83 20 1683 https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/619e1846ed3f2daed70a582692fc27fa.jpg b3f7e1aa338a68b7894cfa894ac7b757 Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar. 002 Description An account of the resource <p></p> <table class="invisible-table"> <tbody> <tr> <td style="width: 222px;">äfven efter <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica">döden</span> <div class="tooltip-content-ethnographica">See [<a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1897#d%C3%B6de">den döde</a>].</div> </div> <span style="text-decoration: line-through;">offra</span> slagta Samojederne <br />renar vid den aflidnes graf. En rik<br />Samojed sade sig första året hafva<br />offrat 6, det andra 4 renar.</td> <td style="width: 222px;">The Samoyed also slaughter reindeer after death by the grave of <br />the deceased. <p>A rich Samoyed is said to have sacrificed six, another four reindeer after the first year [after the death of a relative].</p> </td> </tr> <tr> <td style="width: 222px;"> <ul> <li> <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"><span style="text-decoration: underline;"> Hènts</span>,</span> <div class="tooltip-content-ethnographica">TN <i>хынц</i>, <i>хынабц</i> ʻNenets songʼ denotes, on the one hand, a Nenets song in general and on the other, a genre of Nenets songs. As a genre, the meaning of the word varies geographically, so that the Western Nenets use it to refer to individual songs, whereas in the Eastern areas <i>хынабц</i> denotes a register of epic singing. (Puškareva 2000; 2001; Niemi &amp; Lapsui 2004; Lukin 2017) See ‘Lyric poems’ and ‘Syo’ in <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/js-folkloristica">Manuscripta Castreniana Jurak-Samoiedica Folkloristica</a>.</div> </div> песнь</li> <li> <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"><span style="text-decoration: underline;">Sjúdubáptsah</span>,</span> <div class="tooltip-content-ethnographica">TN <i>сюдбабц</i> is a genre term denoting one register of epic singing. (Kuprijanova 1965: 28–55; Tereščenko 1990; Niemi 1998: 55–60; Lukin 2017) See ‘Epic poems’ in <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/js-folkloristica">Manuscripta Castreniana Jurak-Samoiedica Folkloristica</a>.</div> </div> старина</li> <li> <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"><span style="text-decoration: underline;">Waádakóh,</span></span> <div class="tooltip-content-ethnographica">TN <i>вадако</i> ʻtale, fairy-tale’. See Puškareva 2001: 23; Lukin 2017 for discussion of the genre. See’Tales’ in <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/js-folkloristica">Manuscripta Castreniana Jurak-Samoiedica Folkloristica</a></div> </div> сказка</li> </ul> </td> <td style="width: 222px;"> <ul> <li><i>Hènts</i> 'song'</li> <li><i>Sjúdubáptsah</i> 'myth'</li> <li><i>Waádakóh</i> 'fairy-tale'</li> </ul> </td> </tr> </tbody> </table> <p></p> https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/c85c7195d9e935eb74f91ff668ad9ee2.jpg 6a41062d5f898db6eb17fa6b7dc5dd7e Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar. 003 Description An account of the resource <p></p> <table class="invisible-table"> <tbody> <tr> <td style="width: 222px;"> <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"> Några </span> <div class="tooltip-content-ethnographica">As noted by Chomič (1981: 18–20), the Nenets shamans did not pay so much attention to their costume as other Siberian shamans. Some shamans may have had special details in their costumes, but mostly they are reported to have consisted of a chamois coat and a headdress that covers the eyes.</div> </div> <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"> kudesniki </span> <div class="tooltip-content-ethnographica">Ru <i>kudesnik</i> ʻwitch, sorcerer’.</div> </div> nyttja vid akten en<br />mahlitsa af sämsk (harlös), en rund<br />koppar plåt öfver bröstet. Malitsan<br /> <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica">(Sāmburtsja) </span> <div class="tooltip-content-ethnographica">Obviously, going back to the TN <i>самба(сь)</i> ʻto be a shaman’ the word denotes a shaman’s attire.</div> </div> är kort, till kösterna långd<br />med ärmarna och öfverallt i sömmar sys<br />smala klädesremsar. I Fållen af kläde.<br />Mössan af kläde, hänges blott framför<br />ögonen, som skola vara betäckta.<br />En röd remsa går kring hufvudet, en an-<br />nan röd remsa öfver hjessan, så att<br />skygglappen ej faller bort. Den är svart<br />och hänger ned ända till bröstet. Stöf-<br />lorna äfven af sämsk.</td> <td style="width: 214px;">Some <i>kudesniki</i> use at the service a <i>malitsa</i> of chamois leather (hairless), with a round copper plate over the chest. The <i>malitsa</i> (<i>Sāmburtsja</i>) is short, waist-long, with sleeves and narrow strips of clothing are sewn on all the seams. The hem is made of cloth. The hat is made of cloth and hangs in front of the eyes, which should be covered. A red strip goes around the head, another red strip over the top of the head, so that the blinker does not fall off. The blinker is black and hangs down all the way to the chest. The shoes are also of chamois leather.</td> </tr> </tbody> </table> <p></p> https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/f649e2b73aa0eb745ae2b74aabae2bea.jpg 93ff29a729f8d869e963aa7d36aa6339 Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar. 007 Description An account of the resource <p></p> <table class="invisible-table"> <tbody> <tr> <td style="width: 222px;">Tobolska Samojeder delas i <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica">верхные,</span> <div class="tooltip-content-ethnographica">The Russian designation upper (<i>verchovye</i>) or stony (<i>kamennye</i>), TN <i>пэʹ яңгы</i> ʻthose who live in the stone land’, refers to Nenets moving on the slopes of the Urals and in the Yamal Peninsula. In contrast, lower (<i>nizovye</i>), TN <i>тасиʹ яңгы</i> ʻthose who live on the lowlands’, refers to Nenets living on the lowlands of the Rivers Nadym, Taz, and Pur and the shores of the Taz Gulf up to the River Yenisei. (Alekseev (ed.) 2010: 242, 311). See [<a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1943#paenjaangi">paenjaangi</a>]; [<a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1943#tasinjaangy">tasinjaangy</a>]</div> </div> på ve-<br />stra sidan om Ob, ныжные, emellan Ob och <br />Jenisej.</td> <td style="width: 214px;"> <p>The Tobolsk Samoyeds are divided into upper, on the western side of the Ob, and lower, residing between the Ob and the Yenisei.</p> </td> </tr> <tr> <td style="width: 222px;"> <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"> <span style="text-decoration: underline;">Jidajeruh</span>, </span> <div class="tooltip-content-ethnographica">TN <i>идʹ ерв</i> ʻwater spirit’, literally host of water.</div> </div> vattnets värd, ween isäntä, mythisk <br />person.</td> <td style="width: 214px;"><i>Jidajeruh</i>, host of the water, <i>ween isäntä</i>, mythical person.</td> </tr> <tr> <td style="width: 222px;">Samojederne bilda <span style="text-decoration: line-through;">liks Lapparne</span> af träd bolvaner med menskliga <br />physiognomier, göra ock af sten människor liknan<br />de idoler, <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"><span style="text-decoration: underline;"> Häheh</span></span></span> <div class="tooltip-content-ethnographica">TN <i>хэхэ</i>. See [<a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1896#bolvan">bolvan</a>].</div> </div> smörja dem med renblod etc.<br /><span style="color: grey;">«De af träd äro ej bildade på yttre sidan af <br />växande <span style="text-decoration: line-through;">träd</span>, utan <span style="text-decoration: line-through;">gjorda</span> af torra träd, med <br />hufvud och physiognomier (mun, näsa, ögon). Des-<br />sa nedstötas i jorden, och man finner på et enda <br />ställe 3, 6 dylika beläten, en större, de öfriga <br />mindre. Samojedd.[Samojeder] föra ock med sig i släden <br />en liten, &lt;alas&gt; lång bolvan.»</span><br />Att dessa äfven ställas i särsk[ilda] kåtor, hvisar ordet <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"> <span style="text-decoration: underline;">Hähemeäh</span>. </span> <div class="tooltip-content-ethnographica">TN <i>хэхэ мяʹʹ</i> ‘church’, literally sacred tent ro dwelling, may lead one to suppose the existence of separate tents for idols. There are no descriptions of them, though. Instead, both Tereščenko and Lehtisalo give the meaning ‘church’. According to Lehtisalo, also ‘Geisterspeicher (bei den Ostjaken und bei den Samojeden am Unterlauf des Obs)’ (Tereščenko 2003: 804; Lehtisalo 1956: 179).</div> </div> </td> <td style="width: 214px;">The Samoyeds make bolvans of trees with human physiognomies. They also make human-like idols, <i>Häheh</i>, of stone. These are anointed with reindeer blood, etc. <span style="color: grey;">«Those [bolvans] of trees are not made of growing trees, but of dried trees, with head and physiognomies (mouth, nose, eyes). These are pushed into the ground, and one can find in a single place three or six such graven images, one larger, the others smaller. The Samoyeds also carry with them in the sleigh a small, &lt;--&gt; long bolvan.»</span> That these are also placed in special tents is proved by the word <i>Hähemeäh</i>.</td> </tr> <tr> <td style="width: 222px;"> <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"> Урерь,</span> <div class="tooltip-content-ethnographica">See [<a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1894#tadibé">Tadibé</a>].</div> </div> så hette en helig Samojed <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"> (угодникъ),</span> <div class="tooltip-content-ethnographica">Ru <i>ugodnikʹ</i> denotes a saint in the Orthodox register. In his travel narratives, Castrén relates the name Urier etymologically to the Christian Uriel, one of the archangels, who is better known in the Orthodox tradition. (Castrén 2019: 513–515)</div> </div> som<br />togs till himmelen med släde och ren, tagande <br />med sig tvenne hustrur. Af honom har <span style="text-decoration: underline;">Ural</span> <br />sitt namn.</td> <td style="width: 214px;"> <p>Urerʹʹ, such was called a holy Samoyed (<i>ugodnikʹʹ</i>), who was taken to heaven by a sleigh and reindeer, together with his two wives. The Urals take their name from him.</p> </td> </tr> </tbody> </table> <p></p> https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/32e1a49cf90c90a157b2570cf7a2fd9c.jpg a143cf4666944f2ba2d1fe644b842866 Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar. 008 Description An account of the resource <p></p> <table class="invisible-table"> <tbody> <tr> <td style="width: 222px;">Samojederne hata hästar, derföre att en <br />gång en häst visat sig op tundran och <br />vid samma tid hafva många Samojeder <br />aflidit.</td> <td style="width: 214px;"> <p>The Samoyeds hate horses, because once a horse appeared in the tundra and at the same time many Samoyeds died.</p> </td> </tr> <tr> <td style="width: 222px;">Samojederne använda bränning såsom ett boteme-<br />del: På det sjuka stället, eller deremodt (om sjuk-<br />domen är invartes) lägges ett sticke af björksvamp. Den-<br />na itändes med en sticka. Man låter svam-<br />pen brinna ut, hvarefter huden blir sår och sjuk-<br />domen läkes.</td> <td style="width: 214px;"> <p>The Samoyeds use burning as a curing measure. A piece of birch fungus is laid in the place that is ill, or towards it (if the disease is internal). This is lit with a stick. The fungus is allowed to burn out, after which the skin becomes sore and the illness heals up.</p> </td> </tr> <tr> <td style="width: 222px;">Samojederna kalla sin tjum <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"> <span style="text-decoration: underline;">meah</span>.</span> <div class="tooltip-content-ethnographica">See [pages <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1879">100</a> and <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1880">101</a>] for the Nenets conical tent.</div> </div> Dess <br />beståndsdelar äro: njoh, дверь, myikoh, den <br />inre väggen, <span style="text-decoration: underline;">jeejeh</span>, den yttre [väggen], <span style="text-decoration: underline;">Laata</span>,golf,<br /><span style="text-decoration: underline;">Tjumju</span>, härd, <span style="text-decoration: underline;">Saaruah</span>, rökhål, <span style="text-decoration: underline;">Uuh</span>, stån-<br />ger, som underhålla kåtan, <span style="text-decoration: underline;">Siih</span>, det obe-<br />täckta stället bakom härden, [empty space], <br />det obet[äckta] st[ället] framför härden.</td> <td style="width: 214px;">The Samoyeds call their tent <i>meah</i>. Its constituents are: <i>njoh</i> 'door', <i>myikoh</i> 'inner wall', <i>jeejeh</i>, 'outer [wall]', <i>Laata</i> 'floor', <i>Tjumju</i> 'hearth', <i>Saaruah</i> 'smoke hole', <i>Uuh</i> 'poles which uphold the tent', <i>Siih</i> 'uncovered place behind the hearth', [empty space] 'uncovered place in front of the hearth'.</td> </tr> <tr> <td style="width: 222px;">Å omse sidor om härden äro upp-<br />ställda tvenne stånger, som löpa i <br />lutande riktning till draghålet. Desse<br />kallas <span style="text-decoration: underline;">Siinsih</span>. Emella dem löpa <span style="text-decoration: line-through;">en</span></td> <td style="width: 214px;"> <p>On both sides of the hearth there are two poles which slope in the direction of the smoke hole. These are called <i>Siinsih</i>. Between them there are.&nbsp;</p> </td> </tr> </tbody> </table> <p></p> https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/8756e44e3d6cebeeb83362d31449fcea.jpg 5467ce084f5cecbbf1206ab7833d2b8d Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar. 009 Description An account of the resource <p></p> <table class="invisible-table"> <tbody> <tr> <td style="width: 222px;">öfver härder Tvenne tvärstånger, som kallas <span style="text-decoration: underline;">tjih</span>,<br />hvarifrån åter nedhänger en stång, <br /><span style="text-decoration: underline;">pa'ah</span>, hvarpå grytor och katt-<br />lar ställas att koka.<br />Björnar finnas ej i Kanin, emedan der icke <br />finns skog.</td> <td style="width: 214px;"> <p>over the hearth, two crossbars, called <i>tjih</i>, on which again there is a pole, <i>pa'ah</i>, on which stews and pots are set to boil.</p> <p>Bears are not found in Kanin, because there are no forests there.</p> </td> </tr> <tr> <td style="width: 222px;">Ormar ej.<br /> <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica">Sihirtjeh</span> <div class="tooltip-content-ethnographica">See [<a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1966#sirtjeh">siirtjeh</a>].</div> </div> äro rikt, godt folk, vandra i v.<br />synling mitt &lt;o&gt;. En gång hade en Samojed<br />som var Tadibeh, träffat på en Sihirtjeh, som <br /><span class="add" title="addition">vandrat bredvid</span> åkte med häst och hade en svart räf i släden Samo-<br />jeden går efter och lurar för att stjäla, vänder sig <br />till honom sägande: "hföre[hvarföre] stjäla? Bättre att begära. Kommer &lt;du&gt;<br />hem till mig, vill jag gifva dig ett räfskinn. De vandrade till hans hem (under jorden); Sihrtj[eh]. gaf ej blott ett svart <br />räfskinn utan ock en svart filfras. - En annan Samo-<br />jed som fiskade vi hafvet, hade sett Sihirtjes barn <br />leka med gåsfjädrar och rada af dem en lång skräcka vid stranden. Det skedde på <br />den tid, då gåssen fälla sina vingar.</td> <td style="width: 214px;"> <p>No snakes.</p> The <i>Sihirtjeh</i> are rich, good people; they can be seen walking among people. Once a Samoyed, who was <i>Tadibeh</i>, met a <i>Sihirtjeh</i>, who was wandering beside riding a horse and had a black fox in the sledge. The Samoyed went after him and spied in order to steal; the [<i>Sihirtje</i>] turned to him, saying: “Why steal? Better to ask. If you come home with me, I want to give you a fox skin.” They walked to his home (underground); the <i>Sihrtje</i> gave him not only a black fox skin but also a black Arctic fox skin. Another Samoyed, who was fishing by the sea, had seen the <i>Sihirtje’s</i> child playing with goose feathers and arranging a long line of them by the shore. It happened at the time when geese shed the feathers from their wings.</td> </tr> </tbody> </table> https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/8861c3467ce5404ae69dc7dd9e09bdc6.jpg 3958f492da69d0783f754146c2ce4610 Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar. 010 Description An account of the resource <p></p> <table class="invisible-table"> <tbody> <tr> <td style="width: 222px;"> <div id="karatseja">Enligt trad[itionen] har stammen <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"> <span style="text-decoration: underline;">Karatseja</span> </span> <div class="tooltip-content-ethnographica">Here Castrén is referring to a historical narrative(s) based on events that took place during the colonisation of Western Siberia from the 17th up until the mid-19th century. Wars between Russian and indigenous troops, but also constant waves of revolts against the Russian administration and towns but also against indigenous princedoms, took place repeatedly. The Харючи family, known in Russian as the Karačej or Karačejskie Samoyeds, formed one of the largest and most powerful Nenets communities not only in Siberia, but also among the European Nenets. They organised several raids on the fortress of Pustozersk in the 17th and 18th centuries, but also Obdorsk, and the Siberian princes were either asking the Tsar for help or to release the Karačej prisoners in order to bring back or retain peace in the area. (Perevalova 2019: 73–76)</div> </div> often-<br />gjort ströståg bland de Mesenska Samo-<br />jederna, mördat och plundrat. Dessa inva-<br />sioner skola ännu för 100 år tillbaka egt rum. <br />Många sånger och traditioner röro sig kring <br />detta ämne.<br /><span style="text-decoration: underline;">Knif</span> i Ishma skall betyda Fu̅rt.<br />For att få snuret starkt, taga Samojederna gamla<br />björksvampar, bränna det till kål, ställa kolen, <br />de brinnande kolen på en kopparskifva, der <br />kolen småningom srorkar och förvandlas <br />till aska, som blandas tillhopa med snuret.<br />På Kanin Nos snusa till och med små barn; <br />på болшая земля röka de fleste karlar; qvin-<br />norna snusa.</div> </td> <td style="width: 214px;">According to tradition the Karatseja tribe often made occasional rushes against the Mezen' Samoyeds and murdered and plundered. These invasions took place 100 years ago. Many songs and traditions dealt with this subject. <p>Knife in Ishma is <i>Fu̅rt</i>.</p> <p>In order to make a rope strong, the old Samoyeds take birch fungus and burn it to make charcoal, they set the burning coals on a copper plate, where the coal eventually crumbles and is transformed into ash, which is mixed together with the twine.</p> <p>On Kanin Nos, even small children take snuff; in Bol'šaja zemlja most men smoke; women take snuff.</p> </td> </tr> </tbody> </table> <p></p> https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/26317f4d14193a4e1fd87ee65ff1532f.jpg ec5d4c42721c4838f1a3dc6a93446a65 Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar. 011 Description An account of the resource <p></p> <table class="invisible-table"> <tbody> <tr> <td style="width: 222px;">Wid utöfvningen af en m[a]gisk ceremonie måste <br /><span style="text-decoration: underline;">tadibén</span> <span style="text-decoration: line-through;"> skära</span> stundom på<br /> <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"> Tadebtsiens </span> <div class="tooltip-content-ethnographica"><i>тадебцo</i> ʻshaman’s helping spirit’ (Lar 1998: 36–39; Lehtisalo 1924).</div> </div> befallning <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"> martera sig. </span> <div class="tooltip-content-ethnographica">Demonstrative self-damaging, for example by cutting themselves with a knife, was a customary part of shamanic rituals. This was interpreted either as entertainment or as metaphors of death (Siikala 2002: 66–69; Hoppál 1996).</div> </div> Han skär <br />sig med knif, så att hjerta och lunga äro <br />synliga, sticker sig tvertigenom lifvet <br />med ett spjut, som stundom är brän- <br />nande hett, låter skjuta sig med kula. <br />Emellanåt låter han <span class="add" title="addition">på Tabetsions befallning</span>, <span style="text-decoration: line-through;"> ont</span> detta förrät- <br />tas af andra, men om den <span class="add" title="addition">agerande</span> personen snart<br />dör, så förmår han ej såra <br />trollkarlen. <br />Under <span style="text-decoration: line-through;"> utöfvningen af en troll</span> <br />den m[a]giska förrättningen har Tadibeen <br />sina ögon tillslutna, då han samtalar <br />med Tadebtsioh och af dem inhemtar <br />nödiga upplysningar. Popoff skjuter Samojj.[Samojeder]<br /><br /></td> <td style="width: 214px;"> <p>During a magic ceremony <i>tadibé</i> sometimes must torture themselves on <i>Tadebtsie’s</i> order. He cuts himself with a knife, so that the heart and lungs become visible, sticks himself with a spear, which is sometimes burning hot, or lets himself be shot with a bullet. From time to time he lets – on the order of <i>Tadebtsies</i> – others do the same thing, but if the person acting soon dies, he cannot hurt the sorcerer. During the magic service <i>Tadibe</i> has his eyes closed as he talks with <i>Tadebtsioh</i> and so obtains the necessary information. Popoff shoots Samoyeds.</p> <p></p> </td> </tr> <tr> <td style="width: 222px;">Stepans far har blifvit huggen i stc[stycken]. <br />och dock ge[nom] in trollkonst kommit till <br />lifs igen.</td> <td style="width: 214px;"> <p>Stepan’s father was cut into pieces and yet through his magic came back to life again.</p> </td> </tr> <tr> <td style="width: 222px;">I fordna dagar hafva kudesniker huggit <br />hufvudet af sig, och ställt sedan åter på sitt <br />ställe.</td> <td style="width: 214px;"> <p>In ancient times, kudesniks had their heads cut off and then put back in their place.</p> </td> </tr> </tbody> </table> <p></p> https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/ab48a6318e73c6d53c450a42bfeeaf99.jpg 7080d69abb4604a9cccf1df47877b81c Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar. 012 Description An account of the resource <p></p> <table class="invisible-table"> <tbody> <tr> <td style="width: 222px;">Mammut (мамонтъ) är efter Samojedds begr[epp]. <br />ett jätte-djur, som bor in i jorden, der det gräfver <br />sig mörka gångar och stigar och när sig af <br />jord. Benämnes <span class="add" title="addition">Jang, -oorah</span> <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"> Jengora,</span> <div class="tooltip-content-ethnographica">TN <i>яʹ хора</i> ʻmammoth’, literally ʻearth’s male [animal]’. This refers both to the mammoth findings the Nenets made and to a mythic being (Janhunen 2011; Lukin 2021; Arzyutov 2019).</div> </div> <br /><span style="color: grey;"><span style="text-decoration: underline;">«Jangoorah</span>, земли порозъ. En ren i jorden med horn=ben.»</span><br />d.ä, Jorderns<br />hingst, eller ins Sinne der Sprache: Jorderns vård, <br />Jordens herre. Samojj.[Samojeder] tro, att djuret ännu lefver <br />då de funnit dess ben så friska. Den är nära sin död, <br />som haft den olyckan att träffa på dess ben, <br />om han ej genom offer af en ren till Tadebtss.[Tadebtsioh] <br />kan afvända olyckan.</td> <td style="width: 214px;"> <div id="jengora">The mammoth (<i>mamontʹʹ</i>) is, according to Samoyed conceptions, a giant animal which lives in the earth, where it digs itself dark passages and paths and lives by [eating] the soil. it is named <i>Jengora</i> <span style="color: grey;">«(<i>Jang-oorah</i> <i>Jangoorah</i>, <i>zemli poroz''</i>. A reindeer in the ground with antlers = bones)»</span>, in other words, Earth’s stag, or <i>ins Sinne der Sprache</i>: Earth’s host, Lord of the Earth. The Samoyeds believe that the beast is still alive, because they found its bones so fresh. Anyone who has had the misfortune to find its bones is close to death if he cannot avert the accident through sacrificing a reindeer to <i>Tadebtsioh</i>. <p></p> </div> </td> </tr> <tr> <td style="width: 222px;">Samojj.[Samojeder] tro, att landets fordna innevånare <span style="text-decoration: underline;">Tschu-<br />di</span> eller <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"><span style="text-decoration: underline;">Sihirtje,</span> </span> <div class="tooltip-content-ethnographica">See [<a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1966#sirtjeh">siirtjeh</a>].</div> </div> <span style="color: grey;">«Siirtjeh, folk <span class="add" title="addition">menniskor</span> under jorden, чудски, <span style="text-decoration: underline;">lefva</span> <br />under jorden, visa sig ej, <span style="text-decoration: line-through;"> äro lefda forr,</span> för»</span> <br />af hvka[hvilka] spår ännu äro forhanden, <br />bo i jorden och äro ett rikt slägte, emedan <br />de der hafva ädla metaller. (Bly, koppar-saker <br />äro funna i deras jordhöjnr.[jordhöjningar]).</td> <td style="width: 214px;">The Samoyeds believe that the country’s ancient inhabitants, the Tschudi or <br /><i>Sihirtje</i><span style="color: grey;"> «(<i>Siirtjeh</i>, people underground, <i>čudski</i>; they live under the earth and do not appear)»</span>, of whom there are still traces available, live in the earth and are a rich tribe, because they have precious metals. (Lead, copper items are found in their elevations).</td> </tr> <tr> <td style="width: 222px;"> <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"><span style="text-decoration: underline;">Janjamda</span>, </span> <div class="tooltip-content-ethnographica">TN <i>яʹ нямд</i> ʻmammoth tusk’, literally ʻearth’s horn’</div> </div> mammuth-horn (ben)</td> <td style="width: 214px;"><i>Janjamda</i>, mammoth-horn (bone)</td> </tr> </tbody> </table> https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/45c555aa4c7dbe1753665b45bd91f59f.jpg 249a832aa8c97b9980ea34447cf270e8 Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar. 013 Description An account of the resource <p></p> <table class="invisible-table"> <tbody> <tr> <td style="width: 222px;">vanliga menniskor. Förrän Samojederne kom-<br />mo till jorden, lefde vid floderna <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"><span style="text-decoration: underline;">Toova</span> </span> <div class="tooltip-content-ethnographica">The River Tova flows into the White Sea. <a href="http://textual.ru/gvr/index.php?card=162017">GVR</a></div> </div> <br />i Archangelska kretsen, ofvanom jorden, foro med <br />båtar till Archangelsk efter bröd. De hade <br />mket[mycket] penigar, fruktade för folk, som ville <br />komma åt deras skatter, gingo derföre under <br />jorden. Wid <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica">Ooma floden </span> <div class="tooltip-content-ethnographica">The River Oma flows into the Barents Sea. <a href="http://textual.ru/gvr/index.php?card=164199">GVR</a></div> </div> i <span style="text-decoration: underline;">Timanski</span> har <br />man funnit ett förgyldt koppar-stycke, <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"> <span style="text-decoration: underline;">Tschudiskt</span>.</span> <div class="tooltip-content-ethnographica">Narratives about <i>čud</i> are extremely popular in north-western Russia. Mythical and historical themes come together in the narration. In addition to Russians, the Komi and Nenets also share the tradition, which comes together with TN <i>сихиртя</i> narratives. See [<a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1966#sirtjeh">siirtjeh</a>] (Lepëchin 1805: 203; Lašuk 1969; Chomič 1976: 55–60; Drannikova and Larsen 2008).</div> </div> <span class="add" title="addition"><br /></span></td> <td style="width: 214px;">to ordinary people. Before the Samoyeds came to the region, [they] lived by the River Toova in the Arkhangelsk district, on the earth, and travelled in boats to Arkhangelsk for bread. They had lots of money and they were afraid of people who wanted access to their treasures, and therefore they went under the earth. By the River Oma in the Timan tundra, a gilded copper item of Tschud origin was found.</td> </tr> <tr> <td style="width: 222px;"><span style="text-decoration: underline;">Harjutsih</span>=Karatseja.</td> <td style="width: 214px;"> <p>Harjutsih = Karatseja.</p> </td> </tr> <tr> <td style="width: 222px;">När en Samojed bildas till <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"> кудесникъ,</span> <div class="tooltip-content-ethnographica">Russian <i>kudesnik</i> ʻwitch, sorcerer’.</div> </div> ger <br />man honom en trumma att &lt;brta&gt; på, binder en <br />duk för ögonen. Medan han trummar, klappa <br />honom tvenne personer med flata handen <br />turvis i nacken. För Stephan blef det der-<br />vid ljust för ögonen, och Tadebtsioh satte <br />sig på hans fötter.</td> <td style="width: 214px;">When a Samoyed is trained to become <i>kudesnikʹʹ</i>, they give him a drum and tie a cloth over his eyes. While he drums, two men clap him on the neck alternately with flat hands. For Stephan, then, a light came to his eyes and <i>Tadebtsioh</i> sat on his feet.</td> </tr> <tr> <td style="width: 222px;">Hvid hvarje troll-cer[emonie]. bindes en duk för trollkarlens <br />ögon, och han ser <span style="text-decoration: line-through;"> dervid det oaktadt allt <br />(ännu bättre).</span></td> <td style="width: 214px;"> <p>A cloth is tied over the sorcerer’s eyes during every ceremony, and he sees it in spite of everything (even better).</p> </td> </tr> <tr> <td style="width: 222px;">Tadebtsioh lära sjelfva sånger m.m. så snart <br />trollkarlen en gång egnas sig åt yrket.</td> <td style="width: 214px;"> <p><i>Tadebtsioh</i> teach themselves songs and other things so soon that the sorcerer is at once devoted to the profession.</p> </td> </tr> </tbody> </table> <p></p> https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/b527d25706a7f64c083d712346c70217.jpg 0346d7e2a50f38c862e11579eba956f2 Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar. 014 Description An account of the resource <p></p> <table class="invisible-table"> <tbody> <tr> <td style="width: 222px;">Samojederne bepläga sig understundom med rått <br />kött, dricka rå <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"> blod. </span> <div class="tooltip-content-ethnographica"><i>ңайбарць</i> ʻto eat raw reindeer meat’.</div> </div> </td> <td style="width: 214px;"> <p>The Samoyeds sometimes treat themselves to raw meat and drink fresh blood.</p> </td> </tr> <tr> <td style="width: 222px;">På <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica">Kanin </span> <div class="tooltip-content-ethnographica">The number of harnessed reindeer depends on the purpose and season. One needs fewer reindeer during the winter, when the sledges move more lightly on the ice and snow cover. Usually, two reindeer are harnessed to a cargo sledge, two to seven to a lighter riding sledge for faster movement. (Chomič 2018: 157.9)</div> </div> åka Samojederna med 4 renar, <br />Samojedinnorna med 4; på Бoлшая земля <br />karlarna med 5 (6-8), qvinnorna med <span style="text-decoration: underline;">4</span>. Man <br />brukar den svarta och hvita, så att en svart och <br />en hvit ställas bredvid hvarandra.</td> <td style="width: 214px;"> <p>In Kanin the Samoyeds ride with four reindeer, the Samoyed women with four; in Bol'šaja zemlja the men ride with five (six to eight), the women with four reindeer. They usually use one black and one white reindeer harnessed next to each other.</p> </td> </tr> <tr> <td style="width: 222px;">Samojederna <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"> begrafva </span> <div class="tooltip-content-ethnographica">See [<a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1897#döde">Den döde</a>].</div> </div> vanligtvis sina döda <br />samma dag de aflidit.</td> <td style="width: 214px;"> <p>The Samoyeds usually bury their dead on the same day as they die.</p> </td> </tr> <tr> <td style="width: 222px;">Förut skulle den dödas alla effecter upp-<br />brännas, sås[om]. kläder, hudar, silfver-skedar, fat <br />och allt, hvad hon begagnat. Men de obegagna <br />de effecterma. dela slägtningarna sig emellan.</td> <td style="width: 214px;"> <p>Formerly, all the deceased’s belongings, such as clothes, hides, silver spoons, dishes, and everything the deceased used, were burnt. But the relatives divide the unused ones among themselves.</p> </td> </tr> <tr> <td style="width: 222px;"> <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"> Om hustrun </span> <div class="tooltip-content-ethnographica">Ethnographic descriptions contemporary to Castrén describe a similar custom according to which Nenets women who in marriage leave their home camp for their husband’s home come owning personally only their clothes and the resources given by their father. The father’s wealth is inherited by his sons, and if the wife is widowed, she is customarily taken care by the family of her deceased husband. (Efimenko 1877: 180–187; Chomič 1966: 174–175)</div> </div> <span class="add" title="addition"><span class="add" title="addition">dör</span> </span>Mannen får mest af alla <span class="add" title="addition">nästan alla</span>, dernäst modren, <br />så sönen, systern mindre (emedan hon blir gift <br />bär blott vanl[igen]. en panitsa). fadren minst af <br />alla. Om mannen dör, får <span style="text-decoration: line-through;"> sonen näst</span> hu-<br />strun och sonen allt, om han har son. Men om hustrun <br />tänker taga annan man, får hon intet. <br />Har hon åter ingen son, får hon likaså</td> <td style="width: 214px;"> <p>If a wife dies her husband gets almost everything, then the mother, and then the son, the sister less (because she gets married and usually wears only a panitsa), and the father gets the least of all. If a husband dies, the wife and the son get everything, if he had a son. But if the wife intends to take another man, she gets nothing. If she again does not have a son, she will still get</p> </td> </tr> </tbody> </table> <p></p> https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/2c65e2f6c478bf408abf846824843ec9.jpg 2fd713dfde459721861fb8133dbb8173 Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar. 015 Description An account of the resource <p></p> <table class="invisible-table"> <tbody> <tr> <td style="width: 222px;">intet. Då ärfva den aflidnes far och bröder. <br />Om den aflidnes bror är ogift, <span style="text-decoration: line-through;"> får han <br />det mesta, dernäst den aflidnes hustru <br />tager</span> måste han gifta sig med hustrun.</td> <td style="width: 214px;"> <p>nothing. In that case, the father and the brothers of the deceased inherit. If the deceased's brother is unmarried, he must marry the wife.</p> </td> </tr> <tr> <td style="width: 222px;">Samojedernes dans består deri, att tvenne personer <br />hålla hvarandra i handen och slå sina fötter mot <br />hvarandra, tills den ena faller, hvarvid de kring-<br />stående jubla. (G.)</td> <td style="width: 214px;"> <p>The Samoyed dance consists of two people holding each other’s hands and hitting their feet against each other, until one falls down, in which case the one who is standing cheers. (G.)</p> </td> </tr> <tr> <td style="width: 222px;">Samojed-landet indelas eg. af ålder i <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"> Болшая земли </span> <div class="tooltip-content-ethnographica">Bolʹšaja zemlja or the Bolʹšezemelʹskaja tundra (TN Ңарка я) is an area between the River Pečora and the Ural Mountains. As Castrén notes here, the volostʹs of Pustozersk, Ižma, and Ustʹ-Cilʹma were situated in the Bolʹšezemelʹskaja tundra.</div> </div> <br />och <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"> Малая земля </span> <div class="tooltip-content-ethnographica">Malaja zemlja or the Malozemelʹskaja tundra (TN Нюдя я) is an area between the Rivers Indiga and Pečora. (NAO-ES, 154: 256–257)</div> </div> De sednare inbegri-<br />per <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"> Kaninska </span> <div class="tooltip-content-ethnographica">The term ‘Kaninskaja tundra’ is often used for the Kanin Peninsula (TN Саля) and the area between Mezenʹ Bay and the River Pëša. (NAO-ES: 119–120.)</div> </div> och <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"> Timanska tundran. </span> <div class="tooltip-content-ethnographica">The Timanskaja tundra is a plain (TN <i>лапта</i>) stretching from the River Pëša to Pečora Bay. (NAO-ES, 154: 256–257)</div> </div> Till det <br />förra höra <span style="text-decoration: underline;">Pustosersk</span>, <span style="text-decoration: underline;">Ishma</span> och <span style="text-decoration: underline;">Ustsylimsk</span> <br />(voloster).</td> <td style="width: 214px;"> <p>The Samoyed land is divided into Bol'šaja zemlja and Malaja zemlja. The latter includes the Kanin and Timan tundra. The volosts of Pustosersk, Ishma, and Ustsylimsk belong to the former.</p> </td> </tr> </tbody> </table> <p></p> https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/c4e95168868a1d5bdb4c7eef5096e3ab.jpg 23c589038929c8018fb28133438a283b Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar. 016 Description An account of the resource <p></p> <table class="invisible-table"> <tbody> <tr> <td style="width: 222px;"><span style="text-decoration: underline;">Яковъ Петровичь Коткинъ</span>, ме= <br />щанинъ въ Мезени känner Samoj[eder]. <br />och Sam[ojediska]. sånger.</td> <td style="width: 214px;"> <p>Jakovʹʹ Petrovičʹ Kotkinʹʹ, a citizen of Mezen', knows Samoyed [the language] and Samoyed songs.</p> </td> </tr> <tr> <td style="width: 222px;"><span style="text-decoration: underline;">Makar Mosejevitsh <span class="add" title="addition">Михейевъ</span> i Visas</span> flod; <span class="add" title="addition">skär sig med &lt;knif&gt;</span> <span class="add" title="addition">кудесникъ</span> <br />med ett hus - 60 verst fr[ån]. Nes. Godt <br />folk.</td> <td style="width: 214px;"> <p>Makar Mosejevitsh Michejevʹʹ by the River Visas; cuts himself with [a knife], kudesnikʹʹ, with one house – 60 versts from Nes. Good people.</p> </td> </tr> <tr> <td style="width: 222px;">&lt;<span style="text-decoration: underline;">Osnal</span>&gt;, bakom Wisas, Rasboiniker.&nbsp;</td> <td style="width: 214px;"> <p>&lt;Osnal&gt;, behind Wisas, Rasboiniker.</p> </td> </tr> <tr> <td style="width: 222px;"><span style="text-decoration: underline;">архир</span>, bakom Visas, Rysk кудесникъ</td> <td style="width: 214px;"> <p>Archir, behind Visas, Russian kudesnikʹʹ</p> </td> </tr> <tr> <td style="width: 222px;">Ефремъ <span class="add" title="addition">Хатицъ (Равяовичь.)</span> Лудицъ (нъ), kring Nes - en<br />beryktad кудесникъ.</td> <td style="width: 214px;"> <p>Efremʹʹ Chaticʹʹ (Ravjavičʹ.) Ludinʹʹ (nʹʹ), around Nes – an infamous kudesnikʹʹ.</p> </td> </tr> <tr> <td style="width: 222px;"><span style="text-decoration: line-through;">Какъ у васъ кудесь?</span><br /><br /></td> <td style="width: 214px;"></td> </tr> <tr> <td style="width: 222px;"><span style="text-decoration: underline;">Василеи <span class="add" title="addition">Николаевичь</span> Хanseroff</span>, kring <span style="text-decoration: underline;">Nes</span>, sämre<br />Hans hustru Stepans syster.</td> <td style="width: 214px;"> <p>Vasilei Nikolevičʹ Хanseroff, around Nes, worse. His wife [is] Stepan’s sister.</p> </td> </tr> <tr> <td style="width: 222px;">alexej Vasiljevits Okladnikow, Mesensk borgare<br />har ofta besökt Karatseja.</td> <td style="width: 214px;"> <p>Alexei Vasiljevits Okladnikow, a citizen of Mesen, has often visited Karatseja.</p> </td> </tr> </tbody> </table> <p></p> https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/c4fed368673ddc007f82a9d292d924b4.jpg 2da1f1bcb70420aa62001d6edc0d30e7 Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar. 017 Description An account of the resource <table class="invisible-table"> <tbody> <tr> <td style="width: 222px;"> <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica">Brudgrumen sänder en talman</span></span> <div class="tooltip-content-ethnographica">The following two pages represent a matchmaking dialogue that allegedly precedes the actual wedding. On weddings, see notes [<a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1885#giftermål">Giftermål] [</a><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1885#beskrifvning">Se min tryckta</a><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1885#giftermål">] [</a><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1885#hustru">sig till hustru</a><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1885#giftermål">] [</a><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1886#obs">Obs.</a><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1885#giftermål">].<br /></a></div> </div> till den förlofva- <span class="add" title="addition">älskarinnans</span><br />des hem. Drf kommen säger han:</td> <td style="width: 214px;">The groom sends a matchmaker to his beloved’s home. After arriving he says:</td> </tr> </tbody> </table> <p></p> <br /><br /> <table> <tbody> <tr> <td> <p>Jaanol haasauah</p> </td> <td> <p>женихъ мужикъ</p> </td> <td> <p>Groom</p> </td> </tr> <tr> <td> <p>Siu äedaraasi</p> </td> <td> <p>меня послалъ</p> </td> <td> <p>sent me</p> </td> </tr> <tr> <td> <p>Jileven_siermnje</p> <p>(Jilebensirminje)</p> </td> <td> <p>совататся&nbsp;</p> </td> <td> <p>in order to make a match</p> </td> </tr> <tr> <td> <p>Sappadauы njuuk</p> </td> <td> <p>засталъ ли нетъ ли?</p> </td> <td> <p>Do you comply or not?</p> </td> </tr> <tr> <td colspan="2"> <p>Fadren:</p> </td> <td> <p>Father:</p> </td> </tr> <tr> <td> <p>Sappadaana_kaer</p> </td> <td> <p>засталъ</p> </td> <td> <p>I comply.</p> </td> </tr> <tr> <td> <p>Talman:</p> </td> <td> <p>&nbsp;</p> </td> <td> <p>Matchmaker:</p> </td> </tr> <tr> <td> <p>Sappadaabnan</p> </td> <td> <p>Коли /Ежели засталъ</p> </td> <td> <p>If you comply</p> </td> </tr> <tr> <td> <p>Djuuna tsjaangaenguu?</p> </td> <td> <p>Когда свадба будетъ</p> </td> <td> <p>when will the wedding take place</p> </td> </tr> <tr> <td> <p>Fadren:</p> </td> <td> <p>&nbsp;</p> </td> <td> <p>Father:</p> </td> </tr> <tr> <td> <p>Mirtti seängook</p> </td> <td> <p>Много ли за невесту дать? цена много ли дать</p> </td> <td> <p>How much should one pay?</p> </td> </tr> <tr> <td> <p>Fader</p> </td> <td> <p>&nbsp;</p> </td> <td> <p>Father:</p> </td> </tr> <tr> <td> <p>Sedojuuh te äjeh <span class="add" title="addition">äieh</span></p> </td> <td> <p>двадцать оленеи (прошу) пусть</p> </td> <td> <p>Let it be 20 reindeer.</p> </td> </tr> <tr> <td> <p>Talman</p> </td> <td> <p>&nbsp;</p> </td> <td> <p>Matchmaker:</p> </td> </tr> <tr> <td> <p><span style="text-decoration: underline;">Meätopäelje</span> tanjeieh</p> </td> <td> <p>поль чума чтобы быть</p> </td> <td> <p>Let it be half a tent</p> </td> </tr> <tr> <td> <p>Amsida|danjeieh</p> </td> <td> <p>Чтобы мясо было</p> </td> <td> <p>Let there be meat</p> </td> </tr> <tr> <td> <p>Seangooka eengau</p> </td> <td> <p>Много ли требуешь</p> </td> <td> <p>Is the price high?</p> </td> </tr> <tr> <td> <p>Tuusambäele äieh</p> </td> <td> <p>Поль туши</p> </td> <td> <p>Half a carcass</p> </td> </tr> <tr> <td> <p><span style="text-decoration: underline;">Njaanjudat</span> <span style="text-decoration: underline;">danjeie-eh</span></p> </td> <td> <p>Чтобы хлебъ былъ</p> </td> <td> <p>Let there be bread</p> </td> </tr> <tr> <td> <p>Fadren:</p> </td> <td> <p>&nbsp;</p> </td> <td> <p>&nbsp;Father</p> </td> </tr> <tr> <td> <p><span style="text-decoration: underline;">Njaanjuda</span> ooka engu-umah</p> </td> <td> <p>Много ли хлеба требуешь</p> </td> <td> <p>Would that be a lot of bread</p> </td> </tr> </tbody> </table> https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/13285dcf0436f2bb555df3cd25bf832e.jpg f4571d285929e2a818d06251e0efe06d Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar. 018 Description An account of the resource <table> <tbody> <tr> <td> <p>Talman</p> </td> <td> <p>&nbsp;</p> </td> <td> <p>Matchmaker</p> </td> </tr> <tr> <td> <p>Serempeälen eh dáeuedamda</p> </td> <td> <p>чтобы на поль зиму было бы</p> </td> <td> <p>Let there be for half winter</p> </td> </tr> <tr> <td> <p>Jurtjaada njeieh</p> </td> <td> <p>чтобы масло было?</p> </td> <td> <p>Let there be butter</p> </td> </tr> <tr> <td> <p>Fadren</p> </td> <td> <p>&nbsp;</p> </td> <td> <p>Father:</p> </td> </tr> <tr> <td> <p>Niseädamaa</p> </td> <td> <p>&nbsp;</p> </td> <td> <p>Father says:</p> </td> </tr> <tr> <td> <p>Seängu ooka eengudaah</p> </td> <td> <p>много ли будетъ масло?</p> <p>&nbsp;</p> </td> <td> <p>How much will there be?</p> </td> </tr> <tr> <td> <p>Talman</p> </td> <td> <p>&nbsp;</p> </td> <td> <p>Matchmaker:</p> </td> </tr> <tr> <td> <p>Jiriimbir aeieh</p> </td> <td> <p>что на мeсацъ хватило (поль пуда)</p> </td> <td> <p>For one month</p> </td> </tr> <tr> <td> <p>Paniidin danjeieh</p> </td> <td> <p>чтобы платье было</p> </td> <td> <p>Let there be clothes</p> </td> </tr> <tr> <td> <p>Fadren</p> </td> <td> <p>&nbsp;</p> </td> <td> <p>Father</p> </td> </tr> <tr> <td> <p>Seänjook aenjuudaah</p> </td> <td> <p>много тр.</p> </td> <td> <p>How much will it be?</p> </td> </tr> <tr> <td> <p>Talman:</p> </td> <td> <p>&nbsp;</p> </td> <td> <p>Matchmaker:</p> </td> </tr> <tr> <td> <p>Njae|bon daeuudandah</p> </td> <td> <p>на другой годъ чтобы стало</p> </td> <td> <p>to another year to be</p> </td> </tr> </tbody> </table> <br /> <p></p> <table class="invisible-table" style="height: 156px;"> <tbody> <tr> <td style="width: 222px;">Fadren samtycker och <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"> i detta fall </span> <div class="tooltip-content-ethnographica">See also [<a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1886#obs">Obs</a>].</div> </div> förer talman<br />bruden och gåvorna, sedan talmannen bl[ir].<br />välfägnad. Fadren, moder och den hela fami-<br />ljen åtfölja bruden, och gästa hos svärsonen<br />ett dygn. (Dottern rådfrågas öfver af<br />fadren, om hon vill taga den ifrågaw[arande].<br />personen). Ingen kärlekshandel äger vanligt-<br />vis rum emellan brudgumen och bruden.</td> <td style="width: 214px;"> <p>If the father agrees the matchmaker brings the bride and the gifts, after which he gets well fed. The father, mother, and the whole family accompany the bride and visit the son-in-law for one day. (The father asks his daughter whether she wants to marry the person in question.) No love affair usually takes place between the groom and the bride.</p> </td> </tr> </tbody> </table> <p></p> https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/a572ffa770e55f08a8684f7885028119.jpg 03bfc84bd6d525f6a589d99b55e3ce29 Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar. 019 Description An account of the resource <p></p> <table class="invisible-table" style="height: 156px;"> <tbody> <tr style="height: 46px;"> <td style="width: 222px; height: 46px;"> <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"><span style="text-decoration: underline;">Bäele</span>, </span> <div class="tooltip-content-ethnographica">TN <i>пеля</i> ’half’</div> </div> puoli pieli, l[eller]. <span style="text-decoration: underline;">bäele</span>, begagnas liksom i<br />Lappskan och Finskan</td> <td style="width: 214px; height: 46px;"><i>Bäele</i> '<i>puoli</i>' '<i>pieli</i>', or <i>bäele</i>, is used as in Lappish and Finnish.</td> </tr> <tr style="height: 46px;"> <td style="width: 222px; height: 46px;"> <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"> De döda </span> <div class="tooltip-content-ethnographica">See [<a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1897#döde">den döde</a>].</div> </div> brefvos fordom öfvan jord i<br />kistor. Den aflidnes hufvud skulle vara<br />riktad åt vester <span class="add" title="addition">öster</span>, så att han kunde<br />se den nedgående solen. Den aflidne<br />begrofs i sina bästa kläder; de som<br />han burit på sig vid sin död upp-<br />brännas, de öfriga taga slägtingarna<br />och dela sig emellan. Sedan den döda<br />blifvit förd till sitt lägerställe,&nbsp;<br />slaktas tvenne goda renar,<br />som förtäras i tsjumen.</td> <td style="width: 214px; height: 46px;"> <p>Formerly, the deceased were buried on the ground in coffins. The head of the deceased should face west (east), so that he can see the setting sun. The deceased is buried in his best clothes; those he was wearing when he died are burned; the rest are taken by the relatives and divided among them. After the deceased has been taken to his camp, two good reindeer are slaughtered and consumed in the tent.</p> </td> </tr> <tr> <td style="width: 222px;">Kistan lägges på en anstalt af följ[ande ]. besk[rifning].<br />Punkterna föres[täller]. stolpar. Tvärs Ofvan kistan läggas<br />2ne träd, stora, tjocka, så att den ej må av-<br />lastas af vilddjur. - Kistan står 1 arschin och äfven mindre ofvan jord.<br />Kudesniker begrafvas nedan jord.</td> <td style="width: 214px;"> <p>The coffin is made in the following manner according to the picture. The points are poles. Two large, thick trees are laid straight on the coffin so that it may not be opened by wild animals. The coffin is one arschin and over.</p> <p><i>Kudesniks</i> are buried under the ground.</p> </td> </tr> <tr> <td style="width: 222px;">Samojederna hafva flera hustrur - den<br />förstgifta kls[kallas] <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"> <span style="text-decoration: underline;">píliih</span>,</span> <div class="tooltip-content-ethnographica">TN <i>пюды</i> ‘the oldest of the wives’. See note [<a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1946#kantaga">Samojeden kan taga</a>].</div> </div> de öfriga <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"> <span style="text-decoration: underline;"> dáateh</span>.</span> <div class="tooltip-content-ethnographica">TN <i>таты</i> ‘wife (not the oldest)’. See note [<a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1946#kantaga">Samojeden kan taga</a>].</div> </div> <br />Hustrurna lefva i samma tsjum.</td> <td style="width: 214px;">The Samoyeds have several wives – the first to be married is called <i>píliih</i>, the other <i>dáateh</i>. The wives live in the same tent.</td> </tr> </tbody> </table> <p></p> https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/dfc78572b6f43d1ea7dddc75a731917c.jpg 1c062d0742f27a0d13d89d595b0672a7 Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar. 020 Description An account of the resource <p></p> <table class="invisible-table" style="height: 92px;"> <tbody> <tr> <td style="width: 222px;"> <div id="hedniskanamn"> <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"> Hedn[iska] Samojediska namn.</span> <div class="tooltip-content-ethnographica">By ‘pagan names’ Castrén is referring to the personal names given to a person by their relatives. They have often been called sacred and secret, and are usually known only by the closest members of the family. In addition to this name, the Nenets have personal names that often describe their character, appearance, or some event related to their birth, for example. Russian names have also been in use for a reasonably long time. (Salminen 2007; Japtik 2014; Ljarskaja 2002)</div> </div> Paaleah, Hadakóh,<br />Ad´keelíh, Njootkóh, Paekóh, Partúh,<br />Jiensah, Hèinah, Paetseh, Haa-<br />sauājih, Pæ[eä]tou, Äeōdartjih, Hoo-<br />koléh, Huutsjúh, Ákaekóh, Jaa-<br />juláh, Sullmah, Laasúk, Tjii-<br />leäh, Paatáh, Niäänets-eh, Atjej,<br />Yänjóh, Tjuulíh, Haambaalih,<br />Ustiénah, Hanoh, Pujeljóh, Mŭt,<br />Atjeuah, Poonaej, Poonah, Tako-<br />leäh, (Piilkóh Ryskt), Seärnjäh,<br />Haatau-ah, Aariu (familj)</div> </td> <td style="width: 214px;"> <p>Pagan names of the Samoyeds</p> <p>Paaleah, Hadakóh,</p> <p>Ad´keelíh, Njootkóh, Paekóh, Partúh,</p> <p>Jiensah, Hèinah, Paetseh, Haa-</p> <p>sauājih, Pæ[eä]tou, Äeōdartjih, Hoo-</p> <p>koléh, Huutsjúh, Ákaekóh, Jaa-</p> <p>juláh, Sullmah, Laasúk, Tjii-</p> <p>leäh, Paatáh, Niäänets-eh, Atjej,</p> <p>Yänjóh, Tjuulíh, Haambaalih,</p> <p>Ustiénah, Hanoh, Pujeljóh, Mŭt,</p> <p>Atjeuah, Poonaej, Poonah, Tako-</p> <p>leäh, (Piilkóh Russian), Seärnjäh,</p> <p>Haatau-ah, Aariu (surname)</p> </td> </tr> <tr> <td style="width: 222px;">Obs. Enhvar hade flere namn.</td> <td style="width: 214px;"> <p>NB: Everyone has several names.</p> </td> </tr> </tbody> </table> <p></p> https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/cd1f8eb2b8a796b969b3e59189f30033.jpg 4a8a45d75fbe3b9b5ffc64c538f51e07 Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar. 021 Description An account of the resource <table> <tbody> <tr> <td width="134"> <div class="tooltip-container-ethnographica"><span style="text-decoration: underline;"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"> Kanin </span></span> <div class="tooltip-content-ethnographica">This table summarises the regions of the Russian Arctic, their names in Russian and partly in Nenets, and the Nenets terms for those living in each region. There are some mistakes in the table, though, and this comment both normalises Castrén’s spelling and corrects some misconceptions. Kanin Nos, on the Kanin Peninsula, is Саля in Tundra Nenets. Its inhabitants are <i>саляʹ терʹʹ</i>, literally ʻthe inhabitants of the cape’. The Timan tundra is called Лапта (not Нюдя я) in Nenets; the inhabitants might be called <i>лаптаʹ терʹʹ</i> ʻthe inhabitants of the plain’. The Malozemelʹskaja tundra is called Нюдая я, literally ‘Small Land’; the inhabitants can be called <i>Нюдя яʹ терʹʹ</i> ʻthe inhabitants of the Small Land’. The Bolʹšezemelʹskaja tundra is called (Нг)арка я, literally ‘Great Land’; the inhabitants can be called <i>Нгарка яʹ терʹ'</i> ʻthe inhabitants of the Great Land’. The Nenets have been called the reindeer-herding Komi and the area where they live – whose centre Ižma is – <i>нгысмаʹʹ</i>. <i>нгысмана</i> is most probably a locative form of the word and <i>нгысмаʹ тер'</i> is constructed from the word, meaning ʻthe inhabitants of the Ngisma [area]’. Finally, Ustʹ-Cilʹma is, according to Castrén’s notes, Усольц in Nenets; the inhabitants are called <i>Усольцʹ терʹʹ</i> ʻthe inhabitants of the Usolc' [area’]. See also Dolgich 1970: 47–48 for discussion on similar concepts in research history.</div> </div> Nos</td> <td width="101"> <p><span style="text-decoration: underline;">Saleh</span></p> </td> <td width="104"> <p>носъ</p> </td> <td width="132"> <p><span style="text-decoration: underline;">Salendje[ì]r’ah</span></p> </td> </tr> <tr> <td width="134"> <p>Timanskaja</p> </td> <td width="101"> <p><span style="text-decoration: underline;">Juodeijäh</span></p> </td> <td width="104"> <p>середина земли</p> </td> <td width="132"> <p><span style="text-decoration: underline;">Juodeiendier’ah</span></p> </td> </tr> <tr> <td width="134"> <p>Malosemelsk[aja].</p> </td> <td width="101"> <p><span style="text-decoration: underline;">Làptah</span></p> </td> <td width="104"> <p>&nbsp;</p> </td> <td width="132"> <p><span style="text-decoration: underline;">Laaptandier’ah</span></p> </td> </tr> <tr> <td width="134"> <p>Bolshesemels[kaja].</p> </td> <td width="101"> <p><span style="text-decoration: underline;">Aarkkajeh</span></p> </td> <td width="104"> <p>&nbsp;</p> </td> <td width="132"> <p><span style="text-decoration: underline;">Aarkkajendier’ah</span></p> </td> </tr> <tr> <td width="134"> <p>Ishemskaja</p> </td> <td width="101"> <p><span style="text-decoration: underline;">Ismaanah</span></p> </td> <td width="104"> <p>&nbsp;</p> </td> <td width="132"> <p><span style="text-decoration: underline;">Ismatier’ah</span></p> </td> </tr> <tr> <td width="134"> <p>Устцылемски</p> </td> <td width="101"> <p><span style="text-decoration: underline;">Usoltseeh</span></p> </td> <td width="104"> <p>&nbsp;</p> </td> <td width="132"> <p>Uusoltsidier’ah</p> </td> </tr> </tbody> </table> <br /> <p></p> <table class="invisible-table" style="height: 92px;"> <tbody> <tr style="height: 46px;"> <td style="width: 222px; height: 46px;">Om en ren förlorats, спросять по кудесномъ.<br /> <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"> (jillstaa, jilltsi)</span> <div class="tooltip-content-ethnographica">TN <i>ильця</i> ʻtwo objects applied to each other, used by a shaman to predict fate or when talking with the spirit of the deceased (for example, a half-full glass of water covered with a knife; two axes or knives superimposed on each other with metal parts)’. According to Lehtisalo ‘Verlosung’ TN <i>ильцята(сь)</i> ‘predict fate or talk with the spirit of the deceased with the help of two objects superimposed on each other’. According to Lehtisalo ‘losen (mit ainem Beil, Messer, Schäufelchen, Wasser, Branntwein, einem blanken Knopf u.a.)’. (See note <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1902#jillsi">[jillsi]</a> Lehtisalo 1956: 127; Tereščenko 2003: 143)</div> </div> på följ[ande]. sätt: Man gör<br />en rund (cirkel) på snön af renhorn,<br />ställa i midten en slipsten (grof, брусъ),<br />på stenen egget af yxen i kors, på yxen<br />en brynsten. Kudesniken går kring rin-<br />gen, och när han kommer till den<br />punkt, åt hken[hvilken] sida renen förlorats,<br />faller anstalten åtskills. Sedan går han åt denna trakt, och renen kommer<br />af sig sjelft honom till möte.</td> <td style="width: 214px; height: 46px;">If a reindeer is lost, a sorcerer is called to (<i>jillstaa</i>, <i>jilltsi</i>) in the following way: they make a circle on the snow out of reindeer antlers, set a grindstone in the middle, the head of an axe on the stone crossing it, and a whetstone on the axe. The sorcerer goes around the circle, and when he comes to the point on the side where the reindeer was lost, the device falls apart. Then he goes in that direction and the reindeer comes to meet him by itself.</td> </tr> <tr style="height: 46px;"> <td style="width: 222px; height: 46px;">På samma sätt sökas menniskor, men kring ringen sättas hufvudshår af mskor[menniskor].</td> <td style="width: 214px; height: 46px;"> <p>Men are sought in the same way, but human hairs are put around the ring.</p> </td> </tr> </tbody> </table> <p></p> https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/be788f6ad43fde22e020cd5d8ecd5c32.jpg 3fac0b114baec1513a42d51297acfa7f Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar. 022 Description An account of the resource <p></p> <table class="invisible-table"> <tbody> <tr> <td style="width: 222px;">Ifr[ån]. Archangelsk till Mesen 350 verst.<br />Fr[ån]. Mesen til Isma 800<br />Ifr[ån]. Isma till Kolwva 250 (60) - 1400.<br />Ifr[ån]. Arch[angelsk]. till Pinega 200<br />Ifr[ån]. Pin[ega] till Kolwa 1300=1500<span style="text-decoration: underline;"><br /></span></td> <td style="width: 214px;"> <p>From Arkhangelsk to Mesen 350 versts</p> <p>From Mesen to Isma 800</p> <p>From Isma to Kolwa 250 (60) – 1400</p> <p>From Arkhangelsk to Pinega 200</p> <p>From Pinega to Kolwa 1300 = 1500</p> </td> </tr> <tr> <td style="width: 222px;"><span style="text-decoration: underline;">Sæmiski</span>, präktig by mellan <span style="text-decoration: underline;">Mesen</span> och Nes.<br /><span style="text-decoration: underline;">Puia</span>, flod, en gård, präktig.</td> <td style="width: 214px;"> <p>Sæmiski, a decent village between Mesen and Nes.</p> <p>Puia, river, one house, decent.</p> </td> </tr> </tbody> </table> <p></p> https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/2bf586c3038ed52528617f0d4cb9d068.jpg 1c99b80ea33818bd2083789c1132fbc7 Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Strödda ethnographiska anteckningar. 023 Description An account of the resource <p></p> <table class="invisible-table"> <tbody> <tr> <td style="width: 222px;">Hvarje mska[menniska] har en <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"><span style="text-decoration: underline;">Jileumbartje</span> </span> <div class="tooltip-content-ethnographica">TN <i>Илевямбэртя</i> or <i>Илебяʹ пэртя</i> denotes both a spirit taking care of wild reindeer and a life-giver (<i>žiznedatel’</i>) or life guardian, as Castrén notes. The twofold meaning goes back to the two meanings of TN <i>илебць</i> ʻlife, wild reindeer’, and <i>пэртя</i> ʻmaker, actor, guardian’. (Chomič 1976: 22–23; Lar 1998: 20–21).</div> </div> <span class="add" title="addition">(wi lefva (jilem) af jileumbarte)</span>, god ande Engel,<br />som vakar öfver honom, ant[ingen]. han sofver, vakar,<br />simmar etc. Men den som offrar sig åt <div class="tooltip-container-ethnographica"><span class="tooltip-trigger-ethnographica"> <span style="text-decoration: underline;">Tadebecoh</span></span> <div class="tooltip-content-ethnographica"><i>тадебцo</i> ʻshaman’s helping spirit’ (Lar 1998: 36–39; Lehtisalo 1924).</div> </div> <br />förlorar sin Engel. Detta offrande sker medelst knifs-<br />styng i hals, bröst, sidor. Tadebecoh<br />äro de andas Englar och taga dem till sig<br />efter döden, liksom Jileumbarte taga de goda<br />till sig.</td> <td style="width: 214px;"> <div id="Jileumbartje">Everyone has a <i>Jileumbartje</i> (we live (<i>jilem</i>) from <i>jileumbarte</i>), a good spirit, an Angel, who watches over him, whether he sleeps, is awake, or swims, etc. But anyone who makes sacrifices to <i>Tadebecoh</i> loses his Angel. The sacrifice is represented through stabbing oneself in the neck, breast, and sides. <i>Tadebecoh</i> are the angels of the soul and they take them [souls] with them after death, as the <i>Jileumbarte</i> take the good ones to themselves.</div> </td> </tr> </tbody> </table> <p></p> https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/4e74af0555533877b03b7c9fd3fba49e.pdf 423e33a3280967b2cf0f503ef6370399 PDF Text Text Fennica: Kalevala    Runeberg 1837: Sköna ord tillhopa sätta. Runeberg 1837 has omitted the parallel line. Runeberg 1837: opp. . Runo. . . . . . . . Första Runan. Mieleni minun tekewi, Aiwoni ajattelewi, Mieli ruweta runoille, Laatiua laulamahan. Weli kulta weikkoseni, Kaunis kielikumppalini! Harwoin yhtehen yhymmä, Saanemma sanelemahan, Näillä raukoilla rajoilla, Polosilla Pohjan mailla; Pannos nyt käsi kätehen, Haka toisehen hakahan, Lauloaksemma hywiä, Parahia pannaksemma; Kuulla noien kultasien, Tietä mielitehtosien, Nuorisossa nousewassa, Kansassa kasuawassa; Noita saatuja sanoja, Wirsiä wetelemiä, Wyöltä wanhan Wäinämöisen, Alta ahjon Ilmarisen, Päästä kalwan kaukomielen, Joukahaisen jousen tiestä, Pohjan peltojen periltä, Kalewalan kankahilta. Niit’ ennen isoni laulo Kirweswartta wuollessansa, Niitä äitini opetti, Niitä eukko neuotteli, Keträwartta kiertessänsä, Wäätessänsä wärttinätä. Nu mig göres lust i hågen, I mitt hufvud bor en tanke, Lust jag har att börja runor, Laga mig till reds att sjunga. Du min vän, min gode broder, Ädle språk-kamrat, ej ofta Händer, att vi här förenas, Börja samtal med hvarandra, Här i dessa öde-trakter, Dessa sorgsna nordanländer. Lägg då hand i hand och foga Hake i den andra haken, För att sjunga goda qväden, Fram de bästa sånger lägga,86 Att de ädle dem må höra. Sångens vänner dem förnimma Bland den ungdom, nu här uppgår, Bland den skara, som här växer – Dessa ord som gåfva fångna, Dessa ljufva sånger, tagna Från den gamle Wäinös bälte. Under Ilmarinens ässja, Ned från Kaukomielis svärdsudd, Joukahainens båges bane, Från det innersta af Pohja Och från Kalevalas moar. Dessa sjöng min fader fordom, Då till yxan skaft han täljde, Dessa lärde mig min moder, Qvad för mig min fostrarinna,87 Under det hon vred sin slända, Bringade sin ten i rullning. Wiel’ on muitaki sanoja, Ongelmoita oppimia, Tiewieristä tempomia, Ännu andra ord det finnes, Dem jag fångat, dem jag lärt mig, Plockat upp88 vid vägens sidor, 52 Fennica.indd 52 17.1.2019 14:54:53 �. Runo — Första Runan  . . . . . . . Kanarwoista katkomia, Risukoista riipomia, Wesoista wetelemiä, Paimenessa käyessäni, Lassa karjan katsannossa, Metisillä mättähillä, Kultasilla kunnahilla, Mustan Muurikin jälessä, Kimmon kirjawan keralla. Sieltä sain sa’an sanoja, Tuhat wirren tutkelmoita; Ne wirret kerälle käärin, Sowittelin sommelolle; Kerän pistin kelkkahani, Sommelon rekoseheni. Wiikon on wirteni wilussa, Kauan kaihossa siasnut, Jo tuonen wilusta wirret, Laulut kaikki pakkasesta Rahin rautasen nenähän, Petäjäisen pienan päähän, Alle kuulun kurkihirren, Alle kaunihin katoksen, Keritellen pään kerältä, Saahen solmun sommelolta. Dem jag brutit har från ljungen, Rifvit lös från skogens ruskor, Från de späda skotten dragit, Under det jag gick att valla, Gick som barn att vakta hjorden, På de honungsrika tufvor, Uppå fältets gyllne kullar,89 Efter Muurikki90 den svarta, Den med fläckar märkta Kimmo. Hundra ord jag hemtat dädan, Tusen ämnen för att sjunga; Sångerna uti ett nystan, I en bundt jag sammanhvälfde, Lade nystanet på kälken, Bundten i min lilla släde. Länge har min sång i kölden, Länge i det dolda varit; Nu jag sången vill ur kylan,91 Visorna ur kölden hemta Hit till hörnet af vår jernbänk, Ändan af den fasta plankan, Under dessa sköna sparrar, Denna vidtberömda takås, Lossande mitt nystans ända, Knuten lösande af bundten. Niin laulan hywänki wirren, Kaunihinki kalkuttelen, Ruualta rukihiselta, Oluelta otraselta. Kun ei oo olutta luona, Tahi taaria tähellä; Laulan suulta laihemmalta, Wetoselta wierettelen, Kuulun iltani kuluksi, Wähän päiwän päätteheksi; Waiko aamun alkeheksi, Huomeneni huopeheksi?  Runeberg has omitted the lines 41−42. Runeberg 1837: Murikki. Runeberg 1837: Nu jag vill ur kylan sången. Runeberg 1837: för handen. Runeberg 1837: droppa. Så en vacker sång jag sjunger, Låter väl en herrlig ljuda, Sen jag rågens kärna njutit Och med kornet mig förfriskat. Om ej öl förhanden92 finnes, Om ej spisöl mer är öfrigt, Sjunger jag med torra läppar, Drillar vid en droppe93 vatten, Att den sköna qvällen ända, Aftonskymningen förjaga, Kanske nästa morgon möta, Nästa gryning än förljufva.    53 Fennica.indd 53 17.1.2019 14:54:53 �Fennica: Kalevala . . . . . . . Noin kuulin saneltawaksi, Tiesin wirttä tehtäwäksi: Yksin meillä yöt tulewat, Yksin päiwät walkeawat, Yksin synty Wäinämöinen, Ilmautu ikirunoja. Så jag hörde fordom sägas, Så man sången förr begynte: En i sender kommer natten, En i sender ljusnar dagen, Ensam föddes Wäinämöinen, Den evärdelige sångarn. Kawe ukko Pohjan herra, Waka wanha Wäinämöinen, Makas äitinsä kohussa Kolmekymmentä keseä, Yhen werran talwiaki. Ikäwysty aikojansa, Ouostu elämätänsä, Kun ei konsa kuuta nähnyt, Eikä päiweä tawannut. Kave Ukko, Nordens herre, Gamle trygge Wäinämöinen Låg uti sin moders sköte, Dvaldes der i tretti somrar Och i vintrar lika många. Tyckte tiden långsamt skrida, Kände ledsnad vid sin lefnad, När han ej fick månen skåda, Och ej solens ljus betrakta. Sanowi sanalla tuolla, Lausu tuolla lausehella: Kuu keritä, päiwyt päästä, Otawa yhä opeta, Miestä ouoilta owilta, Weräjiltä wierahilta, Näiltä pienilta pihoilta, Kapehilta käytäwiltä. Päästä kuuta katsomahan, Päiweä tähyämähän, Otawaista oppimahan, Ilmoja ihoamahan. Höjde då sin röst och sade, Talade med dessa orden: ”Lös o Måne, Sol befria, Och du Karlavagn ledsaga Mannen från ej kända dörrar, Genom obekanta leder, Ifrån dessa trånga gårdar, Dessa alltför smala gångar. Hjelpen mig att månen skåda Och att solens ljus betrakta, Lära karlavagnen känna, Glädja mig af fria luften.” Kun ei kuu kerittänynnä, Eikä päiwyt päästänynnä; Itse wiilasi weräjän Sormella nimettömällä, Potkasi punasen portin Wasemalla warpahalla; Tuli kynsin kynnykselle, Polwin porstuan owelle, Jalan kahen kartanolle. När ej Månen honom löser, Honom Solen ej befriar, Sjelf han för sig ledet öppnar Med det ej benämnda fingret, Sparkar upp den röda porten Med en tå på venstra foten, Går på händerna till tröskeln, Fram till farstu-dörrn på knäna Och på fötterna till gården. 54 Fennica.indd 54 17.1.2019 14:54:53 �. Runo — Första Runan . . . . . . . Pääsi kuuta katsomahan, Päiweä tähyämähän, Otawaista oppimahan, Ilmoja ihoamahan. Kom så ut att månen skåda Och att solens ljus betrakta, Lära karlavagnen känna, Glädja sig af fria luften. Yöllä synty Wäinämöinen, Päiwällä meni pajahan. Takoa taputtelewi, Lyöä lynnähyttelewi; Tako olkisen orihin, Hernewartisen hewosen. Selkeä silittelewi, Taljoa taputtelewi: ”Sopisi selällä olla Ketun päällä kelletellä.” Itse istuwi selälle, Löihen reisin ratsahille, Ajoa tomuttelewi, Matkoansa mittelewi, Orihilla olkisella, Hernewarrella hewolla. Wäinämöinen föds om natten, Går i smidjan andra dagen. Smider hamrande med släggan, Städet klingar under slagen; Smider sig en halmlik fåle, Häst, som liknar ärtens stängel. Stryker hästen långsmed ryggen, Klappar fålen uppå bullet: ”Dugde att på ryggen sitta, Gunga på det mjuka hullet.” Sjelf han sätter sig på ryggen, Gränsle sig på hästen kastar, Rider, så att marken dånar, Och tillryggalägger vägen På sin häst, som halmen liknar, På den ärtskaftlika fålen, Ajo Wäinölän ahoja, Kalewalan kankahia, Hepo juoksi, matka joutu, Koti jääpi, tie lyheni. Jo ajo meren selälle, Ulapalle aukialle, Ei kastu oron kapiot, Eikä wuohiset hewosen. Red i Wäinö-gårdens lunder, Uppå Kalevalas moar, Hästen sprang, det led med färden, Hemmet blef och vägen aftog. Red så ut på hafvets yta, På den vida, öppna fjärden. Icke vätas hingstens hofvar, Hästens leder fuktas icke. Lappalainen kyyttösilmä Piti wiikoista wihoa, Kanto kaukaista katsetta, Kera wanhan Wäinämöisen. Laatiwi tulista jousta, Jalokaarista kaniwi; Kaaren rauasta rakenti, Selän waskesta walawi. Var en Lapp med skefva ögon, Som af gammalt ilska hyste, Närde agg från fordna dagar Mot den gamle Wäinämöinen. Fogade en eldsnabb båge, Bildade ett ståtligt vapen. Utaf jern han bågen smider Och dess rygg af koppar gjuter. 55 Fennica.indd 55 17.1.2019 14:54:53 �Fennica: Kalevala . . . Dem med guld han sedan pryder, Smyckar omsorgsfullt med silfver; Får så bågen färdig bildad, Snabba vapnet sammanfogadt. Skön var bågen till att skåda Och dess värde icke ringa. Der en häst stod bak på ryggen, Långsmed stocken sprang en fåle, [Kapo hvilade på bågen] Och vid trissan låg en hare. Wuoli piiliä pinosen, Kolmisulkia kokosen; Minkä saapi walmihiksi, Sen pojat sulittelewi Pääskyn pienillä sulilla, Warpusen wiwustimilla. Täljer nu en skock af pilar, Fjädrade på trenne sidor. Hvarje pil, han färdig täljer, Blir af sönerna befjädrad Med små fjädrar utaf svalan Och med sparfvens lätta vingar. Millä noita karretahan, Karretahan, woietahan? Maon mustilla mujuilla, Kyyn käärmehen käwyillä. . Noita kullan kirjaeli, Hopialla huolitteli. Sai kaari kanineheksi, Jousi warsin walmihiksi, Kaari kaunihin näkönen, Jousi jonki maksawainen; Heponen selällä seiso, Warsa juoksi wartta myöten, Kapo kaarella makasi, Jänö jäntimen siassa. Hvarmed härdas dessa pilar, Hvarmed härdas och bestrykas? Med en ormslås svarta vätskor, Skarpa ettern af en huggorm. . Hvadan fick han fjäder-snören, Hvadan strängen till sin båge? Der han fick sig fjäder-snören, Der han fick en sträng till bågen: Ifrån hår af Hiisi-hästen, Ifrån Lempo-fålens klädnad. Mistä sai sulitut rihmat, Kusta jäntehen tapasi? Tuolta sai sulitut rihmat, Tuolta jäntehen tapasi, Hiwuksista Hiien ruunan, . Lemmon warsan waattehista. . Sedan pilarna man svarfvat Och med fjädrar dem omgifvit, Han till fots sin väg beträder, Vandrar stigande med snabbhet: Goda bågen under armen, Kogret pil-uppfyldt på ryggen; Går till fallet af eld-forssen, Till den helga flodens hvirvel. Sai nuolet sulineheksi, Wasamat wanuneheksi; Astua taputtelewi, Käyä luikerrehtelewi, Hywä kaari kainalossa, Wiini nuolia selässä, Korwalle tulisen kosken, Pyhän wirran pyörtehelle. 56 Fennica.indd 56 17.1.2019 14:54:53 �. Runo — Första Runan . . . . . . Katso illan, katso aamun, Katso kerran keskipäiwän, Tulewaksi Wäinämöistä, Saawaksi suwantolaista. Spejar morgon, spejar afton, Spejar hela middagstiden, Om ej Wäinämöinen komme, Om ej vattnets vän anlände. Niin päiwänä muutamena, Huomenna monikahana, Loi silmänsä luotehelle, Käänti päätä päiwän alle, Keksi wanhan Wäinämöisen Selällä meren sinisen. När en dag det åter hände, Fogade sig någon morgon Att sin blick han hof mot vester, Vände hufvudet åt solen, Såg han gamle Wäinämöinen På det blåa hafvets yta. Koppowi tulisen jousen, Otti kaaren kaunihimman; Jännitti tulisen jousen, Weti waskisen wekaran, Wasten polwea wasenta, Alta oikian jalansa. Weti wiinestä wasaman, Sulan kolmikoipisesta; Otti nuolen oikeimman, Walitsi parahan warren. Fattade i eldsnabb båge, Tog sitt allra skönsta vapen, Spände så det snabba vapnet, Drog den starka koppar-bågen Upp emot det venstra knäet, Höll i bögeln högra foten. Grep en pil utur sitt koger, Fjädrad pil ur djurskinnhölstret; Tog den rakaste bland pilar, Valde ut det bästa skaftet. Weti jousen jouahutti, Käsin kaaren käännällytti, Korwahan kowan tulisen, Käen oikian nenähän, Pään waralle Wäinämöisen, Surmaksi suwantolaisen. Skyndsamt nu han bågen spänner, Vänder den i sina händer; För till örat eldig båge, Vid sin högra hand den ställer För att döda Wäinämöinen, Vattnets vän om lifvet bringa. Emo kielti, waimo kielti, Epäsi kawetta kaksi, Kielti kolme Luonnotarta, Ampumasta Wäinämöistä. ”Elä ammu Wäinämöistä! Wäinö on tätisi poika.” Modren nekar, hustrun nekar, Tvenne menskor honom neka, Neka tre naturens döttrar Att ej Wäinämöinen skjuta: ”Ej du skjute Wäinämöinen, Son är Wäinö till din faster.” Toki ampu ei totellut; Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Kun käsi ylentänehe, . Sköt ändock, han lydde icke, Tog till orda sjelf och sade. ”Allt som handen riktar högre, 57 Fennica.indd 57 17.1.2019 14:54:53 �Fennica: Kalevala  Piponius 1839: Ej du gamla Väinämöinen / Skall som dödlig hemmet skåda, / Skall ej mera i din lefnad, / Ej sålänge dagar randas, / Gå i Väinös svedjelundar,  / Uppå Kalevalas slätter (lines 241−246). . . . . . Sen nuoli alentuoho; Kun käsi alentanehe, Sen nuoli ylentyöhö.” I den mon må pilen sänkas; Allt som handen riktar lägre, I den mon må pilen höjas.[”] Ampu yhen nuoliansa, Niin meni kowan ylätse Päältä pään on taiwosehen; Tahto taiwonen haleta, Ilman kaaret katkiella. Sköt så af den första pilen, Allt för högt den pilen flydde, Öfver hufvudet till himlen; Himlen hade nära brustit, Luftens bågar sprungit sönder. Ampu toisen nuoliansa, Niin meni kowan alatse Alasehen maaemähän; Tahto maa manalle mennä, Hieta harju halkiella. Sköt så af den andra pile, Allt för lågt den pilen flydde, For i låga moder-jorden; Den till Manala vill sjunka Och dess åsar nästan brista. Ampu nuolen kolmannenki, Käwi kohti kolmannesti, Sapsohon sinisen hirwen, Alta wanhan Wäinämöisen, Läpi länkiluun lihoista, Kautta kainalon wasemen. Sköt så af den tredje pilen, Och den tredja pilen träffar Uti blåa elgens mjälte Under gamle Wäinämöinen. Pilen for igenom köttet Uppå hästens venstra skuldra. Sillon wanha Wäinämöinen Käänty kämmenin wesille, Sortu sormin lainehesen, Koprin kuohuun kohahti, Selästä sinisen hirwen, Hernewartisen hewosen. Nu den gamle Wäinämöinen Kom med händerna i vattnet, Föll med fingrarna i böljan, Damp med näfvarna i svallet, Sjönk ifrån den blåa elgen, Från den ärtskaftlika hästen. Lappen med de skefva ögon Sjelf till orda tog och sade: ”Ej du gamle Wäinämöinen Skall uti din lefnad mera, Ej så länge tiden varar, Klara månen ännu lyser, Wäinö-gårdens fält beträda, Kalevalas moar trampa”.94 Lappalainen kyyttösilmä Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Et sinä wanha Wäinämöinen Enämpi eläwin silmin, Sinä ilmoissa ikänä, Kuuna kullan walkiana, . Astu Wäinölän ahoja, Kalewalan kankahia.” . 58 Fennica.indd 58 17.1.2019 14:54:53 �. Runo — Första Runan . Waka wanha Wäinämöinen Siitä kulki kuusi wuotta, Seuro seitsemän keseä, Karehti kaheksan wuotta, Selwällä meren selällä, Ulapalla aukialla, Eessähän wesi wetelä, Taiwas sininen takana. Gamle trygge Wäinämöinen Sen omkring i sex år vräkes. Hit och dit sju somrar drifves, Irrar af och an i åtta Uppå hafvets stora yta, På den vida, öppna fjärden. Under honom flyter vattnet, Ofvan hvälfves blåa himmeln. . Siinä mies meret lukewi, Uros aallot arwelewi; Kussa päätänsä kohotti, Sihen saaria saneli; Kussa kättä käännähytti, . Sihen nientä siiwoeli; Kussa jalka pohjautu, Kalahauat kaiwaeli; Kussa maat on maata waston, Sihen siunasi apajat; . Kuhun seisottu selällä, Sihen luopi luotoloita, Karipäitä kaswatteli, Joihin laiwat lasketahan, Päät menewi kauppamiesten. Här nu mannen täljer hafven, Hjelten böljorna begrundar; Hvar han höjer upp sitt hufvud, Der med ord han holmar skapar; Hvar han råkar vända handen, Der han reder till en udde; Hvarest foten möter bottnet, Gräfver han för fisken gropar; Hvarest land till land sig närmar, Signar han för notvarp ställen; Hvar han stadnar uppå fjärden, Låter han små klippor födas, Dolda grund i vattnet växa, Emot hvilka skeppen styras, Köpmännen sitt lif förlora. . Tuli kokko maalta Turjan, Laskihen Lapista lintu; Lentelewi, liitelewi, Lenti iät, lenti lännet, Lenti luotehen loputen, Peritellen pohjasilman, Etsien pesän sioa, Asunmaata arwaellen. Kom en örn från Turja-landet, Fogel sig från Lappland sänkte, Flyger ömsom, ömsom stadnar; Flög i öster, flög i vester, Flög så långt sydvest sig sträcker Och till nordens sista gränser. Söker för sitt bo ett ställe, Plats, hvarest hon vistas kunde. Sillon wanha Wäinämöinen Nosti polwensa merestä Heinäseksi mättähäksi, Kuloseksi turpeheksi. Nu den gamle Wäinämöinen Höjde upp sitt knä ur hafvet, Att en hörik tufva vara, Stråbevuxen, vissnad torfve. . . 59 Fennica.indd 59 17.1.2019 14:54:53 �Fennica: Kalevala     Piponius 1839: Må till jord och land förvandlas! Piponius 1839: Och den höga himmeln bildas / Utaf äggets öfre delar (lines 308−309). Piponius 1839: Såsom sol må lysa jorden! Piponius 1839: Ägggets andra stycken sedan / Tindra såsom milda stjernor! (lines 314−315). . . . . . . . Tuopa kokko Turjalainen Sai siitä pesän sioa; Keksi mättähän mereltä, Sinerwöisen lainehelta, Lentelewi, liitelewi, Päähän polwen laskeuwi. Hiero heinästä peseä, Kulon päästä kutkutteli; Niin muni munia kuusi, Kuusi kullaista munoa, Rautamunan seitsemännen. Örnen ifrån Turja-landet Fann nu plats att bo sig bygga, Märkte tufvan uti hafvet, Uppå böljan blåa strimman. Flyger ömsom, ömsom stadnar, Sänker sig på knäets ända, Utaf höet bo sig fogar, Flätar af det torra gräset; Lägger så sex ägg i boet, Gyllne voro de sex äggen, Men ett sjunde var ett jern-ägg. Hierelewi, hautelewi Päätä polwen lämmittäwi; Siitä wanha Wäinämöinen Tunsi polwensa palawan, Jäsenensä lämpiäwän. Wawahutti polwiansa, Järkäytti jäseniänsä, Munaset wetehen wieri, Karskahti meren karihin; Munat wierähti muruiksi, Kokko ilmoille kohosi. Ligger sedan uppå äggen, Knäets ända örnen värmer. Deraf gamle Wäinämöinen Kände hetta uti knäet, Röjde att hans leder värmdes. Plötsligt rörde han på knäna, Skakade om sina leder, Äggen rullade i vattnet, Skramlade emot ett stengrund, Äggen splittrades i stycken, Örnen höjde sig i luften. Sillon wanha Wäinämöinen Sano muutaman sanansa: ”Munasen alanen puoli Alaseksi maaemäksi! Munasen ylänen puoli Yläseksi taiwoseksi! Mi munassa walkiata, Se päiwäksi paistamahan! Mi munassa ruskiata, Se kuuksi kumottamahan! Munasen muruja muita Ne tähiksi taiwahalle!” Derpå gamle Wäinämöinen Några ord allenast sade: ”Nedra delen utaf ägget Till den låga jord må varda,95 Öfra delen utaf ägget Må till höga himlen bytas.96 Hvad som hvitt i ägget finnes, Må som sol på fästet lysa,97 Men det gula uti ägget Må som måne mörkret skingra. Äggets andra smärre stycken Bytas må till himlens stjernor”.98 60 Fennica.indd 60 17.1.2019 14:54:53 �Toinen Runo — Andra Runan Toinen Runo. Andra Runan. . . . . . Ändock nalkas onda dagar, Ofärd hotar Wäinämöinen. Han som granens ruska drifves, Som en stubbe utaf furu, Långsmed öar, dem han skapat, Holmar, hvilka sjelf han frambragt; Ruskan är till men i vattnet, Fattig man för rik i vägen. Sillon wanha Wäinämöinen Itse noin sanoiksi wirkki: Woi minä polonen poika, Woi poika polon alanen! Jo minä johonki jouwuin, Uros kunnekki utauin! Kuuksi päiwäksi kululle, iäkseni ilman alle, Tuulen tuuwiteltawaksi, Aaltojen ajeltawaksi, Näillä wäljillä wesillä, Lakehilla lainehilla. Der nu gamle Wäinämöinen Sjelf till orda tog och sade: ”Ve mig arme, olycksfulle, Af elände undertryckte! Hurudant är nu mitt läge, Hvart är jag, en hjelte, kommen? Att i år och dar kringdrifvas, Irra under öppna himlen, Kastas af och an af stormen, Hit och dit af böljor vräkas Uppå dessa vida vattnen, Uppå hafvets breda böljor. En tieä polonen poika Polosina päiwinäni, Tällä inhalla iällä, Katowalla kannikalla, Tuulehenko teen tupani, Wetehenkö saunan salwan. Teen mä tuulehen tupani, Ei oo tuulessa tukia; Westän saunani wetehen; Wesi wiepi westokseni. Icke vet jag, olycksfulle, Uti dessa onda dagar, Dessa mödofulla tider, Invid lifvets gräns, som flyktar, Om min stuga jag i vinden, Eller uti vattnet timrar; Gör min stuga jag i vinden, Intet stöd i vinden finnes; Om jag den i vattnet timrar Vattnet bortför, hvad jag timrat”. Tuuli tuuli luotehesta, Aalto lännestä ajaksen, Kanto wanhan Wäinämöisen, Pimiähän Pohjolahan, . Tuho kuitenki tulewi, Tuho wanhan Wäinämöisen; Kulki kuusissa hakona, Petäjäissä pehkiönä, Luomiansa luotoloita, Saaria sanelmiansa; Haittana hako wesillä, Tiellä köyhä rikkahilla. Blåste från sydvest en stormvind, Böljorna från vester drefvos, Förde gamle Wäinämöinen Bort till Pohjola, det mörka, 61 Fennica.indd 61 17.1.2019 14:54:53 �Fennica: Kalevala . . . . . . . . Miesten syöjähän siahan, Urosten upottajahan. Siinä itki Wäinämöinen, Siinä itki ja urisi, Sata haamoa siwulla, Tuhat tuulen pieksälmätä. Sano wanha Wäinämöinen: ”Woi minä polonen poika! Kun ma uin omilta mailta, Jouwuin maille wierahille, Näille paikoille pahoille, Teille tietämättömille. Kaikki täällä puut purewi, Kaikki hawut hakkoawi, Kaikki lehmät leikkoawi, Kaikki rietat riiwoawi, Näillä raukoilla rajoilla, Polosilla Pohjan mailla. Till den ort, som männer slukar, Hjeltar uti vågen dränker. Der nu gråter Wäinämöinen, Gråter och sig högljudt jemrar, Hundra sår han har i sidan, Tusen hugg af vinden gifna. Sade gamle Wäinämöinen: ”Ve att ifrån egna nejder Bort jag samm beklagansvärde Och kom hit till andra länder. Onda äro dessa trakter, Inga vägar af mig kända, Här mig rifva alla träden, Alla barrträdsruskor såra, Alla qvistar slå mig arme, Mot mig rasar allt det värsta Uti dessa usla nejder, Dessa arma nordanländer. Enkä tieä tietä käyä, Outo matkoja osoa, Palatakseni kotia, Tulla maille tuttawille; Tiehyt metsähän wetäwi, Onkelmoinen ottelewi. Icke kan jag finna vägen, Vet, som främling, ej af kosan Att till hemmet återvända, Komma till bekanta nejder. Vägen leder ut åt skogen, Onkelvoinen för mig vilse. Matka Teppo, tie jumala! Tules tietä neuomahan, Tien wieriä wiittomahan, Rastia rakentamahan, Jotta mies metsät osaisi, Uros korwet arweleisi, Palatessansa kotia, Saahessa omille maille.” Teppo, du om vägen råder, Kom att kosan åt mig visa, Att med stakar vägen teckna, Märken skara uti träden, Att i skogar mannen hittar, Hjelten sig ur öknen letar, När han om till hemmet vänder, Sig beger till egna nejder”. Louhi Pohjolan emäntä, Pohjan akka harwahammas, Nousi aiwan aikasehen, Aiwan aika huomenessa; Pian pirtin lämmitteli, Louhi Pohjolas värdinna, Pohja-gårds tandglesa gumma Vaknade en morgon tidigt Och i dagens gryning uppsteg. Eldar i en hast sin stuga, 62 Fennica.indd 62 17.1.2019 14:54:53 �Toinen Runo — Andra Runan . . . . . . . Hiilet lietehen kokosi. Siitä pyyhki pienen pirtin, Lautalattian lakasi, Wastasella warpasella, Lautasella lehtisellä. Ammueli rikkasensa Waskisehen wakkasehen. Wei ne ulos usta myöten, Pellolle pihoa myöten. Seisotaksen kuulemahan, Kuulemahan katsomahan, Pellolla perimmäisellä, Takimmalla tanhualla. Kuulewi merelta itkun, Poikki joen juorotuksen. ”Ei oo itku lapsen itku, Eikä itku naisen itku; Itku on partasuun urohon, Urina uwantolaisen.” Samlar kolen uppå härden, Städar så sin lilla stuga, Sopar golfvets tiljor rena, Torkar med sin lilla risqvast Af löfrika qvistar fogad. Soporna hon sedan öser I en ask af koppar gjuten, Bär dem ut igenom dörren, För på åkern öfver gården. Stadnar plötsligt för att lyssna, För att lyssna, för att höra, På det längst belägna fältet, På den mest aflägsna åkern; Hör ett gråtande på hafvet, Jemrande tvärsöfver floden: ”Barna-gråt är icke gråten, Jemmern ej en qvinnas jemmer; Gråten är en skäggig hjeltes, Jemmern af Uvantolainen”. Louhi Pohjolan emäntä, Pohjan akka harwahammas, Työnti wenosen wesille, Kolmilaian lainehille, Souti luoksi Wäinämöisen, Luoksi itkewän urohon. Louhi Pohjolas värdinna, Pohja-gårds tandglesa gumma Sköt sin farkost ut på vattnet, Trebördsbåten uppå böljan. Ror så hän till Wäinämöinen, Fram till hjelten, som sig jemrar. Siinä itki Wäinämöinen, Urisi uwantolainen, Suu liikku, järisi parta, Waan ei leuat lonkaelle, Eikä hampahat hajonne. Der nu gråter Wäinämöinen, Jemrar sig Uvantolainen, Munnen röres, skägget darrar, Men ej vrida sig hans läppar, Icke skiljas åt hans tänder. Louhi Pohjolan emäntä, Pohjan akka harwahammas, Otti miehen itkemästä, Urohon urisemasta, Istutti wenon perähän, Itse airoille rupesi, Souti poikki Pohjolahan, Louhi Pohjolas värdinna, Pohja-gårds tandglesa gumma, Gör på mannens gråt en ände, Hjelten ifrån jemmern frälsar; Ställer honom uti styret, Sjelf vid årorna sig sätter. Så till Pohjola hon rodde, 63 Fennica.indd 63 17.1.2019 14:54:53 �Fennica: Kalevala . . . . . . . . Portin Pohjolan etehen. Syötti miehen, juotti miehen, Kostutteli kuolemasta; Siitä noin sanoiksi saatti, Kysytteli, lausutteli: ”Mitä itket Wäinämöinen, Uikutat uwantolainen?” Framför Pohja-gårdens portar. Låter mannen äta, dricka, Frälsar honom ifrån döden; Sedan tager hon till orda, Talar och af hjelten spörjer: ”Hvarför gråter du o Wäinö, Jemrar dig Uvantolainen”? Waka wanha Wäinämöinen Itse tuon sanoiksi wirkki. ”Ikäwä minun tulewi, Ikäwä tulettelewi, Wieras maalla wierahalla, Outo ouossa kylässä. Tuota itken tuon ikäni, Puhki polweni murehin: Kun ma uin omilta mailta, Tulin mailta tuttawilta, Näille ouoille owille, Weräjille wierahille.” Gamle trygge Wäinämöinen Sjelf till orda tog och sade: ”Ledsnaden mig här betager, Ingen ro den åt mig lemnar, Då jag främling är i landet, Okänd man ibland ej kända. Derför all min tid jag gråter, Sörjer genom hela lifvet, Att jag samm från egna länder, Mig begaf från kända nejder Hit till obekanta dörrar, Portar, dem jag icke känner”. Louhi Pohjolan emäntä Siitä noin sanoiksi saatti: ”Elä itke Wäinämöinen, Uikuta uwantolainen; Hywä tääll’ on ollaksesi, Elinaikasi elellä, Pohjan poikajen tiloilla, Asemilla armahilla, Syöä luotasi lihoa, Juoa tuopista olutta.” Louhi Pohjolas värdinna Tog till orda nu och sade: ”Ej du gråte Wäinämöinen, Jemre dig Uvantolainen. Här för dig är godt att lefva, Att ditt hela lif tillbringa, Uti Pohja-söners gårdar, På de ljufva boningsställen, Äta kött, som för dig sättes, Dricka öl ur fulla stopet”. Sillon wanha Wäinämöinen Itse wirkki, noin nimesi: ”Kylkehen kylänen syönti Hywissäki wierahissa; Mies on maallansa parempi, Kotonansa korkiampi. Suoppa luoja, luo jumala, Pääsisin omille maille; Nu den gamle Wäinämöinen Yttrade ett ord och sade: ”Borta båtar maten ringa, Om man äfven väl undfägnas. Mannen i sitt land är bättre, Högre är hans värde hemma. O du Skapare förunna, Att till eget land jag kommer; 64 Fennica.indd 64 17.1.2019 14:54:53 �Toinen Runo — Andra Runan  Parempi omalla maalla Juoa wettä roppehesta, Kuni maalla wierahalla Juoa tuopista olutta.” . . . . . . . Bättre är i egna länder Dricka vatten ur en rifva, Än att uti andra länder Tömma öl ur fulla stopet”.99 Louhi Pohjolan emäntä Sanan wirkko, noin nimesi: ”Niin mitä minulle annat, Kun saatan omille maille, Oman pellon pientarelle, Oman pihan rikkasille?” Louhi Pohjolas värdinna Yttrade ett ord och sade: ”Nå hvad skulle du mig gifva, Om jag dig till hemmet bragte, Bort till egna åker-renar, Spånorna på egen backe”? Sano wanha Wäinämöinen: ”Mitäpä kysyt minulta, Kun saatat omille maille, Oman käen kukkumille, Oman kukon kuulumille, Oman saunan lämpimille?” Sade gamle Wäinämöinen: ”Hvad vill du af mig begära, Om du bringar mig till nejder, Der min hembygds gökar gala, Hvarest egen tupp jag hörer, Der min egen stuga eldas”? Sano Pohjolan emäntä: ”Ohoh wiisas Wäinämöinen! Taiatko takoa sammon, Kirjokannen kirjaella, Yhen joukkosen sulasta, Yhen willan kylkyestä, Yhen otrasen jywästä, Yhen wärttinän muruista; Annan neion palkastasi, Työstäsi tytön ihanan, Saatan sun omille maille, Oman käen kukkumille, Oman kukon laulamille, Oman saunan lämpimille.” Sade Pohja-gårds värdinnan: ”O du vise Wäinämöinen! Kan åt mig du Sampo smida, Sira ut det granna locket, Bilda af en svane-fjäder100, Göra af ett litet ullstrå, Göra af ett litet kornfrö Och en söndrig sländas stycken; Med en mö jag lönar mödan, Arbetet med fager flicka, Bringar äfven dig till nejder, Der din hembygds gökar gala, Hvarest egen tupp du hörer, Der din egen stuga eldas.” Waka wanha Wäinämöinen Sanan wirkko, noin nimesi: ”En minä takoa taia, Enkä kantta kirjaella; On seppo omalla maalla, Warsin taitawa takoja, Piponius 1839: Bättre är det, att i hemmet / Dricka vatten ur en rifva, / Än att öl som främling tömma / Ur en stop i andra länder (lines 146−149).  Castrén’s correction: svane-fjäder ǁ svanes fjäder. Gamle trygge Wäinämöinen Yttrade ett ord och sade: ”Sjelf jag ej förstår att smida, Kan ej sira granna locket, Men en smed i hemmet finnes, Hamrare med fyndigt sinne, 65 Fennica.indd 65 17.1.2019 14:54:53 �Fennica: Kalevala  Castrén’s correction: svane-fjäder ǁ svanes fjäder. . . . . . . Jok’ on taiwoa takonut, Ilman kantta kalkutellut, Ei tunnu wasaran jälki, Eikä pihtien pitämä.” Hvilken äfven smidt på himmel. Som på luftens lock har hamrat; Hvarken synas spår af hammarn, Eller märken efter tånger.” Sano Pohjolan emäntä, Pohjan akka harwahammas: ”Kenpä sampuen takoisi, Kirjokannen kirjoaisi, Yhen joukkosen sulasta, Yhen willan kylkyestä, Yhen otrasen jywästä, Yhen wärttinän muruista; Saisi neion palkastansa, Työstänsä ihanan immen.” Sade Pohjolas värdinna, Pohja-gårds tandglesa gumma: ”Den som Sampo åt mig smidde, Kunde granna locket sira, Bilda af en svane-fjäder101, Göra af ett litet ullstrå, Af ett enda litet kornfrö Och en söndrig sländas stycken, Finge jungfrun för sin möda, För sitt arbet’ fagra flickan.” Silloin wanha Wäinämöinen Sanan wirkko, noin nimesi: ”Kun saatat omille maille, Annan seppo Ilmarisen, Joka sampuet takowi, Kirjokannet kirjoawi, Neityet lepyttelewi, Tinarinnat riuwuttawi.” Nu den gamle Wäinämöinen Yttrade ett ord och sade: ”Om du mig till hemmet bringar, Ger jag smeden Ilmarinen, Som det goda Sampo smider, Sirar ut det granna locket, Jungfrurs sinnen äfven blidkar, Tennbriskprydda flickor eldar”. Siitä Pohjolan emäntä, Pohjan akka harwahammas, Pani oron juoksemahan, Liinaharjan liikkumahan. Waka wanha Wäinämöinen Itse istuwi rekehen, Korjahan korenteleksen, Ajoa karittelewi, Pimiästä Pohjolasta, Summasta Sariolasta. Derpå Pohjolas värdinna, Pohja-gårds tandglesa gumma Satte hingsten till att springa, Hvita manen till att röras. Gamle trygge Wäinämöinen Sjelf sig uti släden sätter, Höjer sig i granna korgen, Åker bort med gny och buller Ifrån Pohjola de mörka, Från det mulna Sariola. 66 Fennica.indd 66 17.1.2019 14:54:53 �Kolmas Runo — Tredje Runan Kolmas Runo. Tredje Runan. . . . . . Det var Pohjas mö den sköna102, Landets ära, vattnets prydnad,103 Klädde sig i röda strumpor, Lade granna skor på foten, Prydde sig med allt det bästa, Tog det vackraste om halsen,104 På sitt bröst det prydligaste, Det mest lysande om kroppen; Satte sig på luftens loka, Strålande105 på himla-bågen, I den allra rensta drägten, I en lysande beklädnad. Waka wanha Wäinämöinen Ajoa karittelewi Pimiästä Pohjolasta, Summasta Sariolasta. Katsahtawi taiwahalle; Kaari on kaunis taiwahalla. Neiti kaunis kaaren päällä, Kapo kaaren kannikalla, Pitelewi pirtojansa. Niisiänsä nostelewi, Kultakangasta kutowi, Hopiaista huolittawi, Kultasesta sukkulasta, Pirralla hopehisella. Gamle trygge Wäinämöinen Färdas fram med gny och buller Ifrån Pohjola det mörka, Från det mulna Sariola; Kastade sin blick mot himlen, Båge skön på fästet lyste, Fager jungfru uppå bågen, Vid dess rand en vacker flicka. Der sin väf af guld hon väfde, Vårdade om silfver-tyget106 Med en gyllne väf-skottspole, Med en väfvar-sked af silfver, Förde skeden fram och åter, Skaften lät hon höjas, sänkas.107 Waka wanha Wäinämöinen Sanan wirkki, noin nimesi: ”Tule neiti korjahani Laskete rekoseheni!” Gamle trygge Wäinämöinen Yttrade ett ord och sade: ”Kom, o flicka, i min släde, Sänk dig ned i granna korgen!” Neiti taiten wastoawi: ”Sitte sun mieheksi sanoisin, Urohoksi arweleisin. Jossa jouhen halkaseisit . Tuopa kaunis Pohjan tytti, Maan kuulu, ween walio, Punasukkahan pukewi, Kautokenkähän kapiwi, Pani päällensä parasta, Kaulallensa kaunihinta, Ripehintä rinnoillensa, Walkehinta warrellensa; Istu ilman wempelellä, Taiwon kaarella kajotti, Pukemissa puhtahissa, Walkehissa waattehissa.  Lönnrot 1835a: fagra.  Lönnrot 1835a: Känd till lands, på sjön den bästa.  Lönnrot 1835a: Klädde på sig allt det bästa, / Band det grannaste om halsen (lines 5−6).  Lönnrot 1835a: Lysande.  Lönnrot 1835a: Skötte om sin silfver-väfnad.  Lönnrot 1835a: Väl hon kunde skeden föra, / Låta skaften höjas, sänkas (lines 25−26). Flickan svarar honom fyndigt: ”Då jag man dig skulle kalla, Skulle dig för hjelte hålla, Om du taglet klyfva kunde 67 Fennica.indd 67 17.1.2019 14:54:53 �Fennica: Kalevala . . . . . . . Weitsellä kärettömällä, Ilman tutkamettomalla. Munan solmuhun wetäisit, Solmun tuntumattomaksi.” Med en knif, som udd ej äger, Och i saknad är af spetsen; Om ett ägg i knut du sloge, Utan att man knuten märker.” Waka wanha Wäinämöinen Halki jouhen halkasewi Weitsellä kärettömällä, Ilman tutkamettomalla. Munan solmuhun wetäwi. Solmun tuntumattomaksi. Gamle trygge Wäinämöinen Skar i tvenne delar taglet Med en knif, som udd ej ägde, Och i saknad var af spetsen; Slog jemväl en knut på ägget, Utan att man knuten märkte. Sano wanha Wäinämöinen: ”Jo olen jouhen halkassunna Weitsellä kärettömällä, Ilman tutkamettomalla. Munan solmuhun wetänyt, Solmun tuntumattomaksi; Tule neiti korjahani, Laskete rekoseheni!” Sade gamle Wäinämöinen: ”Se nu har jag taglet klufvit Med en knif, som udd ej äger, Och i saknad är af spetsen; Har en knut på ägget slagit, Utan att man knuten märker. Kom, o flicka, i min släde, Sänk dig ned i granna korgen!” Neiti taiten wastoawi, Sanowi sanalla tuolla: ”Emmä ennen tullekkana. Ennen kun wenosen weistät Keträwarteni muruista, Kalpimeni kappaleista, Kirwon käymättä kiwehen, Kasan kalkahuttamatta.” Flickan svarar honom fyndigt, Yttrande med dessa orden: ”I din släde jag ej kommer, Förrän liten båt du timrar, Gör den af min sländas bitar, Fogar hop af tenens stycken; Yxen får ej träffa stenen, Ej dess blad mot klippan klinga.” Siitä wanha Wäinämöinen Korjasta kohotteleksen; Otti wärttinän muruja, Keträwarren kiertimiä; Weisti wuorella wenettä. Kalkutteli kalliolla. Weisti päiwän, weisti toisen, Weisti kohta kolmannenki; Derpå gamle Wäinämöinen Reser upp sig ifrån släden; Bitar så af sländan tager, Samlar tenens sneda stycken, Börjar timra båt på berget, Hugga på den hårda hällen. Hugger en dag, hugger tvenne, Hugger än på tredje dagen: 68 Fennica.indd 68 17.1.2019 14:54:53 �Kolmas Runo — Tredje Runan . . . . . . . Ei kirwes kiwehen koske, Kasa kalka kalliohon. Niin päiwällä kolmannella Piru pontta pyörähytti, Lempo tempasi tereä, Hiisi wartta waapahutti; Jo kirwes kiwehen käypi, Kasa kalkko kalliohon. Kirwes kilpisty kiwestä, Kalpistihen kalliosta, Polwehen pojan pätösen, Warpahasen Wäinämöisen. Sen lempo lihoille liitti, Hiisi suonille sowitti; Terä oli syömässä lihoa, Warsi werta särpimässä; Söip’ on uuelta lihoa, Weti werta tuorehelta; Weri wuotaen tulewi, Hurme huppellehtamalla. Yxen träffar icke stenen, Ej dess blad mot klippan klingar. Hände sig den tredje dagen, Att på knappen Piru rörde, Lempo ryckte uppå bettet, Hiisi skakade på skaftet: Yxen träffade nu stenen, Bladet klingade mot klippan. Yxen så från stenen slintar, Återstudsar ifrån klippan, Träffar knät på arme mannen, Tån på gamle Wäinämöinen. Lempo den vid köttet fogar, Hiisi styr den till hans ådror. Yxens egg i köttet biter Och dess skaft af bloden slukar; Bettet äter råa köttet, Skaftet varma bloden slukar. Nu i strömmar bloden rinner, Brusar fram i strida forssar. Waka wanha Wäinämöinen, Tietäjä iän ikuinen, Kaikkien sanojen salpa, Ei se tuota tunnekkana. Itse loihen loihtiaksi, Sai itse saneliaksi, Luki synnyt syitä myöten, Luottehet lomia myöten. Niin ei muista muutamia Weren suuria sanoja, Joista salpa saatahisi, Luja lukko tuotahisi, Noille rauan ratkomille, Suu sinerwän silpomille. Tulewalle tukkiaksi, Salwaksi samoajalle. Gamle trygge Wäinämöinen, Den evärdelige vise, Hvilken alla ord besitter, Äger icke ord mot sådant. Sjelf han tar sig för att trolla, Sjelf han börjar att besvärja; Läser ursprungsord grundenligt, Enligt ämnet vishetsrunor. Några ord han dock ej minnes, Stora ord, som bloden hämma, Hvaraf bom han kunnat bilda Och ett stadigt lås bereda För de ställen, jernet skurit, Och den blåa munnen bitit, Till att dämma blodens flöde, Hämma den i strida loppet. 69 Fennica.indd 69 17.1.2019 14:54:53 �Fennica: Kalevala . . . . . . . . Weri juoksewi jokena, Hurme aallossa ajawi, Polwesta pojan totisen, Warpahasta Wäinämöisen. Ei ollut sitä jokea, Ei ojoa ollenkana, Jok’ ei tullut tulwillehen Noita liikoja weriä. Eik’ ollut sitä mäkeä. Eikä kummun kukkulata, Eikä wuorta korkiata, Jok’ ei tullut tulwillehen Polwesta pyhän urohon, Warpahasta Wäinämöisen. Nu i strömmar bloden rinner, Brusar fram i strida forssar Ifrån knät på trygge mannen, Ifrån tån på Wäinämöinen. Icke fanns en flod, som ymnig, Allraminst bland bäckar någon, Hvilken ej blef öfversvämmad Af det alltför stora flödet; Icke fanns en sådan kulle, Ej en sådan kulles hympel, Icke af den höjd af bergstopp, Att den ej blef öfversvämmad Ifrån knät på helga mannen, Ifrån tån på Wäinämöinen. Jopa tuskiksi tulewi, Läylemmäksi lankiawi, Painuwi pakolliseksi; Waka wanha Wäinämöinen Pani warsan waljahisin Ruskian reen etehen, Itse reuoksen rekehen, Kohennaksen korjahansa. Svårare nu kännes smärtan, Börjar blifva mer besvärlig. Mera plågsam att fördraga. Gamle trygge Wäinämöinen Stack sin fåle uti redet, Bruna trafvaren för släden, Sjelf i den sig höjde sedan, Satte sig i granna korgen. Laski wirkkua witsalla, Helähytti helmiswyöllä; Wirkku juoksi, matka joutu, Reki wieri, tie lyheni. Slog sin snabba häst med spöet, Smälde till med perle-snerten. Hingsten sprang, det led med färden, Släden skrann och vägen aftog. Jo ajo awointa tietä Alimmaisehen talohon; Yli kynnyksen kysywi, Tietäjätä tieustawi: ”Oisiko talossa taassa Rauan raannan katsojoa. Tämän tulwan tukkioa, Weren summan sulkioa?” Åker längsmed öppna vägen Till den nedersta bland gårdar, Spörjer sedan öfver tröskeln, Frågar efter kunnig trollkarl; ”Monn’ i denna gården finnes Den som jernets verk beskådar, Som kan denna flod fördämma, Hämma blodens strida flöde”? Oli lapsi lattialla, Imewäinen istumassa; Var ett litet barn i stugan, Satt ett di-barn uppå golfvet. 70 Fennica.indd 70 17.1.2019 14:54:53 �Kolmas Runo — Tredje Runan . . . . . . . Lausu lapsi lattialta, Imewäinen istuwalta: ”Ei ole talossa taassa Uron tuskan tuntioa, Rauan raannan katsajoa. Puun jälen puhelioa. Ompi toisessa talossa. Aja toisehen talohon.” Barnet svarade ur stugan, Di-barnet från golfvet talte: ”Icke finns i denna gården, Den som känner hjeltens plåga, Hvilken jernets verk beskådar, Som på trädets spår kan blåsa. Den i andra gården finnes, Kör din häst till andra gården”. Waka wanha Wäinämöinen Laski wirkkua witsalla, Helähytti helmiswyöllä; Ajoa suhuttelewi Ylimmäistä tietä myöten, Ylimmäisehen talohon. Kysy kynnyksen takoa, Ano alta ikkunaisen: ”Oisiko talossa taassa Rauan raannan katsojoa. Tämän tulwan tukkioa, Weren summan sulkioa?” Gamle trygge Wäinämöinen Slog sin snabba häst med spöet, Smällde till med perle-snerten, Körde fram med gny och buller Längsmed vägen, som var öfverst, Till den öfversta bland gårdar; Spörjer sedan öfver tröskeln, Frågar så inunder gluggen: ”Monn’ i denna gården finnes Den som jernets verk beskådar, Som kan denna flod fördämma, Hämma blodens strida flöde?” Akka on wanha waipan alla, Kieli palku pankon päässä, Akka wanha kolmihammas, Entinen talon emäntä. Tuli akka ikkunahan, Siitä noin sanoiksi saatti: ”Ei ole talossa taassa Uron tuskan tuntioa, Wammojen wakittajoa, Suonikosken sortajoa, Salpoa werisatehen, Weritulwan tukkioa. Ompi toisessa talossa. Aja toisehen talohon.” Låg en gumma under täcket, Pladdrerska vid hällens ända, Gammal gumma med tre tänder, Förr värdinna uti gården; Gumman sig till gluggen närmar, Yttrar så ett ord och säger: ”Icke finns i denna gården Den som känner mannens plåga, Som förmår hans smärtor stilla, Hvilken dämmer åder-forssen, Kann det starka blod-regn hindra, Hämma blodens strida flöde; Der i andra gården finnes, Kör din häst till andra gården.” Waka wanha Wäinämöinen Laski wirkkua witsalla, Helähytti helmiswyöllä; Gamle trygge Wäinämöinen Slog sin snabba häst med spöet, Smällde till med perle-snerten, 71 Fennica.indd 71 17.1.2019 14:54:54 �Fennica: Kalevala . . . . . Ajoa suhuttelewi Äärimmäistä tietä myöten, Äärimmäisehen talohon. Yli kynnyksen kysywi, Lausu lakkapuun takoa: ”Oisiko talossa taassa Rauan raannan katsojoa, Tämän tulwan tukkioa, Weren summan sulkioa?” Körde fram med gny och buller Längsmed vägen, som var ytterst, Till den yttersta bland gårdar; Spörjer sedan öfver tröskeln, Talar så vid skärmtaks stolpen: ”Monn’ i denna gården finnes Den som jernets verk beskådar, Som kan denna flod fördämma, Hämma blodens strida flöde?” Ukko on uunilla asuwa, Halliparta harjun alla; Ukko uunilta urahti, Halliparta paukutteli; ”Sulettun’ on suuremmatki, Tukittuna tuimemmatki, Jalommatki jaksettuna, Woituna wäkewämmätki, Luojan kolmella sanalla, Pyhän synnyn säätämällä, Joet suista, järwet päistä, Kosket kowat kuohumilta, Selät niemien nenistä, Kannakset kapeimmilta.” Uppå ugnen bor en gubbe, Gråskäggsman inunder åsen. Gubben ryter ofvan ugnen, Gråskägget på muren ropar: ”Större flöden har man hämmat, Dämmt i loppet mera strida, Öfvervunnit större hinder, Mäktigare ting besegrad Blott med trenne ord af Skaparn, Med de helga ursprungsorden; Floder dämmt och sjöars utlopp, Strida forsars svall betvingat, Fjärdar har man skilt från fjärdar Och med näs man näs förenat.” 72 Fennica.indd 72 17.1.2019 14:54:54 �Neljäs Runo — Fjerde Runan Neljäs Runo. . Fjerde Runan. Siitä wanha Wäinämöinen Itse korjasta kohosi; Nousi reestä nostamatta, Yleni ylentämättä. Tuosta pirttihin tulewi, Alle kattojen ajaksen. Derpå gamle Wäinämöinen Sjelf ifrån sin släde stiger; Ohjelpt stiger han ur släden, Reser sig med egna krafter. Sedan träder han i stugan, Under taket sig begifver. Tuoahan hopia tuoppi Kulta kannu kannetahan; Ei weä wähästäkänä, . Pikkustakana piätä, Werta wanhan Wäinämöisen, Hurmetta jalon jumalan. . . . . Här ett silfver-stop man bringar, Hemtar fram en gyllne kanna. Kannan är dock alltför ringa, Rymmer ej den minsta delen Utaf bloden från den gamle. Ädle guden Wäinämöinen. Ukko uunilta urahti, Halliparta paukutteli: ”Mi sinä lienet miehiäsi, Ja kuka urohiasi! Wert’ on seitsemän wenettä, Kantokorwoa kaheksan, Sun polonen polwestasi, Lattialle laskettuna. Muistaisin sanoja muita, Suuria weren sanoja, Waan en arwoa alusta, Missä rauta syntynynnä.” Gubben ryter ofvan ugnen, Gråskägget på muren ropar: ”Hvem kan du bland männer vara, Hvilken utur hjeltars skara, När af blod sju fulla båtar, Hela åtta stora såar Från ditt knä, du arme, flutit Och på golfvet runnit neder. Andra ord jag skulle minnas, Stora ord, som bloden hämma, Men jag minnes icke början, Vet ej, hvarest jernet föddes.” Sillon wanha Wäinämöinen Sanan wirkko, noin nimesi: ”Itse tieän rauan synnyn, Arwoan alun teräksen; Wesi on wanhin weljeksiä, Rauta nuorin weljeksiä, Tuli kerran keskimmäinen. Nu den gamle Wäinämöinen Yttrade ett ord och sade: ”Sjelf jag känner jernets ursprung, Tror mig veta stålets början; Äldst bland bröderna är vattnet, Jernet är den yngsta brodren Och i ordning mellerst elden. 73 Fennica.indd 73 17.1.2019 14:54:54 �Fennica: Kalevala Tuli tuhmaksi rupesi, Walkia warattomaksi; Yleni ylen ehoksi, Kaswo aiwan kauhiaksi. Poltti maita, poltti soita, Paljo maita, paljo soita, Sinä suurra poutawuonna, Pahana palokesänä, Tuliwuonna woimatonna. Pääsi rauta piilemähän, Piilemähän, säilymähän.” Elden börjar sanslöst rasa, Lågan oförväget färdas, Upp sig öfvermodigt svingar, Växer till och blir förfärlig, Bränner kärr och bränner länder, Många kärr och många länder, Det der stora torko-året, Sommaren, då allt förbrändes Och ej elden släckas kunde. Jernet lyckas dock sig gömma, Gömma sig och finna tillflykt.” Ukko uunilta urahti, Sanan wirkko, noin nimesi: ”Missä sillon rauta piili, Missä piili, kussa säily, Sinä suurra poutawuonna, Pahana palokesänä?” Gubben ryter ofvan ugnen, Yttrar der ett ord och säger: ”Hvarest gömde sig då jernet, Gömde sig och fann en tillflykt På det stora torko-året, Sommaren, då allt förbrändes”? Waka wanha Wäinämöinen Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Tuolla sillon rauta piili, Sekä piili, jotta säily, Pitkän pilwen rannan päällä, Tammen latwassa tasasen, Nuoren neitosen nisissä, Kaswawaisen kainalossa. Gamle trygge Wäinämöinen Sjelf till orda tog och sade: ”Se, der gömde sig då jernet, Gömde sig och fann en tillflykt: Vid det långa molnets ända, I en släta ekens krona, Uti unga jungfrus barmen, Hos en än ej fullväxt flicka. . Oli siellä neljä neittä, Koko kolme morsianta, Utarilla uhkuwilla, Nännillä pakottawilla. Fyra mör i molnet funnos, Trenne jungfrur, sköna brudar, Jungfrur tre med bröst, som svällde, Och med spenar, hvilka värkte. . Lypsit maalle maitojansa, Uhkutit utariansa; Yksi lypsi mustan maion, Toinen walkian walutti, Kolmansi tulipunasen. Mjölken gjöto de på marken, Tömde ut de fyllda brösten; Svart kom mjölken från den ena, Hvit den flöt ifrån den andra, Röd den tredjes var som elden. . . . . . 74 Fennica.indd 74 17.1.2019 14:54:54 �Neljäs Runo — Fjerde Runan . . . . . . . Ku on lypsi mustan maion, Siitä synty melto rauta; Ku on walkian walutti, Siit’ on saatu rääkkyrauta; Ku lypsi tulipunasen, Siit’ on tehtynä teräkset. Af den svarta jungfru-mjölken Alstrades det mjuka jernet, Af den hvita jungfru-mjölken Har man fått det spröda jernet, Och utaf eldröda mjölken Har man åter stålet bildat. Siitä sillon rauta piili, Wuoen piili, toisen säily, Heiluwassa hettehessä, Läikkywässä lähtehessä, Suurimmalla suon selällä, Tuiman tunturin laella, Jossa joutsenet muniwat, Hanhi pojat hautelewi. Derpå jernet sig fördolde, Dolde sig ett år och tvenne Uti sanka mossans källa, I en åder uti gungflyn, Uppå kärrets längsta sträckning, På det vilda fjällets hjessa, Hvarest svanor äggen lägga, Gässen kläcka sina ungar. Susi juoksi suota myöten, Karhu kangasta samoten; Susi nosti suosta mullan, Karhu rauan kankahasta. Vargen sprang längsefter kärret, Björnen ilade på heden; Vargen lyftar mull från kärret, Björnen sparkar jern ur heden. Niin joutu jumala tielle, Näki mustia muria Suen sorkan nostimilla, Karhun kantapään sioilla. Sanowi sanalla tuolla: ’Woi sinua rauta raukka! Kun olet kurjassa tilassa, Matalaisessa majassa, Suolla sorkissa sutosen, Aina karhun askelissa.’ Guden råkar gå på vägen, Märker då det svarta gruset, Der som vargen lyftat foten, Björnen sina hälar fästat, Yttrar så ett ord och säger: ”Ve dig jern, beklagansvärda, Hvad du är i uselt läge, I en låg och ömklig boning, Under vargens ben på mossan, Städse under björnens fotspår!” Senpä päiwyen perästä Rauta suosta sotkettihin, Maan liasta lietsottihin, Wetelästä welottihin.” Men allt efter denna dagen Vaskas jernet upp från mossan, Ifrån jordens smuts befrias, Ryckes upp ifrån det blöta”. Ukko uunilta urahti, Sanan wirkko, noin nimesi: ”Siitäkö se rauta synty, Siitäkö teräs sikesi?” Gubben ryter ofvan ugnen, Yttrande med dessa orden: ”Deraf alltså föddes jernet, Deraf alstrades då stålet”. 75 Fennica.indd 75 17.1.2019 14:54:54 �Fennica: Kalevala . . . . . . . Waka wanha Wäinämöinen Itse wirkki, noin nimesi: ”Eipä wielä siitäkänä, Ei perän pereäkänä. Eipä synny rauta raukka Ilman tuimatta tuletta, Eikä kaswa karkiaksi Ilman weessä kastumatta. Gamle trygge Wäinämöinen Sjelf till orda tog och sade: ”Deraf än ej jernet föddes, Nej deraf alldeles icke; Ej det arma jernet födes Utan vilda eldens tillhjelp, Icke heller blir det härdadt, Utan att i vattnet vätas. Wietihin sepon pajahan, Alle ahjon Ilmarisen. Sano seppo Ilmarinen, Takoja iän ikuinen: Bragtes uti smedens smidja, Ned i Ilmarinens ässja. Sade smeden Ilmarinen, Den evärdelige hamrarn: ’Jos ma sun tulehen työnnän, Alle ahjoni ajelen, Tulet kowan korkiaksi, Ylen kaswat kauhiaksi, Wielä weistät weikkoasi, Lastuat emosi lasta.’ ”Om jag dig i elden bringar, Drifver ned uti min ässja, Alltför öfvermodig blir du, Växer till och blir förfärlig, Hugger väl ännu din broder, Sårar barn af egen moder”. Sillon wanno rauta raukka, Wanno waikian walansa, Ahjolla, alasimella, Wasarilla, walkkamilla: ’Ompa puita purrakseni, Kiwen syäntä syöäkseni, Etten weistä weljeäni, Lastua emoni lasta.’ Eden svor nu arma jernet, Jernet svor den svåra eden Uti ässjan, uppå städet, Under slagen utaf hammarn: ”Finns ju träd för mig att äta, Stenens hjerta till att bita, Att jag ej min broder hugger, Sårar barn af egen moder.” Sillon seppo Ilmarinen, Takoja iän ikuinen, Rauan työntäwi tulehen, Alle ahjonsa ajeli; Tako rauan raukiaksi, Kasti weessä karkiaksi. Derpå smeden Ilmarinen, Den evärdelige hamrarn Bringar jernet ned i lågan, Drifver det uti sin ässja. Först uppmjukade han jernet, Härdade det sen i vatten. Koitti seppo kielellänsä, Hywin maisto mielellänsä, Teräksen tekomujuja, Pröfvar vattnet med sin tunga; Mycket gerna smeden smakar Vättskorna, der stålet bildas, 76 Fennica.indd 76 17.1.2019 14:54:54 �Neljäs Runo — Fjerde Runan . . . . . . . Rauan karkasuwesiä. Sano seppo Ilmarinen: ’Ei nämät hywät minulle Teräksen tekowesiksi, Rautojen rakentomaiksi. Mehiläinen meiän lintu! Lennä tuonne liihyttele, Yheksän meren ylitse, Meripuolen kymmenettä; Lennä soita, lennä maita, Lennä kalton kankahia; Tuo simoa siiwessäsi, Kanna mettä kielessäsi, Seitsemästä heinän päästä, Kuuen ruohosen nenästä, Teräksille tehtäwille, Rauoille rakettawille.’ Vattnet, hvari jernet härdas. Sade smeden Ilmarinen: ”Ej är detta vatten tjenligt, Att deri jag bildar stålet, Att jag jernet der bereder. Mehiläinen, du vår fogel, Flyg nu hän med lätta vingar Öfver hela nio hafven Och det tionde till hälften, Ila öfver fält och mossor, Flyg på snedden öfver hafven; Bringa honung med din vinge, Honung med din tunga hemta, Tag ifrån sju gräs-stråns spetsar, Skaffa från sex blomster-toppar Till det stål, som här beredes, Jernet, som jag nu tillverkar. Herhiläinen Hiien lintu Katselewi, kuuntelewi; Katsowi katon rajasta, Alta tuohen tuiotteli, Rautoja rakettaissa, Teräksiä tehtäissä. Herhiläinen, Hiisis fogel Lyssnar noga och betraktar, Under takets list beskådar, Tittar fram i skygd af näfret, Medan smeden jern bereder, Ilmarinen stål tillverkar. Kanto käärmehen kähyjä, Maon mustia mujuja, Sisiliskon silmänteitä, Sammakon salawihoja, Teräksille tehtäwille, Rauoille rakettawille. Bar så ormens skarpa etter, Bragte maskens svarta vätskor Och de ting, som ödlan ögnat, Äfven hemligt gift af grodan, Till det stål, som nu bereddes, Jernet, som af smeden smiddes. Siitä seppo Ilmarinen, Takoja iän ikuinen, Luuli mettä kantanehen, Simoa kulettanehen. Sanan wirkki, noin nimesi: ’Ka nämät hywät minulle Teräksen tekowesiksi, Rautojen rakentomaiksi.’ Dervid smeden Ilmarinen, Den evärdelige hamrarn Trodde, att hon bringat honung, Hemtat af de söta safter, Yttrar så ett ord och säger: ”Se det här är godt och tjenligt, Att deri jag bildar stålet, Att jag jernet der bereder”. 77 Fennica.indd 77 17.1.2019 14:54:54 �Fennica: Kalevala . . . . . . Oli aikoa wähänen, Pikkuruinen piiramata; Jopa suuttu rauta raukka, Sekä suuttu, jotta syänty, Petti waiwanen walansa, Söi kun koira kunniansa; Weisti raukka weljeänsä, Lastusi emonsa lasta, Kuni lipsahti lihaan, Käwi polwehen polosen, Weren päästi juoksemahan, Hurmehen hurahtamahan.” Gick en liten tid till ända, Ganska ringa tid var liden; Se då vredgas arma jernet, Jernet vredgas och förargas, Bryter eden som det svurit, Äter som en hund sin ära: Hugger i sin egen broder, Sårar barn af samma moder. Jernet studsade i köttet, Tog i knät på arme mannen, Fick så bloden till att flyta, Till att flyta, till att frusta. Ukko uunilta urahti, Parta laulo, pää järähti: ”Jo nyt tieän rauan synnyn, Tajuan tawat pahimmat. Ohoh sinua rauta raukka, Rauta raukka, koito kuona! Joko suureksi sukesit, Kaswoit aiwan kauhiaksi, Kun sa loukoit luontoasi, Sukuasi suin pitelit! Gubben ryter ofvan ugnen, Skägget sjunger, bufvet skakas: ”Nu jag jernets ursprung känner, Känner ock dess värsta öden. Ve dig jern, beklagansvärda, Stackars jern, du usla smidslagg! Monn’ till stor du ren hann fostras, Växte alltför stor och väldig, När mot din natur du brutit Och din slägt med munnen fatta. Et sä sillon suuri ollut, Etkä suuri, etkä pieni, Et kowin koriakana, Et kowin kipusaskana, Kun sa maitona makasit, Rieskasena riuottelit, Nuoren neitosen nisissä, Kaswawaisen kainalossa, Pitkän pilwen rannan päällä, Tammen latwassa tasasen. Icke var du stor den tiden, Icke stor och icke liten, Icke var du alltför vacker Och ej heller mycket smärtsam, När du såsom mjölk låg stilla, När ännu du flöt som sötmjölk Uti unga jungfru-bröstet, Hos en icke fullväxt flicka, Vid det långa molnets ända, I den släta ekens krona. Etkä sillon suuri ollut, Etkä suuri, etkä pieni, Kun sa lietona lepäsit, Seisoit selwänä wetenä, . Icke var du stor den tiden, Icke stor och icke liten, När du hvilade som vätska, Stod ännu som vatten stilla 78 Fennica.indd 78 17.1.2019 14:54:54 �Neljäs Runo — Fjerde Runan . . . . . . . Heiluwassa hettehessä, Läikkywässä lähtehessä, Suurimmalla suon selällä, Tuiman tunturin laella. Uti sanka mossans källa, I en åder uti gungflyn, Uppå kärrets längsta sträckning, På det vilda fjällets hjessa. Etkä sillon suuri ollut, Etkä suuri, etkä pieni, Kun sa suosta sotkettihin, Wetelästä wellottihin, Maan liasta lietsottihin, Saatihin sawen seasta, Käsikarwan kastumatta, Warpahan riwestymättä. Icke var du stor den tiden, Icke stor och icke liten, När du vaskades från mossan, Rycktes upp ifrån det blöta, Blef från jordens smuts befriad, Renad ifrån lerans blandning, Utan att ens handen vättes, Utan att en tå blef fuktad. Etkä sillon suuri ollut, Etkä suuri, etkä pieni, Kun sa kuonana kohisit, Wannoit waiwanen walasi, Ahjolla, alasimella, Wasarilla, walkkamilla. Icke var du stor den tiden, Icke stor och icke liten, När du såsom smidslagg fräste Och din ed, du usla, gjorde, Uti ässjan, uppå städet, Under slagen utaf hammarn. Tulit päästäsi pahaksi, Tukastasi turmelluhuit, Petit waiwanen walasi, Söit kun koira kunniasi. Sedan blef du ond i sinnet, Blef förderfvad af din plåga, Bröt den ed, som du besvurit, Åt, som hunden, upp din ära. Ku käski pahalle työlle, Kenp’ on kehnolle kehotti? Isäsikö, wai emosi, Waiko wanhin weljiäsi, Wai nuorin sisariasi, Waiko muu sukusi suuri? Ei isosi, ei emosi, Eikä wanhin weljiäsi, Ei nuorin sisariasi, Eikä muu sukusi suuri; Itse teit tihua työtä, Katkoit kalman karwallista. Hvem har bedt till onda verket, Hvem har rådt till usla bragden? Monn’ din fader, eller moder, Monn’ den äldsta ibland bröder, Den bland dina systrar yngsta Eller andra höga fränder? Ej din fader, ej din moder, Ej den äldsta ibland bröder, Ej den yngsta ibland systrar, Icke andra höga fränder, Sjelf du gjorde onda verket, Kalmas bragd du sjelf förrättat. 79 Fennica.indd 79 17.1.2019 14:54:54 �Fennica: Kalevala Tule nyt työsi tuntemahan, Pahasi parantamahan, Ennen kun sanon emolle, Wirkan wierin wanhemmalle; Enempi emolla työtä, Waiwa suuri wanhemmalla, . Kun poika pahoin tekewi, Lapsi ankein asuwi. Kom att se den bragd, du öfvat, Att ditt onda verk förbättra, Förrän jag åt modren säger, Yppar allt inför den gamla. Mer får modren då att göra, Större blir den gamlas möda, När det onda sonen öfvar, När sig barnet illa uppför. . . Hvem bland männerna är skicklig, Hvilken ibland hjeltar vuxen Att på bloden sluta munnen, Att dess strida flöde hämma? Kukapa miehistä pätöwi, Urohista kelpoawi, Weren suuta sulkemahan, Tulemata tukkimahan? Skulle man i mig ej finnas, Ej i Ukkos son en hjelte, Till att detta flöde hejda, Till att dämma åder-forssen, Så har Lempo feta händer, Onde mannen tjocka fingrar Till att hämma detta flöde, Hindra bloden från att forssa. Foga nu det feta fingret, Tryck din tjocka tummes ända Till en bom i grymma hålet, Till en lapp för stygga posten. Kun ei lie minussa miestä, Ukon pojassa urosta, Tämän tulwan tukkiata, Suonikosken sortajata, . Lemmoll’ on käet lihawat, Pahan miehen paksut sormet, Tulewalle tukkiaksi, Salwaksi samoajalle. Liitä sormesi lihawa, . Paina paksu peukalosi, Tukkeheksi tuiman reiän, Paikaksi pahan weräjän. . Stadna blod, hör upp att flyta, Hejda dig i snabba farten, Stå orörlig såsom väggen, Som en gärdsgård, på ditt ställe, Såsom svärdet står i hafvet Och på mossig tufva starren, Hällen uppå åker-renen, Furu-trädet uti skogen. Waan jos mieli laatinewi Liikkua lipehimmästi; Niin sä liikkuos lihassa, Sekä luissa luistaellos. . Piäty weri juoksemasta, Hurme huppellehtamasta, Weri seiso, kuni seinä, Asu hurme, kuni aita, Kun miekka meressä seiso, Saraheinä sammalessa, Paasi pellon pientaressa, Puu honka petäikössä. Men om sinnet dig vill bjuda Att med största snabbhet röras, Må du röras uti köttet, Kroppens ben igenomströmma. 80 Fennica.indd 80 17.1.2019 14:54:54 �Neljäs Runo — Fjerde Runan . Parempi sinun sisässä, Alla kalwon kaunihimpi, Suonissa sorottamassa, Sekä luissa luistamassa, Kun on maahan wuotamassa, . Rikkohin riwestymässä. . . Bättre är för dig derinne, Skönare för dig att löpa Under hullet, inom senor, Och att uti benen flyta, Än att rinna ned på marken, Der du utaf stoft besudlas. In i hjertat är ditt ställe, Och din källare i lungen; Drag dig skyndsamt dit tillbaka, Ila hastigt till din boning. Hör o dyre! upp att drypa. Låt o röda blod! dig hämma, Eller må du sjelfmant stadna; Sjelfva Tyrjä-fors ju dämdes. Stadnade ock Jordan-floden, Torrt blef hafvet, torr blef himlen Uppå sommaren den torra, Då ej elden släckas kunde. Syämessä sinun siasi, Alla keuhon kellarisi; Sinne siirräte wälehen, Sinne juossos joutusasti. Tyywy tyyris tippumasta, Punanen putoamasta; Kun et tyywy, niin tyrehy; Tyyty ennen Tyrjän koski, Joki Juortanan tyrehty, Meri kuiwi, taiwas kuiwi, Sinä suurra poutawuonna, Tuliwuonna woimatonna. Om ej det tillfyllest vore, Ännu minns jag annan utväg. Ropar mig en Hiisis gryta, Ifrån Helvetet en kittel, Hvaruti man bloden kokar, Värmer upp den röda vätskan, Att den ej på marken rinner, Får på jorden forssa neder.” Kun ei tuosta kyllä liene, Wielä muistan muunki keinon, . Huuan Hiiestä patoa, Helwetistä kattiloa, Jolla werta keitetähän, Hurmetta waristetahan, Weren maahan wuotamasta, . Hurmehen hurahtamasta.” . . Derpå band han ådror samman, Knöt tillhopa deras ändar. Räknar alla åder-strängar, Och med dessa orden talar: ”O du ådrornas Gudinna, Suonetar, du vackra qvinna! Du som spinner ådror skickligt, Spinner med den nätta tenen, Med din slända utaf koppar, Hjulet, som af jern är hopsmidt: Kom nu hit, då du behöfves, Siit’ on suonia siteli, Päitä suonten solmieli, Suonilankoja lukewi, Sanoen sanalla tuolla: ”Soria on suonten waimo, Suonetar soria waimo, Soma suonten ketreäjä, Sorialla ketrinpuulla, Waskisella wärttinällä, Rautasella rattahalla, Tule tänne tarwitessa, 81 Fennica.indd 81 17.1.2019 14:54:54 �Fennica: Kalevala . . Käy tänne kutsuttassa, Suonisykkyrä sylissä, Kalwokääri kainalossa, Suonia sitelemähän, Päitä suonen päättämähän. Vandra hit, när du anropas. Tag i famn en knippe ådror Och af hull en bundt på armen, För att ådror sammanfoga, Ändorna tillhopaknyta. Punaposki Tuonen pojka! Puno nuoroa punaista Wasten reittäsi wasenta, Alla oikian kätesi, Jolla suonia sitelen, Päitä suonten solmielen.” Tuonis son med röda kinder! Af det röda garnet tvinna, Tvinna mot det venstra låret Ned inunder högra handen, Att dermed jag ådror binder, Ändorna tillhopaknyter”. Dermed hop han ådror fogar Och förenar deras ändar. Stora ådror och arterer Fäster han emot hvarandra, Vid hvarandra smärre ådror. Sänder så sin son i smedjan. För att goda salvor göra, Och tillreda läkemedel Utaf fröskal ifrån gräsen, Af de tusen blomster-knoppar, Som man bragt från andra länder, Fjerran ifrån byn den kalla. Icke hört, ej sett man hafver Gräs-slag alla, som der växa. Sillä suonia sowitti, Päitä yhtehen yhytti, . Suuksutusten suuret suonet, Waltasuonet wastatusten, Limitysten pienet suonet. Pani poikansa pajahan Tekemähän woitehia, . Raswoja rakentamahan, Noista heinän helpehistä, Tuhatlatwan tutkamista, Kut oli tuotu toisialta Siitä kylmästä kylästä, . Jonk’ ei oo kuultu, eikä nähty, Ruohon kaiken kaswantoa. . . Sonen kommer så ur smedjan, Der han goda salvor lagat Och tillverkat läkemedel; Bragte dem i Gubbens händer. Denne smorde Väinämöinen, Helade den illa farne, Smorde nedan, smorde ofvan, Smorde midtuppå tillika; Höjde då sin röst och sade, Talade med dessa orden: ”Ifrån Gudar komme bistånd, Hjelp ifrån grundämnens modrar! Tuli poikanen pajasta Tekemästä woitehia, Raswoja rakentamasta; Ne työnti ukon kätehen. Niillä woiti Wäinämöistä, Pahoin tullutta paransi. Woiti alta, woiti päältä, Woiti keskeä keralla, Sanowi sanalla tuolla, Lausu tuolla lausehella: ”Jumaloista turwa tulko, Apu einetten emistä! 82 Fennica.indd 82 17.1.2019 14:54:54 �Neljäs Runo — Fjerde Runan . . . . . . . . Warjele wakainen luoja, Katso kaunoinen jumala, Jottei wietäisi wioille, Wammoille weäteltäisi! Itse ilmonen jumala Waljastele warsojasi, Rakentele ratsujasi, Aja kirjokorjinesi Läpi luun, läpi jäsenen, Läpi liikkuma lihojen, Läpi suonen solmuttoman. Paa hopia luun lomahan, Kulta suonen sortumahan, Luu lihan litistymähän, Weri suonen solmelohon. Mist’ on kalwo katkenunna, Sihen kalwo kaswattele; Mistä luuta luikahtanna, Sihen luuta luikahuta; Mistä suonta sorkahtanna, Sihen suonet solmiele; Kusta werta weihlähtännä, Sihen werta wierettele; Kusta liikkunna lihoa, Sihen liittäös lihoa.” Gode skapare bevara, Milde Gud du oss beskydda, Att vi ej i lyten bringas. Och af plågor ej besväras. Sjelf o Gud, du uppenbare, Spänn i rede dina fålar, Dina hästar ställ i ordning; Kör så med din granna släde Genom ben och genom leder, Genom köttet, som är skadadt, Genom än ej knutna ådror. Lägg i benens gropar silfver, Guld, der ådern är förderfvad, Ben, der köttet är ihopklämdt, Blod, der ådern blifvit knuten. Hvarest hullet sönderbrustit, Der må hull du låta växa; Hvarest ben har slintat undan, Må du åter ben insätta; Der som ådern blifvit vrickad, Må du nya ådror knyta; Hvarest bloden har afrunnit, Dit du låte bloden rinna; Och der köttet blifvit skadadt. Dit du åter kött må foga”. Siitä silkillä sitowi, Kapaloiwi kaunosella, Polwea pojan pätösen, Warpahia Wäinämöisen. Sanowi sanalla tuolla, Lausu tuolla lausehella: ”Siteheksi luojan silkki, Herran kalwo katteheksi, Tälle polwelle hywälle, Wakasille warpahille!” Derpå band han om med silke, Lindade med sköna tråden Knäet på den arme mannen, Tårna uppå Wäinämöinen; Höjde så sin röst och sade, Talade med dessa orden: ”Bandet vare Skaparns silke, Herrens hull må blifva linda, Kringom detta goda knäet Dessa tår, som äro fasta”. Kun oli woiet päälle pantu, Warsin katsehet wakaiset, Sitte silkillä siottu, När nu smörjelsen var pålagd, Pålagdt säkra läkemedlet, När med silke knät var bundet, 83 Fennica.indd 83 17.1.2019 14:54:54 �Fennica: Kalevala Kapaloittu kaunoisella, Pani se puoli pyörryksihin, Wäinämöisen wäännyksihin. . . . . Lindadt om med sköna tråden, Svimnar nästan Wäinämöinen, Dras tillsamman utaf smärta. Niin ukko kipuja käski, Työnti tuskia kowia, Keskelle kipumäkeä, Kipuwuoren kukkulalle, Kiwiä kiwistähän, Paasia pakottamahan. Gubben manade nu plågor Och fördref de svåra smärtor Hän till plågo-backens kulle, Toppen utaf sjukdoms-berget, För att bringa stenar smärta, Hafva hällar till att värka. Siitä wanha Wäinämöinen Jo tunsi awun totisen; Pian pääsi terweheksi, Liha kaswo kaunihiksi, Alta aiwan terweheksi, Keskeä kiwuttomaksi, Wieriltä wiattomaksi, Päältä nuurumattomaksi, Ehommaksi entistänsä, Paremmaksi muinostansa. Gamle trygge Wäinämöinen Deraf verklig hjelp försporde, Återstäldes snart till helsan. Köttet växte och blef vackert, Blef aldeles heladt nedtill, Midtuppå från smärta friadt, Blef på alla sidor felfritt, Ofvantill fullkomligt botadt, Mera frisk än tillförene, Bättre än det förr ens varit. Nu en tacksam blick han sänder Upp emot den höga himmel; Höjande sin röst han säger, Och med dessa orden talar: ”Dän ju nåden städse utgår, Dädan komma kända tecken: Upp ifrån den höga himmel, Från den makt, som allt ting skapat. Nu o Gud, du uppenbare, Som med ömhet vårdar lifvet, Har mig hjelp och bistånd gifvit Uti dessa svåra smärtor, Dessa jernets onda plågor, Skador utaf stålet gjorda”. Katsahtawi kaunihisti Päänsä päälle taiwosehen; Sanowi sanalla tuolla, Lausu tuolla lausehella: . ”Tuoltap’ aina armot käywät, Merkit tuttawat tulewat, Ylähältä taiwosesta, Luota luojan kaikkiwallan. Jo nyt on julkinen Jumala, . Harras hengen haltiani, Awun mulle antanunna Noissa tuskissa kowissa, Rauan raannoissa pahoissa, Teräksen tekowihoissa.” 84 Fennica.indd 84 17.1.2019 14:54:54 �Wiies Runo — Femte Runan Wiies Runo. . . . . . . Femte Runan. Waka wanha Wäinämöinen Kohta lähtewi kotia, Pani warsan waljahisin, Ruskian reen etehen, Itse reuoksen rekehen, Korjahan kohentelihen. Laski wirkkua witsalla, Helähytti helmiswyöllä, Wirkku juoksi, matka joutu, Reki wieri, tie lyheni, Jalas koiwunen kolasi, Korja kultanen kulisi. Gamle trygge108 Wäinämöinen Straxt sin hemfärd nu begynner;109 Spände fålen uti redet, Bruna trafvaren för släden, Sjelf i den sig satte sedan, Höjde sig i granna korgen. Slog sin snabba häst med spöet, Smällde till med perle-snerten; Hästen sprang, det led med färden, Släden skrann och vägen aftog,110 Men björkmeden hördes knaka, Knarra slädens gyllne sittkorg. Ajawi, karettelewi Noita Wäinölän ahoja, Kalewalan kankahia, Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Syö susi unen näkiä, Tapa tauti Lappalainen; Ei sanot saawani kotia Enämpi eläwin silmin, Sinä ilmoissa ikänä, Kuuna kullan walkiana, Näille Wäinölän ahoille, Kalewalan kankahille.” Så han åker fram med buller, Öfver Wäinö-gårdens lundar,111 Öfver Kalevalas moar, Yttrar då ett ord och säger:112 ”Ulf, du drömmaren må sluka, Sjukdom, vrånga Lappen döda! Hvilken sade mig ej hemmet Mer med dessa ögon skåda, Sad’ att jag i lifvet aldrig, Aldrig i min lefnads dagar, Skulle Wäinö-gårdens lundar,113 Kalevalas moar hinna”. Siitä wanha Wäinämöinen Laulelewi, taitelewi; Laulo kuusen kukkalatwan, Kukkalatwan, kultalehwän. Latwan työnti taiwahalle, Puhki pilwien kohotti, Lehwät ilmoille lewitti, Halki taiwahan hajotti. Derpå gamle Wäinämöinen Sjunger och sin vishet öfvar114; Sjöng en gran med blommig krona Och med sköna gyllne grenar,115 Styrde toppen upp mot himlen, Höjde tvärs igenom molnen, Spridde grenarna i luften, Öfver himmelen dem bredde.  Ingman 1836b: värde.  Ingman 1836b: Hem derpå begynner färden.  Ingman 1836b: Sjelf i den sig höjde sedan,  / Satte sig högst upp i korgen, / Smällde trafvaren med spöet,  / Slog med perlbeprydda piskan.  / Trafvarn sprang och färden framled, / Släden skred och vägen aftog (lines 5−10).  Ingman 1836b: Öfver Wäinös svedjelundar.  Ingman 1836b: Här han så i ord utbrister.  Ingman 1836b: Skulle Wäinös svedjelundar.  Ingman 1836b: [sin] konst utöfvar.  Ingman 1836b: Sjöng så fram en gran med blommig / Krona och med gyllne grenar. 85 Fennica.indd 85 17.1.2019 14:54:54 �Fennica: Kalevala          Ingman 1836b: [sin] konst utöfvar. Ingman 1836b: Illtyckt och med lutadt hufvud. Ingman 1836b: Låfvat bort, för att sig lösa, / Att sitt eget lif befria (lines 42−43). Ingman 1836b: Låter snedt din hatt nedhänga? Ingman 1836b: Sjelf till ord sin stämma höjde: / Kära du, smed Ilmarinen,  / Frände, barn utaf min moder (lines 51− 53. Ingman 1836b: En hårfager mö dig utse. Ingman 1836b: Vet, i Pohjola en jungfru / Finns, i kalla byn en flicka, / Som för ingen gosse ömmar, / Ej den bäste man ens aktar (lines 58−62). Ingman 1836b: Och igenom benet märgen. / Om du kan hopsmida Sampo, / Grannt det granna locket foga, / Får du för din möda jungfrun (lines 65−68). Ingman 1836b: Sjelfve smeden Ilmarinen / Tog till ordet då och talte: / Du då offrat har mig redan / Bort till Pohjola det mörka, / För att så dig sjelf friköpa, / Att ditt eget lif befria! (lines 70−75). . . . . . . Sjunger och sin vishet öfvar116, Sjöng så månen upp att lysa Uti granens gyllne krona, På dess qvistar karlavagnen. Ajawi, karettelewi Kohti kullaista kotia Alla päin pahoilla mielin, Kun oli seppo Ilmarisen, Takojan iän ikuisen, Luwannut lunastimeksi, Oman päänsä päästimeksi, Pimiähän Pohjolahan, Summahan Sariolahan. Och han far åstad med buller Vägen fram åt gyllne hemmet, Sorgsen och med nedsänkt hufvud,117 Att han smeden Ilmarinen, Den evärdelige hamrarn, Lofvat bort för sig till lösen, För att eget lif befria,118 Bort till Pohjola det mörka, Till det mulna Sariola. Seppo wastahan tulewi: ”Woi sie wanha Wäinämöinen, Mit’ olet pahalla mielin, Kaiken kallella kypärin?” . Laulelewi, taitelewi; Laulo kuun kumottamahan Kultalatwa kuusosehen; Laulo oksille otawan. Men till möte kommer smeden: ”O du gamle Wäinämöinen, Hvarför är du så bedröfvad, Låter snedt din mössa hänga?119” Sillon wanha Wäinämöinen Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Sinä seppo Ilmarinen, Lankoni emoni lapsi, Lähe neittä noutamahan, Päätä kassa katsomahan, Pimiästä Pohjolasta, Summasta Sariolasta. Kun on neiti Pohjolassa, Impi kylmässä kylässä, Jok’ ei suostu sulhosihin, Mielly miehiin hywihin; Kiitti puoli pohjan maata, Kun ompi kowin koria, Lihan läpi luu näkywi, Luun läpi yin näkywi. Saatat sie takoa sammon, Kirjokannen kirjaella, Niin saat neion palkastasi, Työstäsi tytön ihanan.” Härvid gamle Wäinämöinen Sjelf till orda tog och sade: ”O du broder Ilmarinen, Frände, barn af samma moder!120 Far att dig en flicka taga, Välja mö med sköna lockar121 Ifrån Pohjola det mörka, Från det mulna Sariola. Vet, i Pohja finns en jungfru, I den kalla byn en flicka, Som för svenner icke ömmar, Ej de bäste män ens aktar;122 Halfva Pohjola dock henne Prisar som sin skönsta tärna; Genom hullet skimrar benet, Genom benet lyser märgen. Om du Sampo smida mäktar, Kan det granna locket sira, Får du jungfrun för din möda,123 För ditt arbet’ sköna flickan”. 86 Fennica.indd 86 17.1.2019 14:54:54 �Wiies Runo — Femte Runan  . . . . . . . . Itse seppo Ilmarinen Sanan wirkko, noin nimesi: ”Joko sie minun menetit Pimiähän Pohjolahan Oman pääsi päästimeksi, Itsesi lunastimeksi! En sinä pitkänä ikänä, Kuuna kullan walkiana, Lähe Pohjolan tuwille, Sariolan salwoksille, Miesten syöjille sioille, Urosten upottajille.” Sjelf nu smeden Ilmarinen Yttrade ett ord och sade: ”Du då lofvat har och offrat Mig till Pohjola det mörka För att så ditt lif befria, Att dig sjelf ur döden frälsa!124 Vet dock, jag i lifvet aldrig, Aldrig i min lefnads dagar Pohjas stugor vill besöka. Sariolas knutar nalkas, Orten se, der männer125 dräpas, Hjeltar uti126 hafvet dränkas.”127 Sillon wanha Wäinämöinen Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Ohoh seppo Ilmarinen, Lähkös kuusta katsomahan, Kun on nossut taiwahalle, Puhki pilwien kohonnut, Lehwät ilmoille lewennä, Halki taiwahan hajonna. Ompi kummat kuusosessa: Kuu uusi kumottamassa, Kultalatwa kuusosessa, Ompi oksilla otawa.” Nu den gamle Wäinämöinen Sjelf till orda tog och sade: ”Hör du smed o Ilmarinen!128 Gå dock att beskåda granen, Hvilken himmelshögt har stigit129, Höjt sig tvärs igenom molnen, Grenarna i luften utbredt, Öfver himmelen sig spridit130. Underting du der skall finna, Se hur nya månen lyser131 Upp i granens gyllne krona, På dess qvistar karlavagnen. Läksit kuusta katsomahan Tuonne Wäinölän aholle, Sano wanha Wäinämöinen: ”Nyt sie seppo weikkoseni Noskos kuuta noutamahan, Otawaista ottamahan, Kultalatwa kuusosesta.” Begge så att granen skåda Sig till Wäinös sved begåfvo, Ut till Kalevalas skogmark.132 Sade gamle Wäinämöinen: ”Nu du smed, min gode broder, Klättra upp att hemta månen Och att karlavagnen taga133 Ifrån granens gyllne krona”. Derpå smeden Ilmarinen Klättrade i höga trädet,134 Upp emot den höga himlen; Klef att månen hemta neder, Och att135 karlavagnen taga Ifrån granens gyllne krona. Siitä seppo Ilmarinen Nousi puuhun korkialle, Ylähäksi taiwahalle; Nousi kuuta noutamahan, Otawaista ottamahan, Kultalatwa kuusosesta. Ingman 1836b: karlar.  Ingman 1836b: Tappre män i [hafvet].  Piponius 1839: Mig således har du offrat, / Mig till Pohjas mörka boning, / Såsom lösen för ditt hufvud, / Att dig sjelf befria kunna. / Ej jag nån’sin i min lefnad, / Ej sålänge dagar randas, / Reser af till Pohjas boning / Bort till Sariolas stugor; / Bort till men’sko-ätarns hemvist / Hvarest tappra hjeltar mördas! (lines 72−82).  Ingman 1836b: Derpå gamle Wäinämöinen / Sjelf till ord sin stämma höjde: / Hör du väl, smed Ilmarinen (lines 82−84).  Ingman 1836b: [himmelshögt] uppskjutit.  Ingman 1836b: [himmelen] utslagit.  Ingman 1836b: Finna nya månen lysa.  Line added by Ingman (1836b) and Castrén.  Ingman 1836b: Nu, o smed, min käre broder, / Kläng dig upp att månen hemta, / Att ock Karlavagnen taga (lines 99−101).  Ingman 1836b: Upp i höga trädet klängde.  Ingman 1836b: Att ock [Karlavagnen]. 87 Fennica.indd 87 17.1.2019 14:54:54 �Fennica: Kalevala  Ingman 1836b: Åter [gamle].  Ingman 1836b: Sjöng så [vinden].  Ingman 1836b: Talar se’n med dessa orden, / Talar och utropar detta: (lines 112−113).  Ingman 1836b: För att föra honom skyndsamt.  Ingman 1836b: Honom tog i båten vinden.  Ingman 1836b: För att föra hädan skyndsamt.  Ingman 1836b: Härvid smeden Ilmarinen / Färdades och framkom skyndsamt (lines 122−123).  Ingman 1836b: Samma väg som vinden for han.  Ingman 1836b: axlar.  Ingman 1836b: Pohjolas tandglesa qvinna, / Sjelf hon ut på gården träder (lines 135−136).  Ingman 1836b: Hvilka män må du tillhöra, / Till hvad kämpars antal räknas; / Hit du kom den väg som vinden, / Samma stråt som vårens fläktar, / Och på dig ej skällde hunden, / Icke gläffsade ullsvansen (lines 138−143).  Ingman 1836b: Icke hit jag kommit heller. . . . . . . . Sillon wanha Wäinämöinen Lauloa hyrähtelewi; Laulo tuulen tuppurihin, Ilman raiwohin rakenti. Sanowi sanalla tuolla, Lausu tuolla lausehella: ”Ota tuuli purtehesi, Ahawa wenosehesi, Wieä, wiillätelläksesi, Pimiähän Pohjolahan.” Nu den136 gamle Wäinämöinen Sjunger höjande sin stämma, Sjunger137 vinden upp at hvirfla, Luften att förbittrad rasa. Derpå tager han till orda. Brister ut och säger detta:138 ”Vind, du honom tag i båten, Vårens flägt uti din farkost, För att bära skyndsamt hädan139 Bort till Pohjola det mörka”. Otti tuuli purtehensa, Ahawa wenosehensa, Wieä, wiillätelläksensä Pimiähän Pohjolahan. Honom vinden tog i båten,140 Vårens flägt uti sin farkost För att bära skyndsamt dädan,141 Bort till Po[h]jola det mörka. Siinä seppo Ilmarinen Jopa kulki, jotta joutu, Pimiähän Pohjolahan, Summahan Sariolahan. Kulki tuulen tietä myöten, Ahawan ratoa myöten, Yli kuun, alatse päiwän, Otawaisten olkapäitse, Pääty Pohjolan pihalle, Sariolan saunatielle; Eikä häntä koirat kuultu, Eikä haukkujat hawattu. Så nu smeden Ilmarinen Färdades och kom med snabbhet142 Bort till Pohjola det mörka, Till det mulna Sariola. Samma väg han for som vinden,143 Samma stråt som vårens flägtar, Ofvan månen, nedom solen, Utmed karlavagnens skuldror144; Först på Pohjas gård han stadnar, Uppå Sariolas badväg, Att ej hundarne ens höra, Valparne ej honom varna. Louhi Pohjolan emäntä, Pohjan akka harwahammas, Itse päätywi pihalle, Itse ennätti sanoa: ”Mi sinä lienet miehiäsi, Ja kuka urohiasi; Tulit tuulen tietä myöten, Ahawan ratoa myöten, Eikä koirat kohti hauku, Eikä wirka willahännät.” Louhi Pohjolas värdinna, Pohja-gårds tandglesa gumma. Sjelf nu ut på gården träder,145 Så tilltalande den komne: ”Hvem kan du bland männer vara, Hvilken utur hjeltars skara; Hit du kom på vindens vägar, På den stråt som vårens flägtar, Och på dig ej hundar skälla, Ingen ullsvans mot dig gläffsar”.146 88 Fennica.indd 88 17.1.2019 14:54:54 �Wiies Runo — Femte Runan . . . . . . Sano seppo Ilmarinen: ”Emmä tänne tullukkana Kylän koirien kuluksi, Willahäntien wihaksi, Näillä ouoilla owilla, Weräjillä wierahilla.” Sade smeden Ilmarinen: ”Icke har jag kommit heller147 Att af byens hundar slitas, Af ullsvansarne förföljas Vid ej förr besökta dörrar, Portar, dem jag icke känner.148” Siitä Pohjalan emäntä Kysäsewi wierahalta: ”Oletko tullut tuntemahan, Tielläsi tapoamahan, Tuota seppo Ilmarista, Takojata taitawinta?” Derpå Pohjolas värdinna Spörjer så den komne gästen: ”Monne du har lärt att känna,149 Eller på din väg fått träffa Den der smeden Ilmarinen, Honom konsterfarna hamrarn?” Se on seppo Ilmarinen Sanan wirkko, noin nimesi: ”Itse olen seppo Ilmarinen, Takoja iän ikuinen.” . Det var smeden Ilmarinen, Yttrade ett ord och sade: ”Jag är smeden Ilmarinen, Den evärdelige hamrarn”.150 Louhi Pohjolan emäntä, Pohjan akka harwahammas, Pian pistihen tupahan, Sanowi sanalla tuolla: ”Neityeni nuorempani, Lapseni wakawimpani, Pane päällesi parainta, Kaunihinta kaulallesi, Ripehintä rinnoillesi, Warrellesi walkeinta; Jo on seppo Ilmarinen, Takoja iän ikuinen, Saanut sammon laaintahan, Kirjokannen kirjantahan. Louhi Pohjolas värdinna, Pohja-gårds tandglesa gumma Skyndsamt in i stugan trädde, Yttrade ett ord och sade:151 ”Du min egen yngsta dotter, Du af mina barn mig kärast, Kläd uppå dig allt det bästa, Tag det vackraste om halsen, På ditt bröst det prydligaste, Det mest lysande om kroppen; Nu har smeden Ilmarinen,152 Den evärdelige hamrarn, Kommit hit att Sampo smida, Sira ut det granna locket.153” Tuopa kaunis Pohjan tytti, Maan kuulu, ween walio, Meni aittahan mäellä; Kolme on aittoa mäellä, Yksi on emosen aitta, Se aitta parahin aitta. Det var Pohjas mö den sköna154, Landets ära, vattnets prydnad,155 Gick i boden uppå backen; Bodar tre på backen stodo, En tillhörde hennes moder, Och den boden var den bästa.156  Ingman 1836b: Dessa mig okända portar.  Ingman 1836b: Så den komna gästen frågar: / Har du någonsin lärt känna (lines 151−152).  Ingman 1836b: Tog till ordet då och talte: / Sjelf jag smeden Ilmarinen / Är, evärdelige hamrarn (lines 157−159).  Ingman 1836b: Pohjolas tandglesa qvinna, / Smyger sig i stugan hastigt, / Och med dessa orden talar (lines 161−163).  Ingman 1836b: Kläd uppå dig nu det bästa, / På din hals det allra skönsta, / Allt hvad vackrast är på bröstet, / På din kropp det mjellast hvita; / Redan smeden Ilmarinen (lines 166−170).  Ingman 1836b: Foga grannt det granna locket.  Lönnrot 1835a: fagra. Ingman 1836b: Det var Pohja-dottren sköna.  Ingman 1836b: Prisad vidt till lands och vatten.  Lönnrot 1835a: Känd till lands, på sjön den bästa, / Gick uti ett loft på gården, / Trenne loft på gården funnos, / Ett tillhörde hennes moder, / Och det var det bästa loftet (lines 175−179). 89 Fennica.indd 89 17.1.2019 14:54:54 �Fennica: Kalevala  Lönnrot 1835a: Der stod kista ställd på kista.  Ingman 1836b: Skrin vid skrin i ordning radadt.  Lönnrot 1835a: Hon slog opp den bästa kistan.  Lönnrot 1835a: Fann nu der.  Ingman 1836b: Lyftade det granna locket, / Fann derinom sex guldgördlar (lines 183−184).  Lönnrot 1835a: Valde ut fem fem yllne kjortlar.  Lönnrot 1835a: Lade.  Lönnrot 1835a: Band.  Ingman 1836b: Klädde på sig så det bästa, / På sin hals det alldra skönsta,  / Allt hvad vackrast var på bröstet, / På sin kropp det mjellast hvita (lines 186−189).  Ingman 1836b: Smeden Ilmarinen förde.  Ingman 1836b: Honom här med mat trakterar, / Fägnar ock med drycker goda (lines 194−195).  Ingman 1836b: Ledde så att sofva vandrarn  / Invid sköna jungfruns sida (lines 198−199).  Ingman 1836b: Sjelf till ord sin stämma höjde: / Hör du väl smed Ilmarinen, / Oförgänglige bland smeder (lines 201−203). . . . . . . . . Siellä on arkku arkun päällä, Lipas lippahan lomassa; Aukasi parahan arkun, Kimahutti kirjokannen, Löysi kuusi kultawyötä, Wiisi willaista hametta; Puki päällensä parasta, Kaulallensa kaunihinta, Ripeintä rinnoillensa, Warrellensa walkeinta. Der fanns kista uppå kista,157 Ena skrinet vid det andra,158 Öppnade den bästa kistan,159 Granna locket klang och uppfor, Fann deri160 sex gyllne gördlar,161 Fann fem yllne kjortlar äfven;162 Klädde163 på sig allt det bästa Tog164 det grannaste om halsen, På sitt bröst det prydligaste, Det mest lysande om kroppen.165 Siitä Pohjolan emäntä Käytti seppo Ilmarisen Tuolla Pohjolan tuwassa, Sariolan salwoksessa. Syötti miehen syöneheksi, Juotti miehen juoneheksi, Apatti alanenäksi, Uuwutti unelliseksi; Pani maata matkamiehen, Neien wierehen wenytti. Derpå Pohjolas värdinna Förde smeden Ilmarinen166 In i Pohjas boningsstuga, Sariolas bygda timring; Här med mat hon mannen fägnar, Fägnar ock med goda drycker,167 Tills af dryckerna förplägad Han sig tung och sömnig kände; Ledde vandrarn så att sofva Vid den sköna jungfruns sida.168 Siitä Pohjolan emäntä Itse tuon sanoiksi wirkki. ”Ohoh seppo Ilmarinen, Takoja iän ikuinen, Saatatko takoa sammon, Kirjokannen kirjaella, Yhen joukkosen sulasta, Yhen willan kylkyestä, Yhen otrasen jywästä, Yhen wärttinän muruista; Niin saat neion palkastasi, Työstäsi tytön ihanan.” Pohjolas värdinna sedan Sjelf till orda tog och sade: ”Hör du smed, o Ilmarinen, Du en hamrare evärdlig!169 Kan åt mig du Sampo smida Sira ut det granna locket, Bilda af en svane-fjäder170, Göra af ett litet ullstrå, Af ett enda litet kornfrö Och en söndrig sländas stycken, Får du jungfrun för din möda,171 För ditt arbet’ sköna flickan”. Sillon seppo Ilmarinen Sanan wirkko, noin nimesi: ”Jo taisin takoa Sammon, Kirjokannen kirjaella, Då tog smeden Ilmarinen sjelf till orda så och sade:172 ”Väl jag kan dig Sampo smida, Sira ut det granna locket, 90 Fennica.indd 90 17.1.2019 14:54:54 �Wiies Runo — Femte Runan . . . . . . . Yhen joukkosen sulasta, Yhen willan kylkyestä, Yhen otrasen jywästä, Yhen wärttinän muruista; Kun olin taiwoista takowa, Ilman kantta kalkuttawa, Ilman alkosen alutta, Riporihman tehtysättä.” Bilda af en svane-fjäder173, Göra af ett litet ullstrå, Af ett enda litet kornfrö Och en söndrig sländas stycken; Smidt jag äfven har på himmel, Jag på luftens lock har hamrat, Då ej fanns den minsta början, Ej ett band var färdiglagadt.174” Siitä seppo Ilmarinen, Takoja iän ikuinen, Läksi sammon laaintahan, Kirjokannen kirjantahan. Kysy paikalta pajoa, Kaikkia sepinkaluja; Ei pajoa Pohjolassa, Pihtiä Pimentolassa, Ei pajoa, ei paletta, Ahjoa, alasintana, Wasaroa warttakana. Derpå smeden Ilmarinen, Den evärdelige hamrarn, Sig beger att Sampo foga, Sira ut det granna locket. Först han hör dock efter smedja, Frågar efter smedja-redskap; Men ej smedja finns i Pohja, Ej en tång i Pimentola,175 Icke smedja, icke blåsbälg, Ässja ej och städ ej heller, Icke hammare, ej skaft ens. Sillon seppo Ilmarinen Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Akat tuosta tuskautoho, Herjat kesken heittäöhö; Waan ei mies pahempikana, Uros untelompikana.” Åter smeden Ilmarinen Sjelf till orda tog och sade: ”Qvinnor må deröfver ängslas, Uslingar må halfgjordt lemna, Ej en man, om ock en sämre, Om en svagare det vore”.176 Etsi ahjonsa alusta, Leweyttä lietsehensä, Pohjolan kiwimäellä, Rautasella kalliolla, Wuorella teräksisellä. Löysi paikkoa palasen Aloa aniwähäsen, Johon paino palkehensa, Lewitteli lietsehensä, Alasimensa asetti. Söker ställe för sin ässja Och en plats för bälgen lämplig, Uppå Pohja-gårdens backe, Klippan som af jern är danad, På det höga fasta stålberg.177 Fann också ett litet ställe, Fann en178 liten plats till grundlag, Hvarest nu sin bälg han nedslog. Der sin smedje-post han bredde Och sitt städ i ordning ställde.179  Castrén’s correction: svane-fjäder ǁ svanes fjäder.  Ingman 1836b: Grannt det granna locket foga  / Af en enda svanens fjäder,  / Af en enda tapp af ullen, / Af ett enda korn i axet, / Af en sländas skilda bitar, / Får du för din möda jungfrun (lines 205−210).  Ingman 1836b: Dervid smeden Ilmarinen / Tog till ordet sjelf och talte (lines 212−213).  Castrén’s correction: svane-fjäder ǁ svanes fjäder.  Ingman 1836b: Grannt det granna locket foga / Af en enda svanes fjäder, / Af en enda tapp af ullen, / Af ett enda korn i axet, / Af en sländas skilda bitar; / Äfven himmelen jag smidde, / Hamrade det höga hvalfvet, / Då ännu ej minsta början / Fanns, ej minsta band att tillgå (lines 216−223).  Ingman 1836b: Sjelf evärdelige hamrarn, / Vandrar ut att Sampo laga, / Grannt det granna locket foga.  / Först han dock på stället efter / Smedja hör och smedjeredskap; / Men i Pohjola ej smedja / Finns, ej tång i Pimentola (lines 225−231). 91 Fennica.indd 91 17.1.2019 14:54:54 �Fennica: Kalevala  Ingman 1836b: Dervid smeden Ilmarinen  / Sjelf till ord sin stämma höjde:  / Qvinnor detta må afskräcka, / Uslingar att halfgjordt lemna,  / Icke dock en sämre karl ens, / Ej en dåligare kämpe (lines 235−240).  Ingman 1836b: Gick så ut att för sin ässja,  / För sin bälg ett ställe utse / Uppå Pohjolas stenbacke,  / På den höga jerneklippan, / På det väldiga stålberget (lines 241−245).  Ingman 1836b: En helt [liten].  Ingman 1836b: Sjelf sin smedjepust utbredde, / Ställde ock sitt städ i ordning (lines 249−250).  Ingman 1836b: Ställde trälarne att pusta,  / Tjenarne att bälgen trycka; / Trälarne de ifrigt pusta, / Tjenarne på bälgen trycka; / Pusta så i tvenne dagar, / Pusta än uppå den tredje, / Och af damm en famn på skullran / Låg, af sot en aln på hufvet, / Af kolstoft också på kroppen / Väl ett drygt qvarter sig samlat (lines 251−260).  Ingman 1836b: Dock på tredje dagen redan  / Sjelfva smeden Ilmarinen / Ned uti . . . . . . . Pani orjat lietsomahan, Palkkalaiset painamahan; Orjat lietso löyhytteli, Palkkalaiset painatteli; Lietso päiwän, lietso toisen, Lietso kohta kolmannenki, Syli syttä hartiolla, Kyynärä kywentä päässä, Waaksa muulla wartalolla, Kortteli kowa nokea. Satte trälar sen att pusta, Lönta drängar till att trycka; Trälar pusta oförtrutet, Raskt de lönta drängar trycka; Pusta en dag, pusta tvenne, Pusta än på tredje dagen, Låg så famnshögt dam på skuldran, Alnshögt aska uppå hufvet, Och på kroppens andra delar Hela spannet tjockt af kolstoft.180 Jo päiwällä kolmannella Itse seppo Ilmarinen Katso ahjonsa alusta, Lietsehensä liepehiä: ”Saako sampo walmihiksi, Kirjokansi kirjatuksi?” Redan på den tredje dagen Skådar smeden Ilmarinen Sjelf uti sin ässjas botten,181 Synar långsåt bälgens bräddar: ”Blir ej Sampo redan färdig, Ej det granna locket lagadt?182” Ei saa sampo walmihiksi, Kirjokansi kirjatuksi. Siitä seppo Ilmarinen Saapi tuulet lietsomahan; Lietso tuulet löyhytteli, Itä lietso, lietso länsi, Etelä enemmän lietso, Pohjanen puhu kowasti. Ännu blir ej Sampo färdig, Ej det granna locket lagadt. Derpå smeden Ilmarinen Tager vindarne att pusta;183 Vindarne de väldigt pusta, Östan pustar, pustar vestan, Sunnan ännu mera pustar, Nordanvinden mäktigt blåser.184 Lietso päiwän, lietso toisen, Lietso kohta kolmannenki; Päiwälläpä kolmanella Itse seppo Ilmarinen Katso ahjonsa alusta, Lietsehensä liepehiä; Sampo tungeksen tulesta, Alta ahjonsa ajaksen. Pusta en dag, pusta tvenne,185 Pusta än uppå den tredje: Men186 på tredje dagen redan Skådar smeden Ilmarinen Sjelf uti sin ässjas botten,187 Synar långsåt bälgens bräddar: Sampo sig ur lågan tränger,188 Träder fram ur ässjans botten. Siitä seppo Ilmarinen, Takoja iän ikuinen, Takoa taputtelewi, Derpå smeden Ilmarinen, Den evärdelige189 hamrarn Smider raska tag med släggan, 92 Fennica.indd 92 17.1.2019 14:54:55 �Wiies Runo — Femte Runan . . . . . . . Lyöä lyyhäyttelewi, Pajassa owettomassa, Ilman ikkunattomassa. Päiwät sampoa takowi, Kirjokantta kalkuttawi, Yöt on neittä miestyttäwi, Impeä lepyttelewi. Hamrar hurtigt uppå städet, Hamrar i en dörrlös smedja, I ett rum, som gluggar saknar.190 Dagen all han Sampo smider, Hamrar på det granna locket, Hvilar natten om hos jungfrun, För att hennes kärlek vinna.191 Saipa sampo walmihiksi, Kirjokansi kirjotuksi; Ei saa impi miestytyksi, Neitonen lepytetyksi. Siitä jauho uusi sampo, Kirjokansi kiikutteli; Jauho purnon puhtehessa, Jauho purnon syötäwiä, Purnon toisen myötäwiä, Kolmannen kotipitoja. Fick omsider Sampo färdig, Granna locket prydligt lagadt;192 Vinnas kan dock icke flickan, Unga jungfrun ej bevekas. Börjar Sampo så att mala, Granna locket flitigt svänga.193 Mol en lår i dagens gryning,194 Mol en lår att ätas hemma,195 Mol en annan för196 att säljas, Än en tredje att förvaras. Niin ihastu Pohjan akka, Saatto sitte sammon tuonne Waaran waskisen sisähän, Pohjolan kiwimäkehen, Yheksän lukun taaksi. Sihen juuret juurruttele Yheksän sylen sywälle; Juuren juurti maaemähän, Toisen wesiwiertehesen, Kolmannen kotimäkehen. Detta Pohjas qvinna gläder, Och hon bringar dit sin Sampo,197 In i koppar-bergets gömmor198, Uti Pohja-gårdens stenberg, Bakom lås och reglar nio199. Der hon ock dess200 rötter fäster På ett djup af nio famnar: Ena roten ned i jorden, Invid vattnets gräns den andra Och i hemmets berg den tredje.201 Itse seppo Ilmarinen, Takoja iän ikuinen, Allapäin pahoilla mielin, Kahta kallella kypärin, Jo tuossa ajattelewi, Pitkin päätänsä pitäwi Miten olla, kuin eleä, Pimiässä Pohjolassa. Sjelf nu smeden Ilmarinen, Den evärdelige hamrarn, Sorgsen och med nedsänkt hufvud, Med åt sidan lutad mössa. Eftertänker och begrundar, I sitt sinne öfverlägger,202 Hur han stode ut att lefva Uti Pohjola det mörka. sin ässja skådar (lines 261−263).  Ingman 1836b: Blir ej Sampo färdig redan, / Snart det granna locket lagadt? (lines 265−266).  Ingman 1836b: Vindarne att pusta tager.  Ingman 1836b: Nordan starkt också påblåser.  Ingman 1836b: Pusta så i tvenne dagar.  Ingman 1836b: Dock.  Ingman 1836b: Sjelfve smeden Ilmarinen / Ned uti sin ässja skådar (lines 278−279).  Ingman 1836b: Och en Sampo står ur lågan.  Ingman 1836b: Oförgängelige.  Ingman 1836b: Smider raskt och hamrar hurtigt, / Svänger tunga släggan flitigt, / I dörrlösa öppna smedjan, / I det fensterlösa rummet (lines 285−289).  Ingman 1836b: Uppå granna locket hamrar, / Natten deremot hos jungfrun / Hvilar ut, att henne vinna (lines 290−292).  Ingman 1836b: Blef så ändtligt Sampo färdig,  / Granna locket lagadt äfven (lines 293−294).  Ingman 1836b: Derpå mol hans nya Sampo, / Granna locket svängde flitigt (lines 298−299). 93 Fennica.indd 93 17.1.2019 14:54:55 �Fennica: Kalevala  Collan 1839: Mol hvar morgon låren bräddful.  Ingman 1836b: En full lår den mol att ätas.  Ingman 1836b: ock.  Ingman 1836b: Och hon dit sin Sampo bringar.  Ingman 1836b: gömma.  Ingman 1836b: [och] nio riglar.  Ingman 1836b: Der också dess [rötter].  Ingman 1836b: Fäster ned i jorden ena / Roten, andra i vattbrinken, / Tredje fast uti hembacken (lines 310−312).  Ingman 1836b: Men han smeden Ilmarinen, / Oförgängelige hamrarn, / Illtyckt och med lutadt hufvud / Går, och snedt nedhänger hatten,  / Ty för sig han nu begrundar, / Tänker ock uti sitt sinne (lines 313−318).  Ingman 1836b: Skulle väl, smed Ilmarinen, / Du uti din själ re’n längta (lines 322−323).  Ingman 1836b: fosterbygden.  Ingman 1836b: Hem att bo och dö befredad.  Ingman 1836b: Honom då beplägar rundligt, / Uti båtens ända ställer, / Sano Pohjolan emäntä: ”Ohoh seppo Ilmarinen, Laatisiko mieli mennä, Elomaille entisille? . . . . . . Sade Pohjolas värdinna: ”Skulle du väl Ilmarinen, Redan längta i ditt sinne203 Att till eget hemland komma?” Sano seppo Ilmarinen: ”Sinne mieleni tekisi Elomaille entisille, Kotihini kuolemahan.” Sade smeden Ilmarinen: ”Dit, ack dit jag längtar endast. Bort till fordna fosterjorden204, För att dö i egen hembygd.205” Louhi Pohjolan emäntä Syötti miehen, juotti miehen, Panewi perähän purren, Nosti tuulen tuulemahan; Sillä seppo Ilmarinen Matkasi omille maille, Kohti kullaista kotia, Entistä elosioa. Louhi Pohjolas värdinna Rundligt mannen då förplägar, Sätter så i båtens bakstam, Väcker vinden upp att blåsa.206 Härmed smeden Ilmarinen Åter till sitt hemland vände, Färdades åt gyllne hemmet, Bort till fordna fosterjorden. Kysy wanha Wäinämöinen Ilmariselta sepolta: ”Weli seppo Ilmarinen, Lankoni emoni lapsi, Joko laait uuen sammon, Kirjokannen kirjaelit?” Frågar gamle Wäinämöinen Då af smeden Ilmarinen: ”O du broder Ilmarinen, Frände, barn af samma moder! Har du nya Sampo fogat, Sirat ut det granna locket?207” Sano seppo Ilmarinen, Itse laatia pakisi: ”Jopa jauho uusi sampo, Kirjokansi kiikutteli; Jauho purnon puhtehessa, Jauho purnon syötäwiä, Purnon toisen myötäwiä, Kolmannen pieltäwiä.” Sade smeden Ilmarinen Sjelfva mästarn tog till orda: ”Redan mol der nya Sampo,208 Granna locket flitigt svängde. Mol en lår i dagens gryning, Mol en lår att ätas hemma,209 Mol en annan för210 att säljas, Än en tredje att förvaras”. 94 Fennica.indd 94 17.1.2019 14:54:55 �Kuues Runo — Sjette Runan Kuues Runo. . . . . . . Sjette Runan. Itse lieto Lemminkäinen, Itse kaunis kaukomieli, Lähtiäksensä kokewi, Tullaksensa toiwotteli Pohjan poikajen tulille, Lapin lasten tanterille. Sjelf den muntre Lemminkäinen, Han den vackra Kaukomieli Rustar ut sig till en resa, Längtande att kunna komma Hän till Pohja-söners härdar, Till de fält, der Lappar lefva. Kesän kengitti hewoista, Talwen rautoja rakenti, Waljasti tulisen ruunan Tulisella tanterella; Wesi tippu wempelestä, Raswa rahkehen nenästä. Skor sin häst den långa sommarn, Hela vintern hofjern smider; Spänner eldig häst för släden På det fält, som gnistor sprider. Vattnet droppade ur redet, Fettma flöt från hästens romtyg. Niin sanowi Lemminkäinen: ”Oi emoni, waimo wanha, Jospa paitani pesisit Mustan käärmehen mujuilla, Kesäkuilla kuiwoaisit, Mun kosihin mennäkseni Neittä kylmästä kylästä, Piikoa Pimentolasta.” Tog till orda Lemminkäinen: ”O min moder, gamla qvinna, Om du dock min skjorta sköljde Uti svarta ormens etter, Och den torkade om sommarn! Nu jag reser bort att fria Till en mö i byn den kalla, Flickan uti Pimentola”. Emo kielteä käkewi, Warotteli waimo wanha: ”Ellös menkö poikueni Ilman tieon tietämättä, Ilman taion taitamatta, Pohjan poikajen tulille, Lapin lasten tanterille; Siellä Lappi laulanewi, Tunkenewi Turjalainen, Suin sytehen, päin sawehen, Kypenihin kyynäswarsin, Koprin kuumihin porohin.” Och att blåsa väcker vinden (lines 330−332).  Ingman 1836b: Broder du, smed Ilmarinen, / Frände, barn utaf min moder, / Har du redan Sampo lagat, / Grannt det granna locket fogat? (lines 339−342).  Ingman 1836b: Sjelf hopfogaren genmälte: / Mol ju redan nya Sampo (lines 344−345).  Ingman 1836b: En full lår den mol att ätas.  Ingman 1836b: ock. Modren gör försök att neka, Gamla qvinnan honom varnar: ”O min son! ej må du resa, Utan att du vishet äger, Är med insigter begåfvad, Hän till Pohja-söners härdar, Till de fält, der Lappar lefva. Dig kan Lappen der besvärja, Dig kan Turjalainen trycka In med hufvudet i lera Och med armarna i glödkol, Näfvarna i heta askan.” 95 Fennica.indd 95 17.1.2019 14:54:55 �Fennica: Kalevala . . . . . . . Niin sanowi Lemminkäinen: ”Jo minua noiat noitu, Noiat noitu, kyyt kiroili, Koki kolme Lappalaista, Yhtenä kesäissä yönä, Alasti alakiwellä, Ilman wyöttä, waattehitta. Sen werran minusta saiwat, Min kirwes kiwestä saapi, Napakaira kalliosta, Järky jäästä iljanesta, Tuoni tyhjästä tuwasta. Tog till orda Lemminkäinen: ”Redan förr de sökt mig trolla, Desse trollmän, etter-ormar; Trenne Lappska trollmän sökte Mig en sommar-natt besvärja, Nakne på en sten i jorden, Utan bälte, utan kläder. Mer af mig de icke fingo, Än från stenen yxen täljer, Nafvaren från klippan löser, Välten ifrån hala isen, Tuoni tar ur toma stugan. Jos tahon tasalle panna, Miesten werroille weteä, Itse laulan Lappalaisen, Itse tungen Turjalaisen, Käsin kalman kattilahan, Koprin ilmahan kowahan, Polwin hyytä hyppimähän, Säärin jäätä särkemähän, Riitettä repäsemähän; Laulan halki hartionsa, Puhki leukansa puhelen, Paian kauluksen kaheksi, Rikki rintalastasesta.” Om med dem jag vill mig mäta, Ställa mig i bredd med dessa, Sjelf förmår jag Lappen trolla Och på Turjalainen foga Händerna i Kalmas kittel, Näfvarna i hårda vädret, Knäna att på sörjan dansa, Benen till att isen krossa, Sönderbråka isens skorpa. Klyfver ock med sång hans skuldror, Blåser läpparna i bitar Och i tu hans skjortas krage, Bröstets pansar uti stycken.” Emo kielteä käkewi, Warotteli waimo wanha: ”Ellös wainen poikueni Lähkö neittä Pohjolasta, Piikoa Pimentolasta; Tuho ainaki tulewi, Hukka lieto Lemminkäistä, Tuho poikoa pätöistä. Ei sinussa laulajoa, Pohjan poikien sekahan, Etkä tunne kieltä Turjan, Maha lausua Lapiksi.” Modren gör försök att neka, Gamla qvinnan honom varnar: ”O min gosse, far dock icke Att till mön i Pohja fria, Flickan uti Pimentola. Lika väl dig når förderfvet Ofärd drabbar Lemminkäinen, Dig beklagansvärda gosse. Ej kan du i sång-förmåga Mäta dig med Pohjas söner, Icke kan du Turja-språket, Kan ej qväda Lappska sånger”. 96 Fennica.indd 96 17.1.2019 14:54:55 �Kuues Runo — Sjette Runan . Nu den muntre Lemminkäinen Börjar på att håret kamma, Borsta sina långa lockar, Att på friarfärder fara, Sig till Pohjola begifva. Slängde kammen uppå sparren, Uppå ugnets stolpe borsten, Sjelf till orda tog och sade: ”Då är Lemminkäinens bane, Arme mannens ofärd kommen, När ur borsten bloden dryper, Rinner ned i röda strålar”. Sillon lieto Lemminkäinen, Oli päätänsä sukiwa, Hapsiansa harjaawa, Lähtiäksensä kosihin, Mennäksensä Pohjolahan. . Suan orrelle ojensi, Harjan paino patsahasen; Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Sillon on hukka Lemminkäistä, Tuho poikoa pätöistä, . Kun suka werin waluwi, Harja hurmehin loruwi.” . . . . . Siitä läksi Lemminkäinen Wasten kieltoa emonsa, Warotusta wanhempansa. Missä mies waraeleksen? Jo wähin waraeleksen Owen suussa alla orren, Pirtin pihtipuolisessa, Weräjillä wiimmesillä. For åstad nu Lemminkäinen Tvertemot sin moders vilja, Mot sin vårdarinnas varning. Hvar tar mannen sig till vara? Något tar han sig till vara Framför dörren, under sparren, Invid dörrens post i stugan, Vi de mest aflägsna leder. Ei oo ne warat wäkewät, Missä mies waraeleksen? Korwalla tulisen kosken, Pyhän wirran pyörtehessä; Siinä mies waraeleksen, Hyöteleksen, wyötteleksen, Rautapaitohin paneksen, Teräswöihin telkitäksen. Sanowi sanoilla näillä: ”Mies on lustuissa lujempi, Rautapaiassa parempi, Teräswyössä tenhosampi, Noien noitien noroille, Tietomiesten tienohille, Jottei huoli huonommista, Tottele hywiäkänä.” Skydd ej dessa medel skänka; Hvar tar mannen sig till vara? Ofvan fallet af eld-forsen, Vid den helga flodens hvirfel. Det tar mannen sig till vara, Skyddar sig och sig omgjordar, Kläder sig i jernsmidd skjorta, Stålsmidt bälte på sig spänner, Talar sen med dessa orden: ”Mannen är i pansar bättre, Starkare i jernsmidd skjorta, Stålomgjordad mera härdig Uti dessa trollmäns dalar, I de vise männers bygder – Så den svage ej han fruktar, Aktar icke ens den starke”. 97 Fennica.indd 97 17.1.2019 14:54:55 �Fennica: Kalevala  Castrén’s correction: ängslig ǁ angslig. . . . . . . . Laski wirkkua witsalla, Helähytti helmiswyöllä; Wirkku juoksi, matka joutu, Reki wieri, tie lyheni. Ajo päiwän, ajo toisen, Kohta kolmannen ajawi. Kylä wastahan tulewi; Ajoa suhuttelewi Alimmaista tietä myöten Alimmaisehen talohon. Yli kynnyksen kysywi, Lausu lakkapuun takoa: ”Oisiko talossa taassa Rinnukseni riisujoa, Aisani alentajoa, Luokin lonkahuttajoa?” Lausu lapsi lattialta, Poika portahan nenältä: ”Ei ole talossa taassa Rinnuksien riisujoa, Aisojen alentajoa, Luokin lonkahuttajoa.” Slog sin snabba häst med spöet, Smällde till med perle-snerten. Hingsten sprang, det led med färden, Släden skrann, och vägen aftog. Körde en dag, körde tvenne, Körde än på tredje dagen. Möter så en by på vägen, Färdas fram med gny och buller Uppå vägen, som var nederst, Till den nedersta bland gårdar. Spörjer sedan öfver tröskeln, Talar så bak skärmtaks stolpen: ”Monne här i gården finnes Den som hästens bröstrem löser, Fimmelstängerna kan fälla, Taga lokan ur dess spänning?” Svarade ett barn från golfvet, Gosse så från trappan talte: ”Icke finnes här i gården Den som hästens bröstrem löser, Fimmelstängerna kan fälla, Taga lokan ur dess spänning.” Mitä huoli Lemminkäinen; Laski wirkkua witsalla, Helähytti helmiswyöllä, Ajoa suhuttelewi Keskimmäistä tietä myöten Keskimmäisehen talohon. Yli kynnyksen kysywi, Lausu lakkapuun takoa: ”Oisiko talossa taassa Rinnukseni riisujoa, Aisani alentajoa, Luokin lonkahuttajoa?” Ängslig211 var ej Lemminkäinen, Slog sin snabba häst med spöet, Smällde till med perle-snerten. Körde fram med gny och buller Uppå vägen, som var medlerst, Till den medlersta bland gårdar. Sporde sedan öfver tröskeln, Talte så bak skärmtaks stolpen: ”Monne här i gården finnes Den som hästens bröstrem löser, Fimmelstängerna kan fälla, Taga lokan ur dess spänning?” Lausu akka lattialta, Kielipalku pankon päästä: ”Kyllä saat talosta taasta Ifrån golfvet hörs en gumma, Sladdrerska från härden svara: ”Nog du får från denna gården 98 Fennica.indd 98 17.1.2019 14:54:55 �Kuues Runo — Sjette Runan . . . . . . Den som hästens bröstrem löser, Fimmelstängerna kan fälla, Taga lokan ur dess spänning. Karlar får du, fastän tio, Hundratals, om så du önskar, Hvilka hädan skjuts dig skaffa. Gifva dig en häst till åkning, Till att färdas öfver hafven, Öfver smärre sjöar halka, Att du till din husfars qvällsvard, Till din matmors frukost hinner, Äter middag med allt husfolk. Såsom tupp du tåget uppnår Och som hönans unge gården, Går med naglarna på tröskeln Och på tvären uppför trappan, Sidlängs efter farstu-golfvet.” Mitä huoli Lemminkäinen, Sanan wirkko, noin nimesi: ”Oisi akka ammuttawa, Koukkuleuka kolkattawa.” Laski wirkkua witsalla, Helähytti helmiswyöllä; Ajoa suhuttelewi Wierimmäistä tietä myöten Wierimmäisehen talohan. Ängslig var ej Lemminkäinen, Yttrade ett ord och sade: ”Gumman vore värd att skjutas, Käringen man klubba borde”. Slog sin snabba häst med spöet. Smällde till med perle-snerten, Körde fram med gny och buller Uppå vägen, som var öfverst. Till den öfversta bland gårdar. Niin pihalle tultuansa Lyöpi maata ruoskallansa; Utu nousi ruoskan tiestä, Mies nuori u’un seassa, Sepä riisu rinnuksia, Sepä aisoja alenti, Sepä luokit lonkahutti. Kom så ända fram till gården, Slog på marken med sin piske, Dam steg upp, der pisken rörde, Och en unger man i dammet. Denne löser hästens bröstrem, Fimmelstängerna han fäller, Tager lokan ur dess spänning. Siitä lieto Lemminkäinen Itse korwin kuuntelewi; Kuuli ulkoa runoja, . Rinnuksesi riisujoita, Aisasi alentajoita, Luokin lonkahuttajoita; Ompa kyllä kymmenenki, Saatpa jos tahot satoja, Jotka sulle kyyin saawat, Antawat ajohewosen, Yli meret mennäksesi, Lammit luikahellaksesi, Isäntäsi iltaselle, Emäntäsi einehelle, Muun perehen murkkinalle. Saaha kukkona kujahan, Kanan lassa kartanolle, Mennä kynsin kynnyksessä, Poikkipuolin portahalla, Siwun sintsin lattialla.” Derpå muntre Lemminkäinen Stadnar först och lyssnar noga; Hörde runor ut på gården, 99 Fennica.indd 99 17.1.2019 14:54:55 �Fennica: Kalevala  Castrén’s correction: sido-väggen ǁ sidovägen. . . . . . . . Läpi sammalen sanoja, Läpi lauan laulajoita, Läpi seinän soittajoita. Ord igenom mossig springa, Hörde qvädas bakom brädet, Inom stugans väggar spelas. Meni nurkasta tupahan, Sai sisähän salwomesta, Jott’ ei häntä koirat kuultu, Eikä haukkujat hawattu. Gick från knuten nu i stugan Bak från hörnet in i pörtet, Så att hundarne ej hörde, Gläffsarne ej honom märkte. Tupa oli täynnä tuppisuita, Jakku miehiä jaloja, Siltalauat laulajoita, Owen suu osoawia, Siwuseinä soittajoita, Peripenkki tietäjiä, Karsina karehtioita; Nuo laulowat Lapin wirttä, Hiien wirttä winguttiwat. Män med långa trutar stugan, Stolta kämpar bänken fyllde, Sångare på golfvet stodo, Siare vid dörrens gafvel, Invid sido-väggen212 spelmän, Längst på bänken suto spåmän, Onde trollmän framför ugnen. Desse sjöngo Lappska sånger Och på Hiisis qväden gnällde. Itse Pohjolan emäntä Liikku sillan liitoksella, Lieho keskilattialla. Sanowi sanalla tuolla: ”Olipa tässä ennen koira, Rakki rauan karwallinen, Lihan syöjä, luun puria, Weren uuelta wetäjä; Mi sinä lienet miehiäsi, Ja kuka urohiasi, Kun ei sua koirat kuultu, Eikä haukkujat hawattu.” Sjelf hon Pohjolas värdinna Rörde sig vid golfvets fogning, Uti stugans midt sig svängde, Talte sen med dessa orden: ”Förr fanns här ock hund i gården, Racka jernet lik till färgen; Köttet åt han, frätte benen, Slukade den råa bloden. Hvem kan du bland männer vara, Hvilken utur hjeltars skara, Då på dig ej hundar skällde, Gläffsare dig icke märkte?” Sano lieto Lemminkäinen: ”En mä tänne tullutkana Tawoittani, tieottani, Mahittani, maltittani, Ilman innotta isäni, Waruksitta wanhempani, Suuhun Untamon susien, Kitahan kirokawetten.” Sade muntre Lemminkäinen: ”Hit jag icke heller kommit, Utan vett och utan seder, Utan makt och utan kunskap. Utan ärfda trolldoms-konsten, Värnlös lemnad af föräldrar, Åt Untamo ulfvars munnar, Åt de bistra männers käftar”. 100 Fennica.indd 100 17.1.2019 14:54:55 �Kuues Runo — Sjette Runan . . . . . . . . Siitä lieto Lemminkäinen Itse löihen loihtiaksi, Laikahutti laulajaksi; Laulo laulajat parahat Pahimmiksi laulajoiksi, Kiwikintahat kätehen, Kiwiharkko hartioille, Kiwilakki päälaelle, Kiwet suuhun syrjin syösti, Paaet lappehin lapeli, Parahille laulajille, Tietäwimmille runoille. Derpå muntre Lemminkäinen Började att sjelf besvärja Och sin sångar-konst anlita. Qvad bland sångare de bästa Att de sämsta runor sjunga, Handskar qvad af sten i handen, Bördor utaf sten på ryggen. Och på hjessan stenig mössa, Dref i munnen hvassa stenar, Flata hällar uti halsen På de bästa ibland skalder, De bland sångare förnämsta. Niin laulo mokomat miehet Kissan kirjawan rekehen, Kissan tuonne kiiätellä, Eteämmä ennätellä, Pohjan pitkähän perähän, Lapin laajahan salohon, Kuss’ ei kule karjan kynsi, Waella hewosen warsa. Qvad så de förmätna männer I en brokig kattas släde, Katten qvad han hän att ila, Skyndande till fjerran trakter, Bort till Nordens sista ända, Lapplands ödemark den vida, Der ej hjordens klöfvar trampa, Hästens fåle icke vandra. Ja laulo mokomat miehet Lapin laajalle lahelle, Miesten syöjälle selälle, Urosten upottajalle, Josta welhot wettä juowat, Tulikulkut tuioawat. Qvad ock de förmätna männer Hän till Lapplands vik den breda, Fjärden, hvilken männer fräter, Hjeltar uti vågen dränker, Hvarur trollmän dricka vatten, Torra halsar törsten släcka. Ja laulo mokomat miehet Rutjan koskehan kowahan, Kinahmehen ilkiähän, Johon puut päin putoowat, Perin wieriwät petäjät, Hongat latwoin lankiawat. Qvad ock de förmätna männer Uti strida Rutja-forsen, Fradgiga och stygga gapet, Dit brådstupa träden falla, Tallarna med rötter rulla, Furur sig med toppar störta. Siinä lieto Lemminkäinen Laulo nuoret, laulo wanhat, Laulo kerran keski laaun, Yhen heitti laulamatta Der nu muntre Lemminkäinen Qvad de unga, qvad de gamla, Qvad ock medelålders männer, Blott en enda qvad han icke, 101 Fennica.indd 101 17.1.2019 14:54:55 �Fennica: Kalevala Ulappalan ukko wanhan, Ukko wanhan umpisilmän. . . . . . Ulappalas gamla gubbe, Gubben med de slutna ögon. Niin ukko sanoiksi wirkki: ”Oi sie lieto Lemmin poika, Laulot nuoret, laulot wanhat, Laulot kerran keski laaun, Niin miks et minua laula?” Gubben nu till orda tager: ”O du Lempi-son, den muntre! Unga qvad du, gamla qvad du, Qvad ock medelålders männer, Hvarför då ej mig du qväder?” Se on lieto Lemminkäinen Sanan wirkko, noin nimesi: ”Niin siks en sinua laula, Kun sä miessä nuorempana Makasit oman emosi, Wanhempasi waiwuttelit; Itse herjasit heposet, Juoksuttelit suorajouhet, Suon selällä, maan nawalla, Ween liiwan liikkumilla.” Det var muntre Lemminkäinen, Yttrade ett ord och sade: ”Derför icke dig jag qväder, Att i dina yngre dagar Du besof din egen moder, Plågade din vårdarinna. Till och med du hästar bortskämt, Sprungit efter tagelsvansar Längs ett kärr, vid jordens nafvel, Der en slemmig massa pöser”. Ulappalan ukko wanha, Ukko wanha umpisilmä, Kowin suuttu ja wihastu; Meni ulos usta myöten, Pihalle wajoa myöten, Juoksi Tuonelan joelle, Siellä katso Kaukomieltä, Wiikon wuotti Lemminkäistä. Ulappalas gamla gubbe, Gubben med de slutna ögon, Vredgades och gick förtörnad Utur stugan, genom dörren, Nedför trappan ut på gården. Sprang så bort till Tuoni-elfven, Spejade der Kaukomieli, Bidde länge Lemminkäinen. 102 Fennica.indd 102 17.1.2019 14:54:55 �Seitsemäs Runo — Sjunde Runan Seitsemäs Runo. . . . . . . Sjunde Runan. Niin sanowi Lemminkäinen: ”Anna akka tyttöäsi, Sekä nuorta morsianta, En tuota pahoin pitäisi; Sylissäni syöessäni, Käsissäni käyessäni, Selässäni seistessäni, Maatessa mahani alla.” Nu sig yttrar Lemminkäinen: ”Gumma, gif åt mig din dotter, Fästmö ung du mig förläna; Illa jag ej henne hölle: Uti famnen, då jag äter, Då jag går, i mina armar, Då jag stilla står, på ryggen, Vid min sida, när jag hvilar”. Sano Pohjolan emäntä: ”Äsken annan tyttäreni, Sekä nuoren morsiamen, Kun sa hiihat Hiien hirwen Hiien peltojen periltä.” Sade Pohjolas värdinna, ”Då jag gifver dig min dotter, Unga fästmön dig förlänar, När med skidor Hiisi-elgen Bakom Hiisis fält du fångat”. Sillon lieto Lemminkäinen, Itse kaunis Kaukomieli, Sykysyn lylyä laati, Kesän ketti kalhuansa, Päiwän sauoa salitti, Toisen toista kirjotteli. Derpå muntre Lemminkäinen, Sjelf den sköne Kaukomieli Slöjdar skidor under hösten, Sommarn all dem skinnbekläder, Klyfver en dag ena staven, Dan derpå den andra sirar. Saipa sukset walmihiksi, Kalhunsa kanineheksi. Sillon lieto Lemminkäinen Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Ei olle sitä metsässä Jalan neljän juoksewata, Kut’ ei näillä yllätetä, Kaunihisti kannateta, Kalhuilla pojan Kalewan, Laatimilla Lemminkäisen.” Får så skidorna i ordning, Får dem väl och prydligt gjorda. Derpå muntre Lemminkäinen Sjelf till orda tog och sade: ”Djur i skogen tör ej finnas, Springande på fyra fötter, Som man upp med dem ej hinner, Som man icke lätt kan fånga Med Kaleva-sonens skidor, De af Lemminkäinen gjorda. Pääty Hiisi kuulemassa, Jumala tähyämässä; Hiisi hirwiä rakensi, Jalopeuroa sukesi, Detta råkar Hiisi höra, Guden råkar det förnimma; Börjar så en elg att bygga, Att ett ståtligt rendjur dana. 103 Fennica.indd 103 17.1.2019 14:54:55 �Fennica: Kalevala . . Pään mäkäsi mättähästä, Jalat rannan raippasista, Sääret aian seipähistä, Selän aian aiaksesta, Korwat lammin lumpehista, Ketun kuusen koskuesta, Muun lihan lahosta puusta, Silmät kuukkunan kiwestä. Hufvudet af tufva bildar, Gör dess fötter utaf vide Och af gärdsgårds-störar benen, Ryggen af en gärdsel-tråda, Utaf näckrosblad dess öron, Tunna skinnet utaf granbark, Af en rutten stubbe köttet, Ögonen af musslans stenar. Klappar med sin hand på ryggen, Sjelf han undervisar elgen, Som enhvar plär undervisa, Hvad till verlden sjelf han frambragt: ”Ila skyndsamt, Hiisis elg du, Rör på benen, stolta skogsdjur, Spring min qvicka ren med snabbhet Hän till renars kalfnings-ställen, Till de fält, der Lappar lefva”. Laski kättä lautaselle, Itse neuo hirweänsä, Kun kukin sukimoansa, . Itse ilmoin luomoansa: ”Nyt sie juokse Hiitten hirwi, Jalkoa jalo tewana, Poropetra poimettele, Poron poikimasioille, . Lapin lasten tanterille.” . . Ilade så Hiisi-elgen, Hoppade det stolta djuret, Sprang med snabbhet qvicka renen Utmed Pohjas yttre gärden, Längs de fält, der Lappar lefva. Sparkade på kåta-dörren, Stjelpte kittlarna på elden, Vände upp och ned med koket, Vräkte köttet uti askan, Hällde soppan den på härden, Ilar sedan längre framåt. Lapin lapset itkemähän, Lapin koirat haukkumahan, Kylän naiset nauramahan. . Siitä juoksi Hiitten hirwi, Jalkasi jalo tewana, Poropetra poimetteli, Pohjan aitojen peritse, Lapin lastutanteritse; Potkasi koan owea, Kaato kattilat tulelta, Selin keiton keikahutti, Lihat tuhkahan tuherti, Liemet lietehen lewitti, Itse eillehen menewi. Lappars barn nu till att gråta, Lappars hundar till att skälla, Bya-hustrur till att skratta. Tuli weitikkä werewä, Sano kaunis Kaukomieli: ”Mitä täällä immet itki, Mitä täällä naiset nauro, Kuta täällä koirat haukku?” Kom så den förvägne sällen, Sade vackra Kaukomieli: ”Hvarför greto här nyss jungfrur, Hvarför skrattade här hustrur, Hvarför gläffsade här hundar?” 104 Fennica.indd 104 17.1.2019 14:54:55 �Seitsemäs Runo — Sjunde Runan . . . . . . ”Här förbi lopp Hiisi-elgen, Hoppade det stolta djuret, Sprang med snabbhet qvicka renen, Sparkade på kåta-dörren, Stjelpte kittlarna på elden, Vände upp och ned med koket, Vräkte köttet uti askan, Hällde soppan ned på härden, Ilade så längre framåt”. Siitä weitikkä werewä Lykkäsi lylyn lumelle, Kun on woina wuolakenna; Kanto kattawan awuksi, Kun on kiitäwän hawukan; Kanto kaksi sauoansa Kahen puolin kalhustansa; Saan makso saua markan, Toinen ruskian reposen. Sköt nu den förvägne sällen Ut på snön den venstra skidan, Hal som smörbestruken skifva, Bar till hjelp sin högra skida. Snabb som höken uti flygten. Tog så sina tvenne stafvar, Fästade vid mindre skidan. Hundra mark var värd den ena, Bruna räfvens skinn den andra. Siitä kerran potkasewi Silmän sintämättömähän, Potkasewi kerran toisen Korwan kuulemattomahan, Potkasewi kolmannenki Jo tawotti Hiien hirwen. Stöter till den första gången, Ögat honom icke nådde; Stöter så den andra gången, Örat honom icke hörde; Stöter än den tredje gången, Upp han Hiisi-elgen hinner. Kokan koiwusen rakenti, Tarhan tammisen tawotti: ”Siinä seiso Hiien hirwi, Poropetra poimettele!” Reder så af björk ett ledband, Gör en hägnad utaf ekar: ”Hiisis elg, der må du stadna, Der ren-oxe må du hoppa”. Selkeä silittelewi, Taljoa taputtelewi: ”Sopisipa taassa maata Nuoren neitosen keralla.” Stryker elgen långsmed ryggen, Klappar smekande på hullet: ”Roligt vore der att ligga Med en ung och fager flicka”. Siitä kiihty Hiien hirwi, Poropetra potkimahan; Kokan koiwusen lewitti, . ”Juoksi tästä Hiitten hirwi, Jalkasi jalo tewana, Poropetra poimetteli; Potkasi koan owea, Kaato kattilat tulelta, Selin keiton keikahutti, Lihat tuhkahan tuherti, Liemet lietehen lewitti, Itse eillehen menewi.” Deraf retas Hiisi-elgen, Renen började att sparka, Bandet utaf björk förstörde, 105 Fennica.indd 105 17.1.2019 14:54:55 �Fennica: Kalevala . . . . . . Tarhan tammisen hajotti, Itse eillehen menewi. Stjelpte hägnaden af ekar, Ilade så längre framåt. Siitä weitikkä werewä Wielä kerran potkasewi, Lysmätti lyly läwestä, Taittu kalhu kannan tiestä, Saua katki kään siasta, Toinen somman suowerosta. Itse juoksi Hiien hirwi, Jottei päätänä näkynnä, Silmän sintämättömäksi, Korwan kuulemattomaksi. Derpå den förvägne sällen Ännu en gång fram sig sparkar; Venstra skidan bröts vid remmen Och den högre under hälen, Invid handen ena stafven, Och den andra invid doppskon. Sjelf sprang sedan Hiisi-elgen, Att ej hufvudet ens syntes, Ej en skymt för ögat skönjdes Och för örat inte hördes. Siitä lieto Lemminkäinen, Itse kaunis Kaukomieli, Wielä muisti muunki keinon, Toki toisen tien osasi; Sauowi sanalla tuolla, Lausu tuolla lausehella: ”Joko hiihan hiljalleni, Werkkahalleni wetelen; Hiljallehen huono käypi, Sauan woimaton pitäwi. Heitän poies heinäkengät, Panen talwitallukseni, Sykysyiset syylinkini, Metsolahan mennäkseni, Metsän tyttöjen tyköhön, Sinipiikojen pihalle, Hawulinnan liistehille. Derpå muntre Lemminkäinen, Sjelf den sköna Kaukomieli Visste ännu annan utväg. Hittade på annat medel. Höjande sin röst han sade, Talade med dessa orden: ”Monne jag nu skidar långsamt, Monne makligt fram jag skrider? Långsamt går den svage mannen, Kraftlös man på staf sig stöder. Mina höskor af jag kastar, Kläder på mig vinter-skorna, Strumporna för hösten gjorda, Att till Metsola nu färdas. Mig bege till skogens tärnor, Till de blåa jungfrurs boning, Inom barrträds-borgens hägnad. Mina skidor blifva nötta, Silfver-skidorna de smalna, Tager Hiisis lätta skidor Lempo-gudens alträds skidor. Uppå Hiisis mark jag skidar, Sväfvar öfver Lempos länder Hän mot randen utaf öknen, Skogen, som i fjerran skymtar. Minun sukseni kuluwat, Hopiaiset hoikkenewat; Otan Hiien hienot sukset, Lemmon leppäset siwakat, Niillä hiihan Hiien maita, Lemmon maita löyhyttelen, . Hiihan kohti korwen rannan, Salon sintäwän sisälle. . 106 Fennica.indd 106 17.1.2019 14:54:55 �Seitsemäs Runo — Sjunde Runan  . . . . . . . Tuolta korpi kuummottawi, Tuolta sintäwi sinerwä; Tuonne mieleni tekewi, Aiwoni ajattelewi, Muien miesten metsimaille, Urosten eräsaloille. Dädan skymtar öken-skogen, Blåa randen dädan skimrar. Dit mig göres lust i hågen, Dit mitt sinne städse längtar, Till de andra männers skogar, Kämpars vidt aflägsna öknar. Otan kolme koiroani, Wiisi willa hänteäni, Seitsemän sepeliäni; Kohottelen koiriani, Jouwuttelen jousiani, Suksiani suin puhelen. Suksi on jalkoa sukua, Jousi kättä joukkioa, Päre nuoli, puu wasama. Tar jag mina trenne hundar, Valpar fem med yllne svansar, Hundar sju med ring om halsen. Manar hundarna till jagten. Ordnar skyndsamt mina bågar Och till mina skidor talar. Skidan är en fotens frände, Handens bundsförvandt är bågen, Trä är pilen eller perta. Koirani keränä wieri, Kylän kukka kuulusana, Sukseni ma’a matona. Niin on häntä koirallani, Kun komehin korpikuusi; Niin on silmät koirallani, Kun on suurin suitsirengas; Niin on hammas koirallani, Kun on wiikate Wirossa. Byens ros, du fjerran hörde, Du min hund, far fram som nystan,213 Kräla som en mask, min skida. Sådan på min hund är svansen, Som den skönsta gran i skogen; Ögon har min hund så stora, Som den största ring i betslet, Och dess tand jemväl är lika Med en lie uti Estland. Sinä koirani komehin, otukseni oiwallisin! Juoksuttele, jouwuttele, Ahomaita aukehia; Juokse tuonne toisualle Mielusahan metsolahan, Tarkkahan Tapiolahan. Du bland mina hundar skönast, Ibland mina djur det bäste! Spring nu hän och skyndsamt ila På de öppna svedje-länder; Hasta dit åt andra nejder, Bort till Metsola det lufva, Det vaksamma Tapiola. Kowa ilma koskenewi, Rakkihini rapsuawi, Niin minä sanon mokomin, Sanon, kun sano isoni: Tellerwo Tapion neiti, Castrén has changed the order of the two lines. Om ett omildt väder skulle Piska på min lilla racka, Jag helt enkelt så blott säger, Som min fader fordom sade: ”Tellervo, Tapios jungfru, 107 Fennica.indd 107 17.1.2019 14:54:55 �Fennica: Kalevala . . . . . . . Mielikki metsän miniä! Kukuttele koiroani, Haukuta hakioani, Sisällä salon sinisen, Korwen kultasen koissa. Wäännä wainu wempelelle, Tuhku kaarelle siwalla, Lyö löyly etempääki, Kanna wainu kaukempoa, Tulla koiran sieramihin, Wilullaki, wihmoillaki, Säilläki, satehillaki; Jotta koiran kohti juosta, Penun julki julkotella, Mielusassa metsolassa, Tarkassa Tapiolassa. Mielikki, skogs-sonens hustru! Lifva upp min hund att ljuda, Reta vädraren att skälla Uti dunkla öde-skogen, Inuti den gyllne öknen. Vänd mot bågen vildbråds-lukten, Kasta ångan mot mitt vapen, Imman ifrån fjerran skicka, Sänd på afstånd redan lukten. Bringa den i hundens näsborr Både under köld och väta, Uti storm och regnigt väder, Att mot rofvet hunden löper, Springer rätt på villebrådet Uti Metsola det ljufva, Det vaksamma Tapiola. Niinp’ ennen sano isoni, Wieri waltawanhempani, Kun ei koira kohti juossut, Penu oikein osannut: Ku on koirani kokenut, Mikä hallin haittaellut; Ku on tukki koiran turwan, Wainukullan salpaeli Kun ei koira kohti hauku, Penu oikein osoa? Så min fader fordom sade, Yttrade den gamle mannen, När hans hund ej sprang åt rofvet, Misste tog om villebrådet: ”Hvem har nu min hund förderfvat, Hvem har skadat bruna valpen, Stoppat till på honom nosen, Hämmat gyllne väderkornet, När ej hunden skäller säkert, Valpen tar om rofvet misste? Kyllä tieän koiran synnyn, Arwoan alun penuen: Tuulelt’ on penuen tunti, Ahawalta koiran alku. Portto Pohjolan sokia, Ulappalan umpisilmä, Perin tuulehen makasi, Pallehin pahaan säähän, Selin luoen luotehesen, Kaltoin kaarnapohjasehen. Tuuli nosti turkin helmat, Nog jag hundens ursprung känner, Tror mig veta valpens början. Valpens känsel är från vinden, Vårens vind har hunden alstrat. Blinda skökan uti Pohja, Ulappalas blinda qvinna Låg med ryggen vänd åt vinden, Sidan emot hårda vädret, Ryggen vette emot vester, Var åt norr helt litet riktad; Vinden höjde pelsens fållar 108 Fennica.indd 108 17.1.2019 14:54:55 �Seitsemäs Runo — Sjunde Runan . . . . . . . Ahawa hamehen helmat, Teki tuuli tiineheksi, Ahawa awulliseksi. Vårens vind upp kjorteln blåste. Hafvande hon blef af vinden, Blef af vårens vind befruktad. Mitä kantawi kohussa. Koiran tuo kohussa kanto, Penun alla pernojensa, Maksoissansa maan itikan. Hvad är det, hon bär i skötet? Bär en hund uti sitt sköte, Liten valp inunder mjälten, Markens kräk uti sin lefver. Ku kanto kapalonuorat? Hawon akka raiwokerta, Se kanto kapalonuorat, Lapsen karkian kapalon, Liinoissansa liikutteli, Helmoissansa heilutteli. Hvem bär bindlarna till lindan? Barrträds-gumman, vilda qvinnan, Hon bär bindlarna till lindan, Bär åt barnet grofva lindan, Vaggar det i linne-dukar, Gungar uti klädnings fållar214. Penitar waliwo waimo, Ulappalan umpisilmä! Tule lasta päästämähän, Poikoa perittämähän; Tuli lukko koiran suuhun, Haitta haukun hampahisin, Ota lukko koiran suusta, Haitta haukun hampahista; Ota sulku suun eestä, kielen kantimesta, Anna koiran kohti juosta, Penun oikein osata. Penitar, du sköna qvinna, Ulappalas blinda sköka! Kom att barnet nu befria, Att din son till rätta hjelpa. Lås för hundens mun är anbragt Och en bom för gläffsarns tänder; Ifrån hundens mun tag låset, Bommen ifrån gläffsarns tänder. Borttag rigeln ifrån munnen, Ryck ur tungans fäste kafveln. Att mot rofvet hunden löper, Springer rätt på villebrådet. Lähen nyt miehistä metsälle, Urohista ulkotöille; Lepy lehto, kostu korpi, Taiwu ainoinen Tapio! Ihastu jumalan ilma, Miehen mennessä metsälle! Ota metsä mieheksesi, Urohoksesi Tapio, Korpi kolkkipojaksesi!  Castrén’s correction: klädnings fållar  ǁ klädnings-fållar.  Error of translation, should be din “your.” Ensam jag bland alla hjeltar Går i skogen ut att jaga. Blidkens lundar, blidkens öknar, Var mig blid, du milde Tapio, Klarna upp, du Herrans väder, När till skogen nu jag färdas! Till min215 man du skog mig tage. Välj mig Tapio till din hjelte, Ökenskog att pilar bära. 109 Fennica.indd 109 17.1.2019 14:54:55 �Fennica: Kalevala . . . . . Soita metsä kanteletta, Kukuta salo käkeä. Jotta kulta kuunteleisi, Hopia tilin tekisi, Alla kuusen kultalatwan, Alla kaunihin katajan. Skog på kantele nu spela, Lät, o öken, göken gala, Så att guldet skulle lyssna, Silfret för mig redogöra Under granens gyllne krona, Under vackra enens qvistar. Matalainen mulla mahti, Lyhykäinen onnen lykky, Sukset kultaset kuluwat, Hopiaiset hoikkenewat; Ikäwä minun tulewi, Ikäwä tulettelewi, Kun ei oo kullan muuttajoa, Hopian wajehtajoa. Ikäw’ on iloton ilta, Päiwä pitkä saalihiton. Egen makt hos mig är ringa, Ovaraktig är min lycka. Mina gyllne skidor nötas, Silfver-skidorna de smalna. Ledsnaden mig här betager, Ingen ro den åt mig gifver, När ej någon byter guldet, Ingen finns, som silfret vexlar. Lång är qvällen utan glädje, Dagen lång förutan byte. Joko suuttu suuri luoja, hallan antaja wihastu, Kun ei anna aionkana, Harwonkana hoiwauta? Ellös suuttuo jumala, Maan pitäjä pillastuo; Toki anna aiallani, Iälläni ilmauta, Kun ma ainosin anelen, Kielin kullan kuikuttelen. Vredgades den store Guden Blef han ond, som ullen gifver, När ej tidtals ens han gifver, Ej ens sällan muntrar sinnet? Icke må, o Gud, du vredgas, Jordens herre dig förifra. Gif dock en gång i min lefnad, En gång i mitt lif ett byte, När så vackert jag anropar, Beder med en gyllne tunga. . Gifvare, hvi ger du icke? Hvi ej starke Gud du lofvar? Ej de andra äro bättre, Icke heligare skyttar. Icke hafva andre männer Ögonbrynen mera mörka, Ögonhåret mera vackert, Fotens svängning mera ledig. Andra få med list sitt byte, Taga rofvet bort bedrägligt, Ej med list jag ville få det, Miks et anna antoluoja, Lupoa luja jumala? Ei ne muutkana paremmat, Eikä pyytäjät pyhemmät; Eipä miesten muienkana . Sinisemmät silmiripset, Koriammat kulmakarwat, Jalan heitto hempiämpi. Muut ne wiewät wiekkahuulla, Muut ottawat ounahuulla, . Mie en weisi wiekkahuulla, 110 Fennica.indd 110 17.1.2019 14:54:55 �Seitsemäs Runo — Sjunde Runan  En ottaisi ounahuulla, Weisin waiwani näöstä, Ottaisin omasta työstä. Toge icke bort bedrägligt, Förde för min hafda möda, Toge för mitt eget arbet’. Mikä mieli, mikä muutos, Mielusassa metsolassa; Entinen metsän emäntä Oli kaunis katsannolta, Ihana imertimiltä, Käet olit kullan käärehissä, . Sormet kullan sormuksissa, Pää kullan pätinehissä, Tukat kullan suortuwissa, Korwat kullan koltuskoissa, Silmäripset simpsukoissa; . Nykynen metsän emäntä Ruma on warsin rungoltansa, Ilkiä imertimiltä, Käet on witsakäärehissä, Sormet witsasormuksissa, . Pää witsa pätinehissä, Tukat witsa suortuwissa, Korwat witsa koltuskoissa, Kaula witsa helmilöissä. O hur allt nu är förändradt Uti Metsola det ljufva! Skogens fordna herrskarinna, Hon var vacker till att skåda. Hennes bröst, det var behagligt, Armarna af guldband pryddes, Fingrarna af gyllne ringar, Hufvudet af gyllne kransar, Håret utaf gyllne bindlar, Öronen af gyllne hängen, Ögonbrynen utaf perlor. Skogens nya herrskarinna, Hon är vidrig till att skåda, Hennes bröst är vederstyggligt, Risband armarna omgifva, Fingrarna af risband prydas, Hufvudet är risbekransadt, Ris hon har till hårets bindlar, Ris till sina öron-hängen, Ris till perlor uppå halsen. . . . . Metric error: one syllable is missing. Hvar är gifverskan nu bosatt, Hvar finns goda skogs-värdinnan, Rörer sig den ädla modren? Der är gifverskan nu bosatt, Der finns goda skogs-värdinnan, Rörer sig den ädla modren: Invid horn-borgens tinnar,216 Borgens kanter uti skogen. Jag i går gick ut i skogen, Borgar tre i skogen finnas, En af trä, af ben den andra, Utaf sten är tredje borgen, Denna borgen är värdinnans. Sex der finnas gyllne fönster Uppå borgens alla väggar; Missä nyt antaja asuwi, Eläwi hywä emäntä, Puhas muori puuhoawi? Tuolla antaja asuwi, Eläwi hywä emäntä; Puhas muori puuhoawi, Sakaroilla sarwilinnan, Metsän linnan liepehillä. Eilen mie käwin metsässä, Kolm’ on linnoa metsässä; Yksi puinen, toinen luinen, Kolmansi kiwinen linna, Se linna emännän linna, Kuus’ on kulta ikkunoa Kunki linnan kulmanteella. 111 Fennica.indd 111 17.1.2019 14:54:55 �Fennica: Kalevala . . . . . . Mie katsoin sisähän noista, Siellä antajat asuwat, Ja wiruwat wiljan eukot. Genom dem jag såg i borgen. Der de bo, som fångsten gifva, De som skänka villebrådet. Mielikki metsän emäntä, Puhas muori, muoto kaunis! Lyöte lykkywaattehisin, Antipaitohin panete; Aukase metinen arkku, Mesilipas liikahuta, Metiseltä mättähältä, Kultaselta kunnahalta. Tuo mulle metsän olutta, Metsän mettä juoakseni; Metsäss’ on olutta paljon, Metsässä mesi makia. Mielikki, du skogs-värdinna, Ädla moder, skön att skåda! Tag uppå dig lycko-kläder, Kläd dig uti gåfvo-skjortor; Öppna honungsfylda kistan, Rör det nätta honungs-skrinet Ifrån honungsrika tufvan, Från den gyllne kullens hympel. Skogens öl du åt mig bringa, Gif mig af dess mjöd att dricka, Mycket öl i skogen finnes, Sött är mjödet uti skogen. Hiero kahta kämmentäsi Nyperrä hypehiäsi, Pane kulta kulkemahan, Hopia waeltamahan, Wasten miestä walkiata, Kowin koiwun karwallista. Gnid nu dina begge händer, Dina finger-spetsar gnugga, Bringa guldet till att färdas, Sänd ditt silfver ut att vandra Gent emot den hvita mannen, Den med björken ganska lika. Metsolan metinen neiti, Metsän piika pikkarainen! Soitellos mesinen pilli, Simapilli piiparoita, Korwalle ehon emännän; Et emäntä lienekkänä, Jos et piikoa pitäne, Sata piikoa pitäne, Tuhat muuta käskyläistä, Karjan kaiken kaitsiata, Wiitsiätä wiljan kaiken. Du Tapios honungs-jungfru. Skogens lilla, vackra tärna! Spela på din honungs-pipa, Låt nu honungs-hornet fröjda Gunstiga värdinnans öra. Ej värdinna må du vara, Om du ingen piga håller, Icke lönar hundra pigor, Tusen andra hjon ej äger, För att dina hjordar valla, Flitigt vakta allt ditt vildbråd. Mielikki metsän miniä, Tuulikki tytär Tapion! Ota piiska pihlajainen, . Mielikki skogs-sonens hustru, Tuulikki, du Tapios dotter, Bryt ett spö af veka rönnen, 112 Fennica.indd 112 17.1.2019 14:54:55 �Seitsemäs Runo — Sjunde Runan . . . . . . . Katajainen karjan ruoska, Takoa Tapiowaaran, Tuomiwaaran tuolta puolen, Jolla witsot wiljoasi, Karkottelet karjoasi. Aja wilja wieremmille, Aukeimmille ahoille; Jok’ on laiska juoksemahan, Sitä laske lautaselle; Joka tieltä pois menewi, Sitä silmille siwalla, Tielle korwasta kohota. Tag af enträd dig ett gissel Ända bortom Tapio-berget, Från hägg-bergets andra sida, För att drifva fram ditt vildbråd, Längre dina hjordar jaga. Kör dem närmare till randen, Till mest öppna svedjeländer. Den som ej är snabb att springa, Slå med spöet uppå gumpen; Den som löper bort från vägen, Smäll mot ögonen med pisken, Drag från öronen på vägen. Oja wastahan tulewi, Puro tiellä poikkipuolen; Silkki sillaksi siwalla, Punalanka portahaksi. . Kommer så en bäck till möte, Går en rännil öfver vägen, Laga dit en bro af silke, Trappa utaf röda garnet. Metsän ukko halliparta, Metsän kultanen kuningas! Pane nyt metsät miekka wyölle, Salot kalpio kätehen; Salot pannos palttinahan, Metsät werkahan wetäös, Haawat kaikki haljakkoihin, Kuuset kultihin rakenna, Wanhat hongat waskiwyölle, Petäjät hopiawyölle, Koiwut kulta kalkkaroihin. Paa kun panit muinoselta Sinun antiaikoinasi, Minun pyytöpäiwinäni; Mentyä minun metsälle, Ja salolle saatuani, Korwelle kohottuani, Mäen päälle päästyäni, Kuuna paisto kuusen oksat, Hopiana hongan oksat, Päiwänä petäjän latwat, Dunkelskäggig skogens gubbe, Frejdad konung öfver djuren! Skogarna med svärd omgjorda, Sätt i öknens hand en klinga, Kläd i linne ökenskogar, Andra skogar pryd med kläde. Asparna styr ut i vadmal, Granarna med guld besmycka; Spänn kring furur koppar-gördlar, Omkring tallar silfver-bälten, Björkar pryd med silfver-fransar. Gör som fordom du ock gjorde, Under dina gåfvo-tider Och på mina fångste-dagar. Ty då jag gick ut i skogen, Då jag hann till ödemarken Och i öken-skogen uppsteg, Framkom ändtligt upp på backen: Månlikt lyste granens qvistar, Furuns grenar såsom silfver, Tallens toppar sollikt glänste, 113 Fennica.indd 113 17.1.2019 14:54:55 �Fennica: Kalevala Haawan latwat haljakkoina; Kuuna paisto kuulu poika, Päiwänä tytär pätöwä. Aspens toppar såsom vadmal; Goda gossen sken som måne, Såsom sol den sköna flickan. Awa aittasi awara, Luinen lukko lonkahuta; Ota kultanen kurikka, Käyös waskinen wasara, Jolla korwet kolkuttelet, Salot synkät sylkyttelet, . Wiljan syntymäsioilla, Rahan karwan kaswinmaalla, Jotta wilja wirtoaisi, Sekä karja karkuaisi, Miehen etsiwän etehen, . Uron ottawan ohille. Öppna nu ditt stora visthus, Rigla upp din bodas benlås, Tag derur en gyllne klubba, Hammare af koppar gjuten, Hvarmed du i öknen slamrar, Väsnar uti öde-skogen, Uppå vildbråds födslo-ställen, Der de ludna djuren växa, Så att villebrådet skyndar, Skogens hjordar måtte rusa Emot mannen, som dem söker, Framför hjelten, som dem tager. . . . . . Aita kultanen kuwoa, Hopiainen pystö pistä, Juosta karjan joutusasti, Wikewästi wiilletellä, Kullaista kujoa myöten, Hopiaista tietä myöten. Jospa karja karkuaisi, Eli wilja wierehtäisi, Niin sä aitoa kohenna; Kun hän katsowi ylitse, Sillon aitoa ylennä; Kuni katsowi alatse, Sillon aitoa alenna; Kun ei wilja wieremällä, Sillon aita annollansa. Bilda utaf guld ett gärde, Gör en gärdsgård utaf silfver, Så att hjorden skyndsamt springer, Ilar fram med största snabbhet, Färdas långsmed gyllne tåget, Springer uppå silfver-vägen. Men om hjorden skulle rymma, Villebrådet gå åt sidan, Så förbättra du ditt gärde. Skådar hjorden öfver gärdet, Så gör högre då ditt gärde; Skådar hjorden under gärdet, Må du göra gärdet lägre; Om ej hjorden går åt sidan, Då må gärdet blifva orördt. Hiien poika pikkarainen, Hyppääjä hywän selän. paljastele warsoasi, Rakentele ratsuasi, Ota kulta kannuksesi Hopiaisen orren päästä, Liten son af Hiisi-Guden, Som den goda hasten rider! Sadla nu din unga fåle, Laga ridhästen i ordning; Tag så dina gyllne sporrar Ifrån silfver-åsens ända, 114 Fennica.indd 114 17.1.2019 14:54:56 �Seitsemäs Runo — Sjunde Runan . . . . Kultasesta lippahasta, Kaskisesta wakkasesta; Sillä kutkuta kuwetta, Sekä kaiwa kainaloita, Anna juosta joutusasti, Wikewästi wiilletellä, Waskisissa waljahissa, Kultasissa kahlehissa. Aita wastahan tulewi, Riehto aitoa repäse Wiieltä witsaswäliltä, Seitsemältä seipähältä, Kaheksalta kannon päältä. Från det nätta gyllne skrinet, Från den blanka koppar-asken. Kittla med dem fålens länder, Jaga dem i hästens sidor. Låt så fålen skyndsamt springa, Ila fram med största snabbhet I sitt rede utaf koppar, Uti sina gyllne kedjor. Om ett gärde då dig möter, Sönderrif det närmsta stycket Gärdsgårdsbanden fem emellan, Mellan störar sju i gärdet, Ifrån åtta stubbars ändar. Ota witsa wiittä syltä, Koiwu kolmia tapoa, Jolla witsot wiljoasi, Karkottelet karjoasi. Kun ei täywy tännempänä, Niin tuo tuolta tuonnempoa Takoa Tanikan linnan, Hiien linnan liepehiltä, Uroholle pyytäjälle, Miehelle anelewalle. Tag ett fem famns spö i handen, Grip en björk om trenne famnar, Hvarmed du ditt vildbråd piskar, Drifver dina hjordar undan. Finns ej nära djur tillfyllest, Hemta då från längre afstånd, Ända bak’ Tanika-borgen, Ifrån Hiisi-borgens fästen, Åt den hjelte, som här jagar, Mannen, hvilken vackert beder. . Mimerkki, du skogs-värdinna, Qvinna med den ädla växten! Dunkelskäggig skogens gubbe, Frejdad konung öfver djuren! Kom nu hit att byta guldet, Kom att silfret med mig vexla. Gammalt är mitt guld som månen, Silfret åldrigt såsom solen, Af min far i krig förvärfvadt, Taget under stridens tummel. Nu det nötes uti pungen, Mörknar i min elddons-påse, När ej finns, den guldet byter, Den som silfret skulle vexla. Mimerkki metsän emäntä, Waimo puhaswarrellinen, Metsän ukko halliparta, Metsän kultanen Kuningas! Tule nyt kullan muuttelohon, . Hopian wajehtelohon. Minun on kullat kuun ikuiset, Päiwän poloiset hopiat, Isoni soasta saamat, Tawottamat tappioista; . Ne kuluwat kukkarossa, Tummentuwat tuhniossa, Kun ei oo kullan muuttajoa, Hopian wajehtajoa. 115 Fennica.indd 115 17.1.2019 14:54:56 �Fennica: Kalevala Tule nyt kullat ottamahan, Hopiat walitsemahan; Minun on kullat kirkkahammat, Sinun kullat karwasemmat. Lempiliinasi lewitä Alle minun kultieni, . Kullan maahan tippumatta, Hopian riwestymättä, Kullat annan kynsillesi, Kämmenellesi hopiat.” Kom att guldet af mig taga, Välja ut mitt bästa silfver. Klart är guldet, som jag äger, Och ditt guld är mera ludet. Utbred dina vackra dukar Under guldet, som jag gifver, Att det ej på marken faller, Att ej silfret strös åt sidan. Guldet ger jag dig i handen, Silfret uti dina fingrar.” . . . . Sillä lieto Lemminkäinen Toki hiihti Hiien hirwen Hiien peltojen periltä; Itse lämsensä lähetti Hiien hirwen hartioille, Kaulalle kameli warsan, Jott’ei potkinut kowasti, Selkeä silittäessä. Dermed muntre Lemminkäinen Slutligt Hiisi-elgen fångar Ända ifrån Hiisis åkrar. Sjelf han kastade sin snara Omkring Hiisi-elgens skuldror, Omkring halsen på kamelen, Att den ej fick häftigt sparka, Då han strök den längsmed ryggen. Sano tuolta tultuansa, Pohjolahan saatuansa: ”Jo ma hiihin Hiien hirwen Hiien peltojen periltä; Anna akka tyttöäsi, Sekä nuorta morsianta.” Sade dädan återkommen, När till Pohjola han hunnit: ”Nu jag Hiisi-elgen fångat Ända ifrån Hiisis åkrar. Gumma, gif åt mig din dotter, Unga fästmön mig förläna”. Sade Pohjolas värdinna: ”Då jag dig min dotter gifver, Unga fästmön dig förlänar, När du stora hästen betslar, Tyglar Hiisis häst, den bruna, Fålen, hvilken fradga frustar, Hvilkens hof af fasta jernet, Utaf hårda stålet bildas, Och hvars man är eld och låga”. Sano Pohjolan emäntä: ”Äsken annan tyttäreni, . Sekä nuoren morsiamen, Kun sa suistat suuren ruunan, Hiien ruskian hewosen, Hiien warsan waahtileuan, Joll’ on rautaset kapiot, . Teräksiset temmottimet, Tuli tukka, rautaharja.” Nu den muntre Lemminkäinen Tager sina gyllne tyglar Sillon lieto Lemminkäinen Otti kulta ohjaksensa, 116 Fennica.indd 116 17.1.2019 14:54:56 �Seitsemäs Runo — Sjunde Runan . . . . . . . Hopiaisen marhaminnan, Läksi hewosen hakuhun, Suwikunnan kuuntelohon Hiien nurmien periltä. Och sitt grimskaft utaf silfver. Går så hän att söka hästen, Den årsgamle efterleta Ifrån Hiisi-gudens slätter. Astua taputtelewi, Käyä kullerroittelewi, Wihannalle wainiolle, Pyhän pellon pientarelle. Börjar stiga på med snabbhet, Vandrar fram med lätta fötter Hän till gröna ängens slätter, Till den helga åker-renen. Siellä etsiwi hewoista, Päätä puiti katselewi, Suwikunnan suitset wyöllä, Warsan waljahat olalla. Der han söker efter hästen, Skådar kring med spända blickar; Bär vid gördeln hästens betsel, Fålens seldon uppå axeln. Iski silmänsä itähän, Käänti päätä päiwän alle, Näki hiekalla hewosen, Kuloharjan kuusikolla, Senp’ on tukka tulta tuiski, Harja suihkisi sawua. Hof sitt öga emot öster, Vände hufvudet mot solen; Varsnar hästen uppå heden, Ibland granar bruna manen. Från dess hår ses elden spraka, Röken frusta ifrån munnen. Niin sanowi Lemminkäinen: ”Ukko taiwahan napanen, Remupilwen reunahinen, Taiwo auoksi awaos, Ilma riehoksi rewitä; Ilma kaikki ikkunoiksi, Taiwon kansi kahtaloksi. Sa’a lunta sauan warsi, Kiehittele keihäswarsi, Harjalle hywän hewosen, Pyhän laukin lautasille; Kylmä jäätä kyynäriä Otsahan pyhän orihin.” Yttrade då Lemminkäinen: ”Ukko, du vid himla-midten, Dunder-molnets nära granne! Låt nu himla-hvalfvet öppnas, Fästet uti stycken rifvas, Luften all förbyt till fönster, Himlens lock till tvenne delar. Snö till skidstafs höjd låt falla, Låt till spjutskafts djup den yra Ned på goda hästens skuldror, På den helga bläsens länder; Låt ock isen alntals frysa På den helga hingstens panna”. Sato ukko uutta lunta: Wisko hienosta witiä, Kokonansa kolme syltä, Snö då låter Ukko falla, Kastar af den fina yrsnö Till en höjd af trenne famnar 117 Fennica.indd 117 17.1.2019 14:54:56 �Fennica: Kalevala . . . . . . . Harjalle hywän hewosen, Pyhän laukin lautasille; Kylmi jäätä kyynäriä, Otsahan pyhän orihin. På den goda hästens skuldror, Uppå helga bläsens länder; Låter isen alntals frysa På den helga hingstens panna. Siitä lieto Lemminkäinen Meni luota katsomahan, Likeltä tähyämähän, Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Hiiestä hewosen synty, kuoresta walion warsan; Hiien warsa waahtileuka, Hiien ruskia heponen. Tuoppa kultaturpoasi, Pistä päätäsi hopia, Kultasihin suitsiloihin, Waskisihin waljahisin; Ei täällä pahoin pietä, Aiwan ankein ajeta.” Derpå muntre Lemminkäinen Gick på nära håll att skåda, Att betrakta Hiisi-hästen, Tog till orda sjelf och sade: ”Hästens ursprung är från Hiisi, Ifrån berget sköna fålens. Hiisis häst, som fragda frustar, Fåle med den bruna färgen! Bringa hit den gyllne nosen, Och ditt silfver-hufvud utsträck Hit till mina gyllne betsel, Seldonen af koppar gjorda. Illa dig man här ej håller, Icke alltför hårdt man åker. Sillä suisti suuren ruunan, Längitti jalon hewosen, Hiien warsan waljasteli, Wihannalla wainiolla, Pyhän pellon pientarella. Pisti suitset kullan suuhun, Päitsensä hopian päähän; Itse istuwi selälle, Löihen reisin ratsahille, Laski wirkkua witsalla, Helähytti helmiswyöllä, Ajoa tomuttelewi Luoksi ankaran anopin. Sano tuonne saatuansa: Betslar dermed stora hästen, Sätter rankor på den stolta, Spänner Hiisis föl i redet Det på ängens gröna slätter, På den helga åker-renen. Stack i gyllne munnen betslet, Grimman uppå silfver-hufvet. Sjelf han sätter sig på ryggen, Gränsle sig på hästen kastar; Slog sin snabba häst med spöet, Smällde till med perle-snerten, Körde fram med gny och buller Till sin svärmoder den stränga; Sade, sedan dit han kommit: ”Jo nyt suistin suuren ruunan, Längitin jalon hewosen, Hiien warsan paljastelin, Wihannalta wainiolta, Pyhän pellon pientarilta, ”Nu jag betslat stora hästen, Bragt på stolta djuret rankor, Spännt i redet Hiisi-fålen Der på gröna ängens slätter, På den helga åker-renen. 118 Fennica.indd 118 17.1.2019 14:54:56 �Seitsemäs Runo — Sjunde Runan . Äfven Hiisis elg jag fångat Ända ifrån Hiisis slätter; Gumma, gif åt mig din dotter, Unga fästmön mig förläna”. Sekä hiihin Hiien hirwen Hiien nurmien periltä; Anna akka tyttöäsi, Sekä nuorta morsianta.” Sade Pohjolas värdinna: ”Då jag gifver dig min dotter, Unga fästmön dig förlänar, När du först en svan har skjutit, När du väldig fogel fångat Ifrån svarta Tuoni-elfven, Från den helga flodens hvirfvel. Blott en enda gång du skjute, En gång blott du må försöka Och från ett och samma ställe”. Sano Pohjolan emäntä: ”Äsken annan tyttäreni, Sekä nuoren morsiamen, Kun ammut joutsenen joesta, wirrasta wihannan linnun; Tuonen mustasta joesta, . Pyhän wirran pyörtehestä; Yhen nuolen nostannalta, Yhellä yrittämällä, Yhen jalkasi sialta.” . . . . Siitä lieto Lemminkäinen Käwi kohta ampumahan Jalo jousi kainalossa, Wiini nuolia selässä; Käwi Tuonelan joelle, Pyhän wirran pyörtehelle. Derpå muntre Lemminkäinen Genast sig beger att skjuta; Sköna bågen under armen, Kogret pil-uppfyldt på ryggen. Bort han går till Tuoni-elfven Till den helga flodens hvirfvel. Ulappalan ukko wanha, Ukko wanha umpisilmä, Tuonen mustalla joella, Pyhän wirran pyörtehellä, Katselewi, kääntelewi, Tulewaksi Lemminkäistä. Ulappalas gamla gubbe, Gubben med de slutna ögon Ser omkring sig och bespejar Vid den svarta Tuoni-elfven, Vid den helga flodens hvirfvel, Om ej komme Lemminkäinen. Långt i fjerran syns den sköne, Skönjes bort utöfver vattnen, Närmande sig mer och mera. Gubben med de slutna ögon Qvad en telning fram ur vattnet, Ett tillslutet rör ur böljan, Sänder det i mannens hjerta, In ifrån den venstra sidan, Drifver tvärt igenom bröstet. Sade muntre Lemminkäinen: Kaunis kaukoa näkywi, Werewä wesien poikki, Saawaksi, lähenewäksi. Niinp’ on ukko umpisilmä . Laulawi wesomen weestä, Umpiputken lainehista, Syöksi miehen syämen kautta, Kautta kainalon wasemen, Läpi lieto Lemminkäisen. . Sano lieto Lemminkäinen: 119 Fennica.indd 119 17.1.2019 14:54:56 �Fennica: Kalevala . ”Sen mä tein pahinta työtä, Kun en muistanut kysellä Kapehelta äitiltäni, Miten olla, kuin eleä, Näinä päiwinä pahoina; En tieä ween kipuja, Umpiputken ailuhia.” ”Deri jag det värsta gjorde, Att jag glömde bort att fråga Af min moder, goda Kave, Hur att vara, hur att lefva Uti dessa onda dagar. Ej jag känner vattnets plågor Det tillslutna rörets smärtor”. Ulappalas gamla gubbe, Gubben med de slutna ögon För så muntre Lemminkäinen Under språng i elfven neder, Kastar i det djupa hafvet, Vräker honom ibland böljor. Ulappalan ukko wanha, Ukko wanha, umpisilmä, . Wiepi juoksulla jokehen, Syytäwi meren sywähän, Alle aaltojen ajawi, Tuon on lieto Lemminkäisen. . . . . Siinä lieto Lemminkäinen, Itse kaunis kaukomieli, Meni koskessa kolisten, Myötäwirrassa wilisten, Tuonne Tuonelan tuwille. Tuo werinen Tuonen poika Lyöpi miestä miekallansa, Kawahutti kalwallansa; Löip’ on kerran leimahutti Miehen wiieksi muruksi, Kaheksaksi kappaleksi; Pään mäkäsi mättähäksi, Jalat raian haarukaksi, Muun lihan lahoksi puuksi, Silmät suolle karpaloiksi, Hiwukset kuiwiksi kuloiksi. Nu den muntre Lemminkäinen Sjelf den sköne Kaukomieli Far med buller utför forssen, Ilar, skymtande i strömmen, Bort till Tuoni-gårdens stugor. Blodig son af Tuoni-Guden Slår nu mannen med sin klinga. Hugger till med hvassa svärdet. Hugger en gång, att det blixtrar, Uti stycken fem han smulas, Splittras uti åtta bitar. Gör så hufvudet till tufva, Fötterna till vide-grenar, Köttet till en murken stubbe, Ögonen till kärrets tranbär Och hans hår till torra grässtrån. Siin’ on loppu Lemminkäisen, Kuollo ankaran kosian. Det var Lemminkäinens bane, Oförtrutne friarns ända. 120 Fennica.indd 120 17.1.2019 14:54:56 �Kaheksas Runo — Åttonde Runan Kaheksas Runo. . . . . Åttonde Runan. Siitä äiti äyhkäsewi, Walittawi waimo wanha: ”Woipa poikani polonen, Kuulu kultani omena, Wiikon wiipywi kosissa, Kauan mailla wierahilla.” Började nu modren gråta, Gamla qvinnan brast i klagan: ”Ve min son, den olycksfulle, Vidt berömda gyllne äpplet! Länge dröjer han och friar Borta uti andra länder”. Oli ennen naitu nainen, Ennen ostettu emäntä, Koissa lieto Lemminkäisen, Kaukomielen kartanossa; Katso illalla sukoa, Aamulla tereä harjan, Jo suka werin waluwi, Harja hurmehin loruwi. Fanns en fordom äktad maka, Länge sedan köpt värdinna Uti Lemminkäinens boning, Sköna Kaukomielis hemgård. Ser om aftnarna på borsten, På dess ända alla morgnar, Ser nu blod ur borsten drypa, Rinna ned i röda strålar. Sano ennen naitu nainen, Ennen ostettu emäntä: ”Jo nyt on poikasi polonen, Kuulu kultasi omena, Matkoilla majattomilla, Teillä tietämättömillä; Jo suka werin waluwi, Harja hurmehin loruwi.” Sade fordom äktad maka, Länge sedan köpt värdinna: ”Visst är nu din son, den arma, Vidt berömda gyllne äpplet Uppå obebodda stigar, Vägar, dem ej menska känner. Se ur borsten dryper bloden, Rinner ned i röda strålar”. Derpå Lemminkäinens moder Sjelf sin blick vid borsten fäster, Brister ut i gråt och klagan, Yttrar så ett ord och säger: ”Ve för alla dar mig arma, Ve ock mina barn, jag usla! Nu förderf nått Lemminkäinen, Ofärd drabbat olyckssonen, Ty ur borsten bloden dryper, Rinner ned i röda strålar”. Siitä äiti Lemminkäisen Itse katsowi sukoa, . Itse itkulle hyräyty: Sanowi sanalla tällä: ”Woi polonen päiwiäni, Woipa laaja lapsiani. Jo nyt on hukka Lemminkäistä, . Tuho poikoa pätöistä; Jo suka werin waluwi, Harja hurmehin loruwi.” 121 Fennica.indd 121 17.1.2019 14:54:56 �Fennica: Kalevala . . . . . . Steg på lärkans lätta vingar, Höjde sig med siskans fjädrar, Flög till Pohja-gårdens stugor: ”O du Pohjolas värdinna! Hvart du bringat Lemminkäinen, Hvart min son, den olycksfulla”? Sano Pohjolan emäntä: ”Syötin miehen syöneheksi, Juotin miehen juoneheksi, Ajatin alanenäksi, Panin orihin rekehen, Korjahan kowan tulisen; Liekkö jäälle jättänynnä, Uhkuhun upottanunna.” Sade Pohjolas värdinna; ”Rikligt matade jag mannen, Fägnade jemväl med drycker, Tills han blifvit väl förplägad, Satte honom så att åka Med en eldig häst för släden, Kunde den på isen lemnat, Dränkt i sörjan stackars mannen?” Sano äiti Lemminkäisen: ”Jo wainen walehtelitki; Minne saatit Lemminkäisen, Kunne poikani polosen?” Sano Pohjolan emäntä: ”Syötin miehen syöneheksi, Juotin miehen juoneheksi, Apatin alanenäksi, Istutin wenon perähän, Laitin kosket laskemahan, Liekkö kuollut koskitiellä, Hurja hukkunut wesillä.” Sade Lemminkäinens moder: ”Osannt du helt visst nu talar, Hvart du bringat Lemminkäinen, Hvart min son, den olycksfulla?” Sade Pohjolas värdinna: ”Rikligt matade jag mannen, Fägnade jemväl med drycker, Tills han blifvit väl förplägad: Ställde så i båtens bakstam, Till att styra utför forssar; Kanske han i strömmen omkom, Drunknade den oförvägne.” Sano äiti Lemminkäisen: ”Jo wainen walehtelitki; Minne saatit Lemminkäisen, Kunne poikani polosen? Sano tarkkoja tosia, Walehia wiimmesiä, Taikka surmasi tulewi, Kuolemasi kohtoawi.” Sade Lemminkäinens moder: ”Osannt du helt visst nu talar, Hvart du bringat Lemminkäinen, Hvart min son, den olycksfulla? Tala ren och sveklös sanning, Kom till sist med dina lögner, Eller når dig nu förderfvet, Säker död dig genast drabbar.” Sano Pohjolan emäntä: ”Panin hirwet hiihtamahan, Jalopeurat jaksamahan, . Nousi leiwon lentimille, Sirkun siiwille yleni, Lenti Pohjolan tuwille: ”Oi sie Pohjolan emäntä! Minne saatit Lemminkäisen, Kunne poikani polosen?” Sade Pohjolas värdinna: ”Sände ut att elgar fånga, Taga fast de stolta renar, 122 Fennica.indd 122 17.1.2019 14:54:56 �Kaheksas Runo — Åttonde Runan  . . . . . . . . Suuret ruunat suistamahan, Warsat waljastattamahan; Laitin joutsenen hakuhun, Pyhän linnun pyyäntähän, Enkä tieä itsekkänä, Mi lie tullunna tulonen, Mikä kuollo kohtaellut, Kun ei kuulu jo tulewan Morsianta pyytämähän, Tyttöä anelemahan.” Stora hästar äfven tygla, Spänna hingstar uti rede; Sände så att svanen söka, Att den helga fågeln fånga. Icke sjelf jag ens kan ana, Hvilket öde honom drabbat, Hvilken död må honom träffat, När ej än han höres komma, Att en brud åt sig begära, Att anhålla om en flicka.” Emo etsi eksynyttä, Kaonnutta kaipoawi, Talwella lylyin lipein, Kesällä kewysin pursin. Ei tieä emo polonen, Eikä kantaja katala, Missä liikkuwi lihansa, Wierewi oma werensä; Liekkö maalla, wai merellä, Waiko suurella salolla, Käyneekö käpymäkeä, Kanarwaista kangasmaata, Wai lienee meren selällä, Lakehilla lainehilla. Modren saknar den sig villat, Söker den, som är försvunnen Vintrarna med hala skidor, Somrarna med lätta båtar. Icke vet den arma modren, Stackars mor, som honom vårdat, Hvar nu hennes kött sig rörer, Hvar nu hennes blod sig rullar,217 Far till lands han, eller sjöleds, Färdas han i stora skogen, Vandrar han på kotte-backen, Uppå ljungbevuxna heden, Eller är på hafvets fjärdar, På de vida, stora böljor. Emo etsi poikoansa, Kaonnutta kaipoawi; Juoksi sunna suuret korwet, Weet saukkona samosi, Orawana hongan oksat, Kärppänä kolot kiwien, Puiten puut, jaellen heinät, Katsellen kanerwajuuret. Modren efter sonen söker, Saknar den, som är försvunnen; Springer såsom varg i skogen, Far i vattnet såsom utter, Såsom ekorre i furun, Som en hermelin i stenrös, Böjer träden, delar gräset, Letar ibland ljungens rötter. Tiehyt wastahan tulewi, Niin tielle kumarteleksen: ”Oi tiehyt jumalan luoma. Oletko nähnyt poikoani, Kullaista omenoani, Hopeaista sauoani?” Castrén’s correction: Hvar nu hennes kött sig rörer, Hvar nu hennes blod sig rullar  ǁ I hvars kött hans kött sig rörer / I hvars blod hans blod sig rullar. Vägen henne kom till möte, Hon sig bugade för vägen: ”O du väg, som Gud har skapat! Har du icke sett min gosse, Blifvit gyllne äpplet varse, Gyllne äpplet, silfver-stafven?” 123 Fennica.indd 123 17.1.2019 14:54:56 �Fennica: Kalevala  Castrén has taken the marked lines from unpublished variants. Tiehyt taiten wastaeli: ”Enk’ ole nähnyt, enkä kuullut; . Liekkö poikasi polonen, Kuulu kultasi omena, Hiien hiilikankahilla, Pahan wallan walkioissa, Kypenissä kyynäswarsin, . Koprin kuumissa poroissa.” . . Fyndigt henne vägen svarar: ”Icke sett, ej hört jag hafver; Kanske är din son, den arme, Vidt berömda, gyllne äpplet, Uppå Hiisis brända moar, I den onda maktens lågor, Ställd med armarna i glödkol, Näfvarne i heta askan.” Etsi tuolta poikoansa, Kullaista omenoansa, Hopiaista sauoansa, Puiten puut, jaellen heinät, Katsellen kanerwajuuret; Etsi tuolta, eipä löyä. Der hon efter sonen söker, Söker der sitt gyllne äpple, Söker der sin staf af silfver, Böjer träden, delar gräset, Letar ibland ljungens rötter, Söker, men hon finner icke. Kuuhut wastahan tulewi, Niin kuulle kumarteleksen: ”Oi kuuhut jumalan luoma, Oletko nähnyt poikoani, Kullaista omenoani, Hopiaista sauoani?” Månen henne kom till möte; Hon sig bugade för månen: ”Måne, du som Gud har skapat! Har du icke sett min gosse, Blifvit gyllne äpplet varse, Gyllne äpplet, silfver-stafven?” Fyndigt henne månen svarar: ”Icke sett, ej hört jag hafver, Kanske är din son, den arme, Vidt berömda, gyllne äpplet, Invid Nordens sista ända, Uti vidt utsträckta Lappland, *Hoppar der med knän på isen, *Den med sina ben förkrossar *Och dess skorpa sönderbråkar218 I en liten fisklös insjö, Der en abborre ej simmar.” Kuuhut taiten wastoawi: ”Enk’ ole nähnyt, enkä kuullut; . Liekkö poikasi polonen, Kuulu kultasi omena, Pohjan pitkässä perässä, Lapin maassa laukiassa, Lammissa kalattomassa, . Aiwan ahwenettomassa, Sisarena siikasilla, Weikkona ween kaloilla.” . Etsi tuolta poikoansa, Kullaista omenoansa, Hopiaista sauoansa, Puiten puut, jaellen heinät, Der hon efter sonen söker, Söker der sitt gyllne äpple, Söker der sin staf af silfver, Böjer träden, delar gräset, 124 Fennica.indd 124 17.1.2019 14:54:56 �Kaheksas Runo — Åttonde Runan  Katsellen kanerwajuuret, Hakiellen hienot heinät. . . . . . . . Söker ibland ljungens rötter, Bland det fina höet letar. Päiwyt wastahan tulewi; Päiwälle kumarteleksen: ”Oi päiwyt jumalan luoma, Luoma luojan walkiamme! Oletko nähnyt poikoani, Kullaista omenoani, Hopiaista sauoani?” Solen henne kom till möte, Hon sig bugade för solen: ”O du sol, som Gud har danat, Stråle, alstrad utaf Skaparn! Har du icke sett min gosse, Blifvit gyllne äpplet varse, Gyllne äpplet, silfver-stafven?” Jopa päiwyt jonki tiesi, Arwaeli aurinkoinen: ”Tuoll’ on poikasi polonen, Kuulu kultasi omena, Yheksän meren takana, Meri puolen kymmenettä, Tuonen mustansa joessa, Manalan alantehessa; Mennyt koskessa kolisten, Myötäwirrassa wilisten, Pää pätösen mättähänä, Jalat raian haarukkana, Muu liha lahona puuna, Silmät suolla karpaloina, Hiwukset kuiwina kuloina.” Något vet den sköna dagen, Milda solen så förtäljer: ”Der är nu din son, den arme, Vidt berömda gyllne äpplet, Borta bakom nio hafven, Och till hälften bakom tio, I den svarta Tuoni-elfven, Uti Manala det låga. Han i forssen for med buller, Skymtande med strömmen bortflöt; Tufva är den usles hufvud, Mannens fötter vide-grenar, Köttet är en murken stubbe, Torra grässtrån äro håren, Och hans ögon kärrets tranbär”.219 Siitä äiti Lemminkäisen Meni seppojen pajahan: ”Ohoh seppo weikkoseni! Tao rautanen harawa, Tao piit satoa syltä, Warsi kahta kalkutellos.” Derpå Lemminkäinens moder Gick till hammar-smeders verkstad: ”O du smed, min gode broder! Smid åt mig af jern en räfsa Med ett hundra famnars tenar Och med skaft af dubbel storlek.” Saapi rautasen harawan, Siitä läksi lentämähän; Wastat siiwiksi sitowi, Pani purstoksi lapion. Lenti tuonne löyhytteli Castrén has changed the order of two lines. Får nu der en jernsmidd räfsa, Ger sig så åstad att flyga, Binder qvastar på till vingar, Tar till stjert åt sig en spade, Flyger fladdrande i luften 125 Fennica.indd 125 17.1.2019 14:54:56 �Fennica: Kalevala . . . . . . . . Yheksän meren ylitse, Meri puolen kymmenettä, Maat siniset, puut punaset, Lehot lemmen karwalliset. Lenti Tuonelan joelle, Manalan alantehelle, Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Oi päiwyt jumalan luoma, Luoma luojan walkiamme! Paista hetki heltehestä, Toinen himmestä hiosta, Kolmansi koko terältä, Nukuttele nuiwa kansa, Wäsytä wäki Manalan.” Öfver hela nio hafven Och det tionde till hälften. Blå var marken, träden röda, Kärleksfärg betäckte lundar. Flyger bort till Tuoni-elfven, Hän till Manala, det låga. Tager sedan sjelf till orda: ”O du sol, som Gud har danat, Stråle, alstrad utaf Skaparn! Lys en stund med varma strålar Och en annan stund med heta, Hetast lys den tredje stunden; Sänk i sömn den tvära skaran, Trötta Manalas befolkning.” Tuo päiwyt jumalan luoma Luoma luojan aurinkoinen, Lenti päätönnä kanana, Siipipuonna siuotteli; Lenti koiwun konkelolle, Lepän lennolle lehahti, Paisti hetken heltehestä, Toisen himmestä hiosti, Kolmannen koko terältä; Nukutteli nuiwan kansan, Wäsytti wäen Manalan, Nuoret miekkojen nojahan, Wanhat wasten sanojansa, Keski iän keihäille. Siitä lenti leuhautti Entisellensä sialle, Paikallensa muinoselle, Tasaselle taiwahalle. Solen, hvilken Gud har danat, Som af Skaparen är alstrad, Flög som dufva utan hufvud, Ilade som vinglös fogel, Flög så ned på björkens knyla, Sänkte sig på krökta alen. Sken en stund med varma strålar Och en annan stund med heta, Lyste hetast tredje stunden; Söfde in den tvära skaran, Tröttade Manala-folket. Unga emot svärd sig stödde, Gamla emot sina stafvar, Medelålders män mot spjutskaft. Flög så fladdrande i luften Till sitt gamla ställe åter, På den plats, der förr hon varit, Upp på himmelen, den jemna. Itse äiti Lemminkäisen Otti rautasen harawan, Meni myötänsä merehen, Sukkarihmasta sulahan, Wyölapusta lainehesen. Weti kerran pitkin wettä, Kerran toisen poiken wettä, Sjelf nu Lemminkäinens moder Tog den jernbesmidda räfsan, Gick i hafvet intill midjan, I den öppna sjön till vaden, Intill gördeln ned i böljan, Drog så en gång långsmed elfven, Drog en annan gång deröfver, 126 Fennica.indd 126 17.1.2019 14:54:56 �Kaheksas Runo — Åttonde Runan Kolmannen witahan wettä. Kerrallapa kolmannella Elotukku sai etehen, Harawahan rautasehen. . . . . . . . Än en tredje gång på snedden. Men den tredje gången fastnar, Kommen fram en sädeskärfve, Vid den jernbesmidda räfsan. Elotukku ei se ollut; Oli lieto Lemminkäinen, Itse kaunis Kaukomieli, Waan oli pikkuista wajalla: Kahta kättä, yhtä päätä, Monta muuta muskuloa, Wielä henkeä polonen. Var dock ingen sädeskärfve, Var den muntre Lemminkäinen, Sjelf den sköne Kaukomieli. Men han saknar något litet, Tvenne händer och ett hufvud, Många andra smärre stycken, Ännu saknar lif den arme. Siitä äiti Lemminkäisen Harawoipi wielä kerran, Harawoipi myötä wirran, Harawoipi wasta wirran; Min saa kättä, kunka päätä, Minkä muita muskuloita, Tästä poikoa rakenti, Laati lieto Lemminkäistä. Åter Lemminkäinens moder Börjar uti floden räfsa, Först hon räfsar utmed strömmen, Räfsar sedan uppför strömmen. Hvad hon får af hand och hufvud, Hvad af andra smärre stycken, Deraf hon sin son nu bildar, Fogar muntre Lemminkäinen. Sano ennen naitu nainen, Ennen ostettu emäntä: ”Ei ole miestä mennehessä, Urosta uponnehessa; Mies mennyt, liha märännyt, Työnnä Tuonelan jokehen, Manalan alantehesen.” Sade fordom äktad maka, Länge sedan köpt värdinna: ”Ej blir karl af hädangången, Af en drunknad man ej hjelte, Mannen dött och köttet ruttnat, Kasta bort i Tuoni-elfven, Uti Manala det låga.” Tuop’ on äiti Lemminkäisen Eipä työnnä poikoansa; Tuuwitteli tuttuansa, Waapotteli nähtyänsä, Entisellensä elolle, Muinosille muowoillensa. Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Mistä woie saatanehe, Simatilkka tuotanehe, Jolla woian woipunutta, Pahoin tullutta parannan? Det är Lemminkäinens moder, Kastar ej sin son i elfven, Hon sin vän blott troget vaggar, Gungar den, hon såg så ofta, Till det lif, som förr han ägde, Åter till sin förra skepnad. Tager sedan sjelf till orda: ”Hvadan läkedom må lända, Hit en honungsdroppe hemtas, Hvarmed jag den matta stärker, Helar illa farna sonen? 127 Fennica.indd 127 17.1.2019 14:54:56 �Fennica: Kalevala . . . . . . Dädan rinne läkedomen, Drype honungsdroppen neder: Ifrån månen och från solen, Utför Karlavagnens skuldror. Der är tillförlitlig salva, Botemedel alltid verksamt, Ljuflig honungssaft der finnes, Der finns äfven kraftig vätska, Den får ock en oförmögen, Den kan ock en orklös taga. Mehiläinen ilman lintu! Lennä tuonne liuottele Yli kuun, alatse päiwän, Otawaisten olkapäitse; Lennä luojan kellarihin, Kamarihin kaikkiwallan, Rywetä siipesi simassa, Kasta kaapusi meessä, Höyräytä höyhenesi; Sitte tänne tultuasi Tuo simoa siiwessäsi, Kanna mettä kaapussasi, Pahoille paranteheksi, Wammoille waluwesiksi.” Mehiläinen, luftens fogel! Flyg nu dit och skyndsamt ila Öfver månen, öfver solen, Långsmed Karlavagnens skuldror; Flyg i Skaparns egna källrar, I den stora fadrens kamrar. Doppa vingen uti honung, Vät din klädnad i det söta, Dina fjädrar strö med ångor. När du sedan återvänder, hemta honung med din vinge, På din klädnad bär det söta, Till att bota sjuka ställen, Skölja bort de svåra plågor.” Siitä äiti Lemminkäisen Itse woiti woipunutta, Pahoin tullutta paransi; Woiti kerran ensimmäisen Alta aiwan terweheksi, Woiti kerran keskimmäisen Keskeä kiwuttomaksi, Woiti kerran jälkimmäisen Päältä nuurumattomaksi, Ehommaksi entistänsä, Paremmaksi muinostansa. Derpå Lemminkäinens moder Sjelf den matta mannen läkte, Botade den illa farna. Smorde honom första gången, Nedtill var han redan helad; Smorde honom andra gången, Midt uppå ej kändes plåga; Smorde sedan sista gången, Ofvantill var smärtan svunnen. Friskare han blef än fordom, Bättre, än han förr ens varit. Tuli turwa mättähästä, Poika pohjasta yleni. . Tuolta woje wuotuohon, Simatilkka tippuohon Kuun luota, tyköä päiwän, Otawaisten olkapäitse; Siellä on woitehet wakaiset, Katsimet alinomaset, Siellä on mettä mieluhista, Siellä wettä woimallista, Josta saapi saamatonki, Ottawi olematonki. Kom ett stöd från mossig tufva, Höjde sig en man ur bottnet. 128 Fennica.indd 128 17.1.2019 14:54:56 �Yheksäs Runo — Nionde Runan Yheksäs Runo. . . . . . . Nionde Runan. Waka wanha Wäinämöinen Teki tieolla wenettä, Laati purtta laulamalla; Puuttu pursi pohjapuuta, Emeä eriwenonen. Gamle trygge Wäinämöinen Timrar sig en båt med vishet, Fogar farkost medelst sången; Botten-träd till båten felar, Moder-träd till örlogs-skeppet. Läksi puuta etsimähän, Tammea tawottamahan, Iski puuta kirwehellä, Tammea tasaterällä; Tahto tammi wastaella, Puu wiriä wieretellä: ”Ei minusta pohjapuuta, Emeä eriwenehen; Jo päiwänä eillisenä Mato juureni makasi, Jo aiwin tänäki pänä Korppi istu latwallani Suu werissä, pää werissä, Kaula kaikki hurmehissa.” Sig begifver träd att söka, Leta efter ek i skogen, Hugger så ett träd med yxen, Ekens stam med jemna bladet; Men till honom talar eken, Så det goda trädet säger: ”Jag till botten-träd ej duger, Ej till moder-träd i båten, Ty i går mig arma hände, Att en mask låg invid roten, Och på denna dagen redan Satt en korp uti min krona; Blodig var dess mun och hufvud, Halsen all med blod besudlad.” Siitä wanha Wäinämöinen Wielä eistywi etemmä; Niin löysi mäeltä männyn, Puun petäjän kalliolta, Siit’ on saapi pohjan purren, Emäpuun eriwenehen. Derpå gamle Wäinämöinen Vandrade än längre framåt, Och han fann en tall på backen, Fann ett furu-träd på klippan; Fick deraf så båtens botten, Moder-träd till örlogs-skeppet. Teki tieolla wenettä, Laati purtta laulamalla; Laulo päiwän, pohjan puutti, Laulo toisen, laian liitti, Laulo kohta kolmannenki Hankoja hakatessansa, Parraspuita pannessansa, Tehessänsä teljopuita. Timrar sig en båt med vishet, Fogar farkost medelst sången, Sjöng en dag och byggde bottnet, Sjöng en annan, sida fäste, Sjöng ännu på tredje dagen, Under det han högg på tullar, Lade sido-träd till båten, Timrade på roddar-bänkar. 129 Fennica.indd 129 17.1.2019 14:54:56 �Fennica: Kalevala . . Uupu kolmea sanoa Päähän laian päästessänsä; Perilaian liitoksessa, Salwalla wenon sakaran, Kokkapuun kohentimilla. Trenne ord dock honom brusto, När han kom till sidans ända, Hann till akter-bogens fogning Högst i spetsen utaf båten, Uti akter-stäfvens resning. Waka wanha Wäinämöinen Jo tuossa ajattelewi, Mistäpä sanoja saisi, Loisi lempiluottehia. Gamle trygge Wäinämöinen Börjar så att eftertänka, Hvar han ord sig kunde lära, Kunde få sig goda trollord. Paimen wastahan tulewi, Hänpä tuon sanoiksi wirkki: . ”Saat tuolta sata sanoa, Tuhat wirren tutkelmusta, Pääskyparwen päälaelta, Hanhilauman hartioilta, joutsenkarjan juonen päästä.” Honom möter då en herde, Denne så till orda tager: ”Dädan hundra ord du finge, Tusen ämnen för att sjunga: Ofvan ifrån svalors hjessa, Ofvan ifrån gässens skuldror, Ofvan hufvuden af svanor.” . Waka wanha Wäinämöinen Läksi saamahan sanoja; Paljo pääskyjä menetti, Tuho joukon joutsenia, Harkun hanhia häwitti; Ei saanut sanoakana, Ei sanoa puoltakana. Gamle trygge Wäinämöinen Gick nu att sig ord förskaffa. Mycket svalor han förödde, Dödade en hop af svanor Och af gäss en ymnig skara. Ej ett enda ord han erhöll, Fick ej halfva ordet en gång. Arwelee, ajattelewi: ”Tuolla olis sata sanoa, Tuhat wirren tutkelmusta, Kesäpetran kielen alla Suussa walkian orawan.” Tänker sedan och begrundar: Hundra ord der skulle finnas, Tusen ämnen för att sjunga, Under sommar-renens tunga, På den hvita ekorns läppar. Läksi saamahan sanoja, Onkelmoita ottamahan; Pellon petroja häwitti, Orawia suuren korren; Ei saanut sanoakana, Ei sanoa puoltakana. Går att ord åt sig förskaffa, Söka ämnen för att sjunga. Strödde åkern full med renar, Med ekorrar stora sparren. Ej ett enda ord han erhöll, Fick ej halfva ordet en gång. . . . 130 Fennica.indd 130 17.1.2019 14:54:56 �Yheksäs Runo — Nionde Runan . . . Arwelee, ajattelewi: ”Tuolta saan sata sanoa, Tuhat wirren tutkelmusta, Tuolt’ on Tuonelan koista, Manalan alusmajasta.” Tänker åter och begrundar: Dädan hundra ord jag finge, Tusen ämnen för att sjunga: Ifrån Tuoni-Gudens boning, Ifrån Manala det låga. Läksi Tuonelta sanoja, Manalalta lausehia; Astua taputtelewi, Astu päiwän, astu toisen, Jo päiwänä kolmantena Tuli Tuonelan joelle. Sig till Tuonela begifver För att goda trollord hemta; Stiger fram med lätta fötter, Stiger en dag, stiger tvenne, Redan på den tredje dagen Kommer han till Tuoni-elfven. Niin huhuta huiahutti Tuossa Tuonelan joessa: ”Tuo wenettä Tuonen tytti, Lauttoa Manalan lapsi, Yli salmen saahakseni, Joen poikki päästäkseni.” Höjde då sin starka stämma, Ropade vid Tuoni-elfven: ”Hemta båt, du Tuonis dotter! Bringa flotta öfver elfven, Att jag kommer öfver sundet, Att jag öfver elfven slipper.” . Tuoni-döttrarna, de svara, Barnen i Manala säga: ”Båt skall härifrån väl hemtas, När blott orsaken förtäljes, Som till Manala dig bragte, Förde hit till Tuonis boning, Utan att dig sjukdom dödat, Stort förderf dig bragt om lifvet, Eller annan ofärd krossat.” Tuonen tyttäret sanowat, Lausuwat Manalan lapset: ”Wenet täältä tuotanehe, Kuni syy sanottanehe, Mi sinun Manalle saatti, . Kuka tuotti Tuonelahan Ilman tauin tappamatta, Ottamatta oiwa surman, Muun surman murentamatta.” . . Sano wanha Wäinämöinen: ”Tuoni on mun Manalla saanut, Tuoni tuonut Tuonelahan.” Sade gamle Wäinämöinen: ”Tuoni fört mig till Manala, Tuoni bragt mig till sin boning.” Tuonen tyttäret toruwat, Kalman neiot kalkuttawat: ”Jo tunnen toen puhujan, Tajuelen kielastajan; Kun Tuoni Manalle toisi, Tuoni toisi tullessansa, Tuoni-döttrarna, de bannas, Kalmas jungfrur ifrigt slamra: *”Lätt en bakslug man jag känner, *Märker den, som osannt talar. Bragte Tuoni till Manala, Tuoni förde, då han kommer, 131 Fennica.indd 131 17.1.2019 14:54:56 �Fennica: Kalevala . . . . . Sade gamle Wäinämöinen: ”Jernet bragt mig till Manala. Stålet fört till Tuonis boning.” Tuonen tyttäret toruwat, Kalman immet kantelewat: ”Jo tunnen toen puhujan, Tajuelen kielastajan; Kun rauta Manalle saisi, Teräs toisi Tuonelahan, Werin waattehet waluisi, Hurmehin hurahteleisi. Mi sinun Manalle saatti?” Tuoni-döttrarna, de bannas, Kalmas jungfrur ifrigt slamra: ”Lätt en bakslug man jag känner, Märker den, som osannt talar; Bragte jernet till Manala, Stålet hit till Tuonis boning, Blod från kläderna då runne, Sorlade i röda strålar; Hvad har bragt dig till Manala?” Sano wanha Wäinämöinen. ”Tuli on mun Manalle saanut, Walkiainen Tuonelahan.” Sade gamle Wäinämöinen: ”Elden bragt mig till Manala, Lågan fört till Tuonis boning.” Tuonen tyttäret toruwat, Lapset kalman kalkuttawat: ”Jo tunnen toen puhujan, Ymmärtelen kielastajan; Kun tuli Manalle toisi, Walkiainen Tuonelahan, Tulin waattehet palaisi, Walkehin walahteleisi. Mi sinun Manalle saatti?” Tuoni-döttrarna, de bannas, Kalmas jungfrur ifrigt slamra: ”Lätt en bakslug man jag känner, Märker den, som osannt talar: Bragte elden till Manala, Lågorna till Tuonis boning, Kläderna af eld förbrändes, Stode uti rök och låga; Hvad har bragt dig till Manala?” Sano wanha Wäinämöinen: ”Wesi on mun Manalle saanut, Wesi tuonut Tuonelahan.” . Manalainen, när han färdas; Mullen skulle skoflas undan Och en grop i jorden gräfvas; Hvad har bragt dig till Manala?” Sano wanha Wäinämöinen: ”Rauta mun Manalle saatti, Teräs tuotti Tuonelahan.” . Manalainen matkassansa, Sylin multa siirrettäisi, Koprin kuoppa kaiwettaisi. Mi sinun Manalle saatti?” Sade gamle Wäinämöinen: ”Vattnet bragt mig till Manala, Vattnet fört till Tuonis boning.” Tuonen tyttäret toruwat, Manan neiot riitelewät: ”Tuosta tunnen kielastajan, Tuoni-döttrarna, de bannas, Manas jungfrur ifrigt träta: ”Lätt en bakslug man jag känner, 132 Fennica.indd 132 17.1.2019 14:54:56 �Yheksäs Runo — Nionde Runan Tajuan walehtelian; Jos wesi Manalle toisi, Wesin helmasi heruisi, . Lainehin lapahteleisi. Ei sillä wenettä saaha, Tuoa purtta Tuonelasta; Sano tarkkoja tosia, Walehia wiimmesiä, . Mi sinun Manalle saatti, Kuka tuotti Tuonelahan, Ilman tauin tappamatta, Ottamatta oiwa surman, Muun surman musertamatta.” . Märker den, som osannt talar: Bragte vattnet till Manala, Vattnet utför fållar runne, Skulle strömma ned i vågor. Dermed båt man icke hemtar, För ej farkost öfver elfven; Tala verklig sveklös sanning, Kom till sist med dina lögner. Hvad har bragt dig till Manala, Fört till Tuoni-Gudens boning, Då dig icke sjukdom dödat, Stort förderf ej bragt om lifvet, Och ej annan ofärd krossat?” . . . Sade gamle Wäinämöinen: ”Också vill jag sanning tala, Litet gäckades jag endast: Gjorde mig en båt med vishet, Fogade med sång en farkost. Sjöng en dag och byggde bottnet, Sjöng en annan, sidan fäste, Sjöng ännu på tredje dagen, Under det jag högg på tullar, Lade sido-träd till båten, Timrade på roddar-bänkar. Men nu trenne ord mig brusto, När jag kom till sidans ända, Hann till akter-bogens fogning Högst i spetsen utaf båten, Uti akter-stäfvens resning. Jag till Tuonela nu kommit För att goda trollord lära. Hemta båt, du Tuonis dotter, Bringa farkost, barn af Kalma! Att jag öfver sundet kommer, Att jag slipper öfver elfven.” Toi wenehen Tuonen tytti, Yli salmen saattelewi, Joen poikki päästelewi; . Sano wanha Wäinämöinen: ”Toki mä sanon toetki, Jos wähän walehtelinki: Tein tieolla wenettä, Laain purtta laulamalla, Laulon päiwän, pohjan puutin, Laulon toisen laian liitin, Laulon kohta kolmannenki Hankoja hakatessani, Parraspuita pannessani, Tehessäni teljopuita; Uuwun kolmea sanoa Päähän laian päästyäni, Perälaian liitoksessa, Kokkapuun kohentimilla, Salwalla wenon sakaran. Läksin Tuonelta sanoja, Manalalta lausehia. Tuo wenettä Tuonen tytti, Lapsi kalman karpasoa, Yli salmen saahakseni, Joen poikki päästäkseni.” Båt nu hemtar Tuonis dotter, För så mannen öfver sundet, Öfver elfven honom hjelper. 133 Fennica.indd 133 17.1.2019 14:54:56 �Fennica: Kalevala  Castrén’s correction: haken ǁ hakan. . . . . . . . Syötti miehen, juotti miehen, Pani maata matkamiehen, Mies makaawi, waatet walwo. Fägnar så med mat och drycker, Lägger vandraren att hvila, Mannen ligger, låtsar sofva. Tuonen tyttö käykkäleuka, Käykkäleuka, rautasormi, Rautarihman keträäjä, Waskilankojen walaja, Keträsi satasen nuotan, Tuhantisen tuuritteli, Yhtenä sykysyyönä, Yhellä wesikiwellä. Tuonis dotter, sned om haken, Sned om haken220, jernbefingrad, Flicka, hvilken jern-tråd spinner, Hon som gjuter garn af koppar, Spann en not af hundra famnar, Tusen famnar lång den gjorde, På en enda natt om hösten, På en enda sten i vattnet. Tuonen poika koukkusormi, Koukkusormi, rautanäppi, Rautawerkkojen kutoja, Waskinuotan walmistaja, Kutowi satasen nuotan, Tuhantisen tuuritteli, Samana sykysyyönä, Samalla wesikiwellä. Tuonis son med krökta fingrar, Krökta fingrar, jernbeknotad, Hvilken nät af jern-tråd binder, Han som not af koppar knyter, Band en not af hundra famnar, Tusen famnar lång den gjorde, Uppå samma natt om hösten Och på samma sten i vattnet. Siitä werkko weetähän Poikki Tuonelan joesta, Sekä pitkin jotta poikki Jotta wieläki witahan; Jott’ ei päästä Wäinämöisen, Selwitä uwentolaisen, Sinä ilmoissa ikänä, Kuuna kullan walkiana, Tuolta Tuonelan koista, Manalan ikimajasta. Ut man sedan nätet kastar, Kastar öfver Tuoni-elfven Öfver elfven, långsmed elfven, Kastar ännu snedt deröfver, Att ej Wäinö måtte slippa, Sig Uventolainen reda, Ej så länge tiden varar, Klara månen ännu lyser, Ifrån Tuoni-Gudens boning, Eviga Manala-hemmet. Sillon wanha Wäinämöinen Jo näki tuhon tulewan, Hätäpäiwän päälle saawan; Tohti toisiksi ruweta, Unohti muuksi muutellate: Meni mustana merehen, Gamle trygge Wäinämöinen Såg nu ofärd honom hota, Nödens dag förhanden vara; Vågar sig till annat byta, Dristar att förändra skepnad, Går i hafvet, svart till färgen, 134 Fennica.indd 134 17.1.2019 14:54:56 �Yheksäs Runo — Nionde Runan  . . . . . Kiwenä wetehen wieri, Sarana saraikkohon. Rullar sig som sten i vattnet, Såsom starr-gräs ut i hvassen. Saan tappo taimenia, Tuhat emon alwehia; Mato rautaisna matona, Kulki kyisnä käärmehenä, Poikki Tuonelan joesta, Läpi Tuonen werkkoloista. Sano tuolta saatuansa, Tuonelasta tultuansa, Nousewalle nuorisolle, Kansalle ylenewälle: ”Elkäte etinen kansa, Elkäte takanenkana, Lähkö Tuonelta sanoja, Manalasta lausehia; Äiä on sinne mennehiä, Ei paljo palannehia, Tuolta Tuonelan koista, Manalan ikimajasta.” Dödar hundrade foreller, Tusen moder-fiskens alster, Krälar med en jern-orms skepnad, Slingrar sig som etter-ormen, Far så öfver Tuoni-elfven, Genom nätet, bragt i floden. Sade, dädan återkommen, När från Tuonela han sluppit, Åt den ungdom, som då växte, Åt den skara, som sig höjde: ”Icke må du unga slägte, Icke du, som sedan kommer, Efter ord till Tuoni fara, Söka trollord från Manala. Många hafva sig begifvit, Men ej många återkommit Ifrån Tuoni-Gudens boning, Eviga Manala-hemmet.”221 Ei sieltä sanoja saanut, Ei sanoa puoltakana. Piponius 1839: O! Du slägte, som uppväxer, / Och du, som derefter kommer, / Vandra ej till Tuonis boning, / Till Manala ord att söka! / Många hafva redan vandrat, / Men blott få tillbaka kommit / Från det dystra Tuonis hemvist, / Från Manalas boning åter (lines 222−229). Dädan ej ett ord han erhöll, Fick ej halfva ordet en gång. 135 Fennica.indd 135 17.1.2019 14:54:56 �Fennica: Kalevala Kymmenes Runo. . . . . . . . Tionde Runan. Waka wanha Wäinämöinen, Kun ei saanunna sanoja Tuolta Tuonelan koista, Manalan ikimajasta, Ain’ yhtä ajattelewi, Pitkin päätänsä pitäwi, Mistäpä sanoja saisi, Loisi lempiluottehia. Gamle trygge Wäinämöinen, När han ord ännu ej erhöll Ifrån Tuoni-Gudens boning, Eviga Manala hemmet. Tänker allt uti sitt sinne, I sitt hufvud jemt begrundar, Hvar han ord sig kunde lära, Kunde få sig goda trollord. Sanan wirkko, noin nimesi: ”Tuolla oisi sata sanoa, Tuhat wirren tutkelmusta, Suussa Antero Wipusen, Watsassa wanhan Kalewan. Sinne on matka mentäwätä, Polku poimeteltawata, Seki matkoa pahinta; Yks on juoni juostakseni Naisten neulojen neniä; Juoni toinen juostakseni Miehen miekan tutkamia; Kolmas juoni juostakseni Uron tapparan teriä.” Yttrade ett ord och sade: ”Hundra ord väl skulle finnas, Tusen ämnen för att sjunga, Der hos Antero Wipunen, Hos den åldrige Kaleva; Men en väg man dit skall färdas, Måste längs en gångstig vandra. Alltför god är ej den vägen: Först skall jag en sträcka springa Uppå qvinno-nålars uddar, Så skall jag en sträcka springa Öfver männers hvassa klingor, Än skall jag en sträcka springa Öfver bett på hjeltars yxor.” Lähteä luku tulewi, Toinen käyä kelpoawi, Kun on muienki kasakan Eli orjan palkollisen. Meni sepponsa pajahan, Sanowi sanalla tuolla: ”Ohoh seppo Ilmarinen. Taos rautaset talukset, Tao rauta rukkasetki, Paita rautanen rakenna, Laai rautanen korento, Teräksinen tienaellos, Tao syämehen teräkset, Tiden nalkas nu att fara, Vandra måste Wäinämöinen, Liksom annars legohjonet, Eller ock den lönta trälen. Gick så uti smedens verkstad, Yttrade ett ord och sade: ”Hör nu smed, o Ilmarinen! Smid af jern mig skor och handskar, Hamra mig af jern en skjorta, Smid också ihop en jern-stång, Gör en stål-stör mot betalning; Innantill du stålet foga, Och på yttre sidan jernet. 136 Fennica.indd 136 17.1.2019 14:54:56 �Kymmenes Runo — Tionde Runan . Weä päälle melto rauta; Lähen saamahan sanoja, Onkelmoita ottamahan, Watsasta wanhan Kalewan, Suusta Antero Wipusen.” Nu jag far att ord mig lära, Går att hemta sångens ämnen Ifrån Kaleva den gamla, Ifrån Antero Wipunen.” Sade smeden Ilmarinen: ”Länge död Wipunen varit, Länge Kaleva försvunnen Med de fällor, dem han utlagt Och de snaror, dem han gillrat. Der ej tör ett ord du lära, Få ej halfva ordet en gång.” Sano seppo Ilmarinen ”Wiikon on Wipunen kuollut, Kalewa kaonnut kauan, Wipunsa wirittämästä, . Ahtamasta ansatiensä; Et sieltä sanoa saane, Et sanoa puoltakana.” . . Gamle trygge Wäinämöinen Dock begaf sig, lydde icke: Steg den första dagen varsamt Öfver qvinno-nålars uddar, Steg med vårdslös gång den andra Öfver männers hvassa klingor, Svängde sig den tredje dagen Öfver bett på hjeltars yxor. Waka wanha Wäinämöinen Toki läksi, ei totellut, Astu päiwän helkytteli Naisten neulojen neniä, Astu toisen torkutteli Miesten miekan tutkamia, Kolmanenki keikutteli Uron tapparan teriä. Wipunen i sånger kunnig, Länge ren i jorden legat, Hvilat liflös uti mullen. Aspen växte på hans skuldror, Björken steg från tinningarna, Alen sig från käken höjde, Vide-busken nedom skägget, Ifrån pannan ekorr-granen, Furun barrklädd från hans tänder, Tallen från hans fötter reslig. Itse wirsikäs Wipunen Jo oli wiikon maassa maannut, Kauan lentossa lewännyt; Haapa kaswo hartioilta, . Koiwu kulmilla yleni, Leppä leukaluun nenästä, Pajupehko parran alta, Otsasta orawikuusi, Hawu honka hampahilta, . Jaloilta jalo petäjä. . Kom så gamle Wäinämöinen, Fällde aspen från hans skuldror, Björken ifrån tinningarna, Högg från käken stora alen, Vide-busken nedom skägget, Furu-trädet från hans tänder, Jo tulewi Wäinämöinen, Kaato haawan hartioilta, Koiwun kulmilta kukisti, Leuoilta lepän lewiän, Pajupehkon parran alta, Hakko hongan hampahilta, 137 Fennica.indd 137 17.1.2019 14:54:56 �Fennica: Kalevala . . . . . . Stjelpte granen ifrån pannan, Från hans skuldror stora tallen. Dref den jernbesmidda stören In uti det öppna gapet, Uti käften, hvilken gnisslar. Tuosta wirsikäs Wipunen Heti herkesi unesta, Tunsi koskewan kowasti, Kipiästi kiusasewan. Puri päältä mellon rauan, Päältä rautasen korennon, Ei tiennyt terästä purra, Ei syöä rauan syäntä. Auko suunsa suuremmaksi, Leukapielensä lewitti, Nielläksensä Wäinämöistä. Wipunen i sånger kunnig Genast upp från sömnen vaknar; Kände stören hårdt sig träffa, Plågades af häftig smärta. Bet det öfre, mjuka jernet Uppå jernbesmidda stören, Kunde dock ej bita stålet, Icke äta jernets hjerta. Öppnade sin mun än mera, Bredde ut de vida käftar För att sluka Wäinämöinen. Siitä wanha Wäinämöinen Saip’ on suuhun suuritieon, Watsahan warawäkewän; Wiikon kielellä wiruwi, Keruksissa kellehtiwi, Siitä watsahan walahti. Nu den gamle Wäinämöinen Kom i munnen på den vise, I den starke mannens mage. Dröjde länge på hans tunga, Vräktes af och an i svalget, Sjönk så slutligt ned i buken. Pani paitansa pajaksi, Hiat paian palkeheksi, Turkkinsa tuhottimeksi, Housut hormiksi rakenti, Sukat hormin suulliseksi, Polwensa alasimeksi, Wasaraksi kyynäspäänsä, Pikkusormensa pihiksi; Takoa taputtelewi, Lyöä lynnähyttelewi, Watsassa warawäkewän, Mahtipontisen powessa. Skjortan der till smidja reder, Gör af skjortans ärmar blåsbälg, Pelsen till en pust anordnar, Ordnar byxorna till bälgrör, Strumporna till rörets mynning. Knäet såsom städ han brukar, Såsom hammare sin armbåg’ Och som tång sitt lilla finger. Smider klappande med hammarn, Städet klingar under slagen, I den starke mannens mage, I den maktförseddes sköte. Sillon wirsikäs Wipunen Itse tuon sanoiksi wirkki: . Kuusen otsalta kumosi, Penko pensiän petäjän. Syöksi rautasen korennon Ikenihin irjuwihin, Leukohin lotisewihin. Wipunen i sånger kunnig Sjelf till orda tog och sade: 138 Fennica.indd 138 17.1.2019 14:54:56 �Kymmenes Runo — Tionde Runan . . ”Mi sie lienet miehiäsi, Jo kuka urohiasi; Jo olen syönyt sa’an miestä, Tuhonnut tuhan urosta, En ole wielä mointa syönyt; Syet suuhuni tulewat, Kekälehet kielelleni, Rauan kuonat kulkkuhuni. ”Hvem bland männer kan du vara, Hvilken utur hjeltars skara? Hundra männer har jag slukat, Bragt om lifvet tusen hjeltar, Aldrig än din like funnit. Kolen komma mig i munnen, Bränderna på tungan sveda, Jernets slagg i halsen stiger. Mist’ olet Hiisi hingannunna, Kusta juutas julkenunna, Perkele perehtynynnä? Kun olet tullut tunnotonna, . Tawotonna taputellut, Puremahan, jäytämähän, Syömähän, kaluamahan. Oletko tauti luojan luoma, Surma säätämä jumalan, . Wai olet pantu palkan eestä, Rakettu rahan nenästä? . . . Hvadan, Hiisi, är du slungad, Hvadan har du kommit, stygge, Hvadan, djefvul, i mig farit, När så samvetslöst du kommit, Vandrat utan skam och blygsel För att bita, för att fräta, För att äta, för att gnaga? Är du en af Skaparn alstrad, En af Gud tillåten sjukdom, Eller är för lön du tingad, Rustad ut emot betalning? Jos olet tauti luojan luoma, Surma säätämä jumalan, Niin mä luomme luojahani, Heitämme jumalahani, Ei herra hyweä heitä, Luoja kaunista kaota. Är du en af Skaparn alstrad Och af Gud tillåten sjukdom, Jag mig anförtror åt Skaparn Och på Gud mig fast förlitar. Gud ej öfverger den goda, Skaparn ej förgör den vackra. Jos olet pantu palkan eestä, Rakettu rahan nenästä, Niin mä pannen palkatonta, rahatonta juoksemahan, Kullatonta kulkemahan. Men om du för lön är tingad, Rustad ut emot betalning, Tör jag bringa dig att lönlös, Penningslös ifrån mig löpa, Vika hädan guld förutan. Tietähän sinun sukusi, Maan kawala kaswantosi; Oletko kalma kalmistosta, Perkele pyhästä maasta, Mullista muhajawista, Maista liikuteltawista? Nog man dina anor känner, Vet hur, listige, du uppväxt. Är du Kalma ifrån grafven, Djefvul från den helga jorden, Ifrån mullen, hvilken pöser, Från den ofta rörda jorden? 139 Fennica.indd 139 17.1.2019 14:54:57 �Fennica: Kalevala  Castrén’s correction: backar ǁ backor.  Castrén’s correction: harars ǁ harors. . Wai olet wieno weestä nossut, Ween waahesta walunut; Wai olet tuulen tuuwittama, Meren tyrskyn työnnättämä? Har du stigit upp från vattnet, Ifrån hafvets fragda runnit? Är du utaf vinden vaggad, Är af hafvets svall du driven? Mist’ olet pulma puuttununna, Taikia tapahtununna? . Kiwistäkö, kannoistako, Waiko wanhoista sioista, Waiko watturaunioista, Tietomiesten tienohilta, Lakkipäien lainehilta, . Noitien noronenistä, Mäkipäistä möyrymiesten, Lummetkoirain koista, Karhun kiljun kartanosta, Rewon rääyntäsialta, . Jäniksen jäwintämailta? Hvadan har du plåga kommit, Hvadan smitta råkat fastna? Monn från stenar, monn från stubbar, Eller ifrån gamla platser, Ifrån bärbevuxna rösen, Från de vise männers nejder, Mössbeklädde karlars vågor, Längst från trollmäns sanka mossor, Vreda männers höga backar222, Från de gluppska hundars hemvist, Ifrån bistra björnars iden, Från den nejd, der räfvar skrika, Ifrån harars223 parnings-ställen? Lähe nyt kumma kulkemahan, Maan paha pakenemahan, Ennen kun sanon emolle, Wirkan wierin wanhemmalle. . Kun minä etsin emosi, Haen waltawanhempasi, Wielä turwut tuskihisi, Haluisi halkielet; Halkiat paha kaheksi, . Konna kolmeksi muruksi. Gif dig, under, nu å färde, Vik ifrån mig, landets plåga. Förrän jag åt modren säger, Yppar allt inför den gamla. När jag upp din moder söker, Finner ålderstegna qvinnan, Du i dina plågor sväller, Spricker än i egna lustar. Klyfs i tvenne delar, snöde, Krossas, skälm, i trenne stycken. Ej min far i fordna dagar, Ej den ålderstegne gubben Efter trollmäns hug sig höjde, Mutade med skänker Lappen, Han allt vidrigt fick att vika, Fick allt ondt att ta till flykten. Jos ei minussa miestä lienee Ukon pojassa urosta, Ompa tuossa weikossani, . Ei ennen minun isoni, Eikä waltawanhempani, Nouatellut noian mieltä, Lahjotellut Lappalaista; Sai se liiat liikkumahan, Sai pahat pakenemahan. Skulle man i mig ej finnas, Uti Ukkos son ej hjelte, Finns det väl uti min broder, 140 Fennica.indd 140 17.1.2019 14:54:57 �Kymmenes Runo — Tionde Runan . . . . . . . . Joka pilwiä pitäwi, Hattaroita hallitsewi. Tuolta ma anon apua, Tuolta huuan hoiwautan, Ylähältä taiwosesta, Alahalta maaemästä; Huutelen hätäsen huuon, Panen äänen pakkoisen, Läpi maan, läpi manuen, Läpi kuuen kirjokannen, Läpi taiwahan yheksän. Hvilken skyarna beherrskar, Råder öfver himlens strömoln. Dädan jag om hjelp anropar, Dädan beder jag om bistånd: Ofvan från den höga himlen, Ned ifrån den låga jorden. Mäktigt ropar jag i nöden, Gifver upp ett skri, som ljuder Genom jorden, genom marken, Genom de sex granna locken Och igenom nio himlar. Ukko taiwahan napanen, Remupilwen reunahinen. Tuo tänne tulinen miekka, Säkehinen säilä kanna, Jolla ma pahan pitelen, Ilkiän iki asetan. Nouse weestä ween emäntä, Sinilakki lainehista, Hienohelma hettehestä, Puhasmuotonen murasta, Awukseni, ainokseni, Tuikseni, turwakseni, Tässä työssä työlähässä, Tässä tuskassa kowassa. Ukko, du vid himla-midten, Dunder-molnets nära granne! Bringa hit en eldig klinga, Räck åt mig ett svärd som gnistrar, Så att jag den onda tuktar, Stillar nidingen för evigt. Stig ur vattnet hafs-gudinna, Höj ur böljan blåa mössan, Fina fållen upp från källan, Rena anletet ur gruset; Kom åt mig till hjelp och räddning, Till ett stöd och mäktigt bistånd Uti dessa hårda mödor, Uti denna svåra plåga! Nouse metsä miehinesi, Korpi kaikki kansoinesi, Perkele perehinesi, Umpilampi lapsinesi; Sata miestä miekallista, Tuhat rauaista urosta, Wäeksi wähän urohon, Miehen pienen miehueksi. Kom, o skog, med dina kämpar, Öken med ditt hela manskap, Kom med allt ditt husfolk, djefvul, Insjö med din barna-skara, Kommen hundra män med slagsvärd, Tusen jernbeklädde kämpar, Att den svaga hjelten skydda, För att hjelpa klena mannen! Kun ei tuosta kyllä liene, Mistä mä anon apua? Onko wanhoa wäkeä, Iän kaiken istunutta; Om ej det tillfyllest vore, Hvadan beder jag om bistånd? Finns det gammalt folk i verlden, Varelser, som evigt lefvat? 141 Fennica.indd 141 17.1.2019 14:54:57 �Fennica: Kalevala Nouse maasta mannun eukko, Pellosta periisäntä, Kaikki maasta miekkamiehet, . Hiekasta hewoisurohot, Tämän pulmun purkajaksi, Tämän jakson jaksajaksi. Stig ur jorden, jordens moder, Ifrån åkern, urhusbonde, Ifrån marken alla svärdmän, Alla ryttare från sanden, För att häfva detta onda, Denna plåga öfvervinna! Kawe eukko luonnon tytti, Kawe kultanen korea! . Joka ennen päästöt päästit, Joka ennen jaksot jaksoit, Käy nyt päästö päästämähän, Tämä jakso jaksamahan. Kave, du naturens dotter, O du herrliga, du sköna! Du som förr från plågor friat, Som besegrat svåra smärtor, Kom att häfva dessa plågor, Dessa svåra smärtor kufva. Kun ei wielä tuosta liene, Saakohon joku jumala, Tuhatkunta perkeleitä, Kaikki päästöt päästämähän, Kaikki jaksot jaksamahan, Kaikki pulmut purkamahan. Om ej det tillfyllest vore, Må hit någon Gud då komma, Tusental af djeflar hasta, Att från alla plågor fria, Kufva alla svåra smärtor, Allt det onda öfvervinna. Lähe nyt kohusta konna, Maan kamala maksoistani, Ei siellä sinun sioa Siankana tarpehella; Muunne muutaos majasi, Etemmä elosiasi. Vik nu stygge ur mitt sköte, Ur min lefver landets plåga. Rum för dig der icke finnes, Om du äfven rum behöfde; Slå ditt läger annorstädes, Flytta längre bort din boning. Minne nyt sinun manoan, Kunne käsken ja kehotan, Kun sa lienet nosto toisen, Toisen nosto, toisen nuoli, Toki koitellos kotiisi, Tekiäsi tienohille, Paniasi parmohille. Liiku kun lipiä koira, Tuika kun tulikipuna; Lennä kukkona kujaan, Kanan lassa kartanolle; Hvart skall jag nu dig besvärja, Hvart dig mana och förvida? Om du är af andra utsänd, Är en pil af andra skjuten, Sök då att till hemmet komma, Hasta bort till görarns nejder, I dess sköte, som dig hitsändt. Rör dig, såsom snabba hunden, Ila hän, som eldens gnista; Såsom tupp du flyg till tåget Och till gården såsom kyckling, . . . . . 142 Fennica.indd 142 17.1.2019 14:54:57 �Kymmenes Runo — Tionde Runan . . . . . . . Sorra soimelta hewonen, Nawetasta sarwinauta, Päähyt koukkuhun kowerra, Sarwet sontahan sowita, Häntä laske lattialle. Störta hästen uti spiltan, Den behornade vid krubban, Nacken vrid i krok på öket, Nedtryck hornen uti smutsen, Svansen emot fähus-golfvet. Sitte tullessa tupahan Mene kynsin kynnyksessä, Polwin porstuan owissa, Saahen syrjin syyttömistä, Wieritse wiattomista, Käyös päälle käskiäsi, Nouse päälle nostajasi, Ota kiinni kinterestä, Takimmaisista jaloista, Kaijimmista kantapäistä, Wasemmista warpahista; Tunge perkelet tulehen, Isännät perisopesta, Emännät owisopesta, Lapset keskilattialta; Suin tulehen, päin tulehen, Takaraiwoin tanterehen; Silmät käännä kellellehen, Niskat ruttoin rutase, Wello werta hartioissa, Sotke suolia sisässä, Keitä keuhkoja mahassa. Pane pää pärisemähän, Pane luut lotisemahan, Henki huokumattomaksi. När du sen till stugan kommer, Gå på händerna i tröskeln Och i farstu-dörrn på knäna. Ifrån skuldfritt folk dig bortvänd, Gå förbi dem, som ej skada, Rusa mot dem, som dig mana, Störta mot dem, som dig sända. Uti vristen dem så fatta, Hugg dem bakuppå i foten, Grip i hälen, der den smalnar, I de minsta tår på foten. Kasta djeflarna i elden, Husets värdar längst från hörnet, Dess värdinnor ifrån dörrvrån Och från golfvets midt de späda. Drif i elden mun och hufvud, Ställ mot fältet deras nackar, Ögonen i hufvet omvänd, Nackarna i blinken kringvrid, Knåda blod i deras skuldror, Rör om tarmarna i magen, Koka lungorna i bröstet, Sätt i skakning deras hufvu’n, Bringa benen uti dallring, Gör ett slut på deras flåsning. Waan en pannekan pahoille, Warsin töille törkehille; Tuonne ma sinun manoan Isäntäsi iltaselle, Emäntäsi einehelle, Muorisi muna paloille, Muun perehen murkkinalle; Men ej må jag på dig lägga Alltför fula värf att sköta; Jag skall endast dig nu mana Att med värden qvällsvard spisa, Äta frukost med värdinnan, Med din husmor äggets smulor, Middag med allt öfrigt husfolk. 143 Fennica.indd 143 17.1.2019 14:54:57 �Fennica: Kalevala . . . . . . . . Siellä itkewi isosi, Walittawi wanhempasi, Weljesi wesin waluwi, Muorisi murehtelewi. Der har du en far, som gråter, Ålderstigen far, som klagar, Broder, hvilken tårar gjuter, Och en mor, som bittert sörjer. Ota Hiieltä kypärä, Lakki laajan perkelehen, Yli meret mennäksesi, Lammit luikutellaksesi; Saaos Hiien hiihtoneuot, Lemmon leppäset siwakat, Pahan miehen paksu sana, Joilla hiihat hiien maita, Lemmon lehtoja samoat. Tag dig mössa utaf Hiisi, Hufvudbonad af den onde, Till att färdas öfver hafven, Öfver smärre sjöar halka. Skaffa dig af Hiisi skidor, Alträds-skidor utaf Lempo Och en staf af onde mannen, Att på Hiisis marker skida, Sväfva öfver Lempos lunder. Waan jos kyytiä kysynet, Anonet ajohewoista; Ota Hiiestä hewonen, Wuoresta walitse warsa, Hiiess’ on hywä hewonen, Punatukka tunturissa, Hywälle hypittäjälle, Ajajalle ankaralle, Jonka tukka tulta tuiski, Nenä warsin walkiata; Joll’ on rautaset kapiot, Teräksiset temmottimet; Jonk’ ei kynnet kilpistele, Eikä kalpistu kapiot, Ilmankana iljanella, Kalmankana kaljamalla. Men om skjuts du skulle önska, Bedja om en häst till åkning, Tag dig då en häst af Hiisi, Välj en fåle ifrån berget. Ståtlig häst hos Hiisi finnes, Häst med eldröd man i fjället, För en ryttare förträfflig, För den man, som hårdt vill åka. Hästens eldman gnistor sprider, Ifrån munnen frusta lågor, Utaf jern dess hofvar äro, Fötterna af fasta stålet. Hästens fötter halka icke, Icke snafva hingstens hofvar, Hvarken uti luftens halka, Eller uppå Kalmas glanskis. Jos ei wielä siitä liene, Niin ota sukusi sukset, Heimokuntasi hewoset, Weljesi weno punanen, Kulkiaksesi kotihin, Wenehellä wettä myöten, Hewosella tietä myöten, Suksilla mäkiä myöten. Om ej det tillfyllest vore, Tag af egen slägt dig skidor, Dina anförvandters hästar, Och din broders röda farkost, Att till hemmet återvända, Seglande med båt på vattnet, Farande med häst på landet Och med skidor utför backar. 144 Fennica.indd 144 17.1.2019 14:54:57 �Kymmenes Runo — Tionde Runan . . . . . . . Ollet kalma kalmistosta, Perkele pyhästä maasta; Niin tuonne sinun manoan, Tuonne käsken ja kehotan, Multihin muhajawihin, Maihin liikuteltawihin, Johon on kansa kaatununna, Wäki wahwa wääntynynnä. Är du Kalma ifrån grafven, Djefvul från den helga jorden, Dit skall jag då dig besvärja, Mana dig och dig förvisa, Uti mullen, hvilken pöser, I den jord, som ofta röres, Hvari folket nederfallit, Dit den starka hopen störtat. Ollet wieno weestä nossut, Ween waahesta walunut; Niin tuonne sinun manoan, Tuonne käsken ja kehotan, Suurelle meren selälle, Ulapalle aukialle, Pohjan pitkähän perähän; Siellä tuulen tuuwitella, Ween wienon wilkutella, Ween synkän sylkytellä. Har du upp ur vattnet stigit, Runnit utur hafvets fradga, Dit jag åter dig besvärjer, Manar dig och dig förvisar, Ut på hafvets stora yta, På den vida öppna fjärden, Bort till Nordens sista ända, För att der af vinden vaggas, Blänka i det lugna vattnet, Af den dunkla vågen skakas. Ollet tuulen tuuwittama, Ilman tyrskyn tyyräelmä, Mennös tuulen tietä myöten, Ahawan ratoa myöten; Liiku kun lipiä koira, Siiry kun sininen nuoli, Tuika kun tulikipuna. Är du utaf vinden vaggad, Drifven hit af luftens brusning, Må du vindens väg beträda, Samma stråt, som vårens ilar. Rör dig såsom snabba hunden, Ila hän som blåa pilen, Flyg, som eldens gnista flyger. Ja tuonne ma sinun manoan Hirwen hiihtokankahille, Jäniksen jäpimämaille, Rewon rääkymäsioille, Kontion kiwikolohon, Karhun louhikamarihin, Notkoille noroperille, Soille räykynettömille, Herehisin hettehisin, Läilymihin lähtehisin, Jost’ et kuulu kuuna pänä, Selwiä sinä ikänä. Dit jag äfven dig besvärjer, Till de fält, der elgar fångas, Bort till harars parnings-ställen, Till den nejd, der räfvar skrika, Uti björnars stenrös-grottor, Kamrar, gjorda utaf hällar, Bort till låga, sanka dälder, Till de kärr, som aldrig tina, In i ständigt öppna källor, Källor med de mjuka bräddar, Derifrån ej mer du slipper, Aldrig någonsin du reder. 145 Fennica.indd 145 17.1.2019 14:54:57 �Fennica: Kalevala Jo tuonne ma sinun manoan Tuonne kuolletten kotihin, . Ikimennetten majahan, Waipunetten waattehille. Pohjan pitkähän perähän, Lapin laajahan salohon, Rutjan koskehen kowahan, . Palawahan pyörtehesen, Johon puut päin putoowat, Perin wieriwät petäjät, Hongat latwoin lankiawat; Kokonansa kokkahongat, . Tywin syösten suuret hongat, Latwoin laikkapäät petäjät. Dit jag äfven dig besvärjer, Till de döda menskors hemvist, I de hädangångnas boning, Der i svepning liken ligga; Och till Nordens sista ända, Lapplands ödemark den vida, Uti strida Rutja-forssen, Hvirfveln, som af lågor sjuder, Dit brådstupa träden falla, Tallar rulla ned med rötter, Furar sig med toppar störta, Krökta furar helt och hållet, Med sin rot de stora furar, Tallarna med rika kronor. . . . Om du det ännu ej lyder, Tar jag isbelagda handskar, Tager mina orma-vantar, Skaffar mig af örnen näfvar, Hvassa klor af blod-utsugarn, Tänger af den gluppska fogeln, Utaf höken fotens grenar, Hvarmed jag den onda tuktar, Stillar nidingen för evigt. Jo nyt on liitto liikkuasi, Saanut hetki heitteäsi, Lähtöaika lähteäsi, Tehtyä teloamasta, Hengellistä hieromasta; Lähe nyt liika liikkumahan, Mies paha pakenemahan, Ennen päiwän nousemista, Koi jumalan koittamista, Auringon ylenemistä; Ennen kun sanani saapi, Tahi mieli juohtunewi. Nu är tid för dig att vika, Stunden kommen att mig lemna, Ögonblicket till att bortgå Och ett skapadt ting ej skada, Andligt väsen ej besudla. Gif dig, vidrige, å färde, Drag dig, onde man, på flykten, Förr än dagen åter randas, Gudens morgonrodnad uppgår, Solen uppå fästet stiger; Fly förr än jag orda börjar, Sinnet mig att tala bjuder. Tulkohon jumalan tunti, Apu herran auetkohon! . Jos et tuostakan totelle, Otan hyiset kintahani, Maan matoset wanttuhuni, Wielä saan kokolta koprat, Weren juojalta wekarat, Linnulta lihan pitimet, Hawukalta haarottimet, Joilla konnan kopristelen, Ilkiän iki asetan. Kunskap må om Gud nu komma, Herren må sin hjelp förläna. 146 Fennica.indd 146 17.1.2019 14:54:57 �Kymmenes Runo — Tionde Runan . . . . . . . När man förr om Gud fick kunskap Och sitt bistånd Herren länte,224 Bergen då af smör blott runno, Fetma flöt från klippors hällar, Sjöar liksom höfter dröpo. Höga länder ned sig sänkte, Låga länder upp sig höjde, Fälten rördes, bergen skaktes, Kopparbergen häftigt skälfde, Tornen störtade till marken. Sillon wuoret woina wuoti, Kalliot sian lihana, Lapohina umpilammit, Ylähäiset maat aleni, Alahaiset maat yleni, Linnat liikku, järkky järwet, Wuoret waskiset wapisi, Tornit linnan torkahteli, Tullessa jumalan tunnin, Awun herran auetessa. Niin sinäi liika liiku, Niin sinäi paha pakene, Liiku liikuteltaessa, Järky järkyteltäessä.” Så må äfven du dig röra, Så du onde från mig vika. Rör dig, när man om dig rörer, Skaka på dig, när du skakas.” Sillon wanha Wäinämöinen Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Hywä täällä on ollakseni, Armas aikaellakseni; Maksat maistawi hywältä, Keuhkot käypi keitokseksi, Raswat ruuaksi pätöwi. Enkä lähe luonnenkana, Eriä sinä ikänä, Kun en saa sanoja kuulla, Luoa lempiluottehia, Kuulla kyllältä sanoja, Tuhansia tutkelmoita.” Sjelf nu gamle Wäinämöinen Yttrade ett ord och sade: ”Godt för mig är här att lefva, Nöjsamt tiden jag fördrifver, Ljufligt smakar mig din lefver, God är lungan till att koka, Flottet kan som mat förtäras. Icke ger jag mig å färde, Skiljes aldrig här i verlden, Om jag ej får ord förnimma,225 Goda trollord af dig lära, Höra ord, så vidt mig lyster, Tusen ämnen för att sjunga.” Sillon wirsikäs Wipunen, Jonk’ oli suussa suuri tieto, Mahti ponneton powessa, Watsassa warat wäkewät, Aukasi sanasen arkun, Wirsilipponsa wiritti, Lauloaksensa hywiä, Parahia pannaksensa.  Castrén has moved two lines (Lönnrot 408, 409).  Piponius 1839: Godt för mig är här att vara, / Lustigt tiden jag fördrifver: / Mig din lefver smakar ljufligt, / Och din lunga kan jag koka, / Med din talg blir maten mustig. / Icke härifrån jag vandrar, / Skiljer mig i detta lifvet, / Om ej ord af dig jag hörer (lines 416−424). Wipunen i sånger kunnig, Med en visdom stor i munnen, Obegränsad makt i bröstet, Väldig sång-kraft uti magen, Öppnar orduppfyllda kistan, Låter upp sin sångar-låda, För att sjunga goda qväden, Fram de bästa sånger lägga. 147 Fennica.indd 147 17.1.2019 14:54:57 �Fennica: Kalevala . Ei sanat sanoihin puutu, Wirret weisaten wähene, Ennen kalliot kiwiä, Wirrat wienoja wesiä, Umpilammit ahwenia, Aaltoja Aluen järwi. Icke tryta ord till orden, Sånger genom sång ej minskas, Förr det tryter sten i klippor, Uti floder stilla vatten, Abbor-fiskar uti sjöar, I Aluejärvi-böljor. Laulo päiwät pääksytysten, Yhytysten yöt saneli Ennen saatuja sanoja, Opituita ongelmoita, Wipunsa wirittämillä, Ahtamilla ansatiensä. Sjöng så dagar utan ända, Ena natten på den andra, Ord af honom fordom fångna, Sångens ämnen, dem han lärt sig, Medan fällorna han utlagt, Då han gillrar sina snaror. Laulo synnyt syitä myöten, Luottehet lomia myöten; Pääty päiwä kuulemahan, Pääty kuu tähyämähän, Otawainen oppimahan, Aallot seisottu selällä, Lainehet lahen perillä, Puuttu wirrat wieremästä, Rutjan koski kuohumasta, Wuotamasta Wuoksen koski, Joki Joortanan pysähty. Ursprungsord han sjöng grundenligt, Enligt ämnet vishets-runor. Solen stadnade att höra, Månen att på honom lyssna, Karlavagnen att sig lära: Stadnade ock fjärdens böljor, Vågorna i vikens böjning, Floder hörde upp att svalla, Brusade ej Rutja-forssen, Wuoksen hejdades i loppet, Jordans böljor stodo stilla. . Waka wanha Wäinämöinen Siitä sai sanoja kuulla, Luoa lempi luottehia; Sai saoin sanoja kuulla, Tuhansia tutkelmoita, Suusta Antero Wipusen, Mahtipontisen powesta, Watsasta warawäkewän. Gamle trygge Wäinämöinen Får nu ord omsider höra, Får sig goda trollord lära. Hundratal af ord han hörde, Tusen ämnen för att sjunga Ifrån munnen på Wipunen, Från den starke mannens sköte, Från den maktförseddes mage. . Siitä wirsikäs Wipunen Sylkeä tomahtelewi Ulos wanhan Wäinämöisen. Itse wanha Wäinämöinen Läksi suusta suuritieon, Wipunen i sånger kunnig Spottar från sin mages fängsel Ut den gamla Wäinämöinen. Så den gamle Wäinämöinen Kom ur munnen på den vise, . . . . . 148 Fennica.indd 148 17.1.2019 14:54:57 �Kymmenes Runo — Tionde Runan  Castrén’s correction: rullar ǁ rullor. Från den starke mannens sköte, Från den maktförseddes mage. Mahtipontisen powesta, Watsasta warawäkewän, Tuli sepponsa pajahan. Sano seppo Ilmarinen: ”Joko sait sanoja kuulla, Luoa lempi luottehia, Miten laita lasketahan, Perilaita liitetähän, Kokkapuut kohennetahan?” Gick derpå i smedens verkstad, Sade smeden Ilmarinen: ”Fick omsider ord du höra, Lära dig de goda trollord, Hvarmed båtens sida redes Akterbogen sammanfästes, Bräderna i fören fogas?” . Sano wanha Wäinämöinen: ”Jo ma sain sanoja kuulla, Luoa lempi luottehia; Sain saoin sanoja kuulla, Tuhansia tutkelmoita.” Sade gamle Wäinämöinen: ”Ord jag fick omsider höra, Fick mig goda trollord lära; Hundratal af ord jag hörde, Tusen ämnen för att sjunga.” . Niin meni wenosen luoksi, Sai wenonen walmihiksi, Laatineksi puinen pursi; Heitti wenonsa teloille, Uuen laiwan lastuillensa. Derpå till sin båt han träder, Får sin vackra farkost färdig, Båten utaf träd i ordning. Lemnar båten på dess rullor226, Nya skeppet på dess spånor. . 149 Fennica.indd 149 17.1.2019 14:54:57 �Fennica: Kalevala  Lönnrot 1835a: värde.  Lönnrot 1835a: The line is missing.  Lönnrot 1835a: Långt i Pohjas mörka trakter / Till [den by etc.].  Lönnrot 1835a: Tappra karlar pläga dränkas.  Lönnrot 1835a: Nya fartyget på vågen.  Castrén’s correction: rullar ǁ rullor.  Lönnrot 1835a: Från en barkbelastad stapel / Från stockändarne af furu (lines 9−10).  Lönnrot 1835a: Steg nu äfven sjelf på skeppet.  Lönnrot 1835a: Vandrade uppå sitt fartyg.  Lönnrot 1835a: For och styrde.  Lönnrot 1835a: Rördes stolt uppå det blåa.  Lönnrot 1835a: På.  Lönnrot 1835a: [blåste] i hans [segel].  Lönnrot 1835a: Vårens vind uppå hans fartyg.  Lönnrot 1835a: Nära vid den gröna udden / Den bebodda holmens ända (lines 25−26).  Lönnrot 1835a: Var.  Castrén has changed the original name (Annikki) to Anni.  Lönnrot 1835a: Träffade att trampa byke. Yhestoista Runo. . . . . . . Ele Runan. Waka wanha Wäinämöinen Läksi neittä kosjomahan, Päätä kassa katsomahan, Pimiästä Pohjolasta, Miesten syöjästä kylästä, Urohon upottajasta. Gamle trygge227 Wäinämöinen For att fria till en jungfru, Till en mö med smyckad panna228 Uti Pohjola det mörka,229 I den by, der männer dräpas Och i hafvet hjeltar dränkas.230 Työnti wenosen wesille, Uuen laiwan lainehille, Kuorikiskoilta teloilta, Mäntysiltä järkälöiltä; Nosti päälle purjehpuuta, Kuni mäntyjä mäellä; Nosti puuhun purjehia, Kuni kummun kuusikoita. Itse laiwahan laseksen, Alasehen asteleksen, Läksi merta laskemahan, Sinistä sirottamahan, Wenehellä walmihilla, Punasella purrellansa. Sköt han ut sin båt på vattnet, Nya skeppet uppå böljan,231 Ofvan från de glatta rullor232, Från de släta furu-stockar.233 Reste mäster på sitt fartyg, Som uppå en bergshöjd tallar, Hissade i masten segel, Såsom granar på en kulle. Steg så sjelf ombord på skeppet,234 Gick uti sitt nya fartyg,235 Styrde sedan236 ut på hafvet, Klöf den blåa fjärdens böljor237 Med det stora vackra skeppet, Med238 den nya, röda båten. Puhu tuuli purjehesen, Ahawa wenosehensa; Pursi puinen purjehtiwi, Satalauta lainehtiwi, Nenätse utusen niemen, Päitse saaren terhenisen. Vinden blåste uti239 seglet, Vårens vind hans fartyg framdref.240 Redan seglar furu-skeppet, Hundrabrädigt fartyg flyter Vid den dimomhöljda udden, Vid den skogbeväxta holmen.241 Annikk’ oli saaren impi, Sisar seppo Ilmarisen, Joutu sotkut sotkemassa, Waattehet wiruttamassa, Laawun laiturin nenässä, Päässä portahan punasen. Fanns242 på ön en jungfru Anni243, Smeden Ilmarinens syster, Råkade sitt byke trampa,244 Tvätta kläder invid stranden På den vackra245 bryggans ända, Ytterst på den röda färjan. 150 Fennica.indd 150 17.1.2019 14:54:57 �Yhestoista Runo — Elfte Runan . . . . . . . Katselewi, kääntelewi ympäri ihalat ilmat, Luopi silmänsä selälle, Käänsi päätä päiwän alle, Keksi mustasen merellä, Sinerwöisen lainehilla. Sanan wirkko, noin nimesi: ”Mi ollet merellä musta, Ku sinerwä lainehilla; Vände sig och såg omkring sig Öfverallt i blida rymden; Kastade sin blick på fjärden,246 Vände hufvudet åt söder, Varseblef en skymt på hafvet, Såg en strimma blå på böljan.247 Yttrade ett ord och sade: ”Hvad kan strimma blå du vara, Som på hafvets böljor skymtar?248 Kun sa ollet hanhikarja, Elikk’ armas alliparwi, Tahi muu lihawa lintu, Niin sä lentohon lewetös Ylähäksi taiwahalle. Om du är249 af gäss en skara, Eller ock en prydlig andskock, Eller annan väldig fogel, Må du breda dina vingar Och mot höga himlen flyga.250 Kun ollet kalanen karja, Elikkä lohinen luoto, Eli muu sinerwä siika, Niin sä uimahan upotos, Wetäitös ween alatse. Om du är251 en svärm af fiskar, Eller ock ett laxrikt sjögrund, Eller någon252 större sikart, Må du simma, neråt sänkas, Dra dig under vattenbrynet. Kun ollet kiwinen luoto, Elikkä wesikiwonen, Tahi muu wesihakonen, Wesi päällesi weellös, Aalto päällesi ajellos. Skulle du ett stengrund vara,253 Någon klippa ut’ i hafvet, Eller ock en vatten-ruska, Må du sköljas då af vatten, Öfverböljas af en störtvåg.254 Kun ollet kotonen pursi, Weion westämä wenonen, Niin kohin kotia käännös, Wastoin näitä walkamoita, Perin muille walkamoille. Om du är en båt från hemmet,255 Farkost, som min broder timrat, Må du vända fören hemåt, Emot egna landnings-ställen,256 Aktern emot andra hamnar. Kun ollet kylänen pursi, Ulommaksi uiksennellos, Wastoin muita walkamoita, Perin näille walkamoille. Om du är en bya-farkost, Må du åter utåt simma, Emot andra landnings-ställen,257 Vändande din bakstam hitåt.  Lönnrot 1835a: stolta.  Lönnrot 1835a: Också ut åt fjärden såg hon.  Lönnrot 1835a: Något blått hon såg på böljan.  Lönnrot 1835a: Hvad för skymt är du på hafvet / Hvad som så på böljan blånar? (lines 40−41).  Lönnrot 1835a: Vore du [af gäss etc.].  Lönnrot 1835a: Må du flyga och förskingras / Der i höjden nära himmeln (lines 45−46).  Lönnrot 1835a: Vore du [en svärm etc.].  Lönnrot 1835a: annan.  Lönnrot 1835a: Om ett stenigt grund du vore.  Lönnrot 1835a: Låta vågen vältras öfver.  Lönnrot 1835a: Vore hemmets båt du åter.  Lönnrot 1835a: Mot båtställen här på stranden.  Lönnrot 1835a: Och en bybåt om du vore, / Så må du då simma utåt, / Mot båtställen annorstädes (lines 62−64). 151 Fennica.indd 151 17.1.2019 14:54:57 �Fennica: Kalevala  Lönnrot 1835a: Vore Wäinämöinens båt du, / Gamle sångarmannens farkost,  / Må du hit till mig då nalkas, / Styra närmre till ett samtal, / Ta ett ord och ge ett annat, / Tala tryggt ett ord på köpet (lines 66−69).  Lönnrot 1835a: The line is missing.  Lönnrot 1835a: Nalkades också till stället,  / Styrde närmre till ett samtal, / För att ge ett ord mot annat / Tala tryggt ett ord på köpet (lines 74−77).  Lönnrot 1835a: Det var nu ö-jungfrun Anni.  Castrén’s correction: grannklädd ǁ granklädd.  Lönnrot 1835a ”Hvarthän far du Wäinämöinen, / Färdas nu elfstrandens ädling, / Far så grannklädd, landets bäste?” (lines 82−84).  Lönnrot 1835a: till.  Lönnrot 1835a: Nedanom Manalas boning.  Lönnrot 1835a: Nu ö-jungfrun Anni åter.  Lönnrot 1835a: Ämnade sig ut till laxfångst.  Lönnrot 1835a: Många nät hans farkost fyllde, / Af fiskbragder full var båten (lines 98−99). Lienet pursi Wäinämöisen, Wene laulajan ikuisen, Niin sä luokseni lähene, Pakinoille painelete, Sana wieä, toinen tuoa, Kolmansi kowin puhua.” Är du Wäinämöinens farkost, Den evärdelige sångarns, Närma dig då hit till stranden, Segla när mig till ett samtal, Tag ett ord, bär hit ett annat, Låt i ro ett tredje talas.”258 Oli pursi Wäinämöisen, Wene laulajan ikuisen, Jo luoksi lähentelihen, Pakinoille painatteli, Sanan wieä, toisen tuoa, Kolmannen kowin puhua. Båten var nu Wäinämöinens, Den evärdelige sångarns,259 Och den nalkades till stranden, Närmade sig till ett samtal, Tog ett ord, bar bort ett annat, Lät i ro ett tredje talas.260 Annik’ oli saaren impi, Sisar seppo Ilmarisen, Lausutteli matkamiestä, Kysytteli tienkäwiä: ”Kunne läksit Wäinämöinen, Olkesit suwannon sulho, Maan walio waatetitse?” Det var holmens jungfru Anni,261 Smeden Ilmarinens syster, Talte så till vandringsmannen, Sporde honom om hans resa: ”Hvart, o Wäinämöinen far du, Styr din kosa, vattnets älskling, Far så grannklädd262, landets prydnad?”263 . Sano wanha Wäinämöinen: ”Läksin lohta pyytämähän, Kuujoa kuettamahan, Tuossa Tuonelan joessa, Manalan alantehessa.” Sade gamle Wäinämöinen: ”Har mig ämnat ut på264 laxfångst, Ville se, hur fisken leker Der vid Tuoni-elfvens stränder, Uti Manala det låga.265” . Annikk’ oli saaren impi, Sanan wirkko, noin nimesi: ”Tuosta tunnen kielastajan, Tajuan walehtelian; Toisin ennen mun isoni, Muinon waltawanhempani, Läksi lohta pyytämähän, Taimenta tawottamahan, Werkkoja wenehen täysi, Laskuksia laiwa kaikki, Teljot täynnä tarpomia, Alla kaaren atroamet, Holmens jungfru Anni åter266 Yttrade ett ord och sade: ”Lätt en bakslug man jag känner, Märker den som osannt talar. Annorlunda förr min fader, Annorlunda gamle farfar Plägade på laxfångst fara,267 Lade ut att fånga taimen. Utaf nät hans farkost fylldes, Full var båten utaf bragder;268 Stötel-stängerna på bottnet, Ljuster-jernen under bågen, . . . . . 152 Fennica.indd 152 17.1.2019 14:54:57 �Yhestoista Runo — Elfte Runan Kultakäpyjä kokalla; Kunne läksit Wäinämöinen, Ulkosit uwantolainen?” Gyllne nålarna i fören.269 Hvart då far du Wäinämöinen, Färdas nu Uvantolainen?270” Sano wanha Wäinämöinen: ”Läksin hanhien hakuhun, Kirjasiipien kisahan, Kuolasuien korjelohon, Saksan salmilta sywiltä, Ulapoilta aukeilta.” Sade gamle Wäinämöinen: ”Ämnade mig ut på gåsjagt, For271 till skimmervingars lekort, För att fånga dregelnäbbar272 Från de sund, der köpmän färdas, Från det vida, öppna hafvet.” Aina Annikki sanowi, Tinarinta riitelewi: ”Tuosta tunnen kielastajan, Tajuan walehtelian; Toisin ennen mun isoni, Muinon waltawanhempani, Läksi hanhien hakuhun, Kirjasiipien kisahan, Kuolasuien korjelohon; Wetehessä kaari kaunis, Jousi suuri jäntehessä, Haukku harmaja wenossa, Koira musta kahlehissa, Rakki juoksi rannan teitä, Pentu kiiellen kiwiä; Kunne läksit Wäinämöinen, Suorihet suwantolainen?” Åter sade jungfrun Anni, Tennbriskprydda flickan talte: ”Så en bakslug man jag känner, Märker den273 som osannt talar; Annorlunda förr min fader, Annorlunda gamle farfar Plägade till gåsjagt färdas,274 For till skimmervinge-leken För att275 fånga dregelnäbbar. Dragen var då sköna276 bågen, Starka fjäder-stålet tillspändt, Gråa skallet låg i båten, Kopplad var den svarta hunden, Men kring stränderna sprang rackan, Valpen flög långs strandens stenar. Hvart då far du Wäinämöinen, Färdas nu Uvantolainen?277” . Sano wanha Wäinämöinen: ”Tule tytti purteheni, Neitonen wenoseheni, Niin sanon toet totiset, Walehettomat wakaiset.” Sade gamle Wäinämöinen: ”Kom, o278 flicka, ned i båten, Stig uti279 min farkost, jungfru! Då vill sanningen jag säga, Tala verklig, sveklös sanning.”280 . Aina Annikki sanowi, Tinarinta riitelewi: ”Tuuli tulko purtehesi, Ahawa wenosehesi, Käännän purtesi kumohon,  Lönnrot 1835a: Och i fören gyllne nålar.  Lönnrot 1835a: Färdas nu du landets ädling?  Lönnrot 1835a: Far.  Lönnrot 1835a: Ville fånga dregelnäbbar.  Lönnrot 1835a: en.  Lönnrot 1835a: Ämnade sig ut till gåsjakt.  Lönnrot 1835a: Ville.  Lönnrot 1835a: vackra.  Lönnrot 1835a: Färdas nu elfstrandens ädling?  Lönnrot 1835a: du.  Lönnrot 1835a: uppå.  Lönnrot 1835a: Vill jag sanningen då säga, / Tala verklig flärdlös sanning (lines 131−132).  Lönnrot 1835a: fortfor.  Lönnrot 1835a: på [din båt] / på [ditt fartyg] (lines 135−136). Anni fortfor oupphörligt, Tennbriskprydda flickan talte281: ”Stormen i din båt må komma, Vårens ilar i282 din farkost. Upp och ned jag båten vänder, . . . . . 153 Fennica.indd 153 17.1.2019 14:54:57 �Fennica: Kalevala  Lönnrot 1835a: Upp och ned jag vänder båten, / Låter så på böljan vräkas, / Om jag sanningen ej hörer (lines 137−139).  Lönnrot 1835a: Låt mig höra mer ej lögner.  Lönnrot 1835a: Också vill jag tala sanning.  Lönnrot 1835a: Ville se hårfagra jungfrun, / Långt i Pohjas mörka trakter, / I det hemska Sariola, / I den by, der männer dräpas, / Många tappra karlar dränkas (lines 147−151).  Lönnrot 1835a: Det var nu ö-jungfrun Anni.  Castrén’s correction: klädnings fållar ǁ klädnings-fållar.  Lönnrot 1835a: Kläderna otvagna blefvo. / Lade kläderna i ordning, / Bar tillsammans sina kjortlar (lines 157−159).  Lönnrot 1835a: steg.  Lönnrot 1835a: Du min bror, smed Ilmarinen! / Du min moders son, min frände! / Smid du mig en liten sköttel (lines 164−166).  Lönnrot 1835a: Tvenne, trenne par örhängen.  Lönnrot 1835a: Talar verklig sanning för dig. . . . . . . . Wenosi wesiajolle, Jos en saa tosia kuulla, Kunne läksit Wäinämöinen; Sano tarkkoja tosia, Walehia wiimmesiä.” Låter så af vattnet drifvas, Om jag ej bestämdt få veta,283 Hvart du Wäinämöinen färdas. Säg då en gång verklig sanning, Låt mig mer ej lögner höra.284” Sano wanha Wäinämöinen: ”Toki ma sanon toetki, Jos wähän walehtelinki; Läksin neittä kosjomahan, Päätä kassa katsomahan, Pimiästä Pohjolasta, Summasta Sariolasta, Miehen syöjästä kylästä, Urohon upottajasta.” Sade gamle Wäinämöinen: ”Också vill jag sanning tala,285 Litet gäckades jag endast: Jag har farit för att fria Till den hårbeprydda jungfrun Uti Pohjola det mörka, I det mulna Sariola, I den by, der männer dräpas, Hjeltar dränkas uti hafvet.286” Annikk’ oli saaren neiti, Sisar seppo Ilmarisen, Kun tunsi toet totiset, Walehettomat wakaiset, Heitti sotkut sotkematta, Waattehet wiruttamatta, Käsin kääri waattehensa, Koprin helmansa kokosi, Meni juoksulla kotihin, Samolla pihalle saapi, Meni pirttihin pihalta, Sanan wirkko, noin nimesi: ”Weli seppo Ilmarinen, Lankoni emoni lapsi! Taos mulle sukkulainen, Tao sormukset soriat, Kahet, kolmet korwakoltut, Wiiet, kuuet wyölliswitjat, Niin sanon toet totiset, Walehettomat wakaiset: Det var holmens jungfru Anni,287 Smeden Ilmarinens syster, När hon sanningen förnummit, Hört en verklig, sveklös sanning, Lemnade sitt byke obykt, Hann ej kläderna mer skölja. Samlade sin klädnings fållar288, Bar dem upp med sina händer,289 Sprang så hem förutan dröjsmål, Ilade åstad på gården, Gick290 från gården in i stugan, Yttrade ett ord och sade: ”Hör mig smed, o Ilmarinen, Frände, barn af samma moder! Smid mig nu en liten spole,291 Smid mig några granna ringar, Två par eller tre örhängen,292 Fem, sex kedjor till min gördel, Och jag säger sanna saker, Yppar för dig verkling sanning.293 ”Kesän kengität hewoista, Talwen rautoja rakennat, Kulkiaksesi kosihin, Långa sommarn skor du hästen, Smider hofjern hela vintern, Ämnar dig på färd att fria, 154 Fennica.indd 154 17.1.2019 14:54:57 �Yhestoista Runo — Elfte Runan Tänker fara hän till Pohja;294 Men en mera slug nu färdas295, Förekommer dig och bortför Den med hundra marker lösta, Den med tusende betalta, Den du vintrar två har tingat,296 Friat till i trenne somrar. Der nu färdas Wäinämöinen, Far uppå det blåa hafvet Uti båtens gyllne bakstam, Stödd mot rodrets krökta ända, Bort till Pohjola det mörka, Till det mulna Sariola.297 . Mennäksesi Pohjolahan; Jo nyt wiewät wiekkahammat, Etewämmät ennättäwät, Saoin markoin maksettusi, Tuhansin lunastettusi, . Talwin kaksin kaupittusi, Kesin kolmin kosjottusi; Jo menewi Wäinämöinen Selässä meren sinisen, Kokan kultasen kuwussa, . Melan koukkupään nojassa, Pimeähän Pohjolahan, Summahan Sariolahan.” . . . . . Se on seppo Ilmarinen, Takoja iän ikuinen, Wasara walahti käästä, Pihet sormista pirahti, Sanan wirkko, noin nimesi: ”Annikki sisarueni. Taon sulle sukkulaisen, Taon sormukset soriat, Kahet, kolmet korwaskullat, Wiiet, kuuet wyölliswitjat; Lämmitä saloa sauna, Pian pirtti riuwuttele, Laai pikkusen poroa, Lipiäistä liuottele, Millä peiponen peseksen, Pulmonen puhasteleksen, Sykysyisistä sysistä, Taonnoista talwisista.” Det var smeden Ilmarinen, Den evärdeliga hamrarn, Släggan slintade ur handen, Tången förr ifrån hans fingrar Och han hof sin röst och sade:298 ”Anni du min lilla syster! Smida vill jag dig en spole299, Prydliga och nätta ringar, Två par eller tre örhängen,300 Fem, sex kedjor till din gördel; Men ett bad i hast du tillred, Så att det ej någon märker, Skaffa äfven lut en smula, Laga litet slipprig såpa, Hvarmed denna bofink tvår sig, Denna snösparf ren sig tvättar301 Från höstgamla smidje-sotet, Vinterstjocka hammar-slagget.” Annikk’ oli niemen neiti, Sisar seppo Ilmarisen, Lämmitti saloa saunan, Pian pirtin riuwutteli, Haapasilla halkosilla, Pienillä pirastehilla, Kanto wettä lähtehestä, Det var holmens jungfru Anni,302 Smeden Ilmarinens syster, Eldade med snabbhet badstu’n, Utan att det någon märkte; Värmde den med aspveds klabbar,303 Med småklufna, korta spjelkar, Bar så vatten ifrån källan,304  Lönnrot 1835a: Vill begifva dig till Pohja.  Lönnrot 1835a: tager.  Lönnrot 1835a: Den du lockat i två vintrar.  Lönnrot 1835a: Nu som bäst far Wäinämöinen, / Färdas på det blåa hafvet, / I sitt fartygs gyllne bakstam,  / Stödd mot rodrets krökta ända,  / Far till Pohjas mörka trakter, / Till det hemska Sariola (lines 182−187).  Lönnrot 1835a: Hammarn slintade ur näfven, / Hastigt föll ur handen tången, / Yttrade ett ord och sade (lines 190−192).  Lönnrot 1835a: sköttel.  Lönnrot 1835a: Smida åt dig granna ringar, / Tvenne, trenne par örhängen (lines 195−196).  Lönnrot 1835a: Omärkt elda nu till badet, / Skynda på, att ugnen kolas, / Skaffa sedan lut en smula, / Laga litet slipprig asklut, / Hvarmed denna fink sig tvättar (lines 198−203).  Lönnrot 1835a: Det var nu ö-jungfrun Anni.  Lönnrot 1835a: Fick badstugan omärkt uppvärmd,  / Skynd- 155 Fennica.indd 155 17.1.2019 14:54:57 �Fennica: Kalevala           samt fick hon ugnen kolad, / Med finhuggna aspvedsklabbar (lines 208−210). Lönnrot 1835a: Hemtade från källan vatten. Lönnrot 1835a: från. Lönnrot 1835a: Kunde skölja mannens hufvud. Lönnrot 1835a: Men sjelf smeden Ilmarinen / Skyndsamt gick uti sin smidja (lines 220−221). Lönnrot 1835a: Till dess badstugan man uppvärmt, / Badet hunnit blifva färdigt.  / Badade tillräckligt sedan, / Hällde vatten på sig, rentes (lines 224−227). Lönnrot 1835a: Tog till orda nu och sade. Lönnrot 1835a: Sök upp fina linne-skjortan. Lönnrot 1835a: Hemta ett par snäfva byxor / Sen för mina torra vador, / För de väl tvålfria benen; / Tag min blåa klädning sedan (lines 235−238). Lönnrot 1835a: Derpå min kaftan af kläde, / Ofvanpå den blåa kolten (lines 240−241). Lönnrot 1835a: Hemta ytterst sammetsmössan, / Den hvars höjd i molnen susar (lines 244−245). . . . . . . . . Herasesta hettehestä, Taitto wastan warwikosta, Lempiwastasen lehosta, Laati piimästä poroa, Ytelmästä saipuata, Saipuata säikkywäistä, Miehen pään walottajoa. Från den vasslesöta källan, Bröt en qvast från unga skogen, Liten kärleks-qvast ur305 lunden; Gjorde sedan lut af surmjölk, Lagade af benmärg såpa, Såpa, som var lätt att löddras, Kunde mannens hufvud rentvå.306 Itse seppo Ilmarinen, Pian pistihen pajahan, Tako neien tarpehia, Wyölliskoukkuja kohenti, Yhen kylyn joutuessa, Yhen saunan saapuessa. Siitä kylpi kylläseksi, Walelekse walkiaksi, Sykysyisistä sysistä, Taonnoista talwisista. Itse noin sanoiksi saatti: ”Annikki sisarueni. Tuoppa paita palttinainen Hipiälle hiettömälle, Iholle alastomalle; Tuoppa kaatiot kaposet Uitimille uittomille, Säärille sasuttomille; Tuoppa haljakka sininen Päälle paian palttinaisen; Saappa sarkakauhtanainen Päälle haljakan sinisen; Tuoppa ussakka utunen Päälle sarkakauhtanaisen; Saappa saapka sahmattainen, Puhki pilwien puhuja, Läpi metsän läässöttäjä, Hiwuksille hiettömille.” Sjelf gick smeden Ilmarinen Skyndsamt in uti sin smidja,307 Smidde snart, hvad jungfrun önskat, Färdiggjorde gördel-krokar, Under det man badstu’n värmde. Medan man om bad besörjde. Sedan badar han tillräckligt, Sköljer sig med vatten, renas308 Från höstgamla smidje-sotet, Vinterstjocka hammar-slagget, Yttrar så ett ord och säger:309 ”Anni du min lilla syster! Hemta hit en linne-skjorta310 För min kropp från svett befriad, För det obetäckta hullet; Hemta sedan snäfva byxor Uppå mina torra vador, Mina ben från såpa fria; Gif mig ock min blåa klädning311 Öfver fina linne-skjortan; Gif kaftanen utaf kläde Ofvanpå den blåa rocken;312 Tag ännu mitt lena bälte Till att gjorda om kaftanen; Hemta sist min sammets-mössa, Hvilken upp i molnen susar,313 Som igenom skogen skymtar, Sök den för mitt torra hufvud.” Siitä seppo Ilmarinen, Takoja iän ikuinen, Otti kultia kypärin, Derpå smeden Ilmarinen, Den evärdelige hamrarn, Tog af guld hvad mössan rymde, 156 Fennica.indd 156 17.1.2019 14:54:57 �Yhestoista Runo — Elfte Runan Hopehia huowan täyen, Pisti warsan waljahisin, Puikkohin tulipunasen. Itse istuwi rekehen, Kohennaksen korjahansa, Pani oron juoksemahan, Liinaharjan liikkumahan, Wirkku juoksi, matka joutu, Reki wieri, ranta roiski. Tog hattkupan full af silfver; Stack sin fåle nu i redet, Eldröd häst emellan stänger. Sjelf sig så i släden satte, Höjde sig i granna korgen, Manade sin häst att springa, Den hvitmanige att skynda. Hingsten sprang, det led med färden,314 Släden rördes, stranden fräste. Ajawi karittelewi Meren hietaharjuloita, Simosalmien siwutse, Leppäharjuin hartioitse. Jopa haukku hallikoira, Linnan luppa luskutteli. Åker fram med gny och buller Långsmed reflarna i hafvet, Färdas invid Simo-sunden, På de albevuxna höjder,315 Och nu skäller gråa hunden, Borgens portvakt höres gläffsa.316 Sano Pohjolan isäntä: ”Käyös tyttö katsomahan, Mitä halli haukkunewi, Linnan luppa luskuttawi.” Tog då Pohjas värd till orda: ”Gå nu ut och se, min dotter, Hvarför gråa hunden skäller, Hvarför borgens portvakt gläffsar.”317 . Tytti warti wastoawi: ”Empä ennätä isoni, Kiwi on suuri jauhettawa, Kiwi suuri, jauhot hienot, Jauhaja wähäwäkinen.” Dottren svarade och sade: ”Ej jag hinner nu min fader, Stor är stenen, som jag malar, Stenen stor, men fint är mjölet, Sjelf är orklös den, som malar.”318 . Sano Pohjolan isäntä: ”Käyös akka katsomahan, Mitä halli haukkunewi, Linnan luppa luskuttawi.” Åter sade Pohja-värden: ”Gå då nu att se, min hustru, Hvarför gråa hunden skäller, Hvarför borgens portvakt gläffsar.”319 Akka warti wastoawi: ”Empä tarkon ennättäisi, Leipä on paksu leiwottawa, Leipä paksu, jauhot pienet, Leipoja wähäwäkinen. Hustrun svarade och sade:320 ”Gerna skulle jag ej hinna, Tjockt är brödet, som jag bakar, Brödet tjockt, men fint är mjölet, Sjelf är orklös den, som bakar.”321 . . . .  Lönnrot 1835a: Den eldröda mellan stängren, / Satte sjelf sig in i slädan, / Fogade sig inom korgen, / Manade sin hingst att trafva, / Den ljusmahniga att skynda.  / Fort sprang hingsten, väl led färden (lines 253−258).  Lönnrot 1835a: Med stort gny han så nu åker / Längs sandbankarne i hafvet,  / Färdas nu vid Simo-sunden, / Högt på albevuxna höjder (lines 260−263).  Lönnrot 1835a: Gårdens sloköra hörs gläffsa.  Lönnrot 1835a: Pohja-gårdens värd då säger: / “Gå och se på gården dotter, / Hvad den gråa hunden skäller, / Gårdens sloköra så gläffsar” (lines 266−269).  Lönnrot 1835a: Sjelfva malarinnan orklös.  Lönnrot 1835a: “Gå då, hustru, du på gården, / Se hvad gråa hunden skäller, / Gårdens sloköra nu gläffsar” (lines 276−278).  Lönnrot 1835a: Svarade och sade hustrun.  Lönnrot 1835a: Sjelfva bakarinnan orklös. 157 Fennica.indd 157 17.1.2019 14:54:57 �Fennica: Kalevala  Lönnrot 1835a: Men nu sade Pohja värden: / ”Aldrig har en qvinna ledigt, / Och en flicka hinner aldrig, / Om hon än på sängen låge; / Gå du son och se derföre” (lines 284−288).  Lönnrot 1835a: Sonen.  Lönnrot 1835a: Ty ändock jag föga hinner; / Stor vedtrafve skall jag hugga, / Stor vedtrafve, fina klabbar (lines 291−293).  Lönnrot 1835a: Och ullsvansen gnällde flitigt, / Holmgårds-vakten hördes klaga (lines 296−297).  Lönnrot 1835a: Sade så nu Pohja-värden:  / ”Fåfängt ej vår gråhund skäller, / Gårdens sloköra ej drömmer, / Orsakslöst han gnäller icke” (lines 300− 303).  Lönnrot 1835a: Gick nu sjelf att se på gården, / Kom på sista åkertäppan, / Vid gårdstågets andra ända. / Såg med ögonen åt sydvest (lines 305−308).  Lönnrot 1835a: Såg nu saken ganska tydlig.  Lönnrot 1835a: Klagade den ädle hunden. Sano Pohjolan isäntä: ”Ainap’ on akoilla kiiret, Aina työtä tyttärillä, Wuotehellaki wenyissä; Mene poika katsomahan.” Yttrade nu Pohja-värden: ”Alltid har ju brådt en qvinna Och en flicka att bestyra. Om hon ock på sängen låge; Gå derför att se, du gosse.”322 Poika tuon sanoiksi wirkki: ”Mene itse katsomahan, Mie en joua kuitenkana; Pino on suuri pilkottawa, Pino suuri, halot hienot, Pilkkoja wähäwäkinen.” Gossen323 svarade och sade: ”Gå du sjelf och se, min fader, Ty jag hinner ändå icke, Har en trafve stor att hugga, Trafve stor och fina klabbar,324 Sjelf är huggarn svag och orklös.” . Aina haukku hallikoira, Willahäntä wieretteli, Saaren wartio walitti, Perän lyöen pientarehen, Hännän maahan torkutellen. Annu skällde gråa hunden, Borgens ullsvans gnällde flitigt, Klaga hördes holmens gårdvard,325 Sittande på åker-renen, Svängande sin svans mot jorden. . Sano Pohjolan isäntä: ”Ei halli waletta hauku, Linnan luppa luuhattele, Ei se syyttä syyhättele, Eikä honkihin horise.” Tog till orda Pohja-värden: ”Fåfängt skäller ej vår gråhund, Fåfängt borgens vakt ej gläffsar, Gnäller icke utan orsak,326 Morrar ej åt skogens furur.” . Meni itse katsomahan Pellolle perimmäiselle, Takimmalle tanhualle. Loi silmänsä luotehelle, Käänsi päätä päiwän alle, Jo näki toen totisen, Mitä haukku hallikoira, Maan walio waikutteli, Mustahäntä häilytteli: Ajetahan kirjokorjin Maapuolin Simosaloa, Lasketahan laiwoin suurin Selän puolin Lemmen lahta. Går nu sjelf att se och vandrar Till den sista åker-renen, Till det längst belägna fältet. Kastade sin blick åt vester,327 Vände hufvudet mot solen; Ser nu klart och tydligt skälet,328 Hvarför gråa hunden skällde, Markens täckhet hördes klaga329 Och den330 svarta svansen svängdes. Man med brokig släde åker,331 Far om Simo-holmen landvärts, Och med väldigt fartyg seglar332 Sjövarts utom Lempi-viken. . . . . 158 Fennica.indd 158 17.1.2019 14:54:57 �Yhestoista Runo — Elfte Runan Itse Pohjolan isäntä Pian pirttihin menewi, Alle kattojen ajaksen, Sanan wirkko, noin nimesi: ”Jo tulewi wierahia Selällä meren sinisen.” Derpå värden sjelf i Pohja Skyndsamt in i stugan stiger, Träder under takets hvälfning,333 Yttrar så ett ord och säger: ”Främmande nu till oss nalkas, Komma på det blåa hafvet.” . Pohjan tytti, Pohjan akka Pian pistihen pihalle, Luoen silmänsä selälle, Kääten päätä päiwän alle. Sano Pohjolan emäntä: ”Mi tulewi wierahia, Se tulewi naimakansa; Kellen menet tyttäreni? Ku se korjalla ajawi, Kirjawalla kiiättäwi, Maapuolin Simosaloa, Se on seppo Ilmarinen, Takoja iän ikuinen; Tuopi kultia kypärin, Hopehia huowan täyen. Ku laskewi laiwoin suurin, Punalaiwoin purjehtiwi, Selän puolin Lemmen lahta, Se on wanha Wäinämöinen, Tietäjä iän ikuinen; Tuopi laiwalla rahoja, Aluksella aartehia. Sille mennös tyttäreni, Ku tuo laiwalla rahoja, Aluksella aartehia; Wanhassa wara parempi, Jos on nuori nopsahampi.” Pohja-dottren, Pohja-hustrun Skyndsamt ut på gården gingo,334 Skådade åt stora fjärden, Hufvudet åt solen vände, Sade Pohjolas värdinna:335 ”Främmande, som der nu komma, Komma till oss för att fria. Hvem, min dotter, vill du taga? Den som der med hästen åker, Ilar fram i brokig släde.336 Far om Simo-holmen landvärts, Han är smeden Ilmarinen,337 Den evärdelige hamrarn; Medför guld, hvad mössan rymmer, Har hattkupan full af silfver. Den som338 stora båten styrer, Seglar på det röda skeppet, Sjövarts utom Lempi-viken, Är den gamle Wäinämöinen, Den evärdelige siarn; Medför penningar på skeppet, Hemtar skatter med sitt fartyg. Må du taga den, min dotter, Som för penningar på skeppet, Hemtar skatter med sitt fartyg; Mera rådfull är den gamle, Om mer rask den unge synes.” . Niin neiti sanansa wirkki: ”Oi on maammo kantajani, Oi emo ylentämäni! Eipä meitä ennenkänä Ei ole myötynä rahoin, Jungfrun svarade och sade: ”O min moder, som mig fostrat, Du som vårdat har min barndom! Ännu ej till denna dagen Man för penningar oss bortsålt;339 . . . . . .  Lönnrot 1835a: Hvarför.  Lönnrot 1835a: Med en målad släda kör man.  Lönnrot 1835a: Seglar med ett väldigt fartyg.  Lönnrot 1835a: Men nu sjelfva Pohjavärden / Snart i stugan sig begifver, / Stiger i de täckta husen (lines 318−320).  Lönnrot 1835a: Skyndade nu ut på gården.  Lönnrot 1835a: Vände hufvudet åt solen,  / Sade Pohjagårds värdinnan (lines 327−328).  Lönnrot 1835a: Fremmande, som der nu färdas, / Äro friare i antåg, / Hvilken vill du ta, min dotter,  / Den som der i slädan åker, / ilar fram med målad släda (lines 329−333).  Lönnrot 1835a: Han är Ilmarinen, smeden.  Lönnrot 1835a: der.  Piponius 1839: O! min moder, som mig burit, / O! du goda, som mig fostrat, / Icke nån’sin förr vi blefvo / Sålda bort  −  − (lines 352−355). 159 Fennica.indd 159 17.1.2019 14:54:58 �Fennica: Kalevala  Lönnrot 1835a: Jungfrun sjelf ett ord nu sade: / Moder kära, du som bar mig, / Du min fostrarinna, moder! / Ej ännu till denna dagen / Har för penningar man sålt oss;  / Utan penningar vi lemnats (lines 351−356).  Lönnrot 1835a: Den, af hvilken sampo smiddes, / Hamrades det granna locket (lines 360−361).  Piponius 1839: − Må den mig äga, / Som oss Sampo hafver smidit / Och det granna locket hamrat (lines 359−361).  Lönnrot 1835a: Hade förr på stället hunnit; / Tränger skyndsamt in i stugan, / Hastar under många taken, / Tog till orda, så han talte / I dörrsmugan, under sparren (lines 363−367).  Lönnrot 1835a: Der han talte nu och sade, / Yttrade sig såsom följer (lines 371−372).  Lönnrot 1835a: En som blir min lifstids maka, / Lefver, hönan lik, vid sidan;  / Hvilken för mig bädden lagar (lines 374−376).  Lönnrot 1835a: Känd till lands, på sjön den bästa. . . . . . . . Ain’ on ilman annettuna Urohille pyytäwille, Miehille anowaisille; Sille saanen maammoseni, Ku on sampuen takonut, Kirjokannen kalkutellut.” Utan penning har vi lemnats340 Åt de männer, som begärt oss, Karlar, hvilka till oss friat. Den jag ville ta, min moder! Som det goda Sampo hopsmidt, Hvilken granna locket hamrat.”341 342 Sillon wanha Wäinämöinen Oli eellä ennättäjä, Heti tungeksen tupahan, Alle kattojen ajaksen, Itse tuon sanoiksi wirkki, Owen suussa, alla orren, Kattilan katasioilla, Lakin päästä laskemilla, Kintahan kirwottimilla; Sanowi sanalla tuolla, Lausu tuolla lausehella: ”Oisiko minulle neittä Ikuseksi puolisoksi, Kainaloiseksi kanaksi, Siani lewittäjäksi, Paniaksi päänalasen?” Nu den gamle Wäinämöinen Hinner förr till Pohja-gården, Skyndsamt in i stugan stiger, Träder under takets hvälfning, Börjar sedan sjelf att orda Framför dörren, under sparren,343 Der man kittlarna betäcker, Tager mössan af sitt hufvud, Handskarna från handen löser. Höjande sin röst han sade. Talade med dessa orden:344 ”Finnes här för mig en jungfru, Flicka till min lifstids maka, Till en dufva vid min sida, För att bädden åt mig reda,345 Ordna vackert hufvud-kudden?” Tuopa kaunis Pohjan tytti, Maan kuulu, ween walio, Itse ennätti sanoa: ”En kiitä meristä miestä, Enkä wanhoa urosta, Tuuli wie merillä mielen, Aiwot särkewi ahawa, Waiwa wanhasta tulewi, Ikäwä iällisestä. Ei ole sinulle neittä Ikuseksi puolisoksi, Kainaloiseksi kanaksi, Siasi lewittäjäksi, Paniaksi päänalasen.” Nu den sköna Pohja-dottren, Landets ära, vattnets prydnad.346 Skyndade sig sjelf att svara: ”Föga prisar jag en sjöman Och en ålderstegen gubbe; Hafvets stormar rubba sinnet,347 Vårens ilar skada hjernan, Till förtret man tar en gammal, Till besvär en åldrig make. Här ej finnes någon jungfru. Flicka till din lifstids maka,348 Till en dufva vid din sida, För att åt dig bädden reda, Ordna vackert hufvud-kudden.”349 160 Fennica.indd 160 17.1.2019 14:54:58 �Kahestoista Runo — Tolfte Runan Kahestoista Runo. . . . . . . . Tole Runan. Siitä seppo Ilmarinen Itse tungeksen tupahan, Kaiwaksen katoksen alle, Sanan wirkko, noin nimesi: ”Jok’ on walmis walwattini, Walmis walwateltawani?” Sjelf nu smeden Ilmarinen Skyndsamt in i stugan stiger, Träder under takets hvälfning, Yttrar så ett ord och säger: ”Är nu redo mön, för den jag Vakat har och skulle vaka?” Sano Pohjolan emäntä: ”Ompa walmis walwattisi, Walmis walwateltawasi, Kun sa kynnät kyisen pellon, Käärmehisen käännättelet. Senpä Hiisi ennen kynsi, Lempo warsinki wakoili, Waarnahilla waskisilla, Atralla tuliterällä, Yhä poikani polonen Kesken heitti kynnöksensä.” Sade Pohjolas värdina: ”Redo flickan är, för den du Vakat har och skulle vaka, När du huggorms-åkern plöjer, Vänder ormuppfyllda fältet. Samma åker redan ofta Hiisi börjat på att plöja Med af koppar smidda billar, Med den hvassa eldbetts-plogen; Städse dock min son, den arme, Lemnat åkern plöjd till hälften.” Sillon seppo Ilmarinen Ei kärsi käsin ruweta, Sowi sormin suorrostella, Ilman rautarukkasitta, Kiwisittä kintahitta. Otti rautarukkasensa, Nouti kintahat kiwiset, Tako rautaset talukset, Teräksiset säärystimet, Rautapaitohin panihen, Teräswöihen wyöttelihen. Siitä kynti kyisen pellon, Wakoeli maan matosen; Nosti kyitä kynnökselle, Käärmehiä käännökselle. Sano tuolta tultuansaa ”Jo ma kynnin kyisen pellon, Wakoelin maan matosen, Nu ej vågar Ilmarinen Gripa verket an med fingrar, Arbetet med händer öfva, Utan jernbesmidda vantar, Handskar utaf stenar gjorda; Tager jernbesmidda vantar, Handskar utaf stenar gjorda; Sedan smider han sig jernskor, Gör af stål till benen brynjor, Kläder sig i koppar-skjorta, Stålsmidt bälte på sig spänner. Så han plöjer huggorms-åkern, Fårar ormuppfyllda fältet Och med plogens billar lyftar Ormar på de vända tegar. Säger dädan återkommen: ”Plöjt jag har nu huggorms-åkern, Fårat ormuppfyllda marken,  Lönnrot 1835a: Föga ock en åldrig gubbe;  / Stormen för på sjön förståndet (lines 382−383).  Piponius 1839: Icke prisar jag en sjöman,  / Ej en åldrig jag berömmer, / Ty förståndet uppå hafvet / Blåses bort af skarpa vindar,  / Och till plåga är den gamle, / Ledsnad väcker blott en åldrig; / Icke här en jungfru finnes / Åt dig till en ständig maka (lines 381−388).  Lönnrot 1835a: Ingen jungfru här nu finnes, / Som för alltid blir din make, / Bor som hönan vid din sida, / Hvilken för dig bädden ordnar, / Ställer vackert hufvudkudden (lines 387−392). 161 Fennica.indd 161 17.1.2019 14:54:58 �Fennica: Kalevala Käärmehisen käännättelin; Onko walmis walwattini, Walmis walwateltawani?” . . . . . Fältet vändt det ormbetäckta, Är nu redo mön, för den jag Vakat har och skulle vaka?” Sano Pohjolan emäntä: ”Ompa walmis walwattisi, Walmis walwateltawasi, Kun suistat suet saloista, Päistät karhut kankahilta, Aina lehmäni lewitti, Tappo tammoja polosen.” Sade Pohjolas värdinna: ”Redo flickan är, för den du Vakat har och skulle vaka, När du skogens vargar betslar, Tyglar björnarna på fältet. Ständigt mina kor de skingrat, Dödat stoen för mig arma.” Sillon seppo Ilmarinen, Takoja iän ikuinen, Teki suitset teräksiset, Päitset rautaset rakenti. Niillä suistawi sutoset, Päisti karhut kankahilta, Pani suet suitset suuhun, Päitset päähän kontioille, Sano tuolta tultuansa: ”Jo ma kynnin kyisen pellon, Käärmehisen käännättelin, Wakoelin maan matosen; Jo suistin suet saloista, Päistin karhut kankahilta; Onko walmis walwattini, Walmis walwateltawani?” Straxt nu smeden Ilmarinen, Den evärdelige hamrarn Gör af stål åt djuren betsel Och af jern dem grimmor smider. Betslade så skogens vargar, Band med grimma fältets björnar, Stack i vargars munnar betslen, Grimmorna kring björnars hufvun, Sade dädan återkommen: ”Plöjt jag har nu huggorms-åkern, Fältet vändt det ormbetäckta, Ormuppfyllda marken fårat; Skogens vargar har jag betslat, Tyglat björnarna på fältet. Är nu redo mön, för den jag Vakat har och skulle vaka?” Sade Pohjolas värdinna: ”Redo flickan är, för den du Vakat har och skulle vaka, När du fångar först en fjällfisk, Väldig gädda, snabb att simma, Ifrån Tuoni-flodens bölja, Ifrån Manala det låga, Fångar nät och not förutan, Utan alla andra redskap; Hundra männer har den slukat, Bragt om lifvet tusen hjeltar.” Sano Pohjolan emäntä: ”Jo on walmis walwattisi, Walmis walwateltawasi, . Kun saat suuren suomuhauin, Liikkuwan kalan lihawan, Tuolta Tuonelan joesta, Manalan alantehesta, Werkotonna, nuotatonna, . Ilman muutta pyywyksettä; Jo on syönyt saanki miestä, Tuhonnut tuhan urosta.” 162 Fennica.indd 162 17.1.2019 14:54:58 �Kahestoista Runo — Tolfte Runan . . . . . . . . Jopa tuskiksi tulewi, Läylemmäksi lankiawi; Takowi kokon tulisen, Waakalinnun walkiaisen, Koprat rauasta takowi, Teräksestä temmottimet; Siiwillen siotteleksen, Kokon kynkkäluun nenille, Lenteä lekuttelewi, Lenti Tuonelan joelle, Yksi siipi wettä wiili, Toinen taiwoja tasaili, Nokka luotoja lotasi, Koprat merta kuopraeli; Lenti hauin pyyäntähän, Hirmuhampahan hakuhun. Ren i trångmål råkar smeden, Finner arbetet besvärligt. Hamrar sig en eldig hafs-örn, Fogel stark och hvit till färgen; Örnens klor af jern han smidde, Bildade af stål dess tänger, Band sig sedan fast vid vingen, Der som vingens ben sig slutar. Flaxande nu örnen flyger, Ilar bort till Tuoni-elfven. Ena vingen klyfver vattnet, Himlarna den andra vidrör, Näbben stöter emot klippor Och till hafvet klorna räcka. Flög nu hän att fånga gäddan, Fisken med de grymma tänder. Tuli hauki haukotellen, Ween koira wengotellen, Eik’ oo hauki pienen pieni, Eikä hauki suuren suuri: Kieli kahta kirweswartta, Hampahat harawan warren, Kita kolmen kosken werta, Selkäranka seitsemisen. Slingrande ses gäddan komma, Vattnets hund i bugter skrida. Gäddan är ej af de minsta, Icke heller af de största; Tvenne yxskaft lång är tungan, Tänderna af räfsans storlek, Gapet är som trenne forssar, Forssar sju dess ryggrad liknar. Lenti kokko liitätellen, Isketellen ilman lintu, Eik’ oo kokko pienen pieni, Eikä kokko suuren suuri: Sen on suu satoa syltä, Kita kuusi koskellista, Kieli wiittä kirweswartta, Kynnet wiittä wiikatetta, Siipi taiwoa tapasi, Toinen wettä wiepraeli. Örnen flyger, stadnar stundom, Luftens fogel ned sig svingar, Örnen är ej af de minsta, Icke heller af de största. Hundra famnar vid är munnen, Örnens gap sex forssar liknar, Af fem yxskafts längd är tungan, Klorna med fem lior lika. Ena vingen himlen vidrör Och den andra vattnets yta. Liiteleksen, laateleksen, Katseleksen, käänteleksen; Keksi suuren suomuhauin, Flyger ömsom, ömsom stadnar, Vänder sig, med ögat spejar, Varsnar så den stora gäddan, 163 Fennica.indd 163 17.1.2019 14:54:58 �Fennica: Kalevala . . . . . . . Liikkuwan kalan lihawan, Iskewi kaloa tuota, Koprin selkähän kawahti. Sillon suuri suomuhauki, Liikkuja kala lihawa, Painawi kokon kynimen, Alle selwien wesien. Niin kokko kohotteleksen, Ilmahan ylenteleksen, Nosti mustia muria, Päälle selwien wesien, Rörliga och feta fisken. Efter den nu örnen spänner, Rusar på dess rygg med klorna. Stora fjällbelagda gäddan, Rörliga och feta fisken Trycker örnens starka vingben Ned inunder klara vattnet. Örnen stiger upp mot himlen, Höjer sig i luftens rymder. Lyftar af det svarta gruset Ofvan klara vattnets yta. Liiteleksen, laateleksen, Toki toisesti kokewi, Yhen iski kynsiänsä Hauin hirmun hartioihin, Ween koiran koukkuluihin, Toisen iski kynsiänsä Rautaselle kalliolle, Wuorelle teräksiselle. Kilpisty kiwestä kynsi, Kalpistihen kalliosta; Jo hauki sukelteleksen, Ween wenkale weäksen, Kynsistä kokon kynimen, Waakalinnun warpahista. Flyger ömsom, ömsom stadnar Än en annan gång försöker; Högg af sina klor den ena Fast i grymma gäddans skuldror, Uti vatten-hundens refben; Högg af sina klor den andra Vid en klippas fasta jernvägg, In i sidan af ett stålberg. Men dess klo från stenen slintar, Återstudsar ifrån klippan; Gäddan dyker ned i vågen, Vattnets starka djur sig sliter Ifrån klorna uppå örnen, Från den starka fogelns näfvar. Siitä kokko rautakopra Kohta kolmasti kokewi, Warsin iskeä tapasi, Iski kiinni kynsiänsä, Saipa hauin kynsihinsä, Ween koiran koprihinsa, Nosti suuren suomuhauin, Ween wenkalen wetäwi, Alta aaltojen sywien, Päälle selwien wesien. Örnen med de starka jernklor Tredje gången är försöker; Lyckades nu hugga säkert, Hög med sina klor i fisken. Fick så gäddan uti klorna Vatten-hunden uti näfven; Lyftar så den stora gäddan Drager vattnets djur, det starka, Ifrån flodens djupa böljor På det klara vattnets yta. Nosti siitäki ylemmä, Korkiammalle kohotti, Lyftar gäddan högre uppåt, Höjer ännu derutöfver, 164 Fennica.indd 164 17.1.2019 14:54:58 �Kahestoista Runo — Tolfte Runan Oksalle omenatammen, Latwalle lakan petäjän. . . . . . Upp på ollon-ekens grenar, Uti broda tallens krona. Wiepi wieläki ylemmä, Korkiammalle kohotti, Pitkän pilwen rannan päälle, Pitkän kaaren kannikalle; Pilwet liikku, taiwot nauku, Ilman kannet kallisteli, Katkesi ukolta kaari, Kuulta sarwipää sakara. För så gäddan högre uppåt, Lyftar fisken ifrån trädet Upp till långa molnets ända, Randen af den långa bågen. Skyar rördes, himlar hveno, Luftens lock i lutning bragtes, Sönder brast för Ukko bågen, Och behornad spets för Månen. Sillä seppo Ilmarinen Sai on suuren suomuhauin, Liikkuwan kalan lihawan, Tuosta Tuonelan joesta, Manalan alentehesta. Ei wesi weellen tullut Kalahauin suomuloista, Ilma ilmallen hajasnut, Kokkolinnun höyheniltä. Fick så smeden Ilmarinen Stora, fjällbelagda gäddan, Rörliga och feta fisken Ifrån Tuoni-flodens böljor, Ifrån Manala, det låga. Vattnet liknade ej vatten för de fjäll, som gäddan lemnat, Luften såsom luft ej kändes För de fjädrar, örnen bortfällt. Siitä seppo Ilmarinen Otti weitsen huotrastansa, Päätä poikki pahkomahan, Watsa halki wiiltämähän; Itse maisteli makua, Itse riipo rintapäitä. Derpå smeden Ilmarinen Drager fram sin knif ur slidan, För att gäddans hufvud lösa Och dess mage sönderklyfva; Smakar sedan sjelf på fisken Och dess bröstben skär i stycken. Skar så af dess hela hufvud Och till Pohja-stugan förde Som en gåfva åt sin svärmor, Tog till orda då och sade: ”Det för alla tider dugde Till en stol i Pohja-stugan.” Pään on warsin poikki pahko, Wiepi Pohjolan tupahan Anopille antehiksi, . Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Tuoss’ olis ikuinen tuoli Hywän Pohjolan tupahan.” . Derpå smeden Ilmarinen Yttrade ett ord och sade: ”Plöjt jag har nu huggorms-åkrar, Ormuppfylda fält jag omvändt, Siitä seppo Ilmarinen Sanan wirkko, noin nimesi: ”Jo nyt kynnin kyiset pellot, Käärmehiset käännättelin; 165 Fennica.indd 165 17.1.2019 14:54:58 �Fennica: Kalevala . . . . Jo suistin suet saloista, Päistin karhut kankahilta; Sainki suuret suomuhauit, Liikkuwat kalat lihawat, Tuosta Tuonelan joesta, Manalan alantehesta; Joko on walmis walwattini, Walmis walwateltawani?” Betslat vargar uti skogen, Tyglat björnar uppå fältet. Stora gäddor har jag fångat, Rörliga och feta fiskar Ifrån Tuoni-flodens böljor, Ifrån Manala, det låga. Är nu redo mön, för den jag Vakat har och skulle vaka?” Sano Pohjolan emäntä: ”Pahoinpa sinäi laait, Kun sä päätä poikki pahkoit, Watsan warsin halki laskit, Wielä riiwoit rintapäätä, Kanssa maistelit makua.” Sade Pohjolas värdinna: ”Illa du dig ock betedde, När du fiskens hufvud afskar, Gäddans mage sönderklyfde Och dess bröstben slet i stycken, Smakade jemväl på köttet.” Sillon seppo Ilmarinen Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Ei saalis wiatta saaha Paikoilta paremmiltana, Saati Tuonelan joesta, Manalan alantehesta; Jok’ on walmis walwattini, Walmis walwateltawani?” Dervid smeden Ilmarinen Sjelf till orda tog och sade: ”Utan fel ej bytet fångas Äfven ifrån bättre ställen, Mindre än från Tuoni-elfven, Ifrån Manala det låga. Är nu redo mön, för den jag Vakat har och skulle vaka?” Sade Pohjolas värdinna: ”Redo flickan är, för den du Vakat har och skulle vaka. Sköna jungfrun är nu vunnen, Såld den hår-beprydda flickan Bort åt smeden Ilmarinen Till en dufva invid sidan, Till en maka för hans lifstid.” Sano Pohjolan emäntä: ”Jo nyt on walmis walwattisi, Walmis walwateltawasi, Jo nyt on neito kosjottuna, Päähyt kassa kaupittuna, Ilmariselle sepolle, . Kainaloiseksi kanaksi, Ikuseksi puolisoksi.” . . Gaf så bort sin egen dotter Yttrande med dessa orden: ”Hvaraf visste du min älskling, Hörde det, mitt gyllne äpple, Att här föddes denna jungfru, Anto oman tyttärensä, Sanan wirkko, noin nimesi: ”Mistä tiesit teltamoinen, Kuulit kultani omena, Tämän neien syntywäksi, 166 Fennica.indd 166 17.1.2019 14:54:58 �Kahestoista Runo — Tolfte Runan  Castrén has added a line for clarity. Impyen ylenewäksi, Kun on nuori neityemme, Wasta kaswawa kanamme?” . . . . . . . Att en sådan flicka växte, När hon är, vår unga jungfru, Först en späd och liten dufva?” Laulo lapsi lattialta, Poika pieni pankon päästä: ”Siitä tiesi teltamoinen, Kuuli kultasi omena, Isopa hywältä kuulu, Kuulu kullalta mereltä. Juoksi purret puittomia, Wenot wäljiä wesiä, Tuoen täytensä eloa, Aluksensa aartehia. Qvad ett barn så ifrån golfvet, Ifrån härden liten gosse: ”Deraf visste det din älskling, Hörde det ditt gyllne äpple: Fadren har ett frejdadt rykte Ut ifrån det gyllne hafvet, Der hans båtar ofta seglat, Lagt till rygga vida fjärdar, Återvändande till hemmet Lastade med gods och skatter. Ja siitä tiesi teltamoinen Kuuli kultasi omena; Emopa hywältä kuulu, Kuulu kullasta koista; Nosti leiwät leppehesti, Syötti wierahat wälehen. Deraf visste det din älskling, Hörde det ditt gyllne äpple: Modren har ett frejdadt rykte Från det sköna, gyllne hemmet; Vänligt fram hon bröd har burit, Skyndsamt mat åt gäster gifvit. Käwi kujat kuurullahan, Lääwät länkämäisillähän; Aiwon ammo aikasuopa, Aiwon aika huomenessa, Mäkähti kewätkaritsa, Kewätuuhi ullotteli, Heinän hienon heittäjätä, Palasen parantajata. Hon gått lutad fram i tågen, Nedböjd uti ladugårdar. Goda kon har bölat tidigt, Ganska tidigt hvarje morgon; Tidigt bräkt har vårens tacka, Tidigt lammet, födt om våren, Längtande att redan komme350 Den som fina höet räcker, Som förbättrar matens smulor. Jo siitä tiesi teltamoinen, Kuuli kultasi omena: Aiwon aika huomenessa Noki nousi nuorasesta, Sawu paksusta pakeni, Kuulun neitosen koista. Sukkulainen suikahteli Deraf visste det din älskling, Hörde det ditt gyllne äpple: Ganska tidigt hvarje morgon Sotet snörrätt upp sig svingat, Röken flytt ur tjocka lager Från berömda jungfruns boning; Spolen farit fram och åter, 167 Fennica.indd 167 17.1.2019 14:54:58 �Fennica: Kalevala . . . . . . Kärppänä kiwen raossa, Piukahteli pirran piikin Tikkana puun kupeessa, Käärilauta käännähteli Orawana oksapuussa.” Som bland stenar hermelinen; Så väfskedens tenar surrat, Som en hackspik invid trädet; Väfvens bom så hastigt vändt sig, Som i grenig fura ekorn.” Siitä Pohjolan emäntä Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Kaiken sykysyn sanoinki, Keskutin tämän kewään: Salwoome piilopirtti, Piilopirtti pikkarainen, Neien kangasta kutoa, Saoin sarkoa kutoa. Derpå Pohjolas värdinna Sjelf till orda tog och sade: ”Långa hösten jag ju sade. Yrkade den hela våren: Låt ett hemligt loft oss timra, Bygga upp en liten stuga, Der sin väfnad jungfrun sköter, Väfver sina hundra alnar. Laatiome pieni pirtti, Pienet piiloikkunaiset, Missä neittä piiletellä, Päätä kassa kaswatella; Pah’ on neitonen salata, Hiwus pitkä piiletellä, Hywä on hepo salata, Suorajouhi suojaella.” Låt ett litet loft oss timra Litet loft med dolda gluggar, Hvarest jungfrun vi fördölja. Fostra upp den hår-beprydda. Svår en jungfru är att gömma, Lockig mö att rätt förvara; Lättare man hästen döljer, Tagelprydda fålen aktar.” Waka wanha Wäinämöinen Alla päin pahoilla mielin, Kotihinsa kulkiessa, Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Elkääte etinen kansa, Elkääte lapsen lapsi, Lähkö uimahan uhalla, Weikasta wesien päälle, Kilwon neittä kosjomahan Sepon Ilmarin keralla.” Gamle trygge Wäinämöinen, Sorgsen och med nedsänkt hufvud, Bort till hemmet återvänder, Yttrar då ett ord och säger: ”Icke må det folk, som födes, Icke I, dess söners söner, Er bege på trots att simma, Kasta er för vad i vattnet Och till mö i täfling fria Jemte smeden Ilmarinen!” 168 Fennica.indd 168 17.1.2019 14:54:58 �Kolmastoista Runo — Trettonde Runan Kolmastoista Runo. Trettonde Runan. Siitä häitä hankittihin, Walmisteltihin pitoja, Häitä Pohjolan tuwilla, Pitoja Pimentolassa. . . . . . . . Derpå bröllop man bereder, Börjar gästabud anordna, Bröllop uti Pohjas stugor, Gästabud i Pimentola. Mitä tuohon tuotanehe, Ja kuta we’ettänehe, Noihin Pohjolan pitohin, Sariolan juominkihin, Hywän rahwahan ruuiksi, Joukon suuren syötäwäksi? Tuotu on muhia mulli, Sonni saatuna lihawa. Hvad har man väl kunnat hemta Och hvad allt tillvägabringa Till det goda Pohjas bröllop, Sariolas dryckesgille, För att mätta goda folket, Ge till mat åt ymnig skara? Hemtad är en frodig oxe, Väldig tjur man dit har skaffat. Kaswo härkä Karjalassa Sonni Suomessa sikesi, Eikä härkä suuren suuri, Eikä härkä pienen pieni; Hämehessä häntä häily, Pää keikku Kemijoella, Jalk’ on yksi Aunuksessa, Toinen Turjan tunturilla, Kolmansi koskella Wuoksen, Neljäs on Lapin lahella. Päiwän lenti pääskylintu Härän sarwien wäliä, Kuun juoksi kesäorawa Häpeheltä hännän päähän, Eikä wielä päähän päässyt, Ensinkänä ennättänyt, Keskelläpä yön pitäwi, Härän hännällä lepäsi. Etsitähän iskiätä, Katsotahan kaatajata, Wienosta Wenäjän maasta Kaunihista Karjalasta, Suomen suurilta tiloilta, Oxe växte i Karelen, Frodades en tjur i Finland, Oxen var ej af de största, Icke heller af de minsta, Tavastland såg svansen flägta, Hufvudet i Kemi rördes, En fot i Olonets trampar, Uppå Turjas fjäll den andra, Bort vid Wuoksens fors den tredje Och den fjerde uti Lappland. Svalan flög en dag på vägen Oxens båda horn emellan, Sommar-ekorn lopp en månad Ifrån svansens ena ända Utan att den andra hinna, Måste midt på vägen rasta, Hvila ut en natt på svansen. Efter slagtare man söker, Söker karl att oxen fälla Ända från det lugna Ryssland, Ifrån Karjala det sköna, Ifrån Suomis vida bygder 169 Fennica.indd 169 17.1.2019 14:54:58 �Fennica: Kalevala Ruotsin maasta rohkiasta, Tämän riikin riitamaasta, Tämän wallan wainojasta. . . Och från Sveas djerfva rike, Som med detta rike tvistar, Som förföljer detta välde. Läksi ukko iskemähän, Palwonen pitelemähän, Wirokannas wiilemähän; Härkä päänsä häilähytti, Mustat silmänsä mulisti, Ukko kuusehen kawahti, Palwonen pajun nenähän, Wirokannas kannon päähän. Ukko sig beger att slagta, Palvonen att hornen hålla, Wirokannas till att skära. Oxen svänger på sitt hufvud Och de svarta ögon blänger; Ukko springer upp i granen, Palvonen i videt hoppar, Wirokannas flyr på stubben. Ukko kuusesta toruwi, Palwonen pajun nenästä Wirokannas kannon päästä: . ”Kun ma tullen toisen kerran, Toki saanen saalihiksi Sata saawia lihoa, Werta seitsemän wenettä, Kuuta kuusi tynnyriä.” . Eipä toiste tullukkana, Eikä sen erän perästä. . . . Ukko väsnar ifrån granen, Palvonen från vide-busken, Wirokannas ifrån stubben: ”När en annan gång jag kommer, Tör af dig jag få till byte Kött, som hundra såar fyller, Blod i båtar sju att tappas Och af fett sex fulla tunnor.” Men han kom ej mera åter, Kom ej efter denna resan. Etsitähän iskiätä, Katsotahan kaatajata; Etsitähän Tuonelasta, Manalasta maanki alta, Etsitähän, eipä löytty, Haettihin, ei hawattu. Efter slagtare man söker, Söker karl att oxen fälla Ifrån Tuoni-Gudens boning, Under jorden i Manala, Söker, men man finner icke, Letar, men man blir ej varse. Mies pieni merestä nousi, Uros aallosta yleni, Eikä uros pienen pieni, Eikä uros suuren suuri; Pystyn peukalon pituinen, Kolmen sormen korkeuinen: Alla maljan maata mahtu, Seulan alla seisomahan. Part’ on polwilla eessä, Liten man ur hafvet uppsteg, Hjelte sig från böljen höjde, Hjelten är ej af de minsta, Icke heller af de största: Upprätt tummes längd han äger, Har en höjd af trenne fingrar, Ryms att ligga under skålen, Ryms att stå inunder sållet. Skägget räcker fram till knäna, 170 Fennica.indd 170 17.1.2019 14:54:58 �Kolmastoista Runo — Trettonde Runan . . . . . . . Hiwus kannoilla takana, Päässä paasinen kypäri, Jaloissa kiwiset kengät, Weitsi kultanen käessä, Hopiainen huotra wyöllä. Jo tapasi tappajansa, Sonni suuri sortajansa. Ned till hälarna når håret, Bär på hufvet stenig mössa, Skor af sten på sina fötter, Har en gyllne knif i handen, Silfver-slida vid sin gördel. Der sin bane oxen träffar, Finner den, som honom fäller. Heti kun näki eränsä, Ruhto niskahan rutosti, Sorti sonnin polwillehen, Kylin maahan kyykähytti. Mannen knappt sitt byte märker, Innan han på nacken rusar, Trycker tjuren den på knäna, Böjer sidan emot marken. Saiko paljon saalihiksi? Wähän saapi saalihiksi: Sata saawia lihoa, Sata syltä makkaroa, Werta seitsemän wenettä, Kuuta kuusi tynnyriä, Hywän Pohjolan pitohin, Sariolan juominkihin. Fick deraf han ymnigt byte? Blott ett ringa byte fick han: Köttet hundra såar fyllde, Korfvens längd var hundra famnar, Bloden upp sju båtar fyllde, Och af fett sex tunnor erhölls För det goda Pohjas bröllop, Sariolas dryckesgille. Siitä Pohjolan emäntä Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Mistäpä olutta saamma, Tahi taaria panemma, Näille häille hankkimille, Pioille piettäwille? En tieä tekoa taarin, Enkä syntyä olosen.” Derpå Pohjolas värdinna Sjelf till orda tog och sade: ”Hvaraf skola öl vi göra, Hvaraf må vi spisöl brygga För det bröllop, som skall firas, För det gästbud, som skall gifvas? Ej jag vet, hur spisöl brygges, Känner icke ölets ursprung.” Huuhuwi humala puusta, Wesi wirrasta wihelsi, Otra pellon pientaresta: ”Konsa me koolle saamma, Konsa koolle ja koholle.” Humlan susar ifrån trädet, Vattnet ifrån strömmen sorlar, Kornet hviskar ifrån åkern: ”När må vi tillsamman komma, Komma samman och i jäsning?” Osmotar oluen seppä, Kapo kaljojen tekiä, Arwelee, ajattelewi: Osmotar, som öl bereder, Skicklig bryggerska af spisöl Eftersinnar och begrundar: 171 Fennica.indd 171 17.1.2019 14:54:58 �Fennica: Kalevala ”Mitä tuostaki tulisi, Jos panen pa’an tulelle, Laitan keiton kiehumahan? ”Hvad monn deraf kunde blifva, Ställde grytan jag på elden, Hade koket till att sjuda?” Otti otrasen jywiä, Kuusi otrasen jyweä, Seitsemän humalan päätä, Wettä kauhoa kaheksan; Niin pani pa’an tulelle, Laitto keiton kiehumahan. Gick att plocka korn ur åkern Tog sex korn från sädes-axet, Knoppar sju från humlans stängel, Öste åtta slefvar vatten, Ställde grytan uppå elden, Hade så sitt kok att sjuda. Kuu kiwiä kuumettihin, Kesä wettä keitettihin, Salo puita poltettihin, Salo puita, saari maita. Kansa kaikki katsahtawi, Katsahtawi, kaiwahtawi: ”Mistäpä sawunen saapi, Auer ilmahan ajaksen.” Stenar hettades en månad, Vatten kokades en sommar, Trädrik skog till bränsle öddes – All den skog en holme frambragt. Detta nu allt folk betraktar, Ser och spritter till af undran: ”Hvadan må den röken stiga, Svinga sig i höga rymden?” Tuoltapa sawunen saapi, Auer ilmahan ajaksen; Sawu saarella palawi, Tuli niemen tutkamessa, Pienikö soan tuleksi, Suuri paimosen paloksi. Derifrån den röken stiger, Svingar sig i höga rymden: Elden brinner uppå holmen, Lågan flammar uppå udden, Alltför liten till en vakteld, Alltför stor till herdens brasa. . Osmotar oluen seppä, Kapo kaljojen tekiä, Kesän keittäwi olutta, Talwen taaria rakenti; Pani otraista olutta Puisen uuen uurtehesen. Osmotar, som öl bereder, Skicklig bryggerska af spisöl Brygger öl den hela sommarn, Spisöl vintern om bereder, Brygger korn-öl och det lägger I ett käril nyss tillagadt. . Sai oluen panneheksi, Ei saanut hapanneheksi. Arwelee, ajattelewi, Sanan wirkko, noin nimesi: ”Mitä tuohon tuotanehe, Brygdt hon fick omsider ölet, Men ej fick hon det att jäsa, Eftersinnar och begrundar, Yttrar så ett ord och säger: ”Hvad skall härtill nu man hemta, . . . . . 172 Fennica.indd 172 17.1.2019 14:54:58 �Kolmastoista Runo — Trettonde Runan  Ja kuta kutsuttanehe, Oluelle happameksi, Kaljalle kohottimeksi.” . . . Hvad skall hit ännu man skaffa, För att ölet måtte jäsa Och i skumning drycken komma?” Hyw’ on tyttö Pohjan neiti, Se on soma sormiltansa, Aina liukas liikunnolta, Aina kengältä kepiä. Liikku sillon liitoksella, Laaho keskilattialla, Yhtä toista toimitteli Kahen kattilan kesellä. Näki puikon lattialla, Otti puikon lattialta, Pohjas mö, den goda flicka, Flickan med de nätta fingrar, Som med snabbhet städse röres, Som är alltid lätt på foten, Rörde sig vid golfvets fogning, Uti stugans midt sig svängde, Ett och annat der bestyrde Midt emellan tvenne kittlar. Sen en sticka uppå golfvet, Tager stickan upp från golfvet. Katselewi, kääntelewi: ”Mitä tuostaki tulisi Kawon kaunihin käsissä, Hywän immen hyppysissä?” Jo kanto kawon kätehen, Hywän immen hyppysihin. Castrén has systematically left out the same line several times. Vänder och betraktar stickan: ”Hvad monn deraf kunde blifva Uti sköna kapos händer, I den goda jungfruns fingrar?” För den så i kapos händer, I den goda jungfruns fingrar. . Kapo gnuggar sina händer, Gnuggar sina begge händer, Föddes så en hvit ekorre. Kapo kaksin kämmeninsä, Hykersi molempinensa, Molempihin reisihinsä;351 Synty walkia orawa. Niin se neuo poikoansa, . Orawaistansa opasti: ”Orawani lintuseni, Orpolapseni omani! Juokse tuonne, kunne käsken, Kunne käsken ja kehotan, . Mielusahan metsolahan, Tarkkahan Tapiolahan; Nouse puuhun pienosehen, Taiten tarhalatwasehen, Jottei kokko kopraseisi, . Eikä iskis ilman lintu. Käpy pure käessäsi, Börjar nu att barnet lära, Undervisa lilla ekorn: ”Ekorre, min lilla fogel, Du mitt barn, som far ej äger! Spring nu hädan, dit jag bjuder, Dit jag bjuder och dig manar, Bort till Metsola det ljufva, Det vaksamma Tapiola. I ett litet träd så klättra, Uppstig varsamt i dess krona, Att dig örnen icke griper, Luftens fogel dig ej spänner. Bit en kotte under färden, 173 Fennica.indd 173 17.1.2019 14:54:58 �Fennica: Kalevala Kanna kaksi kynnessäsi, Ne kanna kawon kätehen, Tuo olalle Osmottaren.” . . . . . . . Hemta kottar två i tassen; Bringa dem i kapos händer, Bär till Osmo-dotterns skuldra.” Osasi orawa juosta, Matkaella maan ihana. Pian juoksi matkan pitkän, Wälehen wälit lyhyet, Mäen poikki, toisen pitkin, Kolmannen wähän witahan, Mielusahan metsolahan, Tarkkahan Tapiolahan. Siellä on kolme korpikuusta, Neljä pienoista petäätä, Nousi puuhun pienosehen, Taiten tarhalatwasehen, Eikä kokko kopraissunna, Iskenynnä ilman lintu. Katkasi käpyä kaksi, Päitä lehmän leikkaeli, Käwyt kätki kynsihinsä, Kääräsi käpälehensä, Niin kanto kawon kätehen, Hywän immen hyppysihin. Osmotar oluehensa, Kapo pisti kaljahansa, Ei ota olut hapata, Eikä nouse nuori juoma. Ekorn nog förstod att springa, Färdas kunde markens täckhet, Sprang i hast den långa vägen, Ilade de korta hållen, Sprang långs backar, sprang tvärsöfver Sprang ock öfver dem på snedden; Sprang till Metsola det ljufva, Det vaksamma Tapiola. Ökengranar tre der funnos, Funnos fyra smärre granar, I ett litet träd han klängde, Uppsteg varsamt i dess krona, Utan att af örnen gripas, Spännas utaf luftens fogel. Bröt från trädet tvenne kottar, Skar från qvisten af dess spetsar; Gömde kottarna i klorna Slöt dem uti sina tassar; Förde så i kapos händer, I den goda flickans fingrar. Kapo kastar dem i ölet, Osmo-dottren i sitt spisöl. Ölet börjar ej att jäsa, Färska drycken vill ej skummas. Arwelee, ajattelewi, Mitä tuohon tuotanehe Oluelle happameksi, Kaljalle kohottimeksi. Eftersinnar och begrundar: ”Hvad skall hit ännu man hemta, För att olet måtte jäsa, Drycken uti skumning komma?” Hyw’ on tyttö Pohjan neiti, Aina kengältä kepiä; Liikku sillan liitoksella, Laaho keskilattialla, Yhtä toista toimitteli Kahen kattilan kesellä, Pohjas mö, den goda flickan, Som är alltid lätt på foten, Rörde sig vid golfvets fogning, Uti stugans midt sig svängde, Ett och annat der bestyrde Midt emellan tvenne kittlar. 174 Fennica.indd 174 17.1.2019 14:54:58 �Kolmastoista Runo — Trettonde Runan . . . . . . . . Näki lastun lattialla, Otti lastun lattialta. Ser en spån på golfvets tilja, Tager spånen upp från golfvet. Katselewi, kääntelewi: ”Mitä tuostakin tulisi Kawon kaunihin käsissä, Hywän immen hyppysissä?” Jo kanto kawon kätehen, Hywän immen hyppysihin. Vänder och betraktar spånen: ”Hvad monn deraf kunde blifva Uti sköna kapos händer, I den goda jungfruns fingrar?” För den så i kapos händer, I den goda jungfruns fingrar. Kapo kaksin kämmeninsä, Hykersi molempinensa, Molempihin reisihinsä; Synty näätä kultarinta. Niin se neuo nääteänsä, Orpolastansa opasti: ”Näätäseni lintuseni, Orpolapseni omani! Mene tuonne, kunne käsken, Kunne käsken ja kehotan, Kontion kiwikololle, Metsän karhun kartanolle. Siellä karhut tappelewat, Kontiot kowin eläwät; Koprin kuonoa kokoa, Käsin waahtea waluta, Se kanna kawon kätehen, Tuo olalle Osmottaren.” Kapo gnuggar sina händer, Gnuggar sina begge händer, Mård med gyllne bröst då föddes. Börjar nu att mården lära, Undervisa arma barnet: ”O du mård, min lilla fogel, Du mitt barn, som far ej äger! Gå nu hädan dit jag bjuder, Dit jag bjuder och dig manar, Spring till björnens stenrös-grotta, Björnens gård i öde-skogen. Björnarna der häftigt tagas, Lefva uti all sin vildhet. Samla dregel uti näfven, Fradga låt i handen rinna, Hemta så i kapos händer, Bär till Osma-dottrens skuldra.” Jopa taisi näätä juosta, Kultalintu liihätellä, Pian juoksi matkan pitkän, Wälehen wälit lyhyet, Joen poikki, toisen pitkin, Kolmannen wähän witahan, Kontion kiwikololle, Karhun louhi kartanolla. Siellä karhut tappelewat, Kontiot kowin eläwät, Rautasella kalliolla, Mården nog förstod att springa, Ila kunde gyllne fogeln, Sprang i hast den långa vägen, Ilade de korta hållen, Sprang långs elfvar, sprang tvärsöfver, Sprang ock öfver dem på snedden, Sprang till björnens stenrös-grotta, Gården utaf hällar formad. Björnarna der häftigt togos, Lefde uti all sin vildhet På en häll af fasta jernet, 175 Fennica.indd 175 17.1.2019 14:54:58 �Fennica: Kalevala . .  . . . . Wuorella teräksisellä. Juoksi kuona karhun suusta, Waahti kontion kiasta, Koprin kuonoa kokosi, Käsin waahtea walutti, Sen kanto kawon kätehen, Hywän immen hyppysihin. Osmotar oluehensa, Kapo kaato kaljahansa; Ei ota olut hapata, Eikä nouse nuori juoma. På ett berg af hårda stålet; Ifrån björnars mun rann dregel, Fradga dröp från deras käftar. Samlar dregel uti näfven, Fradga uti handen upptar, Bär så uti kapos händer I den goda jungfruns fingrar; Kapo blandar det i ölet, Osmo-dottren i sitt spisöl. Ölet börjar ej att jäsa, Färska drycken vill ej skummas. Arwelee, ajattelewi, Mitä tuohon tuotanehe Oluelle happameksi, Kaljalle kohottimeksi. Eftersinnar och begrundar: ”Hvad skall hit nu mera bringas, För att ölet måtte jäsa, Drycken uti skumning komma?” Hyw’ on tyttö Pohjan neiti, Aina kengältä kepiä, Liikku sillan liitoksella, Laaho keskilattialla, Yhtä toista toimitteli Kahen kattilan kesellä, Näki lehen lattialla, Otti lehen lattialta. Pohjas mö, den goda flicka, Som är alltid lätt på foten, Rörde sig vid golfvets fogning, Uti stugans midt sig svängde, Ett och annat der bestyrde Midt emellan tvenne kittlar. Märker så ett löf på golfvet, Tager löfvet upp från golfvet. Katselewi, kääntelewi: ”Mitä tuostakin tulisi Kawon kaunihin käsissä, Hywän immen hyppysissä?” Jo kanto kawon kätehen, Hywän immen hyppysihin. Vänder och betraktar löfvet, ”Hvad monn deraf kunde blifva Uti sköna kapos händer, I den goda jungfruns fingrar?” För det så i kapos händer, I den goda jungfruns fingrar. Kapo kaksin kämmeninsä, Hykersi molempinensa, Molempihin reisihinsä; Synnyttäwi mehiläisen. Niin se neuo lintuansa, Mehiläistänsä opasti: Kapo gnuggar sina händer. Gnuggar sina begge händer Och ett bi så födas låter. Börjar att sin fogel lära, Undervisa Mehiläinen: 176 Fennica.indd 176 17.1.2019 14:54:58 �Kolmastoista Runo — Trettonde Runan ”Mehiläinen, sköna fogel, Du mitt barn, som far ej äger! Flyg nu hädan, dit jag bjuder, Dit jag bjuder och dig manar: Öfver hela nio hafven Och till hälften öfver tio. Hemta honung med din vinge, Ljuvlig saft i din beklädnad, Ifrån ljusa gräsets ända, Ifrån gyllne blommans krona, Hemta hit i kapos händer, Bär till Osmo-dottrens skuldra.” ”Mehiläinen lintuseni, Orpolapseni omani! Lennä tuonne, kunne käsken, Kunne käsken ja kehotan, . Ylitse meren yheksän, Meri puolen kymmenettä. Tuo simoa siiwissäsi, Kanna mettä kaapussasi, Helewästä heinän päästä, . Kukan kultasen nenästä; Ne kanna kawon kätehen, Tuo olalle Osmottaren.” . . . . .  Castrén has added a line for clarification. Mehiläinen, hon vår fogel, Färdades med största snabbhet, Flög i hast den långa vägen, Ilade de korta hållen, Flög längs haf, och flög tvärsöfver, Flög ock öfver dem på snedden. Flög så öfver hafven nio Och det tionde till hälften, Bort till Tuuris nya stuga. Palvonens ej täckta boning. Der i sömn en jungfru sjunkit, Koppargördlad mö inslumrat. Hade gyllne gräs vid länden Silfver-blommor vid sin gördel, Invid sidan ljufva örter, Honungs-gräs i sina fållar. Mehiläinen, hon vår fogel352 Väter vingarna i honung, Fuktar dem med ljufva saften, Saften i det ljusa gräset. I de gyllne blommors krona, För så honung med sin vinge, Ljuflig saft i sin beklädnad, Bringar uti kapos fingrar, I den goda jungfruns fingrar. Mehiläinen meiän lintu Jopa lenti, jotta joutu, Pian lenti matkan pitkän, Wälehen wälit lyhyet, Meren poikki, toisen pitkin, Kolmannen wähän witahan, Ylitse meren yheksän, Meri puolen kymmenettä, Tuurin uutehen tupahan, Palwosen laettomahan. Siellä on neiti nukkununna, Wyöwaski walahtununna, Kupehill’ on kultaheinä, Wyöllähän hopia heinä, Siwulla simanen heinä, Mesiheinä helmassansa. Kasti siipensä simahan, Toisen siipensä metehen, Helewähän heinän päähän, Kukan kultasen nenähän. Toi simoa siiwessänsä, Kanto mettä kaapussansa, Sen kanto kawon kätehen, Hywän immen hyppysihin. 177 Fennica.indd 177 17.1.2019 14:54:58 �Fennica: Kalevala . . . . . . . Osmotar oluehensa, Kapo pisti kaljahansa, Jo otti olut hapata, Jopa nousi nuori juoma, Puisen uuen uurtehessa, Korwon koiwusen sisässä. Kuohu korwien tasalle, Ärjy päälle äprähien, Tahto maahan tyyräellä, Lattialle lainehella. Kapo blandar det i ölet, Osmo-dottren i sitt spisöl; Ölet började nu jäsa, Färska drycken kom i skumning Uti kärlet nyss tillagadt, Uti sån af björkträd fogad. Pöste jemnhögt med dess handtag, Fräste öfver kärlets bräddar, Ville ned på marken strömma, Forssa uppå golfvets tiljor. Pantihin olut punanen, Kalja kaunis käytettihin, Nassakkahan tammisehen, Tynnyrihin pienosehen, Tapin waskisen warahan, Kiwisehen kellarihin. Lade så det röda ölet, Sköna drycken lät man rinna, I en kagg af ekträd fogad, I en ganska liten tunna, Inom koppar-tappens stängsel, Ned i källaren så förde. Olut tykki tynnyrissä, Kalja keikku kellarissa: ”Kun nyt juojani tulisi, Lakkiani laitteleisi, Kunnollinen kukkujani, Laaullinen laulajani!” Ölet stötte uti tunnan, Drycken uti källarn pöste: ”Om ändock man skulle komma Att mig dricka, mig förtära, Skulle äfven skickligt sjunga. Låta goda qväden ljuda.” Etsittihin laulajoa, Laaullista laulajoa, Kunnollista kukkujoa, Kaunista karehtioa. Sångare man sedan söker, Söker sångare förträfflig, Den som skickligt kunde qväda, Kunde vackra toner drilla. Lohi on tuotu laulajaksi, Hauki kunnon kukkujaksi; Ei lohessa laulajoa, Kuonasuussa kukkujoa, Lohen on leuat lonkallahan, Hauin hampahat hajalla. Hemtad är en lax att sjunga, Gädda till att skickligt qväda. Laxen duger ej att sjunga, Dregelkäften kan ej qväda; Laxens käftar äro sneda, Glesa äro gäddans tänder. Etsitähän laulajoa, Laaullista laulajoa, Sångare man sedan söker, Söker sångare förträfflig, 178 Fennica.indd 178 17.1.2019 14:54:58 �Kolmastoista Runo — Trettonde Runan Kunnollista kukkujoa, Kaunista karehtioa. Den som skickligt kunde qväda Kunde vackra toner drilla. Laps’ on tuotu laulajaksi, Poika kunnon kukkujaksi; . Ei lapsessa laulajoa, Kuolasuussa kukkujoa, Ääni on lapsen langennunna, Puhet suuhun puuttununna. . . . . . . Hemtadt är ett barn att sjunga, Gosse förd att skickligt qväda. Barnet duger ej att sjunga, Dregelmunnen kan ej qväda; Hesnat rösten har för barnet, Gossens mål i munnen fastnad. Niin sano olut punanen, Noitueli nuori juoma, Nassakassa tammisessa, Tapin waskisen takana: ”Kun ei tuoa laulajoa, Laaullista laulajoa, Kunnollista kukkujoa, Kaunista karehtioa, Potkin poikki wanteheni, Ulos pohjani porotan.” Yttrade nu röda ölet, Färska drycken häftigt utfor Uti kaggen gjord af ekträd, Inom koppar-tappens stängsel: ”Om man icke genast hemtar Hit en sångare förträfflig, För att sånger skickligt qväda, För att vackra toner drilla, Alla band jag söndersparkar, Väsnar så, att bottnet brister.” Sillon Pohjolan emäntä Pani kutsut kulkemahan, Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Ohoh piika pikkarainen, Orjani alinomanen. Kutsu rahwasta kokohon, Miesten joukko juominkihin; Kutsu köyhät, kutsu kurjat, Kutsu rujot, kutsu rammat, Rujot rein reutuellos, Rammat ratsahin ajellos, Sokiat wenehin soua. Kutsu wanha Wäinämöinen Lailliseksi laulajaksi, Elä kutsu Kaukomieltä, Elä lieto Lemminkäistä, Se on lieto Lemminkäinen Ahti ainaki torasa.” Straxt nu Pohjolas värdinna Bragte bjudningar i omlopp, Tog till orda då och sade: ”Hör nu mig, min lilla tärna, Min beständiga trälinna! Gå att bjuda folk tillsamman, Männers hop till dryckeslaget. Fattiga du bjud och rika, Bjud hit lytta, bjud ock lama, Släpa lytta uti slädar Lama för på hästars ryggar, Ro de blinda uti båtar. Bjud den gamle Wäinämöinen Till en sångare förträfflig. Bjud dock icke Kaukomieli, Bjud ej muntre Lemminkäinen, Ty den muntre Lemminkäinen Städse är på kif begifven.” 179 Fennica.indd 179 17.1.2019 14:54:58 �Fennica: Kalevala Orja tuon sanoiksi wirkki, Kysytteli, lausutteli: ”Mistä tunnen Kaukomielen, Kusta lieto Lemminkäisen? En tieä Ahin kotia, Kaukomielen kartanoa.” Tog till orda nu trälinnan, Spörjande af sin värdinna: ”Hvaraf skall jag Ahti känna, Känna muntre Lemminkäinen? Ej jag känner Ahtis boning, Sköna Kaukomielis hemgård.” Sano Pohjolan emäntä: ”Hywin tunnet Kaukomielen; . Ahti saarella asuwi, Weitikkä wesien luona, Laajimman lahen kohalla Kaukoniemen kainalossa. Kaukomielen silmä karsas, . Leuka pitkä Lemminkäisen, Ahin suu wähiten wäärä, Nenä weitikän nykerä.” Sade Pohjolas värdinna: ”Lätt du känner Kaukomieli; Ahti bor uppå en holme, Skalken invid vattnets närhet, Vid den bugt, sig bredast vidgar Uti Kauko-uddens krökning. Vindt är Kaukomielis öga, Käften lång på Lemminkäinen, Ahtis mun på sned är vriden, Skalken har en trubbig näsa.” Tuopa piika pikkarainen, Raataja rahan alanen, . Kutsu rahwahan kokohon, Miesten joukon juominkihin; Kutsu kurjat, kutsu köyhät, Kutsu rujot, kutsu rammat, Rujot rein reutueli, . Rammat ratsahin ajeli, Sokiat wenehin souti. Kutsu wanhan Wäinämöisen, Laulajan iänikuisen; Se on kaunis Kaukomieli, . Senp’ on heitti kutsumatta. Det var Pohjas lilla tärna, Lejd för pengar att arbeta, Gick att bjuda folk tillsamman, Männers hop till dryckeslaget. Bjuder fattiga och usla, Bjuder lytta, bjuder lama, Släpar lytta uti slädar För på hästars ryggar lama, Ror de blinda uti båtar. Bjuder gamle Wäinämöinen, Den evärdelige sångarn; Men den sköna Kaukomieli, Honom hon objuden lemnar. . 180 Fennica.indd 180 17.1.2019 14:54:58 �Neljästoista Runo — Fjortonde Runan Neljästoista Runo. . . . . . . Fjortonde Runan. Itse Pohjolan emäntä Oli ulkona olia, Weräjillä wiepoaja. Kuulewi kumun kujalta, Rannalta reen ratsinan. Loi silmänsä luotehelle, Käänti päätä päiwän alle. Jo näki wäen tulewan, Wäwynsä wäen tulewan. Sanan wirkko, noin nimesi: ”Luulin tuulen tuulewaksi, Pinon pystyn wierewäksi, Meren rannan raukewaksi, Someren karehtijaksi. Eipä tuuli tuulekkana, Pino pysty wierekkänä, Meren ranta rauekkana, Someret karehikkana; Wäwyni wäki tulewi, Saoin kaksin kääntelewi. Sjelf hon Pohja-gårds värdinnan Råkade nu vara ute, Röra sig vid gårdens grindar, Hörde så ett gny från tåget, Slädors rassel ifrån stranden, Kastade sin blick åt vester, Vände hufvudet mot solen; Ser nu folk i antåg vara, Mågens folk till gården nalkas, Yttrade ett ord och sade: ”Vinden der jag blåsa trodde, Trodde någon vedrad ramla, Vågen brusa emot stranden, Eller smärre stenar skramla. Men ej var det vind, som blåste, Der ej ramlade en vedrad, Våg ej brusade mot stranden, Skramlade ej smärre stenar. Det är mågens folk, som kommer, Hundratal med honom följa. Ei ole wäwy eillimmäissä, Eikä wäwy jälkimmäissä. Wäwy on keskellä wäkeä, Hywän rahwahan raossa. Mistä mä wäwyni tunnen? Tuosta ma wäwyni tunnen: Wäwy on mustalla orolla, Niinkun syöwällä suella, Kantawalla kaarnehella, Lentäwällä liewehellä. Kuus’ on kullaista käkeä Wempelellä kukkumassa, Seitsemän siniotusta Rahkehella laulamassa.” Mågen är ej bland de främsta, Icke heller bland de sista. Mågen åker midt i hopen, Midt i goda bröllops-skaran. Hvaraf känner jag min svärson? Deraf känner jag min svärson: Han med svarta hästen åker, Hvilken liknar glupska vargen, Korpen, som med rofvet flyger, Lärkan, som med snabbhet ilar. Gyllne gökar sex der finnas, Galande på mågens loka, Blåa foglar sju der sitta, Sjungande på mågens roma. 181 Fennica.indd 181 17.1.2019 14:54:58 �Fennica: Kalevala . . . . . . . . Jo kumu kujasta kuulu, Aisan kalke kaiwotieltä, On wäwy pihalle saawa, Wäwyn kansa kartanolle. Laps’ oli pieni lattialla, Poika pirtin permannolla; Laulo lapsi lattialta, Poika pieni permannolta: ”Pois pojat, ulos urohot, Pihalle pisimmät miehet, Rinnuksia riisumahan, Rahkehia raastamahan.” Hördes nu ett gny från tåget, Slädors rassel ifrån vägen; Mågen kommer fram till gården, Kommer med sin hela skara. Satt ett litet barn i stugan, Satt en gosse uppå golfvet; Barnet qväder uti stugan, Gossen uppå golfvet talar: ”Upp I männer, ut I kämpar, Längsta karlar ut på gården, För att hästars remmar lösa, För att lösa deras romor!” Jo ulos urohot saiwat Pistihen pihalle miehet. Siellä on Pohjolan emäntä; Sanan wirkko, noin nimesi: ”Kylän pojat kyyhkyläiset. Ottootes wäwyn oronen Waskisista waljahista, Rahkehista rautasista, Wesasista wempelistä, Sulkkusista suitsuloista, Piehtaroia pehmiällä, Tasasella tanhualla, Nurmella mesinukalla, Maalla maksankarwasella, Jottei karwa katkiaisi, Puolikana pois tulisi Kämparne sig ut begåfvo, Männerna på gården gingo. Der nu Pohjolas värdinna Sjelf till orda tog och sade: ”Byens gossar, unga dufvor! Spännen mågens hingst ur redet, Ur sitt rede utar koppar, Ur de jernbesmidda romor, Tagen lös dess vide-loka, Och dess tömmar utaf silke, Så att hästen får sig vältra På den mjuka, jemna gården, Uppå honungsrika lindan, På den mark, som lefvern liknar, Utan att ett hårstrå krökes, Halfva håret ens förkommer. Kylän pojat kyyhkyläiset! Juottootes wäwyn oronen Kultasesta kaiwosesta, Herasesta hettehestä, Tulewasta, täytywästä, Lähtehestä läikkywästä, Alta kuusen kukkalatwan, Alta pensiän petäjän. Apattootes wäwyn oronen Pestyin otrin, lestyin leiwin, Byens gossar, unga dufvor! Mågens vackra hingst I vattnen Med den gyllne brunnens vatten, Vatten ur den söta källan, Som sig tömmer, fylles åter, Källan, hvilken sakta sqvalpar Under granens blomster-krona, Under tallens rika grenar. Gen åt mågens häst till foder Skrädadt bröd och renad kornsäd, 182 Fennica.indd 182 17.1.2019 14:54:58 �Neljästoista Runo — Fjortonde Runan Keitetyin kesäsin wehnin, Surwotuin suwirukehin. . . . . . . . Gifven kokadt sommar-hvete, Sommar-råg, af stampen krossadt. Kylän pojat kyyhkyläiset. Wiekööte wäwyn oronen Takimmalle tanhualle, Soimelle ylimmäiselle, Wakkaselle waskiselle, Koropalle kullitulle. Sitootes wäwyn oronen Kultasihin koltsasihin, Rautasehen renkasehen, Tammisehen patsahasen. Byens gossar, unga dufvor! Mågens vackra häst I bringen Ytterst uti boskaps-gården, Till den öfversta bland spiltor, Ställen den vid koppar-asken, Framför det förgyllda skrinet. Mågens vackra hingst I binden Fast i sköna gyllne ringar, Vid den jernbesmidda kroken Uti stolpen gjord af ekträd. Mahtuuko wäwy tupahan Kamanan korottamatta, Kynnyksen alentamatta, Owiseinän ottamatta, Siwuseinän siirtämättä, Periseinän päästämättä? Ryms väl mågen in i stugan, Om man dörrens post ej höjer, Sänker tröskeln lägre neder, Tager bort den främre väggen, Flyttar sido-väggen undan Och den inre sönderrifver? Ei mahu wäwy tupahan Kamanan korottamatta, Kynnyksen alentamatta, Owiseinän ottamatta, Siwuseinän siirtämättä, Periseinän päästämättä; Wäwy on päätänsä pitempi, Korwallista korkiampi. Mågen ryms ej in i stugan, Utan att man posten höjer, Sänker tröskeln lägre neder, Tager bort den främre väggen, Flyttar sido-väggen353 undan Och den inre sönderrifver. Mågen är ett hufvud högre, Skjuter öfver med ett öra. Kamanat ylentyöhöt, Lakin päästä laskematta, Kypärin kohottamatta. Kynnykset alentuohot, Ettei kengätkän kuluisi, Lewiäisi hienot helmat. Owet ilman awautohot, Ilman käsin koskematta, Peukalon pitelemättä!”  Castrén’s correction: sido-väggen ǁ sidovägen. Posterna må upp sig höja, Utan att han mössan lyftar, Tager hatten af sitt hufvud! Trösklarna må ned sig sänka Att ej skorna måtte nötas, Mantelns fina fållar släpa. Dörrarna må upp sig låta, Utan att af händer röras, Utan att med tummen gripas! 183 Fennica.indd 183 17.1.2019 14:54:59 �Fennica: Kalevala  Castrén’s correction: braxen ǁ braksen. . . . . . . Mågen in i stugan stiger, Träder under takets hvälfning: ”Monne bänkarna man tvättat, Monne golfven man har sopat, Har man golfvens bräder städat, Ställt på tallrickarne skedar?” Visst har bänkarna man tvättat, Visst har golfven här man sopat. Golvens alla bräder städat, Ställt på tallrickarne skedar. En tunne tätä tupoa, Mistä puista on pirtti tehty, Mistä suoja tänne saatu; Siwult’ on satoa syltä, Päältä poikitse tuhatta. Ej jag känner denna stuga, Af hvad träd den blifvit timrad. Hvarifrån man huset skaffat; Hundra famnar lång är stugan, Tusen famnar bredt är pörtet. Siwuseinä on siilin luista, Periseinä petran luista, Owiseinä osman luista, Kamana karitsan luista. Sido-väggen är af sil-ben, Och den inre är af ren-ben, Utaf filfras-ben den främre, Dörrens öfra post af lam-ben. Orret on omenapuusta, Patsas puista päähkehistä, Luaslauta lumpehista, Laki lahnan suomuloista. Sparrarne man gjort af apel Och af hassel ugnens stolpe, Ugnens bräder utaf näckblad, Takets hvalf af fjäll från braxen354. Lattia on wesin wanuttu, Pöytä kullin kirjaeltu, Rahi rauasta rakettu, Penkit pienistä rahoista. . Jo wäwy sisälle saapi, Alle kattojen ajaksen; ”Joko täällä on penkit pesty, Joko lattiat lakaistu, Joko on sillat siiwottuua, Lusikkaiset lautasella? Jopa tääll’ on penkit pesty, Jopa lattiat lakaistu, Jo on sillat siiwottuna, Lusikkaiset lautasella. Golfvet är med vatten renadt Och med guld är bordet siradt, Utaf jern är långa bänken, Utaf smått mynt andra bänkar. Uuni uusista kiwistä, Panko saksan paasiloista, Kiukoa meren kiwistä, Karsina Kalewan puista.” Ugnen är af tegel-stenar, Härden utaf Tyska hällar, Ugnens tak af hafvets stenar, Främre delen pryds af rönnar. Siitä seppo Ilmarinen Itse tungeksen tupahan: Derpå smeden Ilmarinen Sjelf sig tränger fram i stugan: 184 Fennica.indd 184 17.1.2019 14:54:59 �Neljästoista Runo — Fjortonde Runan ”Terwe tännekki jumala! Huonehesen honkasehen, Pirttihin petäjäisehen, Alle kuulun kurkihirren.” . . . . . Sano Pohjolan emäntää ”Terwe tänne tultuasi, Tänne pienehen pesähän, Matalaisehen majahan. Sade Pohjolas värdinna: ”Hell ock dig, som nu har kommit Hit till detta ringa boet, Uti denna låga hydda. Kylän pojat kyyhkyläiset! Istuttoote meiän wäwyä Selin seineä sinistä, Päin pöyteä punaista, Kohin kullaista stoloa, Rinnoin ristirahwahaista. Byens gossar, unga dufvor! Bjuden nu vår måg att sitta Med sin rygg åt blåa väggen Hufvudet mot röda bordet, Röda, guldbeprydda bordet, Bröstet vändt åt christna skaran. Kylän naiset kyyhkyläiset! Tuokaa tulta tuohisella Tempoote terwaksella, Näkisin wäwyni silmät, Sinisetkö, wai punaiset, Waiko waatewalkeuiset.” Tuotu on tulta tuohisella, Temmottuna terwaksella; Tuli on tuohinen rämäkkä, Sawu musta terwaksinen. Byens flickor, unga dufvor! Eld I hit med näfver bären, Bringen med en tjärvedsticka, Att jag såge mågens ögon, Äro blå de, eller röda, Eller hvita, såsom vadmål.” Eld man hemtade med näfver, Bragte med en tjärvedsticka; Elden sprakade ur näfret. Svart steg röken ifrån stickan. ”Kylän naiset kyyhkyläiset! Tuokaa tulta tuohuksella, Wahasella walkiata, Millä nään wäwyni silmät; Sinisetkö, wai punaiset, Waiko waatewalkeuiset. ”Byens flickor, unga dufvor! Eld I hit med ljus nu bären, Lysen rummet upp med vax-ljus, Att jag såge mågens ögon, Äro blå de, eller röda, Eller hvita, såsom vadmål. Jo nyt nään wäwyni silmät; Ei siniset, ei punaset, Eikä waatewalkeuiset, Meren on waahen walkeuiset . ”Frid, o Gud, ock hit förläna, Uti detta furu-huset, Detta pörte utaf tallar, Under vidt berömda åsen.” Jag nu ser min svärsons ögon, Blå ej äro de, ej röda, Icke hvita såsom vadmål, Men som vattnets fradga ljusa, 185 Fennica.indd 185 17.1.2019 14:54:59 �Fennica: Kalevala . . . . . . . . Meren ruowon ruskeuiset, Meren kaislan kauneuiset. Sopipa siikanen siwulle, Kanamarja kainaloihin. Liksom rör i hafvet bruna, Sköna såsom säf i vattnet, Vid hans sida passar siken, Dufvo-bäret i hans armar. Ohoh piika pikkarainen, Kylän paras palkkalainen! Tuo olutta tuoppisella, Kanna kaksikorwasella, Noille kutsuwierahille, Kutsuloille kunnioiksi. Anna tuopin totta tehä, Wiisi wantehen wikoa, Juosta olwen orren päästä, Siman waarnojen sisästä, Noille kutsuwierahille, Kutsuloille kunnioiksi. Jo on wiikon juomat pantu, Saatu otraset oluet, Noille kutsuwierahille, Kutsuloille kunnioiksi.” Hör mig, du min lilla tärna, Byens bästa tjensteflicka! Hemta öl med vackra kannan, Kannan med sitt dubbla handtag, Åt de bjudna bröllopsgäster, Att de kära gäster hedra. Skäl för sig låt stopet göra, Fembandskärlet flitigt röras, Låt från sparren ölet rinna, Mjödet ifrån spikars gömmen Åt de bjudna bröllopsgäster, Att de kära gäster hedra. Länge bryggd har drycken varit, Goda ölet länge färdigt Åt de bjudna bröllopsgäster, Att de kära gäster hedra.” Tuop’ on piika pikkarainen, Raataja rahanalanen, Toi olutta tuoppisella, Kanto kaksikorwasella, Noille kutsuwierahille, Kutsuloille kunnioiksi. Anto tuopin totta tehä, Wiisiwantehen wikoa, Juosta olwen orren päästä, Siman waarnojen sisästä, Noille kutsuwierahille, Kutsuloille kunnioiksi. Det är byens lilla tärna, Den för pengar lönta flickan, Hemtar öl med vackra kannan, Kannan med sitt dubbla handtag, Åt de bjudna bröllopsgäster, Att de kära gäster hedra. Kannan lät hon gå kring skaran, Fembandskärlet flitigt röras, Lät från sparren ölet rinna, Mjödet ifrån spikars gömmen, Åt de bjuda bröllopsgäster, Att de kära gäster hedra. Siinä sai olut punanen Lakkiansa, laulajansa, Kunnolliset kukkujansa, Kaunihit karehtiansa. Olipa wanha Wäinämöinen, Der fann nu det goda ölet Dem som drucko, dem som sjöngo, Sångare det fann der goda, Män, som kunde herrligt qväda. Men den gamle Wäinämöinen, 186 Fennica.indd 186 17.1.2019 14:54:59 �Neljästoista Runo — Fjortonde Runan Wirren ponsi polwuhinen, Parahina laulajina, Tietäwimpinä runoina. . . . . . . . Ett evärdligt stöd för sången, Var bland sångare de bästa. Bland de skickligaste skalder. Ensin ottawi olutta, Siitä laululle rupesi, Töille wirtten työntelihen. Sano wanha Wäinämöinen: ”Isännät imehtelewät, Emännät ajattelewat: Joko keitin juoman kehnon, Pahanko panin oluen; Kun ei laula laulajamme, Hyreksi hywät runomme, Kuku kultawierahamme, Ilotse ilokäkemme. Först han öl ur stopet tömmer; Sedan börjar han att qväda, Sig till sångens värf förfogar. Sade gamle Wäinämöinen: ”Värdarna sig här förundra Och värdinnorna de tänka: Monne usel dryck jag gjorde, Monne dåligt öl jag bryggde, När ej sångare nu sjunga, Goda skalder icke qväda, Ljud ej ge de gyllne gäster, Glädje-gökar sig ej fröjda? Kukapa tässä kukkunewi, Kenkä kielin laulanewi, Näissä Pohjolan pioissa, Sariolan juomingissa; Ei tässä lattiat laula, Kun ei laula lattilliset; Eikä ikkunat ilotse, Kun ei ikkunan isännät; Eikä tässä pöykä pöyät, Kun ei pöykä pöyälliset. Hvem skall här då sången sköta, Hvem skall med sin tunga qväda Uti detta Pohjas gästbud, Detta lag i Sariola? Golfven här visst icke sjunga, Om ej de, som stå på golfven; Här sig fönstren icke fröjda, Om ej de, som rå om fönstren; Borden larma här ej heller Om ej de, vid borden sitta. Jos ei muut lihawat laula, Werewämmät wierettele, Niin mä laulan laiha poika, Mies weretön wierettelen; Laulan laihoilta lihoilta, Kupehilta kuuttomilta, Tämän iltamme iloksi, Päiwän kuulun kunniaksi. Om ej andra feta sjunga, Raskare ej vilja qväda, Sjunger jag, en mager gosse, Qväder man med bleka kinder, Sjunger ur det magra hullet, Ur de istertoma sidor, För att denna afton glädja, Frejdad dag med sånger pryda. Onko tässä nuorisessa, Nuorisessa kaunosessa, Tässä suuressa su’ussa, Finnes väl bland denna ungdom, Ibland denna sköna ungdom, Uti detta höga slägte, 187 Fennica.indd 187 17.1.2019 14:54:59 �Fennica: Kalevala . . . . . . Bland den store fadrens söner, Den som lade hand i handen, Haka fogade i hakan, För att goda sånger sjunga, Lägga fram de bästa qväden? Sinä seppo Ilmarinen, Lankoni, emoni lapsi! Itse lähe laulamahan, Saa kera sanelemahan. Suu sinulla, suu minulla, Kieli kemppi kummallaki, Suu hywän pakaelewi, Sitä korwat kuuntelewi; Kieli kummoa sanowi, Sitä mieli muistelewi; Mies paha pahoin tekewi, Parempi parantelewi.” O du gode Ilmarinen, Frände, barn utaf min moder! Sjelf nu kom att med mig sjunga, Låt oss nu tillhopa qväda, Mun du äger, mun jag äger, Ljuflig tunga ha vi begge. Hvad som godt är, talar munnen, Och till detta lyssnar örat, Tungan under-ting förtäljer, Detta minnet sen förvarar. Dålig man gör dåligt från sig, Det en bättre man förbättrar.” Sillon seppo Ilmarinen Sanan wirkko, noin nimesi: ”Me yhen emosen lapset Yhen kantamat kaposen, Yhen peipposen pesemät, Yhen sotkan suorittamat, Harwoin yhtehen yhymmä, Saaumma sanelemahan, Näissä Pohjolan pioissa, Sariolan juomingissa. Der nu smeden Ilmarinen, Yttrade ett ord och sade: ”Vi af samma moder födde, Burna utaf samma qvinna, Utaf samma bofink tvagna, Vårdade af samma knipa, Sällan komma vi tillsamman, Börja samtal med hvarandra Uti dess Pohjas gästbud, Sariolas dryckesgillen. Laulaisinpa, taitaisinpa, Laulaisin minä kotona, Waan en kehtoa kylässä, Kylän naiset nauranewat; Piiat pilkan pistänewät, Miehet mieron herjannewat. Sjunga skulle jag och kunde, Om jag uti hemmet vore, Men i byn jag blygs att sjunga, Bya-flickor kunde skratta, Bya-tärnor kunde gäcka, Männerna i by mig skymfa. Sinä laulaja ikuinen, Wirren ponsi polwuhinen! Itse lauluja laellos, . Ilossa ison alasta, Ku panis käen kätehen, Haan toisehen hakahan, Lauloaksemme hywiä, Parahia pannaksemme Du en sångare evärdlig, Sångens stöd i alla tider, Sjelf du sånger sammanfoga, 188 Fennica.indd 188 17.1.2019 14:54:59 �Neljästoista Runo — Fjortonde Runan . . . . . . . Itse wirsiä weellös, Jott’ on kumma kuulianki, Ime ilman olianki, Sinä synnyit yötä ennen, Minä päiweä jälestä.” Sjelf du framlägg sköna qväden, Att de häpna, som dem höra, De jemväl, som icke höra. Du kom en natt förr i dagen, Jag en dag derefter föddes.” Sano wanha Wäinämöinen: ”Kun ei toista tullekkana Kerallani laulamahan, Itse laulan itsekseni Kuulla noien kultasien, Tietä mielitehtosien, Nousewassa nuorisossa, Kansassa ylenewässä: Sade gamle Wäinämöinen: ”Om ej någon annan kommer Att med mig tillsammans sjunga, Ensam börjar jag då qväda, Att de ädle månde höra, Sångens vänner det förnimma, Bland den ungdom, som här uppgår, Bland den skara, här nu växer. Anna wastaki jumala, Toisteki totinen luoja, Näin näissä elettäwäksi, Toiste puuhaeltawaksi, Näissä Pohjolan pioissa, Sariolan juomingissa. Gif, o Gud, ock hädanefter, Unna Skapare, du sanne, Att på detta vis man lefver, Att på sådant sätt man larmar Uti dessa Pohjas gästbud, Sariolas dryckesgillen. Anna toisteki jumala, Wastaki wakainen luoja, Oloset jokena juosta, Meet wirtana wilata, Näissä Pohjolan tuwissa, Sariolan salwoksissa, Alla kuulun kurkihirren Alla kaunihin katoksen, Iällä tämän isännän, Elinajalla emännän. Gif, o Gud, ock hädanefter, Unna Skapare, du sanne, Att i floder ölet rinner, Mjödet uti strömmar flyter Här i Pohja-gårdens stugor, Uti Sariolas timring, Under vidt berömda åsen, Under detta sköna taket, Medan denna värd än lefver Och värdinnan är vid lifvet. Luoja koston kostaohon, Pankohon jumala palkan, Emännälle eteisehen, Isännälle pöyän päähän, Pojalle rahin nenähän, Keträpuuhun tyttärelle, Jottei wastakan katuisi, Skaparn gifve vedergällning, Gud belöningen må ställa Uti farstun åt värdinnan Och åt värden fram på bordet, Uppå pörtets bänk åt sonen Och åt dottern uti sländan, Att ej framdeles de ångra, 189 Fennica.indd 189 17.1.2019 14:54:59 �Fennica: Kalevala . . . . . . . Yön perästä peljästyisi Näitä häitä juotawia, Pitoja piettäwiä. Efter nattens slut ej häpna Öfver bröllopet, som firas Gästabudet, som nu hålles. En minä mitänä woita, Enkä tarkon taiakkana; Herännenkö, heittänenkö, Luonenko, lopettanenko. Wirren laulon, laulun laiton, Oksat karsin, tien osasin, Kerin wirteni kerälle, Sowittelen sommelolle, Panen aitan parwen päähän, Luisten lukkojen sisälle, Jost’ ei pääse päiwinähän, Selwiä sinä ikänä, Ilman luien lonsumatta, Leukojen leweämättä, Hammasten hajoamatta, Kielen keikkelehtämättä.” Här jag intet mer förtjenar, Kan ej heller skickligt sjunga, Kanske hör jag upp och stadnar, Slutar nu med mina qväden. Sången sjöng jag, gjorde qvädet, Grenar qvistade, fann vägen. Sångerna uti ett nystan, I en bundt jag sammanhvälfver, Ställer den på visthus-skullen, Inom lås af ben den gömmer, Att de derifrån ej slippa, Sig i detta lif ej reda, Blott ben-låset icke rubbas, Om ej käken blifver utbredd, Tänderna i munnen skiljas, Tungan af och an sig slingrar. Siinä wanha Wäinämöinen, Laulo päiwän, laulo toisen, Laulo kohta kolmannenki; Päiwänäpä kolmantena Rikkohen reki runolta, Jalas taittu laulajalta, Noissa Pohjolan pioissa, Sariolan juomingissa. Derpå gamle Wäinämöinen Sjunger en dag, sjunger tvenne. Sjunger än på tredje dagen. Men uppå den tredje dagen, Gick för skalden släden sönder, Brast för sångaren hans mede Uti detta Pohjas gästbud, Sariolas dryckesgille. Sillon wanha Wäinämöinen Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Onko tässä nuorisossa, Nuorisossa kaunosessa, Käwiä Tuonelta oroa, Manalalta wääntieä, Reki uusi laatiani, Ratsu on rakentoani?” Nu den gamle Wäinämöinen Sjelf till orda tog och sade: ”Finnes väl bland denna ungdom, Ibland denna sköna ungdom, Den som hemtar borr från Tuoni, Nafvare ifrån Manala, Att en släde ny jag reder Och en häst för släden spänner.” 190 Fennica.indd 190 17.1.2019 14:54:59 �Neljästoista Runo — Fjortonde Runan  Castrén’s correction: betaldt ǁ betalt. . . . . . . Sekä nuoremmat sanowi, Jotta wanhemmat sanowi: ”Eule tässä nuorisossa, Tässä suuressa su’ussa, Käwiä Tuonelta oroa, Manalalta wääntieä, Reki uusi laatiasi, Ratsu on rakentoasi.” Svarade så väl de unge, Såsom ock de gamle sade: ”Icke finns bland denna ungdom, Uti detta höga slägte, Den som hemtar borr från Tuoni, Nafvare ifrån Manala, Att du släde ny dig reder Och en häst för släden spänner.” Sillon wanha Wäinämöinen, Laulaja iän ikuinen, Läksi Tuonelta oroa, Manalalta wääntieä. Itse Pohjolan emäntä Syötti suin sulassa woissa, Koprin kuorekokkaroissa, Noita kutsuwierahia, Kutsuloille kunnioiksi. Syötti lohta luutoselta, Luutoselta, luotaselta, Siwulta sian lihoa, Murotellen woi-muruja, Sirotellen sian päitä. Olipa olut ostamaton, Mesi markoin maksamaton, Noissa Pohjolan pioissa, Hywän joukon juomingissa. Olut juoksi orren päästä, Sima waarnojen sisästä, Noille kutsuwierahille, Kutsuloille kunnioiksi. Nu den gamle Wäinämöinen, Den evärdelige sångarn, Gick att hemta borr från Tuoni, Nafvare ifrån Manala. Men värdinnan sjelf i Pohja Fägnar väl de bjudna gäster, Att de kära gäster hedra. Deras mun i smör sig rörde, Näfvarna bland fisk-piroger, Och framför dem voro satta Goda skifvor utaf laxen, Utaf fläsket feta bitar. Smöret smuladt var i stycken Och det feta fläsket skiradt. Oköpt var det goda ölet, Mjödet ej betaldt355 med pengar Uti detta Pohjas gästbud, Goda skarans dryckesgille. Ölet rann från sparrens ända, Mjödet ifrån spikars gömmen, Åt de bjudna bröllopsgäster, Till de kära gästers heder. 191 Fennica.indd 191 17.1.2019 14:54:59 �Fennica: Kalevala  J.L. Runeberg published a translation of the 15th song in Helsingfors Morgonblad 47−49/1836. Castrén has copied most of it unchanged. In this edition, only the differing lines have been indicated.  Runeberg 1836: I det mörka Pimentola.  Runeberg 1836: För den vaken hållnas skimmer.  Runeberg 1836: Brudgum, du en vecka väntat.  Runeberg 1836: Än är ej den vakna färdig.  Runeberg 1836: Brudgum, du en vecka väntat.  Runeberg 1836: Än är ej den vakna färdig.  Runeberg 1836: Brudgum, du en vecka väntat.  Runeberg 1836: Än är ej den vakna färdig. Viiestoista Runo. . . . . . . . Femtonde Runan.356 Jo oli wiikon häitä juotu, Kauan pietty pitoja, Juotu häitä Pohjolassa, Pitoja Pimentolassa. Sano Pohjolan emäntä Ilmariselle sepolle: ”Mit’ istut isoni poika, Weljes wanhin walwastelet? Istutko ison hywyyttä, Wai emännän armautta, Naimakansan kauneutta, Pirtin pienen walkeutta? Et istu ison hywyyttä, Et emännän armautta, Naimakansan kauneutta, Pirtin pienen walkeutta; Istut impyen hywyyttä, Neitosesi armautta, Walwattisi walkeutta, Kanawarren kauneutta. Sulho wiljon weljyeni! Wuotit wiikon, wuota wielä, Ei oo walmis walwattisi, Suorinut ikisopusi; Puol’ on päätä palmikoittu, Puoli palmikoittawana. Länge ren man bröllop hållit, Firat gästabud ren länge, Haft i Pohjola ett bröllop, Gästabud i Pimentola.357 Sade Pohjolas värdinna Då till smeden Ilmarinen: ”Hvarför sitter du, min frände, Vakar du min äldsta broder? Sitter du för värdens godhet, Eller för värdinnans huldhet, Bröllops-skarans fägring, eller För det nätta pörtets skimmer? Ej för värdens skull du sitter, Eller för värdinnans huldhet, Ej för bröllops-skarans fägring, För det nätta pörtets skimmer; Nej för jungfruns skull du sitter, För den unga flickans huldhet, För den sköna älsklings skimmer,358 För den unga dufvans fägring. Brudgum, länge ren du väntat,359 Vänta än, min gode broder; Än är ej din älskling färdig,360 Ej din lifstids vän i ordning; Håret är till hälften flätadt, Hälften återstår att flätas. Sulho wiljon weljyeni! Wuotit wiikon, wuota wielä, Ei oo walmis walwattisi, Suorinut ikisopusi; Wast’ on hiema hiemoteltu, Toinen hiemoteltawana. Sulho wiljon weljyeni! Wiikon wuotit, wuota wielä, Ei oo walmis walwattisi, Suorinut ikisopusi; Brudgum, länge ren du väntat,361 Vänta än, min gode broder; Än är ej din älskling färdig,362 Ej din lifstids vän i ording; Nyss är ena ärmen påträdd, Ännu återstår den andra. Brudgum, länge ren du väntat,363 Vänta än, min gode broder; Än är ej din älskling färdig,364 Ej din lifstids vän i ordning; 192 Fennica.indd 192 17.1.2019 14:54:59 �Viiestoista Runo — Femtonde Runan . . . . . . . . Wast’ on jalka kengitetty, Toinen kengiteltäwänä. Sulho wiljon weljyeni! Wuotit wiikon, wuota wielä, Ei oo walmis walwattisi, Suorinut ikisopusi; Wast’ on käsi kinnastettu, Toinen kinnasteltawana. Nyss är ena foten påskodd, Ännu återstår den andra. Brudgum, länge ren du väntat,365 Vänta än, min gode broder; Än är ej din älskling färdig,366 Ej din lifstids vän i ordning; Nyss är ena handen påklädd, Ännu återstår den andra. Sulho wiljon weljyeni! Jo nyt on walmis walwattisi, Suorinut ikisopusi. Mene nyt myötä myöty neiti, Kanssa kaupattu kananen, Kun olit rakas rahalle, Käpäs kättä antamahan, Kiewas kihlan otantahan. Etpä äiän nuori neiti Yli pääsi ymmärrellyt, Kahen puolisi katsellut, Jos laait kautun kaupan, Ikä on kaikki itkeminen, Wuosi woikerrehtaminen; Kun läksit isän koista, Siirryit syntymäsialta, Emosi elantomailta, Kantajasi kartanolta. Ja mikä sulta mielen otti, Kuka haikian hajotti, Mokomalta mielewältä Kylän kaiken wiisahalta, Kun läksit isosi luota, Oman emosi elolta? Niin tytär ison kotona Kun kuningas linnassansa, Niin miniä mieholassa Kun wanki Wenäehellä. Luulit yöksi lähtewäsi, Käyä päiwäksi käkesit, Toiwoit kuuksi kulkewasi, Brudgum, du min gode broder, Nu är ren din älskling färdig,367 Är din lifstids vän i ordning. Gå då nu, du köpta jungfru. Följ då med, försålda flicka, Efter penningar du älskat, Varit snar att räcka handen, Snabb att ta emot en brudskänk. Unga flicka, ingalunda Har du vetat alltför mycket, Sett åt båda sidor om dig; Om ett ångradt köp du slutit. Lifvet ut det blir att gråta, Året ut det blir att klaga. Att din faders hus du lemnat, Flyttat bort från fosterjorden, Från din moders boningsorter, Från din fostrarinnas gårdar. Hvad betog dig då din klokhet, Kom din fjärhet att ge vika, Du, den alltför mycket kloka, Du, i hela byn, den visa, När du gick ifrån din fader, Från din egen moders närhet? Så är dottren hos sin fader, Som uti sitt slott en konung; Så svärdottren hos sin make, Som en fånge uti Ryssland.368 För en natt du tänkte vandra, Ville för en dag bege dig, Hoppades en månad dröja,  Runeberg 1836: Brudgum, du en vecka väntat.  Runeberg 1836: Än är ej den vakna färdig.  Runeberg 1836: Nu är ren den vakna färdig.  Runeberg 1836: Som i andras land en fånge. 193 Fennica.indd 193 17.1.2019 14:54:59 �Fennica: Kalevala  Runeberg 1836: Se för veckor har du vandrat.  Runeberg 1836: tvådda.  Runeberg 1836: tvådda. . . . . Puoleksi poikeltawasi. Etpä yöksi lähtenynnä, Etkä päiwäksi käennyt, Etkä kuuksi kulkenunna, Puoleksi poikeltanunna. Jopa jouwuit wiikommaksi, Polwemmaksi poikellitse, Iäksi ison koista, Elinajaksi emosi. Eller blott en half bli borta. – Ej dock för en natt du vandrat, Kunnat för en dag bege dig, Eller dröja blott en månad, Eller blott en half bli borta. Nej för länge tid du vandrat,369 Bortgått för en menskoålder, Från din faders hem för alltid, För din lifstid från din moder. Morsian sisarueni, Kapulehti laklueni! Itke koprin kyynelesi, Kamaloin haluwetesi, Ison pestyille pihoille; Pisaret ison pihoille, Lammit taaton lattialle. Askelt’ on piha pitempi, Waja waaksoa isompi, Kynnys hirttä korkiampi, Kerran toisen kertoessa.” Fästmö, du min unga syster, Du min sång, min gröna stängel, Gråt nu näftals dina tårar, Göpentals din trånads vatten. På din faders rena370 gårdar, Droppar gråt på fostrarns gårdar, På din faders stuggolf sjöar! Gården räcker ett steg längre, Farstun är ett spann förstorad, Och ett stockhvarf högre tröskeln, När en gång härnäst du kommer.” Flickan suckade, den arma, Drog med suckar efter andan, Sorg i hennes barm sig lade, Tåren steg i hennes öga. Näftals gret hon sina tårar, Göpentals sin trånads vatten På sin faders rena371 gårdar, Gret på fostrarns gårdar droppar, På sin faders stuggolf sjöar; Men i ord hon talte detta: ”Väl jag visste, väl jag trodde, Väl jag tyckte i min lefnad, Sade i min blomningsålder; Icke är du än en jungfru Under egen moders vårdnad, Vid din fostrarinnas sköte; Då först vore du en jungfru. När en make hem du följde, Neito parka huokaeli, Huokaeli, henkäeli, Suru syämmellen panihen, Wesi silmillen wetihen. . Itki koprin kyyneleitä, Kamaloin haluwesiä, Ison pestyille pihoille; Pisaret ison pihoille, Lammit taaton lattialle. . Itse tuon sanoiksi saatti: ”Noinpa tiesin, noinpa luulin, Noinpa arwelin ikäni, Sanon kaiken kaswinajan: Et sä neito ollekkana . Oman wanhemman warassa, Kantajasi kainalossa; Äskenpä olisit neito Mieholahan mennessäsi, 194 Fennica.indd 194 17.1.2019 14:54:59 �Viiestoista Runo — Femtonde Runan  Sic! . . . . . . . . Jalka toinen kynnyksellä, Toinen korjassa kosian; Oisit päätäsi pitempi, Korwallista korkiampi. Tuota toiwoin tuon ikäni, Katsoin kaiken kaswinajan, Wuotin kun hyweä wuotta, Katson kun kaunista keseä. Nyt on lähtöni lähemmä, Toiwoni toeksi saanut, Saanut jalka kynnykselle, Toinen korjahan kosian. En lähekkänä ilolla, Enkä riemulla eriä, Tästä kullasta koista, Iän nuoren istumasta. Lähen hoikka huolissani, Ikäwissäni eriän, Sykysyisen yön sylihin, Kewäisen kieran päälle, Jott’ ei jalka jäällä tunnu, Jalan isku iljankolla, Hangella hamosen toimi; Jott’ ei äiti ääntä kuule, Eikä iso itkuani. Mi liekkänä mieli muien, Mieli muien morsianten? Niin on mieli miekkosien Kun kewäinen päiwän nousu, Minun on mieleni polosen Kuni myötäwän hewosen, Tahi tamman kaupittawan, Elikk’ ostetun orihin. Niin on mieleni polosen Kun syksynen yö pimiä, Talwinen on päiwä musta.” Satt din ena fot på tröskeln Och den andra i hans släde, Då först sköte du i höjden, Blefve du ett hufvud högre. Sådant var mitt hopp i lifvet, Var mitt mål i blomningsåldern, Som ett bördigt år förväntadt, Motsedt som en vacker sommar. Nu är ren min bortgång nära, Och mitt hopp är nu besannadt, Ena foten är på tröskeln, Andra i min fästmans släde. Dock ej vandrar jag med glädje, Eller skiljer mig med jubel Bort ifrån det gyllne hemmet, Der jag sutit372 i min ungdom. Med bekymmer far jag, späda, Skiljer mig med saknad hädan, Går i famnen af en höstnatt, Färdas på en glansig våris, Att ett spår ej syns på isen, Icke fotens steg på halkan, Ej min klädnings fläkt på drifvan, Att min mor ej hör min stämma, Ej min far min gråt förnimmer. Hurdant tör då andras sinne, Andra brudars sinne vara? Sådant är de sällas sinne, Som en gryning är om våren; Men mitt sinne, mitt den armas, Är som hästens, då den säljes, Stoets, när det går i handel, Eller hingstens, då den köpes. Så mitt sinne är, den armas, Som en dunkel natt om hösten, Som en mulen dag om vintern.” Niin sano emo tytölle, Lausu wanhin lapsellensa: ”Et’ oo neiti milläkänä, Så till dottren sade modren, Talte till sitt barn den gamla: ”Flicka, var ej alls bekymrad, 195 Fennica.indd 195 17.1.2019 14:54:59 �Fennica: Kalevala  Castrén’s correction: jufver ǁ juver. . . . . . . . . Emon tuoma tuollakana, Ei sinua suolle wiety, Eikä ojalle otettu; Sait miehen mitä paraimman, Uroita uhkeimman, Sait sepänki sen mokoman, Itse tarkimman takojan. Seppä syöpi selwän leiwän, Selwemmän sepän emäntä. Sait miehen metsän käwiän, Uron korwen kolkuttajan, Ei sen koirat koissa maata, Pennut pehkussa lewätä. Kolmasti tänä kewäinä Nossut on nuotiotulilta, Hawaunut hawusialta; Kolmasti tänä kewäinä, Hawu pään on harjaillut, Warpa wartalon sukinnt. Frukt utaf din moder, sörj ej! Icke till ett kärr du föres, Icke till en bäck du tages, Nej, du fick en man, den bäste, Fick den yppersta af kämpar, Den i smide högst förfarne, I sin slöjd förståndigaste – Rena kakor äter smeden, Ännu renare hans hustru – Fick en man, som trifs i skogen, Ströfvar käck i ödemarken. Ej hans hundar ligga hemma, Ej på strån hans valpar hvila. Denna vår ren trenne gångor Har han vid en stockeld vaknat, Uppstått från ett granrisläger. Denna vår ren trenne gångor Hafva barr hans hufvud kammat, Torra qvistar borstat honom. Et’ oo neiti milläkänä, Emon tuoma tuollakana, Ompa meiän sulhosella Sata sarwen kantajoa, Tuhat tuojoa utaren, Tuhat willan antajoa. Flicka, var ej alls bekymrad, Frukt utaf din moder, sörj ej! Se din fästman äger hjordar, Hundrade med horn i pannan, Tusende med fulla jufver373, Tusende med ull betäckta. Et’ oo neiti milläkänä, Emon tuoma tuollakana; Ei ole tällä sulhosella Ojawiertä otratonta, Kangaswiertä kakratonta, Wesiwiertä wehnätöntä. Ompa tällä sulhosella Purnonen joka purolla, Aumanen joka aholla, Lepikköiset leipämaina, Wesakkoiset wehnämaina, Kaikki rauniot rahana, Kiwet pienet penninkinä. Flicka, var ej alls bekymrad, Frukt utaf din moder, sörj ej! Icke äger denna fästman Någon åbredd utan kornskörd, Någon slätt, der hafra saknas, Någon strand, ej sådd med hvete. Se han har ju, denna fästman, Vid hvar bäck en lår med spannmål, Sädesstackar vid hvart svedland, Alskog, der sitt bröd han bergar, Småskog, der hans hvete frodas. Mynt han får ur hvarje röse, Och af klapperstenar pengar. 196 Fennica.indd 196 17.1.2019 14:54:59 �Viiestoista Runo — Femtonde Runan . . . . . . . Et’ oo neiti milläkänä, Emon tuoma tuollakana; Ompa tällä sulhosella Pyyhyet pyräjämässä, Wempelellä wieremässä, Kuusi kullaista käkeä Längillä lekuttamassa, Rastahat iloitsemassa, Rahkehilla laulamassa. Flicka, var ej alls bekymrad, Frukt utaf din moder, sörj ej! Se han har ju, denna fästman, Hjerpar, som med buller flyga, Fladdrande, omkring hans loka, Gyllne gökar, sex till talet, Som uppå hans rankor sväfva, Trastar, som med glädje dröja Sjungade på okets remmar. Wielä neuon neitoani, Orpolastani opetan: Morsian sisarueni, Kapulehti laklueni! Kuulestamma kun sanelen, Waimo wanha lausuelen. Tulet toisehen talohon, Toisehen emän alahan, Perehesen wierahasen; Toisin toisessa talossa, Toisessa emän alassa, Perehessä wierahassa, Ei niinkun omon koissa, Oman wanhemman warassa. Ännu råder jag min dotter, Lär mitt barn, som från mig skiljes; Fästmö du min unga syster, Du min sång, min gröna stängel! Höra må du, hvad jag säger, Hvad den gamla qvinnan talar: Till en annan gård du kommer Der en annan mor befaller, Kommer i ett okändt hushåll; Annat är i andras gårdar, Der en annan mor befaller, Annat i ett okändt hushåll, Ej som i den egnas boning, Egna fostrarinnas vårdnad. Ellös sie sinä ikänä, Kuuna kullan walkiana, Tawoton talohon mennö, Miehueton mieholahan. Talo tapoja kysywi, Tapoja talo pahaki; Mies on mieltä koittelewi, Mies mieltä epäpätöki. Aldrig må du i din lefnad, Under månens gyllne klarhet, Nalkas gården utan seder, Utan make mannens boning. Seder efterfrågar gården, Seder, om den än är dålig, Lynnet efterkänner mannen, Lynnet, om han än är duglös. Noita sie kowin waroa Ukon luista leukaluuta, Anopin kiwistä kieltä, Kyyn kylmiä sanoja, Naon niskan nakkeloita. Jos ukko susi supussa, Sådant bör du noggrant väja: Gubbens käke hvass och benig, Gubbens tunga, skarp som stenen, Svågerns kalla ord, och systerns Spotska kastning med sin nacke. Om en varg i vrån är gubben, 197 Fennica.indd 197 17.1.2019 14:54:59 �Fennica: Kalevala  Runeberg 1836: Rör dig icke utan hufva, / Stöka icke utan förklä (lines 245−246).  Runeberg 1836: då. . . . . . . . Akka karhu karsinassa, Kyty kyinä kynnyksellä, Nato nauloina owella; Sama armo antaminen, Alemma kumartaminen, Kun ennen emon koissa, Oman wanhemman warassa, Taattoa kumartaminen, Weljeä waroaminen. Gumman som en björn i stugan, Svågern som en orm på tröskeln, Systern som en spik i dörren; Bör dock samma aktning gifvas, Samma ödmjukhet bevisas, Som i eget hem tillförne, I din egen moders vårdnad, Samma vördnad för den gamle Och för brodren samma aktning. Kuule neiti kun sanelen, Waimo wanha lausuelen; Piä tarkat hiiren korwat, Teräwät jalat jäniksen, Nisät nuoret notkuttele, Kaula pesty kaarruttele, Niinkun tuore tuomen latwa, Wasta kaswawa kataja. Elä suihka sutsunatta, Eläkä räämi rätsinättä, Elä kengättä kehaja. Hör du jungfru hvad jag säger, Hvad den gamla qvinnan talar: Lyss med mössets skarpa öra, Rörs med harens snabba fötter, Håll den unga barmen smidig, Böj den rena hvita halsen, Som sin topp den friska häggen, Sina qvistar enen böjer. Rör dig icke utan klädning, Stöka icke utan linne,374 Gå ej utan skor på foten. Kuule wielä kun sanelen, Waimo wanha lausuelen; Laai willaset hamuet Yhen willan kylkyestä, Keitä otraset oluet, Makujuomat maltahiset, Yhen otrasen jywästä, Kolmen puisen poltakselta. Pese penkit illoin, aamuin, Pöyät keskipäiwälläki, Lattia wesin walellos Wiikon päästä wiimmestäki. Hör du375 ännu hvad jag säger, Hvad den gamla qvinnan talar: Laga dina ylle-kjortlar Af en enda tapp af ullen, Koka ock ett mustigt kornöl, En till smaken ljuflig maltdryck, Af ett enda korn i brygden, Med blott trenne trän till brasa. Tvätta bänkar qväll och morgon, Bordet äfven midt på dagen, Skölj också med vatten golfvet, Allrasist när veckan slutat. Kuule wielä kun sanelen, Waimo wanha lausuelen; Ei joua talonen waimo Aina pirtissä asua. Käyä on kujat kuurullansa, Hör då ännu hvad jag säger, Hvad den gamla qvinnan talar: Ej har gårdsvärdinnan stunder Att i pörtet ständigt vistas. Nedböjd skall hon trampa tågen, 198 Fennica.indd 198 17.1.2019 14:54:59 �Viiestoista Runo — Femtonde Runan . . . . . . . . Lääwät länkämöisillänsä, Sieltä toimeta tupahan, Siell’on lapsi itkemässä, Pieni peitetten sisässä, Eikä lausu lapsi rukka, Saata kieletön sanoa, Onko wilu taikka nälkä, Ennen kun tulewi tuttu, Elikk’ äitin ääni saapi. Lutad i sin ladgård syssla, Dädan sen till stugan skynda, Der har barnet börjat gråta, Späda barnet i sitt täcke. Icke kan det arma tala, Icke har det ord att säga, Om det fryser eller hungrar, Förr än den bekanta kommer, Moderns röst dess öra hinner. Kuule wielä kun sanelen, Waimo wanha lausuelen; Piä lusikat luwussa, Astiasi arwelussa, Jott’ ei kasit kanneltaisi, Linnut liiat peitettäisi; Pyhät on pihlajat pihalla, Pyhät oksat pihlajassa, Marjaset sitäi pyhemmät. Hör då ännu hvad jag säger, Hvad den gamla qvinna talar: Håll i räkning dina skedar, Haf på dina käril reda, Att ej kattor dem må släpa, Luftens fåglar gömma bort dem. Helgade må gårdens rönnar, Qvistarna på dem sig vara, Ännu heligare bären. Sulho wiljon weljyeni! Ellös sie meiän kanoa Wiekö wehma huhmarelle, Panko parkin surwontahan, Olkileiwän leiwontahan, Petäjäisen pieksäntähän. Wieös sie meiän kanoa, Wieös wiljamättähälle, Otrapurnon purkajaksi, Wilja wiploin wiiliäksi. Pannos sie meiän kanoa Leiwän paksun paistajaksi, Wehnäleiwän leipojaksi, Taikinan taputtajaksi. Brudgum, du min gode broder! Ej må du vår unga dufva Föra till en nödbröds mortel, Ställa för att stampa barkbröd, Att af agnar baka kakor, Eller tallens safva krossa. Nej vår dufva må du föra Till en tufva rik på näring, Till att ösa korn ur lårar Och i bitar skära rätter; Nej vår dufva må du ställa, För att grädda tjocka kakor, För att baka bröd af hvete, För att klappa rena degar. Sulho wiljon weljyeni! Ellös sie meiän kanoa Opastello orjan ruoskin, Nahkaruoskin naukuttao, Witsoin wiisin winguttao, Brudgum, du min gode broder! Ej må du vår unga dufva Visa väg med slafvens piske, Tvinga med en rem att klaga, Med en knippa ris att qvida, 199 Fennica.indd 199 17.1.2019 14:54:59 �Fennica: Kalevala . . . . . . . Waljan päällä wanguttao. Tiesi neittä, tiesi nuorta, Tiesi neien nuorta mieltä; Neuo neittä wuotehella, Opeta owen takana, Wuosi kausi kummassakin Yksi wuosi suusanalla, Toinen silmän iskemällä, Kolmansi jalan polulla. Kun ei sitte siitä huoli, Tuostakana ei totelle, Ota ruoko ruowostosta, Saraheinä kankahalta; Saran syrjällä syseä, Korahuta korttehella, Ruoskasella ruokosella, Witsasella willasella. Med din töm att yttra jämmer. Såg du flickan, såg du jungfrun, Såg du flickans unga sinne! Visa henne då du hvilar, Lär vid sluten dörr den unga, Fortfar så ett år igenom, Ett år lär med ord allenast, Blott med ögats blink, det andra, Trampa foten lätt, det tredje. Om hon detta icke aktar, Icke efterföljer sådant, Tag dig då ett rör ur hvassen, Tag ett starrgräs då från fältet, Stöt med stängelns spetsar henne, Aga henne med ett skäfte, Med en piske af ett rörstrå, Med ett ris af ylle viradt. Kun ei wielä siitä huoli, Tuostakana ei totelle, Ota witsa wiiakosta, Oksa koiwun onkelmosta, Tuoppa turkin helman alla, Talon toisen tietämättä; Sillä hauo hartioita, Pehmitä perälihoja, Ellös silmiä siwellö, Elä kolmia koseta; Tuostapa kyty kysyisi, Tuosta appi arweleisi: Onko se suen repimä, Wai on karhun kaiwelema?” Om hon då ej aktar detta, Icke efterföljer sådant, Tag dig då ett ris ur skogen, Tag ur dälden då en björkqvist, Bär den under pelsens skörte, Att en annan gård ej ser den. Värm med detta hennes skuldror Och gör ryggen mjuk med detta. Rigta ej ett slag mot ögat, Och vid örat rör ej heller; Dervid kunde svågern fråga, Dervid ock en svärfar mena: Monne vargen henne rifvit, Eller björnen skrapat henne?” Neiti parka huokasekse, Huokasekse, henkäsekse, Suru syämelle panihen, Wesi silmille wetihen, Itse itkulle hyräyty, Sanan wirkko, noin nimesi: Flickan suckade, den arma, Drog med suckar efter andan, Sorg i hennes barm sig lade, Tåren steg i hennes öga; Och hon brast i gråt och talte, Yttrade ett ord och sade: 200 Fennica.indd 200 17.1.2019 14:54:59 �Viiestoista Runo — Femtonde Runan . . . . . . . ”En minäkän ennen ollut Mustin muita neitosia, Kalpeampi ween kaloja; Tulin muita mustemmaksi, Kalpeammaksi kaloja. ”Icke var jag dock tillförne Mörkare än andra jungfrur, Blekare än vattnets fiskar; Mörkare jag blef än andra, Blekare än vattnets fiskar. Millä maksan mammon maion, Millä isoni hywyyen? Kiitän mä iso sinua Entisistäni eloista, Parahimmista paloista, Murkkinoista muinosista. Hur betalar jag min moders Mjölk, och hur min faders godhet? Dig jag säger tack, min fader, För min hittills funna bergning, För de bästa bitars gåfva, För den föda förr jag njutit! Kiitän mä emo sinua Nuorra tuuwiteltuasi, Pienosna pieltyäsi, Maion ruokiteltuasi. Dig jag säger tack, min moder, Som mig vaggat i min barndom, Burit mig som späd i famnen, Och din barm mig räckt till näring! Kiitän mä koko perehen, Kaikki kaswinkumppalini, Joien joukossa elelin, Kaswon kanssa kaswinajan. Er jag tackar, gårdens husfolk, Goda barndomsvänner alla, Jemte hvilka här jag lefvat, Vuxit i min blomningsålder. Lähen nyt tästä kun lähenki, Tästä kullasta koista, Ison saamasta salista, Äitin kestikellarista. Jää nyt pirtti terweheksi, Pirtti lautakattoinesi; Hywä on toiste tullakseni, Kaunis kaaputellakseni. Jää nyt sintsi terweheksi, Sintsi lautasiltoinesi; Jääppä piha terweheksi, Piha pihlajaisinesi. Jätän kaikki terweheksi Maat ja metsät marjoinensa, Järwet saoin saarinensa, Kankahat kanerwinensa.” Nu alltså jag måste resa, Fara från det gyllne hemmet, Från min faders sal, min moders Alltid gästfritt öppna boning. Blif då qvar i lugn, o pörte, Pörte, med ditt tak af bräder, Godt det blir att återkomma, Kärt att en gång än här vandra. Blif då qvar i lugn, o farstu, Farstu, med ditt golf af bräder, Blif i ostörd ro der ute Gård, med dina ljufva rönnar. Er i fridens hägn jag lemnar Länder, bäruppfyllda skogar, Träsk, med edra hundra holmar, Hedar med er ljung bevuxna.” 201 Fennica.indd 201 17.1.2019 14:54:59 �Fennica: Kalevala  Castrén’s correction: kulet uti ǁ kulet under. Runeberg 1836: kulit att i slädan vara. Derpå smeden Ilmarinen Slängde flickan i sin släde, Tog till ordet sjelf och sade: ”Far då väl, du Pohjas boning! Blifven alla qvar i trefnad, Alla backens smärre tallar, Alla höga trän i skogen, Alla enar uppå fälten, Bär, som växa uppå marken, Telningar, som gro i vattnet, Alens qvistar, björkens näfverm Granens rötter, furans stubbar! Sillon seppo Ilmarinen Koppo neien korjahansa, Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Jää nyt Pohjola hywästi, Jääkäi kaikki terweheksi, Kaikki mäntyset mäellä, . Puut pitkät petäikössä, Katajatki kankahilla, Kaikki maassa marjan warret, Wesatki ween sisässä, Lepän lehwät, koiwun kuoret, . Kuusenjuuret, terwas kannot.” . . . . . Ajoa kahattelewi Noita Pohjan rannikoita, Simosalmien siwutse, Hietaharjun hartiotse; Käsi ohjassa orosen, Toinen neitosen nisissä, Jalk’ on laialla rekosen, Toinen neion reitosilla. Och med dån han färdas framåt, Åker öfver Pohjas stränder, Långsmed Simosalmis bräddar, Långsmed skuldrorna af åsen. Med sin ena hand vid tömmen, Och vid flickans barm den andra, Ena foten utom slädan, Och vid flickans knä den andra. Neito parka huokasekse, Huokasekse, henkäsekse: ”Wilu on olla wiltin alla, Kolkko korjassa eleä.” Flickan suckade, den arma, Drog med suckar efter andan: ”Kallt mig tyckes under fällen, Kulet uti376 släden vara.” Ajo matkoa wähäsen, Pikkuruisen piirahteli; Neiti päätänsä kohotti, Kysytteli, lausutteli: ”Mi on tästä poikki juossut, Ku on kurja kulkenunna?” Och han far ett stycke framåt, Åker blott ett litet stycke; Jungfrun lyfter opp sitt hufvud, Talar då och säger detta: ”Hvem har sprungit här tvärsöfver, Hvilken usling har här vandrat?” Itse seppo Ilmarinen Sanan wirkko, noin nimesi: ”Jänö on tästä poikki juossut, Jänön poika polkutellut.” Sjelf då smeden Ilmarinen Yttrade ett ord och sade: ”Haren sprungit här tvärsöfver, Harens son har trampat spåren.” 202 Fennica.indd 202 17.1.2019 14:54:59 �Viiestoista Runo — Femtonde Runan . . . Neiti tuon sanoiksi wirkki: ”Parempi olisi olla, Parempi olettelisi, Jänön juoksewan jälillä, Koukkupolwen polkumilla, Kuni korjassa kosian.” Jungfrun tog till ordet åter; ”Bättre vore det att vara, Bättre stod jag ut att vara I den snabba harens fotspår, På hans viga fötters stigar, Än som här i friarns släde.” Sillon seppo Ilmarinen Murti suuta, wäänti päätä, Murti mustoa hawenta, Ajoa kahattelewi; Ajo matkoa wähäsen, Pikkuruisen piirahteli. Neiti päätänsä kohotti, Sanan wirkko, noin nimesi: ”Mi on tästä poikki juossut, Ku on kurja kulkenunna?” Derpå smeden Ilmarinen Vred sin mun och rörde hufvet, Skakade det svarta håret, Och med dån han åker framåt, Och han far ett stycke framåt, Åker blott ett litet stycke, Jungfrun lyfter opp sitt hufvud, Talar då och säger detta: ”Hvem har sprungit här tvärsöfver, Hvilken usling har här vandrat?” Det är smeden Ilmarinen, Sjelf han yttrar sig och säger: ”Räfven sprungit här tvärsöfver, Räfven på sin färd har skridit.” Se on seppo Ilmarinen . Itse wastaten sanowi: ”Repo on tästä poikki juossut, Kettu käyä kelkytellyt.” . . . Neiti tuon sanoiksi wirkki: ”Parempi olisi olla, Parempi olettelisi, Rewon juoksewan reessä, Ketun käyän kelkkasessa, Kuni korjassa kosian.” Jungfrun tog till ordet åter: ”Bättre vore det att vara, Bättre stod jag ut att vara I den qvicka räfvens fardon, I hans kälke under färden, Än som här i friarns släde.” Sillon seppo Ilmarinen Murti suuta, wäänti päätä, Murti mustoa hawenta, Ajoa kahattelewi; Ajo matkoa wähäsen, Pikkuruisen piirahteli, Neiti päätänse kohotti, Kysytteli, lausutteli: ”Mi on tästä poikki juossut, Ku on kurja kulkenunna?” Derpå smeden Ilmarinen Vred sin mun och rörde hufvet, Skakade det svarta håret, Och med dån han åker framåt, Och han far ett stycke framåt, Åker blott ett litet stycke; Jungfrun lyfter opp sitt hufvud, Frågar då och säger detta: ”Hvem har sprungit här tvärsöfver, Hvilken usling har här vandrat?” 203 Fennica.indd 203 17.1.2019 14:54:59 �Fennica: Kalevala . . . . . . Itse seppo Ilmarinen Sanan wirkko, noin nimesi: ”Karhu on tästä poikki juossut, Ohto juosta jolkutellut.” Sjelf då smeden Ilmarinen Yttrade ett ord och sade: ”Björnen sprungit här tvärsöfver, Ohto på sin färd har lunkat.” Neiti tuon sanoiksi wirkki: ”Parempi olisi olla, Parempi olettelisi, Kontion kiwikolossa, Karhun louhikammarissa, Kun tämän kosian reessä.” Jungfrun tog till ordet åter: ”Bättre vore det att vara, Bättre stod jag ut att vara, Uti björnens stenrösgrotta, I hans kammare af hällar, Än som här i friarns släde.” Itse seppo Ilmarinen Murti suuta, wäänti päätä, Murti mustoa hawenta, Sanan wirkko, noin nimesi: ”Elä huoli neiti parka, Kun saat kosian kotihin, Syöt sä weitsettä lihoa, Juot olutta kauhasetta.” Sjelf då smeden Ilmarinen Vred sin mun och rörde hufvet, Skakade det svarta håret, Yttrade ett ord och sade: ”Var ej sorgsen, arma jungfru, När du hinner friarns boning, Kött förutan knif du äter, Dricker öl förutan skopa.” Ajawi kahattelewi Noita Wäinölän ahoja, Kalewalan kankahia; Wirkku juoksi, matka joutu, Reki wieri, tie lyheni, Jalas paasinen patsasi, Aisa koiwunen kolasi, Kapla tuominen kalahti, Jo kohta koti näkywi, Omat tuwat tupruawi. Och han åker fram med buller Öfver Wäinös svedjelunder, Öfver Kalevalas slätter. Trafvarn sprang och färden framled, Släden skrann och vägen aftog, Buller gaf den hårda meden, Björken ljöd i fimmelstången, Häggen knarrade i fjättran. – Om en stund är hemmet synligt, Stiger rök ur egna stugor. 204 Fennica.indd 204 17.1.2019 14:54:59 �Kuuestoista Runo — Sextonde Runan  Kuuestoista Runo. Sextonde Runan. Jo kumu kujalta kuulu, Kuulu luota ruoskan roiske, Rannalta reen ratsina, Aisan kalke kaiwotieltä. . . . . . Nu ett gny från tåget hördes, Nära piskens smällar ljödo, Slädens rassel ljöd från stranden, Stängers brak från gårdens brunnsväg. Itse äiti Ilmarisen Sanan wirkko, noin nimesi: ”Se on poikani rekonen; Jo tulewi Pohjolasta. Käkyet kukahtelewi Korjan kirjawan kokalla, Orawat samoelewi Aisoilla waahterisilla, Tetryet kukertelewi Päällä luokin kyynäppäisen. Sjelf nu Ilmarinens moder Yttrade ett ord och sade: ”Det är sonens vackra släde, Ren från Pohjola han kommer. Vackra gökarna de gala Fram uppå den granna korgen, Ekorrarna377 skyndsamt ila Långsmed stängerna af lönnträd, Sköna orrarna de kuttra På hans loka, gjord af almen. Kylä uotti uutta kuuta, Miero päiwän nousentoa, Lapset maata mansikkaista, Telat terwaista wenettä, Mie on uotin poikoani, Poikoani, minnoani. Byn har bidt på månens skifte, Solens uppgång folket väntat, Barnen mark med smultron färgad, Rullarna en tjärad farkost; Jag min son allenast väntat, Sonen och hans unga hustru. Lähes nyt kohti näitä maita, Kohti näitä kartanoita, Ison saamille tuwille, Wanhemman warustamille.” . Castrén’s correction: ekorrarna ǁ ekorarna. Nu du må dig hitåt vända, Komma hit till dessa gärdar, Stugor af din fader byggda, Redda af den ålderstegna.” Se on seppo Ilmarinen Jo kohti kotia läksi, Ison saamille pihoille, Wanhemman warustamille; Laialla sinikeränen, Toisella punakeränen. Keskellä kesäreponen. Sjelf han smeden Ilmarinen Vänder nu sin kosa hemåt, Till af fadren byggda gårdar, Af den ålderstegne redda. Slädens begge sidor prydas Utaf nystan blå och röda, Mellan dem en räf är målad. 205 Fennica.indd 205 17.1.2019 14:55:00 �Fennica: Kalevala . . . . . . . Sano äiti Ilmarisen: ”Sulho wiljon weljyeni! Käwitkö tiesi terwehenä, Matkasi imantehena, Saitko neien, woitko linnan, Sorritko sotiweräjän, Haukutitko linnan hallit, Itketitkö linnan immet, Nauratitko linnan naisen, Lewititkö neien lemmen, Anopissa käyessäsi, Apen luona ollessasi? Sade Ilmarinens moder: ”Brudgum, du min gode broder! Har nu frisk och sund du färdats, Har du gjort en ljuflig resa? Fick du jungfrun, vann du borgen, Krossade du stridens portar? Fick du hundarna att skälla, Fick du borgens mör att gråta, Fick du flickan till att skratta, Vann du unga jungfruns kärlek, När din svärmor du besökte, Då du dröjde hos din svärfar?” Jo tuon nään kyselemättä, Arwoan anelematta; Jo on sotka suojassasi, Kana kainaloisessasi. Men jag ser det, hvarför fråga? Märker det, hvarför då spörja? Visst är knipan i din värjo, Dufvan uti dina armar. Kenpä toi tämän walehen, Sulhon tyhjin tulleheksi, Ratsun jouten juosseheksi? Eipä sulho tyhjin tullut, Eikä ratsu jouten juossut; On mitä oron weteä, Liinaharjan liikutella. Vem bar hit det falska budskap, Att vår fästman tom har kommit. Att förgäves hästen sprungit? Tom ej kom vår fästman åter, Hästen icke sprang förgäfves. Något hingsten har att draga, Den hvitmanige att föra. Nouse nyt korjasta koria, Hywä lahja laitiosta. Nouse ilman nostamatta, Ylene ylentämättä; Jos on nuori nostajasi, Ylpiä ylentäjäsi. Pole jalka jalaksella, Toinen poikkipuolisella; Astu tietä temminkäistä, Maata maksan karwallista, Sikasen silittämäistä, Porsahaisen polkomaista, Lampahan latsottamaista, Hewon harjan hieromaista. Stig, du sköna, nu ur släden, Ur dess korg, du goda gåfva; Res dig, utan att du lyftas, Höj dig, utan att du höjes, Om han är för ung, som lyftar, Och för stolt, som höjer upp dig. Ställ på meden ena foten Och den andra uppå tvärträ’t, Gå uppå den dunkla vägen, På den lefverlika marken, Som är slätad utaf suggan, Trampad utaf lilla grisen, Utaf fårets fötter jemnad Och af hästars manar gniden. 206 Fennica.indd 206 17.1.2019 14:55:00 �Kuuestoista Runo — Sextonde Runan . . . . . . Astu hanhen askelilla, Taputa tawin jaloilla, Noilla pestyillä pihoilla, Kaunihilla kartanoilla, Apen saamilla pihoilla, Anopin asettamilla, Kyyn kyllä polkemilla, Naon aina astumilla. Stig med dufvans nätta fötter, Trippa som en årta trippar, Uppå dessa rena gårdar, Gårdar herrliga och sköna, Hvilka här din svärfar tillredt Och din svärmor bragt i ordning. Ofta svågern på dem vandrat, Svägerskan beträdt dem ständigt. Astu sintsiä sileätä, Sorsanluista sotkuttele; Jo täällä tänä kesänä, Tänä suurena suwena, Owet aina aukieli Owellista aukiaista; Käkäset käsertelihen Sormuskättä sulkiaista; Kynnykset kykertelihen Hienohelman hempujaista. Gå nu i den släta farstun, Farstun utaf andben fogad. Redan uppå denna sommar, Sommarn, som så långsamt skridit, Dörrarna sig städse öppnat, Väntande på öppnarinna; Dörrars handtag ofta knarrat Efter ringprydd slutarinna, Trösklarna sig städse nedböjt För den stoltas fina fållar. Jo täällä tänä kesänä, Tänä suurena suwena, Siwuin sintsi siirtelihen Sintsillistä siiwojaista; Perin pirtti pyörähteli Pirtillistä pyyhkiäistä. Redan uppå denna sommar, Sommarn, som så långsamt skridit, Här sig farstun sidlängs flyttat, Väntande på städarinna; Stugan vändt sig om af längtan Efter den, som golfvet sopar. Jo täälla tänä kesänä, Tänä suurena suwena, Silta soitti sorsanluinen Sillallista seisojaista; Laki kultanen kulisi Laen alla astujaista; Ikkunat ilottelihen Ikkunaisen istujaista. Redan uppå denna sommar, Sommarn, som så långsamt skridit, Andbens golfvet ofta ljudit För den, som skall stå på golfvet; Gyllne taket ofta klingat För den, som skall gå derunder; Fönstren över den sig fröjdat, Som skall invid fönstret sitta. Jo täällä tänä kesänä, Tänä suurena suwena, Aittaset alentelihen Aitallista aukojaista; . Redan uppå denna sommar, Sommarn, som så långsamt skridit, Loften sänkt sig ofta neder För den, som skall loften öppna; 207 Fennica.indd 207 17.1.2019 14:55:00 �Fennica: Kalevala  Castrén’s correction: stallen ǁ ställen. . . . . . . Lääwäset lähentelihen Lääwällistä lääniäistä; Tanhuaiset taantelihen Tanhuallista tawia. Boskaps-stallen378 ofta närmat Sig till den, som dem skall sköta, Fähusgårdar vikit undan För den årta, dem skall trampa. Jo täällä tänä kesänä, Tänä suurena suwena, Aion ammo aikalehmä Aikawihkon antajaista; Mäkähti kewätkaritsa Palasen parantajaista; Kesäuuhi ullotteli Heinän hienon heittäjäistä. Redan under denna sommar, Sommarn, som så långsamt skridit, Goda kon här tidigt bölat Mot den, som skall knippen gifva, Vårens lam har bräkt här tidigt Mot den, som skall maten öka; Sommar-tackan ropat efter Den, som fina hö’t skall räcka. Terwe nyt piha täysinesi, Piha wierahaisinesi, Ulkonen urohinesi! . Hell dig gård med all din fullhet, Hell er gäster uppå gården, Hell er yttre gårdens kämpar! Terwe wajo täysinesi, Wajo wierahaisinesi, Tuohikatto kansoinesi. Hell dig trappa med din fullhet, Hell er gäster uppå trappan, Hell dig skara under taket! Terwe pirtti täysinesi, Pirtti wierahaisinesi, Lauta katto lapsinesi. Hell dig stuga med din fullhet, Hell er gäster uti stugan, Hell er barn inunder taket! Terwe kuu, terwe kuningas, Terwe nuori naimakansa. Eipä täss’ oo ennen ollut, Eikä ennen, eikä eilen, Tämän joukon juoleutta, Tämän kansan kauneutta. Hell dig måne, hell dig konung, Hell dig unga bröllops-skara! Icke har förut här varit, Icke förr, i går ej heller, Sådan stolt och prydlig skara Och en folkhop, skön som denne. Sulho wiljon weljyeni! Osotteles ostettusi, Saoin markoin maksettusi, Tuhansin lunastettusi. Toitko sen, jonka käkesit? Käkesit käkösen tuoa, Maalta walkian walita, Brudgum, du min gode broder! Visa fram din köpta maka, Den med hundra marker lösta, Den med tusende betalta. Har du hemtat, den du ärnat? Dufva ärnade du hemta, Mjellhvit mö i landet välja, 208 Fennica.indd 208 17.1.2019 14:55:00 �Kuuestoista Runo — Sextonde Runan . . . . . . Kuletella kukkulaisen. Jo tuon nään kyselemättä, Arwoan anelematta, Toit käkösen tullessasi, Maalta walkian walitsit, Kulettelit kukkulaisen. Bringa med dig fager blomma. Men jag ser det, hvarför fråga? Märker det, hvarför då spörja? Visst har du en dufva hemtat, Mjellhvit mö i landet utvalt, Bragt med dig en fager blomma. Hywä mutso, kaunis mutso, Mutso walkian werewä! Hywinpä koissa kuuluit, Tyttönä ison koissa, Hywin kuulu kuun ikäsi Miniänä mieholassa.” Goda fästmö, sköna fästmö, Du mjellhvita, fagra fästmö! Väl du var i hemmet frejdad, Flicka än i faders huset; Låt dig alltid väl bli frejdad, Såsom gift, i mannens boning.” Siitä äiti Ilmarisen Syötti, juotti wierahia. Syötti suin sulassa woissa, Koprin kuorekokkaroissa, Noita kutsuwierahia, Kutsuloille kunnioiksi. Jo oli wiikon juomat pantu, Saatu otraset oluet, Noille kutsuwierahille, Kutsuloille kunnioiksi. Oipa kupit kukkusilla, Wait warpalaitehilla, Oli kystä kyllin syöä, Kyllin syöä, kyllin juoa, Noilla kutsuwierahilla, Kutsuloille kunnioiksi. Derpå Ilmarinens moder Fägnade med mat och drycker Alla bjudna bröllopsgäster, Att de kära gäster hedra. Deras mun i smör sig rörde, Näfvarna bland fisk-piroger. Länge bryggd ren drycken varit, Goda ölet länge färdigt Åt de bjudna bröllopsgäster, Till de kära gästers heder. Rågade der kärlen voro, Faten upp till brädden fyllda; Der fanns ymnigt till att äta, Till att äta, till att dricka För de bjudna bröllopsgäster, Till de kära gästers heder. Jo huuhto humala parran, Waahti parran walkoali, Olut juoksi orren päästä, Sima waarnojen sisästä, Noille kutsuwierahille, Kutsuloille kunnioiksi. Humlans saft nu munnen sköljde, Hvitt af ölets skum var skägget, Ölet rann från sparrens ända, Mjödet ifrån spikars gömmen Åt de bjudna bröllopsgäster, Till de kära gästers heder. Kukapa tuossa kukkujaksi, Lailliseksi laulajaksi? . Hvem blef der väl bedd att sjunga, Bedd att sånger skickligt qväda? 209 Fennica.indd 209 17.1.2019 14:55:00 �Fennica: Kalevala . . . . . . . . Waka wanha Wäinämöinen, Laulaja iän ikuinen, Itse lauluille rupesi, Töille wirtten työntelihen. Sanowi sanalla tuolla, Lausu tuolla lausehella: ”Eipä täss’ oo ennen ollut, Eikä warsin wasta liene, Tämän sulhon tenhoutta, Tämän morsion somuutta, Tämän tukun turpeutta, Nuorison imartuetta. Gamle trygge Wäinämöinen, Den evärdelige sångarn, Sjelf han börjar på att qväda, Sig till sångens värf förfogar. Höjande sin röst han säger Och med dessa orden talar: ”Icke har förut här varit, Tör härnäst ej heller komma Sådan stor och ståtlig fästman Och en brud så nätt som denna, Icke sådan prydlig skara, Ej en ungdom så behaglig. Ketäpä mä tässä kiitän? Emännän mä ensin kiitän. Kenpä täss’ eho emäntä? Ilmarin eho emäntä. Pannut on otraset oluet, Makujuomat maltahiset, Imelät hänen itunsa, Makiat on maltasensa, Ei oo iskulla itunsa, Eikä maalla maltasensa. Hvem skall här jag först nu prisa? Först må jag värdinnan prisa; Hvem är gunstiga värdinnan? Det är Ilmaris värdinna. Hon af korn har bryggt oss ölet, Gjort af malt den ljufva drycken. Hennes säd är söt och smaklig, Smakligt är hos henne maltet; Ej värdinnans säd är smaklös, Ej är maltet kärft och unket. Ei hän surrunna susia, Pelännyt metsän petoja, Mallasteitä matkatessa, Saunahan samotessansa. Ei hän koukulla kohinut, Aina koprilla kohenti, Kämmenellä käännätteli, Sowitteli sormillansa. Hvarken fruktade hon vargar, Eller andra skogens villdjur, När hon gick att se på maltet, Hastade till rökfull stuga. Ej med krok hon maltet rörde, Rörde alltid om med händer, Vände det med sina näfvar, Jemkade med sina fingrar. Itse leipo leiwät suuret, Isot talkkunat taputti, Hywän joukon juominkihin, Hywän rahwahan remuhun; Syötti wierahat wälehen, Nosti leiwät leppiästi. Sjelf hon bakat stora bröden Och de tjocka kakor klappat Till den goda skarans gille, För att fröjda goda folket; Skyndsamt har hon maten framlagt, Gladt och vänligt bröden burit. 210 Fennica.indd 210 17.1.2019 14:55:00 �Kuuestoista Runo — Sextonde Runan Emännän mä ensin kiitin, Kiitän itsensä isännän. Kenpä täss’ on pää pätewä, Päiwän päällinen omena? Ilmarin iso isäntä, Se täss’ ompi pää pätewä, Päiwän päällinen omena. Nu jag har värdinnan prisat, Skall så värden sjelf ock prisa. Hvem är hufvudet för skaran, Det mot solen vända äpplet? Ilmari den store värden, Han är hufvudet för skaran, Det mot solen vända äpplet. Se on suolta suojat saanut, Suojat saanut, hirret tuonut, Seinät salwanut salolta, Hirret hirmulta mäeltä, Malot marjakankahilta, Tuohet tuomiwaaran päältä, Ruotehet roweikolta, Sammalet sulilta soilta. Pannut on penkin pensaista, Pannut paikalle hywälle, Asettanut ankaralle. Han ju hit har husen skaffat Och allt virke till dem hemta, Släpat väggarna från skogen, Stockarna från stora backen, Takets bräder ifrån bärmon, Näfret från häggbergets höjder, Sprötena från stenig jordmon, Mossan från de öppna kärren; Har af buskar bänken lagat, Ställt den på ett lämpligt ställe, På en stadig plats den fästat. Jo itse isännän kiitin, Wuota kiitän patwaskani. Ken on pantu patwaskaksi, Ken otettu oppahaksi? Kylän paras patwaskana, Kylän onni oppahina. Så jag värden sjelf har prisat, Skall nu ock vår talman prisa. Hvem är här till talman utsedd, Hvem är vald att vägen visa? Talman är i byn den bäste, Byens sällhet vägen visar. . Ompa meiän patwaskalla Paita päällä palttinainen. Pääll’ on haljakka sininen, Päällä paian palttinaisen; Helmat hietoa wetäwät, Maata maksan karwallista. Denna talman bär på kroppen Skjorta utaf fina linnet Och en blå kaftan af vadmal, På den fina linne-skjortan. Fållarna i sanden släpa, På den lefverlika marken. . Päälle on ussakka utunen, Päällä haljakan sinisen; Se on Kuuttaren kutoma, Päiwättären keträämä, Kesäuuhen untuwista, Gördel fin har denna talman Kring den blåa vadmals-rocken – Gördel väfd af Månens dotter Och af Solens dotter spunnen Utaf fjun från sommar-tackan, . . . . . 211 Fennica.indd 211 17.1.2019 14:55:00 �Fennica: Kalevala  Castrén has omitted the line. Talwilampahan takuista, Ajalla tulettomalla, Tulen tietämättömällä . . . . . . . Utaf ull från vinter-fåret På en tid, då eld ej lyste, Då man ens om eld ej visste. Ompa meiän patwaskalla Parta kullan palmikoissa, Kutrit kullan suortuwissa, Ompa meiän patwaskalla379 Päässä kultanen kypäri, Päällä kutrin kultalatwan, Puhki taiwosen puhuja, Läpi metsän läässöttäjä. Jopa kiitin patwaskani, Wuota kiitän saajan naisen. Mist’ on saatu saajan nainen, Kust’ otettu ollallinen? Tuolt’on saatu saajan nainen, Tuolt’ otettu ollallinen, Takoa Tanikan linnan, Uuen linnan ulkopuolta. Eipä wielä sieltäkanä, Ei perän pereäkänä; Mist’ on saatu saajan nainen, Kust’ otettu ollallinen? Tuolt’ on saatu saajan nainen, Tuolt’ otettu ollallinen, Wienan päälliltä wesiltä, Ulapoilta aukeilta. Eipä wielä sieltäkänä, Ei perän pereäkänä; Mist’ on saatu saajan nainen, Kust’ otettu ollallinen? Kaswo mansikka mäellä, Puolukkainen kankahalla, Pellolla heliä heinä, Kukka kultanen aholla; Siit’ on saatu saajan nainen, Siit’ otettu ollallinen. Visst har äfven denna talman Skägget uti gyllne flätor, Håret uti gyllne lockar, Gyllne mössa på sitt hufvud, Uppå sina gyllne lockar. Mössan upp i molnen susar, Skymtar fram bland trädens toppar. Nu jag har vår talman prisat, Skall så prisa brudens tärna. Hvadan fick man brudens tärna, Hvadan tog man hjelparinnan? Dädan fick man brudens tärna, Dädan tog man hjelparinnan: Bak Tanika-borgens fästen, Utanför den nya borgen. Derifrån är hon ej hemtad – Ej den minsta grund det äger – Hvadan fick man brudens tärna, Hvadan tog man man hjelparinnan? Dädan fick man brudens tärne, Dädan tog man hjelparinnen; Ifrån vattnen ofvan Dvina, Från de vida, öppna fjärdar. Ej ens dädan är hon hemtad – Ej den minsta grund det äger – Hvadan fick man brudens tärna, Hvadan tog man hjelparinnan? Fanns ett smultron uppå backen, Fanns ett lingon-bär på fältet, Ljusgrönt gräs på åkern växte, Gyllne blomma uti lunden. Dädan fick man brudens tärna Dädan tog man hjelparinnan. 212 Fennica.indd 212 17.1.2019 14:55:00 �Kuuestoista Runo — Sextonde Runan  Castrén’s correction: påsar ǁ påsor. . . . . . Saajan naisen suu somanen, Kuni Suomen sukkulainen, Saajan naisen sirkut silmät, Kuni tähet taiwahalla, Saajan naisen saapka suuri, Kuni pysty pilwen kokka, Saajan naisen saappahaiset, Kuni hanhuet hawulla. Ompa meiän saajan naisen Kaulassa heliät helmet, Käet on kullan käärilöissä, Sormet kullan sormuksissa, Korwat kullan koltuskoissa, Silmäripset simsukoissa. Munnen är för brudens tärna Nätt som spolen uti Finland, Ögonen på henne tindra Såsom stjernorna på fästet. Hög är hennes hufvudbonad Som en upprätt spets af molnet, Hennes nätta skor, de likna Gässen på en vatten-ruska. Brudens tärna har på halsen Klingande och klara perlor, Händerna af guldband prydas, Fingrarna af gyllne ringar, Öronen af gyllne hängen, Ögonhåren utaf perlor. Jo nyt kiitin saajan naisen, Wuota kiitän kaiken kansan. Eipä täss’ oo ennen ollut, Eikä ennen, eikä eilen, Tämän kansan kauneutta, Tämän nuorison somuutta. Niin on wäki haljakassa, Kuni metsä huutehessa, Alta on kun aamurusko, Päältä on kun päiwän koite. Nu jag prisat brudens tärna, Skall så hela skaran prisa. Icke har förut här varit, Icke förr, i går ej heller, Sådan skön och prydlig skara Och en ungdom så behaglig. Så är folket klädt i vadmal, Såsom skogen uti rimfrost – Nedantill likt morgonrodnad, Ofvantill likt dagens gryning. Godt förråd på silfver funnits, Penning-påsar380 här på fälten Hos de bjudna bröllopsgäster, Gästerna till pris och heder. Mynt på mark och vägar legat, Halfva rubels mynt för gossar, Tre kopeks för gamla qvinnor Och för jungfrur fyra grivners. Olipa huokiat hopiat, Rahataskut tanterilla, Meiän kutsuwierahilla, . Kutsuloille kunnioiksi. Tengoin teillä, markoin meillä, Polttinoin kylän pojilla, Alttinoin kylän akoilla, Neljin riunoin neitosilla. 213 Fennica.indd 213 17.1.2019 14:55:00 �Fennica: Kalevala Seitsemästoista Runo. . . . . . . . Sjuttonde Runan. Ahti saarella asuwi, Kauko niemen kainalossa; Oli pellon kyntämässä, Wainion wakoamassa, Nenässä utusen niemen, Päässä saaren terhenisen; Oli korwalta koria, Kowin tarkka kuulennalta. Kuuli kutsut kulkewaksi, Ratsut joukon juoksewaksi; Juohtu juoni mielehensä, Toinen aiwohon osasi: Nyt on Pohjola pioissa, Salajoukko juomingissa. Murti suuta, wäänti päätä, Murti mustoa hawenta, Heti heitti kynnöksensä, Waon keskiwainiolle; Nousi maasta ratsahille, Kohta lähtewi kotia, Luoksi ainosen emonsa, Tykö waltawanhempansa. Sano tuonne saatuansa, Sano emolle esinnä: ”Oi emoni waimo wanha! Pane ruoka ruttosesti Syöä miehen nälkäisen, Haukata halunalasen. Lämmitä saloa sauna, Pian pirtti riuwuttele, Jossa mies puhasteleksen, Sueksen urosten sulho.” Ahti bor uppå en holme, Kauko vid en uddes krökning, Håller på att plöja åkern, Draga fåror på sitt plogland Vid den dimomhöljda udden, På den skogbeväxta holmen; Ahti har ett säkert öra, Hör de allraminsta ljuden. Hörde bjudna gäster färdas, Ryttar-hästar hoptals springa, Fick en tanke i sitt hufvud, Olyckstanke i sin hjerna: Pohjola nu firar bröllop, Håller gästabud i lönndom. Vred sin mun, sitt hufvud rörde, Skakade det svarta håret, Slutade på stund sin plöjning, Afbröt fåran midt på åkern. Steg på hästens rygg från marken, Skyndade sig hem till gården, Till sin alltid kära moder, Till den ålderstigna qvinnan. Kommen hem ett ord han sade, Talte till sin gamla moder: ”O min moder, gamla qvinna! Mat i största hast nu framlägg För den hungrige att äta, För den lystne till att tugga; Oförmärkt så badstu’n elda, Värm den upp med största snabbhet, Att sig mannen tvätta finge, Hjeltars prydnad ansa om sig. Tuop’ on äiti Lemminkäisen Pani ruoan ruttosesti Syöä miehen nälkäisen, Haukata halunalasen, Det var Lemminkäinens moder, Mat i största hast hon lade För den hungriga att äta, För den lystne till att tugga, 214 Fennica.indd 214 17.1.2019 14:55:00 �Seitsemästoista Runo — Sjuttonde Runan Yhen pirtin lämmitessä, Yhen saunan saapuessa. . . . . . . . Under det man badstu’n värmde, Medan man om bad besörjde. Siitä lieto Lemminkäinen Otti ruokoa rutosti, Meni saunahan saloa, Käwi kylpihuonehesen; Siellä mies puhasteleksen, Sueksen urosten sulho. Sano tuolta tultuansa: ”Oi emoni waimo wanha! Tuo tänne sotisopani, Kanna wainowaatteheni, Joill’ ennen käwin soissa, Hätähäissä häilähtelin.” Derpå muntre Lemminkäinen Gör i största hast sin måltid, Går så oförmärkt till badstu’n, Sig beger till värmda badet. Der nu mannen ren sig tvättar, Hjeltars prydnad ansar om sig, Säger dädan återkommen: ”O min moder, gamla qvinna! Hemta hit min pansar-skjorta, Bär till mig min stridsbetäckning, Hvarmed förr i krig jag färdats, Svängt mig uppå farans bröllopp.” Emo ennätti kysyä: ”Kunne lähet poikueni? Metsällenkö wai merelle, Wai on hirwen hiihantohon, Waiko suurehen sotahan, Tasapäähän tappelohon?” Modren straxt af honom spörjer: ”Hvart skall nu, min son, du fara? Monn till skogen, monn på hafvet, Monne för att elgar fånga, Eller ut till stora striden, Hvarest männers hufvu’n jemnas?” Sano lieto Lemminkäinen: ”Oi emoni kantajani! En metsälle, en merelle, Enkä hirwen hiihantohon, Enkä suurehen sotahan, Tasapäähän tappelohon; Lähen Pohjolan pitohin, Salajoukon juominkihin. Tuo mulle sotisopani, Wanhat wainowaatteheni, Häissä häilyteltäwäni, Pioissa pieltäwäni.” Sade muntre Lemminkäinen: ”O min mor, min fostrarinna! Ej till skogen, ej på hafvet, Icke för att elgar fånga, Icke ut till stora striden, Hvarest männers hufvu’n jemnas, Jag nu far till Pohjas bröllop, Som i hemlighet man håller. Hemta hit min pansar-skjorta, Bär till mig min stridsbetäckning, Att på bröllopet mig pryda, Att vid gästabudet bäras.” Emo kielti poikoansa, Nainen miestänsä epäsi, Epäsi kawetta kaksi, Kielti kolme Luonnotarta, Modren varnar nu sin gosse Och sin make varnar hustrun, Varnade så tvenne menskor Och naturens döttrar trenne 215 Fennica.indd 215 17.1.2019 14:55:00 �Fennica: Kalevala . . Lähtemästä Lemminkäistä, Hywän Pohjolan pitohin: ”Ei sua kutsuttu sinne, Ei tarkon tahotakkana.” Lemminkäinen att ej fara Till det goda Pohjas gästbud: ”Du ju dit ej blifvit bjuden Och ej lär man der dig sakna.” Niin sanowi Lemminkäinen: ”Koira kutsuen menewi, Hywä ilman lykkelekse; Tuoss’ on kutsut kuunikuiset Terässä tulisen miekan, Wyöllä kalpani käressä. Tuo tänne sotisopani, Warsin wainowaatteheni.” Nu sig yttrar Lemminkäinen: ”Hunden kommer när den kallas, Utan bjudning går den gode; Der en evig bjudning finnes, Der på egget af mitt eldsvärd, Uppå spetsen af min klinga, Bringa hit min pansar-skjorta. Gif mig straxt min stridsbetäckning.” . Tuop’ on äiti Lemminkäisen Yhä kielteä käkewi: ”Ellös lähkö poikueni Pimiähän Pohjolahan, Monet on kummat matkallasi, . Isot tielläsi imehet; Kolm’ on surmoa kowinta, Kolme miehen kuolemata.” Derpå Lemminkäinens moder Fortfar än att honom varna: ”O min son, ej må du fara Hän till Pohjola det mörka. Vägen dit är rik på under, Stora, oerhörda under; Tre förderf dock svårast äro. Och de bringa död och ofärd.[”] Niin sanowi Lemminkäinen: ”Oi emoni kantajani! . Sano surma ensimmäinen, Ensimmäinen wiimmenenki.” Yttrade nu Lemminkäinen: ”O min mor, min fostrarinna! Säg det första bland förderfven, Säg det första, säg det sista.” Sano äiti Lemminkäisen: ”Se on surma ensimmäinen: Menet matkoa wähäsen, Pääset tietä päiwäyksen, Tulewi tulinen koski, Koskessa tulinen luoto, Luowossa tulinen loimu, Koiwussa tulinen kokko, Kokolla tuliset kynnet; Sillä suu tulin palawi, Kita kiiran lämpiäwi, Sade Lemminkäinens moder: ”Det förderfvet är det första; När ett stycke väg du färdas, Ändar första dagens resa, Du då kommer till en eldfors, Eldfull klippa står i forssen, Eldfull björk på klippan växer, Eldig örn i björken sitter, Elden gnistrar ifrån klorna, Elder frustar ifrån munnen, Elden flammar utur gapet . . 216 Fennica.indd 216 17.1.2019 14:55:00 �Seitsemästoista Runo — Sjuttonde Runan  Castrén has omitted the next line. Höyhenet tulin waluwi; Yöt se hammasta hiowi, Päiwät kynttä kitkuttawi, Tulialle wierahalle, Saawalle käkeäwälle.” Och af eld dess fjädrar höljas. Natten om den slipar tänder, Hvässer klor den hela dagen Emot främlingen, som kommer, Emot vandraren, som nalkas.” Sano lieto Lemminkäinen: ”Kyllämä sihen keinon keksin, Mutkan muistan, tien osoan, Laulan leppäsen hewosen, Laulan leppäsen urohon, Siwutseni siirtymähän, Wieretsi waeltamahan; Itse sorsana sukellan, Elikk’ allina alennan, Koprista kokon kynimen, Waakalinnun warpahista. Sano surma keskimmäinen.” Sano äiti Lemminkäisen: ”Se on surma toinen surma: Menet matkoa wähäsen, Toki tietä päiwäyksen, Tulewi tulinen järwi, Järwessä tulinen saari, Saaressa tulinen sauna, Saunassa tulinen hauta, Täynnä kuumia kiwiä, Palawoita paateroja. Sinne on saanut sa’an miestä, Hukkunut tuhat hewosta.” Sade muntre Lemminkäinen: ”Deremot ett råd jag finner, Minns en konst, ett medel känner, Trollar fram en häst af alträd, Qväder utaf al en hjelte För att vid min sida vandra,381 Dykar sjelf som and i vattnet, Såsom alla ned i böljan, Undan vingbroskstarka örnen, Undan stora fogelns fötter; Säg det medlersta förderfvet.” Se on lieto Lemminkäinen Sanan wirkko, noin nimesi: ”Kyllämä sihen keinon keksin, . Mutkan muistan, tien osoan, Teen minä lepästä miehen, Uron hongasta hotasen, Kylpiäksi kuuman saunan, Kuuman saunan rautalauan, Nu den muntre Lemminkäinen Yttrade ett ord och sade: ”Deremot ett råd jag finner, Minns en konst, ett medel känner: Bildar mig en man af alträd, Gör en kämpe utaf furu, Att uti den heta badstu’n Med en qvast af jern sig bada . . . . . . Sade Lemminkäinens moder: ”Det förderfvet är det andra; När ett stycke väg du färdas, Ändar andra dagens resa, Du då kommer till en eldsjö, Eldfull ö ur sjön sig höjer, Glödhett badrum finns på eldön Och en eldgraf under rummet – Den är full af heta stenar, Full af hällar, hvilka glöda. Männer hundrade dit kommit, Tusen hästar sjunkit neder. 217 Fennica.indd 217 17.1.2019 14:55:00 �Fennica: Kalevala  Castrén has expanded one line into two.  Castrén’s correction: staplade ǁ stapplade. . Wastan rautasen keralla. Itse lienen löylyn lyöjä, Alla lautojen asunen; Sano surma jälkimmäinen.” På den jernbesmidda lafven. Sjelf jag bad åt honom kastar Och mig håller under lafven; Säg det sista bland förderfven.” Sano äiti Lemminkäisen: ”Se on surma kolmas surma: Menet wieläki wähäsen, Pääset siitä päiwäyksen, Näkywille Pohjan portin, Rautausten ulwomille; Aita on lautanen rakettu, Teräksinen tarha tehty, Maasta asti taiwosehen, Taiwosesta maahan asti. Keihäillä seiwästetty, Witsastettu maan maoilla, Käätty kirjokäärmehillä, Sisiliskoilla sielty, Heitty hännät häilymähän, Pääkehät kähäjämähän, Päät ulos, sisähän hännät. Maass’ on toisia matoja, Pino pitkiä matoja, Ylös kielin kiehumassa, Alas hännin häilymässä. . Yksi on matonen maassa, Eessä portin poikkipuolin, Pitempi pisintä hirttä, Paksumpi patsasta pirtin, Ylös kielin kiehahtawi . Pään waralle Lemminkäisen.” Sade Lemminkäinens moder: ”Det förderfvet är det tredje, När ett stycke väg du vandrat, Lagt till rygga än en dagsfärd, Ser du Pohjas portar lysa, Jernbesmidda dörrar rassla. Der man gjort af jern ett gärde, Utaf stål ett stängsel tillredt Ifrån jorden upp till himlen, Ifrån himlen ned till jorden, Stuckit spjut till gärdets störar, Dem med ormar sammanfogat, Lindat om med etter-ormar Och ihop med ödlor bundit. Stjertarna att hänga lemnats Uppå gärdets inre sida, Men uppå dess yttre sida Hufvuden man ställt att hväsa.382 Ännu andra stora ormar Äro staplade383 på marken; Sträcka tungan upp och hväsa, Svänga nedåt sina stjertar: Men en orm på marken ligger, Sträckt på tvären framför porten, Längre än den längsta fura, Tjockare än stugans stolpe, Sträcker tungan upp, med hväsning, För att döda Lemminkäinen. Sano lieto Lemminkäinen: ”Wasta kynnin kyisen pellon, Wakoelin maan matosen, Käärmehisen käännättelin, . Aiwan paljahin kätösin; Sade muntre Lemminkäinen: ”Nyss jag huggorms-åkern plöjde, Fårade ormfulla marken, Ormbetäckta fältet vände Med helt obetäckta händer. . . . . 218 Fennica.indd 218 17.1.2019 14:55:00 �Seitsemästoista Runo — Sjuttonde Runan  Castrén has divided one line into two. Deraf än ej ofärd länder, Det ej är en hjeltes bane. Ei ole siinä miehen surma, Eikä kuolema urohon. Tuo tänne sotisopani, Kanna wainowaatteheni; Lähen Pohjolan pitohin, Salajoukon juominkihin.” Tar jag mina huggorms-handskar, Tager mina orma-vantar, Och med dem de leda krossar, Klämmer ormarna för evigt. Tiotal af etter-ormar Binder jag med klafve, spänner Ormar hundrade i redet,384 Hemta hit min pansar-skjorta, Bär till mig min strids-betäckning; Jag nu far till Pohjas gästbud, Som i hemlighet man firar.” Se on äiti Lemminkäisen Aina kielteä käkewi: ”Ellös wainen poikuein Lähkö Pohjolan pitohin, Mont’ oli surmoa matkalla, Isot tielläsi imehet, Monta matkasi perillä, Paikalla pahimmat surmat, Kolme surmoa kowinta, Kaksi kaikkein kauheinta: Derpå Lemminkäinens moder Fortfar än att honom varna; ”O min son, far ändock icke Hän till Pohja-gårdens gästbud. Redan funnos många faror, Stora underting på vägen, Många finnas än på stället, Vid din resas mål de värsta; Tre bland dem dock svårast äro, Två förderf de gräsligaste. Kulet Pohjolan kujatse, Astut tietä tanhuatse, Susi on suitsirenkahissa, Karhu rautakahlehissa, Suulla Pohjolan weräjän, Ahin aian kääntimessä. Susi päälle suimastaksen, Karhu päälle kaimistaksen, Syönyt on sa’anki miestä, Tuhonut tuhan urosta, Saattawi sinunki syöä, Suuren surmata sukuni.” Utmed Pohjas tåg du vandrar, Går längsefter boskapsgården, Der en varg i betselringar Och en björn med jernked bunden Äro satta framför porten [Invid Ahti-gärdets vändning]. Fram den grymma vargen springer, Björnen upp till anfall rusar; Redan hundra män de slukat, Bragt om lifvet tusen hjeltar, Äfven dig de kunna sluka Och min höga ätt förgöra.[”] Otan kyiset kintahani, Maan matoset wanttuseni, . Joilla konnat kopristelen, Ilkiät iki puserran; Kytken kyitä kymmenkunnan, Waljastan sa’an matoja. . . . . . 219 Fennica.indd 219 17.1.2019 14:55:00 �Fennica: Kalevala . Sano lieto Lemminkäinen: ”Uuhi uunna syötäöhön, Rieskana rewittäöhön, Waan ei mies pahempikana, Uros untelompikana. . Minua on wyötty miesten wyöllä, Pantu miesten palkimilla, Solmittu uron solilla, Jotten warsin jouakkana Suuhun Pohjolan susien. . Kitahan kirokawetten. Suet panen suitset suuhun, Karhut rautakahlehisin, Sillä sen pahan waellan.” Sade muntre Lemminkäinen: ”Såsom färsk må tackan ätas, Fåret slitas, då det lefver, Ej en man, om ock en sämre, Om en svagare det vore. Jag på männers vis är gördlad, Är försedd med männers hakar Och med hjeltars spännen bunden. Icke tör så lätt jag komma Uti Pohja-ulfvars munnar, I de vilda djurens käftar, Tämjer vargarna med betsel, Björnarna med jernked binder, Kommer så från denna fara.” Aina kieltäwi emonsa: ”Ellös lähkö poikueni; Tulet Pohjolan tupahan, Sariolan salwoksihin, Siell’ on miehet miekka wyöllä, Urohot sota-aseissa, . Humalassa hullut kaikki, Pahat paljo juotuansa. Laulawat sinun polosen Omahasi miekkahasi, Tekemähäsi terähän, . Kantamahan kalpahasi. Jo on laulettu hywätki, Jalommatki jaksettuna, Woituna wäkewämmätki, Saati sie waraton warpu, . Emon tyhjän tuuwittama, Warattoman waapottama, Wielä wirrasta wipuma, Koskesta kokoelema. Städse honom modren varnar: ”O min son, far ändock icke, Du i Pohjas stuga kommer, Inom Sariolas väggar; Svärdomgjordade der äro Alla män och stridsbeklädde, Ruset dem beröfvat sansen, Onda de af drycker blifvit. Dig de störta med sitt qväde Mot din egen skarpa klinga, Mot det egg, som sjelf du bildat, Mot det svärd, du bär vid sidan. Qvädet förr har tappra störtat, Öfvervunnit stora hjeltar Och besegrat starka kämpar. Hvad är du, en sparf, bland dessa, Du utaf en ringa moder, Af en kraftlös qvinna vaggad, Ännu opp från strömmen lyftad, Utur forssen sammanburen? . . Hundra störar stå på backen, Tusen stolpar uppå gården, På hvar stör ett hufvud sitter, Tom blott är en enda blefven, Sat’ on seiwästa mäellä, Tuhat pylwästä pihalla, Joka seiwäs päätä täynnä, Yks on ilman päätä jäänyt; 220 Fennica.indd 220 17.1.2019 14:55:00 �Seitsemästoista Runo — Sjuttonde Runan Sinä sihen pantanehet Senki seipähän nenähän.” . . . . . . . Och ditt hufvud tör man ställa Upp i spetsen utaf denna.” Sillon lieto Lemminkäinen Otti miekkansa omansa, Päin siltahan sysäsi, Terin työnti lattiahan; Itse kääntywi käessä Kuni tuore tuomen latwa, Tahi kaswawa kataja. Sano lieto Lemminkäinen: ”Ei ole miekan mittajoa. Eikä kalman katsojoa, Noissa Pohjolan tuwissa, Sariolan salwoksissa.” Nu den muntre Lemminkäinen Fattade sin egen klinga, Stötte spetsen emot golfvet;385 I hans hand sig svärdet böjde, Liksom häggens friska krona, Eller som denn unga enen. Sade muntre Lemminkäinen: ”Ej der finns, den klingor mätte, Den som svärd beskåda ville, Uti dessa Pohjas stugor, Inom Sariolas väggar.” Otti jousen jouahutti, Käsin jousen käännällytti, Sanowi sanalla tuolla, Lausu tuolla lausehella: ”Sen mä mieheksi sanoisin, Urohoksi arweleisin, Joka jouseni wetäisi, Kiweräni kiinnittäisi, Noilla Pohjolan tuwilla, Sariolan salwoksilla.” Tog nu skyndsamt ock sin båge, Vände den i sina händer, Höjande sin röst han sade, Talade med dessa orden: ”Den en man jag skulle kalla, Skulle för en hjelte hålla, Som min båge kunde spänna, Draga upp det böjda stålet, Uti dessa Pohjas stugor, Inom Sariolas väggar.” Siitä lieto Lemminkäisen Luku lähteä tulewi, Käsi käski, toinen kielti, Suonet sormiset pakotti. Jo saapi sotisopansa, Wanhat wainowaattehensa. Ren för muntre Lemminkäinen Nalkas tiden till att fara. Handen bjuder, handen nekar, Och hans finger-senor värka386. Nu han får sin pansar-skjorta, Får sin fordna stridsbetäckning. Emo neuo poikoansa, Wanhin lastansa wakusti, Owen suussa, orren alla, Kattilan katasioilla: ”Poikuein nuorempani, Lapseni wakawampani!  Castrén has omitted a parallel line.  Castrén’s correction: värka ǁ verka. Men sin son förmanar modren, Så sitt barn den gamla varnar, Framför dörren, under sparren, Der man kittlarna betäcker: ”Yngre du af mina söner, Du mitt barn af mera styrka! 221 Fennica.indd 221 17.1.2019 14:55:00 �Fennica: Kalevala . . . . . . . Jos sie jouwut juominkihin, Tapahut mihen tahansa, Juo puoli pikariasi, Anna toisen toinen puoli, Pahemman pahempi puoli, Niin sinusta mies tulewi, Uros selwä selkiäwi, Miesten seurojen sekahan.” Om till dryckeslag du kommer, Råkar uti något samqväm, Töm din kanna blott till hälften, Men den andra sämre hälften Må du gifva åt en sämre. Så kan karl utaf dig blifva Och du reda dig till kämpe Uti kämpa-skarors samqväm.” Wielä neuo poikoansa, Warsin lastansa warotti, Pellolla perimmäisellä, Weräjillä wiimmesillä: ”Jos sie jouwut juominkihin, Tapahut mihin tahansa, Istu puolella sioa, Astu puolella aselta, Anna toisen toinen puoli, Pahemman pahempi puoli, Niin sinusta mies tulewi, Uros selwä selkiäwi, Urohoisehen wäkehen, Miehisehen joukkiohon.” Ännu varnar hon sin gosse, Omsorgsfullt sitt barn förmanar Vid den längst belägna åkern, Vid de mest aflägsna leder: ”Om i dryckeslag du råkar, Kommer uti något samqväm, Intag blott det halfva sätet, Stig med halfva steget endast, Men den andra sämre hälften Må du gifva åt en sämre. Så kan karl utaf dig blifva Och du till en kämpe duga I en skara utaf kämpar, I en krets af tappra männer.” Siitä lieto Lemminkäinen Kohta lähtewi koista. Astu päiwän ensimmäisen, Tulewi tulinen koski, Koskessa tulinen korko, Korossa tulinen koiwu, Koiwussa tulinen kokko, Kokolla tuliset kynnet, Sillä suu tulin palawi, Kita kieran lämpiäwi, Yöt se hammasta hiowi, Päiwät kynttä kitkuttawi, Tulialle wierahalle, Saawalle käkeäwälle. Derpå muntre Lemminkäinen Straxt ur hemmet sig begifver, Stiger så den första dagen, Och han kommer till en eldfors, Eldfull klippa står i forssen, Eldfull björk på klippan växer, Eldig örn i björken sitter, Elden gnistrar ifrån klorna, Elden frustar ifrån munnen, Elden flammar utur gapet. Natten om den slipar tänder, Hvässer klor den hela dagen Emot främlingen, som kommer, Emot vandraren, som nalkas. 222 Fennica.indd 222 17.1.2019 14:55:00 �Seitsemästoista Runo — Sjuttonde Runan . . . . . . . . Mitä huoli Lemminkäinen; Tapasi on taskuhunsa, Löihen kukkaroisehensa, Otti tetren sulkasia, Hieroa hitustelewi Kahen kämmenen kesessä, Sormen kymmenen sowussa, Siitä synty tetrikarja. Pemahutti lentämähän, Niin tetret leholle lenti, Koppeloiset koiwukolle. Ängslig var ej Lemminkäinen, Börjar i sin ficka leta, Söka i den lilla pungen, Derifrån orr-fjädrar tager, Gnuggar fjädrarna och smular Mellan sina begge händer, Inom tio fingrars fogning. Deraf föddes fram en orr-skock, Den till flygt sig plötsligt höjde, Orrarna i löf-trän flögo, Tjäderhonorna i björkar. Tempo tetrensä lehosta, Koppelonsa koiwukosta, Sukasi kokolle suuhun, Anto appajan kitahan, Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Kokkoseni, lintuseni! Käännä pääsi toisappäin, Silmät luppahan lukitse, Päästä eille matkamiestä, Lemminkäistä liiatenki.” Sillä sen waaran waelsi, Sillä pääsi päiwäyksen. Tog från löf-trän sina orrar, Tjäderhonorna från björkar, Slängde dem i örnens käftar, Uti gapet på den gluppske. Tog till orda sjelf och sade; ”Du min örn, min sköna fogel! Vänd åt annat håll ditt hufvud, Tillslut dina skarpa ögon, Låt så vandringsmänner färdas, Framför andra Lemminkäinen.” Dermed slapp han denna fara, Dermed kom han fram en dagsfärd. Meni matkoa wähäsen, Kulki tietä pikkaraisen Matkall’ on tulinen järwi, Järwessä tulinen saari, Saaressa tulinen sauna, Saunassa tulinen hauta, Täynnä kuumia kiwiä, Palawoita paateroja, Tulialle wierahalle, Saawalle käkeäwälle: Färdas än ett litet stycke, Vandrar fram ett väga-stycke, Och en eldsjö är på vägen, Eldfull ö ur sjön sig höjer. Glödhett badrum finns på eldön Och en eldgraf under rummet; Den är full af heta stenar, Full af hällar, hvilka glöda. För den främling, hvilken kommer, För den vandrare, som nalkas. Mitä huoli Lemminkäinen, Ukkoa rukoelewi: ”Oi Ukko ylijumala, Ängslig var ej Lemminkäinen, Sände upp en bön till Ukko: ”O du Ukko, högst bland Gudar, 223 Fennica.indd 223 17.1.2019 14:55:00 �Fennica: Kalevala . . . . . . . Tahi taatta taiwahinen! Nosta pilwi luotehelta, Toinen lännestä lähetä, Kolmas iätä iästä, Kohottele koilliselta; Syrjin yhtehen syseä, Lomatusten loukahuta, Sa’a lunta sauan warsi, Kiehittele keihäswarsi, Noille kuumille kiwille, Palawoille paateroille.” O du fader uti himlen! Höj ifrån sydvest en molnsky, Sänd en annan ifrån vester, Låt en tredje gro i öster, Upp ifrån nordost den lyfta; Stöt tillhopa molnens kanter, Mot hvarann de toma ställen, Sänd en stafs höjd snö från molnen, Låt till spjutskafts djup den sjuda Ned uppå de heta stenar, Uppå hällar, hvilka glöda.” Sato Ukko uutta lunta, Herra hienoista witiä; Sato lunta sauan warren, Kiehitteli keihäswarren, Noille kuumille kiwille, Palawoille paateroille. Itse lieto Lemminkäinen Laulo rautasen korennon, Poikitse tulisen hauan, Äprähästä äprähäsen. Sillä sen rowin waelti, Sillä pääsi päiwäyksen. Snö då sände Ukko neder, Sände af den fina yrsnö, Lät den till en stafs höjd falla, Lät till spjutskafts djup den sjuda Ned uppå de heta stenar, Uppå hällar, hvilka glödde. Sjelf den muntre Lemminkäinen Qvad en jernstör, för att löpa Öfver elduppfyllda grafven Och från kant till kant sig sträcka. Dermed slapp han denna fara, Dermed kom han fram en dagsfärd. Meni matkoa wähäsen, Pääsi tietä päiwäyksen; Jo näkywät Pohjan portit, Paistawat pahat saranat. Aita on rautanen rakettu, Teräksinen tarha tehty, Maasta asti taiwosehen, Taiwosesta maahan asti; Keihäillä seiwästetty, Witsastettu maan maoilla, Käätty kirjokäärmehillä, Sisiliskoilla sielty; Hännät heitty häilymähän, Pääkehät kähäsämähän Vandrar så ett väga-stycke, Färdas fram ännu en dagsfärd, Redan synas Pohjas portar Och de onda gångjern rassla. Der man gjort af jern ett gärde Och af stål ett stängsel tillredt Ifrån jorden upp till himlen, Ifrån himlen ned till jorden, Stuckit spjut till gärdets störar, Dem med ormar sammanfogat, Lindat om med etter-ormar Och ihop med ödlor bundit. Stjertarna att hänga lemnats Uppå gärdets inre sida, 224 Fennica.indd 224 17.1.2019 14:55:00 �Seitsemästoista Runo — Sjuttonde Runan Päät ulos, sisähän hännät. . . . . . . . Maass’ on toisia matoja, Pino pitkiä matoja, Alas hännin häilymässä, Ylös kielin kiehumassa. Yksi on matonen maassa, Eessä portin poikkipuolin, Pitempi pisintä hirttä, Paksumpi patsasta pirtin, Ylös kielin kiehahtawi, Pään waralle Lemminkäisen. Men uppå den yttre sidan Hufvuden man ställt att hväsa.387 Ännu andra stora ormar Äro staplade388 på marken, Sträcka tungan upp och hväsa, Svänga nedåt sina stjertar; Men en orm på marken ligger, Sträckt på tvären framför porten, Längre än den längsta fura, Tjockare än stugans stolpe, Sträcker tungan upp med hväsning, För att döda Lemminkäinen. Mitä huoli Lemminkäinen, Otti weitsen wierestänsä, Tupestansa tuiman rauan, Sillä aitoa siwalti, Käärmetarhoa tapasi. Kahen puolen aita kaatu, Wiieltä witsaswäliltä, seitsemältä seipähältä. Ängslig var ej Lemminkäinen, Tager fram sin knif från sidan, Grymma jernet ur dess slida, Hugger dermed uti gärdet, Uti hägnaden af ormar; Gärdet föll åt tvenne sidor Gärdgårdsbanden fem emellan, Mellan störar sju i gärdet. Niin sanowi Lemminkäinen, Toru toisia matoja: ”Mato musta maan alanen, Toukka Tuonen karwallinen, Kulkia kulon alanen, Lehen lemmen juurehinen, Puun juuren pujottelia, Lahokannon kaiwelia. Kuka sun kulosta nosti, Heinän juuresta herätti, Tiellä teukallehtamahan, Maan päällä matelemahan? Isosiko, wai emosi, Waiko wanhin weljiäsi, Wai nuorin sisariasi, Waiko muu sukusi suuri? Turpehessa sun tupasi,  Castrén has made two lines into three.  Castrén’s correction: staplade ǁ stapplade. Nu den muntre Lemminkäinen På de andra ormar träter: ”Svarta kräk, som jorden tillhör, Matk, den dödens färg betäcker, Du som slingrar dig i gräset, Vid näckblommans rötter vistas, Krälar ibland trädets rötter, Uti murkna stubbar gräfver! Hvem har skickat dig från gräset, Fram ur trädets rötter manat, För att slingra dig på vägen, För att ofvan jorden kräla? Monn din fader, monn din moder, Monn den äldsta ibland bröder, Den bland sina systrar yngsta, Eller andra höga fränder? In i torfven är din stuga 225 Fennica.indd 225 17.1.2019 14:55:00 �Fennica: Kalevala . . . . . . . Alla kannon kartanosi, Asuntosi alla alan, Alla mättähän majasi. Och din gård inunder stubben, Under gärdet är din bostad Och din lägerplats i tufvan. Sule suusi, peitä pääsi, Kätke kielesi käpiä; Willa suusi, willa pääsi, Willa wiisi hammastasi, Willa kielesi käpiä, Willanen otus itsekki. Weäte willaleppehenä, Pawun palkona kuleksi, Sykerräte sykkyrähän, Käperräte käppyrähän, Tunge pääsi turpehesen, Mätä pääsi mättähäsen. Jospa tuolta pääsi nostat, Ukko pääsi särkiäwi Pilwillä pisaroilla, Rakehilla rautasilla.” Slut din mun och hölj ditt hufvud, Undangöm din lätta tunga, Mun af ull du har och hufvud, Har af ull fem dina tänder, Ullig är din lätta tunga, Ulligt kräk är sjelf du äfven. Rör dig som en ylle-flaga, Färdas fram som bönans skida, Till en bundt dig sammanrulla, Vrid ihop dig till en knippe, Stick ditt hufvud in i torfven, Stoppa det i tufvan neder. Om du lyftar upp ditt hufvud, Så skall Ukko det förkrossa Med sitt jernbetyngda hagel, Som ur moln han låter falla.” Sillä lieto Lemminkäinen Pääsi senki päiwäyksen, Meni matkoa wähäsen, Tuli Pohjolan pihalle. Susi on suitsirenkahissa, Karhu rautakahlehissa, Suulla Pohjolan weräjän. Jo oli syönyt sa’an miestä, Tuhonut tuhan urosta, Tahto syöä Lemminkäisen. Dermed muntre Lemminkäinen Får ock denna dagsfärd ändad, Vandrar fram ett väga-stycke, Kommer så till Pohja-gården. Der en varg i betsel-ringar Och en björn med jernked bunden Äro satta framför porten. Redan hundra män de slukat, Bragt om lifvet tusen hjeltar, Ville sluka Lemminkäinen. Sillon lieto Lemminkäinen Tawotteli taskuhunsa, Löihen kukkaroisehensa, Otti willoja hitusen. Hieroa utustelewi Kahen kämmenen kesessä, Sormen kymmenen sowussa, Nu den muntre Lemminkäinen Börjar leta uti fickan, Söka i den lilla pungen, Tar så litet ull från fickan. Gnuggar ullen, rullar tappar Mellan sina begge händer. Inom tio fingrars fogning 226 Fennica.indd 226 17.1.2019 14:55:00 �Seitsemästoista Runo — Sjuttonde Runan . Siitä läksi lammaskarja, Synty lauma lampahia, Kehä kieräwillasia, Suuhun Pohjolan susien, Kitahan kirokawetten. Och en fåra-hjord så uppstod, Föddes fram en ymnig får-skock, Alstrades en krusig skara, Att af Pohjas ulfvar frätas, Slukas af de bistra djuren. . Siitä lieto Lemminkäinen Itse tungeksen tupahan, Alle kattojen ajaksen. Owen suussa seisotaksen, Owen suussa orren alla, Kattilan katasioilla, Lakin päästä laskemilla, Kintahan kirwottimilla. Sanowi sanalla tuolla, Lausu tuolla lausehella: ”Koria on kutsuttu wieras, Koriampi kutsumaton.” Derpå muntre Lemminkäinen Sjelf sig tränger in i stugan, Träder under takets hvälfning, Men han stadnar framför dörren, Framför dörren, under sparren, Der man kittlarna betäcker, Tager mössan af sitt hufvud, Handskarna från handen löser. Höjde nu sin röst och sade, Talade med dessa orden: ”Präktig är den bjudne gästen, Präktigare den objudne.” Sillon Pohjolan emäntä Sanan wirkko, noin nimesi: ”Ohoh poika Lemminkäisen. Mi sinusta wierahasta; Tulet pääni polkemahan, Aiwoni alentamahan; Ohrina oluet wielä, Makujuomat maltahina, Leipomatta wehnäleiwät, Lihakeitot keittämättä. Oisit yötä ennen tullut, Eli päiweä jälestä.” Dervid Pohjolas värdinna Yttrade ett ord och sade: ”O du son af Lemminkäinen! Ej ditt gästande mig gläder, Hit du kom att mig förtrampa, Kom att trycka ned mitt sinne. Ölet än som korn förvaras, Såsom malt den ljufva drycken, Ej är hvetebrödet bakadt, Ej är köttet ännu kokadt. Måtte en natt förr du kommit, Eller ock en dag härefter.” Siinä lieto Lemminkäinen Murti suuta, wäänti päätä, Murti mustaa hawenta, Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Jop’ on täällä syömät syöty, Syömät syöty, juotu juomat, Oluet osin jaeltu, Nu den muntre Lemminkäinen Vred sin mun, sitt hufvud rörde, Skakade det svarta håret. Tog till orda sjelf och sade: ”Så är maten här då äten, Alla dryckerna förtärda, Öl med ymnigt mått man utdelt, . . . . . . 227 Fennica.indd 227 17.1.2019 14:55:00 �Fennica: Kalevala Kaljat kannuin mittaeltu, Pikarit pinohin luotu, Tuopit roukkohin rowittu. . . . . . . . Bjudit spisöl uti kannor, Lagt så kannorna tillhop, Stapplat stopena i högar. Panit kutsut kulkemahan, Sait ratsut samoamahan, Kutsuit kansan kaikenlaisen, Sokiatki, waiwasetki, Rammatki, rekirujotki, Minun heitit kutsumatta. Bjudningar du låtit kringgå, Låtit ryttar-hästar springa, Folk af alla slag du bjudit, Bjudit blinda, bjudit arma, Bjudit lama, bjudit lytta, Mig allenast du ej bjudit.” Mintäpä tämä minulle Omistani otristani, Kylwämistäni jywistä? Muut ne kanto kauhasilla, Muut ne tiiskinä tiputti, Minä määrin mätkäelin, Minä purnoin putkaelin Omiani ohriani, Kylwämiäni jywiä. Emmä wieras lienekkänä, Kun ei tehä teoksia, Eikä oinasta isetä, Tuoa härkeä tupahan, Sarkasäärtä huonehesen; Uuellen olutta panna Syöä miehen syömättömän, Juoa juossehen urohon.” Hvarför har mig detta drabbat, Då här mitt likväl var kornet, Säden af mig sjelf förärad? Andra buro säd med slefvar, Andra läto sparsamt rinna, Men med stora mått jag mätte, Gjorde blott med låt mitt tillskott Af min egen korn-besparing, Af den säd, som sjelf jag utsått. Icke tör en gäst jag vara, Om här icke något tillreds, Om man ej en gumse slagtar, För en oxe hit i stugan, Hemtar in en grofbent oxe, Och ej öl å nyo brygger, Att den hungrige får äta, Den som sprungit, törsten släcka.” Sano Pohjolan emäntä: ”Ohoh piika pikkarainen, Orjani alinomanen! Pane keittoa patahan, Tuo olutta wierahalle.” Sade Pohjolas värdinna: ”Du min lilla, nätta tärna, Min beständiga trälinna! Ställ nu grytan uppå elden, Hemta öl också åt gästen.” Tyttö pieni, tyhjä lapsi, Pahin astiain pesiä, Lusikkoin luutustaja, Kapustain kaawistaja, Pani keittoa patahan, Lilla flickan, arma barnet, Sämst att tvätta kärlen rena, Sämst att torka sina skedar, Sämst att skura sina slefvar, Lade nu ett kok i grytan 228 Fennica.indd 228 17.1.2019 14:55:00 �Seitsemästoista Runo — Sjuttonde Runan . . . . . . . Luut lihoista, päät kaloista, Naatit wanhat naurihista, Kuoret leiwistä kowista. Toi olutta tuoppisella, Kanto kaksikorwasella, Hiiwa alla, wesi päällä, Kyyt käärmeet kesellä, Maot laialla mateli, Sisiliskot liuahteli. Utaf ben och fiskars hufvun, Utaf gamla, torra rofblad Och af skal från hårda kakor. Bar så öl med vackra kannan, Kannan med sitt dubbla handtag; Nederst drägg och öfverst vatten, Etter-ormar uti midten, Invid kanten kräla ormar, Ödlor sprattla uti ölet. Sano lieto Lemminkäinen: ”Oh sinä olut punanen! Jo nyt jouwuit joutawihin, Jouwuit joutawan jälille; Ruoka suuhun syötäöhön, Ruhka maahan luotaohon, Wasemella peukalolla, Sormella nimettömällä.” Sade muntre Lemminkäinen: ”O du öl, o dryck, du röda! Nu i dåligt skick du kommit, Råkat i ett uselt läge, Men det dugliga må drickas, Dräggen ned på marken kastas Med den venstra handens tumme, Med det ej benämnda fingret.” Tapasi on taskuhunsa, Löihen kukkaroisehensa; Otti ongen kukkarosta, Taskustansa taklarauan, Sen laski olwen sekahan. Mato puuttu onkehensa, Kyy wihanen rautahansa, Sata nosti sammakoita, Tuhat mustia matoja. Jo juoa karahuttawi, Sanan wirkko, noin nimesi: ”Emmä liene lempi wieras, Kun ei tuotane olutta, Parempata juotawata, Warawammalla käellä, Suuremmalla astialla. Kuule poika Pohjolaisen, Itse Pohjolan isäntä. Anna ostoa olutta, Juomoa rahanalaista.” Börjar leta i sin ficka, Söka i den lilla pungen, Tager så en krok från pungen, Tar sitt eldstål ifrån fickan, Sänker uti ölet neder. Ormar fastnade i kroken, Etter-ormar uti jernet; Upp han drager hundra grodor, Lyftar tusen svarta ormar, Dricker sedan öl med fräsning, Yttrar så ett ord och säger: ”Icke såsom gäst jag äras, Om man öl mig icke gifver, Om ej bättre dryck man hemtar, Och med ymnig hand det skänker I ett rymligare käril. Hör mig son af Pohjolainen, Sjelf du värd i Pohja-gården! Gif mig öl emot betalning, Låt mig få för reda pengar.” 229 Fennica.indd 229 17.1.2019 14:55:01 �Fennica: Kalevala . . . . . Straxt nu värden uti Pohja Vredgades och qvad förtörnad Uppå stugans golf en insjö Att den tappre mannen dränka. Lemminkäinen lieto poika Laulo härän lattialle We’en lammin lakkimahan. Men den muntre Lemminkäinen Qvad en oxe uppå golfvet Att ur insjön vattnet dricka. Värden uti Pohja gården Qväder så en varg på golfvet Att om lifvet oxen bringa. Lemminkäinen lieto poika Laulo walkian jäniksen Sen sutosen suun waraksi. Lemminkäinen, muntre mannen, Hare hvit på golfvet qväder För att slukas upp af vargen. Itse Pohjolan isäntä Laulo koiran koukkuleuan Sen jäniksen pään waralle. . Siitä Pohjolan isäntä Pian suuttu ja wihastu, Laulo lammin lattialle Urosta upottamahan. Itse Pohjolan isäntä Suen laulo lattialle Senki härän pään waralle. . Värden uti Pohja-gården Qvad en hund, om käften krokig, Ännu till förderf åt haren. Lemminkäinen lieto poika Laulo orrelle orawan, Orren päätä juoksemahan, Koiran tuota haukkumahan. Lemminkäinen, muntre mannen, Qvad en ekorre att springa Uppå sparrens ända, hunden Qvad han att på ekorn skälla. Sillon Pohjalan isäntä Sanan wirkko, noin nimesi: ”Ei tässä piot parane, Jos ei wierahat wähene; Talo työlle, wieras tielle, Hywistäki juomingista.” Derpå värden uti Pohja Yttrade ett ord och sade: ”Gästabudet ej förbättras, Om ej gästerna förminskas; Arbetet i gården jagar Gästen ock från goda gillen.” Otti miekkansa omansa, Tempasi tuliteräsen, Sanowi sanalla tuolla: ”Kuule poika Lemminkäisen! Mitelkäme miekkojamme, Katselkame kalpojamme.” Tager så sin egen klinga, Rycker fram det hvassa eld-egg, Yttrande med dessa orden: ”Hör mig son af Lemminkäinen! Må vi mäta våra klingor, Må vi våra svärd beskåda.” 230 Fennica.indd 230 17.1.2019 14:55:01 �Seitsemästoista Runo — Sjuttonde Runan . . . . . Sade muntre Lemminkäinen: ”Hvartill duger väl min klinga, Som mot ben har blifvit bruten, Krossad emot hufvud-skålar? Men ändock mitt sinne bjuder, Om här ej blir bättre gästbud, Att dem mäta och beskåda. Den som har en längre klinga, Har ett svärd, som mer förfärar, Han må första hugget gifva.” Miteltihin miekkojansa, Katseltihin kalpojansa, Jo oli pikkuista pitempi Miekka Pohjolan isännän, Yhtä ohrasen jyweä, Yhtä kynnen mustukaista. Sina svärd man börjar mäta, Börjar klingorna beskåda; Råkade nu Pohja-värden Ha en litet längre klinga. Blott så mycket som ett kornfrö, Som en smutsrand under nageln. Sillon lieto Lemminkäinen Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Sinunpa pitempi miekka, Sinun eellä iskeminen.” Nu den muntre Lemminkäinen Sjelf till orda tog och sade; ”Visst har du en längre klinga, Ditt alltså är första hugget.” Siitä Pohjolan isäntä Jo lyöä alottelewi, Kerran ortehen osasi, Kamanahan kapsahutti. . Sano lieto Lemminkäinen: ”Mitä minun on miekastani, Kun on luissa lohkiellut, Pääkasuissa katkiellut. Waan kuitenki kaikitenki, Jos täss’ ei piot parane, Mitelkäme, katselkame, Kumpasen pitempi miekka, Kenen kalpa kauhiampi, Sen eellä siwaltaminen.” Derpå värden uti Pohja Börjar på att svärdshugg dela, Hugger en gång uti sparren, Slår i stugans öfre dörrpost. Sano lieto Lemminkäinen: ”Tukela tora tuwassa, Weren seikka salwoksessa, Tuwan uuen turmelemma, Lattiat likaelemma, Pestyt penkit hierelemmä. Lähkäme ulos pihalle, Pihalla weret paremmat, Kartanolla kaunihimmat, Luontewaisemmat lumella.” Sade muntre Lemminkäinen: ”Ledsam är en strid i stugan, Svår en blodig lek i pörtet, Nya stugan vi förderfva, Smutsa golfven uti pörtet, Söla ned de tvådda bänkar. Må vi träda ut på gården, Bättre bloden är der ute, Vackrare den är på gården Prydligare uppå drifvan.” 231 Fennica.indd 231 17.1.2019 14:55:01 �Fennica: Kalevala . . . . . . Man så trädde ut på gården, Råkade en kohud finna, Bredde den så ut på gården Och sig ställde uppå huden. Niin sanowi Lemminkäinen: ”Kuulesta sa Pohjan poika! Sinunpa pitempi miekka, Sinun kalpa kauhiampi; Toki taiat tarwitakki, Ennen kun ero tulewi, Tahi päiwä päätynewi. Lyöppä poika Pohjolaisen.” Tog till orda Lemminkäinen: ”Hör mig, nu du Pohjas kämpe! Väl du har en längre klinga, Har ett svärd, som mer förfärar, Men du lär det ock behöfva, Förr än härifrån vi skiljas, Förr än dagen når sin ända, Hugg då till, du Pohjolainen.” Iski päältä Pohjan poika, Iski kerran, iski toisen, Kohta kolmasti rapasi; Ei lihoakan lipasnut, Wienyt werinirhametta, Ottant orwaskettuana. Och nu hugger Pohja-kämpen, Hugger en gång, hugger tvenne, Hugger än den tredje gången, Men han skadar ej ens köttet, Ej en blodig rispa gör han, Tar ej bort det yttre hullet. Tuli lyönti Lemminkäisen, Wuoro weitikän werewän. Löipä lieto Lemminkäinen, Laski weitikkä werewä, Iski miestä miekallansa, Kamahutti kalwallansa. Löi on kerran leimahutti, Pään on laski olkapäältä, Kallon kaialta sialta, Wei kun naatin naurihista, Ewän kaikesta kalasta. Löi on toisen leimahutti, Silpo kun sian lihoa, Miehen kolmeksi palaksi. Får så äfven Lemminkäinen, Den förvägne sällen hugga. Slår nu muntre Lemminkäinen, Hugger den förvägne sällen, Hugger mannen med sin klinga, Ger ett hurtigt slag med svärdet. Slår nu en gång, svärdet blixtrar, Afhögg hufvudet från skuldran, Skallen från sitt smala ställe, Högg den af liksom ett rofblad, Eller såsom fiskens fena. Slår så mannen andra gången, Högg hans kropp i trenne delar, Skar som skifvor utaf fläsket. Mäki oli täynnä seipähiä, Piha täynnä pylwähiä, Kaikki täynnä miehen päitä, . Mentihin ulos pihalle; Lehmän talja löyettihin, Pihalle lewitettihin, Senpä päällä seisottihin. Backen var med störar uppfylld, Full var gården utaf stolpar, På dem alla fanns ett hufvud, 232 Fennica.indd 232 17.1.2019 14:55:01 �Seitsemästoista Runo — Sjuttonde Runan . . . . . . Yksi seiwäs ilman päätä; Pani pään pojan pätösen Senki seipähän nenähän. Tom var blott en enda lemnad, Ställde arme mannens hufvud Upp på389 spetsen utaf denna. Siitä lieto Lemminkäinen Laulo Pohjolan perehen Kultihin kulajawihin, Hopeihin helkkäwihin. Yhen heitti laulamatta, Itse Pohjolan emännän, Pirtin pienen pyyhkiäksi, Lattian lakasiaksi, Olutkannun kantajaksi, Ruokien rakentajaksi Louhi Pohjolan emäntä Kowin suuttu ja wihastu; Laulo Louhi longotteli, Pataruuhi paukutteli, Laulo miestä miekallista, Urosta aseellista, Pään waralle Lemminkäisen, Kaukomielen kaulan päälle. Derpå muntre Lemminkäinen Qväder Pohja-gårdens husfolk Uti klangfullt guld och silfver,390 Blott en enda han ej qväder. Sjelfva Pohjolas värdinna391 Lemnar han att pörtet städa, Sopa golfvets tiljor rena, Bära öl omkring med kannan Och försorg om maten hafva. Jo kumu kujasta kuulu, Tomu toisesta talosta; Jopa tuskiksi tulewi, Läylemmäksi lankiawi, Juoa häitä Pohjolassa, Pitoja Pimentolassa.  Castrén’s correction: på ǁ i.  Castrén has replaced two lines with one.  Castrén’s correction: värdinna ǁ värdinnan. Nu ett buller hörs från tåget, Hörs ett dån från närmsta gården, Och det börjar tröttsamt blifva, Blifva mer och mer besvärligt, Att i Pohja fira bröllop, Gästabud i Pimentola. Louhi Pohjolas värdinna Vredgas nu och börjar qväda, Tjutande hörs Louhi qväda, Vildt den leda hexan skrika, Qvad så svärdbeklädde männer, Hjeltar uti vapenrustning, Till att döda Lemminkäinen, Att förgöra Kaukomieli. 233 Fennica.indd 233 17.1.2019 14:55:01 �Fennica: Kalevala Kaheksastoista Runo. . Adertonde Runan. Siitä lieto Lemminkäinen Nousi maasta ratsahille, Kohta lähtewi kotia, Luoksi entisen emonsa, Alla päin, pahoilla mielin, Kaiken kallella kypärin. Derpå muntre Lemminkäinen Upp till häst från marken stiger Och beger sig straxt till hemmet, Till den mor, som honom fostrat, Sorgsen och med nedsänkt hufvud, Med åt sidan lutad mössa. Emo wastahan tulewi, Emo ennätti kysyä: ”Poikueni nuoremmani, . Lapseni wakawampani! Mit’ olet pahoilla mielin Pohjolasta tullessasi? Onko sarkoin waarrettuna; Jos on sarkoin waarrettuna, . Mie annan paremman sarkan, Taattosi soasta saaman, Tawottaman tappelosta.” Honom kom till möte modren, Hon sig skyndade att fråga: ”Yngre du af mina söner, Du mitt barn af mera styrka! Hvarför är du så bedröfvad, När från Pohjola du kommer? Monn med dryckes-stop man kränkt dig? Om med dryckes-stop man kränkt dig, Skall ett bättre stop jag gifva, Som din far i fejden tagit, Träffat på i kämpa-striden.” Sano lieto Lemminkäinen: ”Oi emoni kantajani! . Ken mun sarkoin waarteleisi, Itse waartaisin isännät; Waartaisin sata urosta, Tuhat miestä tunnustaisin.” Sade muntre Lemminkäinen: ”O min mor, min fostrarinna! Om med dryckes-stop jag kränktes, Skulle värdarna jag kränka, Skulle kränka hundra kämpar, Skulle tusen männer trotsa.” . Sade Lemminkäinens moder: ”Hvarför är du så bedröfvad, När från Pohjola du kommer? Blef för qvinnors skull du gäckad? Om för qvinnors skull du gäckats, Äkta då en bättre qvinna, Tag en fager mö från Ryssland, Vacker flicka från Karelen.” Sano lieto Lemminkäinen: ”Oi emoni kantajani! . Sano äiti Lemminkäisen: ”Mit’ olet pahalla mielin Pohjolasta tullessasi? Ootko naisin naurettuna; Jos oot naisin naurettuna, Sie naios parempi nainen, Werewä Wenäeheltä, Kaunis Karjalan kylistä.” Sade muntre Lemminkäinen: ”O min mor, min fostrarinna! 234 Fennica.indd 234 17.1.2019 14:55:01 �Kaheksastoista Runo — Adertonde Runan . . . . . . Ken mun naisin nauranewi, Itse nauraisin isännät; Nauraisin satai naista, Tuhat muuta tunnustaisin.” Om för qvinnors skull jag gäckats, Värdarna jag gäcka skulle, Skulle gäcka hundra hustrur, Tusen andra qvinnor trotsa.” Sano äiti Lemminkäisen: ”Mit’ olet pahoilla mielin? Ootko herjattu heposin; Jos oot herjattu heposin, Sie osta ori parempi, Ison saamilla eloilla, Wanhemman warustamilla.” Sade Lemminkäinens moder: ”Hvarför är du så bedröfvad? Blef för hästars skull du skymfad? Om för hästars skull du skymfats, Må en bättre häst du köpa Med din fars förvärfda medel, Med hans samlade förråder.” Sano lieto Lemminkäinen: ”Oi emoni kantajani. Ken mun herjaisi heposin, Itse herjaisin isännät; Herjaisin sata hewoista, Tuhat muuta tunnustaisin. Sade muntre Lemminkäinen: ”O min mor, min fostrarinna! Om för hästars skull jag skymfats, Värdarna jag skymfa skulle, Skulle hundra ston förderfva, Tusen andra hästar trotsa. Oi emoni kantajani. Säästä säkkihin ewästä, Pane jauhot palttinahan, Wuole woita wakkasehen. Wuole woita wuosi syöä, Toiseksi sian lihoa; Lähen töitäni pakohon, Pillojani piilemähän, Miehet miekkoja hiowat, Kärestäwät keihäiä.” O min mor, min fostrarinna! Lägg nu vägkost uti påsen, Fyll med mjöl en liten lärft-säck, Skär så mycket smör i asken, Att ett år det för mig räcker, Skär för andra året svinkött. Bort jag flyr för mina nidverk, Går att dölja mig för missdåd; Sina klingor männer hvässa, Sina lansar spetsar hjeltar.” Emo ennätti kysyä, Waimo wanha tutkaella: ”Miksi miekkoja hiowat, Kärestäwät keihäiä?” . Modren skyndar sig att fråga, Ålderstigna qvinnan spörjer: ”Hvarför hvässa de nu klingor, Hvarför spetsa de nu lansar?” Sano lieto Lemminkäinen: ”Tuli työ, satu tapahtu, Noissa Pohjolan pioissa, Sariolan juomingissa. Sade muntre Lemminkäinen: ”Der ett sago-verk har timat, Uti detta Pohjas gästbud, Sariolas dryckes-gille: 235 Fennica.indd 235 17.1.2019 14:55:01 �Fennica: Kalevala . . . . Tapon miehen kun urohon, Itse Pohjolan isännän, Omallani miekallani. Siksi miekkoja hiowat, Kärestäwät keihäiä; En tieä sitä sioa Kussa piiltä pillomuksen, Paeta pahan lapasen. Oi emoni kantajani. Kunne käsket piilemähän?” Jag en man, en hjelte slagit, Sjelfva värden uti Pohja, Dödat honom med min klinga. Derför hvässa männer svärden, Derför lansarna de spetsa. Ej jag känner något ställe, Der en niding sig kan dölja, Der en brottsling tillflykt finner. O min mor, min fostrarinna! Säg, hvar kan jag mig fördölja?” Emo tuon sanoiksi wirkki, Lausu wanhin lapsellensa: ”Jo sanoinki poikueni, Jo warsin warottelinki, Yhä kielteä käkesin, Lähtemästä Pohjolahan. Mahoit olla oikiassa, Eleä emon tuwilla, Oman wanhemman warassa, Kantajasi kartanoilla. Modren nu till ordet tager, Till sitt barn den gamla talar: ”Jag ju sade det, min gosse! Jag ju varnade dig ifrigt, Städse bjöd jag till att hindra Dig från färden bort till Pohja. Du bordt blifva vid det rätta Och i modrens stugor stadna, Under egen moders vårdnad, I din fostrarinnas gårdar. Gå nu bort att dig fördölja, Gå att stå som tall på backen, Som ett enträd uppå heden. Äfven der dig ofärd drabbar; Ofta tallen uppå backen Fälls och blir till pärtved huggen, Ofta enarna på heden Man till gärdsgårds-störar skalar. Mene nyt tuonne piilemähän, Mene männyksi mäellä, Katajaksi kankahalla, Tuho sielläki tulewi; Usein mäkinen mänty Pärepuiksi leikatahan, . Usein katajakangas Seipähiksi karsitahan. . Eller väx som björk i dälden, Der jemväl dig ofärd drabbar; Ofta björken uti dälden Spjelkes och i trafven radas, Blir till klabbar sönderhuggen. Menet marjaksi aholle, Puolakaksi kankahalle, Mansikaksi näille maille, . Nouse koiwuksi norolle, Tuho sielläki tulewi; Usein noronen koiwu Pinopuiksi pilkotahan, Hakatahan halkopuiksi. Om du blir ett bär i lunden, Blir ett lingon uppå fältet, Smultron uti egna nejder, 236 Fennica.indd 236 17.1.2019 14:55:01 �Kaheksastoista Runo — Adertonde Runan . . . . . . . . Mustikaksi muille maille, Tuho sielläki tulewi; Neiet nuoret poimitahan, Tinarinnat riiwitähän. Blåbär uti andra nejder, Der jemväl dig ofärd drabbar; Du af unga jungfrur plockas, Tages bort af tennbriskprydda. Menet hauiksi merehen, Maksahan merimatehen, Lohen purstoksi punasen, Tuho sielläki tulewi; Mies musta meren näkönen Ain’ on ongella olia, Aina nuotalla asuja, Käestämässä käwiä. Blir en gädda du i hafvet, Kommer du i lakens lefver, Blir en stjert åt röda laxen, Der jemväl dig ofärd drabbar, Ty en man så mörk, som hafvet, Är beständigt stadd på mete, Visstas alltid uppå notdrägt, Fiskar städse med sin handnot. Ja menet tuonne piilemähän Kontion kiwikoloille, Karhun louhikartanoille, Tuho sielläki tulewi; Mies nuori noentolainen Kirwestänsä kitkuttawi, Keihästä kärestelewi, Kontio kohataksensa, Metsän karhu kaataksensa.” Går du åter att dig dölja Uti björnens stenrös-grottor, Gårdar utaf hällar gjorda; Der jemväl dig ofärd drabbar, Ty en ung, en sothöljd kämpe Slipar flitigt der sin yxe Och sitt spjut med spets belägger, För att björnen gå till möte, Fälla björnen uti skogen.” Sillon lieto Lemminkäinen Sanan wirkko, noin nimesi: ”Itse tieän ilkeimmät. Paikat arwoan pahimmat; Oi emoni kantajani, Entinen elättäjäni. Kunne käsket piilemähän, Kunne käsket ja kehotat, Ettei pää pahoin menisi, Hiwus hieno lankiaisi, Tukka turhiin tulisi, Warsin kaula katkiaisi. Yks’ on päiwä miehen päätä, Tunti tukkoa urohon, Miehet miekkoja hiowat, Keihoja kärestelewät.” Derpå muntre Lemminkäinen Yttrade ett ord och sade: ”Sjelf jag vet de värsta ställen, Känner sjelf de vidrigaste; O min mor, min fostrarinna, Du som vårdat har min barndom! Hvart mig råder du att undfly, Hvart mig råder och förmanar, Der ej illa far mitt hufvud, Fina håret icke faller, Der ej luggen går förlorad, Halsen ej alldeles afhuggs? Än en dag, en stund skall komma, Då det mannens hufvud gäller, Ty nu hvässa männer svärden, Hjeltar spetsa sina lansar.” 237 Fennica.indd 237 17.1.2019 14:55:01 �Fennica: Kalevala . . . Sano äiti Lemminkäisen: ”Tieän mä wähäsen maata, Tieän paikkoa palasen, Syömätöntä, lyömätöntä, Miekan miehen käymätöntä; Sie wanno walat ikuiset Eneä ei sotia käyä Kuuna kymmennä kesänä, Hopiankana halulla, Kullankana tarpehella.” Sade Lemminkäinens moder: ”Väl ett stycke land jag känner, Vet utaf ett ringa ställe, Icke betadt, icke slaget, Ej besökt af männers klingor; Men med kraftig ed mig lofva, Att i krig ej mera färdas, Aldrig uppå tio somrar, Icke ens af lust till silfver, Eller om du guld behöfde.” Siinä lieto Lemminkäinen Jo wanno walat ikuiset Eneä ei sotia käyä Kuuna kymmennä kesänä, Hopiankana halulla, Kullankana tarpehella. Der den muntre Lemminkäinen Med en kraftig ed nu lofvar Att i krig ej mera färdas, Aldrig under tio somrar, Icke ens af lust till silfver, Eller om han guld behöfde. Sade Lemminkäinens moder: ”Far nu hän att dig fördölja Öfver hela nio hafven Och till hälften öfver tio, Till den ej benämnda udden, Holmen, den ej ord beteckna. Der din far sig fordom dolde, Dolde sig och fann en tillflykt Under krigets långa somrar, Under svåra fejde-åren. Idel mjöd der hafven äro, Öl i alla floder rinner, Smör från alla höjder dryper, Svinkött är hvarenda klippa. Der för dig är godt att vara, ljuft din tid du der förnöter.” Sano äiti Lemminkäisen. ”Mene nyt tuonne piilemähän . Yheksän meren ylitse, Meri puolen kymmenettä, Niemelle nimettömälle, Saarelle sanattomalle. Siellä ennen isosi piili, . Sekä piili, jotta säily, Suurina sotakesinä, Wainowuonna waikiana. Siell’ oli meret metenä, Juoksi olwena jokoset, . Wuoret kaikki woita wuoti, Kalliot sian lihoa; Siell’ on hywä ollaksesi. Armas aikaellaksesi.” . Derpå muntre Lemminkäinen Far åstad och färdas skyndsamt, Far att fly för sina nidverk, Dölja sig för sina missdåd. Skjuter båten ut på vattnet, Siitä lieto Lemminkäinen Sekä läksi, jotta joutu, Läksi töitänsä pakohon, Pillojansa piilemähän, Lykkäsi wenon wesille, 238 Fennica.indd 238 17.1.2019 14:55:01 �Kaheksastoista Runo — Adertonde Runan . . . . . . . . Työnti laiwan lainehille, Waskisilta walkamoilta, Teräksisiltä teloilta. Nosti päälle purjehia, Kuni männikön mäellä, Itse istuwi perähän, Laaittihen laskemahan, Kokan koiwusen nojassa, Melan waskisen warassa. Tuuli tuuwitti wenoista, Aalto laiwoa ajeli, Niemelle nimettömälle, Saarelle sanattomalle, Ylitse meren yheksän, Meripuolen kymmenettä. Skeppet uppå hafvets böljor, Ifrån bron af koppar bildad, Från de jernbesmidda rullar. Hissar segel upp i masten, Såsom granar på en kulle, Sjelf sig sätter ned i aktern, Ställer sig att båten styra, Stödd emot den böjda björken, Lutad mot sitt koppar-roder. Vinden vaggade hans farkost, Skeppet utaf vägen framdrefs Öfver hela nio hafven Och till hälften öfver tio, Till den ej benämnda udden, Holmen, den ej ord beteckna. Siinä lieto Lemminkäinen Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Onko saarella sioa, Maata saaren manterella, Weteä wenettä maalle, Purtta kuiwalle kumota, Taaton saamille teloille, Wanhempani walkamoille?” Der nu muntre Lemminkäinen Sjelf till orda tog och sade: ”Monn här rum på holmen finnes, Plats på holmens fasta botten, Att mitt skepp jag drar på landet, Stjelper båten på det torra, På min faders fordna rullar, På den gamles landnings-ställen? Saaren impyet sanowi, Niemen neiet wastoawi: ”Ompa saarella sioa, Maata saaren manterella, Jos weät saan wenettä, Tuhat purtta puujaelet.” Svarade nu holmens tärnor, Uddens jungfrur hördes säga: ”Nog här finnes rum på holmen, Plats på holmens fasta botten, Om du äfven hundra båtar, Tusen fartyg drar på landet.” Siitä lieto Lemminkäinen Wetäwi wenosen maalle, Purren kuiwalle kumosi, Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Onko saarella sioa, Onko maata saaren maalla, Piiltä miehen pillomuksen, Paeta wähäwäkisen?” Derpå muntre Lemminkäinen Drog sin farkost upp på landet, Stjelpte båten på det torra, Tog till orda sjelf och sade: ”Monn här rum på holmen finnes, Plats på holmens fasta botten, Der en brottsling sig kan dölja, Der en svag kan finna tillflykt?” 239 Fennica.indd 239 17.1.2019 14:55:01 �Fennica: Kalevala  Castrén has censored the straightforward expression. . . . . Saaren impyet sanowi, Niemen neiet wastoawi: ”Ompa saarella sioa, Maata saaren manterella, Piiltä miehen pillomuksen, Paeta wähäwäkisen.” Svarade nu holmens tärnor, Uddens jungfrur hördes säga: ”Nog här rum på holmen finnes, Plats på holmens fasta botten, Der en brottsling sig kan dölja, Der en svag kan finna tillflykt.” Siitä lieto Lemminkäinen Sanan wirkko, noin nimesi: ”Onko saarella sioa, Maata saaren manterella, Yhtä selkäni sioa, Maata karpion aloa, Minun leikki lyöäkseni, Tanner tanssaellakseni, Saaren impien ilossa, Kassapäien kauneuessa?” Åter muntre Lemminkäinen Yttrade ett ord och sade: ”Monn här rum på holmen finnes, Plats på holmens fasta botten, Icke bredare än ryggen, Icke större, än ett skäppland, Så att jag mig kan förlusta, Att jag dansa kan på fältet, Uti jungfrurs glada lekar, Uti flickors ljufva samqväm?” Saaren impyet sanowi, Niemen neiet wastoawi: ”Lapset laihat saaren maalla, Lihawat hewosen warsat.” Svarade nu holmens tärnor Uddens jungfrur hördes säga: ”Holmens flickor äro magra, Feta äro hästars fålar.” Ängslig var ej Lemminkäinen, Han från byn till by blott vandrar, Går till jungfrurs glada lekar, Sköna flickors ljufva samqväm. Icke fanns den by på holmen, Der ej funnos tio gårdar, Icke fanns den gård i byen, Der ej funnos tio flickor, Icke fanns en enda flicka, Ej en enda moders dotter, Vid hvars sida han ej hvilar Och hvars arm han icke tröttar. Mitä huoli Lemminkäinen; Käwi kylitse kylihin. Saaren impien ilohon, Kassapäien kauneuhun. . Ei ollut sitä kyleä, Kuss’ ei kymmenen taloa; Ei ollut sitä taloa, Kuss’ ei kymmenen tytärtä; Ei ollut sitä tytärtä, . Ei sitä emosen lasta, Jonk’ on ei maloa maannut.392 Käsiwartta waiwutellut. . Tusen brudar han beveker, Hundra enkors sinnen böjer, Blidkar hundra gifta qvinnor, Tuhat tunsi morsianta, Sa’an leskiä lepäsi, Sa’an naista miehellistä, 240 Fennica.indd 240 17.1.2019 14:55:01 �Kaheksastoista Runo — Adertonde Runan . . . . . Yhtenä kesäisiä yönä, Sykysyissä wietinkinä. Yksi löyty kymmenistä, Kaksi kaikitse laoista, Tuhannesta löyty kolme, Jok’ oli piikuen pitänyt, Neien arwossa asunut. På en enda natt om sommarn, Under loppet af en höstnatt. Blott en enda fanns bland tio, Tvenne högst bland hundra funnos, Ibland tusen qvinnor trenne, Som han icke kunde dåra, Som han ej förleda kunde. Sillä lieto Lemminkäinen Lepytteli niemen neiet, Ihastutti saaren immet; Jäi yksi lepyttämättä. Så nu muntre Lemminkäinen Alla uddens jungfrur blidkar, Alla holmens tärnor fröjdar, Blott en enda blir ej blidkad. Ei kuullut kukotta nosta, Kanan lapsetta kawata; Niin päiwänä muutamena, Iltana monikahana, Laati liiton nostaksensa Kuunki, päiwänki keralla. Nousi ennen liittoansa, Ennen ehtoaikoansa, Käwi kylitse kylihin, Senki impyen ilohon. Utan tupp han sig försofver, Vaknar icke utan kyckling, Men en dag han gör det löfte, Fattar det beslut en afton, Att på samma gång som månen, Att vid solens uppgång stiga. Steg ren förr än han beslutat, Tidigare än han ärnat, Ifrån by till by så vandrar, Att ock denna tärna blidka. Sillon lieto Lemminkäinen Ei nähnyt sitä taloa, Kuss’ ei kolmea kotoa; Ei nähnyt sitä kotoa, Kuss’ ei kolmea urosta; Ei nähnyt sitä urosta, Ku ei miekkoa hionut, Kirwestänsä kitkuttanut. Nu den muntre Lemminkäinen Blef en enda gård ej varse, Hvarest stugor tre ej funnos, Blef ej varse någon stuga, Hvarest kämpar tre ej funnos, Blef ej varse någon kämpe, Som ej hvässade sin klinga, Som ej slipade sin yxe. . Dervid muntre Lemminkäinen Sjelf till orda tog och sade: ”Nu den ljusa dagen uppgått, Nu den milda solen stigit Öfver mig beklagansvärda. Öfver halsen af mig arma.” Sillon lieto Lemminkäinen Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Woi päiwyinen päiwyt nousi, Armas aurinko kohosi, Mun polosen pojan päälle, . Päälle kaulani katalan.” 241 Fennica.indd 241 17.1.2019 14:55:01 �Fennica: Kalevala . . . . . . . Jäi neiet syliämättä, Sylityt makoamatta, Läksi luoksi laiwosensa, Luoksi purtensa polonen; Jo oli poltettu poroksi, Kypeniksi kyyätelty. Hinner mer ej jungfrur famna, Hvila vid de skönas sida, Hän till skeppet sig begifver, Går till båten nu den arma, Men den var förbränd till aska, Var till stoft alltren förvandlad. Jo tunsi tuhon tulewan, Hätäpäiwän päälle saawan, Laatiwi wenettä uutta, Uutta partta puuhoawi. Puita puuttu purtten seppä, Lautoja wenon tekiä; Saapi puuta pikkuruisen, Lautoa ani wähäsen, Wanhan wärttinän muruista, Wanhan tainnan taittumista. Märkte ofärd honom hota, Nödens dag förhanden vara, Börjar att en båt sig bygga, Att en farkost ny sig timra, Men till båten tryter virke, Till hans farkost saknas bräder. Får så ganska litet virke, Får helt obetydligt bräder Af en gammal sländas bitar, Af en sönderbruten rockten. Siitä weistämi wenettä, Puista purtta puuhoawi, Siitä laati laitapuuta, Puuta kaari kapsutteli, Siitä teljoja tekewi, Kanssa airoja asetti. Timrar båt af sländans bitar, Bygger utaf tenens stycken, Fogar af dem sido-bräder, Hugger äfven båtens vränger, Reder ännu roddar-säten, Gör till slut af dem ock årar. Sai wenonen walmihiksi, Laatineeksi puinen pursi; Lykkäsi wenon wesille, Laski purren lainehille, Mäntysiltä järkälöiltä, Kuorikiskoilta teloilta. Får så båten färdig timrad, Får sin farkost sammanfogad, Skjuter båten hän på vattnet, Nya skeppet ut på böljan, Från de glatta furu-stockar, Ifrån hala, jemna rullar. Siitä läksi Lemminkäinen, Alla päin, pahoilla mielin, Kun ei saanut yötä olla, Eikä päiweä eleä, Saaren impien ilossa, Kassapäien kauneussa. Itse istuwi perähän, Sanan wirkko, noin nimesi: For åstad nu Lemminkäinen, Sorgsen och med nedsänkt hufvud, Att ej mer få nätter vistas, Få förnöta sina dagar Uti jungfrurs glada lekar, Sköna flickors ljufva samqväm. Sjelf han sätter sig vid styret, Yttrar så ett ord och säger: 242 Fennica.indd 242 17.1.2019 14:55:01 �Kaheksastoista Runo — Adertonde Runan ”Kupliksi weno wesille, Lumpehiksi lainehille.” . . . . . . . ”Flyt du båt på sjön, som bläddra, Som ett näckrosblad på böljan.” Tuli tuuli, tuon puhalsi, Tuli aalto, tuon ajeli Selälle meren sinisen, Ulapoille aukioille. Siinä itki saaren immet, Niemen neiet waikerrehti, Kun ei purjepuu näkynnä, Rautahanka haimentanna. Ei he itke purjepuuta, Rautahankoa halaja, Itkit purjepuun alaista, Rautahangan haltioa. Kom en vind, som förde båten, Kom en våg, som dref hans farkost Ut på hafvets blåa yta, På de vida, öppna fjärdar; Och nu gråta holmens tärnor, Uddens unga flickor klaga, När ej masten mera synes, Roddar-haken icke skymtar. Ej för mastens skull de gråta, Sakna icke roddar-haken, Men den man, som är vid masten, Och som roddar-haken äger. Itse itki Lemminkäinen, Itse waiwanen waketti, Kun ei saaren maat näkynnä, Sawiharjut haimentanna. Ei hän itke saaren maita, Sawiharjuja halaja, Itki saaren impyhiä, Nenän niemen neitosia. Sjelf gret äfven Lemminkäinen, Klagade den arme mannen, När ej holmen mera syntes Och ej skymtade dess åsar. Ej för holmens skull han gråter, Holmens åsar han ej saknar, Men han saknar holmens tärnor, Längtar efter uddens jungfrur. Siitä lieto Lemminkäinen Laskewi sinistä merta; Laski päiwän, laski toisen, Päiwälläpä kolmannella, Luotti purren luotoselle, Wenehen wesikarille. Siinä itki puinen pursi, Hankarauta haihatteli: ”Mi minusta laatimasta, Kurjasta kumoamasta; Ei Ahti sotia soua Kuunna kymmennä kesänä, Hopiankana halulla, Kullankana tarpehella. Derpå muntre Lemminkäinen Styrde på det blåa hafvet, Styrde en dag, styrde tvenne, Men uppå den tredje dagen Landar han uppå en holme, Lägger an invid ett stengrund. Der nu börjar båten gråta, Roddar-haken sorgfullt klaga: ”Hvarför skulle mig man foga, Hvarför blef jag usla formad? Ahti ror ej mer i örlig, Aldrig uppå tio somrar, Icke ens af lust till silfver, Eller om han guld behöfde.” 243 Fennica.indd 243 17.1.2019 14:55:01 �Fennica: Kalevala . . Pääty Ahti kuulemahan, Kauko tuota katsomahan; Sanowi sanalla tuolla, Lausu tuolla lausehella: Elä huoli hongan pinta, Wene warpanen walita, Wielä saat sotia käyä, Tappeloita tallustella.” Detta råkar Ahti höra, Ifrån nära håll förnimma, Höjde då sin röst och sade, Talade med dessa orden: ”Sörj du icke, furu-yta, Klaga ej du mastförsedda, Ännu får i krig du segla, Färdas uti vilda strider.” Nu till krig sig Ahti rustar Tvertemot den ed han svurit, Tog till orda sjelf och sade: ”Hvar må jag nu få en annan, Annan man med annan klinga, Till mitt bistånd uti striden?” Ahti suorihen sotahan, Wastoin waiwanen waloa, Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Mistä saanen miehen toisen, . Sekä miehen, jotta miekan, Ahille soan awuksi?” . . . Ompa Tiera tieossansa, Kuuro kuulemoisissansa; Siitä saapi miehen toisen, Sekä miehen, jotta miekan. Käwi kylitse kylähän, Teitse Tieran kartanohon, Miehen toisen tarpehella Ahille soan awuksi. Ahti har om Tiera kunskap, Hör om Kuuro städse talas, Får en annan man i honom, Annan man med annan klinga. Ifrån by till by han färdas, Vandrade till Tieras boning, I behof af annan kämpe Till sitt bistånd uti striden. Isä pääty ikkunassa Kirweswartta wuolemassa, Emo aitan kynnyksellä Kirnua kolistamassa, Weljekset weräjän suulla Korjia kohentamassa, Sisarekset sillan päässä Waattehia sotkemassa. Fadren sitter invid gluggen Täljande uppå sitt yx-skaft, Modren står på bodens tröskel Och gör väsen med sin kärna, Bröderna vid ledets mynning Timra åt sig granna slädar, Systrarna vid stranden trampa Byke uppå bryggans ända. Sade fadren ifrån gluggen, Modren ifrån bodens tröskel, Bröderna från ledets mynning, Systrarna från bryggans ända: ”Tiera nu i krig ej hinner, Nyss han äktat har en hustru, Wirkko isä ikkunalta, Emo aitan portahalta, . Weljekset weräjän suulta, Sisarekset sillan päästä: ”Ei Tiera sotahan joua; Wast’ on nainut nuoren naisen, 244 Fennica.indd 244 17.1.2019 14:55:01 �Kaheksastoista Runo — Adertonde Runan  Castrén has left out the parallel line. . . . . . . . . Ottanut oman emännän, Wiel’ on nännit näppimättä, Rinnat riuahuttamatta, Kupehet kutkuttamatta.” Tagit egen hus-värdinna, Hennes bröst han än ej vidrört, Hennes barm han icke nalkats, Ej när hennes sida kommit.” Tiera pääty kiukahalla, Jalan kenki kiukahalla, Toisen kenki lattialla, Weräjillä wyötteleksen, Ulkona solitteleksen. Otti Tiera keihäänsä, Ei ole keiho suuren suuri, Eikä keiho pienen pieni, Keiho keskikertahinen; Susi seiso suowerolla, Warsa juoksi wartta myöten, Kasi nauku naulan tiessä. Työnti Tiera keihäänsä Ahin keihojen keselle. Tiera ligger uppå ugnen, Skor sin ena fot på ugnen Och den andra uppå golfvet, Sig vid portarna omgjordar, Knäpper spännet fast på gården. Derpå tager Tiera spjutet, Ej var spjutet bland de största, Icke heller bland de minsta, Spjutet var af medel-storlek. Der en varg stod uppå doppskon, Långsmed skaftet sprang en fåle, Katten gnällde uppå knappen. Fram sitt spjut så Tiera kastar Och det slänger midt bland Ahtis. Niin läksi Ahin wenonen Käsiwarsin waalimatta, Läksi luoen luotosesta Tuolle Pohjolan merelle. For åstad nu Ahtis farkost, Utan att med armar skjutas; Bort den seglade från holmen, Styrde ut åt Pohja-hafvet. Silloin Pohjolan emäntä Pahan pakkasen lähetti Tuolle Pohjolan merelle. Itse neuo poikoansa, Kun kukin sukimojansa, Itse ilmoin luomiansa:393 ”Pakko pienin poikiani, Kaunis kaswateltujani. Lähes tuonne, kunne käsken, Kunne käsken ja kehotan, Meren rutjan partahalle, Äärettömän äprähälle. Kylmä soita, kylmä maita, Kylmä selwiä wesiä, Kurimuksen kulkun suuta, Härvid Pohjolas värdinna Skickade den stygga kölden, Sände ut på Pohja-hafvet. Sjelf hon undervisar sonen, Som enhvar sitt eget foster: ”Köld, du yngst af mina söner, Skönast ibland dem, jag fostrat! Far nu hän, dit jag dig beder, Dit jag beder dig och manar, Bort till Rutja-vikens stränder, Ändelösa hafvets branter; Kärr belägg med is och länder, Gör till is det klara vattnet, Tillslut gapet vid Kurimus, 245 Fennica.indd 245 17.1.2019 14:55:01 �Fennica: Kalevala . . . . . . . Kinahmia ilkiöitä; Kylmä weitikän wenonen, Pursi lieto Lemminkäisen, Selwälle meren selälle, Ulapalle aukialle, Jott’ ei pääse päiwinänsä, Selwiä sinä ikänä, Jon’ en jouwu päästämähän, Käy itse kehittämähän.” Hölj med is de stygga hvirflar, Låt ock den förvägnes farkost, Lemminkäinens båt du frysa Uppå hafvets klara yta. På den stora, öppna fjärden, Att den derifrån ej löses, Aldrig någonsin befrias, Om jag sjelf ej går att lösa, Att befria Ahtis fartyg.” Pakko pienin poikiansa, Kaunis kaswateltujansa, Sekä läksi, jotta joutu, Tuonne Pohjolan merelle; Niin Ahin merellä kylmi, Kylmi weitikän wesillä, Jopa yönä ensimmäisnä Puuttu kyllin kyllitellä, Puuttu kyllä päätä kyynäs, Kättä wiljalta wihaista. Kölden, yngst af hennes söner, Skönast ibland dem, hon fostrat, Ger sig så åstad och färdas Hastigt hän till Pohja-hafvet. Låter Lemminkäinen frysa. Sällen fastna uppå hafvet. Ren uppå den första natten Ahti fastnade tillfyllest, Frös med armen fast vid isen, Ganska hårdt med vreda handen. Niinpä kylmi täyen kylmän, Wäki pakkasen paleli, Yhtenä kesäissä yönä, Sykysyissä wietinkinä; Kylmi jäätä kyynäräisen, Sato lunta sauan warren. Alstrar en fullkomlig kyla, Häftig frost tillvägabringar, På en enda natt om sommarn, Under loppet af en höstnatt. Låter isen alntals frysa, Låter snö till stafs höjd falla. Aiko kylmeä jumalan, Itse weitikän werewän. Sillon lieto Lemminkäinen, Itse kaunis Kaukomieli, Keritsi kiweltä willat, Takut talwen maannehelta, Suoritteli sukkasiksi, Kääritteli kintahiksi, Käsin pakkasen piteli, Kowan ilman kopristeli, Tunki pakkasen tulehen, Rautasehen rauniohon, Ärnar låta sjelfva guden, Den förvägne sällen frysa, Men den muntre Lemminkäinen, Sjelf den sköne Kaukomieli Klippte ullen ifrån stenen, Tapparna från vintersofvarn, Virkade dem sen till strumpor, Rullade ihop till handskar, Höll med händerna i frosten, Klämde till det hårda vädret, Dref så frosten uti elden, I det jernuppfyllda röset. 246 Fennica.indd 246 17.1.2019 14:55:01 �Kaheksastoista Runo — Adertonde Runan . . . . . . . Sanowi sanalla tuolla, Lausu tuolla lausehella: ”Pakkanen pajuilla synty, Risuilla wähäripanen, Iti turmasta isosta, Emosta epattomasta. Käärme pakkasen imetti, Mato maiolla piteli, Nännistä nisittömistä, Utarista uuttomista. Pantihin nimi pahalle, Pantihinpa pakkaseksi. Höjande sin röst han sade, Talade med dessa orden: ”Köld blef alstrad ibland viden, Liten frost bland buskar föddes Af en far, som mest förderfvar, Den illparigaste moder. Köld utaf en orm blef däggad, Af en mask med mjölk blef vårdad Ur dess magra, skrumpna vårtor, Sinade och torra spenar; Namn så gaf man åt den onde Och med köld benämnde honom. Kesät aioilla ajeli, Talwet heilu hettehissä, Kylmi soita, kylmi maita, Paleli wesipajuja, Pani haawan pakkuloita, Koiwun juuria kolotti. Vräktes sommarn om på gården, Gungade i källor vintern, Mark och mossor isbelade, Lät i vattnet viden frysa, Kom åt knölarna på aspar, Bragte värk i björkars rötter. Panihen pahat pahaksi, Heittihen häwyttömäksi; Kylmi kattilan tulella, Hiilet uunin lietosella, Käen naisen taikinahan, Watsahan hewosen warsan. Nu förgrymmades den stygge. Lade af all skam och blygsel, Lät på elden kitteln frysa, Kolen frysa uppå härden, Flickans hand i degen fastna Och i hästens mage fålen. Läksi maita kylmämähän, Aaltoja asettamahan; Lahet kylmi, lammit kylmi, Jäip’ on meri kylmämättä, Jäipä peipponen selällä, Wästäräkki lainehilla. Senki kynnet kylmämättä, Pää pieni palelematta. Gick att frostbelägga marken, Gick att böljorna betvinga, Isbetäcker vikar, dammar, Hafvet likväl ej blef fruset, Ej bofinken på dess fjädrar, Icke frysa uppå hafvet Fötterna för sädesärlan, Fryser ej dess lilla hufvud. Joko nyt suureksi sukesit, Joko kaswoit kauhiaksi? Tahot kylmeä minua, Kohotella korwiani, Monn till stor du ren hann fostras, Växte till och blef förfärlig, När du äfven mig vill plåga. Öronen till svullnad bringa, 247 Fennica.indd 247 17.1.2019 14:55:01 �Fennica: Kalevala . . . . . . . Alta jalkoja anella, Päältä kynsiä kysellä. Äfven pröfva mina fötter, Naglarna på mina fingrar? Pakkanen Puhurin poika, Kowan ilman höyhelöinen! Ellös nyt minua kylmä, Ellös päätäni palele, Ellös waiwa warpahia, Elä korwia koseta; Kyll’on sulla kylmämistä, Paljoki palelemista. Mene tuonne, kunne käsken, Pohjan pitkähän perähän, Siell’ on soita kylmämättä, Pajuja palelematta, Kiwiä kiwistämättä, Tannerta tasottamatta. Jos ei tuosta kyllä liene, Tuonne ma sinun manoan Hiien hiilien sekahan, Lemmon liesikiukahille; Siellä waiwut walkiahan, Tunkeut tulen sekahan, Jost’ et kuulu kuuna pänä, Selwiä sinä ikänä. Tulen tungen sukkahan, Kekälehet kenkähäni, Pakkasen palelematta, Kowan ilman koskematta.” Köld, du son utaf Puhuri, Du af ovädret bevingad! Icke må du mig besvära, Icke åt mitt hufvud komma, Mina tår ej heller plåga, Ej vid mina öron röra; Nog har annat du att taga, Mycket annat till att skada. Drag åstad, dit jag dig manar, Bort till Nordens sista ända. Öppna kärr ännu der finnas, Vide-buskar, som ej frusit, Stenar från all smärta fria, Fält, som jemnade ej blifvit. Om ej det tillfyllest vore, Dit skall jag då dig besvärja, Midt i Hiisi-gudens lågor, Uppå Lempos heta hällar; Ned du sjunker der i elden, Tränger dig midt in i lågan För att derifrån ej komma, Aldrig dig bereda utgång. Eld jag stoppar i min strumpa, I min sko jag bränder samlar, Att ej köld må skada göra, Ej ovädret öfverfalla.” Sillä lieto Lemminkäinen Pahan pakkasen lumowi, Heitti laiwansa lahelle, Uuen purren puutoksehen. Itse metsähän menewi, Ylös korpehen kohosi, Matkoille majattomille, Teille tietämättömille. Dermed muntre Lemminkäinen Nu den stygga kölden tjusar, Lemnar skeppet uti viken, Nya båten i sitt fängsel, Sjelf till skogen sig begifver, Stiger upp till ödemarken, Går på obebodda vägar, Stigar, dem han icke känner. 248 Fennica.indd 248 17.1.2019 14:55:01 �Kaheksastoista Runo — Adertonde Runan . . . . Siinä lieto Lemminkäinen Itse noin sanoiksi wirkki: ”Woi minä polonen poika, Jo minä johonki jouwuin, Kuuksi päiwäksi kululle, Iäkseni ilman alle. Itkewi emo koissa, Walittawi wanhempani: Tuoll’ on poikani polosen, Tuolla laiton lapsueni, Tuonen toukoja panewi, Kalman maita kyntelewi. Saapi nyt minun polosen, Mun polosen pojaltani, Saapi pyyt pyhän piteä, Lintuset hywin lihota. Saapi kärppäset käwellä, Orawaiset jouten juosta. Dervid muntre Lemminkäinen Sjelf till orda tog och sade: ”Ve mig arma, olycksfulla! I hvad läge har jag råkat? Att i år och dagar irra, Vistas under öppna himmeln. Nu min mor i hemmet gråter, Nu min fostrarinna klagar: Der min gosse är, jag arma, Der mitt barn, jag olycksfulla, Han besår nu Tuonis tegar, Kalmas fält han flitigt plöjer. Icke hindrar, ve mig arma, Icke hindrar nu min gosse, Hjerpar att sin högtid fira, Fåglar små att ymnigt frodas, Fritt får hermelinen springa, Ekorren får ostörd hoppa. Ja så är det nu, min moder, Så min hulda fostrarinna! Upp du födde många dufvor, Fostrade en svärm af svanar, Kom så vinden och dem spridde, Kom den onde, dem förströdde, Systrars golf han ref i stycken Och förstörde brödra-båten. Många voro vi i sanning Uti fordna bättre tider, Golfvet var af systrar uppfylldt, Båten lastad full med bröder; Men ej finnes nu för tiden, Ej en enda att tilltala. Hvarje kämpe gått till striden, Hvarje man bär svärd vid sidan. Niin on niin minun emoni, Niin on kaunis kantajani, . Kaswatit kanoja paljon, Koko joukon jouhtenia; Tuli tuuli niin hajotti, Tuli lempo niin lewitti, Sisarilta sillan taitto, . Weikoilta wenon häwitti. Oli meitä kun oliki, Oli ennen aikoinansa, Sisaria suuri silta, Weikkoja weno punanen, . Waan ei nyt nykysin aioin, Ei kelle sanan sanoa; Joka mies sotaurosna, Kaikki miehet miekka wyöllä. . Alltid minns jag det förflutna, Kan ej glömma bättre tider; Jag som blomma gick kring byar, Aina muistan muinosetki, Arwoan ajat paremmat; Kulin kukkana kylissä, 249 Fennica.indd 249 17.1.2019 14:55:01 �Fennica: Kalevala . Skön jag var som fältets blomster, Mången såg då på min skepnad, Fäste vid min växt sitt öga; Nu jag svartnat har af blåbär, Utaf ringa bär jag mörknat. Hersuin heinän karwasena, Moni katso muotohoni, Warteheni walkotteli. Nyt mä mustuin mustikoilla Painuin marjoilla pahoilla. Stället vet jag, der jag föddes, Hvarje ställe, der jag uppväxt, Men ej känner jag det ställe, Der mig döden en gång möter. Nu jag är lik harens unge, Som sig sträcker ut på kärret, Jemrar uppå brända sveden, Springer långsmed hafvets stränder, Uppå kiselstenar hoppar. Sålan under skorna nötes, Skört på dem blir öfverlädret, Deras skaft af ålder rötas.” Sian tieän, kussa synnyin Paikan kaiken, kussa kaswoin En tieä sitä sioa, . Kussa kuollo kohtanewi. Olen kun jäniksen poika Suolla soikerrehtamassa, Palolla papahtamassa, Meren rannat juoksemassa, . Someret sirottamassa, Pohjat kengistä kuluwi, Pois perotat pehmiäwi, Kengän warret wanhanewi.” 250 Fennica.indd 250 17.1.2019 14:55:01 �Yheksästoista Runo — Nittonde Runan Yheksästoista Runo. . . . . Nittonde Runan. Kullerwo Kalewan poika, Kun esinnä emästä synty, Heti kohta kolmiöissä Katkasi kapalowyönsä, Pääsi päälle peittehensä. Nähtihin hywä tulewan, Keksittihin kelpoawan; Wietihin Wenäehelle, Karjalahan kaupittihin, Ilmariselle sepolle. Minpä seppo tuosta anto? Äiän seppo tuosta anto; Kaksi kattilarania, Kolme pa’an kuolioa, Wiisi wiikate kulua, Kuusi kuokan ruopioa. Kullervo, Kalevas ättling, När han af sin moder föddes Och var blott tre nätter gammal, Slet sin lindas bindlar sönder Och sig höjde upp på täcket. God han lofvade att blifva, Duglighet hos gossen röjdes; Man till Ryssland honom förde, Sålde honom i Karelen Bort åt smeden Ilmarinen. Hvad gaf smeden väl för honom? Mycket smeden gaf för honom: Tvenne sönderbrända kittlar, Trenne obrukbara grytor, Fem utslitna, gamla lior, Sex till spillo gifna gräftor. Se kaunis Kalewan poika Heti tuonne tultuansa, Jo päiwänä ensimmäisnä, Kysy työtä iltasella; Isännältä iltaseksi, Emännältä aamuseksi: ”Kull’ on työlle uusi orja, Raaolle rahan alanen?” Då Kalevas sköna ättling Till sitt nya hemvist kommit, Ren mot första dagens afton Efter arbete han frågar Af sin husbonde för qvällen Och för morgon’ af sin matmor: ”Till hvad verk skall nya trälen, Till hvad arbete den köpta?” . Han är satt att vagga barnet, Barnet med de smala fingrar, Men han stinger ut dess ögon Och dess föda sjelf förtärer, Dödar barnet genom sjukdom, Bränner upp dess lilla vagga. Pantu on lapsen katsantohon, Sormipienen souantahan. Katso lasta, kaiwo silmät, Syötti lasta, söi itsekki, Lapsen tauilla tapatti, . Kätkyen tulella poltti. Mot den andra dagens afton Efter arbete han frågar Af sin hosbonde för qvällen Jo päiwänä toisentena Kysy työtä iltasella, Isännältä iltaseksi, 251 Fennica.indd 251 17.1.2019 14:55:01 �Fennica: Kalevala . Emännältä aamuseksi: ”Kull’ on työlle uusi orja, Raaolle rahan alanen?” Och för morgon’ af sin matmor: ”Till hvad verk skall nya trälen, Till hvad arbete den köpta?” Pantu on kasken kaahantahan, Solkikoiwun sorrantahan. Sorti puuta kaksi kolme, . Kawahutti kannon päähän, Niin huhuta huiahutti, Wihellytti, wierehytti: ”Sini kaski kaatuohon, Koiwu solki sortuohon, . Kuni ääni kuuluohon, Kuni wierrehe wihellys. Elköhön wesa wenyö, Kanto kaswao ikänä, Kaskessa Kalewan pojan, . Solen kullan sorrannassa. Hywän ottaoon orahan, Elköhön tereä tehkö.” . . . Får ett svedjeland att rödja, Sänds att fälla timmer-björkar; Nedhögg björkar tvenne, trenne, Slog sin yxe vid en stubbe. Höjer så sin röst och ropar, Låter gällt en hvissling ljuda: ”Må den dunkla skogen falla, Må de stora björkar brytas, När min stämma höres skalla, När min gälla hvissling ljuder, Nya skott må aldrig utslå, Aldrig spira fram ur stubben På den svedja, som är nedfälld Af en man med gyllne spännen. Herrlig brodd må svedjan skjuta, Ax der må dock aldrig frodas.” Jo päiwänä kolmantena Kysy työtä iltasella, Isännältä iltaseksi, Emännältä aamuseksi: ”Kulle työlle uusi orja, Raaolle rahan alanen?” Mot den tredje dagens afton Efter arbete han frågar Af sin husbonde för qvällen Och för morgon’ af sin matmor: ”Till hvad verk skall nya trälen, Till hvad arbete den köpta?” Pantu on aian panentahan. Jopa aitoa panewi, Kohastansa kokkahongat Aiaksiks’ asettelewi, Kokonansa korpikuuset Seipähiksi pistelewi, Witsasteli maan maoilla, Wyötti kyillä käärmehillä, Sisiliskoilla siteli, Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Ku ei lintuna kohonne, Får ett gärde till att bygga, Och han bygger der sitt gärde, Bryter ned de största furar, Dem till gärdsel-trådor radar, Tager grofva öken-granar Och till gärdsgårds-störar ställer, Sammanfogar dem med ormar, Lindar om med etter-ormar Och ihop med ödlor binder, Tar till ordet sjelf och säger: ”Hvilken ej, som fågeln, flyger, 252 Fennica.indd 252 17.1.2019 14:55:01 �Yheksästoista Runo — Nittonde Runan . . . . . . . Kahen siiwen siuotelle, Elköhön ylitse saako Aiasta Kalewan pojan.” Hviner fram med tvenne vingar, Må ej tänka på att komma Öfver gärdet, som jag upprest.” Jo päiwänä neljäntenä Kysy työtä iltasella, Isännältä iltaseksi, Emännältä aamuseksi: ”Työ orjan nimettäöhön, Nimi työlle pantaohon.” Mot den fjerde dagens afton Efter arbete han frågar Af sin hosbonde för qvällen Och för morgon’ af sin matmor: ”Trälens arbete må nämnas Må med ord tillkännagifvas.” Pantu on nuotan souantahan. Se kaunis Kalewan poika Jo on nuotan souannassa, Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Souanko wäen mukahan, Wai souan asun mukahan?” Skickas ut att ro en notbåt, Nu Kalevas sköna ättling Ned vid årarna sig sätter, Yttrar sjelf ett ord och säger: ”Ror jag efter min förmåga Eller blott, som saken fordrar?” Perimies Pelosen poika Se on warsin wastaeli, Sanan wirkko, noin nimesi: ”Jos souat wäen mukahan, Weät miehuen nojassa, Wäh’ on orjalla wäkeä.” Pelonen, som satt i styret, Hof sin stämma straxt till gensvar, Yttrade ett ord och sade: ”Ror du efter din förmåga, Lägger ut din hela manskraft Ringa är dock trälens styrka.” Se kaunis Kalewan poika Jo souti wäen mukahan, Weti miehuen nojassa; Wenon haapasen hajotti, Katajaiset kaaret katko, Katajahan kaiken kaato. Sjelf Kalevas sköna ättling Ror nu efter sin förmåga, Lägger ut sin hela manskraft; Båten utaf asp han söndrar, Bryter vrängerna af enträd Och förstör det hela fänget. Jo päiwänä wiientenä Kysy työtä iltasella, Isännältä iltaseksi, Emännältä aamuseksi: ”Työ orjan nimettäöhön, Nimi työlle pantaohon.” Mot den femte dagens afton Efter arbete han frågar Af sin hosbonde för qvällen Och för morgon’ af sin matmor: ”Trälens arbete må nämnas, Må med ord tillkännagifvas.” 253 Fennica.indd 253 17.1.2019 14:55:01 �Fennica: Kalevala Pantu on nuotan tarwontahan; Jo on nuotan tarwonnassa. . Sanan wirkko, noin nimesi: ”Tarwonko wäen mukahan, Panen miehuen nojassa, Wai tarwon asun mukahan?” . . . . . Derpå sänds han ut att pulsa, Och att pulsa nu han börjar, Yttrar då ett ord och säger: ”Pulsar jag med all min styrka, Stöter med min hela manskraft, Eller blott, som saken fordrar?” Wetäjä Wenarin poika Se on warsin wastaeli, Sanan wirkko, noin nimesi: ”Jos tarwot wäen mukahan Panet miehuen nojassa, Wäh’ on orjalla wäkeä.” Wenari, som noten drager, Hof sin stämma straxt till gensvar, Yttrade ett ord och sade: ”Pulsar du med all din styrka, Stöter med din hela manskraft, Ringa är dock trälens styrka.” Se kaunis Kalewan poika Koppasi mäeltä männyn, Kiwen kirstoksi rakenti, Paaen paino tarpomeksi, Hongan warreksi hotasi. Tarpowi wäen mukahan, Pani miehuen nojassa, Tarpo nuotan tappuroiksi, Ween welliksi seotti, Kalat liiwaksi litsotti. Nu Kalevas sköna ättling Ryckte upp en tall på backen, Gjorde pulsskaft af en fura Och en sten i spetsen ställde, Tog till pulsens knopp en klippa. Pulsar så med all sin styrka, Stöter med sin hela manskraft, Och till blår han noten rifver, Grumlar vattnet upp till velling, Fisken till en slem förvandlar. Niin päiwänä kuuentena Kysy työtä iltasella, Isännältä iltaseksi, Emännältä aamuseksi: ”Työ orjan nimettäöhön, Nimi työlle pantaohon.” Mot den sjette dagens afton Efter arbete han frågar Af sin hosbonde för qvällen Och för morgon’ af sin matmor: ”Trälens arbete må nämnas, Må med ord tillkännagifvas.” Får en boskapsdrift att valla, Får en hjord af kor att drifva; Hvad får trälen på sin andel, Hvad till vägkost ges åt herden? Smeden Ilmaris värdinna Bakade en väldig kaka, Lade hafra under brödet, Bredde hvetemjöl deröfver Pantu on karjan paimenehen, Saatu lehmien ajohon. Mit’ on orjalle osaksi, Ewähäksi paimenelle? . Seppo Ilmarin emäntä Leiwän leipowi lewiän, Alle kaurasen asetti, Päälle wehnäsen wenytti, 254 Fennica.indd 254 17.1.2019 14:55:02 �Yheksästoista Runo — Nittonde Runan . . . . . . . . Kiwen kuorien keselle. Pani orjalle osaksi, Ewähäksi paimenelle, Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Ellös tätä ennen syökö, Karjan mentyä metsälle.” Och en sten i midten gömde, Gaf så den till trälens andel, Gaf till vägkost åt sin herde. Tog till ordet sjelf och sade: ”Detta må ej förr du äta, Än min hjord till skogen kommit.” Siitä Ilmarin emäntä Laski karjan laitumelle, Sanowi sanalla tuolla, Lausu tuolla lausehella: ”Työnnän lehmäni leholle, Hajasarwet haawikolle; Suwetar waliwo waimo, Etelätär luonnon eukko! Käy sä karja katsomassa, Wiitsimäss’ emännän wilja. Kun katsoit katoksen alla, Niin katso katottomassa, Kuni hoijit huonehessa, Nini hoia hongikossa, Jotta karja kaunistuisi, Eistyisi emännän wilja, Ennen käymistä emännän, Katsomista karjan piian, Emännän epäpätösen, Ylen kainun karjan piian. Derpå Ilmaris värdinna Sände hjorden ut på bete. Höjande sin röst hon sade, Talade med dessa orden: ”Korna sänder jag i löfskog, De behornade på aspfält; Suvetar, du sköna qvinna, Etelä, naturens moder! Gå att taga vård om hjorden, Att värdinnans boskap vakta; Som du under tak den vaktar, Så den vakta i det fria, Som du inom hus den vårdat, Så i furuskog den vårda, På det driften må förskönas, Boskapshjorden vackert frodas, Tills värdinnan går att se den, Dejan går att den betrakta, – Den odugliga värdinnan Och den alltför stränga dejan. Suwetar waliwo waimo, Etelätär luonnon eukko! Syöttele metisin syömin, Juottele metisin juomin; Syötä kullaista kuloa, Hopiaista heinän päätä, Nurmelta mesinukalta, Metiseltä mättähältä. Ota torwi tuolta maalta, Tuolta tuomikkopurolta, Puhu tuohon torwehesi, Kumahuta kuuluhusi. Suvetar, du sköna qvinna, Etelä, naturens moder! Honungsmat låt hjorden äta, Låt den även honung dricka, Mata mina kor med gullgräs, Gif dem silfvergräs till föda Från den honungsrika lindan, Fältets honungssöta tufva. Tag ett vallhorn ifrån fjerran, Från den häggbevuxna dälden; Sen må du i hornet blåsa. Låta luren mäktigt ljuda, 255 Fennica.indd 255 17.1.2019 14:55:02 �Fennica: Kalevala . . . . Puhu kummut kukkahaksi, Ahowieret armahaksi, Suowieret sulaksi meeksi, Hetewieret wierteheksi. Tuoppa tänne tuorehesi, Kulettele kultiasi, Koskilta kohisewilta, Kanarwan kukattarilta, Heinän helpehettäriltä, Taiwahan nawattarilta. Kaiwo kultanen kuwoa Kahen puolin karjan maita, Josta karja wettä joisi, Simoa siretteleisi, Utarihin uhkuwihin, Nisihin pakottawihin. Paa nisät pakottamahan, Utarehet uhkumahan, Puhumahan maitoputket, Maitohurstit huokomahan. Så att kullar blomsterklädas, Svedjelunders kanter prydas, Kärr af idel honung drypa, Vört vid källors bräddar växer. För så hit det färska gräset, Hemta hit de gyllne blomster Ifrån strida forssars närhet, Ifrån ljungens blomster-jungfrur, Från de mör, som gräset vårda, Mör, som bo vid himla-midten. Bilda äfven gyllne brunnar Uppå fältets begge sidor, Att min hjord ur dem får dricka, Får med ljufva honungssaften Sina jufrar ymnigt fylla, Spenarna till stindhet bringa. Gör dess spenar du till stinda, Låt dess jufrar ymnigt svälla, Sätt dess mjölkrör till att sorla Och dess jufrar till att sucka. Många äro de och onda, Som till Tuoni mjölken föra, Kornas gåfva till Manala; Ringa är de godas antal, Som från Tuoni hemta mjölken, Kornas gåfva från Manala. Jag begär ej mjölk ur byen, Vill ej ha från andra gårdar, Nog jag mjölken får från Tuoni, Kornas gåfva från Manala. Paljo on niitä ja pahoja, Kut maion Manalle wiewät, Lehmän tuoman Tuonelahan; . Wäh’ on niitä ja hywiä, Kut maion Manalta saawat, Lehmän tuoman Tuonelasta. En minä kysy kylästä, Taho toisesta talosta, . Saan minä Manalta maion, Lehmän tuoman Tuonelasta. . Suvetar, du sköna qvinna, Etelä, naturens moder! Hermikki med mjölk föröka, Fyll på Tuorikki dess jufrar Ur den vasslesöta källan, Från den honungsrika tufvan, Så att de med mjölkuppfyllda, Stinda jufrar återkomma Suwetar waliwo waimo. Etelätär luonnon eukko. Heruttele Hermikkiä, Tuorustele Tuorikkia, Herasesta hettehestä, Metiseltä mättähältä; Tuoa maitoset maruet, Tuoa uhkuwat utaret, 256 Fennica.indd 256 17.1.2019 14:55:02 �Yheksästoista Runo — Nittonde Runan . . . . . . Turpehista tuorehista, Marehista maemmista, Tänä suurena suwena, Luojan hellennä kesänä. Ifrån fältets gröna tufvor, Från den friska betesmarken, Under denna långa sommar, Denna Skaparns varma sommar. Mielikki metsän emäntä, Tellerwo Tapion neiti! Utu paita helma hieno, Hiwus kultanen koria; Sie olet karjan kaitselia, Wiitsiä emännän wiljan, Mielosassa metsolassa, Tarkassa Tapiolassa. Kaitse kaunosin kätösin, Somin sormin suoritellos, Tuowos illalla kotihin, Nisillä pakottawilla, Tuntuwilla tummelilla, Utarilla uhkuwilla, Emännälle etsiwälle, Muorille murehtiwalle. Mielikki, du skogs-värdinna, Tellervo, Tapios jungfru, Len om linnet, fin om fållen, Med de vackra, gyllne lockar! Det är du, som vaktar hjorden, Som värdinnans boskap vårdar Uti Metsola det ljufva, Det vaksamma Tapiola; Vårda den med milda händer, Aga den med lätta fingrar, Bringa så hvarenda afton Hjorden hem med fulla spenar, Spenar svällande och stinda, Med af mjölk uppfyllda jufrar, Till värdinnan, som den söker, Som för hjorden är bekymrad. Kuippana metsän kuningas, Metsän hippa halliparta! Ota piiska pihlajainen, Katajainen karjan ruoska, Takoa Tapiowaaran, Linnawaaran liepehiltä, Aja karja kartanolle, Saunan lämmitä panolle; Kotihin kotonen karja, Metsän karja metsolahan. Kuippana, du skogens konung, Skogens milda, vackra gråskägg! Bryt ett spö af veka rönnen, Tag af enträd dig ett gissel, Ända bortom Tapio-berget, Ifrån Linna bergets branter, Drif dermed min hjord till gården, Intill dess man badstun eldar. Hem må hemmets hjordar komma, Skogens hjordar gå till skogen. . Sköna Ohto, skogens äpple, Trinda vandrare i skogen! Låt oss nu en fast förlikning, Låt en sommarfred oss sluta, Att bestå vår hela lifstid, Räcka under all vår lefnad. Ej jag nekar dig att kringgå. Ohtonen metsän omena, Metsän käyjä källeröinen. Tehkäme sulat sowinnot, Kesärauhat ratkoome, Iäksemme, ilmaksemme, . Polweksemme, päiwiksemme Emmä kiellä kiertämästä, 257 Fennica.indd 257 17.1.2019 14:55:02 �Fennica: Kalevala . . . . . . . . Karjaani katsomasta, Enkä käymästä epeä. Kiellän kielin koskemasta, Hammasten hajottamasta, Lihan keski liikkumasta. Weliseni, weitoseni, Mesikämmen kaunoseni! Elä sorra sontareittä, Kaaha maion kantajaa. Kun sa kuulet karjan kellon, Helkkäwän heliän kellon, Ruosterauan raikkauwan; Toki korpehen kokeos, Saaos sammalhuonehesen. Käyös kaiten karjan maita, Piilten piimäkankahia, Kierten kellojen remua. Karjan käyessä mäkeä, Astu sie mäen alatse; Karjan käyessä alatse, Mene sie mäkeä myöten; Kule siikana siwutse, Wetelete ween kalana, Jott’ ei karja koipahtuisi, Wikoisi emännän wilja, Pieni wilja pillastuisi. Anna suot sopusin olla, Salot kaikki kaunihina; Anna käyä käyräsarwen, Sontareien sorkutella, Käyä soita, käyä maita, Käyä korwen kankahia, Ettet koske konnanana, Liikuta lipeänänä. Jos sulle halu tulisi, Hampahat haluttelisi; Hakkoa lahoa puuta, Murra muurahaiskekoa. Metsolan metinen amme Hapata hihittelewi Att beskåda mina hjordar Och till boskapsdriften komma, Men att röra dem med tunga, Att med tänderna dem kringströ Och att slita sjelfva köttet. Du min vän, min goda broder, O du honungstass, du sköna! Krossa ej de krökta benen, Korna, hvilka mjölk mig gifva. När du skällans ljud förnimmer, Hör den gälla klockan ljuda, Rostbetäckta kläppen skrälla, Hasta bort till ödemarken, I din boning utaf mossa; Undvik hjordens betesmarker, Hemligt smyg förbi dess mjölk-fält, Sky den nejd, der skällor ljuda. Vandrar hjorden uppå backen, Må du vandra under backen, Vandrar hjorden under backen, Så må du på backen vandra; Siken lik förbi du hasta, Drag dig undan liksom fisken, Att ej driften måtte stupa, Bort värdinnans boskap hasta, Klena hjorden skygga undan. Fredade lät kärren vara, Ökenskogarna i fägring, Låt de böjda hornen färdas, Krökta benen makligt skrida, Öfver mark och mossor vandra, Vandra öfver öken-moar, Utan att du alls dem vidrör, Skadar dem det allraminsta. Om en lust dig skulle gripa, Tänderna en åtrå känna, Hugg då uti murkna stubbar, Gör då anfall på en myrstack. Uti Metsola ett mjödkar Håller på att häftigt jäsa 258 Fennica.indd 258 17.1.2019 14:55:02 �Yheksästoista Runo — Nittonde Runan . . . . . . . Kultasella kunnahalla, Hopeaisella mäellä, Alla kuusen kukkalatwan, Alla pehkowan petäjän. Siin’ on syöä syölähänki, Juoa miehen juolahanki, Eikä syöen syömät puutu, Juoen juomiset wähene. Niin teemmä iki sowinnot, Iki rauhat ratkoamme; Yhet maat, eri ewähät, Sowun kullaki sioa. På den gulduppfyllda hympeln, På den silfverrika kullen, Under granens blomsterkrona, Under tallens rika grenar. Der har ock en glupsk att äta, Har en fråssare att sluka, Utan att der maten tryter, Eller drycken blir förminskad. Så må vi förlikning ingå Och en fred för evigt sluta. Samma mark, men särskild vägkost, Rum i endrägt ha vi begge. Waan jos tahtonet tapella, Soisitse soan eleä, Niin tapellos talwikauet, Lumiajat luskaellos. Kesän tullen, suon sulaten, Lätäköien lämmitessä, Ellös tullo näille maille, Näille karjan kantamille. Men om du är böjd för fejder, Om du vill på krigsfot lefva, Så må vintrarna du kämpa, Slåss, då snö än finns på marken, Men då sommarn börjar nalkas, Mossor tina, källor ljummas, Kom ej mer till dessa nejder, Till de fält, min hjord beträder. Omp’ on maata muuallaki, Tarhoa taempanaki, Juosta miehen joutilahan. Kun ma ohtona olisin, Mesikämmennä käwisin, Emmä noista noin olisi Aina akkojen jaloissa; Käpy on kangas käyäksesi, Sormin sorkutellaksesi. Ota juoni juostaksesi, Polku poimetellaksesi, Tuonne Manalan metsälle, Tahi Kalman kankahalle, Siell’ on Kirjos, siellä Karjos, Rautasissa rahkehissa, Kymmenissä kytkyissä. Siellä laihatki lihowat, Lihawaksi luutki saawat. Mark ju finns ock annorstädes, Boskapsgårdar längre borta, Der en sysslolös kan vandra. Om en björn jag skulle vara, Om en honungstass jag vore, Ej på detta vis jag lefde, Städse uti qvinnors fötter; Du har kotte-fält att vandra, Stiga på med dina tassar. Spring med skyndsamhet en sträcka, Ila fram uppå en gångstig Hän till skogen i Manala Eller bort till Kalmas moar. Der är Kirjos, der är Karjos Uti jernbesmidda remmar, Uti tiotal af klafband; Der bli magra äfven feta, Frodas de, som ben blott äro. 259 Fennica.indd 259 17.1.2019 14:55:02 �Fennica: Kalevala  Sic!  Castrén’s correction: Mausiainen ǁ Mauriainen. . . . . . . . . Kiwiksi minun omani, Kannon päiksi kaunihini, Kuusiaisen kulkiessa, Matkatessa Mausiaisen394! Mina kor till sten må bytas, Må de sköna blifva stubbar, Vid det Kuusiainen färdas, Mausiainen395 är på vandring. Josp’ on tullet näille maille, Sattunet saloille näille, Tääll’ ompi osawat waimot, Emännät alinomaset, Jotka tiesi turmelewi, Matkasi pahoin panewi, Ettet koske konnanana, Rupia rumanakana, Ylitse tahon jumalan, Päitse auwon autuahan. Om till dessa fält du kommer, Råkar gå till dessa öknar, Qvinnor kunniga här finnas, Finnas åldriga värdinnor, Hvilka nog din väg förderfva Och så illa dig behandla, Att ej någonsin du skadar, Ej ens i din grymma vildhet, Tvertemot den högstes vilja, Utan tillstånd af den sälle. Lepy nyt lehto, kostu korpi, Lempiä salo sininen, Anna rauha raawahille, Sontareisille sowinto, Tänä suurena suwena, Herran hellennä kesänä. Kuippana metsän kuningas, Hongatar salon emäntä! Korjaele koiriasi, Raiwaele rakkiasi; Kätke koirasi kolohon, Rakkisi rapaja kiinni, Kultasihin kytkyihin, Hihnohin hopeisihin. Kätke kynnet karwohinsa, Hampahat ikenihinsä, Syökse kultanen korento Läpi luisten leukaluien, Ettei liiku luiset leuat, Eikä hampahat hajoa. Pane panta pihlajainen Ympäri nenän nykerän, Kun ei pihlaja pitäne, Niin sä waskesta walaos; Blidkens skogar, blidkens lunder, Var mig blid, du dunkla öken, Fred åt hjordarna förunna, Lef med mina kor i endrägt, Under denna långa sommar, Denna Skaparns varma sommar. Kuippana, du skogens konung, Hongatar, du öknens drottning! Tagen vård om edra hundar, Edra rackor väl bevaren, Döljen hundarna i grottan, Binden fast de onda rackor Uti guldbesmidda halsband, Uti sköna silfver-remmar. Gömmen klorna inom håret, Betarna i deras tandkött. Drifven sedan in en gullstång Genom benuppfyllda käften, Så att käftens ben ej rubbas, Tänderna i munnen skiljas. Binden än ett band af rönnen Rundt omkring den platta nosen; Om ej rönnen skulle hålla, Gjuten då ett band af koppar; 260 Fennica.indd 260 17.1.2019 14:55:02 �Yheksästoista Runo — Nittonde Runan . . . . Vore kopparn icke stadig, Utaf jern då bandet reden; Om de jernet sönderslita, Ännu detta hand förderfva, Må då eld i munnen bringas, Lempos lås för käften sättas, Att ej deras käftben vidgas, Att ej tänderna må skiljas.” Sillä Ilmarin emäntä Laski karjan laitumelle, Hajasarwet haawikolle, Pani paimenen perähän. . Jos ei waski wahwa liene, Sitte rauasta rakenna; Waan jos rauan ratkassehe, Wielä mennehe wioille, Suuhunsa tulinen tulppa, Lemmon lukko leuoillensa, Ettei leukaluut lewiä, Eikä hampahat hajoa.” Dermed Ilmaris värdinna Sände korna ut på bete, De behornade på aspfält, Hade herden att dem valla. Kullerwo Kalewan poika Ajo lehmät suota myöten, Itse kangasta kaputti, Istu mäelle mättähälle, Pääty päiwän rintehesen. Siinä laulo, noin saneli: ”Kule päiwä kuusikolle, Wiere wehnäwiiakolle, Karkoa katajikolle, Päästä paimenta kotia.” Kullervo, Kalevas ättling, Drifver korna fram längs mossan, Sjelf på torra heden springer, Sätter sig på kullens tufva, På en plats för solen öppen, Qväder der och säger detta: ”Gå nu ned, du sol, i granskog, Rulla dig till hvete-landet, Ibland enrisbuskar hasta, Herden släpp till hemmet åter.” Jo emäntä koista huuhu, Sanan wirkki, noin nimesi: ”Aik’ on syöä uuen orjan, Rawita rahan alasen.” Men från hemmet qvad värdinnan, Yttrade ett ord och sade: ”Det är tid för nya trälen, För den köpta att sig mätta.” Nu Kalevas sköna ättling Tager brödet fram ur barmen, Drar ifrån sin gördel knifven För att sönderskära brödet. Skar så med sin knif i stenen, Ristade mot hårda klippan, Vred sin mun, sitt hufvud rörde, Skakade det svarta håret, Tog till ordet sjelf och sade: ”Hur skall qvinnans hån jag gälda, Se kaunis Kalewan poika Otti leipänsä powesta, Weitsen wyöltänsä wetäwi Leipä leikkaellaksensa. Weti weitsensä kiwehen, Karahutti kalliohon; . Murti suuta, murti päätä, Murti mustoa hawenta, Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Millä maksan naisen naurun, . 261 Fennica.indd 261 17.1.2019 14:55:02 �Fennica: Kalevala . . . . . . Naisen naurun, piian pilkan, Emmännän pahan piännän? Millä jaksan, sillä maksan: Lehmät metsähän lewitän, Ajan suolle sontareiet, Maion antajat aholle, Työnnän kontiot kotihin, Suet kytken kartanolle.” Gälda qvinnans spott och löje, Min värdinnas usla fägnad? Så jag gäldar, som jag mäktar: Korna skingrar jag i skogen, Kör i kärret krökta benen, Jagar driften uppå svedjan, Drifver björnar hem till gården, Binder vargar fast med klafve.” Kulki päiwä kuusikolle, Wieri wehnäwiiakolle, Karkasi katajikolle; Lehmät metsähän lewitti, Ajo suolle sontareiet, Maion antajat aholle, Työnti kontiot kotihin, Kirjokarjan kartanolle. Niin hän neuo karhujansa, Susiansa suin puheli: ”Repäse emännän reisi, Pure puoli pohkiota.” Solen sjunker ned i granskog, Rullar sig till hvete-landet, Ibland enrisbuskar hastar; Korna han i granskog skingrar, Kör i kärret krökta benen, Jagar driften uppå svedjan, Drifver björnar så till hemmet, Jagar vargar uppå gården. Undervisar sina björnar, Talar så till sina vargar: ”Sliten låret af värdinnan, Biten af den halfva vaden.” Teki luikun lehmän luista, Härän sarwesta helinän, Soiton sorkasta wasikan. Tuolla soitteli somasti, Kalahutti kaunihisti, Kolmasti kotimäellä, Kuuesti kujan perällä. Gjorde så en lur af koben, Utaf oxens horn en pipa, Herda-flöjt utaf en kalffot. Och han spelar dermed skickligt, Låter luren vackert ljuda Uppå hemmets berg tre gånger, Gånger sex vid tågets ända. Sano Ilmarin emäntä: ”Ole kiitetty Jumala! Torwi soipi, karja saapi, Mist’ on orja sarwen saanut, Rautio tasasen torwen? Puhki korwani puhuwi, Läpi pääni läylentäwi.” Sade Ilmaris värdinna: ”Nu, o Gud, du prisad vare, Luren ljuder, hjorden kommer, Men hvar fick väl trälen hornet, Hvar fick smeden släta luren? Öronhinnorna den spränger, Rister tvert igenom hufvet.” Se kaunis Kalewan poika Itse tuon sanoiksi wirkki: . Nu Kalevas sköna ättling Sjelf till orda tog och sade: 262 Fennica.indd 262 17.1.2019 14:55:02 �Yheksästoista Runo — Nittonde Runan . . . . . . ”Suolt’ on orja sarwen saanut, Torwen tuonut tuomikolta; Mää emäntä lypsämähän, Raawahat rawitsemahan.” ”Trälen tog sin lur från kärret, Från den häggbevuxna skogen, Gå värdinna nu att mjölka, Gå att mätta boskapshjorden.” Siitä Ilmarin emäntä Käski muorin lypsämähän: ”Käyppä muori lypsämähän, Raawahat rawitsemahan.” Derpå Ilmaris värdinna Beder gamla mor att mjölka: ”Gå du, gamla mor, att mjölka, Gå att mätta boskapshjorden.” Muori tuon sanoiksi wirkki: ”Ainapa hywä emäntä Itse ennen lehmät lypsi, Itse raawahat rakenti.” Hon till orda tog och sade: ”Städse sjelf en god värdinna Fordom sina kor ju mjölkat, Sjelf hon skött om boskapshjorden.” Siitä Ilmarin emäntä Käwi lehmät lypsämähän, Raawahat rawitsemahan: ”Woipa lehmäni suloset, Kaikk’ on ilweksen iholla, Karwalla metsän kapehen, Metsän uuhen untuwalla, Utarilla uhkuwilla, Nisillä pakottawilla.” Derpå Ilmaris värdinna Sig beger att korna mjölka, Går att mätta boskapshjorden: ”Ve dock, mina kor, de sköna, Alla varglons hull de hafva, De med vilddjurs hår betäckas, Bära fjun af skogens tacka. Stinda äro deras jufrar, Deras spenar ymnigt svällda.” Lyhmistihen lypsämähän, Kallistihen katsomahan; Tarttu karhu kantapäähän, Susi suin rewittelewi, Repäsi emännen reien, Katko kaikki kantasuonet. Lutade sig ned att mjölka, Böjde sig för att beskåda, Björnen hugger uti hälen, Vargen griper i med munnen, Rifver låret af värdinnan, Alla hälens senor sliter. Kullervo, Kalevas ättling, Dermed qvinnans hån nu gäldar, Gäldar hennes spott och löje, Onda qvinnans lön betalar, Sticker piporna i säcken, Sig med spel till krig begifver, Vandrar tutande till härnad. Kullerwo Kalewan poika Sillä kosti piian pilkan, Piian pilkan, naisen naurun, . Pahan waimon palkan makso; Pisti pillit säkkihinsä, Läksi soitellen sotahan, Kullotellen wainotielle. 263 Fennica.indd 263 17.1.2019 14:55:02 �Fennica: Kalevala . . . . . . Siitä Ilmarin emäntä Ukkoa rukoelewi: ”Oi Ukko yli jumala! Tapa sie Kalewan poika Rakehilla rautasilla, Niekloilla teräsnenillä, Suurilla sotakeoilla, Wainoteillä waikehilla.” Derpå Ilmaris värdinna Sänder upp en bön till Ukko: ”O du Ukko, högst bland Gudar! Tag Kalevas son af daga, Sargad utaf jerntungt hagel, Nålars stålbesmidda spetsar, Uppå fasansfulla stridsfält, Vid de svåra härnads-tågen.” Tuo kaunis Kalewan poika Itse pääty kuulemahan, Ukkoa rukoelewi: ”Oi Ukko yli jumala! Tapa Ilmarin emäntä Rakehilla rautasilla, Niekloilla teräsnenillä, Kapehilla kartanoilla, Oman pirttinsä pihalla.” Men Kalevas sköna ättling Råkade förnimma detta, Sände då en bön till Ukko: ”O du Ukko, högst bland Gudar! Döda Ilmaris värdinna, Sargad utaf jerntungt hagel, Nålars stålbesmidda spetsar, Uppå hennes trånga gårdar, Framför hennes egen stuga.” Läksi soitellen sotahan; Soitti soilla mennessänsä, Patakoitteli palolla, Kullerwoitti kankahalla. Suo järähti, maa tärähti, Kangas wastahan kalahti. Och han drager nu till örlig, Spelar vid sin färd på kärret, Tutar uppå svedje-fältet, Blåser i sin lur på heden. Kärret skakas, marken dånar, Genljud skallar ifrån heden. Sana saatihin jälestä: ”Maammosi kotona kuoli; Käyppäs tuota katsomahan, Kuten kuollut hauatahan.” Bud man efter honom sände: ”Hemma dog din kära moder, Skynda dit, att du får skåda, Hur den döda läggs i grafven.” Se kaunis Kalewan poika Hänpä warsin wastaeli: ”Josp’ on kuoli maammoseni, Ompi han kotona tamma, Millä maahan wietäöhö, Hautahan hakattaoho.” Men Kalevas sköna ättling Svarar straxt och yttrar detta: ”Om hon dog, min kära moder, Finnes väl ett sto där hemma, Hvarmed hon till grafven föres, Sänkes ned i jordens sköte.” Soitti suolla käyessänsä, Kalahutti kankahalla; Saatihin sana jälestä: . Spelar vid sin färd på kärret, Blåser i sin lur på heden; Bud man efter honom sände: 264 Fennica.indd 264 17.1.2019 14:55:02 �Yheksästoista Runo — Nittonde Runan  Castrén’s correction: vallak ǁ valak. . . . . ”Hemma dog din kära fader, Skynda dit, att du får skåda, Hur den döda förs i jorden.” Se kaunis Kalewan poika Hänpä warsin wastaeli: ”Josp’ on kuoli taattoseni, Ompi han kotona ruunaa, Millä maahan wietäöhö, Hautahan hakattaoho.” Men Kalevas sköna ättling Svarar straxt och yttrar detta: ”Om han dog, min kära fader, Finns en vallak396 väl der hemma, Hvarmed han i grafven föres, Sänkes ned i jordens sköte.” Soitti suolla mennessänsä, Kankahalla käyessänsä; Saatihin sana jälestä: ”Kuoli naisesi kotona; Käyppä tuota katsomahan, Miten maahan pantanehe.” Spelar vid sin färd på kärret, Tutar vandrande på heden: Bud man efter honom sände: ”Nu din hustru dött der hemma, Skynda dit, att du får skåda, Huru hon i mullen lägges.” Se kaunis Kalewan poika Hänpä tuon sanoiksi wirkki: ”Jos kuoli kotona nainen, On orit kotona ollut, Millä maahan wietäöhö, Kalmahan kulettaoho.” Men Kalevas sköna ättling Yttrade ett ord och sade: ”Om min hustru dött i hemmet, Har en häst der hemma funnits, Hvarmed hon kan fås i jorden, Sänkas ned i Kalmas boning.” Meni soitellen sotahan, Kullotellen wainoloihin, Patakoitellen palolla, Kullerwoiten kankahalla. . ”Kuoli taattosi kotona: Käyppä tuota katsomahan, Miten maahan wietänehe.” Och han drar med spel till örlig, Färdas tutande till härnad, Spelar uppå svedje-fältet, Blåser i sin lur på heden. 265 Fennica.indd 265 17.1.2019 14:55:02 �Fennica: Kalevala  Castrén published the translation of the 20th song in Borgå Tidning 1840/17. Only the diverging lines have been indicated here.  Castrén 1840: Icke alls den andra dagen,  / Ej den andra, ej den tredje (lines 9−10).  Castrén 1840: Raskt arbeta lönta drängar.  Castrén 1840: Utan handskar uppå händer, / Utan hattar öfver skuldror (lines 31−32). Kaksikymmenes Runo. . . . . . . Tjugonde Runan.397 Siitä seppo Ilmarinen Naista itki illat kaiket, Itki yöhyet enemmän, Huomeniset huokaeli, Kun oli kaunis kaatununna, Kanssa Kalmahan katettu. Eipä kääntynyt käessä Waskinen wasaran warsi, Päiwän päästä ollenkana, Eikä päiwän, eikä toisen. Sano seppo Ilmarinen: ”En tieä poloinen poika, Miten olla, kuin eleä; Walwon yön eli makoan, Äiä on työtä, tunti tuhma, Waiwoja matala mahti.” Gret så smeden Ilmarinen, Gret och sörjde hvarje afton, Ännu mer han gret om natten, Suckade till ljusa dagen, Då hans maka var försvunnen Och i mullen lagd den sköna. Icke rördes uti handen Hammarns skaft, det kopparsmidda, Icke alls den första dagen, Ej den första, ej den andra.398 Sade smeden Ilmarinen: ”Ve mig arme man! jag vet ej, Hur att vara, hur att lefva; Natten ligger jag och vakar, Ringa är min kraft, min insigt Svag och mödosamt mitt arbet’.” Poimi kultia merestä, Hopehia lainehilta, Keräsi kekosen puita, Kolmekymmentä rekeä. Puut on poltti hiililöiksi, Hiilet ahjohon ajeli. Tunki kultia tulehen, Hopehia hiiloksehen, Sykysyisen uuhen werran, Werran talwisen jäniksen, Otti orjat lietsomahan, Palkkalaiset painamahan. Går att plocka guld ur hafvet, Silfver ifrån djupa böljan, Samlar träd i stora högar, Fulla tretti’ lass han släpar, Bränner så till kol dem alla Och i essjan vräker kolen. Föser sedan guld i elden, Silfver ibland brända kolen. Med ett får om hösten lika, Lika med en vinter-hare. Tar så trälar till att pusta, Lönta drängar till att trycka. Trälar pusta oförtrutet, Raskt de lönta drängar trycka –399 Utan handskar uppå handen, Utan hattar öfver hjessan,400 Under kalla vinter-himmeln. Orjat lietso leyhytteli, Painaeli palkkalaiset, Kintahattomin kätösin, Hatuttoman hartioisen Talwisella taiwahalla. 266 Fennica.indd 266 17.1.2019 14:55:02 �Kaksikymmenes Runo — Tjugonde Runan . . Itse seppo Ilmarinen Naista kullaista kyhäsi, Hopiaista huolitteli. Sjelf han, smeden Ilmarinen, Smider sig af guld en hustru,401 Vill en brud af silfver bilda. Ei orjat hywästi lietso, Eikä paina palkkalaiset. Itse löihen lietsomahan, Lietso kerran löyhäytti, Lietso toisen löyhäytti; Niin kerralla kolmannella Katso ahjonsa alusta, Lietsimensä liepehiä. Men nu pusta trälar dåligt, Kraftlöst trycka lönta drängar. Sjelf han tar sig för’ att pusta, Hurtigt pustar Ilmarinen, Pustar en gång, pustar tvenne, Redan efter tredje gången Skådar han i essjans botten, Synar långsåt bälgens bräddar.402 . Miekka tungeksen tulesta, Terä kulta kuumoksesta; On miekka hywän näkönen, Waan miekka pahan tapanen, Joka päiwä miehen tappo, . Parahana kaksi miestä. Sen orjat hywin hywästy, Muu miero pahoin pahastu. . . . Spratt ur elden fram en klinga, Gyllne klinga utur glöden, Skön är klingan till att skåda, Men den har dock onda seder: Dödar en man403 alla dagar, Dödar tvenne på de bästa. Trälarne åt klingan gladdes, *Men af harm greps smedens sinne.  Castrén 1840: Smider utaf guld en hustru.  Castrén 1840: Invid bälgens yttre bräddar.  Castrén’s correction: en man ǁ ett sto.  Castrén 1840: Lönta drängar att arbeta.  Castrén 1840: Raskt arbeta lönta drängar.  Castrén 1840: skuldror.  Castrén 1840: Smider utaf guld en hustru. Sjelf han, smeden Ilmarinen, Stack sitt svärd i elden åter, Gyllne klingan uti glöden, Bragte mera guld i elden – Guld, så mycket mössan rymde Och hattkupan full af silfver. Tog så trälar till att pusta, Lönta drängar till att trycka.404 Trälar pusta oförtrutet, Raskt de lönta drängar trycka –405 Utan handskar uppå handen, Utan hattar öfver hjessan406, Under kalla vinter-himmeln. Sjelf han, smeden Ilmarinen, Smider sig af guld en hustru,407 Vill en brud af silfver bilda. Itse seppo Ilmarinen Tunki miekkansa tulehen, Terän kulta kuumoksehen, Liitti kultia lisäksi; Kultia kypärin täyen, Hopehia huowan täyen. Otti orjat lietsomahan, Palkkalaiset painamahan. Orjat lietso löyhytteli, Painaeli palkkalaiset, Kintahattomin kätösin, Hatuttoman hartioisen, Talwisella taiwahalla. Itse seppo Ilmarinen Tako kullaista kuwoa, Hopiaista morsianta. 267 Fennica.indd 267 17.1.2019 14:55:02 �Fennica: Kalevala  Castrén 1840: Invid bälgens yttre bräddar.  Castrén 1840: Den guldmanige ur glöden.  Castrén’s correction: sinne: ǁ sinne.  Castrén 1840: lågan.  Castrén 1840: Lönta drängar att arbeta.  Castrén 1840: Raskt arbeta lönta drängar.  Castrén 1840: händer.  Castrén 1840: skuldror.  Castrén 1840: Smider utaf guld en hustru. Ei orjat hywästi lietso, Eikä paina palkkalaiset. Itse löihen lietsomahan, Lietso kerran löyhäytti, Lietso toisen löyhäytti; Niin kerralla kolmannella Katso alle ahjoksensa, Lietsimensä liepehelle. Men nu pusta trälar dåligt, Kraftlöst pusta lönta drängar; Sjelf han tar sig för’ att pusta, Hurtigt pustar Ilmarinen, Pustar en gång, pustar tvenne, Redan efter tredja gången Skådar han i essjans botten, Synar långsåt bälgens bräddar.408 Ori tungeksen tulesta, Harja kulta kuumoksesta; On oro hywän näkönen, Waan syän pahan tapanen, Joka päiwä tamman tappo, Parahana kaksi tappo. Sen orjat hywin hywästy, Muu miero pahoin pahastu. Spratt ur elden fram en fåle, Hingst med gyllne man ur glöden;409 Skön är hingsten till att skåda, Ilskefullt dock är dess sinne:410 Dödar ett sto alla dagar, Dödar tvenne på det bästa. Trälarne åt hingsten gladdes, *Men af harm greps smedens sinne. . Se on seppo Ilmarinen Jo oron tulehan tunki, Harjan kulta kuumoksehen, Liitti kultia lisäksi; Kultia kypärin täyen, Hopehia huowan täyen. Otti orjat lietsomahan, Palkkalaiset painamahan. Orjat lietso löyhytteli, Painaeli palkkalaiset, Kintahattomin kätösin, Hatuttoman hartioisen, Talwisella taiwahalla. Itse seppo Ilmarinen Tako kullaista kuwoa, Hopiaista morsianta. Det var smeden Ilmarinen, Körde hingsten uti elden, Den guldmanige i glöden411. Bragte mera guld i elden – Guld, så mycket mössan rymde, Och hattkupan full af silfver. Tog så trälar till att pusta, Lönta drängar till att trycka.412 Trälar pusta oförtrutet, Raskt de lönta drängar trycka –413 Utan handskar uppå handen414, Utan hattar öfver hjessan415, Under kalla vinter-himmeln. Sjelf han, smeden Ilmarinen, Smider sig af guld en hustru,416 Vill en brud af silfver bilda. . Orjat lietso löyhytteli, Päiwät lietso, yöt lepäsi; Ei saa kullaista kuwoa, Hopiaista morsianta. Siitä seppo Ilmarinen Trälar pusta oförtrutet, Pusta dagar, hvila nätter; Ej blir gyllne bilden färdig, Silfver-bruden ej fullbordad. Derpå smeden Ilmarinen . . . . . . 268 Fennica.indd 268 17.1.2019 14:55:02 �Kaksikymmenes Runo — Tjugonde Runan  . . . . . . . Itse löihen lietsomahan, Lietso päiwät päättämättä, Lietso yöt lepäämättä. Päiwän lietso, lietso toisen; Niin päiwänä kolmantena Katso ahjonsa alusta, Lietsimensä liepehiä. Sjelf sig tager för’ att pusta.417 Pustar dagar, rastar icke, Pustar nätter, hvilar icke, Pustar en dag, pustar tvenne, Men418 uppå den tredje dagen Skådar han i essjans botten, Synar långsåt bälgens bräddar.419 Neiti tungeksen tulesta, Kassa kulta kuumoksesta. Sen seppo hywin hywästy, Muu miero pahoin pahastu. Spratt ur elden fram en jungfru, Mö med gyllne hår ur glöden;420 Flickan gladde smedens sinne, Men af harm de andre grepos. Katselewi, kääntelewi; Ei ollut suuta, eikä muuta, Eikä naisen tarpehia. Tako suut, takowi silmät, Muutki tarpehet mokomat, Ei saanut sanalliseksi. Vänder henne, skådar henne, Ser ej mun och ser ej ögon, Ej de qvinnliga behagen; Smider mun och smider ögon, Smider qvinnliga behagen, Ordet kan han icke gifva. On neiti hywän näkönen, Ei tieä tapoja neien; Se on seppo Ilmarinen Pani yöksi wierehensä, Kylmän kulta kuumottawi, Wilun huohtawi hopia. Sano seppo Ilmarinen: ”Kellen kulta kelpoawi? Neiti wanhan Wäinämöisen Ikuseksi puolisoksi.” Skön är jungfrun till att skåda, Hennes seder han ej känner. Tog så smeden Ilmarinen Jungfrun på sin bädd till natten:421 Kyla sprider röda guldet, Kyla sprider hvita silfret. Sade smeden Ilmarinen: ”Åt hvem månde guldmön422 duga? Åt den gamle Wäinämöinen, Till en maka för hans lifstid.423” Sillon wanha Wäinämöinen, Heti öissä ensimmäisnä, Jo tuolla lepäelewi Pätöwillä pääaloilla, Perinnöillä pehmeillä,424 Nuoren neitosen keralla, Ku oli kullasta kuwailtu, Hopiasta siunaeltu. Siinä wanha Wäinämöinen Castrén 1840: Börjar åter Ilmarinen, / Smeden sjelf att bälgen röra (lines 105−106). Castrén 1840: Först. Castrén 1840: Invid bälgens yttre bräddar. Castrén 1840: Fager mö ur lågan spritter, / Den guldlockiga ur glöden (lines 113−114). Castrén 1840: Hennes seder vet man icke. / Det är smeden Ilmarinen, / Tager jungfrun på sitt läger (lines 124−126). Castrén 1840: guldet. Castrén 1840: Till evärdelig en maka. Castrén has condensed three lines into two. Castrén 1840: Tätt invid den unga flickan. Castrén 1840: den. Sjelf den gamle Wäinämöinen Hvilar straxt den första natten – Uppå sköna hufvud-kuddar, Uppå mjuka fjäder-dynor – Vid den unga jungfruns sida,425 Hvilken utaf guld var formad, Som var tecknad utaf silfver.          Der nu426 gamle Wäinämöinen 269 Fennica.indd 269 17.1.2019 14:55:02 �Fennica: Kalevala  Castrén 1840: Öfver sig han täcken breder.  Castrén 1840: Hade nära blifvit frusen.  Castrén 1840: Till aflägsna Pohja-landet.  Castrén 1840: Re’n af hennes tjusning hänförd. . . . . . . . Waroaksen waippahansa, Turwoaksen turkkihinsa. Pani päälle peittehiä, Kahet kolmet karhun taljat, Wiiet kuuet willawaipat. Skyddar sig med ull-betäckning, Sveper sig i tjocka pelsen, Täcker breder öfver kroppen –427 Tvenne, trenne björnars hudar, Dertill fem, sex ylle-täcken. Se oli kylki kyllä lämmin, Ku oli wasten waippoansa, Wasten waatetriepujansa; Ku oli nuorta neittä wasten, Se oli kylki kylmämässä, Oli hyyksi hyytymässä, Meren jääksi jäätymässä, Kiweksi kowoamassa. Lagom varm var ena sidan, Den som låg i täcket insvept, Uti mjuka ylle-klädet. Det åt jungfrun vända sidan Så när hade blifvit frusen,428 Stelnat till en snöig massa, Sig till hafvets is förvandlat Och till stenens hårdhet styfnat. Sillon wanha Wäinämöinen, Yön yhen lewättyänsä Neien kultasen keralla, Hopiaisen morsiamen, Sanowi sanalla tuolla, Lausu tuolla lausehella: ”Ellös sie nykynen nuori, Elkööte lapsen lapsi! Sinä ilmoissa ikänä, Kuuna kullan walkiana, Naista kullasta kuwailko, Hopiasta huolitelko; Kylmän kulta kuumottawi, Wilun huohtawi hopia. Se oli kylki kyllä lämmin, Ku oli wanhan waipan alla; Se oli jääksi jähtymässä, Ku oli nuorta neittä wasten.” Då nu gamle Wäinämöinen Blott en enda natt sig hvilat Invid gyllne jungfruns sida, Bredvid bruden utaf silfver, Höjde han sin röst och talte, Yttrade med orden detta: ”Aldrig må du, unga slägte, Aldrig I, dess söners söner! Ej så länge tiden varar, Klara månen ännu lyser, Utaf guld en qvinna bilda, Vilja brud af silfver smida. Kyla sprider röda guldet, Kyla sprider hvita silfret, Lagom varm var ena sidan, Den i gamla täcket svepta, Men till is den ville stelna, Som var vänd åt unga jungfrun.” Itse seppo Ilmarinen Alla päin, pahoilla mielin, Kaiken kallella kypärin, Läksi poies Pohjolahan, Tytön toisen toiwiossa, Neien innossa ihanan. Sorgsen och med nedsänkt hufvud, Med åt sidan lutad mössa, For nu smeden Ilmarinen Fjerran hän till Pohja-gården,429 For med hopp om annan flicka, Hänförd af en jungfrus fägring.430 270 Fennica.indd 270 17.1.2019 14:55:02 �Kaksikymmenes Runo — Tjugonde Runan . . . . . . Kom så in i431 Pohja-stugan, Yttrade ett ord och sade: ”Gumma gif åt mig din dotter, Gif åt mig en fager fästmö, Den bland dina döttrar yngre, Den bland barnen allrabästa.”432 Louhi Pohjolan emäntä Sanan wirkko, noin nimesi: ”Ei oo tyttö tuuwitettu, Kanawarsi kaswatettu Sinun rehwanan rekehen, Wierehen weren imiän, Luun syöjän, lihan purian, Weren uuelta wetäjän, Ennen annan tyttäreni, Työnnän surman suupalaksi, Suuhun juoksewan sutosen, Karhun kiljuwan kitahan.” Louhi, Pohjolas värdinna,433 Tog till orda nu och sade: ”Här är ingen flicka vaggad, Ingen dotter närd och fostrad För din släde, o du vräkling, För din bädd, du glupske blodhund, Du son fräter kött med benen, Slukar i dig råa bloden. Hellre lemnar jag min dotter, Slungad till Förderfvets munsbit, Uti gapet på en springvarg, Uti bistra björnens käftar.”434 Ei sieltä tytärtä saanut, Eikä nuorta morsianta. Murti suuta, wäänti päätä, Murti mustoa hawenta, Läksi poies Pohjolasta, Matkasi omille maille. Dädan fick han ingen flicka435, Ingen ung och fager fästmö. Vred sin mun, sitt hufvud rörde, Skakade det svarta håret,436 For så bort från Pohja-gården, Färdades till egna nejder.437 Waka wanha Wäinämöinen Tiellä wastahan tulewi, Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Weli seppo Ilmarinen, Lankoni emoni lapsi! Kun olet pahoilla mielin, Kahta kallella kypärin, Pohjolasta tullessasi! Miten Pohjola eläwi?” Gamle trygge Wäinämöinen Möter honom uppå vägen, Yttrar så ett ord och säger: ”Hör mig smed, du Ilmarinen, Frände, barn af samma moder! Hvarför är du så bedröfvad, Låter snedt din mössa hänga, När från Pohjola du kommer? Säg, hur lefver man i Pohja.” Sano seppo Ilmarinen: ”Mi on Pohjolan eleä, Kun on sampo jauhamassa, . Tuli Pohjolan tupahan, Sanan wirkko, noin nimesi: ”Anna akka tyttöäsi, Mulle mointa morsianta, Tyttöäsi nuorempata, Lastasi wakawimpata.”  Castrén 1840: [Kom så] uti.  Castrén 1840: Jag begär en annan fästmö / Den bland sina yngre döttrar / Hvilken är den stadigaste (lines 182−184).  Castrén 1840: Louhi, Pohja-gårds värdinnan.  Castrén 1840: Hellre ger jag bort min dotter, / Slungar till Förderfvets munsbit / I en springvargs gap den arma, / I den bistra björnens käftar (lines 193−196).  Castrén 1840: hustru.  Lines 209−210 are missing in Castrén’s earlier translation (1840).  The end of Castrén’s translation 1840. Sade smeden Ilmarinen: ”Lätt i Pohja är att lefva, Då der Sampo finns, som maler, 271 Fennica.indd 271 17.1.2019 14:55:02 �Fennica: Kalevala  Castrén’s correction: sig ǁ dig.  Collan 1839: På den andra säd att säljas, / På den tredje för besparing (lines 217−218).  Collan 1839: −− Sådd såväl som plöjning, / Jemte all slags vext och gröda (lines 222−223).  Piponius 1839: Lätt är att i Pohja lefva, / Då i Pohja Sampo finnes. / Der är plöjning, der är såning, / Der är all slags vext och gröda, / Der, just det en ständig lycka (lines 220−224). . . Granna locket, som sig438 rullar; Mol på en dag säd att ätas, På den andra till att säljas, På den tredje att förvaras.439 Ja, det säger jag i sanning: Lätt i Pohja är att lefva, Då i Pohja Sampo finnes; Der är plöjning, der är såning, Der är all slags växt och gröda,440 Der, just der en evig lycka.”441 Kirjokansi kellumassa; Päiwän jauho syötäwiä, Päiwän toisen myötäwiä, Kolmannen kotipitoja. Jotta sanon, kun sanonki, Mi on Pohjolan eleä, Kun on sampo Pohjolassa. Siin’ on kyntö, siinä kylwö, Siinä kaswo kaikenlainen, Siinäpä ikuinen onni.” 272 Fennica.indd 272 17.1.2019 14:55:02 �Yheskolmatta Runo — Tjuguörsta Runan Yheskolmatta Runo. Tjuguförsta Runan. Waka wanha Wäinämöinen Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Ohoh seppo Ilmarinen! Läkkööme Pohjolahan . Hywän sammon saahantahan, Kirjokannen katsantahan.” Gamle trygge Wäinämöinen Sjelf till orda tog och sade: ”Hör mig, broder Ilmarinen! Låt oss nu till Pohja fara För att taga goda Sampo, För att skåda granna locket.” . . . Sano seppo Ilmarinen: ”Ei ole sampo saatawana, Kirjokansi tuotawana Pimiästä Pohjolasta. Siellä on sampo saatettuna, Kirjokansi kannettuna Pohjolan kiwimäkehen, Waaran waskisen sisähän, Yheksän lukun ta’aksi. Sihen juuret juuruteltu Yheksän sylen sywähän, Juuri juurttu maaemähän, Toinen wesiwiertehesen, Kolmansi kotimäkehen.” Sade smeden Ilmarinen; ”Svårt det blir att Sampo taga, Svårt att få det granna locket Ifrån Pohjola der mörka. Der är Sampo förd att gömmas, Granna locket att förvaras, In i Pohja-gårdens stenberg, Inom kopparbergets gömmor, Bakom nio lås och riglar, Och dess rötter har man fästat På ett djup af nio famnar; En är fästad ned i jorden, Invid vattnets rand den andra Och i hemmets berg den tredje.” Sade gamle Wäinämöinen: ”Kom blott du att Sampo taga, Hem det granna locket föra Ifrån Pohja-gårdens stenberg, Ifrån kopparbergets gömmor, Från de nio låsens stängsel. Först dock hamra mig en klinga, Ett eldeggadt svärd mig bilda, Hvarmed hundarna jag tuktar, Jagar Pohja-skaran undan, När vi gå att taga Sampo, När till kalla byn vi komma, Bort till Pohjola det nörka, Till det mulna Sariola.” Sano wanha Wäinämöinen: ”Läkkös sammon saahantahan, Kirjokannen tuoantahan Pohjolan kiwimäestä, . Waaran waskisen sisästä, Yheksän lukun takoa. Tao mulle uusi miekka, Tee miekka tuliteränen, Jolla hurttia hutelen, . Pohjan kansan karkottelen, Saahessa otolle sammon, Tuonne kylmähän kylähän, Pimiähän Pohjolahan, Summahan Sariolahan.” 273 Fennica.indd 273 17.1.2019 14:55:02 �Fennica: Kalevala . . . . . Siitä seppo Ilmarinen, Takoja iänikuinen, Tunki rautoja tulehen, Teräksiä hiiloksehen. Otti orjat lietsomahan, Palkkalaiset painamahan; Orjat lietso löyhytteli, Hywin paino palkkalaiset, Rauta wellinä wenähti, Kuonana teräs kohasi. Det var smeden Ilmarinen, Den evärdelige hamrarn, Föste skyndsamt jern i elden, Bragte hastigt kol i essjan, Tog så trälar till att pusta, Lönta drängar till att trycka. Trälar pusta oförtrutet, Raskt de lönta drängar trycka; Såsom välling vidgas jernet, Såsom jernslagg fräser stålet. Siitä seppo Ilmarinen, Takoja iänikuinen, Katso alle ahjoksensa, Lietsimensä liepehelle, Miekka tungeksen tulesta, Terä warsin walkiasta. Derpå smeden Ilmarinen, Den evärdelige hamrarn, Ned uti sin essja skådar, Synar långsåt bälgens bräddar. Spratt nu fram ett svärd ur elden, Sprang en klinga upp ur glöden. Siitä seppo Ilmarinen, Takoja iänikuinen, Päätä kullasta kuwasi, Hopiasta huolitteli. Kulta taipu taikinana, Ween waahtena hopia, Ahjolla alasimilla, Wasarilla walkkamilla. Sjelf nu smeden Ilmarinen, Den evärdelige hamrarn, Bildade af guld dess fäste, Gjorde handtag utaf silfver; Såsom deg sig guldet töjde, Silfret såsom hafvets fradga, Uti essjan, uppå städet, Under slagen utaf hammarn. Nu är svärdet färdigbildadt, Och den gamle Wäinämöinen Griper i eldeggad klinga, Fattar tag med högra handen, Yttrar så ett ord och säger: ”Passar klingan ock för mannen, Skickar svärdet sig för bärarn?” Jo on miekka walmihina. Itse wanha Wäinämöinen Sai miekan tuliteräsen Kätehensä oikiahan; Sanan wirko, noin nimesi: ”Onko miekka miestä myöten, . Kalpa kantajan mukahan?” . Klingan passade för mannen, Skickade sig väl för bärarn, Månen lyste uppå spetsen, På dess fäste glänste solen, Olipa miekka miestä myöten, Kalpa kantajan mukahan, Jonka kuu kärestä paisto, Päiwä wästistä wälötti, 274 Fennica.indd 274 17.1.2019 14:55:02 �Yheskolmatta Runo — Tjuguörsta Runan . . . Heponen terällä hirnu, Kasi nauku naulan tiessä, Pentu putkessa makasi. Hästen gnäggade på bettet, Katten gnällde uppå knappen Och i slidan låg en hundvalp. Siitä seppo Ilmarinen Hyötteleksen, wyötteleksen, Rautapaitohin paneksen, Teräswöihin telkitäksen. Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Mies on lustuissa lujempi, Rautapaiassa parempi, Teräswöissä tenhosampi.” Derpå smeden Ilmarinen Väpnar sig och sig omgjordar, Kläder sig i jernsmidd skjorta, Stålsmidt bälte på sig spänner, Yttrar så ett ord och säger: ”Mannen är i pansar bättre, Starkare i jernsmidd skjorta, Fastare i stålsmidt bälte.” Lähteä luku tulewi, Liitto käyä kerkiäwi; Yks on wanha Wäinämöinen, Toinen seppo Ilmarinen, . Läksiwät hewon hakuhun, Suwikunnan kuuntelohon, Suwikunnan suitset wyöllä, Warjan waljahat olalla. Käywät tietä astelewat . Ympäri salon sinisen, Kuulit purren itkewänsä, Wenehen walittawansa. Tiden nalkas nu att fara, Vandrings-stunden är förhanden. En var gamle Wäinämöinen, Ilmarinen var den andre, Gingo nu att hästen söka, Söka ett års gamla fålen, Buro betslet invid gördeln, Fålens seldon uppå ryggen. Stigande långsefter vägen, Kring den dunkla ökenskogen, Hörde de ett fartyg gråta, Och en båt vid stranden klaga. . Gamle trygge Wäinämöinen, Sjelf till orda tog och sade: ”Der ett fartyg höres gråta, Der en båt vid stranden klagar. Kanske att vi fara sjöleds, Färdas fram med båt på vattnet, Eller monn till lands vi resa, Ridande på hafvets stränder?” Sano seppo Ilmarinen: ”Wakawampi maisin matka; Surma menköhön merelle, Siellä tuuli turjuttaisi, . Waka wanha Wäinämöinen Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Siell’ on pursi itkemässä, Wenonen walittamassa; Joko mennemmä meriä, Wenehellä wettä myöten, Waiko maisin matkoamma, Ratsastamma rantamaisin?” Sade smeden Ilmarinen: ”Säkrare till lands är färden, Döden gånge ut på hafvet, Der oss skulle stormen skaka, 275 Fennica.indd 275 17.1.2019 14:55:02 �Fennica: Kalevala . . . Siellä wiskaisi wihuri, Saisi sormet soutimeksi, Kämmenet käsimeloiksi.” Vädrets ilar våldsamt kasta, Våra fingrar blefve åror, Våra flata händer styren.” Sano wanha Wäinämöinen: ”Wakawampi maisin matka, Wakawampi, waikiampi, Wielä muuten mutkasempi. Lysti on wenon wesillä, Purren juosta jolkutella, Weet wäliät wälkytellä, Selät selwät seurustella; Tuuli purtta tuuwittawi, Länsituuli läikottäwi, Etelä eille wiepi.” Sade gamla Wäinämöinen: ”Säkrare till lands är färden, Säkrare, men mer besvärlig, Ännu vida mera krokig, Och det är en fröjd för båten, När den flyter uppå vattnet, Stryker fram på vida hafvet, Följer åt de stora fjärdar, När den vaggas utaf blåsten, Gungas utaf vestanfinden, Föres fram af sunnanfläkten. Heitti maahan marhaminnan, Suwikunnan suitset suolle, Warsan waljahat aholle, Läksi luoksi puisen purren, Luoksi itkewän wenehen. Kysytteli, lausutteli: . ”Mitä itket puinen pursi, Wene hankawa walitat? Itketkö sä puisuuttasi, Hankauttasi haluat?” Slängde grimman ned på marken, Hingstens betsel uppå mossan, Fålens seldon uti lunden. Vandrar sedan till sin trädbåt, Båten, som vid stranden gråter, Talar och af båten spörjer: ”Hvarför gråter du, min trädbåt, Jemrar dig, du årfästrika? Smärtar dig, att tung du gjordes, Att så grof du blifvit timrar?” . . . . Svarade nu trädstams-skeppet, Årfästrika båten talte: ”Båtens håg är ut på böljan Äfven ifrån smorda rullar, Flickans håg till mannens boning Äfven ifrån höga hemmet. För min tyngds skull jag ej gråter, Ej för det, att grof jag gjordes; Derför gråter jag, ett trädskepp, Klagar båt af tallar timrad: Sades nog, då man mig gjorde, Att jag till en stridsbåt reddes, Pursi puinen wastoawi, Wene hankawa sanowi: ”Wesill’ on wenosen mieli Terwasiltaki teloilta, Mieli neion mieholahan Korkiastaki koista. Enkä itke puisuuttani, Hankauttani halua; Sitä itken puinen pursi, Wene mäntynen walitan; Sanottihin tehtäessä Saatawan sotiwenettä, 276 Fennica.indd 276 17.1.2019 14:55:03 �Yheskolmatta Runo — Tjuguörsta Runan . Sotipurtta puuhattawan, Tuowan täyteni eloa, Alukseni aartehia. En sotahan saanukkana, Enkä wietynä wesille. Muut purret, pahimmat purret, Päästähän sotia käywät, Tappeloita tallustawat; Enemmän eloa saawat, Kun kuningas kuunna wuonna, Seppä seitsennä kesänä. Minä westämä wenonen, Walmistama Wäinämöisen, Aina lahon lastuillani, Wenyn westämöisilläni. Pahimmatki maan matoset Alla kaarteni asuwat, Linnut ilman ilkeimmät Pesän päälläni pitäwät; Oisi kahta kaunihimpi, Kahta kolmia parempi, Olla mäntynä mäellä, Petäjänä kankahalla, Oksilla orawan juosta, Hawulinnun haihatella.” Rustades till örlogsfartyg, Att med gods och skatter lastad Jag till hemmet skulle vända; Men ej kom jag ut till striden, Fördes ej på hafvets böljor. Andra båtar, sämsta fartyg, Färdas städse uti örlig, Vilda fejders stråt beträda Och förskaffa mera medel, Än en konung får på sex år, På sju somrar smeden vinner. Jag, som är till farkost bilad, Redd af gamle Wäinämöinen, Ruttnar jemt på mina spånor, Vräkes här på timmer-platsen. Markens allrasämsta maskar Bo inunder mina vränger, De bland luftens foglar värsta Bygga på mig sina nästen. Tvåfaldt vackrare det vore, Vore två- och trefaldt bättre, Att en tall på backen vara, Stå på heden som en fura, På hvars qvistar ekorn springer, Barrträdsfågeln vingen flaxar. . Sano wanha Wäinämöinen: ”Lienet wene Wäinämöisen, Niin mennet teloilta näiltä, Ilman kourin koskematta, Käsiwarsin waalimatta.” Sade gamle Wäinämöinen: ”Är du Wäinämöinens fartyg, Må du löpa ifrån stapeln, Utan att af händer röras, Utan att med armar skjutas.” Pursi taiten wastoawi, Wene hankawa sanowi: ”Eipä mun sukuni muukan, Eikä weljeni wenoset Mennä kourin koskematta, Käsiwarsin waalimatta.” Skickligt svarar trädstams-skeppet, Årfästrika båten talar: ”Löper ej mitt hela slägte, Ej de andra bröda-båtar, Utan att af händer röras, Utan att med armar skjutas.” . . . . . 277 Fennica.indd 277 17.1.2019 14:55:03 �Fennica: Kalevala Sano wanha Wäinämöinen: ”Jos ma sun wesille työnnän, Joko juokset soutamatta, Airoilla awittamatta, Huoparilla huopimatta, Puhumatta purjehesen?” Sade gamle Wäinämöinen: ”Om jag dig på böljan skjuter, Monne utan rodd du löper, Utan årors tillhjelp skrider, Stryker fram förutan myndning, Utan vind, som seglet fyller?” . Pursi taiten wastoawi, Wene hankawa sanowi: ”Eipä mun sukuni muukan, Eikä toinen joukkioni Juokse sormin soutamatta, Airoilla awittamatta, Huoparilla huopimatta, Puhumatta purjehesen.” Skickligt svarar trädstams-skeppet, Årfästrika båten talar: ”Löper ej mitt hela slägte, Ej de andra brödra-båtar, Om man dem med rodd ej drifver, Bringar fram med årors tillhjelp, Myndar med de smärre åror, Och om vind ej seglet fyller.” . Sano wanha Wäinämöinen: ”Joko juokset soutamalla, Airoilla awittamalla, Huoparilla huopimalla, Puhumalla purjehesen.” Sade gamle Wäinämöinen: ”Löper du med rodd då drifven, Om man hjelper till med åror, Med de smärre åror myndar, Och om vinden seglet fyller?” Pursi taiten wastoawi, Wene hankawa sanowi: ”Jopa mun sukuni muukin, Kaikki weljeni wenoset, Juoksi sormin soutamalla, Airoilla awittamalla, Huoparilla huopimalla, Puhumalla purjehesen.” Skickligt svarar trädstams-skeppet, Årfästrika båten talar: ”Löper ju mitt hela slägte, Löpa alla brödra-båtar, Om med rodd de framåt drifvas, Om man hjelper till med åror, Med de smärre åror myndar, Och om vinden seglet fyller.” Waka wanha Wäinämöinen Työntäwi wenon wesille, Laulo purren lainehille; Laulo laian neitosia, Tinapäitä neitosia, Tinapäitä, waskiwöitä, Sormuskäsiä somia; Laian toisen sulhosia, Sukapäitä sulhosia, Gamle trygge Wäinämöinen Sköt nu båten ut på vattnet, Qvad sin farkost uppå böljan. Qvad en sida full med flickor, Fagra tennbriskprydda flickor, Unga mör med messingsgördlar, Ringbeprydda, nätta jungfrur; Qvad den andra full med fästmän, Unge män med sträfva lockar, . . . . . 278 Fennica.indd 278 17.1.2019 14:55:03 �Yheskolmatta Runo — Tjuguörsta Runan  Erroneous spelling of nuoret. Sukapäitä, piipiwoja, Kannusjalkoja jaloja. Sträfva lockar, hårda händer, Sporrbeprydde, stolte karlar. Wielä laulo Wäinämöinen Teljot täytehen wäkeä, Teljot wanhoa wäkeä, Iän kaiken istunutta, Kuss’ oli wähän sioa, Nuorukaisilta esinnä. Ännu qväder Wäinämöinen Tofterna i båten fulla Med en ålderstigen skara, Med ett slägte, tärdt af tiden; – Ringa rum för det var öfrigt, Då han först de unga qvädit. Itse istuwi perähän, Laatiuwi laskemahan, Kokan koiwusen kuwulle, Melan koukkupään nojalle. Sanowi sanalla tuolla, Lausu tuolla lausehella: ”Juokse pursi puittomia, Wene wäljiä wesiä, Kule kuplina wesillä, Lumpehina lainehilla.” Sjelf han sätter sig vid rodret, Ställer sig att styra båten Uti björkens höjda bakstam, Stödd emot det krökta styret. Höjde då sin röst och sade, Talade med dessa orden: ”Flyt i trädlös trakt, du fartyg, Lägg till rygga vida fjärdar, Flyt på hafvet som en bläddra, Som ett näckrosblad på böljan.” Pani wanhat soutamahan, Wanhat souti, pää wapisi, Ei ilo ilolle käynyt, Eikä soutu souannalle. Ordnade till rodd de gamle, Gamle ro och hufvun darra, Glädjen sämjes ej med glädje, Rodden sig till rodd ej fogar. . Pani nouret442 soutamahan, Werewät wetelemähän, Nuoret souti, sormet notku, Ei ilo ilolle tullut, Eikä soutu souannalle. Ordnade till rodd de unga, Ställde dem att åror sköta, Unge ro och fingren knaka, Glädjen sämjes ej med glädje, Rodden sig till rodd ej fogar. . Siitä seppo Ilmarinen Itse istu soutamahan, Asettautu airoisille; Jo tuli ilo ilolle, Pääsi soutu souannalle. Souti seppo Ilmarinen, Souti sormilla kowilla, Pyörähteli puinen pursi, Sjelf nu smeden Ilmarinen Tog sin plats på roddar-bänken, Satte sig att åror sköta; Nu med glädje glädjen sämjes Och till rodd sig rodden fogar. Rodde smeden Ilmarinen, Rodde med de hårda fingrar; Nu sig svänger trädstams-skeppet, . . . . . 279 Fennica.indd 279 17.1.2019 14:55:03 �Fennica: Kalevala . . . . . . Furu-båtens bräder böjas, Tofter skakas, åror knaka, Årors skaft som hjerpar pipa, Årors blad som orrar kuttra, Fören susar liksom svanen, Aktern skränar till likt korpen, Såsom gäss rodd-hakar ljuda. Sjelf den gamle Wäinämöinen Styr sin farkost genom svallet Vid den dimomhöljda udden, Vid den skogbeväxta holmen. Ahti saarella asuwi, Kauko niemen kainalossa; Kataluutta Kauko itki, Weitikkä osan wähyyttä, Ahti aitan pieneyttä. Ahti bodde uppå holmen, Kauko uti uddens krökning. Han sitt usla läge sörjer, Han sin ringa lott begråter, Trånga boden honom grämer. Loi silmänsä luotehelle, Käänsi päätä päiwän alle; Kaunis kaukoa näkewi, Werewä wesien poikki, Pitkä pilwien takoa. Näki pilwen pienemmäisen, Pilwessä wesipisaran, Pisarassa pienen lammin, Lammissa wenowähäsen, Wenossa wähän wäkeä; Mies puhas perässä purren, Uros toinen airoksissa. Kastade sin blick åt vester, Vände hufvudet åt söder; Ut åt fjerran ser den sköne, Kämpen skådar öfver hafvet, Långe mannen bortom molnen. Ser en ganska liten molnsky, Ser i skyn en vattendroppe, Ser en liten sjö i droppen Och på sjön en liten ökstock, Varsnar litet folk i stocken, Ser i båtens stam en hjelte, Annan kämpe vid dess åror. Sano lieto Lemminkäinen: ”En mä tunne tuota purtta, Keksi kelwoista wenettä, Souten Suomesta tulewi, Airoin iskein iästä, Melan luoen luotehesen.” Sade muntre Lemminkäinen: ”Ej jag känner detta fartyg, Känner ej den goda båten, Som med rodd från Suomi kommer, Drifs med årslag ifrån öster, Har sitt styre vändt mot vester.” Jo huhuta huiahutti, Huutawi nenästä niemen, . Wene honkanen wapisi, Teljot rytky, airot notku, Airon pyyryt pyinä winku, Terät tetrinä kukerti, Nokka jolu joutsenena, Perä kraakku kaarnehena, Hangat hanhina hatsahti. Itse wanha Wäinämöinen Laskea karehtelewi, Nenätse utusen niemen, Päitse saaren terhenisen. Nu han höjde upp sin stämma, Hof ett mäktigt skri vid udden, 280 Fennica.indd 280 17.1.2019 14:55:03 �Yheskolmatta Runo — Tjuguörsta Runan . . . . . . Mäikäsi mäen takoa: ”Kenen on wene wesillä, Kenen laiwa lainehilla?” Sporde ropande bak kullen: ”Hvems är båten uppå vattnet, Skeppet, som på böljan flyter?” Miehet purresta puhuwat, Waimot wastaten sanowat: ”Mi olet mies mäen takanen, Uros korwen ulkomainen? Kun et tunne luojan purtta, Keksi Wäinölän wenettä, Et tunne perän pitäätä, Airollista arwaele.” Männerna från båten tala, Qvinnorna det gensvar gifva: ”Hvem är du, som står bak kullen, Kämpe der i ödemarken, Här du Skaparns båt ej känner, Sjelfva Wäinö-gårdens farkost, Känner icke båtens styrman, Har om roddaren ej kunskap?” Sano lieto Lemminkäinen: ”Jo tunnen perän pitäjän, Jo älyän airollisen: Waka wanha Wäinämöinen Itse on perän piossa, Ilmarinen airollisna. Minnekkä menettä miehet, Kunne urohot kuletta?” Sade muntre Lemminkäinen: ”Redan styrmannen jag känner, Känner roddaren i båten: Gamle trygge Wäinämöinen Sjelf vid båtens styre sitter, Roddaren är Ilmarinen. Hvart, I männer, gäller resan, Hvart är kosan ställd, I hjeltar?” Sano wanha Wäinämöinen: ”Kohti pohjaista kulemma, Kohti kuohuja kowia, Lakkipäitä lainehia, Sampoa tapoamahan, Kirjokantta katsomahan Pohjolan kiwimäestä, Waaran waskisen sisästä.” Sade gamle Wäinämöinen: ”Rakt åt norr är kosan rigtad, Gent emot de stora vågor, Mot de skumbeklädda böljor Fara vi att Sampo taga, Att det granna locket hemta Ifrån Pohja-gårdens stenberg, Ifrån kopparbergets gömmor.” Sade muntre Lemminkäinen: ”O du gamle Wäinämöinen! Tag och mig på dina färder, Äfven jag en man der vore, Vore der en tredje hjelte, När du går att lyfta Sampo, Att det granna locket bära Ifrån Pohja-gårdens stenberg, Ifrån kopparbergets gömmor.” Sano lieto Lemminkäinen: ”Oi sie wanha Wäinämöinen. Ota mieki matkohisi, Olen mieki miessä siellä, . Urohona kolmantena, Kun saat sammon nostantahan, Kirjokannen kannantahan Pohjolan kiwimäestä, Waaran waskisen sisästä.” 281 Fennica.indd 281 17.1.2019 14:55:03 �Fennica: Kalevala . . . . . Waka wanha Wäinämöinen Otti miehen matkohinsa, Werewän wenosehensa. Se on lieto Lemminkäinen Jo tulla tuhuttelewi, Käyä luikerrettelewi, Tuopi laian tullessansa, Wenehesen Wäinämöisen. Gamle trygge Wäinämöinen Tog så kämpen med på färden, Tog i båten raske mannen. Det är muntre Lemminkäinen, Vandrar stigande med snabbhet, Går med lätta steg till stranden, Hemtar med sig sido-bräder Uti Wäinämöinens farkost. Sano wanha Wäinämöinen. ”Oisi puuta purressani, Laitoa wenosessani, Parahiksi painoaki; Miksi sie kannat metsästä Puuta purtehen lisäksi?” Sade gamle Wäinämöinen: ”Vore lagom träd i båten, Sido-bräder i min farkost, Vore äfven tyngd tillfyllest, Hvarför bär du ifrån skogen Ännu mera träd i båten?” Sano lieto Lemminkäinen. ”Ei wara wenettä kaaha, Tuki suowoa tuhoa; Useinpa merellä Pohjan Tuuli laitoa kysywi, Wastatuuli warpehia.” Sade muntre Lemminkäinen: ”Ej förrådet stjelper båten, Stacken ej förstörs af stödet, Ofta ju på Pohja-hafvet Vinden pröfvar sido-bräder, Motvind starka sqvättbord fordrar.” Sano wanha Wäinämöinen: ”Sen tähen sepon wenosen Laiat rautohin rakettu, Jott’ ei tuulen tuiki wieä, Tahi ottoa ahawan.” Sade gamle Wäinämöinen: ”Derför är ock smedens farkost Redd med jernbeslagna sidor, Att ej båten drifs af vinden, Ej af vårens ilar kastas.” 282 Fennica.indd 282 17.1.2019 14:55:03 �Kaheskolmatta Runo — Tjuguandra Runan Kaheskolmatta Runo. . . . . . . Tjuguandra Runan. Siitä wanha Wäinämöinen Laskea karehtelewi, Nenästä utusen niemen, Päästä saaren terhenisen; Laski päiwän maawesiä, Päiwän toisen suowesiä, Kolmannen kosken wesiä. Gamle trygge Wäinämöinen Styrde sedan fram sin farkost Från den dimomhöljda udden, Från den skogbeväxta holmen. Styrde en dag långsmed floder, Andra dagen långsmed sjöar Och den tredja utför forssar. Tuossa wanha Wäinämöinen Itse noin sanoiksi wirkki Korwalla kosken tulisen, Pyhän wirran pyörtehessä: ”Neiti kosken korwallinen, Impi wirran wierellinen! Weäppä lankoa we’elle, Sinerwätä lainehelle, Tullessa punasen purren, Terwarinnan teuotessa. Kiwi on keskellä jokia, Paasi kuohun kukkuralla, Eessä on punasen purren, Tiellä terwasen wenehen. Wäännä reikä wääntiällä, Puhkase purasimella, Jotta juosta puisen purren, Terwarinnan teuotella. Rauaksi wenehen rinta, Kiwen kylki sammaliksi, Kuohuja kulettaissa, Mäkipäitä mäntäissä! Koprin kouhuja kokoa, Käsin käännä käppyröitä, Sylin aaltoja syseä, Jott’ ei riusko rinnoilleni Eikä päälleni päräjä. Nu den gamle Wäinämöinen Sjelf till orda tog och sade Ofvan fallet af eldforssen, Vid den helga flodens hvirvel: ”Jungfru, du forsfallets granne, Flicka invid strida strömmen! Drag ditt snöre ut på vattnet, Drag ditt blåa garn på böljan, När den röda båten kommer, Tjärubringan framåt stryker. Midt i floden står en klippa, Der som forssen starkast brusar, Ligger framför röda båten, Är i vägen för min farkost. Vrid i klippan hål med borren, Bryt den sönder med ditt huggjern, Så att båten fritt kan löpa, Tjärubringan framåt stryka. Båtens bog till jern förvandla, Byt till mossa stenens sida, Då jag far i forssens brusning, Färdas fram bland strida böljor. Samla bränningar med näfven, Vänd dem om med dina händer, Vågor välf med famnen undan, Att mot bröstet de ej fräsa, Att mot mig de icke brusa. 283 Fennica.indd 283 17.1.2019 14:55:03 �Fennica: Kalevala . Ukko taiwahan jumala! Jok’ olet ainoinen apuni, Piä miekalla pereä, Tuiota tupettomalla, Jotta juosta puisen purren, Mennä mäntysen wenehen.” O du Ukko, Gud i höjden! Du som är mitt enda bistånd, Sträck ditt blanka svärd i böljan, Styr min farkost med din klinga, Så att båten fritt kan löpa, Furu-stocken framåt stryka.” Siinä puuttu puinen pursi, Wene Wäinölän wäsähty; Pursi puuttuwi lujahan, Takistu wene punanen. Der dock stadnar trädstams-båten, Fastnar Wäinö-gårdens farkost, Hårdt sig fäster trädstams-skeppet, Röda båten röres icke. . Waka wanha Wäinämöinen Arwelee, ajattelewi: ”Mihin puuttu puinen pursi, Piätty wene punanen? Kiwellenkö, wai haolle, Waiko waskirauniolle?” Gamle trygge Wäinämöinen Börjar tänka och begrunda: Hvarvid fäste sig nu båten, Stadnade den röda stocken? Monne vid en sten, en ruska, Eller vid ett koppar-röse?” . Kallistihen katsomahan: ”Ei kiwellen, ei haolle, Eikä waskirauniolle, Suuren on hauin hartioilla, We’en koiran koukkuluilla.” Lutade sig ned att skåda: ”Icke vid en sten, en ruska, Eller vid ett koppar-röse, Men på stora gäddans skuldror, Uppå vattenhundens refben.” Se on lieto Lemminkäinen Pisti miekkansa merehen, Lapionsa alle laiwan, Ei ota wenonen juosta, Pääse pursi puutoksesta; Miekka murskaksi mureni, Kala pääsi terweheksi. Det var muntre Lemminkäinen, Stack sitt svärd i flodens bölja, Stafven ned inunder skeppet, Båten börjar ej att löpa, Löses icke ur sitt fängsel. Svärdet splittrades i stycken, Fisken var dock frisk och oskadd. Siitä seppo Ilmarinen Pisti miekkansa merehen, Lapionsa alle laiwan, Ei ota wenonen juosta, Pääse pursi petoksesta; Miekka murskahti muruksi, Kala pääsi terweheksi. Derpå smeden Ilmarinen Stack sitt svärd i flodens bölja, Stafven ned inunder skeppet, Båten börjar ej att löpa, Löses icke ur sitt fängsel. Svärdet splittrades i stycken, Frisk och oskadd var dock fisken. . . . . 284 Fennica.indd 284 17.1.2019 14:55:03 �Kaheskolmatta Runo — Tjuguandra Runan . Sillon wanha Wäinämöinen Wyöltä miekkansa wetäwi, Tupestansa tuiman rauan, Pisti hauin hartioihin, We’en koiran koukkuluihin. Nu den gamle Wäinämöinen Drager svärdet från sin sida, Grymma jernet utur slidan, Sticker det i gäddans skuldror, Uti vattenhundens refben. . Nostatti kalan merestä, Pään weti wenosehensa, Purston pohjahan puotti. Katselewi, kääntelewi, Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Jotaki joessa ompi Hakojaki, haukiaki. Ku olle wanhin sulholoista Hauki halki pahkomahan, Kala wiploin wiiltämähän.” Lyfter fisken ifrån hafvet, Drager hufvudet i båten, Stjerten sänkes ned i bottnet. Vänder fisken, den betraktar, Yttrar så ett ord och säger: ”Ett och annat finns i floder, Der finns ruskor, der finns gäddor. Hvem bland svenner är den äldste? Han må sönderdela gäddan, Skära fisken uti stycken.” Miehet purresta puhuiwat, Lausu waimot laitasilta: ”Saajan on käet sulimmat, Sormet pyytäjän pyhimmät.” Männerna ur båten svara, Qvinnorna ifrån dess sidor: ”Renast äro fiskarns händer, Heligast hans egna fingrar.” Jo otti wenonen juosta, Pääsi pursi puutoksesta; Waka wanha Wäinämöinen Luotti purren luotoselle, Otti weitsen huotrastansa, Wasemelta puoleltansa, Jolla hauin halkasewi, Pahkowi kalan kaheksi. Sanan wirkko, noin nimesi: ”Mikä tuosta ei tulisi Hauin suuren hampahista, We’en koiran koukkuluista, Jos oisi sepon pajassa, Luona taitawan takojan, Miehen mahtawan käsissä?” Båten började nu löpa, Skeppet ur sitt fängsel löstes. Gamle trygge Wäinämöinen Styrde båten till en holme, Drog så knifven ur sin slida, Som på venstra sidan hängde. Dermed skar han gäddan sönder, Klyfde den i tvenne delar, Tog till orda se’n och sade: ”Hvad ej kunde deraf blifva, Af den stora gäddans tänder, Utaf vattenhundens refben, Om den fördes till en smidja, Om till skicklig smed den bragtes, Bragtes till en kunnig konstnär?” Sano seppo Ilmarinen: ”Mipä turhasta tulisi, Sade smeden Ilmarinen: ”Hvad kan utaf skräpet blifva, . . . . . . 285 Fennica.indd 285 17.1.2019 14:55:03 �Fennica: Kalevala . . . Hvad af lumpna tinget göras, Utaf fiskbens-skrädet bildas, Om det ock till smidjan föres, Om till skicklig smed det bringas, Bringas till en kunnig konstnär?” Sano wanha Wäinämöinen: ”Tuo ois alku kanteletta, Kun oisi osaajan luona, Miehen mahtawan käsissä!” . Työksi tyhjästä olisi, Kalan ruowosta kaluksi, Jos oisi sepon pajassa, Luona taitawan takojan, Miehen mahtawan käsissä!” Sade gamle Wäinämöinen: ”Det ju vore harpans början, Om till skicklig smed det fördes, Bragtes till en kunnig konstnär.” Ei ollut osoajata, Eikä miestä mahtajata, Harpun luisen laatiata; Waka wanha Wäinämöinen Itse löihen laatiaksi, Tekiäksi teentelihen. Kusta sai kopan komian? Tuolta tuomikkopurolta, Kuusesta kumisewasta. Mist’ on naulat kanteletta? Hauin suuren hampahista, Orasista Tuonen orjan. Men der fanns ej kunnig konstnär, Fanns ej man med sådan insigt, Att han kunnat harpan foga. Gamle trygge Wäinämöinen Tager sjelf sig för’ att foga, Börjar sjelf att harpan bilda. Hvadan fick han ljudfullt botten? Från den häggbevuxna dalen, Från den genljudsfulla granen. Hvadan fick han harpans skrufvar? Af den stora gäddans tänder, [Utaf Tuoni-trälens borrar.] Ännu felas något litet, Sköna harpan är i saknad Af en sträng, af tvenne tagel. Hvaraf voro harpans strängar? Utaf hår från Hiisi-hästen, Utaf Lempo-fålens klädnad. Wielä uupuwi wähäsen, Kaipoawi kanteloinen, Yhtä kieltä, kahta jouhta; . Mist’ on kielet kanteletta? Hiwuksista Hiien ruunan, Lemmon warsan waattehista. . . Nu var strängaspelet färdigt, Stora gäddbens instrumentet, Harpan utaf fiskens fenor. Gamle trygge Wäinämöinen Bjöd de gamle till att spela; Gamle spela, hufvun darra, Glädjen ej med glädje sämjes, Spelet sig till spel ej fogar. Bjöd de unga till att spela, Jo on soitto walmihina, Soitto suuri hauinluinen, Kantelo kalanewänen. Waka wanha Wäinämöinen Kutsu wanhat soittamahan, Wanhat soitti, päät wapisi, Ei ilo ilolle tullut, Soitto soitolle tajunut. Kutsu nuoret soittamahan, 286 Fennica.indd 286 17.1.2019 14:55:03 �Kaheskolmatta Runo — Tjuguandra Runan . . . . . . . Nuoret soitti, sormet notku; Eipä ääni ääni ollut, Ilo käynynnä ilosta. Soitti lieto Lemminkäinen, Soitti seppo Ilmarinen; Ei ilo ilolle käynyt, Soitto soitolle ylennyt. Unge spela, fingren knaka, Ej är ljudet rätta ljudet, Glädjen gäller ej för glädje. Spelar muntre Lemminkäinen, Spelar smeden Ilmarinen, Glädjen ej med glädje sämjes, Spelet sig till spel ej höjer. Waka wanha Wäinämöinen Käytti soiton Pohjolassa, Kantelon Kalewalassa; Soitti Pohjolan emäntä, Soitti pojat Pohjolassa, Soitti pojat, soitti neiot, Soitti pikku piikasetki, Soitti miehet naimattomat, Soitti nainehet urohot, Tuota käänsit, tuota wäänsit, Tuota kynsin kiinnittiwät, Toki ei oikehin osattu, Kielet kierohon tuliwat, Koska kansa kahtalainen Niitä soitti sormillansa. Jouhet parkuiwat pahasti, Ääni kaikku karkiasti, Soitto julmasti sorisi. Gamle trygge Wäinämöinen Skickar harpan så till Pohja, Kantele till Kalevala. Spelar Pohja-gårds värdinnan, Spela Pohja-gårdens svenner, Spela svenner, spela jungfrur, Spela ock de unga flickor, Spela de ogifta männer, Spela äfven gifta männer. Vända harpan om och vrida, Hålla den i sina fingrar, Äga ej den rätta konsten. Strängarna i oskick bragtes, När de tvenne skilda folkslag Spelade med sina fingrar; Taglen gåfvo skränfullt läte, Skärande och sträfva toner, Harpan skrålade förfärligt. Ukko uunilta herännyt, Kiukahalta kirjahtanut Sanowi sanalla tuolla, Lausu tuolla lausehella: ”Heretkääte, heittäkääte, Kaikki käypi karwoilleni, Puhki korwani puhuwi, Läpi pääni läylentäwi, Wiepi wiikoksi uneni. Jos ei soitto Suomen kansan Wasta waikuta paremmin, Eli uuwuta unehen, Niin wetehen wiskoote, Gubben vaknade på ugnen, Spratt ur sömnen upp den gamle, Höjde då sin röst och sade, Talade med dess orden: ”Hören upp omsider, tystnen! Detta skär mig allt till benen, Spränger mina örons hinnor, Ristar tvert igenom hufvet, Störer sömnen för en vecka. Om det Finska folkets harpa Icke bättre åstadkommer, Ej försänker uti slummer, Vräken den då ut på vattnet, 287 Fennica.indd 287 17.1.2019 14:55:03 �Fennica: Kalevala . . . . . . . . Aalloille upottoote; Tahi saattoote takasin Miehen tehnehen käsihin, Sormille sowittelian.” Sänken ned i flodens bölja; Eller bringen den tillbaka, Fören uti mästarns händer, Uti konstnärns egna fingrar.” Soitto kielin kerkiäwi, Kanterwo sanoin kajahu: ”En minä jokehen joua, Enkä aalloille ajau; Wielä soitan suorialla, Wangun waiwan nähnehellä.” Plötsligt ifrån harpans strängar Dessa ord till gensvar ljuda: ”Ej jag bör i floden vräkas, Icke ut på böljan kastas, Ännu spelar jag hos mästarn, Ljuder uti konstnärns händer.” Jopa wietihin wisusti, Kannettihin kaunihisti Miehen laatian kätehen, Sormille sowittelian. Nu man harpan varsamt förde, Bragte kantele försigtigt, Bar den uti mästarns händer, Uti konstnärns egna fingrar. Waka wanha Wäinämöinen Peukaloitansa pesewi, Sormiansa suorittawi. Istuwi ilokiwelle, Raito rantakalliolle, Hopeaiselle mäelle, Kultaselle kunnahalle. Otti soiton sormillensa, Käänti käyrän polwillensa, Kantelen kätensä alle. Sanowi sanalla tuolla, Lausu tuolla lausehella: ”Ku ei liene ennen kuullut Iloa ikirunojen, Kajahusta kanteloisen, Se on tulko kuulemahan.” Gamle trygge Wäinämöinen Tvättar sina tummar rena, Fingrarna i ordning lagar, Sätter sig på glädje-stenen, På en klippa invid stranden, Ned på silfverrika backen, På den gyllne kullens hympel, Tar i fingrarna sin harpa, Lägger böjda trä’t på knäna, Kantele inunder handen. Höjde nu sin röst och sade, Talade med dessa orden: ”Ho som förr ej har förnummit, Fröjden af de höga runor, Ej till harpans toner lyssnat, Han må komma för att höra.” Soitti wanha Wäinämöinen, Sekä soitti, jotta laulo, Sormet nousi notkiasti, Sormet pienet pyörähteli, Peukalo ylös keweni; Jo käwi ilo ilolle, Spelar gamle Wäinämöinen, Spelar på en gång och sjunger, Fingrarna sig böjligt höjde, Rördes af och an på harpan, Lätt steg tummen ifrån strängen. Nu med glädje glädjen sämjes 288 Fennica.indd 288 17.1.2019 14:55:03 �Kaheskolmatta Runo — Tjuguandra Runan . Soitto soitolle yleni. Hywin soitti hauin hammas, Kalan pursto pyörähteli, Ulwosi upean jouhet, Ratsun jouhet raikkahuwat. Och till spel sig spelet höjer, Ymnigt ljud ger gäddbens harpan, Harpan gjord af fiskens ryggben, Hingstens tagel mäktigt ljuda, Hästens tagel toner bilda. . Ei ollut sitä metsässä Jalan neljän juoksewata, Koiwin koikkelehtawata, Ku ei tullut kuulemahan, Iloa imehtimähän. Ej fanns något djur i skogen, Springande på fyra fötter, Ej en varelse i luften, Som nu icke kom att höra, Undra öfver ljufva spelet. Heräsi susiki suolta, Nousi karhu kankahalta, Petäjäisestä pesästä, Kutiskosta kuusisesta. Karhu aiallen kawahti, Weräjällen wieretäksen, Aita kaatu kalliolle, Weräjä aholle wieri. Siitä kuusehen kujahti, Petäjähän pöyrrähytti, Tehessä isän iloa, Soitellessa Wäinämöisen. Vargen sjelf i kärret vaknar, Björnen stiger upp från heden, Ur sitt ide utaf tallar, Ur sin kula utaf granar. Hoppar hastigt uppå gärdet, Kryper derifrån till ledet, Gärdet faller kull på klippan Ledet rullar ned i lunden, Björnen hoppar upp i granen, Skyndsamt sig i tallen svänger, Medan fadren glädje skapar, Wäinämöinen spelet sköter. Metsän ukko halliparta, Metsän kuulusa kuningas, Kanssa muu Tapion kansa, Käwit kaikki kuulemahan. Itsekki metsän emäntä, Tapiolan tarkka waimo, Sinisukkahan siroksen, Punapaulohin paneksen, Nousi koiwun konkelolle, Lepän lengolle lewähti, Kanterwoa kuulemahan, Soittoa tajuamahan. Dunkelskäggig skogens gubbe, Frejdad konung öfver djuren Och den hela Tapio-skaran Gingo att på spelet höra. Äfven sjelfva skogs-värdinnan, Tapiolas trägna qvinna Klädde sig i blåa strumpor, Snörde röda band om skorna, Steg så opp i björkens knyla, Hvilade i alens krökning, För att harpans toner höra, Och på stränga-spelet lyssna. Ei sitä metsässä ollut Nelijalkoa jaloa, Ej fanns lefvande i skogen, Resligt djur på fyra fötter, . . . . . 289 Fennica.indd 289 17.1.2019 14:55:03 �Fennica: Kalevala  Sic! . . . . . . Ingen varelse i luften, Hvinande med tvenne vingar, Ej en fogelskock så präktig, Att den ej från luften yrde, Ilande med snabbhet neder, För att herrlig tonkonst höra, Undra öfver ljufva spelet. Örnen flög från höga rymden, Höken midt igenom molnen, Allan kom från djupa böljan, Knipan ifrån kärrets bräddar, Svanorna från öppna kärren. Qvittrade ock smärre finkar, Nära tusende af lärkor Och af siskor ännu flere På den gamle mannens skuldror. Itse kaunis ilman impi, Päiwätär pätöwä neiti, Neito Kuutar koria, Yks’ on ilman wempelellä, Taiwon kaarella kajotti, Toinen pitkän pilwen päällä, Pilwen reunalla rehotti, Piteliwät pirtojansa, Niisiänsä nosteliwat. Kultasukkula käessä, Piwossa hopiapirta, Kultakangasta kutowat, Hopiaista helkyttiwät. Waan kun kuulit ouon äänen, Soitannon sulosen sulhon, Jo pirta piwosta pääsi, Kirpo sukkula käestä, Katkesiwat kultarihmat, Helähti hopialangat. Sjelf den sköna luftens tärna, Den på fägring rika Solen Och den vackra, milda Månen Suto443, en på luftens loka, Lysande på himla-bågen Och den andra på en molnsky, Herrligt strålande vid kanten. Der sin väf af guld de väfde, Vårdade om silfver-tyget Med en gyllne väf-skottspole, Med en sked af silfver bildad; Förde skeden fram och åter, Läto skaften höjas, sänkas. Men då sällsamt ljud de hörde, Hjeltens ljufva spel förnummo, For från handen väfvar-skeden, Flög från deras fingrar spolen, Väfvens gyllne trådar brusto, Af dess silfver-trådar sprungo. Eik’ ollut sitä weessä Ewän kuuen kulkewata, Kaheksan karehtiata, . Eikä ilmassa oloa Kahen siiwen siukowata, Lintuparwea parasta, Ku ei tullut tuiskutellen, Kiiätellen kiirehtinyt, Kunnioa kuulemahan, Iloa imehtimähan. Lenti kokko korkialta, Halki pilwien hawukka, Alli aalloilta sywiltä, Sotka soien wieremmiltä, Joutsenet sulilta soilta. Pieniäki peipposia, Leiwoja liki tuhatta, Sirkkuja sitäi enemmän Haasto ukon hartioilla. Fanns ej lefvande i vattnet, Som med fenor sex sig rörer, Ilar fram med åtta fenor, 290 Fennica.indd 290 17.1.2019 14:55:03 �Kaheskolmatta Runo — Tjuguandra Runan . . . . . . . . Kalaparwea parasta, Ku ei tullut kuulemahan, Iloa imehtimähän. Lohet uipi, uipi siiat, Uipi hauit hangotellen, Ween koirat wengotellen, Muiehetki, muut kalatki, Rinnoin ruohoon ajaksen, Ewin eille ehteleksen, Wirttä Wäinön kuulemahan, Iloa imehtimähän. Ej af fisk en svärm så herrlig, Att den icke kom att höra, Undra öfver ljufva spelet. Kommo laxar, kommo sikar, Gäddor sig med snabbhet slängde, Vattenhundar skyndsamt skredo. Äfven andra smärre fiskar Kommo simmande mot gräset, Sträfvade än längre framåt, För att höra Wäinös sånger, Undra öfver ljufva spelet. Ahto aaltojen kuningas, Ween ukko ruohoparta, Ween kalwolle weäksen, Luikahaksen lumpehelle. Itsekki ween emäntä, Ween wiljasa emäntä, Hiipowi hiwuksiansa, Hapsiansa harjoawi, Kammallansa kultasella, Harjalla hopeisella Waan kun kuuli ouon äänen, Suomen soitannon sulosen, Jo suka käestä kirpo, Harja sormista solahti. Itse siirtihen polonen, Paneutti toisen paikan, Rinnoin ruowosta riwahti, Wetihen wesikiwelle, Watsallehen waiwausi, Tuota ääntä kuulemahan, Soitteloa Wäinämöisen, Soitteloa, lauleloa, Kun oli ääni kummanlainen, Warsin soitanto sulonen. Ahto, konung öfver böljor, Gräsbeskäggad vattnets gubbe Drager sig till vattenbrynet, På ett näckrosblad sig smyger. Sjelf den sköna vattnets drottning Vattnets ymniga värdinna Håller på att kamma håret, Borsta sina långa lockar Med den guldbeprydda kammen, Med sin borste utaf silfver. Men när sällsamt ljud hon hörde, Hörde ljufva Suomi-spelet, Föll ur handen gyllne kammen, Flög från hennes fingrar borsten. Bort sig flyttade den arma, Sökte sig ett annat ställe, Spratt med bröstet opp från vattnet, Drog sig så till vattu-stenen, Lade bröstet emot klippan, För att lyss uppå de toner, Tonerna från Wäinös harpa, Parade med sångens toner, När så underbart var ljudet Och så ljufligt harpo-spelet. Ei ollut sitä urosta, Eikä miestä urhiata, Eikä miestä, eikä naista, Icke fanns en sådan hjelte, Ej en man så fast i sinnet, Ej en man och minst en qvinna, 291 Fennica.indd 291 17.1.2019 14:55:03 �Fennica: Kalevala  Castrén has changed the order of two lines. . . . . . . . . Eikä waimoa waketi, Kullen ei ituksi käynyt. Itkit nuoret, itkit wanhat, Itkit miehet naimattomat, Itkit nainehet urohot, Itkit pojat puolikäset, Sekä pojat, jotta neiot, Itkit pienet piikasetki, Kun oli ääni kummanlainen, Suomen soitanto sulonen. Itsensäki Wäinämöisen Kyynelwieri kyykähteli. Weet wieri silmistänsä Kaasiammat karpaloita, Pyylähämmät pyyn munia, Häriämmät päitä pääskyn, Leweille leuoillensa; Leweiltä leuoiltansa Reheille rinnoillensa; Reheiltä rinnoiltansa Pätöwille polwillensa; Pätöwiltä polwiltansa Jalkapöyille jaloille; Jalkapöyiltä jaloilta Maahan alle jalkoinsa; Wieriwät wesipisarat Läpi wiien willawaipan, Läpi kuuen kultawyönsä, Seitsemän sinihamosen, Sarkakauhtanan kaheksan. Till och med för Wäinämöinen Tåre-källan ymnigt svällde, Vattnet flöt utur hans ögon, Tårar digrare än tranbär, Digrare än svalors hufvu’n. Tårar mer än hjerpägg trinda444 Föllo på hans breda kinder, Rullade från breda kinder Ned uppå det hvälfda bröstet, Rullade från hvälfda bröstet Ned uppå de fasta knäna, Rullade från fasta knäna Ned uppå de höga vrister, Rullade från höga vrister Under fötterna på marken. Vattendropparna de runno Genom fem hans ylle-kjortlar, Genom sex hans gyllne gördlar, Blåa skjortor sju igenom, Genom åtta vallmars jackor. Niin weet jokena juoksi Luota wanhan Wäinämöisen Rannalle meren sinisen; Rannalta meren sinisen Alle selwien wesien, Päälle mustien murien Siellä kaswoit kaunihiksi, Simpsukaisiksi sikesi, Så i floder tårar runno Hän från gamle Wäinämöinen Till det blåa hafvets stränder, Och från blåa hafvets stränder Ned inunder klara vattnet, Ofvanpå det svarta gruset. Der de frodades förträffligt, Bildades till ädelstenar, Som det ej till tårar rörde. Greto unga, greto gamla, Greto de ogifta männer, Greto äfven gifta männer, Greto medelålders svenner, Greto svenner, greto jungfrur, Greto äfven smärre flickor, När så underbart var ljudet Och så ljufligt Suomi-spelet. 292 Fennica.indd 292 17.1.2019 14:55:03 �Kaheskolmatta Runo — Tjuguandra Runan  Castrén’s correction: gamle ǁ unge. Kuningasten kunnioiksi, Waltojen iki iloksi. . . . . . För att kunga-smycken blifva, Höga männer evigt fröjda. Sano wanha Wäinämöinen: ”Onko tässä nuorisossa, Nuorisossa kaunosessa, Tässä suuressa su’ussa, Ilossa isän alassa, Kyynelteni poimiata Alta selwien wesien, Päältä mustien murien?” Sade gamle Wäinämöinen: ”Monn bland denna ungdom finnes, I den sköna ungdoms skaran, Uti detta höga slägte, Bland den store fadrens söner, Den som plockar mina tårar Under hafvets klara vatten, Ofvanfrån det svarta gruset?” Sekä nuoremmat sanowi, Jotta wanhat wastoawi: ”Ei ole tässä nuorisossa, Nuorisossa kaunosessa, Eli suuressa su’ussa, isossa isän alassa, Kyyneltesi poimiata. Alta selwien wesien, Päältä mustien murien.” Svarade så väl de unge, Som de gamle445 äfven sade: ”Icke finns bland denna ungdom, I den sköna ungdoms skaran, Uti detta höga slägte, Bland den store fadrens söner, Den som plockar dina tårar Under hafvets klara vatten, Ofvanfrån det svarta gruset.” Niin tuli sininen sotko, Useinpa sininen sotko Suullansa sukeltelekse, Wilussa wilottelekse. Sep’ on poimi simpsukoita, Wäinämöisen kyyneleitä, Alta selwien wesien, Päältä mustien murien. Kommer så den blåa knipan – Ofta ju den blåa knipan Doppar näbben ned i böljan, Svalkar sig i kalla vattnet – Denna plockar ädelstenar, Plockar Wäinämöinens tårar Under hafvets klara vatten, Ofvanfrån det svarta gruset. 293 Fennica.indd 293 17.1.2019 14:55:03 �Fennica: Kalevala Kolmaskolmatta Runo. Tjugutredje Runan. Siitä wanha Wäinämöinen, Toinen seppo Ilmarinen, Kolmas lieto Lemminkäinen, Tulit Pohjolan tuwille. . . . . . . En var gamle Wäinämöinen, Ilmarinen var den andre Och den tredje Lemminkäinen, De till Pohjas stugor kommo. Sano Pohjolan emäntä: ”Mi on miehillä sanoma, Urohilla uusi tieto?” Sade Pohjolas värdinna: ”Hvarom veta männer tälja, Hvilken nyhet bringa hjeltar?” Tuopa wiisas Wäinämöinen Sanan wirkko, noin nimesi: ”Sammosta sanomat miesten, Kirjokannesta pakinat; Saimma sampuen jaolle, Kirjokannen katsantohon.” Sjelf den gamle Wäinämöinen Yttrade ett ord och sade: ”Vi om Sampo har att tälja, Orda om det granna locket; Komma hit att Sampo dela, Att det granna locket skåda.” Sano Pohjolan emäntä: ”Ei oo kärpästä kahelle, Orawass’ osoa kolmen.” Sade Pohjolas värdinna: ”Hermelinen kan ej delas, Ekorn ej förslår åt trenne.” Waka wanha Wäinämöinen Sormin soitti kanteletta, Kielin kantermo pakasi; Wäsytti wäen mokoman, Uuwutti unelliseksi. Niin tapasi taskuhunsa, Löihen kukkaroisehensa, Ottawi uniset neulat, Nukutteli nuiwan kansan, Paineli wäen pakanan, Pimiässä Pohjolassa, Summassa Sariolassa. Meni sammon saahantahan, Kirjokannen katsantahan, Pohjolan kiwimäestä, Waaran waskisen sisältä, Yheksän lukon takoa. Gamle trygge Wäinämöinen Börjar spela på sin harpa, Locka toner ur dess strängar. Tröttar det förmätna folket, Sömnens tyngd deröfver sprider, Känner efter i sin ficka, Letar i den lilla pungen, Derur sömnens nålar tager, Söfver in det tvära folket, Sänker hedna-skaran neder Uti Pohjola det mörka, I det mulna Sariola. Går så för att Sampo taga, Föra bort det granna locket Ifrån Pohja-gårdens stenberg, Ifrån kopparbergets gömmor, Från de nio låsens stängsel. 294 Fennica.indd 294 17.1.2019 14:55:03 �Kolmaskolmatta Runo — Tjugutredje Runan . . . . . . . Tuossa wanha Wäinämöinen Laulaa hyrähtelewi, Jopa liikku linnan portit, Järkky rautaset saranat. Siitä seppo Ilmarinen Woilla lukot liukahutti, Liuwutti sian lihalla; Lukot sormin luksutteli, Kiwet kuokalla kohotti. Sjelf den gamle Wäinämöinen Låter sångens toner ljuda, Och då röras borgens portar, Borgens fasta gångjern skakas. Derpå smeden Ilmarinen Borgens lås med smör bestryker, Rosten bort med ister tager, Vrider låsen upp med fingrar, Stenarna med gräfta rödjar. Sano wanha Wäinämöinen: ”Oi sie lieto Lemmin poika, Ylimmäinen ystäwäni! Mene sampo ottamahan, Kirjokansi kantamahan.” Sade gamle Wäinämöinen: ”O du Lempi-son den muntre, Du bland mina vänner ypperst! Gå att goda Sampo taga, Bära bort det granna locket.” Tuopa lieto Lemminkäinen, Hywä kielas käskiäkki, Kepiä kehuttoaki, Meni sammon otantahan, Kirjokannen kannantahan. Sylin sampoa piteli, Polwin maassa puujaeli, Eipä sampo liikukkana, Kirjokansi kallukkana. Det var muntre Lemminkäinen, – Alltid redo och benägen Att ett gifvet värf förrätta – Sig beger att Sampo taga, Bära bort det granna locket. Fattar med sin famn om Sampo, Stödjande sitt knä mot marken, – Får ej Sampo till att röras, Kan ej rubba granna locket. Hyw’ on härkä Pohjolassa, Sarwipää Sariolassa, Jok’ on sitkiä siwulta, Warsin wahwa wartalolta, Suonilta kowin soria. Finns en oxe god i Pohja Ett behornadt djur i gården; Oxens sidor äro starka, Fasta kroppens alla lemmar Och dess senor ganska sega. Se on lieto Lemminkäinen Otti härän heinikosta, Auran pellon pientaresta, Sillä kynti sammon juuret, Kirjokannen kiinnittimet, Satasarwella härällä, Tuhatpäällä tursahalla, Waarnahilla waskisilla, Det är muntre Lemminkäinen, Tar nu oxen ifrån betet, Tar en plog från åker-renen, Plöjer sedan Sampos rötter, Granna lockets starka fängsel, Med en hundrahornad oxe, Med ett tusenhöfdadt villdjur. Plöjer dem med eldbetts-plogen, 295 Fennica.indd 295 17.1.2019 14:55:03 �Fennica: Kalevala . . . . . . Atralla tuliterällä, Saipa sampo liikkumahan, Kirjokansi kallumahan. Med dess kopparsmidda billar, Får så Sampo till att röras, Får i lutning granna locket. Siitä wanha Wäinämöinen, Toinen seppo Ilmarinen, Kolmas lieto Lemminkäinen, Sylin sampoa sylelit, Käsiwarsin käännyttelit, Niin weiwät wenosehensa, Purtehensa puuhasiwat. En var gamle Wäinämöinen, Ilmarinen var den andre Och den tredje Lemminkäinen, Grepo med sin famn om Sampo, Vände den i sina armar, Släpade till vackra båten, Lade så uti sin farkost. Kysy seppo Ilmarinen: ”Minne sampo saatetahan, Kunnekka kuletetahan, Wenehessä Wäinämöisen?” Frågar smeden Ilmarinen: ”Hvart skall goda Sampo föras, Hvart det granna locket forslas Uti Wäinämöinens farkost?” Sano wanha Wäinämöinen: ”Tieän mä wähäsen maata, Tieän paikkoa palasen, Syömätöntä, lyömätöntä, Miekan miehen käymätöntä Nenässä utusen niemen, Päässä saaren terhenisen. Sinne sampo saatetahan, Kirjokansi kaiwatahan.” Sade gamle Wäinämöinen: ”Jag en liten jordfläck känner, Vet utaf ett ringa ställe – Icke betadt, icke slaget, Ej besökt af männers klingor – Vid den dimomhöljda udden, På den skogbeväxta holmen; Dit må goda Sampo föras, Dit det granna locket bringas.” Siitä wanha Wäinämöinen Laskea karehtelewi Selkeä meren sinisen, Laski poikki Pohjan merta. Derpå gamle Wäinämöinen Styrde båten genom svallet På det blåa hafvets yta, Styrde öfver Pohja-hafvet. Sade muntre Lemminkäinen: ”Du ej qväder Wäinämöinen, Sjunger icke ädelborne, Fast du goda Sampo vunnit, Fast du gjort en lycklig resa.” Sano lieto Lemminkäinen: ”Miks’ et laula Wäinämöinen, Hyrehi hywäsukunen, . Hywän sammon saatuasi, Tien hywän käweltyäsi?” Gamle trygge Wäinämöinen Svarar yttrande med klokhet: Waka wanha Wäinämöinen Warman kyllä wastaeli: 296 Fennica.indd 296 17.1.2019 14:55:03 �Kolmaskolmatta Runo — Tjugutredje Runan . . . . . . ”Warahainen laulannaksi, Aikanen ilon teoksi, Kun näkywi Pohjan portit, Paistawi pahat saranat. Äsken laulanta sopisi, Ilon teentä kelpoaisi, Kun omat owet näkyisi, Omat ukset ulwoaisi, Sa’an taipalen takana, Päässä wiien päiwäyksen.” ”Än för tidigt är att sjunga, Bittida att glädje väcka, Medan Pohjas portar synas Och de onda gångjern glimma. Först då är det tid att sjunga, Då är glädjen på sitt ställe, När vi egna dörrar skåda, Egna portars rassel höra, Borta bakom hundra fjärdar, Sen i fem da’rs tid vi seglat.” Siitä wanha Wäinämöinen Laskewi sinistä merta, Laski päiwän, laski toisen, Laski kohta kolmannenki, Jo omat owet näkywi, Omat ukset ulwottawi, Nenässä utusen niemen, Päässä saaren terhenisen. Derpå gamle Wäinämöinen Styrde på det blåa hafvet, Styrde en dag, styrde tvenne, Styrde än på tredje dagen, Och nu synas egna dörrar, Egna portar höras rassla På den dimomhöljda udden, På den skogbeväxta holmen. Sillon wanha Wäinämöinen Lauloa hyrähtelewi; Suu liikku, järisi parta, Waan ei leuat lonkaillut. Nu den gamle Wäinämöinen Låter sångens toner ljuda, Munnen röres, skägget darrar, Men ej vrida sig hans käkar. Kurki istu kannon päässä, Wetisellä mättähällä, Pimeässä Pohjolassa, Summassa Sariolassa, Sormiluitansa lukewi, Warpahiansa walitti. Kurki kuuli kumman äänen Wäinämöisen laulellessa, Kurki laski suuren kulkun, Parkasi pahan säwelen; Kaikki Pohjola heräsi, Paha walta walpaustu. Tranan satt uppå en stubbe, Ofvanpå en fuktig tufva, Uti Pohjola det mörka, I det mulna Sariola; Tranan räknar finger-benen, Räknar talet utaf tårna. Hörde underbara ljudet, Hörde Wäinämöinen sjunga, Öppnade sin vida strupe, Upphof sen ett gräsligt läte, Hvaraf hela Pohja vaknar, Onda väldet väcks ur sömnen. Louhi Pohjolan emäntä, Pohjan akka harwahammas, . Louhi Pohjolas värdinna, Pohja-gårds tandglesa gumma 297 Fennica.indd 297 17.1.2019 14:55:03 �Fennica: Kalevala . . . . . . . . Sampoa tapoamahan, Kirjokantta katsomahan, Pohjolan kiwimäkehen, Waaran waskisen sisähän. Sano tuonne saatuansa: ”Woi polonen päiwiäni! Kenpä lukot lonkaillut, Kaikki särkenyt saranat, Kaikki owet auassunna, Liikutellut linnan portit? Jok’ oisi täältä sampo saatu, Kirjokansi kannettuna?” ”Jo on täältä sampo saatu, Kirjokansi kannettuna, Pohjolan kiwimäestä, Waaran waskisen sisästä, Yheksän lukon takoa.” Ilar straxt att Sampo finna, Efterse det granna locket Uti Pohja-gårdens stenberg, Inom kopparbergets gömmor. Sade sedan dit hon kommit: ”Ve nu mina dar, jag arma! Hvem har här väl låsen söndrat, Sönderbrutit alla gångjern, Öppnat alla slottets dörrar, Alla borgens portar rubbat? Kunde Sampo vara bortförd, Granna locket hädan buret? Ja, visst är nu Sampo bortförd, Visst är granna locket buret Ifrån Pohja-gårdens stenberg, Ifrån kopparbergets gömmor, Från de nio låsens stängsel.” Louhi Pohjolan emäntä, Pohjan akka harwahammas, Ukkoa rukoelewi, Pauannetta palwoawi: ”Nosta Ukko suuri tuuli, Sään mänöä määritöntä, Nosta mustia muria, Päälle selwien wesien, Jott’ ei päästä Wäinämöisen, Kulkea uwantolaisen.” Louhi Pohjolas värdinna, Pohja-gårds tandglesa gumma, Sänder upp en bön till Ukko, Dunder-guden så anropar: ”Ukko, sänd en häftig stormvind, Väder-ilar oerhörda, Lyfta upp det svarta gruset Ofvan hafvets klara bölja, Att ej Wäinö slipper undan, Att ej vattnets vän kan färdas.” Se Ukko ylijumala Wirkki tuulet tuulemahan, Ilman rannat riehkimähän; Nousi tuulet tuulemahan, Ilman rannat riehkimähän. Kowin läikky länsituuli, Luoetuuli tuikutteli, Enemmän etelä tuuli, Itä inku ilkiästi, Pohjanen kowin porotti. Det var Ukko, öfver-guden, Bjöd nu vindarna att blåsa, Luftens stränder till att brusa. Vindarna att blåsa väcktes, Luftens stränder till att brusa. Häftigt blåste vestanvinden, Sydvestvinden for med styrka, Starkare ännu for sunnan. Östanvinden hven ohyggligt, Nordan dånade förfärligt. 298 Fennica.indd 298 17.1.2019 14:55:03 �Kolmaskolmatta Runo — Tjugutredje Runan . . . . . . . Tuuli puut hawuttomaksi, Kanarwat kukattomaksi, Heinät helpehettömäksi, Wiepi harpun hauinluisen, Kantelon kalanewäsen, Wenehestä Wäinämöisen. Ahto aalloilta hawannut Pian korjasi kotihin, Kalasehen kartanohon. Barren blåste de från träden, Blåste blommorna från ljungen, Hylsorna kring frö’t från gräsen, Blåste äfven gäddbens harpan, Harpan gjord af fiskens fenor, Bort från Wäinämöinens fartyg. Ahto harpan såg på böljan, Bergade den snart och förde Till sin fiskuppfyllda boning. Sano seppo Ilmarinen: ”Jo on tukka tuulta nähnyt, Parta päiwiä pahoja, Nähnyt näilläki selillä; Harwon on hawata tainnut Tuulta ennen tuon näöstä. Woi polonen päiwiäni! Kun läksin meren selälle, Ulapalle aukialle, Polin puulle pyöriwälle, Warwalle wapisewalle, Wet on tuuli turwanani, Meren aalto armonani.” Sade smeden Ilmarinen. ”Visst har håret vind fått känna, Skägget röna onda dagar Äfven uppå dessa fjärdar; Sällan lära dock de pröfvat En så mäktig storm, som denna. Ve nu mina dar, jag arme, Som for ut på vida hafvet, Mig begaf på öppna fjärdar, Trampade på träd, som rullar, Stödde mig på qvist, som skälfver. Vinden är nu mig en tillflykt Och förbarmaren är böljan.” Sillon wanha Wäinämöinen Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Ei wenossa wieremistä, Purressa parahtamista; Itku ei häästä päästä, Parku päiwistä pahoista.” Nu den gamle Wäinämöinen Sjelf till orda tog och sade: ”Ej att gråta uti båten, Jemra sig uti en farkost; Gråten hjelper ej ur nöden, Jemmern ej från onda dagar.” Se on lieto Lemminkäinen Eikä itkent, ei iloissut, Muisti muinoset tilansa, Asiansa arwaeli; Lati laitoja lisäksi, Warpehia walmisteli, Sylen kolmen korkeutta. Saipa tuuli turjutella, Det var muntre Lemminkäinen, Hvarken gret han, eller gladdes, Kom ihåg sitt förra läge, Mindes väl sitt fordna trångmål; Ökade blott sido-bräder, Redde sqvättbord uti båten Till en höjd af trenne famnar, Vinden fick nu skaka båten, 299 Fennica.indd 299 17.1.2019 14:55:03 �Fennica: Kalevala . . . . . Aallot welloa wenettä, Oli laitoa wenossa, Warpehet hywin warawat. Böljorna den kasta, rycka; Höjd i båten fanns tillräckligt, Nog förråd uti dess sqvättbord. Itse Pohjolan emäntä Rakenteli Pohjan purren, Suoritti sotawenosen; Lato miestä laiwahansa Kuni sotka poikiansa, Tawi luopi lapsiansa; Sata miestä sauomehen, Tuhat airohin urosta, Sata miestä miekatonta, Tuhat miestä miekallista. Päälle purjehen wetäwi Kuni pitkän pilwen lonkan; Siitä läksi, jotta joutu, Ajamahan Wäinämöistä. Sjelf nu Pohjolas värdinna Rustar Pohjas båt i ordning, Tacklar upp ett örlogsfartyg, Radar männer uti skeppet, Liksom knipan sina ungar, Årtan sina foster ordnar. Ställer hundra män att staka, Tusen till att åror sköta, Hundra män förutan klingor, Tusen svärdbeklädde kämpar. Hissar sedan upp ett segel, Som ett utsträckt moln att skåda, Ger sig så åstad och skyndar Att förfölja Wäinämöinen. Waka wanha Wäinämöinen Laskewi sinistä merta, Itse tuon sanoiksi wirkki, Puhu purtensa perästä: ”Oi sie lieto Lemmin poika, Ylimmäinen ystäwäni! Nouse purjepuun nenähän, Waatewarpaan rapa’a, Katso itä, katso länsi, Katso poikki Pohjan ranta.” Gamle trygge Wäinämöinen Som på blåa hafvet styrde, Höjde nu sin röst och sade, Talade med dessa orden: ”O du Lempi-son, den muntre, Du bland mina vänner ypperst! Stig i toppen utaf masten, Klättra opp på skeppets råstång, Se åt öster, se åt vester. Speja vidt kring Pohjas stränder.” . Se on lieto Lemminkäinen Hywä kielas käskeäkki, Kepiä kehuttoaki, Nousi purjepuun nenähän, Waatewarpahan rapasi; . Katso iät, katso lännet, Katso poikki Pohjan rannat, Niin sano sanalla tuolla: ”Hawukkoit’ on haawat täynnä, Koiwut kirjokokkoloita.” Det är muntre Lemminkäinen – Städse redo och benägen Att ett gifvet värf förrätta – Steg i toppen utaf masten, Klättrade i skeppets råstång. Ser åt öster, ser åt vester, Spejar vidt kring Pohjas stränder, Yttrar så ett ord och säger: ”Asparna af hökar hvimla, Björkarna af örnar skymmas.” 300 Fennica.indd 300 17.1.2019 14:55:03 �Kolmaskolmatta Runo — Tjugutredje Runan . . . Sade gamle Wäinämöinen: ”Monne du ej osannt talar? Icke må de hökar vara, Icke fläckbeströdda örnar, Männer äro de från Pohja, Speja noga andra gången.” Katso toiste, katso tarkon, Sanowi sanalla tuolla: ”Pilwi Pohjasta kohowi, Pilwen lonkka luotehesta.” . Sano wanha Wäinämöinen: ”Jo wainen walehtelitki; Ei ne olla hawukkoita, Eikä kirjokokkoloita, Ne on Pohjan poikasia. Katso toiste, katso tarkon.” Spejar noga andra gången, Yttrar så ett ord och säger: ”Der en sky från norr sig höjer, Från nordvest en molnkant stiger.” Sano wanha Wäinämöinen: ”Jo wainen walehtelitki; Ei se pilwi ollekkana, Pilwen lonkka lienekkänä, Se on pursi purjehinen. Katso tarkon kolmannesti.” Sade gamle Wäinämöinen: ”Monne du ej osannt talar? Icke lär en sky det vara, Ej en molnkant, som sig höjer; Det ett fartyg är i segel, Speja noga tredje gången.” Spejade den tredje gången, Yttrar så ett ord och säger: ”O du gamle Wäinämöinen! Der nu kommer Pohja-båten, Hundraroddar-skeppet stampar, Hundra karlar stå och staka, Tusen män vid åror sitta; Hundra karlar sakna klingor, Tusen bära svärd vid sidan.” Katso kerran kolmannenki, Sanowi sanalla tuolla: ”Oi sie wanha Wäinämöinen! Jo tulewi Pohjan pursi, . Satahanka hakkoawi; Sat’ on miestä sauomessa, Tuhat airon pyyrymillä, Sata miestä miekatonta, Tuhat miestä miekallista.” . Nu den gamle Wäinämöinen Rena sanningen försporde, Hörde obestridlig talan, Yttrar så ett ord och säger: ”Ro nu på, du Ilmarinen, Ro du muntre Lemminkäinen, Ron I alla här i båten.” Souti seppo Ilmarinen, Souti lieto Lemminkäinen, Souti kansa kaikenlainen, . Sillon wanha Wäinämöinen Jo tunsi toet totiset, Walehettomat wakaiset; Itse wirkko, noin nimesi: ”Soua seppo Ilmarinen! Soua lieto Lemminkäinen! Soua kansa kaikenlainen!” Rodde smeden Ilmarinen, Rodde muntre Lemminkäinen, Rodde alla uti båten, 301 Fennica.indd 301 17.1.2019 14:55:04 �Fennica: Kalevala . Eipä juokse puinen pursi, Weno Wäinölän weäte. Men ej skrider trädstams-skeppet, Wäinö-båten går ej framåt. Sillon wanha Wäinämöinen Jo tunsi tuhon tulewan, Hätäpäiwän päälle saawan. . Arwelee, ajattelewi, Miten olla, kuin eleä. Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Wielämä tuohon keinon keksin, Mutkan muistan, tien osoan.” Nu den gamle Wäinämöinen Märker ofärd honom hota, Nödens dag förhanden vara, Börjar tänka och begrunda, Hur att vara, hur att lefva, Yttrar så ett ord och säger: ”Bot jag finner än mot detta, Mins en konst, ett medel känner.” . Tawottihen taulohinsa, Tungeksen tuluksihinsa, Otti piitä pikkuruisen, Toki tauloa wähäsen, Neki mestasi merehen Oikiasta olkapäästä, Kautta kainalon wasemen, Sanowi sanalla tuolla, Lausu tuolla lausehella: ”Tulkohon tulinen korko, Salasaari kaswaohon, Johon juosko Pohjan pursi, Satahanka halkeutoho!” Börjar söka efter fnöske, Leta uti sina elddon, Tager så en liten flinta, Tar en liten bit af fnöske. Detta slänger han i hafvet Upp från högra skulderbladet, Genom venstra armens krökning, Höjde då sin röst och sade, Talade med dessa orden: ”Stige der en eld-upphöjning, Växe upp en hemlig holme, Och mot den må Pohja-båten, Hundraroddar-skeppet klyfvas.” Luotihin tulinen luoto, Salasaari siunattihin, Itähän ikäti pitkä, Luotehelle loppumaton, Polweksehen Pohjolahan, Johon juoksi Pohjan pursi, Satahanka halki lenti. Skapas så en eld-upphöjning, Trollas fram en hemlig holme, Lång som tiden emot öster, Utan ända emot vester, Obegränsadt lång åt norden, Mot den lopp nu Pohja-båten, Klyfdes hundraroddar-skeppet. Louhi Pohjolan emäntä, Pohjan akka harwahammas, Tohti toisiksi ruweta, Ruohti muuksi muutellate, Airot siiwiksi siwalti, Louhi, Pohjolas värdinna, Pohja-gårds tandglesa gumma Kunde sig till annat byta, Dristade förändra skepnad, Svängde årorna till vingar, . . . . 302 Fennica.indd 302 17.1.2019 14:55:04 �Kolmaskolmatta Runo — Tjugutredje Runan . . . . . . . Peräpuikon purstoksensa, Siitä loihen lentämähän; Kokkona ylös kohosi. Gjorde sig en stjert af styret; Derpå börjar hon att flyga, Höjer upp sig liksom örnen. Lenteä lekuttelewi Selwällä meren selällä, Ulapalla aukialla, Sata miestä siiwen alla, Tuhat purston tutkamessa, Sata miestä miekatonta, Tuhat miestä miekallista, Flyger flaxande i luften, Ofvan hafvets klara yta, På den vida, öppna fjärden; Hundra män inunder vingen, Tusen kämpar uppå stjerten, Hundra män förutan klingor, Tusen svärdbeklädde kämpar. Liiteleksen, laateleksen, Kokkona kohenteleksen, Lenti purjepuun nenähän, Waatewarpahan rawahti, Wenehesen Wäinämöisen. Tahto pursi päin puota, Laiwa laion wieretellä. Flyger ömsom, ömsom stadnar, Såsom örn hon upp sig svingar, Sätter sig vid mastens ända, Slår sig ned på segel-stången Uti Wäinämöinens farkost. Båten hade nästan kantrat, Nästan störtat öfverända. Sano wanha Wäinämöinen: ”Ohoh Pohjolan emäntä; Joko saat jaolle sammon, Nenähän utusen niemen, Päähän saaren terhenisen?” Sade gamle Wäinämöinen: ”O du Pohjolas värdinna! Kommer du att Sampo dela Till den dimomhöljda udden, Till den skogbeväxta holmen?” Sano Pohjolan emäntä: ”En lähe jaolle sammon, Sinun kanssasi katala, Kerallasi Wäinämöinen!” Itse sampoa tawotti Wenehestä Wäinämöisen. Sade Pohjolas värdinna: ”Ej jag går att dela Sampo Jemte dig, du afskyvärde, I ditt följe, Wäinämöinen.” Sjelf hon söker taga Sampo Ifrån Wäinämöinens farkost. Se on seppo Ilmarinen Otti miekkansa omansa, Käellänsä oikialla, Wasemelta reieltänsä; Kokon koprille siwalti, Waakalinnun warpahille. Det var smeden Ilmarinen, Drog nu med den högra handen Fram sitt eget svärd ur slidan, Som på venstra sidan hängde. Hugger dermed örnens näfvar, Klorna på den starka fogeln, 303 Fennica.indd 303 17.1.2019 14:55:04 �Fennica: Kalevala  Piponius 1839: O! du stolta Lemminkäinen! / Nu din moder har du svikit, / Och din ed du brutit hafver: / Krig ej föra du ju låfte / Under fulla tio somrar; / Om ock nöden skulle fordra / Och till guld du lystnad hade (lines 363−369).  Castrén has omitted the parallel line. . . . . . . . . Iski kerran, iski toisen, Kohta kolmasti rapasi. Waan ei wuolent wermentänä, Ottant orwaskettuana. Hugger en gång, hugger tvenne, Hugger än den tredje gången, Men ej skadar han det minsta, Sårar ens ej yttre hullet. Siitä lieto Lemminkäinen Miekan wyöltänsä wetäsi, Tupestansa tuiman rauan. Niin sanowi Pohjan akka, Puhu purjepuun nenästä: ”Woi sie lieto Lemmin poika! Pettelit oman emosi, Walehtelit wanhempasi; Sanoit et käyäsi sotoa Kuunna kymmennä kesänä, Kullankana tarpehella, Hopiankana halulla.” Nu den muntre Lemminkäinen Drager svärdet från sin sida, Grymma jernet utur slidan. Tog till orda Pohja-gumman, Talande från båtens mast-topp: ”Ve dig Lempi-son, den muntre! Nu din moder har du svikit, Har din gamla mor bedragit, Lofvade i krig ej färdas, Aldrig under tio somrar, Om du äfven guld behöfde, Eller finge lust till silfver.”446 Itse wanha Wäinämöinen Ei hän miekkoa wetänyt, Temponut tulitereä; Nostatti melan merestä, Lastun tammen lainehesta, Sillä siipiä siwalti, Sillä kynttä katkaeli, Jot’ ei jäänynnä jälille, Kun yksi sakari sormi. Men den gamle Wäinämöinen Drager ej sitt svärd ur slidan, Rycker icke fram sitt eldbett, Höjer endast upp sitt styre, Lyftar ekens spån från böljan, Slår dermed på örnens vingar, Sönderkrossar så dess fötter, Att af dem ej mera qvarblef Än ett litet finger endast. Miehet melskahti merehen, Pojat siiwiltä putosi; Sata miestä siiwen alta, Tuhat purston tutkamesta, Kymmenen joka kynästä. Itse Pohjolan emäntä Puusta purtehen putosi, Kuni nuolen ammuttua, Kohti käytyä wasaman,447 Puusta koppelo putosi, Kuusen oksalta orawa. Siitä sampoa tawotti Männerna i hafvet störta, Falla ned från örnens vingar, Hundra männer ifrån vingen, Tusen karlar ifrån stjerten, Tio ifrån hvarje fjäder. Sjelf hon Pohjolas värdinna Damp från masten ned i båten, Liksom, träffad utaf pilen, Tjädern dimper ifrån trädet, Ekorn ifrån granens qvistar. Griper sedan tag i Sampo 304 Fennica.indd 304 17.1.2019 14:55:04 �Kolmaskolmatta Runo — Tjugutredje Runan . . . . . . Sormella nimettömällä; Sammon wuoatti wetehen, Kirjokannen lainehille, Selwälle meren selälle, Ulapalle aukialle. Siinä sai muruksi sampo, Kirjokansi kappaleiksi. Noita tuuli tuuwitteli, Ilma lieto liikutteli, Selällä meren sinisen. Mi sai sampuen muruja Alle selwien wesien, Päälle mustien murien, Ne kaikki ween wäeksi, Ahin lasten aartehiksi. Ei wesi wäkeä puutu, Ween Ahti aartehia. Mi sai muutama murunen Rannalle meryttä wasten, Wasten merta hyyännettä; Siitä kyntö, siitä kylwö, Siitä kaswo kaikenlainen, Siitäpä ikuinen onni, Nenähän utusen niemen, Päähän saaren terhenisen. Med det ej benämnda fingret, Vräker Sampo så i hafvet, Granna locket ut på böljan, Ut på hafvets klara yta, På den vida, öppna fjärden. Gick nu Sampo der i stycken, Granna locket uti bitar. Dessa vaggades af vinden, Drefvos hit och dit af stormen På det blåa hafvets yta. Alla stycken, som af Sampo Sjönko under klara vattnet, Ofvanpå det svarta gruset, Byttes der till hafvets rikdom, Ahti-barnens dolda skatter. Hafvet rikedom ej saknar, Skatter tryta ej för Ahti. – Endast några smärre stycken Blefvo förda hän till stranden Af det isbeströdda hafvet; Deraf plöjning, deraf såning, Deraf all slags växt och gröda, Deraf en evärdlig lycka På den dimomhöljda udden, På den skogbeväxta holmen. Itse Pohjolan emäntä Kanto kannen Pohjolahan Sai riwan Sariolahan, Sormella nimettömällä. Ei saanut murua muuta, Siit’ on polo Pohjolassa, Elo leiwätön Lapissa.  Castrén’s correction: grepen ǁ grepet.  Collan 1839: Sjelf fick Pohjolas värdinna / Sampo-låcket hem till Pohja, / Handtaget till Sariola; / Fick ej flera spillror. Derför / (lines 416−420; 419 missing, lines 421−422 same as in the following note).  Piponius 1839: Nu elände är i Pohja / Och ett brödlöst lif i Lappland; Collan 1839: Blef elände uti Pohja, / Brödlöst lif allt uti Lappland (lines 421−422). Sjelf hon Pohjolas värdinna Fick till Pohja endast locket, Bar till Sariola grepen448 Med det ej benämnda fingret, Men ej fick hon andra stycken.449 Derför är i Pohja jemmer, Är ett brödlöst lif i Pohja.450 305 Fennica.indd 305 17.1.2019 14:55:04 �Fennica: Kalevala  Erroneous spelling of sommar-ekorns. Neljäskolmatta Runo. . Tjuguerde Runan. Waka wanha Wäinämöinen Löysi sampuen muruja, Kirjokannen kappaleita, Rannalta merelliseltä, Kiwen kirjawan kylestä, Paaen paksun palliosta; Ne kanto nenähän niemen, Päähän saaren terhenisen. Gamle trygge Wäinämöinen Finner bitar utaf Sampo, Stycken af det granna locket, Invid stranden utaf hafvet, Vid en brokig klippas sida, Vid en kant af tjocka hällen, Bär dem så till uddens ända På den skogbeväxta holmen. Siitä wanha Wäinämöinen Itse tuon sanoiksi wirkki Pellerwoiselle pojalle: ”Sampsa poika Pellerwoinen! Lähkös maita kylwämähän, Toukoja tihittämähän; . Kylwä kuusilla jywillä, Seitsemillä siemenillä, Rahasiksi rantojani, Wiljasiksi wieriäni.” Derpå gamle Wäinämöinen Yttrade ett ord och sade Åt den unga Pellervoinen: ”Sampsa, unga Pellervoinen! Gif dig att befröda jorden, Gå att göra fältet fruktbart, Så sex skilda sädesarter, Fröslag sju på marken kringsprid, Så att mina stränder frodas, Mina ägor ymnigt växa.” Sampsa poika Pellerwoinen Otti kuusia jywiä, Seitsemiä siemeniä, Yhen näähän nahkasehen, Koipehen kesäorawan. Läksi maita kylwämähän, Toukoja tihittämähän, Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Minä kylwän kyyhättelen Luojan sormien lomatse, Käen kautta kaikkiwallan. Akka manteren alanen, Poika pellon pohjimmainen, Mannun eukko, maan isäntä! Pane turwe tunkemahan, Maa wäkewä wääntämähän. Tuhansin neniä nosta, Unge Sampsa Pellervoinen Tog sex skilda sädesarter, Tog sju fröslag och dem lade I ett enda litet mårdskinn, Uti sammar-ekorns451 benling, Gick så att befröda marken, Gick att göra fältet fruktbart, Tog till orda sjelf och sade; ”Säd jag sprider kring på marken Genom Skaparns öppna fingrar, Genom starka allmakts handen. Gumma, du som bor i jorden, Son i åkerns djup förborgad, Jordens moder, markens herre! Bringen torfven till att drifva, Feta marken till att skjuta, Tusentals af ax upplyften, . . . . . 306 Fennica.indd 306 17.1.2019 14:55:04 �Neljäskolmatta Runo — Tjugufjerde Runan . . . . . Saoin haaroja hajota, Kylwöstäni, kynnöstäni, Warsin waiwani näöstä. Nostele oras okinen, Kannon karwanen ylennä, Työstä pellon pehmiästä, Maasta maksan karwasesta. Ei se maa mäkiä puutu Sinä ilmoissa ikänä, Kun olle armo antajista, Lupa luonnon tyttäristä. Breden hundrafalt med grenar Ur min såning, ur min plöjning, Ur den möda, som jag nedlagt. Må en axrik brodd sig höja, Brodd till färgen lik med stubben, Ur den mjuka åker-jorden, Ur den lefverlika marken. Styrka saknar icke jorden, Ej så länge tiden varar, Om det blott af gifvarinnor, Af naturens döttrar unnas. Oi ukko ylijumala, Tahi taatto taiwahinen, Ukko pilwien pitäjä, Hattarojen hallitsia! Piä pilwissä keräjät, Säkehissä neuot selwät, Nosta lonkka luotehesta, Toinen lännestä lähetä, Kolmas iätä iästä, Etelästä ennättele. Josp’ on wettä waaitahan, Pirota wettä pilwistäsi, Orahille nousewille, Touoille tomisewille.” O du Ukko, högst bland Gudar, Fader i den höga himlen, Du som skyarna beherrskar, Råder öfver himlens strömoln! Håll en sammankomst i molnen, Håll ett råd bland solens strålar. Skicka från sydvest en molnkant, Sänd en annan ifrån vester, Låt en tredje gro i öster, Slunga skyndsamt ifrån söder. Och om marken väta fordrar, Stänk då vatten ifrån molnen Ned på brodden, som sig höjer, Uppå sådden, hvilken ryker.” Så nu Sampsa Pellervoinen Spridde frön omkring på marken, Täckte kullarna med granskog, Hedarna med ljung besådde, Sådde björkar uti dälder, Sådde tallar uppå höjder, Häggar uti våta nejder, Videträn i sanka mossor, Rönnar uppå helga ställen, Uppå hårda ställen pilar, Enar uti stenig jordmon, Ekar invid floders bräddar. Sillä Sampsa Pellerwoinen Kylwi maita kyyhätteli; Kylwi kummut kuusikoiksi, Kankahat kanarwikoiksi. . Koiwuja norolle kylwi, Kylwi mäntyjä mäelle, Tuomet kylwi tuorehille, Pajut maille paisuwille, Pihlajat pyhille maille, . Raiat maille raikkahille, Katajat karahkoille, Tammen wirran wieremmille. 307 Fennica.indd 307 17.1.2019 14:55:04 �Fennica: Kalevala . . . Sai atran tuliteräsen, Waskiwaarnahat walitsi, Otti härän uljamoisen, Wäinön mullin wääräsäären, Jok’ on sitkiä siwulta, Warsin wahwa wartalolta, Sarwilta kowin soria. Sillä kynti kylwämiä, Salot weteli waolle, Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Minä kynnän kyyhättelen Atralla tuliterällä, Waskisilla waarnahilla.” Skaffar sig en plog med eldbett, Plog med kopparsmidda billar, Tager sen en väldig oxe, Wäinös tjur med krökta benen. Oxen hade sega sidor, Stadigt bygda kroppens lemmar, Horn utaf den största styrka. Plöjde så de sådda tegar, Drog i ödemarken fåror, Sjelf till orda tog och sade: ”Fåror ristar jag på marken Med den hvassa eldbettsplogen, Med de kopparsmidda billar.” Plöjde alla usla länder, Vände dem och lösa gjorde, [Alla kärr med ljung besådde,] Plöjde dälder, björkar stego, Plöjde backar, tallar skjöto, Plöjde kullar, granar växte, Häggar höjde sig på våta, Videträn på sanka marker, Rönnar uppå helga ställen, Uppå hårda ställen pilar, Enar uti stenig jordmon. Eken dock ej börjar växa, Guda-trädet sig ej rotar. Kynti kaikki maat katalat, Muhiiksi mullosteli; Suot kylwi, kanarwat kaswo, Norot kynti, nousi koiwut, . Mäet kynti, kaswo männyt, Kynti kummut, kuuset kaswo, Kaswo tuomet tuorehilla, Pajut mailla paisuwilla, Pihlajat pyhillä mailla, . Raiat mailla raikkahilla, Katajat karankoilla. Eipä tammi kaswakkana, Juurrukkana puu jumalan. . Lemnar fri den fula oxen För att af sin sällhet njuta. Skredo nätter tvenne, trenne, Skredo lika många dagar, Gick så att betrakta trädet: ”Monne eken nu har vuxit, Har sig Guda-trädet rotat?” Ännu har ej eken vuxit, Guda-trädet sig ej rotat. Heitti herjan walloillensa, Olewille onnillensa. . Heitti herjan walloillensa, Olewille onnillensa. Kulu yötä kaksi kolme, Saman werran päiwiäki, Käwi siitä katsomahan: ”Onko tammi kaswanunna, Juurtununna puu jumalan?” Ei oo tammi kaswanunna, Juurtununna puu jumalan. [Lemnar fri den fula oxen För att af sin sällhet njuta;] 308 Fennica.indd 308 17.1.2019 14:55:04 �Neljäskolmatta Runo — Tjugufjerde Runan . . . . . . . . Wuotti wielä yötä kolme, Saman werran päiwiäki, Käwi siitä katsomahan, Wiikon päästä wiimmestäki: ”Onko tammi kaswanunna, Juurtununna puu jumalan?” Bidde åter trenne nätter, Bidde lika många dagar, Gick så att betrakta trädet. Sedan högst en vecka skridit; ”Monne eken nu har vuxit, Har sig Guda-trädet rotat?” Jo oli tammi kaswanunna, Juurtununna puu jumalan; Olowahk’ on oksiltansa, Lewiähkä lehwiltänsä, Latwa täytti taiwahalle, Lehwät ilmoille lewesi, Piätti pilwet juoksemasta, Hattarat hasertamasta, Peitti päiwän paistamasta, Kuun kätki kumottamasta. Nu har eken ändligt vuxit, Guda-trädet har sig rotat, Lummiga dess grenar äro, Ymnigt sprida sig dess qvistar, Ekens topp till himlen stiger, Qvistarna i rymden bredas, Hindra skyarna att skrida, Hindra molnen att sig röra, Undanskymma solens strålar, Månens ljusa sken förtaga. Sillon wanha Wäinämöinen Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Ikäwä imehnosilla, Kun ei päiwyt paistakkana, Kuu armas kumotakkana. Onko tässä nuorisossa, Nuorisossa kaunosessa, Tämän tammen taittajata, Puun sorian sortajata?” Nu den gamle Wäinämöinen Sjelf till orda tog och sade: ”Ledsnad menskorna betager, När ej solen strålar sprider, Milda månen mer ej lyser. Monn bland denna ungdom finnes, I den sköna ungdoms-skaran, Den som kunde eken fälla, Hugga ned det raka trädet?” Etsittihin leikkajata, Katsottihin kaatajata, Suomesta, Wenäjän maasta, Kahen Karjalan wäliltä, Kolmen riikin riitamaalta. Ei ollut sitä urosta, Eikä miestä urhiata, Joka taisi tammen kaata, Hakata rytimoraian. Ekens bane nu man söker, Söker den som trädet fällde, Uti Finland, uti Ryssland, Mellan hvardera Karelen, Inom trenne rikens stridsland; Men ej fanns en sådan hjelte, Ej en man med sådan styrka, Att han kunnat eken fälla, Hugga ned det stora trädet. Nousi pikku mies merestä, Uros umpi lainehista, Steg en liten man ur hafvet, Steg en hjelte ifrån böljan, 309 Fennica.indd 309 17.1.2019 14:55:04 �Fennica: Kalevala Wähän kuollutta parempi, Kaonnutta kaunihimpi, Eikä uros suurempia, Eikä uros pienempiä; . Miehen kortelin pituinen, Waimon waaksan korkeuinen. Waskihattu hartioilla, Waskisaappahat jaloissa, Waskikintahat käsissä, . Waskikirjat kintahissa, Waskiwyöhyt wyöllä wyötty, Waskikirwes wyön takana, Waskiwarsi kirwehessä, Hopiata ponnen päässä, . Warsi kyynärän pituinen, Terä waaksan korkeuinen. . . . . Föga bättre än en liflös, Ej mer skön än en försvunnen. Hjelten var ej af de större, Var ej heller af de mindre; Längden var som mannens qvarter, Eller som ett spann hos qvinnan. Bar en koppar-hatt på hufvet, Hade koppar-skor på foten, Koppar-handskar uppå handen, Uti handsken koppar-vantar, Koppar-gördel omkring lifvet Och vid gördeln koppar-yxe. Yxens skaft var gjordt af koppar, Men på knappen blänkte silfver; Skaftet var en aln i längden, Yxens blad ett spann i höjden. Hiwelewi kirwestänsä, Tahkasi tasatereä, Wiitehen Wiron kiwehen, Kuutehen kowasimehen, Päähän sieran seitsemähän. Börjar nu att yxen hvässa, Slipade det jemna bladet Med fem stenar ifrån Estland, Med sex hårda hvätje-stenar. Med sju mjuka brynstens-ändar. Sai kirwes hiwelleheksi, Warsin walmistelleheksi; Niin uros urosta läksi, Mies on miehestä pätöwi: Jalka maassa teutaroiwi, Pää se pilwiä pitäwi, Part’ on polwilla eessä, Hiwus kannoilla takana. Sylt’ on suusta housun lahe, Puolta toista polwen päästä, Kaksi kaation rajasta. Fick så yxen hvässt och slipad, Fick den uti bästa ordning; Nu blef hjelte först af hjelten, Blef en duglig man af mannen. Foten svänger uppå marken, Hufvudet till molnen hinner, Skägget räcker fram till knäna, Ned till hälarna når håret. Med en famn hans smalben mätes, Med halfannan knäets omkrets Och med famnar tre hans fötter. Astua lykyttelewi, Käyä kulleroittelewi. Astu yhen jalkojansa Hienoselle hietikolle, Astu toisen jalkojansa Börjar stiga på med snabbhet, Vandrar fram med lätta fötter, Träder med den ena foten Uppå sandbeströdda faltet, Träder med den andra foten 310 Fennica.indd 310 17.1.2019 14:55:04 �Neljäskolmatta Runo — Tjugufjerde Runan . . . . . . Uppå lefverlika marken, Kommer så med tredje steget Fram till fasta pilens rötter, Tätt intill den stora eken. Laski puuta kirwehellä, Tarpasi tasaterällä. Iski kerran, iski kaksi, Lastut puusta pyörähteli, Panu tammesta pakeni, Tuli tuiski kirwehestä. Niin kerralla kolmannella Jopa taisi tammen kaata, Puun wiriän wieretellä, Puun sorjan sorratella. Latwon iskewi itähän, Tywen työnti luotehesen. Kenpä siitä oksan otti, Se otti ikuisen onnen; Kenpä siitä latwan taitto, Se taitto ikuisen taian; Kenpä lehwän leikkaeli, Se leikko ikuisen onnen; Ku on lastuja porosi, Selwälle meren selälle, Siitä noita nuolet saapi, Ampuja pahat asehet, Pirulainen pistoneuot. Hugger eken med sin yxe, Hugger med det jemna bladet, Hugger en gång, hugger tvenne, Spånor flögo kring från trädet, Elden flydde ifrån eken, Gnistor sprakade från yxen. Redan med det tredja hugget Mäktade han eken fälla, Böja ned det goda trädet, Raka trädet sönderkrossa. Fällde toppen emot öster, Emot vester stammen vände. Den som tog en gran från trädet, Tog åt sig en evig lycka, Den som trädets topp fick bryta, Bröt ett städse lyckligt tecken, Den som skar ett blad från eken, Skar åt sig en evig sällhet. Af de spånor, hvilka spriddes Uppå hafvets klara yta, Bildade besvärjarn pilar, Skytten sina onda redskap, Pirolainen styngets verktyg. Waka wanha Wäinämöinen Sillä taisi tammen kaata, Puun wihannan wieretellä, Puun sorian sorratella; Päästi päiwän paistamahan, Kuun laski kumottamahan. Gamle trygge Wäinämöinen Genom honom eken fäller, Hugger ned det gröna trädet, Raka trädet sönderkrossar, Får så solen till att lysa, Månen att sin klarhet sprida. Siitä wanha Wäinämöinen Seulo seulalla utuja, Terheniä tepsutteli; Niin seula satoja kaswo, . Maalle maksan karwaselle, Astu kerran kolmannenki Juurelle rytimoraian, Ison tammen tasman luoksi. Derpå gamle Wäinämöinen Strödde frön igenom sållen, Spridde dem omkring på marken. Hundrafaldt hvar såll föröktes, 311 Fennica.indd 311 17.1.2019 14:55:04 �Fennica: Kalevala  Piponius 1839: [Hit med plöjning −− nordan länder] / Hit till Suomis vida gårdar. / Hit med månen för att lysa,  / Solen för att sprida strålar, / Hitåt med den milda solen (lines 224−230).  Piponius 1839: [Ännu minnes −−] / Griper till ett litet under (lines 232−233).  Castrén has omitted the parallel line.  Piponius 1839: Låter vinterkölden stelna, / Låter täta froster dröja / Öfver tegar öfver sådder, / Der du nedlagt har din möda (lines 245−248). . . . Kylwinwakka kymmeniä, Nenässä utusen niemen, Päässä saaren terhenisen. Tiofaldt hvar ask, som såddes, På den dimomhöljda udden, På den skogbeväxta holmen. Sano wanha Wäinämöinen: ”Tänne kyntö, tänne kylwö, Tänne kaswo kaikenlainen, Polosille Pohjan maille, Suomen suurille tiloille; Tänne kuut kumottamahan, Tänne päiwät paistamahan, Tänne armas aurinkoinen!” Sade gamle Wäinämöinen: ”Hit med plöjning, hit med såning, Hit med all slags växt och gröda, Till de arma nordanländer, Suomis vidt utsträckta nejder, Hit du måne till att lysa, Hit du sol att värme sprida, Hit I solens milda strålar.”452 Sano Pohjolan emäntä: ”Wielämä tuohon mutkan muistan, Keksin kummoa wähäsen, Sinun kylwön, kynnön päälle, . Päälle kaiken kaswantosi; Tuonne tungen kuuhuesi Kirjarintahan kiwehen, Paaen paksun palliohon; Tuonne auringot asetan, . Panen päiwät paistamahan,454 Wuorehen teräksisehen, Rautasehen kalliohan, Jott’ ei pääse kuuna pänä, Selwiä sinä ikänä. . Annan pakkasen palella, Wilun ilman wiiwytellä, Kyntöjäsi, kylwöjäsi, Warsin waiwan nähtyjäsi; Sa’an rautasen rakehen, . Teräksisen tellittelen, Halmehiasi hakkoamahan, Pieksämähän peltojasi. Nostan karhun kankahalta, Wiiasta wihasen kissan, . Korwesta kowerakouran, Harwahampahan hawuilta, Ruuniasi ruhtomahan, Sade Pohjolas värdinna. ”Ännu minnes jag ett medel, Hittar på ett litet hinder453 Mot din plöjning, mot din såning, Emot all din växt och gröda. Sköna månen skall jag bringa I en sten med brokig sida, I en häll med fasta väggar, Och den milda solen sätta Att i ståluppfyllda berget, I en jernfast klippa lysa Och ej dädan mera slippa, Aldrig utgång sig bereda. Låter stränga froster skada, Kylig väderlek fördröja All din plöjning, all din såning, Allt hvad du med möda odlat.455 Låter jern från luften regna, Hagel utaf stål bereder, Att på dina svedjeländer, Dina åkrar häftigt störta. Trollar björnen ifrån heden, Ifrån lunden vilda katten, Krökta tassen ifrån öknen, Ifrån mon den glesa tanden, För att rifva dina hästar, 312 Fennica.indd 312 17.1.2019 14:55:04 �Neljäskolmatta Runo — Tjugufjerde Runan . Tammojasi tappamahan, Karjaasi kaatamahan, Lehmiä lewittämähän; Tahikka tauilla tapatan, Kaahan karjan kaikenlaisen, Yksin kaahan imehisetki, Surmajan sukusi suuren.” Dina ston om lifvet bringa, Boskapshjordarna förstöra, Skingra korna vidt kring fältet, Eller låter sjukdom döda Alla dina boskapsdrifter, Dräper menniskorna sjelfva Och din stora ätt föröder.[”] . Sillon wanha Wäinämöinen Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Ei minua laula Lappi, Eikä tunge Turjalainen; Itselläin on ilman wiitta, . Luonani lykyn awaimet, Ei katehen kainalossa, Wihan suowan sormen päässä.” . . . . Nu den gamle Wäinämöinen Sjelf till orda tog och sade: ”Mig förmår ej Lappen trolla, Mig ej Turjalainen skadar. Sjelf jag himlens staf besitter, Har hos mig min lyckans nycklar, Ej i afundsmannens händer, Olycksstiftarns finger-ändar.[”] Siitä wanha Wäinämöinen Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Warjele wakainen luoja, Kaitse kaunonen jumala! Miesten mielijuohtehista, Akkojen ajatuksista. Kaaha maalliset katehet, Weelliset welhot woita. Ole puolla poikasesi, Aina lastesi apuna, Wihoin päiwän paistamatta, Wihoin kuun kumottamatta, Wihoin tuulen tuulematta, Pakkasen palelematta, Kowan ilman koskematta. Åter gamle Wäinämöinen Yttrade ett ord och sade: ”Store Skapare bevara, Milde Gud, ditt hägn förläna Emot männers onda anslag Och mot stämplingar af qvinnor. Krossa afundsmän på lander, Kufva leda troll i vattnet, Håll med dina egna söner, Städse dina barn beskärma, Att till men ej solen lyser, Att ej månens ljus må skada, Vinden icke våldsamt blåsa. Afvänd alla stränga froster, Låt ovädret icke nalkas. Aita rautanen rakenna, Kiwilinna liitättele, Ympäri minun eloni, Kahen puolin kartanoni, Maasta lähin taiwosehen, Taiwosesta maahan asti; Teräksillä seiwästellös, Tillred utaf jern ett gärde, Foga hop en borg af stenar Omkring alla mina ägor, Uppå gårdens begge sidor, Ifrån jorden upp till himlen, Ifrån himlen ned till jorden, Nyttja stål till gärdsgårds-störar, 313 Fennica.indd 313 17.1.2019 14:55:04 �Fennica: Kalevala . . . . . . . Maan maoilla witsastellos, Käärmehillä käännätellös, Sisiliskoilla siellös, Jott’ ei liika liion söisi, Wastus wiljalta witaisi. Min on noiat noitunewi, Noituoot oman wäkensä. Dem med markens maskar fastbind, Fäst med ormar dem tillhopa Och med ödlor sammanfoga, Att ej björnen må för mycket, Fienden för ymnigt fräta. Hvad nu trollmän än må trolla, Må uppå dem sjelfva falla. Nyt sie Pohjolan emäntä! Tunge turmiot kiwehen, Pahat paina kalliohon, Waiwat wuorehen walitse; Elä kuuta kullonkana, Aurinkoa ollenkana. Anna pakkasen palella, Wilun ilman wiiwytellä, Omiasi otriasi, Kylwämiäsi jywiä. Sa’a rauaista raetta, Teräksistä telkytellös, Pohjolan kujan perille, Pohjan tarhan tanhuille. Nu du Pohjolas värdinna Drif förderfven in i stenen, Tryck i klippan allt det onda, Samla plågorna i berget, Men ej må du månen röra, Aldraminst åt solen komme. Låt de stränga froster skada, Låt ovädret uppehålla Egna kornbesådda åkrar, Sådden, hvilken sjelf du odlar. Låt ock jern från höjden falla, Hagel strö af fasta stålet Ned på tågen uti Pohja, Uppå Pohjas boskapsgårdar. Nosta karhu kankahalta, Wiiasta wihanen kissa, Korwesta kowera koura, Hawun alta harwahammas, Pohjan peltojen perille, Pohjan karjan käytäwille.” Trolla björnen ifrån heden, Ifrån lunden vilda katten, Krökta tassen ifrån öknen, Ifrån mon den glesa tanden Bort till Pohja-gårdens åkrar, Hvarest Pohjas hjordar trampa.” Siitä wanha Wäinämöinen Sanan wirkko, noin nimesi: ”Anna nyt sulonen Suomi! Anna maasi altihiksi, Ilmasi imanteheksi; Laksot laulaellakseni, Lehot leikki lyöäkseni, Tanner tanssaellakseni.” Än den gamle Wäinämöinen Yttrade ett ord och sade: ”Låt nu Suomi, ljufva, hulda! Ymnighet på marken herrska Och i luften mildhet råda, Att jag kan i dälder sjunga, Leka uti gröna lunder, På den jemna marken dansa.” 314 Fennica.indd 314 17.1.2019 14:55:04 �Wiieskolmatta Runo — Tjugufemte Runan Wiieskolmatta Runo. . . . . . . . Tjugufemte Runan. Louhiatar waimo wanha, Portto Pohjolan emäntä, Teki tielle wuotehensa, Pahnansa pahalle maalle; Selin tuulehen makasi, Kalton säähän karkiahan, Perin wihmahan wiluhun, Kohin päiwän koittehesen. Tuli suuri tuulen puuska, Ijästä wihanen ilma, Nosti tuuli turkin helmat, Ahawa hamehen helmat. Hywin tuuli pohjatuuli, Läpi länsi läikytteli, Läpi luun, läpi jäsenen, Läpi liikkuwain lihojen, Läpi suonten soljuwitten. Tuosta tyyty, tuosta täyty, Tuosta paksuksi panihen, Lihawaksi liittelihen. Kanto kohtua kowoa, Watsan täyttä waikiata, Kanto kuuta kaksi, kolme, Kolme kuuta, neljä kuuta, Neljä kuuta, wiisi kuuta, Wiisi kuuta, kuusi kuuta, Seitsemän, kaheksan, kuuta, Ympäri yheksän kuuta Waimon wanhaan lukuhun, Kuuta puolen kymmenettä. Niin kuulla kymmenennellä Painuwi pakolliseksi, Watsan täysi waikiaksi. Lyöähän kawon kipua, Immin tulta tuikatahan. Wyölapan siansa siirti, Paneutti toisen paikan, [Castrén has omitted the lines 1–106.] 315 Fennica.indd 315 17.1.2019 14:55:04 �Fennica: Kalevala . . . . . . . . Sanowi sanalla tuolla: ”Ohoh pieni piikaseni, Paras palkkalaisiani. Lämmitä wälehen sauna, Pian pirtti riuwuttele, Kyläkunnan kuulematta, Sanan saamatta kylähän. Oluella ukset woia, Kasta kaljalla saranat, Jott’ ei ukset ulwoaisi, Eikä wankuisi saranat.” Lämmitti wälehen saunan, Pian pirtin riuwutteli, Kyläkunnan kuulematta, Sanan saamatta kylähän. Oluella ukset woiti, Kasti kaljalla saranat, Jott’ ei ukset ulwokkana, Eikä wankase saranat. Siitä Pohjolan emäntä Suojihin sowitteleksen, Pimeihin pisteleksen, Ukkoa rukoelewi: ”Oi Ukko ylijumala! Tule luota katsomahan, Likeltä tähyämähän, Tule saunahan saloa, Piilten pikkuhuonehesen, Ilman uksen ulwomatta, Saranan narahtamatta. Oluella ukset woian, Kastan kaljalla saranat, Jott’ ei ukset ulwoaisi, Eikä wankuisi saranat. Käy pian, wälehen jouwu, Tässä tuskassa kowassa, Watsan wäessä waikiassa. Aukoa lihonen arkku, Luinen lukko lonkahuta, 316 Fennica.indd 316 17.1.2019 14:55:04 �Wiieskolmatta Runo — Tjugufemte Runan . . . . . . . Mennä suuren, mennä pienen, Kulkia wähäwäkisen; Päästä piika pintehistä, Waimo watsan wääntehistä. Kawe eukko Luonnotar, Kawe kultanen koria! Jok’ olet wanhin waimoloita, Ensin emä itselöitä, Juokse polwesta merehen, Wyölapasta lainehesen, Ota kiiskiltä kinoa, Matehelta nuljaskoa, Jolla woiat luun lomia, Jolla siwuja siwelet, Peräwieriä wetelet; Päästät piian pintehistä, Waimon watsan wääntehistä, Tässä tuskassa kowassa, Watsan työssä waikiassa. Kiwutar kipuen eukko! Käy tänne käpein kengin, Helmoin hienoin helmottele, Sukin mustin muikottele, Sukin walkein waella, Kiwut kiinni ottamahan, Wammat waikahuttamahan, Tahi kuolema tulewi, Lähenewi hengen lähtö, Tässä työssä työlähässä, Watsan wäessä waikiassa.” Louhiatar waimo wanha, Portto Pohjolan emäntä, Teki poikoa yheksän, Lato lasta kymmenenki, Yhen löylyn lyöpywillä, Yhen saunan saapuwilla, Yhestä watsan wäestä, Yhtenä kesäissä yönä. Louhiatar gamla qvinnan, Gamla skökan uti Pohja Föder sedan söner nio, Bringar tio barn till verlden, Under badet en gång gifvet, Uti bastun, en gång eldad. Alla på en gång hon föder, På en enda natt om sommarn. 317 Fennica.indd 317 17.1.2019 14:55:04 �Fennica: Kalevala  Castrén has omitted the parallel line. . . . . . . . . Nimitteli poikiansa, Laaitteli lapsiansa, Kun kukin sukimojansa, Itse ilmoin luomiansa.456 Minkä pisti pistokseksi, Kunka laati luun waloksi, Minkä änkäsi ähyksi, Kunka riieksi risasi, Minkä loi ruwen rikoksi, Kunka rutasi rutoksi, Minkä welhoksi wesillä, Kateheksi kaikin paikoin, Kunka noiaksi noroille. Itse neuo poikiansa, Laaitteli lapsiansa, Mennä tuonne toisialle, Nenähän utusen niemen, Päähän saaren terhenisen. Sina söner hon benämner Och med samma omsorg vårdar, Som enhvar sitt eget foster. En till håll och styng hon danar, Ammar upp till gikt en annan, Fostrar till kolik en tredje Och en fjerde gör till tvinsot. Der hon utslags-sjukdom närer, Däggar ock den grymma pesten, Skapar leda troll i vattnet, Afundsmän på alla ställen, Trollmän uti sanka dälder. Sillä Pohjolan emäntä, Pohjan akka harwahammas, Syyti surmat suunnattomat Tawattomat tauit nosti, Nenähän utusen niemen, Päähän saaren terhenisen. Så nu Pohjolas värdinna, Pohja-gårds tandglesa gumma Sände gräsliga förderfven, Dref de oerhörda plågor Till den dimomhöljda udden, Till den skogbeväxta holmen. Poiat Wäinölän potewi, Lapset Luotolan lahowi, Tauissa tawattomassa, Nimen tietämättömässä; Alta lattiat lahowi, Päältä peite märkänewi. Wäinö-gårdens söner sjukna, Luoto-folket börjar täras Af en icke vanlig sjukdom, En till namnet okänd smitta. Nedantill förmultna golfven, Ofvan ruttna takets bräder. Silloin wanha Wäinämöinen, Tietäjä iän ikuinen, Kuuli Luotolan läsiwän, Poiat Wäinölän potewan, Tauissa tawattomassa, Nimen tietämättömässä. Nu den gamle Wäinämöinen, Den evärdelige siarn Hör att Luoto-folket sjuknat, Hör att Wäinös söner täras Af en icke vanlig sjukdom, En till namnet okänd smitta. Sjelf hon råder sina söner, Sjelf hon undervisar barnen Att till annan nejd sig draga, Till den dimomhöljda udden, Till den skogbeväxta holmen. 318 Fennica.indd 318 17.1.2019 14:55:04 �Wiieskolmatta Runo — Tjugufemte Runan . . . . . . . Lämmitti wälehen saunan, Pian pirtin riuwutteli. Otti wastan warjossansa, Simasiiwen suojassansa, Niin hauto simasen wastan, Satalatwan lauhutteli. Pyyhki pois pyhät kipunat, Pyhät sorsat sammutteli, Simasella siiwellänsä, Metisellä wastallansa. Sanowi sanalla tuolla: ”Onko tauti luojan luoma, Surma säätämä jumalan, Wai on pantu palkan eestä Rakettu rahan nenästä? Värmer badstun upp med snabbhet, Eldar i en hast sitt pörte, För en qvast uti sin värjo. I sitt skygd en honungsvinge, Värmer honungsrika qvasten, Mjukar upp dess hundra qvistar, Torkar bort de helga plågor Och de helga smärtor döfvar Med den honungsrika vingen, Med den lena honungsqvasten, Yttrar så ett ord och säger: ”Är af Skaparn plågan alstrad, Monne Gud förderfvet hitsändt? Eller är för lön det tingadt, Rustadt ut emot betalning? Nouse tauti taiwahalle, Tuska tuulelle ylene, Ilman alle auer mennös; Tuonne tuulen tuuwitella, Pahan ilman paiskaella, Pohjan pitkähän perähän, Kuss’ ei kuuta, aurinkoa, Ilmoa ihoawata. Sjukdom, stig till himla-rymden, Plåga, höj dig upp till molnen, Far i luften varma imma, För att utaf vinden vaggas, Drifvas af det hårda vädret Hän till långt aflägsna Pohja, Der ej sol, ej måne finnes, Icke luft, som hullet fägnar. Kiwut ma manoan kanssa Kiwisihin kellarihin, Rautasihin raunioihin. Kipiä on kiwuissa olla, Waiwa wammoissa asua. Smärtorna jag äfven manar In i källare af stenar, In i jernuppfyllda rösen. Svårt det är att smärtor lida, Plågsamt att af sjukdom täras. Kiwutar kipuen eukko Kipuja keräelewi Kirjasehen kippasehen, Waskisehen wakkasehen; Kipukintahat käessä, Jaloissa kipuset kengät. Tule tänne tarwitessa, Käy tänne kutsuttaessa, Kivutar, du plågors moder, Du som smärtor sammanföser I ett litet, brokigt käril, I en ask af koppar bildad, Du med handskar utaf plågor, Du med plågo-skor på foten! Kom nu hit, då du behöfves, Vandra hit, då man dig kallar, 319 Fennica.indd 319 17.1.2019 14:55:04 �Fennica: Kalevala Tee kiwut kiwuttomaksi, Waiwat wärjymättömäksi, Jotta saisi sairas maata, . Utra untansa weteä, Woisi woikkaki lewätä, Tuskahinen tunnin olla. Ota kiwut kippasehen, Waiwat waskiwakkasehen; . Itse keittäös kipuja, Pikkasessa kattilassa, Kolmen sormen mentäwässä, Peukalon mahuttawassa, Keskellä kipumäkeä, . Kipuwuoren kukkuloa. . . . . Borttag från de svåra smärtor Deras kraft och deras styrka, Att den sjuke sig får hvila, Att den svage lugnt kan sofva, Den betryckte lindring njuta, Sjuklingen sin sans behålla. Samla smärtorna i skrinet, I den vackra koppar-asken; Koka så de svåra smärtor I en ganska liten kittel, Hvilken trenne fingrar rymmer, Der blott rum för tummen finnes, Koka dem på plågo-backen, Högst på spetsen utaf berget. Kiwi on keskellä mäkeä, Reikä keskellä kiweä; Reikä wäätty wääntiällä, Puhkaistu purasimella, Yheksän sylen sywyinen, Kyynäräisen kymmenettä, Johon tuskat tungetahan, Pahat waiwat wankatahan. Ei kiwi kipuja itke, Paasi waiwoja walita, Josk’ on paljo pantaisi, Määrättä mätettäisi, Äijin äyskäeltäisi. Midt på backen står en klippa Och ett hål finns midt i klippan, Hålet är med nafvarn vridet, Med ett huggjern genomborradt Nio famnar djupt i berget Och en aln än derutöfver. Dit fördrifvas alla plågor, Alla smärtor dit förjagas; Stenen qvider ej af smärta, Klippan ej af plåga klagar, Om dit äfven skulle bringas Oberäkneliga smärtor, Qval, dem man ej tälja mäktar. Oi Ukko ylijumala, Mies on wanha taiwahinen! Tule tänne tarwitessa, Käy tänne kutsuttaessa, Tekemähän terweyttä, Rauhoa rakentamahan. Puhu suulla puhtahalla, Lässä luoja lämpösellä, Ettei poika pois tulisi, Emon lapsi lankiaisi, O du Ukko, högst bland Gudar, O du gamle man i höjden. Kom nu hit, då du behöfves, Vandra hit, då man dig kallar, Kom att helsa åstadkomma, Frid och ro tillvägabringa. Blås, o Gud, med helga munnen, Med den varma andedrägten, Att ej någon son förloras, Ej en moders barn försvinner 320 Fennica.indd 320 17.1.2019 14:55:04 �Wiieskolmatta Runo — Tjugufemte Runan . . . . . . . Luojan luomalta lu’ulta, Jumalan sukeamalta.” Från det tal, som Skaparn danat, Som med omsorg Gud har vårdat. Siitä wanha Wäinämöinen Panewi pa’an tulelle, Laitto keiton kiehumahan, Täynnä heiniä hywiä, Me’en maahan wuotajia, Simatilkun tippujia. Derpå gamle Wäinämöinen Ställde grytan uppå elden, Hade så sitt kok att sjuda. Full var grytan af de örter, Hvarur saft på marken dryper, Honungs-droppar rinna neder. Pata kiehu paukutteli Kolme päiweä kesäistä, Kokonaista kolme yötä. Siitä wanha Wäinämöinen Katselewi woitehia: ”Onko woitehet wakaiset, Katsehet alinomaset?” Fräsande nu grytan sjuder Uti trenne sommar-dagar Och i fulla trenne nätter. Derpå gamle Wäinämöinen Efterser sitt läkemedel: ”Är min salva tillförlitlig. Är mitt läkemedel säkert?” Ei ole woitehet wakaiset, Katsehet alinomaset. Niin pani pa’an tulelle, Laitto keiton kiehumahan, Wielä heiniä lisäksi, Ruohoa monen näöstä. Ej är salvan tillförlitlig, Ej hans läkemedel säkert. Ställde grytan uppå elden, Hade så sitt kok att sjuda, Bragte dit än mera örter, Gräs af många skilda arter. Pata kiehu paukutteli Kokonaista kolme yötä, Kolme päiweä kesäistä. Siitä wanha Wäinämöinen Nostawi pa’an tulelta, Katselewi woitehia: ”Onko woitehet wakaiset, Katsehet alinomaset?” Fräsande nu grytan sjuder Uti fulla trenne nätter Och i trenne sommar-dagar. Derpå gamle Wäinämöinen Lyftar grytan ifrån elden Och beskådar läkemedlet; ”Är min salva tillförlitlig, Är mitt lekemedel säkert?” Ei ole woitehet wakaiset, Katsehet alinomaset. Niin pani pa’an tulelle, Laitto keiton kiehumahan, Wielä heiniä lisäksi, Ej är salvan tillförlitlig, Ej hans läkemedel säkert. Ställde grytan uppå elden, Hade så sitt kok att sjuda, Bragte dit än mera örter, 321 Fennica.indd 321 17.1.2019 14:55:04 �Fennica: Kalevala . . . . . . Gräs af många skilda arter, Som från annan nejd man hemtat, Tagit ifrån byn den kalla, Fått af nio vise männer, Åtta insigtsfulla trollmän. Pata kiehu paukutteli Kokonaista kolme yötä, Kolme päiweä kesäistä. Kolme poikoa sukesi Yhen pannu paistimia; Salo puita poltettihin, Salo puita, saari maita, Yhen pannu paistimilla. Niin kiwi kiwehen tarttu, Paasi paatehen rupesi. Fräsande nu grytan sjuder, Uti fulla trenne nätter Och i trenne sommar-dagar. Trenne gossar flitigt vårda Det som i en panna kokas; Trädrik skog till bränsle öddes – All den skog, en holme frambragt – Blott för koket i en panna. Fastnade så sten vid stenen, Klippa sig vid klippan fäste. Siitä wanha Wäinämöinen Nostawi pa’an tulelta, Katselewi woitehia: ”Onko woitehet wakaiset, Katsehet alinomaset?” Derpå gamle Wäinämöinen Lyftar grytan ifrån elden Och beskådar läkemedlet: ”Är min salva tillförlitlig, Är mitt läkemedel säkert?” Jo oli woitehet wakaiset, Katsehet alinomaset. . Ruohoa monen näöstä, Kut oli tuotu toisialta, Siitä kylmästä kylästä, Yheksältä woitialta, Kaheksalta katsojalta. Visst är salvan tillförlitlig, Visst är läkemedlet säkert. Woiti niillä woitehilla, Niillä raswoilla rapasi; Woiti alta, woiti päältä, Woiti keskeä keralla, Sanowi sanalla tuolla, Lausu tuolla lausehella: ”Awun herra antaohon, Awun tuokohon jumala, Käytyä minun käteni, Saatua minun sanani. Smorde så med denna salva, Med det goda läkemedlet, Smorde ofvantill och nedan, Smorde midtuppå tillika, Höjde då sin röst och sade. Talade med dessa orden: ”Herren må sin hjelp förläna, Ifrån Gud må bistånd komma, Sen jag smort med mina händer, Sen jag med min mun har talat.” Kuhun ei käteni käyne, Käyköhöt käet jumalan; Kuhun ei sormeni sopine, Hvart ej mina händer komma, Dit må Skaparns händer komma; Hvart ej mina fingrar passa, 322 Fennica.indd 322 17.1.2019 14:55:04 �Wiieskolmatta Runo — Tjugufemte Runan . . . . Sopikohot luojan sormet; Kuhun ei sanani saane, Saakohot sanat jumalan. Oi Ukko ylijumala, Mies on wanha taiwahinen. Tee nyt yöllä terweheksi, Päiwällä imanteheksi, Jott’ ei tuska päällä tunnu, Kipu keskeä kiwistä, Pakko syämehen pakene, Jott’ ei tunnu pikkustana, Waiwoa wäheäkänä, Sinä ilmoissa ikänä, Kuuna kullan walkiana.” Dit må Skaparns fingrar passa; Hvart ej mina ord sig sträcka, Dit må Skaparns ord sig sträcka. O du Ukko, högst bland Gudar, O du gamle man i höjden! Gör den sjuke frisk om natten, Lifva honom upp om dagen, Att ej ofvantill käns plåga, Att ej smärtan tär det inre, Att ej värken flyr till bröstet. Låt ej någon smärta kännas, Ej den aldraminsta plåga, Medan tiden ännu varar Och den klara månen lyser.” Waka wanha Wäinämöinen, Tietäjä iän ikuinen, Sillä poisti poiken luoman, Paransi panentatauin. Gamle trygge Wäinämöinen. Den evärdelige siarn Trollad sjukdom dermed bortdref Och en pålagd sjukdom läkte. 323 Fennica.indd 323 17.1.2019 14:55:04 �Fennica: Kalevala Kuueskolmatta Runo. . . . . . . Tjugusjette Runan. Louhi Pohjolan emäntä, Pohjan akka harwahammas, Laulo kuun kumottamasta, Kirjarintahan kiwehen, Laulo päiwän paistamasta Wuorehen teräksisehen, Rautasehen kalliohon. Louhi Pohjolas värdinna, Pohja-gårds tandglesa gumma Qväder månen, att ej lysa, I en sten med brokig sida, Qväder solen, att ej stråla, In i hårda bergets sköte, Inom klippans fasta väggar. Jo oli yö alinomanen, Pitkä pilkkosen pimiä, Nenässä utusen niemen, Päässä saaren terhenisen. Oli yötä wiisi wuotta, Wuotta kuusi päiwätöntä, Kuutonta kaheksan wuotta, Otawatonta yheksän, Täysi kymmenen tähettä. Var nu natt förutan ända, Oupphörligt mörker rådde På den dimomhöljda udden, På den skogbeväxta holmen. Natten fem år redan varat, Uti sex år solen saknats, Månen man ej sett på åtta, Karlavagnen ej på nio, Stjernorna på tio årtal. Sano wanha Wäinämöinen: ”Weli seppo Ilmarinen! Läkkäm kuuta katsomahan, Päiweä tähyämähän, Otawaista oppimahan, Mi on kumma kuun eessä, Mikä terhen päiwän tiessä, Kun ei kuu kumotakkana, Eikä päiwyt paistakkana, Waston meitä waiwasia, Kohti koitopäiwäsiä.” Sade gamle Wäinämöinen: ”Hör mig broder Ilmarinen! Låt oss gå att se på månen, Att den sköna solen skåda Att betrakta Karlavagnen – Gå att efterse, hvad under Sol och månen undanskymmer, När ej månen mera lyser, När ej solen sprider strålar Öfver oss beklagansvärda, Af elände undertryckta.” Waka wanha Wäinämöinen, Toinen seppo Ilmarinen, Nousit kuuta katsomahan, Päiweä tähyämähän, Otawaista oppimahan, Ylähäksi taiwahalle, Gamle trygge Wäinämöinen Och hans broder Ilmarinen Gingo så att se på månen, Att den sköna solen skåda, Att betrakta karlavagnen. Stego upp till höga himlen 324 Fennica.indd 324 17.1.2019 14:55:04 �Kuueskolmatta Runo — Tjugusjette Runan . . . . . . . Päälle kuuen kirjokannen, Päälle taiwahan yheksän. På det sjette stjernehvalfvet, *Ofvan åtta himla-fästen. Iski tulta Ilmarinen, Wälähytti Wäinämöinen, Sakarilla waskisella, Miekalla tuliterällä, Päällä kuuen kirjokannen, Päällä taiwosen yheksän. Ilmarinen eld nu uppslår, Wäinämöinen gnistor sprider Med sin kopparsmidda svärdspets, Med sin blanka klingas eldbett, På det sjette stjernehvalfvet, *Ofvanpå de åtta himlar. Neiti pitkän pilwen päällä, Kapo kaaren partahalla, Tuo on tulta tuuwitteli, Walkiaista waapotteli, Kultasessa kätkyessä, Hihnoissa hopeisissa. Hopiaiset hihnat siuku, Kätkyt kultanen kulisi, Tulta tuuwiteltaessa, Warsin waapoteltaessa. Tuli tuhmalta putosi, Walkia warattomalta; Kirposi tulikipuna, Suikahti punasoronen, Läpi taiwahan yheksän, Läpi kuuen kirjokannen. Satt en mö på långa molnet, Satt en flicka invid bågen. Flickan träget vaggar elden, Gungar flitigt ljusa lågan I en vacker, gyllne vagga, Som på silfver-remmar hängde. Silfver-remmarna de hveno, Gyllne vaggan klang i luften Under vaggningen af flamman, Under gungandet af lågan. Plötsligt elden föll från vaggan För den ovarsamma flickan. Elden ilade med snabbhet, Hastigt flög den röda gnistan Genom åtta himla-fästen, Granna locken sex igenom. Waka wanha Wäinämöinen, Toinen seppo Ilmarinen, Läksit tulta tietämähän, Walkiaista waatimahan. Gamle trygge Wäinämöinen Och hans broder Ilmarinen Gå att spana efter elden, Söka upp den flydda gnistan. Weistit wuorella wenettä, Alla korwen kolkuttiwat, Kolmikaarista wenettä. Sampsa poika Pellerwoisen Weisti kuusesta meloja, Petäjästä järkäleitä. Bygga farkost först på berget, Timra uti ökenskogen Sig en båt med trenne vränger. Sampsa, son af Pellervoinen, Gjorde styren utaf granar, Stänger utaf furu redde. 325 Fennica.indd 325 17.1.2019 14:55:05 �Fennica: Kalevala . . . . . . Föra båten ut på vattnet, Ro den makligt fram och färdas Af och an på Neva-elfven, Rundt kring Neva-flodens udde. Kom en qvinna dem till möte, Talade dem till och sporde: ”Hvadan ären I, o männer?” Sano wanha Wäinämöinen: ”Keskiilmalta olemma, Keskitaiwahan nawalta.” Sade gamle Wäinämöinen: ”Från den medlersta bland rymder, Ifrån himlars midt vi äro.” ”Minne te menettä miehet, Kunne kuletta katalat?” . Niin weiwät wenon wesille; Soutelewat, joutelewat, Ympäri Newan jokia Newan nientä kiertelewät. Waimo wastahan tulewi Puhutellen, lausutellen: ”Mistä te olotta miehet?” ”Hvart, o männer, gäller resan, Hvart er färd, beklagansvärde?” ”Menemmä tulta tietämähän, Walkiaista waatimahan; Mistäs olet waimo parka?” ”Vi begifvit oss att elden, Att den flydda gnistan söka; Hvadan är du arma qvinna?” ”Mistä olen waimo parka! Minä olen wanhin waimoloista, Ensin emä itselöistä, Joll’ on wihki wiien waimon, Kihlat kuuen morsiamen.” Wenettä tulta tietämähän, Walkiaista waatimahan; Tuli on tuima tieettäwä, Walkiainen waaittawa, Jo on tuli tuimat tehnyt, Walkia wahingot saanut. Tuikahti tulikipuna, Putosi punakeränen, Ylähältä taiwosesta, Päältä kuuen kirjokannen, Läpitse ihalat ilmat, Läpi reppänän retusen, Läpi lemmen wuotehisen, Tuurin uutehen tupahan, Palwosen laettomahan. ”Hvadan är jag arma qvinna? Jag bland qvinnor är den äldsta, Är den första menskors moder, Har fem gånger hustru varit Och som brud sex gånger fästad. – Ni begifvit er att elden, Att den flydda gnistan söka; Svårt det blir att elden finna, Få den flydda gnistan kunskap. Grymma ting har elden vållat, Låga mycken ofärd alstrat. Elden ilade med snabbhet, Hastigt flög den röda gnistan Ofvanfrån den höga himlen, Från det sjette stjernehvalfvet, Flög igenom luftens rymder, Kom så genom sotigt draghål Till den ljufva kärleksbädden Uti Tuuris nya stuga, Palvonens ej täckta boning. 326 Fennica.indd 326 17.1.2019 14:55:05 �Kuueskolmatta Runo — Tjugusjette Runan . . . . . . . Neiti lastansa imetti Kätkyessä waiwasessa, Tuurin uuessa tuwassa, Palwosen laettomassa. Modren gaf från bröstet näring Åt sitt barn i usla vaggan, Uti Tuuris nya stuga, Palvonens ej täckta boning. Niin tuli tulisoronen, Poltti polwet poikuelta, Poltti paarmahat emolta, Rikko rinnat neitoselta. Se lapsi meni Manalle, Toki poika Tuonelahan, Ku oli luotu kuolemahan, Katsottu katoamahan. Niin emo enemmän tiesi, Ei emo Manalle mennyt. Se tunsi tulen lumoa, Walkiaisen waiwutella, Tuonne tuimahan wetehen, Aaltohin Aluejärwen. Eldens gnista kom i stugan, Brände knät på späda barnet, Brände barmen af dess moder, Skadade för qvinnan bröstet. Ned till Manala gick barnet, Gossen for till Tuonis boning. Ty han var till döden danad, Var bestämd att falla undan. Modren visste dock dess mera, Ej till Manala gick modren. Hon förstod att tjusa elden, Att fördrifva ljusa lågan Ned i vattnets vilda vågor, I Aluejärvis böljor. Tuo ange Aluenjärwi Kolmasti kesäissä yönä, Yheksästi syksyyönä, Kuohu kuusien tasalle, Ärjy päälle äprähien, Tuskassa tulen punasen, Waikioissa walkiaisen. Kuohu kuiwille kalansa, Arinoille ahwenensa. Kalat tuossa katselewat, Ahwenet ajattelewat, Miten olla, kuin eleä, Noissa tuskissa tulosen, Waikioissa walkiaisen. Nu den vilda insjön brusar På en sommar-natt tre gånger, Nio gånger på en höst-natt, Svallar upp till granens toppar. Sjuder öfver alla bräddar, För den röda eldens plågor, För den ljusa lågans smärtor. Drifver fiskarna på landet, Abbor-skaran på det torra; Dervid fiskarna besinna, Abborrarna eftertänka, Hur att vara, hur att lefva Uti dessa eldens plågor, Dessa lågans svåra smärtor. Tuli ahwen kyrmyniska, Tawotti tulisoroista; Eipä ahwen saanukkana. Niin tuli sinerwä siika, Nieli tuon tulisorosen. Abborn med sin krökta nacke Kom och satte efter gnistan. Gnistan fås dock ej af abborn; Kommer så den blåa siken, Siken sväljer eldens gnista. 327 Fennica.indd 327 17.1.2019 14:55:05 �Fennica: Kalevala . . . . . . . . Oli aikoa wähänen, Tuli tuska nieliälle, Waikia wajottajalle, Pakko paljon syönehelle. Uiksenteli, käyksenteli Niemi nientä, saari saarta. Joka niemi neuon pisti, Joka saari sai sanoman: ”Eule wienossa weessä, Alasessa ankehessa, Minun kurjan kuulioa, Katalan kaottajoa, Näissä tuskissa tulosen, Waikioissa walkiaisen.” Lopp en liten tid till ända, Då af smärta sväljarn gripes, Slukarn råkar uti vånda, Uti nöd den alltför mätta. Samm från udde bort till udde, Från en holme till en annan, Hvarje udde hördes råda, Hvarje holme underrätta: Hvarken finns i lugna vattnet, Eller i det vilda, låga, Den mig arma skulle höra, Mig eländiga förgöra Uti dessa eldens plågor, Dessa lågans svåra smärtor. Niin tuli lohi punanen, Nieli tuon sinerwän siian. Oli aikoa wähänen, Tuli tuska nieliälle, Waikia wajottajalle, Pakko paljon syönehelle Uiksenteli, käyksenteli, Niemi nientä, saari saarta. Joka niemi neuon pisti, Joka saari sai sanoman: ”Eule wienossa weessä, Alasessa ankehessa, Minun kurjan kuulioa, Katalan kaottajoa, Näissä tuskissa tulosen, Waikioissa walkiaisen.” Kommer så den röda laxen, Slukar upp den blåa siken. Lopp en liten tid till ända, Då af plåga sväljarn gripes, Slukarn råkar uti vånda, Uti nöd den alltför mätta. Samm från udde bort till udde, Från en holme till en annan, Hvarje udde hördes råda, Hvarje holme underrätta: Hvarken finns i lugna vattnet, Eller i det vilda, låga, Den mig arma skulle höra, Mig eländiga förgöra Uti dess eldens plågor, Dessa lågans svåra smärtor. Niin tuli halia hauki, Nieli tuon lohi punasen. Oli aikoa wähänen, Tuli tuska nieliälle, Waikia wajottajalle, Pakko paljon syönehelle. Uiksenteli, käyksenteli, Niemi nientä, saari saarta. Kommer så den gråa gäddan, Slukar upp den röda laxen. Lopp en liten tid till ända, Då af plåga sväljarn gripes, Slukarn råkar uti vånda, Uti nöd den alltför mätta. Samm från udde bort till udde, Från en holme till en annan; 328 Fennica.indd 328 17.1.2019 14:55:05 �Kuueskolmatta Runo — Tjugusjette Runan . . . . . . . . Joka niemi neuon pisti, Joka saari sai sanoman: ”Eule wienossa weessä, Alasessa ankehessa, Minun kurjan kuulioa, Katalan kaottajoa, Näissä tuskissa tulosen, Waikioissa walkiaisen.” Hvarje udde hördes råda, Hvarje holme underrätta: Hvarken finns i lugna vattnet, Eller i det vilda, låga, Den mig arma skulle höra, Mig eländiga förgöra Uti dessa eldens plågor, Dessa lågans svåra smärtor. Sillon wanha Wäinämöinen Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Onko liinan kylwäjeä, Kylwäjeä, kyntäjeä, Yhtenä kesäissä yönä, Kahen päiwyen kesellä, Werkko walmistellakseni, Satasilmä laahukseni, Kalan kurjan tappajaksi, Katalan kaottajaksi?” Nu den gamle Wäinämöinen Sjelf till orda tog och sade: ”Finnes här den linet sådde, Sådde linet, plöjde marken, På en enda natt om sommarn, Midt emellan tvenne dagar? Jag en nät nu ville göra, Hundraögdad not mig laga, För att arma fisken döda, Den eländiga förgöra.” Pursi puinen poltetahan, Wenonen häwitetähän, Korwalla tulisen kosken, Pyhän wirran pyörtehellä. Tuli tuhkia wähänen, Kypeniä pikkuruinen,457 Sihen liina kylwettihin, Kylwettihin, kynnettihin, Tuohon kaswo kaunis touko, Nousi pellawas peritön, Liina liitoton yleni, Kahen päiwyen kesellä, Yhtenä kesäissä yönä. Pian liina koiritahan, Nyhetähän, riiwitähän. Pian wieähän wetehen, Pian weestä nostetahan, Nostetahan, kuiwetahan, Pian luista luistetahan,458 Kahen päiwyen kesellä,  Castrén has omitted the parallel line.  Castrén has omitted one phase of the process. Sedan brände man ett fartyg, Man en liten båt förstörde Invid fallet af eldforssen, Vid den helga flodens hvirfvel. Deraf fick man litet aska, Sådde linet ibland askan, Sådde linet, plöjde marken. Der en herrlig växt nu frodas, Utan måtta linet stiger, Höjer upp sig utan leder, Midt emellan tvenne dagar, På en enda natt om sommarn. I en hast man linet rensar, Plockar i en hast och stryker, För det i en hast i vattnet, I en hast ur vattnet lyftar, Torkar i en hast och bråkar, Midt emellan tvenne dagar, På en enda natt om sommarn. 329 Fennica.indd 329 17.1.2019 14:55:05 �Fennica: Kalevala . Yhtenä kesäissä yönä. Sen sisaret keträäwät, Kälykset käpyelewät, Weljet werkoksi kutowat. Apet ainolle panewat, Kahen päiwyen kesellä, Yhtenä kesäissä yönä. Systrarna så linet spinna, Svägerskorna trä’ på nålen, Bröderna tillhopa knyta, Fäderna vid tåget fästa, Midt emellan tvenne dagar, På en enda natt om sommarn. Blef så nätet färdiglagadt, Noten med sin trådtel fogad. Bröderna sig nu begifva Ut med noten för att fiska. Notens ena tel blir kastad Vid en holme uppå fjärden, Vid ett land, der träd ej växte, Notens andra tel blir kastad Fjerran uti Tuoni-elfven, Vid den helga flodens hvirfvel, Notens kil man sedan kastar Dit på Kalevalas stengrund, Vid den gamle Wäinös båtplats. Saipa werkko walmihiksi, Lankapaula laaituksi; . Weiwät weljekset wesille, Kaimakset kalahan lähti. Yksi siula heitetähän Saarehen selällisehen, Manterehen puuttomahan; . Siula toinen heitetähän Tuonne Tuonelan jokehen, Pyhän wirran pyörtehesen; Nostin tuonne laaitahan Kalewan kiwikarille, . Wanhan Wäinön walkamehen. . . . Pohetahan, potketahan, Weetähän, wennotahan; Nurin nuotta potketahan, Wäärin weetähän apaja. Saahan kaikkia kaloja, Ei saaha sitä kaloa, Kut’ on wasten nuotta tehty, Lankapaula laaittuna. Noten kastad var i vattnet, Och nu börjar man att draga; Afvigt var dock noten kastad, Illa blir den äfven dragen. Fisk af alla slag man fångar, Men den fisken får man icke, För hvars skull man noten tillredt, Fogat nätet med sin trådtel. Waka wanha Wäinämöinen Toki toisesti kokewi. Yksi reisi heitetähän Sariolan salmen suuhun, Lohiluotojen nenätse; Toinen reisi heitetähän Laajalle Lapin lahelle, Siikasaarien siwutse; Gamle trygge Wäinämöinen Än en annan gång försöker. Notens ena del blir kastad Uti Sarjo-sundets mynning, Tätt invid lax-öars uddar, Notens andra tel blir kastad Uti Lapplands vik, den vida, Nära vid sik-öars stränder, 330 Fennica.indd 330 17.1.2019 14:55:05 �Kuueskolmatta Runo — Tjugusjette Runan Nostin tuonne laaitahan Kalewalan kannakselle, Niittukannan niemekselle. . . . . . . . Notens kil man sedan kastar Invid Kalevala-näset, Nära intill ängens udde. Pohetahan, potketahan, Weetähän, wennotahan; Weetähän myötä wettä, Wasta wettä tarwotahan, Saahaan kaikkia kaloja, Ei saaha sitä kaloa, Kut’ on wasten nuotta tehty, Lankapaula laaittuna. Noten kastad var i vattnet Och nu börjar man att draga; Afvigt var dock noten kastad, Illa blir den äfven dragen. Fisk af alla slags man fångar, Men den fisken får man icke, För hvars skull man noten tillredt, Fogat nätet med sin trådtel. Sillon wanha Wäinämöinen Wielä werkkoja lisäsi, Jatko siuloja siwulta Wiiellä sylisa’alla, Jatko köyttä kymmenellä. Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Wiekääme sywille werkot, Ennättäöme etemmä, Wetäöme wettä wielä, Kohta kolmansi apajas.” Nu den gamle Wäinämöinen Noten ännu mer förstorar, Skarfvar telarna på nätet, Dem med famnar fem föröker, Öker tågets längd med tio, Yttrar sjelf ett ord och säger: ”Låt oss ro vår not på djupet, Föra längre ut på fjärden; Må ännu en gång vi draga, Med ett tredje varp försöka.” Werkot wietihin sywille, Ennätettihin etemmä, Weettihin kerta wielä, Kohta kolmansi apajas. Noten roddes så på djupet, Fördes längre ut på böljan; En gång än man noten drager, Med ett tredje varp försöker. Kenpä tuossa soutajana, Kenpä airoilla asuwa? Itse seppo Ilmarinen Se on saanut soutajaksi, Se on airoilla asuwa. Kenpä nuotan nostajana, Lankapaulan lappajana? Waka wanha Wäinämöinen Se on nuotan nostajana, Lankapaulan lappajana. Hvem är roddaren i båten. Hvem vid årors tullar sitter? Sjelfve smeden Ilmarinen, Han är roddaren i båten, Han vid årors tullar sitter. Hvem drar noten upp från vattnet, Lyfter nätet med sin trådtel? Gamle trygge Wäinämöinen Drager noten upp från vattnet, Lyfter nätet med sin trådtel. 331 Fennica.indd 331 17.1.2019 14:55:05 �Fennica: Kalevala . . . . . . Sade gamle Wäinämöinen: ”Wellamo du vattnets drottning, O du vattnets gamla rörbröst! Kom nu hit att byta skjorta, Kom att ömsa andra kläder. Du en skjorta har af hafsrör, Bär på dig af skum en mantel, Jag af lärft en skjorta skänker, Ger åt dig af lin en mantel, Som är väfd af Månens jungfru, Utaf Solens jugfru spunnen. Wellamo ween emäntä, Ween eukko ruokorinta. Lyöte lykkywaattehisin, Antipaitohin panete, Sinun antiaikoinasi, Minun pyytöpäiwinäni. Anna mulle antimesi, Weä wiljasi wälehen; Nosta ruotonen romina, Kajota kalanen karja, Taan on nuotan nostimille, Satalauan laskimille, Alta aawojen sywien, Päältä mustien murien.” Wellamo du vattnets drottning, O du vattnets gamla rörbröst! Tag uppå dig lycko-kläder, Kläd dig uti gåfvo-skjorta, Under dina gåfvo-tider, Uppå mina fångste-dagar. Dina gåfvor mig förläna, Skyndsamt gif utaf ditt villbråd. Väck ett sorl af fiskars fenor, Jaga hit en svärm af fiskar, Der vi noten skola lyfta, Draga upp dess hundra flöten Ned från djupa fjärdars botten, Ofvanfrån det svarta gruset.” Niin pätöwä päiwän poika Hyppäsi mäen nisalta, Sanan wirkko, noin nimesi: ”Oisko tarwes tarpojoa, Puun pitkän pitelieä?” Derpå Solens son, den starke, Hoppar plötsligt ned från kullen, Yttrar så ett ord och säger: ”Monne här behöfves någon, Som med långa stören pulsar?” Sano wanha Wäinämöinen: ”Oispa tarwes tarpojoa, Puun pitkän pitelieä.” . Sano wanha Wäinämöinen: ”Wellamo ween emäntä, Ween eukko ruokorinta! Tulo paian muuttelohon, Waattehen wajehtelohon. Sinull’ on rytinen paita, Sinun waahtiwaippa päällä; Minä annan liinapaian, Panen paian pellawaisen, Se on Kuuttaren kutoma, Päiwättären keträämä. Sade gamle Wäinämöinen: ”Här behöfs i sanning någon, Som med långa stören pulsar.” Tuo pätöwä päiwän poika Koppasi mäeltä männyn, Derpå Solens son, den starke, Ryckte upp en tall på kullen, 332 Fennica.indd 332 17.1.2019 14:55:05 �Kuueskolmatta Runo — Tjugusjette Runan . Gjorde puls-skaft af en fura, Men till spets han tog en klippa, Redde knopp af fasta hällen. Yttrar så ett ord och säger: ”Pulsar jag med all min styrka, Stöter med min hela manskraft, Eller blott som saken fordrar?” Hongan warreksi hotasi, Pani paaen tarpomeksi, Kiwen kirstoksi rakenti, Sanan wirkko, noin nimesi: ”Tarwonko wäen mukahan, Panen miehuen nojassa, Wai tarwon asun mukahan?” Sjelf den vise Wäinämöinen Yttrade ett ord och sade: ”Pulsar du, som saken fordrar, Mycket har du då att pulsa.” Tuop’ on wiisas Wäinämöinen . Sanan wirkko, noin nimesi: ”Jos tarwot asun mukahan, Äiä on siinä tarpomista.” . . . . . Tuo pätöwä päiwän poika Jo on tuossa tarpojana; Tarpowi asun mukahan, Tarpo kalan kaikenlaisen Tuon on nuotan nostimille, Satalauan laskimille. Kom så Solens son, den starke, Uti båten för att pulsa. Pulsar nu, som saken fordrar, Allt slags fiskar dit förjagar, Hvarest noten man skall lyfta, Draga upp dess hundra flöten. Sano wanha Wäinämöinen: ”Nyt siin’ on kalanen karhi, Warsin ruotonen romina, Taan on nuotan nostimilla, Satalauan laskimilla.” Sade gamle Wäinämöinen: ”Der nu är en svärm af fiskar, Är ett sorl af fiskars fenor, Hvarest noten man skall lyfta, Draga upp dess hundra flöten.” Weetähän, wennotahan, Siitä nuotta nostetahan, Puretahan, siiwotahan, Wenehesen Wäinämöisen. Saatihin halia hauki, Kut’ oli wasten nuotta tehty, Lankapaula laaittuna. Sillon wanha Wäinämöinen Ei ruohi käsin ruweta, Ilman kirjokintahitta, Rautasitta rukkasitta, Waskisitta wanttusitta. Noten drager man och släpar, Lyfter sedan upp från vattnet, Gör den ren och tömmer fångsten Uti Wäinämöinens farkost. Fångas så den gråa gäddan, För hvars skull man noten tillredt, Fogat nätet med sin trådtel. Men ej vågar Wäinämöinen Taga den i sina händer Handskar brokiga förutan, Utan handskar, jernbesmidda, Vantar utaf koppar gjorda. 333 Fennica.indd 333 17.1.2019 14:55:05 �Fennica: Kalevala . . . . . Derpå Solens son, den starke, Tager fisken straxt i famnen, Yttrar så ett ord och säger: ”Må en knif från himlen rulla, Falla må en knif med guldskaft Och med bett af silfver bildadt, Hvarmed gäddan jag kan klyfva, Skära uti tvenne delar.” Wieri weitsi taiwosesta, Puukko pilwistä putosi, Pää kulta, terä hopia, Wierehen halian hauin. Rullar så en knif från himlen, Faller ned en knif med guldskaft Och med bett af silfver bildadt, Faller vid den gråa gäddan. Niin pätöwä päiwän poika Heti pään käsin tawotti: ”Pysy pää minun käessä, Kärki luojan kukkarossa.” Straxt nu Solens son, den starke, Griper i dess skaft med handen: ”Blif uti min hand, du knifskaft, Håll dig, udd, i Skaparns slida.” Sillä hauin halkasewi, Suu lewän lewittelewi; Watsassa halian hauin Löytähän lohi punanen. Halkasi lohen punasen, Watsassa lohen punasen Siell’ oli sinerwä siika. Halkasi sinerwän siian, Watsassa sinerwän siian Siell’ oli sinikeränen, Siian suolen soukerossa, Kolmannessa koukerossa. Dermed klyfver han nu gäddan, Vidgar dermed munnens öppning. I den gråa gäddans mage Finner man den röda laxen, Klyfver man den röda laxen, In i röda laxens mage Finner man den blåa siken. Klyfver man den blåa siken, I den blåa sikens mage Finner man det blåa nystan, In uti den trånga tarmen, Der den gör sin tredje slingring. Niin purki sinikeräsen, Syämestä sinikeräsen Putosi punakeränen. Öppnade det blåa nystan, Ifrån nystanet det blåa Föll ett nystan rödt till färgen. Purkawi punakeräsen, Keskeltä punakeräsen Tuikahti tulisoronen, . Niin pätöwä päiwän poika Heti syöksihen syliksi, Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Wieris weitsi taiwosesta, Puukko pilwistä putoa, Pää kulta, terä hopia, Jolla hauin halkasisin, Wiiltäsin kalan kaheksi” Öppnade det röda nystan, Midt från nystanet det röda Spratt nu plötsligt fram den gnista, 334 Fennica.indd 334 17.1.2019 14:55:05 �Kuueskolmatta Runo — Tjugusjette Runan . . . . . . . . Jok’ oli tullut taiwosesta, Puhki pilwien puonnut, Päältä taiwosen kaheksan Ilmalta yheksännältä. Suikahti tulisoronen, Pääsi käestä päiwän pojan, Meni matkoa wähäsen Päällitse Aluejärwen, Siikasaarien siwutse, Lohiluotojen lomatse. Karkasi kataikolle, Niin palo katajakangas; Ylös kuusehen kohosi, Poltti kohta kuiwan kuusen; Siitä lemmoksi lewesi, Ylen kaswo kauhiaksi, Poltti puolen Pohjan maata, Sakaran sywän Sawoa, Kahen puolin Karjaloa. Som från himlen hade fallit, Ilat tvert igenom molnen Ofvanfrån de åtta fästen, Genom luftens nio rymder. Lös från Solens son kom gnistan, Ilade ifrån hans fingrar Fram ett litet väga-stycke, Ofvanom Aluejärvi, Tätt förbi sik-öars stränder, Mellan sund, der laxar fångas. Gnistan flyr till enris-skogen, Bränner enarna på fältet, Höjer sig så upp i granen, Bränner straxt den torra granen, Lågan oerhördt sig breder, Växer till och blir förfärlig, Bränner halfva Pohja-landet, Långa sträckor utaf Savo, Karjala å ömse sidor. Itse seppo Ilmarinen Oli airoilla asuwa, Tuli poltti poskipäitä, Kuumotti kuwetlihoja; Tuosta tuskaksi tulewi, Painuwi pakolliseksi. Sjelf han smeden Ilmarinen Satt vid årorna i båten; Elden brände der hans kindben, Svedde äfven veka lifvet. Smeden råkar nu i vånda, Gripes af en smärtsam plåga. Juoksi polwesta wetehen, Sukkarihmasta sulahan, Wyölapasta lainehesen. Siinä tulta tummenteli, Walkiaista warwenteli; Sanowi sanalla tuolla, Lausu tuolla lausehella: ”Tulonen jumalan luoma, Luoma luojan walkiainen! Porohisi peittelete, Kätkete kypenihisi, Päiwällä pieltäwäksi, Springer så till knät i vattnet, Ut i sjön till strumpebandet, Intill midjan ned i vågen, Söker der att släcka elden, Att den ljusa lågan hämma. Höjande sin röst han sade, Talade med dessa orden: ”Sköna eld, som Gud har danat, Låga utaf Skaparn frambragt! Göm dig undan i din aska, Dölj dig inom dina gnistor, Att du må om dagen brukas, 335 Fennica.indd 335 17.1.2019 14:55:05 �Fennica: Kalevala Yöllä piilleteltäwäksi, Hiilisessä hiertimessä, Liejessä tuhan seassa. . . . . . . . Men om natten ligga bortgömd In uti en kolnad stubbe, Ned i spisen ibland aska. Kun ei tuosta kyllä liene, Panu poika aurinkoisen, Armas auringon sikiä! Tuli nosta taiwosehen, Kehän kultasen keselle, Wahan waskisen sisälle, Kun kuki emonsa luoksi, Luoksi waltawanhempansa. Pane päiwät paistamahan, Yöt laita lepeämähän, Aamulla ylenemähän, illalla alenemahan. Om det ej tillfyllest vore, Panu son af sköna solen, Barn utaf den milda dagen! Lyfta elden upp till himlen, Ställ den midt i gyllne ringen, In i koppar-klippans gömma, Bär den upp, som barnet bäres Till sin mor, sin vårdarinna. Ställ den att om dagen lysa Och att hvila under natten, Låt den hvarje morgon uppgå. Hvarje afton sjunka neder. Millä nyt tulta tummentelen, Walkiaista warwentelen? Ompa poika Pohjolassa, Uros kylmässä kylässä, Mies pitkä Pimentolassa, Korpikuusien kokonen, Suopetäjän suuruinen; Jonk’ on syltä housun lahe, Puolen toista polwen päästä, Kahta kaation rajasta. Hyiset on kintahat käessä, Hyiset saappahat jalassa, Hyinen hattu hartioilla, Hyinen wyöhyt wyöllä wyötty. Tuowos hyytä Pohjolasta, Jäätä kylmästä kylästä; Paljo on hyytä Pohjolassa, Paljo hyytä, paljo jäätä. Hyyss’ on wirrat, jäässä järwet, Maat on kaikki kaljamassa, Ilma warsin iljaneessa. Hvarmed skall jag släcka elden, Hvarmed må jag hämma lågan? Uti Pohja finns en gosse, Uti kalla byn en hjelte, Reslig man i Pimentola, Hög som granen uti öknen, Stor som tallen uti kärret. Med en famn hans smalben mätes, Med halfannan knäets omkrets Och med tvenne famnar höften. Rimmiga hans handskar äro Och hans skor med rim betäckas, Rimmig hatten är på hufvet, Rimmig gördeln omkring lifvet. Hemta rimfrost ifrån Pohja, Bringa is från byn den kalla, Mycken rimfrost finns i Pohja, Mycken is och mycken rimfrost, Rim i floden, is i sjöar, Glanskis marken der betäcker, Sjelfva luften är i halka. 336 Fennica.indd 336 17.1.2019 14:55:05 �Kuueskolmatta Runo — Tjugusjette Runan . . . . . . . Hyiset hyppiwät jänikset, Jäiset karhut karkelewat, Keskellä lumimäkeä, Lumilinnan liepehillä; Hyiset lentäwät hawukat, Jäiset sorsat soutelewat, Keskellä lumijokia, Lumikosken korwakolla. Rimfrostklädda harar springa, Isomhöljda björnar tumla Midt på snöbetäckta berget, Tätt invid snö-borgens tinnar. Rimfrostklädda hökar flyga, Isomhöljda änder simma Midt i snöbetäckta elfven, Invid fallet af snö-forssen. Tule poika Pohjolasta, Poika Pohjolan takoa, Hyytä kelkalla wetäös, Jäätä reellä reutoellos, Tuiman tunturin laelta, Waaran wankan liepeheltä, Läpitse lumesta linnan, Läpi jäisen linnan portin, Hyinen kattila reessä, Jäinen kauha kattilassa. Sitte tänne tultuasi, Matkan päähän päästyäsi, Wisko’os wilua wettä, Kanna hyhmän karwallista, Paikoille palanehille, Tulen tuiki polttamille. Kom, o gosse, ifrån Pohja, Ända bortom Pohja-gården. Släpa rimfrost med din kälke, Hemta is uti din släde Från det vilda fjällets hjessa, Från det fasta bergets kanter, Genom snöbetäckta borgen, Slottets isomhöljda portar, Drag i släden rimmig kittel, För en isig slef i kitteln. När du sedan hit har hunnit, Uppnått målet för din resa, Kasta af det kalla vattnet, Ös utaf det våta snöslagg Uppå de förbrända ställen, Ställen, hvilka elden skadat. Millä tulta tummentelen, Walkiaista warwentelen? Ompa neiti Pohjolassa, Impi kylmässä kylässä, Jonk’ on huntu huutehessa, Iholiiwi iljaneessa, Hyyssä sukka, jäässä kenkä, Hallassa hamehen helmat, Paian kaulus kalkkarassa. Nouse neiti Pohjolasta, Lapsi täyestä Lapista. Wuotehelta hyisen poian, Jäisen lapsen lappeasta.  Castrén’s correction: klädnings fållar  ǁ klädnings-fållar. Hvarmed skall jag elden släcka, Hvarmed må jag lågan hämma? Uti Pohja finns en jungfru, Uti kalla byn en flicka; Rimfrosthöljd är hennes mössa, Skjortan isig uppå kroppen, Skon är rimmig, strumpan isig, Frusna hennes klädnings fållar459, Isbetäckt är skjortans krage. Kom, o flicka, ifrån Pohja, Från det innersta af Lappland, Stig från frusna sonens läger, Isomhöljda barnets sida, 337 Fennica.indd 337 17.1.2019 14:55:05 �Fennica: Kalevala . . . . . . . Weä wiittasi wilusta, Hamehesi hallan alta; Sitte tänne tultuasi, Matkan päähän päästyäsi, Heitä polwille potewan, Katowalle katteheksi, Tulen suuta sulkemahan, Panun päätä painamahan. Tuli kääri kertohisi, Walkia ripasimisi, Pukemihin puhtahisin, Walkeihin waattehisin. Tag din klädning ifrån kölden, Tag din kjortel ifrån frosten. När du sedan hit har kommit, Uppnått målet för din resa, Kasta kjorteln ned på knäna, Till ett täcke åt den sjuke, För att eldens mun tillsluta, Trycka Panus hufvud neder. Linda elden uti vecken, Uti flikarna lägg lågan, Göm den uti rena kjorteln, I din hvita klädebonad. Jos ei tuosta kyllä liene, Ukko kultanen kuningas, Ukko pilwien pitäjä, Hattarojen hallitsia! Ijätä iästä pilwi, Jänkä lännestä lähetä. Sylin pilwiä syseä, Limitysten niitä liitä, Lomatusten loukahuta. Sa’a hyytä, sa’a jäätä, Sa’a woietta hyweä, Paikoille palanehille, Panun nihki paistamille; Tee tuli tehottomaksi, Walkia warattomaksi, Panu miehuettomaksi.” Om ej det tillfyllest vore, O du Ukko, gyllne konung, Du som skyarna beherrskar, Råder öfver himlens strömoln! Låt en molnsky gro i öster, Sänd en annan ifrån vester, Stöt med famnen moln tillhopa, Sammanfoga deras kanter Och förena mellanrummen. Låt så regna is och rimfrost, Helande och goda salvor, Uppå de förbrända ställen, Ställen, hvilka elden skadat. Gör så elden svag och kraftlös, Tag från lågan bort dess styrka, Ifrån Panu manna-kraften.” Sillä seppo Ilmarinen Tuota tulta tummenteli, Walkiaista warwenteli. Sai tulen tehottomaksi, Walkian warattomaksi, Panun miehuettomaksi. Dermed smeden Ilmarinen, Släckte ut den röda elden, Hämmade den ljusa lågan; Gjorde elden svag och kraftlös, Tog från lågan bort dess styrka, Ifrån Panu manna-kraften. 338 Fennica.indd 338 17.1.2019 14:55:05 �Seitsemäskolmatta Runo — Tjugusjunde Runan Seitsemäskolmatta Runo. Tjugusjunde Runan. . . . . . Ledsnad herrskade bland menskor, Ledsnad ock bland foglar rådde, Svårt det var för vattnets fiskar Och för skogens hjord besvärligt, När ej solen mera lyste Och ej sken den milda månen. Hauki tiesi hauan pohjat, Kokko lintujen samonnan, Tuuli hanhen päiwäyksen; Ei tietä pojat poloset, Millon aamu alkanewi, Yö tulla yrittänewi, Nenässä utusen niemen, Päässä saaren terhenisen. Gäddan känner gropens botten, Foglars flygt blir örnen varse, Vinden vet af gässens dagsfärd, Men ej vet den arma menskan, När dock morgonen är inne, Eller natten börjar nalkas På den dimomhöljda udden, På den skogbeväxta holmen. Nuoret neuoa pitäwät, Ikäpuolet arwelewat, Kuinka kuutta lietänehe, Päiwätä elettänehe,460 Otawatta oltanehe. Waka wanha Wäinämöinen Meni sepponsa pajahan, Astuwi owen alatse, Sanowi sanalla tuolla: ”Nouse seppo seinän alta, Takoja kiwen takoa, Takomahan uutta kuuta, Uutta päiwyen keheä; Tukela on tuletta olla, Paha kuun kumottamatta, Paha päiwän paistamatta.” Rådslag hålla då de unge, Medelålders männer tänka, Hur man utan sol och måne, Utan karlavagn må lefva. Gamle trygge Wäinämöinen Vandrar hän till smedens verkstad, Träder under smidjans dörrpost, Yttrar så ett ord och säger: ”Upp du smed der invid väggen. Upp du hamrare bak stenen, För att nu en måne smida Och en solring sammanfoga. Lång är tiden eld förutan, Ledsam, då ej månen lyser, Då ej solen strålar sprider.” Nousi seppo seinän alta, Takoja kiwen takoa, Takomahan uutta kuuta, Uutta päiwyen keheä. . Ikäwä imehnosilla, Tuiki linnuilla tukela, Waikia ween kaloilla, Metsän karjalla kamala, Kun ei konsa päiwyt paista, Eikä kuuhuet kumota.  Castrén has condensed two lines into one. Steg så smeden upp vid väggen, Hamrarn reste sig bak stenen För att straxt en måne smida Och en solring sammanfoga. 339 Fennica.indd 339 17.1.2019 14:55:05 �Fennica: Kalevala . . . . . Kuun on kullasta takowi, Hopiasta uuen päiwän. Saipa kuu kuwanneheksi, Toki päiwä walmihiksi; Noita nostiwat halulla, Kaunihisti kannattiwat, Ylähäksi taiwahalle, Päälle kuuen kirjokannen, Päälle taiwahan yheksän. Utaf guld han smider månen Och af silfver nya solen; Får så månen smidd och formad, Får och solen färdigbildad. Nu de lyfta dem med glädje, Bära vackert och försigtigt Upp till himmelen den höga, På det sjette stjernehvalfet. *Ofvanpå de åtta fästen. Hiki läksi luojan päästä, Kaste kaswoista jumalan, Warsin työssä työlähässä, Nostannassa waikiassa, Päiweä kulettaissa, Kuun kehyttä kantaessa, Tuonne taiwahan nawalle, Ilmalle yheksännelle. Svetten dröp från Skaparns hufvud, Vattnet rann från Gudens panna Vid det alltför svåra verket, Vid den mödosamma lyftning, Då man forslar nya solen, Då man bär en ring för månen, Upp till midten utaf himmeln, Till den nionde bland rymder. Saiwat kuun kuletetuksi, Auringon asetetuksi, Ilmalle yhäksännelle, Keskitaiwahan nawalle, Ei kumota kulta kuuna, Paista päiwänä hopia. Månen fingo de så forslad, Fingo äfven solen fästad I den nionde bland rymder, Vid den medlersta bland himlar; Men som måne sken ej guldet, Silfret såsom sol ej lyste. Nu den gamle Wäinämöinen Sjelf till orda tog och sade: ”Om jag far till Pohja-gården, Mig beger till Pohjas söner, Visst jag månen får att lysa, Gyllne solen till att stråla.” Sillon wanha Wäinämöinen Itse tuon sanoiksi wirkki: . ”Jos ma nyt lähen Pohjolahan, Pohjan poikien sekahan, Saan ma kuun kumottamahan, Päiwäkullan paistamahan.” . . Far åstad och färdas skyndsamt Hän till Pohjola det mörka; Stiger en dag, stiger tvenne, Redan på den tredje dagen Synas Pohja-gårdens portar, Pohja-gårdens dörrar rassla Och den onda gångjern glimma. Sekä läksi, jotta joutu, Pimiähän Pohjolahan; Astu päiwän, astu toisen, Päiwänä jo kolmantena Portit Pohjolan näkywät, Pohjan ukset ulwottawat, Paistawat pahat saranat. 340 Fennica.indd 340 17.1.2019 14:55:05 �Seitsemäskolmatta Runo — Tjugusjunde Runan Niin huhuta huiahutti Tuolla Pohjolan joella: ”Tuo wenettä Pohjan poika, Joen poikki päästäkseni.” Kommen fram till Pohja-floden Ropar gamle Wäinämöinen: ”Hemta båt, du son i Pohja, Att jag slipper öfver elfven.” . Niin sanowi Pohjan poika: ”Ei täältä wenehet joua; Tule sormin soutimina, Kämmenin käsimeloina, Poikki Pohjolan joesta.” Pohja-sonen hördes svara: ”Här är ingen båt nu ledig, Ro dig fram med dina fingrar, Styr med dina flata händer Öfver floden här i Pohja.” . Sillon wanha Wäinämöinen Sormin sortuwi wetehen, Käsin loihen lainehesen; Wetihen wesihaolle, Petäjäisen pölkyn päälle, Niin wihelti wiuahutti, Tuli tuuli tuon puhalsi, Poikki Pohjolan joesta. Nu den gamle Wäinämöinen Sänker fingrarna i vattnet, Flata händerna i böljan, Drar sig på en vatten-ruska, På en tall-stock sig förfogar, Låter så en hvissling ljuda; Kom en vind och förde honom Öfver floden uti Pohja. Pohjan poikaset sanowi, Paha parwi pauhoawi: ”Astu jalka ensimmäinen, Tälle rannalle rapa’a.” Astu jalan, astu toisen, Pohjan rannalle rapasi. Pohja-folket höres ropa, Onda skaran häftigt larma: ”Stig nu med den ena foten Ifrån elfven upp till stranden.” Steg med sina begge fötter Ifrån elfven upp till stranden. Niin sanowi Pohjan poiat, Paha parwi pauhoawi: ”Käyppä Pohjolan pihalle.” Meni Pohjolan pihalle. Pohja-folket höres ropa, Onda skaran häftigt larma: ”Träd nu fram till Pohja-gården.” Trädde fram till Pohja-gården. Pohjan poikaset sanowi, Paha parwi pauhoawi: ”Tuleppa Pohjolan tupahan.” Meni Pohjolan tupahan. Pohja-folket höres ropa, Onda skaran häftigt larma: ”Kom nu in i Pohja-stugan.” Gick så in i Pohja-stugan. Siell’ on miehet mettä juowat, Simoa sirettelewät, Miehet kaikki miekka wyöllä, Männerna der mjöd förtära, Mätta sig med ljufva drycken. Hvarje man bär svärd vid sidan, . . . . 341 Fennica.indd 341 17.1.2019 14:55:05 �Fennica: Kalevala . . . . . . Stridsbeklädd är hvarje kämpe, För att döda Wäinämöinen, Vattnets vän om lifvet bringa. Männerna af honom spörja: ”Hvad är usle mannens budskap, Hvad vet vandrarn att förtälja?” Waka wanha Wäinämöinen Sanan wirkko, noin nimesi: ”Minnes meiltä päiwä pääty, Kunne meiltä kuu katosi?” . Urohot sotaaseissa, Pään waralla Wäinämöisen, Surmaksi suwantolaisen, Sanoiwat sanalla tuolla: ”Ku sanoma kurjan miehen, Mitkä tieot tienkäwiän?” Gamle trygge Wäinämöinen Yttrade ett ord och sade: ”Hvart har solen från oss flyktat, Hvart har månen tagit vägen?” Pohjan poikaset sanowi, Paha parwi lausueli: ”Tuonne teiltä päiwä pääty, Tuonne teiltä kuu katosi: Päiwä pääty kalliohon, Wuorehen teräksisehen, Kuuhut kiwehen katosi, Kirjarintahan kiwehen, Jost’ ei pääse päiwinänsä, Selwiä sinä ikänä.” Pohja-folket höres ropa, Onda skaran häftigt larma: ”Dit från eder solen flyktat, Dit har månen tagit vägen: Solen kommit ned i klippan, In i ståluppfyllda berget, Sköna månen har försvunnit I en sten med brokig sida; Aldrig derifrån de slippa, Aldrig utgång sig bereda.” Sillon wanha Wäinämöinen Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Mitelkääme miekkojamme, Katselkaame kalpojamme; Eikö kuu kiwestä päässe, Päässe päiwä kalliosta.” Kenen lie pitempi miekka, Kenen kalpa kaunihimpi, Sen ois iskeä eellä. Nu den gamle Wäinämöinen Sjelf till orda tog och sade: ”Låt oss mäta våra klingor, Låt oss våra svärd beskåda. Skall ej månen fås ur stenen, Solen ifrån klippan frias? Den som har en längre klinga, Har ett svärd, mer skönt att skåda, Må det första hugget gifva.” Mitteliwät miekkojansa, Katseliwat kalpojansa; Jo oli pikkuista pitempi Miekka wanhan Wäinämöisen, Yhtä ohrasen jyweä, Olen kortta korkiampi. Sina svärd nu männer mäta Och beskåda sina klingor. Litet längre än de andres Var den gamle Wäinös klinga, Blott så mycket som ett kornfrö, Eller som ett ringa halmstrå. 342 Fennica.indd 342 17.1.2019 14:55:05 �Seitsemäskolmatta Runo — Tjugusjunde Runan . Senpä kuu kärestä paisto, Päiwä wästistä wälötti, Heponen terällä hirnu, Kasi nauku naulan päässä, Pentu putkessa makasi. Månen lyste uppå spetsen, På dess fäste glänste solen, Hästen gnäggade på bettet, Katten gnällde uppå knappen Och en hundvalp låg i slidan. . Mentihin ulos pihalle, Wastatusten wainiolle. Siitä wanha Wäinämöinen Löi on kerran leimahutti, Löip’ on kerran, löipä toisen, Listi kun naurihin napoja, Päitä Pohjan poikasien. Man så träder ut på gården Och emot hvarann sig ställer. Nu den gamle Wäinämöinen Slog en gång med blanka svärdet, Slog en gång och slog en annan, Skalade, som rofvors strängar, Hufvuden af Pohjas söner. Käwi kuuta katsomahan, Päiweä kerittämähän, Otawaista ottamahan, Kirjarinnasta kiwestä, Wuoresta teräksisestä, Rautasesta kalliosta. Yheksin owia ompi, Kolmin lukkoja lukittu Itsekullaki owella; Ei sinne sisälle päässyt. Går så att beskåda månen, Vandrar hän att solen lösa Och befria karlavagnen Från den fläckbeströdda stenen, In ifrån stål-bergets sköte, Från den jernuppfyllda klippan. Men der finnas tio dörrar Och hvarenda ibland dessa Har med tio lås man fastläst; Han ej slipper in i klippan. Waka wanha Wäinämöinen Itse astuwi kotia, Meni sepponsa pajahan, Sanan wirkko, noin nimesi: ”Oi sie seppo Ilmarinen, Lankoni emoni lapsi. Tao kuokka kolmihaara, Tao tuuria tusina, Awaimia aika kimppu, Jolla kuun kiwestä päästän, Päästän päiwän kalliosta. Gamle trygge Wäinämöinen Återvänder nu till hemmet, Träder uti smedens verkstad, Yttrar så ett ord och säger: ”Hör mig smed, du Ilmarinen, Frände, barn af samma moder! Hamra mig tregrenig gräfta, Smid ett dussin hvassa billar, Smid en väldig knippe nycklar, Att jag månen får ur stenen, Solen lösa kan från klippan.” Se on seppo Ilmarinen Tako miehen tarpehia, Derpå smider Ilmarinen Allt hvad mannen har af nöden, . . . . . 343 Fennica.indd 343 17.1.2019 14:55:05 �Fennica: Kalevala . . . . Smider en dag, smider tvenne, Smider än den tredje dagen. Men uppå den tredje dagen Stiger Pohjolas värdinna, Pohja-gårds tandglesa gumma, Ganska tidigt upp en morgon Och sig tager för att flyga. Flyger upp med lärkans fjädrar, Höjer sig på siskans vingar, Flög till Ilmarinens smidja, Satte sig vid gluggen neder. Se on seppo Ilmarinen Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Mit’ olet lintu ikkunalla Aiwan aamulla warahin?” . Tako päiwän, tako toisen, Tako kohta kolmannenki. Päiwälläpä kolmannella Louhi Pohjolan emäntä, Pohjan akka harwahammas, Nousi aamulla warahin, Itse loihen lentämähän. Nousi leiwon lentimille, Sirkun siiwille yleni, Lenti Ilmarin pajahan, Istu pajan ikkunalle. Det var smeden Ilmarinen, Tog till orda nu och sade: ”Hur är, fogel, du vid gluggen Ren på morgonen så tidigt?” Lintu kielelle paneksen, Sirkkunen siwerteleksen: ”Oi sie seppo Ilmarinen, Takoja alinomanen. Kun olet kowin osaawa, Warsin taitawa takoja.” Fogeln med sin tunga talar, Så den lilla siskan qvittrar; ”Hör mig smed, o Ilmarinen, O du hamrare evärdlig! Du just är en kunnig konstnär, Är en hamrare förträfflig.” Der var smeden Ilmarinen, Yttrade ett ord och sade; ”Derför är jag kunnig konstnär, Är en hamrare förträfflig, Att jag har den store Guden Länge uti skägget skådat, Medan förr jag himmel smidde, Hamrade ett lock för luften.” Se on seppo Ilmarinen Sanan wirkko, noin nimesi, ”Siks’ olen kowin osaawa, Warsin taitawa takoja, . Kauan katsoin luojan suuhun, Partahan jalon jumalan, Ennen taiwoa takoissa, Ilman kantta kalkuttaista.” Lintu kielellen paneksen, Leiwonen liwerteleksen: ”Mit’ on rautio takowa, Kuta seppo kalkuttawa?” Fogeln med sin tunga talar, Så den lilla lärkan qvittrar: ”Hvad är det, du smed nu hamrar, O hvad smider du nu, konstnär?” Se on seppo Ilmarinen Sanan wastaten sanowi: . Det var smeden Ilmarinen, Svarade härtill och sade: 344 Fennica.indd 344 17.1.2019 14:55:05 �Seitsemäskolmatta Runo — Tjugusjunde Runan . . . . . . ”Det en halsring är, jag smider, Åt den stygga Pohja-Gumman.” Siitä Pohjolan emäntä Sekä läksi, jotta joutu, Sepon Ilmarin pajasta, Lenti leiwona kotihin. Arwelee, ajattelewi, Pitkin päätänsä pitäwi, Millä kaulansa katala, Paha waimo warjeleisi. Flög nu Pohjolas värdinna, Flög och ilade med snabbhet Ifrån Ilmarinens smidja, Flög som lärka bort till hemmet. Börjar tänka och begrunda, I sitt sinne öfverlägga, Hur sin hals hon, usla qvinna, Onda hexa, månde värja. Jo tunsi tuhon tulewan, Hätäpäiwän päälle saawan; Nousi aamulla warahin, Aiwan aika huomenessa, Lenti Ilmarin pajahan, Kyyhkysenä kynnykselle. Märker ofärd henne hota, Nödens dag förhanden vara. Steg så upp en morgon tidigt, Ren i dagens första gryning, Flög till Ilmarinens smidja, Kom, som dufva, uppå tröskeln. Se on seppo Ilmarinen Sanan wirkko, noin nimesi: ”Mit’ olet kyyhky kynnyksellä Aiwan aamulla warahin?” . ”Taon kaularenkahaista Tuolle Pohjolan akalle.” Det var smeden Ilmarinen, Yttrade ett ord och sade;: ”Hur är dufva du på tröskeln Ren på morgonen så tidigt?” Kyyhky kielellen paneksen, Warsin wastaten sanowi: ”Tuota lienen kynnyksellä Sanomata saattamassa; Jopa kuu kiwestä nousi, Päiwä pääsi kalliosta.” Dufvan med sin tunga talar, Fogeln så till gensvar qvittrar; ”Derför må jag stå på tröskeln, Att dig detta budskap bringa: Månen stigit har ur stenen, Solen ut ur klippan sluppit.” Siitä seppo Ilmarinen Astuwi pajan owelle, Katso tarkon taiwahalle, Katso kuun kumottawaksi, Näki päiwän paistawaksi. Meni luoksi Wäinämöisen, Sanan wirkko, noin nimesi: ”Sinä wanha Wäinämöinen, Laulaja iänikuinen! Derpå smeden Ilmarinen Går till dörren af sin smidja, Skådar noga upp mot himlen, Ser på fästet månen lysa, Ser den sköna solen stråla. Gick till gamle Wäinämöinen, Yttrade ett ord och sade: ”O du gamle Wäinämöinen, Du en sångare evärdlig! 345 Fennica.indd 345 17.1.2019 14:55:05 �Fennica: Kalevala . . . . . . . Käyppä kuuta katsomahan, Päiweä tähyämähän, Kut on nostu taiwahalle, Entisillensä sioille.” Kom nu att beskåda månen, Kom att se på sköna solen, Då de nu på fästet stigit, Kommit till sitt förra ställe.” Waka wanha Wäinämöinen Itse pistihen pihalle, Warsin päätänsä kohotti, Katsahtawi taiwahalle; Kuu oli nossut, päiwä päässyt, Taiwon aurinko tawannut. Gamle trygge Wäinämöinen Skyndade sig ut på gården, Lyfte genast upp sitt hufvud, Höjde blicken emot himlen: Månen uppå fästet stigit, Solen hade himlen funnit. Sillon wanha Wäinämöinen Sai itse sanelemahan, Sanowi sanalla tuolla, Lausu tuolla lausehella: ”Terwe kuu kumottamasta, Terwe kaswot näyttämästä, Päiwä kulta koittamasta, Aurinko ylenemästä! Nu den gamle Wäinämöinen Sjelf sig tager för att tala, Höjande sin röst han säger Och med dessa orden talar: ”Hel dig måne, att du lyser, Att ditt anlete du viser, Hel dig gyllne dag, som randas, Hel dig sol, som åter uppgår” Kuu kulta kiwestä nousit, Päiwä kaunis kalliosta; Nousit kullaissa käkenä, Hopiaissa kyyhkyläisnä. Nouse aina aamusilla Tämän päiwänki perästä; Aina tänne tullessasi Tuowos täyttä terweyttä; Siirrä saama saatawihin, Onni onkemme nenähän, Pyytö päähän peukalomme. Käy nyt tiesi terwehenä, Matkasi imantehena Kaaruesi kaunihina; Pääse illalla ilohon.” Du guldmåne slapp ur stenen, Sköna sol, du steg från klippan, Såsom gyllne gök du uppsteg, Höjde dig som silfver-dufva. Så du må hvar morgon stiga Äfven efter denna dagen, Och hvar gång, då hit du kommer, Må du ymnig helsa bringa, Hopa håfvor uppå håfvor, Föra lycka till vår metkrok, Hemta fångst åt våra fingrar. Vandra nu din väg med helsa, Lägg din bana frisk till rygga. Gör din båge skön och vacker, Gå om aftonen till glädje.” 346 Fennica.indd 346 17.1.2019 14:55:05 �Kaheksaskolmatta Runo — Tjuguåttonde Runan Kaheksaskolmatta Runo. . . . . . . Tjuguåttonde Runan. Waka wanha Wäinämöinen Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Nyt ois ohto otettawana, Rahakarwa kaattawana, Mielusasta Metsolasta, Tarkasta Tapiolasta; Ruuniani ruhtomasta, Tammojani tappamasta, Karjoani kaatamasta, Lehmiä lewittämästä. Gamle trygge Wäinämöinen Sjelf till orda tog och sade: ”Nu man borde björnen fånga,461 Borde fälla gyllne djuret Uti Metsola det ljufva, Det vaksamma Tapiola, Att ej Ohto mina hästar, Mina ston om lifvet bringar, Icke dödar mina hjordar, Och ej korna strör kring marken. Olin mieki miessä ennen, Olin miessä miesten luona, Mieslukuja tehtäissä, Jakoja jaettaissa, Osin päitä pantaissa. Olin ma ohon omilla, Tasakärsän tanhuilla, Waan ei nyt nykysin aion. Joko mie polonen poika Wanhaksi waroelemma, Epälyksin ennen muita! Waan kuitenki, kaikitenki, Mieleni minun tekewi, Aiwoni ajattelewi;462 Mieli käyä metsolassa, Metsän mettä juoakseni. Lähen nyt miehistä metsälle, Urohista ulkotöille; Mielikki metsän emäntä, Tellerwo Tapion waimo! Kytke kiinni koiriasi, Rakentele rakkiasi, Kuusamisehen kujahan, Talasehen tammisehen.  Elias Lönnrot published a Swedish translation of a series of songs presented at the funeral fiest of a bear in Helsingfors’ Morgonblad July 1835 (Lönnrot 1835c). There are several passages which are identical with those included in Kalevala.  Castrén has omitted the parallel line. Också jag i fordna tider Var så god som mången annan, Då man gjorde val af männer, Då man karlarna fördelte, Mönstrade de bästa kämpar; Jag då steg till björnens dörrar, Till den platta nosens gårdar. Nu en annan tid är inne: Monne, arme man, jag redan Kunnat blifva alltför gammal, Mera tvekande än andra? Kanske är det så, men sinnet Lockande mig likväl bjuder Att till Metsola nu vandra, För att njuta af dess honung. Så jag vandrar hän till skogen, Går till sysslor utom huset. Mielikki, du skogsvärdinna, Tellervo, Tapios dotter! Lägg nu band på dina hundar, Ordna vackert dina valpar I det trybevuxna tåget, I den lilla ekträdskojan. 347 Fennica.indd 347 17.1.2019 14:55:05 �Fennica: Kalevala . . . . . . . . Silmät silkillä sitele, Päätä kääri palmikoilla, Hampahat meellä hauo, Suuwieret sulalla woilla; Jottei haise miehen henki, Tuuhua urohon tunti, Tullessani tanhuille, Jalon ohtosen owille. Bind för björnens ögon silke, Vira flätor om hans hufvud, Stryk uppå hans tänder honung Och på munnen rena smöret, Att han icke vädrar mannen, Icke känner andedräkten, När jag kommer till hans gårdar, Till den ädle Ohtos dörrar. Ohtonen metsän omena, Metsän kaunis källeröinen! Kun kuulet minun tulewan, Miehen aimo astelewan, Kytke kynnet karwohisi, Hampahat ikenihisi, Jotet koske konnanana, Liikuta lipeänänä. Niin sie ohto pyörtelete, Mesikämmen kääntelete, Kuni pyy pesänsä päällä, Hanhi hautomaisillansa.” Vackra Ohto, skogens äpple, Skogens sköna, runda knotter! När du hör, att mannen nalkas, Stolta karlen till dig träder, Göm då klorna in i tassen, Tänderna uti ditt tandkött, Att de aldrig måtte såra, Ej ens i sin vighet skada. Så må du dig, Ohto, röra, Så du, honungstass, dig vända, Som i boet hjerpen rör sig, Gåsen liggande sig vänder.” Sillon wanha Wäinämöinen Jo tuossa ohon tapasi, Säteriset sängyt kaasi, Siat kultaset kumosi; Sanowi sanalla tuolla, Lausu tuolla lausehella: ”Ole kiitetty jumala, Ylistetty luoja yksin, Kun annoit ohon osaksi, Salon kullan saalihiksi. Jos lähen ohon omille, Tasakärsän tanhuille, Pikkusilmäsen pihalle, Katsellani kultoani; Lyhyt on jalka, lysmä polwi Tasakärsä talleroinen. Sjelf den gamle Wäinämöinen Stötte nu på sköna Ohto, Rubbade så sidenbädden, Slog omkull den gyllne sängen; Höjde upp sin röst och sade, Talade med dessa orden: ”Nu, o Gud, du lofvad vare, Skapare allena prisad, När du gaf mig sköna Ohto, Gaf mig skogens guld till byte. Träder hag för Ohtos dörrar, Går till släta tassens gårdar, Vandrar till plir-ögats koja, För att der mitt guld betrakta – Kort är foten, böjdt är knäet, Nosen trubbig, som ett nystan. 348 Fennica.indd 348 17.1.2019 14:55:05 �Kaheksaskolmatta Runo — Tjuguåttonde Runan  Castrén has omitted the parallel line. . . . . . . . Ohtoseni ainoseni, Mesikämmen kaunoseni! Elä suutu suottakana, En minä sinua kaannut. Itse wierit wempeleltä, Hairahit hawun selältä, Puhki puiset kaatiosi, Halki paitasi hawusen; Sykysyiset säät lipiät, Päiwät talwiset pimiät. Du min enda, vackra Ohto, O min honungstass, du sköna! Blif ej ens på skämt förtörnad, Jag var icke den dig fällde, Sjelf du halkade på grenen, Snafvade på barrträdsqvisten, Sönderslet din granrisklädnad, Ref i tu din barrbetäckning; Hösten är så hal och slipprig, Höstens nätter äro mörka. Ohtoseni ainoseni, Mesikämmen kaunoseni! Wiel’on maata käyäksesi, Kangasta kawutaksesi; Lähes nyt kuulu kulkemahan, Metsän auwo astumahan, Sinisukka sipsomahan, Käymähän käpiä kenkä, Näiltä pieniltä pihoilta, Kapeilta käytäwiltä, Urohisehen wäkehen, Miehisehen joukkiohon. Siell’ on aitta ammon tehty Hopeaisille jaloille, Kultasille patsahille, Jonne wiemme wierahamme, Kuletamme kultasemme. Ei siellä pahoin pietä; Sima siellä syötetähän, Mesi nuori juotetahan. Du min enda, vackra Ohto O min honungstass, du sköna! Än du måste gå en sträcka, Måste vandra på en sandhed. Kom berömde, börja färden, Vandra hän du skogens stolthet, Skrid blå-strumpa fram med snabbhet, Stig lättfotade med brådska Ifrån dessa trånga gårdar, Dessa alltför smala stigar, Till en skara utaf kämpar, Till en talrik karla-samling. Länge ren der stått ett visthus, Uppå silfver-fötter timradt, Bygdt på sköna gyllne stolpar; Dit vår ädle gäst vi leda, Föra in vår gyllne främling. Illa blir han der ej fägnad, Honung får han till att äta, Får det färska mjöd att dricka. Lähe nyt tästä kun lähetki, Tästä pienestä pesästä, Risusilta pääaloilta, Hawusilta wuotehilta,463 Punasille polstarille, Sängylle säteriselle, Alla kuulun kurkihirren, Kom nu, såsom ock du kommer, Ifrån detta trånga näste, Öfvergif din bädd af granris, Lägg dig uppå röda bolster, Uppå mjuka siden-bädden, Under åsen den berömda, Under takets vackra fogning. 349 Fennica.indd 349 17.1.2019 14:55:05 �Fennica: Kalevala  Unnecessary question mark. . . . . . . . Alla kaunihin katoksen. Niin sä luikkahos lumella, Kuni lumme lammikolla; Niin sä haihaos hawulla, Kuni oksalla orawa.” Siitä wanha Wäinämöinen Astu soitellen ahoja, Kangasta kajahutellen, Jalon ohtosen keralla. Itse soitteli somasti, Kajahutti kaunihisti, Wiiesti weräjän suulla, Kolmasti kotimäellä. Jo soitto tupahan kuulu, Kajahus katoksen alle. Och nu vandrar Wäinämöinen Under spel i svedjelunder, Under hornets ljud på fältet, Vandrar med den ädle Ohto. Sjelf han spelar skönt och skickligt, Låter hornet herrligt ljuda, Blåste gånger fem för porten, Blåste tre på hemmets kullar. Ljudet hördes in i stugan, Skallade inunder åsen. Niin wäki tuwassa wirkki, Kansa kaunis wieretteli: ”Kuulkootes tätä kumua, Salon soittajan sanoja, Käpylinnun kälkytystä, Metsän piian pillin ääntä.” Folket talade i stugan, Så den sköna skaran sade: ”Hören ljudet nu derute, Som från jägarhornet skallar, Hören kotte-fogelns läte, Hören Tapio-tärnans pipa!” Wäki pistihen pihalle, Kansa kaunis kartanolle: ”Mesiänkö metsä anto, Ilweksenkö maan isäntä, Koska laulaen tuletta, Hyreksien hiihtelettä?” Folket hastade ur stugan, Sköna skaran sprang på gården?464 ”Gaf ett honungsdjur er skogen, Gaf ett lodjur skogens herre, Då med sång I återkommen, Skriden jublande på skidor?” Waka wanha Wäinämöinen Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Sanomiks’ on saukko saatu, Wirsiksi jumalan wilja, Sillä laulaen tulemma, Hyreksien hiihtelemmä. Eikä saukko saatukkana, Eikä saukko, eikä ilwes, Itse on kuulu kulkemassa, Salon auo astumassa, Gamle trygge Wäinämöinen Sjelf till orda tog och sade: ”Oss en utter är till talets, Är till sångens ämne gifven; Derföre med glam vi komma, Jublande på skidor nalkas. Men det är dock ej en utter, Ej en utter, ej ett lodjur; Sjelf den frejdade här vandrar, Skogens dimma hit nu sväfvar, Rör dig uppå fältets drifvor, Som ett näckrosblad på böljan, Sväfva öfver skogens ruskor, Som på qvisten ekorn sväfvar.” 350 Fennica.indd 350 17.1.2019 14:55:06 �Kaheksaskolmatta Runo — Tjuguåttonde Runan . Waalumassa metsän waahti, Werkahousu wieremässä. Terwetän jumala tänne, Näille pienille pihoille, Kapehille kartanoille, . Piikojen pitämämaille, Waimojen wanuttamille. Kun lienee wihattu wieras, Owi kiinni otto’ote; Waan kun lienee suotu wieras, . Owi awoinna pitööte.” . . . . . Skogens fradga hitåt rinner, Ohto nalkas svept i kläde. Nu med Gud jag helsar eder Här på dessa trånga gårdar, Dessa alltför smala vägar, Gångar trampade af tärnor, Jemnade af gårdens qvinnor. Mindre kär kanske är gästen, Må man husets dörr då sluta, Men är gästen efterlängtad, Så må dörren hållas öppen.” Wäki wastaten sanowi, Kansa kaunis wieretteli: ”Ole kiitetty jumala, Ylistetty luoja yksin, Kun annoit ohon osaksi, Salon kullan saatawaksi. Terwe nyt tänne tultuasi, Mesikämmen käytyäsi, Näille pienille pihoille, Kapehille käytäwille! Tuota toiwoin tuon ikäni, Katsoin kaiken kaswinaian, Saawaksi salon hopian, Metsän kullan kulkewaksi, Näille pienille pihoille, Kapehille käytäwille; Soiwaksi Tapion torwen, Metsän pillin piukowaksi. Toiwoin kun hyweä wuotta, Katsoin kun kaunista keseä, Niinkun suksi uutta lunta, Janhus hankea jaloa, Neiti miestä mieluhista, Punaposki puolisoa. Folket svarade och sade, Så den sköna skaran talte; ”Nu, o Gud, du lofvad vare, Skapare allena prisad, Då du gaf den sköna Ohto, Skänkte skogens guld till byte. Hell dig Ohto, du som kommit, Hell dig honungstass, som vandrat Hit till dessa trånga gårdar, Dessa alltför smala gångar. All min lifstid har jag längtat, Väntat all min blomningsålder, Att dock skogens silfver komme, Skogens guld sig skulle närma Hit till dessa trånga gårdar, Dessa alltför smala gångar, Att jag hörde Tapio-hornet, Hörde skogens pipa ljuda. Detta har jag städse väntat, Som ett bördigt år man väntar, Såsom skidan väntar drifvor, Längtar efter präktig skara, Och som flickan väntar fästman, Den rödkindade en make. Illat istuin ikkunassa, Aamut aitan partahalla, Kuukauet kujaisten suussa, Aftnarna jag satt i fönstret, Morgnarna på visthus-trappan, Månaderna invid tåget, 351 Fennica.indd 351 17.1.2019 14:55:06 �Fennica: Kalevala . . . . Talwikauet tanhuilla. Lumet seisoin tanteriksi; Tanteret suliksi maiksi, Sulat maat somerikoiksi, Somerikot hiesukoiksi, Hiesukot wihottawiksi.” Vintrarna på fähusbacken. Der jag stod, tills snön förhårdnat, Tills den hårda snön blef uppsmält, Marken bar och höljd med sandgrus, Gruset öfvertäckt med mylla, Myllan grönskande af nygräs.” Siitä wanha Wäinämöinen Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Onko miestä ottamahan, Urosta utelemahan, Metsolasta saahessani, Tultua Tapiolasta?” Derpå gamle Wäinämöinen Sjelf till orda tog och sade: ”Finns här ingen man, som mottar, Ingen kämpe, som välkomnar, När från Metsola jag kommer, Vänder hem från Tapios boning?” Wäki wastaten sanowi, Kansa kaunis wieretteli: ”Ompa miestä ottamassa, Urosta utelemansa, Metsolasta saatuasi, Tultua Tapiolasta; Jo on wiikon juomat pantu, Saatu otraset oluet, Tulewalle wierahalle, Saawalle käkeäwälle.” Folket svarade och sade, Så den sköna skaran talte; ”Nog här finnas män, som motta, Finnas kämpar som välkomna, När från Metsola du kommer, Vänder hem från Tapios boning. Länge brygd har drycken varit, Ölet redan länge färdigt För den främling, som nu kommer, För den gäst, som till oss nalkas.” . Siitä wanha Wäinämöinen Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Minne nyt wiemmä wierahamme, Kuletamma kultasemme, Näiltä pieniltä pihoilta, . Kapehilta kartanoilta?” . Derpå gamle Wäinämöinen Sjelf till orda tog och sade: ”Hvart skall främlingen nu föras, Hvart den gyllne gästen ledas Ifrån dessa trånga gårdar, Dessa alltför smala gångar?” Folket svarade och sade, Så den sköna skaran talte: ”Dit må främlingen nu föras, Dit må gyllne gästen ledas, Uti stugan, gjord af tallar, Uti huset, bygdt af furu, Under åsen, den berömda, Under takets vackra fogning.” Wäki wastaten sanowi, Kansa kaunis wieretteli: ”Tuonne wiettä wierahanne, Kuletatta kultasenne, Petäjäisehen pesähän, Honkasehen huonehesen, Alle kuulun kurkihirren, Alle kaunihin katoksen.” 352 Fennica.indd 352 17.1.2019 14:55:06 �Kaheksaskolmatta Runo — Tjuguåttonde Runan . . . . . . Siitä wanha Wäinämöinen Itse wirkki, noin saneli: ”Ohtoseni ainoseni, Mesikämmen kaunoseni! Wiel’ on maata käyäksesi, Astuaksesi ahoa. Lähes nyt kulta kulkemahan, Hopia waeltamahan, Kulleista kujoa myöten, Hopiaista tietä myöten, Petäjäisehen pesähän, Huonehesen honkasehen, Alle kuulun kurkihirren, Alle kaunihin katoksen. Derpå gamle Wäinämöinen Sjelf till orda tog och sade: ”Du min enda, vackra Ohto, O min honungstass, du sköna! Allt ännu du måste vandra, Måste färdas fram i lunden. Gif, mitt guld, dig nu på färden, Tåga fram, mitt vackra silfver, Vandra genom gyllne tåget, Gå längsefter silfver-spången, Träd i stugan, gjord af tallar, Uti huset, bygdt af furu, Under åsen, den berömda, Under takets vackra fogning. Waro’ote waimo rukat, Kun ei karja kammostuisi, Pieni wilja wimmastuisi, Wikoisi emännän wilja, Tullessa ohon tuwille, Karwaturwan tungetessa, Käyessä nenän nykerän. Sen nu till I stackars qvinnor, Att ej driften må förskräckas, Klena hjorden ej förfäras Ej värdinnans boskap skadas, När till stugan Ohto kommer, När det skäggbetäckta trynet, Platta nosen sticker in sig. Pois nyt poiat porstuasta, Piiat pihtipuolisista, Uron tullessa tupahan, Astuessa aimo miehen. Gossar, gifven rum i förstun, Stån ej flickor framför dörren, När till stugan hjelten träder, När den stolta mannen kommer. Ellös nyt piikoja pelätkö, Ellös waimoja warotko, Sylttysukkia suretko, Peittopäitä peljästykö; Mi on akkoja tuwassa, Ne on kaikki karsinahan, Miehen tullessa tupahan, Astuessa aika poian. Bry dig ej om våra flickor, Frukta ej för våra qvinnor, Räds ej för de mössbetäckta, De om hasen strumpbeklädda. Allt hvad qvinna är i stugan, Må nu längst i vrån sig draga, När i stugan mannen träder, När den stolta karlen kommer. Terwe tännekki jumala, Tänne pienehen pesähän, Matalaisehen majahan, . Frid du Gud ock hit förläna, Hit i denna ringa stuga, Uti denna låga hydda, 353 Fennica.indd 353 17.1.2019 14:55:06 �Fennica: Kalevala . . . . . Alle kuulun kurkihirren, Alle kaunihin katoksen; Mihen nyt liitän lintuseni, Kulettelen kultaseni?” Under åsen den berömda, Under takets vackra fogning. Hvart skall nu mitt guld jag föra, Hvar min lilla fogel ställa?” Wäki wastaten sanowi, Kansa kaunis wieretteli: ”Terwe tänne tultuasi, Mesikämmen käytyäsi, Tänne pienehen pesähän, Matalaisehen majahan, Alle kuulun kurkihirren, Alle kaunihin katoksen! Tuohon liitä lintusesi, Kulettele kultasesi, Petäjäisen pienan päähän, Rahin rautasen nenähän.” Folket svarade och sade, Så den sköna skaran talte: ”Hell ock dig, som hit har kommit, Hell dig honungstass, som stigit Uti denna ringa stuga, Uti denna låga hydda, Under åsen den berömda, Under takets vackra fogning! Dit må nu ditt guld du föra, Ställa der din lilla fogel, Invid hörnet af en jernbänk, Vid den fasta plankans ända.” ”Ohtoseni ainoseni, Mesikämmen kaunoseni. Jo nyt on tullut turkin tunti, Karwasi katsantoaika. El’ oo ohto milläkänä; Ei sua pahoin pietä, Ei anneta karwojasi Herjojen hetaleiksi, Wallatonten waattehiksi.” Du min enda, vackra Ohto, O min honungstass, du sköna! Nu din pels man måste skåda, Vackra håret undersöka; Var dock icke alls bekymrad, Illa skall man dig ej hålla, Skall ditt ludna skinn ej gifva Att hos usla männer vräkas, Att bepryda ringa karlar.” . Siitä wanha Wäinämöinen Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Minne nyt wiemmä wierahamme, Käwiämme käyttelemmä, Rahin rautasen nenästä, . Päästä pitkän pintalauan?” Derpå gamle Wäinämöinen Sjelf till orda tog och sade: ”Hvart må sen vår gäst vi föra, Hvart ledsaga vandringsmannen Från det långa jernbänks hörnet, Från den fasta plankans ända?” Folket svarade och sade, Så den sköna skaran talte: ”Dit må nu din gäst du föra, Vandringsmannen dit ledsaga, Wäki wastaten sanowi, Kansa kaunis wieretteli, ”Tuohon wienet wierahasi, Kulettanet kultasesi, 354 Fennica.indd 354 17.1.2019 14:55:06 �Kaheksaskolmatta Runo — Tjuguåttonde Runan . . . . Till förgyllda koppar-kärlet, Grytan med sin koppar-botten. Länge grytan stått på elden, Koppar-sidan invid lågan; Länge ren har vattnet väntat – Vattnet hemtades från fjerran, Togs ur vasslesöta källan, Den till brädden fyllda brunnen. Saltet ifrån fjerran söktes, Från de djupa sund i Tyskland, Roddes hit igenom saltsund, Lastades så ut ur skeppet. Veden har man fällt i skogen, Huggit längesen i öknen, Hemtat hit från Tuomivaara, Släpat ifrån höga kullar. Elden har från himlen fallit, Ilat ned från himla-midten, Ofvan från de åtta himlar, Från den nionde bland rymder.” Kuparihin kullittuhun, Waskipohjahan patahan. Jo on paat tulelle pantu, Waskilaiat walkialle; Wiikon on wetoset tuotu, Tuotu weet tuonnempata, Herasesta hettehestä, Läikkywästä lähtehestä; Suolat kaukoa katsottu Saksan salmilta sywiltä, Souttu suolasalmen kautta, Laiwan päältä laskettuna. Puut on puituna salosta, Ammon aikana hakattu, Tuotu tuomiwaaran päältä, Kuletettu kumpuloilta; Tuli tullut taiwosesta, Tullut taiwahan nawalta, Päältä taiwahan kaheksan, Ilmalta yheksänneltä.” . Derpå gamle Wäinämöinen Sjelf till orda tog och sade: ”Du min enda, vackra Ohto, O min honungstass, du sköna! Allt ännu du måste vandra, Måste gå ett litet stycke. Börja frejdade nu färden, Skrid nu fram du gamle kämpe Från det långa jernbänks hörnet, Från den fasta plankans ända, Till förgyllda koppar-kärlet, Grytan med sin koppar-botten.” Sillon wanha Wäinämöinen Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Ohtoseni ainoseni, Mesikämmen kaunoseni! Wiel’ on maata käyäksesi, . Polku poimetellaksesi. Lähes nyt kuulu kulkemahan, Mies wanha waeltamahan, Päästä pitkän pintalauan, Rahin rautasen nenästä, . Kuparihin kullittuhun, Waskipohjahan patahan.” . Fräsande hörs grytan koka, Med det färska köttet uppfylld, Kokar trenne hela nätter, Kokar lika många dagar. Pata kiehu paukutteli Täynnä uusia lihoja, Kokonaista kolme yötä, Saman werran päiwiäki. 355 Fennica.indd 355 17.1.2019 14:55:06 �Fennica: Kalevala . . . . . . . Siitä wanha Wäinämöinen, Kun oli keitto keitettynä, Saatu kattilat tulelta, Waskilaiat walkialta, Sanowi sanalla tuolla, Lausu tuolla lausehella: ”Minne nyt liitän lintuseni, Kulettelen kultaseni, Kuparista kullitusta, Waskipohjasta paasta?” Sen nu köttet blifvit kokadt, Kittlarna från elden tagna, Kopparsidorna från lågan, Gamle trygge Wäinämöinen Höjde upp sin röst och sade, Talade med dessa orden: ”Hvart skall nu mitt guld jag föra, Hvart min lilla fogel bringa Från förgyllda koppar-kärlet, Grytan med sin koppar-botten?” Wäki wastaten sanowi, Kansa kaunis wieretteli: ”Tuohon liitä lintusesi, Kulettele kultasesi, Kupin kultasen kuwulle, Wain waskisen waralle, Petäjäisen pöyän päähän. Petäjäiset tääll’ on pöyät, Wait pöyällä wasesta, Kupit kullasta siwulla, Lusikkaiset hopiasta. Sihen liitä lintusesi, Kulettele kultasesi, Simoa sirettämähän, Olosta ottamahan.” Folket svarade och sade, Så den sköna skaran talte: ”Dit må nu ditt guld du föra, Gyllne fogeln må du bringa Inuti den gyllne koppen, Inom koppar-fatets bräddar, Fram på vackra furu-bordet. Borden äro här af furu, Fat af koppar stå på borden Och vid faten äro satta Gyllne koppar, silfver-skedar. Dit må nu ditt guld du föra, Der din lilla fogel ställa, Att med mjöd den får sig mätta, Får af goda ölet dricka.” Siitä wanha Wäinämöinen Itse wirkki, noin nimesi: ”Ohtoseni lintuseni, Mesikämmen kääröseni! Wiel’ on matka käyäksesi, Retki reiahellaksesi. Lähes nyt kulta kulkemahan, Rahan armas astumahan, Kuparista kullitusta, Waskipohjasta paasta, Wain waskisen waralle, Kupin kultasen kuwulle Petäjäisen pöyän päähän.” Derpå gamle Wäinämöinen Sjelf till orda tog och sade: ”Ohto, du min lilla fogel, O min honungstass, du sköna! Allt ännu du måste vandra, Måste gå ett litet stycke, Kom mitt guld och börja färden, Skrid nu fram, du gyllne Ohto, Från förgyllda koppar-kärlet, Grytan med sin koppar-sida Inuti den gyllne koppen, Inom koppar-fatets bräddar, Fram på bordet utaf furu.” 356 Fennica.indd 356 17.1.2019 14:55:06 �Kaheksaskolmatta Runo — Tjuguåttonde Runan . . . . . . . . Siitä wanha Wäinämöinen, Kun oli kupit kukkusilla, Wait warpalaitehilla, Itse wirkki, noin nimesi: ”Metsolan metinen muori, Metsän kultanen kuningas, Tellerwo Tapion neiti, Metsän piika pikkarainen! Tule nyt häihin härkösesi, Pitkäwillasi pitohin. Nyt on kystä kyllin syöä, Kyllin syöä, kyllin juoa, Kyllin itsessä piteä, Kyllin antoa kylälle.” Rågade nu kärlen stodo, Faten upp till brädden fyllda. Derpå gamle Wäinämöinen Sjelf till orda tog och sade: ”Skogens honungsrika moder O du skogens gyllne konung, Tellervo, du Tapios jungfru, Skogens lilla, sköna tärna! Kommen nu till Ohtos bröllop, Till det långa hårets högtid. Ymnigt finns här till att äta, Till att äta, till att dricka, Att för egen del behålla Och att dela ut i byen.” Wäki tuossa noin sanowi, Kansa kaunis wieretteli: ”Miss’ on ohto syntynynnä, Harwakarwa kaswanunna, Mistä käyty källeröinen, Saatuna sinisaparo? Lietkö saanut saunatieltä, Kaiwotieltä kaatanunna?” Dervid folket tog till orda, Så den sköna skaran talte: ”Hvarest föddes sköna Ohto, Hvarest växte glesa håret, Hvadan är den trinda hemtad, Hvar den blåa svansen funnen? Monne väl på badstu-vägen, Eller uppå brunnets gångstig?” Sillon wanha Wäinämöinen Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Ei ohto olilla synny, Eikä riihiruumenilla; Tuoll’ on ohto syntynynnä, Harwakarwa kaswanunna, Luona kuun, tykönä päiwän, Otawaisen olkapäillä, Seitsentähtisen selällä. Ukko kultanen kuningas, Mies on wanha taiwahinen, Wisko willasen wesille, Laski karwan lainehille. Tuota tuuli tuuwitteli, Ilma lieto liikutteli, Ween henki heilutteli, Gamle trygge Wäinämöinen Sjelf till orda tog och sade: ”Ohto föds ej uppå halmen, Ej på båset invid rian, Der den ädla Ohto föddes, Der det glesa håret växte, Nära månen, invid solen, Uppå karlavagnens axlar, På den stora björnens skuldra. Ukko himlens gyllne konung, Gamle mannen upp i höjden, Kastar litet ull på vattnet, Blott ett hårstrå uppå böljan. Detta vaggades af vinden, Skakades af vädrets flägtar, Gungades af vattnets imma, 357 Fennica.indd 357 17.1.2019 14:55:06 �Fennica: Kalevala Aalto rannalle ajeli, Rannalle salon simasen, Nenähän metisen niemen. . . . . . . . Fördes så af hafvets bölja Hän till blomster-holmens stränder, Till den honungsrika udden. Mielikki metsän emäntä, Tapiolan tarkka waimo, Juoksi polwesta merehen, Wyölapasta lainehesen, Koppo kuontalon wesiltä, Willat hienot lainehilta. Liinoissansa liikutteli, Helmoissansa heilutteli; Siitä liitti lintusensa, Kuletteli kultasensa, Hopiaisehen wasuhun, Kultasehen kätkyehen; Nostatti kapalonuorat, Lapsen korkian kapalon, Oksalle olowimmalle, Lehwälle leweimmälle. Mielikki, den väna skogsfrun, Tapiolas trägna qvinna Sprang i hafvet upp till knäna, Sprang i böljan intill gördeln. Ryckte håret upp från vattnet, Fina ullen ifrån böljan, Vaggade uti sitt sköte, Rörde om i sina kläder. Sedan förde hon sin fogel, Lade ned sin gyllne älskling I en liten korg af silfver, I en vacker gyllne vagga. Fästade så lindans bindlar, Band det stora barnets vagga Vid den största qvist af trädet, Vid den lummigaste grenen. Tuuwitteli tuttuansa, Liikutteli lempiänsä, Kätkyessä kultasessa, Hihnoissa hopeisissa, Alla kuusen kukkalatwan, Kukkalatwan, kultalehwän. Siinä ohtosen sukesi, Harwakarwan kaswatteli, Juuressa nyrynärien, Luona karkian karahkan, Wieressä metisen wiian, Syämessä salon sinisen. Nu sin vän hon troget vaggar, Gungar omsorgsfullt sin älskling I den vackra gyllne vaggan, Som på silfver-remmar hängde, Under granens blomsterkrona, Blomsterkrona, gyllne grenar. Der hon vårdade sin Ohto, Fostrade det glesa håret Invid låga granars rötter, I en liten, nödväxt tallskog, Ibland honungsrika buskar, I den dunkla ökenskogen. Wiel’ on hampahat haussa, Kynnet kaikki kaiwoksessa; Mielikki metsän emäntä, Tapiolan tarkka waimo, Läksi hammasta hakuhan, Kynsiä kyselemähän, Ännu saknar Ohto tänder, Ännu fela klor för björnen. Mielikki den väna skogsfrun, Tapiolas trägna qvinna, Sjelf hon går att söka tänder, Söka klor till björnens tassar. 358 Fennica.indd 358 17.1.2019 14:55:06 �Kaheksaskolmatta Runo — Tjuguåttonde Runan . . . . . . . . Jokasilta juurikoilta, Kaskikannoilta kowilta, Mäen keltaköykämiltä, Kanarwilta kaswawilta. Honka kaswo kankahalla, Kuusi kummussa yleni, Hongassa hopiaoksa, Kuusosessa kultaoksa, Ne kawo käsin tawotti, Niistä kynsiä kyhäsi, Ikeniä istutteli. Tuwan tuomisen rakenti, Laitti huonehen hawusen, Käski maata talwikauen, Asua ajat pahimmat, Ilman soita soutamatta, Wiitoja witasematta, Kangasta kapuamatta, Ahowiertä astumatta. Sielt’ on saatuna hopia, Kultamme kuletettuna.” Letade bland hårda stammar, Sökte inbland svedda stubbar, Uppå fältets gröna hymplar, På de ljungbevuxna hedar. Växte så en tall på heden, Reste sig en gran på kullen, Fanns en silfverqvist i tallen, Fanns en gyllne gren i granen. Kave dem med handen ryckte, Gjorde klor af dem åt Ohto, Bildade åt björnen tänder. Byggde så af hägg en stuga, Fogade af barr en boning, Bad der björnen bo om vintern, Hvila sig den värsta tiden Och ej genomvada kärren, Icke stryka genom skogen, Vandra irrande på heden, Flacka kring de öppna fälten. Derifrån kom nu vårt silfver, Hemtades den gyllne gästen.” Wäki nuori noin sanowi, Wäki wanha wieretteli: ”Mitä tehen metsä mielty, Kuta tehen korpi kostu, Ihastu salon isäntä, Taipu ainonen Tapio? Oliko keihon keksimistä, Eli ampujan aloa?” Unga skaran tog till orda Och det gamla folket talte: ”Hur blef skogen dock så nådig, Öknen denna gång så gifmild, Hur bevektes skogens herre, Blidkades den gode Tapio? Monn med spjutet Ohto fälldes, Eller dignade för skottet?” Waka wanha Wäinämöinen Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Hywin meiän metsä mielty, Hywin meiän korpi kostu, Ihastu salon isäntä, Taipu ainonen Tapio. Mielikki metsän emäntä, Tellerwo Tapion waimo, Heitti kylmille kotinsa, Gamle trygge Wäinämöinen Sjelf till orda tog och sade: ”Skogen var oss ganska nådig, Ökenskogen ganska gifmild, Lätt bevektes skogens herre, Blidkades den gode Tapio. Mielikki, den väna skogsfrun, Tellervo, Tapios dotter, Lemnade sitt hemvist öde, 359 Fennica.indd 359 17.1.2019 14:55:06 �Fennica: Kalevala . . . . . . . Asunmaansa autiaksi, Läksi tietä neuomahan, Rastia rakentamahan, Tien wieriä wiittomahan, Matkoa opastamahan. Weisti pilkat pitkin maita, Rasti waarohin rakoja, Tuli kullan muuttelohon, Hopian wajehtelohon. Ei ollut keihon keksimistä, Eikä ampujan aloa, Itse wieri wempeleltä, Horjahti hawun selältä, Puhki kultasen kupunsa, Halki marjasen mahansa; Risut rikko rintapäänsä, Hawut watsansa hajotti.” Öfvergaf sitt boningsställe, Hastade att visa vägen, Gick att hugga vägamärken, Fästa stakar invid vägen, Att den rätta kosan lära. Uthögg märken genom skogen, Ristade i bergen skåror, Var beredd sitt guld att byta, Ta vårt silfver, ge sitt eget. Ohto fälldes ej med spjutet, Dignade ej ned för skottet; Sjelf han halkade från grenen, Snafvade från barrträds-qvisten, Föll och gyllne kräfvan sprängdes, Bäruppfyllda buken klyfdes, Bröstet sönderslets mot ruskor, Buken refs af barrträds-qvistar.” ”Ohtoseni ainoseni, Mesikämmen kaunoseni! Jo nyt on tässä luien luske, Luien luske, päien pauke, Kowa hammasten kolina. Otan nenän oholtani, Wainun tuntemattomaksi; Otan korwan oholtani, Korwan kuulemattomaksi; Otan silmän oholtani, Silmän näkemättömäksi.” ”Du min enda, vackra Ohto, O min honungstass, du sköna! Nu är benens gny förhanden, Benens gny och skallens läte, Häftigt skallra dina tänder. Näsan tog jag nu af Ohto, Ingen lukt han mera känner, Örat tog jag nu af Ohto, Intet ljud han mer förnimmer, Sist jag ögat tar af Ohto, Ögat ser nu aldrig mera.” Siitä wanha Wäinämöinen Sanan wirkko, noin nimesi: ”Sen nyt mieheksi sanoisin, Urohoksi arweleisin, Joka umpiluut lukisi, Sarjahampahat sanoisi, Alla luisten polwiensa, Rautasten rusamiensa.” Derpå gamle Wäinämöinen Sjelf till orda tog och sade: ”Den en karl jag skulle nämna, Skulle för en hjelte hålla, Hvilken björnens tänder löste, Toge bort de fasta betar, Ryckte ut dem med sin jernhand, Stödd med knät mot björnens skalle.” 360 Fennica.indd 360 17.1.2019 14:55:06 �Kaheksaskolmatta Runo — Tjuguåttonde Runan . . . . . . . Itse umpiluut lukewi Sarjahampahat sanowi, Alla luisten polwiensa, Rautasten rusamiensa. Sjelf han björnens tänder löser, Tager bort de fasta betar, Rycker ut dem med sin jernhand, Stödd med knät mot björnens skalle. Otti hampahat oholta, Sanan wirkko, noin nimesi: ”Ohtonen metsän omena, Metsän kaunis källeröinen! Wiel’ on maata käyäksesi, Saloa sawotaksesi. Lähe nyt kuulu kulkemahan, Rahan armas astumahan, Tästä pienestä pesästä, Matalaisesta majasta; Tukela on tuwassa olla, Läyli lasten lämpimessä. Tog så tänderna af Ohto, Yttrade ett ord och sade: ”Vackra Ohto, skogens äpple, Skogens sköna, runda knotter! Än du måste gå ett stycke, Måste vandra uti öknen; Kom, berömde, börja färden, Tåga hän, du gyllne Ohto, Ifrån denna ringa boning, Ifrån denna låga hydda; Svårt det blir att bo i stugan, Ledsamt att i värmen vistas. Tästä tänne tie menewi, Rata uusi urkenewi, Wasten warwikkomäkeä, Kohti wuorta korkiata, Petäjähän pienosehen, Honkahan hawusatahan; Hywä siin’ on ollaksesi, Armas aikaellaksesi; Sihen tuuli turwan tuopi, Aalto ahwenen ajawi; Siwullais on siikasaari, Luonasi lohiapajas. Sano täältä saatuasi, Metsolahan mentyäsi: Ei siellä pahoin pietty Urohoisessa mäessä, Miehisessä joukkiossa; Sima siellä syötettihin, Mesi nuori juotettihin, Oluet ositettihin.” Här vår väg nu tar sin början, Här begynnas nya stigar, Som åt skogbevuxna kullen, Åt det höga berget leda, Leda till en liten fura, Till en tall med hundra qvistar; Godt för dig är der att vistas, Ljuft du der förnöter tiden. Karpen jagas dit af vinden, Abborn förs till dig af vågen, Vid din sida är en sik-ö, Tätt invid dig fångas laxen. Säg när hem du återkommit, Vändt till Metsola tillbaka: Illa blef jag der ej fägnad, Uti denna karla-samling, Denna skara utaf kämpar; Honung gaf man mig att äta Och till dryck blef färska mjödet, Blef det goda ölet framlagdt.” 361 Fennica.indd 361 17.1.2019 14:55:06 �Fennica: Kalevala . . . . . . . . Waka wanha Wäinämöinen Jo tuosta tuli kotihin; Wäki nuori noin sanowi, Kansa kaunis lausutteli: ”Minne nyt saatit saalihisi, Ehätit erän wähäsi? Lienet jäälle jättänynnä, Uhkuhun upottanunna, Eli suohon sortanunna, Kankahasen kuiwanunna?” Gamle trygge Wäinämöinen Nu till hemmet återvände; Unga folket tog till orda, Så den sköna skaran sporde: ”Säg, hvart förde du väl fångsten, Bragte nu din ringa andel? Lemnade kanske på isen Dränkte ibland snö och vatten, Tryckte in i sanka kärret, Eller gräfde ned i heden.” Waka wanha Wäinämöinen Sanan wirkko, noin nimesi: ”Oisin jäälle jättänynnä, Uhkuhun upottanunna, Siinä koirat siirteleisi, Linnut liiat peitteleisi; Oisin suohon sortanunna, Kaiwanunna kankahasen, Siinä toukat turmeleisi, Söisit mustat muurahaiset. Empä jäälle jättänynnä, Uhkuhun upottanunna, Enkä suohon sortanunna, Kankahasen kaiwanunna; Tuonne saatin saalihini, Ehätin erän wähäni, Kultakunnahan kukulle, Waskiharjun hartialle; Panin puuhun puhtahasen, Honkahan hawusatahan, Oksille olowimmille, Lehwille leweimmille, Ikenin itähän iskein, Silmin luoen luotehesen, Kaltoin kaarnapohjasehen; En latwahan laskenunna, Siinä tuuli turmelisi, Ahawa pahoin panisi.” Gamle trygge Wäinämöinen Yttrade ett ord och sade: ”Om jag uppå isen lemnat, Dränkt mitt byte uti sörjan, Skulle det af hundar rubbas, Utaf luftens foglar sudlas; Hade jag det sänkt i kärret, Eller nedgräft uti heden, Skulle det af maskar skadas, Täras utaf svarta myror. Ej jag lemnade på isen, Dränkte bytet ej i sörjan, Tryckte icke in i kärret, Grof ej heller ned i heden. Dit min fångst jag beledsagat, Bringat dit min ringa andel, Högst uppå den gyllne kullen, Uppå koppar-åsens skuldra, Uti helga trädets krona, I en gran med hundra qvistar, På den största ibland grenar, På den yfvigaste qvisten. Tänderna jag ställt åt öster, Ögonen åt vester riktat, Vändt dem litet emot norden. Lade ej för högt i toppen, Skulle der af stormen skadas, Utaf vårens vind förderfvas.” 362 Fennica.indd 362 17.1.2019 14:55:06 �Kaheksaskolmatta Runo — Tjuguåttonde Runan . . . . Siitä wanha Wäinämöinen Itse tuon sanoiksi saatti: ”Anna toisteki jumala, Wastaki wakainen luoja Näin näissä elettäwäksi, Toiste laulaeltawaksi Näissä häissä pyylypojan, Pihlajattaren pioissa, Tuomettaren juomingissa. Anna wastaki jumala, Toisteki totinen luoja Rastia rakettawiksi, Puita pilkoteltawiksi Urohoisessa wäessä, Miehisessä joukkiossa. Derpå gamle Wäinämöinen Sjelf till orda tog och sade: ”Gif, o Gud, ock hädanefter, Unna Skapare, du sanne, Att på sådant sätt man lefver, Att på detta vis man jublar Vid skogmannens stora bröllop, Vid skognymfens glada högtid! Anna wastaki jumala, Toisteki totinen luoja Soiwaksi Tapion pillin, Metsän pillin piukowaksi Näillä pienillä pihoilla, Kapehille käytäwillä.” Gif, o Gud, ock hädanefter, Unna Skapare, du sanne, Att Tapios pipa ljuder, Att man skogens pipa hörer Uppå dessa trånga gårdar, Dessa alltför smala stigar!” Gif, o Gud, ock hädanefter, Unna Skapare, du sanne, Att i skogen vägen stakas, Märken skäras uti träden För vårt goda jägarfölje, För vår stora kämpa-skara! 363 Fennica.indd 363 17.1.2019 14:55:06 �Fennica: Kalevala  E.A. Ingman has published a Swedish translation of the 29th song in Helsingfors Morgonblad 17/1836. In this edition, only the diverging passages of Ingman’s translation have been indicated.  Ingman 1836: ädle.  Ingman 1836: Tänker i sitt sinne detta.  Ingman 1836: Här uppå vår trånga gårdsplan, / Uppå dessa smala stigar,  / Men min kantele är borta, / Bort för evigt for min glädje (lines 5−8).  Castrén has omitted two lines which Lönnrot has given twice.  Ingman 1836: ädle.  Ingman 1836: smidja.  Ingman 1836: Tog till ordet der och talte: / Händig är du Ilmarinen! (lines 19−20).  Ingman 1836: Dertill ock ett skaft af koppar, / Att jag må uppharfva hafven (lines 22−23).  Ingman 1836: Dertill ock ett skaft af koppar; / Hundra famnars långa pinnar / Bar den, skaftet var femhundra (lines 32−34). Yheksäskolmatta Runo. . . . . . . Tjugunionde Runan.465 Waka wanha Wäinämöinen Arwelewi aiwossansa: ”Jo nyt soitanto käwisi, Ilon teentä kelpoaisi, Näillä pienillä pihoilla, Kapehilla käytäwillä, Waan on kantelo kaonnut, Iloni ikäti mennyt; Waan on kantelo kaonnut, Iloni ikäti mennyt,469 Kalasehen kartanohon, Lohisehen louhikkohon, Ahin hauin haltioille, Wellamon ikiwäelle. Harwon Ahti antanewi, Kun on kerran keksinynnä.” Gamle trygge466 Wäinämöinrn Eftertänker i sitt sinne:467 ”Skönt det vore nu att spela, Att ur toner glädje locka Här på dessa trånga gårdar, Dessa alltför smala stigar, Men min harpa har försvunnit, Glädjen flytt från mig för evigt468 Hän till fiskens djupa salar, Laxarnes ojemna stengrund, Att af Ahtis gäddor egas, Af Wellamos ätt besittas. Sällan ock ifrån sig lemnar Ahti, hvad han en gång fångat.” Waka wanha Wäinämöinen Meni sepponsa pajahan, Sanan wirkko, noin nimesi: ”Oi sie seppo Ilmarinen! Tao rautanen harawa, Warsi waskinen walaos, Jolla ma meret haroan Laposille aallot lasken, Saaha harppu hauinluinen, Kantele kalanewänen, Kalasesta kartanosta, Lohisesta louhikosta.” Gamle trygge470 Wäinämöinen Gick så ned till smedens verkstad471, Yttrade ett ord och sade: ”Hör mig smed, o Ilmarinen!472 Smid åt mig af jern en räfsa, Gjut dertill ett skaft af koppar, Att jag hafven upp må harfva,473 Hopa vågorna tillsamman, För att finna gäddbens harpan, Kantele af fiskben lagad, Ifrån fiskens djupa salar, Laxarnes ojemna stengrund.” Se on seppo Ilmarinen, Takoja iän ikuinen, Tako rautasen harawan, Warren waskisen wanuwi; Tako piit satoa syltä, Warren wiittä walmisteli. Det var smeden Ilmarinen. Den evärdelige hamrarn, Smidde snart af jern en räfsa, Redde dertill skaft af koppar; Skaftets längd femhundra famnar Var, och pinnarnas etthundra.474 364 Fennica.indd 364 17.1.2019 14:55:06 �Yheksäskolmatta Runo — Tjugunionde Runan . Derpå gamle Wäinämöinen Tog sin jernbesmidda räfsa475 Och på öppna sjön begaf sig, Ut på hafvets vida fjärdar. Räfsar sedan476 strandens ruskor, Räfsar säf och hafsrörs toppar,477 Hafvet upp i högar föser478, Lägger479 vågorna i hopar. Fann dock icke, såg ej heller Nånsin mer sin gäddbens harpa, Kantele, som gått förlorad, Glädjen, som för evigt flyktat.480 Siitä wanha Wäinämöinen Otti rautasen harawan, Läksi selwille wesille, Ulapoille aukeille; Harawoipi rannan raiskat, . Ruowon ruusut, kaislan kaikut Tukulle meret tukusi, Laposille lasketteli. Eipä löynnyt, ei tawannut, Hauinluista harppuansa, . Iki mennyttä iloa, Kaonnutta kanteletta. . . . . Siitä wanha Wäinämöinen Jo kohin kotia astu Alla päin, pahoilla mielin, Kaiken kalella kypärin. Niin aholla seisotaksen, Katseleksen, kuunteleksen, Kuuli koiwun itkewänsä, Puun wisan wetistelewän. Derpå gamle Wäinämöinen Började att hemåt vandra, Sorgsen och med nedsänkt hufvud, Med åt sidan lutad mössa.481 Stadnar så i svedjelanden, Ser sig rundtomkring och lyssnar, Och han hör en björk, som gråter, Ser482, hur masurträdet tåras. Kysytteli, lausutteli: ”Mit’ itket wihanta koiwu, Wesalehti wierettelet, Wyöhyt walkia walitat? Ei sua sotahan wieä, Ei tahota tappelohon.” Men han spörjer och han frågar: ”Hvarför gråter, gröna björk du, Qvider högljudt löfskottrika, Klagar du med hvita gördeln? Icke ut i krig du föres, Tvingas ej i härnad heller.” Koiwu taiten wastaeli. Puu wisanen wieretteli: ”Niin ne muutamat sanowi, Moniahat arwelewi, Eläwän minun ilossa, Riemussa remuelewan; Minä hoikka huolissani, Ikäwissäni ilotsen, Panen pakkopäiwissäni.  Ingman 1836: Fattade sin jerneräfsa.  Ingman 1836: Räfsade så.  Ingman 1836: Säf och hafsrörs toppar äfven.  Ingman 1836: föste.  Ingman 1836: Lade.  Ingman 1836: The line is missing.  Ingman 1836: Mössan lutande åt sida.  Ingman 1836: Hör.  Ingman 1836: Björken så till svar förståndigt / Talar, höjande sin stämma: / Så en del de om mig säga, / Mången också mena torde (lines 61−64). Skickligt honom björken svarar, Masurträdet höres säga: ”Sådant många om mig säga, Flere i sitt sinne tänka,483 Att i glädje blott jag lefver, Uti fröjd och jubel endast; Arme jag, som äfven under All min sorg och saknad fröjdas, Klagar blott, då värst jag lider. 365 Fennica.indd 365 17.1.2019 14:55:06 �Fennica: Kalevala  Ingman 1836: På vidöppna betesfältet.  Ingman 1836: Och min vita drägt upprista.  Ingman 1836: På vidöppna betesfältet.  Ingman 1836: till sved nedhuggen.  Ingman 1836: Och emot min hals, jag arma.  Ingman 1836: Hvarje år också så tidigt / Sorgen min gestalt förändrar (lines 99− 100).  Ingman 1836: Medan jag de kulna dagar / Och den onda tid betänker (lines 103−104).  Ingman 1836: se’n.  Ingman 1836: ock. . . . . . . . . Typeryyttä tyhjä itken, Wajouttani walitan; Kun olen kowin osaton, Tuiki waiwanen waraton, Näillä paikoilla pahoilla, Lakeilla laitumilla. Nu, så arm, mitt hårda öde Och min tomhet jag begråter, Att så lottlös helt och hållet Och så utan skygd jag lemnats Här på detta svåra ställe, På det öppna betesfältet.484 Useinpa minun polosen, Usein polon alasen, Paimenet pahat kesällä Puhki wiiltäwät pukuni, Halki mahalasen mahani. Usein minä polonen, Usein polon alanen, Näillä paikoilla pahoilla, Lakehilla laitumilla, Karsitahan kaskipuiksi, Pinopuiksi pilkutahun, Kolmasti tänä kesänä, Tänä suurena suwena, Miehet allani asuiwat, Kirwestänsä kitkuttiwat, Mun polosen pään waralle, Warten kauloa katalan. Ofta mig beklagansvärda, Ofta mig så djupt betryckta Herdarne om sommarn sarga, Rista i min hvita klädnad,485 Sugande all saft ifrån mig. Ofta jag beklagansvärda, Ofta jag så djup betryckta Blir på detta svåra ställe, På det öppna486 betesfältet, Qvistad och till svedja huggen487, Eller ock till kastved splittrad. Trenne gånger ren i sommar, Under denna långa sommar, I min kronas skygd sig männer Lägrat, hvässande sin yxa Mot mitt olycksburna hufvud, Mot min hals, jag ömkansvärda.488 Tuota itken tuon ikäni, Puhki polweni murehin, Kun olen kowin osaton, Tuiki waiwanen waraton, Kowan ilman kohtelossa, Talwen tullessa tukelan. Derför all min tid jag gråter, Sörjer nu min hela lefnad, Att så lottlös helt och hållet Och så utan skygd jag lemnats Här för svåra vädret blottställd, Då den stränga vintern nalkas. Jopa aina aikaisin Murhe muowon muuttelewi, Huoli päätäni panewi, Kaswot käypi kalweheksi, Muistellessa mustat päiwät, Pahat ajat arwellessa. Siitä tuuli tuskat tuopi, Pakkanen pahimmat päiwät; Hvarje år så tidigt sedan Sorgen min gestalt förändrar,489 Hufvet fylles af bekymmer, Och mitt hela anlet’ bleknar, Medan på de kulna dagar, På de onda tid jag tänker.490 Plågor så491 mig stormen bringar, Kölden för492 de värsta dagar – 366 Fennica.indd 366 17.1.2019 14:55:06 �Yheksäskolmatta Runo — Tjugunionde Runan . . . . . . . Tuuli turkkia tuhuwi, Lempo lehet leikkoawi, Jotta aiwan alastonna Palelen pahalla säällä, Pakkasen pahan käsissä, Koprissa kowan wihurin.” Stormen, som min pels omskakar, Alla löf ifrån mig röfvar, Så att jag alldeles naken Fryser i det hårda vädret, Lemnad i den skarpa köldens, I den vilda stormens händer.493 Sano wanha Wäinämöinen: ”El’ itke wihanta koiwu, Wesalehti wierettele, Wyöhyt walkia walita. Saan ma itkusi iloksi, Murehesi muuksi muutan, Käännän huolesi huwiksi.” Sade gamle Wäinämöinen: ”Gröna björk, ej må du gråta. Qvida högljudt löfskottrika, Klaga du med hvita gördeln! Jag i fröjd din gråt förvandlar, Byter sorgen mot ett bättre, Gör till glädje ditt bekymmer.”494 Siitä wanha Wäinämöinen Weisti käyreä wisasta, Koppoa kowasta puusta, Kanteletta koiwuesta. Weisteli kesäsen päiwän, Kalkutteli kanteletta, Nenässä utusen niemen, Päässä saaren terhenisen. Saip’ on koppa kanteletta, Emäpuu iloa uutta, Koppa koiwusta lujasta, Emäpuu wisaperästä. Derpå gamle Wäinämöinen Masurn högg omkull495 och täljde Utaf hårda496 trä’t en kupa, Kantele af sköna björken.497 Täljde nu en dag om sommarn, Formade åt sig en harpa498 På den dimomhöljda udden, På den skogbeväxta holmen.499 Häraf fick sin kupa harpan, Fick sitt grundträd nya glädjen; Och af hållig björk är kupan, Grundträ’t af den fasta masur. Siitä wanha Wäinämöinen Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Tuoss’ on koppa kanteletta, Emäpuu iki iloa, On koppa kowasta puusta, Emäpuu wisaperästä; Mistä naulat saatanehe, Piättimet perittänehe?” Derpå gamle Wäinämöinen Sjelf till orda tog och sade:500 ”Harpan nu sin kupa äger, Nya glädjen har sitt grundträd,501 Och af hållig träd502 är kupan, Grundträ’t af den fasta masur. Hvadan må nu skrufvar tagas, Hvadan goda pinnar hemtas?”503 Kaswo tammi tanhualla, Puu pitkä pihan perällä, Tammessa tasaset oksat,  Ingman 1836: Så att naken helt och hållet / Jag i svåra vädret fryser, / Lemnad åt den skarpa köldens, / Åt stormilens hårda medfart (lines 109−112).  Ingman 1836: Och dig nöje ger i stället.  Ingman 1836: utaff.  Ingman 1836: Af det hårda.  Ingman 1836: Utaf björkens stam ett strängspel.  Ingman 1836: Lines 124−125 missing.  Ingman 1836: / På den grönbeväxta udden, / Den skuggrika holmens ända (lines 126−127).  Ingman 1836: Sjelf till ordet tog och talte.  Ingman 1836: Har sitt grundträd nya glädjen.  Ingman 1836: björk.  Ingman 1836: Hvadan fås strängpinnar goda?  Ingman 1836: Växte då. Reste sig504 en ek på tåget, Stod vid gårdens ända högrest. Eken hade jemna qvistar, 367 Fennica.indd 367 17.1.2019 14:55:06 �Fennica: Kalevala  Ingman 1836: Ägde jemna qvistar äfven;  / Uppå hvarje qvist ett äpple / Satt, på äpplet sågs ett guldklot (lines 142−144).  Ingman 1836: Vällde silfver ock derjemte.  Ingman 1836: På den täcka silfverbacken.  Ingman 1836: ädle.  Ingman 1836: Täcka fågelns.  Ingman 1836: Endast ett likväl nu saknar / Än min kantele, fem strängar (lines 161−162).  Ingman 1836: Taglen, att dem göra, skaffas?  Ingman 1836: Hördes då I svedjelunden / En ungmö i dalen gråta (lines 165−166).  Ingman 1836: hon var.  Ingman 1836: ädle.  Ingman 1836: Men han talar då och säger: / Gif en skänk åt mig, o flicka, / Gif utaf ditt hår en lock blott (lines 176−178). . . . . . . . Joka oksalla omena, Omenalla kultapyörä, Kultapyörällä käkönen. Niin käki kukahtelewi Wirkaten sanoa wiisi, Kukahellen kuuennenki. Kuita suusta kumpuawi, Hopia walahtelewi, Kultaselle kunnahalle, Hopeaiselle mäelle. Siit’ on naulat kantelehen, Piättimet wisaperähän. På hvar qvist ett äpple syntes, Uppå äpplet satt ett guldklot505 Och en gök på gyllne klotet. Höjde så sin stämma göken, Gifvande fem ljud ifrån sig, Galande det sjette äfven. Guld då flödade ur munnen, Silfver rann från gökens läppar506 Ned uppå den gyllne kullen, På den silfverrika backen.507 Häraf skrufvarne i harpan, Pinnarne i strängaspelet. Waka wanha Wäinämöinen Siitä noin sanoiksi wirkki: ”Nyt on naulat kantelessa, Piättimet wisaperässä, Käen kullan kukkumasta, Hopiaisen huolinnasta; Wielä uupuwi wähäsen, Wiittä kieltä kanteloinen; Mistä kielet saatanehe, Jouhet jouatettanehe?” Gamle trygge508 Wäinämöinen Tog till ordet då och sade: ”Skrufvar kantele nu fått sig, Strängaspelet goda pinnar Från den gyllne gökens tunga, Silfver-fogelns509 ljufva läten, Men än saknas här ock litet, Strängar fem i harpan fela;510 Hvadan månde dessa tagas, Hvadan taglen fås i harpan?”511 Itki immikkö aholla, Nuori neitonen norolla; Eipä impi itkenynnä, Ei warsin ilonnukkana. Laulo iltansa kuluksi, Auringon alimenoksi, Miehen toiwossa tulewan, Sulhon saawan suosiossa. Gret en mö i svedjelunden, Fager jungfru uti dälden.512 Mön dock icke gret fullkomligt, Men fullt glad var hon513 ej heller; Sjöng blott att sin qväll fördrifva, Tills att solen hunne bergas, Under hopp att få en make, Få en man i famnen sluta. Waka wanha Wäinämöinen Kuulewi kujertelewan, Lapsukaisen laulelewan; Sanan wirkko, noin nimesi: ”Anna impi hapsiasi, Neitonen hiwuksiasi; Gamle trygge514 Wäinämöinen Hör den unga flickans klagan, Täcka barnets sorgsna stämma, Yttrar så ett ord och säger: ”Unna mig en skänk, o flicka, Jungfru, gif åt mig en hårlock,515 368 Fennica.indd 368 17.1.2019 14:55:06 �Yheksäskolmatta Runo — Tjugunionde Runan  . . . . . . . Tuo minulle hiwusta wiisi, Kuusi hastasi kuleta, Saisin kielet kantelehen, Äänyet iki ilohon.” Gif fem strån af sköna håret, Räck mig dertill än ett sjette,516 Att min harpa strängar finge, Ljud min evigt unga glädje.” Anto impi hapsiansa, Neitonen hiwuksiansa; Antopa hiwusta wiisi, Kuusi hastansa kuletti. Siit’ on kielet kantelessa, Äänyet iki ilossa. Flickan gaf en skänk åt honom, Gaf en skänk utaf sin hårlock, Gaf fem strån af sköna håret,517 Dertill än ett sjette räckte. Häraf strängarne i harpan, Ljuden i hans unga glädje. Siitä wanha Wäinämöinen Itse rupesi runoille, Istuwi ilon teolle, Kiwiselle portahalle, Petäjäisen pienan päähän, Rahin rautasen nenähän. Gamle trygge Wäinämöinen Sjelf nu började att sjunga,518 Satte sig att glädje locka Uppå trappan byggd af stenar,519 Uppå sätet gjordt af furu, På jernbänkens främsta ända. Sowitteli soittoansa, Laaitteli lauluansa, Pani soiton soittamahan, Laski äänen laulamahan. Jop’ on wirkki puu wisanen, Wesalehti leikittäwi, Kukkuwi käkösen kulta, Hiwus impyen ilosi. Här sitt strängaspel han skötte, Skötte ock sin sång tillika520, Spelade med fulla toner Och till sång sin stämma höjde.521 Ljufligt ljudade nu masurn, Jublade skottrika björken, Klang så äfven gökens guldskänk, Ljöd i fröjd ungjungfruns hårlock. Sormin soitti Wäinämöinen, Kielin kanterwo pakasi; Notkot nousi, mäet aleni, Ylähäiset maat aleni, Alahaiset maat yleni, Wuoret waskiset wawahti, Kaikki kalliot kajahti, Kannot hyppi kankahilla, Kiwet rannalla rakoili, Mäellä pelmusi petäjät. Så nu522 spelte Wäinämöinen, Mäktigt klingande hans harpa; Dalar höjdes, höjder sänktes, Sänkte sig de höga kullar, Höjde sig de låga dalar,523 Kopparbergen häftigt skälfde,524 Alla klippor gåfvo genljud, Stubbarne i dans sig rörde, Stenarne på stranden sprucko525, Furarne af fröjd betogos. Ingman 1836: Bringa ock åt mig fem hårstrån, / Dertill än ett sjette räck mig (lines 179−180).  Ingman 1836: Gaf nu så åt honom flickan, / Gaf en lock ur sköna håret,  / Bragte honom ock fem hårstrån (lines 183−185).  Ingman 1836: Derpå gamle Wäinämöinen / Sjelf han började att sjunga (lines 189−190).  Ingman 1836: På den grannt stenlagda trappan.  Ingman 1836: derjemte.  Ingman 1836: Och sin röst till sång uppstämde.  Ingman 1836: han.  Ingman 1836: Sänkte sig de höga marker, / Höjde sig de sanka marken (lines 205−206).  Ingman 1836: Skälfde ock malmhårda bergen.  Ingman 1836: klöfvos. 369 Fennica.indd 369 17.1.2019 14:55:06 �Fennica: Kalevala  Ingman 1836: Ända till sju socknar äfven.  Ingman 1836: Dansade nu ock iemnfota.  Ingman 1836: ädle.  Ingman 1836: undersamt.  Ingman 1836: Fönstren dallrade af glädje,  / Genljöd benbelagda golfvet, / Klang ock husets gyllne takhvalf (lines 235− 237).  Ingman 1836: Tallarne sig vände vänligt, / Ned till marken flögo kottar,  / Och kring roten spriddes barren (lines 241−243).  Ingman 1836: Dessa straxt sin fröjd uppstämde; / När hans steg på fälten spordes, / Blomstren öppnade sin blomkalk (lines 245−247). . . . . . . . Kuuluwi soria soitto, Kuulu kuutehen kylähän, Pitäjähän seitsemähän. Lintuja liki tuhatta Lenti luoksi Wäinämöisen, Luoksi laulajan urohon. Vida hördes ljufva spelet, Hördes till sex byar ända, Hördes ända till sju socknar.526 Foglar nu i stora flockar Flögo tätt till Wäinämöinen, Att till hjeltesångarn lyssna. Kotka kun kotona kuuli Sen sulosen Suomen soiton, Heitti pentunsa pesähän, Lenti mailta wierahilta, Kanteletta kuulemahan, Iloa imehtimähän. Örnen, då i höga nästet Suomis ljufva spel hon hörde, Glömde ungarne i boet, Och till obesökta trakter Flög att kantele få höra, Få beundra sådan gläjde. Korwen ukko koirinensa Tanssiwi tasajalassa, Tehessä isän iloa, Soitellessa Wäinämöisen. Skogens drott med ludet följe Dansade på tvenne fötter,527 Medan fadren glädje väckte, Medan Wäinämöinen spelte. Siinä wanha Wäinämöinen Kyllä soitteli somasti, Kajahutti kaunihisti; Kun han soitteli kotona, Huonehessa honkasessa, Niin katot kajahteliwat, Ikkunat ilotteliwat, Silta soitti sorsanluinen, Laki kultanen kulisi. Kun han kulki kuusikossa, Waelti petäikössä, Kuusoset kumartelihen, Männyt määllä kääntelihen, Käpöset keolla wieri, Hawut juurelle hajosi. Kun han liikahti lehossa, Lehot leikkiä pitiwät; Kun han astahti aholle, Kukat kulkiwat kutuhun, Wesat nuoret notkahteli. Gamle trygge528 Wäinämöinen, Här nog underbart529 han spelte, Anslog alltför sköna toner; Likså när han hemma spelte, I sitt hus af furu timradt, Ljudade de höga taken, Dallrade af glädje fönstren, Klang det benbelagda golfvet, Genljöd husets gyllne takhvalf.530 Åter när han gick bland granar, Vandrade bland höga furar, Granarne sig ödmjukt krökte, Tallarne sig vänligt vände, Kottarna till marken flögo Och kring roten barren spriddes.531 När han lunderna besökte, Dessa straxt till glädje väcktes; När han steg till svedjelunden, Blommorna af kärlek tjustes,532 Telningarna ned sig böjde. 370 Fennica.indd 370 17.1.2019 14:55:06 �Kolmekymmenes Runo — Trettionde Runan Kolmekymmenes Runo. Trettionde Runan. Waka wanha Wäinämöinen Matkojansa mittelewi, Toinen nuori Joukahainen Ajoa suhuttelewi. Gamle trygge Wäinämöinen Lugnt sin väg tilryggalägger, Unge mannen Joukahainen Färdas fram med gny och buller. . De på vägen sammanstöta, Sela fäster sig vid sela, Stängerna tillhopa häfta, Loka sitter fast vid loka, Vattnet rinner ifrån lokan, Ifrån selan flyter istret. Tulit tiellä wastatusten, Rahis puuttu rahkehesen, Aisa aisahan takeltu, Wemmel wempelen nenähän. Wesi tippu wempelestä, . Raswa rahkehen nenästä. Siinä seiso Wäinämöinen, Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Siirry tieltä Joukahainen, Sie olet nuorempi minua.” . . . .  The question mark was added by Castrén. Obviously, he was not sure about the meaning of tarvas. Der nu stadnar Wäinämöinen, Tar till ordet sjelf och säger: ”Vik åt sida Joukahainen, Ty du är till åren yngre.” Se on nuori Joukahainen Sanan wirkko, noin nimesi: ”Wähä miehen nuoruesta, Nuoruesta, wanhuesta, Kenpä tieolta parempi, Sen on tiellä seisominen; Kenpä tieolta wähempi, Sen on tieltä siirtyminen.” Det var unge Joukahainen, Yttrade ett ord och sade; ”Här ej båtar mannens ungdom, Mannens ungdom, mannens ålder; Den i vishet öfverlägsne Må nu stadna qvar på vägen, Den i vishet underlägsne Vike undan för den andra.” Sano wanha Wäinämöinen: ”Kun ollet tieolta enämpi, Sano korwin kuullakseni, Mitäpäs enemmän tieät.” Sade gamle Wäinämöinen: ”Då du är mig öfverlägsen, Käre, säg att jag får höra, Hvad du mer än jag må veta.” Sano nuori Joukahainen: ”Tieänpä minä jotaki: Pohjola porolla kynti, Etelä emähewolla, Takalappi tarwahalla. Siiall’ on siliät pellot, Sade unge Joukahainen: ”Kanske vet jag ett och annat: Renen drager plog i norden, Hästen i det södra landet, Längst i Lappland elephanten (?)533. Sikens åkrar äro släta, 371 Fennica.indd 371 17.1.2019 14:55:07 �Fennica: Kalevala . . . . . . . Tawilla laki tasanen; Hyw’ on hylkehen eleä, Juopi wettä wiereltänsä, Luotahan lohia syöpi, Siwultansa siikasia. Hauki hallalla kutewi, Suukonna kowalla säällä; Ahwen arka märkähäntä Sykysyt sywillä uipi, Kesät kuiwilla kutewi; Käypi särki säärtä lyöen, Lohi konstin koipiellen.” Årtans tak är jemnt och rundadt, Lätt att lefva är för själen, Dricker vatten, der han ligger, Äter laxar rundtomkring sig, Slukar sikar vid sin sida. Gäddan leker uti kölden, Styggmundt fisk i hårda vädret, Abboren, den skygga våtstjert, Simmar hösten om på djupet, Leker sommarn på det grunda, Mörten far och slänger stjerten, Laxen konstigt framåt skrider.” Sillon wanha Wäinämöinen Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Niin mitä enemmän tieät, Ulommaksi arwaelet?” Nu den gamle Wäinämöinen Sjelf till ordet tog och sade: ”Och hvad vet du ännu mera, Anar också derutöfver?” Sano nuori Joukahainen: ”Tieän siitäki etemmä, Ulommaksi arwaelen: Puut pitkät Pisan mäellä, Hongat Hornan kalliolla. Paju on puita ensimmäinen, Paju puita, mätäs maita, Kiiskinen ween kaloja, Ilman lintuja tiainen, Kyytöläinen käärmehiä. Tulen synty taiwosesta, Wuoresta wetosen synty, Alku rauan ruostehesta.” Sade unge Joukahainen: ”Sen ock vet jag ännu något, Anar också derutöfver: Höga trän bär Pisa-backen, Horna-klippan stora tallar. Videt är det första trädslag Och den äldsta jordart torfven, Ibland fiskar äldst är girsen, Finken ibland foglars skara, Kyytöläinen ibland ormar. Elden alstrades i himmeln, Vattnet uti klippan föddes, Ifrån rost är jernets ursprung.” Waka wanha Wäinämöinen Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Niin mitä enemmän tieät, Ulommaksi arwaelet? Sano tarkkoja tosia, Muisteloita muinosia.” Gamle trygge Wäinämöinen Sjelf till ordet tog och sade: ”Men hvad vet du ännu mera, Anar också derutöfver? Tala du blott verklig sanning, Minnen ifrån fordna tider.” 372 Fennica.indd 372 17.1.2019 14:55:07 �Kolmekymmenes Runo — Trettionde Runan . . . . . Sano nuori Joukahainen: ”Tieän kuitenki wähäsen, Muistan ajan muutamankin Muistan meret kynnetyksi, Kalahauat kaiwetuksi, Siweret sywennetyksi, Sarkajaot sauotuksi, Mäet mullermoitetuksi, Wuoret luowuksi kokohon, Ilman pielet pistetyksi, Taiwon kaaret kannetuksi, Taiwoset tähytetyksi.” Sade unge Joukahainen: ”Sen ock vet jag ännu något, Mins ifrån aflägsna tider, Mins, när hafvets fåror plöjdes, Fiska-slägtets gömslen gräfdes, Grunda ställen gjordes djupa, Slätterna på marken mättes, Höjderna med mull betäcktes, Bergen staplades tillhopa, Posterna i rymden ställdes, Himla-fästets bågar restes, Stjernorna på himlen ströddes.” Sillon wanha Wäinämöinen Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Lapsen tieto, naisen muisti, Ei ole partasuun urohon. Omat on meret kyntämäni, Meren kolkot kuokkimani, Kalahauat kaiwamani, Siweret sywentämäni, Sarkajaot sauomani, Mäet mullermoittamani, Kiwet luomani kokohon; Olin ma miessä kolmantena Ilman pieltä pistämässä, Taiwon kaaria kantamassa, Taiwoa tähyttämässä.”  Piponius 1839: Barnets kunskap, jungfruns minne / Kan med hjeltars ej förliknas (lines 83−84).  Collan 1838: Gjorde bottnens rymder (?) djupa. Sjelf den gamle Wäinämöinen Tog till ordet nu och sade: ”Barnets kunskap, barnets minne, Ej en skäggig hjelte-gubbes.534 Det var jag, som plöjde hafven, Uthögg oceanens hålor, Gröpte fiske-slägtets gömslen, Gjorde grunda ställen djupa,535 Slätterna på marken mätte, Höjderna med mull betäckte, Bergen staplade tillhopa. Såsom tredje man jag deltog I att rymdens poster fästa, I att bära himla-bågen Och att fästets stjernor utströ.” . Nu den unge Joukahainen Vred sin mun, sitt hufvud rörde, Skakade det svarta håret, Tog till ordet så och sade: ”Sen ock vet jag ännu något, Vet och inser derutöfver: Trollar den förmätne mannen Att som spån på vattnet flyta, Såsom näckrosblad på böljan.” Siinä nuori Joukahainen Murti suuta, wäänti päätä, Murti mustoa hawenta, Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Tieän wieläki wähäsen, . Ulommaksi ymmärtelen; Tuonne laulan tuhman miehen, Laulan lastuiksi wesille, Lumpehiksi lainehille.” 373 Fennica.indd 373 17.1.2019 14:55:07 �Fennica: Kalevala  Piponius 1839: Sjöar svalla, jorden bäfvar / Och de fasta bergen darra (lines 117−118). . . . . . . . . Siitä suuttu Wäinämöinen, Siitä suuttu ja häpesi. Itse loihen laulamahan, Sai itse sanelemahan; Ei oo laulut lasten laulut, Lasten laulut, naisten naurut, Waan on partasuun urohon, Joit’ ei laula kaikki lapset, Eikä poiat puoletkana, Kolmannetkana kosiat, Nykysessä nuorisossa, Polwessa ylenewässä. Häraf vredgas Wäinämöinen, Häraf vredgas han och harmas; Sjelf han tar sig för att qväda, Sjelf han börjar på att orda. Qvädet är ej barna-joller, Barna-joller, qvinno-sladder, Qvädet är en skäggig hjeltes, Och ej alla barn det sjunga, Icke hälften ibland svenner, Ej en tredjedel af fästmän Bland den ungdom, som nu växer, Bland det slägte, som nu uppgår. Laulo wanha Wäinämöinen, Järwet läikky, maa järisi, Wuoret waskiset wapisi, Paaet wahwat paukahteli, Kiwilinnat liikahteli, Tornit maahan torkahteli, Portit Pohjolan repesi, Ilman kaaret katkieli. Sjunger gamle Wäinämöinen, Hafvet svallar, jorden skälfver, Kopparbergen häftigt skakas,536 Klippans fasta hällar dåna, Starka borgars tinnar skakas, Ned till marken tornen ramla, Portarna i Pohja remna, Fästets bågar brista sönder. Laulo nuoren Joukahaisen, Laulo suohon suoniwöistä, Niittuhun nisälihoista, Kainaloista kankahasen. Unge Joukahainen qvad han Intill midjan uti kärret, Intill bröstet uti ängen Och till armarna i sandmon. Laulo koiran Joukahaisen Kynsin kylmähän kiwehen, Hampahin wesihakohon; Laulo jousen Joukahaisen Kaariksi wesien päälle; Laulo nuolet Joukahaisen Hawukoiksi kiitäwiksi; Laulo pystysän kypärin Otawaisten olkapäille; Laulo haljakan sinisen Hattaroiksi taiwahalle; Laulo ussakan utusen Halki taiwahan tähiksi. Qväder sedan uppå hunden Tassarna i kalla stenen, Tänderna i vatten-ruskan, Qväder Joukahainens båge Till en båge öfver vattnet; Qväder Joukahainens pilar Att som snabba hökar ila, Qväder ock den höga hjelmen Uppå karlavagnens skuldror, Qväder än den blåa manteln Till ett strömoln uppå fästet, Och det fina ylle-bältet Uppå himlens rund till stjernor. 374 Fennica.indd 374 17.1.2019 14:55:07 �Kolmekymmenes Runo — Trettionde Runan Itse nuori Joukahainen Jo on suossa suoniwöistä, Niitussa nisälihoista, Kainaloista kankahassa. Se siitä hywin pahastu, Toki wiimmen tuskautu, Sanowi sanalla tuolla, Lausu tuolla lausehella: ”Oi sie wiisas Wäinämöinen, Tietäjä iän ikuinen. Pyörrytä pyhät sanasi, Peräytä lausehesi, Päästä tästä pälkähästä, Tästä seikasta selitä.” Så stod unge Joukahainen Nu i kärret intill midjan, Intill bröstet uti ängen Och till armarna i sandmon. Blir deröfver ganska misslynt, Råkar slutligen i vånda, Höjde då sin röst och sade, Talade med dessa orden: ”O du vise Wäinämöinen, Du en siare evärdlig! Tag igen de helga orden, Återkalla dina qväden, Hjelp mig utur detta trångmål. Ifrån denna nöd mig fria.” . Se on wiisas Wäinämöinen Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Niin mitä minulle annat, Kun pyörrän pyhät sanani, Peräytän lauseheni?” Nu den vise Wäinämöinen, Tog till ordet sjelf och sade: ”Nå hvad vill du mig då gifva, Om jag helga orden löser, Återkallar mina qväden?” . Sano nuori Joukahainen: ”Ompa mulla kaarta kaksi, Toinen tarkka ammunnalta, Toinen lyömähän riwiä; Ota niistä jompikumpi.” Sade unge Joukahainen: ”Tro mig, jag har tvenne bågar, Säkert skjuter ena bågen, Flinkt far pilen från den andra; Du må taga, den dig lyster.” . Sano wanha Wäinämöinen: ”Katson ma päälle kaariesi; Huolin hurja jousistasi; On kaari itselläniki Kahta mointa kallehimpi, Kahta kolmia parempi. Sade gamle Wäinämöinen: ”Bryr jag mig om dina bågar, Aktar dem det minsta, dåre? Sjelf jag äger ock en båge, Tvåfaldt dyrare än dina, Två- och trefaldt bättre äfven.” Ei ole kaaren kantajaa, Eikä nuolen noutajaa; Mitä annat lunnahaksi?” Har ej nå’n att bära båge Och att återhemta pilar. Säg, hvad ger du mig i lösen?” Sano nuori Joukahainen: ”On minull’ oritta kaksi, Sade unge Joukahainen: ”Också har jag tvenne hingstar, . . . . 375 Fennica.indd 375 17.1.2019 14:55:07 �Fennica: Kalevala  Castrén has condensed two lines into one. . . . . . . Säkert går den ena hingsten, Snabb den andra är att stiga; Du må taga, den dig lyster, Hjelp mig blott ur detta trångmål, Ifrån denna nöd mig fria.” Sano wanha Wäinämöinen: ”Katson päälle orittesi, Suren sukkajalkojasi; On ori itselläniki Kahta kolmia parempi, Wiittä kuutta wirkiämpi, Jonk’ on lampi lautasilla, Wesi selwä selkäluilla, Syö se heinät hettehestä, Ween pilwestä pitäwi. Sade gamle Wäinämöinen: ”Bryr jag mig om dina hingstar, Aktar schäckarna det minsta? Sjelf också en hingst jag äger, Som är två- och trefaldt bättre, Fem- och sexfaldt lifligare; Har en insjö uppå gumpen. Klara vattnet uppå ryggen, Äter hö från källans bräddar, Dricker vatten ifrån molnet. Ei ole oron ottajoa, Suwikunnan suitsioa, Warsan wiejeä waolle; Mitä annat lunnahaksi?” . Toinen tarkka askelelta, Toinen käymähän ripiä; Ota niistä jompikumpi, Päästä tästä pälkähästä Tästä seikasta selitä.” Har ej nå’n, som hingsten fasttar, Som min fåle skulle betsla Och till åker-tegen leda; Säg hvad ger du mig i lösen?” Sano nuori Joukahainen: ”On mulla sisar koissa, Jok’ on warrelta walittu, Sekä kaunis kaswannolta;537 Annan ainoan sisaren, Lainoan emoni lapsen, Polwiseksi puolisoksi, Wanhan päiwäsi waraksi. Sie pyörrä pyhät sanasi, Peräytä lausehesi, Päästä tästä pälkähästä, Tästä seikasta selitä.” Sade unge Joukahainen: ”Jag i hemmet har en syster, Skön hon är och vackert formad, Enda systern ger jag åt dig, Lånar dig min moders dotter Till en maka för din lifstid, Till ditt stöd på gamla dagar. Fråntag nu de helga orden, Återkalla dina qväden, Hjelp mig utur detta trångmål, Ifrån denna nöd mig fria.” Sillon wanha Wäinämöinen Pyörrytti pyhät sanansa, Perähytti lausehensa. Itse nuori Joukahainen, Alla päin, pahoilla mielin, Sjelf den gamle Wäinämöinen Löser nu de helga orden, Återkallar sina qväden. Men den unge Joukahainen Återvänder så till hemmet, 376 Fennica.indd 376 17.1.2019 14:55:07 �Kolmekymmenes Runo — Trettionde Runan Kaiken kallella kypärin, Itkeä wetistelewi, Kotihinsa tullessansa. . . . . . . Sorgsen och med nedsänkt hufvud, Med åt sidan lutad mössa, Under gråt och strida tårar. Isä pääty ikkunassa Emo aittojen wajoilla. Emo ennätti kysyä, Waimo wanha tutkaella: ”Mitä itket poikueni, Waiwan nähtyni walitat?” Fadren sitter invid fönstret, Modren står på bodens trappa, Modren skyndar sig att fråga, Gamla qvinnan hinner spörja; ”Hvarför gråter du, min gosse, Sörjer du, mig kostat möda?” Sano nuori Joukahainen: ”Ohoh maammo kantajani, Oi emo ylentämäni! Ompa syytä itkiällä, Waiwoja wetistäjällä. Tuota itken tuon ikäni, Puhki polweni murehin, Annon ainoan sisaren, Lainasin emoni lapsen, Wanhalle Wäinämöiselle, Ikuiselle tietäjälle. Annon wanhalle waraksi, Turwaksi tutisewalle.” Sade unge Joukahainen; ”O min moder, som mig burit, Som mig lyftat har i famnen! Har jag icke skäl att gråta, Sorger, hvilka tårar pressa? Derför all min tid jag gråter, Sörjer nu min hela lefnad, Att jag gaf min enda syster, Lånade min moders dotter Åt den gamle Wäinämöinen, Den evärdelige siarn, Gaf till stöd åt gamle mannen, Till ett värn åt skröplig gubbe.” Emo kahta kämmentänsä, Hyrehti molempiansa, Sanan wirkko, noin nimesi: ”Ellös itke poikueni, Ei ole itettäwiä; Tuota toiwoin tuon ikäni, Puhki polweni halasin, Suwukseni suurta miestä, Wäwykseni Wäinämöistä, Laulajoa langokseni.” Modren gnuggar sina händer, Gnuggar sina begge händer, Yttrar så ett ord och säger: ”O gråt ej min son, du kära, Här är icke skäl att gråta, Se det har jag städse önskat, Längtat under all min lefnad: Få till frände store mannen, Ha en måg i Wäinämöinen, Uti sångaren en svärson.” 377 Fennica.indd 377 17.1.2019 14:55:07 �Fennica: Kalevala  Lines 1−208 published in preprint in Helsingfors’ Morgonblad 54/1840 (20/7/1840).  Castrén has condensed four lines into two. Yhesneljättä Runo.538 Trettieförsta Runan. Sisar nuoren Joukahaisen, Ainoa emonsa lapsi, Läksi wastoa metsästä, Wastan päitä warwikosta. . Taitto wastan taatollensa, Toisen taitto maamollensa, Kolmatta kohotteleksen Nuorimmalle weiollensa. Tuli wanha Wäinämöinen, . Sanan wirkko, noin nimesi: ”Kaswa tyttö minussa mielin, Elä muissa nuorisoissa; Kaswa kaioissa somissa, Weny werkawaattehissa, . Kaswa leiwän kannikalla, Wehnäleiwän wiploisilla.” . . . . Unge Joukahainens syster, Enda barnet af sin moder, Gick att bryta qvast ur skogen, Löf till qvastar ifrån träden. Bröt så en qvast åt sin fader, Bröt en annan åt sin moder, Skulle bryta tredje qvasten Åt sin allrayngsta broder; Kom då gamle Wäinämöinen, Yttrade ett ord och sade: ”Flicka, väx med mig i hågen, Tänk på andra yngre män ej, Väx i nätt tillskurna kläder, Uti yllne kjortlar granna, Lef af limpans bästa bitar, Utaf hvetebrödets skifvor.” Jungfru ilar hem och gråter, Kommer snyftande på gården. Fadren spörjer invid fönstret, Der han täljer på sitt yxskaft: ”Hvarför gråter du, min flicka, Stackars flicka, unga jungfru?” Neiti itkien kotihin, Kallotellen kartanolle. Isä pääty ikkunassa Kirweswartta wuolemassa: ”Mitä itket tytti raukka, Tytti raukka, neiti nuori?” ”Ompa syytä itkiällä, Waiwoja wesistäjällä. Sitä itken taattoseni, Kirpo risti rinnaltani, Kari wyöstäni karisi; Rinnalta hopiaristi, Kari kulta wyöhyestä.”539 Weljekset weräjän suussa Laitioita laatimassa: ”Mitä itket sisko raukka, Sisko raukka, neiti nuori?” Spörja bröderna vid ledet, Der de foga sina slädar: ”Hvarför gråter stackars syster, Stackars syster, unga jungfru?” ”Ompa syytä itkiällä, Waiwoja wesistäjällä. Sitä itken weikkoraukat, ”Har jag icke skäl att gråta, Sorger, hvilka tårar pressa? Derför gråter jag, o bröder! ”Har jag icke skäl att gråta, Sorger, hvilka tårar pressa? Derför gråter jag, o fader! Tappade mitt kors från bröstet, Fällde spännet ifrån gördeln.” 378 Fennica.indd 378 17.1.2019 14:55:07 �Yhesneljättä Runo — Trettieörsta Runan . . . . . . Tappade min ring från fingret, Fällde perlorna från halsen – Gyllne ringen ifrån fingret, Silfver-perlorna från halsen.” Sisarekset sillan päässä Wyötä kullaista kutowat: ”Mitä itket sisko raukka, Sisko raukka, neiti nuori?” . Kirpo sormus sormestani, Helmet kaulasta helisi; Kultasormus sormestani, Kaulasta hopiahelmet.” Spörja systrarna på golfvet, Der de väfva gyllne gördlar: ”Hvarför gråter stackars syster, Stackars syster, unga jungfru?” ”Ompa syytä itkiällä, Waiwoja wesistäjällä. Sitä itken siskoraukat, Kirpo kullat kulmiltani, Hopiat hiwuksiltani, Sinilangat silmiltäni, Punalangat pääni päältä.” ”Har jag icke skäl att gråta, Sorger, hvilka tårar pressa? Derför gråter jag, o systrar! Fällde guldet från mitt änne, Silfver-smyckena från håret, Blåa banden ifrån pannan Och de röda från mitt hufvud.” Emo aitan kynnyksellä Woita kirnussa pesewi: ”Mitä itket tytti raukka, Tytti raukka, neiti nuori?” Spörjer modren ifrån boden, På hvars tröskel smör hon kärnar; ”Hvarför gråter du, min flicka, Stackars flicka, unga jungfru?” ”Ompa syytä itkiällä, Waiwoja wesistäjällä. Sitä itken maammoseni, Läksin wastoa metsästä, Wastan päitä warwikosta; Taiton wastan taatolleni, Toisen taiton maamolleni, Kolmatta kohottelimma Nuorimmalle weiolleni. Osmonen norosta nousi, Kalewainen kastemailta: Kaswa neiti minussa mielin, Elä muissa nuorisoissa; Kaswa kaioissa somissa, Weny werkawaattehissa, Kaswa leiwän kannikalla, Weny leiwän wiplosilla.” ”Har jag icke skäl att gråta, Sorger, hvilka tårar pressa? Derför gråter jag, o moder! Gick att bryta qvast ur skogen, Löf till qvastar ifrån träden, Bröt så en qvast åt min fader, Bröt en annan åt min moder, Skulle bryta tredje qvasten Åt min allrayngsta broder, Steg då Osmonen från dälden, Kalevainen ifrån mossan: Flicka, väx med mig i hågen, Tänk på andra yngre män ej, Väx i nätt tillskurna kläder, Uti yllne kjortlar granna, Lef af limpans bästa bitar, Utaf hvetebrödets skifvor.” 379 Fennica.indd 379 17.1.2019 14:55:07 �Fennica: Kalevala . . . . . . ”Flicka, var ej alls bekymrad, Frukt utaf din moder, sörj ej, Gå i boden uppå backen, Skynda dig, spring ut på gården. Bodar tre på backen finnas, Öppna allrabästa boden; När dig der ett år af smöret, Mer än andra blir du frodig; Lef af kött det andra året, Mer än andra blir du liflig; Ät piroger tredje året, Mer än andra blir du vacker. Der står kista uppå kista, Ena skrinet vid det andra, Öppna allrabästa kistan, Lyfta upp det granna locket. Gyllne gördlar sex der finnas, Finnas sju blå kjortlar äfven. Kläd uppå dig allt det bästa, Tag det grannaste om halsen, På ditt bröst det prydligaste, Det mest lysande på kroppen.” Meni itkien pihalle, Kallotellen kartanolle. Illat itki ikkunassa, Aamut aitan kynnyksellä, Päiwäkauet kartanolla, Kuukauet kujaisten suilla. Sanowi sanalla tuolla, Lausu tuolla lausehella: ”En minään ennen ollut Mustin muita neitosia, Kalpeampi ween kaloja, Tulin muita mustemmaksi, Kalpeammaksi kaloja.” Flickan går så bort och gråter, Kommer snyftande på gården, Gråter aftnarna i fönstret, Morgnarna på bodens tröskel, Hela dagar uppå gården, Månader vid tågens öppning. Höjde nu sin röst och sade, Talade med dessa orden: ”Också jag var icke fordom Svartare än andra flickor, Blekare än vattnets fiskar, Blef nu svartare än andra, Blekare än vattnets fiskar.” Meni emo katsomahan Kolme yötä oltuansa: . ”El’ oo neiti milläkänä, Emon tuoma tuollakana; Astu aittahan mäellä, Kalkuttele kartanolle; Kolm’ on aittoa mäellä, Awaos parahin aitta. Syö sie siellä wuosi woita, Tulet muita muolahampi; Syö toinen sian lihoa, Tulet muita sirkiämpi; Kolmas kuore kokkaroita, Tulet muita kaunihimpi. Siell’ on arkku arkun päällä, Lipas lippahan lomassa; Awaos parahin arkku, Kimahuta kirjokansi, Siin’ on kuusi kultawyötä, Seitsemän sinihamoista. Pane päällesi parainta, Komehinta kaulallesi, Ripeintä rinnoillesi, Warrellesi walkeinta.” Modren gick att henne skåda, Sedan trenne nätter vikit: 380 Fennica.indd 380 17.1.2019 14:55:07 �Yhesneljättä Runo — Trettieörsta Runan . . . . . . . . ”Mitä itket tytti raukka, Nuorra saatuna walitat?” ”Hvarför gråter du, min flicka, Klagar tidigt födda dotter?” ”Ompa syytä itkiällä, Waiwoja walittajalla; Sitä itken maammoseni, En mä wanhalle menisi, Ikiwanhalle waraksi, Turwaksi tutisewalle, Suojaksi sopun kululle; Menisin minä merehen, Alle aawojen sywien, Sisareksi siikasille, Weikoksi ween kaloille. Hyw’ ompi meressä olla, Alla aaltojen asua, Sisarena siikasilla, Weikkona ween kaloilla; Siika silmäni pesisi; Hauki pääni harjoaisi.” ”Har jag icke skäl att gråta, Sorger, hvilka tårar pressa? Derför gråter jag, o moder! Ville ej till gubben komma, För att den utgamle värna, För att stöda skröplig gubbe, Hafva vård om ugnens granne. Hellre ginge jag i hafvet, Djupt inunder vida fjärdar, För att blifva sikens syster, Fiskens syster uti hafvet. Godt ju är i hafvet vistas Och att bo inunder böljan, Att som sikens syster lefva, Fiskens syster uti vattnet. Ansigtet der siken tvättar Och af gäddan kammas håret. Meni aittahan mäellä, Kallotteli kartannolle. Kolm’ on aittoa mäellä, Aukasi parahan aitan. Siell’ on arkku arkun päällä, Lipas lippahan lomassa. Aukasi parahan arkun, Kimahutti kirjokannen; Löysi kuusi kultawyötä, Seitsemän sinihamoista. Pani kullat kulmillensa, Hopiat hiwuksillensa, Sinilangat silmillensä, Punalangat päänsä päälle. Pani päällensä parasta, Kaulallensa kaunihinta, Ripehintä rinnoillensa, Warrellensa walkehinta. Går i boden uppå backen, Kommer gråtande på gården. Bodar tre på backen finnas, Öppnar allrabästa boden. Der fanns kista uppå kista, Ena skrinet vid det andra, Hon slog upp den bästa kistan, Granna locket klang och uppfor; Fann deri sex gyllne gördlar, Fann der äfven sju blå kjortlar. Fäste guld uppå sitt änne, Silfver-prydnader i håret, Blåa band uppå sin panna, Röda trådar kring sitt hufvud, Klädde på sig allt det bästa, Tog det grannaste om halsen, På sitt bröst det prydligaste, Det mest lysande på kroppen. 381 Fennica.indd 381 17.1.2019 14:55:07 �Fennica: Kalevala  Castrén’s correction: klädnings fållar ǁ klädningsfållar.  Castrén’s correction: klädnings fållar ǁ klädningsfållar. . Derpå ilar hon i hafvet, Djupt inunder vida fjärdar, För att blifva sikens syster, Fiskens syster uti vattnet. Siitä syöstihen merehen, Alle aawojen sywien, Sisareksi siikasille, Weikoksi ween kaloille. Kom så modren uti boden, Sedan trenne nätter vikit: ”O hvart är min flicka svunnen? Dött har nu min stackars flicka, Hon har gått i våta hafvet, Djupt inunder vida fjärdar, För att blifva sikens syster, Fiskens syster uti vattnet; Sikarna sin syster äta Och sin frände vattnets fiskar. Emo aittahan tulewi Kolme yötä oltuansa: ”Minn’ on saanut tytti raukka? Jo on kuollut tytti raukka; . Mennyt lietohon merehen, Alle aawojen sywien, Sisareksi siikasille, Weikoksi ween kaloille. Sisarena siiat syöpi, . Ween kalat weikkonansa.” . . Började så modren gråta, Gjuta ut sin tårekälla, Göt en tår och göt en annan, Vattnet rann i strida tårar Uppå hyn, den tårbestänkta, Uppå anletet, det fagra, Rann på arma modrens kinder. Wieri kyynel, wieri toinen, Wieri wetrehet wetensä, Polosilta poskiltansa, Ripeille rinnoillensa. Göt en tår och göt en annan, Vattnet rann i strida tårar Öfver arma modrens kinder Ned på det beprydda bröstet. Wieri kyynel, wieri toinen, Wieri wetrehet wetensä, Ripehiltä rinnoiltansa, Hienosille helmoillensa. Göt en tår och göt en annan, Vattnet rann i strida tårar Öfver det beprydda bröstet, Ned på fina klädnings fållar540. Wieri kyynel, wieri toinen, Wieri wetrehet wetensä, Hienosilta helmoiltansa, Sulkkusille sukkasille. . Siitä emo itkemähän, Kyynelwierus wieremähän. Wieri kyynel, wieri toinen, Wieri wetrehet wetensä, Ihopäillä itkewillä, Muheilla muotopäillä, Wieri poskille polosen. Göt en tår och göt en annan, Vattnet rann i strida tårar Öfver fina klädningsfållar541, Ned på strumporna af silke. 382 Fennica.indd 382 17.1.2019 14:55:07 �Yhesneljättä Runo — Trettieörsta Runan . Wieri kyynel, wieri toinen, Wieri wetrehet wetensä, Sulkkusilta sukkasilta, Kautokengän kantasille. Göt en tår och göt en annan, Vattnet rann i strida tårar, Öfver strumporna af silke, Ned på sirligt sydda kängor. Wieri kyynel, wieri toinen, Kanto wetrehet wetensä, Kautokengän kantasilta Maahan alle jalkojensa. Wieri maahan maan hywiksi, Wetehen ween hywiksi. Göt en tår och göt en annan, Vattnet rann i strida tårar, Öfver sirligt sydda kängor, Ned inunder hennes fötter. Rann på marken till dess nytta, Rann i vattnet, att det öka. Niin kaswo jokea kolme Yhen ihmisen itusta, Yhen immen kyyneleistä. Kaswawi joka jokehen Kolme koskea kowoa, . Yhen ihmisen itusta, Yhen immin kyyneleistä.542 Kaswo kolmin luotoloita Joka kosken kuohuwille; Kolmin koiwuja yleni . Joka luowon partahalle; Sai siitä käkeä kolme Koiwuloihin kukkumahan. Yksi kukku lemmen, lemmen, Lapselle lemmettömälle, . Toinen kukku armon, armon, Armottomalle emolle, Kolmas kukku sulhon, sulhon, Sulhottomalle tytölle.  Castrén has omitted two lines which Lönnrot repeated. Bildades så elfvar trenne Af en enda menskans tårar, Tårar, dem en qvinna gjutit. Bildades i alla elfvar Trenne mäktigt strida forssar; . . . . Höjde sig så trenne klippor Uti alla forssars brusning; Växte äfven trenne björkar Invid kanten af hvar klippa. Kommo sedan gökar trenne Att på björkars qvistar gala; En af dem gol kärlek, kärlek! Åt den kärlekslösa flickan; *Glädje, glädje! gol den andra Åt den glädjelösa modren; Fästman, fästman! gol den tredje Åt den fästmanslösa flickan. Gamle trygge Wäinämöinen Sig begaf på sjön att meta, Att med handnot fiskar fånga Vid den dimomhöljda udden, Vid den skogbeväxta holmen. Tog en krok ifrån sin ficka, Tog en hullningsjern ur väskan. Siitä wanha Wäinämöinen Oli ongella olia, Käeksellä käänteliä, Nenässä utusen niemen, Päässä saaren terhenisen. Otti ongen taskustansa, Wäkärauan wäskystänsä; 383 Fennica.indd 383 17.1.2019 14:55:07 �Fennica: Kalevala . . Ongetteli ongellansa, Takrallansa tarkotteli. Wapa waskinen wapisi, Hopiainen siima sinku, Nuora kultanen kulisi Med sin krok han sedan metar, Fiskar med det krökta jernet, Dervid darrar koppar-spöet, Dervid hviner silfver-refven, Gyllne linan höres klinga. Jo päiwänä muutamena, Huomenna monikahana, Kala otti onkehensa, Tarttu takrarautahansa. Sen weti wenosehensa, Talu talkapohjahansa. Hände så en dag omsider, Fogade sig någon morgon, Att en fisk på kroken nappar, Fastnar på det krökta jernet. Drager den uti sin farkost, Bringar ned på båtens botten. Katselewi, kääntelewi, Sanan wirkko, noin nimesi. ”Mi on kummasen kuwannut? . Emp’ on tuota tunnekkana. Siliähk’ on siikaseksi, Kuliahka kuujaseksi, Haliahka haukiseksi, Emätön emäkalaksi, . Räpylätön hylkeheksi, Ihala imehnoseksi, Pääriwaton neitoseksi, Wyötön Wäinön tyttöseksi, Korwiton kotiomaksi; . Luonnonko lohikalaksi?” Vänder och betraktar fisken, Yttrar så ett ord och säger: ”Hvem har detta under bildat? Jag den fisken icke känner. Mera slät den är, än siken, Mera brokig, än forellen, Mera gråbesprängd än gäddan, Är till moderfisk för fenlös, Är till menniska för sällsynt. Har som själ ej några fötter, Har, som jungfru, ingen bindel, Såsom Wäinös mö ej gördel, Såsom ko allsinga öron. Monn till lax den blifvit danad?” Wyöll’ on weitsi Wäinämöisen, Pää hopia huotrassansa, Lohi leikkaellaksensa, Kala palstoin pannaksensa, . Satronaisiksi saroiksi, Lohisiksi lounahiksi, Paaston ajaksi paloiksi. Alko lohta leikkaella, Weitsin wiilteä kaloa; . Lohi loiskahti merehen, Kala kirjo kimmeltihen, Pohjasta punasen purren, Wäinö tar sin knif från gördeln, Silfver-skaftet ifrån slidan, För att sönderskära laxen, Fisken uti bitar stycka, Till en morgon-måltids smulor, Till en middags-måltids delar, Till en fastetids förtäring. Börjar nu att skära laxen, Fisken upp med knifven rista; Laxen hoppar då i vattnet, Vackra fisken hastigt spritter Upp ifrån den röda båten, 384 Fennica.indd 384 17.1.2019 14:55:07 �Yhesneljättä Runo — Trettieörsta Runan . . . . . . Ifrån bottnet på hans farkost. Lyfte sedan upp sitt hufvud, Högra axelbladet höjde, Sträckte ut de venstra tårna, De namnlösa fingren framstack Vid den femte väder-ilen, Vid den sjette vågens hvälfning. Lyfte än den högra handen, Visade den venstra foten På den sjunde ibland fjärdar, På den nionde bland böljor. Sieltä noin sanoiksi wirkki: ”Ohoh sinua ukko utran! Kun et tuntenut piteä Ween wiimmeistä tytärtä, Ahin lasta ainokaista, Wellamon wetistä neittä. En ollut lohi punanen; Olin sisar Joukahaisen, Kuta pyyit kuun ikäsi, Puhki polwesi halasit. Enk’ ollut minä tulewa Lohi leikkoallaksesi, Kala wiploin wiilläksesi, Eli palstoin pannaksesi, Aamusiksi atrioiksi, Murkkinaisiksi muruiksi, Lohisiksi lounahiksi, Paaston ajaksi paloiksi.” Yttrar så ett ord och säger: ”O du gubbe i din dårskap! Du förstod ej att behålla Wellamos vågsköljda jungfru, Vattnets allrayngsta dotter Och det enda Ahti-barnet. Icke var jag röda laxen, Jag var Joukahainens syster, Den du ständigt sökt att vinna, All din lifstid efterlängtat. Icke heller var jag kommen Att af dig som lax bli klufven, Att som fisk bli sönderdelad, Eller uti bitar styckad, Och till frukost sedan framlagd, Till en morgon-måltids smulor, Till en middags-måltids bitar, Till en fastetids förtäring.” Sano wanha Wäinämöinen: ”Miksi sie tulit minulle.” . Emästä eriwenehen. Äsken päätänsä ylenti, Oikiata olkapäätä, Wasempia warpahia, Sormia nimettömiä, Wihurilla wiiennellä, Kupehella kuuennella. Nosti kättä oikiata, Näytti salkoa wasenta, Seitsemmännellä selällä, Aallolla yheksännellä. Sade gamle Wäinämöinen: ”Hvarför kom du då, o jungfru?” ”Olinpa minä tulewa Kainaloiseksi kanaksi, Ikuseksi istujaksi, Polwiseksi puolisoksi. Tulin wanhalle waraksi, Turmaksi tutisewalle, ”Hvarföre, om ej att blifva På din arm en fager dufva, Sitta städse vid din sida Och en maka åt dig vara, Till ditt stöd jag kom, o gubbe, Till ditt bistånd, ålderstigne! 385 Fennica.indd 385 17.1.2019 14:55:07 �Fennica: Kalevala  Castrén’s correction: spridd ǁ sprid. . . . . . . . . Sun sian lewittäjäksi, Pään alasen laskiaksi, Pirtin pienen pyyhkiäksi, Lattian lakasiaksi, Tulen tuojaksi tupahan, Walkian wirittäjäksi, Olutkannun kantajaksi, Atrian asettajaksi.” Kom att bädden åt dig reda, Ordna vackert hufvud-kudden, Att det nätta pörtet städa, Sopa golfvets tiljor rena, Hemta eld i mörka stugan, Tända brasan uti spisen, Bära kring den fyllda kannan, Maten fram på bordet lägga.” Sano wanha Wäinämöinen Alla päin pahoilla mielin: ”Oi sie sisar Joukahaisen. Woi sie tulla toinen kerta.” Sade gamle Wäinämöinen, Sorgsen och med nedsänkt hufvud: ”O du Joukahainens syster! Ack att en gång än du komme.” Ei eneä tullukkana, Itse aaltohin aleni. Tuonne waipu wastikänä, Ween kalwosta katosi, Kiwen kirjawan sisähän, Maksan karwasen malohon. Men hon kom dock icke mera. Dök i hafvets bölja neder, Hastigt sjönk inunder vågen, Flyktande från vattnets yta I en sten med brokig sida, I en lefverfärgad klippa. Siitä wanha Wäinämöinen Alla päin pahoilla mielin, Kaiken kallella kypärin, Kotihinsa tullessansa, Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Ohoh hullu hulluuttani, Mieleltä wäheyttäni! Olipa minullai mieltä, Ajatusta annettuna, Syäntä suurta surwottuua; Oli ennen aikoinansa, Waan ei nyt nykysin aion. Nyt on mieli melkiässä, Ajatukset arwosessa, Kaikki toimi toisialla. Jota toiwoin tuon ikäni, Puhki polweni halasin, Äsken tuli onkeheni, Tarttu takrarautahani, Gamle trygge Wäinämöinen Nu till hemmet återvänder, Sorgsen och med nedsänkt hufvud, Med åt sidan lutad mössa, Yttrar der ett ord och säger: ”O min fånighet, jag dåre, O min svaghet till förståndet! Äfven mig förstånd var gifvet, Tankens kraft var mig förlänad, Stort och högsindt hjerta medfödt. Så det var i fordna dagar, Är ej mer i dessa tider; Nu är sinnet ren förslöadt, Tankarna ej mycket värda, Hågen spridd543 och driften borta. Den jag städse sökt att vinna, All min lifstid efterlängtat, Kom och nappade på kroken, Fastnade på krökta jernet. 386 Fennica.indd 386 17.1.2019 14:55:07 �Yhesneljättä Runo — Trettieörsta Runan . . . Men jag visste ej behålla Wellamos vågsköljda jungfru, Vattnets allrayngsta dotter Och det enda Ahti-barnet. Sano nyt Untamo unesi, Makuhusi maan wenyjä, Missä Wuojela eläwi, Neiot Wellamon wenywi.” . Waan en tuntenut piteä, Ween wiimmeistä tytärtä, Ahin lasta ainoata, Wellamon wetistä neittä. Untamo, du landets vräkling, Yppa för mig dina drömmar, Säg, hvad Ahti-folket dväljes, Hvar Wellamos jungfrur hvila.” Sano Untamo unensa, Makuhunsa maan wenyjä: ”Tuolla Ahtola asuwi, Neiot Wellamon wenywi, Alla aaltojen sywien, Selässä meren sinisen, Kirjawan kiwen sisässä, Maksan karwasen malossa. Siellä Ahtola asuwi, Neiot Wellamon wenywi, Pikkusessa pirttisessä, Kamarissa kaitasessa, Saan lukkojen takana, Tuhansin awaimien.” Untamo, han landets vräkling, Yppade då sina drömmar: ”Se, der dväljes Ahti-folket, Der Wellamos jungfur hvila, Djupt inunder vida fjärdar, Under blåa hafvets yta, I en sten med brokig sida, I en lefverfärgad klippa. Se der dväljes Ahti-folket, Der Wellamos jungfrur hvila, I ett ganska litet pörte, I en föga rymlig boning, Bakom hundra lås, som stängas Fast med tusentals af nycklar.” 387 Fennica.indd 387 17.1.2019 14:55:07 �Fennica: Kalevala Kahesneljättä Runo. . Trettieandra Runan. Marjatta koria kuopus Kaswo koissa korkiassa; Hirren kynnystä kulutti Hienosilla helmoillansa, Kamanoa kaksi hirttä Pätöwillä pääriwoilla, Siltalauan lattioa Kautokengän kantasilla. Mariatta, vackra barnet, Växte i det höga hemmet, Nötte en stock ned på tröskeln Med de fina klädningsfållar, Tvenne stockar ofvan dörren Med de vackra hufvudbindlar, Nötte tiljorna på golfvet Med de nätta kängors klackar. Marjatta koria kuopus Aina piikuen pitänyt, Aina ollut neityenä, Pantu on lehmän lypsentähän. Lypsi lehmät leppehesti, Muut on kaikki lehmät lypsi, . Senpä heitti lypsämättä, Ku oli häirynyt härille. Mariatta, vackra barnet, Som i oskuld alltid lefvat, Som sin kyskhet städse vårdat, Skickas nu att mjölka korna. Mjölkar korna mildt och vänligt, Alla kor hon troget mjölkar, Men den lemnar hon omjölkad, Som ej varit skygg för tjurar. . . . Mariatta, vackra barnet, Som i oskuld alltid lefvat, Som sin kyskhet städse vårdat, Skulle sen till kyrkan fara. Man en hingst i redet spänner, Fåle röd för släden hemtar, Mon ej steg i hingstens släde. Spännes så ett sto i redet, Mörkbrun häst för släden hemtas, Steg ej i det stoets släde, Som med hingstar hade sprungit. Nu en vallak spänns i redet, Menlös häst för släden hemtas; I dess släde hon sig sätter Och med den till kyrkan åker. Marjatta koria kuopus Aina piikuen pitänyt, Aina ollut neityenä, . Marjatta koria kuopus Aina piikuen pitänyt, Aina ollut neityenä Oli kirkkohon menewä. Sai oronen waljahisin, Puna puikkojen etehen, Ei istu oron rekehen. Pantu on tamma waljahisin, Ruskia reen etehen, Ei istu rekehen tamman, Jok’ oli ollut upehilla. Pantu on ruuna waljahisin Puhas puikkojen etehen, Niin istu rekehen ruunan, Sillä kirkkohan ajawi. Mariatta, vackra barnet, Som i oskuld alltid lefvat, Som sin kyskhet städse vårdat, 388 Fennica.indd 388 17.1.2019 14:55:07 �Kahesneljättä Runo — Trettieandra Runan . . . . . Ei mato matanutkana, Sisilisko siuottanna, Oli marjanen mäellä, Punapuola kankahaila. Niin marja mäeltä huuti, Punapuola kankahalta: ”Tule neiti poimimahan, Tinarinta riipomahan; Wyö waski walitsemahan, Ennen kun etona syöpi, Mato musta muikkoawi.” Nu en orm dock inte krälar, Nu ej slingrar sig en ödla. Fanns ett litet bär på backen, Fanns ett lingon rödt på heden; Bäret ropar uppå backen, Röda lingonet på heden: ”Kom, o jungfru, att mig plocka, Tennbriskprydda mö, att taga, Koppargördlade, att välja, Förr än masken äter upp mig Och den svarta ormen kysser.” Marjatta koria kuopus Meni marjan katsontahan, Punapuolan poimentahan. Keksi marjasen mäeltä, Punapuolan kankahalta: ”On marja näkemiähän, Puola ilmoin luomiahan; Alahahko maasta syöä, Ylähähkö puuhun nosta.” Mariatta, vackra barnet, Går nu att beskåda bäret, Röda lingonbäret plocka, Fann ett litet bär på backen, Fann ett lingon uppå heden: ”Formen af ett bär det äger, Är till sin natur ett lingon, Men jag når det ej från marken, Når ej heller ifrån trädet.” Ryckte upp en stör från fältet, Dermed lingon-bäret nedtog. Bäret faller ned på backen, Stadnar sedan uppå backen. ”Nouse marja helmoilleni!” Nousi marja helmoillensa. ”Stig, o bär, på mina fållar.” Bäret steg på hennes fållar. ”Nouse marja wyöni päälle!” Nousi marja wyönsä päälle. . Sänds att valla boskaps-driften, Springa efter fåra-hjorden. Svårt det är att boskap valla, Allravärst dock för en flicka; Ormen krälar uti gräset, Ödlor slingra sig på marken. Tempo kartun kankahalta, Sillä marjan maahan sorto; Kirpo marjanen mäelle, Siitä mäelle seisotaksen. . Pääty karjan paimeneksi, Läksi lammasten keralle. Pah’ on olla paimenessa, Tyttölapsen liiatenki; Mato heinässä matawi, Sisiliskot siuottawi. ”Stig, o bär, uppå min gördel!” Bäret steg på hennes gördel. 389 Fennica.indd 389 17.1.2019 14:55:07 �Fennica: Kalevala . ”Nouse marja rinnoilleni!” Nousi marja rinnoillensa. ”Stig, o bär, nu uppå bröstet!” Bäret steg så uppå bröstet. . ”Nouse marja huulilleni!” Nousi marja huulillensa; Huuliltansa kielellensä, Kieleltä keruksihinsa, Siitä watsahan walahti. ”Stig, o bär, på mina läppar!” Bäret steg på hennes läppar, Steg från läpparna på tungan, Steg från tungan in i halsen, Sjönk så ned i hennes mage. Marjatta koria kuopus Siitä tyyty, siitä täyty, Siitä paksuksi panihen, Lihawaksi liittelihen. Kanto kohtua kowoa, Watsan täyttä waikiata, Ympäri yheksän kuuta, Kuuta puolen kymmenettä. Mariatta, vackra barnet, Blef nu hafvande af bäret, Af ett lingon-bär befruktad, Och hon börjar så att frodas. Bar ett foster i sitt sköte, Bar det med besvär och plåga, Nio månader till ända Och den tionde till hälften. Niin kuulla kymmenennellä Waimon waiwaksi tulewi, Painuwi pakolliseksi, Watsan täysi waikiaksi. På den tionde så händer, Att hon röner qvinnors plåga, Känner värk uti sitt sköte, Finner fostret sig besvära. Siitä meiän Marjatta Jo tuossa ajattelewi, Minne mennä, kunne käyä, Kusta kylpyä kysellä. Sanan wirkko, noin nimesi: ”Piltti pieni piikaseni! Lähe kylpyä kylästä, Saunoa Sariolasta, Jossa huono hoiwan saisi, Awun ange tarwitseisi.” Började nu Mariatta Eftertänka och begrunda, Hvart hon månde sig begifva, Hvadan bad åt sig begära. Yttrade ett ord och sade; ”Piltti, du min lilla tärna! Gå nu hän till Sariola, För att bad i byn begära, Der den svage finge lättnad, Den betryckta hjelp och bistånd. Piltti pienin piikojansa, Paras palkkalaisiansa, Hywä kielas käskeäkki, Kepiä kehuttoaki, Koprin helmansa kokosi, Käsin kääri waattehensa, Piltti, minst bland hennes tärnor, Den bland tjenstehjonen bästa, God och villig till att tjena, Skyndsamt lydig var befallning, Samlade sin klädnings fållar, Bar dem upp med sina händer, . . . . . 390 Fennica.indd 390 17.1.2019 14:55:07 �Kahesneljättä Runo — Trettieandra Runan  Castrén has omitted the parallel line. . . . . . . Sekä juoksi, jotta joutu, Ruman Ruotuksen tupahan. Sprang så hän med största snabbhet, Kom till fule Rodes’ stuga. Ruma Ruotus paitulainen Syöpi, juopi pöyän päässä, Päässä pöyän paiollahan, Aiwan aiwinaisillahan.544 Ruma Ruotuksen emäntä Lieho sillan liitoksella, Laaho keskilattialla, Eläwi hywän tawalla. Sano Piltti pieni piika: ”Läksin kylpyä kylästä, Saunoa Sariolasta, Jossa huono hoiwan saisi, Awun ange tarwitseisi.” De Herodes sjelf, den fule, Åt och drack i bordets ända, Klädd i fina linne-skjortan. Men den fule Rodes’ hustru Rörde sig vid golfvets fogning, Uti stugans midt sig svängde, Lefde, som en god det egnar. Sade Piltti, lilla tärnan: ”Jag har kommit, för att bedja Om ett bad i Sariola, Der den svaga finge lättnad, Den betryckta hjelp och bistånd.” Ruma Ruotuksen emäntä Sanan wirkko, noin nimesi: ”Kellen kylpyä kyselet, Kellen aihelet apua?” Men den fule Rodes’ hustru Yttrade ett ord och sade: ”Hvem är det, som bad skall hafva, Hvem behöfver hjelp och bistånd?” Sano piltti pieni piika: ”Kysyn muorille kotona.” . Sade Piltti, lilla tärnan: ”Det värdinnan är der hemma.” Ruma Ruotuksen emäntä Sanan wirkko, noin nimesi: ”Ei kylyt kylähän joua; On kylpy kytömäellä, Huone hongikkokeolla, Johon portto poiat saapi, Tuulen lautta lapset luopi.” Nu den fule Rodes’ hustru Yttrade ett ord och sade: ”Badet hos oss är ej ledigt, Men på höga Kytö-berget Finns i furuskog ett badhus, Hvarest skökor afla söner, Vindens flottor foster föda.” Piltti pieni piikojansa Sekä juoksi, jotta joutu, Sano tuonne tultuansa Luoksi muorinsa kotona: ”Eule kylpyä kylässä, Saunoa Sariolassa. Ruma Ruotus paitulainen Piltti, minst bland hennes tärnor, Sprang så hän med största snabbhet, Sade, sen hon hade kommit Åter hem till sin värdinna: ”Bad ej finns i byn der borta, Badhus ej i Sariola. Der Herodes sjelf, den fule, 391 Fennica.indd 391 17.1.2019 14:55:07 �Fennica: Kalevala  Castrén has omitted the parallel line. . . . . . . . . Åt och drack i bordets ända, Klädd i fina linne-skjortan, Men den fule Rodes’ hustru Rörde sig vid golfvets fogning, Uti stugans midt sig svängde, Lefde, som en god det egnar. Söip’ on joip’ on pöyän päässä, Päässä pöyän paiollahan, Aiwan aiwinaisillahan,545 Ruma Ruotuksen emäntä Lieho sillan liitoksella, Laaho keskilattialla, Eläen hywän tawalla. Mie sanoin sanalla tuolla: Läksin kylpyä kylästä, Saunoa Sariolasta, Jossa huono hoiwan saisi, Awun ange tarwitseisi. Ruma Ruotuksen emäntä Sanan wirkko, noin nimesi: Kellen kylpyä kyselet, Kellen aihelet apua? Mie sanoin sanalla tuolla: Kysyn muorille kotona. Ruma Ruotuksen emäntä Sanan wirkko, noin nimesi: Ei kylyt kylähän joua; On kyly Kytömäellä, Huone hongikkokeolla, Johon portto poiat luopi, Tuulen lautta lapset saapi.” Jag till ordet tog och sade: Hit jag kommit har att bedja Om ett bad i Sariola, Der den svaga finge lättnad, Den betryckta hjelp och bistånd. Men den fule Rodes’ hustru Yttrade ett ord och sade: Hvem är det, som bad skall hafva, Hvem behöver hjelp och bistånd? Jag till ordet tog och sade: Det värdinnan är der hemma. Nu den fule Rodes’ hustru Yttrade ett ord och sade: Badet är hos oss ej ledigt, Men på höga Kytö-berget Finns i furuskog ett badhus, Hvarest skökor afla söner, Vindens flottor foster föda.” Siitä meiän Marjatta Itse tuon sanoiksi wirkki: ”Lähteä minun tulewi, Niinkuin muinenki kasakan, Eli orjan palkollisen.” Nu vår goda Mariatta Sjelf till orda tog och sade: ”Jag åstad mig måste gifva, Liksom annars lego-hjonet, Eller ock den lönta trälen.” Wiepi wastan warjossansa, Lehen lempisuojassansa, Astua taputtelewi Huonehesen hongikolle, Tallihin Tapiomäelle. Bär en qvast uti sin värjo, I den honungsljufva famnen, Vandrar fram med lätta fötter, Hän till huset, bygdt bland furar, Stallet på Tapio-berget. Niin sano sanalla tuolla, Lausu tuolla lausehella: Höjde nu sin röst och sade, Talade med dessa orden: 392 Fennica.indd 392 17.1.2019 14:55:07 �Kahesneljättä Runo — Trettieandra Runan . . . . . . . ”Henkeäs hywä hewonen, Huokoas wetäjä warsa! Watsan kautta waiwaloisen, Kylylöyly löyhäytä, Sauna lämpönen lähetä, Jotta huono hoiwan saisi, Awun ange tarwitseisi.” ”Må du goda häst nu andas, Må du starka fåle flåsa Mot mitt plågofulla sköte. Pusta ut en ljuflig imma, Gif åt mig ett bad, som värmer, Att den svaga finge lättnad, Den betryckta hjelp och bistånd.” Henkäsi hywä hewonen, Huokasi wetäjä warsa, Watsan kautta waiwallisen. Min hewonen henkeäwi, Se on luotu kylyn löyly, Wesi wiskattu wiaton. Andades den goda hästen, Starka fålen väldigt flåste På det plågofulla skötet. Hästens flåsande med munnen Badet är, som henne gifves, Helga vattnet, hvilket kastas. Siitä meiän Marjatta Kylpi kylyn kyllältänsä, Watsan löylyn wallaltansa. Saip’ on tuonne poikuensa Heinille kesäteoille, Suorajouhen soimen päähän. Siitä meiän Marjatta Otti poian polwillensa, Lapsen lannepuolellensa. Kaswatteli poiuttansa, Kullaista omenuttansa, Hopiaista sauoansa,546 Alla seulan seulottawan, Alla korwon kannettawan, Alla jauhawan kiwosen, Alla juoksewan jalaksen. Siitä meiän Marjatalle Kaswo poika kaunokainen, Ei tietä sukua sillä; Iso kutsu Ilmoriksi, Emo ehtopoiaksehen, Weljet wennon joutioksi, Sisaret sotijaloiksi, Muu pere nimettömäksi.  Castrén has condensed two lines into one. Der nu fick vår Mariatta Bad, så mycket hon behöfde, Ymnig värme för sitt sköte. Födde så en liten gosse I den tagelpryddas krubba, Uppå hö om sommarn slaget. Nu vår goda Mariatta Lyfter gossen uppå knäna, Tager barnet uti famnen, Fostrar så sin lilla gosse, Gyllne äpplet, silfver-stafven, Under sållet, hvarmed siktas, Under stäfvan, hvarmed bäres, Under stenen, hvilken maler, Under meden, hvilken löper. Åt vår goda Mariatta Växte så en vacker gosse, Men man känner ej hans ursprung; Kallas Ilmori af fadren, Efterlängtad son af modren, Sysslolös af sina bröder, Krigets hjelte utaf systrar, Namnlös utaf alla andra. 393 Fennica.indd 393 17.1.2019 14:55:07 �Fennica: Kalevala  Collan 1838: Oh du gubbe, här en fremling; / Äfventyrare från Karja, / Huru dumt du gjort ditt domslut, / Tolkat lag förvändt och galet! (lines 229−232).  Castrén has omitted the parallel line. Etsittihin ristiätä, Katsottihin kastajata; . Tuli pappi ristimähän, Wirokannas kastamahan, Palwonen pitelemähän. Sepä tuon sanoiksi wirkki: ”Ketä tuohon tuotaisi . Tuon on tuhman tuomariksi?” Nu man söker den som kristnar, Den som döper späda barnet. Kommer så en prest att kristna, Wirokannas till att döpa, Palvonen att barnet bära. Han till orda tog och sade: ”Hvem skall hemtas hit att döma Öfver detta stackars barnet?” Tuotu on wanha Wäinämöinen, Tietäjä iän ikuinen. Sano wanha Wäinämöinen: ”Poika suolle wietäöhö, . Puulla päähän lyötäöhö, Tangolla tapettaoho.” Hemtas gamle Wäinämöinen, Den evärdelige siarn. Sade gamle Wäinämöinen: ”Gossen må på kärret föras, Hufvudet på honom krossas, Sönderbråkas med en klubba.” Puhu poika puolikuinen, Kaksiwiikkonen kajahu: ”Ohoh ukko ulkomainen, . Wirokannas Karjalainen! Kun olet tuhmin tuominnunna Wäärin pitännä lakia.” Sade nu den späda gossen, Tvenne veckors gamla barnet; ”O du gubbe ifrån fjerran, Du en trollkarl från Karelen! Nu du fällt ett dårligt domslut, Nu du lagen orätt tolkat.547” . . . Pappi risti ripsahutti, Tästä lapsen kapsahutti, Metsolan kuninkahaksi, Rahasaaren wartiaksi. Presten kristnade så barnet, Gjorde gossen uti dopet Till en konung öfver skogen, Vårdare af penningholmen. Siitä suuttu Wäinämöinen, Siitä suuttu ja häpesi; Laulo kerran wiimmesensä, Laulo waskisen wenehen, Laulo ruuhen rautapohjan. Laskea karehtelewi, Wenehellä waskisella, Kuutilla kuparisella,548 Yläsihin maaemihin, Alasihin taiwosihin. Sinne puuttu pursinensa, Wenehinensä wenähty, Nu den gamle Wäinämöinen Vredgades och greps af blygsel. Qväder så för sista gången, Och han qvad en koppar-skuta, Qvad en båt med jernsmidt botten. Seglar sedan genom svallet Med sin skuta utaf koppar, Seglar bort till högre rymder, Färdas hän till lägre himlar. Der han stadnade med båten, Der han fastnade med skeppet, 394 Fennica.indd 394 17.1.2019 14:55:07 �Kahesneljättä Runo — Trettieandra Runan . . . . . . Jätti kantelen jälille, Suomelle ilon ikuisen, Laulut suuret lapsillensa. Lemnade dock qvar sin harpa Och de höga runo-sånger Till en evig fröjd för Finland. Herännenkö, heittänenkö, Luonenko, lopettanenko, Wai wasta alottanenko? Wiel’ oisi sa’an sanoja, Tuhat wirren tutkelmusta. Joit’ ei laula kaikki lapset, Ymmärrä yhet urohot, Eikä waimot warsinkana. Waan ei koski wuolaskana Laske wettänsä loputen, Eikä laulaja hywäkän Laula tyyni wirsiänsä. Mont’ on muutaki muretta, Paljo huolta huommisesta; Nälkä mulla näin sanowi: ”Suut’ elä kullatta kuluta, Pieksä kieltä penningittä; Laulajan laki palawi, Runoin kulkku kuiwettuwi, Waan ei korwat kuuntelian.” Monn jag nu hör upp att qväda, Stadnar här med mina sånger, Eller monn först nu jag börjar? Hundra ord än skulle finnas, Tusen ämnen att besjunga, Hvilka alla barn ej qväda, Samma männer ej begripa, Qvinnorna alls icke fatta. Men ej ens den strida forssen Låter allt sitt vatten rinna, Och ej heller goda sångarn Qväder alla sina sånger. Många andra sorger finnas, Sorger för den dag, som stundar; Hungern hos mig så förtäljer: ”Nöt förutan guld ej munnen, Slit ej utan lön din tunga, Het för sångaren blir gommen, Strupen torr för den som qväder, Men ej tröttnar hörarns öra.” Waan kuitenki, kaikitenki, Wirren laulon, laulun laiton, Oksat karsin, tien osasin. Siitä sinne tie menewi, Rata uusi urkenewi, Paremmille laulajille, Taitawammille runoille, Nuorisossa nousewassa, Polwessa ylenewässä. Dock har jag en sång nu sjungit, Har ett qväde sammanfogat, Qvistat träden, stakat vägen. Här nu tar en väg sin början, Här begynnas nya stigar För de män, som bättre qväda, För mer insigtsfulla skalder, Bland den ungdom, som nu växer, Bland det slägte, som nu uppgår. 395 Fennica.indd 395 17.1.2019 14:55:08 � Text A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text. Dublin Core The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/. Title A name given to the resource Synoptic Presentation of the Full Text of the Old Kalevala (1835) by Elias Lönnrot and the Swedish Translation (1841) by M.A. Castrén (Fennica, Kalevala) Subject The topic of the resource <i>Fennica</i>. Manuscripta Castreniana, Linguistica I. 758 p. ISBN 978-952-7262-07-8 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-08-5 (online/pdf). 50 €. Creator An entity primarily responsible for making the resource Ed. M.A. Castrén Ed. Elias Lönnrot Ed. Kaisa Häkkinen Publisher An entity responsible for making the resource available Finno-Ugrian Society