ. Сибирскiй вѣстникъ 1818, ч. 2: 147–177 (parallelly with page numbering of Spasskij’s text: 20–50). 128 �Sources and Literature Literature Ahola, Joonas – Lukin, Karina, 2016. Matthias Alexander Castrénin suomalaisen mytologian taustoja. Castrén, M.A., Luentoja suomalaisesta mytologiasta. Suom. ja toim. Joonas Ahola. Tietolipas 252. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki. Aikio, Ante 2015: The Finnic secondary e-stems and Proto-Uralic vocalism. Journal de la Société Finno-Ougrienne 95: 25–66. Alkarp, Magnus, 2009. Det Gamla Uppsala. Berättelser och metamorfiser kring en alldeles särskild plats. Occasional Papers in Archaeology 49. Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet. Anthony, David W., 2007. The Horse, the Wheel and Language. Princeton University Press. Bjørnﬂaten, Jan Ivar, 2006. Chronologies of the Slavicization of Northern Russia Mirrored by Slavic Loanwords in Finnic and Baltic. Nuorluoto, J. (ed.), The Slavicization of the Russian North, Mechanisms and Chronology: 50–77. Slavica Helsingiensia 27. Department of Slavonic and Baltic Languages, University of Helsinki. Bran, Michael, 1973. A. J. Sjögren, Studies of the North. Mémoires de la Société Finno-Ougrienne 152. Helsinki. Campbell, Gordon, 2003. The Oxford Dictionary of the Renaissance. Oxford University Press. Carpelan, Christian, 2002. Arkeologiset löydöt aikaportaina. Ennen, muinoin. Miten menneisyyttämme tutkitaan: 188–212. Tietolipas 180. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki. Davidson, H.R. Ellis, 1994. Scandinavian Mythology. Hamlyn, s. l. Deutsche biographische Enzyklopädie. 2. Ausg. Bd. 1. K. G. Saur, München 2005. Dundes, Alan (ed.), 1988. Flood Myths. University of California Press, Berkeley – Los Angeles – London. Edgren, Torsten, 1988. Europaeus ja muinaistiede. D. E. D. Europaeus. Suurmies vai kummajainen. Kalevalaseuran vuosikirja 67: 127–138. Eesti kohanimeraamat. Koost. Marja Kallasmaa & al. Eesti Keele Sihtasutus, Tallinn 2016. Esin, Y.N., 2009. Stone stele bearing a “sun-headed” deity on the Tuim River, Khakassia. (In commemoration of the Finnish Antiquarian Society expedition to the Yenisei headed by J.R. Aspelin 120 years previously.) Archaeology, Ethnology and Anthropolgy of Eurasia 37/3: 85–94. Europaeus, D.E.D., 1847. Tutkistelemuksia suomalaisten esi-isistä ja niiden asumapaikoista. Suometar 3/1847. Fabian, Johannes, 2014. Time and the Other. How anthropology makes its object. Columbia University Press, New York. Fewﬆer, Derek, 2006. Visions of Past Glory. Nationalism and the Construction of Early Finnish History. Studia fennica, Historica 11. Finnish Literature Society, Helsinki. Forsman, Jaakko – Mikkola, J. J., 1912. Karamzin. 1. Nikolai Mihailovitš K. Tietosanakirja IV: 345–346. Tietosanakirja-Osakeyhtiö, Helsinki. Fox, Edward, 2001. The Hungarian who walked to Heaven: Alexander Csoma de Koros, 1784–1842. Short, London. Gmelin, Johann Georg, 1999. Expedition ins unbekannte Sibirien. Hrsg., eingeleitet und erläutert von Dittmar Dahlmann. Fremde Kulturen in alten Berichten 7. Jan Thorbecke Verlag, Sigmaringen. Grjasnow, Michail, 1970. Südsibirien. Übers. aus dem Russischen Hans Jürgen Jordan. Nagel Verlag, Stuttgart – München – Genf – Paris. Grünthal, Riho, 1997. Livvistä liiviin. Itämerensuomalaiset etnonyymit. Castrenianiumin toimitteita 51. Suomalais-Ugrilainen Seura, Helsinki. Haggrén, Georg, 2015. Keskiajan arkeologia. Muinaisuutemme jäljet. Suomen esi- ja varhaishistoria kivikaudelta keskiajalle: 369–597. Gaudeamus, Helsinki. Häkkinen, Jaakko, 2010. Jatkuvuusperustelut ja saamelaisen kielen leviäminen (osa 2). Muinaistutkija 2/2010: 51–64. Häkkinen, Kaisa, 1996. Suomalaisten esihistoria kielitieteen valossa. Tietolipas 147. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki. Häkkinen, Kaisa, 2006. Suomen kielitieteen nousu 1700- ja 1800-lukujen vaihteessa. Ollitervo, S. & Immonen, K. (eds.), Herder, Suomi, Eurooppa: 291–311. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia. 1060. Helsinki. Halila, Aimo, 1985. Suomi suurvalta-aikana. Suomen historia 3: 8–219. Weilin + Göös. 129 �Archaeologica et historica Halinen, Petri, 2015. Suomalaisten kielihistoria. Muinaisuutemme jäljet: 211–212. Gaudeamus, Helsinki. Heikkinen, Reijo, 2004. Kajaanin linna. Västinki vuosisatojen virrassa. Kainuun museo & Lönnrot-instituutti, Kajaani. Huovila, Marja, 1995. Käkisalmen läänin vaiheita esihistoriasta vuoteen 1811. S. n. & l. Itkonen, Erkki – Joki, Aulis J., 1983. Suomen kielen etymologinen sanakirja IV. Lexica Societatis FennoUgricae XII,4. Helsinki. Itkonen, Terho, 1982. Suvannosta tyveneen. Språkhistoria och Språkkontakt i Finland och Nordskandinavien. Studier tillägnade Tryggve Sköld den 2. november 1982. Kungliga Skytteanska Samfundets Handlingar 26: 157–165. Julku, Kyösti, 1987. Suomen itärajan synty. Studia historica septentrionalia 10. Societas historica Finlandiae septentrionalis, Rovaniemi. Juškova, M.A., 2006. North-Western Russia before its Settling by Slavs (8th Century BC – 8th Century AD). Nuorluoto, J. (ed.), The Slavicization of the Russian North, Mechanisms and Chronology: 140–153. Slavica Helsingiensia 27. Department of Slavonic and Baltic Languages, University of Helsinki. Jussila, Osmo, 1983. Venäjän keisarikunnan historiankirjoitus. Historiankirjoituksen historia: 126–141. Gaudeamus, Helsinki. Jutikkala, Eino, 1980. Suurten sotien ja uuden asutusekspansion kaudet. Suomen taloushistoria 1. Agraarinen Suomi: 147–239. Kustannusosakeyhtiö Tammi, Helsinki. Kaila, E.E., 1910. Fedor. Tietosanakirja II: 1013. Tietosanakirja-Osakeyhtiö, Helsinki. Kalima, Jalo, 1919. Die Ostseefinnischen Lehnwörter in der Russischen Sprache. Mémoires de la Société FinnoOugrienne XLIV. Helsinki. Kemiläinen, Aira, 1983. Valistuksen historiankirjoitus. Historiankirjoituksen historia: 49–60. Gaudeamus, Helsinki. Kemiläinen, Aira, 1993. Suomalaiset, outo Pohjolan kansa. Rotuteoriat ja kansallinen identiteetti. Historiallisia tutkimuksia 177. Suomen Historiallinen Seura, Helsinki. Keyser, Christine & al., 2009. Ancient DNA provides new insights into the history of South Siberian Kurgan people. Human Genetics 126: 395–410. 130 Kilpeläinen, Jouko, 1985. Rotuteoriat läntisistä suomalais-ugrilaisista kansoista Keski-Euroopan antropologiassa 1800-luvulla ja suomalaisten reaktiot niihin. Mongoleja vai germaaneja? Rotuteorioiden suomalaiset. Historiallinen Arkisto 86: 163–193. Kirkinen, Heikki, 1970. Karjala idän ja lännen välissä. Historiallisia tutkimuksia 80. Suomen Historiallinen Seura, Helsinki. Kirkinen, Heikki, 1994. Karjalan historia juurista Uudenkaupungin rauhaan. Kirkinen, Heikki & al., Karjalan kansan historia. WSOY, Porvoo – Helsinki – Juva. Klinge, Matti, 1989. Mikä mies Porthan oli? Tietolipas 116. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki. Klinge, Matti, 2012. A History both Finnish and European. History and the culture of historical writing in Finland during the Imperial period. The History of Learning and Science in Finland 1828–1918 Vol. 16. Societas Scientiarum Fennica, Helsinki. Koivulehto, Jorma 1997. Were the Finns clubmen. Pitkänen, R.L. – Mallat, K. (eds.), You name it. Perspectives on onomastic research: 151–169. Studia Fennica/ Linguistica 7. Finnish Literature Society, Helsinki. Korhonen, Mikko, 1986. Finno-Ugrian Lnguage Studies in Finland 1828–1918. The History of Learning and Science in Finland 1828–1918, Vol. 11. Societas Scientiarum Fennica, Helsinki. Korhonen, Mikko – Kulonen, Ulla-Maija, 1991. Samojedit. Laakso, J. (ed.), Uralilaiset kansat. Tietoa suomen sukukielistä ja niiden puhujista: 302–317. Werner Söderström Osakeyhtiö, Porvoo – Helsinki – Juva. Koskela Vasaru, Mervi, 2014. Bjarmaland and Contacts in the Late-Prehistoric and Early-Medieval North. Fibula, Fabula, Fact. The Viking Age in Finland: 195–218. Ed. by Joonas Ahola & al. Studia fennica, Historica 18. Finnish Literature Society, Helsinki. Kotshkurkina, Svetlana, 1994. Vepsäläisten arkeologiasta ja vanhasta historiasta. Heikkinen, K. – Mullonen, I. (toim.), Vepsäläiset tutuiksi. Kirjoituksia vepsäläisten kulttuurista: 41–50. Karjalan tutkimuslaitokosen julkaisuja 108. Joensuun yliopisto, Joensuu. Kulonen, Ulla-Maija, 2002. Kielitiede ja Suomen väestön juuret. Ennen, muinoin. Miten menneisyyttämme tutkitaan: 102–116. Tietolipas 180. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki. Lavento, Mika, 2015. Pronssi- ja varhaismetallikausi. Muinaisuutemme jäljet. Suomen esi- ja varhaishistoria kivikaudelta keskiajalle: 125–212. Gaudeamus, Helsinki. �Sources and Literature Lehikoinen, Laila, 1988. Europaeus kielimiehenä. D. E. D. Europaeus. Suurmies vai kummajainen. Kalevalaseuran vuosikirja 67: 108–116. Leo, metropoliitta, 1999. Petsamon ortodoksinen luostari ja seurakunta. Vahtola, J. – Onnela, S. (toim.), Turjanmeren maa. Petsamon historia 1920–1944: 433– 464. Petsamo-Seura r.y., Rovaniemi. Ligi, Priit, 1993. National romanticism in archaeology: The paradigm of Slavonic colonization in NorthWest Russia. Fennoscandia archaeologica X: 31–40. Lien, Veikko, 1983. Keskiajan historiankirjoitus läntisessä Euroopassa. Historiankirjoituksen historia: 24– 33. Gaudeamus, Helsinki. Luukko, Armas, 1954. Pohjois-Pohjanmaan ja Lapin keskiaika sekä 1500-luku. Pohjois-Pohjanmaan ja Lapin historia III. Pohjois-Pohjanmaan, Kainuun ja Lapin maakuntaliittojen yhteinen historiatoimikunta, Oulu. Mallory, John P., 1997a. Afanaseva Culture. Encyclopedia of Indo-European Culture: 4–6. Fitzroy Dearborn Publishers, London. Mallory, John P., 1997b. Andronovo Culture. Encyclopedia of Indo-European Culture: 20–21. Fitzroy Dearborn Publishers, London. Mallory, John P., 1997c. Karasuk Culture. Encyclopedia of Indo-European Culture: 325–326. Fitzroy Dearborn Publishers, London. Morvan, Michel, 1996. Les origines linguistiques du basque. Presses universitaires de Bordeaux. Mugurēvičs, Ēvalds, 1974. Lībieši. Latvijas PSR arheoloģija: 191–204. Zinātne, Rīga. Nenonen, Kaisu-Maija – Teerijoki, Ilkka, 1998. Historian suursanakirja. Werner Söderström Osakeyhtiö, Porvoo – Helsinki – Juva. (The) New Encyclopædia Britannica. Vol. 1. Encyclopædia Britannica, Chicago 2010. Nisbet, H.C., 1999. Herder: the nation in history. Branch, Michael (ed.), National History and Identity. Approaches to the Writing of National History in the North-East Baltic Region. Nineteenth and Twentieth Centuries: 78–96. Studia fennica, Ethnologica 6. Finnish Literature Society, Helsinki. Nordman, C.A., 1968. Archaeology in Finland before 1920. History of Learning and Science in Finland 1828– 1918 Vol. 14a. Societas Scientiarum Fennica, Helsinki. Norio, Reijo, 2002. Suomalaisten mutkalliset geenijuuret. Ennen, muinoin. Miten menneisyyttämme tutkitaan: 174–187. Tietolipas 180. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki. Raninen, Sami – Wessman Anna, 2015. Rautakausi. Muinaisuutemme jäljet. Suomen esi- ja varhaishistoria kivikaudelta keskiajalle: 215–365. Gaudeamus, Helsinki. Rizvi, Janet, 2012. Ladakh – Crossroads of High Asia. 3rd ed. Oxford University Press. Ross, Margaret Clunies, 2010. Cambridge Introduction to old Norse-Icelandic Saga. Cambridge Univesity Press. Rundt, Olav, 1989. Kamreraren Sigfrid Sigfridsson och hans släktkrets. Genos 60: 63–70. Internet: http:// www.genealogia.fi/genos-old/60/60_63.htm. Rytkönen, Seppo, 1983. Saksalainen historiankirjoitus 1800-luvun alkupuolella. Historiankirjoituksen historia: 64–69. Gaudeamus, Helsinki. Saarikivi, Janne, 2004. Über die Saamische substrat. Finnisch-Ugrische Forschungen 56: 162–234. Saarikivi, Janne, 2006. Substrata Uralica. Studies on Finno-Ugrian Substrate in Northern Russian Dialects. Tartu University Press. Saarikivi, Janne, 2007. Arkangelsk region. Onomastica Uralica 4: 87–150. Saarikivi, Janne 2009. Itämerensuomalais-slaavilaisten kontaktien tutkimuksen nykytilasta. Ylikoski, J. (ed.). The Quasquicentennial of the Finno-Ugrian Society: 109–160. Mémoires de la Société Finno-Ougrienne 258. Helsinki. Saarikivi, Janne (forthcoming): Finnic borrowings in Permian. Holopainen – Saarikivi (eds.), Peri orthotetoon ton etymoon. Uusiutuva uralilainen etymologia. 60 pp. Salminen, Timo, 2003a. National and International Influences in the Finnish Archaeological Research in Russia and Siberia. Fennoscandia Archaeologica XX: 101–114. Salminen, Timo, 2003b. Suomen tieteelliset voittomaat. Venäjän- ja Siperian-tutkimus suomalaisessa arkeologiassa 1870–1935. Suomen Muinaismuistoyhdistyksen Aikakauskirja 110. Helsinki. Salminen, Timo, 2006. Searching for the Finnish roots – archaeological cultures and ethnic groups in works of Aspelin and Tallgren. Herva, V.-P. (ed.), People, material culture and environment in the north. Proceedings of the 22nd Nordic Archaeology Conference, University of Oulu, 18–23 August 2004. Studia humaniora ouluensia 1: 26–32. S. l. 131 �Archaeologica et historica Salminen, Timo, 2007. The Ural-Altaic Bronze Age as seen by J. R. Aspelin and A. M. Tallgren. Fennoscandia Archaeologica XXIV: 39–51. Salminen, Timo, 2009. In between research, the ideology of ethnic affinity and foreign policy. The FinnoUgrian Society and Russia from the 1880s to the 1940s. The quasquicentennial of the Finno-Ugrian Society: 225–262. Mémoires de la Société Finno-Ougrienne 258. Helsinki. Salo, Unto, 1984. Pronssikausi ja rautakauden alku. Suomen historia 1: 98–149. Weilin + Göös, s. l. Sauer, Bruno, 1953. Bähr, Johann Karl Ullrich. Neue deutsche Biographie 1: 519. Duncker & Humblot, Berlin. Internet: http://www.deutsche-biographie.de/ pnd116033908.html. Sihvo, Hannes, 2003. Karjalan kuva. Karelianismin taustaa ja vaiheita autonomian aikana. 2. tarkistettu ja täydennetty painos. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 940. Helsinki. Siikala, Anna-Leena, 2013. Itämerensuomalaisten mytologia. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 1388. Helsinki. Soininen, Arvo M., 1980a. Kaskiviljely. Suomen taloushistoria 1. Agraarinen Suomi: 202–210. Kustannusosakeyhtiö Tammi, Helsinki. Soininen, Arvo M., 1980b. Maatalous. Suomen taloushistoria 1. Agraarinen Suomi: 386–407. Kustannusosakeyhtiö Tammi, Helsinki. Sommer, Łukasz, 2012. A Step Away from Herder: Turku Romantics and the Question of National Language. Slavonic and East European Review 90,1: 1–32. Sommer, Łukasz, 2016. ”Sanskrit has guided me to the Finnish language.” Herman Kellgren’s writings on Finnish or the dilemmas of the Fennoman Humboldtian. Historiographia Linguistica 43:1/2: 145–173. Stipa, Günter Johannes, 1990. Finnish-ugrische Sprachforschung von der Renaissance bis zum Neupositivismus. Red. Klaas Ph. Ruppel. Mémoires de la Société Finno-Ougrienne 206. Helsinki. Tallgren, A. M., 1914. Nilsson, Sven. Tietosanakirja VI: 1200. Tietosanakirja-Osakeyhtiö, Helsinki. Tallqviﬆ, Knut, 1912. Klaproth, Julius von. Tietosanakirja IV: 1082. Tietosanakirja-Osakeyhtiö, Helsinki. Tiitta, Allan, 1994. Harmaakiven maa. Zacharias Topelius ja Suomen maantiede. Bidrag till kännedom av Finlands natur och folk 147. Societas Scientiarum Fennica, Helsinki. Trigger, Bruce G., 2006. A History of Archaeological Thought. Second Edition. Cambridge University Press. Upton, Anthony F., 1999. History and national identity: some Finnish examples. National History and Identity. Approaches to the Writing of National History in the North-East Baltic Region. Nineteenth and Twentieth Centuries: 153–165. Studia fennica, Ethnologica 6. Finnish Literature Society, Helsinki. Vahtola, Jouko, 1991. Oulujokilaakson historia keskiajalta 1860-luvulle. Huurre, Matti – Vahtola, Jouko, Oulujokilaakson historia. Kivikaudelta vuoteen 1865: 71–543. Oulu. Vermeulen, Han F., 2015. Before Boas. The Genesis of Ethnography and Ethnology in the German Enlightenment. University of Nebraska Press, Lincoln – London. Vuorela, Toivo, 1998 (1975). Suomalainen kansankulttuuri. Werner Söderström Oyj, Porvoo – Helsinki – Juva. Welinder, Stig, 2009. Sveriges historia 1. 13000 f. Kr.– 600 e.Kr. Norstedts, Stockholm. Werbart, Bozena, 2002. De osynliga identiteterna. Kulturell identitet och arkeologi. Institutionen för arkeologi och samiska studier, Umeå universitet. Wimann, Yrjö. Lehrberg, Aron Christian. Tietosanakirja V: 739. Tietosanakirja-Osakeyhtiö, Helsinki. Белокобыльский, Ю.Г., 1986. Бронзовый и ран- Большая советская энциклопедия 29: 1291–1294 (Шлиссельбургская крепость). Изд. Большая советская энциклопедия, Москва 1978. Булатов, Владимир, 1993. Русский Север. Книга первая. Заволочье. (IX– XVI вв.). Издательство Поморского государственного университета имени М.В. Ломоносова, Архангельск. ний железный век южной Сибири. История идей и исследований XVIII–первая треть XX в. Наука, Новосибирск. Большая российская энциклопедия 5: 671–672 (Волость). Изд. Большая российская энциклопедия, Москва 2006. 132 �Sources and Literature Вадецкая, Э.Б., 1999. Таштыкская эпоха в древней Назаров, В.Д., 2014. Окольничий. Большая рос- истории Сибири. Archaeologia Petropolitana VII. Петербургское востоковедение, Санкт-Петербург. Голубева, Л.А. – Кочкуркина, С.И., 1991. Белозерская весь (по материалам поселения Крутик IX–X вв.). Карельский научный центр АН СССР, Институту языка, литературы и истории, Петрозаводск. Есин, Ю.Н. 2010. Петрогифы древней Сибири. Галарт, Москва. Зенченко, М.Ю, 2006. Воевода. Большая российская энциклопедия 5: 515–516. Изд. Большая российская энциклопедия, Москва. Зимина, Т.А., 2001. Купальский костер. Русский праздник. Праздники и обряды народного земледельческого календаря. Искусство-СПБ, Санкт-Петербург. Кожеватова, О.А., 1997. Финноугорский лексический пласт. Кандидатская диссертация. Уральский государственный университет. Кожин, П.М., 2013. Древнейший портрет на Енисее. Научное обозрение Свяно-Алтая 1(5)/2013: 28– 34. Королев, К.С. – Мурыгин, А.М. – Савельева, Э.А., 1997. Ванвиздинская культура (VI–X вв. н. э.) Лисов, В. А. (ред.), Археология Республики Коми. Изд. ДиК, Москва. Леонтьев, Н.В. – Капелько, В.Ф. – Есин, Ю.Н., 2006. Изваяния и стелы Окуневской культуры. Хакасский научно-исследовательский институт языка, литературы и истории – Минусинский региональный краеведческий музей им. Н.М. Мартьянова, Абакан. Макаров, Н.А. – Федорина, А.Н., 2015. Феномен «больших поселении» северо-восточной Руси X– XI вв. Краткие сообщения Института археологии 238: 115–131 Матвеев, А.К., 2001. Субстратная топонимия Русского Севера. Екатеринбург Издательство УрГУ. Мызников, С.А., 2003. Атлас субстpатной и заимствованной лексики русских говоров Северо-Запада. Наука, Санкт-Петербург. Мызников, С.А., 2004. Лексика финно-угорского происхождения русских говоров Северо–Запада. Этимологический и лингвогеографический анализ. Наука, Санкт-Петербург. сийская энциклопедия 24: 32–33. Изд. Большая российская энциклопедия, Москва. Пушкарёва, Е.Т., 2000. Ненецкие песни-хынабцы. Сюжетика, семантика и поэтика. Восточная литература, РАН, Москва. Рабинович, М.Д., 1976. Стрельцы. Большая советская энциклопедия 24.1: 1685–1686. Изд. Большая советская энциклопедия, Москва. Ригер, В.Г., 2009. Кеппен (Кёппен), Пётр Иванович. Большая российская энциклопедия 13: 580. Изд. Большая российская энциклопедия, Москва. Рудаковъ, В.Е., 1901. Стольники. Энциклопедическiй словарь Ф. А. Брокгауза и И. А. Ефрона XXXI: 686–687. Дѣло, С.-Петербургъ. Рябинин, Е.А., 1997. Финно-угорские племена в составе древней Руси. К истории славяно-финских этнокультурных связей. Историко-археологические очерки. Издательство Санкт-Петенбургского университета. Саарикиви, Я., 2002. Саамская субстратная топонимия с точки зрения сравнительной финноугристики. Матвеев, А.К., Финноугорское наследие в русском языке: 94–113. Издательство УрГУ. Екатеринбург. Саарикиви, Я., 2003. Прибалтийско-финская антропонимия в субстратных топонимах Русского Севера. Перспективы изучения. Этимологические исследования 8: 136–148. Издательство УрГУ. Екатеринбург. Энциклопедическiй словарь Ф.А. Брокгауза и И.А. Ефрона XXXI: 594–595 [Степановъ, (Александр Петрович).]. Дѣло, С.-Петербургъ 1901. Степановъ, А.П., 1835. Енисейская губернiя I–II. S. n., Санктпетербургъ. Членова, Н.Л., 1972. Хронология памятников карасукской эпохи. Материалы и исследования по археологии СССР 182. Академия Наук СССР, Институт археологии, Москва. Ясински, М.Э. – Овсянников, О.В., 1998. Взгляд на европейскую Арктику. Архангельский север: проблемы и источники I. РАН ИИМК & Норвежский университет естественных наук и технологии, Институт археологии, С.-Петербург. 133 �Archaeologica et historica Internet Kansallisbiografia: Kansallisbiografia-verkkojulkaisu. Studia Biographica 4. Suomalaisen Kirjalllisuuden Seura, Helsinki 1997. Bible. Bible Study Tools. http://www.biblestudytools. Luukko, Armas, 2001. Behm, Isak. Kansallisbiografia. com. Read 26 April 2016. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/2299/. Read 21 March 2016. MML karttapaikka. Maanmittauslaitos. https://asiointi.maanmittauslaitos.fi/karttapaikka/. Read 27 Sept. 2017. Russian Geographical Society. http://www.rgo.ru/en. Read 6 April 2016. Catholic Encyclopedia. http://www.newadvent.org/ cathen/. Read 24 March 2016. Eesti Keele Instituut: Place Names Database. http://www.eki.ee/knab/knab.htm. Read 30 May 2016. Gabrielsen, Trond, 2007. Riksombudsmenn i NordNorge 850–1350. Institutt for arkeologi, konservering og historiske studier, Universitetet i Oslo. https:// Syrjö, Veli-Matti, 1997. De la Gardie, Jacob. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/527/. www.duo.uio.no/bitstream/handle/10852/23657/Gabrielsen_ Masterxtrykkeri.pdf?sequence=1. Read 22 March 2016. Read 21 March 2016. Grankviﬆ, Rolf, 2009. Gerhard Schøning. Norsk bio- Syrjö, Veli-Matti, 1998. Boije, Göran. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/522/. grafisk leksikon. https://nbl.snl.no/Gerhard_Sch%C3%B8ning. Read 31 March 2016. Haggrén, Georg, 2002. Boije (1400–). Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/6577/. Syrjö, Veli-Matti, 2001. Kurck, Axel. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/539/. Read 21 March 2016. Tarkiainen, Kari, 2000/2012. Porthan, Henrik Gab- Hanson, Hertha, 1998. Anders A Retzius. Svenskt biografiskt lexikon. https://sok.riksarkivet.se/SBL/artikel/6598. Read 11 April 2016. Jättiläis- ja lappalaiﬆarinoita. Kirjastovirma. http://www. kirjastovirma.fi/asutusjasotatarinoita/2. Read 18 April 2016. Joaim Fryderyk von Mansfeld. Wikipedia. https:// pl.wikipedia.org/wiki/Joachim_Fryderyk_von_Mansfeld. Read 21 March 2016. Laakso, Johanna, Brave New Linguistics. Hungarian Spectrum. https://hungarianspectrum.wordpress.com/ category/finno-ugric-linguistics/. Read 13 April 2016. Read 21 March 2016. Read 21 March 2016. riel. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/ artikkeli/2599/. Read 7 April 2016. Teerijoki, Ilkka, 2001. Brahe, Per. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/2547/. Read 7 April 2016. Unesco Red Book on Endangered Languages: Northeast Asia. http://www.helsinki.fi/~tasalmin/nasia_ report.html. Read 31 March 2016. Virrankoski, Pentti, 1998. Hare, Erik. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/2326/. Read 21 March 2016. Lukin, Karina, 2015. Matka ja liike nenetsien epiikassa ja šamanistisessa runoudessa. Elore 22 (1): 1–31. http://www.elore.fi/arkisto/1_15/lukin.pdf. Кондаков, Н.Д., 1999. Подсечно-огневая. Традиционная культура народов европейского северо-востова России. Этнографическая элэктронная энциклопедия Коми. http://www.komi.com/Folk/komi/87. htm. Read 29 April 2016. Список населенных мест Карельской АССР (По материалам переписи 1926 года. Karjalan A.S.N.T:n asuttujen paikkojen luettelo (Vuoden 1926 väenlaskun ainehiston mukaan). Статистическое управление АКССР. K.A.S.N.T:n tilastohallinto. http://home.onego. ru/~vahti/p1926_RUS.pdf. Read 20 May 2016. 134 Стряпчий. Wikipedia. https://ru.wikipedia.org/wiki/ Стряпчий. Read 21 March 2016. Терещенко, А.В., 1999 (1848). Быт русского народа, ч. 5. Русская книга. http://www.booksite.ru/ fulltext/4by/tru/ssk/ogo/index.htm. Read 29 April 2016. Троекуров, Иван Фёдорович. Wikipedia. https:// ru.wikipedia.org/wiki/Троекуров,_Иван_Фёдорович. Read 21 March 2016. Щекатов, Афанасий Михайлович. Wikipedia. https://ru.wikipedia.org/wiki/Щекатов,_Афанасий_Михайлович. Read 23 March 2016. �Index Index to Araeologica et hiﬆorica Personal names Identified Russian personal names have been normalized according to the scholarly standard. The spellings used by Castrén are in brackets, if different from the normalized form. Also mythical persons are included in this index. Gmelin, Johann Georg 14, 95, 97 Gurij 25 Gustavus II Adolphus 29 Hans, Colonel (Gavnus) 25, 26 Hans Michelsson 26 Hare, Erik 34, 36, 40, 44 Herder, Johann Gottfried von 13, 19, 21, 83, 113 Ilmarinen 117 Ivan IV the Terrible (Ivan Wasiljewitsch) 22, 23, 26, 32, 33 Jaxontov, Ivan Mixajlov 24 Japhet 50, 121 Johannes III 29 Jurˈenev, Semen 24 Juusten, Paulus 111 Karamzin, Nikolaj Mixajlovič 18, 53, 56, 57, 69, 75 Klaproth, Julius von (Claprot) 15, 77, 111, 120 Kobelˈskij, Sevastˈjan 24 Köppen, Peter von 125 Korjuxov, Neždanok (Neschdanok Korjuchoff, Konjuchoff) 39, 42 Kőrösi Csoma, Sándor (Czoma de Körös) 121, 123 Kur(c)k, Axel 29, 31 Ladik, Anders (Anders Стивартъ Ladik, Луденскiй (Луленскiй?)) 34, 40 Laurin, Maurits (Mavrus) 25 Lehrberg, Aron Christian 17, 57, 58 Lemminkäinen 117 Lixarev, Maksim Vasilevič (Maxim Vasiljevitsch Licharjeff) 37, 40 Lönnrot, Elias 114 Abu al-Ghazi Bahadur (Abulghasi-Bahadur-Chan) 120, 121 Adam 111 Aleksej Mixajlovič (Alexej Michailovitsch) 46 Alfred 75 Antonij 28, 34, 36, 37, 40, 43 Arndt, Christian Gottlieb von 112 Aspelin, Johan Reinhold 16, 19, 89, 109 Bagge, Sven 26 Bähr, Johann Karl Ullrich 108 Behm, Isak 28, 30 Besednyj, Elizarij Denisevič (Jelisarij Djenisevitsch Besednovo) 37, 38, 40 Blumenbach, Johann Friedrich 113 Boije, Anders 29 Boije, Göran (Юренъ Бой) 31 Boris Godunov 23 Brahe, Pe(h)r 45, 110, 111 Carl IX 21, 26–29, 36, 38, 43 Carl X Gustav 45 Carl Philip 29 Dalai Lama 121 Dmitrij, False 26–28, 31, 32–34, 36 Dosifej 26, 28, 33, 40 Europaeus, David Emmanuel Daniel 87, 110, 111 Eve (Eva) 111 Fedor Ivanovič (Feodor Ivanovitsch) 23, 26 Ganander, Christfrid 15 Gardie, Jacob de la (Jakob Pontus) 29, 31, 34, 35, 37–40 Gardie, Pontus de la (Herr Pontus) 29, 31 135 �Archaeologica et historica Schlözer, August Ludwig 13, 17, 18, 48, 55, 57, 58, 110 Schøning, Gerhard 79, 81 Schott, Wilhelm 113 Sjögren, Anders Johan 13, 16–18, 54, 56, 57, 59, 60, 82 Šojgu, Sergej 106 Spasskij, Grigorij Ivanovič 95, 97, 98 Stepanov, Aleksandr Petrovič 100 Strahlenberg (b. Tabbert), Philipp Johann von 13, 14, 95 Ščekatov, Afanasij Mixajlovič 18, 55–57, 59 Šujskij, Vasilij Ivanovič (Vasilij Ivanovitsch Schuiskij) 26–34, 43 Šujskij-Skopin, Mixail (Michajlo Schuiskij-Skopin) 43 Tabbert, Philipp Johann → Strahlenberg Tallgren, Aarne Michaël 74 Tatiščev, Vasilij Nikitič 17, 56 Thorer Hund 75 Tönne Jöransson till Högsjögård (also Тюнне Юренъ) 29, 31 Trifon 23 Troekurov, Ivan Fedorovič (Ivan Feodorovitsch Trojekuroff) 38 Turk 121 Vergilius Maro, Publius (Virgil) 17, 57, 58 Wiedemann, Ferdinand Johann 113 Vipunen, Antero 113 Zagrjažskij, Andrej 23 Maksimovič, L.M. 56 Mansfeld zu Vorderort, Joachim Friedrich Graf von (J. Fredrik M.) 29, 31 Messerschmidt, Daniel Gottlieb 14 Mixail Fedorovič Romanov (Michail Feodorovitsch) 29, 44, 45, 46 Mose 50 Müller, Ferdinand Heinrich 52 Müller, Gerhard Friedrich 14 Nestor 16, 48, 49, 50, 51, 56, 57, 59, 60, 78, 79 Nilsson, Sven 14, 49, 50, 108 Noah 120 Other 75 Ozerov, Mixail (Oseroff) 22, 23 Pallas, Peter Simon 14, 95, 97, 98, 100, 101, 104 Paulus 44 Peter I the Great 13, 20, 46 Petrus 44 Pomponius Laetus, Julius (J. Pomponius Sabinus) 17, 57, 58 Porthan, Henrik Gabriel 49, 110, 111 Putin, Vladimir 106 Rein, Gabriel 17, 19 Retzius, Anders 112, 113 Ritter, Carl 15, 120 Rurik 26 Savvatij 20 Мака, Анцу 38 Пуховъ, Анцу 38 136 �Index Place names Not all places mentioned by Castrén could be located or otherwise verified. Such places are listed here in italics and only with the spelling used by Castrén. Thus, all names mentioned in italics follow Castrén’s spelling. The names of the identified places have been normalized according to the scholarly standard. The spellings used by Castrén are in brackets, if different from the normalized form. Also mythical places are included in this index. Eurasia 50 Europe 14–16, 49, 51, 74, 108, 111, 113, 115, 119 Finland (also Suomi) 15, 17–19, 21, 23, 24, 27, 34, 42, 43, 46, 72, 78, 83, 106–112, 122 Germany 111 Göttingen 48, 110 Greece 123 Gulf of Bothnia 46, 108, 122 Gulf of Finland 108 Hailuoto/Carlö, Ostrovsk (Ostroffsk) 24 High Asia 118, 121 Xolmogor (Cholmogor), Xolmogory 20, 21, 62–64, 69, 70, 74, 82 Hungary (Ungarn) 95, 111 Iijoki/Ijå 46, 122 Ija 122 Ijus(, Belyj) 102, 122 India 121 Irtyš 120, 121 Israel 123 Issyk-Kul (Issikol) 121 Izˈva/Ižma (Ishma) 68, 83, 87 Jokuschi 87 Jokuschets 87 Jugrina 83 Juras 81 Jurola 81 Jyskyjärvi/Juškozero 41 Kačinsk steppe 105 Kajaani (Kajana, Kajanaborg, Kariborg) 22–24, 26– 29, 34, 39, 47 Kajaaninjoki 27 Åbo → Turku Abakan 102, 105 Ala-Taskyl 122 Altai 15, 77, 78, 91, 95, 108, 120, 121, 123 Angara 122 Ararat 120 Arctic Ocean 45, 83, 119 Arxangelˈsk (Archangel(sk)) 16, 20, 21, 45, 51, 64, 67, 69, 71, 74, 77, 78, 82, 87, 122 Asapolskaja 87 Asia 49, 51, 77, 111, 115, 119 Baltic Sea (Svitska/Baltiska hafvet) 46, 47, 111 Beja 105 Beloe ozero/Valkeajärvi (Bjelosero) 56, 57, 60 Berlin 77 Bjarmia 54, 59, 60, 75, 76 Bystrokurja 80 Caspian Sea 111 Central Asia 121 Chavragorje 68, 69 Cholmogor → Xolmogor China 119, 120, 122 Cilˈma (Tsilma, Tsylma) 83, 87 Čuxčenema (Tschuchtsnjemi) 71, 72 Čučepalskaja (Tschuschepalskaja) 71–73 Čušela (Tschuschela) 71–73 Denmark (Danmark) 111 Dub (also Staroj Dub) 43, 44 Dvina (Northern D.), Land of D. 17, 21, 27, 45, 50, 51, 57, 59–64, 69, 70, 74–76, 78–82, 87 England 111 Enisejsk 100 137 �Archaeologica et historica Kuloj 82 Kuntschukurja 80 Kurachtinskaja 71 Kuropolѣ 69 Kurostrov (Kurostroff) 69 Kurtsev 64 Kuškopole 74 Kuzonemˈ (Kusonjemskaja) 70, 71 Kuzova Islands (Kusova) 37 Kymskaja 87 Kyrky-Taskyl 122 Ladoga, Lake 43 Laja 87 Lampožnja (Lamposchenskaja) 87 Lapa 68 Lapland 13, 15, 25, 45, 107 Leipopalskaja 71 Lentiera/Lendery (Lendira) 41 Liminka/Limingå (also Lemenga, Lemjanga) 24, 46 Liminganjoki 46 Livonia (Livonska landet, Livland) 31, 45, 108 Ljepa 46 Ljavla 68 Lodma 68, 71 Lopskoje 82 Luovutsaari (Ловутъ) 41 Luza (Lusa) 80 Maanselkä (Maseltä) 47 Maglas 69 Marjegorskaja 70 Majmaksa (Maimaks) 65, 66, 68 Mezenˈ, Land of M. (Mesen) 65, 67, 80, 82, 83, 85–87 Middle East 121 Minusa 88 Minusinsk 12, 88, 89, 100, 101, 103, 104, 107 Mongolia 103, 104 Moscow (Moskva) 24, 29, 36–39, 41, 43, 47 Mudjug (Mudjuga) 68, 70 Nerčinsk 107 Neva 43 Njaljestroff 70 Käkisalmi → Korela Kaleschkaja 69 Kalix 46 Kama 75, 79, 80 Karatjuga 92 Karelia 13, 24, 41, 45, 46, 64, 65, 72 Karelian Republic 23 Kargoniemskaja 70 Karjaa 79 Karˈepolˈe 79 Kaskogorskaja 68, 71 Kaskoniemskaja 71 Kavra70, 71 Kegostrov (Kägostroff) 68 Kello, Kolokolˈsk 24 Kemˈ 20, 22–24, 26, 44, 46, 78 Kemˈ River 46 Kemijoki (Kem) 46, 122 Keräsjoki 46 Keret/Kieretti 24 Ketorova 70 Kexholm → Korela Kiimasjärvi/Kimasozero (Kimasjärvi) 41 Kirov → Vjatka Kojda (Koida) 68 Kojdozero (Koidosero) 68 Kola 24, 25, 37, 41, 43, 45 Kolguev (Kalgujeff) 84 Kolokolˈsk → Kello Kolva 122 Kondinskoe (Кондинская) 88 Kontokki/Kondoka 41 Korela 78, 79 Korela/Käkisalmi 43, 79 Kostroma 57 Kotvas 41 Kovda/Kouta (Kouda) 24 Kovozero (Kovosero) 69 Koybal steppe 105 Kristiania 113 Kuja 68, 87 138 �Index Pižma (Pishma) 83 Pohjola 117 Pokschenga 68 Poland 26 Povoi 69 Priozersk → Korela Purnavolok (Pyrnavolok) 69 Radoma 87 Ravdogorka (Raudogorka) 69, 71 Repola/Reboly 41 Roukkula (Roukkola) 41 Rugozero/Rukajärvi (Rugosero) 23 Russia 13–18, 20, 21, 24, 26–34, 38, 42, 43, 45, 46, 48, 49, 51, 54, 56, 64, 74, 79, 82, 84, 106, 108, 111 Sagajsk steppe 90, 92 Sagajskoe (Sagajska domen) 91, 92, 93 Salashkoje (Saloskoje) 69, 70, 71 Salym (Salymskaja) 88 Sangis 46 Šardonemskoe 74 Savonia 79 Sayan Mountains 15, 95, 119, 120, 121 Sayan steppes 104, 105, 125 Scandinavia 14, 15, 48, 50, 86, 107, 108, 111–113 Schlüsselburg → Orešek Schelenga 68, 69 Schomer stone 46 Selˈgozero (Selgosero) 71 Šenkursk 74 Setala 73 Siberia 13–16, 18, 19, 87, 97, 99, 100, 106–109, 111, 125 Siikajoki (Sigovka) 24, 46 Sija 69 Sim 122 Simojoki 122 Sjuzˈma (Sjusemska) 69, 71 Sobinsk 105 Sojala 70, 73 Solombala (Sollombala) 82 Solosero 82 Solots 43 Njukča (Njuchtscha) 80, 81 Noriga 87 Norway 45, 75, 79, 80 Noteburg → Orešek Novgorod 20, 22, 29, 37, 38, 43, 50, 56 Obˈ 80, 120, 121 Oja 122 Oksino (Oksinskaja) 87 Olkinskaja 71 Onega/Ääninen 40, 57, 60, 68, 70 Orešek (Orjeschok) 43 Ostrobothnia/Pohjanmaa (Österbotten) 15, 22, 23, 28, 34, 53, 122 Ostrovsk → Hailuoto Oulu (Uleåborg, Uhla, Woluj) 24, 27, 28, 34, 39, 44 Oulujoki (Oula, Ovluja) 24, 46 Padrokurja 80, 81 Pähkinälinna → Orešek Palenina 66 Palozero (Palosero) 68, 69, 71 Paloščelˈskaja (Paloshelskaja) 87 Palovo 68, 69, 71 Paltamo/Paldamo (Paldomsk) 39 Paris 77 Patschegorskaja 82 Patschesero 82 Pečenga/Petsamo (Petschenga) 25 Pečora 55–58, 60, 80, 83, 85, 87 Pelym 88 Permˈ 77, 122 Pertozero (Pertosero) 71 Peša (Pješa) 83 Petrokrepostˈ → Orešek Petschgorskaja 69 Phugtal Gompa (Zimskar) 121 Pilemskij (Pilemskaja) 87 Pilˈegory (Piljegorskaja) 71 Pinega 50, 51, 68, 70, 71, 73, 80, 81, 83 Pinekscha 69 Pingischma 69 Pirinemˈ (Piriniemskaja) 70, 71 139 �Archaeologica et historica Solovetsky (Solovetskoi, Solovki) 12, 17, 20, 21, 23, 24, 26, 30, 37, 41, 43–45 Sorsk (Sor) 105 Sotka 71 Sovka 69 Spain 111 St Petersburg 48, 77, 107 Stockholm 112 Stolbova 21, 42, 43 Šuja (Schuja) 24 Sula 87 Šulonemˈ (Suloniemskaja) 70, 71 Suma 23–26, 28, 38–45 Sumi 122 Sumosero 68, 71 Sura 51, 81 Surgut 88 Surminskaja 70 Svitska hafvet → Baltic Sea Sweden 18, 21, 26, 34, 36, 42, 45, 46 Sysola (Ru.)/Syktyv (Ko.) 80 Tanais 58 Tannu-Ola (Tangnu-Ola) 120, 122 Tavastis 34 Tetrogorskaja 87 Tibet 121 Tjulda 69 Tobolˈsk (Tobolsk) 76, 77 Toinokurˈja (Toinokurja) 69 Tolvajärvi (Tolva) 40 Tornio/Torneå (also Tornija) 46 Tornionjoki 46 Toroniemskaja 71 Tschopa 35 Tšolkka (Tscholka) 41 Tula 58 Tuloma/Tuuloma 25 Tuoni 113 Turku (Åbo) 110, 111 Tuusenia (Тюзно-озеро) 41 Tverˈ 79 Uxtostrov (Uchtostroff) 69, 72 Ujma (Uima) 68, 72 Uleåborg → Oulu Umba 24 Unogra 70, 72 Uppsala 48 Urals 77 Ut(a) 105 Uza 122 Vajmuga (Waimuga) 82 Vajmuše 74 Valdokurˈe (Waldakurja) 71, 73, 74, 80 Valga 55 Valgatapalve 55 Valtegorskaja 70, 71 Vardøhus 25 Vaška (Waschka) 80, 81 Vavčuga (Wavtschuga) 64 Viipuri/Vyborg 31, 35 Vjatka 57, 77 Vologda 22, 60, 77 Volga 53, 80 Vonkajärvi (Vongora) 41 Vyčegda (Wytschegda) 80, 81 White Sea (Hvita hafvet) 20, 23, 24, 27, 37, 40, 41, 45, 57, 61, 75, 76, 79, 81, 111 Worotin 83 Yammu and Kashmir 121 Yenisei (Jenisej, Kem) 13, 14, 102, 105, 121, 122, 125 Zanskar (Zimskar) 121 Zavoločˈe (Savolotschje) 48, 54–58, 60, 79 Демианскiй 88 Кейнта? 46 Немянскiй 88 Пимская 88 Селяровская 88 Юкадинская 88 140 �Index Topics Finnish language 14, 55, 64–70, 72, 73, 82, 86, 87, 108, 110, 111, 122 Finnishness movement 12, 13, 18, 19 Finno-Ugric (and Finnic) languages 14, 48, 49, 65–67, 71–73, 87, 88, 106, 109, 112, 122, 125 Finns 15, 16, 18–26, 37, 44, 48–50, 52, 54, 63, 65, 74–78, 81–83, 86, 87, 107, 108, 111–114, 117, 118, 121, 123, 124 folklore, oral folk traditions 14, 53, 61–64, 83, 84, 86, 87, 89, 98, 100, 110–115, 117, 118, 120, 121, 122 fortifications, prehistoric 71, 74 Frenchmen 123 Germanic languages 79 Germanic peoples 118 Germans 123 “Germans” → Nemtser giants (jättar, jotun) 53, 54 graves, prehistoric 12–15, 50, 71, 89–104, 106–109, 121, 125 Greeks (Greker, Hellener) 53, 54, 120, 123 Hamburgers 22 Hindus 120 Hungarians (Ungrar, Magyarer) 77, 121, 123 Ibers 111 Imperial Academy of Sciences 13, 103, 106, 107 Imperial Russian Geographical Society 14, 106, 109 Indo-European languages 66, 67 Indo-Europeans, I.-E. race, Caucasian race 112 inscriptions 16, 91, 103 Iron Age 74, 108 Japhetic peoples 49 Jews 120, 121 Kalevala 117 Kamassian Samoyeds 119 Kanteletar 114 Karasuk Culture 90, 91, 92, 94 Karatschea 83 Karelian language 79 Karelians 23, 49, 50, 56, 65, 76, 78, 79, 81 Khanty (Ostjaker) 77, 80, 98, 99, 103, 104, 123 Komi (Syrjäner) 49, 77, 80, 81, 83, 86, 87 Afanasˈeva Culture 90, 105 agriculture, methods of a. 74 Akkarak 121 Altaic languages 122 Altaic race 107 Americans 120 Andronovo Horizon 90, 94, 105 antiquities, prehistoric 12–15, 53, 54, 64, 71, 74, 85, 86, 89–104, 106–109, 121, 125 Antiquities Collegium of Sweden 15 Arabians 53 Arctic race 112 Arin 125 artefacts, ethnographic 103 Basque language 112 Basques 111 Bjarmians 59, 60, 64, 75, 78 Bible 112 Bolgars 108 Bronze Age 74, 90, 94, 107–109 burial customs, ethnographic 99, 100, 102, 103 Caucasian race → Indo-Europeans Chalcolithic Period 74, 90, 94 Chasars 108 Cheremis → Mari Chinese 120 Chuds 12, 13, 17, 48–54, 61–64, 67, 68, 71, 74–76, 78, 81, 83–86, 89, 91, 93, 95–103, 125 Chuvashes 77 cultural values customs 74, 83, 84, 112 Danes 45 deluge myths 15, 120 dwellings, prehistoric 74, 85, 86 Estonian language 55 Estonians 52, 78 ethnology 13 Evenki (Tunguser) 107 Finnic/Finno-Ugrian peoples/“Finnish tribe” 17, 18, 48, 49, 51–53, 57, 78, 79, 106–109, 111, 112, 118, 121, 122 141 �Archaeologica et historica Scyths (Scythae) 95, 111 Selkup, Southern 77 Šenkursk 74 Serbian language 67 Serbians 26 settlements, prehistoric 55 Siirtje 83 Slavic peoples 49, 78, 118 Slavic languages 67 society 114, 115, 116, 117 Soyots 119 Stone Age 15 stone sculptures 91, 92, 99 Swedes 20, 22, 25, 37, 38, 40, 45, 46, 52 Tagar Culture 90, 91, 92, 94, 100 Taštyk Culture 91, 92, 101 Tatars 53, 93, 98–103, 105, 108, 112–117, 121, 122, 125 Tavastians 78, 81 Tibetans 120 Tunguses → Evenki Turkic languages 106 Turks 15, 103, 107, 112, 113, 115, 117–123 Udmurts (Wotjaker) 77 Ugrians 57, 58, 123 university 110 Uralo-Altaic languages 112 Uyghurs (Ōgur, Jōgur) 123 Vanvizdinskaja Culture 85 Vikings 61 Veps 50, 57 Vesˈ 57, 60, 77, 81 Voguls → Mansi Vološanskians 26 Votyaks → Udmurts Yems 54, 56, 78, 81 Yurats 77 Zavoločeskaja čudˈ 12, 16–18, 48, 49, 51, 54–57, 59, 60, 75, 78, 79 Zavoločians (cf. also Sauolences) 56, 57, 59–61 Zyryans → Komi Komi language (Syrjänskan) 65, 70, 72, 86, 87 Koybals 105, 125 kurgans → graves, prehistoric Kyrgyz 14, 91, 95, 101–105, 107 Lapps → Saami Lithuanians 24, 26, 28, 30–34, 36, 38 Livs 108 Mansi (Woguler) 77, 123 Mari (Tscheremisser) 57, 77 Mator 77, 125 Mongols, Mongolian race 53, 103, 104, 107, 112, 119 Mordva 57 national character (Finnish n. c.) 21 Nemtser/Nämtser/немцы 13, 20, 22, 25, 41, 44, 46, 47 Nenets, Tundra N. 114 Norwegians 20 Novgorodians 55, 62, 81 Okunev Culture 90, 92 Ostyaks → Khanty Pazyryk Culture 91 Permians 49, 57, 58, 75–77, 79, 80, 81, 82, 83 Poles 26, 28, 31, 34, 35, 38 Pope of Rome 33 racial features 74, 113, 121, 122 religion 30, 31, 33, 34, 52–54, 91, 98, 99, 112 Russian language 50, 55, 64, 65, 67, 68, 70, 79, 82, 87 Russians 18, 20, 21, 23, 24, 27, 30–33, 40, 41, 43, 46, 48, 49, 50, 52, 53, 61, 63, 65, 69, 74, 82–84, 95, 96, 101, 104, 105 Saami (Lappar) 47, 50, 81–83, 85, 86, 123 Saami languages 71, 72, 81, 82 sagas 60, 63, 64, 75, 76, 83 Samoyedic languages 106 Samoyeds 77, 82–84, 99, 100, 103, 104, 107, 112–121, 123 Šardonemskoe 74 Sauolences (also Zauolocenses; cf. also Zavoločians) 57, 58 Savonians 79 Scandinavian languages 79 Scandinavians 59, 60 142 �Matthias Alexander Caﬆrén U University Texts E d i t e d a nd c om m e nta r y by T i m o S a l m i ne n �Archaeologica et historica           Docent is used here as an equivalent to the Latin title magister docens, a person qualified with a special dissertation to lecture at the university (venia docendi). Autio 1981: 201–205; Salminen 2002; Korhonen 1986: 51–52, 63–64. Sommer 2012: 29–30. Castrén’s ethnological lectures will be published in another volume of this series. See also Castrén 1857. Castrén 1870. The manuscript KK Coll. 539.29.10 (Varia 4.10) p. 543–546 consists of two sheets, measuring ca. 22 x 26.5 cm. These two lectures have been published previously in Castrén 1870. It is uncertain whether they have a connection with the manuscript KK Coll. 539.2.7 (Föreläsningar om Finsk Grammatik). According to a note by the editor of Castrén, 1870 the lectures are from 1844. Castrén began his lectures with an introduction (now seemingly lost), in which he gave an overview of the assumed wanderings of the Finns. After that he continued with his study Om Savolotscheskaja Tschud (see the archaeological and historical writings in this volume) and thereafter with the lecture KK Coll. 539.29.10 p. 543–546. After these lectures Castrén continued by analysing Finnish grammar and finally closed his series with the lecture KK Coll. 539.29.10 p. 547–556. enrinrande ǁ som erinra dem ǁ dessa runor wara ǁ just ~ begrafvas ǁ ~ och göda jorden M.A. Caﬆrén as University Teaer T i m o Sa l m i ne n The first half of the 19th century was a period characterized by the building of a network of domestic scholarly institutions in Finland. The nationalist ideological movement of Finnishness sought to develop the status of the Finnish language and the assumed Finnish culture. It also strived to establish academic positions for research of the disciplines in this realm. Matthias Alexander Castrén was appointed Docent1 of Finnish and Ancient Nordic Languages and Tribes at the Imperial Alexander University in Helsinki on 20 January 1840. He lectured at the university in 1841 and 1844. When the chair of Finnish language and literature was founded at the university in 1850, he applied for it and was appointed professor on 14 March 1851. He took his seat at the University Senate in the spring, and lectured the next autumn. From late 1851 he was, however, compelled to lay down his duties because of illness and was no longer able to return to his post.2 Most important in Castrén’s appointment was the establishment of a professor’s office that took the education of Finnish language and literature at the university to a new level. The idea has appeared in the public discussion already in the early 1820s3, but it took another 30 years to realize it. The domain of the chair did not extend only to philology but its holder was also compelled to teach ethnology and to some extent archaeology. Castrén, too, conceived his duty in this broad sense, which can be seen in the scope of the ethnological lectures he held during his only term of education.4 The lectures and Senate addresses (vota) published here have been partially published before in the sixth volume of NRF5 but none of them appeared in print during Castrén’s lifetime. 144 �Three Lectures 1 [ree Leures]     M[ina] H[errar].6 Så hafva wi nu med en flyktig blick öfwerskådat det omätliga fält, der wandraren nästan wid hvarje steg finner runor, ristade af wåra fäder. Ty wärr äro dessa runor endast graf-skrifter, erinrande7 om alltings förgänglighet. Det är sorgligt att läsa dem8, icke blott derföre, att de äro grafskrifter, utan wäsendtligen derföre, att de ej annat lära, än att de aflidne warit wåra fäder. De lära oss ej, hvarföre desse fäder lefvat, hvad de gjort och werkat i werlden. Icke kan det wara9 menniskans bestämmelse att lefva för att begrafvas10, utan för att verka i lifvet och befrämja sin och slägtets utveckling. Men wåra fäder, de dogo bort som barnet dör i waggan, hvilket kan vara skönt och godt, men föga ärorikt, och för menskl[igheten] gagnlöst11. De ringa qwarlefvor, som ännu återstå af denna en gång stora och mäktiga stam, äfven de skola dö och begrafvas, ty de förneka sina fäder, och det är ju skrifvet: ”Du skall ära din fader och din moder, på det dig må väl [gå] och du må länge lefva på jorden.” Hwad wilja då wi, som ock äro söner af denna urgamla ätt? Wilja wi lefva eller dö? För att dö och wederbörligen begrafvas behöfva wi endast fortgå på vår gamla stråt, förakta oss sjelfwa, vårt land och våra fäder[,] förtwifla om framtiden, misstro wår förmåga till all god verk och gerning, intet göra af fruktan att intet kunna,12 nedtrycka alla stora tankar och ideer, som tidens mäktiga ande manar fram i vår själ, korteligen: lefva i en total andelig försoffning13 och blott sträfva för vårt eget wäl, wåra egna nöjen och njutningar.14 Wilja wi åter lefva, välan! må vi då våga älska wårt fosterland och med mäktig arm styra15 och befrämja dess utweckling. Det hjelper ej att wi hålla oss16 envist fast vid det gamla, någon ting nytt och 145 gagnlöst ǁ utan kunna, ǁ ~ hvilket således af idel modestie och anspråkslöshet, försoffning ǁ 1. ~ ǁ 2. dvala Castrén had also adopted Johann Gottfried von Herder’s (1744–1803) concept of a national spirit which arose from language and was uniquely possessed by every people. Herder also emphasized the fraternity among all peoples; religions were, according to him, connected to culture, not vice versa. Echoes of such thinking can also be noticed in Castrén’s attitude to the peoples he investigated. According to Herder, every society had its vices and virtues, but promoting general human well-being was for him every man’s duty as a member of society. Castrén’s opinion about how to subordinate individual wills to a shared goal largely follows these ideas. There was a more popular demand for such ideas in post1809 Finland, now attached to Russia, and the research of language, culture, and history in Finland became based entirely on Herder’s approach. A.J. Sjögren explicitly acknowledged his debt to Herder. Sikka 2010: esp. 86, 98, 100–102; Nisbet 1999; Häkkinen 2006; Branch 1973: 36; Branch 2006. Similar ideas were represented also by Johan Vilhelm Snellman (1806–1881) and Zacharias Topelius (1818–1898) in Finland; Snellman followed more the Hegelian line, although he also placed the main emphasis on the nation instead of the state. Manninen 1981; see also �Universitaria                     Pinkard 2010; Kotkavirta 2006: esp. 185–187. In connection to Topelius, it must be mentioned that he emphasized that Finland did not have a history prior to 1809, when it had been made a Grand Duchy under Russian rule. Tiitta1994: 60–66. An analysis of the philosophical grounds of Castrén’s thinking is beyond the scope of this project. styra ǁ gripa i oss ǁ ~ vid måste ǁ skola bestämma ǁ 1. ~ ǁ 2. sedan ~ samt ǁ och för ǁ medför för ǁ till Mephistopheles to Faust in Faust I by Johann Wolfgang von Goethe (1749–1832): “Ich sag es dir: ein Kerl, der spekulirt, / Ist wie ein Thier, auf dürrer Heide / Von einem bösen Geist im Kreis herum geführt, / Und rings umher, liegt schöne grüne Weide.” Goethe s.a.: 461. Så är ock wägen ǁ Så är wägen en sandhed ǁ liksom heden för att komma ǁ innan man kommit till ǁ innan <--> wärme ǁ nar [= näring] åt ǁ och mskans […] själ ǁ själ och hjerta Cf. also Bible Matth. 7:13–14. synes […] vittna ǁ visan [= visar] derjemte eller ǁ och enhvar ǁ det arma m[enni]skohjertat The Well of Urd is a sacred well for Yggdrasil’s—the world tree (ash)—roots in Scandinavian mythology Edda. Snorres Edda: 47; Davidson 1994: 109–110. allwarligt skola vi företaga oss. Men framför allt måste17 wi besluta att mörda egoisten i wårt hjerta och bestämma18 oss att lefva för någon idé, samt19 sedan med ståndaktighet kämpa för denna ide, så länge lifvet varar. Individen hinner ju ändå med så litet. Lifvet är kort, så mycket bättre må det användas – odeladt, egennyttigt för den sak, hvars kämpe man blifvit. Dessutom kan ju ingen tjena två H[errar,] en allmän idé och sin enskildta vinning. Wäljom det ena, men väljom det bättre, om ock detta bättre för oss på mödornas och uppoffringarnas törnbeströdda bana. Det är wisst, att enhvar, som ärnar allwarligt kämpa för sin skull, skall vid hvarje steg möta ett snår af tistel och och törne. I synnerhet är detta vetenskapsmannens sorgliga lott. Utan at[t] yttre svårigheter ställer sig i hans väg, för20 vetenskapen sjelf nog svårigheter med sig. Göthe jemför en speculerande man vid ett lastdjur, som vandrar på torra heden och ser gröna fält å ömse sidor af wägen, men löses ej ur rede för21 att beta i den gröna, wackra ängen.22 Så är ock wägen23 till wetande – torr, tung och ledsam, en24 sandhed. Mycket måste man kämpa och mycket utstå, för25 att komma till målet, d. ä. till26 den grad af utveckling, då vetandet blir den låga, som är ensam tillräcklig att gifva wärme27 och näring åt28 m[enni]skans29 hjerta och själ. Och under denna strid stå de gröna fälten, de wackra ängarne wid wår sida och winka oss till glädje och njutning.30 Erfarenheten synes31 dessutom vittna, att ju mera duglighet m[enni]skan eger till stora värf, dessto mera tjusande träda äfven lifvets behag – de gröna ängarne – för hennes blick och desto mera ståndaktighet behöfver hon för att hålla sig på den torra, tunga heden. Säkert är åtminstone det, att ingen af oss är hvarken så ung eller32 så gammal, att han ej vet, hvad uppoffring d[en]na strid kostar enhvar33. Men den, som en gång fått släcka sin törst vid Urdas brunn34, wet sig äfven besitta något, som är vida mera wärdt, än all werldens 146 �Three Lectures öfriga njutning. Är m[enni]skan en gång fattad och genomträngd af en lefvande ide, så är han i besittning af35 den högsta sällhet vår36 sorgsna jord har att erbjuda; då37 kan [han] äfven på sitt vis trygg och lugn njuta lifvets öfr[iga] goda, och hans njutning är då högre, ädlare, renare och bättre, än den af blott sinnlig lust betagna existens. M. H. Jag har förtäljt Eder en saga ifrån Hedenhös, ifrån sjelfva Herakles38 tider. Jag vet, att mången förnäm Epikure39 föraktar den; men hvarje ädelt hjerta vet, att den är sann, så sann, som vår egen tillvaro. Jag har ansett mig kunna förtälja den i ett ögonblick, då vi ärna gripa oss an med ett ämne, som ej hör till de mest underhållande. Gäller det att uppskatta philologiens absoluta wärde, så förtjenar den, såsom en wetenskap om andens uppenbarelse i språket, all aktning. Men då fråga är om de allra första grund-elementer i hvarje särsk[ildt] språk40, äro de för ingen del egnade att tillfredsställa våra andliga behof. För philologien eger visserligen hvarje, äfven den minsta enskilthet sitt intresse, emedan intet är för honom rentaf enskilt, utan står i sammanhang med tusende andra facta, ur41 hvilka han drager allmänna resultater. Men för den mera oinvigde, som ej inser detta s[amman]hang, och derföre måste låta hvarje factum blott gälla såsom ett factum, för honom kostar det grammatikaliska studium en42 icke ringa uppoffring. D[en]na uppoffring bör vi dock underkasta oss, emedan den är vilkoret för en werklig insigt af ett språk. Och i närvarande fall få vi ej anse någon uppoffring stor, då det gäller att upprätthålla vårt modersmål och derigenom vår nationalitet. Kanske äfven det lilla, vi här med gemensamma krafter inhemta, kan blifva ett frö, som bär frukt i framtiden43. Om endast vi – alla här tillstädesvarande – så betrakta44 vår närvarande sträfvanden, blott såsom en ringa början till en allvarligare, genom hela lifvet fortsatt verksamhet för fosterlandet, så skall, jag är öfvertygad derom, skam 147           af den högsta ǁ af lifvet[s] vår ǁ g då ǁ och ~ Herakles/Hercules: a Greek hero and demigod, son of Zeus and Queen Alcmene. Apollodoros 2004: 83 (2,61). (TS) Epikuros (Epicur, 341–270 BCE): a Greek philosopher who emphasized the significance of the human senses and promoted a hedonistic way of life without moral reprimand. He also denied everything beyond the truth and duties emerging from that worldview. Undoubtedly, it is only this side of Epicur’s thoughts that Castrén is referring to here. For a philosophical analysis, see Erler 1994: 154–159. hvarje […] språk ǁ språken ur ǁ h[vilka] en […] uppoffring ǁ både möda och uppoffring framtiden ǁ sinom tid betrakta ǁ betraktade �Universitaria   Craniology was an innovation of the early 19th century used to define the ethnic origins of human skulls according to an index given to them on the basis of their breadth-length ratio. Skulls were classified as brachycephalic (short-skulled), dolichocephalic (long-skulled), or mesocephalic (an intermediate form between long and short skulls). The skull indices were formulated by the Swedish researcher Anders Retzius (1796–1860). See e.g. Ojala 2009: 117–118. hafva ǁ kunna och vanära alldrig hölja i Suomis folk. Då behöfva Craniologer ej efter några århundranden uppgräfta våra hufvudskålar, för att derigenom bestämma, hvad slags folk vi varit.45 Med Guds hjelp hafva46 vi qvarlemnat skönare minnen af vår tillvaro, än våra grenande benrangel[.] 148 �Three Lectures  M[ina] H[errar].47  Jag slutar48 med denna i dag mina lectioner för innewarande termin, och med det samma för en49 lång tid.50 Jag will51 ej bemöda mig att ursäkta det svaga och bristfälliga i min framst[ällnin]g af den Finska Grammatiken.52 Ty allt, som ej kan ursäkta sig sjelft, skall man förjäfwes bjuda till att med fagra ord öfwerskyla. Dessutom ligger äfven till grund för slika ursäkter den grofwa egenkärlek, att man will gälla för mera, än man kan. Men53 enhvar, som med redligt intresse arbetar för sin sak, underkastar sig gerna ett54 rättvist tadel; han fordrar blott, att hans afsigters renhet skall erkännas.55 I fullt medvetande deraf, att mina sträfvanden, så ringa de äfven för öfrigt må vara, åtminstone ege en ren och flärdlös bewekelse-grund, kan jag ej annat förmoda, än att de äfven af H[errarna]56 skola så bedömas, och dermed57 äro mina anspråk fullkomligt tillfredsställda, i afseende å min egen personlighet. Hwad åter beträffar den sak, hvars framgång vi nu med gemensamma krafter söka befrämja, så vill jag begagna mig af detta tillfälle, kanske det enda jag eger, att derom58 ännu nämna ett par ord.59 Wi weta det enhvar, att werlden med tvetydiga och60 misstänksamma blickar betraktar den värma för fosterlandet, som på sednare tider begynt61 allt mer och mera utveckla sig. Wi fästa oss föga wid dessa blickar, ty vi ega derom vår62 andes wittnesbörd, att63 fosterlandskärle[ke]n icke64 är en illusion, allstrad i phantasters förwirrade hjernor, utan tvertom den sannaste känsla, som lefver i menniskans bröst. Det är sorgligt, att detta65 ännu bör sägas i wårt fädernesland, att66 man hos oss ännu skall arbeta för att wäcka till lif en67 känsla, som ensamt kan höja oss till den ståndpunkt, då wi utan vanära kunna tala om ett68 fosterland. Och likwäl är detta ett ämne, hvarom man ej kan tala nog ofta. Ty om wi   149                   KK Coll. 539.29.10 (Varia 4.10) p. 547–556, three sheets, ca. 22 x 26.5 cm and two ca. 22 x 27 cm. slutar ǁ har kommit upp i dag endast för att sluta en lång ǁ enligt Castrén was about to leave for his long journey to Siberia. See his descriptions and diaries of the journey in another volume of this series. will ǁ ärnar See the volume with Castrén’s writings on the Finnish grammar in this series. Men ǁ Enhvar ett […] tadel ǁ en rättvis kritik erkännas. ǁ ~ Och då jag icke betviflar derpå <---> i ring[aste] mon kan betvifla på, att ju ej mina ringa bemödanden i <----> af med hänsigt till mina med med hanger afsigterna skola tillräckligt erkännas, detta erkännande, äro mina anspråk härigenom tillfredsställda. HH ǁ andra dermed äro […] ǁ denna öfvertygelse medtager jag derom ǁ ännu ord. ǁ ~ Dess d. ä. den Finska nationalitetens framtida utveckling och ǁ blickar begynt ǁ begynnt vår andes ǁ andens att ǁ in icke ǁ är detta ǁ sådant att […] oss ǁ och wi en ǁ d[en] ett fosterland ǁ Finsk �Universitaria                  ingen ǁ <--> kunna ǁ måste som […] fram ǁ 1. hvilka dels med klar, dels med oren bölja bilda ǁ 2. hvilka sträfva att som ǁ 3. som arbeta sig sakteligen fram Uppenbart […] sträfvanden ǁ Ganska tydligt ser man deras sträfvan vara i oceanen ǁ slutligen ~ utan ngn nytta ǁ alldeles gagnlösa Ob ǁ flo[den] ega ǁ hafva betydelse ǁ all ~ eger den förmon ǁ har den lyckan verksamhet. ǁ ~ Sig sjelf lemnad är individen ohjel or till spillo gifven individen Samhället behöfver wisserligen individen, men den individ ändamål ǁ idé Men […] ǁ Hvad är nu m[akten] känslan för fosterlandet ǁ fosterlandskärleken denna ǁ fosterlandskärlek vore […] mensklighet ǁ 1. skulle man förjäfves söka bildning ǁ 2. ves ǁ 3. kunna wi ej tänka oss någon bildning, någon mensklighet […] mensklighet. ǁ 1. ~ Fosterlandskärleken är så att säga ǁ 2. ~ Fosterlandskärleken hör till lifvets mysterer, såsom jag ville d benämna de höga känslor, som hvilka mäktigt men instictartadt arbeta i m[enni]skohjertat. Fosterlandskärleken är en talisman, nedlagd i wårt hjerta, för att vi skola följa dess med lugna blickar skåda omkring oss, hvar finna wi den känsla, som kunde hedras med det höga namnet – fosterlandskärlek. Bondens kärlek till sitt lilla jordstycke, den kan stundom vara vacker att åskåda, men den är ingen69 fosterlandskärlek. Hvi skall jag tala om det öfriga? Utan att wilja lasta och tadla, kunna70 wi jemföra de högre krafter, som arbeta i vårt fosterland wid smärre bäckar, som71 flykta sakteligen fram, hvar i sin särskildta fåra. Uppenbart72 är deras sträfvanden, att hvar för sig blifva någon ting stort och herrligt, men den leda erfarenheten wisar, att de antingen sina ut på wägen, bildande blott smärre gölar, eller om de ändteligen förmå bryta sig en egen bana, så försvinna de dock i73 oceanen, der de ingen ting betyda, och de hafva ej heller kunnat gagna det land, der de gjorde sin mödofulla bana. Tusen sådana små bäckar flyta genom Sibiriens öknar, men de äro, såsom det tyckes, utan74 n[å]g[o]n nytta för landet och dess innewånare. Skåda wi deremot Ob75, hvari oräkneliga små floder förenat sig om en gemensam fåra, hvad är ej detta för en flod? En liten fläck wid dess stränder är mångfalldt mera värd, än tusende hundrade quadrat mil i det närliggande landet. Så förhåller det sig äfven i ett samhälle. Der enhvar arbetar för sig och sitt enskildta ändamål, blir föga uträttadt; men der tusende ega76 ett gemensamt sträfvande, reser sig innan kort en ståtlig byggnad. Det vill med andra ord säga, att individens förmåga i och för sig är inskränkt, utan betydelse77; den eger sin sanning i det allmänna mål, som derigenom befrämjas. Hvarje samhälle har ett sådant mål sig föresatt, och hvarje samhällsmedlem eger78 den förmon att deri kunna på ett förnuftigt sätt använda sin verksamhet.79 Men eho som ej verkar för det samhällets ändamål80, hvari han befinner sig, hela hans tillwaro är detta samhälle en lögn. Men81 hvad är nu den makt, som drifver menniskan att med åsidosättande af sina enskildta fördelar werka för ett allmänt mål? Det är känslan82 150 �Three Lectures för fosterlandet. Wore ej denna83, så funnes i sjelfva verket intet samhälle, och utan samhälle vore84 ingen bildning, ingen mensklighet.85 Men fosterlandskänslan86 (för att ej begagna det lätt missförstådda ordet: fosterlandskärlek) har liksom hvarje känsla den brist, att vara, hvad man med en philosophisk term kallar subjectiv87, att vara en dröm, sakna verklighet. Man ser ofta starka själar, hos hvilka mäktiga känslor arbeta, bära88 dem gömda och inneslutna i sitt hjertas innersta djup. Hvarföre? Emedan de veta, att deras känslor äro drömmar. De vilja ej yttra dem, innan de mognat till att förverkligade träda ut i werlden. I förtid utkastade blifva de wanligtvis skoningslöst söndermalade i småförståndighetens mortel. Så förhåller det sig åtminstone med våra wanliga känslor. Men fosterlandskänslan89, den tyckes90 vara någon ting så högt, att ingen gerna lärer våga sig derpå, något som respecteras91 af hvar man. Den borde så wara, men92 är den det i sjelfva verket? Till vår egen blygd måste vi bekänna, att93 denna känsla är den minst mäktiga känsla hos94 våra landsmän. Den är, om icke aldeles förintad, åtminstone borttvinad95 och öfvervuxen med allt slags ogräs. Derföre ropa vi, vi unga: den skall manas fram, den bör96 väckas till lif. Men vi märka lätt, att då vi så ropa, le m[enni]skorna åt oss och hålla oss för narrar, fantaster och dårar. Ty se! det står så till i landet, att wåra fosterländska känslor, anses97 för idel drömmar. Men vi ropa ändå, vi trottsa opinionen. Frågas: ega vi då den kraft, som fordras för att gifva98 verklighet åt wåra så kallade fosterländska drömmar? – Wi weta det naturligtwis icke så noga, wi önska, wi hoppas det, vi hysa ett varmt99 deltagande, ett lefvande intresse för saken – detta är blott detta intresse vi uttala. Wi kunna ej med lugn se fäderneslandets förnedring. ”Man är icke lugn”, säger Thorild100, ”när man kämpar för sitt hufvud.” Hvar finns i sjelfva verket lugn? I grafven, i drifvan, i stenen. Men i grafven bo äfven 151 väckelse. Om vi se oss omkring i lifvet, så är känslan b all fri fri den begynner all fri och utgår i sjelfva werket all förnuftlig handling  fosterlandskänslan ǁ fosterlandskärleken  The subjectivity of feelings had been dealt with, e.g., by Hegel. Jaeschke 2010: 86 etc.  bära dem gömda ǁ 1. sluta dem ǁ 2. gömma dem ǁ 3. sluta dem i sitt hjertas innersta djup och bära dem st ǁ 4. <->  fosterlandskänslan ǁ fosterlandskärle[ke]n  tyckes ǁ syn[es]  respecteras ǁ inge[n]  men ǁ är  att […] landsmän ǁ 1. att den mera betraktas såsom en ǁ 2. att den ej gäller i vårt kära fädernesland ǁ 3. att det st ǁ 4. att fosterlandskärle[ke]n  hos […] landsmän ǁ i vårt bröst  borttvinad ǁ ~ i våra hjertan  bör ǁ skall  anses ǁ 1. ändock ~ ǁ 2. för likasom med alla andra, ~  gifva […] drömmar ǁ 1. bringa våra drom [= drömmar] ǁ 2. bringa våra fosterland [= -ländska]  varmt deltagande ǁ 1. varmt delta[gande] ǁ 2. varmt och lefvande intresse  Thomas Thorild (1759–1808) was a Swedish revolutionary poet. He was exiled from Sweden in 1793. King Gustavus III had been assassinated in the previous year. Andersson 1954. �Universitaria  finnes ǁ herrskar  Må man […] ǁ 1. I ynglinga-hjertat finnas ǁ 2. I ynglingen deremot ǁ 3. I ynglinga-hjertat ǁ 4. Ynglinga-hjertat är allraminst lugnets hem. Der herrskar wäsendtligen en ständigt växlande oro, ett stort, ett lefvande intresse, en varm enthousiasm för hvarje ädel sak.  letar ǁ 1. fin[ner] ǁ 2. söker  förjäfves ǁ det  Der må man ǁ Der herrskar en oupphörlig oro, en  hellre ǁ m<->  ett […] nit ǁ 1. ett lefvande intr[esse] ǁ 2. stundom måttlöst intresse ǁ 3. ett lågande int[resse] ǁ 4. en glödande låga  A version in the margin without note of its whereabouts: der herrskar en ständigt wexlande oro, det der är passionernas tummelplats, men genom all denna oro och uttala  hastigt ǁ plöts[l]i[gt]  stundom ǁ stor  äfven ǁ då  werksamhet, ǁ ~ allt kraftigt ingripande i händelsernas gång,  finnes egentl[igen] ǁ tillhör wanligtvis  hafva ǁ ens  wackraste ǁ kärast[e]  har ǁ det  realiserande ǁ up  kunde ǁ skulle  som […] sjelfwa ǁ 1. som kunna missleda oss sjelfva ǁ 2. som kunna missleda och förderfva ǁ 3. som kunna missleda och skada oss sjelfva. Men äro vi fullkomligt betän[kta] redo att med ståndak[tigt] ihärdigt  är ǁ ~ wisst  derefter ǁ 1. ~ , wäl wetande, att ǁ 2. ~ , icke förglömmande, att hans m[enni]skor, i stenen finnes101 hårdhet, i drifvan kyla. Må102 man söka lugnet hvar som hellst, i ynglinga-hjerta letar103 man förjäfves104 derefter. Der105 må man hellre106 söka ett107 glödande nit, en varm enthousiasm för hvarje ädel sak.108 Ty wärr wisar erfarenheten att denna enthousiasm stundom är en hastigt109 uppflammande och lika hastigt försvinnande låga, stundom110 åter af mera varaktighet, men äfven111 då ej sällan af den beskaffenhet, att den skyr all förnuftlig werksamhet,112 i h[vil]ken händelse den naturligtvis urartar till en vanlig rabulism. Sistnämnda ytterlighet finnes113 egentl[igen] blott hos den mognade mannen; men om vi fasthålla oss till den förra, huru många hafva114 ens af wåra wackraste115 känslor och förhoppningar hafva väl nått sin fullbordan? Ynglingen är djerf i sina planer, men har116 icke alltid allvar med deras realiserande117. Kanske kunde118 det löna mödan, att vi i de mål, som röra fäderneslandets framtid, skulle göra oss noga reda för beskaffenheten af våra känslor. Äro de bara af ögonblicket, som i nästa ögonblick åter försvinna, hvarföre utkasta irrbloss, som119 missleda och tilläfventyrs skada oss sjelfwa. Känslan kan ljuga; hvarföre utsprida lögner och genom dem bedåra ett älskadt fosterland? Det är för resten icke wåra känslor, samhället behöfwer; dess fordran är handling. Känslan är120 en eggelse till handling; uteblir denna, så skänker oss Samhället wåra känslor. Men å andra sidan höfwes det ingalunda den enthusiasm, som ville allvarligt verka för fosterlandets wäl, att dölja sig bakom förställningens lumpna mask. Det ena är likaså fegt, som det andra är fräckt. Må derföre enhvar pröfwa sig sjelf och handla derefter121. Icke ega alla rätt att ropa: [”]lefve fosterlandet!”, utan endast de, som wilja med manlig bragd befrämja dess lif. Allt tal, som icke grundar sig på en djup122, innerlig, allvarlig föresatts att lefwa för fosterlandet, är en blå dimma, som 152 �Three Lectures gagnar oss till intet, men blott123 hindrar oss att se föremålen omkring oss klart och redigt. Huru ädel, hög och sublim den känsla äfven för ögonblicket må vara, som framkallar detta tal, så har man derigenom icke fört nationen ett enda steg framåt.124 För att ett national-medvetande må125 finnas, måste nationerna ega något objectivt, hvilket de såsom sitt verk erkänna. Om således vi erna tillwägabringa något126 af nationell betydelse, må vi då i all ewighet icke tala derom, utan en gång med allwar gripa till verket. Jag är ohjelpligen af den mening, att man med mycket tal förslappar sin känsla och förlorar all drift till handling. En sorglig erfarenhet har hos mig alstrat denna öfvertygelse och injagat127 en wiss fruktan för all enthusiasm, som icke röjer sig i handling. Jag är icke gammal, men så länge har jag likwäl lefvat, att jag redan en gång förut wid detta universitet erfarit, huru hundrade hjertan klappat och hundrade röster uppstämt sitt lefve för fosterlandet.128 Hvar äro nu dessa röster, hvi höras de icke? Hwila de i grafven, de varma Studenterna, som då voro129 redo att lefva och dö för fosterlandet? Gråt Suomi öfwer dem. Antingen de lefwa eller dött; för dig äro de förlorade och samma öde kommer äfven att drabba oss, om wår patriotism stadnar vid blott enthusiasm, om vi ej i tid upplåta våra hjertan för något verkligt, reelt, objectiwt för en fosterländsk sak. Så länge wåra sinnen brusa af ungdomsmod, af hopp och glädje, tveka wi ej att offra sjelfva vårt hjerteblod för allt, hvad ädelt är. Men denna enthusiasm skall snart förgå under striden med en kylig werld. Nyss ungdomssäll och glad och warm waknar man plötsligt till en hård, isande verklighet. Beröfwad130 sina ljufva fantasier står man naken, såsom Adam i paradiset, blygs och vet ej, huru man skall skyla sin nakenhet. Wäl oss, om vi, medan enthusiasmen warades låtit fatta oss af en sann och lefwande idé. Endast dess makt kan nu mera upprätthålla oss – på känslan är intet att 153  djup ǁ 1. <-> ǁ 2. ~ och  blott ǁ en[dast]  framåt. ǁ ~ Jag är icke gammal, men så länge  må ǁ <-->  något ǁ ett verk  injagat ǁ ~ h<os> mig  Castrén may be referring to the 1836 students’ spring fête where J.V. Snellman had spoken and proposed a patriotic toast. Klinge 1978: 50.  voro ǁ hade varit  Beröfwad ǁ Man står nak[en] �Universitaria          ståndaktigt ǁ 1. allvarligt ǁ 2. fast ǁ 3. lugnt döden ǁ striden fordom – ǁ fordom, och vi skola <----> för det […] ǁ 1. för det tillfälle HH beredt mig att få framlägga i dagen den hos mig nu stadgande <-> ǁ 2. icke blott för det tillfälle, HH beredt mig, att för det <--> ǁ 3. för den ihärdighet, hvarmed HH en ǁ <härmed> hoppas ǁ förutsätter denna […] förhoppning ǁ detta hopp största ǁ ädelsta njutning ǁ <-> bygga. Dess herrawälde är en gång slut, och derefter sjunker m[enni]skan till en wanlig, beräknande egoist, så framt hon ej har en sak att kämpa för – ett mål, som oåterkalleligen drager henne till sig. Den som ej förnummit en sådan dragnings-kraft i sitt hjerta, han må se till, att han icke faller. Men eho som fullkomligt gripen och genomträngd af idens makt kämpar ståndaktigt131 för dess seger, han har bygt sitt hus på ett hälleberg, och han rubbas ej ur sin bana, huru äfven ödets lotter månde falla. Icke är den en hjelte som utan hejd och besinning, sig sjelf knapt mäktig, drifven af ögonblickets yra, vill rusa till döden132, utan hjelte är den, som kan tygla sin känsla i strider och ej ett ögonblick förlorar sansen. Sådant war vårt Finska mod fordom –133 måtte det ej urarta sig. Men för att icke uttrötta H[errarne]s tålamod med reflexioner, allt för wanliga kanske, att meddelas ifr[ån] en akad[emisk] Lärare-stol, beder jag endast att få frambära min warma tacksägelse för134 det tillfälle, H[errarne] beredt mig att i min mon bidraga till en135 närmare af wårt förgätna, men herrliga modersmål. Att min werksamhet i och för sig ingen ting betyder, inser och erkänner jag med rent och oskrymtadt hjerta. Men jag hoppas136, jag är nästan öfvertygad derom, att åtminstone hos H[errarne] lefver ett intresse för fosterlandet, som icke är blott stundens, utan fortfar hela lifvet igenom. I denna137 för fosterlandets framtid ljufva förhoppning skall jag äfven för mig sjelf finna den största138 njutning139, den gladaste erinran i de mödofulla dagar, som snart skola komma. Det är ljufware att kämpa, då man kämpar för ett mål, hvari äfven andra finna sitt behag, sitt intresse. Man kämpar då med den öfvertygelse, att man ej offrat en hel lefnads lycka och njutningar för toma griller blott, att man icke är en fruktlöst förrinnande bäck, utan en droppe i den flod, som befruktar ett armt, 154 �Three Lectures  öfvertygelse ǁ ~ i hjertat  redo ǁ <-> men herrligt land – vårt Finska fosterland. Med denna öfvertygelse140 för h[vil]ken jag allra mest har att tacka H[errarne], lemnar jag snart mitt fosterland, redo141 att lefva, redo att dö för dess framtid. Och härmed önskar jag hafva sagt mitt farväl åt dem, som med hjertat erkänna min ringa verksamhet – åt mina H[errar] Auditorier. 155 �Universitaria  The manuscript KK Coll. 539.26.18 (Varia 1.18) p. 135–150 consists most probably of loose sheets, measures ca. 23 x 37 cm. Manuscript has been catalogued as Första föreläsningen om Finska språket.  språk ǁ ~ och litteratur  kunskapsgren, må ǁ 1. wetenskap. Af uppriktigt hjerta ǁ 2. kunskapsgren. Af uppriktigt hjerta  wid […] universitet ǁ 1. wid wår ǁ 2. i den ǁ 3. i detta lärosäte  söka ǁ 1. söka ǁ 2. städse ~  Af ǁ Men  utgått […] hjerta ǁ wåra fäder lemnat oss arf  bragt ǁ 1. bragt ǁ 2. först  af allt […] i arf ǁ 1. och dyrbaraste, som wåra fäder lemnat oss i arf ǁ 2. som jag menar  åtagit sig ǁ uppträdt i  Elias Lönnrot (1802–1884) was district medical officer in Kajaani, Castrén’s successor as Professor of Finnish language at the Alexander University in Helsinki, collector of folk poetry, and compiler/author of the epic Kalevala. Majamaa 1997.  A kantele is a zither-type plucked instrument used traditionally in Finland. The traditional form of it has five strings. Музыкальный энциклопедический словарь: 234.  folklifvets ǁ folkets  atmosfer ǁ luft  inre och ǁ inre följa en viss  en så ǁ 1. en för s ǁ 2. en i andra, wanliga I.142 M[ina] H[errar]. Redan i twenne sekel har ett högsäte för bildning och wetande stått upprest på Finlands jord, men det är i dag för första gången, som en af dess lärosalar upplåtes för det ändamål, att Finlands språk143 deri må njuta samma hägn och wård som hvarje annan kunskapsgren,144 må läras, odlas, bearbetas såsom vetenskap i ordets högsta betydelse. Jag har fått mig uppdraget att ifrån denna dag föra det finska språkets och den finska litteraturens talan wid145 wårt universitet, och mitt warmaste bemödande skall blifwa att efter bästa förmåga söka146 fylla mitt wärf. Af147 uppriktigt hjerta hade jag önskat, att en annan, en bättre stämma än min skulle hafwa höjt sig att åt Eder åt Finlands unga söner! förkunna det språk och den wishet, som utgått148 ur det finska folkets hjerta. Jag hade önskat, att den man, som bragt149 i dagen det bästa och skönaste af150 allt hvad wåra fäder lemnat oss i arf, som skänkt oss den dyrbara gåfvan af forntidens herrliga runor, att äfven han skulle hafva åtagit151 sig det ädla kallet att i skötet af detta lärosäte befrämja det Finska språkets och den Finska litteraturens dyrbara intressen. Men Elias Lönnrot152 skulle icke wara den han är, i fall det hade stått i hans förmåga att öfvergifwa de öde bygder der hans öra så länge lyssnat och allt framgent får lyssna till kanteles153 så ljufwa toner, och der hans hjerta får inandas det finska – det werkliga Finska folklifvets154 rena atmosfer155. Det är så med de flesta, som hafva kallelse att werka någon ting stort i werlden, att de ej kunna intvinga sig i alla möjliga förhållanden, utan måste till följe af en manande röst i sitt inre156 och nästan liksom af en natur-nödvändighet följa en wiss gifven riktning i sina sträfwanden. Och det 156 �Three Lectures  är i sjelfwa verket just derigenom, att de äga denna gifna riktning, detta bestämda syfte, som deras verksamhet får en157 så storartad och betydelsefull charaktär. Ända ifrån den tid, då Lönnrot tillhörde den akademiska ungdomens leder, har han i alla sina handlingar endast158 lyssnat till den stämma, som bjudit honom att i159 öde bygder uppgräfwa wåra förfäders andliga skatter, och det är maningen af samma stämma, som han160 älskar att följa ännu i dag, då hans lefnads-sol redan skridit öfver sin middags-höjd. Lönnrot har af sitt fosterland icke begärt någon lön för sin redliga möda och trogna tjenst; men hvad han begärt, är att få161 qvarstadna i de bygder, der162 hans bemödanden blifvit krönta och otvifvelaktigt äfven163 framdeles skola krönas af en lysande framgång. Jag wet, att denna begäran af honom164 warit ren165, uppriktig, oskrymtad, och det är af aktning för en166 sådan begäran, som jag och icke Lönnrot i dag inwiger den finska professionen. Hwilka önskningar, hvilka förhoppningar fäster ej hvarje finskt hjerta wid denna profession! Den högsinta Furste167, som för första gången besatte denna tjenst, har sjelf uttalat den käraste168 af wåra önskningar och förhoppningar, då han lagt oss på hjertat att ”städse förblifwa trogna, redliga Finnar”169, ty det är onekligen i följe af wåra warma önskningar, för den Finska nationalitetens wårdande och upprätthållande, som wi i synnerhet glädja oss öfwer denna nya lärostol och önska den all170 framgång. Men171 för oss äger ordet nationalitet icke denna fiendtliga,172 förstörande betydelse, som man derwid wanligen fäster annorstädes, utan wår nationalitet har warit och skall städse förblifwa af samma fridsfulla, försonliga natur, som sjelfwa den religion, hvartill wi bekänna oss.173 När174 således wår höge Canceller uppmanat oss att jemte upprätthållande af wår nationalitet förblifwa 157 endast lyssnat ǁ följt maningen af  i […] uppgräfwa ǁ gå  han älskar ǁ 1. an [= ännu] ǁ 2. han ännu  få ǁ allt från ännu  der hans ǁ dem han  äfven framdeles ǁ allt framgent  honom ǁ Lönnrot  ren ǁ lika ~  en sådan ǁ denna  Prince Aleksandr Nikolaevič (1818–1881): chancellor of the Alexander University in Helsinki, Emperor Alexander II of Russia and Grand Duke of Finland in 1855–1881.  käraste ǁ högsta  Finnar”, ty […] ǁ 1. Finnar”. Men att wara en redl ǁ 2. Finnar”. Men att <-> ǁ 3. Finnar”. Men att wara en redlig och trogen, det är att ǁ 4. Finnar”. Men att wara en redlig och dertill trogen ǁ 5. Finnar”. Men att wara en redlig och Finska ǁ 6. Finnar”. Men att wara en redlig och trogen Finne, dertill fordras i främsta rummet att wårda och upprä ǁ 7. Finnar”. Men att wara en redlig och trogen Finne, dertill fordras i främsta rummet att man skall för att  all ǁ ~ möjlig  Men […] ǁ För oss äger or[det]  fiendtliga, förstörande ǁ rabulistiska  Castrén explained his ideas of nationality and nationalism in more detail in his letter to Snellman on 18 Oct. 1844. See the volume of letters in this series. (TS)  Castrén has drawn a curved line in the margin beginning here and ending two manuscript pages later at the words skänka sitt beskydd åt wåra bemödanden. �Universitaria  helig […] trohetsed, som wi ǁ 1. heliga akta wi ǁ 2. helig akta wi den trohetsed wi ǁ 3. heliga hafva wi want oss att akta de trohetseder wi  städse ǁ alltid  woro Finnarne ǁ wille Finnarne gälla för  i […] otaliga ǁ tusende  stundom ǁ ofta  blott kan ǁ blott i och med wår  Inrättandet […] ǁ Men denna nationalitet hafwa wi förmått wårda och upprätthålla äfven i de tider, då Sveriges politik wille bereda dess undergång, huru skulle wi icke kunna wårda den nu, då Rysslands mäktiga Furstar skänka sitt beskydd åt wåra bemödanden. [The curved line in the margin ends here.] trogna undersåter, så har Han talat liksom ur djupet ur det finska folkets hjerta. Wår nationalitet är oss en helig sak, men ej mindre helig175 hafva wi want oss att akta hvarje trohetsed, som wi svurit åt wåra Furstar. Troheten för ”Herrans smorda” har städse176 warit en af det finska folkets största dygder, ja wi kunna anse den såsom hörande till sje[l]fwa wår nationalitet. Redan i urgammal tid, i hedenhös woro177 Finnarne ett trofast folk, och denna dygd hafwa de förmått rädda intill wåra dagar. De hafwa i178 framfarna tider otaliga gånger spillt sitt blod på stridernas fält och de hafva stundom179 satt landets hela wäl på spel, endast för att trohetens bud ej måtte blifva eftersatta. Och det är i sjelfwa verket denna trohet, som i alla tider warit det finska folkets styrka. Ett svagt och ringa folk skulle wi genom trotts och öfvermod långt för detta hafwa störtat oss i ett oundvikligt förderf, då deremot wår bepröfwade trohet skänkt oss wåra beherrskares skygd och beredt wårt land fördelar, dem wi på annan wäg omöjligen hade kunnat erhålla. Men det är dock ingalunda för dessa fördelars skull, som wåra fäder iakttagit en så orubbelig trohet emot sina Furstar. Finnarna hafwa i alla tider warit dåliga ekonomer, och allraminst har det kunnat falla dem in att drifwa <so>cker med sin trohet. Nej wi weta, wi känna det alla, att wår trohet är af ett annat, ett bättre slag. Den grundar sig ej på någon beräkning, utan denna trohet är kärlekens trohet, som intet begär, men är redobogen till hvarje offer. Sådan har den finska troheten wisat sig wara i alla tider, sådan är den ännu i dag, och sådan skall den säkert blifwa, så länge ett finskt folk lefwer och andas på Suomis jord. Ja! jag anser troheten emot hvarje laglig öfwerhet wara så djupt rotad i Finnarnes hjertan, så införlifwad med hela wårt wäsen, att den blott180 kan utplånas i och med wår nationalitet. Inrättandet181 af denna lärostol 158 �Three Lectures och wår Höge Cancellers uttalade önskan, att wi måtte förblifva ”trogna och redliga Finnar”, detta är för oss mera än en tillräcklig borgen derför, att wåra sträfwanden för wårt språk, wår kultur och hela wår nationalitet inför tronen gälla för ett godt och ädelt werk. Detta182 är ju också allt, hwad wi önska och någonsin önskade. Wi weta alltför wäl, att det Finska folket hvarken besitter de anlag eller de materiella tillgångar, som skulle sätta det i tillfälle att spela någon politisk rol i werlden. Dess lagrar måste nödvändigt wexa och frodas under fridens lugn i religionens, wetenskapens, konsters, med ett ord: i kulturens sköte. Se der fältet för wår ära, se der den wäg, hvarpå Finlands folk måste söka att bereda sin odödlighet. Denna183 wäg är i det hela taget lika svår, om ej svårare än den, som leder öfwer grafwar, härjade fält och krossade ruiner. Här lyktar ej striden genom en och annan segerwinning, utan den kräfver sekellånga mödor och ansträngningar. Huru många seklers kraft har det Finska folket icke anwändt endast för att bringa184 till odling wilda ödemarker185 och undanrödja de materiella hindren för kulturens rotfästande i wårt land! Och fastän wi redan i många sekler warit i besittning186 så väl af christendomen, som den europeiska kulturen, så har det likwäl gifwits tider, då det kostat oss en oerhörd möda att upprätthålla187 och utbreda denna kultur i landet. Att befrämja188 utwecklingen af den menskliga189 kulturen, att för densamma uträtta någon ting stort och betydelsefullt har ännu190 icke lyckats oss, men191 wi skola dock icke misströsta om framgången af wåra bemödanden, utan hoppas192, att äfwen wi kunna något verka för kulturens heliga sak. Wisst är likwäl, att om wårt arbete för den m[en]skl[iga] kulturens framsteg skall bära någon frukt i werlden, så måste wåra bemödanden få en mera nationell karaktär, än fallet hitintills varit. Jag 159  Detta ǁ Men detta  Denna ǁ Men  bringa till odling ǁ 1. betvinga ǁ 2. upprödja  ödemarker ǁ öknar  besittning […] af ǁ 1. besittningen ǁ 2. besittning icke blott af  upprätthålla och utbreda ǁ upprätthålla  befrämja ǁ i någon mån ~  menskliga ǁ europeiska  ännu ǁ ~ intill denna dag  men […] heliga sak. ǁ 1. och det kan wara owisst ǁ 2. och owisst är, huru wida det någonsin skall lyckas oss. Men wåra bemödanden måste i alla fall wara riktade åt detta mål och wi kunna wara ǁ 3. = 2 except: wi kunna hoppas ǁ 4. = 2 except: wi kunna wara öfvertygade derom ǁ 5. = 2 except: wi kunna med wisshet hoppas, att wår möda i och för den menskliga kulturens sak ej skall wara förspild ǁ 6. = 5 except: alldeles förspilld. Hwad wi åtminstone bättre än någon annan nation i werlden ǁ 7. = och owisst är, huru wida det någonsin skall lyckas oss. Men för att detta wårt arbete i och för den menskliga kulturen ǁ 8. och owisst är, huru wida det någonsin skall lyckas oss. Men för att detta wårt arbete skall bära någon frukt, så är det oundgängligen nödwändigt, att wi åt  hoppas ǁ låtom oss ~ �Universitaria  göra ǁ vara  bildning ǁ kultur  Castrén has marked with a square bracket the text from here to the end of the paragraph.  söka tillegna ǁ tillegna  åt ǁ för  läsa ǁ o[mläsa]  omläsa […] gifna ǁ omläsa gifna  erhålla ǁ betraktas såsom  nationell ǁ egentligen ~  finsk poesi ǁ 1. finsk historia ǁ 2. finsk st[atistik]  historia ǁ fauna och  kulturens ǁ wetandets  och ǁ då  The square bracket in the margin ends here.  nämnde ǁ har sagt  det ǁ den  något ǁ anna[t]  alltför ǁ och ~  folket, […] förmått ǁ folket haft all möda att  Christina (1626–1689) was Queen of Sweden in 1632–1654. During her förmyndarregering (government of noblemen reigning Sweden before she gained maturity herself) in 1640 the university was founded in Turku, from where it was moved to Helsinki in 1828. Nenonen – Teerijoki 1998: 256.  det ǁ detta  folkets ǁ landets will härmed icke hafva sagt, att wi böra utestänga ifrån oss och göra193 oss otillgängliga för en främmande bildning194. Twertom195 måste det wara wår sträfwan att framgent liksom hitintills söka196 tillegna oss den europeiska kulturens frukter, emedan wi annars ovillkorligen äro hemfallna till pris åt197 wildheten och barbariet. Men det är ej nog dermed, att wi liksom trägna skolpiltar läsa198 och i all evighet omläsa199 wissa af wåra läromestare gifna lexor, utan wi böra bemöda oss om att på dessa lexor grunda en sjelfständig, nationell bildning. Det gifwes wäl inom området af mensklig bildning många ämnen, hvilka äro af en mera kosmopolitisk natur och aldrig kunna erhålla200 någon nationell201 karaktär. Man kan t. ex. icke gerna tala om en fransk mathematik, en engelsk astronomi, en tysk physik, men man skulle mycket wäl kunna tala om en finsk202 poesi, finsk språkwetenskap, finsk historia203 och statistik, finsk fauna och flora, finsk geologie. Det gifwes med ett ord många kulturens204 grenar, som omedelbart hänföra sig till en gifwen nation, och205 det är naturligtwis dem wi mena, då wi tala om en egendomlig, en nationell kultur.206 Jag nämnde207 att det wäsendtligen är det208 slags kultur, som hos oss kan med den framgång bedrifwas, att den skulle komma hela menskligheten till godo, och dermed har jag troligen icke sagt något209, som ej hvarje bildad Finne har sig bekant. Widt afskildt ifrån Europas mest bildade nationer, alltför210 mycket upptaget af omsorgen för sin materiella tillwaro, har det finska folket,211 såsom jag redan nämnde knappt förmått tillegna sig den europeiska bildningen, ännu mindre befrämja denna bildnings widare utweckling. Wi hafva sedan Drottning Christinas212 tid varit i åtnjutande af ett universitet, som otvifvelaktigt utöfvat det213 allra största inflytande på folkets214 kultur, men fråga wi hvad har detta universitet gjort för den europeiska kulturens sak? så blir svaret: föga eller intet, 160 �Three Lectures   som wore wärdt att nämnas. Wi kunna ur hela wår kultur-historia knappt anföra215 ett enda namn, som på denna wäg hade förwärfwat sig216 och sin nation något anseende. Sådana män som Hegel217 och Humboldt218 hafwa ej219 blifvit födda och skola troligen aldrig födas i wårt land. Men äfven hos oss hafva uppstått män, dem vi äro stolta att kalla wåra220. Hwad hafwa då dessa män uträttat för kulturens sak? Jo de hafva med framgång arbetat för den nationella kulturens befrämjande. Och af detta historiens vittnesbörd kunna draga den nyttiga lärdom, att det är under den fosterländska bildningens baner wi måste221 kämpa wåra segrar för bildning och vetande. Men222 om wåra bemödanden för den fosterländska kulturens sak skola äga någon framgång, så är den nödvändigt att wi upprätthålla, söka och bearbeta wårt wärnlösa språk, ty om detta går oss förloradt, så äro wi för223 oss sjelfva ohjelpligen förlorade. Med språket står och faller icke blott wår nationella224 kultur utan äfven hela wår tillwaro225 såsom nation. Hwad wi intill denna dag besitta både i vetenskap och konst, i lagar och institutioner, detta226 hafva227 wi till största delen erhållit såsom lån af fremmande nationer. Hela228 wår kultur är ännu så färglös, så utblottad på all egendomlighet, att ingen derpå skall kunna igenkänna oss för Finnar. Men språket är wårt eget – det är snart sagdt wår enda sannskyldiga egendom. Om wi omsorgsfullt hägna och wårda detta språk, så kunna wi hoppas att derigenom befrämja ett werk, som skall komma att lända hela den bildade menskligheten till fromma229. Wi kunna hoppas att detta språk med tiden skall blifva ett organ för en230 finsk kultur, och det231 är wisst att en egendomlig kultur; den må232 tillhöra hvilken nation som hellst, ej kan blifwa för menskligheten främmande och likgiltig. Till och med det ringa, som det233 finska folkets genius redan234 hitintills frambragt i dagen – jag menar wåra 161                   anföra ǁ angifva sig […] anseende ǁ 1. sig aktning och <-> ǁ 2. oss och sig sjelf Georg Wilhelm Friedrich Hegel (1770–1831): German philosopher. Hegel och Humboldt ǁ Humboldt och Hegel Wilhelm von Humboldt (1767–1835), German philosopher and linguist. ej ǁ alldrig wåra ǁ ~ landsmän måste kämpa ǁ 1. kunna ǁ 2. måste winna Men […] skola ǁ 1. Men framför allt böra wi söka att <---> ǁ 2. Men framför allt böra wi söka att odla och bewara ǁ 3. Men framför allt böra wi söka att bearbet[a] ǁ 4. Men för att skall ǁ 5. Men om den fosterländska kulturens sak skall för […] sjelfva ǁ såsom nation nationella ǁ 1. nationella ǁ 2. egendomligt finska tillwaro […] nation ǁ 1. tillwaro ǁ 2. nationella tillwaro detta ǁ med korteligen hafva wi ǁ ~, såsom nämndt är, Hela wår […] ǁ Wi hafwa ännu gjort föga för fromma ǁ godo en finsk ǁ en egendomlig, en finsk det är […] ǁ en må ǁ k[an] det […] genius ǁ den finska anden redan hitintills ǁ hitintills �Universitaria                  Skulle emellertid ǁ Men skulle sträfvanden ǁ bemödanden blifwa ǁ äfwen ~ Fi. ”sitä kuusta kuuleminen, jonka juurella asunto”. wi enhwar ǁ wi det ǁ jag vandel ǁ lif wisa ǁ tala nog bräcklig ǁ mera svag för […] främmande ǁ ett för folket främmande språk Sedan […] planterat ǁ Då det Svenska folket planterade blef ǁ ~ äfwen utan […] nödvändighet ǁ 1. ~ i detta liksom allt annat erkänna en historisk nödvändighet ǁ 2. utan wi erkänna en ǁ 3. ~ fastmer häruti erkänna ~ kulturens ǁ bildningens kunna ǁ kunnat tillhörighet ǁ kast Om […] gång ǁ Om forntida qwäden – skall helt wisst förr eller sednare taga ut sin rätt och få gälla såsom en länk i menskliga kulturens utweckling. Skulle235 emellertid wåra sträfvanden236 i och för det Finska språket och den nationella kulturen blifwa237 för menskligheten främmande, så kunna wi dock trösta oss med det glädjande hopp, att de skola bära desto större frukt i wårt eget älskade fosterland. Skönt qväder den Finska sångmön: ”lyssna till den granens susning, wid hvars rot ditt bo är fästadt”238, och det är nog, om wi239 enhwar under wåra sträfwanden endast hafva fosterlandets behof för ögonen. Men att af de största behof, som i wårt land kan nämnas, är folkets, det240 egentliga Finska folkets behof af bildning och upplysning. Det hjelper ej att med fagra ord öfwerskyla bristerna i wår folkbildning, att skryta med det finska folkets fromma sinne och sedliga vandel241. Brottmålslisterna, den stigande pauperismen, fylleriet och otaliga andra fakta wisa242 tillfyllest, att denna religiös[h]et och sedlighet stå på en nog243 bräcklig grund. Och det kan ej annorlunda wara, så länge bildningens språk är för244 folket främmande. Sedan245 Svenskarne hade planterat korsets fana på Finlands jord, blef246 swenska språket hos oss bildningens språk. Wi hafwa ej rätt att knota deröfwer, utan247 böra fastmer deri liksom i allt annat erkänna en historisk nödvändighet, äfwen om wår skumma blick ej skulle förmå att inse grunden för denna nödvändighet. Hwad wi dock utan svårighet kunna inse, är att Finland i och genom det svenska språket först kommit i besittning af bildning och sedermera fortfarande warit fästadt wid den europeiska kulturens248 kedja. Och detta har för oss warit en lycka, som vi ej kunna249 skatta nog högt. Men genom det svenska språkets införande i landet har emellertid det sorgliga inträffat, att bildningen nära nog blifvit ett monopolium för de högre stånden, en tillhörighet250 för de svenska kolonisterna. Om251 162 �Three Lectures någon gång landets egna barn, ledda af en oemotståndlig kunskaps-tröst, önskat winna252 inträde i wåra bildnings-anstalter, så hafwa de253 blifvit tillbakawisade254 till plogen, emedan deras modersmål olyckligtwis war255 Finskan. Af256 sådan anledning hafva257 Finnarne warit tvungna att välja emellan endera af dessa tvenne wägar: att antingen bibehålla sin nationalitet och qvarstadna i råhet eller sträfva till bildning och blifwa Svenskar. Härwid bör258 wisserligen tagas i betraktande, att bildningens frukter ifrån de högre stånden i mera eller mindre mon äfwen framträngt till det finska folket. Men detta har ej warit nog för att fylla behofvet, ty det är i alla fall ganska ringa259, hvad260 folket lär sig ifrån predikostolen och domare-sätet. Men hvarigenom261 skall nu detta behof tillfredsställas262? Wi263 önskar att det måtte ske derigenom, att det finska språket264 odlas och blir ett bildningens språk i landet. Antingen skall detta inträffas, eller måste detta land265 med tiden komma att bebos af ett svenskt folk. Bildningen går sin266 bana fram; dess fordringar kunna ej tillbakawisas, på en eller annan wäg måste den nå sitt mål. Helt wisst skall bildningen267 slå allt djupare och djupare rötter äfven hos det Finska folket, men om dess eget språk ej tillfredsställer268 bildningens kraf, så skola Finnarne icke dröja att tillegna sig det Svenska språket. I sjelfwa verket har detta språk under seklernas lopp inkräktat ett allt större och större utrymme i landet. Till och med under de sednaste decennierna hafva269 dess eröfringar warit ganska betydande. Jag har förskaffat mig någon erfarenhet i detta ämne, och ehuru det icke [är] mig möjligt att med statistisk noggrannhet uppgifva förhållandet, så tror jag mig270 dock med säkerhet kunna yrka271, att en i samma progression fortgående inkräktning ifrån det svenska språkets 163  winna inträde ǁ inträda  de ǁ wanligen  tillbakawisade ǁ tillbakastötta och warit twungna att gripa  war ‖ warit  Af […] anledning ǁ 1. Sålun[da] ǁ 2. Och  hafva […] tvungna ǁ har det Finska folket endast haft en  bör […] betraktande ǁ kan wäl anmärkas  ringa ǁ 1. fall ǁ 2. rik  hvad ǁ som  hvarigenom ǁ huru  tillfredsställas ǁ fyllas  Wi […] derigenom ǁ 1. Utan tvifvel ǁ 2. Troligtvis derigenom  språket […] i landet. ǁ 1. språket odlas, blir bildningens språk och bär upp en litteratur, som är rikare än den närwarande, hvilken ǁ 2. = språket odlas, blir bildningens språk och bär upp en litteratur, rikare än den närwarande. Det gifwes wisserligen  land ǁ f[olk]  sin […] fram; ǁ fram sin gång, och  Helt […] bildningen ǁ 1. Många finna det sannolikt, att striden ǁ 2. Många finna det sannolikt, att den pågående striden emellan svenska och finska språkens ömsesidiga rättigheter skall slutas genom den förras seger, och ǁ 3. Många finna det sannolikt, att följakteligen svenskan skall blifva det b<-> ǁ 4. Många finna det sannolikt, att följakteligen svenskan fortfarande blifva bildningens språk i landet och efterhand ǁ 5. Kan icke bildningen  tillfredsställer ǁ lemnar  hafva […] warit ǁ äro dess eröfringar  mig dock ǁ 1. mig ǁ 2. dock mig  yrka ǁ angi[fva] �Universitaria  förr […] eftersträfwa ǁ förr tjenat ~ beherrskare, och wi eftersträfwa  arbeta […] bildning. ǁ 1. arbeta för kulturens framsteg i landet ǁ 2. arbeta för kulturens framsteg och förkofran i landet ǁ 3. arbeta för wår nationalitet och wårt språk, modersmål ǁ 4. arbeta för wåra fäders språk ǁ 5. stöta kulturens värf ǁ 6. arbeta för wår bildning, wår nationalitet och wårt språk ǁ 7. arbeta för den nationella bildningens förkofran i wårt land.  innefattar […] föremålet ǁ innefattar det heligaste och käraste föremålet  sträfwanden ǁ önskningar  detta […] svårligen ǁ denna önskan ej  kan lyckas ǁ kan blifva uppfylld med mindre än att  ej widmakthålla ǁ uppehålla  ej kunna ǁ kunna ej  långt ǁ fram  så ǁ uta[n]  Wi hafva […] ǁ 1. Så wäl för den lärda bildningen ǁ 2. Så wäl för den lärda forskningen ǁ 3. Så wäl för den lärda bildningen eller litteraturen, som folkets ǁ 4. Så wäl för den lärda bildningen eller litteraturen, som sjelfwa folkets upp[lysning] ǁ 5. Så wäl för den lärda bildningen eller litteraturen, som sjelfwa folkets bildning och upplysning utgör det sv ǁ 6. Så wäl för den lärda bildningen eller litteraturen, som sjelfwa folkets bildning och upplysning utgör finska språkets odlande och bewarande ett af de förnämsta grundvilkoren. Den Derpå beror äfven den maktpåliggande frågan, om wi skola fortfarande blifwa trogna, redliga Finnar sida icke rimligen kan sluta annorlunda, än genom Finskans fullkomliga förintelse. Wi äro wisserligen beredda för detta öde, men wi tro derpå numera icke så obetingadt och önska det icke så allmänt, såsom fallet skall hafva varit ännu för ett halft sekel tillbaka. Sedan wi kommit under Rysslands spira och svurit wår trohetsed åt dess mäktiga monarker, så hafva wåra svenska sympathier börjat svalna och wåra önskningar hafva fått en annan riktning. Lika trofast, som wi förr272 och tjenat Sverges, wilja wi framdeles tjena Rysslands beherrskare. Wi eftersträfwa numera icke den äran att blifva ett svenskt folk, utan finna wår ställning ganska lycklig, då wi under Rysslands beskydd få i lugn arbeta273 för wårt språk, wår nationalitet och wår bildning. Ordet bildning innefattar274 och måste naturligtvis innefatta det högsta föremålet för wåra sträfwanden275. Men wi hafwa sett, att detta276 sträfwande svårligen kan277 lyckas så framt wi ej278 widmakthålla, odla och bearbeta wårt älskade modersmål. Wi hafwa sett, att wi åtminstone såsom Finnar ej279 kunna skrida långt280 på bildningens bana, så281 framt det finska språket ej blir ett organ för wår bildning. Wi282 hafva äfven sett, att detta är ett af grundvilkoren så väl för den lärda bildningen, litteraturens förkofran, som i s[ynner]h[e]t för sjelfva folkets bildning283 och upplysning. Wi hafwa slutligen284 sett, att på det Finska språkets odlande och widmakthållande äfven beror den maktpåliggande285 frågan, om wi skola fortfarande förblifwa ”trogna, redliga Finnar”, eller offra286 upp wår nationalitet och förvandlas till ett svenskt folk. Men då dessa för fosterlandet så wigtiga frågor äro fästade wid det Finska språket, så kunna wi icke nog glädja287 oss öfver inrättandet af denna nya lärostol. Wi kunna288 hoppas, att härifrån komma att289 utgå och spridas290 de frön, som med tiden skola utveckla det finska språket till ett kulturens291 språk i landet. Jag tager för afgjordt att hvar och en, som beträder denna lärostol skall, genomträngd af en brinnande kärlek till sitt 164 �Three Lectures fosterland, söka att efter sin bästa förmåga främja det fosterländska språkets intressen. Men den enskildta kraften är ringa, och hwad den finska professionens representanter kunna uträtta, kommer ej att gälla mycket, så framt deras bemödanden ej med deltagande omfattas af den akademiska ungdomen. På Eder, M. H! och på de slägten, som efter Eder komma, beror det i wäsendtlig mon, om de frön, wi utså, skola bära någon292 frukt eller sina293 bort och spårlöst försvinna. Skall294 det Finska språket komma att äga någon framtid, så måste dess295 studium framför allt af ungdomen med omsorg bedrifwas wid landets lärowerk och i synnerhet wid bildningens296 högsäte. Hvem inser ej att det är embetsmännens297 bristande kännedom af modersmålet, som hitintills utgjort298 det största hindret för dess299 begagnande såsom bildningens språk, och300 när så förhåller sig, hwems sak är det wäl då, om icke Eder M. H! hvilka301 snart skolen inträda i samhällets tjenst, att undanrödja detta olyckliga hinder och med enthousiasm åtaga Eder302 det Finska språkets heliga sak. Wi lefwa just ej i enthusiasmernas tid, men så mycken enthusiasm måste wäl ändå303 finnas i den finska ynglingens bröst, att han hyser aktning för sina fäders språk och anser det för en helig pligt att lära sig detta språk. Examens-kontrollerna förbinder honom icke dertill, utan det beror helt och hållet på hans fria vilja och den kärlek, han hyser till sitt fosterland, huruwida han under304 sin studiitid305 wid universitetet will beflita sig om sitt modersmål, eller efter gammal, häfdwunnen slentrian lära sig alla306 verldens språk, utom sitt eget.307 Statuterna innehålla inga bestämningar för Finskans studium och allra minst ärnar jag i detta afseende göra några fordringar gällande, men jag hoppas ändå, att den goda saken skall sjelf mana godt för sig och tillwinna sig Eder kärlek. Det är endast till denna kärlek jag wädjar, och jag är öfvertygad308 165                 eller offra upp wår nationalitet och ty såsom jag i det föregående sökt ådagalägga, utgör det och, bildning och upplysning ǁ bildningen och upplysningen slutligen ǁ ~ äfwen maktpåliggande ǁ vigtiga offra upp ǁ up[poffra] glädja oss ǁ ~ och vara nog tacksamma för kunna ǁ skola komma att ǁ skola spridas ǁ ~ ut kring hela wida landet kulturens språk ǁ kultur-språk någon ǁ något sina ǁ sp[årlöst] Skall […] språket ǁ Om det Finska språket skall dess […] ungdomen ǁ det med deltagande omfattas af den akademiska ungdomen, bildningens högsäte ǁ wårt högsäte, ty embetsmännens ǁ de bli[fvande] utgjort […] ǁ 1. utgjort det wäsendtliga hindret för dess upphöjelse till bildningens språk. Men för att detta olyckliga hinder en gång skall må kunna häfwas, så åligger det ǁ 2. utgjort det wäsendtliga hindret för dess upphöjelse till bildningens språk. Men för att detta olyckliga hinder en gång må kunna häfwas, så måste ungdomens allvarliga sträfvanden framdeles gå ut på ǁ 3. utgjort det wäsendtliga hindret för dess upphöjelse till bildningens språk. Men för att detta olyckliga hinder en gång må kunna häfwas, så låtom oss då med ifver och enthousiasm omfatta det Finska språkets heliga sak ǁ 4. utgjort det förna [= förnämsta] �Universitaria  dess ǁ modersmålets  och […] förhåller sig ǁ och det så förhåller sig, hvilket knapt torde kunna bestridas  hvilka ǁ som  Eder ǁ sig  ändå ǁ ännu  under […] beflita sig ǁ kommer att taga  studii-tid wid universitetet ǁ studii-tid  alla ǁ hela  eget. […] några ǁ 1. eget modersmål. Åtminstone ärnar jag icke taga min tillflykt ǁ 2. eget modersmål. Åtminstone ärnar jag i detta afseende icke göra några  öfvertygad ǁ nästan ~  tror ǁ jag ~  Klinge 1989b: 418–420.  HYKA KA University Senate renovated minutes ([later: Senate] 29 March, 7 May, 21 Dec. 1851 etc. derom, att mina förhoppningar om den akademiska ungdomens warma håg för det fosterländska språket icke skola förwandlas till en illusion. I denna fasta öfwertygelse griper jag an mitt verk med godt mod och tror309 ej, att den dag skall komma, då jag ångrar att hafwa hyst ett obegränsadt förtroende till Finlands ungdom och beslutit att offra mina krafter i och för dess intressen. 166 �Addresses at the University Senate  2 [Addresses at the University Senate] There were 20 ordinary professors, a few extraordinary professors, and 19 adjuncts at the Imperial Alexander University in Castrén’s time. Of these, the ordinary professors had seats at the University Senate (Consistorium academicum) which was the most important governing organ at the university.310 M.A. Castrén was present for the first time at a meeting of the University Senate on 7 May 1851 and for the last time on 20 December of the same year. During the whole winter of 1852 he could not attend due to illness. Already before he was appointed professor, the University Senate had decided to apply for funds for his salary from the Governor of the Province of Uusimaa (Nyland).311 In July 1851 the decision of Emperor Nicholas I312 was sent to the university that he had not accepted the application of the university to found scholarships for young men studying Finnish language on the grounds that other measurements for promoting the study of Finnish had been taken. The application had been sent to the Emperor already in 1847, but it was not decided until 1851.313 Despite its small size, the Senate was politically divided into several factions. Castrén belonged to the Finnish-minded and liberal group of professors, which is attested to by his addresses at the meetings. Because the professors voted in order of their seniority, Castrén, as the youngest in office, was always the first to vote. In the University Senate, Castrén expressed his stand on some questions, especially those concerning the economic situation of scholarship-holders and other researchers. The university gave out two types of scholarships for study trips abroad. In June 1851, it was discussed whether Docents Edvard Grönblad314 and Wilhelm Lagus315 should be granted an extension of their scholarships. Grönblad had already been funded for two full periods but Lagus was only funded for one period. Lagus’s scholarship was renewed, but the one held by Grönblad was given to Docent Fredrik Berndtson.316 The scholarship was given to Lagus on the condition that he would spend two years conducting field research in Russia. In autumn 1851 he was indeed in southern Russia, but he had applied for permission to travel to Greece for two years. The deputy chancellor of the university, Major General Johan 167     Nicholas I (1796–1855) was Emperor of Russia and Grand Duke of Finland in 1825–1855. Nenonen – Teerijoki 1998: 351. HYKA Senate 30 July 1851 §5. About the different stages preceding establishing the chair in Finnish, see Korhonen 1986: 61–63 Jakob Edvard August Grönblad (1814–1864) was a docent of history and clerk at the university library. He is remembered especially as publisher of medieval documents. Helsingin yliopiston opettaja- ja virkamiesmatrikkeli 1640–1917: http:// www.helsinki.fi/keskusarkisto/ virkamiehet_2/A-G.pdf; Ylioppilasmatrikkeli 1640–1852: http:// www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=U1070. Jakob Johan Wilhelm Lagus (1821–1909) was to become the Professor of Oriental Literature, later that of Greek literature and the rector of the University in Helsinki. Both his father Wilhelm Gabriel Lagus (1786–1859) and uncle Anders Johan Lagus (1775–1831) served as professors and rectors of the university before him. Also noteworthy is that his cousin Lovisa Natalia Tengström (1830–1881), granddaughter of Archbishop Jacob Tengström (1755–1832), was married to M.A. Castrén. Lagus’s and Natalia Tengström’s mothers were sisters. Väisänen 1998; Väisänen 2005; Klinge 2007/2012; Klinge 2005; Luukkanen 1999. HYKA Senate 13 June 1851 §17. Fredrik Berndtson (1820– 1881): writer, journalist, Undersecretary of State. Landgrén 2002/2009. �Universitaria           Johan Mauritz Nordenstam (1802–1882) had made a military career in Russia and thereafter he held several important posts in Finland, most simultaneously. One of them was the deputy chancellor of the university in 1847–1855, and he is remembered especially for the strict discipline he maintained at the university which caused an act of protest in 1851. Later he became the vice chairman of the Economics Department of the Finnish Senate. Savolainen 2006. Alexander II: Emperor of Russia and Grand Duke of Finland. Nenonen – Teerijoki 1998: 23– 24. HYKA Senate 6 Sept. 1851 §13. HYKA Senate 1 Nov. 1851 §4, 5 Nov. 1851 §6. The manuscript KK Coll. 539.26.16 (Varia 1.16) p. 123–125 consists of slightly over two pages of size ca. 23 x 37 cm. obilligare ǁ orimligare föredraga ǁ upptaga att […] understöden ǁ 1. som det wore ǁ 2. att litterära understöd hvilka ǁ som att ǁ <-> Mauritz Nordenstam317, supported his application, and the chancellor, tsarevich Alexander (later Emperor Alexander II)318 accepted it.319 In November 1851, the University Senate discussed once again the issue that Lagus had not studied in Russia for two years, as the conditions of his scholarship had demanded, but because he was considered to be doing a promising work, an exception was unanimously granted.320 For the deliberation of the Lagus case, Castrén wrote the following address (votum), which he apparently did not need to use, given that it is not included in the minutes. Med321 afseende å de mindre litterära understödens bortgifvande innehålla universitetets stadganden bland annat den bestämning, att nämnda understöd böra, såsom orden lyda: ”tilldelas för vid universitetet sig uppehållande vetenskapsidkare.” Fattas detta stadgande i dess bokstafliga mening, så leder det onekligen till de allra orimligaste konseqvenser. Ingen ting äro wäl obilligare322, än att en ung man, som för en tid lemnar universitetet för sin wetenskapliga förkofran, skall i och med detsamma dömas förlustig sin rätt till ett litterärt understöd. I alla tider hafva resor till utlandet ansetts såsom det förnämsta bildnings-medel för litteratören; huru skulle wäl då universitet i sina lagar kunna föredraga323 ett för deras sanna väl så menligt stadgande, att324 de litterära understöden ej få bortgifvas åt sådana vetenskapsidkare, hvilka325 begifva sig till annan ort, der de bättre än vid landets eget universitet äro i tillfälle att befrämja sin vetenskapliga utveckling. Detta wore ju att principmässigt hämma vetenskapens framskridande wid wårt universitet, att afsigtligt understöda okunnigheten och slentrianen. Min känsla uppreser wid sjelfwa tanken derpå, att326 D[octo]r Wilhelm Lagus, som hitintills warit åtnjutande af ett mindre litterärt understöd och enligt lag wore berättigad att ännu framdeles bibehålla detsamma, 168 �Addresses at the University Senate endast på den grund skulle blifwa sitt understöd beröfwad, att han icke327 stadnat qvar wid vårt universitet, för att antingen korrigera latinska chrior328 eller också göra ingen ting, utan329, ledd af ett allwarligt intresse för vetenskapen, dragit till främmande land, för att under mångfaldiga mödor och försakelser förskaffa sig kunskaper330, genom hvilka han i framtiden kan bereda331 gagn åt wetenskapen och heder åt wårt universitet. Ledd af mitt samvetes maning nödgas jag i detta332 fall lemna lagens bokstaf å sido och taga dess anda till mitt enda rättesnöre. Denna kan icke wara någon annan, än att wetenskapliga resor böra af universitet befrämjas333. Men under förutsättning att 250 Rub[el] Silf[ver] utgöra ett för sådant ändamål alltför otillräckligt anslag, har det blifvit stadgadt, att ett334 sådant understöd tilldelas335 åt vetenskaps-idkare, hvilka uppehålla sig wid universitetet. Man har ej kommit att taga den omständigheten i betraktande, att en wetenskapsidkare kunde wara bugad att med ett så obetydligt understöd företaga sig en utrikes resa, och lagbestämningen har i anledning deraf blifvit haltande. När således § 1336 i reglementet stadgar: ”De ett Tusende Rubel Silfver, som uti den för Kejserliga Alexanders-Universitetet under den 28 November (10 December) 1828 Allernådigst utfärdade Stat, till understöd för unga Litteratörer under deras Studii-tid vid Universitetet och resor i vetenskapligt afseende finnas anslagne, skola sålunda fördelas, att hälften deraf eller 500 Rubel komma att bilda en Fond, hvaraf understöd för wid Universitetet sig uppehållande vetenskapsidkare tilldelas bör”, så anser jag detta stadgande böra sålunda337 förklaras338 att innehafvarena af det större understödet ovilkorligen äro förpligtade att resa, då åter besittningen af de mindre understöden ej medför denna förpligtelse. Skulle likwäl339 någon sjelfmant vilja underkasta 169  icke […] unviersitet ǁ begifwit sig till främmande länder  chrior ǁ skrifter  utan ǁ ell[er]  kunskaper, […] hvilka ǁ ett wetande, hvarigenom  bereda […] wetenskapen ǁ 1. blifwa sitt land ǁ 2. blifwa sitt un[iversitet] ǁ 3. blifwa sitt land, sitt universitet gagn[elig]  detta fall ǁ denna fråga  befrämjas ǁ ~ , och af sådan anledning  ett […] ǁ man  tilldelas ǁ kan åtnjutas af  § 1 ǁ den  sålunda ǁ helt enkelt ~  förklaras ǁ 1. <----> ǁ 2. tolkas  likwäl ǁ dock �Universitaria               en sådan ǁ denna förbindelser ǁ pligter bokstaf ǁ för[eskrift] i ǁ ej derwid ǁ derstädes Det ǁ Jag Johan Vilhelm Snellman (1806– 1881) was philosopher, theorist of society, senator, and one of the most influential ideological developers of the Finnish nationalist movement in Finland. Klinge 1997/2015. Castrén means Fredrik Hertzberg (1808–1865), Docent of Greek Literature at the university in 1837–1842, later teacher and rector in Turku, and finally vicar in Loimaa. Ylioppilasmatrikkeli 1640–1852: http:// www.helsinki.fi/ylioppilasmatrik keli/hen ki lo.php?id=14389 ; Helsingin yliopiston opettaja- ja virkamiesmatrikkeli 1640–1917: http://www.helsinki.fi/keskusarkisto/virkamiehet_2/H-O.pdf. Dr ǁ åt ~ det ǁ sitt William Nylander (1822–1899) was Doctor of Medicine and Professor of Botany at the university in Helsinki, and an internationally renowned researcher of lichens. After retiring, he lived the rest of his life in Paris where he continued his scientific work. Vitikainen 2000. HYKA Senate 1 Nov. 1851 §5. The original manuscript by Castrén’s hand has not been preserved. The Chair of Aesthetics was founded in Helsinki in 1852 after a discussion of 16 years. Varpio 1990: 37–40. sig en340 sådan förpligtelse och ikläda sig större förbindelser341 än lagens bokstaf342 föreskrifwer, så kan detta så mycket mindre vara honom förmenadt, som han enligt reglementet i343 och för detta understöd ej har några åligganden att uppfylla wid universitet och följakteligen intet skäl förefinnas, hvarföre han borde wara derwid344 närwarande. Det345 är mig icke obekant, att ifrågawarande lagbestämning någon gång förrut blifvit efter bokstafwen tolkad, men jag tror ej att denna tolkning ländt universitetet till heder och gagn, åtminstone icke i det fall, då det litterära understödet fråntogs Snellman346 och tilldelades Hertsberg347. För att ett analogt fall nu ej måtte komma att äga rum, tillerkänner jag utan all tvekan D[octo]r348 Lagus rättigheten att fortfarande bibehålla det349 understöd, han hitintills åtnjutit. M.A. Castrén. In early November 1851, the University Senate discussed travel grants for young “litterateurs”. There were three applicants: Docent of History Edvard Grönblad, Docent of Aesthetics Fredrik Berndtson, and Doctor of Medicine and Surgery William Nylander350. Castrén said351: Det352 är så sällan man hos oss är i tillfälle att understödja snillet och talangen, att jag, då ett sådant tillfälle nu erbjuder sig, ej kan underlåta att tilldela det ledigvarande understödet åt Doctor Berndtson, hvilken obestridligt är nu i vårt land ganska sällsynt talang. Det är väl möjligt, att en och annan anser honom höra till antalet af dessa 170 �Addresses at the University Senate poetiserande dilettanter, som förvärfvat sig den i våra dagar nog allmänna färdighet, att med en vacker och klangfull vers omhölja medelmåttiga tanken. För min del vågar jag likväl tilltro Doctor Berndtson förmågan att för vetenskap och konst uträtta något betydande, så framt han får tillfälle att utveckla sina djupa anlag, hvartill ty värr våra förhållanden äro föga egnade. Berndtsons hufvudsak är ett vetenskapligt studium af konsten, men hvilka konststudier kunna väl bedrifvas i våra museer, på våra gallerier? Det kan ej gifvas mera än en röst derom, att en konstkännare, en esthetiker hos oss omöjligen kan utbilda sig. Emellertid måste hvarje bildningens vän nitälska för den hitintills så vanlottade konstens framsteg i landet. I främsta rummet bör denna pligt åligga Universitetet, ty dess ändamål är att vaka för bildning i ordets vidsträcktaste bemärkelse, och det behöfver väl i denna krets icke sägas, att konsten är en mägtig höfstång för bildningen, att bildning och humanitet i sjelfva verket ej slagit några djupare rötter hos det folk, för hvilket konstens skapelser äro okända. Inseende det stora inflytande, som konstens studium öfvar på bildningen, har Consistorium redan långt före detta förslagit inrättandet af en profession i esthetiken vid Universitetet353, och då det är mera än sannolikt, att en så vigtig och välgörande inrättning äfven skall komma i verkställighet, så tillhör det Consistorium att äfven vaka deröfver, att unga män ej skall sakna skickliga ledare och lärare i denna vetenskap. Berndtson är såväl genom sina anlag, som sina föregående studier kallad att verka på detta fält, och jag skulle anse mig handla emot pligt och öfvertygelse i fall jag ej tillerkände honom det ifrågavarande understödet framför hans medsökare. Äfven deras förtjenster är jag den första att rättvist erkänna. De 171  Georg August Wallin (1811– 1852) was a researcher of Arabic language and literature and Professor of Oriental Literature. His works have been published as a new critical edition in 2010–2012. Öhrnberg 1998; Öhrnberg 2009.  Nils Abraham Gyldén (1805– 1888) was Professor of Greek Literature. He is, however, remembered for his attempts to make ancient art widely known in Finland rather than his purely academic achievements. He also spread popular knowledge of and interest in art in Finland. Riikonen 2000.  Evert Julius Bonsdorff (1810– 1898) was Professor of Anatomy and Physiology and was among the founders of scientific anatomy in Finland. He had studied under Anders Retzius in Stockholm, which must be noted here because of Retzius’s activity in developing craniometry. In questions of language, Bonsdorff was known as a representative of moderate thinking (redundant). Leikola 2001a.  Johan Gabriel Geitlin (1804– 1871) was, at the time, Professor of Exegetics of the Bible, but had previously been Professor of Oriental Literature. He studied Oriental literature in St Petersburg and had established wide contacts in Russia during his studies. He brought comparative linguistics to Finland and published the first numismatic study in the country while he was the director of the Coin and Medal Cabinet of the university. He also published �Universitaria         a comparative study of Finnish and Turkish. Lastly, he belonged to the Bible Translation Committee while a new Finnish translation of the Bible was being prepared. Väisänen 2000/2008. Wilhelm Gabriel Lagus (1786– 1859) was Professor of General Law (later changed to Civil Law) and Roman Justice, but he is remembered today mainly as a historian. He was also the rector of the university in 1845–1848. Väisänen 2005. HYKA Senate 5 Nov. 1851 §5. Grants of the funds were left to the university by Anna Charlotta Hedenberg, the widow of Minister State Secretary, Chancellor, and Count Robert Henrik Rehbinder (1777–1841). Grotenfelt 1915: 1669; see also Tyynilä 1997; Korhonen 1986: 43. HYKA Senate 15 Dec. 1851 §8. Carl Vitalis Hammarin (1822– 1853) was a mathematician, later Docent of Pure Mathematics. Ylioppilasmatrikkeli 1640–1852: http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=16006. Alexis Theodor Clasen (1827– 1855) was later Docent of Newer Literature and a secondary school teacher of history. Ylioppilasmatrikkeli 1640–1852: http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=16133. Lorenz Leonard Lindelöf (1827– 1908) was originally an astronomer but made an internationally renowned career as a mathematician, and later served as Professor of Mathematics, rector of the university and Director General of the Office for Educational Affairs. Lehto 2000/2015. Henrik August Reinholm (1819– 1883) was later a vicar and is best hafva speciminerat som flitiga vetenskapsidkare och grundliga forskare, men något sådant verk, som skulle vittna om snille, hafva de åtminstone hitintills icke presterat. Deras inlemnade reseplaner lofva rika frukter inom enskildta vetenskapsgrenar, men det är dock hufuvdsakligen blott de lärda, som dessa frukter skola komma tillgodo. Berndtson deremot vill icke blott afse de lärdas behof, utan äfven hela det finska folkets bildningskraf, och jag är förvissad derom att hans rika anda, om den får utbilda sig under gynsamma förhållanden och ej nedtryckas af hvardagslifvets qvalmiga bekymmer, skall förmå i fosterlandet väcka kärlek och håg för konstens mångfaldiga skapelser. Det är således icke blott i Universitetets, utan hela fosterlandets intresse, som jag tilldömer Berndtson rese-understödet. Professors Georg August Wallin354, Nils Abraham Gyldén355, and Evert Julius Bonsdorff356 agreed with Castrén. Because all members were not present, the question was set aside. When it was decided in the next meeting, Berndtson got six votes, Grönblad eight, and Nylander nine. Professors Johan Gabriel Geitlin357 and Wilhelm Gabriel Lagus358 also took Castrén’s side.359 One commonality among all other supporters of Berndtson, with the exception of Bonsdorff, was that they were humanists, and Gyldén and Geitlin in particular had a strong interest in spreading information about research and its achievements to the large, non-academic public. There was still one decision of scholarship to be made during the autumn term of 1851: the recipient of the Rehbinder Scholarship360 was elected in December.361 There were four applicants: Carl Vitalis Hammarin362, MA, Theodor Clasen363, MA, Lorenz Leonard Lindelöf364, MA, assistant of the astronomical observatory, and Henrik August Reinholm365, MA, assistant at the University Library. The whole text of M.A. Castrén’s address has not been preserved, but it has been related in the minutes: 172 �Addresses at the University Senate “Professor Castrén, med afseende derå att ifrågavarande Stipendium, enligt Rehbinderska Stipendii Författningen, företrädesvis borde tilldelas sådana personer, som vore sinnade att framdeles fästa sig, såsom Lärare, vid Universitetet, ansåg Magisterne Clasen och Hammarin framför de öfriga böra komma i fråga, emedan dessa längsta tiden fullföljt en sådan afsigt, samt derföre redan speciminerat; Och af desse på hvilkas vetenskapliga framsteg man för öfrigt kunde bygga lika goda förhoppningar, Magister Hammarin redan någon tid innehaft ett betydligt understöd, nemligen det Hedmanska366, så fordrade billigheten att Professoren nu tillade Magister Clasen det Rehbinderska Stipendium.” Clasen got five votes, but only three names are mentioned in the minutes supporting him: Castrén, Adolf Moberg367, and Adolf Edvard Arppe368. Lindelöf was victorious and got the scholarship with thirteen votes. It is difficult to say why only these three professors voted for Clasen, because there is hardly anything in common among them. The most important and far-reaching issue in the University Senate in the autumn of 1851 was the discussion on the new statutes of the university. The project was led by Vice Chancellor Nordenstam and its aim was both to strengthen control over students after the revolutionary events in Europe in 1848 and to reorganize academic studies and grades. In addition, it was meant to modernize the academic system, bringing it up to date with the development of Finnish society, and make the Finnish system closer to the Russian one. As a result, both a regular entrance exam and an academic grade of Master of Arts (philosophiae candidatus) were established with certain requirements. One of the most far-reaching reforms was that the Faculty of Arts (Philosophy) ceased to be the “lower” faculty but started to represent “real” scholarly research, while the three other traditional faculties (theology, jurisprudence, and medicine) were reformed increasingly in the direction of becoming schools for aspiring officials. It was also divided into two separate faculties: those of arts and sciences. The new statutes came into force the next year and brought several changes. The student nations were abolished and replaced with special student faculties.369 173 remembered as collector of Karelian and Ingrian folklore. He collected folk poetry and other folklore together with David Emmanuel Daniel Europaeus (1820– 1884) in the late 1840s, but also collected information concerning archaeological remains and several other types of objects. Rausmaa 2001/2006.  The Hedman Scholarship was founded by the widow of Vicar Claudius Hedman (1680–1765). Hedman was a Swedish-born vicar who was known for his lively interest towards Finnish language. He also collected materials for a Finnish dictionary. Hedman, Claudius (Tietosanakirja III).  Adolf Moberg (1813–1895) was Professor of Physics. His background was exceptional in that his father was a shoemaker and a tenant farmer, and he thus came to academia from outside the upper classes of the society. Helsingin yliopiston opettajaja virkamiesmatrikkeli 1640–1917: http://www.helsinki.fi/keskusarkisto/virkamiehet_2/H-O.pdf. Ylioppilasmatrikkeli 1640–1852: http:// www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=14605.  Adolf Edvard Arppe (1818–1894) was Professor of Chemistry, later also rector of the university, and held after his academic career several administrative offices, among them that of Director General of the Office for Printing Affairs, i.e. the main censor of printed material in Finland. In his youth he espoused political liberalism but gradually became conservative. It was largely Arppe’s achievement that a special institution building for �Universitaria             chemistry and mineralogy, including also rooms for the historical and ethnographic museum of the university, was built in 1869. Arppe’s sister was married to Carl Gustaf von Essen (1815–1895) whose brother had married J.V. Snellman’s sister. Savolainen – Pyykkö 2001. Klinge 1989a: 210–215; 1989c: 333–335. HYKA Senate 15–25 Sept. 1851. A chair in pedagogy had first been proposed 25 years earlier. Hausen 1968: 41; Iisalo 1979: 33– 34. Iisalo 1979: 53. The manuscript KK Coll. 539.26.16 (Varia 1.16) p. 111–114 consists of over three pages, size 18.5 x 23 cm. ett […] behof ǁ behofwet vetenskapsgrenar ǁ vetenskaper det […] framtid ǁ 1. de jemte äga en praktisk sida och kunna i n[å]g[o]n mon i sin mon på ett bidraga till upphjelpandet så wäl af bergshandteringen som åkerbruket och andra näringsgrenar i landet ǁ 2. det är min öfvertygelse, att det är geologien forbel Emellertid […] ǁ 1. Ur en praktisk synpunkt äger den dock en ganska stor betydelse, ty den sammanhänger med frågan den vigtiga frågan om undervisningen, folkbildningen ǁ 2. Men å andra sidan ǁ 2. Icke dess mindre synes det mig vara pligt ǁ heligaste ~ Between the lines near the end of this word Castrén has written without clear localization ej <lemna> fr and stricken it off again. erbjudes ǁ ~ oss The proceedings began on 15 September and continued every workday until 25 September. Critical discussion and debate about proposed changes started on 19 September and ended also on 25 September.370 The discussion was not documented in the minutes, but Castrén’s manuscript archive in the National Library of Finland contains manuscripts of two addresses (vota) that apparently belong to this process. One of them deals with the proposed chairs in geology, mineralogy, and pedagogy; the chairs in geology and pedagogy were indeed founded in 1852.371 A seminary or training college for elementary school teachers was founded in 1863, not in Helsinki and under the Helsinki university, but in Jyväskylä as an independent non-academic institution with a two-year curriculum.372 Den373 föreslagna professionen i geologin och mineralogin anser jag wara, om icke just af ett374 praktiskt behof påkallad i wårt land, likwäl ganska tidsenlig, och jag tillstyrker så mycket mera inrättandet af en lärostol för dessa vetenskapsgrenar375, som det376 är min öfvertygelse, att geologien såsom wetenskap kommer att spela betydande rol bland vetenskap[erna], då deremot pedagogiken såsom en theoretisk disciplin betraktad ej torde kunna räkna på n[å]g[o]n framtid. Emellertid377 anser jag Konsistorii pligt378 att wid detta tillfälle, måhända det enda, som på decennier379 erbjudes380, söka i381 sin mon bidraga till upphjelpandet af den hos382 oss i så hög grad åsidosatta pedagogin eller skolundervisningen. På383 denna underwisning beror i wäsendtlig mon icke blott framgången af studierna wid universitetet och wetenskapens förkofran i landet, utan äfven384 det egentliga finska folkets385 intellectuella och moraliska bildning. Erkännandet386 af Skollärarnes stora betydelse i samhället har i andra 174 �Addresses at the University Senate länder föranledt inrättandet af instituter387, hvarest de ordentligen bildas för sitt wigtiga388 kall, medan389 hos oss hvar och en, som författat390 eller låtit författa några latinska theser, anses värdig att bewaka det uppwäxande slägtets högsta intressen. Enligt min öfwertygelse bör Kons[istorium] Akad[emikum], åtminstone för sin egen heders skull, yrka på en ändring i detta allmänt och med skäl öfverklagade förhållande391. Allraminst bör Kons[istorium] låta komma sig till last den förebråelsen att utan anförande af wigtiga motiver upphäfwa Komitens förslag angående inrättandet af en pedagogieprofession. Det wid Kons[istorii] sednaste sammanträde anförda skäl att en pedagogie-profession i och för sig ej är tillfyllest för de blifvande skollärarnes bildning, äger wisserligen sin giltiga grund, men äfven392 Komiten har ej förbisett detsamma393, utan twertom hafwa åtminstone några bland dess medlemmar yrkat394 på och äfven uppsatt ett förslag till395 inrättande af ett pedagogiskt Sem[in]arium i H[elsing]fors stad, der den blifvande professoren wore i tillfälle att praktiskt handleda de studerande, hvilka ärna egna sig åt skollärare-yrket. Detta förslags öde är mig obekant, men man bör hoppas att en396 så nyttig och välgörande inrättning ej länge kan uteblifva. Dertill erfordras397 enligt det af wid Komiten behandlade398 förslaget intet widare, än regeringens tillstånd om förenandet af en gymnasii-inrättning med den i staden redan förut befintliga elementar-skolan samt en anslags[-]summa för tre wid nämnda gymnasium tjenstgörande lärare. De öfriga lärare[-] tjensterna skulle enligt förslaget bestridas under Pedagogie-professorens ledning af sådana unga män, hvilka wid universitetet utbilda 175  i […] bidraga ǁ upphjelpa den  hos […] skolundervisningen. ǁ i så hög grad åsidosatta skolundervisningen i wårt land. Castrén has marked an X here as a sign of an addition but the only added chapter on the page is the sequence det är min öfvertygelse […] folkbildning.  På denna […] ǁ 1. Det är i sanning ett ganska märkwärdigt förhållande, att ett stort misskännande af ǁ 2. På underwis[ningen]  äfven […] finska ǁ hela det finska  By this Castrén means Finnishspeaking lower-class people.  Erkännandet ǁ Insigten  instituter ǁ seminarier  wigtiga ǁ höga  medan ǁ men  författat […] några ǁ författat några  förhållande ǁ ~ och åtminstone  äfven ǁ också  detsamma ǁ den  yrkat ǁ ingifvit  till inrättande ǁ om inrättandet  en så nyttig ǁ ett så nyttigt  erfordras ǁ erfordrar  behandlade ǁ inlemnade �Universitaria  There had been special committees planning the reorganization of elementary school education in Finland in 1826 and 1835, and the committee Castrén refers to was working in 1851. The committee, called “a committee for promoting the religious education of people”, was primarily a tool to protect Finnish common people from revolutionary and other liberal ideas spreading in Europe. The same committee also had to find ways to keep order in the Grand Duchy and organize poverty relief. The planned schools were meant only to teach reading and elements of Christianity. The committee proposal was ready in 1853. Halila 1949: 190–198.  faller ǁ 1. faller ǁ 2. är förf  den händelse ǁ det fall  om ǁ så väl om  af ett ǁ ett af  skollärare-Seminarium ǁ Seminarium för skollärare  Klinge 1989b: 418.  The manuscript KK Coll. 539.26.16 (Varia 1.16) p. 115–122 consists of approximately six and a half pages, sized 18.5 x 23 cm.  hos oss ǁ vid wårt universitet sig i och för skollärare-yrket. Jag förmodar att detta förslag ytterligare kommer att behandlas wid den nuvarande skolkommitén399, men det faller400 af sig sjelft, att förslaget åtminstone i den401 händelse måste förfalla, om ingen pedagogie-profession kommer att wid universitetet inrättas. Jag hemställer med anledning häraf till Kons[istorii] bepröfvande, huruwida det ej wore anledning att wi uti wårt blifwande betänkande till Kansler skulle i underdånighet anhålla om402 inrättandet af en profession i pedagogiken samt af403 ett under universitetets uppsigt befinteligt skollärare-Seminarium404. In another opinion on the statutes, Castrén made a case for adjunct offices; maintaining the existing ones and founding new ones. In the end, however, the offices were closed due to the fact that the Faculty of Arts was no longer expected to give elementary education to the students. They were reopened from the 1880s onwards.405 I406 alla tider har man hos407 oss klagat öfwer svårigheten att på ett wärdigt sätt fylla de ledigblifna professorsplatserna, och huru mycket i detta afseende äfven blifvit stadgadt och förordnadt, så ljuder denna klagan allt ännu högljudt öfwer hela wårt land. Det synes ej hjelpa att genom reglementer söka framdrifwa wetenskapens intressen, men det är i alla fall wigtigt att åtminstone de materiella wilkoren för erhållande af akademiska lärare genom reglementen i möjligaste motto undanrödjas. Detta har enligt min åsigt den akademiska lagkommiten 176 �Addresses at the University Senate ingalunda408 åstadkommit, då den utfärdat409 ett stadgande, hvarigenom de så kallade adjunkturerna skulle komma att för framtiden indragas. Alla tiders erfarenhet lemnar410 wid wårt universitet ett wittnesmål derom, att universitet wid lediga professioners besättande ej kan räkna på några yttre resurser, utan måste ur sitt eget sköte kora411 ut de män, som skola hos oss bewaka wetenskapers högsta intressen. Det är åtminstone under ännu gällande förhållanden för oss omöjligt att ifrån lägre underwisningsanstalter eller ifrån embetsverken [söka] wärdiga representanter för vetenskapen; och ännu mindre kunna wi hoppas, att utmärk[t]are412 wetenskapsmän från främmande länder skulle nedsätta sig bland wåra drifvor för att förkunna ljusets evangelium. Det återstår således ingen ting annat än att Alexanders-universitetet inom sin korporation fostrar413 och bildar de blifvande professorerna. Men på hvad sätt skall en med utmärktare anlag begåfvad ung man, som har många andra mera lockande banor öppna för sig i lifwet, kunna förmås att qvarstadna vid universitetet, för att år ut och år in wänta på någon ledigblifvande professorstjenst och måhända gråna under denna väntan? Naturligtwis måste universitetet kunna erbjuda honom sådana förmåner, att han i likhet med hvarje annan samhällsmedlem, om redligt arbetar, åtminstone kan hafva sin dagliga bergning betryggad. Sörjer icke universitetet för sina alumners materiella subsistens, så blir det en oundwiklig följd, att alla utmärktare talanger lemna universitetet och draga sig414 till andra sferer af det medborgerliga lifvet, der de lättare och snarare finna415 sin nödtorftiga utkomst. Det är hufvudsakligen för att betrygga universitetet för wådan att antingen blifwa helt och 177         ingalunda ǁ icke utfärdat ǁ stadgat lemnar ǁ bär kora ut ǁ wälja utmärk[t]are ǁ ifrån fostrar ǁ bildar sig ǁ till finna ǁ er �Universitaria            nödställd ǁ på så ǁ wi[d] fått […] sig ǁ fått sig än ǁ att pension ǁ dem manna-ålder ǁ manna-år fortfara ǁ till univer[sitetet] skall medföra ǁ skola lemna Denna ǁ På denna åt ǁ på känbar ǁ ~ , i det åtskilliga adjunkturer under en lång följd af år varit obesatta  tjenstens åligganden ǁ tjensteåliggande<na>  Så ǁ Den  kan ǁ lätt ~ hållet nödställd416 på professorer eller endast försedd med för detta ändamål olämpliga personligheter, som adjunkturerna blifvit så417 väl vid wårt som många andra universiteter inrättade. Dock synes wid inrättandet af dessa tjenster det fel blifvit hos oss begånget, att deras föreståndare fått418 få eller snart sagdt inga tjensteåligganden sig föreskrifna. Häraf har följden warit den, att många adjunkter i egenskap af universitets medlemmar föga mera uträttat, än419 att de fyra gånger om året uppburit den pension420, som vanligen blifvit dem tildelad i deras bästa manna-ålder421. Det är med största skäl, som den akademiska komittén sökt winna en ändring i detta olyckliga förhållande, som ty wärr redan alltför länge fått fortfara422. Men kan man hoppas, att inrättandet af de litterära understöden skall423 medföra ett för universitetet fördelaktigare resultat? Denna424 fråga måste wäl en och hvar, som äger den ringaste bekantskap med våra akademiska förhållanden, besvara med ett obetingadt nej. Erfarenheten har visat, att med de wida förmånligare vilkor, som universitetets hitintills gällande stadganden erbjuda åt425 yngre wetenskapsidkare, bristen på dem ändock warit ganska känbar426. Det är ett ganska anmärkningswärdt förhållande, att åtskilliga adjunkturer ofta under en lång följd af år varit obesatta, ehuru man wisserligen skulle anse, att dessa embeten i förhållande till tjenstens427 åligganden äro ganska förmånliga. Så428 förmånliga äro de dock ej, att deras innehafware skulle blott genom dem se sig i stånd att fylla sina mest nödvändiga behof. Sannt är wäl det att en adjunkt, såsom icke synnerligen graverad af sin tjenst, kan429 ersätta det bristande genom annan slags verksamhet; men i detta fall löper han dock alltid [i] fara att ej kunna med tillräcklig energi omfatta de wetenskapliga intressen. Erfarenheten wittnar också, 178 �Addresses at the University Senate att detta hörer till den vanliga ordningen, och derföre fruktar en hwar att beträda en bana, der han så430 lätt kan blifva antingen en odugling för sitt egentliga kall eller en proletär i wetenskapens tjenst. Men äro de nuwarande adjunktslönerna alltför knapt tilltagna och föga lockande, huru mycket mera skall detta ej vara förhållandet med de af kommittén föreslagna understöden för yngre litteratörer? De kunna wäl i bästa fall motsvara Adjunktslönerna, men med afseende å den ringa anslags[-]summan, som för detta ändamål enligt förslaget kan disponeras, är det högst sannolikt, att de i allmänhet komma431 blifva wida mindre, aldenstund hvarje om sin vetenskap nitälskande Professor måste söka att få en yngre medlem för denna432 engagerad. Då433 härtill ännu kommer, att de litterära understöden efter några års förlopp kunna enligt434 Konsistorii godtfinnande innehafvarena [blifva] fråntagen, så är det i sanning svårt att inse, huru universitetet genom den föreslagna ringa och godtyckliga aflöningen skall få några utmärkta yngre lärare derwid435 fästade. Att deras löner icke böra förminskas, utan om möjligt förhöjas, ligger således ovilkorligen i universitetets436 sanna intresse. Och lika vigtigt är äfwen, att innehafwarena få437 ostördt besitta dessa löner, så länge de sin tjenst oförviteligt utföra, ty på ett temporärt och godtyckligt understöd lärer wäl ingen438, som wet sig äga helst någon förmåga, vilja bygga sin framtids timliga öde. Men jemte det att lönevilkoren439 sålunda förbättras, anser jag det jemväl vara af högsta vigt, att äfven de yngre lärarena genom redlig möda godtgöra den lön de af samhället uppbära. De böra få sig några bestämda åligganden föreskrifna, ty Finland är för fattigt att löna440 dagdrifware, och dessutom är441 ju442 äfven pligten en mäktig sporre i lifvet. Ålägges det de yngre, löntagande lärarena att åtminstone ett par 179              så ǁ anti[n]g[en] komma ǁ ej denna ǁ sin Då ǁ Och då enligt ǁ efter derwid fästade ǁ fästade wid univ[ersitetet] universitetets ǁ vet[enskapens] få […] besitta ǁ garanteras i besittning ingen ǁ föga någon lönevilkoren ǁ s[ålunda?] löna ǁ föda är ǁ j[u] It is unclear whether Castrén has stricken the word ju off. �Universitaria  Ett […] ǁ Emot  Alexander von Nordmann (b. Nordman, 1803–1866) was Professor of Zoology. He is said to have been the first internationally renowned Finnish zoologist. He had also studied and worked in Berlin and several places in Russia. He also studied palaeontology. Because of his cosmopolitan thinking, he could not very easily adapt himself to the nationally-minded circles in Helsinki. Leikola 2001b.  Fredrik Woldstedt (1813–1861) was Professor of Astronomy. Helsingin yliopiston opettajaja virkamiesmatrikkeli 1640– 1917: http://www.helsinki.fi/keskusarkisto/virkamiehet_2/P-O.pdf.  Jakov Karlovič Grot (1812–1893) was Professor of Russian Language, Literature, History and Statistics, and later an academician of the Imperial Russian Academy of Sciences. He lived in Helsinki from 1840 until 1853 and had wide contacts in the academic and cultural circles of the Grand Duchy. Klinge 2001.  Carl Wilhelm Törnegren (b. Valbäck, 1817–1860) was Professor of the History of Learning and a librarian at the university library. He is considered to have founded world history and literature history studies in Finland, especially that of southern European literature. He was also a published poet. In questions of language politics, he represented liberalism, trying to promote the Finnish language but simultaneously also trying to save the Swedish cultural heritage of Finland. Klinge 2007.  Edvard af Brunér (b. Brunér, 1816–1871) was Professor of Roman Literature and is considered timmar i veckan anställa föreläsningar, så är jag öfvertygad, att de klagomål, hvilka hitintills ägt rum i afseende å adjunkterna[s] bristande nit för vetenskapen, skola i betydlig mon aftaga. Ett443 ytterligare korrektiv mot det öfverklagade onda skulle enligt min tanke ligga deri, att Adjunktstjensterna ej wore inrättade för vissa bestämda vetenskaper, utan skulle utdelas åt de utmärktaste bland universitetets yngre lärare. In October 1851, the elimination of the preliminary exam, the so-called Logices examen, was discussed. Castrén supported the elimination: “Professor Castrén yttrade: det Professoren ansåg ifrågavarande examen kunna framdeles försvinna, derest vissa vetenskaper, företrädesvis Philosophi, skulle uti Gymnasierna bättre bedrifvas, samt fordringarne i Student-examen således uti dessa ämnen blifva större.” Professors Alexander von Nordmann444, A.E. Arppe, Fredrik Woldstedt445, Jakov Grot446, and J.G. Geitlin agreed with him. The majority supported the proposal of Professor Carl Wilhelm Törnegren447, according to which the exam should be maintained and reorganized. Thus it remained to be decided how the renovation should be done and, especially, which subjects the examinandi should be examined on. Because the examination prepared students for civil offices, Castrén proposed: “Professor Castrén yttrade, det Professoren ansåg de ifrågakomne förberedande kunskapsprofven kunna absolveras med Skrifprof på svenska och finska språken, jemdervid ådagalagd färdighet, att tala sistnämnde språk, utan att dock någon examen uti detta språk skulle komma i fråga; samt vidare med examen i moderna språk, rätts- och sedolära, äfvensom Finsk Historia och Statistik.” Including the Finnish language in the exam was supported by professors C.W. Törnegren, Edvard af Brunér448, Adolf Moberg, A.E. Arppe, Frans Ludvig Schauman449, Fredrik Woldstedt, Johan Philip Palmén450, J.G. Geitlin, and Lars Henrik Törnroth451. They were not enough, however, and the University Senate decided to include in its motion to the chancellor the subjects of ethics and law, physics, statistics, history of the native country, a Swedish writing exam, and the German and French languages.452 180 �Addresses at the University Senate In questions of academic education or research, Castrén often preferred solutions that would also have influence outside of academia. In many cases he was supported by colleagues from other disciplines that had contacts with wider circles in the country. When we remember Castrén’s own popular publications both in the form of newspaper articles, public lectures, and as a separate travel book, this is not surprising and is consistent with his way of thinking. There was one issue discussed that differed from the other ones during Castrén’s short period in the University Senate: in December 1851 Maria Gröndahl, widow of the lecturer of English language Johan Wellmer453, applied for an extra year of grace. Castrén said in the discussion: “Professor Castrén, som först i ordningen yttrade sig för sin del ville i ansökningen i underdånighet afstyrka Nådigt bifall, på den grund, att sökanden redan fått uppbära den vacanta Lectorslönen ända en större del af tjensteåret, äfvensom det nu till den 1. nästkommande Maji löpande ordinarie nådåret, samt att den pension, som derefter komme att tillfalla henne, borde så mycket mer förslå för hennes behof, som denna pension skulle odelad tillfalla henne, emedan hon vore barnlös, under hvilka förhållanden underdåniga ansökning om ytterliga Nådår leda till uppenbar kränkning af BesparingsCassans rätt, dit ifrågavarande Lectorslön borde under vacansen tillfalla.”    With 11 votes against 10, the University Senate decided propose to the chancellor an extra year of grace for the widow. Thus, in this case, as in most others, Castrén belonged to the minority and his opinion did not prevail.454    181 to have been the first internationally renowned Finnish researcher of classical antiquity. He was known especially as a researcher of the poetry of Gaius Valerius Catullus (ca. 87/84–ca. 54 BCE), Publius Vergilius Maro (70–19 BCE), and Marcus Terentius Varro (116–27 BCE). He was also the first scholar to pay attention to the medieval manuscript fragments of the university library. He was a member of the Finnish Literature Society. Väisänen 2000. Frans Ludvig Schauman (1810– 1877) was Professor of Practical Theology, later prorector of the university, and a member of the committee preparing new church law. Heikkilä 2001/2012. Johan Philip Palmén (1811– 1896) was Professor of Roman and Russian law, later holder of several other chairs of jurisprudence, prorector and deputy chancellor of the university, senator, procurator, and baron. Saastamoinen 2006. Lars Henrik Törnroth (1796– 1864) was Professor of Surgery and Obstetrics and prorector of the university, later Director General of the Board of Medicine. He developed the entire hospital and pharmacy system in Finland. Leikola 2001c. HYKA Senate 22 Oct. 1851 §1. Johan (John) Wellmer (1780– 1850) was born in Sachsen-Weimar and moved to Helsinki in 1813. He worked as a lecturer of English at the university from 1830 until his death. Helsingin yliopiston opettaja- ja virkamiesmatrikkeli 1640–1917: http://www.helsinki.fi/keskusarkisto/virkamiehet_2/P-O.pdf. HYKA Senate 15 Dec. 1851 §7. �Universitaria Sources and Literature to Universitaria Archival sources Helsinki University Central Archives, Helsinki (HYKA) University Senate (Consistorium academicum) minutes 1851–1852 National Library of Finland, Helsinki (KK) Coll. 539 M.A. Castrén’s collection 2.7 Föreläsningar om Finsk Grammatik 26.16 Tre vota i Consistorium Academicum 26.18 Första föreläsningen om Finska språket 29.10 Tvenne föredrag vid år 1844 om hösten hållna föreläsningar öfwer Finska grammatiken Published sources Caﬆrén, M.A., 1857. Ethnologiska foreläsningar öfver Altaiska folken. Nordiska resor och forskningar IV: 1–164. Ed. C.G. Borg. Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland, Helsingfors. Caﬆrén, M.A., 1870. Tvenne föredrag vid år 1844 om hösten hållna föreläsningar öfwer Finska grammatiken. Nordiska resor och forskningar VI: 98–108. Till trycket befordradt af Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland, Helsingfors. Literature Andersson, E.S., 1954. Thorild, Thomas. Svenska män och kvinnor. Biografisk uppslagsbok 7: 521–523. Albert Bonniers förlag, Stockholm. Autio, Veli-Matti, 1981. Yliopiston virkanimitykset 1809–1852. Hallinto- ja oppihistoriallinen tutkimus Turun Akatemian ja Keisarillisen Aleksanterin-yliopiston opettajien nimityksistä Venäjän vallan alkupuolella 1809–1852. Historiallisia tutkimuksia 115. Suomen Historiallinen Seura, Helsinki. Bran, Michael, 1973. A. J. Sjögren, Studies of the North. Mémoires de la Société Finno-Ougrienne 152. Helsinki. Bran, Michael, 2006. Herderin vaikutus Anders Johan Sjögreniin ja sen seuraukset. Ollitervo, S. – Immonen, K. (eds.), Herder, Suomi, Eurooppa: 312–355. 182 Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 1060. Helsinki. Davidson, H.R. Ellis, 1994. Scandinavian Mythology. Hamlyn, s.l. Erler, Michael, 1994. Epikur. Die Philosophie der Antike, Band 4. Die hellenistische Philosophie: 29–202. Hrsg. Hellmut Flashar. Schwabe & Co. AG, Basel. Goethe, Johann Wolfgang von. Goethes sämmtliche lyrische, epische und dramatische Werke und seine vorzüglichen Prosaschriften. Karl Prochaska, Teschen und Leipzig s.a. Grotenfelt, Kustavi, 1915. Rehbinder, Robert Henrik. Tietosanakirja VII: 1669–1670. Tietosanakirja-Osakeyhtiö, Helsinki. �Sources and Literature Häkkinen, Kaisa, 2006. Suomen kielitieteen nousu 1700- ja 1800-lukujen vaihteessa. Ollitervo, S. – Immonen, K. (eds.), Herder, Suomi, Eurooppa: 291–311. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 1060. Helsinki. Halila, Aimo, 1949. Suomen kansakoululaitoksen historia 1. Kansanopetus ennen kansakoulua ja kansakoululaitoksen synty. Suomen tiedettä 3,1. Werner Söderström Osakeyhtiö, Porvoo – Helsinki. Hausen, Hans, 1968. The History of Geology and Mineralogy in Finland 1828–1918. The History of Learning and Science in Finland 1828–1918, Vol. 7a. Societas Scientiarum Fennica, Helsinki. Hedman, Claudius. Tietosanakirja III: 203. Tietosanakirja-Osakeyhtiö, Helsinki 1911. Iisalo, Taimo, 1979. The Science of Education in Finland 1828–1918. The History of Learning and Science in Finland 1828–1918, Vol. 18. Societas Scientiarum Fennica, Helsinki. Jaeske, Walter, 2010. Hegel-Handbuch. Leben – Werk – Schule. 2. Auflage. J. B. Metzler, Stuttgart – Weimar. Klinge, Matti, 1978. Ylioppilaskunnan historia 1. 1828– 1852. Turun ajoista 1840-luvun aktivismiin. Helsingin Yliopiston Ylioppilaskunta. Klinge, Matti, 1989a. Murroksen vuosikymmen. Helsingin yliopisto 1640–1990. Keisarillinen Aleksanterin yliopisto 1808–1917: 140–215. Helsingin yliopisto. Klinge, Matti, 1989b. Professoreita ja dosentteja. Helsingin yliopisto 1640–1990. Keisarillinen Aleksanterin yliopisto 1808–1917: 418–482. Helsingin yliopisto. Klinge, Matti, 1989c. Yliopisto ja virkamieskoulu. Helsingin yliopisto 1640–1990. Keisarillinen Aleksanterin yliopisto 1808–1917: 333–417. Helsingin yliopisto. Korhonen, Mikko, 1986. Finno-Ugrian Language Studies in Finland 1828–1918. The History of Learning and Science in Finland 1828–1918, Vol. 11. Societas Scientiarum Fennica, Helsinki. Kotkavirta, Jussi, 2006. Herder ja Hegel. Ollitervo, S. – Immonen, K. (eds.), Herder, Suomi, Eurooppa: 167– 187. SKS toim. 1060. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki. Manninen, Juha, 1981. J. V. Snellman – aatteet ja elämä. J. V. Snellman ja nykyaika. Kirjoituksia ja esitelmiä J. V. Snellmanin ajallemme jättämästä henkisestä perinnöstä: 15–26. Suomalaisuuden liitto, Helsinki. Nenonen, Kaisu-Maija – Teerijoki, Ilkka, 1998. Historian suursanakirja. WSOY, Porvoo – Helsinki – Juva. Nisbet, H.C., 1999. Herder: the nation in history. Branch, Michael (ed.), National History and Identity. Approaches to the Writing of National History in the North-East Baltic Region. Nineteenth and Twentieth Centuries: 78–96. Studia fennica, Ethnologica 6. Finnish Literature Society, Helsinki. Öhrnberg, Kaj, 2009. Wallin, Georg August. Biografiskt lexkikon för Finland 2. Ryska tiden: 944–946. Svenska Litteratursällskapet i Finland – Atlantis, Helsingfors – Stockholm. Ojala, Carl-Gösta, 2009. Sámi Prehistories. The Politics of Archaeology and Identity in Northernmost Europe. Occasional Papers in Archaeology 47. Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet. Pinkard, Terry, 2010. G.W.F. Hegel. The History of Continental Philosophy 1: 211–235. Ed. Thomas Nenon. Acumen, Durham. Sikka, Sonia, 2010. Johann Gottfried Herder. The History of Continental Philosophy 1: 83–106. Ed. Thomas Nenon. Acumen, Durham. Snorres Edda. Översättning från isländskan och inledning av Karl G. Johansson och Mats Malm. Fabel Bokförlag, Stockholm MCMXCVII. Sommer, Łukasz, 2012. A Step Away from Herder: Turku Romantics and the Question of National Language. Slavonic and East European Review 90,1: 1–32. Tiitta, Allan, 1994. Harmaakiven maa. Zacharias Topelius ja Suomen maantiede. Bidrag till kännedom av Finlands natur och folk 147. Societas Scientiarum Fennica, Helsinki. Varpio, Yrjö, 1990. The History of Literary Criticism in Finland 1828–1918. The History of Learning and Science in Finland 1828–1918, Vol. 15a. Societas Scientiarum Fennica, Helsinki. Музыкальный энциклопедический словарь. Советская энциклопедия, Москва 1990. 183 �Universitaria Internet Kansallisbiografia: Kansallisbiografia-verkkojulkaisu. Studia Biographica 4. Suomalaisen Kirjalllisuuden Seura, Helsinki 1997. Bible. Bible Study Tools. http://www.biblestudytools. com. Read 26 April 2016. Helsingin yliopiston opettaja- ja virkamiesmatrikkeli 1640–1917. http://www.helsinki.fi/keskusarkisto/ virkamiehet_2/index.htm. Read 15 March 2016. Heikkilä, Markku, 2001/2012. Schauman, Frans Ludvig. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/ kb/artikkeli/3620/. Read 16 March, 2016. Klinge, Matti, 1997/2015. Snellman, Johan Vilhelm. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/ artikkeli/3639/. Read 15 March 2016. Klinge, Matti, 2001. Grot, Jakov. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/3199/. Read 16 March 2016. Klinge, Matti, 2005. Lagus, Anders Johan. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/3518/. Read 15 March 2016. Klinge, Matti, 2007. Törnegren, Carl Wilhelm. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/3670/. Read 16 March 2016. Klinge, Matti, 2007/2012. Tengström, Jacob. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/3658/. Read 15 March 2016. Landgrén, Lars-Folke, 2002/2009. Berndtson, Fredrik. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/ kb/artikkeli/3137/. Read 15 March 2016. Lehto, Olli, 2000/2015. Lindelöf, Lorenz. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/3536/. Read 15 March 2016. Leikola, Anto, 2001a. Bonsdorff, Evert Julius. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/3147/. Read 15 March 2016. Leikola, Anto, 2001b. Nordmann, Alexander von. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/ artikkeli/3571/. Read 16 March 2016. Leikola, Anto, 2001c. Törnroth, Lars Henrik. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/3673/. Read 16 March 2016. 184 Luukkanen, Tarja-Liisa, 1999. Tengström, Johan Jakob. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia. fi/kb/artikkeli/3659/. Read 15 March 2016. Majamaa, Raija, 1997. Lönnrot, Elias. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/2836/. Read 17 June 2016. Öhrnberg, Kaj, 1998. Wallin, Georg August. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/3679/. Read 15 March 2016. Rausmaa, Pirkko-Liisa, 2001/2006. Reinholm, Henrik August. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/3598/. Read 15 March 2016. Riikonen, H.K., 2000. Gyldén, Nils Abraham. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/3206/. Read 15 March 2016. Saaﬆamoinen, Lotta, 2006. Palmén, Johan Philip. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/ artikkeli/3580/. Read 16 March 2016. Salminen, Tapani, 2002. Castrén, Matthias Alexander. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/ kb/artikkeli/3164/. Read 14 March 2016. Savolainen, Raimo, 2006. Nordenstam, Johan Mauritz. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/ kb/artikkeli/3570/. Read 15 March 2016. Savolainen, Raimo – Pyykkö, Pekka, 2001. Arppe, Adolf Edvard. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/3121/. Read 15 March 2016. Tyynilä, Markku, 1997. Rehbinder, Robert Henrik. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/ artikkeli/3261/. Read 15 March 2016. Väisänen, Maija, 1998. Lagus, Wilhelm. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/3519/. Read 15 March 2016. Väisänen, Maija, 2000. Brunér, Edvard af. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/3156/. Read 16 March 2016. Väisänen, Maija, 2000/2008. Geitlin, Johan Gabriel. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/ artikkeli/3196/. Read 15 March 2016. �Sources and Literature Väisänen, Maija, 2005. Lagus, Wilhelm Gabriel. Ylioppilasmatrikkeli 1640–1852. Kotivuori, Yrjö, Ylioppilasmatrikkeli 1640–1852. http://www.helsinki. fi/ylioppilasmatrikkeli/. Read 15 March 2016. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/ artikkeli/3520/. Read 15 March 2016. Vitikainen, Orvo, 2000. Nylander, William. Kansallisbiografia. http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/3574/. Read 15 March 2016. 185 �Universitaria General Index to Universitaria Finland (also Suomi) 146, 153, 155, 156, 158, 159, 161, 162, 167, 168, 171–174, 181 Finnish language 144, 149, 154, 156–158, 161–165, 167, 172, 180 Finnish Literature Society 181 Finns, Finnish common people 148, 154, 157–165, 172, 174, 176 folklore 156, 173 French language 180 Geitlin, Johan Gabriel 171, 172, 180 geology and mineralogy 160, 174 German language 180 Goethe (Göthe), Johann Wolfgang von 146 Greece 167 Greek literature 167, 170, 171 Grönblad, Edvard 167, 170, 172 Gröndahl, Maria 181 Grot, Jakov Karlovič 180 Gustavus III 151 Gyldén, Nils Abraham 171, 172 Hammarin, Carl Vitalis 172, 173 Hedenberg, Anna Charlotta 172 Hedman, Claudius 173 Hegel, Georg Wilhelm Friedrich 145, 151, 161 Helsinki (also Helsingfors) 160, 170, 175, 180, 181 Hercules (Herakles) 147 Herder, Johann Gottfried von 145 Hertzberg, Fredrik 170 history (as a field of study) 145, 160, 167, 170, 172, 180 Humboldt, Wilhelm von 161 Imperial Finnish Senate 168 Imperial Russian Academy of Sciences 180 Ingria 173 inscriptions 145 Jyväskylä 174 Karelia 173 Lagus, Anders Johan 167 Adam 153 adjunct offices 176–180 aesthetics 170 Aleksandr Nikolaevič (Alexander II) (Canceller, Kansler) 157–159, 168, 176, 181 anatomy and physiology 171 ancient art 171 antiquities, prehistoric 173 Arabic language 171 Arppe, Adolf Edvard 173, 180 art galleries → museums astronomy 160, 173, 180 Berlin 180 Berndtson, Fredrik 167, 170–172 Bible 146, 171, 172 Bonsdorff, Evert Julius 171, 172 botany 160, 170 Brunér, Edvard af 180 Catullus, Gaius Valerius 181 chemistry 173 Christina 160 civil law 172 Clasen, Theodor 172, 173 classical antiquity 181 Coin and Medal Cabinet of the University 171 English language 181 Epicur (Epikure) 147 Essen, Carl Gustaf von 174 ethics 180 Europaeus, David Emmanuel Daniel 173 Europe 160, 176, 180 European culture 159, 160, 162 exams (at the university) 180 exegetics 171 faculties 173 Faust 146 186 �Index Roman law 172, 181 Roman literature 181 Russia 146, 158, 164, 167, 168, 171, 173, 180 Russian language, literature, history, and statistics 180 Russian law 181 Sachsen-Weimar 181 Scandinavian languages 144 Schauman, Frans Ludvig 180, 181 scholarships 167–173, 178, 179 schools 174–176 Siberia 149, 150 Sjögren, Anders Johan 145 Snellman, Johan Vilhelm 145, 153, 157, 170, 174 St Petersburg 171 statistics 160, 180 Stockholm 171 surgery and obstetrics 181 Sweden 151, 158, 160, 162, 164 Swedes 163, 164 Swedish language 162, 163, 180 Tengström, Jacob 167 Tengström, Lovisa Natalia 167 Terentius Varro, Marcus 181 theology 181 Thorild, Thomas 151 Topelius, Zacharias 145, 146 Törnegren, Carl Wilhelm 180 Törnroth, Lars Henrik 180, 181 Turkish language 172 Turku 160, 170 university library 167, 172, 180, 181 university statutes 169, 173, 174 Uusimaa, Province of 167 Urda, the Well of 146 Wallin, Georg August 171, 172 Wellmer, Johan (John) 181 Vergilius Maro, Publius (Virgil) 181 Woldstedt, Fredrik 180 zoology 160, 180 Lagus, Jakob Johan Wilhelm 167, 168, 170 Lagus, Wilhelm Gabriel 167, 172 language politics 167, 171 lecturers (university) liberalism 167, 176 Lindelöf, Lorenz Leonard 172, 173 Loimaa 170 Lönnrot, Elias 156, 157 loyalty 157–159, 164 mathematics 160, 172 medicine 170 Mephistopheles 146 Moberg, Adolf 173, 180 museums 171, 174 national consciousness 145, 147, 149–153, 157–159, 161, 164, 165 national culture and spirit 145, 147, 153, 159–162 newer literature 172 Nicholas I 167 Nordenstam, Johan Mauritz 167, 168, 173 Nordmann, Alexander von 180 numismatics 171 Nylander, William 170, 172 Obˈ 150 Office for Educational Affairs 172 Office for Printing Affairs 173 Oriental literature 167, 171 palaeontology 180 Palmén, Johan Philip 180, 181 Paris 170 physics 160, 173, 180 pedagogy 174–176 poetry 160 popular education 172, 181 poverty relief 176 professorships, founding of p. 144, 156, 157, 167, 174–176 Rehbinder, Robert Henrik 172, 173 Reinholm, Henrik August 172 Retzius, Anders 148, 171 187 �Svalbard Christiania (Oslo) Utsjoki Ohcejohka Ba re n ts Se a Stockholm Kildin N Helsingfors Helsinki ov a ja m Ze lja Reval Tallinn St Petersburg Tver' V če gd Velikij Ustjug Pe l ga Kyiv Vjatka (Kirov) Glazov pr Perm' Ka ma Rostov-on-Don Tobol'sk Tjumen' n Čeljabinsk Caricyn (Volgograd) al Ur Omsk Krivoščë (Novosib ob Ekaterinodar (Krasnodar) Ufa ol Do Samara Saratov ' I Ekaterinburg Vo l g a Ob yš Kazan' Surgut Samarovo (Xanty-Mansijsk) rt Voronež ' D ne Nižnij Novgorod T (Starotu Ob Brjansk Obdorsk (Salexard) a o Moscow Vy čo S u xo n a l M oun tai ns Minsk vina Northern D Vilnius ra Arxangel'sk Ura Riga T Astraxan Fennica.indd B Ka r a S e a Akmolinsk (Astana) 17.1.2019 14:55:27 �E a s t S i b e ri a n Se a Ko ly m M.A. Caﬆrén’s Journeys a Route of 1838 Route of 1839 Route of 1841–44 Route of 1845–49 (Other) major cities and settlements in their region Oxotsk ea Alda Tajmy r Penins ula Ol e n L en c ti c ar Centra l Sib erian P lateau En un r T Lowe isej Turuxansk Staroturuxansk) a ek r ci c le Jakutsk V i l j uj Dudinka n guska 0 n6 ° g Ar u n ' Podkamennaja Tunguska Nerčinsk An ga r a Bajkal Enisejsk Narym Blagoveščensk Krasnojarsk Tomsk Nižneudinsk rivoščëkovo Novosibirsk) Sajan Mount ains Curuxajtuj (Priargunsk) Verxneudinsk (Ulan-Udè) Bajan Tumen (Čoibalsan) le Minusinsk nga Irkutsk Čita Qiqihar Barnaul Se Urga (Ulaanbaatar) Fennica.indd C So h ng ua 17.1.2019 14:55:27 � Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Archaeologica et historica; Universitaria (the whole volume, PDF) Subject The topic of the resource Archaeologica et historica; Universitaria. Manuscripta Castreniana, Realia I. 187 p. ISBN 978-952-5667-92-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-93-6 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén edited by Timo Salminen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/99e1601641d34b111dade05b15529acf.pdf b251f57d96a0c860642f63d6cfefee26 PDF Text Text Archaeologica et historica & Universitaria: Editor’s Foreword Editor’s Foreword This volume launches a critical edition of Matthias Alexander Castrén’s writings, Manuscripta Castreniana series. It contains Castrén’s archaeological and historical writings as well as texts connected to his activities as a university teacher, except for whole series of lectures that will be published separately. The first steps towards realizing this volume were taken in 2009, but most of the work was done in 2013–2014 and 2016–2017, in parallel with editing Castrén’s travelogues. There are five texts of archaeological or historical character and two longer university texts as well as some shorter notes presented by Castrén in the University Senate. The archaeological and historical texts have all been published before. So are the two longer university texts consisting of lectures, but Castrén’s addresses in the University Senate have not been printed anywhere until this volume. They are valuable in shedding interesting new light on his views on the task of the academic community in society. The texts have been edited on the basis of the original manuscripts, where available. The preserved manuscripts can be found in the collections of the National Library of Finland and the University of Helsinki Central Archives. The aim has been to reconstruct the final version by Castrén. The changes made by him have been shown in the marginal notes except for the cases when he has only corrected a miswriting. If the manuscript has been lost, the earliest printed publication has been used. The notes have also been used to provide texts with explanations. Experts of different fields have taken part in writing the commentary to the archaeological and historical part of the volume; every note with commentary is signed with the commentator’s initials. The volume has been structured in parts, as follows: the archaeological and historical writings with an introduction and followed by indices, and the university texts with their indices. Instead of a separate introduction, the contextualizing information for the university texts is provided alternating with Castrén’s own writings. Castrén’s archaeological field notes are found in his travel diaries and will be published in connection with them, hopefully in 2018. Cyrillic-written names have been transliterated according to the scholarly standard, except for names that have an established spelling in English (Yenisei, Solovetsky). If it has not been possible to identify a place mentioned by Castrén, his own spelling is used in italics. I express my gratitude to everybody who has helped me in the editing process, as well as the Finnish Cultural Foundation (Suomen Kulttuurirahasto), the Kone Foundation (Koneen säätiö) and the Finno-Ugrian Society itself whose funding has made the work possible. In Riihimäki, May 2017 9 The editor �Archaeologica et historica & Universitaria: Editor’s Foreword Explanation of technical signs <> an unclear or illegible word or expression; the length of the illegible word is shown with <----> [] parts of words abbreviated by Castrén italics ǁ 1. (in the marginal notes), the final version, followed by the outstricken version(s) – In cases of expressions consisting of more than one word, the note number referring to text critical notes is mostly put after the first word, but if the first word is provided with a commentary, it can be found after the last word of the expression. ~ an unaltered part of the sentence or expression 10 � Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Editor's Foreword (Archaeologica et historica; Universitaria) Subject The topic of the resource Archaeologica et historica; Universitaria. Manuscripta Castreniana, Realia I. 187 p. ISBN 978-952-5667-92-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-93-6 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Timo Salminen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors Format The file format, physical medium, or dimensions of the resource hardcover, PDF Language A language of the resource English https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/19a11e6aed83e1cf4ab01c2eb3232e15.pdf 49a868eaf2f84b590dd5e4439f3147f2 PDF Text Text Archaeologica et historica     Castrén 1843; 1858c. Castrén 1844; 1858a. Castrén 1849; 1858b. Castrén 1870a; 1870b. M.A. Caﬆrén’s Araeological and Hiﬆorical Studies: An Introduion T i m o Sa l m i ne n Castrén’s archaeological and historical publications Matthias Alexander Castrén’s body of work includes three articles published during his lifetime that are considerably historical and archaeological in character. In addition to these, there are two texts that were published posthumously. The article Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan [Extract of the Solovetsky Monastery Chronicle] was originally published in the journal Suomi in 1843 and was later published again in the fifth volume of Nordiska resor och forskningar.1 Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud [Notes on Zavoločeskaja čudˈ] was published both in Suomi and NRF V in 1844.2 Hvar låg det Finska folkets vagga? [Where was the Finnish people’s cradle?] appeared in Litterära soiréer i Helsingfors under hösten 1849 and in NRF V.3 Förslag till en undersökning af de in Finland befintlige grafkumlen [A proposal for an investigation of the grave-mounds in Finland] and Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel i den Minusinska kretsen [On kurgans or so-called Chud mounds in Minusinsk district] were not published until after Castrén’s death in NRF VI.4 No other unpublished manuscripts of this type have been found in Castrén’s archives. Because these texts present quite different types of scholarly problems, they do not form a coherent whole and can be compared with each other only to a limited extent. In this introduction, a short summary of their aim is sketched, along with a brief analysis of their context in scholarly and ideological history. Castrén lived during a period when the differentiation and specialization of different disciplines was going on. This is reflected in his writings, wherein elements of history, archaeology, ethnology, geography, and linguistics are in constant dialogue with each other and synergistically interact to form the final conclusions. Castrén approached history and archaeology, as well as linguistics, from ethnological point of view. He used the historical and comparative method that had become established in German and Scandinavian research by early 19th century. He followed international models, 12 �Introduction like that of August Ludwig von Schlözer (1735–1809), and domestic ones, like Anders Johan Sjögren’s (1794–1855), that continued the Völkerkunde/Ethnologie tradition of searching for the origins of different peoples through a comparative methodology. However, Castrén seems to have assumed, like Johann Gottfried Herder (1744–1803), that peoples are primordial entities, whereas Schlözer considered them merely as taxonomic units. Especially fundamental for Castrén was the idea of a “national spirit” reflected in language and all aspects of culture. More specifically, Castrén was committed to the tradition of Finno-Ugrian research initiated during the previous century.5 Although Castrén’s archaeological activities were launched primarily under the auspices of the Imperial Academy of Sciences, he also had a personal interest in researching prehistoric archaeological remains. The latter can be seen in his travel reports from Lapland and Karelia in the 1830s (see the first volume of travels in this series). On the institutional level, his work belonged to the Russian tradition of collecting information about the remote parts of the empire. This institutional framework was based, in fact, on a German ethnological tradition that was introduced into Russia by several German-born scholars who were hired by the Academy of Sciences to travel in Siberia. The idea of an academy of sciences was also adopted from the German world by Emperor Peter I. Castrén’s own contribution was to add a Finnish national(ist) layer on this German/Russian foundation. In all respects, he was continuing the European tradition of exploration.6 It was merely his emphasis that varied according to this theme. Castrén and the prehistory of Siberia Castrén’s archaeological writings are mainly based on the fieldwork that he carried out during his last expedition in Siberia. All his other excavations and surveys of archaeological sites were marginal and did not result in significant publications, although some were mentioned in his travel descriptions. Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel deals with the kurgans (burial mounds) that Castrén excavated mostly in the upper course of the Yenisei River7 between 1847 and 1848.8 He also draws on information he had collected from administrative officials in Siberia. Castrén wrote this work after returning home from his expedition but it was not published during his lifetime. The kurgans had already been excavated from the 1710s by several travellers and scholars including Philipp Johann Tabbert (von 13     Vermeulen 2015: 1, 5, 306–310, 316, 321–323; Korhonen 1986: 64–66; Branch 1973: 23–32; Nisbet 1999; Ahola – Lukin 2016: 43–46. Vermeulen 2015: 28–29, 47–58; Korhonen 1986: 64–66; Salminen 2003b: 38–40. The Russian (Cyrillic script) names are transliterated according to the scientific transliteration standard of Cyrillic transliteration except for such place-names that already have an established spelling in English like Yenisei or Solovetsky. These excavations are published and analysed in greater detail as a part of Castrén’s travel diaries in a later volume of this series. �Archaeologica et historica     Белокобыльский 1986: 7–54; see also Ahola – Lukin 2016: 36–37. Above all these include Strahlenberg 1730: 312–317, 336– 337, 356–358, 362–371, 410–412; Gmelin 1999 [1752]: 286–291; Pallas 1773: 608–610; 1776: 357– 362, 384–387; Степановъ 1835; Спасскiй. 1818. In Miller 1999: 503–539 two of G.F. Müller’s archaeological writings from Siberia have been published, but they did not appear in print during his lifetime and Castrén was probably not familiar with them. Trigger 2006: 121–138. Nilsson 1838–1843: 85–93. Strahlenberg, 1676–1747), Daniel Gottlieb Messerschmidt (1685– 1735), Johann Georg Gmelin (1709–1755), Gerhard Friedrich Müller (1705–1783), and Peter Simon Pallas (1741–1811).9 Castrén’s archaeological work would have hardly been possible without the work of his predecessors, although the literature containing earlier archaeological observations is sparse.10 Gmelin, Müller, and a little later Pallas, gave this work a more scholarly tone that its early pioneers were lacking. Castrén challenges the typologies made by Gmelin, Müller, and Pallas and his conclusion is that the relationship between the burial mounds and the sought-after Finnic ancestors is uncertain, and even improbable. Instead, he connects them with the Kyrgyz people of the region. Compared with the fact that he eagerly lists Finnish-sounding place-names from the upper course of the Yenisei in his article Hvar låg…, he was somewhat unsure of the potential to use the archaeological remains as source material. This uncertainty can be traced to the fact that archaeology itself was only just emerging as an independent discipline and did not yet have an established theoretical and methodological basis.11 The questions that Castrén posed were completely new in the Siberian context. Gmelin and Pallas had attempted to divide the burial mounds into groups by constructing a typology of them on the basis of their location in the topography of the steppe and mountains. Pallas also claimed that kurgans reflected the relative wealth of the population that constructed them as well as the social status of the individuals who were buried therein. This would not have been the case had he assumed that all kurgans from Siberia and European Russia belonged to the same people. Castrén supplemented his own archaeological field observations with folklore he had collected among locals or read in literature. There was no real means to establish a relative, not to speak of absolute, chronology for archaeological remains before the 1860s, which led Castrén to experiment with different methods of dating the graves according to their appearance and other superficial characteristics. In this respect, he followed the general trend of his time such as the Swedish zoologist and ethnologist Sven Nilsson (1787–1883) who attempted to date archaeological remains and finds through a systematic comparison of them, in addition to making stratigraphic and other geological observations. With them he could reach relatively accurate conclusions, e.g., concerning the end of Stone Age in Scandinavia.12 Castrén cites Nilsson, which proves that he was familiar with his work and used it as a model. Castrén’s archaeological fieldwork will be analysed in greater detail in connection with his travel diaries in a future volume of this series, which also contains the archaeological notes he made during his voyages. 14 �Introduction The excavations that Castrén made in Siberia also brought about a research agenda that Castrén submitted to the Imperial Russian Geographical Society in 1851 in order to investigate the grave mounds or, rather, cairns that he knew about in Finland. Förslag till en undersökning af de i Finland befintlige grafkumlen applies the experience that Castrén had gained both in Finland in the late 1830s and Russia and Siberia in the next decade. His assumption was that through comparative study it could be discovered whether the graves in both regions are the remains of the same people (in his interpretations, the Finns). This type of synthetic question would not have been possible without the fieldwork that Castrén had conducted in Siberia. In Finland’s case, there was earlier research about the cairns that has been carried out in the 17th century and collected for the Antiquities Collegium of Sweden. In his travel description of Lapland from 1838, Castrén cites Christfrid Ganander’s (1741–1790) observations from Ostrobothnia, published in 1782 (see later in the volume of Castrén’s travels in this series).13 The research plan was never realized in the form that Castrén had outlined, due to the fact that the development of archaeological methodology made it outdated within a couple of decades. Ethnic questions in themselves remained central to archaeological research until around 1900. A substantive analytical criticism of this methodology arose during the first decades of the 20th century and, finally, it fell out of fashion entirely after the Second World War. Furthermore, because Castrén did not have a means to date the graves, he lacked the necessary chronological basis to realize his own research plan.14 Hvar låg det Finska folkets vagga? is a synthesis of Castrén’s studies in Siberia. It is a lecture in which Castrén continues to explore the question of the whereabouts of the original homeland of the Finnish people. No actual archaeological material evidence is cited, but the lecture is an essential source to understand the conclusions that Castrén makes on the basis of linguistic and folkloric observations. Castrén’s most important predecessors are Julius von Klaproth (1783–1835) and Carl Ritter (1779–1859), whose works on the topic Castrén cites. He mentions, above all, their interpretation of the ancient Turks’ wandering to their present-day areas of habitation after the Great Flood.15 Considering the Finns’ relationship with Turks, Castrén concludes that the origins of the Finns should also be sought in the Altai and Sayan Mountains of southern Siberia. The main message of the lecture can be found on the ideological level: according to Castrén, Finns must achieve a respected name in history for themselves through their own work instead of chasing unrealistic aspirations to find exalted roots or ethnic relatives 15    Nordman 1968: 11–14. Cf. Aspelin 1875: esp. 57–62; Trigger 2006: 211–216, 235–241, 248–261. On the deluge myths, see Dundes 1988. �Archaeologica et historica     On the ideological problems connected to Mongol relatives, see Kilpeläinen 1985: 169, 189; Kemiläinen 1993: 107–110; Sommer 2016: 155. See Korhonen 1986: 60–61. Korhonen 1986: 60; Salminen 2003a; 2003b; 2009. Aspelin 1875; Aspelin 1877. to help them.16 From today’s point of view, the whole lecture can be characterized as a fantasy rather than as a scholarly synthesis17, and Castrén even exceeded the bounds of empirical research in his own time. Building on this synthesis, several later attempts were made to reconstruct a more detailed and analytical picture of the ancient past and original homeland of the Finns, based on linguistics, ethnology, and archaeology. Finnish researchers in the second half of the 19th century were inspired to go to Siberia to search for the assumed prehistoric ancestors of the Finns. Although its basic premises turned out to be false, it had an immense influence in launching a research agenda that had international importance, particularly in research about the Turkic inscriptions of southern Siberia.18 Castrén had not consciously adopted the idea that clues about “national spirit” could be found in artefact material, similar to how he sought them in language and poetry. In Finnish archaeology, this idea was introduced by Johan Reinhold Aspelin (1842–1915) in the 1870s , who built on Scandinavian comparative methods in archaeology.19 Castrén actually formulated it, however, in his proposal of 1851, in which he laid ground for Aspelin’s work to seek by means of archaeology the Finnish wandering from their original home to the west. Early history of Finns in European Russia Another area of interest expressed in Castrén’s archaeological and historical writings is the early history of the Finns in European Russia. Here he directly built upon the work done by A.J. Sjögren in the 1820s and 1830s and also was in dialogue with some other earlier researchers. Anteckningar om Savolotscheskaja Tschud is a synthetic overview, dealing with the early history of a people that Castrén interpreted to be Finnic. Castrén wrote the article after his 1842 travels in the Arxangelˈsk Governorate and it was published in 1844. The concept of zavoločˈe, referred to in the title, means behind the volok, or portage – a path across which boats had to be transported while travelling from one river system to another. The Zavoločeskaja Čudˈ people are originally mentioned in the Russian Primary Chronicle, or so-called Nestor’s Chronicle. Here Castrén analyses the area of northern European Russia, especially focusing on Karelia and the surroundings of Arxangelˈsk. In this research, as in his Siberian research, Castrén combines historical and linguistic material, as well 16 �Introduction as some archaeological observations of his own, to gain an image of what kind of people the Zavoločeskaja Čudˈ were and where they lived. Castrén’s work is linked to a long tradition in both Russian and western research. The Italian author Julius Pomponius Sabinus (Pomponius Laetus, 1428–1498) had discussed the question of the Zavoločeskaja Čudˈ in his commentary on Virgil’s (70–19 BCE) work in the late 15th century, and the mystery of their origins had been discussed by several other scholars too: most notably by Vasilij Nikitič Tatiščev (1686–1750), A.L. von Schlözer in his commentary on the Primary Chronicle, and Aron Christian Lehrberg (1770–1813).20 Later, A.J. Sjögren expressed his thoughts on the issue21 and Castrén concluded that Sjögren’s material allowed him to define the borders of the ancient areas of habitation of the Finnic peoples in northern Russia. If Sjögren’s research had been the most prominent on this topic since the 1820s, Castrén’s research took the leading role after it had been published.22 Today, the Zavoločeskaja Čudˈ are assumed to have been a Baltic-Finnic tribe or group of tribes in the Dvina River basin. Thus, today’s understanding of them is still quite close to the one proposed by the early 19th century scholars.23 In the Russian tradition, the Chuds – both the Finnic and the mythical ones – represented an Otherness that Sjögren and Castrén borrowed to construct a narrative of an assumed Finnic past. Simultaneously they were a rhetorical device for Russians to look at the history of Russia through the eyes of the Other, while for Finns they represented an Other due to their distinctness from today’s Finns, in a way that could be considered a third Otherness.24 Castrén’s essay Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan is completely different from the rest. It is not an analysis but rather an overview of material for subsequent, more analytical approaches to 16th and 17th-century history. Published in 1843, the text was written immediately after Castrén’s visit to Solovetsky Monastery in 1842 (see the 1841–1844 journey in a volume of travels in this series). In the 18th century, critical source analysis had gained a considerable international significance in historical research, an approach used by A.L. von Schlözer, Castrén’s model in several respects.25 The main representative of historical studies in Finland in Castrén’s time was Gabriel Rein (1800–1867), who had published a chronology of the history of Finland up to 1523 as two academic dissertations in 183126, and Castrén’s Solovetsky Chronicle forms, to some extent, a regional continuation of it. Castrén’s survey is not, however, a real critical source analysis but occupies a place between source analysis and more explanatory accounts of historical material. Most importantly, Castrén did not use primary archival materials from the 17        Schlözer 1802b: 39–44; Lehrberg 1816: 29, 32–34. Sjögren 1832a: esp. 268–276; Sjögren 1832b: esp. 493–496. Branch 1973: 190–196, 263; Korhonen 1986: 46. Рябинин 1997: 113–148; Saarikivi 2006: 29. On construing Otherness in ethnography and its roots in evolutionism and colonialism, see Fabian 2014: 12–20. Kemiläinen 1983: 50–52; Rytkönen 1983. Rein 1831. �Archaeologica et historica   Jussila 1983: 128–129. Klinge 2012: 118, 146, 217. monastery but only the most recent publication of the history of the monastery, based on its chronicle. Despite Castrén’s shift in source material and methodology, in this essay he was continuing his earlier search for a demarcation line between Finns and Russians. The scope of his research was the areas where the Swedish-Russian border remained vaguely defined in the 16th century. Thus, the article can, in a broad sense, be seen as another part of the construction of the same narrative that had been built around the prehistory of Siberia and northern Russia. Its scope is the 16th and 17th century history of Finnish-Russian relations in the north according to the notes in a published version of the Solovetsky Monastery Chronicle. Castrén as a historical thinker Castrén’s historical thinking was fundamentally based on the Romantic ideology of nations as main actors of history. On a practical level, Castrén was neither a historian nor an archaeologist in the presentday specialized understanding of these words, but he composed his interpretations by drawing from many different fields of study. Such polymathy is reflected especially in his articles on the Zavoločeskaja čudˈ and the original homeland of the Finnic peoples. This tradition had preceded Castrén, especially by such scholars as Schlözer, Ritter, and Sjögren, who, of course, each had their own emphases. Castrén’s relationship to contemporary and earlier Russian historiography was pragmatic. He cited Afanasij Mixajlovič Ščekatov (1753–1814), Nikolaj Mixajlovič Karamzin (1766–1826), and others when necessary, although he himself belonged to another tradition of research. According to Osmo Jussila, Karamzin wrote specifically about the state and Emperor, but not social history, also representing the Russian official nationalist view of history.27 In these respects, Castrén differs radically from him. In Castrén’s scholarly career, historical and archaeological writings belong to the years 1843–1851, i.e. practically the final phase of his career, during which he was attempting to build a coherent synthesis of the Finno-Ugrian past. This synthesis was never completed, however, due to Castrén’s early death in 1852. In a more general sense, constructing a new national(ist) view of the history of Finland and the Finns was fashionable only in the mid to late 19th century.28 Castrén supplied society’s demand, although he did not accept the most radical views of the younger Fennoman circles (see his university texts in this volume). Following the nationalist tradition, Castrén interpreted the past through a dichotomy of “us” and “the Others”, which, along with the idea of progress and the 18 �Introduction idea of a “national spirit”, were the main elements that Castrén’s interpretations of history and prehistory consisted of. The latter two appear above all in his longue durée syntheses of prehistory; in his shorter-term histories they remain marginal. One could assume his understanding of internal cultural development was a natural outgrowth of the concept of “national spirit”. Nevertheless, Castrén also acknowledged diffusion and external contacts as sources of development. In this way, he applied an international model to a specific object of study. However, this is only a superficial layer on his fundamentally nationalist way of thinking which appears in his understanding of grave types and his interpretation of the poetry of the peoples he is dealing with in his essay on the original homeland of the Finns. Castrén’s aim in all of his work was to define the Finns through their history and areas of habitation. His ideological roots in this respect lay in the Romantic philosophy of Johann Gottfried von Herder.29 Thus, his research questions were of an ethnic character. For Castrén, ethnic identity and language formed an inseparable pair, although in several of his writings he acknowledged the possibility that language could change without losing the essence of the original ethnic identity. Searching for a people’s origins meant, above all, seeking its original homeland and tracing its wanderings to the habitation areas where it is located in historical sources. The idea that material culture, language, and genetics are independent of each other and a change in one of them does not necessarily mean a change in another had gradually been established during the 20th century. Thus, no such original homelands can be discovered, as was believed during Castrén’s lifetime.30 Castrén did not found an actual tradition or school of history or archaeology. In the field of archaeology, theoretical and methodological development occurred so rapidly that the approaches of the 1840s became completely outdated within 20 years. Moreover, the theoretical departure points for research on Siberia were redefined by the 1890s.31 On the other hand, Castrén’s, as well as Gabriel Rein’s, attention to eastern sources of the history of Finland endured by showing the way to later researchers, the first of whom was Aspelin, who began his career as a medievalist before turning to prehistoric archaeology.32 Castrén’s significance for historical research and archaeology lies above all in the ideological model he set for later scholars and the questions he raised. This formed the basis of a tradition that continued until the 20th century. Even if the theoretical and methodological approaches and conclusions changed and the question of an original homeland lost its significance, the field research tradition launched by Castrén was carried forward. To some extent it has been even been revived in our own times.33 19      Nisbet 1999. See, e.g., Carpelan 2002: 202– 207. Salminen 2003c. Salminen 2003a. Salminen 2003b; 2003c; 2006; 2007; 2009. � Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource M.A. Castrén’s Archaeological and Historical Studies: An Introduction (Archaeologica et historica) Subject The topic of the resource Archaeologica et historica; Universitaria. Manuscripta Castreniana, Realia I. 187 p. ISBN 978-952-5667-92-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-93-6 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Timo Salminen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/e24d5b893b0cb7f95ea66ea8b138fd38.pdf af7dfba251a053c1657d24d4b10ae0a7 PDF Text Text Archaeologica et historica     The Solovetsky Chronicle was published in print for the first time in 1790. The second edition appeared in 1815, the third in 1833, and the fourth in 1847. In addition to these, its contents have been reproduced in a three-tome publication that came out in 1836 and was reprinted without changes in 1853. It seems that this is the edition that Castrén used. Спасо-Преображенский […] монастырь: Книжная лавкаб http://solovki-monastyr.ru/shop/category/ebooks/item/19/; Досиѳей 1833; Досиѳей 1836/1853. (TS). The manuscript has not been preserved. The article was originally published as Castrén 1843 and 1858c. The Solovetsky Monastery was founded in the early 15th century (traditional date 1436) on the Solovetsky Islands in the White Sea near Arxangelˈsk. Extant documentary sources begin in the late 15th century. It was also an important centre for domestic and international trade and, due to its walls and weapons, a strong military fortification in the area. In the 1920s and 1930s, it was used as prison and later in the Soviet era the islands were a military area. Since the early 1990s the monastery has been revived but most buildings are used as a museum. The monastery belongs to UNESCO World Cultural Heritage list. Спасо-Преображенский […] монастырь: Из истории обители, http://solovki-monastyr. ru/abbey/history/. Kirkinen 1970: 242–249; Luukko 1954: 243. (TS) Solovetsky is situated in the White Sea, the monastery main building at N65°1′29″ E35°42′35″ (ETRS89 geographical coordinates ~WGS84, defined according to Google Earth). (TS) 1 Utdrag ur Solovetska kloﬆer-krönikani 1 af M. A. Caﬆrén2 Klostret3 Solovetskojii har i Ryssland förvärfvat sig en vidsträckt ryktbarhet så väl genom sin ålder, sin rikedom och prakt, sitt herrliga läge, sina heliga män och de under, hvilka traditionen dem tillskrifver, som isynnerhet genom sina historiska minnen.4 I besittning af Hvita hafvets hela södra kust låg klostret i mera än tvenne secler i nästan oupphörlig fejd med sina oroliga Finska grannar.5 Äfven Svenskar och Norrmän, Danskar, Tyskar och sjelfva Ryssarne oroade stundom Solovetskoi, dess underlydande domäner eller skyddsorter. Ty såsom den vigtigaste ort vid hela Hvita hafvet efter Cholmogors6 fall allt intill Archangels genom Peter den Store grundade välmakt, måste klostret ej blott vaka öfver sina egna besittningar, utan det hade sig äfven ombetrott, i. Af denna krönika finnas flera editioner. Vi hafva begagnat den nyaste, utgifven i Moskva år 1836. ii. Klostret Solovetskoj är beläget på en af de Solovetska öarne vid Hvita hafvets sydvestra kust, omkring 60 verst från staden Kem. Klostret grundlades år 1129 af den hel[ige] Savvatij, men dess första kyrka uppbyggdes ungefär ett decennium sednare, då klostret äfven erhöll sin första af Novgorodska Erkebiskopen auctoriserade Igumen (Prior). 20 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  att skydda alla omkring hafvet belägna orter. Sistnämnda skyldighet medförde klostret rättigheten till ett slags herravälde öfver det nu så kallade Archangelska Guvernementet. Under Ryska Rikets dåvarande förhållanden egde alltså klostret en icke ringa politisk betydenhet. Mer än en gång måste Rysslands Tsarer söka bistånd hos de Solovetska fäderne och sjelf den Svenska Konungen Carl [IX]7 anhöll om deras vänskap. Men öfverhufvudtaget eger dock klostret sin förnämsta historiska märkvärdighet genom de strider det haft att kämpa med dess Finska gräns-folk. För Finland äro väl dessa strider ej af någon stor politisk betydelse, men i betraktande af Finnarnes mindre bullersamma lynne8, torde det ej vara utan intresse att äfven se dem träda utom sin naturliga, åt fredens yrken egnade, tysta verksamhet och oförväget kasta sig på äfventyrets farliga stråt. Ty om äfven den Svenska politiken en och annan gång ledt och underhållit ifrågavarande fiendtligheter, så voro de dock vanligtvis föranledda af äfventyrare-andan, roflystnaden, hämndbegäret och andra dylika för Finnarnes innersta väsen främmande bevekelsegrunder. Under den Solovetska helgedomens första tillvaro omtalas i krönikan inga deremot rigtade anfall. Sannolikt ströfvade Finnarne äfven då inom det Ryska området, likasom å andra sidan Ryssarne inom det Finska9; men det har sällan bekymrat de heliga klosterfäderne, hvad som tilldrager sig utom deras lilla verld, och så länge de Solovetska fäderne hvarken     21 There was a more or less constant state of war between Sweden and Russia, especially during the 15th-century expansion politics of Sweden. A local truce was finally signed between the monastery and Sweden in 1614 and thereafter a Swedish-Russian peace treaty was signed in Stolbova in 1617. Kirkinen 1970: 246; Kirkinen 1994: 45 (TS). The gorodišče of Xolmogor was situated at the River Dvina. After founding the town of Arxangelˈsk on the coast, it gradually lost its significance. Xolmogor has not been archaeologically excavated, and its surroundings were largely been destroyed by later settlement. The location of the present-day village of Xolmogory is N64°13′30″ E41°39′0″. Ясински – Овсянников 1998: 89. (TS) Castrén 1843 & Castrén 1858c: XI. Carl IX (1550–1611) was regent [Riksföreståndare] of Sweden from 1595 to 1604 and King of Sweden from 1604 to 1611. Nenonen – Teerijoki 1998: 198–199. (TS) Castrén also refers to the assumed Finnish folk character in several other texts of his. Its basic elements were established on a Herderian basis and discussed by several scholars in the 1830s and 1840s. Häkkinen, K., 2006; Tiitta 1994: 239–241. Sommer 2012: esp. 22–30 has, however, emphasized the difference between the idea of a unified and thus artificial national language from the original Herderian idea of language as an integral part of national character. (TS) There was a war taking place between Sweden and Russia from 1570 until 1595, and, in the north in particular, it was characterized by guerrilla warfare. Julku 1987: 298– 303. �Archaeologica et historica          Several guerrilla attacks were made from the east to the coast of Ostrobothnia in the second half of the 15th century and a state of open war prevailed between Sweden and Novgorod in 1495–1497. Attacks continued into the next century and a new war followed in 1554–1557. Luukko 1954: 243–255, 718–728 (TS). Ivan IV the Terrible (Ru. Иван Грозный) (1530–1584): Grand Duke of Moscow in 1533–1584 and the first Tsar of Russia. Nenonen – Teerijoki 1998: 844–845. (TS) A voevod (Ru. воевод) was an elected leader in Slavic countries. Зенченко 2006; Nenonen – Teerijoki 1998: 1155. (TS) Streltsy (archers, Ru., Sg. стрелец) were originally members of Tsar Ivan IV’s personal bodyguard and later served as general infantry soldiers. Рабинович 1976; Nenonen – Teerijoki 1998: 1107–1108. (TS) Arquebus, Ru. Sg. пищаль. Pood, an old Russian measuring unit (40 lispunds = 16,36 kg). Vologda is situated on the river of same name at N59°13′25″ E39°52′57″. (TS) A volostˈ was a local administrative unit, or municipality, in Russia. Большая российская энциклопедия 5: 671–672 (Волость). (TS) The construction of the wooden fortification began, according to the monastery chronicle, in 1578. Construction of the stone walls began in 1582 and was completed in their original form in 1594. Досиѳей 1833: 38–39, 46–47; Досиѳей 1853 I: 83–84. (TS) hunnit draga skatter inom sina murar eller lägga under sig vidsträckta besittningar, hade Finnarne ingen anledning att störa dem i deras andliga värf.10 För öfrigt blefvo ej de första fiendtligheter emot klostret föröfvade af Finnar, utan af Svenska och Tyska sjöfarare. Detta upplyses af en från Solovetskoj till Tsar Ivan Wasiljewitsch11 häröfver afsänd klagoskrift, hvari ifrågavarande sjöfarare kallas Свѣйскiе Нѣмци (utan tvifvel Svenskar) och Амбурци (Hamburgare). Nämnda klagan hade den påföljd, att till klostret skickades från Moskva en Vojevod12 med 10 Sträljtser13, 5 styckjunkare samt en ammunition af 5 kanoner (пищали14) och 100 gevär, hvartill kom en förstärkning af 4 kanoner, 200 kulor och 115 pud15 krut från Vologda.16 Nyssnämnda Vojevod fick sig anbefalldt, att från närbelägna voloster17 taga 95 man och af dem inöfva 90 till Sträljtser samt 5 till styckjunkare. Till befästande af klostret uppbyggde han deromkring år 1579 en ostrog af träd.18 ”Samma år”, förtäljer kloster-krönikan, ”inföll ett talrikt antal Kajanska Nemtseriii i Kemska19 volosten samt anställde der en stor ödeläggelse. En träffning, hvari Vojevoden Oseroff20, underlägsen i styrka, inlät sig med fienden, lände Ryssarne till nackdel. Soldaterne, ovana vid skjutgevär, blefvo jemte Vojevoden nedgjorda”. Härefter skickades till klostret en annan Vojevod21, som fick under sitt befäl 100 man, med hvilka han beordrades att iii. Нѣмецъ, Tysk, betecknar ännu i dag hos den lägre folkklassen i Ryssland utlänning öfverhufvud. 22 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  sommartiden skydda klostret, men under vintern ligga vid några klostret underlydande voloster nära gränsen.22 Följande året 1580 skedde ett nytt anfall, som Kajaniterne, 3000 man till antalet, vågade emot ett fäste i [Rugoserska] volosten23. De sökte med storm intaga fästet, men blefvo med stor förlust tillbakaslagne, sedan de i tre dygn hållit nämnda fäste i belägringstillståndiv.24 Tvenne deras anförare blefvo dödade, ett stort antal af manskapet togs till fånga, belägringsverktyg, sköldar och andra vapen blefvo de segrandes rof.25 Under hela den tid, då Ivan Wasiljewitsch förde spiran i Ryssland, äro endast desse tvenne af Finnar föröfvade fiendtligheter omständligen beskrifna, men derjemte omnämnes i allmänhet, att Finnarnes täta anfall (частыя нападенiя) under denne Furstes regering förmått hans efterträdade Tsar Feodor Ivanovitsch26 att tänka på det värnlösa klostrets beskydd. I följe af hans befallning uppbyggdes kring klostret en stenmur med åtta torn. Byggnaden utfördes under loppet af tio år, planen dertill uppkastades af en krigserfaren Munk vid namn Trifon och arbetet leddes af en Vojevod samt andra kunnige män från Moskva. – Vid samma tid blef äfven i Sumska volosten27, som lydde under klostret, uppbyggd en ostrog af träd, hvilken omgafs med jordvallar. Alla dessa anstalter verkställdes på bekostnad af klostret, som det äfven ålåg att underhålla en bevakning iv. En äldre krönika uppgifver, att sjelfva slaget varat i trenne dygn. 23         Kemˈ (Ru. Кемь, Fi. Kem[i]) is situated ca. 60 km west of Solovetsky on the western shore of the White Sea in the estuary of the river Kemˈ, N64°56′56″ E34°36′58″. (TS) Mixail Ozerov. Досиѳей 1833: 39. Andrej Zagrjažskij. Досиѳей 1833: 39. See also Luukko 1954: 735–738. (TS) Meaning Rugozero (Ru.)/Rukajärvi (Fi.) in the present-day Karelian Republic at N64°4′51″ E32°46′43″. EKI Place Names Database, http:// www.eki.ee/knab/knab.htm. Castrén 1843 & Castrén 1858c: Brugoserska. According to Досиѳей 1853 I: 81 this happened “in Vrugozero on the border of Finland” but according to Досиѳей 1833: 40 in Kemˈ. (TS) Accoding to Досиѳей 1853 I: 81 the siege lasted for three days, and Досиѳей 1833: 40 claims that the battle lasted three days. (TS) There were Russian-Karelian raids into Ostrobothnia almost every year in the 1580s. Luukko 1954: 739–762. (TS) Fedor Ivanovič (1557–1598), son of Ivan IV, was Tsar of Russia in 1584– 1598, but the empire was actually ruled by his brother-in-law Boris Godunov (1552–1605) who succeeded him as Tsar in 1598–1605. Kaila 1910; Nenonen – Teerijoki 1998: 687. (TS) Suma (Sumsk, Sumskij posad) is located on the western shore of the White Sea south of Solovetsky at N64°15′19″ E35°25′7″. EKI Place Names Database, http://www.eki. ee/knab/knab.htm. (TS) �Archaeologica et historica          Kovda (Ru.)/Kouta (Fi.) on the western shore of the White Sea at N66°41′31″ E32°52′8″. EKI Place Names Database, http://www.eki. ee/knab/knab.htm. (TS) Umba is on the Kola Peninsula at N66°40′31″ E34°18′27″. EKI Place Names Database, http://www.eki. ee/knab/knab.htm. (TS) Keretˈ (Ru.)/Kieretti (Fi.) on the western shore of the White Sea at N66°16′33″ E33°33′33″. (TS) Pan Sevastˈjan Kobelˈskij and five Lithuanians, Ivan Mixajlov Jaxontov with boyar children, centurion Semen Jurˈenev with one hundred Moscow archers. Досиѳей 1833: 43. Boyars were the highest rank of soldier and counsellor class in Russia. Nenonen – Teerijoki 1998: 1026. (TS) This campaign to Finland is not related in Досиѳей 1833: 43–44. (TS) The Oulujoki runs into the Gulf of Bothnia at N7211981 E428792 (N65°1′26″ E25°29′19″). The coordinates of Finnish places have been determined according to the ETRS-TM35FIN system in MML karttapaikka, https://asiointi. maanmittauslaitos.fi/karttapaikka/. They have been given also as latitudes and longitudes according to ETRS89 geographical coordinates (~WGS84). (TS) The Siikajoki discharges into the Gulf of Bothnia at N7193884 E392194 (N64°51′7″ E24°43′34″). (TS) Luukko 1954: 760 also agrees that Kolokolsk means Kello. (TS) Fi. Liminka. Liminka is situated south of Oulu on the western coast of Finland. There was never a castle there, but both the church and a considerable portion of the villages in Liminka were destroyed by Russians in their attack of 1589. Vahtola 1991: 170–171. (TS) af minst 100–130 Sträljtser, af hvilka ena hälften skulle försvara Solovetskoj och den andra skydda ostrogerna Suma och Kem samt hålla utposter vid gränsen. Medan slika skyddsvärn och försvarsmurar upprestes emot Finnarne, underläto ej desse att midt i verket ofreda fienden. Sålunda omtalar krönikan, att Svenske Finnar, af gammalt hat till Ryssland och för att hämnas ett ströftåg, som man från de Solovetska volosterna år 1589 anställt mot staden Kajana, nästföljande år inföllo öfverallt (повсемѣстно) inom Ryska området. ”Kommande med båtar utför floden Kouda, 700 man starka, härjade de och uppbrände i Kolska kretsen volosterna Kouda28, Umba29, Kieretti30 och andra vid hafvet belägna byar, inföllo derefter i Kemska volosten och plundrade der alla boningar. Härpå begåfvo de sig tillbaka uppför floden Kem.” I anledning häraf sändes till klostrets försvar nya Vojevoder31 med femhundrade man. Desse stodo hösten 1590 vid Solovetskoi och förfogade sig derefter till sitt vinter-qvarter i Karelska volosten Schuja. Härifrån32 tågade några Vojevoder i spetsen för 1300 man emot det Finska gränslandet, plundrade alla boningar vid floderna Oula33 och Sigovka (Siikajoki)34, härjade volosterna Ostroffsk (Carlö, Hailuoto?) och Kolokolsk (Kello by?)35 samt intogo med storm ostrogen i Limingå36 (Леменгинскiй острогъ). Härpå nödgades de återvända, emedan de befarade, att Finnarne under deras frånvaro kunde råka på infallet att utöfva vedergällnings-rätten inom Ryska området. I sjelfva verket hade desse under vintern 24 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  företagit ett härjningståg, som sträckte sig ända upp till Lapplands nordligaste gränser. Om nämnda tåg innehåller kloster-krönikan följande: ”Oroliga och illasinnade Finländare, lågande af ny hämndlystnad, uppbrände och i grund förstörde Petschenska klostret37 i närheten af staden Vardöhus, dödade klostrets Igumen Gurij, Munkar och verldsliga män, samt bortförde kyrkans och klostrets egendom. Tredje dag Jul anryckte fienden emot Kolska ostrogen38, men de belägrade innevånarne gjorde ett utfall och barbarerne blefvo i grund slagne. Sextio bland dem dödades och de öfriga aflägsnade sig skyndsamt med båtar på Tuloma elf39. Derefter blef det Petschenska klostret på Tsar Feodor Ivanovitschs befallning innan kort återuppbygdt i sjelfva Kolska ostrogen.” Nyssnämnda nederlag afskräckte ej Finnarne att kort derpå förnya besöket. ”År 1592 den [20]40 September”, förtäljer krönikan, ”gjorde Finländare under anförande af Maurits (Маврусъ) Laurin och Öfverste Hans (Гавнусъ Иверстинъ) ett förtvifladt anfall emot alla vid hafvet belägna orterv. De understöddes denna gång af Nemtser från andra sidan hafvet (Svenskar). Man plundrade och uppbrände, så väl kronan, som klostret underlydande voloster ända till Sumska ostrogen. Saltsjuderier, brödmagasiner, fiskeläger blefvo plundrade; hästar och all annan boskap dödades. Många bönder bortfördes i fångenskap. Herrans tempel plundrades och uppbrändes. v. Desse herrar (Maurus och Gaunus) hunno med mycket på en dag. 25    The monastery of Pečenga (Ru.)/Petsamo (Fi.) is located at N69°32′40″ E31°12′49″. It was founded in 1533 and, after the attack and destruction of 1589, it was moved to Kola. The monastery was closed in 1764. Leo 1999: 433–434. (TS) The castle and later town of Kola (Ru.)/Kuola (Fi.)/Kuâlõk (SaaS)/Guoládat (SaaN) at N68°52′56″ E33°1′9″. Kola is firstly mentioned as a rural settlement in the middle of the 16th century. Construction of the castle began in 1583, and Kola gained town privileges in 1780/1784. Никонов 2009. (TS) The Tuloma (Ru.)/Tuuloma (Fi.) discharges into the Barents Sea on the southern coast of the Kola Peninsula at N68°48′57″ E32°42′6″. (TS) Castrén 1843 & Castrén 1858c: 29. Corrected according to Досиѳей 1853 I: 91, although there is not and cannot be any evidence proving that one or another of these dates is actually correct. (TS) �Archaeologica et historica      The campaign of 1592 was led by Sven Bagge. Gavnus (Hans) may mean Hans Michelsson who took part in it. Luukko 1954: 776– 779. (TS) Castrén 1843 & Castrén 1858c: Ivan Feodorovitsch. Cf. Досиѳей 1853 I: 92–93. Not mentioned in Досиѳей 1833: 45. Dosifej seems to refer to what was to be border between Russia and Sweden from 1595 on. Before that there was no fixed border in the north. This shows also that Dosifej had formulated the chronicle relation using concepts of his own time, and Castrén followed him in this respect. (TS) Castrén 1843 & Castrén 1858c: Ivan Vasiljevitsch. Vasilij IV Šuiskij (1552–1612, Tsar in 1606–1610) was the last Tsar of Russia who was descended from the claimed founder of Russia, Rurik. Poles captured him and kept him imprisoned in a monastery in Poland until his death. Nenonen – Teerijoki 1998: 1141. (TS) The false Dmitrij (d. 1606) was a seeker of power who presented himself as a son of Tsar Ivan IV. He was Tsar in 1605–1606. Nenonen – Teerijoki 1998: 1138. (TS) Till lågornes rof lemnades byarna omkring Sumska ostrogen. Man anryckte med djerfhet mot sjelfva detta fäste, men mötte icke allenast ett manligt motstånd, utan klostrets Sträljtser gjorde i förening med bönderne ett utfall, lefvererade en blodig drabbning och drefvo fienden innan kort på flykten. På den fiendtliga sidan blef befälhafvaren dödad, många Nämtser stupade, andra togos till fånga.”41 Till skyddande af sina nordliga gränser emot dylika fiendtligheter, anbefallte Tsar [Feodor Ivanovitsch]42 ibland annat, att en ny ostrog skulle uppbyggas i Kemska volosten, så nära gränsen som möjligt.43 Till Solovetskoj sände han från Moskwa många Vojevoder, 200 Sträljtser, 90 kosaker, samt dessutom en ansenlig krigshär, bestående af Serber, Voloschaner och Litwer. Denna här förökades ännu med rekryter från Dvinska området och klostrets voloster. Härpå företogs ett ströftåg emot staden Kajana, som jemte många andra orter blef härjad och ödelagd. Under nästföljande tiderymd omtalas i kloster-krönikan inga hvarken från Ryska eller Finska sidan föröfvade fiendtligheter. Snart trädde äfven Ryssland och Sverige i vissa politiska förhållanden till hvarandra, som icke allenast måste för en tid undertrycka det enskildta agget emellan gränsboerne, utan äfven förmå de våra att träda i fredliga underhandlingar med klostret. – Carl den IX hade nemligen förbundit sig att bistå [Vasilij Ivanovitsch] Schuiskij44 emot den falska Dmitrij45. Nu var det för Carl 26 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  maktpåliggande att icke blott känna klostrets politiska tänkesätt, utan han sökte äfven förmå det att verka i enlighet med sina intressen. Att klostret äfven kunde det, var icke något tvifvel underkastadt. Så väl genom sin andliga hierarchie, som sitt politiska inflytande beherrskade klostret, såsom redan ofvanföre anmärktes, hela den omkring Hvita Hafvet belägna nejden, således äfven en del af det rika och mäktiga Dvinska landet. Ehvart klostrets tänkesätt alltså lutade, antingen för Schuiskij och den med honom förbundna Svenska Konungen eller för den falska Dmitrij, kunde det blifva en lika mäktig bundsförvandt, som en farlig fiende. I synnerhet måste Carl befara, att klostret, i fall dess afsigter voro stridande mot hans intressen, skulle uppbjuda all sin förmåga att oroa de Finska gränse-orterna, hvilka i slik händelse ej fingo utblottas. Men om klostret åter ville göra gemensam sak med honom och Schuiskij, ärnade han låta en afdelning af sina trupper förena sig med det manskap, klostret kunde bringa tillsamman. I det minsta ville han sända hjelptrupper till Ryssland genom de orter, som tillhörde klostret, och af det följande inhemtas, att icke engång detta lät göra sig utan klostrets medverkan. Dessa och dylika tänkesätt gåfvo anledning till en brefväxling, som under kriget fördes emellan Höfdingarne öfver Uleåborg46 och Kajana47 å ena sidan samt klostrets föreståndare å den andra. Vi vilje här i öfversättning meddela några af dessa bref, emedan de innehålla ett och annat om Finland, som ej kan lösryckas ur det 27  Fi. Oulun linna/Oulujoen linna. This castle was built in 1590 at N7211263 E427744 (N65°1′2″ E25°28′0″. Russians burnt it in 1715 and the remaining parts were destroyed in an explosion in 1793. Vahtola 1991: 171– 172, 293–294. (TS) Fi. Kajaani. The construction of the Kajaani Castle began in 1604 on an island in the river Kajaaninjoki but it was never fully completed. Russians destroyed it in 1716. Its location is N7122776 E535545 (N64°13′46″ E27°43′58″). Heikkinen 2004. (TS) �Archaeologica et historica     Isak Behm (d. ca. 1622) was known as a violent sea guerrilla but he was also the governor of Ostrobothnia who more or less founded the town of Oulu and the castle of Kajaani and organized a tax collecting system in the province. King Carl IX ordered him to invade and capture the castle of Suma on the Russian side of the border in 1609, but, due to practical difficulties, he did not fulfill the order and was therefore removed from his position. Luukko 2001. (TS) The province of Ostrobothnia. (TS) This letter does not belong to the chronicle itself but is quoted in Досиѳей 1853 I: 95–97. The event is mentioned, however, in the chronicle, Досиѳей 1833: 51. The person who translated the text sought to imitate the early 17th-century style of Swedish language. (TS) Here Castrén calls Dosifej chronicler, although it would have been more accurate to call him the author or editor of the geographical-historical description of the province. (TS) allmänna sammanhanget. Det första af nämnde bref är skrifvet af Isak Behm (Беемъ)48, som kallar sig Hans Kungliga Höghets Carl den IX:s Befallningshafvande öfver Uleåborg, Kajana och Österbotten49 (Улеборискiй, Каянскiй и Юстербойнскiй Державецъ). Brefvet är författadt på dålig Ryska och lyder, med förbigående af den vidlöftiga Kungliga titulaturen, på följande sätt:50 – – – Jag Isack Behm gör vetterligt för den stora Sumska Vojevodenvi 51, att jag erfarit, hurusom i Ryssland nu finnas tvenne Tsarer och Storförstar, ty några Magnater af de edra hålla med Vasilij Ivanovitsch Schuiskij, såsom Patriarchen, Metropoliten, Erkebiskoparne, Prostarne vid alla församlingar, Bojarer, Vojevoder, Djaker, Adelige, Bojar-söner, Främlingar (гости, utländska i Ryssland boende handelsmän) och Handelsfolket i hela Ryssland till Storförste; men andra finnas, hvilka förgätit tro och lag och sin korskyssning, de hafva förrått den gamla Herren och tagit någon annan, som de Dmitrej kalla, hvilken Polackar och Litwer fört i Ryska landet och ingen vet, hvad han är för en menniska. Derföre spör jag af dig, med hvem håller du – med Vasilij Ivanovitsch Schuiskij eller med Dmitrej, hvilken Polackar och Litwer till Tsar och Storförste vi. Denna sällsamma titel tilldelas Solovetska klostrets Igumen, fader Antonij. Kronikscribentens anm. 28 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  öfver eder satt hafva? Men Metropoliten, Erkebiskoparne, Prostarne vid alla församlingar, Bojarer och Vojevoder, Djaker, Adelige, Bojar-söner, Främlingar och Handelsfolket i hela Ryssland, hvilka hålla med Vasilij Ivanovitsch Schuiskij, hafva skrifvit till vår Stormäktige Konung och hafva skickat sina sändebud till Hans Stormäktighet och begärt hjelp af vår Stormäktige Konung emot deras fiender; och vår Stormäktige Konung vill komma det Ryska Riket till hjelp emot deras fiender. Och nu har vår Stormäktige Konung skickat med stor styrka sin Krigshöfding Grefve Joachim Fredrik Mansfeld52, så ock sine Förstar och Anförare Jakob Pontus53, Axel Kurk54, Tönne Jöransson55 och Anders Boije56; desse skola komma Ryska Riket till hjelp med främmande och eget krigsfolk. Derföre vill jag visst veta af dig, med hvem du håller, och är du tillfreds med vår Stormäktige Konungs hjelp, men jag har vår Kungliga Höghets befallning och verkliga ordres, att jag med vår Stormäktige Konungs krigsstyrka skall komma dig till hjelp, men gif du mig tillkänna: hvem är din Tsar och Storförste, – och gif du mig tillkänna: vill du, att vår Stormäktige Konungs hjelp komma skall? – Skrifvet uti vår Stormäktige Konungs och Hans Kongliga Höghets arfstad Kajanaborg året efter Chr. f. 1609.     29 Joachim Friedrich Graf von Mansfeld zu Vorderort (1581–1623) was a German-born count and military commander in the Swedish service. Wikipedia: https://pl.wikipedia.org/ wiki/Joachim_Fryderyk_von_Mansfeld. (TS) Jacob De la Gardie (1583–1652), was the son of a French-born mercenary, Pontus De la Gardie (1520– 1585), with an illegitimate daughter of King Johannes III of Sweden, Marshal, who commanded Swedish troops in the war with Russia and was the Swedish peace negotiator in Stolbova in 1617. As an ally of Vasilij Ivanovič Šuiskij he and his troops marched to Moscow in 1610. He also took Novgorod in 1611 and compelled the city to elect Carl IX’s son Gustaf Adolf (1594–1632, later King Gustavus II Adolphus of Sweden) as their Tsar, but after the death of Carl IX, they changed their election to Gustaf Adolf’s brother Carl Philip (1601–1622). Eventually the Russians elected Mixail Fedorovič Romanov (1596– 1645) as the Tsar. Jacob De la Gardie held onto Novgorod until 1617. Syrjö 1997. (TS) Axel Kurck (1555–1630) was a Finnish-born military commander who served in several different offices in the late 16th and early 17th century He supported King Sigismund of Poland (1566–1632) in his war against his uncle, later King Carl IX, and was sentenced to death but not executed. He served later Carl IX. Syrjö 2001. (TS) Tönne Jöransson till Högsjögård, Governor of Turku Castle. Rundt 1989. (TS) Anders Boije (d. 1618) was a cavalry officer. Haggrén 2002. (TS) �Archaeologica et historica  Published in Досиѳей 1853 I: 98– 101. Härpå följde innan kort en skrifvelse af samma man och af enahanda innehåll. Brefvet är så illa affattadt, att öfversättaren vid några tillfällen nödgats afvika något från orden. Det lyder sålunda:57 – – – Jag Isak Behm låter dig veta, du store Munk i klostret Solovki, att jag förnummit, hurusom nu öfver Ryssen råda tvenne Storförstar; och några Ryssar hafva förgätit Gud och den ed, de svurit; de hafva affallit från deras rätta Herr Tsar och Storförste Vasilij Ivanovitsch Schuiskij och gifvit sig under en vid namn Dmitrij, hvilken det Lithowiska folket till Tsar öfver Ryssen satt hafver; och han säger sig vara Ivan Vasiljevitschs son, hvilken allaredan dödder är, och vill utrota den gamla Grekiska religion; andra hålla sig ännu vid det rätta och hylla sin rättmätiga Storförste Vasilij Ivanovitsch Schuiskij. Det fruktar jag: J byten så länge om Storförstar, att de Lithowske hugga hufvuden af oss alla, – så tänka de Lithowske: de vilja utrota den Grekiska religion och mörda alla Ryssar och lägga under sig hela det Ryska landet. Min stora och mäktiga Konung vill alla Ryssar väl och tänker hjelpa det Ryska Riket emot de otrogne Lithowske, så att de skulle få behålla sin gamla Grekiska religion, såsom tillförene, och han ämnar icke låta de Lithowske efter sin vilja göra det rättroende Ryska folket till sina fångar. Och 30 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  derföre har min stormäktige och allernådigste Konung, bevekt af de böner, som till honom sända blifvit af Eder Tsar och Storförste Vasilij Ivanovitsch Schuiskij och alla Ryssar i Ryska Riket, Metropoliter, Erkebiskopar och Bojarer och Vojevoder och Adelige och Bojar-söner och Handelsfolket, – derföre har min nådige Konung befallt sine store Härförare, att de med dem (de Ryske) och med min stora Konungs krigsfolck och härsmakt gå det Ryska landet till hjelp emot detta Polska och Lithowiska folket; Och längesedan hafva redan tågat till Wiborg den gamle Härföraren Юренъ Бой58 och den store Härföraren Jakob Pontus de la Gardie, Herr Pontus son, så och Тюнне Юренъ59 Anförarens son samt Axel Kurk, för att vara der och med det folk, som de hos sig hafva, bistå Ryssen emot deras fiender; för samma deras stora bön skall ock Grefve von Mansfeld, som störst i Livonska landet är, vara der med sin styrka och bistå den Ryske Storförsten [Vasilij Ivanovitsch]60 Schuiskij, och jag hoppas på Herren, att de skola fördrifva den äfventyraren Dmitrij och alla dem, hvilka emot den Grekiska religionen och Ryssland kriga. Min allernådigste Konung har gifvit mig befallning, att jag likaså skall arbeta här med mitt Kongliga krigsfolk, döda alla förrädare, hvilka från sin rättmätiga Tsar och Storförste [Vasilij Ivanovitsch] Schuiskij61 affallit, men de hvilka 31    Göran Boije (1540–1617) was the governor of the eastern provinces, holder of several other important offices, and a member of the delegation that negotiated with Russians in Vyborg in 1613 where the latter agreed to take Prince Carl Philip as their Tsar. Syrjö 1998. (TS) Tönne Jöransson. Castrén 1843 & Castrén 1858c: Ivan Vasiljevitsch. Castrén 1843 & Castrén 1858c: Ivan Vasiljevitsch. �Archaeologica et historica   Castrén 1843 & Castrén 1858c: Ivan Vasiljevitsch. Castrén 1843 & Castrén 1858c: Ivan Vasiljevitsch. med sin rättmätiga Tsar och Storförste [Vasilij Ivanovitsch]62 Schuiskij hålla vilja och Dmitrij samt hans folk emotstå, dem är mig anbefalldt att emot alla deras fiender hjelpa, och dem skall ej illa gå. Jag vill med dem stå emot deras fiender, men derföre att du är en Gudsman, må du tala med ditt folk, att de hålla sig till sin rätte Tsar och Storförste [Vasilij Ivanovitsch]63 Schuiskij och ej gifva sig till att handla så oförnuftigt, att de vilja den till Tsar, hvilken längesedan dödder är, och tillåta de Lithowiske att sätta till hufvudman en Tsar och Förste, som dem älskar. I Ryssland fanns af ålder ett fritt folk, som hade sin egen tro, egna Knäser och Tsarer, men de Lithowiske hafva fruktat för det Ryska folket; – derföre är det en stor skam att J låten Eder så skada, att J tagen hvarje äfventyrare till herre, som de Lithowiske vilja; men tron icke, att han är lefvande och kantänka Ivan Vasiljevitschs son, hvilken längesedan dödder är. Och den Dmitrij, hvilken nu Dmitrij kallas, han är en äfventyrare, lögnare, så ock alla de med honom hålla; alltså tagen Eder till vara, desse gode Lithauare vilja utrota den Ryska tron och det herrliga Ryska folket och tänka göra sig till herrar öfver Ryssen. Och om de få öfvermakten med sin Dmitrij, så slå de ihjäl Patriarchen, Metropoliten, Erkebiskoparne, Munkarne, Prostarne, Knäserne, Bojarerne och Bojarernes söner: på samma 32 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  sätt hade och den gamle Dmitrij, hvilken dödder är, velat leka med Eder, om han fått länge lefva; och han kallades likaledes Ivan Vasiljevitschs son, men var det ej, utan en äfventyrare, lögnare, såsom ock den närvarande, hvilken sig Dmitrij kallar; och han är utskickad af Romerska Påfven, ja af sjelfve den Romerske Cæsar att så bedraga Ryssen, och de vilja på det sättet utrota den Grekiska läran och göra det herrliga Ryska folket till sina fångar, derföre ora – – – –64 med allt folk och alla Ryssar, att de taga sig klokt till vara emot dessa Lithowiska bedrägerier och hålla sig till sin rätta Tsar och Storförste Vasilij Ivanovitsch Schuiskij, och hjelp till att utdrifva de Lithowiske, som nu ligga öfver Ryssen och vilja förderfva Eder, så ock hela Ryska Riket. Skrif mig svar, med hvem du håller och om min nådige Konungs hjelp är dig af nöden. Skrifvet år ett tusen sexhundrade nio den 23 dagen i Februarii månad. Krönikan upplyser ej, om något svar verkligen följt å desse bref och huru beskaffade klostrets tänkesätt i allmänhet voro under denna genom sitt politiska trassel minnesvärda epok i Ryska historien. Det är ett allmänt psycologiskt factum, att kyrkans och religionens tjenare under sådana tider sällan träda i öppen handling, utan antingen med den fullkomligaste likgiltighet öfverlemna verldshändelsernas gång åt Försynens allvisa ledning, eller på sin höjd verka i löndom 33 Досиѳей 1853 I: 100: вора…. Apparently the word was illegible in the original document used by Dosifej. (TS) �Archaeologica et historica     Castrén 1843 & Castrén 1858c: Ivan Vasiljevitsch. According to Досиѳей 1833: 51 the sum was 3150 Rubles. (TS) Erik Hare (ca. 1560–1627) was Governor of Ostrobothnia, later that of Tavastia, and worked actively in order to strengthen the defence of his province. It is not known whether he was born in Finland or Sweden. He was not a member of the nobility, but, nevertheless, used a coat of arms. Virrankoski 1998. (TS) Published in Досиѳей 1853 I: 101– 103. för sina intressen, om de ega några sådana. Sannolikt befunno sig nu de Solovetska fäderne i den sednare af dessa tvenne kategorier, ty det är knappt tänkbart, att det hade för dem varit likgiltigt, antingen en irrlärig eller rätttroende Furste besteg Rysslands thron. Äfven omtalar krönikan, att till [Vasilij Ivanovitsch]65 Schuiskij från klostret afsändes ett understöd af 3100 Rubel Silfver.66 Om man å ena sidan måste taga denna hjelpsändning för ett osvikeligt bevis på klostrets bevågenhet mot Schuiskij, så skulle man å den andra ovilkorligen vänta, att klostret hade låtit det inrotade hatet till Sverige vika för allmänna intressen, skyndat sig att göra gemensam sak med Svenskarne och helt oförtäckt uppträdt att skydda rikets och religionens sak mot den falske Dmitrij. Men att en sådan samverkan alldeles icke var öfverensstämmande med klostrets tänkesätt, visar sig bland annat ur följande bref af Svenska Krigs-Öfversten Anders Стивартъ Ladik, Луденскiй (Луленскiй?) kallad, samt hans vän Erik Hare (Харе)67, Höfding öfver Uleå och Kajana, skrifvet år 1611 till Solovetska klostrets Igumen, Fader Antonij:68 – – – – Jag Anders Стивартъ Ladik Ludenskij, tillika med min kamrat och vän Erik Hare, låter dig och allt brödraskapet veta, att vår nådige Herre och Konung har skickat mig med sin stormäktiga och tappra krigshär edert land till hjelp emot edra fiender Polackar och Litwer, och befallt mig att fara till vår stora krigshöfding Jakob Pontus denna väg, för att 34 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén Polackarne icke skulle få kunskap om min styrka. Och då jag i April månad kom till gränsen, icke såsom fiende, och edra bönder hörde, att vi kommo, så begynte de alla löpa från sine gårdar och jag råkade i sådan brödnöd, att jag med stor möda kom till byn Tschopa. Jag hoppades snart komma till vår befälhafvare Jakob Pontus; men när jag fann, att vi för hunger till honom ej kunde komma, då alla bönder lupo bort och vi för penningar intet bekomma kunde, så vände jag med min krigshär till vårt land igen, och nu står jag med mitt folk ej långt från gränsen, och vi bida svar på vår skrifvelse till vår nådiga Konung, hvart vi oss begifva skola. – Jag kan ej dölja för dig, Igumen Antonij, att jag nu erfarit, hurusom edert folk och edra bönder till vårt land kommit, våra bönder ihjälslagit, uppbränt många byar och mycken fänad tagit, såsom vore de våra fiender, och jag vill af dig spörja: har du befallt dem, eller hafva de af sig sjelfva detta gjort? Du sjelf vet, att vår nådige Konung och eder Tsar fred i Wiborg slutit, och om du vill hålla fred, så tämj du dessa bönder och befall dem icke att i vårt land fara; men om du det ej göra vill och ditt folk kommer till vårt land, är ock jag beredd att vår nådiga Konungs land beskydda och till edert land fara och detsamma göra, som J sjelfve gjort; och om detta sker, är det eder egen skuld, att J denna fred brutit och krig i edert land 35 �Archaeologica et historica   Published in Досиѳей 1853 I: 103– 104. Published in Досиѳей 1853 I: 105– 106. skaffat. Derföre gör du Igumen så, att det må vara fred emellan begge riken. Denna gång skrifver jag till dig litet, men mycket jag dig helsar. Brefvet är skrifvit i Uhlå den sjunde dagen i Julii månad. Omedelbart härpå anföres i krönikan en skrifvelse från nyssnämnde Hare till Igumen Antonij, men brefvet är så enkelt affattadt, att man, såsom i krönikan med skäl anmärkes, endast gissningsvis inser, att Hare med kurir affärdat till klostret ett bref från Konungen och derå affordrade ett ögonblickligt svar.69 Det Kungliga brefvet är förkommit, men att fråga var om vigtiga värf, finner man af de i Hares bref förekommande ord: ”Detta verk skall lända begge riken till gagn och inbördes kärlek.” Af det svar, som Igumen Antonij tillsändt Konungen, vill det synas, som skulle Carl anhållit om klostrets medverkan för att få sin son på Rysslands thron. Nämnde svar innehåller i korthet, att Dmitrij blifvit mördad, att man endrägteligen vill stå emot de Lithowske, samt att man ärnade välja en Tsar bland egna, infödda Bojarer, men ”ingen af främmande trosbekännelse från andra länder.” Brefvet lycktas sålunda: ”Hos oss är i Solovetska klostret, Sumska ostrogen och hela Hafs districtet (поморской области) detta råd endrägtigt: ”Vi vilje ej hafva någon af främmande lära till Tsar och Storförste i Moskowska Riket, utan en af våra infödda Bojarer.” Brefvet är skrifvet i Sumska ostrogen den 12 Mars 1611.70 ”Oangenämt var för Sveriges Konung detta patriotiska svar,” säger krönik-skrifvaren och 36 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  tillägger: ”Tiden utvisade, att de Svenska Höfdingarne, vane vid mord och plundring, oaktadt sina vänskapliga försäkringar, endast på listigt sätt bemödade sig att utleta klostrets tänkesätt, men i sjelfva verket hade för afsigt att bemäktiga sig så väl Hafskusten, som ock det Solovetska klostret. Vid den tid, då Svenska Krigsöfversten de la Gardie, brytande fördragets helgd, härjade det stora Novgorod, samma år 1611 om våren anföllo de Svenskevii, likt stråtröfvare, klostrets vid hafvet belägna voloster och framryckte ända under Kolska ostrogen, men genom den i samma fäste befälhafvande Vojevodens tapperhet blefvo de med förlust tillbakaslagne och bortjagade.71 Ännu samma år seglade de, i afsigt att plundra Solovetska klostret, på små båtar till öarne Kusova72 i Hvita Hafvet, hvilka ligga ungefär 60 verst vester om de Solovetska öarne, skilda från dem genom ett sund; men enligt en gammal Annalskrifvares vittnesbörd blefvo de här förbländade genom Guds osynliga makt samt de Solovetska undergörarnes böner, och återvände hem utan någon vinning, efter att hafva legat här hela sommaren. I anledning af denna händelse kallas de största af nämnde öar ännu i dag de Nämetska. Efter härom af Igumen Antonij till Moskva meddelad underrättelse, affärdades derifrån oförtöfvadt af Bojarernes Råd Vojevoden Maxim Vasiljevitsch [Lixarev] och hufvudmannen (голова) för Sträljtserna Jelisarij vii. Det bör anmärkas, att Finnarne i krönikan ofta kallas Svenskar, emedan de lydde under Sveriges välde. Sannolikt hade Svenskarne sällan en omedelbar del i dessa strider. 37  The campaign of 1611 was largely unsuccessful. Due to transportation difficulties, the troops could not reach Solovetsky. Swedish ships sailed to the monastery later in the summer but were not able to occupy it either. Kirkinen 1994: 129. (TS) The Kuzova Islands at N64°55′55″ E35°8′30″. (TS) �Archaeologica et historica      Published in Досиѳей 1853 I: 107– 109. Окольничий: an office in the Russian court, “attendant” [“chief butler”]. Назаров 2014. (TS) Стольник: an office in the Russian court, “high steward” [”table servant”]. Рудаковъ 1901. (TS) Стряпчей, later стряпчий: an office in the Russian court, “solicitor”, the next rank under стольник. Wikipedia: https://ru.wikipedia.org/ wiki/Стряпчий. (TS) Prince Ivan Fedorovich Troekurov (ca. 1565–1621), took part in the negotiations in Novgorod to elect Prince of Sweden Carl Philip as Tsar of Russia. Wikipedia: https:// ru.wikipedia.org/wiki/Троекуров,_ Иван_Фёдорович. (TS) Djenisevitsch Bjesednovo, de der med en truppafdelning den 15:de Augusti anlände till Sumska ostrogen för att motstå de trolöse Svenskars anfall på hafs-districten. Härifrån afsände de den 20:de Augusti i hela Rysslands namn följande skrifvelse till de Svenske Vojevoderne:73 Till den Stormäktige och Högborne Fursten och Herren Carls – – – Krigshöfdingar från det Stor-Ryska, Moskowska Rikets Bojarer och Vojevoder; de utskickade Krigshöfdingarne Maxim Vasiljevitsch Licharjeff och Golovan Jelisarii Djenisevitsch Bjesednovo göre vetterligt, att innevarande år 1611 i Junii månad var ett sammanträde i Stor-Novgorod emellan Moskovska Rikets Munskänk och Vojevod Vasilij samt eder Herres och Konungs Carls Krigshöfding och Friherre Jakob Pontus om ett godt verk och råd: om befästandet af en evig fred samt om bistånd emot Polackar och Lithauer. Och Jakob Pontus tillkännagaf, att eder Herr Konung Carl har tvenne söner och Jakob Pontus skickade sina sändebud Анцу-Пуховъ och Анцу Мака till Bojarer, Vojevoder och folk af alla classer, för att de måtte taga eder Herres, den Svenske Konung Carls son på Moskwas thron. Och Bojarer och Vojevoder och Okoljnitser74 och Stoljniker75 och Strjaptscher76 och Bojar-söner och folk af alla classer i Moskowska riket valde eder Svenska Konung Carls son till Herre öfver det Moskowska Riket, och till eder Konung Carl skickade våra Bojarer från hela Ryssland sina sändebud Stoljniken Knäs Ivan Fedorovitsch Trojekuroff77 med följeslagare, men edra sändebud Анцу Пуховъ och Анцу Мака affärdades genast 38 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  till Jakob Pontus. – Hvad beträffar detta edert Svenska folk, som nu berättar, att på vår gräns är strid och som ville komma med krig till de Ryska volosterna vid hafvet, så hafva våra Bojarer i Moskowska Riket skrifvit derom till Jakob Pontus, att han skulle skrifva till det krigsfolk, som nu är i strid vid gränsen, att det icke skall komma med krig till det Moskowska Rikets Ryska jord, ej föröfva några fiendtligheter och ej åstadkomma några oroligheter emellan oss och eder. Och J, gode Herrar, hören bringa i ro edert gränse- och krigsfolk, så att det ej krigar med vårt folk och ej åstadkommer några oroligheter och fiendtligheter riken emellan, så vida ett godt verk är stiftadt mellan oss och eder. Men vi, gode Herrar, äro skickade från Moskwa till Sumska ostrogen och alla voloster vid hafvet den 15:de Augusti, för den orsaks skull, att hos oss finnes mycket krigsfolk, som förenat sig att emotstå edra fiendtligheter; de ville komma med krig till edert land, men vi hafva nu bragt detta stridsfolk i ro och ej tillåtit dem att kriga med edert folk, på det att vi ej skulle åstadkomma fiendtligheter riken emellan. Men till eder, gode Herrar, hafve vi nu skickat med detta bref Sumska innevånaren Neschdanok Korjuchoff med följeslagare; och J, gode Herrar, skolen genast återskicka dessa våra sändebud och befalla dem att skrifva till oss utförligt om edert beslut. Men vi, gode Herrar, skrifve till eder och sände denna kungörelse till eder, Krigshöfdingar i edra städer: Kariborg (Kajanaborg), Paldomsk (Paldamo)78, Woluj (Uleå), och i hela Sveriges land. Och undren ej deröfver, att vi här icke 39 Fi. Paltamo at N7142822 E540249 (N64°24′31″ E27°50′6″). There has never been any castle or town in Paltamo. (TS) �Archaeologica et historica    Lake Onega (Ru.)/Oniegu (Ka.)/ Ääninen (Fi.) is in Russian Karelia at N61°37′ E35°41′. (TS) Tolvajärvi (Fi.)/Tolvojarvi (Ru.) at N62°16′49″ E31°28′38″. (TS) Published in Досиѳей 1853 I: 111– 113. utsätta våra vojevodiska namn, men om J skrifven till oss och gifven eder tillkänna, så skola och vi utsätta våra namn, då vi härnäst skrifva till eder.” Fader Dosifej anmärker i sin kloster-beskrifning, att detta bref blott var ett politiskt knep, hvarigenom Vojevoderne sökte hellst för någon liten tid hejda de ”blodtörstiga Svenskars” härjningar vid Hvita hafvet. ”Ty ehuru verksamt,” säger Dosifej, ”de la Gardie arbetat att få den Svenska Konungasonen på Moskwas thron – – –, så yttrades denna önskan alldrig af Ryssarne, med undantag af Novgoroder, hvilka samma de la Gardie nödgade dertill, samt dessutom ett ringa antal frivilliga”. De nämnda Vojevoderne Licharjeff och Bjesednovo, hvilka i brefvet gåfvo sig ut för fridshärolder, hade, såsom ofvanföre nämndes, blifvit sända med krigsmakt till Sumska ostrogen, hvarest de stodo en lång tid, utan att blifva oroade af Svenskarne. ”Ty då desse förnummo att Ryska Vojevoder stodo dem till möte vid Hafskusten med sin styrka, drogo de sig på andra sidan Onega79 och plundrade volosten Tolva80”. Detta förmådde Licharjeff och Bjesednovo att bryta upp från Suma; de förföljde och upphunno Svenskarne samt drefvo dem öfver gränsen. Härefter återvände de Ryske Vojevoderne till Suma och affärdade derifrån nedanstående bref till Anders Стивартъ Ladik och Erik Hare:81 – – – Föregående år (1611) skrefvo till våra Bojarer och Vojevoder i Moskwa Vojevoderne och Djakerne från Kolska ostrogen samt Igumen Antonij jemte brödraskapet 40 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  från klostret Solovetskoj, att edert Nämetska krigsfolk kommit med krig och krigiska verktyg (съ нарядомъ) till Kolska Ostrogen, gjort deremot ett häftigt anfall samt sökt med storm (защитомъ) intaga densamma, men Gud gaf dem icke fästet. Härefter bekrigade edert Nämetska folk vårt rikes till gränsen anliggande voloster, brände byar, slogo ihjäl menniskor, togo andra till fånga. I följe af detta bref blef edert krig bekantgjordt hos oss i Moskowska riket; och det Moskowska Rikets Bojarer och Vojevoder skickade oss med stor krigsmakt för att edra fiendtligheter emotstå och beskydda Hvita hafvets voloster: och vi anlände med våra många krigare till Sumska ostrogen den 15 Augusti. Och innevarande år (1612) den fjerde September skrefvo vi till Igumen och brödraskapet i Solovki, såsom om våra Ryssar kommo till edert land med krig, slogo ihjäl edert folk för att bekriga eder och veta intet derom. Men det hafva vi verkligen erfarit, att edert Nämetska folk öfverfallit Ryssen och bekrigat våra följande elfva orter: volosten Repola82, Roukkola83, Tschjolka (?)84, Kotwas, Тюзно-озеро85, ön Ловутъ86, Lendira87, Vongora88, Kimasjärvi89, Jyskyjärviviii 90, och i dessa byar ihjälslagit många Ryska bönder samt tagit andra till fånga, men några hafva undflytt denna eder förhärjelse. Och hos oss är det        viii. Blott dessa tio orter äro i krönikan angifna.  41 Repola (Fi.)/Rebola (Ka.)/Reboly (Ru.) is a village in Russian Karelia at N63°49′43″ E30°48′47″. (TS) Roukkula at ca. N64°8′ E30°49′. Cf. Itä-Karjala 1934. (TS) Lepikkövaara (Fi.)/Tsholkka (Ka.)/ Čelkiozero (Ru.) in Repola region at N63°46′14″ E31°8′9. Список населенных мест 1926 No. 687, http:// home.onego.ru/~vahti/p1926_RUS. pdf; cf. EKI Place Names Database, http://www.eki.ee/knab/knab.htm . (TS) Probably Tuusenia (Fi.)/Tuuženie (Ka.) at N63°40′22″ E31°5′46″. EKI Place Names Database, http://www. eki.ee/knab/knab.htm; cf. Itä-Karjala 1934. (TS) Fi. Luovutsaari near Lendery (Ru.)/Lentiera (Ka.) at N63°28′11″ E31°15′54″. EKI Place Names Database, http://www.eki.ee/knab/knab. htm; Список населенных мест 1926 No. 696, http://home.onego. ru/~vahti/p1926_RUS.pdf; Itä-Karjala 1934. (TS) Lentiera (Fi., Ka.)/Lendery (Ru.) at N63°24′38″ E31°13′7″. (TS) Probably Vonkajärvi (Fi.)/Vongozero (Ru.) near Kondoka/Kontokki at ca. N64°30′34″ E30°57′51″. EKI Place Names Database, http://www. eki.ee/knab/knab.htm; cf. Список населенных мест 1926 No. 250, http://home.onego.ru/~vahti/p1926_ RUS.pdf; Itä-Karjala 1934. Kiimasjärvi (Fi.)/Kimasozero (Ru.) at N64°22′32″ E31°13′37″. Список населенных мест 1926 No. 628; http://home.onego.ru/~vahti/p1926_ RUS.pdf. (TS) Actually Castrén means again the description of Досиѳей 1853; in the chronicle Досиѳей 1833: 53 there is no mention of the letter. Jyskyjärvi (Fi.)/Juškozero (Ru.) at N64°44′48″ E32°6′5″. (TS) �Archaeologica et historica rykte gängse, att desse gräselige menniskor plundrat vid gränsen både i vårt och edert land, detta utan vår vetskap; och vi skola sända folk för att gripa desse röfvare och då vi fått fatt på dem, skola de bringas i ro. Och edert folk skall i sitt land sporra efter desse röfvare, och måtte de af eder gripas; och vi skola bringa i lugn vårt krigsfolk och ej befalla det att komma till edert land och fiendtligheter föröfva, derföre att vår Tsar och eder Konung gjort fred emellan sig, och vi vilja icke störa denna fred och oroligheter riken emellan: och J bören likaså bringa i lugn edert folk och ej befalla det att komma med krig till Ryssland och här buller åstadkomma. Fördenskull hafva vi den 15 Augusti skickat till eder med bref från Suma en Rysk man Neschdanok Konjuchoff med följeslagare, och J skulle ej hafva bordt förhindra våra sändebud att till oss återvända, ej heller förmena dem att sanningsenligt skrifva oss om allt; men de bland vårt folk, som de edra tagit till fånga, dem bören J, sedan de blifvit ertappade, till Ryssland afsända.” Detta bref hade ej sin åsyftade verkan. Den tid var kommen, då man i Sverige och Finland ej lyssnade till några fredsförslag. Allt intill freden i Stolbowa fortforo de Svenska Krigshöfdingarne att oafbrutet föröfva fiendtligheter emot Ryska gränsen och de ärnade ej nedlägga vapen med mindre än att Ryssarne till Sverige afträdde den 42 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén   gamla gränsen. Dessa anspråk finnas kraftigt uttalade i ett bref, hvaraf följande copia förvaras i klostrets archiv:91 ”Wår stränge Konung Carl till Solovetska klostrets Igumen Antonij eller den i hans ställe utnämnd är, samt till det hela brödraskapet och den Sumska ostrogen. Se på vårt blad och stå ej efter det oss lofvadt är. Eder Tsar Vasilij och Furst Michajlo (Schuiskij-Skopin) lofvade oss för våra gjorda tjenster trenne städer, nemligen den Karelska staden92, den Kolska och staden Orjeschok (Schlüsselburg)93 och utbytte sedan Orjeschok emot Sumska ostrogen för våra tjensters skull. Och vi gingo och blottställde många hufvuden tillika med hustrur och barn, och detta veta Novgorodska och Moskovska gäster samt allt stort folkix. Men vår nådige Carl har sagt: ”Nu är det icke jemnt emellan oss, men det skall blifva jemnt.” Står icke efter det oss lofvadt är för hans tjenster (?). Han vill icke uppsäga vänskapen med eder, han vill blott besitta den gamla gränsen intill Dub (eken) och Solots (Kultakaivo?). Men om J ej utan blodspillan återgifven oss den gamla gränsen intill Dub och Solots, så kommer vår nådiga Konung med härsmakt och tager alla de honom lofvade städer och eder Sumska ostrog för sina gjorda tjenster, och för de lofvade städerna vill han blottställa de sinas hufvuden. Derföre borga Novgorodska och Moskowska gäster samt allt stort folk, att dessa städer blifvit oss lofvade. Och sänden J detta bref till Moskwa eller skrifven deraf en copia, men ix. Med великiе люди förstås utan tvifvel det stora Rysslands innevånare. 43  Published in Досиѳей 1853 I: 117– 118. Korela, later Käkisalmi (Fi.)/Kexholm (Swe), now Priozersk at N61°1°55″ E30°7′30″. The castle and town of Korela came into being at the end of the 13th century. It reverted back to Swedish rule in the Treaty of Stolbova in 1617 until it was retaken by Russia in 1721. Käkisalmi belonged to Finland from 1812 until 1940. Huovila 1995: 39 etc. (TS) The town and castle of Schlüsselburg (Šlisselˈburg)/Orešek/Pähkinälinna (in different periods of time known also as Noteburg and Petrokrepostˈ) was founded in 1323 at the source of the Neva River on Lake Ladoga at N59°57′13″13 E31°2′15″. It was a Late Medieval trading centre with town privileges since 1780. Большая советская энциклопедия 29: 1291–1294. (TS) �Archaeologica et historica   Published in Досиѳей 1853 I: 118– 119. Published in Досиѳей 1853 I: 121– 122. vår Konung skall komma med en krigshär, om J ej återgifven den gränsen intill Staroj Dub (gamla eken) och Solots, och han skall taga alla honom lofvade städer, om han ock skulle blottställa de sinas hufvuden, och om oss skall man erfara hos eder före Johanne-dagen. Och hos oss stå 30 verst från Uleå sjuhundrade man, och äfven annorstädes ega vi krigsfolk, fastän vi ej känna deras tankar. Och aflägsna Nemtser spörja mig: ”Hafva de en ostrog, i Kem?” J borden dock hafva der en ostrog, hellst för syns skull och för äran.” Dessa hotelser gingo ej i verkställighet. Tvertom började man från Finska sidan bringa å bane fredliga underhandlingar. I ett bref, dat[eradt] den 30 Maj 1613 skrifver Erik Hare till den Sumska ostrogens befälhafvare, att Finska bönder från gränsen yttrat den önskan, att emellan dem och de Ryska gränse-boerne ”en fred göras skulle, såsom det och 1612 omkring Petri och Pauli dag skedt är.”94 I anledning häraf föreslår Hare så väl i detta bref, som i ett sednare af den 28 September 161495, att man å ömse sidor om gränsen skulle hålla bönderna och krigsfolket i tygel, ej tillåta dem att anställa ströftåg öfver gränsen och öfverhufvud icke utan Monarkernes befallning föröfva några fiendtligheter. Naturligtvis upptogs detta förslag med välbehag af de Solovetska fäderne och gränse-stridigheterna blefvo åter för denna gång bemedlade. Icke desto mindre anbefallte Tsar Michael Feodorovitsch ännu samma år, att Solovetskoj skulle än starkare befästas, samt att så väl i klostret, som i de Kemska och Sumska 44 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén  ostrogerna antalet af krigsfolk skulle förökas. Kloster-krönikan uppgifver, att vid ifrågavarande tid 1040 soldater hörde under klostret samt af klostret underhöllos. I spetsen för dem stodo Vojevoder, som numera alltid voro stationerade i Sumska ostrogen och hade sig föreskrifvet, att tillika med klostrets föreståndare på det strängaste bevaka gränsen. Sedan stridigheterna emellan Ryssland och Sverige på ofvananfördt sätt blifvit stillade, började Danskarne år 1619 göra anspråk på Ryska Lappmarken, föregifvande att landet af ålder tillhört Norrige. Då saken ej kunde genom underhandlingar biläggas, hotade Danskarne att med härsmakt göra sina förmenta anspråk gällande. I anledning häraf anbefallte Tsar Michael Feodorovitsch, att kring klostret Solovetskoj samt den Sumska ostrogen skulle uppbyggas nödiga förskansningar. I sjelfva verket visade sig år 1623 fyra Danska krigsskepp under Kolske ostrogen, men de blefvo tvungna att innan kort återvända utan någon framgång. Af lång varaktighet var ej heller den fred, som blifvit slutad med Sverige. Om man vågar lita på kloster-krönikans vittnesbörd, hade Svenskarne fattat planen att inkräkta hela Hvita hafvets kust eller åtminstone vestra delen deraf och tillegna sig den utländska handel, som började mer och mer uppblomstra i Archangelsk.96 Af sådan anledning, menar krönikskrifvaren, hade fienden 1658 och de föregående åren gjort täta ströftåg till klostrets voloster. Å Ryska sidan vidtogos nya 45 Upon the recommendation of Per Brahe, King Carl X Gustav sought to annex Russian Karelia in its entirety and Lapland to Sweden in order to reach the harbours on the coast of the Arctic Ocean, but after Brahe’s death in 1660, his main interest was turned towards Livonia instead. Halila 1985: 124– 125. Arxangelˈsk is situated at the mouth of the Dvina River at N64°32′3″ E40°31′4″. (TS). �Archaeologica et historica  Aleksej Mixajlovič (1629–1676) was the Tsar of Russia in 1645–1676. Nenonen – Teerijoki 1998: 628. (TS)  Published in Досиѳей 1853 I: 38.  The Liminganjoki River runs into the Golf of Bothnia at N7191869 E421093 (N64°50′31″ E25°20′11″). (TS)  The Iijoki River discharges into the Gulf of Bothnia at N7247274 E419942 (N65°20′19″ E25°16′49″). (TS)  The Kemijoki River runs into the Gulf of Bothnia at N7296575 E383342 (N65°46′10″ E24°27′8″). It is not to be mixed with the Kemˈ River in Russian Karelia. (TS)  The Tornionjoki River discharges into the Gulf of Bothnia at N7297006 E368333 (N65°46′3″ E24°7′28″). (TS)  Because the preceding rivers are listed from south to north, the socalled Kejnta River should probably be sought on the Swedish side of the present-day Finnish-Swedish border. The first significant river west of the border is called Keräsjoki, which runs into the Gulf of Bothnia at N7326893 E907167 according to SWEREF 99 TM (N65°48′8″ E23°55′35″). The next ones are the Sangis and the Kalix (Kaakamajoki). (TS) mått och steg till gränsens betryggande. Tsar Michael Fedorovitsch lät ibland annat uppbygga en ny ostrog på en holme, Ljepa, midt i floden Kem. Det oaktadt fortforo fiendtligheterna oafbrutet, ”intill dess det behagade Försynen att låta Peter den Store fullkomligt krossa grannarnes makt och det fiendtliga Svenska väldet.” Om nämnda fiendtligheter lemnar kloster-krönikan inga speciella upplysningar. Ehuru ej hörande till ämnet, vilja vi dock här meddela ur krönikan en så kallad росписъ, som förvaras i klostrets archiv och förmodas vara skrifven af någon bland klostrets föreståndare till Furst Alexej Michailovitsch97. Skriften lyder sålunda:98 ”Berättelse (росписъ) till din Furstliga Höghet. Från det Kajanska gränslandet framåt bo främmande folk (нѣмецкiе люди) och beherrska det Furstliga landet. Den Furstliga gränsen gick fordom från Svitska (Baltiska) hafvet långsmed kusten från floden Lemjanga (Limingå) till Kem, den Schomerska stenen och Torneå 500 verst, och från det Furstliga arflandet utföllo i Svitska hafvet sju floder: floden Sigovka (Siikajoki), floden Lemenga (Limingå)99, floden Ovluja (Uleå), floden Ija (Ijå)100, floden Kem101 den perlrika, floden Tornija (Torneå)102, floden Keinta (Кейнта?)103; men af gammalt bodde vid dessa floder Furstligt folk och nu sitta vid dessa floder endast Nemtser, och de beherrska det Furstliga arflandet vid dessa floder i 70 år, och vid dessa floders källor hafva Nemtser herrskat i 15 år, och de hafva byggt vid floderna, deras utlopp och källor 46 �Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén halftannat tusende hus, och emellan dessa floders källor på Maseltä (Maanselkä) och vid sjöar lefver den odöpta Lappen. Fordom skattade denna Lapp blott till Tsaren i Moskwa, men nu tager den Svenska Konungen en annan skatt af samma Lapp, och de Kajanske Nemtserne hafva bemäktigat sig det Furstliga gränslandet, 500 verst i längd och 300 verst i bredd.” 47 � Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource 1. Utdrag ur Solovetska kloster-krönikan af M. A. Castrén (Archaeologica et historica) Subject The topic of the resource Archaeologica et historica; Universitaria. Manuscripta Castreniana, Realia I. 187 p. ISBN 978-952-5667-92-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-93-6 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén edited by Timo Salminen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/5a8b03102545911f9e62b4a23710b0d8.pdf dda7706e382228b6dad611166ddd2b83 PDF Text Text Archaeologica et historica  Savolotscheskaja ǁ Castrén 1844: Savolotschesskaja. This difference in spelling is repeated without exception and it is not mentioned below henceforth.  The manuscript KK Coll. 539.2.5 (Fennica 2.5) p. 131–166 consists of loose sheets measuring ca. 21.5 x 37 cm. The article has been published previously as Castrén 1844 and 1858a. The text is published according to the manuscript here and therefore it differs slightly from the version published in Castrén’s lifetime in Suomi. The differences have been noted except in cases where it deals only with spelling or punctuation.  urfolk ǁ äldre ur eller enligt sagan i jorden försvunnet folk, som vanligen benämnas  fordom ǁ förut ǁ Castrén 1844: förut  men ǁ och ǁ Castrén 1844: och  bortdött och försvunnit ǁ Castrén 1844: försvunnit  Castrén documented these types of tales also in Siberia. (TS)  August Ludwig von Schlözer (1735– 1809) was a German historian, jurist, and professor of politics in Göttingen. He studied at the University of Uppsala in 1755–1756 and encountered the problems of the FinnoUgrian languages and peoples there. He also worked as a teacher of history at the Imperial Russian Academy of Sciences in St Petersburg and studied the history of Russia there. Especially noteworthy from his time there is his publication of the so-called Nestor’s Chronicle or Russian Primary Chronicle. Schlözer listed and classified the peoples of northern Russia in his work Allgemeine nordische Geschichte in 1771 and Handbuch der Geschichte des Kaiserthums Russland in 1802. 2 Anmärkningar om Savolotseskaja104 Tsud105 Öfwer hela den Ryska norden går en saga om ett urfolk106, som fordom107 bebott landet, men108 sedan bortdött109 och försvunnit i jorden.110 Detta folk kallas vanligen Tschud (Чудь), en benämning, som enligt Schlözer111 är liktydig med främling, utlänning (чужiй, иностранець112). Tschud eger113 enligt denna härledning af ordet sin tillämpning på alla i Ryssland boende folk af främmande härkomst. Dock synas114 redan Schlözer varit af den mening, att man med Tschuder rätteligen förstår särskildta grenar af den Finska folkstammen115, hvilket äfven genom sednare historiska undersökningar blifvit tillräckligen ådagalagdt. Det är på häfde-forskningens närvarande ståndpunkt intet tvifvel underkastadt, att116 ju ej vid Ryssarnes invandring till norden Finska stammar voro deröfver utbredda;117 ja! man eger till och med skäl för den mening, att Finnarne äfven varit den Skandinaviska nordens äldre innewånare118.119 I Skandinavien är minnet om Finnarne, såsom landets ur-innewånare120, ganska svagt och osäkert; det döljer sig bakom mythens dunkla slöja och i vissa hieroglyphiska antiquiteter121. I Ryssland deremot fortlefver det Tschudiska minnet både i historien och traditionen. Nestor122, den älsta123 48 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud Ryska kronik-skrifvare omnämner124 i125 sin förteckning öfver de Japhetiska folkslagen126 både Tschud127 och Savolotscheskaja Tschud.128 De129 uppräknas i sammanhang med åtskilliga andra Finska folkslag130, och detta har gifvit historici en grundad anledning att hänföra de ifrågawarande twå folkslagen till den Finska stammen, fastän Nestor ej uttryckligen uttalat en sådan mening. Att till undersökning upptaga frågan, hvilken särskild gren af den Finska stammen131 Nestor förstått under namnet132 af Tschud, kan ej blifva ett föremål för närvarande afhandling. I folk-traditionen133 eger134 detta ord en helt annan betydelse. Det utgör, såsom redan anmärktes, en allmän benämning på Rysslands, i synnerhet det nordliga Rysslands[,] äldre innewånare. Men135 att just dessa utgjort särskildta grenar af den Finska stammen, är af flera skäl antagligt. En136 icke ringa del af Rysslands både Europeiska och Asiatiska nord bebos ännu i dag af Finska folkslag, och137 der den138 Ryska befolkningen oblandad förefinnes, äfven139 der gifves140 tydliga spår af en föregående Finsk colonisation. Det141 är, såsom sagdt, den142 allaredan försvunna Finska befolkningen143, som i traditionen144 benämnes Tschud. Lokalt förnimmes äfven145 den sägen, att Permier, Syrjäner, Karelare m. fl. tillhörde146 den Tschudiska ätten, men de skiljas dock alltid från den verkliga147 Tschud (настоящiй Чудь), som både         49 The latter work had been published in Swedish in 1807. It is not known whether Castrén used the original work of Schlözer or if he acquired his views through H.G. Porthan (1739–1804) who had cited Schlözer. Schlözer 1771: 493 (footnote 8); Sihvo 2003: 42–43; Klinge 1989: 39–42, 86–87; Stipa 1990: 192, 197–198, 225 Schlözer 1802a; 1807. (TS) Castrén often used the soft sign of the Russian language (ь) instead of the hard sign (ъ) and vice versa. His usage of these signs has been preserved here unaltered. eger […] tillämpning ǁ Castrén 1844: kan enligt denna härledning lämpas synas ǁ Castrén 1844: synes. Schlözer 1771: 492–494 explains Chuds just this way. (TS) att […] invandring ǁ Castrén 1844: att vid Ryssarnes invandring According to the present-day interpretation, Finno-Ugric-speaking people are considered to have preceded Slavs in northern Russia, and the Slavicization of the area was characterized by a language shift rather than the arrival of a large amount of new settlers. The migration theory has not been abandoned altogether, however, and it has retained its position in Russian archaeology in particular. Saarikivi 2006: 26–38, 296; Bjørnflaten 2006: 69–71; Ligi 1993; Juškova 2006. Ligi’s work also includes an analysis of the question of Slavonic colonization from the point of view of history of ideas. (TS) innewånare ǁ Castrén 1844: invånare. Castrén clearly knew the Swedish zoologist, archaeologist, and ethnologist Sven Nilsson’s (1787– 1883) work Skandinaviska Nordens ur-invånare that came out in 1838. �Archaeologica et historica    Namely, he explicitly refers to Nilsson in his research plan of Finnish prehistoric graves in 1850 (cf. in this publication below). Nilsson concludes on a craniological basis that the oldest inhabitants of Scandinavia were “Lapps”, which he seems to have conceived more broadly than only the ancestors of the contemporary Saami. Nilsson 1838–1843 I: 84–85, II: 9–16, see also III: 13. Cf. Müller 1837: 510–511. On the other hand, the idea of Finnic people(s) as the original inhabitants of northern Eurasia was widespread—especially in German and Swedish literature. See Schlözer 1771: 438; Sihvo 2003: 52. This view and, in fact, the entire question of the ethnic history of Scandinavia is now considered outdated. It fell out of favour at the same time that the traditional concept of ethnic identity and its signs in archaeological material was being called into question by the late 20th century. Werbart 2002; Welinder 2009: 75– 97. (TS) ur-innewånare ǁ Castrén 1844: urinvånare hieroglyphiska antiquiteter ǁ Castrén 1844: hieroglyfiska antiqviteter “The Tale of Bygone Years” (a.k.a. the Russian Primary Chronicle) was traditionally attributed to the monk Nestor (c. 1056–c. 1114), but since the 20th century it has been interpreted to be compiled from older sources in the early 12th century. It forms a basis for later local chronicles. http://litopys.org.ua/ lavrlet/lavr.htm. Cross – Sherbowitz-      50 Wetzor 1953: 3–4; Nenonen – Teerijoki 1998: 349. (TS) älsta […] kronik-skrifvare ǁ Castrén 1844: äldste Ryske kronikskrifvare omnämner ǁ omtalar i ǁ Castrén 1844: uti The Japhetic peoples were considered to have descented from Moses’ third son Japhet. Bible 1. Mos. 10. http://www.biblestudytools.com/ genesis/10.html. The list can be found in the introduction of the Primary Chronicle. http://litopys. org.ua/lavrlet/lavr01.htm. Cross – Sherbowitz-Wetzor 1953: 52. (TS) Čudˈ (чудь) is an ethnonym widely used to refer to Finnic-speakers in the Russian dialects. The Saami have also used it to refer to their legendary enemies (present Northern Saami cuhti : cuđi-, this, in turn, might be the what?). The Central Veps have used this ethnonym as an endonym, and in the Dvina basin, there have been people using this endonym to refer to themselves in the Russian-speaking context. This state of affairs points to some kind of identity continuum between the Veps and some groups of the Iron Age Dvina basin (although there have certainly also been non-Veps groups such as Karelians in this region). I have encountered people in the Pinega district who have made a distinction between themselves, the Chud, and the Russians (or Novgorodians) even in the 21st century, notwithstanding the fact that the whole area is now unilingually �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud   Russian-speaking. In the census of 1897, some Dvina basin villages were referred to as Chud villages, although they were certainly linguistically Slavic by that time. In modern demographic statistics, where the ethnic identification has been entirely freely self-designated, the Chud ethnonym has reemerged, mostly in the Pinega district of Arxangelˈsk region. This ethnonym is etymologically connected to the Germanic word meaning ‘people’ (Proto-Germanic *þeudō > German Deutsch, cf. Grünthal 1993, Koivulehto 1997). (JS) Savolotscheskaja Tschud (Ru. Заволоцкая чудь) is an ethnonym used to refer to the now extinct people of the Dvina basin in the early Russian sources. In the Russian Primary Chronicle (NK) they are mentioned as one of the tribes that invited the Scandinavian rulers to Russia. In later chronicles they are mentioned as one of the groups residing in the Dvina basin, alongside groups such as Dvinˈjane (inhabitants of the Dvina river basin), Pinežane (inhabitants of the Pinega basin), Sura poganaja (inhabitants of the Sura river basin in Pinega), etc. There is a passage in Dvinskaja letopisˈ, where it is mentioned that the Zavolockaja Čudˈ who were baptized were thereafter referred to as the Dvinjane, the Dvina basin people. http://litopys. org.ua/lavrlet/lavr01.htm; Булатов 1993. (JS) Tschud. […] sammanhang ǁ Tschud. Nesto[r] ǁ Castrén 1844: Tschud i sammanhang  folkslag ǁ Castrén 1844: stammar  stammen ǁ Castrén 1844: folkstammen  namnet af Tschud ǁ Castrén 1844: namnet Tschud  folk-traditionen ǁ folktr[aditionen] ǁ Castrén 1844: folktraditionen  eger […] innewånare. ǁ eger […] benämning på det nordliga Rysslands in ǁ Castrén 1844: utgör detta ord, såsom redan anmärktes, blott en allmän benämning på de äldre invånare uti Ryssland, i synnerhet uti dess nordliga del.  Men att ǁ Men då den här upptäckta  En […] folkslag ǁ De nordliga delarne af Ryssland ǁ Castrén 1844: Ty ännu i dag bebos en icke ringa del af Rysslands både Europeiska och Asiatiska nord af Finska folkslag  och ǁ men  den ǁ ob[landad]  äfven […] colonisation. ǁ Castrén 1844: gifves det tydliga spår af en föregående Finsk kolonisation.  gifves tydliga ǁ finnas  Det […] Tschud. ǁ Castrén 1844: [The sentence has been omitted.]  den ǁ det  befolkningen ǁ 1. befolknin[gen] ǁ 2. ifrån  traditionen ǁ folk[-traditionen]  äfven den sägen ǁ Castrén 1844: också hos Ryska allmogen den sägen  tillhörde ǁ Castrén 1844: tillhöra  verkliga […] Чудь) ǁ Castrén 1844: gamla, verkliga (настоящая) Tschud ☞ 51 �Archaeologica et historica  lefnads-sätt […] sig ǁ Castrén 1844: lefnadssätt afvek  Ryssarne. ǁ ~ Stundom hör man dem kallas de nu lefvande kallas afkomlingar af den gamla Tschud,  religion och nationalitet ǁ Castrén 1844: nationalitet och antagit deras religion  blifvit i traditionen ǁ Castrén 1844: i traditionen blifvit  owiss ǁ sväfvande  sväfvande ǁ Castrén 1844: tvifvelaktig  Change in the footnote: ur чудо ǁ af ~ ǁ Castrén 1844: af чудо (ett under)  Men […] nejd ǁ Men der i någon öde nejd  nationaliteten […] upprätthålla sig ǁ 1. nationaliteten bli[fvit] ǁ 2. nationaliteten upprätthållit  så […] betviflad. ǁ 1. så förmodas ǁ 2. så blir en ǁ 3. så blifva ǁ 4. så anses den af Ryssarne wanligtvis ansedda såsom afkomlingar af Tschud.  betviflad ǁ Castrén 1844: ifrågasatt  Esterne ǁ Ehsterne  Tschud ǁ Finnarne  kallas ǁ 1. benämnas ǁ 2. är  enlighet ǁ öfverensstämmelse  af […] Tschud ǁ Castrén 1844: af Tschud  ”Ryssarne med Tschud” ǁ ”Ryssarne med ordet Tschud” ǁ Castrén 1844: Ryssarne med detta ord  Castrén means Ferdinand Heinrich Müller’s work Der Ugrische Volksstamm, oder Untersuchungen über die Ländergebiete am Ural und am Kaukasus in historischer, geographischer und ethnographischer Beziehung. Müller 1837: 176. (TS)  ethnographiska halt ǁ ethymolog[iska] ǁ Castrén 1844: ethnografiska betydelse  som […] enda ǁ Castrén 1844: hvilken här gäller nästan såsom den enda till religion, seder och lefnads-sätt148 skiljde sig från Ryssarne.149 I den mon de Finska stammarne inom Ryssland iklädt sig Ryssarnes religion150 och nationalitet, i samma mon har deras förwandtskap med Tschud blifvit151 i traditionen owiss152 och sväfvande153.x 154 Men155 om i en öde nejd den egna nationaliteten156 hos någon Finsk stam förmått upprätthålla sig emot det Ryska inflytandet, så157 blir dess förvandtskap med Tschud sällan betviflad158. För sin olika religion och sina egendomliga seder hafva i synnerhet Esterne159 blifvit ansedda såsom afkomlingar af de gamla Tschuderne; de benämnas äfven med ett af Tschud härledt ord: Tschuchny. Mindre ofta blir slägtskapen med Tschud160 Finnarne påbördad, ty de förvexlas vanligen af den Ryska allmogen med Svenskarne,161 och kallas derföre Шведы. I enlighet162 med den vanliga härledningen 163 ordet Tschud hafva åtskilliga förfataf tare hyllat den mening, att ”Ryssarne164 med Tschud”, såsom F. H. Müller165 uttrycker sig, ”ursprungligen betecknat alla icke Ryska, mera x. Till följe af sina egendomliga, för Ryssarne främmande och sällsamma seder härleder den Ryska allmogen ordet Tschud ur чудо, under, och чужiй, underlig, sällsam.  Wisserligen […] traditionen ǁ Castrén 1844: Den tillskrifver visserligen  ålderdoms-lemningar, […] vara ǁ fornlemningar, de må vara  Changes in the footnote: ur-innewånare ǁ Castrén 1844: urinvånare 52 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud åt norr och öster boende folkslag, så att namnet derigenom förlorar sin ethnographiska166 halt och blir ett analogon till namnen: barbar hos Grekerne och Kafer hos Araberna”. Sådant är dock icke förhållandet, om man med uppmärksamt öra lyssnar till traditionen, som167 här utgör nästan den enda ledstjerna. Wisserligen168 tillskrifver traditionen Tschud alla i Ryssland befintliga ålderdoms-lemningar169, de må då vara af Finskt, Ryskt, Tatariskt, Mongoliskt eller annat obekant ursprung.xi 170 Men att171 till Tschud räkna172 Mongoler och Tatarer, vore enligt det Ryska föreställnings-sättet lika orimligt, som att föra173 Ryssarne sjelfva till samma stam. Namnet174 Tschud hänför sig bestämdt till den Finska stammen, icke den nu lefvande, utan den gamla, odöpta förgångna175 ätten. Det176 är denna ätt, som för sin ålder,177 sin religion och sina sällsamma178 seder företrädesvis bibehållit sig i den Ryska folk-traditionen. Tschuderna179 äro Rysslands jättar,       xi. ”Tschud betecknar i Ryskan landets ur-innewånare i gemen, ty om man vid stränderna af Volga, Tobol, Irtisch, Ob, Jenisei warseblir något fäste, någon graf eller gammal bygnad och frågar: ’hvem har gjort dem?’ så svaras: ’Tschud, ett folk, som bodde här redan före Ryssen”. Müller, se Karamsin, 1. D. anm. 75. Ob, Jenisei ǁ Castrén 1844: Ob och Jenisei gjort ǁ uppfört 75 ǁ Castrén 1844: 73 ǁ Castrén 1858a: Müllers ord, enl. Karamsin, Gesch. d. Russ. Reiches. 1 Bd. Riga 1820; S. 246, Anm. 70 53    Castrén refers here to Nikolaj Mixajlovič Karamzin’s (1766–1826) Geschichte des Russischen Reiches, a work that came out in several different versions in different languages in the 1810s and 1820s, most notably in twelve volumes in Russian in 1816–1829. Karamzin’s work was commissioned by the state and it has been described as conservative and pro-autocracy. Castrén used the first volume of the eleven-volume German edition, published in 1820. Forsman – Mikkola 1912. (TS) att till ǁ Castrén 1844: att derföre till räkna ǁ 1. hänföra ǁ 2. föra föra ǁ räkna Namnet […] bestämdt ǁ Castrén 1844: Så bestämdt hänför sig namnet Tschud förgångna ätten ǁ 1. <-> ǁ 2. ur landet försvunna folk ǁ 3. ur landet försvunna ätt ǁ Castrén 1844: redan förgångna ätten, som för sin ålder […] Det […] folk-traditionen. ǁ 1. Denna ätt älskar den Ryska folk-traditionen att företrädeswis ǁ 2. Denna ätt älskar företrädeswis den Ryska folk-traditionen att för ålder, sin ǁ ålder och sällsamma ǁ Castrén 1844: egendomliga Tschuderna […] jättar ǁ Castrén 1844: Tschuderne äro för Ryssen detsamma, som jättarne för Finnen Here Castrén draws parallels between the Russian Chud folklore and Finnish-Scandinavian folklore, describing mysterious giants or Jotuns that would have lived in the time before the modern civilization. Siikala 2013: 222–223; giants especially in northern Ostrobothnia: Jättiläis- ja lappalaistarinoita, http://www.kirjastovirma.fi/ asutusjasotatarinoita/2. (TS) �Archaeologica et historica  ett […] existerande ǁ 1. <-> ǁ 2. ett historiskt ǁ Castrén 1844: ett forntida  som […] omhöljdt ǁ som […] men beslo ǁ Castrén 1844: som numera fortlefver blott i sägnerna, omhöljdt  slöja ǁ Castrén 1844: töcken  Det […] sjelfve. ǁ Castrén 1844: Det är naturligt, att alla ovanliga fornlemningar tillskrifvas ett sådant urhistoriskt folk, likasom Finnarne tro, att forntidens jättar uppbyggt deras äldre stenkyrkor, bland hvilka de flesta troligen äro Finnarnes eget verk.  urhistoriskt ǁ folk  alla […] ålderdoms-lemningar ǁ allt ovanligt  Likaså skef ǁ Castrén 1844: Skef  Tschuderne ǁ Castrén 1844: Tschud  dess ǁ deras  som […] folkslag ǁ Castrén 1844: hvarmed Grekerne benämnde personer, hörande till ett på en gång främmande och ohyfsadt folkslag  Ehuru […] öfverlägsna. ǁ Ehuru till religionen ǁ Castrén 1844: Ty Tschuderne, ehuru till religionen hedningar, anses i mångt och mycket, särdeles i all slags mekanisk konstfärdighet, hafva varit både Ryssar och andra nationer öfverläge.  så ǁ <hos>  Sawolotschkaja […] Sawolotscheskaja ǁ Castrén 1844: Savolotschesskaja eller Savolotskaja  Savolotschje; 2. Hvilken ǁ Castrén 1844: Savolotschje? och hvilken  särskildta Författare ǁ ~, i synnerhet af wår högtförtjente landsman A. J. Sjögrén i hans afhandling om Jemerne Anders Johan Sjögren (1794– 1855) published in 1832 both a study on the earlier settlement of the tribe Yem and another on the question of the Zavoločˈe. In these, he also deals with the Čudˈ and ett180 fordom existerande folk, som181 nu fortlefver i sägnerna, men omhöljdt af mythens slöja182. Det183 är naturligt, att just ett sådant urhistoriskt184 folk skola tillskrifvas alla185 ovanliga ålderdoms-lemningar, likasom Finnarne anse, att Jättarne uppbygt deras äldre stenkyrkor, fastän åtminstone de flesta bland dem äro ett verk af Finnarne sjelfve. – Likaså186 skef och stridande emot den traditionella föreställningen om Tschuderne187, är dess188 förmodade identitet med ordet barbar, som189 hos Grekerne på en gång utmärkte främmande och ohyfsade folkslag. Ehuru190 till sin religion hedendomen tillgifne, anses likväl Tschuderne i annat, särdeles i all slags yttre konst-färdighet hafva varit både Ryssar och andra nationer öfverlägsna. Deras fyndighet är ett ordspråk i Ryssland, och deras konstwerk prisas högt i sagan. Efter dessa allmänna anmärkningar om den betydelse ordet Tschud eger i Ryska folk-traditionen, skola wi nu skrida till en mera speciell undersökning af den så191 kallade Savolotschkaja192 eller Sawolotscheskaja Tschud. Ämnet ger anledning till tvenne frågor: 1. Hvar fanns landet Savolotschje;193 2. Hvilken Finsk folkstam bodde inom dess landamären? Den förra frågan är redan tillförene utförligt behandlad af särskildta194 Författare; den sednare deremot har195 mig wetterligen ej utgjort ett föremål för    the Bjarmia. Sjögren 1832a; 1832b; Branch 1973: 190–196. (TS) har […] ej ǁ Castrén 1844: har, mig vetterligen, ej derföre i frågan ǁ Castrén 1844: derföre, i fråga närwarande ǁ Castrén 1844: förevarande 54 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud några undersökningar. Wi kunna derföre196 i frågan om landets läge njuta frukten af andras undersökningar, och skola i närwarande197 afhandling förnämligast198 fästa vår uppmärksamhet wid sjelfva stammen199: Savolotschjeskaja Tschud.200 Med afseende å ethymologien af ordet Savolok (заволокъ), hvaraf adjectivet201 Savolotsc[h]koj (заволочкiй) eller Savolotscheskoj (заволоческiй) blifvit bildad, har man uppgifvit, att det egentliga grund-ordet волокъ i Ryskan eger en dubbel betydelse: 1o) af en smal landsträcka emellan tvenne i motsatt riktning löpande floder202 (F. walkama);203 2do) af en skogig204, obebodd nejd.205 Sednare206 betydelsen af ordet är den207 wanliga och häfdwunna; den förra anför jag blott på andras auctoritet. I enlighet,208 om denna209 härledning af ordet skulle benämningen Savolotscheskaja Tschud utmärka ett folk, som210 bodde antingen bakom en landtunga eller en skogsnejd. Schlötzer211 kände blott den förra betydelsen212 af ordet, men kunde dermed213 ej komma till något tillfredsställande resultat. Deremot fasthåller214 sig Schtschekatow215 wid den sednare betydelsen och förklarar dess förhållande till landet216 Savolotschje på följande sätt: ”Novgoroderne hade utmärkt hela den vid hafvet belägna kusten ända till floden Petschora med detta namn, emedan landet217 var afskildt218 (ifrån novgorodernes område)  förnämligast fästa ǁ Castrén 1844: fästa  stammen ǁ folkstammen ǁ Castrén 1844: folkstammen  For a recent overview of the Zavoločˈe and zavoločeskaja čudˈ, see Gabrielsen 2007: 60–64. 55  adjectivet […] Savolotscheskoj ǁ Castrén 1844: adjektivet Savolotskij (заволоцкiй) eller Savolotschesskij  floder ǁ 1. floder, hvaröfwer ǁ 2. floder 2)  (F. walkama); ǁ Finn ǁ Castrén 1844: på Finska valkama), och  skogig ǁ Castrén 1844: skogbeväxt  The Russian dialectal word volok (волок) means an isthmus between two water basins that typically has to be crossed either by foot or dragging boats over it. In all likelihood, the Fi. valka(ma) (storage place for boats) derives from this Ru. word (a hypothesis first proposed by Jorma Koivulehto in a radio programme), with the suffix -ma likely originating from the appellative -maa in this case. This is likely in that the compound valkamaa is indeed quite common in both Finnish and Estonian toponyms and must, therefore, have existed in the past as an appellative. It is also likely that the denomination of the Estonian town Valga, and the region’s old name Valgatapalve are connected. Eesti kohanimeraamat s. v. Valga, KKP. (JS) Archaeological research on the settlements along the voloks has been conducted. See, e.g., Макаров – Федорина 2015. (TS)  Sednare ǁ Den  den wanliga ǁ den allmän[na]  enlighet, om ǁ Castrén 1844: enlighet med  denna ǁ <->  som bodde ǁ Castrén 1844: boende  Schlötzer ǁ Nestor  betydelsen ǁ Castrén 1844: bemärkelsen  dermed ǁ Castrén 1844: med dess tillhjelp  fasthåller ǁ anmärker  Castrén means Afanasij Mixajlovič Ščekatov (1753–1814) and his �Archaeologica et historica                    geographical dictionary of Russia (together with L.M. Maksimovič) Словарь географическiй Россiйскаго государства that was published in seven volumes in 1807–1809. Wikipedia: https://ru.wikipedia.org/ wiki/Щекатов,_Афанасий_Михайлович. (TS) landet Savolotschje ǁ Castrén 1844: Savolotschje-landet landet ǁ 1. <----> ǁ 2. den afskildt […] område) ǁ Castrén 1844: afskildt ifrån deras eget område volok benämnda ǁ Castrén 1844: benämnda volok blifvit benämnd ǁ Castrén 1844: fått namn belägen […] volok ǁ Castrén 1844: bakom volok belägen som […] Novgorod ǁ Castrén 1844: som i anseende till Novgorod bodde erhöllo ǁ k ǁ Castrén 1844: betecknades med Ueber die älteren Wohnsitze der Jemen (Sjögren 1832). Schtschekatow ǁ Tatischt[schew] Wologda ǁ Castrén 1844: Vologda (af volok) innewånare […] benämnda ǁ Castrén 1844: invånare hetat Tschud, ǁ Tschud. A change in the footnote: l. c. s. ǁ Castrén 1844: Sjögren, l. c., s. land” ǁ land”, ǁ Castrén 1844: the previous footnote has been moved here. Genom […] mening ǁ Häri[genom] ǁ Castrén 1844: Genom antagandet af denna mening utom, ej inom ǁ Castrén 1844: utom (ej inom) skogsbygden ǁ 1. skogs ǁ 2. <--> Det är […] ǁ Emellertid har man med anl[edning] som […] Sjögrén ǁ både Sjögrén och Karamsin genom stora skogar, volok219 benämnda; derföre har äfven denna nejd blifvit220 benämnd Savolotschje, d. ä. belägen221 bakom volok, och Karelare eller Jemer, som222 bodde i förhållande till Novgorod bakom samma volok, erhöllo223 namnet Savolotschaner.”xii 224 Widare yttrar sig Schtschekatow225 på ett annat ställe, att äfven de omkring Wologda226 boende äldre innewånare227 blifvit benämnda Savolotscheskaja Tschud,xiii 228 ”emedan de innehade ett af stora skogar genomskuret land”229 (Sjögrén, l. c.). Genom230 denna mening har Schtschekatow i någon mon afvikit ifrån ordets ethymologie, ty Savolotschje betyder vi vocis ett land bakom eller utom,231 ej inom skogsbygden232. Det233 är hufvudsakligen i grund af dessa Schtschekatows uppgifter, som234 både Karamsin och Sjögrén antagit235 landet Savolotschje sträcka sig ända236 ifrån Bjelosero237 upp till Petschora-floden238. För239 den sålunda utstakade gränsen af Savolotschje tyckes240 man finna något stöd hos Nestor, ty enligt den ordning, hvari241 han uppräknat de Finska folkslagen, kommer Savolotscheskaja Tschud att få sina bopålar midt emellan stammarne Wes242 vid Bjelosero och Petschora vid floden xii. Sjögren, om Jemerne, sid. 270. xiii. l. c. s. 271.  antagit […] sig ǁ Castrén 1844: antagit, att Savolotschje-landet sträcker sig  ända […] upp ǁ ifrån ǁ Castrén 1844: ända från trakten af Bjelosero i söder upp 56 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud  af samma namn. Emellan Ves och Petschora nämner väl Nestor ännu en stam, vid namn Mordva, men Sjögren har gjort det ganska trovärdigt, att härmed ej243 annat kan förstås än Tscheremisser, hvilka bott och till en del ännu äro244 bosatta öster (ej norr) om Bjelosero245, neml[igen] i de nuvarande Guvernementerna Wjatka246 och Kostroma247, samt248 att de i fordna tider utan tvifvel utsträckt sina bostäder närmare för249 Savolotschje intill Wesserna.250 Till bestämmande af den nordostliga gränsen af Savolotschje eger man ännu en251 af Schlözer åberopad uppgift ifrån Julii252 Pomp[onii] Sabini Commentarier till Virgilius253, der Sauolences254 sägas varit grannar till Ugrer och Permier.255 Hvad åter den256 vestliga gränsen beträffar, så äro de flesta Författare (Schtschekatow, Schlözer, Lehrberg257, Karamsin) ense derom, att Sawolotschje sträckt sig ända till Hvita hafvet och258 i synnerhet omfattat landet vid Dvina-floden.259 Denna bestämning stöder sig hufvudsakligen på det skäl, att en gammal krönika bär titeln: ”Dvina-flodens bebyggare, som i början kallades Savolotscheskaja Tschud” etc.260 Sjögrén261 förkastar detta bewis262, emedan han funnit ett exemplar af samma krönika, som helt enkelt har till titel: ”Om Dvina-flodens äldre innewånare”. Härigenom är saken för ingen del wederlagd263, emedan den ena titeln kan vara likaså tillförlitlig,  Beloe ozero (Ru.)/Valkeajärvi or Valgetjärvi (Fi.) in Vologda region at N60°10′27″ E37°40′14″. (TS)  The Pečora River (Ru., Komi)/Sanero jaxa (Nenets) runs from the Urals to the Pečora Sea at N68°17′25″ 57         E54°25′11″. Its length is ca. 1800 km. (TS) För […] gränsen ǁ Den sålunda utstakade gränsen vinner för af Savolotschje ǁ Castrén 1844: För de sålunda utstakade gränsorna tyckes man finna ǁ 1. erhålles jemväl ǁ 2. har man äfven ǁ 3. jemväl hvari ǁ Castrén 1844: i hvilken The Vesˈ was a Baltic Finnic tribe. It is generally accepted that it is equivalent to the Vepsians. Голубева – Кочкуркина 1991; Kotshkurkina 1994; Рябинин 1997: 110– 112. (TS) ej […] förstås ǁ Castrén 1844: ej kan förstås annat äro bosatta ǁ Castrén 1844: bo Bjelosero ǁ samma Sa[volotschje] Vjatka is the present-day Kirov at N58°36′13″ E49°40′0″. (TS) Situated at N57°45′42″ E40°57′07″. (TS)  samt […] utsträckt ǁ troligen i fordna tider utsträckt ǁ Castrén 1844: samt i fordna tider utan tvifvel utsträckt  för […] Wesserna ǁ Castrén 1844: intil Vesserna  Wesserna. ǁ 1. ~ Emellertid f härflyter f Nestors ord intet vidare, än att Savolotschaner bott norr om Wesser. Men nu är det ur andra grunder bevisligt, att sistnämnd folkstam sträckt sig ända till nejderna af Onega sjö. Således skulle borde Savolotschaners område här widtaga ǁ 2. ~ Men genom Nestors ǁ 3. ~ Emellertid följer häraf icke på sin höjd, att Wessernas bo<-> intet i afseende å den speciella gräns-bestämningen för Savolotschje, och af befintliga ännu för<-> begängliga kan man med säkerhet sluta, att Nestors Wesser sträckt sig ända till Onega.  en ǁ <--> �Archaeologica et historica  Julii ǁ Julius  Castrén and Schlözer mean the Italian Renaissance humanist Julius Pomponius Laetus’ (Pomponius Sabinus’) (1425–1498) commentary on Virgil’s works, published originally in 1487–1490 in Rome. Campbell 2003: 442. Catholic Encyclopedia: http://www.newadvent. org/cathen/08738a.htm. (TS)  Sauolences ǁ Savolences  Permier. ǁ 1. ~ Wigtigare <-----> i synnerhet ǁ 2. ~ Enligt Nestor k<--> utgör Petschora gr[änsen] den nordliga gränsen för Savolotschje, och hvilken och denna bestämning har af alla historici blifvit antagen. Schlözer 1802b: 43 quotes Julius Pomponius Sabinus, Virgilium Commentarii 8 (1544) p. 50, saying: ”Thyle […] prope glacialis oceni oras habitant siluestres homines Ugari siue Ugri. Scythae quidem sunt, et a caeteris mortalibus semoti: apud eos neque aurum, neque argentum cognoscitur, naque aes; cum proxima gente mercimonia permutant, aut cum Zauolocensibus. Sic narrauere mihi, qui ad origines Tanais (bei Tula im Moskauer Gouvernement) habitant.” According to Lehrberg 1816:33 Sabinus had got his information from travelling Russians in Italy. (TS)  den […] gränsen ǁ 1. gränsen ǁ 2. den vestra gränsen för Savolotschje ǁ Castrén 1844: den vestra gränsen  Aron Christian Lehrberg (1770– 1813) whose main work Untersuchungen für Erläuterung der älteren Geschichte Russlands was published posthumously in 1816, in Russian in 1819. Lehrberg 1816; Wichmann 1913. (TS)  och i synnerhet ǁ 1. och om[fattat] ǁ 2. och således äfv[en] 58 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud  Dvina-floden. […] hufvudsakligen ǁ 1. Dvina-floden. Denna bestämning stöder sig på följande skäl: 1o) Om nam[nda] Finnes en krönika, som bär till titel: ”Om Dvinska innewånare Dvina-flodens bebyg[g]are, som i början kallades Savolotscheskaja Tschud, 2. Förekommer i äldre urkunder någon annan benämning, som möjligen kunde hänföras till Dvina-flodens område. 3. Finnas öfverallt wid Dvina-floden traditioner af Tschud 3. Finnas vid Dvina- samma floden ymniga traditioner om en Tschud, likasom 4o) de Skandinaviska sagorna bära wittnesbörd om Tschude en Tschudisk stam, boende wid Dvina-floden i det så kallade Bjarmaland. ǁ 2. Dvina-floden. Denna bestämning stöder sig i synnerhet ǁ Castrén 1844: Dvina floden, hufvudsakligen The headwaters of the (Severnaja) Dvina (Fi. Vienanjoki) are in Vologda region and it discharges into the sea from an extensive delta area south of Arxangelˈsk around N64°45′ E40°0′. (TS)  Tschud” etc. ǁ Castrén 1844: Tschud m. m.”  Sjögrén […] Bjarmers. ǁ Castrén 1844 (probably reformulated by Castrén himself): Att Dvinafloden utgjort medelpunkten för Savolotschanernes områda, härflyter äfven ur den ethnographiska ordningen hos Nestor, samt ur Schtschekatows nyss åberopade anförande. Savolotschanernes land sammanfaller följakteligen med de af Skandinaverne så kallade Bjarmernes.  bewis ǁ st  wederlagd ǁ bevisad ☞ 59 �Archaeologica et historica  hvarandra. ǁ ~ Härigenom synes dock Sjögrén ej vilja bestri[da]  äfven ǁ många  till bevis ǁ 1. till att ǁ 2. till bewisande, att Savolotscherne bott ǁ 3. till stöd  så […] område ǁ 1. så erhålla Sav[olotschanernes] ǁ 2. så kommer Savolotschanernes område att ligga  Wesserna ǁ On[ega]  Onega, […] Petschora ǁ Onega samt Petschora  Enligt […] utgöra ǁ 1. I enlighet härmed blir Dvina-f[lodens] ǁ 2. I följe häraf blir Dwina-flodens områd[e] ǁ 3. Enligt denna bestämning kommer Dwina-floden att utgöra ǁ 4. Enligt denna bestämning skulle Dwina-floden att  i […] werket ǁ också  han […] yttrat ǁ 1. hans undersökning ǁ 2. han söker endast ǁ 3. och a  blott ǁ endast  område ǁ ~ emellan Onega och Petschora  land ǁ område  äfven ǁ <->  inbegripas […] mening ǁ inbegripas. Wi kunna här icke upptaga Sjögréns mening till undersökning, ehuru några betänkligheter hos oss oss yppat sig ǁ 2. inbegripas – deremot; det är wårt ändamål tillfyllest  här ǁ för  ethnographiskt hafva ǁ wi en  läget […] Savolotscheskaja ǁ Saw[olotscheskaja]  hos Skandinaverne ǁ i Skandinaviska sagan  For a recent analysis of the Bjarmia problematics, see Koskela Vasaru 2014.  The word än added according to Castrén 1844.  landet […] rike ǁ 1. landet vid Dvinafloden utgjorde utgjort sjelfva centrum af der för Bjarmernas välde ǁ som den andra, och begge titlarne i sjelfva verket ej motsäga hvarandra.264 Dessutom eger man äfven265 andra skäl till266 bevis för den mening, att Savolotschaner bott wid Dwinafloden. Om vi endast hålla oss till den ethnographiska ordningen hos Nestor, så267 ligger Savolotschanernes område inom redan nämnde emellan Wesserna268 wid Bjelosero och Onega,269 folkstammen Petschora boende vid Petschora-floden. Enligt270 denna bestämning skulle Dwina-floden utgöra sjelfva centrum för Savolotschanernes område. Detta torde i271 sjelfva werket Sjögrén ej heller hafva velat bestrida; han272 har endast yttrat, att landet Savolotschje inrymmer wida mer, än blott273 Savolotschanernes område274 vid Dwina eller att Wessernes land275 wid Bjelosero äfven276 bör under samma namn inbegripas277 – en mening, som här278 hvarken behöfver antagas eller förkastas. Ty det är wårt ändamål tillfyllest att ethnographiskt279 hafva bestämt läget280 för stammen Savolotscheskaja Tschud bakom Wessernes område wid Bjelosero och Onega eller bakom de skogiga nejderna i Wologda. Savolotschanernes område sammanfaller följakteligen med de hos281 Skandinaverne så kallade Bjarmers.282 Ty huru obestämdt gränsorna för Bjarma-riket i de Skandinaviska sagorna [än]283 äro uppgifna, är det likwäl obestridligt, 2. landet vid Dvina-floden utgjort den mäktigaste d[elen] ǁ 3. landet vid Dvina-floden utgjort den fordna ǁ 4. landet vid Dvina-floden utgjorde den wigtigaste ǁ 5. att landet vid Dvina-floden utgjorde den förnämsta och vigtigaste ǁ Castrén 60 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud att landet284 vid Dvina utgjorde den vigtigaste delen af nämnda rike. Det war hit285, Wikingarne styrde sina plundrings-tåg286, här funno287 de ett folk med guld och skatter, till fromma för sig och fromma för sagan. Härmed288 hoppas jag289 hafva afbördat290 min skyldighet att sjelf291 taga och för läsaren meddela kännedom om de ungefärliga292 resultater, hvartill man genom svaga, ofta motsägande293 och derigenom vils[el]edande historiska bevis trott sig komma294 i afseende på295 läget för296 Savolotschanernes land. Nu skall vårt297 bemödande blifva, att på annan wäg söka utreda, om inom omfånget af de nyss298 utstakade gränser299 kan300 finnas spår af301 n[å]g[o]n302 tidigare303 icke-Rysk folk-stam304, och hvilken305 denna warit306. Wåra307 källor blifva hufvudsakligen traditionen och alla slags antiquariska lemningar, i synnerhet sådana, som hänföra308 sig till språket. Om vi till en början låna örat åt traditionen, så är öfverallt wid Dvina-floden och Hvita hafvets309 sydvestra kust det tal gängse310 bland landets närwarande311 Ryska inbyggare, att här af ålder bodde ett folk, som benämnes Tschud, ett312 folk, som lefde i hedniskt313 mörker och ”följt314 i allt sin egen lag”.315 Ett fredligt slägte hade Tschuderne hufwudsakligen                             1844: att landet vid Dvina utgjorde dess vigtigaste del hit, ǁ ju hit, ǁ Castrén 1844: hit plundrings-tåg ǁ plundringståg funno ǁ fann Härmed hoppas […] ǁ 1. Härmed öfwergår jag till den andra frågan ǁ 61    2. Härmed öfwergår jag till den sednare frågan ǁ 3. Härmed öfwergår jag till att utreda, om man af förhanden-warande spår inom de nyss utstakade gränserna ǁ 4. Härmed skrida wi att jag ǁ 1. ~ ǁ 2. wi afbördat ǁ Castrén 1844: fullgjort sjelf […] om de ǁ ~ meddela, hvad ǁ Castrén 1844: sjelf taga kännedom och för läsaren uppgifva de ungefärliga resultater ǁ resu[ltater] motsägande ǁ Castrén 1844: hvarandra motsägande komma ǁ Castrén 1844: kunna ~ på ǁ Castrén 1844: å för ǁ Castrén 1844: af vårt bemödande ǁ 1. wårt ~ ǁ 2. mitt ~ ǁ Castrén 1844: mitt ändamål nyss ǁ ofvan gränser ǁ Castrén 1844: gränsorna kan finnas ǁ förekomma några ǁ Castrén 1844: kunde finnas af ǁ Castrén 1844: efter ngn ǁ en tidigare ǁ Castrén 1844: tidigare, folk-stam ǁ befolkning hvilken ǁ <-> warit ǁ Castrén 1844: i sådant fall varit Wåra källor ǁ Castrén 1844: Källorna för denna undersökning hänföra sig till ǁ Castrén 1844: angå hafvets ǁ H[afvets] gängse ǁ allmän närwarande […] inbyggare ǁ närwarande Rysk befolkning ǁ Castrén 1844: nuvarande invånare ett […] lefde ǁ ett folk som lefvat ǁ Castrén 1844: ett hedniskt folk, som hette Tschud, lefde hedniskt mörker ǁ 1. hedniskt o<---> i hela sitt ǁ 2. hedniskt följt sin ”följt ǁ Castrén 1844: ”följde lag”. […] slägte ǁ Castrén 1844: lag.” Af naturen ett fredligt slägte �Archaeologica et historica                        boskapsskötsel. […] woro ǁ Castrén 1844: boskapskötsel, men derjemte varit allt ǁ annat erfordrat ǁ Castrén 1844: erfordrar högre ǁ konstn[ärlig] Tschuderne ǁ Castrén 1844: de nejder. […] högtbelägna ǁ Castrén 1844: nejder samt uppbyggt sina hus på kullar och andra högtbelägna hafva ǁ Castrén 1844: hade Tschuderna […] såsom ǁ Castrén 1844: Föröfrigt skildras Tschuderne såsom äfven […] warit ǁ Castrén 1844: äfvenså skola deras kor, hästar och annan boskap hafva varit deras ǁ Castrén 1844: Tschudernes men ǁ 1. dem ǁ 2. som dylika | <-> blifvit nedlaggda ǁ blifvit af Tschuderna ~ ǁ Castrén 1844: äro nedlaggda bosatta ǁ Castrén 1844: boende närwarande ǁ Castrén 1844: nuvarande bodde ǁ Castrén 1844: ~ ock handel; […] de ǁ handel; här funnos ǁ Castrén 1844: handel och hade De […] fästen ǁ För att möta Novgorodernes förnyade anfall, hade de uppbyggt flere fästen Till slut ǁ Castrén 1844: Slutligen likwäl ǁ dock besegrade […] qvarstadnade ǁ besegrade; somliga qvarstadnade, andra ǁ Castrén 1844: besegrade, hvarefter somlige flydde undan, men andre qvarstadnade Change in the footnote: ganska ǁ a[llmänna] sammansmälte ǁ sammanbland[ades] sysselsatt sig med åkerbruk och boskapsskötsel.316 Derjemte woro de väl förfarna i smidarbeten och allt317 sådant, som erfordrat318 en högre319 grad af fyndighet. Wid Dwina berättas Tschuderne320 hafva bott tillsamman i byar, men öfwerhufvud skola de älskat enstaka nejder.321 Sina hus hafva de uppbygt på kullar och högtbelägna ställen. Till och med för sina döda hafva322 de till hvilo-stad utsett någon upphöjdare plats. Tschuderna323 skildras, såsom ett starkt och resligt folk; äfven324 deras hästar, kor och annan boskap skall warit af en owanlig storlek. Omätliga woro deras325 skatter, men de326 nedgrofvo dem vanligtvis i jorden och läto dem blifva der liggande. Hvarest dylika327 skatter blifvit328 nedlaggda, der brinner nu understundom i nattens mörker en ljus låga.xiv Tschuderne woro talrikast bosatta329 wid det närwarande330 Cholmogor. Här bodde331 deras Knäser; här drefwo de en stark handel;332 här hade de ett tempel och en offerplats. De333 blefvo ofta anfallna af Novgoroder och hade till sitt försvar uppbygt fästen och förskansningar. Till334 slut blefvo de likwäl335 besegrade;336 xiv. [S]amma tradition förekommer i Finland om de så kallade Aarnin haudat. 62 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud somliga flyddexv 337, andra qvarstadnade, antogo Christendomen och sammansmälte338 med landets nya invånare.339 Så ljuder340 det Tschudiska minnet vid Dvina, med341 förbigående af en mängd local-traditioner, som342 ännu här och der fortlefva, men wanligtvis iklädt [sig] mythens drägt. Den sakkunnige inser, att många343 bland344 de anförda ega345 sin tillämpning på Finnarne. Af naturen arbetsamma och idoga hafva de i alla tider ällskat åkerbruk och boskapsskötsel, samt346 så wäl genom denna egenskap, som genom sin sega kraft, sitt envisa och ihärdiga lynne347 af alla nationer varit de mest tjenliga till att kufva den nordiska naturens djupa348 vildhet.349 – De gamla Tschudernes skicklighet i smide är äfven frejdad i den Skandinaviska sagan, ja Finnarnes egna episka sånger röra sig mest kring smedar, fyndige och wise män – Sin håg att bo i enstaka gårdar, på högt belägna platser, hafva Finnarne ännu i dag bibehållit350. – Traditionen om Tschudernes rikedom samt deras säd att nedlägga sina skatter i jorden öfverensstämmer åter med den xv. Wid Dvina har jag ej hört den annorstädes ganska allmänna tradition, att Tschuderne vid Ryssarnes ankomst begrafwit sig under höga berg. 63  See also Castrén’s description of Xolmogor in 1842 in his travel account of 1841–1844 in a later volume of this series.  ljuder ǁ Castrén 1844: beskaffadt fortlefver  med […] local-traditioner ǁ med förbigående af en oändlig mängd ~ ǁ Castrén 1844: om man förbigår en mängd lokaltraditioner  som […] drägt ǁ som här och der ännu ~ ǁ Castrén 1844: hvilka iklädt sig en mera mythisk drägt  många ǁ fle[re]  bland ǁ Castrén 1844: ibland  ega sin tillämpning ǁ Castrén 1844: kunna lämpas  samt […] egenskap ǁ samt just genom denna egenskap ǁ Castrén 1844: samt såväl derigenom  lynne ǁ s<->  djupa vildhet ǁ Castrén 1844: vildhet  On the history and construction of the basic myths of Finnishness, see Upton 1999. Castrén writes similarly also in his travel account of 1841–1844. See his travels in this series. (TS)  Settlement on smallholder farms, based on slash-and-burn agriculture, was preserved in eastern Finland until the 19th century, but in western Finland, with the advent of field cultivation, people lived in villages no later than the Middle Ages. The fields of a village were divided according to the open-field system and the villages were split from late 18th century onwards in connection with the Great Partition of land. Jutikkala 1980: 184– 188; Soininen 1980a; Soininen 1980b: 402–404; Raninen – Wessman 2015: 310–311; Haggrén 2015: 410, 464; Vuorela 1998 (1975): 141– 147. (TS) �Archaeologica et historica  äro ǁ Castrén 1844: ~ dock  helgedomen ǁ Afguda-temp[let] ǁ Castrén 1844: helgedom  o. s. v. ǁ ~ Anmärknin[gar]  The Bjarmians were said to have worshipped a deity called Jomali/ Jomala/Jumala. A description of Xolmogor and Arxangelˈsk in the late 17th century, Ясински – Овсянников 1998: 173–175. About Bjarmians in historical sources, see Koskela Vasaru 2014: 199–204. (TS)  Sjelfva […] har ǁ 1. Stället har ännu ǁ 2. <->  i […] helgd ǁ Castrén 1844: i helgd  plats, slätt ǁ Castrén 1844: slätt  See also Castrén’s notebook of 1842–1843 among his travels in this series.  i ǁ wid  The village Vavčuga is situated on the Dvina River at N64°13′38″ E41°55′36″. (TS)  sägas […] spår ǁ skola för d[et]  uppvisa ǁ efter  Even up to the present day, no large amount of Late Iron Age remains has been discovered on the northern coast of Russia. There are, however, some settlements and silver hoards known, and they show connections with southernmore Karelia. For a recent summary of the finds, see Koskela Vasaru 2014: 207–211. (TS)  sig. Alla ǁ Castrén 1844: sig, utan alla  detta ǁ Castrén 1844: det  1. Finnas ǁ Castrén 1844: För det första finnas  äfven denna ǁ Castrén 1844: denna  munarter. 2. ǁ Castrén 1844: munarter; för det andra  ur ǁ ifrån  hvarken kunna ǁ ej k[unna] Skandinaviska sagans wittnesbörd. Öfwerensstämmande äro351 de ömsesidiga berättelserna om Cholmogor, dess genom handel wunna välmakt, helgedomen352 o. s. v.353 Beklagligtvis kunna dock wid sjelfva Cholmogor ej några bestämdare traditioner om den ryktbara helgedomen uppdagas.354 Här omtalas allenast en begrafningsplats, som skall hafva varit belägen på den midt emot Cholmogor belägna ön Kurostroff. Sjelfva355 stället har bibehållit sig i folkets minne och skall ännu hållas i356 någon slags helgd hos Cholmogors och de närgränsande byarnes befolkning. Det är en öppen, aflång plats,357 slätt, omgifwen af en åldrig furu-skog.358 – Likaså hör man wid Cholmogor sägner om befästade ställen, som Tschuderne skola haft i359 Kurtsevska posaden och byn Wavtschuga360, men äfven af dem sägas361 inga spår numera vara synliga. Öfwerhufvud låta ej wid nedra Dvina några Tschudiska minnesmärken uppvisa362 sig.363 Alla364 här tillgängliga spår efter Tschuderna hänföra sig till språket, och detta365 på tvåfalldigt sätt: 1. Finnas366 i den Archangelska dialecten af Ryskan många från Finskan lånade ord och talesätt, hvarigenom äfven367 denna dialekt skiljer sig från andra Ryska munarter. 2.368 Låta åtskilliga ortsnamn ur369 Finskan härleda sig. – Bland de lånade orden vilja wi allenast upptaga sådana, som obestridligt äro af Finsk upprinnelse och derföre 64 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud  hvarken370 kunna förklaras vara af Finnarne lånade ur Ryskan, eller ur Syrjänskan inkomna i Ryska språket. Antalet af sådana ord är ganska betydligt, men det371 är för vårt ändamål tillfyllest att anföra några de vanligast förekommande. De372 äro: maksa (F[inska] maksa373), lefver; salma (F. salmi), sund; lachta (F. lahti), wik; taibal (F. taiwal,374 taipale), en öde skogswäg; mjanda (F. mänty), gran, granskog; satulje, skygd emot winden (af за, bakom375, och tuuli, vind); witsa (F. witsa376), spö; rosga (F. ruoska), piske; schalga (F. selkä), tjock, vidsträckt skog; nora (F. nori), räfgrop; kalgi (F. kalhu), skida; loch (F. lohi), wraklax; suvoj, djupt ställe,377 farwatten (af378 det Finska: sywä, djup; lapa, fot, tass (F.379 lapa, fram-bog); lapota, spade (F. lapio); palenina, förbrändt ställe (af380 det Finska ordet: palan, jag brinner); djedjina, faster, (F. täti, dim[inutiv]381 tätinen, Russ. тётка); putschka, chærophyllum sylvestre, (F. putki); morda, mjärda (F. merta); puutajus382, fastna,383 invecklas (F. puutun) o. s. v.384 – Att dessa och andra likartade ord ej inkommit i språket genom en blott yttre385 beröring emellan Ryssar och Karelare, bevisas genom den anmärkningsvärda omständighet, att några bland dem ej386 äro i bruk i387 nejden af Archangel388, men deremot förekomma i det från Karelen widt skilda389 Mesenska390 landet. Emellertid391 hvilar ej härpå hufvud-bewiset för 65              det […] tillfyllest ǁ wi wilja endast upptaga De äro ǁ Hit hör maksa ǁ Castrén 1844: äfvenså maksa taiwal, taipale ǁ Castrén 1844: taival ell. taipale bakom, ǁ emot ǁ Castrén 1844: ~ witsa ǁ Castrén 1844: likaså ställe, farwatten ǁ Castrén 1844: ställe eller farvatten (af […] djup ǁ Castrén 1844: (F. syvä, djup) F. ǁ af det F. af […] brinner ǁ Castrén 1844: F. palanut, brunnen dim. […] тётка) ǁ Castrén 1844: dimin. tätinen), som annars i Ryskan heter тётка puutajus ǁ Castrén 1844: putajus fastna, invecklas ǁ Castrén 1844: jag invecklas, fastnar Most notably, Kalima (1919), Koževatova (Кожеватова 1997) and Myznikov (Мызников 2004) provide well-founded treatments of the words belonging to this lexical stock. Koževatova (1997) has convincingly argued that the joint lexical layer of Finnic, Komi and, northern Russian dialects is typically loaned from Finnic to Russian and from Russian dialects to Komi. In addition to that, there is an older layer of lexicon loaned from Finnic to Komi, and quite probably, even to Udmurt (Saarikivi forthcoming), but Castŕen does not mention words belonging to this layer. The modern etymological studies still consider many of those words mentioned by Castrén as Finnic substrate borrowings in Russian dialects, among them макса ‘fish liver’ (~ Finnic *maksa ‘liver’); салма ‘strait; narrows’ �Archaeologica et historica *putke < *pučke ‘Angelica Archangelica, Aegopodium podograria, and other plants with hollow stalk’). The word сувой is polysemic, but the semantics pointed out by Castrén might well be Finnic in origin, although probably connected with the Fi. suvanto ‘stream pool; quiet waters’, and not directly to syvä ‘deep.’ These, in turn, are likely interconnected in some complex way (cf. Itkonen 1982). The toponym Маймакса, most likely, represents a Finnic historical derivation (or a modern stem type) with the suffixal -ks- (cf. johdos : johdokse‘derive’ from johta- ‘lead’), but the stem cannot be identified with certainty. Of the words mentioned by Castrén, some may be of IndoEuropean origin. Паленина is a (~ Finnic *salme ‘id.’); лахта ‘bay; flood meadow by a bay’ (variant, лохта ~ Finnic *lahte- < *lakte ‘bay’, cf. Saarikivi 2007: 84); тайбола ‘forest road; pathway through a forest’ (variant тайбала ~ Finnic *taipale ‘pathway; isthmus’); мянда ‘spruce’ (~ Finnic *mänty ‘id’); затулье ‘shelter from the wind’ (derived from Finnic *tuule- ‘wind’); вича ‘wicker, cane’ (~ Finnic *vicca ‘id.’), шалга šalga ‘high forestland’ (~ Finnic *selkä ‘elevated ridge of land’, borrowed also as сельга, щелья, cf. Saarikivi 2007: 84); калги ‘skates’ (~ Eastern Finnic kalhut ‘skates or skis’); лох ‘spawning salmon’ (~ Finnic *lohe- ‘salmon’); морда (variants мёрда, мерда) ‘seine net’ (~ Finnic *merta ‘id’); пучка (variant пучок) ‘Неrасlеum sibiricum’, (~ Finnic 66 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud derivation from пал ‘burnt-over clearing; burnt place’ that, in turn, has been considered an IE word by Vasmer, for instance, who considers it a retrogradal derivation from палить ‘ignite’. Myznikov (2004), in turn, considers the word пал that has many different suffixal variants as a Finnic borrowing from Fi. palo, at least in a number of cases. Russian лапа has a set of cognates both in the Indo-European languages, and so has the Finnish lapa. The relationship between these words is not entirely clear. It is, however, quite dubious whether the Russian dialectal word can be considered a Finnic borrowing. Путать(ся) ‘to mix up, tangle, confuse’, is likely of Slavic origin, since it is present also in Serbian, and the Finnic puuttu- ‘touch’, can        better be analyzed as a Slavic borrowing (the new etymology here to be treated more carefully treated in a later publication). Дедина ‘aunt’, can be considered a Slavic derivation of дед ‘uncle’. The other toponyms mentioned by Castrén in this passage cannot be given an etymology. (JS) yttre ǁ Castrén 1844: tillfällig ej […] bruk ǁ Castrén 1844: ej brukas i ǁ wid Archangel ǁ Castrén 1844: Archangelsk skilda ǁ Castrén 1844: aflägsna The village of Mezenˈ is situated in Arxangelˈsk region at N65°50′44″ E44°14′34″. (TS) Emellertid […] landet. ǁ Emellertid är det ej härpå som hufvudbeviset för Tschudernes vistelse i landet grundar sig. ☞ 67 �Archaeologica et historica  byarne ega ǁ Castrén 1844: byarna hafva  tvenne […] namn ǁ Castrén 1844: två namn  Det […] blott i ǁ Castrén 1844: Den Ryska benämningen gäller naturligtvis i officielt afseende, den Finska deremot har qvarblifvit i  dylika ortsnamn ǁ 1. sådana ortsna[mn] ǁ 2. dylika ifrån Finskan  skull […] anföra ǁ Castrén 1844: skull, anföra  Preposition added Castrén 1844.  Hit […] Koida ǁ Castrén 1844: Koida  Changes in the footnote: förekomma ǁ äro Då i […] bifogas ǁ Castrén 1844: Emedan i Ryskan ljudet jo är sällsynt uti början af ord, och ändelsen ki alldrig förekommer, öfvergår joki till juga, hvars första stafvelse ju i många flodnamn försvinner, och den sednare ga, eller för välljudets skull nga, bifogas  Ishma ǁ Castrén 1844: Ischma The editor of Suomi (Castrén 1844) without exception changed the form Ishma used by Castrén to Ischma. It seems, however, that Castrén followed the German transcription conventions and used sh to mean the sound ж (ž), and sch to mean ш (š). Cf. later the change Pishma > Pischma, but also Paloshelskaja > Paloschelskaja and shelja > schelja. (TS)  ö; ǁ ~ maimaks (by), af mae  insjö ǁ sj[ö]  ma ǁ Castrén 1844: maa,  sjö-holmar; ǁ ~ Sumosero (sjö), en dimfull sjö, af sumu, dimma och озеро, sjö; Palosero, Palovo, förbrända ställen, af palan, brinna; ǁ Castrén 1844: sjöholmar; Tschudernas tillvaro i landet. Af största vigt äro i detta afseende Finska benämningar på särskildta orter, såsom floder, sjöar, byar o. s. v. Bland byarne392 ega dock de flesta tvenne393 särskildta namn, det ena af Ryskt, det andra af Finskt ursprung. Det394 Ryska är officiellt gällande, det Finska höres blott i folkets mun och är uppenbart i försvinnande. Antalet af dylika395 ortsnamn är så betydligt, att wi här blott för exempels skull396 kunna anföra några [af]397 de lättast härledda. Hit398 höra: Koida (by) och Koidosero, sjö, af koito, eländig (озеро, sjö); Mudjuga, af muta och jokixvi 399, grumlig elf; Kuja (å), tåg; [L]apa (å), frambog, Ishma400 (by), stort land, af iso, stor och maa, jord, land, Kägostroff (ö), sammansatt af käki, gök och det Ryska ordet островъ, ö;401 Lodma (insjö402, flod och by), af luoto, holme och ma[a]403 land, ett land rikt på skogs- eller sjöholmar;404 Ljavla (strid flod), af laulan, sjunga;405 Maimaks (by) af mae (?) lake,406 och maksa, lefver; Chavragorje407 (by) af kaura, hafra och гора, berg; Uima (ett smalt sund), simning408, af uin, simma; Kaskogorskaja (by) af kaski, sved, och xvi. Då i Ryskan hvarken ljudet jo, eller ändelsen ki förekomma, öfvergår joki till juga. Stundom försvinner i ortsnamn första stafvelsen, och blott ga eller för välljudets skull -nga bifogas hufvudordet, t. ex. Onega, Pinega, Schelenga, Pokschenga o. s. v. 68 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud гора, berg; Sjusemska (by) af susi, varg och maa, land; Pyrnavolok l. pyryniemi (det ursprungliga namnet på Archangelsk), af pyry, oväder och наволокъ,409 udde, niemi; Dvina (flod) af wiena, lugn, stilla o. s. v. Wid Cholmogor är antalet af dylika ortsnamn jemförelsevis mindre, hvilket sannolikt är en följd af Ryssarnes tidigare colonisation i denna af gammalt odlade nejd.410 Likwäl förekomma här: Palosero och Palovo, förbrända ställen, af palan, brinna, palo, brand, skogsbrand; Selgosero, af selkä, rygg, ås; Raudogorka,411 af rauta, jern och горька, litet berg;412 Povoj (å), af povi, barm, det inre,413 och oja, bäck; Maglas (å), af mahla, mjöd414; Pinekscha (å415) och Pingischma (by)416 af pieni, liten, Schelenga (å) af silja, slät, jemn och joki; Sija (by) af sia, ställe; Kovosero (sjö) af kova, hård, svår; Kaleschkaja (by) af kala, fisk. Namnet417 Cholmogor härleder Karamsin af det Finska ordet kolme, tre. Derivationen har af Historici ej blifvit godkänd; men ur en philologisk synpunkt förtjenar den dock nogare behjertas.418 Det tyckes, såsom skulle de Finska räkneorden legat till grund wid benämningen af de omvexlande föremål419, som omgifva staden Cholmogor. Här420 finnes en holme, benämnd Uchtostroff421, som kan härledas ur det Finska: yksi, eg[entligen] yhte, Gen[itiv]422 yhden; en423 bäck: toinokurja, af toinen, en annan, den andra; holmen Cholmogor (hos allmogen Kolmogor), af 69  sjunga; ǁ ~ Saloskoje, sjö; Совка, flod; Tjulda (flod och sjö), af tulen, tulla (tulta), komma. ǁ Castrén 1844: jag sjunger;  mae (?) lake, ǁ Castrén 1844: mae, lake  Chavragorje ǁ Х[аврагорье]  simning ǁ af u[in]  наволокъ, […] niemi ǁ Castrén 1844: наволокъ eller niemi, udde  Castrén wrote in the margin here: uks’enga Petschgorskaja without denoting their intended location in the text.  Raudogorka, ǁ Raudogorka (by), ǁ Castrén 1844: Ravdagorka  berg; ǁ ~ Kurostroff och Kuropolѣ (byar), af kuro, bäck och samt островъ, ö, och поле, fält;  barm, det inre ǁ Castrén 1844: barm  mjöd ǁ Castrén 1844: björklake  å ǁ fl[od]  Pingischma (by) ǁ Castrén 1844: Pengischma (by),  Namnet […] Karamsin ǁ Castrén 1844: Dessutom härleder Karamsin sjelfva namnet Cholmogor  behjertas. […] tyckes ǁ Castrén 1844: att behjertas. Ty det tyckes  föremål ǁ Castrén 1844: naturföremål  Här finnes ǁ Castrén 1844: Sålunda finnes der  Uchtostroff ǁ У[хтостровъ]  Gen. ǁ Castrén 1844: genit.  en […] toinokurja ǁ Castrén 1844: vidare bäcken Toinokurja �Archaeologica et historica                          benämnas: ǁ Castrén 1844: heter flyter ǁ Castrén 1844: ~ ock benämnd ǁ Castrén 1844: vid namn (beslägtadt […] mera) ǁ Castrén 1844, as footnote: Detta ord är beslägtadt med de Finska eno och enempi, mera derivationer ǁ härledningar lättare ǁ med mindre belägen ǁ som Ordet […] joki. ǁ Castrén 1844: Ordet Pinega, som i Finskan skulle heta pieni joki, betyder en liten flod. sjelft […] liten; ǁ Castrén 1844: sjelf icke liten, det ǁ Castrén 1844: den hon ǁ Castrén 1844: Pinega (se ofvan) ǁ Castrén 1844: (af una, se ofvan), sten-hölster ǁ hols [= hölster] Mscr.: tall. Corrected in Castrén 1844. Piriniemskaja […] niemi ǁ Pirinjemskaja (by), af pyry yrväder Waltegorskaja […] гора; ǁ ~ Petschgor ǁ Castrén 1844: Valtegorskaja, af valta, stor, mäktig; stor ǁ makt [= mäktig] (by […] strid ǁ (by, tora ǁ Castrén 1844: (by, stridsudden), af tora strid gömställe och гора ǁ Castrén 1844: gömställe Pirtti […] озеро, ǁ Castrén 1844: pirtti stuga, pörte; Kavra ǁ Кавра Mscr.: Kaskoniemiemskaja. sumu […] Salashkoje ǁ Castrén 1844: sumu dimma; Salaskoje några ǁ Castrén 1844: äfven ~ Here, Castrén provides both correct and incorrect etymologies for many central substrate toponyms of the Dvina basin and nearby regions. Among the likely correct ones are (actual Russian forms given) Mudjuga ‘muddy kolme; en annan holme, som benämnas:424 Njaljestroff, af neljä, fyra. Wid Cholmogor flyter425 en gren af Dwina, benämnd426 Unogra, som lämpligen kan härledas ur det Syrjänskt-Permska ordet una (beslägtadt427 med det Finska, eno och enempi, mera) mycken och det Ryska гора, berg. Men för att ej genom härdragna derivationer428 inveckla och fördunkla saken, må wi uppsöka ortsnamn, hvilka lättare429 låta härleda sig ur Finskan. Sådana erbjuda sig i mängd, om vi från Cholmogorska kretsen förflytta oss till den Pinegska, belägen430 wid Pinega, en af Dvinas bifloder. Ordet431 Pinega betyder i Finskan en liten flod af pieni joki. Floden är wäl i sig sjelft432 icke liten; men vid sidan af det433 mäktiga Dwina erbjuder hon434 en föga imponerande anblick. För öfrigt torde flodens benämning hufvudsakligen afse dess egenskap af biflod, likasom å andra sidan med Onega, som ursprungligen betyder en stor flod (se435 ofvan) wanligen blott betecknas: en moder-flod (eno-joki). För öfrigt finnas här: Sojala (by), af suoja, skygd och den Finska ortsändelsen la; Surminskaja (by), af surma, förderf, med en Rysk adjectiv-ändelse; Ketorowa, af keto, fält, och rova, sten-hölster436; Suloniemskaja, af sula, öppen, odlad och niemi, udde; Marjegorskaja (by, Marja-waara), af marja, bär och гора; Kargoniemskaja (by), af karhu, björn, eller karkaan, rymma, och niemi; Kusonjemskaja (by) af kuusi, 70 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud [gran]437 och niemi; Kurachtinskaja (by) af kura, gyttja, smuts och ahdet, backe; Piriniemskaja438 (by) af pyry, yrwäder och niemi; Waltegorskaja439 (by) af walta, stor440, mäktig och гора; Toroniemskaja (by441, stridsudden) af tora, strid och niemi; Leipopalskaja (by), af leipä, bröd och pala, stycke; Piljegorskaja (by) af piilo, gömställe442 och гора; Pertosero (sjö), af Pirtti443, pörte och озеро, Kavra444 (flod) af kaura (hafre); [Kaskoniemskaja]445 (by) af kaski, sved och niemi; Olkinskaja (by), af olki, halm; Sumosero (sjö), af sumu446, dimma och озеро; Salashkoje (sjö), af sala, hemlig; Sotka (flod) af sotka, and o. s. v. Både i Pinegska och andra kretsar af Archangelska Guvernementet förekomma några447 af Tschud härledda ortsnamn, t. ex. Tschuchtsnjemi, Tschuschela, Tschuschepalskaja, m. fl.448 Ytterligare finna wi i nejden af Pinega ett slags döda449 minnesmärken – stenrösen, som af Ryssarne kallas kurganer; de450 sägas451 vara Tschudernes grafvar och452 innehålla fördolda skatter. Sådana skola anträffas å flere orter, men453 i största mängd vid Waldakurja454, en by nära Pinega455. Invid456 sjelfva staden finnes457 en jordvall (городокъ), som äfven anses wara ett minne efter Tschuderne. Wallen, som lik en holme höjer sig midt på en vidsträckt slätt, är458 omkring 30 fot hög, försedd med branta väggar och omgifve[n]459 af några konstgjorda grafvar. En 71 river’, Kaskogorskaja ‘burnt clearing hill’, Selgozero ‘open water [lit. back] lake’, Palozero, Palovo ‘burnt land/burnt land lake’, Ravdogorka ‘iron hill’, Kuzonemˈ ‘spruce promontory’, Pertozero ‘cabin lake’, Kaskonemskaja ‘burnt clearing promontory’, Sotka ‘wild duck (river)’, Šulonemˈ ‘open (not having an ice cover) promontory’. Onega is indeed a ‘big river’, but likely not Finnic but rather of Saami or some other substrate. Some of the aforementioned places I have had an opportunity to investigate myself with the help of local informants. Thus, Sotka River is indeed a place for nesting of waterbirds, and it has been used for egg collecting. Šulonemˈ is indeed a promontory from which water continuously flows due to small springs on the shore. Many place names are incorrectly interpreted by Castrén, but can now by given their most likely etymologies, namely the following: Lodma from Finnic lotma ‘low-lying moist land’, Ljavlja from läyli ‘heavy, arduous’, Sjuzemskij from Russian dialectal sjuzem ‘forest or bogland’, this, in turn, a related with Finnic sysmä ‘deep forest’, Valtegorskaja from a personal name component -valta ‘big, great, powerful’ and Kavra from käyrä ‘crooked, curved’. Some other toponyms can be etymologized slightly less unambiguously. The component -pala occurring in many substrate toponyms can be identified as a particle pointing to settlements. It likely represents either the present Finnic *pola ‘half; locality’ (from which *pooli through a vowel �Archaeologica et historica pointing a pathway between water basins, and related to many similar names in Finland, Karelia and elsewhere. It can be proposed that the name derives from the Uralic *ukti ‘way; road; passage’ that is preserved as an appellative in the Ugric languages, but occurs in toponyms in a large area. Čuxčenema, Čušela and Čučepalskaja are likely from different lexemes. Čuhčenema could be connected with the (Northern) Saami Čukcá (< ProtoSaami čukce) ‘capercaillie, Tetrao urogallus’, and Komi čukci ‘id’. The fact that a similar word for ‘capercaillie’ has also existed in the substrate languages of Dvina basin is corroborated by the existence of a lengthening, see Aikio 2015, the earlier comparison with Hungarian falú, with the assumption of the PU *palwa ‘village’, is likely to be rejected, because it is based on erroneous comparison by Kalima, cf. Саарикиви 2003). Unogra is, quite likely, a ‘big lake’, from una ‘big’ and formant -gra, used in lake names, but it is not entirely clear from which language the name ultimately derives (Матвеев 2002). Ujma is, quite probably, from the same personal name element as the Eastern Finnic surname Uimonen, and several Finnish toponyms, probably connected to the literary Finnish huima ‘reckless, adventurous’. Uhtostrov is likely a toponym 72 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud  döda […] stenrösen ǁ Castrén 1844: liflösa minnesmärken, nemligen stenrösen  de ǁ saga [= säga] s  kurganer; de sägas ǁ Castrén 1844: kurganer och påstås  och ǁ Castrén 1844: samt  men ǁ 1. bla[nd] ǁ 2. som  Valdokurˈe is a village at N64°37′33″ E43°23′12″. (TS)  Pinega ǁ staden ~ Pinega is situated on the eponymous river at N64°41′53″ E43°23′40″. (TS)  Invid ǁ Tätt  finnes ǁ ~ äfven  är ǁ ej  Mscr.: omgifver Russian dialectal čuhar’ ‘male capercaillie’. Čušepalskaja and Čušela are oikonyms and, most likely derived from a component used in personal names. Matveev (Матвеев 2001) proposes that Čuče- derives from PU *čecä ‘uncle’ and this might indeed be the case taking into account that one of the central constituents of the Čučepala village chain is the Setala village (cf. Fi. setä ‘uncle’). Sojala would seem to be a Finnic settlement name based on a personal name stem that also occurs in numerous Finnish homestead names Suojala and the surname Suojanen. The appellative origin of the name stem is not known. (JS) ☞ 73 �Archaeologica et historica           uppför ǁ me stiger ǁ kan komma ofvanpå ǁ Castrén 1844: upp på The Finnish archaeologist A.M. Tallgren excavated some prehistoric remains in the Valdokurˈe region in 1909 while collecting material for his doctoral dissertation on the Chalcolithic and Bronze Age in northwestern Russia. Tallgren dug in Vajmuše and Šenkursk and visited also Šardonemskoe, Kuškopole and Valdokurˈe. It was two Iron Age gorodiščes or castles and one dwelling-site of the same period that he excavated. The finds were sparse and difficult to date precisely (KM 5384:1–30). Salminen 2003b: 123–125. (TS) synnerhet ǁ d[en] skedd ǁ bebl[andning] innewånare ǁ Castrén 1844: invånare många ǁ Castrén 1844: några ifrån de gamla ǁ Castrén 1844: från de gamle Slash-and-burn agriculture was widespread in different parts of the world and was still in use in some parts of northern Russia around 1900. Porridges were not unknown in Russia either and, moreover, different pies of Russian origin were widely known in eastern Finland. Furthermore, midsummer fires have been burnt in the Slavonic world. In the case of beer-brewing traditions, there was a technological difference between Finland and Russia in the early 19th century. In Finland, a primitive lauter tun was used, but in northern Russia a tripod drainage vessel adopted from European industrial-scale breweries was already commonly in use in the countryside. The more modern vessel replaced the older af wäggarne består af trenne afsattser, uppför460 hvilka man stiger461 ofvanpå462 wallen. Något närmare kunde jag för årstidens skull ej undersöka denna märkwärdiga fornlemning, hvarwid för öfrigt inga historiska minnen woro fästade.463 I fråga om Tschudiska spår kunna wi ej underlåta att ännu widröra tvenne wigtiga omständigheter. Så väl i Archangelska och Cholmogorska, som i synnerhet464 i den Pinegska kretsen anträffas ej sällan Finska anletsdrag, hvilka genom sin skarphet samt ansigtets, ögonens och hårets ljusa färg på det bestämdaste skilja sig ifrån den Ryska typen. Traditionen bekräftar jemväl en skedd465 beblandning af innewånare466, i det många467 familjer härleda sitt ursprung ifrån468 de gamla Tschuderne. Likaså öfverraskande är det att i Archangelska Guvernementet igenfinna en mängd Finska seder och bruk, t. ex. att odla svedje, bränna midsommar-eldar, brygga öl till högtider på samma sätt och af samma slag med det Finska, att i stället för piroger och andra Ryska anrättningar tillreda Finska vellingar, grötar m. m., som här ej kan närmare framställas.469 Härigenom470 anse wi det vara tillräckligen ådagalagdt471, att Dvina-landets472 äldre innewånare473, som i traditionen benämnas 74 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud Tschud, hos Ryska Kronik- och Historie-skrifvare:474 Savolotscheskaja Tschud och i475 de Skandinaviska sagorne: Bjarmer, icke blott warit af Finsk476 eller Tschudisk upprinnelse, utan äfven werkliga Finnar. De flesta Förf[attare], som skrifvit om Bjarmaland477, hafva i478 grund af ord-likheten antagit, att Bjarmer och Permier utgjort samma folk. De kunna ock så till wida hafva rätt, som det gamla Bjarmaland äfven innefattade det Permska området eller hela landsträckan ifrån Hvita hafvet ända bakom Kama-floden.xvii 479 Men att befolkningen480 wid Dwina-floden utgjordes af Finnar, bekräftas af sjelfva [de]481 Skandinaviska sagorna. Konung Alfreds beskrifning öfver Others (den första wikingens) resa till Bjarmaland upplyser, att ”Other ifrån sin hemort (Norrige) seglade i början nordligt till den yttersta trakt, der Walrossar fångades482, och widare styrde i norr ännu tre dagar, hvarvid han ständigt hade land på höger hand. Sedan höll han i öster längsmed483 kusten, och slutligen i söder, till dess484 att han kom till en stor flod (Dwina), som gick djupt in i landet. Der bodde Beormerne (Bjarmerne), ett talrikt folk, hvars språk han tyckte vara likt485 med Finnarnes”. – Om Thorer Hund förtäljes i sagan486, att han           xvii. Se Karamsin II: 33.        75 one in Finland in the 19th century. Thus, not nearly all the cultural phenomena that Castrén presented as ethnic indicators were such. Vuorela 1998 (1975): 252–254, 276, 740; Кондаков 1999 (http:// www.komi.com/Folk/komi/87.htm); Терещенко 1999 (1848), used on internet: http://www.booksite.ru/ fulltext/4by/tru/ssk/ogo/10.htm#257; Зимина 2001. See also Castrén’s notebook of 1842–1843 among his travels in this series where he states that beer is cooked in large pots instead of ovens. (TS) Härigenom ǁ Castrén 1844: Genom det hittills anförda ådagalagdt ǁ Castrén 1844: bevist Dvina-landets ǁ de äldr[e] innewånare ǁ Castrén 1844: invånare Kronik- och Historie-Skrifvare: ǁ Histori[ci] ǁ Castrén 1844: kronikoch historieskrifvare i […] sagorne: ǁ Castrén 1844: i Skandinaviska sagorna Finsk […] Tschudisk ǁ Finsk ǁ Castrén 1844: Finsk Bjarmaland ǁ det ǁ Castrén 1844: Bjarmalandet i ǁ <-> Castrén means N.M. Karamzin’s Geschichte des Russischen Reiches. In the manuscript, the footnote has been added without denoting its location. It is located here according to Castrén 1844. (TS) befolkningen wid Dwina-floden ǁ wid Dvina-floden befolkni[ngen] den [sic] Skandinaviska sagorna ǁ den Skandinaviska sagan fångades ǁ fångas längsmed ǁ Castrén 1844: längs till dess ǁ Castrén 1844: tills likt med Finnarnes”. ǁ Castrén 1844: likt Finnarnes.” sagan ǁ sagorna �Archaeologica et historica                  under sin ǁ sköflade Bjarmer[nes] Jumala och ǁ Jumala. Samma Mscr.: Herrands The saga sources may date from ninth to thirteenth centuries. Margaret Clunies Ross has stated, though, that it is practically impossible to gain a chronology of sagas. Koskela Vasaru 2014: 199–204; Ross 2010: 72. uppgifterna ǁ Castrén 1844: berättelserna om […] Gudomlighet ǁ och Bjarmernes Gudomlighet Jumala. ǁ ~ Hos den gränsande Permska stammen benämnes Gud Jem Jen. In the mscr. p. 151 Castrén has written the notes: 1. Att de k[al]l[a]s T[s]chuder – en ben[ämnin]g, som hänf[ör] sig till d[e]n Finska st[ammen]. 2. På wissa trad[itioner] i landet som <-----> på Finn[arne] och bekräftas g[enom] sin öfverensst[ämmelse] med den Skand[inaviska] sagan. 3. På skand[inaviska] sagans wittnesbörd, att de talat ett språk som liknade Finskan och k[al]l[a]t sin Gud Jumala. 4. <- --> på språket På <---> af åtsk[illiga] minnesm., som trad[itionen] tilld[elar] Tschud[erne]. 5. På språket Med […] ǁ Det Dvin[ska] i nejden […] ǁ wid D[vina] södra delen ǁ dess utlopp ǁ Castrén 1844: vid södra kusten nordvest ǁ nordost sydost ǁ sydvest sydost till nordvest ǁ sydvest till nordost The missing word added in Castrén 1844. af ǁ Castrén 1844: efter de sydliga ǁ södr[a] under487 sin resa till Bjarmaland, belägen wid Winå (Dwina) sköflade Bjarmernes Gudabild, som kallades Jumala och488 war prydd med många dyrbarheter. Jumala kallas Bjarmernes Gud äfven [i] [Herrauds]489 och Boses saga.490 – Om nu äfven Others uppgift i afseende å Bjarmernes språk skulle kunna tydas på olika sätt, så bevisa dock de öfverensstämmande uppgifterna491 om492 deras Gudomlighet, att de varit Finnar. Ty bland alla Tschudiska folkstammar äro Finnarne de enda, som kalla sin Gud Jumala.493 Den494 mening, att Bjarmerne varit Finnar, bekräftas äfven af allmänna ethnographiska förhållanden. Med495 förutsättning, att Bjarmerne enligt den Skandinaviska sagan woro likasom concentrerade i nejden496 af nedra Dvina och södra delen497 af Hvita Hafvetxviii, äro de angränsande Finska folkslagen ännu i dag: Karelarne i nordvest498 och den Permska stammen i sydost499. Nu är det en af Historici allmänt antagen mening, att den Finska folkwandringen fortgått ifrån sydost till nordvest500 och denna mening är i sjelfva xviii. Detta område utgör den i sagan kända delen af Bjarmernes rike.  The Tobolˈsk Governorate was in western Siberia, its administrative centre Tobolˈsk is situated at N58°11′45″ E68°14′13″. (TS)  och ǁ ja[g]  fullkomligen ǁ till och med ~ 76 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud [verket]501 den rätta. Säkra spår af502 Finnarne upptäckas ännu i de503 sydliga delarne af Tobolska Guvernementet504, och505 jag är fullkomligen506 ofvertygad derom, att samma507 spår fortgå ända till medlersta Altaj-kedjan.508 Men om äfven den allt härjande tiden tilläfventyrs skulle hafva utplånat alla minnen af Fornfinnarnes509 tillwaro längre in510 Asien, så511 kan åtminstone sjelfva den Finska stammen ända till Altaj förföljas.xix 512 Såsom till en del redan genom513 Claprot514 är ådagalagdt, finnas515 åtskilliga små Samojed-stammarxx 516 ännu i dag bosatta i nejden af medlersta Altaj.517 Nordvest om dem anträffas518 Ostjaker och Woguler, som sträcka519 sig ända till de Uralska bergen. Straxt520 wester om Ural widtager den Permska stammen521 och utbreder522 sig i nordvestlig523 riktning genom Guvernementerna Perm, Wjatka och Wologda samt524 en liten del af Archangel525 under de särskilda namnen af Permier, Wotjaker och Syrjäner. Sedan fortgår den Finska stammen delad i tvenne grenar: den ena sydligare, bestående af Wesser xix. Detta är i det hela taget sak samma, ty hvad som nu utgör grenar af en folkstam, har ursprungligen varit samma folk. xx. Att Samojederne äro en med Finnar fjerran beslägtad folkstam, skall framdeles bevisas.  samma […] fortgå ǁ 1. Finnarne skola kunna förföljas ǁ 2. d[e]  Castrén writes to F.J. Rabbe on 25 July/6 Aug. 1845 that the unexpecteded existence of some Samoyedic tribes at the Obˈ convinced him that the Finns’ original homeland 77 was in the Altai. See the volume of Castrén’s letters in this series. (TS)  Fornfinnarnes ǁ wåra  in ǁ Castrén 1844: in i  så […] förföljas ǁ Castrén 1844: så kunna dock spår efter den allmänna Finska stammens vistelse utpekas åtminstone ända till Altaj  Changes in the footnote: samma, ty ǁ Castrén 1844: samma; ty samma folk ǁ Castrén 1844: ett och samma folk  genom Claprot ǁ Castrén 1844: af Klaproth  Julius von Klaproth (1783–1835): German orientalist, adjunct in St Petersburg in 1804–1812, worked later in Paris and Berlin. Tallqvist 1912. (TS)  finnas ǁ och haf[va]  A change in the footnote: fjerran beslägtad ǁ Castrén 1844: beslägtad  The southern Samoyedic tribes Mator and Yurats went extinct in the 19th century; some speakers of Southern Selkup were still left in the 1990s. Korhonen – Kulonen 1991: 305; Unesco Red Book on Endangered Languages: Northeast Asia ( http://www.helsinki.fi/~tasalmin/ nasia_report.html), situation 1993. (TS)  anträffas ǁ är  sträcka ǁ 1. ~ ǁ 2. utbreda  Straxt […] Ural ǁ Castrén 1844: Derefter  A footnote, stricken entirely out by Castrén: 1. Den Ungerska folkvandringen ǁ 2. Ungrarnes folkvandring hör ej hit, ej icke heller Tschu[va]schers, Tscheremissers o. s. v.  utbreder ǁ fortgår  nordvestlig ǁ nordost[lig]  samt ǁ och  Archangel ǁ Castrén 1844: Archangelsk �Archaeologica et historica  den andra ǁ Castrén 1844: ~ åter  som […] Karelare. ǁ ~ Sålunda fortgår den Finska stammen ännu i dag nästan oafbrutet från Altai ända till Finland. ǁ Castrén 1844: och omfattande Karelarne  För ǁ 1. ~ ǁ 2. Men  För att […] nå ǁ Castrén 1844: För att nu de sistnämnde, till följe af de nordvestlige riktning, uti hvilken Finska folkvandringen fortgått, skulle nå  enligt ǁ i den skul[l]  den nordvestliga ǁ nämnda  närwarande ǁ Castrén 1844: nuvarande  The missing word is added in Castrén 1844.  Dvinska landet ǁ Castrén 1844: Dvina-landet  Detta ǁ Ock[så]  ett ǁ äfven ett  t. ex. ǁ bl. [a.]  benämnes […] allenast ǁ Castrén 1844: heter Korela; vidare är ordet viena, hvaraf Dvinafloden erhållit sitt namn, endast  erhållit ǁ ha[r]  kalhu, skida ǁ kalhu, skida, kaski, sved ǁ Castrén 1844: kalhu (skida), tetri (tjäder)  Spreading a language does not require a large-scale migration of people. The basic idea of a preSlavic Finnic population at the Dvina River is still accepted today. Saarikivi 2006: 26–38. (TS)  i sin ǁ icke omnämnt  Men ǁ Sannolikt  Sawolotschkaja ǁ Castrén 1844: Savolotskaja  namnet ǁ Castrén 1844: en benämning  omständighet ǁ Castrén 1844: omständigheten  ordet ǁ 1. namnet ǁ 2. sistnämnda ord ǁ Castrén 1844: namnet  kunde […] för ǁ länder nu såsom ett bewis för den mening, att (Tschuder), Tavaster och Ester; den526 andra nordligare, som527 utgöras af Karelare. För528 att529 nu Karelarne enligt530 den531 nordvestliga riktningen för den Finska folk-vandringen skulle nå sina närwarande532 nordliga bostäder i Kemska kretsen af Archangelska [Guvernementet,]533 kunde de icke gerna undvika det sydliga Dvinska534 landet. Detta535 land förwarar i sjelfva verket ett536 och annat spår af Karelarnes derwaro. Här finnes t. ex.537 en by i nejden af Archangelsk, som benämnes538 Korela (Корела); ordet Wiena, hvaraf floden Dvina erhållit539 sitt namn, är allenast kändt i den Karelska munarten, likaså kalhu, skida540, samt tilläfventyrs ännu ett och annat ortsnamn[.]541 – Det är en högst märkwärdig omständighet, att Nestor, hvilken så noga uppräknat de särskildta grenarne af den Finska stammen, att han till och med anfört Tavastarne eller Jemerne, i542 sin folk-förteckning icke särskildt omnämndt den Karelska folkstammen. Men543 då vi nu kommit den Bjarmiska befolkningens upphof på spåren, så finna wi, att hans Sawolotschkaja544 Tschud just utgör namnet545 för Karelare. Ja! sjelfva den omständighet546, att ordet547 Karelare ej förekommer hos Nestor, kunde548 i brist på starkare549 skäl användas såsom bewis för den mening, att  starkare skäl ǁ andra skäl  med […] Karelare ǁ Sawolotsch[k]aja Tschud måste vara ident[isk]  Sawolotschkaja ǁ Castrén 1844: Savolotskaja  den hypothes ǁ den icke alltför osannolika hypothes ǁ Castrén 1844: den hypothesen  Twentieth-century research does not accept the explanation but 78 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud med550 hans Sawolotsch[k]aja551 Tschud måste förstås Karelare. Skulle man ännu wåga på den552 hypothes, att wårt Sawolax härstammar från det Ryska Savolotschje553, hvilket åtminstone554 synes oss ganska555 troligt, emedan man i andra språk ej finner någon rimlig härledning af ordet, så behöfves ej någon annan benämning för Karelare, emedan de ursprungligen utgjort samma stam med Savolaxarne. Wi lemna derivationen556 af ordet Karjala derhän; men om det härleder557 sig ur det Skandinaviska558: Kyrjala, så kunde Nestor icke559 gerna hafva kännedom af ifrågawarande namn.560 I det föregående omnämndes, att befolkningen vid Dvina-flodens nedra område begränsades af den Permska stammen [i]561 syd-ost. Här uppstår alltså frågan: Kunde ej Permierne hafva utsträckt sina bopålar ända till Dvina och det Hvita Hafvet562? Såsom bekant är, woro563 Permierne i äldre tider talrikast bosatta wid Kamaxxi 564, i anledning hvaraf de xxi. Öfverhufvud bör man vid bestämmande af de Finska stammarnes äldre bostäder taga watten-dragen till sitt ögnamärke. Det inre af landet i norra Ryssland war och är till det mesta ännu idag en obebodd ödemark.      considers the origin of the word unclear. Itkonen – Joki 1983: 986. (TS) åtminstone synes ǁ syn[es] ǁ Castrén 1844: synes ganska troligt ǁ ovedersägligt derivationen ǁ härledningen härleder sig ǁ 1. har sitt ǁ 2. har sin stam Skandinaviska ǁ ~ ordet 79  icke […] namn ǁ Castrén 1844: ej gerna hafva någon kännedom af namnet Karelare  Settlement names derived from the root Корела are found in several places in the northern Dvina basin. It is quite clear that they are related to the Karelian ethnic group in a way or the other. There are also some appellative name types to be identified as Karelian in this region, and thus there is no doubt that (some kind of) Karelians inhabited parts of the Dvina basin. Корела derives from earlier Корѣла and there is no doubt that it is the same word as Finnic karjala. This word has been considered to be based on Fi. karja < Germanic *xarja ‘group of people’ (cf. Grünthal 1993; Koivulehto 1997). However, the Ru. Корѣла and Tverˈ Karelian Kariela both point to a second syllable diphtong. As the word belongs to a group of oikonyms with the suffix -la, there is reason to believe that the word is originally a settlement name, probably the denomination of the Old Korela or Käkisalmi (Modern Russian: Приозерск), the old center of the Karelian population. The stem might well be the same element as that in the toponyms Карьеполье, Karjaa, etc., but the issue still needs to be investigated in detail. Many authors cite the Old Norse Kyrjalaland as the oldest attestation of the toponym Karjala, but as the Old Norse toponym cannot really be located, it is not absolutely certain whether this is the case. (JS)  Preposition added in Castrén 1844.  Here Castrén has written in the margin: Obs. Schönings men[in]g. Castrén means the Norwegian historian Gerhard Schøning (1722– 1780) who is considered Norway’s �Archaeologica et historica first professional historian. He wrote, among other things, the first history of Norway. Grankvist 2009. (TS)  woro […] Kama ǁ utgjort Kama i äldre tider medelpunkten för.  Changes in the footnote: bestämmande ǁ uppsökande ǁ Castrén 1844: bestämmandet ögnamärke. Det inre ǁ ögnamärke. Ty i betraktande af den djupa vildhet, som vid deras invandring herrskade öfver Norden, ǁ Castrén 1844 ögnamrke, ty det inre Det inre […] war ǁ 1. Det inre af landet war norra ǁ nordliga war ǁ ~ wid deras tid ännu idag ǁ Castrén 1844: ännu  eller ǁ vel  Today, коми морт, Komi man/person. (PK)  på […] bibehållen ǁ som de på många ställen bibehållit, fastän de  hvilka ǁ som  Changes in the footnote: vanligen ǁ nu Gam ǁ 1. Gam (som enligt wår mening ǁ 2. Gam (hvilket enligt wår mening är lika m[ed] ǁ 3. Gam (hvilket ej är samma ord som Jam eller Jem) ǁ Castrén 1844: Gam (?) bebyggare ǁ Castrén 1844: inbyggare  Ostjakerne wid Ob ǁ det Obska  utflyttat ǁ ej m  nämnda ǁ sistnämnda  The Kama is discharging into the Volga from the north-east at N55°11′ E49°24′. (TS)  Ifrån Kama ǁ Häri[från]  så ǁ samt  The Vyčegda River runs into the Dvina from the east at N61°17′6″ E46°35′20″. (TS)  The Sysola (Ru.)/Syktyv (Komi) runs into the Vyčegda at the city of Syktyvkar (former Ustˈ-Sysolˈsk) at N61°41′15″ E50°50′32″. (TS) äfven kallat sig Komy eller565 Komy-mort566, folk af Kama – en benämning, som på567 många ställen blifvit bibehållen af Permier och Syrjäner hvilka568 allaredan trädt utom Kama-områdetxxii 569 likasom Ostjakerne570 wid Ob ännu i dag kalla sig C[h]ondy-chuj, folk af Konda, ehuru de redan för sekler tillbaka utflyttat571 från nämnda572 flod-område.573 Ifrån574 Kama drogo sig Permierne undanträngde af Ryssar åt norr och nordvest, så575 att de ännu i dag anträffas wid floderna Petschora, Wytschegda576, Sysola577, Lusa578, Waschka (en biflod till Mesen)579 o. s. v. Ifrån Waschka580 se wi dem widare draga sig till Pinega581 samt från Wytschegda till Dvina582. Wid floden Pinega finnes ännu åtminstone en Syrjänsk volost, benämnd Njuchtscha583; och vid nedra Dwina förekomma584 äfven några585 ehuru svaga spår efter den Permska stammen. Dessa inskränka sig till några få ortnamn, som härleda sig ur de Syrjänska orden kurja,xxiii 586 vik af en flod (biflod?587)588, Jur, hufvud,589 xxii. Hos flere Syrjänska stammar har namnet Komy bortdött och de kalla sig vanligen efter den flod, hvarwid de för det närwarande äro bosatta. Dessa omtala Komy, Gomy, Gam såsom landets äldre bebyggare. xxiii. Padrokurja, Kuntschukurja, Bystrokurja, Valdakurja o. s. v.  The Luza discharges into the Suxona from the south (east) at Velikij Ustjug at N60°43′50″ E46°19′57″. (TS)  The Vaška runs into the Mezenˈ from the southeast at N64°54′43″ E45°42′0″. (TS) 80 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud schelja, klippaxxiv, schanj, skön590, wa, vatten591 o. s. v. Nämnda592 spår aftaga dess593 mera, ju närmare man kommer till Hvita Hafvet594. Det synes derföre595, såsom skulle den Permska stammen begynnt sprida sig allt596 mer och mera norrut, följande597 hamn i häl Karelarne598, men599 de hunno ej få fast fot vid Hafvet, förrän Novgoroderne inkräktade Dvina-landet och åtskiljde600 hvardera stammen, så att Karelarne nödgades draga601 sig till vester.602 Permierne deremot hålla sig öster om Dvina. Fullkomligt grundad är således Schönings mening, att ”Jumala-templet låg i medelpunkten af de länder, dem Finnar befolkade”, ty i trakten af nedra603 Dvina sammanstötte604 Permier eller Syrjäner och Karelare, Wesser (vid Bjelosero och Onega), kanske äfven Jemer eller Tawaster. Ja605 här igenfinnas606 till och med några spår607 efter Lapparne, fastän lika glesa, som de hvilka qvarblifvit efter Permierne. Man608 hör utom den wanliga traditionen om Tschuderne, att de warit ett åkerbrukande folk, stundom förtäljas, att de fört ett nomadiserande lefnadssätt, och att deras förnämsta [boskap]609 bestått i renar, som warit af den storlek och styrka, att en enda dragit efter sig en släda, hvilket endast610 kan tillämpas på Lapparne. Äfven611 låta ur Lappskan åtskilliga ortsnamn härleda xxiv. Jurola, Juras m. m.     Waschka ǁ Wytschegda Pinega ǁ floden Pinega hvarest <-> Dvina ǁ Dvina-floden Njukča at the Sura, N63°27′4″ E45°31′26″. (TS)  förekomma ǁ finnas 81  några ehuru ǁ några om äfve[n]  Change in the footnote: Padrokurja ǁ T. ex. ~  biflod? ǁ 1. liten l ǁ 2. liten m  куръя, bay (PK)  klippa ǁ Castrén 1844: backe щелля, scarp of a bank (PK)  шань, gentle, nice, good (PK)  ва, water (PK)  Nämnda spår […] ǁ 1. Men närmare till Hafvet finnas ǁ 2. Närmare till Dv[ina]  dess mera ǁ Castrén 1844: alltmera  Hafvet ǁ ~ , hvarest Karelarne woro det herrskande folket  derföre ǁ häraf  allt […] mera ǁ allt mera ǁ Castrén 1844: alltmera  följande ǁ men  Karelarne ǁ efter ~  men […] Hafvet ǁ Castrén 1844: utan att dock hinna få fast fot vid hafvet  åtskiljde ǁ Castrén 1844: derigenom ~  draga ǁ dragit  vester. Permierne ǁ 1. vester. Novgoroderne ǁ 2. vester. Der[emot] ǁ Castrén 1844: vester, men Permierne  nedra ǁ N[edra]  sammanstötte […] Jemer ǁ sammanstötte icke blott Permier eller Syrjäner och Karelare, utan äfven Wesser (vid Bjelosero och Onega), kanske till och med äfven Jemer ǁ Castrén 1844: ~ samt kanske ~  Ja ǁ Castrén 1844: Ja,  igenfinnas ǁ anträffas  spår ǁ glesa ~  Man hör utom ǁ Här hör man jemte  Missing word added in Castrén 1844.  endast kan tillämpas ǁ blott låter tillämpa sig  Äfven […] härleda sig ǁ Castrén 1844: Äfven låta åtskilliga ortsnamn härleda sig från Lappskan �Archaeologica et historica        Kuloj ǁ Kuoloj af ǁ (so hjerta ǁ d[et] det inre; ǁ ~ och juga jog pats ǁ Castrén 1844: pættse furu m. m. ǁ furu, Ugsche A.K. Matveev (Матвеев 2001) was of the opinion that the Saami toponyms form a fundamental layer of the substrate toponymy of the Arxangelˈsk region. This point of view has been criticized on the basis of the lexical contents of the toponyms that do not represent the most common Saami toponymic formants or bases, as well as on the basis of the absence of ethnotoponyms that could be connected with the Saami people (cf. Саарикиви 2002; Saarikivi 2004). However, it is a fact that some substrate toponyms of the Dvina basin point to a source language that shared a number of phonematic and lexical innovations with the present Saami languages. Many of the toponyms mentioned by Castrén are among those considered as Saami by Matveev. However, some of them are more likely Finnic, such as Ваймуга, the modern village of Ваймуша, likely from some Finnic personal name representing the lexeme *vaimo/u ‘spirit, soul’ (> Fi. vaimo ‘wife’, Est. vaim: -u ‘person’, borrowed to Saami as SaaN vaibmu ‘heart’ and to Russian dialects as воймать, воймовать, cf. Saarikivi 2009: 129-131). The name of a neighbourhood in the city of Arxangelˈsk Соломбала is, without doubt, formed from the lexemes pointing to an island (Finnic *saloj, Saami *suoloj) and a settlement (Finnic *poole < *pola > SaaN bealli), but the source language of the toponyms cannot be unambiguously identified. (JS) sig, t. ex. Kuloj612 (flod), af kuolle, fisk, och det Finska oja, bäck, Sollombala och Solosero, af613 suollo, ö, Waimuga, af waimu, hjerta614, det615 inre; Patschesero och Patschegorskaja, af pats616, furu617 m. m.618 I Cholmogorska kretsen finnes ock en sjö, benämnd Lopskoje619, den Lappska. Det mycket omtvistade ordet: Samojed låter lätt och naturligt härleda sig ur Same och jedne, såsom Lapparne benämna sig. Benämningen blef620 af Ryssarne öfwerförd till621 Samojederne, då Lapparne utrymde landet. För622 öfrigt lemna Lapparnes nära förwandtskap med Finnarne samt begge623 stammarnes gemensamma wandringar i öfrigt det starkaste stöd för den mening, att de äfwen här broderligen åtföljt hvarandra. Att sluta624 af den Finska folkwandringens allmänna charakter, skedde det första inbrottet625 af Lapparne, desse efterföljdes af Finnarne, hvilka åter undandrefvos af den Permska stammen.626 Men låtom oss ännu627 förfölja den egentligen Finska stammen628 och tillse629 om spåren af dess fordna tillwaro i den Ryska norden blott inskränka sig till området630 af Dvinafloden eller tilläfventyrs ännu annorstädes igenfinnas631. Wi upptaga här ej till undersökning den af Sjögrén behandlade frågan om Jemernes bostäder i öster och söder, utan draga oss norrut till den nu så kallade Mesenska  Lopskoje, den Lappska ǁ Castrén 1844: Lopskoje (den Lappska)  blef ǁ Castrén 1844: blef nemligen  till ǁ Castrén 1844: på  För […] Lapparnes ǁ Castrén 1844: Dessutom lemnar det sistnämnda folkets 82 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud kretsen – den Skandinaviska sagans Jotunheim. Landets nuvarande innevånare632 äro: Ryssar, boende wid floderna Mesen, Pjesa633, Tsilma634, vid utloppet af Petschera o. s. v; Syrjäner wid floden Ishma635 och öfra loppet af Petschora; Samojeder, nomadiserande på de skoglösa tundrorna wid Ishafvet. Alla dessa folkstammar förtälja, att Tschuderne, eller såsom Samojederne benämna dem: Siirtje warit landets ur-innewånare636. Enligt här på orten gängse berättelser, hvilka med få afvikelser äro desamma hos Ryssar, Syrjäner och Samojeder, hade Tschuderne [bott]637 dels i jord-gropar, dels i underjordiska hålor (пещеры), hvilka sistnämnda här och der638 anträffas wid stränderna af Petschora, Pinega639 och andra floder. Tschudernes antal har640 ej warit betydligt, enskildta familjer woro bosatta wid floderna Mesen, Pjosa, Petschora, Ishma, Pishma, Tsylma, Jugrina, Worotin m. fl.641 Enligt skilda traditioner förde de antingen ett nomadiserande eller bofast lefnadssätt. Deras egendom bestod642 i renar, bäfrar, räfvar, guld och silfver. Ofta anfallna af den vilda Samojed-stammen Karatschea nödgades de, för att beskydda643 sina skatter, nedgräfva dem i jorden, hellst på obesökta och oåtkomliga ställen, på644 sjöholmar, under klippor, ja till och med i floders botten. Äfven skola Tschuderne warit utsatta  begge ǁ de  sluta ǁ dömma  inbrottet […] stammen ǁ Castrén 1844: uppbrottet af Lapparne. Finnarne, som efterföljde dem, blefvo åter beledsagade af den Permska stammen 83  In Castrén’s time, it was believed that the peoples or tribes known in the contemporary world had existed as such from time immemorial and had wandered from their assumed original homelands to their present areas of settlement. This concept comes from Johann Gottfried von Herder (1744–1803) and other thinkers of Romanticism. Nisbet 1999. (TS)  ännu förfölja ǁ fullföl[ja] ǁ Castrén 1844: ännu följa  stammen ǁ Castrén 1844: ~ på dess vandringar  tillse om spåren ǁ 1. tillse om den måhända icke ǁ 2. tillse om den måhända ej warit mera utbredd ǁ Castrén 1844: tillse, om spåren  området af Dvina-floden ǁ Castrén 1844: Dvinaflodens område  igenfinnas ǁ Castrén 1844: kunna ~  innevånare ǁ Castrén 1844: invånare  The Peša (Pjoša) discharges into the Arctic Ocean at N66°53′42″ E47°34′38″. (TS)  The Cilˈma runs into the Pečora from the west at N65°26′34″ E52°5′55″. (TS)  The Ižma (Ru.)/Izˈva (Komi) discharges into the Pečora from the southeast at 65°20′33″ E52°50′59″. (TS)  ur-innewånare ǁ Castrén 1844: urinvånare  Missing word added in Castrén 1844.  här och der ǁ i mängd  The Pinega discharges into the Dvina from the east at N64°8′1″ E41°54′10″. (TS)  har […] enskildta ǁ Castrén 1844: var ej betydligt; blott enskilda  fl. ǁ m.  bestod i ǁ Castrén 1844: utgjordes i  beskydda ǁ Castrén 1844: skydda  på […] ja ǁ Castrén 1844: såsom på sjöholmar och under klippor samt �Archaeologica et historica                    enligt ǁ en Rysk Tsar hade ifrågawarande ǁ alla anbefallt förordnat ǁ utgifvit den befallning att […] träd ǁ Castrén 1844: att de skulle söka afhugga hvar sitt träd borde ǁ skulle utkorade enviges-kämpe ǁ 1. ut[korade] ǁ 2. af folket utkorade enviges-kämpe det ǁ Castrén 1844: utkorade envigeskämpe började ǁ 1. sökte fälla ǁ 2. börj[ade] ǁ 3. sökte fälla drogo ǁ fl[ydde] under ǁ Castrén 1844: in i jorden skola ǁ Castrén 1844: jorden, sägas ega förmågan ǁ understundom wa[ndra] Missing word added in Castrén 1844. de skola […] ǁ ja! de hafva till och med någon gång blifvit sedda ǁ Castrén 1844: i synnerhet skola de, enligt hvad Samojederna berätta Kolguev is an island off the northern coast of Russia at N69°7′ E49°9′. (TS) höras ǁ Castrén 1844: förnimmas Om […] formen ǁ Castrén 1844: Om man nu afkläder dessa och andra dem liknande berättelser sin mythiska drägt formen ǁ 1. sloga ǁ 2. svep knapt […] ting ǁ 1. blott det ǁ 2. endast ǁ 3. knapt något ǁ Castrén 1844: knappt något deras boningsplatser ǁ de jordgrop[ar] för fiendtligheter af Ryssar, och enligt645 traditionen hade en Rysk Tsar till afbrytande af ifrågawarande646 fiendtligheter förordnat647 ett envig emellan en Tschud och en Rysse bestående deruti, att648 de ifrån hvar sin sida skulle söka afhugga ett träd. Landet borde649 enligt Tsarens förordnande besittas af det folk, hvars utkorade650 enviges-kämpe lyckades att förr fälla trädet. Ryssen segrade derigenom, att han afhögg trädet högre upp wid stammen, då deremot Tschuden enligt sin vana började651 började hugga tätt invid sjelfva roten. Härefter drogo652 sig Tschuderne under653 jorden och lefva der i rik besittning af mammuth-djur (deras renar), bäfrar, räfvar, guld, silfver och andra dyrbarheter. Ehuru boende under jorden654 skola de likwäl ega655 förmågan [att]656 i osynlig gestalt färdas ofvan jord; de657 skola, berätta Samojederne, i synnerhet låta höra af sig på ön Kalgujeff658, hvarest ofta hundar skälla och röster höras659, utan att något tält finnes i hela nejden. Om660 man ur dessa och andra dem liknande berättelser afkläder den mythiska formen661, så återstår såsom ett positivt resultat för historien knapt662 någon ting widare än ryktet om en försvunnen Tschudisk folkätt. Af allt det öfriga, som traditionen tillskrifver detta urfolk, kunna blott deras663 boningsplatser 84 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud eller de så kallade Tschud-grafvarne komma i betraktande. Sådana träffas talrikt664 uti de665 sydliga delarne af Mesenska kretsen, samt vid nedra loppet af Petschora. De äro wanliga jord-gropar inwändigt bevuxna med en ymnig mossa. Medelst gräfning har jag i deras botten samt vid sidorna funnit en myckenhet bränd aska, brända stenar och förstenadt kol.666 Stundom har man i dem äfven667 funnit jernoch koppar-verktyg, hvilka668 gifvit anledning till den förmodan hos allmogen669, att ifrågawarande grafwar af Tschuderne blifvit begagnade till smidjor. Wid670 grafvarne finner man ofta ett eller flere stenrösen, som påtagligen äro sammanfallna ugnar af badstugor och boningshus – en omständighet, som synes lända till stöd för nyssnämnda förmodan. Emellertid förtjenar den allmänna traditionen, att Tschuderne bott i jord-gropar, all aktning och innehåller i sig intet671 motsägande. Twertom bewisar det dubbla bonings-sättet endast öfwergången ifrån ett nomadiserande till en672 bofast lefnadsart, såsom man ännu i dag hos många Lappska nybyggare ser tält och stugor stå673 bredvid hvarandra. Frågan är nu endast den, hvilken folkstam hafva dessa grafvar tillhört? I674 de nordligare delarne af Finland har jag funnit jord-gropar af samma construction, innehållande äfven aska[,] kol och andra 85  talrikt ǁ i ymnighet  de […] kretsen ǁ den Mesenska kretsen  The remains described by Castrén might be those of dwellings or some metalworking pits. There are pits related to metal production from the Vanvizdinskaja Culture (6th to 10th centuries CE) in the area. Королев & al. 1997: 427– 428. (TS)  äfven funnit ǁ Castrén 1844: anträffat  hvilka […] allmogen ǁ Castrén 1844: hvilket hos allmogen gifvit anledning till den förmodan  tradition ǁ förmodan hos allmogen  Wid […] man ǁ Castrén 1844: Vid grafvarna finnas  intet ǁ Castrén 1844: ingenting  en […] lefnadsart ǁ ett bofast lefnadssätt ǁ Castrén 1844: ett bofast lif  stå ǁ br[edvid]  I […] äfven ǁ Castrén 1844: I sådant afseende förtjenar omnämnas, att jag i de nordligare delarna af Finland funnit jordgropar af enahanda konstruktion, hvilka på samma sätt innehålla �Archaeologica et historica  Castrén documented these remains during his journeys of 1838 and 1839. See his travels in this series. (TS)  begagnade ǁ Castrén 1844: begagna  boningar ǁ Castrén 1844: bostäder  såsom ǁ hvilket reda[n]  eg. ǁ eller  angående ǁ i afseende å  ur-innewånare ǁ Castrén 1844: urinvånare  närwarande ethnographiska ǁ Castrén 1844: nuvarande ethnografiska  kunna ǁ Castrén 1844: kunde  af ǁ Castrén 1844: efter  silfver-fat och silfver-mynt ǁ Castrén 1844: silfverfat och silfvermynt  spjut ǁ kopp[ar]  knifvar ǁ o[ch]  hafva […] förlorade ǁ hafva dels antingen gått förlorade eller forwar[as]  om de äfven ǁ i hvarje fall ej mycket  kunde ǁ <-->  The next generation of researchers after Castrén discovered the possibilities of using archaeological source material after studying the comparative methodology developed in Scandinavia in the 1860s and 1870s. Aspelin 1875: 158– 209. (TS)  nu ǁ Castrén 1844: derföre  den ǁ 1. den ǁ 2. det ǁ 3. d  språket. […] idiotismer ǁ 1. språket. De flesta här gällande idiotismer i Ryskan h ǁ 2. språket och med dess tillhjelp söker <----> ǁ Castrén 1844: språket, med hvars tillhjelp tydliga spår af en tidigare Finsk befolkning i landet ännu låta uppvisa sig. I den Mesenska kretsen finnas samma, ja till och med ännu flere från Finskan lånade språk-egenheter  ännu […] landet ǁ 1. kunna <--> ǁ 2. kunna uppdaga, att utom de nu i landet nu bosatta trenne folkslagen ännu ett förbrända ämnen. De hafva enligt traditionen warit försedda med tak och skola tjenat Lapparne till bostäder.675 Om Ostjakerne är det en känd sak, att de till en del ännu begagnade676 sig af likartade boningar677. Äfwen Syrjänerne hafva i äldre tider egt enahanda bostäder, såsom678 man kan sluta af ordet gort, hvilket på en gång betyder grop och hem, t. ex. mun gortä’, gå hem, eg[entligen]679 gå i gropen. Tschud-grafvarne lemna följakteligen icke något säkert resultat angående680 landets urinnewånare681. Med afseende å närwarande682 ethnographiska förhållanden kunna683 de med största skäl tillskrifvas Syrjänerne. Bland öfriga fornlemningar af684 Tschuderne omtalar man i Mesenska kretsen särskildta jordfynd, såsom guldringar, armband, silfverfat685 och silfver-mynt, små lerkärl, spjut686 och pilar, knifvar687, yxor m. m. Men dessa antiquiteter hafva688 redan gått förlorade och torde om689 de äfven kunde690 upptäckas, ej wara mycket bewisande.691 Wi wilja nu692 tillgripa den yttersta utwäg, som ännu återstår till utredande af den Tschud-stam, som enligt traditionen tidigast bebott den693 Mesenska kretsen, nemligen språket.694 Med dess tillhjelp hoppas wi ännu695 kunna uppdaga spår af en tidigare Finsk befolkning i landet. I det föregående omnämndes, att i den Mesenska kretsen  i […] Dwina ǁ 1. wi[d] ǁ 2. de ǁ 3. <--> ǁ 4. wid Dvina-flod[en]  förekomma ǁ 1. finnas här ǁ 2. ~ ǁ 3. finnas  en mängd ǁ Castrén 1844: åtskilliga  kunna ǁ u[r] 86 �Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud finnas desamma, ja ännu flere ifrån Finskan lånade idiotismer, än i696 nejden af Archangelsk wid nedra Dwina. Likaså förekomma697 äfven här en698 mängd ortsnamn, hvilka endast kunna699 ur700 Finskan härledas. Sådana701 finnas i största antal vid nedra Petschora, t. ex. Noriga af nori, räfgrop, och joki, flod, Kuja702, tåg, Oksinskaja af oksa, gren, Pilemskaja, af piilo, gömsle, Jokuschi703 af joki, Sula, öppen, odlad, Laja (flod) af laaja, wid m. fl. Dessutom förekomma här och der namnen Ishma, af iso maa (se704 ofvan), Tsilma af kylmä, kall, Pesa af pesä, bo705; Asapolskaja, af asun, bo706 och поле, fält; Lamposchenskaja af lampi, wattengöl;707 Tetrogorskaja, af tetri, tjäder och гора; Kymskaja, af kymi, stor elf, moder-flod, Radoma, svedje-land, af raataa, arbeta708, svedja och maa; Paloshelskaja, af palo, brand och det Syrjänska ordet shelja709, klippa o. s. v. Onekligen äro de flesta ortsnamn i Mesenska kretsen, som ej ega sin rot i Ryskan, af Syrjänsk upprinnelse, men då här äfven förekomma Finska ortsnamn710, då widare sjelfva711 Syrjänerne ega traditioner om en annan712 tidigare befolkning i landet, så synes man häraf wara befogad till den slutsats, att Karelarne en dag utsträckt sina bostäder ända upp till Ishafvets kuster.713 Det wore en ringa möda att på detta714 wis förfölja Finnarne ännu715 långt in i Sibirien  ur […] härledas. ǁ Castrén 1844: härledas ur Finskan.  Sådana […] Petschora ǁ Dessa förekomma i största antal wid öfra nedra Petschora, hvarest man finner träffar såsom ortsnamn bya-namnen  Kuja ǁ Ку[я] 87  Jokuschi af joki, ǁ ~ samt dessutom floderna Su[la] ǁ Castrén 1844: Jokuschets, af joki;  (se […] Tsilma ǁ o. s. [v.] ~  bo ǁ Castrén 1844: ~, näste  bo ǁ Castrén 1844: ~, vistas  wattengöl; ǁ Castrén 1844: göl,  arbeta ǁ sv[edja]  shelja […] o. s. v. ǁ Castrén 1844: schelja, backe m. m.  ortsnamn ǁ Castrén 1844: benämningar The toponyms of the Mezenˈ basin remain poorly investigated. Castrén’s idea that the names can only be interpreted on the basis of Finnic languages (“ur Finskan”) cannot be verified with certainty. Some seemingly Finnic names such as Палощельская are composed of words that occur as borrowings in Russian dialects. Other toponyms mentioned by Castrén are of Komi origin, such as Ижма, in Komi Изьва (< изь ‘stone’ ва ‘water, river’). Still others might well be of Finnic origin, such as Сула (from the stem meaning ‘thaw, free from ice’), Тетрогорская (indeed from Eastern Finnic tetri ‘black grouse, Tetrao tetrix’ used as a personal name?), Азапольская (from a personal name element?), etc. (JS)  sjelfva Syrjänerne ǁ Syrjänerne sjelfva ǁ Castrén 1844: sjelfve Syrjänerne  annan ǁ tid[igare]  In the same way local names were used to define the extension of ancient Finnish habitation by David Emmanuel Daniel Europaeus (1820–1884), and he also attempted to prove his results by using archaeology and anthropology. Lehikoinen 1988: 113–115; Edgren 1988: 128– 130; Salminen 2003b: 47–49. (TS)  detta ǁ m  ännu […] Sibirien ǁ 1. ända till Altaj ǁ 2. ända till medlersta Altaj �Archaeologica et historica  jag […] tid ǁ 1. vi wilja uppskjuta härmed intill dess ǁ 2. jag vill spara härmed intill den  då […] vandringar ǁ då wi sjelfva besökt denna nämnda bergsbygd, samt och der måhända funnit ännu tydligare af wåra förfäders Finnarnes forntida wandringar  det torde ǁ hoppas kunna  wida rikhaltigare ǁ Castrén 1844: rikhaltigare  On p. 163 of the manuscript there is a list of local names (toponyms) assumed to be Finnic by Castrén. The same names are also repeated in his travel notes and diaries from Siberia. Surgut is a town in western Siberia at N61°13′55″ E73°26′46″. (TS)  Салымская ǁ Sal[ymskaja]  It was relatively typical of Castrén to write a word or place-name partly with Cyrillic and partly with Latin alphabet as he also did here. (TS)  The town of Minusinsk is situated in Minusinsk Valley on the river Minusa, a tributary to the Yenisei on its upper course in western Siberia at N53°42′34″ 91°41′7″. Its surroundings have been famous since early 18th century for its prehistoric graves. For a map of the most important archaeological sites in the area, see Salminen 2003b: 214– 215. (TS)  The manuscript KK Coll. 539.29.13 (Varia 4.13) p. 589–608 consists of a notebook or loose sheets, the size of which is ca. 18.5 x 22 cm. It is untitled, and the title under which the article was published has been provided by the editor of NRF, Castrén 1870b.  The manuscript begins with three fragmentary beginnings, which Castrén has stricken out: 1. De colossala grafstenar, som stodo uppresta, wid kring hwarje kurgan woro så talrika ǁ 2. öfverraskades men jag716 vill spara härmed intill en annan tid, då717 det torde718 blifva mig möjligt att meddela wida719 rikhaltigare upplysningar om wåra förfäders forntida vandringar. Surgut720 Селяровская. Silja rova Салымская721 – Sile maa Пимская, pimiä Демианскiй, Немянскiй, niemi Кондинская, kanta Пелымскiй Пелыm722, piilo Юкадинская, joki? 88 � Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource 2. Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud (Archaeologica et historica) Subject The topic of the resource Archaeologica et historica; Universitaria. Manuscripta Castreniana, Realia I. 187 p. ISBN 978-952-5667-92-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-93-6 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén edited by Timo Salminen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/2a07a9910da68559bb3074ed782fdbb9.pdf 903761e7786f801f15f447e9409ebc30 PDF Text Text Archaeologica et historica  jag […] tid ǁ 1. vi wilja uppskjuta härmed intill dess ǁ 2. jag vill spara härmed intill den  då […] vandringar ǁ då wi sjelfva besökt denna nämnda bergsbygd, samt och der måhända funnit ännu tydligare af wåra förfäders Finnarnes forntida wandringar  det torde ǁ hoppas kunna  wida rikhaltigare ǁ Castrén 1844: rikhaltigare  On p. 163 of the manuscript there is a list of local names (toponyms) assumed to be Finnic by Castrén. The same names are also repeated in his travel notes and diaries from Siberia. Surgut is a town in western Siberia at N61°13′55″ E73°26′46″. (TS)  Салымская ǁ Sal[ymskaja]  It was relatively typical of Castrén to write a word or place-name partly with Cyrillic and partly with Latin alphabet as he also did here. (TS)  The town of Minusinsk is situated in Minusinsk Valley on the river Minusa, a tributary to the Yenisei on its upper course in western Siberia at N53°42′34″ 91°41′7″. Its surroundings have been famous since early 18th century for its prehistoric graves. For a map of the most important archaeological sites in the area, see Salminen 2003b: 214– 215. (TS)  The manuscript KK Coll. 539.29.13 (Varia 4.13) p. 589–608 consists of a notebook or loose sheets, the size of which is ca. 18.5 x 22 cm. It is untitled, and the title under which the article was published has been provided by the editor of NRF, Castrén 1870b.  The manuscript begins with three fragmentary beginnings, which Castrén has stricken out: 1. De colossala grafstenar, som stodo uppresta, wid kring hwarje kurgan woro så talrika ǁ 2. öfverraskades men jag716 vill spara härmed intill en annan tid, då717 det torde718 blifva mig möjligt att meddela wida719 rikhaltigare upplysningar om wåra förfäders forntida vandringar. Surgut720 Селяровская. Silja rova Салымская721 – Sile maa Пимская, pimiä Демианскiй, Немянскiй, niemi Кондинская, kanta Пелымскiй Пелыm722, piilo Юкадинская, joki? 88 �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel 3 [Om kurganer eller s. k. Tsud-kummel i den Minusinska723 kretsen]724 Denna725 stepp hade naturen danat lika jemn och lika kal726, såsom alla de andra; men menniskorna hafwa gifvit den ett helt annat utseende. De hafva förwandlat steppen till en begrafningsplats, staplat727 derpå höga kummel och kring kumlen upprest en728 skog af colossala grafstenar. Allt729 detta sägas Tschuderne hafva tillwägabragt730, och kumlen731 hafva derföre både af bildade och obildade wanl. bl. benämnde Tschud-kummel eller Tschud-grafwar.732 Ifråg[avarande]733 kummel anträffas sällan och sparsamt på berg och höjder, men deremot i ganska stor mängd på lågländta stepper i734 närheten af735 sjöar eller floder. Till736 sin form äro de fyrkantiga, stundom737 qvadratformiga, men vanligen paralellogrammer.xxv Somliga bland dem äro jemna738, andra i739 midten insjunkna740 något nedanom jorden, de flesta höja sig 1–2 fot öfver741 jordytan, och man träffar till och med kummel, som äro mera än en sashen742 höga. Deras längd omvexlar ifrån 2–3 ända till         xxv. Se p. [91].          89 mitt öga att <-> ǁ 3. såg jag mig från alla håll omgifven från kurganer och kurgan-stenar. kal ǁ skoglös staplat ǁ rest en […] grafstenar ǁ 1. colossala ǁ 2. grafstenar af sådan storlek i en sådan mängd, att Allt […] Tschud-grafwar. ǁ Folket säger att endast en ochristen jättekraft sådan de tilldela de gamla Tschuderne, förmått uppresa dessa kummel och grafstenar; wi äro förpliktade att skänka dessa märkvärdiga fornlemningar några ögonblicks uppmärksamhet. Castrén refers to the folklore about Chuds in his article Om Savolotscheskaja Tschud as well as in his travel notes of 1842 from the region of Pinega and of 1847 from southern Siberia. Furthermore, the same folklore was related by Johan Reinhold Aspelin (1842–1915) by quoting the beginning of this article by Castrén. Aspelin 1875: 69–72. (TS) kumlen […] benämnde ǁ kumlen benämnas Tschud-grafwar. ǁ 1. ~ I sednare tider har ǁ 2. ~ Wi anse oss förpligtade att skänka några ögonblicks uppmärksamhet Ifråg. […] stepper ǁ 1. De anträffas wanl[igen] wid ǁ 2. De anträffas wanl. på långländta [sic] ǁ 3. De anträffas wanl. på stepper i ǁ wi[d]. af sjöar ǁ af en Till sin form ǁ 1. Endast undantagswis ǁ 2. Deras form är fyrkantig. stundom ǁ sällan jemna, andra ǁ jemna med i midten ǁ till och med ~ insjunkna ǁ någon öfver ǁ ofvanom Sažen (сажень) = 3 arshin, ca. 213 cm. �Archaeologica et historica  20–30 sasch. och ǁ 1. 20 saschener och ǁ 10  The size and height of the kurgans vary in different cultures. The earliest kurgans of the Chalcolithic Afanasˈeva Culture (ca. 3300–2000 BCE) are low. Some of them are personal burial mounds, while others are small collective ones. In the Okunev phase (2000–1500 BCE) there are small quadrangular graves with stone walls, and in the Andronovo horizon (ca. 1500–900 BCE) wooden grave chambers (in the west stone chambers). Every grave in an Andronovo collective burial mound is surrounded with stones, which has been interpreted as a sign of social change. Several Andronovo burials also contain animals and chariots as well as other wheeled vehicles. The most common kurgans in the Minusinsk area are those of the Karasuk Culture (ca. 1500–800). In Karasuk kurgans there are stone cists surrounded with quadrangular stone walls; in the Altai region the Karasuk kurgans are very low, without any marker on the surface of the earth above it, but in the Minusinsk area they are higher. The mounds contain only male burials. The most splendid finds are from the Tagar Culture (700–100 BCE), and the largest kurgans belong to this period. On the other hand, there are also small Tagar kurgans. It is typical for them to have stone steles in each corner and also be surrounded by similar steles. The inner structures vary, but in the large kurgans of the latest phase there are often wooden chambers that have been burnt. All these cultural phases and horizons belong to the Bronze Age. Simultaneously 20–30743 sasch[en] och bredde[n] är lika omvexlande.744 Kurganerna745 äro på alla sidor omgifna af en stenwägg746, som stundom747 är insjunken och öfvervuxen med jord, men wanligen höjer sig några tum öfver den angränsande jordytan. Enahanda wäggar löpa ofta twersöfver kumlen och dela grafvarna i skillda afdelningar.748 Nämnda wäggar bestå wanligen af tunna749 schiffer-sten750, stundom äfven af annan stenart.751 Äger752 kumlet formen af en parallellogram, så äro dess smala ändar ställda i n[ord]v[est]753 och s[yd]o[st]. I qvadratformiga och alla slags754 rectangulära kummel löpa755 diagonalerna i det närmaste mot norr och söder, öster och vester. Kring756 de flesta kummel ser man ett större eller mindre antal ansenliga757 stenar, hvilka stå uppresta758 så wäl wid hörnen som sidorna af kumlet.759 Somliga760 kurganstenar höja sig blott några761 tum, andra deremot flera (1–5) alnar öfver jorden. De762 bestå vanl[igen] af schiffer och äro ställda stundom med breda763, oftare med smala ändan mot kurganen. Ehuru m[yc]k[e]t olika formade äro dock de ojemförligt flesta kurgan-stenarna i764 öfra ändan något spetsade. Många bl[and] dem hafva utseendet af trianglar765. I766 andra observerar man oformliga conturer af767 hufvud och axlar. På en graf på Sag[aiska] steppen768 stod tillförene en sten med uthugget upp-769 och 90 �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel nedvändt manligt beläte, men kurganen770 är nu uppgräfven och stenen kullstjelpt771[.]772 På samma kurgan stod äfven en sten med 59 streck, betecknande tvifvelsutan, att den aflidne varit 59 år gammal. Ej långt ifrån detta ställe stod på773 en annan kurgan en qvinlig bild, inhuggen i en flat sten. Äfven denna kurgan har bl[ifvit] upprödjad utan n[å]g[o]t gagn för vet[enskapen]. Begge dessa bilder äro aftecknade i Bil[aga] 1.774 №. På samma Bil[aga]775 finnes dessutom en bild, befintlig ej långt ifrån den Sag[aiska] domen776, som njuter en Gudomlig dyrkan. Bilden är aftagen både <en face> och profil.777 Bekant är att på somliga kurganstenar äro778 inristade tecken, som likna sig till bokst[äfver]. Sådana äro anförda i Bil[agor].779 Alla780 de af mig öppnade Tschudgrafwar hafwa inwändigt varit af ungefär enahanda construction. Efter781 att hafva uppkastat det öfwersta jordlagret, har jag nästan782 alltid, åtminstone i midten af grafwen funnit ett stenröse. Ofta hafva783 ofwanom röset anträffats m[enni]sko-skeletter, bland784 hvilka många warit af m[yc]k[e]t sentida ursprung.785 Nedanom stenröset har jag nästan alltid funnit ruttet träd, ben af hästar, får och menniskor, söndrade lerkrus m. m., men sällan något fullständigt mennisko-skelett. Det tyckes såsom skulle den stora stenmassan hafva krossat de ruttnande benen. På sidorna om                  91 with the Tagar Culture there is the Pazyryk Culture in the Altai region, and they are followed by the Taštyk Culture (0–400 CE) that has been connected to the arrival of the Kyrgyz to the area. The Taštyk Culture also built kurgans. Mallory 1997a; Mallory 1997b; Mallory 1997c; Grjasnow 1970: 51–52, 64– 65, 95–96, 104–106, 158–160, 235– 238; Anthony 2007: 307–311, 448– 450. (TS) Kurganerna ǁ De flesta stenwägg ǁ wägg stundom är insjunken ǁ 1. stundom ǁ 2. ofta insjunkit Castrén’s words about stone walls and separate departments make it probable that these kurgans are from the Karasuk Culture. Cf. above. (TS) tunna ǁ smala schiffer-sten ǁ schiffer-skifvor Here Castrén has marked a footnote a), which can be the same “se p. 10” as in the previous manuscript page. There are no other footnotes here. Äger kumlen ǁ Är grafven nv. och so. ǁ 1. nv. och so dial ǁ 2. nv. och so men om uppgifva ǁ 3. nv. och so och i alla slags rectan[gulära] slags ǁ andra. löpa ǁ ut Kring de ǁ De ansenliga stenar ǁ stenar uppresta ǁ wa Such stone steles are typical especially for Tagar Culture graves but they can be found also on Okunev, Karasuk and Taštyk graves. Esin 2009; Есин 2010; Леонтьев et al. 2006 and the references above. (TS) Somliga kurganstenar ǁ Somliga bland dem några ǁ en. �Archaeologica et historica  De bestå vanl[igen] […] ǁ 1. Till sin form äro de m[yc]k[e]t olika, men ǁ 2. Dessa stenar hafva ofta en  breda ǁ smalare  i […] spetsade ǁ 1. sp[etsade] ǁ 2. något spetsade  trianglar ǁ ordentliga ~  I ǁ Wid  af ǁ och  The Sagajsk steppe is situated around the village of Sagajskoe and the Karatjuga River at ca. N53°39′ E92°47′. (TS)  upp- […] beläte ǁ m[enni]sko-beläte  kurganen ǁ stenen     92 kullstjelpt ǁ kullstjelpt (se Bil. A Anthropomorphic figures are represented on stone steles of various periods. The more naturalistic figures are from the Okunev and Tagar periods, but the ones from the Karasuk Culture are usually of a more schematic type. Кожин 2013; Esin 2009; Есин 2010. (TS) på […] bild ǁ en qvinlig bild The pictures referred to here will be published together with Castrén’s field notes in the volume of his travels in this series. They have �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel  previously been published in Aspelin 1901.  Bil. ǁ <--->  The village of Sagajskoe at N53°38′32″ E92°47′32″. (TS)  profil. ǁ ~ De består ofta merendels af schiffer-sten och stå äro ställda än stundom med sin breda, oftare med sin smala sida emot kurganen.  på somliga kurganstenar äro ǁ somliga kurganstenar äga  Published in the volume of Castrén’s travel diaries in this series.  Alla […] ǁ Kurganernas inre construction Efter ǁ 1. Nedanom ǁ 2. Efter att bortkastat det öfra jordlagret har jag åtminstone midt på grafwen alltid mött ett stenröse stundom har jag ǁ 3. Ofvanom röset har jag ofta funnit lik.  nästan alltid ǁ alltid  hafwa […] anträffats ǁ hafva jag ofvanom röset anträffat  bland […] warit ǁ 1. hvilka blifvit ofta ǁ 2. hvilka blifvit stundom  ursprung. ǁ ursprung, ty det är Tat[arerne]s sed att begrafva sina döda i gamla Tschud-kummel, då inga berg finnas i närheten. ☞ 93 �Archaeologica et historica                   har […] saknats ǁ är stenröset wi åtminstone ǁ också Här hafva ǁ Deremot har i […] graf ǁ i graf kullfallna och rubbade ǁ rubbade det […] liken ǁ det ena liket på […] anmg ǁ på sida, de sistnämnda de sistnämnda ǁ de på sida vanl. varit ǁ äro och ǁ äfven merendels begrafna ǁ 1. att de oftast antr ǁ 2. sådana lik oftast anträffas ǁ 3. merendels lagda Alla lik […] solen. ǁ 1. Alla ǁ 2. Liken De döda äro lagda på tvärsidan af grafven och så ställda alla de på sida, att hos alla de på sida lagda lik ögonen äro riktade mot den uppåtgående solen. Here Castrén wrote a footnote that he did not complete and eventually struck out: Må man härwid erinra sig hvad som I förhållande […] ǁ Erinrande träffas ǁ ligg[a/er] djup. ǁ djup eller n[å]g[o]t deröfv kistan ǁ grafven It is apparent that these burials are from the Chalcolithic Period or Bronze Age, but there are some inconsistencies in Castrén’s description of their contents. The burials, in which the dead have been buried lying on their side, facing northeast are typical, above all, of the Andronovo Culture, but usually the Andronovo graves do not contain more than one set of human remains each. Also there are usually not daggers in them, but daggers appear in the Tagar burials of the Late Bronze Age. Knives are typical of Karasuk and Tagar burials. Grjasnow 1970: 95–96. (TS) grafwen har786 stenröset antingen saknats eller åtminstone787 warit ganska obetydligt. Här788 hafva äfwen skeletterna warit bättre bewarade. Jag har i789 hvarje graf wanligen funnit ett större antal (4–12) mer eller mindre fullständiga m[enni]sko-skeletter. De synes alltid hafva blifvit lagda i kistor antingen af träd eller sten, ehuru trädkistorna redan till det mesta äro förruttnade och stenkistorna äfven ofta kullfallna790 och rubbade. På de flesta ställen har jag funnit tvenne lik lagda i samma kista tätt inwid h[varan]dra. Då det791 ena af liken ofta warit rubbadt och mycket illa faret, så kan häraf slutas, att grafven blifvit öppnad för att gifva rum åt den aflidnes andra hälft. Liken har jag funnit liggande än på rygg, än på792 sida, och härvid trott mig göra den anm[ärknin]g, att de sistnämnda793 liken vanl[igen] varit794 äldre än de öfriga, och795 merendels begrafna796 i midten af grafven. Alla797 lik hafva blifvit lagda på twärsidan om grafwen och så ställda, att de aflidnes ögon, i s[ynner]het de på sida begrafna likens, äro riktade gent mot den uppåtgående solen.798 I799 förhållande till den omgifvande jordytan träffas800 liken gemenl[igen] på vid pass 1. arsh[in]s djup.801 Något högre finnas, såsom redan nämndt är, ben af hästar, får, hundar, m. m. I sjelfva kistan802 har jag esomoftast upptäckt bräckliga lerkrus, knifwar, dolkar, sadeltyg af koppar, men intet af jern.803 94 �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel De af mig sålunda i korthet beskrifna grafwarna delas af många andra förf[attare] i 2ne slag, som på måfå blifvit kall[a]de Tschud[iska] och Kirg[isiska].804 De förra sägas wara högre och försedda med stora grafstenar, de sednare deremot jemnhöga med marken och i805 saknad af några806 kurganstenar. Detta är en högst märkvärdig dist[inction], ty enl[igt] mina undersökningar höra just de med marken jemnhöga till de uräldsta807 kurganer. I dem är redan808 allt förmultnat och orsaken till deras lågländta besk[affenhet] är påt[agligen] den, att kumlet under tidernas lopp insjunkit. I809 grund falsk är den uppgift, att endast höga kurg[aner] äro försedda med grafstenar. Dessa anträffas wid höga810 och låga, stora och små kurganer. Att det äfven gifves höga kurganer som äro811 ganska gamla, kan väl icke bestridas; men man är alltid säkrare att finna ett oförruttnadt skelett i de n[å]g[o]t upphöjda, än de låga och insjunkna kurganerna.812 Hos Pallas skall813, enl[igt] Ryska förf[attare]s wittnesbörd, äfven förekomma814 en indelning i enskilta [och]815 familje-grafvar, samt i sten-kurganer816 (majaker), jordoch schiffer-kurganer817 eller de så k[al]l[a]de pliti.818 Tillvaron af enskildta grafwar819 lemnar jag derhän820, men vill821 dock anmärka, att jag ej öppnat en enda gammal graf, som skulle innehållit blott [ett] enda lik. Indelningen i 95  It is unclear whose division Castrén actually refers to. On the other hand when concepts like “Chud” were applied to anything unknown or alien, it also referred to everything belonging to the disappeared inhabitants of the area, and by that way it was easy to set as a counterpart of Kyrgyz that continued living there. Grigorij Ivanovič Spasskij (1784–1864) divided the kurgans explicitly to “Chud” and “Kyrgyz” types. Спасскiй 1818: 32 (159). Also in main features the divisions by Peter Simon Pallas (1741–1811) and Johann Georg Gmelin (1709–1755), see Pallas 1776: 361–362, 384–385 and Gmelin 1752: 317–318. The divisions of both of them are, however, more detailed, see Pallas 1776: 356–362; Gmelin 1752: 311–319. See also Gmelin 1999: 407–408 where Dahlmann identifies other mounds described by Gmelin with Tagar Culture tumuli except his slanec type that is younger. Pallas considered the kurgans with copper artefacts to have belonged to “Chuds” who had originated in the Altai and Sayan Mountains and migrated as far as Hungary from there. Philipp Johann von Strahlenberg (1676–1747) also lists different features of the graves but does not divide them into defined groups. Strahlenberg 1730: 356–358. Daniel Gottlieb Messerschmidt (1685– 1735) divides the graves into two groups calling one type Scythic and the other Tatar. Белокобыльский 1986: 17–18, 21, 35–36, 45. (TS)  i saknad ǁ utan  några kurganstenar ǁ 1. alla stenar ǁ 2. några hörnstenar  uräldsta ǁ allra äldsta  redan allt ǁ allt �Archaeologica et historica  I […] är ǁ Dessutom är  höga ǁ <------- ---->  äro […] gamla ǁ 1. sakna ǁ 2. <--> ǁ 3. äga en hög <---> ǁ 4. äro ganska åldriga  kurganerna. ǁ 1. ~ Hvad ǁ 2. ~ Wisserligen finnas äfven stora kurg[aner] som äro af tidigare urspr[ung]. ǁ 3. ~ För öfrigt måste emot d[en]na nämnda dist[inction] äfven anm[ärka]s att det gifves höga kurganer kummel som sakna, och låga grafvar, som äga kurganstenar, och då det äfven finnas låga kummel grafvar som äga och höga grafvar, som sakna och kurganer st grafstenar, så synes denna distinction af sig sjelf förwalla. Dessutom bör härvid ihågkommas, att äfven de låga kumlen fordom höjt sig n[å]g[o]t öfver jordytan, men und. tidernas lopp insjunkit. Man talar Rysk[a] förf[attare] tala äfven om stor förmodligen på Pallas auctor[itet], om om sten- och jord-kurganer. Here Castrén is referring to the groups presented in Pallas 1776: 356–362. (TS)  skall ǁ skola  förekomma en indelning ǁ förekomma många andra distinctioner, såsom ~  Mscr.: i  sten-kurganer ǁ sten- och  sten-kurganer […] schiffer-kurganer ǁ sten- och jord-kurganer m. m. ǁ [Here an unfinished footnote:] Sten-kurganerna torde wara synonyma med de Tschudiska, och jord  Pallas 1776: 361–362 mentions two types of kurgans: “common graves” (gemeine Gräber), which the grave diggers call, according to him, Slanzi or Mogilniki, and high earth tumuli (Kurgani). He assumes that these two types belong to different nations, and the people who built the large kurgans would have been the same people who controlled the ancient metal mines found in Siberia. He 96 �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel         äro ställda ǁ stå  en kurgan ǁ 1. grafven ǁ 2. kurganen  på marken ǁ på jemna marken  hållas de likwäl ǁ 1. <----> de ǁ 2. sägas de likwäl wara  Tschudiska ǁ schiffer  dess mening ǁ allmogens begr[ep]p  Xna  omöjl. ǁ ej  så […] hylla ǁ sådana kolosser, och Pallas synes hafva ant[agit] d[en]na men[in]g utan all egen undersökn[in]g  de stora ǁ ku[rganer]  är […] kurgan-stenar ǁ 1. äro helt enkelt ǁ 2. är en benämning på och brukas om kurgan  Change in the footnote: kurgan ǁ kurganen  Med jordkurganer […] ǁ Då oftast antr[äffas]s såd[ana] stenar wid höga och stora  G.I. Spasskij  skilld ǁ så kallad calls the people Chud. Pallas 1773: 608–611. Pallas 1776: 384–385 divides the tumuli into two groups: stone monuments (steinerne Denkmäler) and large tumuli without stones (die grossen Grabhügel von blosser Erde). The division between stone and earth kurgans is originally a part of J.G. Gmelin’s typology of the kurgans. Gmelin 1752: 317–318. (TS) grafwar lemnar ǁ 1. grafwarna kan jag wäl ǁ 2. grafwar måste jag derhän ǁ oafgjord vill ǁ bör anstår knappt ǁ anstår endast en Rysk bonde, men icke As stated above, Castrén is mistaken here, although this kind of division emerges only when the two different group divisions by Pallas are brought together. (TS) benämna ǁ kallas af grofva […] stenar ǁ de grofva och kolossala stenar, som ☞ 97 �Archaeologica et historica  Pallas 1776: 385 also makes the distinction concerning the location of different graves. Spasskij followed Pallas in his division of the antiquities of Siberia. See Спасскiй 1818: 31–34 (158–161); Белокобыльский 1986: 45. (TS)  är ogrundad ǁ äger ingen allmän tillämpning  According to what we now know, there is variation in the construction of the kurgans from one period (archaeological culture) to another. Castrén was right that kurgans of different periods can be found in the same cemeteries. Grjasnow 1970 passim; Членова 1972: 53, 61, 98. (TS)  För öfrigt […] ǁ Öfverhufvud är det den åsigt i grunden falsk föreställning att falsk, som af g[enom] grafstenarna och  bör […] äger ǁ äga kurganstenen alldeles ingen  män ǁ nationer  och ǁ 1. öfver ǁ 2. och <--> ǁ 3. dett  lika allmän ǁ wida allmännare  slutar […] folk ǁ 1. slutar jag af den högre betydelse, som grafv[arna] ǁ 2. slutar jag åtminstone för de flesta Sib[iriens] ǁ 3. slutar jag åtminstone för Sib. folkslag gemensamma  religiösa ǁ allmänna  mga ǁ 1. n<----> ǁ 2. måhända  har ǁ 1. har ǁ 2. blir ǁ 3. får ǁ 4. blef ǁ 5. har utan tvifvel  Change in the footnote: innehållit ǁ åtminstone ~  I […] för ǁ 1. ~ ǁ 2. Man kan utan misstag, att an  förfärdiga ǁ göra  […] Ostjak-st. ǁ ~ <Samtl[iga]> dessa Dessutom bevisa föräras af betraktar Ostj[akerne] och Tat[arerne] en med Gudoml[ig] dyrkan åt stenar hv[il]ka äro formade i likhet sten- och jord- och schiffer-kurganer anstår822 knappt en så upplyst forskare som Pallas.823 Majaker benämna824 bönderna grofva825 och kolossala stenar, antingen de äro826 ställda wid en827 kurgan eller stå isolerade på828 marken. Ehuru påtagl[igen] m[ån]ga med såd[ana] majaker försedda kurganer äro af ganska sentida ursprung, hållas829 de likwäl af allmogen Tschudiska830, emedan enl[igt] dess831 mening den ”[Christna]832 kraften omöjl[igen]833 förmått handtera så834 stora kolosser[,] en m[enin]g, som äfven Pallas och andra förf[attare] synas hylla då de tvert emot all raison för Tschudiska utgifva de835 stora med majak-stenar försedda kurg[aner]. Pliti är836 en benämning på kurganstenar af schiffer.xxvi 837 Med838 jordkurganer lärer man förstå grafwar, som äro i saknad af alla kurganstenar. Spaski839 anför att jordkurganerna stå afsides ifrån de så k[al]l[a]de stenkumlen och äro af en skilld840 constr[uction].841 Äfven denna distinction är842 ogrundad, ty först och främst träffas alla slags kurg[aner] om h[varan]dra, och för det andra äga de alla en lika constr[uction].843 För844 öfrigt bör845 anm[ärka]s att kurganstenen alldeles icke äger xxvi. Sjelfva ordet kurgan betecknar rättel[igen] i Ryska allmogens mun icke grafkumlet, utan grafstenen. 98 �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel n[å]g[o]n ethnogr[aphisk] betydelse. Grafstenar uppresas öfver berömda män846 ännu i d[en]na dag af alla nationer, och847 att denna sed i fordna tider warit lika848 allmän, om ej allmännare, slutar849 jag af den religiösa850 kult, hvarmed den aflidne tillbedes af m[ån]ga851 och kanske alla Sibiriens folk. Grafstenen representerar hos dem den aflidnes person och har852 fordom blifvit hedrad med offer.xxvii 853 I854 st[ället] för grafst[enar] uppresa de nuw[arande] Tat[arerne] wid grafven för beqvämlighets skull en trädstör och upphänga ett hästhufvud i dess ända. Samojederne förfärdiga855 i brist på sten en bild af träd och förära den i tre år efter den aflidnes död. Samma bruk förekommer äfven hos flere Ostjak-st[ammar].856 Derjemte har jag wid somliga kojbal-grafwar i st[ället] för trädstören anmärkt ordentliga kurganstenar, och de857 nordliga Samojederne samt andra Sibiriska folk förära s[am]ma858 slags spetsiga stenar, som de Tschudiska kurganstenarna, der de träffa dem färdigdanade af naturen.859 Att860 hvarken Tat[arer] eller Samoj[eder] nu förtiden uppresa861 dylika stenar vid sina grafvar, härrör dels af fattigdom862, dels af en missgynnande xxvii. Man kan utan fara för misstag antaga, att hvarje graf innehållit åtminstone lika m[ån]ga lik, som dervid finnas grafstenar.       99 med Tat[arerne]s Gudo kurganstenar Det är troligt att trädet hos de resp[ective] folkslag endast är ett surrogat för stenen och hvad särsk[ildt] Samoj[ederne] beträffar, har jag verkl[igen] hos dem funnit stenbilder, h[vil]ka utan att vara grafstenar likwäl äras med offer aktas med en gudoml[ig] wördnad och hafva ega m[yc]k[e]t likhet med de Tschud[iska] grafstenarna d. ä. en spetsig form. Till detta ämne torde wi i det följ[ande] ännu återkomma. Å andra sidan torde man kunna taga för afgjordt, I sjelfwa w[erket] Wid några äldre kojbal-grafwar har jag jemväl funnit ordentliga kurganstenar i stället för den vanl[iga] trädstören. Å andra sidan torde man kunna taga för afgjordt, att vid de Tschud-grafvar, som nu för-- sakna kurgan-stenar, tillhört fattiga fam[iljer] fordomtida warit uppresta monumenter af träd, ty allt utvisar, att sådana grafvar tillhört fattiga familjer, hvilka Att och ingen ting är troligare, än att de Tschud-grafvar, som sakna kurganstenar, fordom warit försedda med monumenter af träd, ty de ǁ äfven ~ sma slags ǁ 1. likartade ǁ 2. dylika By this sentence there is an addition in the margin that Castrén has not placed anywhere but has not stricken out either: Annars bör man <---> sakl förmodar sig <öfver kurgg. stenar> kumlen och <grafstenar storlek. Fattig ---- att> gräfva grafvar. Att hvarken […] ǁ Det är endast fattigdomen, och en missgynnande natur och en stigande civilization, som <-> hindrar uppresa ǁ härrör fattigdom ǁ en �Archaeologica et historica  inga grafstenar ǁ ifrågaw[arande] stenar ej  kurganerna ǁ 1. ~, ty allt utvisar till ǁ 2. ~, ty allt utvisar fattigdom  Så ǁ Allt d  utvisar ǁ till  nu […] monumenter ǁ monumenter  Missing word added in Castrén 1870b.  man […] kunna ǁ man kunna  Aleksandr Petrovič Stepanov (1781–1837): the first Governor of Enisejsk Governorate 1822–1831, privy councillor, poet, and writer. He published several descriptions of his administrative area and collected historical and archaeological material as well as studied Siberian languages. Энциклопедическiй словарь XXXI: 594–595 [Степановъ, (Александр Петрович)]. For Stepanov’s description of the kurgans in Minusinsk area and to some extent in Siberia in general, see Степановъ 1835 I: 123–133; ethnographical description of the peoples in western Siberia with samples of their languages Степановъ 1835 II: 32–117. (TS)  antaga, att ǁ antaga, Det gifwes med ett ord intet skäl till att tillä i kurgan  The largest and highest kurgans of the so-called Saragaš and especially Tesˈ phases of Tagar Culture are common graves. Some of them belonged to the elite of the society but, according to M.P. Grjaznov, they do not differ externally from common family kurgans. Grjasnow 1970: 236–241. (TS)  af ǁ <-->  hka ǁ men man upptäcker äfven nedanom det öfra jordlagret  som ǁ af m[yc]ket åldrig natur, dels af en stigande civilisation. Fattigdomen har troligen varit den enda orsak, som föranledt att inga863 grafstenar blifvit uppresta wid åtsk[illiga] bland de gamla kurganerna864. Så865 wäl den yttre, som inre constr[uctionen] utvisar866, att nyssnämda grafvar tillhört fattiga familjer, h[vil]ka kanske liksom Samoj[ederne] och de nuw[arande] Tat[arerne] i st[ället] för stenkurganer upprest nu867 mera försv[unna] monumenter af träd. Å andra [sidan]868 torde man869 med Stepanow870 kunna antaga, att871 höga kurganer blifvit resta öfver krigiska hjeltar och ansedda personer.872 Derjemte hafva egna undersökningar öfvertygat mig om sanningen af873 en folktrad[ition], enl[igt] h[vil]ken kurganernas höjd tillvuxit d[eri]g[enom] att de döda ofta blef lagda ofvan på h[varan]dra. Denna sed tillhör, sås[om] redan anmärkt, eg[entligen] de nuvarande Tatarerne, h[vil]ka874 begrafva sina döda i gamla kurg[aner] då inga berg finnas i närheten. Dessutom upptäckas äfven lik och stengrafvar som875 synas tillhöra en äldre gener[ation]. Det är min bestämda åsigt, att man i876 de gamla Tschudgrafwarnes läge, riktning, storlek877, yttre form och inre construction icke finner n[å]g[o]t skäl för de[n] förmodan, att dessa878 grafvar tillhört skillda folkslag. Hvad åter de gjorda fynden beträffar, så skall Pallas i Tschud-grafwarna879 hafva upptäckt både koppar- och jernredskap880. Kopparn har naturligtvis881 blifvit 100 �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel funnen i de Tschudiska, och jernet i de Kirgis[is]ka, Tat[ariska] grafvarne882. Men nu enl[igt] hvad i det föreg[ående] redan bl[ifvit] anför[d]t äro de så kallade Kirgis-grafvarna, d. ä. de låga, fattiga kurganerna öfverh[uf]v[u]d af äldre ursprung än de Tschudiska d. ä. de högre, med grafstenar försedda kumlen[.]883 Häraf skulle följa att man884 upptäckt jern i gamla och koppar i unga kurg[aner], hvilket strider emot alla historiska wittnesbörd. Hvad885 mig betr[äffar], har jag i de äldre kurganerna alldrig upptäckt n[å]g[o]t jern-redskap och samma intyg meddelas äfven af alla andra, som i sednare tider sysselsatt sig med kurgan-gräfning. Jag förmodar att de jernredskap, Pallas öfverkommit, alldeles886 icke blifvit funna i kurganerna, utan ofvanpå marken887, eller strax nedanom jordytan. Sådana jordfynd äro äfven i wåra dagar m[yc]k[e]t allmänna och förvexlas med kurgan-fynd888. Winnings[-]lystna speculanter bära till mig alla889 dagar diverse Ryskt och Tatariskt kram, som de vilja utprångla för höga penningar under förewändning att de gjorda fynden äro Tschudiska890. Utom de gamla eller Tschudiska kurganerna finner891 man i den Minus[inska] kretsen äfwen grafvar, hvilka påtagl[igen] äro af ett annat urspr[ung]. De anträffas mest på892 höjda, af en wacker natur gynnade nejder. Dessa893 grafvar äro aflånga, öfverst894 betäckta med sten, 3–5895 arsh[in]896 långa och 1–2 breda.897 De 101  i […] Tschudgrafwarnes ǁ i grafwarnes  A stricken out footnote: Det bör noga märkas, att Ryska allmogen och <----> äfven fl[ere] förf[attare] för Tschud[iska] anser  dessa grafvar ǁ 1. de skillda ǁ 2. de gamla Tschudgrafvarna  Tschud-grafwarna ǁ 1. <---------> ǁ 2. de höga eller Tschud-grafwarna  koppar- och jern-redskap ǁ 1. jernsaker ǁ 2. koppar-redskap men i de låga jernredskap  naturligtvis ǁ förmodligen  grafvarne ǁ <--->  The kurgans of the Taštyk Culture (2nd century BCE–5th century CE) are again smaller and lower than the ones of the Tagar Culture, and it seems that Pallas was referring to these graves when describing low kurgans with iron artefacts. Вадецкая 1999: 13–17, 65–67. (TS)  man upptäckt […] ǁ jernet warit tidigare kändt än kopparn  Hvad mig betr. ǁ För min del nödg  alldeles icke […] ǁ 1. blifvit funna på jorden, men ej i kurganerna liksom m ǁ 2. ej i kurganerna, utan blefvo utom ǁ 3. ej i kurganerna, utan blefvo ofvan jord ǁ 4. blifvit  ofvanpå marken ǁ wid jordytan. Sådana jordfynd äro  kurgan-fynd ǁ Tschud-fynd  alla […] Ryskt ǁ allehanda Rysk  Tschudiska. ǁ Tschudiska och  finner ǁ up[ptäcker]  på […] nejder ǁ 1. på höjden ǁ 2. på upphöjda ställen  Dessa […] äro ǁ Till sin form äro de  öfverst betäckta ǁ bet[äckta]  3–5 ǁ 4–5  arsh. ǁ sash[en] arshin = ell = ca. 71 cm  breda. […] ställda ǁ 1. breda, ställda in ǁ 2. Breda. Deras riktning �Archaeologica et historica  Wid ǁ In  lik. Man ǁ 1. lik, som ǁ 2. lik. Det synes  Tschud. ǁ K[irgisiska]  redan ǁ wanl[igtwis]  Likaså […] dem ǁ Äfven i dem träffas  med ǁ o [ögonen?]  men ǁ <---->  wäggar ǁ ~ och några kurganstenar  har ǁ är  Saknaden […] ǁ Den Tat[ariska] grafven är en Tschud[isk] graf i miniatyr. Det är eg[entligen] blott den fyrk[antiga] formen, som skiljer Tschud-grafvarne ifrån de Tatariska. Brist[en]  kurganstenar ǁ gra[fstenar]  ursprungl. bl. ǁ bl[ifvit]  träd-störar ǁ träd-störar de<--> och i sta [=stället]  de […] boningar ǁ sina grafvar  de […] warit […] ǁ 1. de äfven ǁ 2. de lefvandes logerat i fyrkantiga tält  Missing word added in Castrén 1870b.  wittnesbörd ǁ upp[gifter]  Jenis. ǁ Abak[an]  Missing words added in Castrén 1870b.  The Belyj Ijus runs on the steppe west of the Yenisei, around N55° E89°35′. (TS)  It is unclear whether Castrén originally intended to include this short paragraph in the subsequent paragraph or as a footnote at the end of the previous one. Höger om ǁ 1. På högra sidan ǁ 2. ~ Jenisej träffas kurganerne mera sparsamt, och äfven på venstra sidan förekomma de blott på stepperna, men ej i skogsbygden hv[ar] ken wid Jenis[ei] [eller] Abakan.  förekomma ǁ är  blott […] skogsbygden ǁ endast på stepperna men ej i skogsbygden äro ställda med långsidan i en ostlig och vestlig riktning. Wid898 öppnandet af dessa grafvar har jag endast funnit ett enda lik.899 Man finner lätt, att liket i dem, liksom i de Tschud[iska]900 kurg[anerna] vanl[igen] varit lag[d]t uti en redan901 förruttnad trädkista. Likaså902 träffas i dem liket på vid pass 1. arshins djup, med903 ögonen riktade mot solens uppgång. Dessa grafvar tillhöra de nu warande Tatarerne; men904 om man kring dem uppreser fyra wäggar905 samt betäcker röset med jord, så har906 man Tschudgrafven färdig. Saknaden907 af kurganstenar908 har i de Tat[ariska] grafvarne urspr[ungligen]909 bl[ifvit] ersatt g[enom] träd-störar910 och för att slip[p]a omaket med kumlen ställt grafwar[n]a på högländta ställen. Den enda wäsentliga skillnaden emellan de gamla och nya grafvarna är deras olika form. Med afseende härå har jag hört Tat[arerne] anföra den trad[ition], att de resp[ective] Tschuderna gjort de911 dödas boningar fyrkantiga, emedan de912 lefvandes boningar warit formade på lika sätt. Detta erinrar om Kirgisernas ännu i dag gängse sed att bygga fyrkantiga tält. Kirgiserna hafva i sekler bebott detta land, och det [är]913 anmärkningswärdt, att kurg[aner] förekomma i mängd just på de ställen, hvarest Kirg[iserna] enl[igt] historiska wittnesbörd914 skola uppeh[ållit] sig, d. ä. på venstra sidan om Jenis[ei]915 emellan [denna och]916 flod[en] Ijus917. Höger918 om Jenisej förekomma919 kurganer mera sparsamt, och äfven på venstra sidan träffas de blott920 sällan i skogsbygden, ty dessa 102 �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel trakter innehades af Samojed- och Ostjak-stammar, hvilka ännu i d[en]na dag begrafva sina döda ofvan jord, nedläggande921 dem ant[ingen] i trädkistor, eller upphängande dem till trädtoppar.xxviii 922 Såsom bekant, utgöra923 Kirgiserna en Turkisk924 stam, och den utomordentliga likhet, som deras grafvar äga med de nuwarande925 Turkarnes [eller] Tat[arernes] i Minus[inska] krets, är926 ett ytterligare bevis för de så k[al]l[a]de Tschudgraf[varnas] Kirg[isiska] ursprung. Åtskilliga af mig i grafvarna upptäckta smärre fynd af tvetydig beskaffenhet hafva Tatar[erne] wanl[igtwis] wid första anbl[ick] igenkännt, yttrande att såd[ana] saker äfven hos dem äro i bruk. Den i Minus[inska] kretsen fordom gängse seden, att i klippor och allehanda äfven i grafvarna funna redskap teckna särsk[ildta]927 djur och allehanda figurer förek[ommer] ännu i denna dag hos Tat[arerne].928 Med omgående post afsänder jag till Wet[enskaps-]Akad[emien] en Tat[arisk]929 spåtrumma, som innehåller ett tillr[<äckligt>] antal så besk[affade] tecken. Tillika åtfölja ett antal cranier, hvilka förmodligen äfven930 skola leda till det resultat, att de resp[ective] Tschud[erna] varit Kirgiser.xxix 931 xxviii. Sistn[ämnda] sed förek[ommer] äfven hos Tat[arerne] ehuru mera sällan. xxix. nb. Grafkumlen äro ej Mongoliska, ty på Mongol[iska] stepperna finnas de ej, åtminstone i södra 103  nedläggande ǁ upph[ängande]  Change in the footnote: mera sällan ǁ sparsamt  utgöra ǁ äro  Turkisk ǁ 1. ~ ǁ 2. Tatarisk  nuwarande […] l. Tat. ǁ Tataris[ka]  är ǁ at  särsk[ildta] ǁ allehanda  For a recent overview of rock art in the upper Yenisei area, see Есин 2010. (TS)  Tat[arisk] ǁ <-->  äfven ǁ ännu säkrar[e]  The text of the footnote is in the body text in Castrén 1870b: 136. In Castrén’s manuscript it is in the margin without annotation to indicate its intended placement. Change in the footnote: inom ǁ hos �Archaeologica et historica  The steppes west of the Sayan Mountains. (TS)  Wår emot […] ǁ 1. Wår emot Pallas och andra Ryska förf[attare] riktade polemik ǁ 2. Wår emot vissa Ryska förf. ǁ 3. Pallas och öfr[iga] Ryska förf[attare] hafva  gäller endast ǁ gäller sålunda endast  folkslag eller ǁ folkslag upprest  Endast […] vi ǁ Dock anse wi  skeletter ǁ lik  sida. ǁ 1. ~ Endast Emellertid en utredning physiol[ogisk] undersökning af skeletterna cranierna kan ådagalägga ǁ 2. ~ Emellertid kan blott en physiol. undersökning af cranierna ådagalägga om……  [Mongoler] ǁ 1. Mongoler ǁ 2. Mongoliska ǁ 3. enskildta individer af den Mongoliska step stammen Castrén has stricken out all versions. The word Mongoler restored in Castrén 1870b.  ett […] Mongolisk ǁ 1. äfven finnas ǁ 2. ett och annat befinnas vara Mongoliska ǁ 3. ett och annat befinnas vara af Mongolisk  ingen ting widare ǁ endast I sjelfva verket har man alldrig tviflat och ej kunnat tvifla derpå, att Kirgis[iska] grafwar finnas strödda på de Sajanska stepperna932. Wår933 emot Pallas och wissa Ryska förf[attare] riktade polemik gäller934 endast de falska på allmogens utsago grundade distinctioner af grafvarna, genom h[vil]ka man velat insinuera den åsigt, att måhända äfven andra folkslag935 eller de mythiska Tschuderna upprest åtskilliga bland nämnda grafvar. Wi hafva i det föreg[ående] sökt bewisa, att hvarken grafvarnes yttre form eller inre constr[uction] ger anl[edning] till en sådan förmodan. Endast936 den omständighet anse vi förtjena n[å]g[o]n uppmärksamhet, att soml[iga] skeletter937 anträffas liggande på rygg, andra på sida.938 Denna observation synes förlora all vigt d[eri]g[enom] att i samma graf anträffas skeletter i begge dessa position[er]. Dock rekommendera wi saken till Physiologernas begrundande af det skäl, att man på vissa historiska och antiquariska grunder kunde tilldela äfven [Mongoler]939 ett hvilo-rum i de Minusinska grafvarna. Skulle bland de funna cranierna ett940 och annat verkligen befinnas vara af Mongolisk härkomst, så bevisar detta ingen941 ting widare, än att Mongoler delen af Mongoliet. – Icke heller hos Ostj[aker] och Samoj[eder], ty de finnas ej inom [outstr.: hos] deras gebiet, ex. omkring Krasnojarsk. Obs. I de inhuggna fig[urerne] förek[omma] pisken, m[ån]ga djur etc. som Ostj[akerne] och Samoj[ederne] ej ägt. 104 �Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel och Kirgiser jordat sina döda på samma wis och till och med i samma grafvar.942 Efter943 att hafva upprödjat några944 kurga945 på den Sajanska steppen, satte jag mig ner öfver floden Abakan946 och började en ny series af resor på947 den Kojbalska steppen. Denna stepp948 utbreder sig längs949 högra stranden af Abakan emellan Jenisej950 och den i Abakan utfallande lilla floden951. Till sin natur är Kojbalsteppen952 likartad953 med den Katschinska954, kanske n[å]g[o]t mera fruktbar och bättre egnad för åkerbruk. På den955 stepp uppehålla sig utom Kojbaler ett antal Katsch[inska] och Sag[aiska] Tat[arer]. Äfven finnas här åtskilliga Ryska byar, sås[om] Sor956, Beja957, Sobinsk958, Kol, att ej tala om de wid sjelfva Jenisej belägna. Dessutom959 hafva960 n[å]gra961 fattiga Kojbal[er] bildat en liten by wid namn Ut962, der de lefva och bo på Ryskt wis. I d[en]na by uppehöll jag mig963 105  If Castrén had followed this conclusion to its logical end, he would actually have had to admit that there may have been also peoples living in the area other than Kyrgyz. Nowadays, at least the advent of Afanasˈeva and Andronovo are assumed to bear significant traits of new migrations to the steppes. Mallory 1997c; Keyser & al. 2009: esp. 408–409; see also Grjasnow 1970: 235. Anthony 2007: 307–311. (TS)  Text from here onwards is not published in Castrén 1870b.  några ǁ ett half  kurganer ǁ mindre grafvar  The Abakan runs into the Yenisei from the southwest at N53°44′0″ E91°30′26″. (TS)  på […] steppen ǁ och undersö[kningar]  stepp ǁ steppen  längs ǁ wi[d]  Jenisej ǁ floderna  Castrén means the river that runs into the Abakan at the town of Abakan, N53°42′26″ E91°29′5″. (TS)  Kojbal-steppen ǁ den  likartad ǁ <---->  The steppe area around the river Kača north of Krasnojarsk, ca. N53° E92°30′. (TS)  den stepp ǁ 1. st[eppen] ǁ 2. denna  Sorsk at N53°59′48″ E90°14′48″. (TS)  Beja is situated at N53°3′7″ E90°55′19″. (TS)  Sobinsk ǁ Tabat  Dessutom ǁ 1. Dessutom ǁ 2. Också  hafva ǁ bo k  ngra ǁ 1. åtskilliga ǁ 2. 7 ǁ 3. åtskilliga  Ut or Uta used to be situated at ca. N53°9′ E90°49′. Salminen 2003b: 215 (No. 82 on the map). (TS)  The text is fragmentary here, which shows that Castrén originally meant it as a part of a larger entity. (TS) � Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource 3. [Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel i den Minusinska kretsen] (Archaeologica et historica) Subject The topic of the resource Archaeologica et historica; Universitaria. Manuscripta Castreniana, Realia I. 187 p. ISBN 978-952-5667-92-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-93-6 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén edited by Timo Salminen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/5797e1166e809c7e9f1a4e3547e2166b.pdf 514aeaed712286a2a0461cb49233939e PDF Text Text Archaeologica et historica  The manuscript KK Coll. 539:29.15 (Varia 4.15) p. 621–626 consists of loose sheets, sized ca. 23.5 x 37 cm. The text was originally published as Castrén 1870a, but without the first and last sentences of the manuscript. Castrén sent the proposal, translated in Russian, to the Imperial Russian Geographical Society on January 16, 1851. (TS)  The Imperial Russian Geographical Society (until 1850 Russian Geographical Society) was founded in 1845 and has been working continuously since then. At the present moment (2016) the society has firm ties to the state, while its board of trustees (попечительский совет) is led by President of the Russian Federation Vladimir Putin and the chairman of the society is Minister of Defense Sergej Šojgu. http://www.rgo. ru/en/society/history. (TS)  § ǁ i ~  “Каждый Членъ, подающiй голосъ, свернувъ листокъ свой, отдаетъ его одному изъ свидѣтелей, который кладетъ его въ назначенный для того ящикъ. По собранiя всѣхъ листовъ, они вынимаются Секретаремъ Общества, и имена избранныхъ произносятся гласно и записываются тремя Членами порознь.” Временный уставъ §37.  af intresse ǁ af något intresse  meddela ǁ lemna  är ǁ synes wara  The text published in Castrén 1870a begins here.  For commentary on the prehistoric graves in Siberia, see Om 4 Förslag till en undersökning af de i Finland beﬁntlige grafkumlen964 Eders Excellens. Sedan jag af Kejserliga Ryska Geografiska Sällskapet965 blifvit utwald till dess ”членомъ сотрудникомъ” och ej längesedan erhållit ett diplom ”на это званiе”, får jag nu genom Eders Excellens framföra till Sällskapet min tacksägelse för det smickrande förtroende, hvarmed jag blifvit behedrad. Mitt bemödande skall blifwa att samvetsgrannt uppfylla de åligganden, hvartill Sällskapets Stadgar §966 37967 förbinda mig. Sysselsatt för det närwarande med redaktionen af mina under resor i Ryssland och Sibirien gjorda anteckningar öfwer särskildta Finska, Samojediska och Tatariska språk äger jag för det närwarande inga свѣденiя utarbetade, som kunde vara af968 intresse för Sällskapet, men så snart jag hunnit widtaga bearbetningen af mina ethnographiska, statistiska och geographiska rese-anteckningar, skall jag ej underlåta att meddela969 Sällskapet ett och annat resultat af mina forskningar. För det närwarande will jag blott fästa Sällskapets uppmärksamhet wid en omständighet, som är970 af den wigt för Rysslands äldre ethnographiska och historiska förhållanden, att den ej kan wara likgiltigt för Sällskapets medlemmar. Det971 är en länge känd sak, att i särskildta delar af Ryssland och Sibirien anträffas en talrik mängd forntida grafvar, hvilka äro kända under namn af kurganer.972 Då jag åren 1845–1848 i Kejserliga Wetenskaps-Akademiens uppdrag werkställde en vetenskaplig resa till Sibirien, hade jag bland annat mig förelagdt, att i mån af mina tillgångar upprödja nämnda kurganer och söka utreda, af hvilken folkstam de blifvit uppförda. Mig intresserade denna fråga så mycket mera, som åtskilliga lärda warit af den mening, att de till större delen äro qvarlefvor af den Finska stammen, hvars språk, historia 106 �Förslag till en undersökning af de i Finland befintlige grafkumlen och ethnographie ifrån tidigare år utgjort det käraste föremålet973 för mina forskningar. Ledd af hoppet att om denna stam winna någon upplysning genom undersökning af nämnda fornlemningar974 lät jag oaktadt mitt ringa rese-understöd upprödja wid pass 30 grafwar i Minusinska kretsen samt dessutom ännu några få i trakten af Njertschinsk. Jag gjorde975 en noggrann beskrifning öfwer dessa grafwar, deras976 läge, yttre och inre construction m. m., som jag framdeles ärnar genom trycket meddela.977 Alla de af mig i grafwarna gjorda fynd978 har jag öfverlemnat till Kejserliga Wetenskaps-Akademien, och bland dem wid pass 20 mera eller mindre konserverade kranier. Mig weterligen har Akademien ännu icke låtit anställa någon undersökning hvarken öfver kranierna eller de öfriga fynden; men det är dock min öfvertygelse att genom deras tillhjelp något ljus öfver Sibiriens äldre979 innewånare bör kunna winnas. Hvad jag genom egna undersökningar tror mig hafva utredt, är att de Sibiriska kumlen äro ett verk af den utaf mig så kallade Altaiska folkrasen, hvartill jag räknar både Mongoler, Tunguser, Turkar980, Finnar och Samojeder. Enligt981 min åsigt äro alla982 yngre grafwar983 dels af turkisk, dels af mongolisk och tungusisk härkomst, men jag anser det tillika984 för ganska sannolikt, att bland de äldre grafwarna kunna finnas sådana, som äro ett werk af den finska stammen.985 För986 att likwäl finna en grundad öfvertygelse i detta ämne, wore det nödwändigt att jemföra de Sibiriska kumlen med dem, som i Finland förekomma.987 Antalet988 af grafkummel är äfven i sistnämnda land ganska talrikt, men de hafwa hitintills ej blifvit gjorda till föremål för någon närmare undersökning.989 För min del hade jag wisserligen för wid pass ett decennium tillbaka börjat samla alla slags upplysningar om dessa grafwar, men min kort derpå inträffade resa till Lappland och Sibirien hindrade mig att fortsätta dessa undersökningar. Emellertid990 hade jag med anledning af den yttre likhet, som nämnda991 grafkummel erbjuda med de i Skandinawien förekommande uppkastat den förmodan, att de tilläfwentyrs 107                  kurganer eller s. k. Tschudkummel i den Minusinska kretsen and Castrén’s travel diaries of 1847–1848 in this series. föremålet ǁ ämnet fornlemningar ǁ ~ i jordens sköte gjorde ǁ äger deras ǁ <ba--> Castrén means either his article Om kurganer eller s. k. Tschud-kummel i Minusinska kretsen, which came out posthumously, or some other text that has disappeared or never even existed. (TS) They have not been found in St Petersburg since then. There are some lists of them in Castrén’s travel diaries and calendars. See a later volume in this series. (TS) äldre innewånare ǁ aborigines Turkar ǁ Finn[ar] Enligt […] äro ǁ Jag håller det ej för ganska sannolikt, att alla ǁ de grafwar dels ǁ grafwar bestämdt dels tillika för ǁ tillika wara Cf. Om kurganer eller s. k. Tschudkummel i den Minusinska kretsen above where Castrén considers it improbable that there would be other than Kyrgyz burials in the mounds. (TS) För ǁ Men See also Utdrag ur ett bref… among his travels in this series. Antalet […] talrikt ǁ Äfven i sistnämnda land finnes en talrik mängd grafkum[mel] Castrén probably means the Bronze Age grave cairns known especially along the coasts, but possibly also the socalled Lapp cairns that he had �Archaeologica et historica          excavated in his travels of 1838 and 1839. Cf. the publication of his travels in this series. On burials in cairns in Finland, see Lavento 2015: 160–170; Raninen – Wessman 2015: 235. (TS) Emellertid ǁ Med nämnda […] erbjuda ǁ de Finska kurganerna förete See Utdrag ur ett bref, dateradt Kuolajärvi den 3 December 1841 among his travels in this series. Sven Nilsson (1787–1883): Swedish zoologist, ethnologist, and archaeologist. Tallgren 1914. grundliga undersökningar ǁ unders[ökningar] sjelfva ǁ äfven On a craniological basis, Nilsson 1838–1843 III: 26 interprets them belonging to ”Lapps”; cf. Nilsson 1838–1843 II: 9–16. (TS) Johann Karl Ullrich Bähr (1801– 1869) was a Baltic-Germanborn painter who excavated assumed Livian graves in Livonian Governorate and published them as a monograph in 1850. Bähr 1850: esp. 1–3; Sauer 1953 ( http://www.deutsche-biographie.de/pnd116033908.html). The graves excavated by Bähr were, however, from the Late Iron Age (10th to 11th centuries CE). Mugurēvičs 1974: 194–203. (TS) The Bronze Age culture along the Finnish coasts shows a clear Scandinavian influence, but it is ambiguous to what extent this could also be a sign of immigration from the west. The meaning of the concept of Finns or Finnishness depends on the definition, but if it is used to refer to a population speaking the Finnish language in the present-day sense, a äro af ett skandinaviskt ursprung – en förmodan, som äfwen tycktes winna ett stöd deri, att de finska kumlen till större del anträffas längs kusten af Finska och Bottniska viken, der den svenska befolkningen nedslagit sina bopålar.992 Sedermera har jag dock nödgats öfvergifwa denna åsigt, emedan det genom den frejdade Svenska fornforskaren Nilsons993 grundliga994 undersökningar blifvit utredt, att sjelfva995 de skandinawiska grafkumlen till en icke ringa del äro af finsk härkomst.996 Nyligen har äfven J. K. Bähr997 uti ett arbete med titel: ”Die Gräber der Liven” ådagala[g]dt, att i Livland finnas enahanda kummel, hvilka af honom jemwäl tillskrifwas den finska stammen. Det synes sålunda wara utom allt tvifvel, att äfwen och i synnerhet de grafwar, som anträffas på finsk jord, äro Finnarnes eget werk.998 Men äga wäl dessa grafwar någon gemenskap med de i Sibirien förekommande?999 Man inser lätt, att på denna1000 fråga, huru den ock må komma att besvaras, bero wigtiga resultater. Utfaller svaret jakande, så kan man med wisshet sluta att den Finska folkstammen, såsom jag äfven på andra grunder antagit, leder sin härkomst ifrån de Altaiska bergen, och att det är samma stam, som i äldre tider bebott äfven1001 det Europeiska Ryssland och der qvarlemnat samma slags minnesmärken, som i Sibirien.1002 Blir svaret åter nekande, så kan det nästan tagas såsom en afgjord sak, att nämnda minnesmärken, både i Ryssland och Sibirien äro ett verk af Tatariska1003 stammar, hvilka onekligen spelat en vigtig rol i Rysslands äldre historia, ehuru det ännu icke lyckats1004 häfdeforskningen att behörigen åtskilja dem ifrån Finska folkslag. Äfwen till bestämmande af många redan förgångna folkslags (Bolgarers1005, Chasarers m. m.) nationalitet, torde en komparativ undersökning af grafkumlen i Ryssland, Finland och Sibirien komma att lemna rika bidrag. Men utan allt afseende på de resultater, som genom en sådan undersökning kunna vinnas, ligger det dock ovilkorligen i vetenskapens intresse, att framfarna slägters alla minnesmärken med all möjlig noggrannhet undersökas, att sjelfwa de dödas ben framdragas ur mullen, för att om forntiden wittna hvad de kunna.1006 108 �Förslag till en undersökning af de i Finland befintlige grafkumlen Jag tager mig derföre friheten att till Kejserliga Geographiska Sällskapets bepröfwande hemställa, huruwida det ej skulle anse en undersökning af de i Finland befintliga grafkumlen wara öfwerensstämmande med dess wetenskapliga ändamål. För min del åtager jag mig beredvilligt att gå Sällskapet tillhanda med alla de notiser, jag varit i tillfälle om nämnda kummel insamla. Med fullkomligaste högaktning har jag äran framhärda Eders Ecxellens         109 Baltic-Finnic continuity in language cannot be placed earlier than the beginning of the Common Era. Lavento 2015 passim; Häkkinen, J., 2010: 58. (TS) Already J.R. Aspelin had abandoned the idea of connection between the kurgans of Siberia and the cairns of Finland, interpreting the latter ones as Scandinavian. Aspelin 1875: 58–59; Aspelin 1885: 34–38. (TS) denna […] besvaras ǁ denna frågas besvarande äfven […] Ryssland ǁ Ryssland This idea got its archaeological application in J.R. Aspelin’s work in the 1870s and 1880s. See esp. Aspelin 1875; Aspelin 1877–1884. (TS) Tatariska ǁ Turkiska lyckats häfdeforskningen ǁ lyckats för häfdeforskningen Bolgarers ǁ såsom ~ The text published in Castrén 1870a ends here. � Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource 4. Förslag till en undersökning af de i Finland befintlige grafkumlen (Archaeologica et historica) Subject The topic of the resource Archaeologica et historica; Universitaria. Manuscripta Castreniana, Realia I. 187 p. ISBN 978-952-5667-92-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-93-6 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén edited by Timo Salminen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/9052263b963d45d6232b07197a7c3ea4.pdf d7ac8cb686811307ed544649c6384c4d PDF Text Text Archaeologica et historica  This text was originally a lecture delivered at Henrik Gabriel Porthan’s (1739–1804) anniversary. Porthan was a professor of eloquentia and poetry at the University of Turku and is especially remembered for his work on the topics of Finnish folk poetry and history. In 1779 he made a journey to Göttingen where he was strongly influenced by A.L. von Schlözer. Klinge 1989; Tarkiainen 2000/2012. (TS) The manuscript has not been preserved. The text has been published as Castrén 1849 and 1858b. This publication follows the version of 1849 except that misprints have been corrected. The editor of Litterära soiréer changed and unified the spelling of Castrén’s original manuscript (e.g. äga > ega), which can be noticed at the few points where he has not done this. Cf. also Castrén’s letter to D.E.D. Europaeus, Irkutsk, March 10, 1848, partially published in Finnish in the newspaper Suometar 17/1848 (April 28, 1848). For an earlier version of some parts of the lecture, see Castrén’s travel diary (1 Sept. 1845), published in a later volume of this series.  Pe(h)r Brahe (1602–1680) was a Swedish nobleman who held several of the most influential offices of Sweden in the 17th century. He was Governor General of Finland 1637–1640 and 1648–1654. In Finland, he is remembered especially for his attempts to promote the economy of the area. The university 5 Hvar låg det Finska folkets vagga?1007 Föredrag, hållet i Universitetets Solennitetssal, den 9 November 1849. Mina Herrar och Damer! – Denna dag står tecknad i Finlands häfder såsom en af de ljusaste, gladaste dagar, som af försynen blifvit vår högskola beskärda. Det är i dag Porthans födelsedag. Vid detta universitet har ej funnits ett namn, som i glansfull ära skulle öfverstråla namnet Porthan. Med detta namn börjas ett nytt tidskifte uti vårt universitets och hela vårt lands annaler. Pehr Brahe1008 grundade ett Universitet i Åbo och Porthan döpte det till ett Finskt Universitet. Han var den förste, som höjde sin stämma för odlingen af fosterlandets språk, häfder, skaldekonst och hela litteratur, och han var äfven den förste, som med allvar lade hand vid verket. Porthan har såsom vetenskapsman verkat i många rigtningar, men under all sin verksamhet har han i främsta rummet haft fosterlandet för ögonen, och sin största ära har han hos efterverlden skördat såsom Finlands häfdatecknare.1009 Det är till en icke ringa del aktningen för den store mannens minne, som förmått mig att på denna hans födelsedag till föremål för min framställning välja ett ämne, som eger både ett fosterländskt och ett historiskt innehåll. Denna fråga, hvarpå jag utbeder mig att för några ögonblick få fästa uppmärksamheten, lyder så: Hvar låg det Finska folkets vagga? Det är en fråga, som både i äldre och nyare tider utgjort ett vigtigt föremål för lärda mäns forskningar.1010 Historieforskare, språkforskare, naturforskare hafva hvar på sin väg sökt utreda denna dunkla fråga. Få ämnen hafva blifvit så mångsidigt behandlade som detta, och likväl veta vi ännu i dag föga mera än intet om 110 �Hvar låg det Finska folkets vagga? vår härkomst.1011 Med anledning af de vidunderliga meningar, som häröfver stundom blifvit uttalade, har sjelfva denna undersökning råkat i vanrykte och blifvit föremål för den hårdaste af all kritik – för åtlöjet. Trotsande till och med denna kritik, fördristar jag mig att här inför en bildad allmänhet uttala mina tankar i ämnet. Skulle min framställning misslyckas, så beder jag att felet icke skall tillräknas ämnets beskaffenhet, utan min oförmåga att behandla detsamma. Huru min framställning af ifrågavarande ämne äfven kommer att utfalla, så hoppas jag att det i intet fall bör kunna ställas vid sidan af de lärdas undersökningar om paradisets läge och mensklighetens gemensamma härkomst ifrån Adam och Eva.1012 I vår tid äro så beskaffade undersökningar högst osmakliga, emedan de ej leda till annat än luftiga, haltlösa fantasier. Här kan derföre icke blifva fråga om den Finska stammens första, paradisiska hem, utan jag skall blott bjuda till att påpeka den plats på jorden, der denna stam ännu lefde osöndrad i en grupp eller liksom en folk-familj.1013 Såsom bekant är, hafva de Finska folken ända ifrån den tid, de ega en tillförlitlig historie, lefvat vidt skillda från hvarandra, somliga i Asien, andra i olika delar af Europa. Man har funnit spår af dem i Skandinavien och Danmark, i Tyskland och England. En icke ringa yta af Ryssland och vestra Sibirien bebos ännu i dag af Finska folkslag. Den egentliga kärnan af Ungerns befolkning tillhör likaså den Finska stammen. Berömda forskare hafva yttrat den förmodan, att till och med Spaniens äldsta invånare, Iberer och deras afkomlingar, de så kallade Baskerna, äro af Finsk härkomst.1014 När man för sin betraktelse framhåller dessa från hvarandra fjerran belägna nejder, hvilka utgjort sätet för Finska folkslag, så kan man ej värja sig för frågan: på hvilket ställe af jorden lefde dessa folkstammar ännu förenade med hvarandra? Det är ur denna synpunkt, jag ärnar behandla frågan om det Finska folkets vagga. För en närmare utveckling af ämnet är det af högsta vigt, att åtminstone i största allmänhet vidröra Finnarnas 111 was founded in Turku during Brahe’s period in office. Teerijoki 2001. (TS)  In fact, Porthan was convinced that the Finnish language would disappear sooner or later, and he had no ideological programme to prevent this development. His attitude towards Finnish folk poetry was also rather negative. Klinge 1989: 45–48. (TS)  Before Castrén’s time there had been several different original homelands proposed for the Finns. Originally it had been sought on a biblical basis and Finns were considered to be related to Scyths. Porthan abandoned that approach and, in his explanations of Paulus Juusten’s (ca. 1520– 1575) Chronicle of the Bishops of Finland, states that there is no doubt that Finns originally lived between the Caspian, Baltic, and White Seas. Closer to Castrén’s time, Julius Klaproth placed the original homeland in the Ural Mountains. When Castrén refers to the theories that had made the whole problem ridiculous in some people’s eyes, he may mean D.E.D. Europaeus’s hypotheses, published in the newspaper Suometar in 1847. Porthan 1799: 71; Klaproth 1823: 182; Europaeus 1847; on explanations of the origin of Finns, see Kemiläinen 1993: 31–37, 46–53, 68–75; Häkkinen, K., 1996: 65–67; Fewster 2006: 100–101. (TS)  The question about the “original homeland of the Finns” maintained with slight modifications its central position �Archaeologica et historica in Finnish (pre)history writing until the 1970s. Thereafter it has been formulated otherwise, when it has become clear that there is no single original homeland from where the Finns as a developed, unified nation would have departed, but there were several different waves of migration that brought new inhabitants to the area of present-day Finland. See, e.g., Aspelin 1885: 54–56; Setälä 1923: 160; Tallgren 1931: 141–144; Kivikoski 1961: 109–121; Salo 1984: 220; Kulonen 2002; Norio 2002; Carpelan 2002; Häkkinen, J., 2010; Halinen 2015. (TS)  From the early Middle Ages to the 16th century, history-writing was based on the Bible. It influenced the viewpoints of history still in 17th-century Scandinavia. Litzen 1983: 24– 27; Kemiläinen 1993: 31–37, 55; Korhonen 1986: 25–26; Alkarp 2009: 67–69; Fewster 2006: 54. (TS)  The idea of a shared original homeland was a logical consequence of the idea of language kinship. It was established in the Finno-Ugrian case by the early 18th century. Korhonen 1986: 28–33; Kemiläinen 1993: 46–53. (TS)  One of the scholars who proposed a relationship between Basque and the Uralo-Altaic languages in the early 19th century was Christian Gottlieb von Arndt (1743–1829) in his work on the relationships between European languages in 1818. Morvan 1996: 31, 273; Deutsche biographische Enzyklopädie 1: 215. (TS) och hela den Finska stammens slägtskaps-förhållanden. I detta afseende äro likväl de lärdas meningar mycket delade. Ty då några hänföra Finnar och deras stamförvandter till den gula eller Mongoliska rasen, anse åter andra, att de böra räknas till den hvita, den Kaukasiska eller Indoeuropeiska rasen, och ännu andra antaga en nordlig eller polar-ras, hvartill de räkna både Finnar, Samojeder och många andra bland nordens folk.1015 Mig vill det synas, såsom skulle de Finska, de Turkiska och Samojediska folken bilda en inom sig sluten grupp, hvilken så till sägandes utgör en förbindande länk mellan de gula och hvita, de Mongoliska och Kaukasiska raserna. Huru härmed äfven må förhålla sig, så är det åtminstone säkert, att ett bestämdt slägtskapsförhållande eger rum mellan nysnämnda tre folkstammar: den Finska, Turkiska och Samojediska.1016 Slägtskapen mellan Finnar och Turkar har i sjelfva verket redan länge varit af språkforskare antagen, och äfven bland naturforskare har Prof. Retzius1017 i Stockholm nyligen på det bestämdaste erkännt nämnda slägtskap. Hvad åter den Samojediska stammen beträffar, så har väl dess förvandtskap med Finnarna ur den naturvetenskapliga synpunkten stundom blifvit betviflad, men språkforskaren kan ej annat än tillerkänna äfven Samojederna ett gemensamt ursprung med både Finnar och Turkar eller Tatarer. Det kan här ej blifva fråga om att för nyss antydda slägtskaps-förhållande åberopa några bevis, allraminst sådana, som grunda sig på språkliga och naturvetenskapliga undersökningar. Mera egnande vore det för tillfället, att vidröra förvandtskapen i de förrberörda folkens seder och lefnadssätt, i religions-kulten, i känslooch föreställnings-sättet; men då äfven detta skulle leda utöfver gränserna för närvarande framställning, vill jag denna gång endast fästa uppmärksamheten vid en omständighet, som framför andra synes mig vigtig och anslående. Det är den obegränsade, öfvernaturliga tro, som dessa folkstammar hyste och till en del ännu hysa för sångens undergörande makt. Med sången trodde de sig kunna besegra hvarje fiende, afböja hvarje fara, bota hvarje sjukdom, tjusa ormar, tämja vilddjur, och med ett 112 �Hvar låg det Finska folkets vagga? ord åstadkomma det omöjliga. Enligt deras föreställning voro sång och vishet samma sak, och de skattade ingen förmåga så högt som denna. Huru stor tillit de äfven satte till svärdet, så tillerkände de likväl åt sången en vida större makt. Vi läsa i våra gamla runor, att de allratappraste hjeltar verkade mera med sina sånger, än med sitt svärd, och om de någon gång under sina idrotter råkade förgäta blott ett enda ord, så kunde ingen makt mera hjelpa dem, utan det saknade ordet måste uppsökas, om det ock låg fördoldt i Wipunens graf eller i Tuonis dystra rike. Alldeles i samma anda qväda äfven vilda Tatarer och Samojeder om mäktiga hjeltar, som begifva sig bakom länder och haf, för att komma i besittning af det allmäktiga ordet, den allt besegrande sången och visheten. Så underbart mäktig och hänförande var sången enligt de gamla Finnarnas föreställning, att de trodde sjelfva Gudarna lyssna förtjusta till sångens toner, och likaså förtälja äfven Tatarernas sagor, att himmelens sju Gudar, sittande på en molnspets, låna sitt öra åt de dödligas qväden, att sjelfva underjordens mörka makter ila till ljusets rymder, för att hugsvala sig vid ljudet af harpans toner. Denna utomordentligt tjusande kraft troddes i synnerhet ligga fördold i de magiska eller trollsångerna. Utom dem ega nämnda folk ett stort förråd äfven på lyriska och episka sånger. Hvardera slaget af qväden skulle lemna ett rikt ämne till jemförande betraktelser, men jag kan här endast i få ord vidröra de allmänna beröringspunkter, som nämnda qväden erbjuda hos de omförmäldta folkstammarna. Hvad först de lyriska sångerna beträffar, så hafva de fullkomligt enahanda character såväl hos Finnar och Samojeder, som hos hedniska Turkar eller Tatarer. Såsom man redan kan sluta af dessa folkslags yttre läge, så har man ej i deras qväden att söka glada, tjusande drömmar om lycka och sällhet, utan de äro – dessa qväden – att liknas vid djupa suckar, frampressade ur ett lidande, sorgbetyngt hjerta. ”Min harpa”, så qväder den Finska sångmön, 113  Peoples of the Arctic region were conceived as a group by, e.g. J.G. von Herder. The Mongolic theory was established above all by Johann Friedrich Blumenbach (1752–1840). For an overview of these differing viewpoints in different periods of time, see Kemiläinen 1993: esp. 56–57, 65, 107–135. (TS)  In Castrén’s time, above all, Wilhelm Schott (1807–1889) and Ferdinand Johann Wiedemann (1805–1887). Korhonen 1986: 60–61. (TS)  Anders Retzius (1796–1860): a Swedish anatomist who developed the cephalic indexes used to define human races in the 19th and 20th centuries. He had just given a presentation on the skull forms of the inhabitants of the north at the fourth Scandinavian meeting of natural scientists in Kristiania in 1844, and it had been published both in Swedish, French, and Dutch. Hanson 1998 (https://sok.riksarkivet. se/SBL/artikel/6598). (TS) �Archaeologica et historica  The quotation comes from Eräskummainen kantele, the first song of the folk-song collection Kanteletar, published by Elias Lönnrot in 1840: ‘Soitto on suruista tehty, / Murehista muovaeltu: / Koppa päivistä kovista, / [Emäpuu ikipoloista, /] Kielet kiusoista kerätty, / [Naulat muista vastuksista. /] Sentä ei soita kanteleni, / Ei iloitse ensinkänä, / [Soitto ei soita suosioksi, / Laske ei laatuista iloa, /] Kun on huolista kuvattu, / Murehista muovaeltu. Kanteletar: 1. (TS)  In Castrén 1858b there is a footnote here: Nordiska Resor och Forskningar. Andra Bandet; ss. 176 ff. See Castrén’s 1841–1844 journey in this series.  The oral, epic poetry of the Tundra Nenets reflects a patrilocal system of relations, in which parents decide marriages and the married wife moves to her husband’s parents’ nomadic village (kotakylä). Marriage with its positive and negative consequences is a main theme of epic poetry. Women’s position is not as unambiguously poor as Castrén describes it: mistreatment of a wife leads unavoidably to her rescue from the village. Women moving to different kinship groups often represent in the poems knowledge based on kinship and constructing solidarity that men do not possess. Пушкарёва 2000; Lukin 2015. (KL) ”Min harpa är af sorger bildad, Af bekymmer sammanfogad, Kupan gjord af onda dagar, Strängarna af sorger snodda; Derför ej min harpa klingar, Ljuder ej i glädjetoner, Att hon är af sorger bildad, Af bekymmer sammanfogad.”1018 Sådan är den Finska harpans natur. Den eger sällan något ljud för glädjen, men låter oss deremot i tusende variationer förnimma menniskohjertats sorger och lidanden. Samma vemodsfulla skaplynne röja äfven Samojedernas och Tatarernas lyriska utgjutelser. Jag har förut1019 meddelat allmänheten några prof på Samojedernas sånger, bland hvilka en lyder sålunda: ”Då jag blef till hustru tagen, Bittert sörjde jag mitt afsked Från min hulda fostrarinna; Men en liten tid jag lefde Med min man, den ädle vännen, Och min hela sorg förglömde. Förr jag tänkte så: det ges ej Någon annan afskeds-smärta, Än att skiljas från sin moder, Men nu kom också en annan: Han dog bort, den ädle maken, Och jag sörjer honom mera, Än jag förr min moder sörjde. Utom mig har efterlemnat Fyra späda barn i hemmet; O! när skola vi förgäta Sorgen efter den försvunna? Nu på sådant sätt jag lefver, Att jag hälften af min smärta Söker genom sånger skingra, Men med tårar andra hälften Af min djupa sorg förmildra.”1020 114 �Hvar låg det Finska folkets vagga? Om denna sång har redan af andra den åsigt blifvit yttrad, att den, öfverflyttad i Finsk drägt, ingalunda skulle kunna skiljas ifrån genuint Finska sånger, och detsamma kan äfven sägas om de flesta andra bland Tatarernas och Samojedernas sånger. Men en så stor öfverensstämmelse kan ej vara blott tillfällig, utan det grundar sig helt visst på en förvandtskap emellan folken. På en sådan förvandtskap tyda äfven flera öfverensstämmelser i de förrberörda folkens episka eller hjeltesånger. Redan sjelfva ämnet för nämnda sånger är af fullkomligt enahanda beskaffenhet. I de Finska hjeltesångerna utgör vanligen ungmöns hand det yttersta målet för hjeltarnes bragder. Samma thema genomgår äfven Turkarnes och Samojedernas sånger. Det gifves äfven bland dem knappt en enda, der hjeltebragden icke ytterst afser besittningen af en genom skönhet, börd och rikedom frejdad jungfru. Sannt är väl, att detta ämne äfven blifvit af flera europeiska folkslag besjunget, i synnerhet under riddare-lifvets sköna tidehvarf; men det är naturligt, att Asiens vildar ej kunnat uppfatta ämnet ur samma synpunkt, som Europas bildade nationer. Hvad särskildt den nyssnämnda riddare-tiden beträffar, så var hjeltebragden vid denna tid blott ett medel, hvarigenom riddaren ville försäkra sig om ungmöns kärlek och tillgifvenhet. Efter att i årtusenden hafva försmäktat under ett ok af träldom och förnedring, hade qvinnan omsider genom kristendomens öfver barbariet vunna seger fått en af sina heligaste rättigheter sig tillerkänd – den att sjelf vara sitt hjertas herrskarinna, att efter fritt behag kunna råda öfver sina känslor. Det låg uti riddaretidens anda, att ungmön företrädesvis skänkte sitt hjerta åt den, som på stridernas fält skördat ärans lager. Hoppet om ungmöns ynnest var derföre den sporre, som manade riddaren till ädel bragd, den ledstjerna, som genom tusende faror förde honom till seger. Det är i denna anda, som ifrågavarande ämne skildras i medeltidens hjelte-sånger och riddare-sagor. På en helt annan grund stöder sig ämnet för hjeltesången hos de folkslag, hvilka frågan här gäller. Hos dem var qvinnan förut, och är till en del ännu en betryckt 115 �Archaeologica et historica  Castrén relates his observations about the situation and treatment of women among the Siberian peoples in his travel reports. See them in this series. (TS) och misshandlad sla[f]vinna, en viljelös varelse, en vara, som köpes med en annan vara. Det är henne icke tillåtet att hysa några önskningar i lifvet, hon får åtminstone icke gifva luft åt dem, utan klokheten bjuder, att hon liksom ett ogräs utrotar hvarje förhoppningsrik känsla, som efter naturens ordning vill arbeta sig fram i hennes bröst. Till trälinna född, måste hon med lugnt mod åse, huru fäder och bröder köpslaga om hennes hjerta och bortsälja det för mindre än trettio silfverpenningar. Sjelf får hon vid denna handel icke ega någon talan.1021 Är nu qvinnans ställning så ofri och beroende, så frågas: hvad kan väl då vara motivet för hjeltebragden? Hvad är det, som förmår mannen att våga lif och blod för en svag, misshandlad och föraktad slafvinnas skull? Man bryr sig ju icke om hennes kärlek och tillgifvenhet; det är endast hennes person man vill ega, och då den kan vinnas med några rendjur eller ridhästar, hvarföre skall man då strida? För att besvara denna fråga, nödgas jag framhålla en paragraf ur den Samojediska och Tatariska äktenskapsbalken. Det är den paragraf, som stadgar att äktenskapliga förbindelser ej få ingås emellan individer af samma stam, utan de begge contrahenterna måste nödvändigt tillhöra tvenne skilda stammar. Men fordom stodo de olika stammarne merendels i ett högst fiendtligt förhållande till hvarandra. Färden till en främmande stam måste, för att begagna mig af hjeltesångens egna ord, banas ”genom männers svärdsegg och hjeltars stridsyxor.” Det var åtminstone ganska ofta omöjligt att genom fredlig bemedling vinna en maka ur den fiendtliga stammen. Härtill kom ännu, att den rådande polygamien föranledde en stark afsättning på den handelsvara, som man kallade qvinna, i följd hvaraf unga flickor voro både sällsynta, mycket eftersökta och svåra att vinna. Derföre kunde äfven i bästa fall äktenskapliga förbindelser ej afslutas utan långvariga underhandlingar, mer eller mindre betydliga omkostnader och andra olägenheter. För att med ens afböja alla dessa hinder och svårigheter, hände det icke sällan att den starke med väpnad arm 116 �Hvar låg det Finska folkets vagga? tillkämpade sig en maka. Det är företrädesvis bragder af detta slag, som Tatarer och Samojeder i sina hjeltesånger förherrligat. Jag är öfvertygad derom, att det ursprungligen är samma grund, hvarpå äfven den Finska hjeltesången stöder sig, ehuru den under tidernas lopp antagit en skönare, vekare, mera human character. Qvinnans rättighet att sjelf bestämma sitt öde är i våra hjelterunor redan i någon mon erkänd, och såsom vilkor för sin ynnest fordrar ungmön äfven i dessa runor att den man, som gör anspråk på hennes hjerta, skall hafva utmärkt sig genom ärofullt utförda bragder. Emellertid framskymtar genom denna ridderliga slöja ännu ett och annat asiatiskt drag. Liksom Tatarer och Samojeder, voro äfven Finnarne fordom söndrade i stammar, hvilka lefde i en inbördes fiendskap. Runorna omtala endast tvenne sådana stammar, men traditionen känner långt flera, bland hvilka somliga ännu i dag lefva i spändt förhållande till hvarandra. Oaktadt den hätskhet och fiendskap, som de särskilda stammarna närde mot hvarandra, måste likväl enligt våra fornsängers vittnesbörd äfven den Finske hjelten välja sig en brud ur en främmande stam, och hade han en friare[-]färd i sinnet, så plägade han stundom ”Kläda sig i jernsmidd skjorta, Stålsmidt bälte på sig spänna”,1022 eller åtminstone Taga guld, hvad mössan fyllde, Hattens kupa full med silfver.”1023 Uttryckligen angifva våra gamla runor, att de Finska hjeltarna ej skydde att med armens rätt bemäktiga sig jungfruns hand, och många skäl finnas äfven till den förmodan, att en mössa, fylld med silfver och guld, varit en af de yppersta talmän hos våra förfäder. Vi finna med ett ord i de Finska, Turkiska och Samojediska folkens hjeltesånger ursprungligt samma grunddrag, men dessa drag hafva dock, såsom jag redan nämnde, i våra sånger blifvit i betydlig mon mildrade och förädlade. En 117  Lemminkäinen leaving to Pohjola to get a bride: “Hyöteleksen, vyötteleksen, / Rautapaitohin paneksen, […]” Kalewala: V/95–96. (TS)  Castrén has taken these words out of their context and uses them differently from the text of the Kalevala. There, they are connected from the episode, where Ilmarinen is smithing a wife of gold and silver for himself and using for it “kultia kypärin täyen, / hopehia huowan täyen”. Kalewala: XX/89– 90. (TS) �Archaeologica et historica flägt af medeltidens riddare-anda har äfven inträngt till våra bortgömda dalar och tryckt sitt insegel på våra hjeltesånger, hvilka derföre i sitt nuvarande skick erbjuda många öfverensstämmelser med Germaniska folkens riddare-sånger. Man måste öfverhufvud i fråga om de finska folkens slägtskap med Turkar och Samojeder taga i betraktande, att flera grenar af den Finska stammen i mera än tusen år lefvat i nära beröring med såväl Germaniska som Slaviska nationer, hvilka inympat sin bildning på nämnda stam och till en icke ringa del utplånat dess ursprungliga skaplynne. Men så vidt detta ännu kan uppdagas, röjer det en omisskännelig likhet både hos Finnar, hedniska Turkar och Samojeder. Man kan af sådan anledning knappt hysa något tvifvel om dessa folkstammars inbördes förvandtskap. Men det förhåller sig med befryndade nationer, liksom med befryndade individer: att de en gång måste hafva haft ett och samma hem, att de utgått ur ett gemensamt bo. Det har utan tvifvel gifvits en tid, då Finnar, Turkar och Samojeder ännu lefde i broderlig förening med hvarandra. Men skulle äfven forskaren på grund af sin första trosartikel, som bjuder honom att ingenting tro, att ingenting antaga utan exakt bevisning – skulle, säger jag, forskaren betvifla förvandtskapen emellan ifrågavarande tre folkstammar, så berättigar dock i hvarje fall den obestridliga likheten i deras språk, seder, lefnadssätt m. m. till det antagande, att de åtminstone i uräldsta tider lefvat i yttre beröring med hvarandra, att de någon gång i verlden egt gemensamma boningsplatser. Häfderna hafva lemnat oss i okunnighet om Finnarnes äldre hemvist, och skall det lyckas oss att om dem erhålla någon tillförlitlig kännedom, så måste det ske derigenom, att de omförmälda turkiska och samojediska stammarnes äldsta bostäder blifva utredda. I och för utredande af Samojedernas språk, historie och öfriga förhållande har jag anställt mångåriga forskningar och dervid kommit till det osvikliga resultat, att den Samojediska stammen utgått ifrån Högasien och 118 �Hvar låg det Finska folkets vagga? varit der bosatt i den Sajanska bergsbygden eller i det öfra området af Jeniseiska flodsystemet. Här träffade jag många små Samojed-stammar, hvilka nu lefde kringskurna af turkiska och mongoliska folkslag. Bland de öfrigblefne Samojederna hade blott en enda liten stam, eller så kallad uluss, räddat sitt språk och sin nationalitet1024; alla de öfriga stammarne hade redan antagit de Turkiska och Mongoliska folkens tungomål, deras seder och lefnadssätt. De erinrade sig icke desto mindre sin Samojediska härkomst, hvilken för öfrigt på det klaraste framträdde både i språkliga och andra minnesmärken. Så upptäckte jag, att endast nämna ett exempel, hos den inom Chinas gränser boende Sojot-slägten några familje-namn, hvilka äfven förekomma hos de vid Ishafvets stränder irrande Samojederna. – Det kan således intet tvifvel ega rum om de nordliga och sydliga Samojedernas gemensamma härkomst, men väl kunde af de författare, som antaga en polar-ras, det inkast möjligen göras, att de sydliga Samojederna tilläfventyrs skulle ifrån Ishafvets bygder hafva invandrat till sina nuvarande bostäder inom den Sajanska bergsbygden. Ett sådant antagande strider dock emot historiens vittnesbörd, ty så långt mennisko-slägtets häfder gå tillbaka, hafva alla större folkrörelser för sig gått ifrån söder till norr och ej tvertom: från norr till söder. Det ligger också helt och hållet utom sannolikhetens område – detta antagande af en polar-ras, som skulle hafva haft sin vagga vid den norra oceanens isbelagda stränder. En natur, som med möda förmår mana till lif en och annan nödvuxen planta, huru skulle väl den hafva kunnat ur sitt sköte framalstra ett mennisko[-]par. Hvad särskildt Samojederna beträffar, så bevisar äfven deras slägtskap med Turkarne, att de härstamma från sydliga nejder. Detsamma bekräfta äfven deras egna traditioner, hvilka uttryckligen hänvisa på de Sajanska bergen såsom den punkt på jorden, hvarifrån den vidt spridda Samojed-stammen utgrenat sig öfver det nordliga Asien och Europa. Det är en annars mycket gängse tradition hos flera Asiatiska folkslag, att de i tidens begynnelse lefvat 119  Castrén means Kamassian Samoyeds. Cf. travel diaries of 1847 in a later volume of this series. (TS) �Archaeologica et historica  Castrén’s most likely source on the flood myths was Klaproth 1823: 19–34, 41–42. For an extensive survey on deluge myths of different peoples and regions, see Dundes (ed.) 1988. (TS)  Tannu-Ola or the Tangdy-Uula Mountains: situated at N51°4′ E92°25′. It is not known, what Chinese sources Castrén knew, but he apparently knew them from literature, most probably Klaproth 1823: 203–216. Their relation to Turkic peoples of Central Asia was related in Castrén’s time also in Prichard 1844: 304–317. (TS)  Castrén means here the German geographer Carl Ritter (1779–1859) who expressed this assumption in Ritter 1832: 193. See also Klaproth 1823: 210. (TS)  Abu al-Ghāzī Bahādur (1603– 1663): khan of Khiva, author of works on the history of Turkic peoples in Central Asia. The New Encyclopædia Britannica 1: 43. (TS) concentrerade vid någon större bergskedja och derifrån efterhand utbredt sig öfver slättlandet. Denna tradition har utan tvifvel sin sannfärdiga grund och eger sin häntydning på den stora vattenflod, som enligt flera folkslags samstämmiga vittnesbörd öfversvämmat jorden och tvungit dess invånare att söka sin räddning på de högsta bergsspetsarne. Greker, Judar, Chinesare, Tibetanare, Hinduer, ja till och med Amerikanare ega traditioner om den så kallade syndafloden.1025 På särskilda delar af jorden omtalar man höga berg, som under öfversvämningen skulle hafva räddat menniskoslägtet ifrån fullkomlig undergång. Berget Ararat var troligen icke mensklighetens enda tillflyktsort och Noachs ark icke dess enda räddnings-planka. Samma rätt till erkännande som Judarnes, hafva äfven andra folkslags traditioner, och erkänner man en gång syndafloden för ett historiskt factum, såsom den af nyare forskare nästan allmänt erkännes, så äger man häri en naturlig förklaring till de gängse berättelserna om folkslagens utgång ur höga bergskedjor. Jag anser det på sådan grund för sannolikt, att de Sajanska bergens skyhöga toppar tjenat Samojederna till ett landningsställe under den stora öfversvämningen. Så mycket kan åtminstone anses för afgjordt, att Samojedstammen ganska tidigt varit bosatt inom detta bergssystem, och att de sista spåren af nämnda stam här försvinna. I en oafbruten fortsättning med de Sajanska bergen fortlöper den vestra Altai-gruppen, hvars egentliga kärna utgöres af Stora Altai, som utbreder sig emellan Ob- och Irtisch-flodernas källor. En annan ganska mäktig knut af de Altaiska bergen bär namnet Tangnu-Ola1026, som ligger i söder om Jenisei, ej långt ifrån de Sajanska bergen. Enligt hvad Chinesiska källor antyda, voro Stora Altai och Tangnu-Ola af ålder sätet för den turkiska stammen. Tvenne af nutidens största forskare Klaproth och Ritter1027 förmoda, att dessa berg varit Turkarnes tillflykt under öfversvämningen. Åtminstone har nämnda stam sedan uråldriga tider varit hemmastadd i denna bergsbygd. Detta intygar, utom Chinas annalister, äfven en inhemsk historie-skrifvare Abulghasi-Bahadur-Chan1028, 120 �Hvar låg det Finska folkets vagga? som förtäljer att Turkarnes stamfader nedsatt sig i den Altaiska bergstrakten, nära sjön Issikol1029. Hos Abulghasi bär denne stamfader namnet Turk, och det säges uttryckligen att han varit en son af Japhet. Följaktligen skedde äfven enligt den Muhamedanska författarens uppgift Turkarnes bosättning vid Altai i en ganska tidig ålder, men såsom rättrogen Muselman kunde han icke anse Turkarne för ortens urinnevånare, utan lät dem på grund af den Mosaiska traditionen, som äfven de Muhamedanska Turkarne erkänna, utgå ifrån paradiset och det förlofvade landet. Det är i sanning en i högsta grad öfverraskande företeelse, att äfven häfdeforskningen tyder på ett gemensamt hem för de med hvarannan befryndade Turkiska och Samojediska folkstammarne. Detta hem var enligt min föregående framställning beläget i vestra Högasien vid de Sajanska bergen och vestra Altaikedjan, inom området af källorna för Ob, Irtisch och Jenisei. Det är i samma nejd, som äfven den Finska stammens vagga på grund af dess förvandtskap med Turkar och Samojeder måste sökas. En lärd Ungrare vid namn Czoma de Körös1030 hoppades finna den Ungerska och hela den Finska stammens ursprungliga fädernesland i en annan trakt af Högasien, i Tibet. Ledd af denna förhoppning banade han sig väg ända till Dalai Lamas rike, dvaldes der 11 år i klostret Zimskar1031 och fullföljde rastlöst sitt föresatta ändamål under mödor och försakelser af alla slag. Frukterna af Körös’ bemödanden äro den lärda verlden bekanta. Han har lemnat oss nyckeln till Tibets rika litteratur, men den finska stammens första fädernesland har han ej funnit, och med sitt compass ej kunnat finna. Jag har med uppmärksamt öga följt den Finska folkvandringen, och om jag icke mycket misstagit mig, så förlora sig de sista spåren af Finnarne och den Finska stammen, såsom jag redan nämnde, inom de Altaiska och Sajanska bergssystemerna. Här hör man ännu i dag Tatarerna förtälja om en ljusögd1032 folkstam, Akkarak benämnd, hvilken af ålder skulle hafva varit bosatt i landet och tros hafva upprest de åldriga grafkummel, 121  Issyk-Kul/Isyk-Köl/Yssyk-Kul is a lake in Central Asia at N42°25′ E77°12′. (TS)  Sándor Kőrösi Csoma (Alexander Csoma de Körös, 1784/8– 1842) was a Hungarian linguist who attempted to find the Hungarians’ original home in Asia. Therefore he travelled especially in Middle East, Central Asia, and northern India in 1820– 1842. Fox 2001. (TS)  Phugtal Gompa Monastery in Zanskar in Yammu and Kashmir, situated at N33°16′6″ E77°10′51″. Rizvi 2012: 88, 284–285. (TS)  Mscr.: ljus-/ögd. �Archaeologica et historica  The Ija discharges into the Angara, a large tributary of the Yenisei, at N55°31′51″ E102°9′13″. (TS)  The Simojoki discharges into the Gulf of Bothnia at N7279256 E410054 (N65°37′22″ E25°2′48″). (TS)  The Kolva runs into the river Uza at N65°55′35″ E57°19′0″. (TS)  These comparisons are not accepted by linguistics today. (TS) som öfverallt anträffas på stepperna. I öfverensstämmelse med denna tradition angifver äfven den chinesiska historien att ett folk af blond ras fordom skulle hafva bott norr om det nyss omförmäldta berget Tangnu-Ola, liksom åter Turkarne påstås hafva varit bosatta söder om detsamma. Det är icke otroligt, utan tvertom högst sannolikt, att man med folk af den blonda rasen har att förstå Finska stammar, ty i alla tider har den blonda färgen blifvit ansedd såsom ett af deras mest characteristiska kännetecken. Märkvärdigt nog finnes också inom Irtischska flod-området ett ortsnamn Sumi, som nästan bokstafligen öfverensstämmer med den för Finland inhemska benämningen Suomi. Utom denna anträffas i förrberörda nejd många andra locala benämningar, hvilka äfven förekomma i Finland och till en del just i Finskan ega sin förklaring. Jag vill exempelvis anföra några bland de vigtigaste. Floden Jenisei kallas af Tatarerna Kem, och samma namn ega äfven åtskilliga floder både i Finland och Ryska Karelen. Ordet ljuder i våra dialekter Kem, Kemi, Kymi, och eger i Finskan betydelsen af ”stor flod” eller ”moderflod.” Till det Jeniseiska systemet höra bifloderna: Sim, Ija1033 och Ijus, hvilka benämningar ega en öfverraskande likhet med de Finska flodnamnen: Simo1034 och Iijoki, som jemväl förekomma i trakten af Kemi i Norra Österbotten. Bland öfriga bifloder till Jenisei förtjena att nämnas: Oja, som i Finskan betecknar en bäck; jaga, beslägtadt med det Finska joki och det lappska joga; Kolva1035, ett namn, som äfven förekommer i Finland, Perm, Archangel, och i de Finska språken eger betydelsen af ett ”fiskrikt vatten.” Vid källorna af Jenisei ser man tvenne bergstoppar eller taskyler, af hvilka den ena i betydlig mon höjer sig öfver den andra. Den högre toppen kallas af Tartarerna kyrky-taskyl, och den lägre ala-taskyl, hvilka benämningar ofrivilligt erinra om de Finska orden korkia hög och ala låg.1036 Skulle nu ett och annat af dessa benämningar äfven kunna härledas ifrån de Tatariska språken, så bevisar i alla tillvaron af lika ljudande ord i Finland och Altai, att de Finska och Altaiska språken måste vara beslägtade, och att följaktligen 122 �Hvar låg det Finska folkets vagga? Finnarne ifrån Altai-bergen invandrat till sina nuvarande bostäder. Med förbigående af åtskilliga andra bevis, som ännu kunde anföras till stöd för min mening om Finnarnes utvandring ifrån trakterna af Altai, vill jag endast omnämna den högst vigtiga omständighet, att enskildta grenar af den Finska stammen ännu i denna dag anträffas i närheten af detta sitt urgamla säte. De äro vanligen kända under namn af Ostjaker och Woguler, men inbegripas äfven under den gemensamma benämningen af Ugrier eller Jugrier. För det närvarande äro dessa stammar bosatta längs hela det nedra loppet af floderna Ob och Irtisch. Här bodde af ålder en Turkisk stam, benämnd Ōgur eller Jōgur1037, och de Finska stammarna blefvo tvifvelsutan för sitt nära granskap af främmande nationer förvexlade med de Turkiska Ugrierna. Det är för öfrigt icke Ostjaker och Woguler allena, som erhöllo detta namn. Äfven Magyarernes benämning af Ungrer är af samma ursprung, liksom äfven sjelfva det Ungerska folket till sina närmaste stamförvandter räknar Ostjaker och Woguler. Ungrarne vilja, såsom bekant är, af national-fåfänga icke erkänna denna förvandtskap, och kanske var det till en del äfven denna fåfänga, som förledde Körös att söka Ungrarnes vagga i Tibet, der jemväl enligt Chinesiska annalisters vittnesbörd en gren af den vidt frejdade Turkiska Uigur-stammen fordomtima skall hafva uppehållit sig. Utom Körös hafva äfven andra både Ungerska, Tyska och Franska lärda uppsökt alla möjliga skengrunder för att, tvertemot all sanning och rättvisa, afskilja Ungrarne ifrån den ringa aktade Finska stammen.1038 Vi kunna ej förundra oss deröfver, ty äfven vår egen känsla vill uppresa sig vid åtankan derpå, att Lappar och Samojeder äro våra blodsförvandter.1039 Det är just denna känsla – den vördnadsfulla känslan för höga och lysande anor, som äfven förmått flere bland vårt lands lärda att söka vår vagga i Grekland och det förlofvade landet. Vi måste dock resignera ifrån all förvandtskap med Hellener, med Israels tio stammar, med jordens stora, privilegierade 123  Uyghur. (TS)  The discussion has continued with strong political connotations since then in Hungary. See, e.g., Laakso, Johanna, Brave New Linguistics (https:// hungarianspectrum.wordpress. com/category/finno-ugric-linguistics/). (TS)  The genetic roots of a people and the origin of its language are no longer considered dependent on one another. See, e.g., Häkkinen, J., 2010. (TS) �Archaeologica et historica  This idea of the decisive significance of a man’s work is reflected also in Castrén’s lectures at the university. See them in this series. (TS) nationer i allmänhet, och vare det härvid vår tröst, att ändå ”en och hvar är sina handlingars son,” att all sann och verklig adel måste vara sjelfförvärfvad. Det kan vara ovisst, om det Finska folket förmår tillvinna sig ett aktadt namn i häfderna, men visst är att efterverldens dom öfver oss kommer att grunda sig, icke på våra anors, utan på våra handlingars beskaffenhet.1040 124 � Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource 5. Hvar låg det Finska folkets vagga? (Archaeologica et historica) Subject The topic of the resource Archaeologica et historica; Universitaria. Manuscripta Castreniana, Realia I. 187 p. ISBN 978-952-5667-92-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-93-6 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Matthias Alexander Castrén edited by Timo Salminen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society Rights Information about rights held in and over the resource © Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors