1
20
1683
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/5dece93b07ba0617125b5fae61de9fa2.jpg
940e70654ab58e621e06a7ead4bca054
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
Ostiak-Samoiedica 1.1
Text
A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text.
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
Ostiak-Samoiedica 1.1 Page 156
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
[156]
Koimbelek, кругомъ jfr. Koja
Tyynambi koač, горѣлый (bränd) городъ
Tykulend, спустись
Yybadšap, отправился
Šta, dig
Pälekandašak kuatpaut, съ половину убили
Kaigat, гдѣ
Kaigas sap koačilt, гдѣ меня убьете?
Načep, чуть не? K Kebag assa, чуть не
Načad, туда
Šet saaru, 20
Nagurmut, vi tre, Somblagmut
Amdadel-maat, sittnings-stuga
Onet kulaut, wårt folk
Načagi, таможный
Madarla, hjeltar
Stet, васъ
Čardšesule megut, родны стали Čadšešesúle [→ Čadšedše-]
Njään (njeen), inbördes
K͔ondaibak, спалъ
Takkendi and, лодка съ низу
Taamendi, съ верху
Olnda laga, hufvud
Kööceldš, рядомъ (K K͔ööcolds)
Mogonegand, bakifrån
Ematkos taadarak, для жены тебя везу
Čemnjan|otti (-opti), съ братомъ
Točagi, тамошный
? Su amdšelut, помиримся (amdšelut, ѣсть станемъ)
Teegendä, тебя
Könd, vid (Dat.)
Emanotti (-pt), med hustrun
Čeng, svan K Tjengga
Lakaldšak, пошелъ )fara), Lakkaldsang, шагнулъ
Kab, трупъ (utan hufvud), K ka͑ppa
Näkkannap, сдернулъ, Njakkannau, тащу
Njänne, впередъ
Udarak, становился K Uttarang
Kaadar, сторона, K Kaattar
Kaigat, гдѣ, K Kaigan
1. Čaagadšak, близко пришелъ
2. Čiid, на. Čueče čiid, на землю K tjiit, under (ad l.) = Tiit Abl.Loc. Tiittegan, under
Kalttendak, остался, Koalttid. Kalang, Kalttang, Kalttendang, остался
3. Neledšik, становился K Nîîldsang
Taarnap, дѣлилъ K Taarnau
Kučáge|at, гдѣ
Udarap (-k), становилъ (-ся), K Uttarau, -ng
Čăberčap, сватал(ся) K tjäppertcau
Šaroatpap, samtala, K Saroatpau [→ -ua-] (-ng) id., Saruannang [above: o, w]
Kojaldšap, omringa (jfr. Koja)
Njoodap, ledsaga (Njoottau, погналъ)
Omdennak, buga sig (Omttang)
?Čuešengbap, наладилъ (Ottjennau, -lbau, поправилъ
Takkaldšembap, приготовилъ (сбиралъ)
Kaadš, hår
Tyldšid, унесь [→ принесъ], Tyldsau, (въ избу) принесъ
Pänden(n), сплилъ (лодкой), [K] Panennjang fara (med båt) ut på floden = Kare-panennjang K
Kööčak, присталъ (hamna, landa) K K͔öötcang
Nogannap, подалъ, Nok͔k͔onnau, [подаю→] подалъ K, MO Nogonnau
Agedak, taga i munnen во р. взялъ, MO Aagedau
Köreldšap [→ Körr-], ударилъ, MO Kyyreldšau [-š- confirmed]
Tagedšak, воротился ([зашелъ v.s.→] повернулся, MO Taagedšang, vända om
Taadarap, унесу, несу
Medärid, дошелъ (medak), K Mitte/arau, принесъ
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/9ad8b2687ddf4ac2abea166170701a87.png
3c469ab395937fb3f2ec1f34042a1834
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
Pictures
Still Image
A static visual representation. Examples include paintings, drawings, graphic designs, plans and maps. Recommended best practice is to assign the type Text to images of textual materials.
Original Format
The type of object, such as painting, sculpture, paper, photo, and additional data
map
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
Map of M. A. Castrén's Journeys
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
Anna Kurvinen
Format
The file format, physical medium, or dimensions of the resource
png
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/553d13a78b422bbd66bd552a18e46642.pdf
defa3f46b5b1f913a08bba34f93c9378
PDF Text
Text
Collectiones museorum
.
.
The St Petersburg branch of the
Russian Academy of Sciences
Archive, Foundation 4, Inventory 2 (1844), No.129, p.1.
Кастрен 1999.
e M.A. Castrén Colleions at the
Peter the Great Museum of Anthropology
and Ethnography (Kunstkamera) of the
Russian Academy of Sciences (MAE)
E .G . Fe do rova
In the early 1840s, upon a proposal by A.J. Sjögren, the Imperial
Academy of Sciences offered Matthias Alexander Castrén, Master
of Philosophy of the Imperial Alexander University in Finland, the
opportunity to participate in ethnographic and linguistic research
in Siberia. Castrén was invited to participate in the expedition to
Northern Siberia on the basis of him providing active service as a
linguist and ethnographer for a period of three years, ‘to divide into
equal parts the sum of 3,000 roubles (silver) which has been allocated to the ethnographic side of the Northern Siberia Expedition
for its entire duration and to pay those equal parts to the researcher
on specified terms and with no reporting required’.1 But as he was
ill, M.A. Castrén could go to Siberia only in 1845 as a Doctor of Philosophy. His journey lasted more than four years.
Castrén’s journey was a continuation of complex eighteenth
century expeditions, with the Academy of Sciences organising and
conducting most of them. The purpose of these expeditions was
to ensure a comprehensive study of local environment, economy
and lifestyle. They played an important role in the development of
ethnography in Russia. The Second Kamchatka Expedition was the
most valuable for the exploration of Siberia, which became known
as the Great Northern Expedition. Its main task was the discovery
of a sea route to the Americas and an estimation of its relations with
Asia.
Castrén’s main scientific interest was focused on linguistic
studies. He wanted to determine which of the indigenous peoples of
Siberia were related to the Finns. He visited the Ostyaks (Khantys),
the Voguls (Mansi), the Nenets, the Nganasans, the Selkups, the Enets, the Kets, the Evenkis, the Khakas, the Tuvans, the Kamas, and
the Buryats in order to gather material. He travelled across almost
the whole of Siberia, except for the Russian Far East. As a result, he
developed grammars and dictionaries for thirteen languages of the
indigenous peoples of the region.
During his journey, Castrén recorded his observations of
these peoples’ way of life and culture,2 and collected ethnographic
12
�The Castrén Collections at Kunstkamera
objects. He purchased at least some of these, as copies of receipts for
the sold items can serve as the evidence for this, as can extracts from
the records of 12 March 1847 (Department of History and Philology),
certifying the transfer of money to Castrén, which included the purpose of purchasing ethnographic objects on behalf of the museum.3
These items, although there are not many of them, are of great
importance to the Siberian collections of the Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of the Russian Academy of Sciences. They characterised the culture of the indigenous peoples of the first thirty years of the nineteenth century.
They can also be considered as being the first exhibits of the Siberian
Fund of the Museum, as a significant part of the collections from the
eighteenth century, gathered mainly during academic expeditions,
was lost due to various reasons.4 Unfortunately, in the present day,
it is difficult to find out how these objects were delivered to the
museum.
For a long time the ethnographic collection of the St Petersburg
Kunstkamera and the Ethnographic Museum, which was separated
from the Kunstkamera in 1836 (along with six other museums), went
unrecorded. The registration process began in the second half of the
1890s. Record keepers mainly relied on available lists and labels provided by collectors while trying to identify exhibits’ ethnic origins,
the time of delivery, and the collector’s name. In some cases, a collector’s name, (e.g. refer to No. 45), plus the ethnic background and
location of the item in question, were directly indicated on the items
themselves (we can assume that the collector himself did this). By
this time, the museum had already collected 29,000 items.5 One can
imagine how difficult this work was and how much time it required.
The first inventory lists, which were printed typographically
at the beginning of the twentieth century, contained the following
information on the title page: collection number; donator (this could
not be only a particular collector – it had to include any other names
along with the institution which transferred the items to the museum); the collector’s name; the method of acquisition (whether a
purchase or a gift); the value of the collection in case of purchase;
the name of the location at which the items were collected; the nationalities which possessed them; a brief description; documents
available at registration; the record number and quantity; the record
keeper’s name; the time of registration; and notes to specify information about missing items. We should point out that not all inventory lists contained all of the information.
The content of the information provided in inventory lists is
also variable. Some of them contain only the names of items with
numbers. Others sometimes provide detailed descriptions. There
13
.
.
.
The St Petersburg branch of the
Russian Academy of Sciences
Archive, Foundation 2, Inventory 1 (1841), No. 6, p 5, 62, 62,
reverse page 66.
The fire of 1747, an improper
environment for museum exhibits, and more.
Токарев 1966, 397.
�Collectiones museorum
.
K-IV, Inventory List 1, No 3.
are also inventory lists indicating items’ sizes or their names in the
original languages of the people to whom they belonged.
Apparently, this difference in inventory lists can be explained
by the amount of information available to record keepers before
they started the inventory. The lack of complete or accurate data
about items during the registration process can also be explained by
the fact that later some of them were transferred to another list: they
were recorded under other numbers.
For several decades, research staff at the MAE has been reregistering so-called defective inventory lists. Detailed descriptions
of the items are completed with size indications and safety information. In some cases during the re-registration of the collections, as
well as their study in the course of research work, the ethnic origin
of some items was ascertained.
The same is true of the M.A. Castrén collection. Initially, the
Department of Siberia had only four inventory lists, including the
items he brought back himself: Nos 23, 27, 638, & 733. Inventory list
No 23 (1847) specified only one item – ‘Ostyak dress’. But the dress is
listed as missing. We can assume that it had been moved to another
collection, but information on that was not available.
Regarding items in collections Nos 23 and 27, the Archive of
MAE Records Department6 preserves the department director’s
comments to clarify the total number of items for the records for
the year 1848. It is possible that these comments apply not only to
the aforementioned collections. Inventory List No 27 provides catalogues, one of which, as far as we can understand, indicates items
classified by those peoples which possessed them (the Ostyaks, the
Tungusic people, the Buryats, the Yakuts, the Tatars, and the Karagas). It is written in the native languages of these peoples, but unfortunately, the handwriting is almost illegible. It also contains a
number of documents: an extract from an inventory of the Castrén
collections dated 11 January 1849, with labels (in Russian), a list of
twelve items given to the Pedagogical Museum of Military Schools
in 1873, annexes with pictures to describe two Nenets items as created by G.D. Verbov, a senior researcher at the Institute of Anthropology and Ethnography of the Academy of Sciences of the USSR in
June 1940, as well as a handwritten inventory of items with pictures.
But when using these documents it is difficult to make any judgments concerning the fate of items from the first inventory list, if
indeed they had even been delivered to the museum.
The documents entitled ‘Reports by Academician Schroeder
and Conservator L. Radlov on the collection’s delivery to the museum during 1842–1855, 1858, 1862, and 1863, and references which
relate to the placing of collections and the museum’s expansion’
14
�The Castrén Collections at Kunstkamera
indicate collection receipts from M.A. Castrén in 1847 and 1849.7 At
the same time in 1849 a write-off of ten items was recorded.8
Collection No 27 is recorded as having been received in 1847,
although according to some catalogues 1849 was also recorded as
the year of receipt. The collection period is referred to as ‘not before
1846’. Prominent scientists studying Siberia participated in the registration process of this collection at the beginning of the twentieth
century, and it was they who attributed many of the museum’s Siberian collections. It was V.I. Iochelson who started the creation of
the catalogue, and then D.A. Klementz and E.L. Petri continued it,
and L.Ja. Šternberg finished it. A.B. Spevakovskij re-registered the
collection in 1978.
Already during the registration process, some record keepers doubted whether some items (Nos 27-10, 23, & 36) belonged to
the Castrén collections but, nevertheless, they considered that there
were sufficient grounds to include them in this collection. Undoubtedly, those items numbered 27-1, 12, 27, 35, 38, 39 ab, and 40 ab belonged to the Castrén collections. These items are indicated with
labels and markings. As E.A. Alekseenko, a scholar of the Ket culture, noticed: ‘We cannot assume an inaccuracy in the documents,
since M.A. Castrén studied aboriginal languages and differentiated
between the origin of items perfectly well’9. Therefore, all doubts
regarding the origin of items only emerged after their delivery to St
Petersburg.
Primarily collection No 27 included forty items, but two of
them (27-7 and 27-17 ab) in 1951 were excluded as they belonged
to other collections. Today, the collection includes 38 items and
48 units. These are household items and cult objects which were
collected by the Tungusic people (Evenkis), the Yurak Samoyeds
(Nenets), the Ostyak Samoyeds (Selkups), and the Enisejsk Ostyaks
(Kets), from the Turukhansk region of the Enisejsk Governorate (the
modern Turuxansk district of Krasnojarsk Kraj). Moreover, this collection includes items which belonged to the southern Khantys in
Tobolʹsk Governorate (the modern Tjumenʹ Oblastʹ).
Another collection is collection No 638. It was recorded in
November 1901 by D.A. Klementz on the basis of the documents
designated as ‘Radlov’s lists’, former record keeper in the German
language, and items of Castrén’s expedition of 1846–1848. The printing inventory was supplemented by G.D. Verbov’s comments of 15
May 1940, clarifying the origin of two items, and six labels in the
Russian language. There is also a handwritten inventory made by D.
Klementz with item depictions.
Initially, this collection comprised six items, including item No
27-7 which was moved there (snow goggles). Currently it contains
15
.
.
.
The St Petersburg branch of the
Russian Academy of Sciences
Archives, Foundation 142, Inventory List No 1 before 1918,
No 29, p l.4, 11.
The St Petersburg branch of the
Russian Academy of Sciences
Archives, Foundation 142, Inventory List No 1 before 1918,
No 29, p l.6.
Алексеенко, 1988, 15.
�Collectiones museorum
.
The MAE published the collection on the website, in the online catalogue, in order to provide access to Castrén’s unique
collection not only for scientists but also for the wider public. http://www.kunstkamera.ru/
kunst-catalogue/index.seam
?c=KASTREN. Read 14 September 2017.
five items and five units. Items were collected from amongst the
Enisejsk Samoyeds (Enets) and the Yurak Samoyeds (Nenets) in
Enisejsk Governorate.
Collection No 733 is the mixed one. It was delivered in 1903
and was recorded by L.Ja. Šternberg. It comprises four items which
were registered under the four numbers. They were transferred from
North Asia at different times and by different collectors. One of the
items, according to the inscriptions made on it (Catalogue No 45),
was obtained from M.A. Castrén.
An analysis of items from the Castrén collections allows the
principles of scientific collecting to be restored, which characterised
field research undertaken by the scientist. The main one of them is
the intention to collect a comprehensive monographic collection of
the targeted peoples, one which consists of various items. This approach developed in field studies of academic missions in the 18th
century was consistently embodied in the practice of collectors of
the 19th and 20th centuries and can distinctively be observed in the
Castrén collections.
Items collected by Castrén had been used for many years by
ethnographers who were studying the Siberia region. Photographs
of some of them were published (please refer to the catalogue for
details). In addition, they were demonstrated in the museum’s temporary exhibitions which were devoted to the culture of the Siberian
peoples.10
The catalogue of the Castrén collections in the MAE was compiled according to the following principle: it is divided into blocks
according to the peoples and then according to the themes. Themes
blocks also provide descriptions. People blocks indicate two names
for items: one that was given during Castrén’s period, and the one
that exists today.
The largest part of the Castrén collections (consisting of 24
items), and the most versatile, belongs to the Tungus people who
settled in the vast territory between Trans-Baikal and the Upper
Amur region, covering the tundra between the Yenisei and Lena rivers. Some groups inhabited territory in Western Siberia: notably the
Vasjugan basin (the left-hand tributary of the River Ob in its middle
stream), on the left of the tributaries of the Enisejsk. Climate characteristics and contacts with peoples who spoke other languages and
cultures, led to the formation of the cultural characteristics of those
Tungusic groups which inhabited various different territories.
The same reasons explain the cultural peculiarities of territorial or ethnic groups of other natives which are represented in the
Castrén collections. For example, there are tundra inhabitants Yurak
reindeer herders – the Eastern (Yenisei) Nenets, (covering eight
16
�The Castrén Collections at Kunstkamera
collectible items). They differ from other Nenets groups thanks to
some peculiarities in their dialect and culture11. Significant differences in language and culture exist between the northern and southern Khantys (on the lower reaches of the Irtyš and Konda rivers, and
on the River Salym). There are three items belonging to the southern
Khantys in the Castrén collections, as well as items belonging to the
Kets and Enets, inhabitants of the northern part of the Krasnojarsk
Kraj who are among the smallest (numerically speaking) groups in
Siberia. One Selkup item and two Yakut items also belonged to this
region. The main body of Selkups had long lived in North-Western
Siberia (the modern Tomsk and Tjumenʹ regions). The Yakuts settled
all over Eastern Siberia, and the Tungus people influenced the culture of the northern peoples.
Hunting has always been the main occupation for a great
many Siberian peoples (along with fishing and reindeer breeding).
Various hunting methods, both active (using bow and arrow, guns,
and glaives – otherwise known as Siberian palmas – and spears) and
passive (using various types of traps), are generally known worldwide. There is hunting gear of the active variety amongst the items
which were received from Castrén.
A palma or glaive (Catalogue No 1) is a single-edged hatchet
on a long wooden stick which is covered with birch bark. Its use
was widespread within the territory of the Tungusic people, as well
as amongst neighbouring peoples. According to G.M. Vasilevič, the
ethnographer who was studying Tungus culture, western groups
of Tungus people used palmas where the length of the handle (the
palm) exceeding a man’s height, while the eastern group used palmas reaching a height of a metre.12 This tool was used mainly for
bear hunting by experienced hunters who specialised in this. The
glaive was used as follows: a hunter moved close to a bear, guided
the weapon so that it would strike the bear’s heart, and the advancing bear bore down on the palma with its full weight.13 The palma
from the Castrén collections has an inscription in ink (?): ‘(A) Tungus palma. Delivered by Castrén, 1848’.
The main active hunting weapon for the Tungus, as well as
for other Siberian natives, was the bow (Catalogue No 2) (although
firearms forced it out of use during the 19th century). This item is a
type of composite bow, something that was common all over Siberia. There is an inscription on the inner side which reads: ‘Castrén
1848. Castrén. Tungus bow.’ Composite bows are made from two
well-dried (the drying process taking under two years), naturally
curved wooden plates of two types of wood: spruce (Picea obovata)
and birch or larch (Larix sibirica) and Siberian pine (Pinus sibirica).
The plates were sealed together with fish glue. On the outside, the
17
.
.
.
Хомич 1995, 28.
Василевич 1969, 64.
Василевич 1969, 58.
�Collectiones museorum
.
.
Василевич 1969, 62–63.
Василевич 1958, 125.
bow was covered with a thin layer of birch bark, and its sides were
often wrapped around with animal tendon.14
The second bow (Catalogue No 45) from the Castrén collections is also a composite bow, but its ethnic origin has not been
identified. It also has an inscription which simply reads: ‘Castrén’,
most likely made by the collector himself.
A safety plate or bracer made out of bone or metal was standard equipment for hunting with a bow. It was placed on the thumb
of the left hand to protect it from the shock of the bow string (known
as a bowstring impact). Armguards (in essence safety plates) were
also common all across Siberia. The Castrén collections have two
such items. One is Tungus (Catalogue No 3), while the ethnic origin
of the other has not been identified (Catalogue No 46).
Bows with arrows which bore arrowheads of various forms
were used in hunting for both large and small game (animals and
birds). A quiver was a container which held arrows, which leads
to another important issue worthy of mention: there are very few
quivers in our Siberian collections. This is why the Enets quiver is so
valuable (Catalogue No 39).
Another item which was required to complete a hunter’s
equipment was so-called snow goggles, in the form of plates or a
bandage with narrow horizontal slits. They were worn on a bright
sunny day to protect one’s eyes from the bright glare generated by
the snow, usually in spring. Siberian peoples used different materials to make such sunglasses, from bark to ivory. The Castrén collections have two items of metal snow goggles: the Nenets goggles
(Catalogue No 25) and the Enets goggles (Catalogue No 40).
Fishing played a significant role in the economic activities of
indigenous Siberian peoples. Unlike other forager activities, it provided the population with a sustainable food source. Castrén acquired only one item which was related to fishing tools, this being
a bone needle for making and repairing netting (Catalogue No 24,
the Yuraks).
Most of the Tungus items from Castrén’s collections are clothing, mainly men’s clothing. The following outfit shall be placed
first: a kaftan with a bib (Catalogue Nos 4 & 5). According to G.M.
Vasilevič, who studied the Tungus clothes, the MAE collections have
more than a hundred variants of Tungus-type coats, which can be
divided into two major types: coats with ‘tails’ at the back and coats
with a straight cut lower edge, into which two gores have been inserted.15 She supposed that extension to the coat tails was a result of
the fact that different Tungusic groups at different times rode deer.
People would jump on a deer from the ground or from a platform,
leaning with one hand on a supporting stick and the other on the
18
�The Castrén Collections at Kunstkamera
saddle. They needed a coat with an extended hem, with the tails
moving freely16.
Initially, the cut of men’s and women’s coats were the same.
The materials used to form the coats depended upon the season:
reindeer skins were used in winter, autumn, and spring coats, while
deer or elk rawhide and woollen cloth were used for summer coats.
The coat from the Castrén collections belongs to the type with
straight hems with two gores. A similar cut was used by different
groups of Tungus people (the Evenkis), along with the Evens, while
it was also popular with the Dolgans and Yakuts. These groups
used the same style for shamanic costumes17. The Evenki fur coat,
which was made out of a single skin, is characterised by the cut of
its straight neck with cuts for sleeves. The seams which connect the
upper flaps with the back are placed on the shoulders.18
The Castrén collections have another, similar coat (Catalogue
No 42), which is indicated as being a Yakuts summer kaftan, but
with an explanation in the inventory list stating that it could belong
to the Tungusic people who were inhabiting Turuxansk (MAE, inventory list No 27).
Two-leaved Tungus coats were supplemented by bibs. In the
Castrén collections, these items are represented quite significantly.
The main difference between a male and female bib, according to
G.M. Vasilevič, is the shape of the hem: men’s bibs have a sharp
cut, while women’s bibs have a straight one.19 But the bibs which
are available in the Castrén collections have a straight hem (Catalogue Nos 5, 7, & 11). They are all labelled to show whether they are
intended for men or women. Therefore, any group which had these
items would all have been wearing bibs of the same shape, regardless of whether they belonged to men or women.
Bibs of this type usually consist of two parts: with one of them
covering the chest and the other covering the belly. Chamois straps
were used to tie the bib at the neck and waist. Bibs had decorations
on the chest, at the waist, or at the hem. To the east of the Yenisei
Tungus, women’s bibs had ornaments in the form of beaded embroidery on fabric strips which were sewn on chamois.20
It should be noted that during early registration all of those
items which were of the same general form were referred to either
as bibs or aprons. Perhaps this can be explained by the fact that, as
mentioned above, there were four record keepers who used different
terms for the same thing.
A Tungus suit included more than simply a coat and a bib.
Clothing for the lower half of the body consisted of a form of
trousers. It should be noted that this item of clothing does not appear very often in museum collections. These women’s trousers
19
.
.
.
.
.
Василевич 1958, 123–124.
Василевич 1958, 146.
Василевич 1958, 147–148.
Василевич 1949, 44; 1969, 132.
Василевич 1949, 46.
�Collectiones museorum
.
.
.
.
Василевич 1969, 137.
Василевич 1969, 136.
Прыткова 1961, 331.
Рындина 1995, 337.
(Catalogue No 9) are made in three parts: a large piece of chamois
folded in half and sewn along the sides, plus two trouser legs.
Footwear is a compulsory item of wear for all of Siberia’s
peoples. One pair of Tungus shoes is present in the Castrén collections (Catalogue No 12). The material for shoes included reindeer
leg skins, chamois, and woollen cloth. The style was the same for
all, regardless of gender and age. There is evidence that women’s
shoes had more decoration than those for men21 but, apparently,
in order to be able to determine to whom shoes belonged, the size
should be the main focus. In general, all Tungus groups used shoes
of the same moccasin type22 with a sufficiently high collar and a
main body which is based on the one-piece leather-hide shoe.
Costume details such as mittens were distinctive items for Siberian groups. The difference lies in the fact that some groups sewed
them tightly to the shoulder, while others, such as the Tungus, wore
them as an independent element of the suit (Catalogue Nos 13, 14, &
15). A common feature for all mittens is a cut on the palm side which
allowed the wearer to slide out their hand without actually removing the glove.
Tungus beaded headbands are considered as being an archaic
form of headwear (Catalogue No 16).23 Groups living on the Ob and
Yenisei watershed usually wore them and, in particular, those on the
rivers Sym and Pim. Both men and women used them. Men’s headband wrappings were tighter than those for women, and were then
placed on a scarf which was tied at the top (ibid).
In the Castrén collections the clothes of the Southern Khanty
are also present. These consist of two women’s blouses (Catalogue
Nos 32 & 33), made of home-made nettle linen (southern groups of
Ob-Ugric peoples had knowledge of weaving). Shirts and blouses
were made in the so-called tunic style: without shoulder seams. The
linen was folded in half, and then cuts were made for the neck, and
then a long middle cut was made in the chest. Sleeves were sewn
onto the central linen, the lower part of which had a long gore sewn
into it and a small square underarm gusset, usually in red, as well
as two side linen pieces which were joined at the top of the sleeves.
These Khanty shirts were richly decorated with woollen
threaded embroidery, usually in red and blue. The first shirts to be
included in Castrén’s collections, are characterised by the so-called
intrans embroidery24, which covered the entire front, upper back,
and arms. The ends of the sleeves, bottom, neck cutting are usually decorated with embroidered multi-coloured beads. Nettle linen
shirts were worn with a unique collar, which consisted of a strip of
cloth on a solid base (it was worn in the neck), and two openwork
beaded bands passing into the chest area. This collar was ‘portable’:
20
�The Castrén Collections at Kunstkamera
it was attached to the shirt in only a few places. During the nineteenth century embroidered shirts changed. Embroidery was preserved only in the upper area and on the sleeves. Shirts were worn
with skirts. By the beginning of the twentieth century they had almost entirely fallen out of use.
The Yuraks’ leather belt is another clothing item in the Castrén
collection (Catalogue No 26). Such belts were required for reindeer
breeders. They were decorated with metal or bone plates and buttons. Also included were a sheath with a knife, a pouch with a whetstone, and a bear fang, which was an amulet, which were all hung
on the chain or the belt. These belts were popular amongst other
Siberian peoples who adopted reindeer breeding from the northern
Samoyeds.
The collection has only one item which relates to any means
of transport, this being is twine (Catalogue No 27) which was used
to strap the load to the sled, and which was made of woven reindeer
sinew in three strands. This item belongs to the Yuraks.
A birch bark box for tea and sugar which comes from the Kets
(Catalogue No 36) and a chamois bag for storage which came from
the Enets (Catalogue No 41) represent utensils items in the collection. Birch bark utensils were used by the entire indigenous population of Siberia’s taiga zone. Utensils were varied in form, the method
used in connecting the various parts together, and in ornamentation25. The box which was acquired by Castrén was manufactured
in the following way: first hoops of bird cherry tree were bent and
dried. Then two layers of bark were cut to make the bottom section,
with ends of bark strips forming box walls being connected together, following which the outer layer of the wall was bent around and
connected to the bottom. The top cover was detachable and was also
made of two layers of birch bark. As decoration for the outside of
the box an ochre ornament was covered with a thin layer of fish glue
and dried so that it could not be removed26.
Utensils made of other materials, such as chamois or fur, were
usually used by reindeer breeders. Other groups also used them, but
later on bags of various sizes were used for storing food, clothes, and
other items.
Smoking accessories also appear in the collections as items
used by Siberia’s native peoples. Birch snuff boxes were popular
items amongst the northern groups, while tobacco pouches were
much rarer. A smoking pipe was not common for all groups. The
Castrén collections have two pipes which are made of mammoth
bones (Catalogue Nos 17 & 28). They belonged to two different
groups, the Tungus people and the Yuraks, and they differed in form.
21
.
.
Refer to Федорова 1994.
Алексеенко 1967, 115–116.
�Collectiones museorum
.
.
.
.
.
.
.
Василевич 1969, 130.
Иванов 1954, 573.
Прокофьева 1971, 80.
Прокофьева 1971, 80.
Прокофьева 1971, 24.
Иванов 1970, 233.
Прокофьева 1971, 41.
The Tungus pipe is particularly valuable because these people more
often used metal or wood rather than bone pipes27.
In addition, the collection has three pouches for holding tobacco. The Tungus pouch (Catalogue No 18) has a sling to wear over
the shoulder. Pouches from the Yuraks (Catalogue No 39) and Kets
(Catalogue No 35) come without a sling. All pouches are made of
chamois and are decorated with beads and marbles.
The Castrén collections have items which were used for cult
practices by northern Siberian peoples. The most significant one is
the shaman’s kaftan (Catalogue No 44). Its ethnic origin is difficult
to identify, as this was not initially indicated. A.B. Spevakovskij described it as a Tungusic item, but one of the inventory lists in collection No 27 has a comment which defines it as a Yakut item. S.V.
Ivanov, a leading specialist in the art of the Siberian peoples, points
out in one of his articles that there is proof that this kaftan belonged
to the Yakuts28. In E.D. Prokof ʹeva’s article on the shamanic costume
of Siberian groups, this costume is referred to as the shamanic costume of the Turuxan Evenkis (the Yakuts)29. The author assigns it
to the category of shaman kaftans sewn from whole animal skins,
for which not only armholes are cut. Two (or more) wedges were
inserted into the hem of the skin in order to ensure that the kaftan had enough ‘give’ for movement when required. Kaftans of this
style were typical for the Evenkis of Viljujsk, Barguzinsk, Ilimpijsk,
Turuxansk, Trans-Baikal (Oročens), Amur-Zeja, the Angarsk origin,
the Dolgans, the northern Yakuts, and the Šors30.
The shaman cloak in the Castrén’s collections has a large number of metallic trinkets and pendants added to it. The sleeves are
decorated with plates symbolising the bones of the wing, while the
sides have narrow plates on them which depict the ribs of an animal
or a bird31. The sleeves are designed as wing elements, with a fringe
which serves as feathers. Round metal badges on the shoulders symbolise joints connecting the shoulder to the collarbone. It is possible
that the practice of decorating shamanic costumes with bone-like
materials replaced genuine human bones, which were once attached
to clothing32. Other round discs depict the sun, the moon, and the
water-hole through which the shaman descends to the underworld.
Anthropomorphic figures sewn onto the cloak represent the souls of
the shaman’s deceased ancestors33. The quantity and quality of pendants depend upon the shaman’s category. The number of images on
the dress corresponded with the number of spirits associated with
the shaman. The collection of pendants symbolised bird feathers
and shamanic armour. The Yakut shamanic cloak symbolised a bird
skin, which provided its shaman with the ability to fly. This was its
22
�The Castrén Collections at Kunstkamera
main value. At the same time all pendants symbolise the shaman’s
protector.
The shamanic outfit for the majority of the Siberian peoples
included more shoes, gloves, and headgear. The headgear in the Castrén collections was acquired from the Kets of Inbatskoe village. It
represents the so-called crown (Catalogue No 38) – the most popular
form of shamanic headgear in this region34. The presence of figures
of birds placed at the top of metal plates on the crown mean that
the crown belonged to a shaman, one who identified himself with a
bird35, symbolising this shaman’s ability to rise to the upper world.
Two more items represent shamanism. These are Tungusic
masketkas – metal masks of rather small sizes (Catalogue Nos 21 &
22). They were often sewn into chamois or fabric. It could be a ‘portrait’ of a deceased shaman. Evenkis’ shamen practised the cult of
the shaman ancestor whose spirit seized the shaman’s body during
the ritual and helped him. According to S.V. Ivanov, such items can
be regarded as the ancient custom of leaving at home the prepared
head of the dead shaman36 During the ritual, the shaman probably
placed a mask over his face, symbolising a shaman ancestor. It could
have been a skull mask or headgear which covered the skull. The
Tungus people apparently had their skull masks replaced by wooden masks, and later by metal masketkas. But in the nineteenth and
early twentieth centuries they were almost never used. Instead they
were replaced with maskoids or small masketkas, either wooden or
metal ones, which decorated the shaman’s costume along with other
symbols. Following the shaman’s death his masks, maskoids, and
masketkas were usually buried with him37. S.V. Ivanov presumes
that Item No 27-31/2 represents not only a face, but the whole person, since it has a number of holes that can represent body or spine,
and arms and legs38.
There are other items which represent spirits. These are anthropomorphic figures of small size. S.V. Ivanov specifies these Tungusic depictions as items of unknown purpose. He classifies them
as anthropomorphic sculptures of the West Siberian type, common
also amongst the Ob Ugrians and Nenets. Sculptures of this type are
characterised by features such as legs, short hands, and well-defined
facial features, often including a rounded head39.
Anthropomorphic figures (Catalogue No 30) which belonged
to the Yuraks are most likely to be an image of the spirit (sjadej)
which relates to hunting. Such images had a flat, round face, with
eyes in the form of holes or metal rivets, and roughly outlined hands
and legs. Wooden figures of such spirits were placed on sacrificial
grounds or kept in animal skin tents40. They were even provided
23
.
.
.
.
.
.
.
Алексеенко 1967, 180.
Алексеенко 1967, 189–190.
Иванов 1970, 167.
Иванов 1970, 234–235.
Иванов 1970, 236.
Иванов 1970, 175.
Хомич 1977, 19–20.
�Collectiones museorum
with ‘food’ – their faces were smeared with blood for good luck
when hunting. Such figures rarely had clothes on.
The Yuraks owned another cult image (Catalogue No 31). It was
made of the skin of a small fur-bearing animal, wrapped in a cotton
fabric in such a way that the animal’s head can be seen as the head
of the spirit and the fabric as part of the very clothes themselves. Ob
Ugric people also possessed similar such items. These were the images of spirits’ personal protectors, and the animal skin symbolised
the zoomorphic spirit’s hypostasis.
Almost all Siberian peoples used archaeological objects which
had been found in the ground as worship items. A bronze bear figure
from the Castrén collections is one of these (Catalogue No 23). According to V.V. Radlov, the famous Orientalist-Turkologist, ethnographer, and archaeologist, its origin can be traced back to the Bronze
Age in the vicinity of the Enisejsk headwaters.
The last group of items from the Castrén collections includes
stringed bowed musical instruments. These are of the same type,
although they belonged to various groups: to the Ostyaks / Khantys
(Catalogue No 34), the Enisejsk Ostyaks / Kets (Catalogue No 37),
and the Baišensk Ostyak-Samoyeds / Selkups (Catalogue No 44).
These musical instruments are of a hollowed leaf-shaped form with
the stand for strings. The strings are made of horsehair or horse tendons. The same materials were used for bows.
The items, which we introduced and which are presented in
the catalogue, had been in active use two centuries ago. Some of
them have been analysed in a number of scientific papers. However,
the examination of the Castrén collection has not yet been completed. It will attract the attention of researchers for quite some time
to come, as it is one of the earliest museum collections to be devoted
to Siberian ethnography.
24
�The Castrén Collections at Kunstkamera: References
References
Алексеенко, Е.А., 1967. Кеты. Историко-этно-
Прокофьева, Е.Д., 1971. Шаманские костюмы на-
графические очерки. Издательство «Наука», Ленинградское отделение.
Алексеенко, Е.А., 1988. Музыкальные инструменты народов севера Западной Сибири. Материальная и духовная культура народов Сибири.
Сборник Музея антропологии и этнографии XLII:5–
23. Издательство «Наука», Ленинградское отделение.
Василевич, Г.М., 1949. Тунгусский нагрудник
у народов Сибири. Сборник Музея антропологии
и этнографии XI: 42–61. Издательство АН СССР,
Москва – Ленинград.
Василевич, Г.М., 1958. Тунгусский кафтан. Сборник Музея антропологии и этнографии XVIII: 122–
178. Издательство АН СССР, Москва – Ленинград.
Василевич, Г.М., 1969. Эвенки. Историко-этнографические очерки (XVIII – начало XX в.). Издательство «Наука», Ленинградское отделение.
Иванов, С.В., 1954. Материалы по изобразительному искусству народов Сибири XIX – начала XX в.:
Сюжетный рисунок и другие виды изображений на
плоскости. Издательство АН СССР, Москва – Ленинград.
Иванов, С.В., 1970. Скульптура народов Севера
Сибири. XIX – первая половина XX вв. Издательство
«Наука», Ленинградское отделение.
Кастрен, М.А., 1999. Сочинения в двух томах. Т.2.
Путешествие в Сибирь (1845–1849). Издательство
Ю. Мандрики, Тюмень.
родов Сибири. Религиозные представления и обряды народов Сибири в XIX – начале XX века.
Сборник Музея антропологии и этнографии XXVII:
5–100. Издательство «Наука», Ленинградское отделение.
Прыткова, Н.Ф., 1953. Одежда хантов. Сборник
Музея антропологии и этнографии XV: 123–233.
Издательство АН СССР, Москва – Ленинград.
Прыткова, Н.Ф., 1961. Головные уборы. Потапов,
Л.П. – Левин, М.Г. (отв.ред.), Историко-этнографический атлас Сибири: 329–368. Издательство АН
СССР, Москва – Ленинград.
Рындина, О.М., 1995. Орнамент. Очерки культурогенеза народов Западной Сибири T. 3. Издательство Томского университета.
Токарев, С.А., 1966. История русской этнографии
(дооктябрьский период). Издательство «Наука»,
Москва.
Федорова, Е.Г., 1994. Берестяная утварь народов
Сибири. Конец XIX – первая половина XX в. Итс,
Р.Ф. – Таксами, Ч.М. (отв. ред.), Памятники материальной культуры народов Сибири: 76–119. Издательство «Наука», Санкт-Петербург.
Хомич, Л.В., 1977. Религиозные культы у ненцев.
Памятники культуры народов Сибири и Севера (вторая половина XIX – начало XX в.). Сборник
Музея антропологии и этнографии XXXIII: 5–28.
Издательство «Наука», Ленинградское отделение.
Хомич, Л.В., 1995. Ненцы. Очерки традиционной
культуры. Издательство Русский Двор, Санкт-Петербург.
25
�
Text
A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text.
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
The M.A. Castrén Collections at the Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of the Russian Academy of Sciences (MAE) (Collectiones museum)
Subject
The topic of the resource
<em>Collectiones museorum</em><em></em><span>. Manuscripta Castreniana, Realia II, Ethnographica 1. Travaux ethnographiques de la Société Finno-Ougrienne XXII. 148 p. ISBN 978-952-5667-95-0 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-96-7 (online/pdf). 50 €.</span>
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
E.G. Fedorova
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
Rights
Information about rights held in and over the resource
© Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & Ildikó Lehtinen
© Музей антропологии и этнографии имени Петра Великого (Кунсткамера) Российской академии наук – Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography
(Kunstkamera) of the Russian Academy of Sciences (MAE) & Elena G. Fedorova
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/4e74af0555533877b03b7c9fd3fba49e.pdf
423e33a3280967b2cf0f503ef6370399
PDF Text
Text
Fennica: Kalevala
Runeberg 1837: Sköna ord tillhopa sätta.
Runeberg 1837 has
omitted the parallel
line.
Runeberg 1837: opp.
. Runo.
.
.
.
.
.
.
.
Första Runan.
Mieleni minun tekewi,
Aiwoni ajattelewi,
Mieli ruweta runoille,
Laatiua laulamahan.
Weli kulta weikkoseni,
Kaunis kielikumppalini!
Harwoin yhtehen yhymmä,
Saanemma sanelemahan,
Näillä raukoilla rajoilla,
Polosilla Pohjan mailla;
Pannos nyt käsi kätehen,
Haka toisehen hakahan,
Lauloaksemma hywiä,
Parahia pannaksemma;
Kuulla noien kultasien,
Tietä mielitehtosien,
Nuorisossa nousewassa,
Kansassa kasuawassa;
Noita saatuja sanoja,
Wirsiä wetelemiä,
Wyöltä wanhan Wäinämöisen,
Alta ahjon Ilmarisen,
Päästä kalwan kaukomielen,
Joukahaisen jousen tiestä,
Pohjan peltojen periltä,
Kalewalan kankahilta.
Niit’ ennen isoni laulo
Kirweswartta wuollessansa,
Niitä äitini opetti,
Niitä eukko neuotteli,
Keträwartta kiertessänsä,
Wäätessänsä wärttinätä.
Nu mig göres lust i hågen,
I mitt hufvud bor en tanke,
Lust jag har att börja runor,
Laga mig till reds att sjunga.
Du min vän, min gode broder,
Ädle språk-kamrat, ej ofta
Händer, att vi här förenas,
Börja samtal med hvarandra,
Här i dessa öde-trakter,
Dessa sorgsna nordanländer.
Lägg då hand i hand och foga
Hake i den andra haken,
För att sjunga goda qväden,
Fram de bästa sånger lägga,86
Att de ädle dem må höra.
Sångens vänner dem förnimma
Bland den ungdom, nu här uppgår,
Bland den skara, som här växer –
Dessa ord som gåfva fångna,
Dessa ljufva sånger, tagna
Från den gamle Wäinös bälte.
Under Ilmarinens ässja,
Ned från Kaukomielis svärdsudd,
Joukahainens båges bane,
Från det innersta af Pohja
Och från Kalevalas moar.
Dessa sjöng min fader fordom,
Då till yxan skaft han täljde,
Dessa lärde mig min moder,
Qvad för mig min fostrarinna,87
Under det hon vred sin slända,
Bringade sin ten i rullning.
Wiel’ on muitaki sanoja,
Ongelmoita oppimia,
Tiewieristä tempomia,
Ännu andra ord det finnes,
Dem jag fångat, dem jag lärt mig,
Plockat upp88 vid vägens sidor,
52
Fennica.indd 52
17.1.2019 14:54:53
�. Runo — Första Runan
.
.
.
.
.
.
.
Kanarwoista katkomia,
Risukoista riipomia,
Wesoista wetelemiä,
Paimenessa käyessäni,
Lassa karjan katsannossa,
Metisillä mättähillä,
Kultasilla kunnahilla,
Mustan Muurikin jälessä,
Kimmon kirjawan keralla.
Sieltä sain sa’an sanoja,
Tuhat wirren tutkelmoita;
Ne wirret kerälle käärin,
Sowittelin sommelolle;
Kerän pistin kelkkahani,
Sommelon rekoseheni.
Wiikon on wirteni wilussa,
Kauan kaihossa siasnut,
Jo tuonen wilusta wirret,
Laulut kaikki pakkasesta
Rahin rautasen nenähän,
Petäjäisen pienan päähän,
Alle kuulun kurkihirren,
Alle kaunihin katoksen,
Keritellen pään kerältä,
Saahen solmun sommelolta.
Dem jag brutit har från ljungen,
Rifvit lös från skogens ruskor,
Från de späda skotten dragit,
Under det jag gick att valla,
Gick som barn att vakta hjorden,
På de honungsrika tufvor,
Uppå fältets gyllne kullar,89
Efter Muurikki90 den svarta,
Den med fläckar märkta Kimmo.
Hundra ord jag hemtat dädan,
Tusen ämnen för att sjunga;
Sångerna uti ett nystan,
I en bundt jag sammanhvälfde,
Lade nystanet på kälken,
Bundten i min lilla släde.
Länge har min sång i kölden,
Länge i det dolda varit;
Nu jag sången vill ur kylan,91
Visorna ur kölden hemta
Hit till hörnet af vår jernbänk,
Ändan af den fasta plankan,
Under dessa sköna sparrar,
Denna vidtberömda takås,
Lossande mitt nystans ända,
Knuten lösande af bundten.
Niin laulan hywänki wirren,
Kaunihinki kalkuttelen,
Ruualta rukihiselta,
Oluelta otraselta.
Kun ei oo olutta luona,
Tahi taaria tähellä;
Laulan suulta laihemmalta,
Wetoselta wierettelen,
Kuulun iltani kuluksi,
Wähän päiwän päätteheksi;
Waiko aamun alkeheksi,
Huomeneni huopeheksi?
Runeberg has omitted the lines 41−42.
Runeberg 1837: Murikki.
Runeberg 1837: Nu
jag vill ur kylan
sången.
Runeberg 1837: för
handen.
Runeberg 1837: droppa.
Så en vacker sång jag sjunger,
Låter väl en herrlig ljuda,
Sen jag rågens kärna njutit
Och med kornet mig förfriskat.
Om ej öl förhanden92 finnes,
Om ej spisöl mer är öfrigt,
Sjunger jag med torra läppar,
Drillar vid en droppe93 vatten,
Att den sköna qvällen ända,
Aftonskymningen förjaga,
Kanske nästa morgon möta,
Nästa gryning än förljufva.
53
Fennica.indd 53
17.1.2019 14:54:53
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
Noin kuulin saneltawaksi,
Tiesin wirttä tehtäwäksi:
Yksin meillä yöt tulewat,
Yksin päiwät walkeawat,
Yksin synty Wäinämöinen,
Ilmautu ikirunoja.
Så jag hörde fordom sägas,
Så man sången förr begynte:
En i sender kommer natten,
En i sender ljusnar dagen,
Ensam föddes Wäinämöinen,
Den evärdelige sångarn.
Kawe ukko Pohjan herra,
Waka wanha Wäinämöinen,
Makas äitinsä kohussa
Kolmekymmentä keseä,
Yhen werran talwiaki.
Ikäwysty aikojansa,
Ouostu elämätänsä,
Kun ei konsa kuuta nähnyt,
Eikä päiweä tawannut.
Kave Ukko, Nordens herre,
Gamle trygge Wäinämöinen
Låg uti sin moders sköte,
Dvaldes der i tretti somrar
Och i vintrar lika många.
Tyckte tiden långsamt skrida,
Kände ledsnad vid sin lefnad,
När han ej fick månen skåda,
Och ej solens ljus betrakta.
Sanowi sanalla tuolla,
Lausu tuolla lausehella:
Kuu keritä, päiwyt päästä,
Otawa yhä opeta,
Miestä ouoilta owilta,
Weräjiltä wierahilta,
Näiltä pienilta pihoilta,
Kapehilta käytäwiltä.
Päästä kuuta katsomahan,
Päiweä tähyämähän,
Otawaista oppimahan,
Ilmoja ihoamahan.
Höjde då sin röst och sade,
Talade med dessa orden:
”Lös o Måne, Sol befria,
Och du Karlavagn ledsaga
Mannen från ej kända dörrar,
Genom obekanta leder,
Ifrån dessa trånga gårdar,
Dessa alltför smala gångar.
Hjelpen mig att månen skåda
Och att solens ljus betrakta,
Lära karlavagnen känna,
Glädja mig af fria luften.”
Kun ei kuu kerittänynnä,
Eikä päiwyt päästänynnä;
Itse wiilasi weräjän
Sormella nimettömällä,
Potkasi punasen portin
Wasemalla warpahalla;
Tuli kynsin kynnykselle,
Polwin porstuan owelle,
Jalan kahen kartanolle.
När ej Månen honom löser,
Honom Solen ej befriar,
Sjelf han för sig ledet öppnar
Med det ej benämnda fingret,
Sparkar upp den röda porten
Med en tå på venstra foten,
Går på händerna till tröskeln,
Fram till farstu-dörrn på knäna
Och på fötterna till gården.
54
Fennica.indd 54
17.1.2019 14:54:53
�. Runo — Första Runan
.
.
.
.
.
.
.
Pääsi kuuta katsomahan,
Päiweä tähyämähän,
Otawaista oppimahan,
Ilmoja ihoamahan.
Kom så ut att månen skåda
Och att solens ljus betrakta,
Lära karlavagnen känna,
Glädja sig af fria luften.
Yöllä synty Wäinämöinen,
Päiwällä meni pajahan.
Takoa taputtelewi,
Lyöä lynnähyttelewi;
Tako olkisen orihin,
Hernewartisen hewosen.
Selkeä silittelewi,
Taljoa taputtelewi:
”Sopisi selällä olla
Ketun päällä kelletellä.”
Itse istuwi selälle,
Löihen reisin ratsahille,
Ajoa tomuttelewi,
Matkoansa mittelewi,
Orihilla olkisella,
Hernewarrella hewolla.
Wäinämöinen föds om natten,
Går i smidjan andra dagen.
Smider hamrande med släggan,
Städet klingar under slagen;
Smider sig en halmlik fåle,
Häst, som liknar ärtens stängel.
Stryker hästen långsmed ryggen,
Klappar fålen uppå bullet:
”Dugde att på ryggen sitta,
Gunga på det mjuka hullet.”
Sjelf han sätter sig på ryggen,
Gränsle sig på hästen kastar,
Rider, så att marken dånar,
Och tillryggalägger vägen
På sin häst, som halmen liknar,
På den ärtskaftlika fålen,
Ajo Wäinölän ahoja,
Kalewalan kankahia,
Hepo juoksi, matka joutu,
Koti jääpi, tie lyheni.
Jo ajo meren selälle,
Ulapalle aukialle,
Ei kastu oron kapiot,
Eikä wuohiset hewosen.
Red i Wäinö-gårdens lunder,
Uppå Kalevalas moar,
Hästen sprang, det led med färden,
Hemmet blef och vägen aftog.
Red så ut på hafvets yta,
På den vida, öppna fjärden.
Icke vätas hingstens hofvar,
Hästens leder fuktas icke.
Lappalainen kyyttösilmä
Piti wiikoista wihoa,
Kanto kaukaista katsetta,
Kera wanhan Wäinämöisen.
Laatiwi tulista jousta,
Jalokaarista kaniwi;
Kaaren rauasta rakenti,
Selän waskesta walawi.
Var en Lapp med skefva ögon,
Som af gammalt ilska hyste,
Närde agg från fordna dagar
Mot den gamle Wäinämöinen.
Fogade en eldsnabb båge,
Bildade ett ståtligt vapen.
Utaf jern han bågen smider
Och dess rygg af koppar gjuter.
55
Fennica.indd 55
17.1.2019 14:54:53
�Fennica: Kalevala
.
.
.
Dem med guld han sedan pryder,
Smyckar omsorgsfullt med silfver;
Får så bågen färdig bildad,
Snabba vapnet sammanfogadt.
Skön var bågen till att skåda
Och dess värde icke ringa.
Der en häst stod bak på ryggen,
Långsmed stocken sprang en fåle,
[Kapo hvilade på bågen]
Och vid trissan låg en hare.
Wuoli piiliä pinosen,
Kolmisulkia kokosen;
Minkä saapi walmihiksi,
Sen pojat sulittelewi
Pääskyn pienillä sulilla,
Warpusen wiwustimilla.
Täljer nu en skock af pilar,
Fjädrade på trenne sidor.
Hvarje pil, han färdig täljer,
Blir af sönerna befjädrad
Med små fjädrar utaf svalan
Och med sparfvens lätta vingar.
Millä noita karretahan,
Karretahan, woietahan?
Maon mustilla mujuilla,
Kyyn käärmehen käwyillä.
.
Noita kullan kirjaeli,
Hopialla huolitteli.
Sai kaari kanineheksi,
Jousi warsin walmihiksi,
Kaari kaunihin näkönen,
Jousi jonki maksawainen;
Heponen selällä seiso,
Warsa juoksi wartta myöten,
Kapo kaarella makasi,
Jänö jäntimen siassa.
Hvarmed härdas dessa pilar,
Hvarmed härdas och bestrykas?
Med en ormslås svarta vätskor,
Skarpa ettern af en huggorm.
.
Hvadan fick han fjäder-snören,
Hvadan strängen till sin båge?
Der han fick sig fjäder-snören,
Der han fick en sträng till bågen:
Ifrån hår af Hiisi-hästen,
Ifrån Lempo-fålens klädnad.
Mistä sai sulitut rihmat,
Kusta jäntehen tapasi?
Tuolta sai sulitut rihmat,
Tuolta jäntehen tapasi,
Hiwuksista Hiien ruunan,
. Lemmon warsan waattehista.
.
Sedan pilarna man svarfvat
Och med fjädrar dem omgifvit,
Han till fots sin väg beträder,
Vandrar stigande med snabbhet:
Goda bågen under armen,
Kogret pil-uppfyldt på ryggen;
Går till fallet af eld-forssen,
Till den helga flodens hvirvel.
Sai nuolet sulineheksi,
Wasamat wanuneheksi;
Astua taputtelewi,
Käyä luikerrehtelewi,
Hywä kaari kainalossa,
Wiini nuolia selässä,
Korwalle tulisen kosken,
Pyhän wirran pyörtehelle.
56
Fennica.indd 56
17.1.2019 14:54:53
�. Runo — Första Runan
.
.
.
.
.
.
Katso illan, katso aamun,
Katso kerran keskipäiwän,
Tulewaksi Wäinämöistä,
Saawaksi suwantolaista.
Spejar morgon, spejar afton,
Spejar hela middagstiden,
Om ej Wäinämöinen komme,
Om ej vattnets vän anlände.
Niin päiwänä muutamena,
Huomenna monikahana,
Loi silmänsä luotehelle,
Käänti päätä päiwän alle,
Keksi wanhan Wäinämöisen
Selällä meren sinisen.
När en dag det åter hände,
Fogade sig någon morgon
Att sin blick han hof mot vester,
Vände hufvudet åt solen,
Såg han gamle Wäinämöinen
På det blåa hafvets yta.
Koppowi tulisen jousen,
Otti kaaren kaunihimman;
Jännitti tulisen jousen,
Weti waskisen wekaran,
Wasten polwea wasenta,
Alta oikian jalansa.
Weti wiinestä wasaman,
Sulan kolmikoipisesta;
Otti nuolen oikeimman,
Walitsi parahan warren.
Fattade i eldsnabb båge,
Tog sitt allra skönsta vapen,
Spände så det snabba vapnet,
Drog den starka koppar-bågen
Upp emot det venstra knäet,
Höll i bögeln högra foten.
Grep en pil utur sitt koger,
Fjädrad pil ur djurskinnhölstret;
Tog den rakaste bland pilar,
Valde ut det bästa skaftet.
Weti jousen jouahutti,
Käsin kaaren käännällytti,
Korwahan kowan tulisen,
Käen oikian nenähän,
Pään waralle Wäinämöisen,
Surmaksi suwantolaisen.
Skyndsamt nu han bågen spänner,
Vänder den i sina händer;
För till örat eldig båge,
Vid sin högra hand den ställer
För att döda Wäinämöinen,
Vattnets vän om lifvet bringa.
Emo kielti, waimo kielti,
Epäsi kawetta kaksi,
Kielti kolme Luonnotarta,
Ampumasta Wäinämöistä.
”Elä ammu Wäinämöistä!
Wäinö on tätisi poika.”
Modren nekar, hustrun nekar,
Tvenne menskor honom neka,
Neka tre naturens döttrar
Att ej Wäinämöinen skjuta:
”Ej du skjute Wäinämöinen,
Son är Wäinö till din faster.”
Toki ampu ei totellut;
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Kun käsi ylentänehe,
.
Sköt ändock, han lydde icke,
Tog till orda sjelf och sade.
”Allt som handen riktar högre,
57
Fennica.indd 57
17.1.2019 14:54:53
�Fennica: Kalevala
Piponius 1839: Ej du
gamla Väinämöinen / Skall som dödlig hemmet skåda, /
Skall ej mera i din
lefnad, / Ej sålänge
dagar randas, / Gå
i Väinös svedjelundar, / Uppå Kalevalas slätter (lines
241−246).
.
.
.
.
.
Sen nuoli alentuoho;
Kun käsi alentanehe,
Sen nuoli ylentyöhö.”
I den mon må pilen sänkas;
Allt som handen riktar lägre,
I den mon må pilen höjas.[”]
Ampu yhen nuoliansa,
Niin meni kowan ylätse
Päältä pään on taiwosehen;
Tahto taiwonen haleta,
Ilman kaaret katkiella.
Sköt så af den första pilen,
Allt för högt den pilen flydde,
Öfver hufvudet till himlen;
Himlen hade nära brustit,
Luftens bågar sprungit sönder.
Ampu toisen nuoliansa,
Niin meni kowan alatse
Alasehen maaemähän;
Tahto maa manalle mennä,
Hieta harju halkiella.
Sköt så af den andra pile,
Allt för lågt den pilen flydde,
For i låga moder-jorden;
Den till Manala vill sjunka
Och dess åsar nästan brista.
Ampu nuolen kolmannenki,
Käwi kohti kolmannesti,
Sapsohon sinisen hirwen,
Alta wanhan Wäinämöisen,
Läpi länkiluun lihoista,
Kautta kainalon wasemen.
Sköt så af den tredje pilen,
Och den tredja pilen träffar
Uti blåa elgens mjälte
Under gamle Wäinämöinen.
Pilen for igenom köttet
Uppå hästens venstra skuldra.
Sillon wanha Wäinämöinen
Käänty kämmenin wesille,
Sortu sormin lainehesen,
Koprin kuohuun kohahti,
Selästä sinisen hirwen,
Hernewartisen hewosen.
Nu den gamle Wäinämöinen
Kom med händerna i vattnet,
Föll med fingrarna i böljan,
Damp med näfvarna i svallet,
Sjönk ifrån den blåa elgen,
Från den ärtskaftlika hästen.
Lappen med de skefva ögon
Sjelf till orda tog och sade:
”Ej du gamle Wäinämöinen
Skall uti din lefnad mera,
Ej så länge tiden varar,
Klara månen ännu lyser,
Wäinö-gårdens fält beträda,
Kalevalas moar trampa”.94
Lappalainen kyyttösilmä
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Et sinä wanha Wäinämöinen
Enämpi eläwin silmin,
Sinä ilmoissa ikänä,
Kuuna kullan walkiana,
.
Astu Wäinölän ahoja,
Kalewalan kankahia.”
.
58
Fennica.indd 58
17.1.2019 14:54:53
�. Runo — Första Runan
.
Waka wanha Wäinämöinen
Siitä kulki kuusi wuotta,
Seuro seitsemän keseä,
Karehti kaheksan wuotta,
Selwällä meren selällä,
Ulapalla aukialla,
Eessähän wesi wetelä,
Taiwas sininen takana.
Gamle trygge Wäinämöinen
Sen omkring i sex år vräkes.
Hit och dit sju somrar drifves,
Irrar af och an i åtta
Uppå hafvets stora yta,
På den vida, öppna fjärden.
Under honom flyter vattnet,
Ofvan hvälfves blåa himmeln.
.
Siinä mies meret lukewi,
Uros aallot arwelewi;
Kussa päätänsä kohotti,
Sihen saaria saneli;
Kussa kättä käännähytti,
.
Sihen nientä siiwoeli;
Kussa jalka pohjautu,
Kalahauat kaiwaeli;
Kussa maat on maata waston,
Sihen siunasi apajat;
.
Kuhun seisottu selällä,
Sihen luopi luotoloita,
Karipäitä kaswatteli,
Joihin laiwat lasketahan,
Päät menewi kauppamiesten.
Här nu mannen täljer hafven,
Hjelten böljorna begrundar;
Hvar han höjer upp sitt hufvud,
Der med ord han holmar skapar;
Hvar han råkar vända handen,
Der han reder till en udde;
Hvarest foten möter bottnet,
Gräfver han för fisken gropar;
Hvarest land till land sig närmar,
Signar han för notvarp ställen;
Hvar han stadnar uppå fjärden,
Låter han små klippor födas,
Dolda grund i vattnet växa,
Emot hvilka skeppen styras,
Köpmännen sitt lif förlora.
.
Tuli kokko maalta Turjan,
Laskihen Lapista lintu;
Lentelewi, liitelewi,
Lenti iät, lenti lännet,
Lenti luotehen loputen,
Peritellen pohjasilman,
Etsien pesän sioa,
Asunmaata arwaellen.
Kom en örn från Turja-landet,
Fogel sig från Lappland sänkte,
Flyger ömsom, ömsom stadnar;
Flög i öster, flög i vester,
Flög så långt sydvest sig sträcker
Och till nordens sista gränser.
Söker för sitt bo ett ställe,
Plats, hvarest hon vistas kunde.
Sillon wanha Wäinämöinen
Nosti polwensa merestä
Heinäseksi mättähäksi,
Kuloseksi turpeheksi.
Nu den gamle Wäinämöinen
Höjde upp sitt knä ur hafvet,
Att en hörik tufva vara,
Stråbevuxen, vissnad torfve.
.
.
59
Fennica.indd 59
17.1.2019 14:54:53
�Fennica: Kalevala
Piponius 1839: Må
till jord och land
förvandlas!
Piponius 1839: Och
den höga himmeln
bildas / Utaf äggets
öfre delar (lines
308−309).
Piponius 1839: Såsom sol må lysa jorden!
Piponius 1839: Ägggets andra stycken
sedan / Tindra såsom milda stjernor!
(lines 314−315).
.
.
.
.
.
.
.
Tuopa kokko Turjalainen
Sai siitä pesän sioa;
Keksi mättähän mereltä,
Sinerwöisen lainehelta,
Lentelewi, liitelewi,
Päähän polwen laskeuwi.
Hiero heinästä peseä,
Kulon päästä kutkutteli;
Niin muni munia kuusi,
Kuusi kullaista munoa,
Rautamunan seitsemännen.
Örnen ifrån Turja-landet
Fann nu plats att bo sig bygga,
Märkte tufvan uti hafvet,
Uppå böljan blåa strimman.
Flyger ömsom, ömsom stadnar,
Sänker sig på knäets ända,
Utaf höet bo sig fogar,
Flätar af det torra gräset;
Lägger så sex ägg i boet,
Gyllne voro de sex äggen,
Men ett sjunde var ett jern-ägg.
Hierelewi, hautelewi
Päätä polwen lämmittäwi;
Siitä wanha Wäinämöinen
Tunsi polwensa palawan,
Jäsenensä lämpiäwän.
Wawahutti polwiansa,
Järkäytti jäseniänsä,
Munaset wetehen wieri,
Karskahti meren karihin;
Munat wierähti muruiksi,
Kokko ilmoille kohosi.
Ligger sedan uppå äggen,
Knäets ända örnen värmer.
Deraf gamle Wäinämöinen
Kände hetta uti knäet,
Röjde att hans leder värmdes.
Plötsligt rörde han på knäna,
Skakade om sina leder,
Äggen rullade i vattnet,
Skramlade emot ett stengrund,
Äggen splittrades i stycken,
Örnen höjde sig i luften.
Sillon wanha Wäinämöinen
Sano muutaman sanansa:
”Munasen alanen puoli
Alaseksi maaemäksi!
Munasen ylänen puoli
Yläseksi taiwoseksi!
Mi munassa walkiata,
Se päiwäksi paistamahan!
Mi munassa ruskiata,
Se kuuksi kumottamahan!
Munasen muruja muita
Ne tähiksi taiwahalle!”
Derpå gamle Wäinämöinen
Några ord allenast sade:
”Nedra delen utaf ägget
Till den låga jord må varda,95
Öfra delen utaf ägget
Må till höga himlen bytas.96
Hvad som hvitt i ägget finnes,
Må som sol på fästet lysa,97
Men det gula uti ägget
Må som måne mörkret skingra.
Äggets andra smärre stycken
Bytas må till himlens stjernor”.98
60
Fennica.indd 60
17.1.2019 14:54:53
�Toinen Runo — Andra Runan
Toinen Runo.
Andra Runan.
.
.
.
.
.
Ändock nalkas onda dagar,
Ofärd hotar Wäinämöinen.
Han som granens ruska drifves,
Som en stubbe utaf furu,
Långsmed öar, dem han skapat,
Holmar, hvilka sjelf han frambragt;
Ruskan är till men i vattnet,
Fattig man för rik i vägen.
Sillon wanha Wäinämöinen
Itse noin sanoiksi wirkki:
Woi minä polonen poika,
Woi poika polon alanen!
Jo minä johonki jouwuin,
Uros kunnekki utauin!
Kuuksi päiwäksi kululle,
iäkseni ilman alle,
Tuulen tuuwiteltawaksi,
Aaltojen ajeltawaksi,
Näillä wäljillä wesillä,
Lakehilla lainehilla.
Der nu gamle Wäinämöinen
Sjelf till orda tog och sade:
”Ve mig arme, olycksfulle,
Af elände undertryckte!
Hurudant är nu mitt läge,
Hvart är jag, en hjelte, kommen?
Att i år och dar kringdrifvas,
Irra under öppna himlen,
Kastas af och an af stormen,
Hit och dit af böljor vräkas
Uppå dessa vida vattnen,
Uppå hafvets breda böljor.
En tieä polonen poika
Polosina päiwinäni,
Tällä inhalla iällä,
Katowalla kannikalla,
Tuulehenko teen tupani,
Wetehenkö saunan salwan.
Teen mä tuulehen tupani,
Ei oo tuulessa tukia;
Westän saunani wetehen;
Wesi wiepi westokseni.
Icke vet jag, olycksfulle,
Uti dessa onda dagar,
Dessa mödofulla tider,
Invid lifvets gräns, som flyktar,
Om min stuga jag i vinden,
Eller uti vattnet timrar;
Gör min stuga jag i vinden,
Intet stöd i vinden finnes;
Om jag den i vattnet timrar
Vattnet bortför, hvad jag timrat”.
Tuuli tuuli luotehesta,
Aalto lännestä ajaksen,
Kanto wanhan Wäinämöisen,
Pimiähän Pohjolahan,
.
Tuho kuitenki tulewi,
Tuho wanhan Wäinämöisen;
Kulki kuusissa hakona,
Petäjäissä pehkiönä,
Luomiansa luotoloita,
Saaria sanelmiansa;
Haittana hako wesillä,
Tiellä köyhä rikkahilla.
Blåste från sydvest en stormvind,
Böljorna från vester drefvos,
Förde gamle Wäinämöinen
Bort till Pohjola, det mörka,
61
Fennica.indd 61
17.1.2019 14:54:53
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
.
Miesten syöjähän siahan,
Urosten upottajahan.
Siinä itki Wäinämöinen,
Siinä itki ja urisi,
Sata haamoa siwulla,
Tuhat tuulen pieksälmätä.
Sano wanha Wäinämöinen:
”Woi minä polonen poika!
Kun ma uin omilta mailta,
Jouwuin maille wierahille,
Näille paikoille pahoille,
Teille tietämättömille.
Kaikki täällä puut purewi,
Kaikki hawut hakkoawi,
Kaikki lehmät leikkoawi,
Kaikki rietat riiwoawi,
Näillä raukoilla rajoilla,
Polosilla Pohjan mailla.
Till den ort, som männer slukar,
Hjeltar uti vågen dränker.
Der nu gråter Wäinämöinen,
Gråter och sig högljudt jemrar,
Hundra sår han har i sidan,
Tusen hugg af vinden gifna.
Sade gamle Wäinämöinen:
”Ve att ifrån egna nejder
Bort jag samm beklagansvärde
Och kom hit till andra länder.
Onda äro dessa trakter,
Inga vägar af mig kända,
Här mig rifva alla träden,
Alla barrträdsruskor såra,
Alla qvistar slå mig arme,
Mot mig rasar allt det värsta
Uti dessa usla nejder,
Dessa arma nordanländer.
Enkä tieä tietä käyä,
Outo matkoja osoa,
Palatakseni kotia,
Tulla maille tuttawille;
Tiehyt metsähän wetäwi,
Onkelmoinen ottelewi.
Icke kan jag finna vägen,
Vet, som främling, ej af kosan
Att till hemmet återvända,
Komma till bekanta nejder.
Vägen leder ut åt skogen,
Onkelvoinen för mig vilse.
Matka Teppo, tie jumala!
Tules tietä neuomahan,
Tien wieriä wiittomahan,
Rastia rakentamahan,
Jotta mies metsät osaisi,
Uros korwet arweleisi,
Palatessansa kotia,
Saahessa omille maille.”
Teppo, du om vägen råder,
Kom att kosan åt mig visa,
Att med stakar vägen teckna,
Märken skara uti träden,
Att i skogar mannen hittar,
Hjelten sig ur öknen letar,
När han om till hemmet vänder,
Sig beger till egna nejder”.
Louhi Pohjolan emäntä,
Pohjan akka harwahammas,
Nousi aiwan aikasehen,
Aiwan aika huomenessa;
Pian pirtin lämmitteli,
Louhi Pohjolas värdinna,
Pohja-gårds tandglesa gumma
Vaknade en morgon tidigt
Och i dagens gryning uppsteg.
Eldar i en hast sin stuga,
62
Fennica.indd 62
17.1.2019 14:54:53
�Toinen Runo — Andra Runan
.
.
.
.
.
.
.
Hiilet lietehen kokosi.
Siitä pyyhki pienen pirtin,
Lautalattian lakasi,
Wastasella warpasella,
Lautasella lehtisellä.
Ammueli rikkasensa
Waskisehen wakkasehen.
Wei ne ulos usta myöten,
Pellolle pihoa myöten.
Seisotaksen kuulemahan,
Kuulemahan katsomahan,
Pellolla perimmäisellä,
Takimmalla tanhualla.
Kuulewi merelta itkun,
Poikki joen juorotuksen.
”Ei oo itku lapsen itku,
Eikä itku naisen itku;
Itku on partasuun urohon,
Urina uwantolaisen.”
Samlar kolen uppå härden,
Städar så sin lilla stuga,
Sopar golfvets tiljor rena,
Torkar med sin lilla risqvast
Af löfrika qvistar fogad.
Soporna hon sedan öser
I en ask af koppar gjuten,
Bär dem ut igenom dörren,
För på åkern öfver gården.
Stadnar plötsligt för att lyssna,
För att lyssna, för att höra,
På det längst belägna fältet,
På den mest aflägsna åkern;
Hör ett gråtande på hafvet,
Jemrande tvärsöfver floden:
”Barna-gråt är icke gråten,
Jemmern ej en qvinnas jemmer;
Gråten är en skäggig hjeltes,
Jemmern af Uvantolainen”.
Louhi Pohjolan emäntä,
Pohjan akka harwahammas,
Työnti wenosen wesille,
Kolmilaian lainehille,
Souti luoksi Wäinämöisen,
Luoksi itkewän urohon.
Louhi Pohjolas värdinna,
Pohja-gårds tandglesa gumma
Sköt sin farkost ut på vattnet,
Trebördsbåten uppå böljan.
Ror så hän till Wäinämöinen,
Fram till hjelten, som sig jemrar.
Siinä itki Wäinämöinen,
Urisi uwantolainen,
Suu liikku, järisi parta,
Waan ei leuat lonkaelle,
Eikä hampahat hajonne.
Der nu gråter Wäinämöinen,
Jemrar sig Uvantolainen,
Munnen röres, skägget darrar,
Men ej vrida sig hans läppar,
Icke skiljas åt hans tänder.
Louhi Pohjolan emäntä,
Pohjan akka harwahammas,
Otti miehen itkemästä,
Urohon urisemasta,
Istutti wenon perähän,
Itse airoille rupesi,
Souti poikki Pohjolahan,
Louhi Pohjolas värdinna,
Pohja-gårds tandglesa gumma,
Gör på mannens gråt en ände,
Hjelten ifrån jemmern frälsar;
Ställer honom uti styret,
Sjelf vid årorna sig sätter.
Så till Pohjola hon rodde,
63
Fennica.indd 63
17.1.2019 14:54:53
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
.
Portin Pohjolan etehen.
Syötti miehen, juotti miehen,
Kostutteli kuolemasta;
Siitä noin sanoiksi saatti,
Kysytteli, lausutteli:
”Mitä itket Wäinämöinen,
Uikutat uwantolainen?”
Framför Pohja-gårdens portar.
Låter mannen äta, dricka,
Frälsar honom ifrån döden;
Sedan tager hon till orda,
Talar och af hjelten spörjer:
”Hvarför gråter du o Wäinö,
Jemrar dig Uvantolainen”?
Waka wanha Wäinämöinen
Itse tuon sanoiksi wirkki.
”Ikäwä minun tulewi,
Ikäwä tulettelewi,
Wieras maalla wierahalla,
Outo ouossa kylässä.
Tuota itken tuon ikäni,
Puhki polweni murehin:
Kun ma uin omilta mailta,
Tulin mailta tuttawilta,
Näille ouoille owille,
Weräjille wierahille.”
Gamle trygge Wäinämöinen
Sjelf till orda tog och sade:
”Ledsnaden mig här betager,
Ingen ro den åt mig lemnar,
Då jag främling är i landet,
Okänd man ibland ej kända.
Derför all min tid jag gråter,
Sörjer genom hela lifvet,
Att jag samm från egna länder,
Mig begaf från kända nejder
Hit till obekanta dörrar,
Portar, dem jag icke känner”.
Louhi Pohjolan emäntä
Siitä noin sanoiksi saatti:
”Elä itke Wäinämöinen,
Uikuta uwantolainen;
Hywä tääll’ on ollaksesi,
Elinaikasi elellä,
Pohjan poikajen tiloilla,
Asemilla armahilla,
Syöä luotasi lihoa,
Juoa tuopista olutta.”
Louhi Pohjolas värdinna
Tog till orda nu och sade:
”Ej du gråte Wäinämöinen,
Jemre dig Uvantolainen.
Här för dig är godt att lefva,
Att ditt hela lif tillbringa,
Uti Pohja-söners gårdar,
På de ljufva boningsställen,
Äta kött, som för dig sättes,
Dricka öl ur fulla stopet”.
Sillon wanha Wäinämöinen
Itse wirkki, noin nimesi:
”Kylkehen kylänen syönti
Hywissäki wierahissa;
Mies on maallansa parempi,
Kotonansa korkiampi.
Suoppa luoja, luo jumala,
Pääsisin omille maille;
Nu den gamle Wäinämöinen
Yttrade ett ord och sade:
”Borta båtar maten ringa,
Om man äfven väl undfägnas.
Mannen i sitt land är bättre,
Högre är hans värde hemma.
O du Skapare förunna,
Att till eget land jag kommer;
64
Fennica.indd 64
17.1.2019 14:54:53
�Toinen Runo — Andra Runan
Parempi omalla maalla
Juoa wettä roppehesta,
Kuni maalla wierahalla
Juoa tuopista olutta.”
.
.
.
.
.
.
.
Bättre är i egna länder
Dricka vatten ur en rifva,
Än att uti andra länder
Tömma öl ur fulla stopet”.99
Louhi Pohjolan emäntä
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Niin mitä minulle annat,
Kun saatan omille maille,
Oman pellon pientarelle,
Oman pihan rikkasille?”
Louhi Pohjolas värdinna
Yttrade ett ord och sade:
”Nå hvad skulle du mig gifva,
Om jag dig till hemmet bragte,
Bort till egna åker-renar,
Spånorna på egen backe”?
Sano wanha Wäinämöinen:
”Mitäpä kysyt minulta,
Kun saatat omille maille,
Oman käen kukkumille,
Oman kukon kuulumille,
Oman saunan lämpimille?”
Sade gamle Wäinämöinen:
”Hvad vill du af mig begära,
Om du bringar mig till nejder,
Der min hembygds gökar gala,
Hvarest egen tupp jag hörer,
Der min egen stuga eldas”?
Sano Pohjolan emäntä:
”Ohoh wiisas Wäinämöinen!
Taiatko takoa sammon,
Kirjokannen kirjaella,
Yhen joukkosen sulasta,
Yhen willan kylkyestä,
Yhen otrasen jywästä,
Yhen wärttinän muruista;
Annan neion palkastasi,
Työstäsi tytön ihanan,
Saatan sun omille maille,
Oman käen kukkumille,
Oman kukon laulamille,
Oman saunan lämpimille.”
Sade Pohja-gårds värdinnan:
”O du vise Wäinämöinen!
Kan åt mig du Sampo smida,
Sira ut det granna locket,
Bilda af en svane-fjäder100,
Göra af ett litet ullstrå,
Göra af ett litet kornfrö
Och en söndrig sländas stycken;
Med en mö jag lönar mödan,
Arbetet med fager flicka,
Bringar äfven dig till nejder,
Der din hembygds gökar gala,
Hvarest egen tupp du hörer,
Der din egen stuga eldas.”
Waka wanha Wäinämöinen
Sanan wirkko, noin nimesi:
”En minä takoa taia,
Enkä kantta kirjaella;
On seppo omalla maalla,
Warsin taitawa takoja,
Piponius 1839: Bättre är det, att i hemmet / Dricka vatten ur en rifva, / Än
att öl som främling
tömma / Ur en stop
i andra länder (lines
146−149).
Castrén’s correction: svane-fjäder ǁ
svanes fjäder.
Gamle trygge Wäinämöinen
Yttrade ett ord och sade:
”Sjelf jag ej förstår att smida,
Kan ej sira granna locket,
Men en smed i hemmet finnes,
Hamrare med fyndigt sinne,
65
Fennica.indd 65
17.1.2019 14:54:53
�Fennica: Kalevala
Castrén’s correction:
svane-fjäder ǁ svanes fjäder.
.
.
.
.
.
.
Jok’ on taiwoa takonut,
Ilman kantta kalkutellut,
Ei tunnu wasaran jälki,
Eikä pihtien pitämä.”
Hvilken äfven smidt på himmel.
Som på luftens lock har hamrat;
Hvarken synas spår af hammarn,
Eller märken efter tånger.”
Sano Pohjolan emäntä,
Pohjan akka harwahammas:
”Kenpä sampuen takoisi,
Kirjokannen kirjoaisi,
Yhen joukkosen sulasta,
Yhen willan kylkyestä,
Yhen otrasen jywästä,
Yhen wärttinän muruista;
Saisi neion palkastansa,
Työstänsä ihanan immen.”
Sade Pohjolas värdinna,
Pohja-gårds tandglesa gumma:
”Den som Sampo åt mig smidde,
Kunde granna locket sira,
Bilda af en svane-fjäder101,
Göra af ett litet ullstrå,
Af ett enda litet kornfrö
Och en söndrig sländas stycken,
Finge jungfrun för sin möda,
För sitt arbet’ fagra flickan.”
Silloin wanha Wäinämöinen
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Kun saatat omille maille,
Annan seppo Ilmarisen,
Joka sampuet takowi,
Kirjokannet kirjoawi,
Neityet lepyttelewi,
Tinarinnat riuwuttawi.”
Nu den gamle Wäinämöinen
Yttrade ett ord och sade:
”Om du mig till hemmet bringar,
Ger jag smeden Ilmarinen,
Som det goda Sampo smider,
Sirar ut det granna locket,
Jungfrurs sinnen äfven blidkar,
Tennbriskprydda flickor eldar”.
Siitä Pohjolan emäntä,
Pohjan akka harwahammas,
Pani oron juoksemahan,
Liinaharjan liikkumahan.
Waka wanha Wäinämöinen
Itse istuwi rekehen,
Korjahan korenteleksen,
Ajoa karittelewi,
Pimiästä Pohjolasta,
Summasta Sariolasta.
Derpå Pohjolas värdinna,
Pohja-gårds tandglesa gumma
Satte hingsten till att springa,
Hvita manen till att röras.
Gamle trygge Wäinämöinen
Sjelf sig uti släden sätter,
Höjer sig i granna korgen,
Åker bort med gny och buller
Ifrån Pohjola de mörka,
Från det mulna Sariola.
66
Fennica.indd 66
17.1.2019 14:54:53
�Kolmas Runo — Tredje Runan
Kolmas Runo.
Tredje Runan.
.
.
.
.
.
Det var Pohjas mö den sköna102,
Landets ära, vattnets prydnad,103
Klädde sig i röda strumpor,
Lade granna skor på foten,
Prydde sig med allt det bästa,
Tog det vackraste om halsen,104
På sitt bröst det prydligaste,
Det mest lysande om kroppen;
Satte sig på luftens loka,
Strålande105 på himla-bågen,
I den allra rensta drägten,
I en lysande beklädnad.
Waka wanha Wäinämöinen
Ajoa karittelewi
Pimiästä Pohjolasta,
Summasta Sariolasta.
Katsahtawi taiwahalle;
Kaari on kaunis taiwahalla.
Neiti kaunis kaaren päällä,
Kapo kaaren kannikalla,
Pitelewi pirtojansa.
Niisiänsä nostelewi,
Kultakangasta kutowi,
Hopiaista huolittawi,
Kultasesta sukkulasta,
Pirralla hopehisella.
Gamle trygge Wäinämöinen
Färdas fram med gny och buller
Ifrån Pohjola det mörka,
Från det mulna Sariola;
Kastade sin blick mot himlen,
Båge skön på fästet lyste,
Fager jungfru uppå bågen,
Vid dess rand en vacker flicka.
Der sin väf af guld hon väfde,
Vårdade om silfver-tyget106
Med en gyllne väf-skottspole,
Med en väfvar-sked af silfver,
Förde skeden fram och åter,
Skaften lät hon höjas, sänkas.107
Waka wanha Wäinämöinen
Sanan wirkki, noin nimesi:
”Tule neiti korjahani
Laskete rekoseheni!”
Gamle trygge Wäinämöinen
Yttrade ett ord och sade:
”Kom, o flicka, i min släde,
Sänk dig ned i granna korgen!”
Neiti taiten wastoawi:
”Sitte sun mieheksi sanoisin,
Urohoksi arweleisin.
Jossa jouhen halkaseisit
.
Tuopa kaunis Pohjan tytti,
Maan kuulu, ween walio,
Punasukkahan pukewi,
Kautokenkähän kapiwi,
Pani päällensä parasta,
Kaulallensa kaunihinta,
Ripehintä rinnoillensa,
Walkehinta warrellensa;
Istu ilman wempelellä,
Taiwon kaarella kajotti,
Pukemissa puhtahissa,
Walkehissa waattehissa.
Lönnrot 1835a: fagra.
Lönnrot 1835a: Känd
till lands, på sjön den
bästa.
Lönnrot 1835a: Klädde på sig allt det bästa, / Band det grannaste om halsen (lines 5−6).
Lönnrot 1835a: Lysande.
Lönnrot 1835a: Skötte om sin silfver-väfnad.
Lönnrot 1835a: Väl
hon kunde skeden
föra, / Låta skaften
höjas, sänkas (lines
25−26).
Flickan svarar honom fyndigt:
”Då jag man dig skulle kalla,
Skulle dig för hjelte hålla,
Om du taglet klyfva kunde
67
Fennica.indd 67
17.1.2019 14:54:53
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
Weitsellä kärettömällä,
Ilman tutkamettomalla.
Munan solmuhun wetäisit,
Solmun tuntumattomaksi.”
Med en knif, som udd ej äger,
Och i saknad är af spetsen;
Om ett ägg i knut du sloge,
Utan att man knuten märker.”
Waka wanha Wäinämöinen
Halki jouhen halkasewi
Weitsellä kärettömällä,
Ilman tutkamettomalla.
Munan solmuhun wetäwi.
Solmun tuntumattomaksi.
Gamle trygge Wäinämöinen
Skar i tvenne delar taglet
Med en knif, som udd ej ägde,
Och i saknad var af spetsen;
Slog jemväl en knut på ägget,
Utan att man knuten märkte.
Sano wanha Wäinämöinen:
”Jo olen jouhen halkassunna
Weitsellä kärettömällä,
Ilman tutkamettomalla.
Munan solmuhun wetänyt,
Solmun tuntumattomaksi;
Tule neiti korjahani,
Laskete rekoseheni!”
Sade gamle Wäinämöinen:
”Se nu har jag taglet klufvit
Med en knif, som udd ej äger,
Och i saknad är af spetsen;
Har en knut på ägget slagit,
Utan att man knuten märker.
Kom, o flicka, i min släde,
Sänk dig ned i granna korgen!”
Neiti taiten wastoawi,
Sanowi sanalla tuolla:
”Emmä ennen tullekkana.
Ennen kun wenosen weistät
Keträwarteni muruista,
Kalpimeni kappaleista,
Kirwon käymättä kiwehen,
Kasan kalkahuttamatta.”
Flickan svarar honom fyndigt,
Yttrande med dessa orden:
”I din släde jag ej kommer,
Förrän liten båt du timrar,
Gör den af min sländas bitar,
Fogar hop af tenens stycken;
Yxen får ej träffa stenen,
Ej dess blad mot klippan klinga.”
Siitä wanha Wäinämöinen
Korjasta kohotteleksen;
Otti wärttinän muruja,
Keträwarren kiertimiä;
Weisti wuorella wenettä.
Kalkutteli kalliolla.
Weisti päiwän, weisti toisen,
Weisti kohta kolmannenki;
Derpå gamle Wäinämöinen
Reser upp sig ifrån släden;
Bitar så af sländan tager,
Samlar tenens sneda stycken,
Börjar timra båt på berget,
Hugga på den hårda hällen.
Hugger en dag, hugger tvenne,
Hugger än på tredje dagen:
68
Fennica.indd 68
17.1.2019 14:54:53
�Kolmas Runo — Tredje Runan
.
.
.
.
.
.
.
Ei kirwes kiwehen koske,
Kasa kalka kalliohon.
Niin päiwällä kolmannella
Piru pontta pyörähytti,
Lempo tempasi tereä,
Hiisi wartta waapahutti;
Jo kirwes kiwehen käypi,
Kasa kalkko kalliohon.
Kirwes kilpisty kiwestä,
Kalpistihen kalliosta,
Polwehen pojan pätösen,
Warpahasen Wäinämöisen.
Sen lempo lihoille liitti,
Hiisi suonille sowitti;
Terä oli syömässä lihoa,
Warsi werta särpimässä;
Söip’ on uuelta lihoa,
Weti werta tuorehelta;
Weri wuotaen tulewi,
Hurme huppellehtamalla.
Yxen träffar icke stenen,
Ej dess blad mot klippan klingar.
Hände sig den tredje dagen,
Att på knappen Piru rörde,
Lempo ryckte uppå bettet,
Hiisi skakade på skaftet:
Yxen träffade nu stenen,
Bladet klingade mot klippan.
Yxen så från stenen slintar,
Återstudsar ifrån klippan,
Träffar knät på arme mannen,
Tån på gamle Wäinämöinen.
Lempo den vid köttet fogar,
Hiisi styr den till hans ådror.
Yxens egg i köttet biter
Och dess skaft af bloden slukar;
Bettet äter råa köttet,
Skaftet varma bloden slukar.
Nu i strömmar bloden rinner,
Brusar fram i strida forssar.
Waka wanha Wäinämöinen,
Tietäjä iän ikuinen,
Kaikkien sanojen salpa,
Ei se tuota tunnekkana.
Itse loihen loihtiaksi,
Sai itse saneliaksi,
Luki synnyt syitä myöten,
Luottehet lomia myöten.
Niin ei muista muutamia
Weren suuria sanoja,
Joista salpa saatahisi,
Luja lukko tuotahisi,
Noille rauan ratkomille,
Suu sinerwän silpomille.
Tulewalle tukkiaksi,
Salwaksi samoajalle.
Gamle trygge Wäinämöinen,
Den evärdelige vise,
Hvilken alla ord besitter,
Äger icke ord mot sådant.
Sjelf han tar sig för att trolla,
Sjelf han börjar att besvärja;
Läser ursprungsord grundenligt,
Enligt ämnet vishetsrunor.
Några ord han dock ej minnes,
Stora ord, som bloden hämma,
Hvaraf bom han kunnat bilda
Och ett stadigt lås bereda
För de ställen, jernet skurit,
Och den blåa munnen bitit,
Till att dämma blodens flöde,
Hämma den i strida loppet.
69
Fennica.indd 69
17.1.2019 14:54:53
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
.
Weri juoksewi jokena,
Hurme aallossa ajawi,
Polwesta pojan totisen,
Warpahasta Wäinämöisen.
Ei ollut sitä jokea,
Ei ojoa ollenkana,
Jok’ ei tullut tulwillehen
Noita liikoja weriä.
Eik’ ollut sitä mäkeä.
Eikä kummun kukkulata,
Eikä wuorta korkiata,
Jok’ ei tullut tulwillehen
Polwesta pyhän urohon,
Warpahasta Wäinämöisen.
Nu i strömmar bloden rinner,
Brusar fram i strida forssar
Ifrån knät på trygge mannen,
Ifrån tån på Wäinämöinen.
Icke fanns en flod, som ymnig,
Allraminst bland bäckar någon,
Hvilken ej blef öfversvämmad
Af det alltför stora flödet;
Icke fanns en sådan kulle,
Ej en sådan kulles hympel,
Icke af den höjd af bergstopp,
Att den ej blef öfversvämmad
Ifrån knät på helga mannen,
Ifrån tån på Wäinämöinen.
Jopa tuskiksi tulewi,
Läylemmäksi lankiawi,
Painuwi pakolliseksi;
Waka wanha Wäinämöinen
Pani warsan waljahisin
Ruskian reen etehen,
Itse reuoksen rekehen,
Kohennaksen korjahansa.
Svårare nu kännes smärtan,
Börjar blifva mer besvärlig.
Mera plågsam att fördraga.
Gamle trygge Wäinämöinen
Stack sin fåle uti redet,
Bruna trafvaren för släden,
Sjelf i den sig höjde sedan,
Satte sig i granna korgen.
Laski wirkkua witsalla,
Helähytti helmiswyöllä;
Wirkku juoksi, matka joutu,
Reki wieri, tie lyheni.
Slog sin snabba häst med spöet,
Smälde till med perle-snerten.
Hingsten sprang, det led med färden,
Släden skrann och vägen aftog.
Jo ajo awointa tietä
Alimmaisehen talohon;
Yli kynnyksen kysywi,
Tietäjätä tieustawi:
”Oisiko talossa taassa
Rauan raannan katsojoa.
Tämän tulwan tukkioa,
Weren summan sulkioa?”
Åker längsmed öppna vägen
Till den nedersta bland gårdar,
Spörjer sedan öfver tröskeln,
Frågar efter kunnig trollkarl;
”Monn’ i denna gården finnes
Den som jernets verk beskådar,
Som kan denna flod fördämma,
Hämma blodens strida flöde”?
Oli lapsi lattialla,
Imewäinen istumassa;
Var ett litet barn i stugan,
Satt ett di-barn uppå golfvet.
70
Fennica.indd 70
17.1.2019 14:54:53
�Kolmas Runo — Tredje Runan
.
.
.
.
.
.
.
Lausu lapsi lattialta,
Imewäinen istuwalta:
”Ei ole talossa taassa
Uron tuskan tuntioa,
Rauan raannan katsajoa.
Puun jälen puhelioa.
Ompi toisessa talossa.
Aja toisehen talohon.”
Barnet svarade ur stugan,
Di-barnet från golfvet talte:
”Icke finns i denna gården,
Den som känner hjeltens plåga,
Hvilken jernets verk beskådar,
Som på trädets spår kan blåsa.
Den i andra gården finnes,
Kör din häst till andra gården”.
Waka wanha Wäinämöinen
Laski wirkkua witsalla,
Helähytti helmiswyöllä;
Ajoa suhuttelewi
Ylimmäistä tietä myöten,
Ylimmäisehen talohon.
Kysy kynnyksen takoa,
Ano alta ikkunaisen:
”Oisiko talossa taassa
Rauan raannan katsojoa.
Tämän tulwan tukkioa,
Weren summan sulkioa?”
Gamle trygge Wäinämöinen
Slog sin snabba häst med spöet,
Smällde till med perle-snerten,
Körde fram med gny och buller
Längsmed vägen, som var öfverst,
Till den öfversta bland gårdar;
Spörjer sedan öfver tröskeln,
Frågar så inunder gluggen:
”Monn’ i denna gården finnes
Den som jernets verk beskådar,
Som kan denna flod fördämma,
Hämma blodens strida flöde?”
Akka on wanha waipan alla,
Kieli palku pankon päässä,
Akka wanha kolmihammas,
Entinen talon emäntä.
Tuli akka ikkunahan,
Siitä noin sanoiksi saatti:
”Ei ole talossa taassa
Uron tuskan tuntioa,
Wammojen wakittajoa,
Suonikosken sortajoa,
Salpoa werisatehen,
Weritulwan tukkioa.
Ompi toisessa talossa.
Aja toisehen talohon.”
Låg en gumma under täcket,
Pladdrerska vid hällens ända,
Gammal gumma med tre tänder,
Förr värdinna uti gården;
Gumman sig till gluggen närmar,
Yttrar så ett ord och säger:
”Icke finns i denna gården
Den som känner mannens plåga,
Som förmår hans smärtor stilla,
Hvilken dämmer åder-forssen,
Kann det starka blod-regn hindra,
Hämma blodens strida flöde;
Der i andra gården finnes,
Kör din häst till andra gården.”
Waka wanha Wäinämöinen
Laski wirkkua witsalla,
Helähytti helmiswyöllä;
Gamle trygge Wäinämöinen
Slog sin snabba häst med spöet,
Smällde till med perle-snerten,
71
Fennica.indd 71
17.1.2019 14:54:54
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
Ajoa suhuttelewi
Äärimmäistä tietä myöten,
Äärimmäisehen talohon.
Yli kynnyksen kysywi,
Lausu lakkapuun takoa:
”Oisiko talossa taassa
Rauan raannan katsojoa,
Tämän tulwan tukkioa,
Weren summan sulkioa?”
Körde fram med gny och buller
Längsmed vägen, som var ytterst,
Till den yttersta bland gårdar;
Spörjer sedan öfver tröskeln,
Talar så vid skärmtaks stolpen:
”Monn’ i denna gården finnes
Den som jernets verk beskådar,
Som kan denna flod fördämma,
Hämma blodens strida flöde?”
Ukko on uunilla asuwa,
Halliparta harjun alla;
Ukko uunilta urahti,
Halliparta paukutteli;
”Sulettun’ on suuremmatki,
Tukittuna tuimemmatki,
Jalommatki jaksettuna,
Woituna wäkewämmätki,
Luojan kolmella sanalla,
Pyhän synnyn säätämällä,
Joet suista, järwet päistä,
Kosket kowat kuohumilta,
Selät niemien nenistä,
Kannakset kapeimmilta.”
Uppå ugnen bor en gubbe,
Gråskäggsman inunder åsen.
Gubben ryter ofvan ugnen,
Gråskägget på muren ropar:
”Större flöden har man hämmat,
Dämmt i loppet mera strida,
Öfvervunnit större hinder,
Mäktigare ting besegrad
Blott med trenne ord af Skaparn,
Med de helga ursprungsorden;
Floder dämmt och sjöars utlopp,
Strida forsars svall betvingat,
Fjärdar har man skilt från fjärdar
Och med näs man näs förenat.”
72
Fennica.indd 72
17.1.2019 14:54:54
�Neljäs Runo — Fjerde Runan
Neljäs Runo.
.
Fjerde Runan.
Siitä wanha Wäinämöinen
Itse korjasta kohosi;
Nousi reestä nostamatta,
Yleni ylentämättä.
Tuosta pirttihin tulewi,
Alle kattojen ajaksen.
Derpå gamle Wäinämöinen
Sjelf ifrån sin släde stiger;
Ohjelpt stiger han ur släden,
Reser sig med egna krafter.
Sedan träder han i stugan,
Under taket sig begifver.
Tuoahan hopia tuoppi
Kulta kannu kannetahan;
Ei weä wähästäkänä,
.
Pikkustakana piätä,
Werta wanhan Wäinämöisen,
Hurmetta jalon jumalan.
.
.
.
.
Här ett silfver-stop man bringar,
Hemtar fram en gyllne kanna.
Kannan är dock alltför ringa,
Rymmer ej den minsta delen
Utaf bloden från den gamle.
Ädle guden Wäinämöinen.
Ukko uunilta urahti,
Halliparta paukutteli:
”Mi sinä lienet miehiäsi,
Ja kuka urohiasi!
Wert’ on seitsemän wenettä,
Kantokorwoa kaheksan,
Sun polonen polwestasi,
Lattialle laskettuna.
Muistaisin sanoja muita,
Suuria weren sanoja,
Waan en arwoa alusta,
Missä rauta syntynynnä.”
Gubben ryter ofvan ugnen,
Gråskägget på muren ropar:
”Hvem kan du bland männer vara,
Hvilken utur hjeltars skara,
När af blod sju fulla båtar,
Hela åtta stora såar
Från ditt knä, du arme, flutit
Och på golfvet runnit neder.
Andra ord jag skulle minnas,
Stora ord, som bloden hämma,
Men jag minnes icke början,
Vet ej, hvarest jernet föddes.”
Sillon wanha Wäinämöinen
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Itse tieän rauan synnyn,
Arwoan alun teräksen;
Wesi on wanhin weljeksiä,
Rauta nuorin weljeksiä,
Tuli kerran keskimmäinen.
Nu den gamle Wäinämöinen
Yttrade ett ord och sade:
”Sjelf jag känner jernets ursprung,
Tror mig veta stålets början;
Äldst bland bröderna är vattnet,
Jernet är den yngsta brodren
Och i ordning mellerst elden.
73
Fennica.indd 73
17.1.2019 14:54:54
�Fennica: Kalevala
Tuli tuhmaksi rupesi,
Walkia warattomaksi;
Yleni ylen ehoksi,
Kaswo aiwan kauhiaksi.
Poltti maita, poltti soita,
Paljo maita, paljo soita,
Sinä suurra poutawuonna,
Pahana palokesänä,
Tuliwuonna woimatonna.
Pääsi rauta piilemähän,
Piilemähän, säilymähän.”
Elden börjar sanslöst rasa,
Lågan oförväget färdas,
Upp sig öfvermodigt svingar,
Växer till och blir förfärlig,
Bränner kärr och bränner länder,
Många kärr och många länder,
Det der stora torko-året,
Sommaren, då allt förbrändes
Och ej elden släckas kunde.
Jernet lyckas dock sig gömma,
Gömma sig och finna tillflykt.”
Ukko uunilta urahti,
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Missä sillon rauta piili,
Missä piili, kussa säily,
Sinä suurra poutawuonna,
Pahana palokesänä?”
Gubben ryter ofvan ugnen,
Yttrar der ett ord och säger:
”Hvarest gömde sig då jernet,
Gömde sig och fann en tillflykt
På det stora torko-året,
Sommaren, då allt förbrändes”?
Waka wanha Wäinämöinen
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Tuolla sillon rauta piili,
Sekä piili, jotta säily,
Pitkän pilwen rannan päällä,
Tammen latwassa tasasen,
Nuoren neitosen nisissä,
Kaswawaisen kainalossa.
Gamle trygge Wäinämöinen
Sjelf till orda tog och sade:
”Se, der gömde sig då jernet,
Gömde sig och fann en tillflykt:
Vid det långa molnets ända,
I en släta ekens krona,
Uti unga jungfrus barmen,
Hos en än ej fullväxt flicka.
.
Oli siellä neljä neittä,
Koko kolme morsianta,
Utarilla uhkuwilla,
Nännillä pakottawilla.
Fyra mör i molnet funnos,
Trenne jungfrur, sköna brudar,
Jungfrur tre med bröst, som svällde,
Och med spenar, hvilka värkte.
.
Lypsit maalle maitojansa,
Uhkutit utariansa;
Yksi lypsi mustan maion,
Toinen walkian walutti,
Kolmansi tulipunasen.
Mjölken gjöto de på marken,
Tömde ut de fyllda brösten;
Svart kom mjölken från den ena,
Hvit den flöt ifrån den andra,
Röd den tredjes var som elden.
.
.
.
.
.
74
Fennica.indd 74
17.1.2019 14:54:54
�Neljäs Runo — Fjerde Runan
.
.
.
.
.
.
.
Ku on lypsi mustan maion,
Siitä synty melto rauta;
Ku on walkian walutti,
Siit’ on saatu rääkkyrauta;
Ku lypsi tulipunasen,
Siit’ on tehtynä teräkset.
Af den svarta jungfru-mjölken
Alstrades det mjuka jernet,
Af den hvita jungfru-mjölken
Har man fått det spröda jernet,
Och utaf eldröda mjölken
Har man åter stålet bildat.
Siitä sillon rauta piili,
Wuoen piili, toisen säily,
Heiluwassa hettehessä,
Läikkywässä lähtehessä,
Suurimmalla suon selällä,
Tuiman tunturin laella,
Jossa joutsenet muniwat,
Hanhi pojat hautelewi.
Derpå jernet sig fördolde,
Dolde sig ett år och tvenne
Uti sanka mossans källa,
I en åder uti gungflyn,
Uppå kärrets längsta sträckning,
På det vilda fjällets hjessa,
Hvarest svanor äggen lägga,
Gässen kläcka sina ungar.
Susi juoksi suota myöten,
Karhu kangasta samoten;
Susi nosti suosta mullan,
Karhu rauan kankahasta.
Vargen sprang längsefter kärret,
Björnen ilade på heden;
Vargen lyftar mull från kärret,
Björnen sparkar jern ur heden.
Niin joutu jumala tielle,
Näki mustia muria
Suen sorkan nostimilla,
Karhun kantapään sioilla.
Sanowi sanalla tuolla:
’Woi sinua rauta raukka!
Kun olet kurjassa tilassa,
Matalaisessa majassa,
Suolla sorkissa sutosen,
Aina karhun askelissa.’
Guden råkar gå på vägen,
Märker då det svarta gruset,
Der som vargen lyftat foten,
Björnen sina hälar fästat,
Yttrar så ett ord och säger:
”Ve dig jern, beklagansvärda,
Hvad du är i uselt läge,
I en låg och ömklig boning,
Under vargens ben på mossan,
Städse under björnens fotspår!”
Senpä päiwyen perästä
Rauta suosta sotkettihin,
Maan liasta lietsottihin,
Wetelästä welottihin.”
Men allt efter denna dagen
Vaskas jernet upp från mossan,
Ifrån jordens smuts befrias,
Ryckes upp ifrån det blöta”.
Ukko uunilta urahti,
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Siitäkö se rauta synty,
Siitäkö teräs sikesi?”
Gubben ryter ofvan ugnen,
Yttrande med dessa orden:
”Deraf alltså föddes jernet,
Deraf alstrades då stålet”.
75
Fennica.indd 75
17.1.2019 14:54:54
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
Waka wanha Wäinämöinen
Itse wirkki, noin nimesi:
”Eipä wielä siitäkänä,
Ei perän pereäkänä.
Eipä synny rauta raukka
Ilman tuimatta tuletta,
Eikä kaswa karkiaksi
Ilman weessä kastumatta.
Gamle trygge Wäinämöinen
Sjelf till orda tog och sade:
”Deraf än ej jernet föddes,
Nej deraf alldeles icke;
Ej det arma jernet födes
Utan vilda eldens tillhjelp,
Icke heller blir det härdadt,
Utan att i vattnet vätas.
Wietihin sepon pajahan,
Alle ahjon Ilmarisen.
Sano seppo Ilmarinen,
Takoja iän ikuinen:
Bragtes uti smedens smidja,
Ned i Ilmarinens ässja.
Sade smeden Ilmarinen,
Den evärdelige hamrarn:
’Jos ma sun tulehen työnnän,
Alle ahjoni ajelen,
Tulet kowan korkiaksi,
Ylen kaswat kauhiaksi,
Wielä weistät weikkoasi,
Lastuat emosi lasta.’
”Om jag dig i elden bringar,
Drifver ned uti min ässja,
Alltför öfvermodig blir du,
Växer till och blir förfärlig,
Hugger väl ännu din broder,
Sårar barn af egen moder”.
Sillon wanno rauta raukka,
Wanno waikian walansa,
Ahjolla, alasimella,
Wasarilla, walkkamilla:
’Ompa puita purrakseni,
Kiwen syäntä syöäkseni,
Etten weistä weljeäni,
Lastua emoni lasta.’
Eden svor nu arma jernet,
Jernet svor den svåra eden
Uti ässjan, uppå städet,
Under slagen utaf hammarn:
”Finns ju träd för mig att äta,
Stenens hjerta till att bita,
Att jag ej min broder hugger,
Sårar barn af egen moder.”
Sillon seppo Ilmarinen,
Takoja iän ikuinen,
Rauan työntäwi tulehen,
Alle ahjonsa ajeli;
Tako rauan raukiaksi,
Kasti weessä karkiaksi.
Derpå smeden Ilmarinen,
Den evärdelige hamrarn
Bringar jernet ned i lågan,
Drifver det uti sin ässja.
Först uppmjukade han jernet,
Härdade det sen i vatten.
Koitti seppo kielellänsä,
Hywin maisto mielellänsä,
Teräksen tekomujuja,
Pröfvar vattnet med sin tunga;
Mycket gerna smeden smakar
Vättskorna, der stålet bildas,
76
Fennica.indd 76
17.1.2019 14:54:54
�Neljäs Runo — Fjerde Runan
.
.
.
.
.
.
.
Rauan karkasuwesiä.
Sano seppo Ilmarinen:
’Ei nämät hywät minulle
Teräksen tekowesiksi,
Rautojen rakentomaiksi.
Mehiläinen meiän lintu!
Lennä tuonne liihyttele,
Yheksän meren ylitse,
Meripuolen kymmenettä;
Lennä soita, lennä maita,
Lennä kalton kankahia;
Tuo simoa siiwessäsi,
Kanna mettä kielessäsi,
Seitsemästä heinän päästä,
Kuuen ruohosen nenästä,
Teräksille tehtäwille,
Rauoille rakettawille.’
Vattnet, hvari jernet härdas.
Sade smeden Ilmarinen:
”Ej är detta vatten tjenligt,
Att deri jag bildar stålet,
Att jag jernet der bereder.
Mehiläinen, du vår fogel,
Flyg nu hän med lätta vingar
Öfver hela nio hafven
Och det tionde till hälften,
Ila öfver fält och mossor,
Flyg på snedden öfver hafven;
Bringa honung med din vinge,
Honung med din tunga hemta,
Tag ifrån sju gräs-stråns spetsar,
Skaffa från sex blomster-toppar
Till det stål, som här beredes,
Jernet, som jag nu tillverkar.
Herhiläinen Hiien lintu
Katselewi, kuuntelewi;
Katsowi katon rajasta,
Alta tuohen tuiotteli,
Rautoja rakettaissa,
Teräksiä tehtäissä.
Herhiläinen, Hiisis fogel
Lyssnar noga och betraktar,
Under takets list beskådar,
Tittar fram i skygd af näfret,
Medan smeden jern bereder,
Ilmarinen stål tillverkar.
Kanto käärmehen kähyjä,
Maon mustia mujuja,
Sisiliskon silmänteitä,
Sammakon salawihoja,
Teräksille tehtäwille,
Rauoille rakettawille.
Bar så ormens skarpa etter,
Bragte maskens svarta vätskor
Och de ting, som ödlan ögnat,
Äfven hemligt gift af grodan,
Till det stål, som nu bereddes,
Jernet, som af smeden smiddes.
Siitä seppo Ilmarinen,
Takoja iän ikuinen,
Luuli mettä kantanehen,
Simoa kulettanehen.
Sanan wirkki, noin nimesi:
’Ka nämät hywät minulle
Teräksen tekowesiksi,
Rautojen rakentomaiksi.’
Dervid smeden Ilmarinen,
Den evärdelige hamrarn
Trodde, att hon bringat honung,
Hemtat af de söta safter,
Yttrar så ett ord och säger:
”Se det här är godt och tjenligt,
Att deri jag bildar stålet,
Att jag jernet der bereder”.
77
Fennica.indd 77
17.1.2019 14:54:54
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
Oli aikoa wähänen,
Pikkuruinen piiramata;
Jopa suuttu rauta raukka,
Sekä suuttu, jotta syänty,
Petti waiwanen walansa,
Söi kun koira kunniansa;
Weisti raukka weljeänsä,
Lastusi emonsa lasta,
Kuni lipsahti lihaan,
Käwi polwehen polosen,
Weren päästi juoksemahan,
Hurmehen hurahtamahan.”
Gick en liten tid till ända,
Ganska ringa tid var liden;
Se då vredgas arma jernet,
Jernet vredgas och förargas,
Bryter eden som det svurit,
Äter som en hund sin ära:
Hugger i sin egen broder,
Sårar barn af samma moder.
Jernet studsade i köttet,
Tog i knät på arme mannen,
Fick så bloden till att flyta,
Till att flyta, till att frusta.
Ukko uunilta urahti,
Parta laulo, pää järähti:
”Jo nyt tieän rauan synnyn,
Tajuan tawat pahimmat.
Ohoh sinua rauta raukka,
Rauta raukka, koito kuona!
Joko suureksi sukesit,
Kaswoit aiwan kauhiaksi,
Kun sa loukoit luontoasi,
Sukuasi suin pitelit!
Gubben ryter ofvan ugnen,
Skägget sjunger, bufvet skakas:
”Nu jag jernets ursprung känner,
Känner ock dess värsta öden.
Ve dig jern, beklagansvärda,
Stackars jern, du usla smidslagg!
Monn’ till stor du ren hann fostras,
Växte alltför stor och väldig,
När mot din natur du brutit
Och din slägt med munnen fatta.
Et sä sillon suuri ollut,
Etkä suuri, etkä pieni,
Et kowin koriakana,
Et kowin kipusaskana,
Kun sa maitona makasit,
Rieskasena riuottelit,
Nuoren neitosen nisissä,
Kaswawaisen kainalossa,
Pitkän pilwen rannan päällä,
Tammen latwassa tasasen.
Icke var du stor den tiden,
Icke stor och icke liten,
Icke var du alltför vacker
Och ej heller mycket smärtsam,
När du såsom mjölk låg stilla,
När ännu du flöt som sötmjölk
Uti unga jungfru-bröstet,
Hos en icke fullväxt flicka,
Vid det långa molnets ända,
I den släta ekens krona.
Etkä sillon suuri ollut,
Etkä suuri, etkä pieni,
Kun sa lietona lepäsit,
Seisoit selwänä wetenä,
.
Icke var du stor den tiden,
Icke stor och icke liten,
När du hvilade som vätska,
Stod ännu som vatten stilla
78
Fennica.indd 78
17.1.2019 14:54:54
�Neljäs Runo — Fjerde Runan
.
.
.
.
.
.
.
Heiluwassa hettehessä,
Läikkywässä lähtehessä,
Suurimmalla suon selällä,
Tuiman tunturin laella.
Uti sanka mossans källa,
I en åder uti gungflyn,
Uppå kärrets längsta sträckning,
På det vilda fjällets hjessa.
Etkä sillon suuri ollut,
Etkä suuri, etkä pieni,
Kun sa suosta sotkettihin,
Wetelästä wellottihin,
Maan liasta lietsottihin,
Saatihin sawen seasta,
Käsikarwan kastumatta,
Warpahan riwestymättä.
Icke var du stor den tiden,
Icke stor och icke liten,
När du vaskades från mossan,
Rycktes upp ifrån det blöta,
Blef från jordens smuts befriad,
Renad ifrån lerans blandning,
Utan att ens handen vättes,
Utan att en tå blef fuktad.
Etkä sillon suuri ollut,
Etkä suuri, etkä pieni,
Kun sa kuonana kohisit,
Wannoit waiwanen walasi,
Ahjolla, alasimella,
Wasarilla, walkkamilla.
Icke var du stor den tiden,
Icke stor och icke liten,
När du såsom smidslagg fräste
Och din ed, du usla, gjorde,
Uti ässjan, uppå städet,
Under slagen utaf hammarn.
Tulit päästäsi pahaksi,
Tukastasi turmelluhuit,
Petit waiwanen walasi,
Söit kun koira kunniasi.
Sedan blef du ond i sinnet,
Blef förderfvad af din plåga,
Bröt den ed, som du besvurit,
Åt, som hunden, upp din ära.
Ku käski pahalle työlle,
Kenp’ on kehnolle kehotti?
Isäsikö, wai emosi,
Waiko wanhin weljiäsi,
Wai nuorin sisariasi,
Waiko muu sukusi suuri?
Ei isosi, ei emosi,
Eikä wanhin weljiäsi,
Ei nuorin sisariasi,
Eikä muu sukusi suuri;
Itse teit tihua työtä,
Katkoit kalman karwallista.
Hvem har bedt till onda verket,
Hvem har rådt till usla bragden?
Monn’ din fader, eller moder,
Monn’ den äldsta ibland bröder,
Den bland dina systrar yngsta
Eller andra höga fränder?
Ej din fader, ej din moder,
Ej den äldsta ibland bröder,
Ej den yngsta ibland systrar,
Icke andra höga fränder,
Sjelf du gjorde onda verket,
Kalmas bragd du sjelf förrättat.
79
Fennica.indd 79
17.1.2019 14:54:54
�Fennica: Kalevala
Tule nyt työsi tuntemahan,
Pahasi parantamahan,
Ennen kun sanon emolle,
Wirkan wierin wanhemmalle;
Enempi emolla työtä,
Waiwa suuri wanhemmalla,
.
Kun poika pahoin tekewi,
Lapsi ankein asuwi.
Kom att se den bragd, du öfvat,
Att ditt onda verk förbättra,
Förrän jag åt modren säger,
Yppar allt inför den gamla.
Mer får modren då att göra,
Större blir den gamlas möda,
När det onda sonen öfvar,
När sig barnet illa uppför.
.
.
Hvem bland männerna är skicklig,
Hvilken ibland hjeltar vuxen
Att på bloden sluta munnen,
Att dess strida flöde hämma?
Kukapa miehistä pätöwi,
Urohista kelpoawi,
Weren suuta sulkemahan,
Tulemata tukkimahan?
Skulle man i mig ej finnas,
Ej i Ukkos son en hjelte,
Till att detta flöde hejda,
Till att dämma åder-forssen,
Så har Lempo feta händer,
Onde mannen tjocka fingrar
Till att hämma detta flöde,
Hindra bloden från att forssa.
Foga nu det feta fingret,
Tryck din tjocka tummes ända
Till en bom i grymma hålet,
Till en lapp för stygga posten.
Kun ei lie minussa miestä,
Ukon pojassa urosta,
Tämän tulwan tukkiata,
Suonikosken sortajata,
.
Lemmoll’ on käet lihawat,
Pahan miehen paksut sormet,
Tulewalle tukkiaksi,
Salwaksi samoajalle.
Liitä sormesi lihawa,
.
Paina paksu peukalosi,
Tukkeheksi tuiman reiän,
Paikaksi pahan weräjän.
.
Stadna blod, hör upp att flyta,
Hejda dig i snabba farten,
Stå orörlig såsom väggen,
Som en gärdsgård, på ditt ställe,
Såsom svärdet står i hafvet
Och på mossig tufva starren,
Hällen uppå åker-renen,
Furu-trädet uti skogen.
Waan jos mieli laatinewi
Liikkua lipehimmästi;
Niin sä liikkuos lihassa,
Sekä luissa luistaellos.
.
Piäty weri juoksemasta,
Hurme huppellehtamasta,
Weri seiso, kuni seinä,
Asu hurme, kuni aita,
Kun miekka meressä seiso,
Saraheinä sammalessa,
Paasi pellon pientaressa,
Puu honka petäikössä.
Men om sinnet dig vill bjuda
Att med största snabbhet röras,
Må du röras uti köttet,
Kroppens ben igenomströmma.
80
Fennica.indd 80
17.1.2019 14:54:54
�Neljäs Runo — Fjerde Runan
.
Parempi sinun sisässä,
Alla kalwon kaunihimpi,
Suonissa sorottamassa,
Sekä luissa luistamassa,
Kun on maahan wuotamassa,
.
Rikkohin riwestymässä.
.
.
Bättre är för dig derinne,
Skönare för dig att löpa
Under hullet, inom senor,
Och att uti benen flyta,
Än att rinna ned på marken,
Der du utaf stoft besudlas.
In i hjertat är ditt ställe,
Och din källare i lungen;
Drag dig skyndsamt dit tillbaka,
Ila hastigt till din boning.
Hör o dyre! upp att drypa.
Låt o röda blod! dig hämma,
Eller må du sjelfmant stadna;
Sjelfva Tyrjä-fors ju dämdes.
Stadnade ock Jordan-floden,
Torrt blef hafvet, torr blef himlen
Uppå sommaren den torra,
Då ej elden släckas kunde.
Syämessä sinun siasi,
Alla keuhon kellarisi;
Sinne siirräte wälehen,
Sinne juossos joutusasti.
Tyywy tyyris tippumasta,
Punanen putoamasta;
Kun et tyywy, niin tyrehy;
Tyyty ennen Tyrjän koski,
Joki Juortanan tyrehty,
Meri kuiwi, taiwas kuiwi,
Sinä suurra poutawuonna,
Tuliwuonna woimatonna.
Om ej det tillfyllest vore,
Ännu minns jag annan utväg.
Ropar mig en Hiisis gryta,
Ifrån Helvetet en kittel,
Hvaruti man bloden kokar,
Värmer upp den röda vätskan,
Att den ej på marken rinner,
Får på jorden forssa neder.”
Kun ei tuosta kyllä liene,
Wielä muistan muunki keinon,
.
Huuan Hiiestä patoa,
Helwetistä kattiloa,
Jolla werta keitetähän,
Hurmetta waristetahan,
Weren maahan wuotamasta,
.
Hurmehen hurahtamasta.”
.
.
Derpå band han ådror samman,
Knöt tillhopa deras ändar.
Räknar alla åder-strängar,
Och med dessa orden talar:
”O du ådrornas Gudinna,
Suonetar, du vackra qvinna!
Du som spinner ådror skickligt,
Spinner med den nätta tenen,
Med din slända utaf koppar,
Hjulet, som af jern är hopsmidt:
Kom nu hit, då du behöfves,
Siit’ on suonia siteli,
Päitä suonten solmieli,
Suonilankoja lukewi,
Sanoen sanalla tuolla:
”Soria on suonten waimo,
Suonetar soria waimo,
Soma suonten ketreäjä,
Sorialla ketrinpuulla,
Waskisella wärttinällä,
Rautasella rattahalla,
Tule tänne tarwitessa,
81
Fennica.indd 81
17.1.2019 14:54:54
�Fennica: Kalevala
.
.
Käy tänne kutsuttassa,
Suonisykkyrä sylissä,
Kalwokääri kainalossa,
Suonia sitelemähän,
Päitä suonen päättämähän.
Vandra hit, när du anropas.
Tag i famn en knippe ådror
Och af hull en bundt på armen,
För att ådror sammanfoga,
Ändorna tillhopaknyta.
Punaposki Tuonen pojka!
Puno nuoroa punaista
Wasten reittäsi wasenta,
Alla oikian kätesi,
Jolla suonia sitelen,
Päitä suonten solmielen.”
Tuonis son med röda kinder!
Af det röda garnet tvinna,
Tvinna mot det venstra låret
Ned inunder högra handen,
Att dermed jag ådror binder,
Ändorna tillhopaknyter”.
Dermed hop han ådror fogar
Och förenar deras ändar.
Stora ådror och arterer
Fäster han emot hvarandra,
Vid hvarandra smärre ådror.
Sänder så sin son i smedjan.
För att goda salvor göra,
Och tillreda läkemedel
Utaf fröskal ifrån gräsen,
Af de tusen blomster-knoppar,
Som man bragt från andra länder,
Fjerran ifrån byn den kalla.
Icke hört, ej sett man hafver
Gräs-slag alla, som der växa.
Sillä suonia sowitti,
Päitä yhtehen yhytti,
. Suuksutusten suuret suonet,
Waltasuonet wastatusten,
Limitysten pienet suonet.
Pani poikansa pajahan
Tekemähän woitehia,
.
Raswoja rakentamahan,
Noista heinän helpehistä,
Tuhatlatwan tutkamista,
Kut oli tuotu toisialta
Siitä kylmästä kylästä,
. Jonk’ ei oo kuultu, eikä nähty,
Ruohon kaiken kaswantoa.
.
.
Sonen kommer så ur smedjan,
Der han goda salvor lagat
Och tillverkat läkemedel;
Bragte dem i Gubbens händer.
Denne smorde Väinämöinen,
Helade den illa farne,
Smorde nedan, smorde ofvan,
Smorde midtuppå tillika;
Höjde då sin röst och sade,
Talade med dessa orden:
”Ifrån Gudar komme bistånd,
Hjelp ifrån grundämnens modrar!
Tuli poikanen pajasta
Tekemästä woitehia,
Raswoja rakentamasta;
Ne työnti ukon kätehen.
Niillä woiti Wäinämöistä,
Pahoin tullutta paransi.
Woiti alta, woiti päältä,
Woiti keskeä keralla,
Sanowi sanalla tuolla,
Lausu tuolla lausehella:
”Jumaloista turwa tulko,
Apu einetten emistä!
82
Fennica.indd 82
17.1.2019 14:54:54
�Neljäs Runo — Fjerde Runan
.
.
.
.
.
.
.
.
Warjele wakainen luoja,
Katso kaunoinen jumala,
Jottei wietäisi wioille,
Wammoille weäteltäisi!
Itse ilmonen jumala
Waljastele warsojasi,
Rakentele ratsujasi,
Aja kirjokorjinesi
Läpi luun, läpi jäsenen,
Läpi liikkuma lihojen,
Läpi suonen solmuttoman.
Paa hopia luun lomahan,
Kulta suonen sortumahan,
Luu lihan litistymähän,
Weri suonen solmelohon.
Mist’ on kalwo katkenunna,
Sihen kalwo kaswattele;
Mistä luuta luikahtanna,
Sihen luuta luikahuta;
Mistä suonta sorkahtanna,
Sihen suonet solmiele;
Kusta werta weihlähtännä,
Sihen werta wierettele;
Kusta liikkunna lihoa,
Sihen liittäös lihoa.”
Gode skapare bevara,
Milde Gud du oss beskydda,
Att vi ej i lyten bringas.
Och af plågor ej besväras.
Sjelf o Gud, du uppenbare,
Spänn i rede dina fålar,
Dina hästar ställ i ordning;
Kör så med din granna släde
Genom ben och genom leder,
Genom köttet, som är skadadt,
Genom än ej knutna ådror.
Lägg i benens gropar silfver,
Guld, der ådern är förderfvad,
Ben, der köttet är ihopklämdt,
Blod, der ådern blifvit knuten.
Hvarest hullet sönderbrustit,
Der må hull du låta växa;
Hvarest ben har slintat undan,
Må du åter ben insätta;
Der som ådern blifvit vrickad,
Må du nya ådror knyta;
Hvarest bloden har afrunnit,
Dit du låte bloden rinna;
Och der köttet blifvit skadadt.
Dit du åter kött må foga”.
Siitä silkillä sitowi,
Kapaloiwi kaunosella,
Polwea pojan pätösen,
Warpahia Wäinämöisen.
Sanowi sanalla tuolla,
Lausu tuolla lausehella:
”Siteheksi luojan silkki,
Herran kalwo katteheksi,
Tälle polwelle hywälle,
Wakasille warpahille!”
Derpå band han om med silke,
Lindade med sköna tråden
Knäet på den arme mannen,
Tårna uppå Wäinämöinen;
Höjde så sin röst och sade,
Talade med dessa orden:
”Bandet vare Skaparns silke,
Herrens hull må blifva linda,
Kringom detta goda knäet
Dessa tår, som äro fasta”.
Kun oli woiet päälle pantu,
Warsin katsehet wakaiset,
Sitte silkillä siottu,
När nu smörjelsen var pålagd,
Pålagdt säkra läkemedlet,
När med silke knät var bundet,
83
Fennica.indd 83
17.1.2019 14:54:54
�Fennica: Kalevala
Kapaloittu kaunoisella,
Pani se puoli pyörryksihin,
Wäinämöisen wäännyksihin.
.
.
.
.
Lindadt om med sköna tråden,
Svimnar nästan Wäinämöinen,
Dras tillsamman utaf smärta.
Niin ukko kipuja käski,
Työnti tuskia kowia,
Keskelle kipumäkeä,
Kipuwuoren kukkulalle,
Kiwiä kiwistähän,
Paasia pakottamahan.
Gubben manade nu plågor
Och fördref de svåra smärtor
Hän till plågo-backens kulle,
Toppen utaf sjukdoms-berget,
För att bringa stenar smärta,
Hafva hällar till att värka.
Siitä wanha Wäinämöinen
Jo tunsi awun totisen;
Pian pääsi terweheksi,
Liha kaswo kaunihiksi,
Alta aiwan terweheksi,
Keskeä kiwuttomaksi,
Wieriltä wiattomaksi,
Päältä nuurumattomaksi,
Ehommaksi entistänsä,
Paremmaksi muinostansa.
Gamle trygge Wäinämöinen
Deraf verklig hjelp försporde,
Återstäldes snart till helsan.
Köttet växte och blef vackert,
Blef aldeles heladt nedtill,
Midtuppå från smärta friadt,
Blef på alla sidor felfritt,
Ofvantill fullkomligt botadt,
Mera frisk än tillförene,
Bättre än det förr ens varit.
Nu en tacksam blick han sänder
Upp emot den höga himmel;
Höjande sin röst han säger,
Och med dessa orden talar:
”Dän ju nåden städse utgår,
Dädan komma kända tecken:
Upp ifrån den höga himmel,
Från den makt, som allt ting skapat.
Nu o Gud, du uppenbare,
Som med ömhet vårdar lifvet,
Har mig hjelp och bistånd gifvit
Uti dessa svåra smärtor,
Dessa jernets onda plågor,
Skador utaf stålet gjorda”.
Katsahtawi kaunihisti
Päänsä päälle taiwosehen;
Sanowi sanalla tuolla,
Lausu tuolla lausehella:
. ”Tuoltap’ aina armot käywät,
Merkit tuttawat tulewat,
Ylähältä taiwosesta,
Luota luojan kaikkiwallan.
Jo nyt on julkinen Jumala,
.
Harras hengen haltiani,
Awun mulle antanunna
Noissa tuskissa kowissa,
Rauan raannoissa pahoissa,
Teräksen tekowihoissa.”
84
Fennica.indd 84
17.1.2019 14:54:54
�Wiies Runo — Femte Runan
Wiies Runo.
.
.
.
.
.
.
Femte Runan.
Waka wanha Wäinämöinen
Kohta lähtewi kotia,
Pani warsan waljahisin,
Ruskian reen etehen,
Itse reuoksen rekehen,
Korjahan kohentelihen.
Laski wirkkua witsalla,
Helähytti helmiswyöllä,
Wirkku juoksi, matka joutu,
Reki wieri, tie lyheni,
Jalas koiwunen kolasi,
Korja kultanen kulisi.
Gamle trygge108 Wäinämöinen
Straxt sin hemfärd nu begynner;109
Spände fålen uti redet,
Bruna trafvaren för släden,
Sjelf i den sig satte sedan,
Höjde sig i granna korgen.
Slog sin snabba häst med spöet,
Smällde till med perle-snerten;
Hästen sprang, det led med färden,
Släden skrann och vägen aftog,110
Men björkmeden hördes knaka,
Knarra slädens gyllne sittkorg.
Ajawi, karettelewi
Noita Wäinölän ahoja,
Kalewalan kankahia,
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Syö susi unen näkiä,
Tapa tauti Lappalainen;
Ei sanot saawani kotia
Enämpi eläwin silmin,
Sinä ilmoissa ikänä,
Kuuna kullan walkiana,
Näille Wäinölän ahoille,
Kalewalan kankahille.”
Så han åker fram med buller,
Öfver Wäinö-gårdens lundar,111
Öfver Kalevalas moar,
Yttrar då ett ord och säger:112
”Ulf, du drömmaren må sluka,
Sjukdom, vrånga Lappen döda!
Hvilken sade mig ej hemmet
Mer med dessa ögon skåda,
Sad’ att jag i lifvet aldrig,
Aldrig i min lefnads dagar,
Skulle Wäinö-gårdens lundar,113
Kalevalas moar hinna”.
Siitä wanha Wäinämöinen
Laulelewi, taitelewi;
Laulo kuusen kukkalatwan,
Kukkalatwan, kultalehwän.
Latwan työnti taiwahalle,
Puhki pilwien kohotti,
Lehwät ilmoille lewitti,
Halki taiwahan hajotti.
Derpå gamle Wäinämöinen
Sjunger och sin vishet öfvar114;
Sjöng en gran med blommig krona
Och med sköna gyllne grenar,115
Styrde toppen upp mot himlen,
Höjde tvärs igenom molnen,
Spridde grenarna i luften,
Öfver himmelen dem bredde.
Ingman 1836b: värde.
Ingman 1836b: Hem
derpå begynner färden.
Ingman
1836b:
Sjelf i den sig höjde sedan, / Satte sig
högst upp i korgen, /
Smällde trafvaren
med spöet, / Slog
med perlbeprydda
piskan. / Trafvarn
sprang och färden
framled, / Släden
skred och vägen aftog (lines 5−10).
Ingman 1836b: Öfver Wäinös svedjelundar.
Ingman 1836b: Här
han så i ord utbrister.
Ingman 1836b: Skulle Wäinös svedjelundar.
Ingman 1836b: [sin]
konst utöfvar.
Ingman 1836b: Sjöng
så fram en gran med
blommig / Krona
och med gyllne grenar.
85
Fennica.indd 85
17.1.2019 14:54:54
�Fennica: Kalevala
Ingman 1836b: [sin]
konst utöfvar.
Ingman 1836b: Illtyckt och med lutadt
hufvud.
Ingman 1836b: Låfvat bort, för att sig
lösa, / Att sitt eget lif
befria (lines 42−43).
Ingman 1836b: Låter
snedt din hatt nedhänga?
Ingman 1836b: Sjelf
till ord sin stämma höjde: / Kära du,
smed Ilmarinen, /
Frände, barn utaf
min moder (lines 51−
53.
Ingman 1836b: En
hårfager mö dig
utse.
Ingman 1836b: Vet, i
Pohjola en jungfru /
Finns, i kalla byn en
flicka, / Som för ingen gosse ömmar, / Ej
den bäste man ens
aktar (lines 58−62).
Ingman 1836b: Och
igenom benet märgen. / Om du kan
hopsmida Sampo, /
Grannt det granna
locket foga, / Får du
för din möda jungfrun (lines 65−68).
Ingman 1836b: Sjelfve smeden Ilmarinen / Tog till ordet
då och talte: / Du
då offrat har mig redan / Bort till Pohjola det mörka, / För
att så dig sjelf friköpa, / Att ditt eget lif
befria! (lines 70−75).
.
.
.
.
.
.
Sjunger och sin vishet öfvar116,
Sjöng så månen upp att lysa
Uti granens gyllne krona,
På dess qvistar karlavagnen.
Ajawi, karettelewi
Kohti kullaista kotia
Alla päin pahoilla mielin,
Kun oli seppo Ilmarisen,
Takojan iän ikuisen,
Luwannut lunastimeksi,
Oman päänsä päästimeksi,
Pimiähän Pohjolahan,
Summahan Sariolahan.
Och han far åstad med buller
Vägen fram åt gyllne hemmet,
Sorgsen och med nedsänkt hufvud,117
Att han smeden Ilmarinen,
Den evärdelige hamrarn,
Lofvat bort för sig till lösen,
För att eget lif befria,118
Bort till Pohjola det mörka,
Till det mulna Sariola.
Seppo wastahan tulewi:
”Woi sie wanha Wäinämöinen,
Mit’ olet pahalla mielin,
Kaiken kallella kypärin?”
.
Laulelewi, taitelewi;
Laulo kuun kumottamahan
Kultalatwa kuusosehen;
Laulo oksille otawan.
Men till möte kommer smeden:
”O du gamle Wäinämöinen,
Hvarför är du så bedröfvad,
Låter snedt din mössa hänga?119”
Sillon wanha Wäinämöinen
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Sinä seppo Ilmarinen,
Lankoni emoni lapsi,
Lähe neittä noutamahan,
Päätä kassa katsomahan,
Pimiästä Pohjolasta,
Summasta Sariolasta.
Kun on neiti Pohjolassa,
Impi kylmässä kylässä,
Jok’ ei suostu sulhosihin,
Mielly miehiin hywihin;
Kiitti puoli pohjan maata,
Kun ompi kowin koria,
Lihan läpi luu näkywi,
Luun läpi yin näkywi.
Saatat sie takoa sammon,
Kirjokannen kirjaella,
Niin saat neion palkastasi,
Työstäsi tytön ihanan.”
Härvid gamle Wäinämöinen
Sjelf till orda tog och sade:
”O du broder Ilmarinen,
Frände, barn af samma moder!120
Far att dig en flicka taga,
Välja mö med sköna lockar121
Ifrån Pohjola det mörka,
Från det mulna Sariola.
Vet, i Pohja finns en jungfru,
I den kalla byn en flicka,
Som för svenner icke ömmar,
Ej de bäste män ens aktar;122
Halfva Pohjola dock henne
Prisar som sin skönsta tärna;
Genom hullet skimrar benet,
Genom benet lyser märgen.
Om du Sampo smida mäktar,
Kan det granna locket sira,
Får du jungfrun för din möda,123
För ditt arbet’ sköna flickan”.
86
Fennica.indd 86
17.1.2019 14:54:54
�Wiies Runo — Femte Runan
.
.
.
.
.
.
.
.
Itse seppo Ilmarinen
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Joko sie minun menetit
Pimiähän Pohjolahan
Oman pääsi päästimeksi,
Itsesi lunastimeksi!
En sinä pitkänä ikänä,
Kuuna kullan walkiana,
Lähe Pohjolan tuwille,
Sariolan salwoksille,
Miesten syöjille sioille,
Urosten upottajille.”
Sjelf nu smeden Ilmarinen
Yttrade ett ord och sade:
”Du då lofvat har och offrat
Mig till Pohjola det mörka
För att så ditt lif befria,
Att dig sjelf ur döden frälsa!124
Vet dock, jag i lifvet aldrig,
Aldrig i min lefnads dagar
Pohjas stugor vill besöka.
Sariolas knutar nalkas,
Orten se, der männer125 dräpas,
Hjeltar uti126 hafvet dränkas.”127
Sillon wanha Wäinämöinen
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Ohoh seppo Ilmarinen,
Lähkös kuusta katsomahan,
Kun on nossut taiwahalle,
Puhki pilwien kohonnut,
Lehwät ilmoille lewennä,
Halki taiwahan hajonna.
Ompi kummat kuusosessa:
Kuu uusi kumottamassa,
Kultalatwa kuusosessa,
Ompi oksilla otawa.”
Nu den gamle Wäinämöinen
Sjelf till orda tog och sade:
”Hör du smed o Ilmarinen!128
Gå dock att beskåda granen,
Hvilken himmelshögt har stigit129,
Höjt sig tvärs igenom molnen,
Grenarna i luften utbredt,
Öfver himmelen sig spridit130.
Underting du der skall finna,
Se hur nya månen lyser131
Upp i granens gyllne krona,
På dess qvistar karlavagnen.
Läksit kuusta katsomahan
Tuonne Wäinölän aholle,
Sano wanha Wäinämöinen:
”Nyt sie seppo weikkoseni
Noskos kuuta noutamahan,
Otawaista ottamahan,
Kultalatwa kuusosesta.”
Begge så att granen skåda
Sig till Wäinös sved begåfvo,
Ut till Kalevalas skogmark.132
Sade gamle Wäinämöinen:
”Nu du smed, min gode broder,
Klättra upp att hemta månen
Och att karlavagnen taga133
Ifrån granens gyllne krona”.
Derpå smeden Ilmarinen
Klättrade i höga trädet,134
Upp emot den höga himlen;
Klef att månen hemta neder,
Och att135 karlavagnen taga
Ifrån granens gyllne krona.
Siitä seppo Ilmarinen
Nousi puuhun korkialle,
Ylähäksi taiwahalle;
Nousi kuuta noutamahan,
Otawaista ottamahan,
Kultalatwa kuusosesta.
Ingman 1836b: karlar.
Ingman 1836b: Tappre män i [hafvet].
Piponius 1839: Mig
således har du offrat, / Mig till Pohjas
mörka boning, / Såsom lösen för ditt
hufvud, / Att dig
sjelf befria kunna. /
Ej jag nån’sin i min
lefnad, / Ej sålänge
dagar randas, / Reser af till Pohjas boning / Bort till Sariolas stugor; / Bort
till men’sko-ätarns
hemvist / Hvarest
tappra hjeltar mördas! (lines 72−82).
Ingman 1836b: Derpå gamle Wäinämöinen / Sjelf till ord sin
stämma höjde: / Hör
du väl, smed Ilmarinen (lines 82−84).
Ingman 1836b: [himmelshögt] uppskjutit.
Ingman 1836b: [himmelen] utslagit.
Ingman 1836b: Finna nya månen lysa.
Line added by Ingman (1836b) and
Castrén.
Ingman 1836b: Nu, o
smed, min käre broder, / Kläng dig upp
att månen hemta, /
Att ock Karlavagnen
taga (lines 99−101).
Ingman 1836b: Upp i
höga trädet klängde.
Ingman 1836b: Att
ock [Karlavagnen].
87
Fennica.indd 87
17.1.2019 14:54:54
�Fennica: Kalevala
Ingman 1836b: Åter
[gamle].
Ingman 1836b: Sjöng
så [vinden].
Ingman 1836b: Talar
se’n med dessa orden, / Talar och utropar detta: (lines
112−113).
Ingman 1836b: För
att föra honom
skyndsamt.
Ingman 1836b: Honom tog i båten vinden.
Ingman 1836b: För
att föra hädan skyndsamt.
Ingman 1836b: Härvid smeden Ilmarinen / Färdades och
framkom skyndsamt
(lines 122−123).
Ingman 1836b: Samma väg som vinden
for han.
Ingman 1836b: axlar.
Ingman 1836b: Pohjolas tandglesa qvinna, / Sjelf hon ut på
gården träder (lines
135−136).
Ingman 1836b: Hvilka män må du tillhöra, / Till hvad kämpars antal räknas; /
Hit du kom den väg
som vinden, / Samma
stråt som vårens fläktar, / Och på dig ej
skällde hunden, / Icke
gläffsade ullsvansen
(lines 138−143).
Ingman 1836b: Icke
hit jag kommit heller.
.
.
.
.
.
.
.
Sillon wanha Wäinämöinen
Lauloa hyrähtelewi;
Laulo tuulen tuppurihin,
Ilman raiwohin rakenti.
Sanowi sanalla tuolla,
Lausu tuolla lausehella:
”Ota tuuli purtehesi,
Ahawa wenosehesi,
Wieä, wiillätelläksesi,
Pimiähän Pohjolahan.”
Nu den136 gamle Wäinämöinen
Sjunger höjande sin stämma,
Sjunger137 vinden upp at hvirfla,
Luften att förbittrad rasa.
Derpå tager han till orda.
Brister ut och säger detta:138
”Vind, du honom tag i båten,
Vårens flägt uti din farkost,
För att bära skyndsamt hädan139
Bort till Pohjola det mörka”.
Otti tuuli purtehensa,
Ahawa wenosehensa,
Wieä, wiillätelläksensä
Pimiähän Pohjolahan.
Honom vinden tog i båten,140
Vårens flägt uti sin farkost
För att bära skyndsamt dädan,141
Bort till Po[h]jola det mörka.
Siinä seppo Ilmarinen
Jopa kulki, jotta joutu,
Pimiähän Pohjolahan,
Summahan Sariolahan.
Kulki tuulen tietä myöten,
Ahawan ratoa myöten,
Yli kuun, alatse päiwän,
Otawaisten olkapäitse,
Pääty Pohjolan pihalle,
Sariolan saunatielle;
Eikä häntä koirat kuultu,
Eikä haukkujat hawattu.
Så nu smeden Ilmarinen
Färdades och kom med snabbhet142
Bort till Pohjola det mörka,
Till det mulna Sariola.
Samma väg han for som vinden,143
Samma stråt som vårens flägtar,
Ofvan månen, nedom solen,
Utmed karlavagnens skuldror144;
Först på Pohjas gård han stadnar,
Uppå Sariolas badväg,
Att ej hundarne ens höra,
Valparne ej honom varna.
Louhi Pohjolan emäntä,
Pohjan akka harwahammas,
Itse päätywi pihalle,
Itse ennätti sanoa:
”Mi sinä lienet miehiäsi,
Ja kuka urohiasi;
Tulit tuulen tietä myöten,
Ahawan ratoa myöten,
Eikä koirat kohti hauku,
Eikä wirka willahännät.”
Louhi Pohjolas värdinna,
Pohja-gårds tandglesa gumma.
Sjelf nu ut på gården träder,145
Så tilltalande den komne:
”Hvem kan du bland männer vara,
Hvilken utur hjeltars skara;
Hit du kom på vindens vägar,
På den stråt som vårens flägtar,
Och på dig ej hundar skälla,
Ingen ullsvans mot dig gläffsar”.146
88
Fennica.indd 88
17.1.2019 14:54:54
�Wiies Runo — Femte Runan
.
.
.
.
.
.
Sano seppo Ilmarinen:
”Emmä tänne tullukkana
Kylän koirien kuluksi,
Willahäntien wihaksi,
Näillä ouoilla owilla,
Weräjillä wierahilla.”
Sade smeden Ilmarinen:
”Icke har jag kommit heller147
Att af byens hundar slitas,
Af ullsvansarne förföljas
Vid ej förr besökta dörrar,
Portar, dem jag icke känner.148”
Siitä Pohjalan emäntä
Kysäsewi wierahalta:
”Oletko tullut tuntemahan,
Tielläsi tapoamahan,
Tuota seppo Ilmarista,
Takojata taitawinta?”
Derpå Pohjolas värdinna
Spörjer så den komne gästen:
”Monne du har lärt att känna,149
Eller på din väg fått träffa
Den der smeden Ilmarinen,
Honom konsterfarna hamrarn?”
Se on seppo Ilmarinen
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Itse olen seppo Ilmarinen,
Takoja iän ikuinen.”
.
Det var smeden Ilmarinen,
Yttrade ett ord och sade:
”Jag är smeden Ilmarinen,
Den evärdelige hamrarn”.150
Louhi Pohjolan emäntä,
Pohjan akka harwahammas,
Pian pistihen tupahan,
Sanowi sanalla tuolla:
”Neityeni nuorempani,
Lapseni wakawimpani,
Pane päällesi parainta,
Kaunihinta kaulallesi,
Ripehintä rinnoillesi,
Warrellesi walkeinta;
Jo on seppo Ilmarinen,
Takoja iän ikuinen,
Saanut sammon laaintahan,
Kirjokannen kirjantahan.
Louhi Pohjolas värdinna,
Pohja-gårds tandglesa gumma
Skyndsamt in i stugan trädde,
Yttrade ett ord och sade:151
”Du min egen yngsta dotter,
Du af mina barn mig kärast,
Kläd uppå dig allt det bästa,
Tag det vackraste om halsen,
På ditt bröst det prydligaste,
Det mest lysande om kroppen;
Nu har smeden Ilmarinen,152
Den evärdelige hamrarn,
Kommit hit att Sampo smida,
Sira ut det granna locket.153”
Tuopa kaunis Pohjan tytti,
Maan kuulu, ween walio,
Meni aittahan mäellä;
Kolme on aittoa mäellä,
Yksi on emosen aitta,
Se aitta parahin aitta.
Det var Pohjas mö den sköna154,
Landets ära, vattnets prydnad,155
Gick i boden uppå backen;
Bodar tre på backen stodo,
En tillhörde hennes moder,
Och den boden var den bästa.156
Ingman 1836b: Dessa
mig okända portar.
Ingman 1836b: Så
den komna gästen
frågar: / Har du någonsin lärt känna
(lines 151−152).
Ingman 1836b: Tog
till ordet då och talte: / Sjelf jag smeden Ilmarinen / Är,
evärdelige hamrarn
(lines 157−159).
Ingman 1836b: Pohjolas tandglesa qvinna, / Smyger sig i
stugan hastigt, / Och
med dessa orden talar (lines 161−163).
Ingman 1836b: Kläd
uppå dig nu det bästa, / På din hals det
allra skönsta, / Allt
hvad vackrast är på
bröstet, / På din kropp
det mjellast hvita; /
Redan smeden Ilmarinen (lines 166−170).
Ingman 1836b: Foga
grannt det granna
locket.
Lönnrot 1835a: fagra. Ingman 1836b:
Det var Pohja-dottren sköna.
Ingman 1836b: Prisad vidt till lands
och vatten.
Lönnrot 1835a: Känd
till lands, på sjön
den bästa, / Gick uti
ett loft på gården, /
Trenne loft på gården
funnos, / Ett tillhörde
hennes moder, / Och
det var det bästa loftet (lines 175−179).
89
Fennica.indd 89
17.1.2019 14:54:54
�Fennica: Kalevala
Lönnrot 1835a: Der
stod kista ställd på
kista.
Ingman 1836b: Skrin
vid skrin i ordning
radadt.
Lönnrot 1835a: Hon
slog opp den bästa
kistan.
Lönnrot 1835a: Fann
nu der.
Ingman 1836b: Lyftade det granna locket, / Fann derinom
sex guldgördlar (lines
183−184).
Lönnrot 1835a: Valde ut fem fem yllne
kjortlar.
Lönnrot 1835a: Lade.
Lönnrot 1835a: Band.
Ingman 1836b: Klädde på sig så det bästa, / På sin hals det
alldra skönsta, / Allt
hvad vackrast var på
bröstet, / På sin kropp
det mjellast hvita
(lines 186−189).
Ingman 1836b: Smeden Ilmarinen förde.
Ingman 1836b: Honom här med mat
trakterar, / Fägnar
ock med drycker
goda (lines 194−195).
Ingman 1836b: Ledde så att sofva vandrarn / Invid sköna
jungfruns sida (lines
198−199).
Ingman 1836b: Sjelf till
ord sin stämma höjde: / Hör du väl smed
Ilmarinen, / Oförgänglige bland smeder (lines 201−203).
.
.
.
.
.
.
.
.
Siellä on arkku arkun päällä,
Lipas lippahan lomassa;
Aukasi parahan arkun,
Kimahutti kirjokannen,
Löysi kuusi kultawyötä,
Wiisi willaista hametta;
Puki päällensä parasta,
Kaulallensa kaunihinta,
Ripeintä rinnoillensa,
Warrellensa walkeinta.
Der fanns kista uppå kista,157
Ena skrinet vid det andra,158
Öppnade den bästa kistan,159
Granna locket klang och uppfor,
Fann deri160 sex gyllne gördlar,161
Fann fem yllne kjortlar äfven;162
Klädde163 på sig allt det bästa
Tog164 det grannaste om halsen,
På sitt bröst det prydligaste,
Det mest lysande om kroppen.165
Siitä Pohjolan emäntä
Käytti seppo Ilmarisen
Tuolla Pohjolan tuwassa,
Sariolan salwoksessa.
Syötti miehen syöneheksi,
Juotti miehen juoneheksi,
Apatti alanenäksi,
Uuwutti unelliseksi;
Pani maata matkamiehen,
Neien wierehen wenytti.
Derpå Pohjolas värdinna
Förde smeden Ilmarinen166
In i Pohjas boningsstuga,
Sariolas bygda timring;
Här med mat hon mannen fägnar,
Fägnar ock med goda drycker,167
Tills af dryckerna förplägad
Han sig tung och sömnig kände;
Ledde vandrarn så att sofva
Vid den sköna jungfruns sida.168
Siitä Pohjolan emäntä
Itse tuon sanoiksi wirkki.
”Ohoh seppo Ilmarinen,
Takoja iän ikuinen,
Saatatko takoa sammon,
Kirjokannen kirjaella,
Yhen joukkosen sulasta,
Yhen willan kylkyestä,
Yhen otrasen jywästä,
Yhen wärttinän muruista;
Niin saat neion palkastasi,
Työstäsi tytön ihanan.”
Pohjolas värdinna sedan
Sjelf till orda tog och sade:
”Hör du smed, o Ilmarinen,
Du en hamrare evärdlig!169
Kan åt mig du Sampo smida
Sira ut det granna locket,
Bilda af en svane-fjäder170,
Göra af ett litet ullstrå,
Af ett enda litet kornfrö
Och en söndrig sländas stycken,
Får du jungfrun för din möda,171
För ditt arbet’ sköna flickan”.
Sillon seppo Ilmarinen
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Jo taisin takoa Sammon,
Kirjokannen kirjaella,
Då tog smeden Ilmarinen
sjelf till orda så och sade:172
”Väl jag kan dig Sampo smida,
Sira ut det granna locket,
90
Fennica.indd 90
17.1.2019 14:54:54
�Wiies Runo — Femte Runan
.
.
.
.
.
.
.
Yhen joukkosen sulasta,
Yhen willan kylkyestä,
Yhen otrasen jywästä,
Yhen wärttinän muruista;
Kun olin taiwoista takowa,
Ilman kantta kalkuttawa,
Ilman alkosen alutta,
Riporihman tehtysättä.”
Bilda af en svane-fjäder173,
Göra af ett litet ullstrå,
Af ett enda litet kornfrö
Och en söndrig sländas stycken;
Smidt jag äfven har på himmel,
Jag på luftens lock har hamrat,
Då ej fanns den minsta början,
Ej ett band var färdiglagadt.174”
Siitä seppo Ilmarinen,
Takoja iän ikuinen,
Läksi sammon laaintahan,
Kirjokannen kirjantahan.
Kysy paikalta pajoa,
Kaikkia sepinkaluja;
Ei pajoa Pohjolassa,
Pihtiä Pimentolassa,
Ei pajoa, ei paletta,
Ahjoa, alasintana,
Wasaroa warttakana.
Derpå smeden Ilmarinen,
Den evärdelige hamrarn,
Sig beger att Sampo foga,
Sira ut det granna locket.
Först han hör dock efter smedja,
Frågar efter smedja-redskap;
Men ej smedja finns i Pohja,
Ej en tång i Pimentola,175
Icke smedja, icke blåsbälg,
Ässja ej och städ ej heller,
Icke hammare, ej skaft ens.
Sillon seppo Ilmarinen
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Akat tuosta tuskautoho,
Herjat kesken heittäöhö;
Waan ei mies pahempikana,
Uros untelompikana.”
Åter smeden Ilmarinen
Sjelf till orda tog och sade:
”Qvinnor må deröfver ängslas,
Uslingar må halfgjordt lemna,
Ej en man, om ock en sämre,
Om en svagare det vore”.176
Etsi ahjonsa alusta,
Leweyttä lietsehensä,
Pohjolan kiwimäellä,
Rautasella kalliolla,
Wuorella teräksisellä.
Löysi paikkoa palasen
Aloa aniwähäsen,
Johon paino palkehensa,
Lewitteli lietsehensä,
Alasimensa asetti.
Söker ställe för sin ässja
Och en plats för bälgen lämplig,
Uppå Pohja-gårdens backe,
Klippan som af jern är danad,
På det höga fasta stålberg.177
Fann också ett litet ställe,
Fann en178 liten plats till grundlag,
Hvarest nu sin bälg han nedslog.
Der sin smedje-post han bredde
Och sitt städ i ordning ställde.179
Castrén’s correction:
svane-fjäder ǁ svanes
fjäder.
Ingman 1836b: Grannt
det granna locket foga / Af en enda
svanens fjäder, / Af
en enda tapp af ullen, / Af ett enda korn
i axet, / Af en sländas
skilda bitar, / Får du
för din möda jungfrun
(lines 205−210).
Ingman 1836b: Dervid smeden Ilmarinen / Tog till ordet
sjelf och talte (lines
212−213).
Castrén’s correction:
svane-fjäder ǁ svanes
fjäder.
Ingman 1836b: Grannt
det granna locket
foga / Af en enda svanes fjäder, / Af en enda
tapp af ullen, / Af ett
enda korn i axet, / Af
en sländas skilda bitar; / Äfven himmelen
jag smidde, / Hamrade det höga hvalfvet, /
Då ännu ej minsta början / Fanns, ej
minsta band att tillgå
(lines 216−223).
Ingman 1836b: Sjelf
evärdelige hamrarn, /
Vandrar ut att Sampo laga, / Grannt det
granna locket foga. /
Först han dock på
stället efter / Smedja hör och smedjeredskap; / Men i Pohjola ej smedja / Finns,
ej tång i Pimentola
(lines 225−231).
91
Fennica.indd 91
17.1.2019 14:54:54
�Fennica: Kalevala
Ingman 1836b: Dervid smeden Ilmarinen / Sjelf till ord
sin stämma höjde: /
Qvinnor detta må
afskräcka, / Uslingar att halfgjordt lemna, / Icke dock en
sämre karl ens, / Ej en
dåligare kämpe (lines
235−240).
Ingman 1836b: Gick
så ut att för sin ässja, / För sin bälg ett
ställe utse / Uppå
Pohjolas stenbacke, /
På den höga jerneklippan, / På det
väldiga
stålberget
(lines 241−245).
Ingman 1836b: En
helt [liten].
Ingman 1836b: Sjelf
sin smedjepust utbredde, / Ställde ock
sitt städ i ordning
(lines 249−250).
Ingman 1836b: Ställde
trälarne att pusta, /
Tjenarne att bälgen
trycka; / Trälarne de
ifrigt pusta, / Tjenarne på bälgen trycka; /
Pusta så i tvenne dagar, / Pusta än uppå
den tredje, / Och af
damm en famn på
skullran / Låg, af
sot en aln på hufvet, / Af kolstoft också på kroppen / Väl ett
drygt qvarter sig samlat (lines 251−260).
Ingman 1836b: Dock
på tredje dagen redan / Sjelfva smeden
Ilmarinen / Ned uti
.
.
.
.
.
.
.
Pani orjat lietsomahan,
Palkkalaiset painamahan;
Orjat lietso löyhytteli,
Palkkalaiset painatteli;
Lietso päiwän, lietso toisen,
Lietso kohta kolmannenki,
Syli syttä hartiolla,
Kyynärä kywentä päässä,
Waaksa muulla wartalolla,
Kortteli kowa nokea.
Satte trälar sen att pusta,
Lönta drängar till att trycka;
Trälar pusta oförtrutet,
Raskt de lönta drängar trycka;
Pusta en dag, pusta tvenne,
Pusta än på tredje dagen,
Låg så famnshögt dam på skuldran,
Alnshögt aska uppå hufvet,
Och på kroppens andra delar
Hela spannet tjockt af kolstoft.180
Jo päiwällä kolmannella
Itse seppo Ilmarinen
Katso ahjonsa alusta,
Lietsehensä liepehiä:
”Saako sampo walmihiksi,
Kirjokansi kirjatuksi?”
Redan på den tredje dagen
Skådar smeden Ilmarinen
Sjelf uti sin ässjas botten,181
Synar långsåt bälgens bräddar:
”Blir ej Sampo redan färdig,
Ej det granna locket lagadt?182”
Ei saa sampo walmihiksi,
Kirjokansi kirjatuksi.
Siitä seppo Ilmarinen
Saapi tuulet lietsomahan;
Lietso tuulet löyhytteli,
Itä lietso, lietso länsi,
Etelä enemmän lietso,
Pohjanen puhu kowasti.
Ännu blir ej Sampo färdig,
Ej det granna locket lagadt.
Derpå smeden Ilmarinen
Tager vindarne att pusta;183
Vindarne de väldigt pusta,
Östan pustar, pustar vestan,
Sunnan ännu mera pustar,
Nordanvinden mäktigt blåser.184
Lietso päiwän, lietso toisen,
Lietso kohta kolmannenki;
Päiwälläpä kolmanella
Itse seppo Ilmarinen
Katso ahjonsa alusta,
Lietsehensä liepehiä;
Sampo tungeksen tulesta,
Alta ahjonsa ajaksen.
Pusta en dag, pusta tvenne,185
Pusta än uppå den tredje:
Men186 på tredje dagen redan
Skådar smeden Ilmarinen
Sjelf uti sin ässjas botten,187
Synar långsåt bälgens bräddar:
Sampo sig ur lågan tränger,188
Träder fram ur ässjans botten.
Siitä seppo Ilmarinen,
Takoja iän ikuinen,
Takoa taputtelewi,
Derpå smeden Ilmarinen,
Den evärdelige189 hamrarn
Smider raska tag med släggan,
92
Fennica.indd 92
17.1.2019 14:54:55
�Wiies Runo — Femte Runan
.
.
.
.
.
.
.
Lyöä lyyhäyttelewi,
Pajassa owettomassa,
Ilman ikkunattomassa.
Päiwät sampoa takowi,
Kirjokantta kalkuttawi,
Yöt on neittä miestyttäwi,
Impeä lepyttelewi.
Hamrar hurtigt uppå städet,
Hamrar i en dörrlös smedja,
I ett rum, som gluggar saknar.190
Dagen all han Sampo smider,
Hamrar på det granna locket,
Hvilar natten om hos jungfrun,
För att hennes kärlek vinna.191
Saipa sampo walmihiksi,
Kirjokansi kirjotuksi;
Ei saa impi miestytyksi,
Neitonen lepytetyksi.
Siitä jauho uusi sampo,
Kirjokansi kiikutteli;
Jauho purnon puhtehessa,
Jauho purnon syötäwiä,
Purnon toisen myötäwiä,
Kolmannen kotipitoja.
Fick omsider Sampo färdig,
Granna locket prydligt lagadt;192
Vinnas kan dock icke flickan,
Unga jungfrun ej bevekas.
Börjar Sampo så att mala,
Granna locket flitigt svänga.193
Mol en lår i dagens gryning,194
Mol en lår att ätas hemma,195
Mol en annan för196 att säljas,
Än en tredje att förvaras.
Niin ihastu Pohjan akka,
Saatto sitte sammon tuonne
Waaran waskisen sisähän,
Pohjolan kiwimäkehen,
Yheksän lukun taaksi.
Sihen juuret juurruttele
Yheksän sylen sywälle;
Juuren juurti maaemähän,
Toisen wesiwiertehesen,
Kolmannen kotimäkehen.
Detta Pohjas qvinna gläder,
Och hon bringar dit sin Sampo,197
In i koppar-bergets gömmor198,
Uti Pohja-gårdens stenberg,
Bakom lås och reglar nio199.
Der hon ock dess200 rötter fäster
På ett djup af nio famnar:
Ena roten ned i jorden,
Invid vattnets gräns den andra
Och i hemmets berg den tredje.201
Itse seppo Ilmarinen,
Takoja iän ikuinen,
Allapäin pahoilla mielin,
Kahta kallella kypärin,
Jo tuossa ajattelewi,
Pitkin päätänsä pitäwi
Miten olla, kuin eleä,
Pimiässä Pohjolassa.
Sjelf nu smeden Ilmarinen,
Den evärdelige hamrarn,
Sorgsen och med nedsänkt hufvud,
Med åt sidan lutad mössa.
Eftertänker och begrundar,
I sitt sinne öfverlägger,202
Hur han stode ut att lefva
Uti Pohjola det mörka.
sin ässja skådar (lines
261−263).
Ingman 1836b: Blir
ej Sampo färdig redan, / Snart det granna locket lagadt?
(lines 265−266).
Ingman 1836b: Vindarne att pusta tager.
Ingman 1836b: Nordan starkt också påblåser.
Ingman 1836b: Pusta
så i tvenne dagar.
Ingman 1836b: Dock.
Ingman 1836b: Sjelfve
smeden Ilmarinen /
Ned uti sin ässja skådar (lines 278−279).
Ingman 1836b: Och en
Sampo står ur lågan.
Ingman 1836b: Oförgängelige.
Ingman 1836b: Smider raskt och hamrar hurtigt, / Svänger tunga släggan flitigt, / I dörrlösa öppna smedjan, / I det
fensterlösa rummet
(lines 285−289).
Ingman 1836b: Uppå
granna locket hamrar, / Natten deremot
hos jungfrun / Hvilar
ut, att henne vinna
(lines 290−292).
Ingman 1836b: Blef
så ändtligt Sampo färdig, / Granna
locket lagadt äfven
(lines 293−294).
Ingman 1836b: Derpå
mol hans nya Sampo, / Granna locket
svängde flitigt (lines
298−299).
93
Fennica.indd 93
17.1.2019 14:54:55
�Fennica: Kalevala
Collan 1839: Mol
hvar morgon låren
bräddful.
Ingman 1836b: En
full lår den mol att
ätas.
Ingman 1836b: ock.
Ingman 1836b: Och
hon dit sin Sampo
bringar.
Ingman 1836b: gömma.
Ingman 1836b: [och]
nio riglar.
Ingman 1836b: Der
också dess [rötter].
Ingman 1836b: Fäster ned i jorden ena /
Roten, andra i vattbrinken, / Tredje
fast uti hembacken
(lines 310−312).
Ingman 1836b: Men
han smeden Ilmarinen, / Oförgängelige
hamrarn, / Illtyckt
och med lutadt hufvud / Går, och snedt
nedhänger hatten, /
Ty för sig han nu
begrundar, / Tänker ock uti sitt sinne
(lines 313−318).
Ingman 1836b: Skulle väl, smed Ilmarinen, / Du uti din själ
re’n längta (lines
322−323).
Ingman 1836b: fosterbygden.
Ingman 1836b: Hem
att bo och dö befredad.
Ingman 1836b: Honom då beplägar
rundligt, / Uti båtens ända ställer, /
Sano Pohjolan emäntä:
”Ohoh seppo Ilmarinen,
Laatisiko mieli mennä,
Elomaille entisille?
.
.
.
.
.
.
Sade Pohjolas värdinna:
”Skulle du väl Ilmarinen,
Redan längta i ditt sinne203
Att till eget hemland komma?”
Sano seppo Ilmarinen:
”Sinne mieleni tekisi
Elomaille entisille,
Kotihini kuolemahan.”
Sade smeden Ilmarinen:
”Dit, ack dit jag längtar endast.
Bort till fordna fosterjorden204,
För att dö i egen hembygd.205”
Louhi Pohjolan emäntä
Syötti miehen, juotti miehen,
Panewi perähän purren,
Nosti tuulen tuulemahan;
Sillä seppo Ilmarinen
Matkasi omille maille,
Kohti kullaista kotia,
Entistä elosioa.
Louhi Pohjolas värdinna
Rundligt mannen då förplägar,
Sätter så i båtens bakstam,
Väcker vinden upp att blåsa.206
Härmed smeden Ilmarinen
Åter till sitt hemland vände,
Färdades åt gyllne hemmet,
Bort till fordna fosterjorden.
Kysy wanha Wäinämöinen
Ilmariselta sepolta:
”Weli seppo Ilmarinen,
Lankoni emoni lapsi,
Joko laait uuen sammon,
Kirjokannen kirjaelit?”
Frågar gamle Wäinämöinen
Då af smeden Ilmarinen:
”O du broder Ilmarinen,
Frände, barn af samma moder!
Har du nya Sampo fogat,
Sirat ut det granna locket?207”
Sano seppo Ilmarinen,
Itse laatia pakisi:
”Jopa jauho uusi sampo,
Kirjokansi kiikutteli;
Jauho purnon puhtehessa,
Jauho purnon syötäwiä,
Purnon toisen myötäwiä,
Kolmannen pieltäwiä.”
Sade smeden Ilmarinen
Sjelfva mästarn tog till orda:
”Redan mol der nya Sampo,208
Granna locket flitigt svängde.
Mol en lår i dagens gryning,
Mol en lår att ätas hemma,209
Mol en annan för210 att säljas,
Än en tredje att förvaras”.
94
Fennica.indd 94
17.1.2019 14:54:55
�Kuues Runo — Sjette Runan
Kuues Runo.
.
.
.
.
.
.
Sjette Runan.
Itse lieto Lemminkäinen,
Itse kaunis kaukomieli,
Lähtiäksensä kokewi,
Tullaksensa toiwotteli
Pohjan poikajen tulille,
Lapin lasten tanterille.
Sjelf den muntre Lemminkäinen,
Han den vackra Kaukomieli
Rustar ut sig till en resa,
Längtande att kunna komma
Hän till Pohja-söners härdar,
Till de fält, der Lappar lefva.
Kesän kengitti hewoista,
Talwen rautoja rakenti,
Waljasti tulisen ruunan
Tulisella tanterella;
Wesi tippu wempelestä,
Raswa rahkehen nenästä.
Skor sin häst den långa sommarn,
Hela vintern hofjern smider;
Spänner eldig häst för släden
På det fält, som gnistor sprider.
Vattnet droppade ur redet,
Fettma flöt från hästens romtyg.
Niin sanowi Lemminkäinen:
”Oi emoni, waimo wanha,
Jospa paitani pesisit
Mustan käärmehen mujuilla,
Kesäkuilla kuiwoaisit,
Mun kosihin mennäkseni
Neittä kylmästä kylästä,
Piikoa Pimentolasta.”
Tog till orda Lemminkäinen:
”O min moder, gamla qvinna,
Om du dock min skjorta sköljde
Uti svarta ormens etter,
Och den torkade om sommarn!
Nu jag reser bort att fria
Till en mö i byn den kalla,
Flickan uti Pimentola”.
Emo kielteä käkewi,
Warotteli waimo wanha:
”Ellös menkö poikueni
Ilman tieon tietämättä,
Ilman taion taitamatta,
Pohjan poikajen tulille,
Lapin lasten tanterille;
Siellä Lappi laulanewi,
Tunkenewi Turjalainen,
Suin sytehen, päin sawehen,
Kypenihin kyynäswarsin,
Koprin kuumihin porohin.”
Och att blåsa väcker vinden (lines
330−332).
Ingman 1836b: Broder du, smed Ilmarinen, / Frände, barn
utaf min moder, /
Har du redan Sampo
lagat, / Grannt det
granna locket fogat?
(lines 339−342).
Ingman 1836b: Sjelf
hopfogaren genmälte: / Mol ju redan
nya Sampo (lines
344−345).
Ingman 1836b: En
full lår den mol att
ätas.
Ingman 1836b: ock.
Modren gör försök att neka,
Gamla qvinnan honom varnar:
”O min son! ej må du resa,
Utan att du vishet äger,
Är med insigter begåfvad,
Hän till Pohja-söners härdar,
Till de fält, der Lappar lefva.
Dig kan Lappen der besvärja,
Dig kan Turjalainen trycka
In med hufvudet i lera
Och med armarna i glödkol,
Näfvarna i heta askan.”
95
Fennica.indd 95
17.1.2019 14:54:55
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
Niin sanowi Lemminkäinen:
”Jo minua noiat noitu,
Noiat noitu, kyyt kiroili,
Koki kolme Lappalaista,
Yhtenä kesäissä yönä,
Alasti alakiwellä,
Ilman wyöttä, waattehitta.
Sen werran minusta saiwat,
Min kirwes kiwestä saapi,
Napakaira kalliosta,
Järky jäästä iljanesta,
Tuoni tyhjästä tuwasta.
Tog till orda Lemminkäinen:
”Redan förr de sökt mig trolla,
Desse trollmän, etter-ormar;
Trenne Lappska trollmän sökte
Mig en sommar-natt besvärja,
Nakne på en sten i jorden,
Utan bälte, utan kläder.
Mer af mig de icke fingo,
Än från stenen yxen täljer,
Nafvaren från klippan löser,
Välten ifrån hala isen,
Tuoni tar ur toma stugan.
Jos tahon tasalle panna,
Miesten werroille weteä,
Itse laulan Lappalaisen,
Itse tungen Turjalaisen,
Käsin kalman kattilahan,
Koprin ilmahan kowahan,
Polwin hyytä hyppimähän,
Säärin jäätä särkemähän,
Riitettä repäsemähän;
Laulan halki hartionsa,
Puhki leukansa puhelen,
Paian kauluksen kaheksi,
Rikki rintalastasesta.”
Om med dem jag vill mig mäta,
Ställa mig i bredd med dessa,
Sjelf förmår jag Lappen trolla
Och på Turjalainen foga
Händerna i Kalmas kittel,
Näfvarna i hårda vädret,
Knäna att på sörjan dansa,
Benen till att isen krossa,
Sönderbråka isens skorpa.
Klyfver ock med sång hans skuldror,
Blåser läpparna i bitar
Och i tu hans skjortas krage,
Bröstets pansar uti stycken.”
Emo kielteä käkewi,
Warotteli waimo wanha:
”Ellös wainen poikueni
Lähkö neittä Pohjolasta,
Piikoa Pimentolasta;
Tuho ainaki tulewi,
Hukka lieto Lemminkäistä,
Tuho poikoa pätöistä.
Ei sinussa laulajoa,
Pohjan poikien sekahan,
Etkä tunne kieltä Turjan,
Maha lausua Lapiksi.”
Modren gör försök att neka,
Gamla qvinnan honom varnar:
”O min gosse, far dock icke
Att till mön i Pohja fria,
Flickan uti Pimentola.
Lika väl dig når förderfvet
Ofärd drabbar Lemminkäinen,
Dig beklagansvärda gosse.
Ej kan du i sång-förmåga
Mäta dig med Pohjas söner,
Icke kan du Turja-språket,
Kan ej qväda Lappska sånger”.
96
Fennica.indd 96
17.1.2019 14:54:55
�Kuues Runo — Sjette Runan
.
Nu den muntre Lemminkäinen
Börjar på att håret kamma,
Borsta sina långa lockar,
Att på friarfärder fara,
Sig till Pohjola begifva.
Slängde kammen uppå sparren,
Uppå ugnets stolpe borsten,
Sjelf till orda tog och sade:
”Då är Lemminkäinens bane,
Arme mannens ofärd kommen,
När ur borsten bloden dryper,
Rinner ned i röda strålar”.
Sillon lieto Lemminkäinen,
Oli päätänsä sukiwa,
Hapsiansa harjaawa,
Lähtiäksensä kosihin,
Mennäksensä Pohjolahan.
.
Suan orrelle ojensi,
Harjan paino patsahasen;
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Sillon on hukka Lemminkäistä,
Tuho poikoa pätöistä,
.
Kun suka werin waluwi,
Harja hurmehin loruwi.”
.
.
.
.
.
Siitä läksi Lemminkäinen
Wasten kieltoa emonsa,
Warotusta wanhempansa.
Missä mies waraeleksen?
Jo wähin waraeleksen
Owen suussa alla orren,
Pirtin pihtipuolisessa,
Weräjillä wiimmesillä.
For åstad nu Lemminkäinen
Tvertemot sin moders vilja,
Mot sin vårdarinnas varning.
Hvar tar mannen sig till vara?
Något tar han sig till vara
Framför dörren, under sparren,
Invid dörrens post i stugan,
Vi de mest aflägsna leder.
Ei oo ne warat wäkewät,
Missä mies waraeleksen?
Korwalla tulisen kosken,
Pyhän wirran pyörtehessä;
Siinä mies waraeleksen,
Hyöteleksen, wyötteleksen,
Rautapaitohin paneksen,
Teräswöihin telkitäksen.
Sanowi sanoilla näillä:
”Mies on lustuissa lujempi,
Rautapaiassa parempi,
Teräswyössä tenhosampi,
Noien noitien noroille,
Tietomiesten tienohille,
Jottei huoli huonommista,
Tottele hywiäkänä.”
Skydd ej dessa medel skänka;
Hvar tar mannen sig till vara?
Ofvan fallet af eld-forsen,
Vid den helga flodens hvirfel.
Det tar mannen sig till vara,
Skyddar sig och sig omgjordar,
Kläder sig i jernsmidd skjorta,
Stålsmidt bälte på sig spänner,
Talar sen med dessa orden:
”Mannen är i pansar bättre,
Starkare i jernsmidd skjorta,
Stålomgjordad mera härdig
Uti dessa trollmäns dalar,
I de vise männers bygder –
Så den svage ej han fruktar,
Aktar icke ens den starke”.
97
Fennica.indd 97
17.1.2019 14:54:55
�Fennica: Kalevala
Castrén’s correction:
ängslig ǁ angslig.
.
.
.
.
.
.
.
Laski wirkkua witsalla,
Helähytti helmiswyöllä;
Wirkku juoksi, matka joutu,
Reki wieri, tie lyheni.
Ajo päiwän, ajo toisen,
Kohta kolmannen ajawi.
Kylä wastahan tulewi;
Ajoa suhuttelewi
Alimmaista tietä myöten
Alimmaisehen talohon.
Yli kynnyksen kysywi,
Lausu lakkapuun takoa:
”Oisiko talossa taassa
Rinnukseni riisujoa,
Aisani alentajoa,
Luokin lonkahuttajoa?”
Lausu lapsi lattialta,
Poika portahan nenältä:
”Ei ole talossa taassa
Rinnuksien riisujoa,
Aisojen alentajoa,
Luokin lonkahuttajoa.”
Slog sin snabba häst med spöet,
Smällde till med perle-snerten.
Hingsten sprang, det led med färden,
Släden skrann, och vägen aftog.
Körde en dag, körde tvenne,
Körde än på tredje dagen.
Möter så en by på vägen,
Färdas fram med gny och buller
Uppå vägen, som var nederst,
Till den nedersta bland gårdar.
Spörjer sedan öfver tröskeln,
Talar så bak skärmtaks stolpen:
”Monne här i gården finnes
Den som hästens bröstrem löser,
Fimmelstängerna kan fälla,
Taga lokan ur dess spänning?”
Svarade ett barn från golfvet,
Gosse så från trappan talte:
”Icke finnes här i gården
Den som hästens bröstrem löser,
Fimmelstängerna kan fälla,
Taga lokan ur dess spänning.”
Mitä huoli Lemminkäinen;
Laski wirkkua witsalla,
Helähytti helmiswyöllä,
Ajoa suhuttelewi
Keskimmäistä tietä myöten
Keskimmäisehen talohon.
Yli kynnyksen kysywi,
Lausu lakkapuun takoa:
”Oisiko talossa taassa
Rinnukseni riisujoa,
Aisani alentajoa,
Luokin lonkahuttajoa?”
Ängslig211 var ej Lemminkäinen,
Slog sin snabba häst med spöet,
Smällde till med perle-snerten.
Körde fram med gny och buller
Uppå vägen, som var medlerst,
Till den medlersta bland gårdar.
Sporde sedan öfver tröskeln,
Talte så bak skärmtaks stolpen:
”Monne här i gården finnes
Den som hästens bröstrem löser,
Fimmelstängerna kan fälla,
Taga lokan ur dess spänning?”
Lausu akka lattialta,
Kielipalku pankon päästä:
”Kyllä saat talosta taasta
Ifrån golfvet hörs en gumma,
Sladdrerska från härden svara:
”Nog du får från denna gården
98
Fennica.indd 98
17.1.2019 14:54:55
�Kuues Runo — Sjette Runan
.
.
.
.
.
.
Den som hästens bröstrem löser,
Fimmelstängerna kan fälla,
Taga lokan ur dess spänning.
Karlar får du, fastän tio,
Hundratals, om så du önskar,
Hvilka hädan skjuts dig skaffa.
Gifva dig en häst till åkning,
Till att färdas öfver hafven,
Öfver smärre sjöar halka,
Att du till din husfars qvällsvard,
Till din matmors frukost hinner,
Äter middag med allt husfolk.
Såsom tupp du tåget uppnår
Och som hönans unge gården,
Går med naglarna på tröskeln
Och på tvären uppför trappan,
Sidlängs efter farstu-golfvet.”
Mitä huoli Lemminkäinen,
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Oisi akka ammuttawa,
Koukkuleuka kolkattawa.”
Laski wirkkua witsalla,
Helähytti helmiswyöllä;
Ajoa suhuttelewi
Wierimmäistä tietä myöten
Wierimmäisehen talohan.
Ängslig var ej Lemminkäinen,
Yttrade ett ord och sade:
”Gumman vore värd att skjutas,
Käringen man klubba borde”.
Slog sin snabba häst med spöet.
Smällde till med perle-snerten,
Körde fram med gny och buller
Uppå vägen, som var öfverst.
Till den öfversta bland gårdar.
Niin pihalle tultuansa
Lyöpi maata ruoskallansa;
Utu nousi ruoskan tiestä,
Mies nuori u’un seassa,
Sepä riisu rinnuksia,
Sepä aisoja alenti,
Sepä luokit lonkahutti.
Kom så ända fram till gården,
Slog på marken med sin piske,
Dam steg upp, der pisken rörde,
Och en unger man i dammet.
Denne löser hästens bröstrem,
Fimmelstängerna han fäller,
Tager lokan ur dess spänning.
Siitä lieto Lemminkäinen
Itse korwin kuuntelewi;
Kuuli ulkoa runoja,
.
Rinnuksesi riisujoita,
Aisasi alentajoita,
Luokin lonkahuttajoita;
Ompa kyllä kymmenenki,
Saatpa jos tahot satoja,
Jotka sulle kyyin saawat,
Antawat ajohewosen,
Yli meret mennäksesi,
Lammit luikahellaksesi,
Isäntäsi iltaselle,
Emäntäsi einehelle,
Muun perehen murkkinalle.
Saaha kukkona kujahan,
Kanan lassa kartanolle,
Mennä kynsin kynnyksessä,
Poikkipuolin portahalla,
Siwun sintsin lattialla.”
Derpå muntre Lemminkäinen
Stadnar först och lyssnar noga;
Hörde runor ut på gården,
99
Fennica.indd 99
17.1.2019 14:54:55
�Fennica: Kalevala
Castrén’s correction:
sido-väggen ǁ sidovägen.
.
.
.
.
.
.
.
Läpi sammalen sanoja,
Läpi lauan laulajoita,
Läpi seinän soittajoita.
Ord igenom mossig springa,
Hörde qvädas bakom brädet,
Inom stugans väggar spelas.
Meni nurkasta tupahan,
Sai sisähän salwomesta,
Jott’ ei häntä koirat kuultu,
Eikä haukkujat hawattu.
Gick från knuten nu i stugan
Bak från hörnet in i pörtet,
Så att hundarne ej hörde,
Gläffsarne ej honom märkte.
Tupa oli täynnä tuppisuita,
Jakku miehiä jaloja,
Siltalauat laulajoita,
Owen suu osoawia,
Siwuseinä soittajoita,
Peripenkki tietäjiä,
Karsina karehtioita;
Nuo laulowat Lapin wirttä,
Hiien wirttä winguttiwat.
Män med långa trutar stugan,
Stolta kämpar bänken fyllde,
Sångare på golfvet stodo,
Siare vid dörrens gafvel,
Invid sido-väggen212 spelmän,
Längst på bänken suto spåmän,
Onde trollmän framför ugnen.
Desse sjöngo Lappska sånger
Och på Hiisis qväden gnällde.
Itse Pohjolan emäntä
Liikku sillan liitoksella,
Lieho keskilattialla.
Sanowi sanalla tuolla:
”Olipa tässä ennen koira,
Rakki rauan karwallinen,
Lihan syöjä, luun puria,
Weren uuelta wetäjä;
Mi sinä lienet miehiäsi,
Ja kuka urohiasi,
Kun ei sua koirat kuultu,
Eikä haukkujat hawattu.”
Sjelf hon Pohjolas värdinna
Rörde sig vid golfvets fogning,
Uti stugans midt sig svängde,
Talte sen med dessa orden:
”Förr fanns här ock hund i gården,
Racka jernet lik till färgen;
Köttet åt han, frätte benen,
Slukade den råa bloden.
Hvem kan du bland männer vara,
Hvilken utur hjeltars skara,
Då på dig ej hundar skällde,
Gläffsare dig icke märkte?”
Sano lieto Lemminkäinen:
”En mä tänne tullutkana
Tawoittani, tieottani,
Mahittani, maltittani,
Ilman innotta isäni,
Waruksitta wanhempani,
Suuhun Untamon susien,
Kitahan kirokawetten.”
Sade muntre Lemminkäinen:
”Hit jag icke heller kommit,
Utan vett och utan seder,
Utan makt och utan kunskap.
Utan ärfda trolldoms-konsten,
Värnlös lemnad af föräldrar,
Åt Untamo ulfvars munnar,
Åt de bistra männers käftar”.
100
Fennica.indd 100
17.1.2019 14:54:55
�Kuues Runo — Sjette Runan
.
.
.
.
.
.
.
.
Siitä lieto Lemminkäinen
Itse löihen loihtiaksi,
Laikahutti laulajaksi;
Laulo laulajat parahat
Pahimmiksi laulajoiksi,
Kiwikintahat kätehen,
Kiwiharkko hartioille,
Kiwilakki päälaelle,
Kiwet suuhun syrjin syösti,
Paaet lappehin lapeli,
Parahille laulajille,
Tietäwimmille runoille.
Derpå muntre Lemminkäinen
Började att sjelf besvärja
Och sin sångar-konst anlita.
Qvad bland sångare de bästa
Att de sämsta runor sjunga,
Handskar qvad af sten i handen,
Bördor utaf sten på ryggen.
Och på hjessan stenig mössa,
Dref i munnen hvassa stenar,
Flata hällar uti halsen
På de bästa ibland skalder,
De bland sångare förnämsta.
Niin laulo mokomat miehet
Kissan kirjawan rekehen,
Kissan tuonne kiiätellä,
Eteämmä ennätellä,
Pohjan pitkähän perähän,
Lapin laajahan salohon,
Kuss’ ei kule karjan kynsi,
Waella hewosen warsa.
Qvad så de förmätna männer
I en brokig kattas släde,
Katten qvad han hän att ila,
Skyndande till fjerran trakter,
Bort till Nordens sista ända,
Lapplands ödemark den vida,
Der ej hjordens klöfvar trampa,
Hästens fåle icke vandra.
Ja laulo mokomat miehet
Lapin laajalle lahelle,
Miesten syöjälle selälle,
Urosten upottajalle,
Josta welhot wettä juowat,
Tulikulkut tuioawat.
Qvad ock de förmätna männer
Hän till Lapplands vik den breda,
Fjärden, hvilken männer fräter,
Hjeltar uti vågen dränker,
Hvarur trollmän dricka vatten,
Torra halsar törsten släcka.
Ja laulo mokomat miehet
Rutjan koskehan kowahan,
Kinahmehen ilkiähän,
Johon puut päin putoowat,
Perin wieriwät petäjät,
Hongat latwoin lankiawat.
Qvad ock de förmätna männer
Uti strida Rutja-forsen,
Fradgiga och stygga gapet,
Dit brådstupa träden falla,
Tallarna med rötter rulla,
Furur sig med toppar störta.
Siinä lieto Lemminkäinen
Laulo nuoret, laulo wanhat,
Laulo kerran keski laaun,
Yhen heitti laulamatta
Der nu muntre Lemminkäinen
Qvad de unga, qvad de gamla,
Qvad ock medelålders männer,
Blott en enda qvad han icke,
101
Fennica.indd 101
17.1.2019 14:54:55
�Fennica: Kalevala
Ulappalan ukko wanhan,
Ukko wanhan umpisilmän.
.
.
.
.
.
Ulappalas gamla gubbe,
Gubben med de slutna ögon.
Niin ukko sanoiksi wirkki:
”Oi sie lieto Lemmin poika,
Laulot nuoret, laulot wanhat,
Laulot kerran keski laaun,
Niin miks et minua laula?”
Gubben nu till orda tager:
”O du Lempi-son, den muntre!
Unga qvad du, gamla qvad du,
Qvad ock medelålders männer,
Hvarför då ej mig du qväder?”
Se on lieto Lemminkäinen
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Niin siks en sinua laula,
Kun sä miessä nuorempana
Makasit oman emosi,
Wanhempasi waiwuttelit;
Itse herjasit heposet,
Juoksuttelit suorajouhet,
Suon selällä, maan nawalla,
Ween liiwan liikkumilla.”
Det var muntre Lemminkäinen,
Yttrade ett ord och sade:
”Derför icke dig jag qväder,
Att i dina yngre dagar
Du besof din egen moder,
Plågade din vårdarinna.
Till och med du hästar bortskämt,
Sprungit efter tagelsvansar
Längs ett kärr, vid jordens nafvel,
Der en slemmig massa pöser”.
Ulappalan ukko wanha,
Ukko wanha umpisilmä,
Kowin suuttu ja wihastu;
Meni ulos usta myöten,
Pihalle wajoa myöten,
Juoksi Tuonelan joelle,
Siellä katso Kaukomieltä,
Wiikon wuotti Lemminkäistä.
Ulappalas gamla gubbe,
Gubben med de slutna ögon,
Vredgades och gick förtörnad
Utur stugan, genom dörren,
Nedför trappan ut på gården.
Sprang så bort till Tuoni-elfven,
Spejade der Kaukomieli,
Bidde länge Lemminkäinen.
102
Fennica.indd 102
17.1.2019 14:54:55
�Seitsemäs Runo — Sjunde Runan
Seitsemäs Runo.
.
.
.
.
.
.
Sjunde Runan.
Niin sanowi Lemminkäinen:
”Anna akka tyttöäsi,
Sekä nuorta morsianta,
En tuota pahoin pitäisi;
Sylissäni syöessäni,
Käsissäni käyessäni,
Selässäni seistessäni,
Maatessa mahani alla.”
Nu sig yttrar Lemminkäinen:
”Gumma, gif åt mig din dotter,
Fästmö ung du mig förläna;
Illa jag ej henne hölle:
Uti famnen, då jag äter,
Då jag går, i mina armar,
Då jag stilla står, på ryggen,
Vid min sida, när jag hvilar”.
Sano Pohjolan emäntä:
”Äsken annan tyttäreni,
Sekä nuoren morsiamen,
Kun sa hiihat Hiien hirwen
Hiien peltojen periltä.”
Sade Pohjolas värdinna,
”Då jag gifver dig min dotter,
Unga fästmön dig förlänar,
När med skidor Hiisi-elgen
Bakom Hiisis fält du fångat”.
Sillon lieto Lemminkäinen,
Itse kaunis Kaukomieli,
Sykysyn lylyä laati,
Kesän ketti kalhuansa,
Päiwän sauoa salitti,
Toisen toista kirjotteli.
Derpå muntre Lemminkäinen,
Sjelf den sköne Kaukomieli
Slöjdar skidor under hösten,
Sommarn all dem skinnbekläder,
Klyfver en dag ena staven,
Dan derpå den andra sirar.
Saipa sukset walmihiksi,
Kalhunsa kanineheksi.
Sillon lieto Lemminkäinen
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Ei olle sitä metsässä
Jalan neljän juoksewata,
Kut’ ei näillä yllätetä,
Kaunihisti kannateta,
Kalhuilla pojan Kalewan,
Laatimilla Lemminkäisen.”
Får så skidorna i ordning,
Får dem väl och prydligt gjorda.
Derpå muntre Lemminkäinen
Sjelf till orda tog och sade:
”Djur i skogen tör ej finnas,
Springande på fyra fötter,
Som man upp med dem ej hinner,
Som man icke lätt kan fånga
Med Kaleva-sonens skidor,
De af Lemminkäinen gjorda.
Pääty Hiisi kuulemassa,
Jumala tähyämässä;
Hiisi hirwiä rakensi,
Jalopeuroa sukesi,
Detta råkar Hiisi höra,
Guden råkar det förnimma;
Börjar så en elg att bygga,
Att ett ståtligt rendjur dana.
103
Fennica.indd 103
17.1.2019 14:54:55
�Fennica: Kalevala
.
.
Pään mäkäsi mättähästä,
Jalat rannan raippasista,
Sääret aian seipähistä,
Selän aian aiaksesta,
Korwat lammin lumpehista,
Ketun kuusen koskuesta,
Muun lihan lahosta puusta,
Silmät kuukkunan kiwestä.
Hufvudet af tufva bildar,
Gör dess fötter utaf vide
Och af gärdsgårds-störar benen,
Ryggen af en gärdsel-tråda,
Utaf näckrosblad dess öron,
Tunna skinnet utaf granbark,
Af en rutten stubbe köttet,
Ögonen af musslans stenar.
Klappar med sin hand på ryggen,
Sjelf han undervisar elgen,
Som enhvar plär undervisa,
Hvad till verlden sjelf han frambragt:
”Ila skyndsamt, Hiisis elg du,
Rör på benen, stolta skogsdjur,
Spring min qvicka ren med snabbhet
Hän till renars kalfnings-ställen,
Till de fält, der Lappar lefva”.
Laski kättä lautaselle,
Itse neuo hirweänsä,
Kun kukin sukimoansa,
.
Itse ilmoin luomoansa:
”Nyt sie juokse Hiitten hirwi,
Jalkoa jalo tewana,
Poropetra poimettele,
Poron poikimasioille,
.
Lapin lasten tanterille.”
.
.
Ilade så Hiisi-elgen,
Hoppade det stolta djuret,
Sprang med snabbhet qvicka renen
Utmed Pohjas yttre gärden,
Längs de fält, der Lappar lefva.
Sparkade på kåta-dörren,
Stjelpte kittlarna på elden,
Vände upp och ned med koket,
Vräkte köttet uti askan,
Hällde soppan den på härden,
Ilar sedan längre framåt.
Lapin lapset itkemähän,
Lapin koirat haukkumahan,
Kylän naiset nauramahan.
.
Siitä juoksi Hiitten hirwi,
Jalkasi jalo tewana,
Poropetra poimetteli,
Pohjan aitojen peritse,
Lapin lastutanteritse;
Potkasi koan owea,
Kaato kattilat tulelta,
Selin keiton keikahutti,
Lihat tuhkahan tuherti,
Liemet lietehen lewitti,
Itse eillehen menewi.
Lappars barn nu till att gråta,
Lappars hundar till att skälla,
Bya-hustrur till att skratta.
Tuli weitikkä werewä,
Sano kaunis Kaukomieli:
”Mitä täällä immet itki,
Mitä täällä naiset nauro,
Kuta täällä koirat haukku?”
Kom så den förvägne sällen,
Sade vackra Kaukomieli:
”Hvarför greto här nyss jungfrur,
Hvarför skrattade här hustrur,
Hvarför gläffsade här hundar?”
104
Fennica.indd 104
17.1.2019 14:54:55
�Seitsemäs Runo — Sjunde Runan
.
.
.
.
.
.
”Här förbi lopp Hiisi-elgen,
Hoppade det stolta djuret,
Sprang med snabbhet qvicka renen,
Sparkade på kåta-dörren,
Stjelpte kittlarna på elden,
Vände upp och ned med koket,
Vräkte köttet uti askan,
Hällde soppan ned på härden,
Ilade så längre framåt”.
Siitä weitikkä werewä
Lykkäsi lylyn lumelle,
Kun on woina wuolakenna;
Kanto kattawan awuksi,
Kun on kiitäwän hawukan;
Kanto kaksi sauoansa
Kahen puolin kalhustansa;
Saan makso saua markan,
Toinen ruskian reposen.
Sköt nu den förvägne sällen
Ut på snön den venstra skidan,
Hal som smörbestruken skifva,
Bar till hjelp sin högra skida.
Snabb som höken uti flygten.
Tog så sina tvenne stafvar,
Fästade vid mindre skidan.
Hundra mark var värd den ena,
Bruna räfvens skinn den andra.
Siitä kerran potkasewi
Silmän sintämättömähän,
Potkasewi kerran toisen
Korwan kuulemattomahan,
Potkasewi kolmannenki
Jo tawotti Hiien hirwen.
Stöter till den första gången,
Ögat honom icke nådde;
Stöter så den andra gången,
Örat honom icke hörde;
Stöter än den tredje gången,
Upp han Hiisi-elgen hinner.
Kokan koiwusen rakenti,
Tarhan tammisen tawotti:
”Siinä seiso Hiien hirwi,
Poropetra poimettele!”
Reder så af björk ett ledband,
Gör en hägnad utaf ekar:
”Hiisis elg, der må du stadna,
Der ren-oxe må du hoppa”.
Selkeä silittelewi,
Taljoa taputtelewi:
”Sopisipa taassa maata
Nuoren neitosen keralla.”
Stryker elgen långsmed ryggen,
Klappar smekande på hullet:
”Roligt vore der att ligga
Med en ung och fager flicka”.
Siitä kiihty Hiien hirwi,
Poropetra potkimahan;
Kokan koiwusen lewitti,
.
”Juoksi tästä Hiitten hirwi,
Jalkasi jalo tewana,
Poropetra poimetteli;
Potkasi koan owea,
Kaato kattilat tulelta,
Selin keiton keikahutti,
Lihat tuhkahan tuherti,
Liemet lietehen lewitti,
Itse eillehen menewi.”
Deraf retas Hiisi-elgen,
Renen började att sparka,
Bandet utaf björk förstörde,
105
Fennica.indd 105
17.1.2019 14:54:55
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
Tarhan tammisen hajotti,
Itse eillehen menewi.
Stjelpte hägnaden af ekar,
Ilade så längre framåt.
Siitä weitikkä werewä
Wielä kerran potkasewi,
Lysmätti lyly läwestä,
Taittu kalhu kannan tiestä,
Saua katki kään siasta,
Toinen somman suowerosta.
Itse juoksi Hiien hirwi,
Jottei päätänä näkynnä,
Silmän sintämättömäksi,
Korwan kuulemattomaksi.
Derpå den förvägne sällen
Ännu en gång fram sig sparkar;
Venstra skidan bröts vid remmen
Och den högre under hälen,
Invid handen ena stafven,
Och den andra invid doppskon.
Sjelf sprang sedan Hiisi-elgen,
Att ej hufvudet ens syntes,
Ej en skymt för ögat skönjdes
Och för örat inte hördes.
Siitä lieto Lemminkäinen,
Itse kaunis Kaukomieli,
Wielä muisti muunki keinon,
Toki toisen tien osasi;
Sauowi sanalla tuolla,
Lausu tuolla lausehella:
”Joko hiihan hiljalleni,
Werkkahalleni wetelen;
Hiljallehen huono käypi,
Sauan woimaton pitäwi.
Heitän poies heinäkengät,
Panen talwitallukseni,
Sykysyiset syylinkini,
Metsolahan mennäkseni,
Metsän tyttöjen tyköhön,
Sinipiikojen pihalle,
Hawulinnan liistehille.
Derpå muntre Lemminkäinen,
Sjelf den sköna Kaukomieli
Visste ännu annan utväg.
Hittade på annat medel.
Höjande sin röst han sade,
Talade med dessa orden:
”Monne jag nu skidar långsamt,
Monne makligt fram jag skrider?
Långsamt går den svage mannen,
Kraftlös man på staf sig stöder.
Mina höskor af jag kastar,
Kläder på mig vinter-skorna,
Strumporna för hösten gjorda,
Att till Metsola nu färdas.
Mig bege till skogens tärnor,
Till de blåa jungfrurs boning,
Inom barrträds-borgens hägnad.
Mina skidor blifva nötta,
Silfver-skidorna de smalna,
Tager Hiisis lätta skidor
Lempo-gudens alträds skidor.
Uppå Hiisis mark jag skidar,
Sväfvar öfver Lempos länder
Hän mot randen utaf öknen,
Skogen, som i fjerran skymtar.
Minun sukseni kuluwat,
Hopiaiset hoikkenewat;
Otan Hiien hienot sukset,
Lemmon leppäset siwakat,
Niillä hiihan Hiien maita,
Lemmon maita löyhyttelen,
. Hiihan kohti korwen rannan,
Salon sintäwän sisälle.
.
106
Fennica.indd 106
17.1.2019 14:54:55
�Seitsemäs Runo — Sjunde Runan
.
.
.
.
.
.
.
Tuolta korpi kuummottawi,
Tuolta sintäwi sinerwä;
Tuonne mieleni tekewi,
Aiwoni ajattelewi,
Muien miesten metsimaille,
Urosten eräsaloille.
Dädan skymtar öken-skogen,
Blåa randen dädan skimrar.
Dit mig göres lust i hågen,
Dit mitt sinne städse längtar,
Till de andra männers skogar,
Kämpars vidt aflägsna öknar.
Otan kolme koiroani,
Wiisi willa hänteäni,
Seitsemän sepeliäni;
Kohottelen koiriani,
Jouwuttelen jousiani,
Suksiani suin puhelen.
Suksi on jalkoa sukua,
Jousi kättä joukkioa,
Päre nuoli, puu wasama.
Tar jag mina trenne hundar,
Valpar fem med yllne svansar,
Hundar sju med ring om halsen.
Manar hundarna till jagten.
Ordnar skyndsamt mina bågar
Och till mina skidor talar.
Skidan är en fotens frände,
Handens bundsförvandt är bågen,
Trä är pilen eller perta.
Koirani keränä wieri,
Kylän kukka kuulusana,
Sukseni ma’a matona.
Niin on häntä koirallani,
Kun komehin korpikuusi;
Niin on silmät koirallani,
Kun on suurin suitsirengas;
Niin on hammas koirallani,
Kun on wiikate Wirossa.
Byens ros, du fjerran hörde,
Du min hund, far fram som nystan,213
Kräla som en mask, min skida.
Sådan på min hund är svansen,
Som den skönsta gran i skogen;
Ögon har min hund så stora,
Som den största ring i betslet,
Och dess tand jemväl är lika
Med en lie uti Estland.
Sinä koirani komehin,
otukseni oiwallisin!
Juoksuttele, jouwuttele,
Ahomaita aukehia;
Juokse tuonne toisualle
Mielusahan metsolahan,
Tarkkahan Tapiolahan.
Du bland mina hundar skönast,
Ibland mina djur det bäste!
Spring nu hän och skyndsamt ila
På de öppna svedje-länder;
Hasta dit åt andra nejder,
Bort till Metsola det lufva,
Det vaksamma Tapiola.
Kowa ilma koskenewi,
Rakkihini rapsuawi,
Niin minä sanon mokomin,
Sanon, kun sano isoni:
Tellerwo Tapion neiti,
Castrén has changed
the order of the two
lines.
Om ett omildt väder skulle
Piska på min lilla racka,
Jag helt enkelt så blott säger,
Som min fader fordom sade:
”Tellervo, Tapios jungfru,
107
Fennica.indd 107
17.1.2019 14:54:55
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
Mielikki metsän miniä!
Kukuttele koiroani,
Haukuta hakioani,
Sisällä salon sinisen,
Korwen kultasen koissa.
Wäännä wainu wempelelle,
Tuhku kaarelle siwalla,
Lyö löyly etempääki,
Kanna wainu kaukempoa,
Tulla koiran sieramihin,
Wilullaki, wihmoillaki,
Säilläki, satehillaki;
Jotta koiran kohti juosta,
Penun julki julkotella,
Mielusassa metsolassa,
Tarkassa Tapiolassa.
Mielikki, skogs-sonens hustru!
Lifva upp min hund att ljuda,
Reta vädraren att skälla
Uti dunkla öde-skogen,
Inuti den gyllne öknen.
Vänd mot bågen vildbråds-lukten,
Kasta ångan mot mitt vapen,
Imman ifrån fjerran skicka,
Sänd på afstånd redan lukten.
Bringa den i hundens näsborr
Både under köld och väta,
Uti storm och regnigt väder,
Att mot rofvet hunden löper,
Springer rätt på villebrådet
Uti Metsola det ljufva,
Det vaksamma Tapiola.
Niinp’ ennen sano isoni,
Wieri waltawanhempani,
Kun ei koira kohti juossut,
Penu oikein osannut:
Ku on koirani kokenut,
Mikä hallin haittaellut;
Ku on tukki koiran turwan,
Wainukullan salpaeli
Kun ei koira kohti hauku,
Penu oikein osoa?
Så min fader fordom sade,
Yttrade den gamle mannen,
När hans hund ej sprang åt rofvet,
Misste tog om villebrådet:
”Hvem har nu min hund förderfvat,
Hvem har skadat bruna valpen,
Stoppat till på honom nosen,
Hämmat gyllne väderkornet,
När ej hunden skäller säkert,
Valpen tar om rofvet misste?
Kyllä tieän koiran synnyn,
Arwoan alun penuen:
Tuulelt’ on penuen tunti,
Ahawalta koiran alku.
Portto Pohjolan sokia,
Ulappalan umpisilmä,
Perin tuulehen makasi,
Pallehin pahaan säähän,
Selin luoen luotehesen,
Kaltoin kaarnapohjasehen.
Tuuli nosti turkin helmat,
Nog jag hundens ursprung känner,
Tror mig veta valpens början.
Valpens känsel är från vinden,
Vårens vind har hunden alstrat.
Blinda skökan uti Pohja,
Ulappalas blinda qvinna
Låg med ryggen vänd åt vinden,
Sidan emot hårda vädret,
Ryggen vette emot vester,
Var åt norr helt litet riktad;
Vinden höjde pelsens fållar
108
Fennica.indd 108
17.1.2019 14:54:55
�Seitsemäs Runo — Sjunde Runan
.
.
.
.
.
.
.
Ahawa hamehen helmat,
Teki tuuli tiineheksi,
Ahawa awulliseksi.
Vårens vind upp kjorteln blåste.
Hafvande hon blef af vinden,
Blef af vårens vind befruktad.
Mitä kantawi kohussa.
Koiran tuo kohussa kanto,
Penun alla pernojensa,
Maksoissansa maan itikan.
Hvad är det, hon bär i skötet?
Bär en hund uti sitt sköte,
Liten valp inunder mjälten,
Markens kräk uti sin lefver.
Ku kanto kapalonuorat?
Hawon akka raiwokerta,
Se kanto kapalonuorat,
Lapsen karkian kapalon,
Liinoissansa liikutteli,
Helmoissansa heilutteli.
Hvem bär bindlarna till lindan?
Barrträds-gumman, vilda qvinnan,
Hon bär bindlarna till lindan,
Bär åt barnet grofva lindan,
Vaggar det i linne-dukar,
Gungar uti klädnings fållar214.
Penitar waliwo waimo,
Ulappalan umpisilmä!
Tule lasta päästämähän,
Poikoa perittämähän;
Tuli lukko koiran suuhun,
Haitta haukun hampahisin,
Ota lukko koiran suusta,
Haitta haukun hampahista;
Ota sulku suun eestä,
kielen kantimesta,
Anna koiran kohti juosta,
Penun oikein osata.
Penitar, du sköna qvinna,
Ulappalas blinda sköka!
Kom att barnet nu befria,
Att din son till rätta hjelpa.
Lås för hundens mun är anbragt
Och en bom för gläffsarns tänder;
Ifrån hundens mun tag låset,
Bommen ifrån gläffsarns tänder.
Borttag rigeln ifrån munnen,
Ryck ur tungans fäste kafveln.
Att mot rofvet hunden löper,
Springer rätt på villebrådet.
Lähen nyt miehistä metsälle,
Urohista ulkotöille;
Lepy lehto, kostu korpi,
Taiwu ainoinen Tapio!
Ihastu jumalan ilma,
Miehen mennessä metsälle!
Ota metsä mieheksesi,
Urohoksesi Tapio,
Korpi kolkkipojaksesi!
Castrén’s correction:
klädnings fållar ǁ
klädnings-fållar.
Error of translation, should be din
“your.”
Ensam jag bland alla hjeltar
Går i skogen ut att jaga.
Blidkens lundar, blidkens öknar,
Var mig blid, du milde Tapio,
Klarna upp, du Herrans väder,
När till skogen nu jag färdas!
Till min215 man du skog mig tage.
Välj mig Tapio till din hjelte,
Ökenskog att pilar bära.
109
Fennica.indd 109
17.1.2019 14:54:55
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
Soita metsä kanteletta,
Kukuta salo käkeä.
Jotta kulta kuunteleisi,
Hopia tilin tekisi,
Alla kuusen kultalatwan,
Alla kaunihin katajan.
Skog på kantele nu spela,
Lät, o öken, göken gala,
Så att guldet skulle lyssna,
Silfret för mig redogöra
Under granens gyllne krona,
Under vackra enens qvistar.
Matalainen mulla mahti,
Lyhykäinen onnen lykky,
Sukset kultaset kuluwat,
Hopiaiset hoikkenewat;
Ikäwä minun tulewi,
Ikäwä tulettelewi,
Kun ei oo kullan muuttajoa,
Hopian wajehtajoa.
Ikäw’ on iloton ilta,
Päiwä pitkä saalihiton.
Egen makt hos mig är ringa,
Ovaraktig är min lycka.
Mina gyllne skidor nötas,
Silfver-skidorna de smalna.
Ledsnaden mig här betager,
Ingen ro den åt mig gifver,
När ej någon byter guldet,
Ingen finns, som silfret vexlar.
Lång är qvällen utan glädje,
Dagen lång förutan byte.
Joko suuttu suuri luoja,
hallan antaja wihastu,
Kun ei anna aionkana,
Harwonkana hoiwauta?
Ellös suuttuo jumala,
Maan pitäjä pillastuo;
Toki anna aiallani,
Iälläni ilmauta,
Kun ma ainosin anelen,
Kielin kullan kuikuttelen.
Vredgades den store Guden
Blef han ond, som ullen gifver,
När ej tidtals ens han gifver,
Ej ens sällan muntrar sinnet?
Icke må, o Gud, du vredgas,
Jordens herre dig förifra.
Gif dock en gång i min lefnad,
En gång i mitt lif ett byte,
När så vackert jag anropar,
Beder med en gyllne tunga.
.
Gifvare, hvi ger du icke?
Hvi ej starke Gud du lofvar?
Ej de andra äro bättre,
Icke heligare skyttar.
Icke hafva andre männer
Ögonbrynen mera mörka,
Ögonhåret mera vackert,
Fotens svängning mera ledig.
Andra få med list sitt byte,
Taga rofvet bort bedrägligt,
Ej med list jag ville få det,
Miks et anna antoluoja,
Lupoa luja jumala?
Ei ne muutkana paremmat,
Eikä pyytäjät pyhemmät;
Eipä miesten muienkana
.
Sinisemmät silmiripset,
Koriammat kulmakarwat,
Jalan heitto hempiämpi.
Muut ne wiewät wiekkahuulla,
Muut ottawat ounahuulla,
.
Mie en weisi wiekkahuulla,
110
Fennica.indd 110
17.1.2019 14:54:55
�Seitsemäs Runo — Sjunde Runan
En ottaisi ounahuulla,
Weisin waiwani näöstä,
Ottaisin omasta työstä.
Toge icke bort bedrägligt,
Förde för min hafda möda,
Toge för mitt eget arbet’.
Mikä mieli, mikä muutos,
Mielusassa metsolassa;
Entinen metsän emäntä
Oli kaunis katsannolta,
Ihana imertimiltä,
Käet olit kullan käärehissä,
.
Sormet kullan sormuksissa,
Pää kullan pätinehissä,
Tukat kullan suortuwissa,
Korwat kullan koltuskoissa,
Silmäripset simpsukoissa;
.
Nykynen metsän emäntä
Ruma on warsin rungoltansa,
Ilkiä imertimiltä,
Käet on witsakäärehissä,
Sormet witsasormuksissa,
.
Pää witsa pätinehissä,
Tukat witsa suortuwissa,
Korwat witsa koltuskoissa,
Kaula witsa helmilöissä.
O hur allt nu är förändradt
Uti Metsola det ljufva!
Skogens fordna herrskarinna,
Hon var vacker till att skåda.
Hennes bröst, det var behagligt,
Armarna af guldband pryddes,
Fingrarna af gyllne ringar,
Hufvudet af gyllne kransar,
Håret utaf gyllne bindlar,
Öronen af gyllne hängen,
Ögonbrynen utaf perlor.
Skogens nya herrskarinna,
Hon är vidrig till att skåda,
Hennes bröst är vederstyggligt,
Risband armarna omgifva,
Fingrarna af risband prydas,
Hufvudet är risbekransadt,
Ris hon har till hårets bindlar,
Ris till sina öron-hängen,
Ris till perlor uppå halsen.
.
.
.
.
Metric error: one
syllable is missing.
Hvar är gifverskan nu bosatt,
Hvar finns goda skogs-värdinnan,
Rörer sig den ädla modren?
Der är gifverskan nu bosatt,
Der finns goda skogs-värdinnan,
Rörer sig den ädla modren:
Invid horn-borgens tinnar,216
Borgens kanter uti skogen.
Jag i går gick ut i skogen,
Borgar tre i skogen finnas,
En af trä, af ben den andra,
Utaf sten är tredje borgen,
Denna borgen är värdinnans.
Sex der finnas gyllne fönster
Uppå borgens alla väggar;
Missä nyt antaja asuwi,
Eläwi hywä emäntä,
Puhas muori puuhoawi?
Tuolla antaja asuwi,
Eläwi hywä emäntä;
Puhas muori puuhoawi,
Sakaroilla sarwilinnan,
Metsän linnan liepehillä.
Eilen mie käwin metsässä,
Kolm’ on linnoa metsässä;
Yksi puinen, toinen luinen,
Kolmansi kiwinen linna,
Se linna emännän linna,
Kuus’ on kulta ikkunoa
Kunki linnan kulmanteella.
111
Fennica.indd 111
17.1.2019 14:54:55
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
Mie katsoin sisähän noista,
Siellä antajat asuwat,
Ja wiruwat wiljan eukot.
Genom dem jag såg i borgen.
Der de bo, som fångsten gifva,
De som skänka villebrådet.
Mielikki metsän emäntä,
Puhas muori, muoto kaunis!
Lyöte lykkywaattehisin,
Antipaitohin panete;
Aukase metinen arkku,
Mesilipas liikahuta,
Metiseltä mättähältä,
Kultaselta kunnahalta.
Tuo mulle metsän olutta,
Metsän mettä juoakseni;
Metsäss’ on olutta paljon,
Metsässä mesi makia.
Mielikki, du skogs-värdinna,
Ädla moder, skön att skåda!
Tag uppå dig lycko-kläder,
Kläd dig uti gåfvo-skjortor;
Öppna honungsfylda kistan,
Rör det nätta honungs-skrinet
Ifrån honungsrika tufvan,
Från den gyllne kullens hympel.
Skogens öl du åt mig bringa,
Gif mig af dess mjöd att dricka,
Mycket öl i skogen finnes,
Sött är mjödet uti skogen.
Hiero kahta kämmentäsi
Nyperrä hypehiäsi,
Pane kulta kulkemahan,
Hopia waeltamahan,
Wasten miestä walkiata,
Kowin koiwun karwallista.
Gnid nu dina begge händer,
Dina finger-spetsar gnugga,
Bringa guldet till att färdas,
Sänd ditt silfver ut att vandra
Gent emot den hvita mannen,
Den med björken ganska lika.
Metsolan metinen neiti,
Metsän piika pikkarainen!
Soitellos mesinen pilli,
Simapilli piiparoita,
Korwalle ehon emännän;
Et emäntä lienekkänä,
Jos et piikoa pitäne,
Sata piikoa pitäne,
Tuhat muuta käskyläistä,
Karjan kaiken kaitsiata,
Wiitsiätä wiljan kaiken.
Du Tapios honungs-jungfru.
Skogens lilla, vackra tärna!
Spela på din honungs-pipa,
Låt nu honungs-hornet fröjda
Gunstiga värdinnans öra.
Ej värdinna må du vara,
Om du ingen piga håller,
Icke lönar hundra pigor,
Tusen andra hjon ej äger,
För att dina hjordar valla,
Flitigt vakta allt ditt vildbråd.
Mielikki metsän miniä,
Tuulikki tytär Tapion!
Ota piiska pihlajainen,
.
Mielikki skogs-sonens hustru,
Tuulikki, du Tapios dotter,
Bryt ett spö af veka rönnen,
112
Fennica.indd 112
17.1.2019 14:54:55
�Seitsemäs Runo — Sjunde Runan
.
.
.
.
.
.
.
Katajainen karjan ruoska,
Takoa Tapiowaaran,
Tuomiwaaran tuolta puolen,
Jolla witsot wiljoasi,
Karkottelet karjoasi.
Aja wilja wieremmille,
Aukeimmille ahoille;
Jok’ on laiska juoksemahan,
Sitä laske lautaselle;
Joka tieltä pois menewi,
Sitä silmille siwalla,
Tielle korwasta kohota.
Tag af enträd dig ett gissel
Ända bortom Tapio-berget,
Från hägg-bergets andra sida,
För att drifva fram ditt vildbråd,
Längre dina hjordar jaga.
Kör dem närmare till randen,
Till mest öppna svedjeländer.
Den som ej är snabb att springa,
Slå med spöet uppå gumpen;
Den som löper bort från vägen,
Smäll mot ögonen med pisken,
Drag från öronen på vägen.
Oja wastahan tulewi,
Puro tiellä poikkipuolen;
Silkki sillaksi siwalla,
Punalanka portahaksi.
.
Kommer så en bäck till möte,
Går en rännil öfver vägen,
Laga dit en bro af silke,
Trappa utaf röda garnet.
Metsän ukko halliparta,
Metsän kultanen kuningas!
Pane nyt metsät miekka wyölle,
Salot kalpio kätehen;
Salot pannos palttinahan,
Metsät werkahan wetäös,
Haawat kaikki haljakkoihin,
Kuuset kultihin rakenna,
Wanhat hongat waskiwyölle,
Petäjät hopiawyölle,
Koiwut kulta kalkkaroihin.
Paa kun panit muinoselta
Sinun antiaikoinasi,
Minun pyytöpäiwinäni;
Mentyä minun metsälle,
Ja salolle saatuani,
Korwelle kohottuani,
Mäen päälle päästyäni,
Kuuna paisto kuusen oksat,
Hopiana hongan oksat,
Päiwänä petäjän latwat,
Dunkelskäggig skogens gubbe,
Frejdad konung öfver djuren!
Skogarna med svärd omgjorda,
Sätt i öknens hand en klinga,
Kläd i linne ökenskogar,
Andra skogar pryd med kläde.
Asparna styr ut i vadmal,
Granarna med guld besmycka;
Spänn kring furur koppar-gördlar,
Omkring tallar silfver-bälten,
Björkar pryd med silfver-fransar.
Gör som fordom du ock gjorde,
Under dina gåfvo-tider
Och på mina fångste-dagar.
Ty då jag gick ut i skogen,
Då jag hann till ödemarken
Och i öken-skogen uppsteg,
Framkom ändtligt upp på backen:
Månlikt lyste granens qvistar,
Furuns grenar såsom silfver,
Tallens toppar sollikt glänste,
113
Fennica.indd 113
17.1.2019 14:54:55
�Fennica: Kalevala
Haawan latwat haljakkoina;
Kuuna paisto kuulu poika,
Päiwänä tytär pätöwä.
Aspens toppar såsom vadmal;
Goda gossen sken som måne,
Såsom sol den sköna flickan.
Awa aittasi awara,
Luinen lukko lonkahuta;
Ota kultanen kurikka,
Käyös waskinen wasara,
Jolla korwet kolkuttelet,
Salot synkät sylkyttelet,
.
Wiljan syntymäsioilla,
Rahan karwan kaswinmaalla,
Jotta wilja wirtoaisi,
Sekä karja karkuaisi,
Miehen etsiwän etehen,
.
Uron ottawan ohille.
Öppna nu ditt stora visthus,
Rigla upp din bodas benlås,
Tag derur en gyllne klubba,
Hammare af koppar gjuten,
Hvarmed du i öknen slamrar,
Väsnar uti öde-skogen,
Uppå vildbråds födslo-ställen,
Der de ludna djuren växa,
Så att villebrådet skyndar,
Skogens hjordar måtte rusa
Emot mannen, som dem söker,
Framför hjelten, som dem tager.
.
.
.
.
.
Aita kultanen kuwoa,
Hopiainen pystö pistä,
Juosta karjan joutusasti,
Wikewästi wiilletellä,
Kullaista kujoa myöten,
Hopiaista tietä myöten.
Jospa karja karkuaisi,
Eli wilja wierehtäisi,
Niin sä aitoa kohenna;
Kun hän katsowi ylitse,
Sillon aitoa ylennä;
Kuni katsowi alatse,
Sillon aitoa alenna;
Kun ei wilja wieremällä,
Sillon aita annollansa.
Bilda utaf guld ett gärde,
Gör en gärdsgård utaf silfver,
Så att hjorden skyndsamt springer,
Ilar fram med största snabbhet,
Färdas långsmed gyllne tåget,
Springer uppå silfver-vägen.
Men om hjorden skulle rymma,
Villebrådet gå åt sidan,
Så förbättra du ditt gärde.
Skådar hjorden öfver gärdet,
Så gör högre då ditt gärde;
Skådar hjorden under gärdet,
Må du göra gärdet lägre;
Om ej hjorden går åt sidan,
Då må gärdet blifva orördt.
Hiien poika pikkarainen,
Hyppääjä hywän selän.
paljastele warsoasi,
Rakentele ratsuasi,
Ota kulta kannuksesi
Hopiaisen orren päästä,
Liten son af Hiisi-Guden,
Som den goda hasten rider!
Sadla nu din unga fåle,
Laga ridhästen i ordning;
Tag så dina gyllne sporrar
Ifrån silfver-åsens ända,
114
Fennica.indd 114
17.1.2019 14:54:56
�Seitsemäs Runo — Sjunde Runan
.
.
.
.
Kultasesta lippahasta,
Kaskisesta wakkasesta;
Sillä kutkuta kuwetta,
Sekä kaiwa kainaloita,
Anna juosta joutusasti,
Wikewästi wiilletellä,
Waskisissa waljahissa,
Kultasissa kahlehissa.
Aita wastahan tulewi,
Riehto aitoa repäse
Wiieltä witsaswäliltä,
Seitsemältä seipähältä,
Kaheksalta kannon päältä.
Från det nätta gyllne skrinet,
Från den blanka koppar-asken.
Kittla med dem fålens länder,
Jaga dem i hästens sidor.
Låt så fålen skyndsamt springa,
Ila fram med största snabbhet
I sitt rede utaf koppar,
Uti sina gyllne kedjor.
Om ett gärde då dig möter,
Sönderrif det närmsta stycket
Gärdsgårdsbanden fem emellan,
Mellan störar sju i gärdet,
Ifrån åtta stubbars ändar.
Ota witsa wiittä syltä,
Koiwu kolmia tapoa,
Jolla witsot wiljoasi,
Karkottelet karjoasi.
Kun ei täywy tännempänä,
Niin tuo tuolta tuonnempoa
Takoa Tanikan linnan,
Hiien linnan liepehiltä,
Uroholle pyytäjälle,
Miehelle anelewalle.
Tag ett fem famns spö i handen,
Grip en björk om trenne famnar,
Hvarmed du ditt vildbråd piskar,
Drifver dina hjordar undan.
Finns ej nära djur tillfyllest,
Hemta då från längre afstånd,
Ända bak’ Tanika-borgen,
Ifrån Hiisi-borgens fästen,
Åt den hjelte, som här jagar,
Mannen, hvilken vackert beder.
.
Mimerkki, du skogs-värdinna,
Qvinna med den ädla växten!
Dunkelskäggig skogens gubbe,
Frejdad konung öfver djuren!
Kom nu hit att byta guldet,
Kom att silfret med mig vexla.
Gammalt är mitt guld som månen,
Silfret åldrigt såsom solen,
Af min far i krig förvärfvadt,
Taget under stridens tummel.
Nu det nötes uti pungen,
Mörknar i min elddons-påse,
När ej finns, den guldet byter,
Den som silfret skulle vexla.
Mimerkki metsän emäntä,
Waimo puhaswarrellinen,
Metsän ukko halliparta,
Metsän kultanen Kuningas!
Tule nyt kullan muuttelohon,
.
Hopian wajehtelohon.
Minun on kullat kuun ikuiset,
Päiwän poloiset hopiat,
Isoni soasta saamat,
Tawottamat tappioista;
.
Ne kuluwat kukkarossa,
Tummentuwat tuhniossa,
Kun ei oo kullan muuttajoa,
Hopian wajehtajoa.
115
Fennica.indd 115
17.1.2019 14:54:56
�Fennica: Kalevala
Tule nyt kullat ottamahan,
Hopiat walitsemahan;
Minun on kullat kirkkahammat,
Sinun kullat karwasemmat.
Lempiliinasi lewitä
Alle minun kultieni,
.
Kullan maahan tippumatta,
Hopian riwestymättä,
Kullat annan kynsillesi,
Kämmenellesi hopiat.”
Kom att guldet af mig taga,
Välja ut mitt bästa silfver.
Klart är guldet, som jag äger,
Och ditt guld är mera ludet.
Utbred dina vackra dukar
Under guldet, som jag gifver,
Att det ej på marken faller,
Att ej silfret strös åt sidan.
Guldet ger jag dig i handen,
Silfret uti dina fingrar.”
.
.
.
.
Sillä lieto Lemminkäinen
Toki hiihti Hiien hirwen
Hiien peltojen periltä;
Itse lämsensä lähetti
Hiien hirwen hartioille,
Kaulalle kameli warsan,
Jott’ei potkinut kowasti,
Selkeä silittäessä.
Dermed muntre Lemminkäinen
Slutligt Hiisi-elgen fångar
Ända ifrån Hiisis åkrar.
Sjelf han kastade sin snara
Omkring Hiisi-elgens skuldror,
Omkring halsen på kamelen,
Att den ej fick häftigt sparka,
Då han strök den längsmed ryggen.
Sano tuolta tultuansa,
Pohjolahan saatuansa:
”Jo ma hiihin Hiien hirwen
Hiien peltojen periltä;
Anna akka tyttöäsi,
Sekä nuorta morsianta.”
Sade dädan återkommen,
När till Pohjola han hunnit:
”Nu jag Hiisi-elgen fångat
Ända ifrån Hiisis åkrar.
Gumma, gif åt mig din dotter,
Unga fästmön mig förläna”.
Sade Pohjolas värdinna:
”Då jag dig min dotter gifver,
Unga fästmön dig förlänar,
När du stora hästen betslar,
Tyglar Hiisis häst, den bruna,
Fålen, hvilken fradga frustar,
Hvilkens hof af fasta jernet,
Utaf hårda stålet bildas,
Och hvars man är eld och låga”.
Sano Pohjolan emäntä:
”Äsken annan tyttäreni,
.
Sekä nuoren morsiamen,
Kun sa suistat suuren ruunan,
Hiien ruskian hewosen,
Hiien warsan waahtileuan,
Joll’ on rautaset kapiot,
.
Teräksiset temmottimet,
Tuli tukka, rautaharja.”
Nu den muntre Lemminkäinen
Tager sina gyllne tyglar
Sillon lieto Lemminkäinen
Otti kulta ohjaksensa,
116
Fennica.indd 116
17.1.2019 14:54:56
�Seitsemäs Runo — Sjunde Runan
.
.
.
.
.
.
.
Hopiaisen marhaminnan,
Läksi hewosen hakuhun,
Suwikunnan kuuntelohon
Hiien nurmien periltä.
Och sitt grimskaft utaf silfver.
Går så hän att söka hästen,
Den årsgamle efterleta
Ifrån Hiisi-gudens slätter.
Astua taputtelewi,
Käyä kullerroittelewi,
Wihannalle wainiolle,
Pyhän pellon pientarelle.
Börjar stiga på med snabbhet,
Vandrar fram med lätta fötter
Hän till gröna ängens slätter,
Till den helga åker-renen.
Siellä etsiwi hewoista,
Päätä puiti katselewi,
Suwikunnan suitset wyöllä,
Warsan waljahat olalla.
Der han söker efter hästen,
Skådar kring med spända blickar;
Bär vid gördeln hästens betsel,
Fålens seldon uppå axeln.
Iski silmänsä itähän,
Käänti päätä päiwän alle,
Näki hiekalla hewosen,
Kuloharjan kuusikolla,
Senp’ on tukka tulta tuiski,
Harja suihkisi sawua.
Hof sitt öga emot öster,
Vände hufvudet mot solen;
Varsnar hästen uppå heden,
Ibland granar bruna manen.
Från dess hår ses elden spraka,
Röken frusta ifrån munnen.
Niin sanowi Lemminkäinen:
”Ukko taiwahan napanen,
Remupilwen reunahinen,
Taiwo auoksi awaos,
Ilma riehoksi rewitä;
Ilma kaikki ikkunoiksi,
Taiwon kansi kahtaloksi.
Sa’a lunta sauan warsi,
Kiehittele keihäswarsi,
Harjalle hywän hewosen,
Pyhän laukin lautasille;
Kylmä jäätä kyynäriä
Otsahan pyhän orihin.”
Yttrade då Lemminkäinen:
”Ukko, du vid himla-midten,
Dunder-molnets nära granne!
Låt nu himla-hvalfvet öppnas,
Fästet uti stycken rifvas,
Luften all förbyt till fönster,
Himlens lock till tvenne delar.
Snö till skidstafs höjd låt falla,
Låt till spjutskafts djup den yra
Ned på goda hästens skuldror,
På den helga bläsens länder;
Låt ock isen alntals frysa
På den helga hingstens panna”.
Sato ukko uutta lunta:
Wisko hienosta witiä,
Kokonansa kolme syltä,
Snö då låter Ukko falla,
Kastar af den fina yrsnö
Till en höjd af trenne famnar
117
Fennica.indd 117
17.1.2019 14:54:56
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
Harjalle hywän hewosen,
Pyhän laukin lautasille;
Kylmi jäätä kyynäriä,
Otsahan pyhän orihin.
På den goda hästens skuldror,
Uppå helga bläsens länder;
Låter isen alntals frysa
På den helga hingstens panna.
Siitä lieto Lemminkäinen
Meni luota katsomahan,
Likeltä tähyämähän,
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Hiiestä hewosen synty,
kuoresta walion warsan;
Hiien warsa waahtileuka,
Hiien ruskia heponen.
Tuoppa kultaturpoasi,
Pistä päätäsi hopia,
Kultasihin suitsiloihin,
Waskisihin waljahisin;
Ei täällä pahoin pietä,
Aiwan ankein ajeta.”
Derpå muntre Lemminkäinen
Gick på nära håll att skåda,
Att betrakta Hiisi-hästen,
Tog till orda sjelf och sade:
”Hästens ursprung är från Hiisi,
Ifrån berget sköna fålens.
Hiisis häst, som fragda frustar,
Fåle med den bruna färgen!
Bringa hit den gyllne nosen,
Och ditt silfver-hufvud utsträck
Hit till mina gyllne betsel,
Seldonen af koppar gjorda.
Illa dig man här ej håller,
Icke alltför hårdt man åker.
Sillä suisti suuren ruunan,
Längitti jalon hewosen,
Hiien warsan waljasteli,
Wihannalla wainiolla,
Pyhän pellon pientarella.
Pisti suitset kullan suuhun,
Päitsensä hopian päähän;
Itse istuwi selälle,
Löihen reisin ratsahille,
Laski wirkkua witsalla,
Helähytti helmiswyöllä,
Ajoa tomuttelewi
Luoksi ankaran anopin.
Sano tuonne saatuansa:
Betslar dermed stora hästen,
Sätter rankor på den stolta,
Spänner Hiisis föl i redet
Det på ängens gröna slätter,
På den helga åker-renen.
Stack i gyllne munnen betslet,
Grimman uppå silfver-hufvet.
Sjelf han sätter sig på ryggen,
Gränsle sig på hästen kastar;
Slog sin snabba häst med spöet,
Smällde till med perle-snerten,
Körde fram med gny och buller
Till sin svärmoder den stränga;
Sade, sedan dit han kommit:
”Jo nyt suistin suuren ruunan,
Längitin jalon hewosen,
Hiien warsan paljastelin,
Wihannalta wainiolta,
Pyhän pellon pientarilta,
”Nu jag betslat stora hästen,
Bragt på stolta djuret rankor,
Spännt i redet Hiisi-fålen
Der på gröna ängens slätter,
På den helga åker-renen.
118
Fennica.indd 118
17.1.2019 14:54:56
�Seitsemäs Runo — Sjunde Runan
.
Äfven Hiisis elg jag fångat
Ända ifrån Hiisis slätter;
Gumma, gif åt mig din dotter,
Unga fästmön mig förläna”.
Sekä hiihin Hiien hirwen
Hiien nurmien periltä;
Anna akka tyttöäsi,
Sekä nuorta morsianta.”
Sade Pohjolas värdinna:
”Då jag gifver dig min dotter,
Unga fästmön dig förlänar,
När du först en svan har skjutit,
När du väldig fogel fångat
Ifrån svarta Tuoni-elfven,
Från den helga flodens hvirfvel.
Blott en enda gång du skjute,
En gång blott du må försöka
Och från ett och samma ställe”.
Sano Pohjolan emäntä:
”Äsken annan tyttäreni,
Sekä nuoren morsiamen,
Kun ammut joutsenen joesta,
wirrasta wihannan linnun;
Tuonen mustasta joesta,
.
Pyhän wirran pyörtehestä;
Yhen nuolen nostannalta,
Yhellä yrittämällä,
Yhen jalkasi sialta.”
.
.
.
.
Siitä lieto Lemminkäinen
Käwi kohta ampumahan
Jalo jousi kainalossa,
Wiini nuolia selässä;
Käwi Tuonelan joelle,
Pyhän wirran pyörtehelle.
Derpå muntre Lemminkäinen
Genast sig beger att skjuta;
Sköna bågen under armen,
Kogret pil-uppfyldt på ryggen.
Bort han går till Tuoni-elfven
Till den helga flodens hvirfvel.
Ulappalan ukko wanha,
Ukko wanha umpisilmä,
Tuonen mustalla joella,
Pyhän wirran pyörtehellä,
Katselewi, kääntelewi,
Tulewaksi Lemminkäistä.
Ulappalas gamla gubbe,
Gubben med de slutna ögon
Ser omkring sig och bespejar
Vid den svarta Tuoni-elfven,
Vid den helga flodens hvirfvel,
Om ej komme Lemminkäinen.
Långt i fjerran syns den sköne,
Skönjes bort utöfver vattnen,
Närmande sig mer och mera.
Gubben med de slutna ögon
Qvad en telning fram ur vattnet,
Ett tillslutet rör ur böljan,
Sänder det i mannens hjerta,
In ifrån den venstra sidan,
Drifver tvärt igenom bröstet.
Sade muntre Lemminkäinen:
Kaunis kaukoa näkywi,
Werewä wesien poikki,
Saawaksi, lähenewäksi.
Niinp’ on ukko umpisilmä
.
Laulawi wesomen weestä,
Umpiputken lainehista,
Syöksi miehen syämen kautta,
Kautta kainalon wasemen,
Läpi lieto Lemminkäisen.
.
Sano lieto Lemminkäinen:
119
Fennica.indd 119
17.1.2019 14:54:56
�Fennica: Kalevala
.
”Sen mä tein pahinta työtä,
Kun en muistanut kysellä
Kapehelta äitiltäni,
Miten olla, kuin eleä,
Näinä päiwinä pahoina;
En tieä ween kipuja,
Umpiputken ailuhia.”
”Deri jag det värsta gjorde,
Att jag glömde bort att fråga
Af min moder, goda Kave,
Hur att vara, hur att lefva
Uti dessa onda dagar.
Ej jag känner vattnets plågor
Det tillslutna rörets smärtor”.
Ulappalas gamla gubbe,
Gubben med de slutna ögon
För så muntre Lemminkäinen
Under språng i elfven neder,
Kastar i det djupa hafvet,
Vräker honom ibland böljor.
Ulappalan ukko wanha,
Ukko wanha, umpisilmä,
.
Wiepi juoksulla jokehen,
Syytäwi meren sywähän,
Alle aaltojen ajawi,
Tuon on lieto Lemminkäisen.
.
.
.
.
Siinä lieto Lemminkäinen,
Itse kaunis kaukomieli,
Meni koskessa kolisten,
Myötäwirrassa wilisten,
Tuonne Tuonelan tuwille.
Tuo werinen Tuonen poika
Lyöpi miestä miekallansa,
Kawahutti kalwallansa;
Löip’ on kerran leimahutti
Miehen wiieksi muruksi,
Kaheksaksi kappaleksi;
Pään mäkäsi mättähäksi,
Jalat raian haarukaksi,
Muun lihan lahoksi puuksi,
Silmät suolle karpaloiksi,
Hiwukset kuiwiksi kuloiksi.
Nu den muntre Lemminkäinen
Sjelf den sköne Kaukomieli
Far med buller utför forssen,
Ilar, skymtande i strömmen,
Bort till Tuoni-gårdens stugor.
Blodig son af Tuoni-Guden
Slår nu mannen med sin klinga.
Hugger till med hvassa svärdet.
Hugger en gång, att det blixtrar,
Uti stycken fem han smulas,
Splittras uti åtta bitar.
Gör så hufvudet till tufva,
Fötterna till vide-grenar,
Köttet till en murken stubbe,
Ögonen till kärrets tranbär
Och hans hår till torra grässtrån.
Siin’ on loppu Lemminkäisen,
Kuollo ankaran kosian.
Det var Lemminkäinens bane,
Oförtrutne friarns ända.
120
Fennica.indd 120
17.1.2019 14:54:56
�Kaheksas Runo — Åttonde Runan
Kaheksas Runo.
.
.
.
.
Åttonde Runan.
Siitä äiti äyhkäsewi,
Walittawi waimo wanha:
”Woipa poikani polonen,
Kuulu kultani omena,
Wiikon wiipywi kosissa,
Kauan mailla wierahilla.”
Började nu modren gråta,
Gamla qvinnan brast i klagan:
”Ve min son, den olycksfulle,
Vidt berömda gyllne äpplet!
Länge dröjer han och friar
Borta uti andra länder”.
Oli ennen naitu nainen,
Ennen ostettu emäntä,
Koissa lieto Lemminkäisen,
Kaukomielen kartanossa;
Katso illalla sukoa,
Aamulla tereä harjan,
Jo suka werin waluwi,
Harja hurmehin loruwi.
Fanns en fordom äktad maka,
Länge sedan köpt värdinna
Uti Lemminkäinens boning,
Sköna Kaukomielis hemgård.
Ser om aftnarna på borsten,
På dess ända alla morgnar,
Ser nu blod ur borsten drypa,
Rinna ned i röda strålar.
Sano ennen naitu nainen,
Ennen ostettu emäntä:
”Jo nyt on poikasi polonen,
Kuulu kultasi omena,
Matkoilla majattomilla,
Teillä tietämättömillä;
Jo suka werin waluwi,
Harja hurmehin loruwi.”
Sade fordom äktad maka,
Länge sedan köpt värdinna:
”Visst är nu din son, den arma,
Vidt berömda gyllne äpplet
Uppå obebodda stigar,
Vägar, dem ej menska känner.
Se ur borsten dryper bloden,
Rinner ned i röda strålar”.
Derpå Lemminkäinens moder
Sjelf sin blick vid borsten fäster,
Brister ut i gråt och klagan,
Yttrar så ett ord och säger:
”Ve för alla dar mig arma,
Ve ock mina barn, jag usla!
Nu förderf nått Lemminkäinen,
Ofärd drabbat olyckssonen,
Ty ur borsten bloden dryper,
Rinner ned i röda strålar”.
Siitä äiti Lemminkäisen
Itse katsowi sukoa,
.
Itse itkulle hyräyty:
Sanowi sanalla tällä:
”Woi polonen päiwiäni,
Woipa laaja lapsiani.
Jo nyt on hukka Lemminkäistä,
.
Tuho poikoa pätöistä;
Jo suka werin waluwi,
Harja hurmehin loruwi.”
121
Fennica.indd 121
17.1.2019 14:54:56
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
Steg på lärkans lätta vingar,
Höjde sig med siskans fjädrar,
Flög till Pohja-gårdens stugor:
”O du Pohjolas värdinna!
Hvart du bringat Lemminkäinen,
Hvart min son, den olycksfulla”?
Sano Pohjolan emäntä:
”Syötin miehen syöneheksi,
Juotin miehen juoneheksi,
Ajatin alanenäksi,
Panin orihin rekehen,
Korjahan kowan tulisen;
Liekkö jäälle jättänynnä,
Uhkuhun upottanunna.”
Sade Pohjolas värdinna;
”Rikligt matade jag mannen,
Fägnade jemväl med drycker,
Tills han blifvit väl förplägad,
Satte honom så att åka
Med en eldig häst för släden,
Kunde den på isen lemnat,
Dränkt i sörjan stackars mannen?”
Sano äiti Lemminkäisen:
”Jo wainen walehtelitki;
Minne saatit Lemminkäisen,
Kunne poikani polosen?”
Sano Pohjolan emäntä:
”Syötin miehen syöneheksi,
Juotin miehen juoneheksi,
Apatin alanenäksi,
Istutin wenon perähän,
Laitin kosket laskemahan,
Liekkö kuollut koskitiellä,
Hurja hukkunut wesillä.”
Sade Lemminkäinens moder:
”Osannt du helt visst nu talar,
Hvart du bringat Lemminkäinen,
Hvart min son, den olycksfulla?”
Sade Pohjolas värdinna:
”Rikligt matade jag mannen,
Fägnade jemväl med drycker,
Tills han blifvit väl förplägad:
Ställde så i båtens bakstam,
Till att styra utför forssar;
Kanske han i strömmen omkom,
Drunknade den oförvägne.”
Sano äiti Lemminkäisen:
”Jo wainen walehtelitki;
Minne saatit Lemminkäisen,
Kunne poikani polosen?
Sano tarkkoja tosia,
Walehia wiimmesiä,
Taikka surmasi tulewi,
Kuolemasi kohtoawi.”
Sade Lemminkäinens moder:
”Osannt du helt visst nu talar,
Hvart du bringat Lemminkäinen,
Hvart min son, den olycksfulla?
Tala ren och sveklös sanning,
Kom till sist med dina lögner,
Eller når dig nu förderfvet,
Säker död dig genast drabbar.”
Sano Pohjolan emäntä:
”Panin hirwet hiihtamahan,
Jalopeurat jaksamahan,
.
Nousi leiwon lentimille,
Sirkun siiwille yleni,
Lenti Pohjolan tuwille:
”Oi sie Pohjolan emäntä!
Minne saatit Lemminkäisen,
Kunne poikani polosen?”
Sade Pohjolas värdinna:
”Sände ut att elgar fånga,
Taga fast de stolta renar,
122
Fennica.indd 122
17.1.2019 14:54:56
�Kaheksas Runo — Åttonde Runan
.
.
.
.
.
.
.
.
Suuret ruunat suistamahan,
Warsat waljastattamahan;
Laitin joutsenen hakuhun,
Pyhän linnun pyyäntähän,
Enkä tieä itsekkänä,
Mi lie tullunna tulonen,
Mikä kuollo kohtaellut,
Kun ei kuulu jo tulewan
Morsianta pyytämähän,
Tyttöä anelemahan.”
Stora hästar äfven tygla,
Spänna hingstar uti rede;
Sände så att svanen söka,
Att den helga fågeln fånga.
Icke sjelf jag ens kan ana,
Hvilket öde honom drabbat,
Hvilken död må honom träffat,
När ej än han höres komma,
Att en brud åt sig begära,
Att anhålla om en flicka.”
Emo etsi eksynyttä,
Kaonnutta kaipoawi,
Talwella lylyin lipein,
Kesällä kewysin pursin.
Ei tieä emo polonen,
Eikä kantaja katala,
Missä liikkuwi lihansa,
Wierewi oma werensä;
Liekkö maalla, wai merellä,
Waiko suurella salolla,
Käyneekö käpymäkeä,
Kanarwaista kangasmaata,
Wai lienee meren selällä,
Lakehilla lainehilla.
Modren saknar den sig villat,
Söker den, som är försvunnen
Vintrarna med hala skidor,
Somrarna med lätta båtar.
Icke vet den arma modren,
Stackars mor, som honom vårdat,
Hvar nu hennes kött sig rörer,
Hvar nu hennes blod sig rullar,217
Far till lands han, eller sjöleds,
Färdas han i stora skogen,
Vandrar han på kotte-backen,
Uppå ljungbevuxna heden,
Eller är på hafvets fjärdar,
På de vida, stora böljor.
Emo etsi poikoansa,
Kaonnutta kaipoawi;
Juoksi sunna suuret korwet,
Weet saukkona samosi,
Orawana hongan oksat,
Kärppänä kolot kiwien,
Puiten puut, jaellen heinät,
Katsellen kanerwajuuret.
Modren efter sonen söker,
Saknar den, som är försvunnen;
Springer såsom varg i skogen,
Far i vattnet såsom utter,
Såsom ekorre i furun,
Som en hermelin i stenrös,
Böjer träden, delar gräset,
Letar ibland ljungens rötter.
Tiehyt wastahan tulewi,
Niin tielle kumarteleksen:
”Oi tiehyt jumalan luoma.
Oletko nähnyt poikoani,
Kullaista omenoani,
Hopeaista sauoani?”
Castrén’s correction:
Hvar nu hennes
kött sig rörer, Hvar
nu hennes blod sig
rullar ǁ I hvars kött
hans kött sig rörer / I
hvars blod hans blod
sig rullar.
Vägen henne kom till möte,
Hon sig bugade för vägen:
”O du väg, som Gud har skapat!
Har du icke sett min gosse,
Blifvit gyllne äpplet varse,
Gyllne äpplet, silfver-stafven?”
123
Fennica.indd 123
17.1.2019 14:54:56
�Fennica: Kalevala
Castrén has taken
the marked lines
from unpublished
variants.
Tiehyt taiten wastaeli:
”Enk’ ole nähnyt, enkä kuullut;
.
Liekkö poikasi polonen,
Kuulu kultasi omena,
Hiien hiilikankahilla,
Pahan wallan walkioissa,
Kypenissä kyynäswarsin,
.
Koprin kuumissa poroissa.”
.
.
Fyndigt henne vägen svarar:
”Icke sett, ej hört jag hafver;
Kanske är din son, den arme,
Vidt berömda, gyllne äpplet,
Uppå Hiisis brända moar,
I den onda maktens lågor,
Ställd med armarna i glödkol,
Näfvarne i heta askan.”
Etsi tuolta poikoansa,
Kullaista omenoansa,
Hopiaista sauoansa,
Puiten puut, jaellen heinät,
Katsellen kanerwajuuret;
Etsi tuolta, eipä löyä.
Der hon efter sonen söker,
Söker der sitt gyllne äpple,
Söker der sin staf af silfver,
Böjer träden, delar gräset,
Letar ibland ljungens rötter,
Söker, men hon finner icke.
Kuuhut wastahan tulewi,
Niin kuulle kumarteleksen:
”Oi kuuhut jumalan luoma,
Oletko nähnyt poikoani,
Kullaista omenoani,
Hopiaista sauoani?”
Månen henne kom till möte;
Hon sig bugade för månen:
”Måne, du som Gud har skapat!
Har du icke sett min gosse,
Blifvit gyllne äpplet varse,
Gyllne äpplet, silfver-stafven?”
Fyndigt henne månen svarar:
”Icke sett, ej hört jag hafver,
Kanske är din son, den arme,
Vidt berömda, gyllne äpplet,
Invid Nordens sista ända,
Uti vidt utsträckta Lappland,
*Hoppar der med knän på isen,
*Den med sina ben förkrossar
*Och dess skorpa sönderbråkar218
I en liten fisklös insjö,
Der en abborre ej simmar.”
Kuuhut taiten wastoawi:
”Enk’ ole nähnyt, enkä kuullut;
.
Liekkö poikasi polonen,
Kuulu kultasi omena,
Pohjan pitkässä perässä,
Lapin maassa laukiassa,
Lammissa kalattomassa,
.
Aiwan ahwenettomassa,
Sisarena siikasilla,
Weikkona ween kaloilla.”
.
Etsi tuolta poikoansa,
Kullaista omenoansa,
Hopiaista sauoansa,
Puiten puut, jaellen heinät,
Der hon efter sonen söker,
Söker der sitt gyllne äpple,
Söker der sin staf af silfver,
Böjer träden, delar gräset,
124
Fennica.indd 124
17.1.2019 14:54:56
�Kaheksas Runo — Åttonde Runan
Katsellen kanerwajuuret,
Hakiellen hienot heinät.
.
.
.
.
.
.
.
Söker ibland ljungens rötter,
Bland det fina höet letar.
Päiwyt wastahan tulewi;
Päiwälle kumarteleksen:
”Oi päiwyt jumalan luoma,
Luoma luojan walkiamme!
Oletko nähnyt poikoani,
Kullaista omenoani,
Hopiaista sauoani?”
Solen henne kom till möte,
Hon sig bugade för solen:
”O du sol, som Gud har danat,
Stråle, alstrad utaf Skaparn!
Har du icke sett min gosse,
Blifvit gyllne äpplet varse,
Gyllne äpplet, silfver-stafven?”
Jopa päiwyt jonki tiesi,
Arwaeli aurinkoinen:
”Tuoll’ on poikasi polonen,
Kuulu kultasi omena,
Yheksän meren takana,
Meri puolen kymmenettä,
Tuonen mustansa joessa,
Manalan alantehessa;
Mennyt koskessa kolisten,
Myötäwirrassa wilisten,
Pää pätösen mättähänä,
Jalat raian haarukkana,
Muu liha lahona puuna,
Silmät suolla karpaloina,
Hiwukset kuiwina kuloina.”
Något vet den sköna dagen,
Milda solen så förtäljer:
”Der är nu din son, den arme,
Vidt berömda gyllne äpplet,
Borta bakom nio hafven,
Och till hälften bakom tio,
I den svarta Tuoni-elfven,
Uti Manala det låga.
Han i forssen for med buller,
Skymtande med strömmen bortflöt;
Tufva är den usles hufvud,
Mannens fötter vide-grenar,
Köttet är en murken stubbe,
Torra grässtrån äro håren,
Och hans ögon kärrets tranbär”.219
Siitä äiti Lemminkäisen
Meni seppojen pajahan:
”Ohoh seppo weikkoseni!
Tao rautanen harawa,
Tao piit satoa syltä,
Warsi kahta kalkutellos.”
Derpå Lemminkäinens moder
Gick till hammar-smeders verkstad:
”O du smed, min gode broder!
Smid åt mig af jern en räfsa
Med ett hundra famnars tenar
Och med skaft af dubbel storlek.”
Saapi rautasen harawan,
Siitä läksi lentämähän;
Wastat siiwiksi sitowi,
Pani purstoksi lapion.
Lenti tuonne löyhytteli
Castrén has changed
the order of two
lines.
Får nu der en jernsmidd räfsa,
Ger sig så åstad att flyga,
Binder qvastar på till vingar,
Tar till stjert åt sig en spade,
Flyger fladdrande i luften
125
Fennica.indd 125
17.1.2019 14:54:56
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
.
Yheksän meren ylitse,
Meri puolen kymmenettä,
Maat siniset, puut punaset,
Lehot lemmen karwalliset.
Lenti Tuonelan joelle,
Manalan alantehelle,
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Oi päiwyt jumalan luoma,
Luoma luojan walkiamme!
Paista hetki heltehestä,
Toinen himmestä hiosta,
Kolmansi koko terältä,
Nukuttele nuiwa kansa,
Wäsytä wäki Manalan.”
Öfver hela nio hafven
Och det tionde till hälften.
Blå var marken, träden röda,
Kärleksfärg betäckte lundar.
Flyger bort till Tuoni-elfven,
Hän till Manala, det låga.
Tager sedan sjelf till orda:
”O du sol, som Gud har danat,
Stråle, alstrad utaf Skaparn!
Lys en stund med varma strålar
Och en annan stund med heta,
Hetast lys den tredje stunden;
Sänk i sömn den tvära skaran,
Trötta Manalas befolkning.”
Tuo päiwyt jumalan luoma
Luoma luojan aurinkoinen,
Lenti päätönnä kanana,
Siipipuonna siuotteli;
Lenti koiwun konkelolle,
Lepän lennolle lehahti,
Paisti hetken heltehestä,
Toisen himmestä hiosti,
Kolmannen koko terältä;
Nukutteli nuiwan kansan,
Wäsytti wäen Manalan,
Nuoret miekkojen nojahan,
Wanhat wasten sanojansa,
Keski iän keihäille.
Siitä lenti leuhautti
Entisellensä sialle,
Paikallensa muinoselle,
Tasaselle taiwahalle.
Solen, hvilken Gud har danat,
Som af Skaparen är alstrad,
Flög som dufva utan hufvud,
Ilade som vinglös fogel,
Flög så ned på björkens knyla,
Sänkte sig på krökta alen.
Sken en stund med varma strålar
Och en annan stund med heta,
Lyste hetast tredje stunden;
Söfde in den tvära skaran,
Tröttade Manala-folket.
Unga emot svärd sig stödde,
Gamla emot sina stafvar,
Medelålders män mot spjutskaft.
Flög så fladdrande i luften
Till sitt gamla ställe åter,
På den plats, der förr hon varit,
Upp på himmelen, den jemna.
Itse äiti Lemminkäisen
Otti rautasen harawan,
Meni myötänsä merehen,
Sukkarihmasta sulahan,
Wyölapusta lainehesen.
Weti kerran pitkin wettä,
Kerran toisen poiken wettä,
Sjelf nu Lemminkäinens moder
Tog den jernbesmidda räfsan,
Gick i hafvet intill midjan,
I den öppna sjön till vaden,
Intill gördeln ned i böljan,
Drog så en gång långsmed elfven,
Drog en annan gång deröfver,
126
Fennica.indd 126
17.1.2019 14:54:56
�Kaheksas Runo — Åttonde Runan
Kolmannen witahan wettä.
Kerrallapa kolmannella
Elotukku sai etehen,
Harawahan rautasehen.
.
.
.
.
.
.
.
Än en tredje gång på snedden.
Men den tredje gången fastnar,
Kommen fram en sädeskärfve,
Vid den jernbesmidda räfsan.
Elotukku ei se ollut;
Oli lieto Lemminkäinen,
Itse kaunis Kaukomieli,
Waan oli pikkuista wajalla:
Kahta kättä, yhtä päätä,
Monta muuta muskuloa,
Wielä henkeä polonen.
Var dock ingen sädeskärfve,
Var den muntre Lemminkäinen,
Sjelf den sköne Kaukomieli.
Men han saknar något litet,
Tvenne händer och ett hufvud,
Många andra smärre stycken,
Ännu saknar lif den arme.
Siitä äiti Lemminkäisen
Harawoipi wielä kerran,
Harawoipi myötä wirran,
Harawoipi wasta wirran;
Min saa kättä, kunka päätä,
Minkä muita muskuloita,
Tästä poikoa rakenti,
Laati lieto Lemminkäistä.
Åter Lemminkäinens moder
Börjar uti floden räfsa,
Först hon räfsar utmed strömmen,
Räfsar sedan uppför strömmen.
Hvad hon får af hand och hufvud,
Hvad af andra smärre stycken,
Deraf hon sin son nu bildar,
Fogar muntre Lemminkäinen.
Sano ennen naitu nainen,
Ennen ostettu emäntä:
”Ei ole miestä mennehessä,
Urosta uponnehessa;
Mies mennyt, liha märännyt,
Työnnä Tuonelan jokehen,
Manalan alantehesen.”
Sade fordom äktad maka,
Länge sedan köpt värdinna:
”Ej blir karl af hädangången,
Af en drunknad man ej hjelte,
Mannen dött och köttet ruttnat,
Kasta bort i Tuoni-elfven,
Uti Manala det låga.”
Tuop’ on äiti Lemminkäisen
Eipä työnnä poikoansa;
Tuuwitteli tuttuansa,
Waapotteli nähtyänsä,
Entisellensä elolle,
Muinosille muowoillensa.
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Mistä woie saatanehe,
Simatilkka tuotanehe,
Jolla woian woipunutta,
Pahoin tullutta parannan?
Det är Lemminkäinens moder,
Kastar ej sin son i elfven,
Hon sin vän blott troget vaggar,
Gungar den, hon såg så ofta,
Till det lif, som förr han ägde,
Åter till sin förra skepnad.
Tager sedan sjelf till orda:
”Hvadan läkedom må lända,
Hit en honungsdroppe hemtas,
Hvarmed jag den matta stärker,
Helar illa farna sonen?
127
Fennica.indd 127
17.1.2019 14:54:56
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
Dädan rinne läkedomen,
Drype honungsdroppen neder:
Ifrån månen och från solen,
Utför Karlavagnens skuldror.
Der är tillförlitlig salva,
Botemedel alltid verksamt,
Ljuflig honungssaft der finnes,
Der finns äfven kraftig vätska,
Den får ock en oförmögen,
Den kan ock en orklös taga.
Mehiläinen ilman lintu!
Lennä tuonne liuottele
Yli kuun, alatse päiwän,
Otawaisten olkapäitse;
Lennä luojan kellarihin,
Kamarihin kaikkiwallan,
Rywetä siipesi simassa,
Kasta kaapusi meessä,
Höyräytä höyhenesi;
Sitte tänne tultuasi
Tuo simoa siiwessäsi,
Kanna mettä kaapussasi,
Pahoille paranteheksi,
Wammoille waluwesiksi.”
Mehiläinen, luftens fogel!
Flyg nu dit och skyndsamt ila
Öfver månen, öfver solen,
Långsmed Karlavagnens skuldror;
Flyg i Skaparns egna källrar,
I den stora fadrens kamrar.
Doppa vingen uti honung,
Vät din klädnad i det söta,
Dina fjädrar strö med ångor.
När du sedan återvänder,
hemta honung med din vinge,
På din klädnad bär det söta,
Till att bota sjuka ställen,
Skölja bort de svåra plågor.”
Siitä äiti Lemminkäisen
Itse woiti woipunutta,
Pahoin tullutta paransi;
Woiti kerran ensimmäisen
Alta aiwan terweheksi,
Woiti kerran keskimmäisen
Keskeä kiwuttomaksi,
Woiti kerran jälkimmäisen
Päältä nuurumattomaksi,
Ehommaksi entistänsä,
Paremmaksi muinostansa.
Derpå Lemminkäinens moder
Sjelf den matta mannen läkte,
Botade den illa farna.
Smorde honom första gången,
Nedtill var han redan helad;
Smorde honom andra gången,
Midt uppå ej kändes plåga;
Smorde sedan sista gången,
Ofvantill var smärtan svunnen.
Friskare han blef än fordom,
Bättre, än han förr ens varit.
Tuli turwa mättähästä,
Poika pohjasta yleni.
.
Tuolta woje wuotuohon,
Simatilkka tippuohon
Kuun luota, tyköä päiwän,
Otawaisten olkapäitse;
Siellä on woitehet wakaiset,
Katsimet alinomaset,
Siellä on mettä mieluhista,
Siellä wettä woimallista,
Josta saapi saamatonki,
Ottawi olematonki.
Kom ett stöd från mossig tufva,
Höjde sig en man ur bottnet.
128
Fennica.indd 128
17.1.2019 14:54:56
�Yheksäs Runo — Nionde Runan
Yheksäs Runo.
.
.
.
.
.
.
Nionde Runan.
Waka wanha Wäinämöinen
Teki tieolla wenettä,
Laati purtta laulamalla;
Puuttu pursi pohjapuuta,
Emeä eriwenonen.
Gamle trygge Wäinämöinen
Timrar sig en båt med vishet,
Fogar farkost medelst sången;
Botten-träd till båten felar,
Moder-träd till örlogs-skeppet.
Läksi puuta etsimähän,
Tammea tawottamahan,
Iski puuta kirwehellä,
Tammea tasaterällä;
Tahto tammi wastaella,
Puu wiriä wieretellä:
”Ei minusta pohjapuuta,
Emeä eriwenehen;
Jo päiwänä eillisenä
Mato juureni makasi,
Jo aiwin tänäki pänä
Korppi istu latwallani
Suu werissä, pää werissä,
Kaula kaikki hurmehissa.”
Sig begifver träd att söka,
Leta efter ek i skogen,
Hugger så ett träd med yxen,
Ekens stam med jemna bladet;
Men till honom talar eken,
Så det goda trädet säger:
”Jag till botten-träd ej duger,
Ej till moder-träd i båten,
Ty i går mig arma hände,
Att en mask låg invid roten,
Och på denna dagen redan
Satt en korp uti min krona;
Blodig var dess mun och hufvud,
Halsen all med blod besudlad.”
Siitä wanha Wäinämöinen
Wielä eistywi etemmä;
Niin löysi mäeltä männyn,
Puun petäjän kalliolta,
Siit’ on saapi pohjan purren,
Emäpuun eriwenehen.
Derpå gamle Wäinämöinen
Vandrade än längre framåt,
Och han fann en tall på backen,
Fann ett furu-träd på klippan;
Fick deraf så båtens botten,
Moder-träd till örlogs-skeppet.
Teki tieolla wenettä,
Laati purtta laulamalla;
Laulo päiwän, pohjan puutti,
Laulo toisen, laian liitti,
Laulo kohta kolmannenki
Hankoja hakatessansa,
Parraspuita pannessansa,
Tehessänsä teljopuita.
Timrar sig en båt med vishet,
Fogar farkost medelst sången,
Sjöng en dag och byggde bottnet,
Sjöng en annan, sida fäste,
Sjöng ännu på tredje dagen,
Under det han högg på tullar,
Lade sido-träd till båten,
Timrade på roddar-bänkar.
129
Fennica.indd 129
17.1.2019 14:54:56
�Fennica: Kalevala
.
.
Uupu kolmea sanoa
Päähän laian päästessänsä;
Perilaian liitoksessa,
Salwalla wenon sakaran,
Kokkapuun kohentimilla.
Trenne ord dock honom brusto,
När han kom till sidans ända,
Hann till akter-bogens fogning
Högst i spetsen utaf båten,
Uti akter-stäfvens resning.
Waka wanha Wäinämöinen
Jo tuossa ajattelewi,
Mistäpä sanoja saisi,
Loisi lempiluottehia.
Gamle trygge Wäinämöinen
Börjar så att eftertänka,
Hvar han ord sig kunde lära,
Kunde få sig goda trollord.
Paimen wastahan tulewi,
Hänpä tuon sanoiksi wirkki:
.
”Saat tuolta sata sanoa,
Tuhat wirren tutkelmusta,
Pääskyparwen päälaelta,
Hanhilauman hartioilta,
joutsenkarjan juonen päästä.”
Honom möter då en herde,
Denne så till orda tager:
”Dädan hundra ord du finge,
Tusen ämnen för att sjunga:
Ofvan ifrån svalors hjessa,
Ofvan ifrån gässens skuldror,
Ofvan hufvuden af svanor.”
.
Waka wanha Wäinämöinen
Läksi saamahan sanoja;
Paljo pääskyjä menetti,
Tuho joukon joutsenia,
Harkun hanhia häwitti;
Ei saanut sanoakana,
Ei sanoa puoltakana.
Gamle trygge Wäinämöinen
Gick nu att sig ord förskaffa.
Mycket svalor han förödde,
Dödade en hop af svanor
Och af gäss en ymnig skara.
Ej ett enda ord han erhöll,
Fick ej halfva ordet en gång.
Arwelee, ajattelewi:
”Tuolla olis sata sanoa,
Tuhat wirren tutkelmusta,
Kesäpetran kielen alla
Suussa walkian orawan.”
Tänker sedan och begrundar:
Hundra ord der skulle finnas,
Tusen ämnen för att sjunga,
Under sommar-renens tunga,
På den hvita ekorns läppar.
Läksi saamahan sanoja,
Onkelmoita ottamahan;
Pellon petroja häwitti,
Orawia suuren korren;
Ei saanut sanoakana,
Ei sanoa puoltakana.
Går att ord åt sig förskaffa,
Söka ämnen för att sjunga.
Strödde åkern full med renar,
Med ekorrar stora sparren.
Ej ett enda ord han erhöll,
Fick ej halfva ordet en gång.
.
.
.
130
Fennica.indd 130
17.1.2019 14:54:56
�Yheksäs Runo — Nionde Runan
.
.
.
Arwelee, ajattelewi:
”Tuolta saan sata sanoa,
Tuhat wirren tutkelmusta,
Tuolt’ on Tuonelan koista,
Manalan alusmajasta.”
Tänker åter och begrundar:
Dädan hundra ord jag finge,
Tusen ämnen för att sjunga:
Ifrån Tuoni-Gudens boning,
Ifrån Manala det låga.
Läksi Tuonelta sanoja,
Manalalta lausehia;
Astua taputtelewi,
Astu päiwän, astu toisen,
Jo päiwänä kolmantena
Tuli Tuonelan joelle.
Sig till Tuonela begifver
För att goda trollord hemta;
Stiger fram med lätta fötter,
Stiger en dag, stiger tvenne,
Redan på den tredje dagen
Kommer han till Tuoni-elfven.
Niin huhuta huiahutti
Tuossa Tuonelan joessa:
”Tuo wenettä Tuonen tytti,
Lauttoa Manalan lapsi,
Yli salmen saahakseni,
Joen poikki päästäkseni.”
Höjde då sin starka stämma,
Ropade vid Tuoni-elfven:
”Hemta båt, du Tuonis dotter!
Bringa flotta öfver elfven,
Att jag kommer öfver sundet,
Att jag öfver elfven slipper.”
.
Tuoni-döttrarna, de svara,
Barnen i Manala säga:
”Båt skall härifrån väl hemtas,
När blott orsaken förtäljes,
Som till Manala dig bragte,
Förde hit till Tuonis boning,
Utan att dig sjukdom dödat,
Stort förderf dig bragt om lifvet,
Eller annan ofärd krossat.”
Tuonen tyttäret sanowat,
Lausuwat Manalan lapset:
”Wenet täältä tuotanehe,
Kuni syy sanottanehe,
Mi sinun Manalle saatti,
.
Kuka tuotti Tuonelahan
Ilman tauin tappamatta,
Ottamatta oiwa surman,
Muun surman murentamatta.”
.
.
Sano wanha Wäinämöinen:
”Tuoni on mun Manalla saanut,
Tuoni tuonut Tuonelahan.”
Sade gamle Wäinämöinen:
”Tuoni fört mig till Manala,
Tuoni bragt mig till sin boning.”
Tuonen tyttäret toruwat,
Kalman neiot kalkuttawat:
”Jo tunnen toen puhujan,
Tajuelen kielastajan;
Kun Tuoni Manalle toisi,
Tuoni toisi tullessansa,
Tuoni-döttrarna, de bannas,
Kalmas jungfrur ifrigt slamra:
*”Lätt en bakslug man jag känner,
*Märker den, som osannt talar.
Bragte Tuoni till Manala,
Tuoni förde, då han kommer,
131
Fennica.indd 131
17.1.2019 14:54:56
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
Sade gamle Wäinämöinen:
”Jernet bragt mig till Manala.
Stålet fört till Tuonis boning.”
Tuonen tyttäret toruwat,
Kalman immet kantelewat:
”Jo tunnen toen puhujan,
Tajuelen kielastajan;
Kun rauta Manalle saisi,
Teräs toisi Tuonelahan,
Werin waattehet waluisi,
Hurmehin hurahteleisi.
Mi sinun Manalle saatti?”
Tuoni-döttrarna, de bannas,
Kalmas jungfrur ifrigt slamra:
”Lätt en bakslug man jag känner,
Märker den, som osannt talar;
Bragte jernet till Manala,
Stålet hit till Tuonis boning,
Blod från kläderna då runne,
Sorlade i röda strålar;
Hvad har bragt dig till Manala?”
Sano wanha Wäinämöinen.
”Tuli on mun Manalle saanut,
Walkiainen Tuonelahan.”
Sade gamle Wäinämöinen:
”Elden bragt mig till Manala,
Lågan fört till Tuonis boning.”
Tuonen tyttäret toruwat,
Lapset kalman kalkuttawat:
”Jo tunnen toen puhujan,
Ymmärtelen kielastajan;
Kun tuli Manalle toisi,
Walkiainen Tuonelahan,
Tulin waattehet palaisi,
Walkehin walahteleisi.
Mi sinun Manalle saatti?”
Tuoni-döttrarna, de bannas,
Kalmas jungfrur ifrigt slamra:
”Lätt en bakslug man jag känner,
Märker den, som osannt talar:
Bragte elden till Manala,
Lågorna till Tuonis boning,
Kläderna af eld förbrändes,
Stode uti rök och låga;
Hvad har bragt dig till Manala?”
Sano wanha Wäinämöinen:
”Wesi on mun Manalle saanut,
Wesi tuonut Tuonelahan.”
.
Manalainen, när han färdas;
Mullen skulle skoflas undan
Och en grop i jorden gräfvas;
Hvad har bragt dig till Manala?”
Sano wanha Wäinämöinen:
”Rauta mun Manalle saatti,
Teräs tuotti Tuonelahan.”
.
Manalainen matkassansa,
Sylin multa siirrettäisi,
Koprin kuoppa kaiwettaisi.
Mi sinun Manalle saatti?”
Sade gamle Wäinämöinen:
”Vattnet bragt mig till Manala,
Vattnet fört till Tuonis boning.”
Tuonen tyttäret toruwat,
Manan neiot riitelewät:
”Tuosta tunnen kielastajan,
Tuoni-döttrarna, de bannas,
Manas jungfrur ifrigt träta:
”Lätt en bakslug man jag känner,
132
Fennica.indd 132
17.1.2019 14:54:56
�Yheksäs Runo — Nionde Runan
Tajuan walehtelian;
Jos wesi Manalle toisi,
Wesin helmasi heruisi,
.
Lainehin lapahteleisi.
Ei sillä wenettä saaha,
Tuoa purtta Tuonelasta;
Sano tarkkoja tosia,
Walehia wiimmesiä,
.
Mi sinun Manalle saatti,
Kuka tuotti Tuonelahan,
Ilman tauin tappamatta,
Ottamatta oiwa surman,
Muun surman musertamatta.”
.
Märker den, som osannt talar:
Bragte vattnet till Manala,
Vattnet utför fållar runne,
Skulle strömma ned i vågor.
Dermed båt man icke hemtar,
För ej farkost öfver elfven;
Tala verklig sveklös sanning,
Kom till sist med dina lögner.
Hvad har bragt dig till Manala,
Fört till Tuoni-Gudens boning,
Då dig icke sjukdom dödat,
Stort förderf ej bragt om lifvet,
Och ej annan ofärd krossat?”
.
.
.
Sade gamle Wäinämöinen:
”Också vill jag sanning tala,
Litet gäckades jag endast:
Gjorde mig en båt med vishet,
Fogade med sång en farkost.
Sjöng en dag och byggde bottnet,
Sjöng en annan, sidan fäste,
Sjöng ännu på tredje dagen,
Under det jag högg på tullar,
Lade sido-träd till båten,
Timrade på roddar-bänkar.
Men nu trenne ord mig brusto,
När jag kom till sidans ända,
Hann till akter-bogens fogning
Högst i spetsen utaf båten,
Uti akter-stäfvens resning.
Jag till Tuonela nu kommit
För att goda trollord lära.
Hemta båt, du Tuonis dotter,
Bringa farkost, barn af Kalma!
Att jag öfver sundet kommer,
Att jag slipper öfver elfven.”
Toi wenehen Tuonen tytti,
Yli salmen saattelewi,
Joen poikki päästelewi;
.
Sano wanha Wäinämöinen:
”Toki mä sanon toetki,
Jos wähän walehtelinki:
Tein tieolla wenettä,
Laain purtta laulamalla,
Laulon päiwän, pohjan puutin,
Laulon toisen laian liitin,
Laulon kohta kolmannenki
Hankoja hakatessani,
Parraspuita pannessani,
Tehessäni teljopuita;
Uuwun kolmea sanoa
Päähän laian päästyäni,
Perälaian liitoksessa,
Kokkapuun kohentimilla,
Salwalla wenon sakaran.
Läksin Tuonelta sanoja,
Manalalta lausehia.
Tuo wenettä Tuonen tytti,
Lapsi kalman karpasoa,
Yli salmen saahakseni,
Joen poikki päästäkseni.”
Båt nu hemtar Tuonis dotter,
För så mannen öfver sundet,
Öfver elfven honom hjelper.
133
Fennica.indd 133
17.1.2019 14:54:56
�Fennica: Kalevala
Castrén’s correction:
haken ǁ hakan.
.
.
.
.
.
.
.
Syötti miehen, juotti miehen,
Pani maata matkamiehen,
Mies makaawi, waatet walwo.
Fägnar så med mat och drycker,
Lägger vandraren att hvila,
Mannen ligger, låtsar sofva.
Tuonen tyttö käykkäleuka,
Käykkäleuka, rautasormi,
Rautarihman keträäjä,
Waskilankojen walaja,
Keträsi satasen nuotan,
Tuhantisen tuuritteli,
Yhtenä sykysyyönä,
Yhellä wesikiwellä.
Tuonis dotter, sned om haken,
Sned om haken220, jernbefingrad,
Flicka, hvilken jern-tråd spinner,
Hon som gjuter garn af koppar,
Spann en not af hundra famnar,
Tusen famnar lång den gjorde,
På en enda natt om hösten,
På en enda sten i vattnet.
Tuonen poika koukkusormi,
Koukkusormi, rautanäppi,
Rautawerkkojen kutoja,
Waskinuotan walmistaja,
Kutowi satasen nuotan,
Tuhantisen tuuritteli,
Samana sykysyyönä,
Samalla wesikiwellä.
Tuonis son med krökta fingrar,
Krökta fingrar, jernbeknotad,
Hvilken nät af jern-tråd binder,
Han som not af koppar knyter,
Band en not af hundra famnar,
Tusen famnar lång den gjorde,
Uppå samma natt om hösten
Och på samma sten i vattnet.
Siitä werkko weetähän
Poikki Tuonelan joesta,
Sekä pitkin jotta poikki
Jotta wieläki witahan;
Jott’ ei päästä Wäinämöisen,
Selwitä uwentolaisen,
Sinä ilmoissa ikänä,
Kuuna kullan walkiana,
Tuolta Tuonelan koista,
Manalan ikimajasta.
Ut man sedan nätet kastar,
Kastar öfver Tuoni-elfven
Öfver elfven, långsmed elfven,
Kastar ännu snedt deröfver,
Att ej Wäinö måtte slippa,
Sig Uventolainen reda,
Ej så länge tiden varar,
Klara månen ännu lyser,
Ifrån Tuoni-Gudens boning,
Eviga Manala-hemmet.
Sillon wanha Wäinämöinen
Jo näki tuhon tulewan,
Hätäpäiwän päälle saawan;
Tohti toisiksi ruweta,
Unohti muuksi muutellate:
Meni mustana merehen,
Gamle trygge Wäinämöinen
Såg nu ofärd honom hota,
Nödens dag förhanden vara;
Vågar sig till annat byta,
Dristar att förändra skepnad,
Går i hafvet, svart till färgen,
134
Fennica.indd 134
17.1.2019 14:54:56
�Yheksäs Runo — Nionde Runan
.
.
.
.
.
Kiwenä wetehen wieri,
Sarana saraikkohon.
Rullar sig som sten i vattnet,
Såsom starr-gräs ut i hvassen.
Saan tappo taimenia,
Tuhat emon alwehia;
Mato rautaisna matona,
Kulki kyisnä käärmehenä,
Poikki Tuonelan joesta,
Läpi Tuonen werkkoloista.
Sano tuolta saatuansa,
Tuonelasta tultuansa,
Nousewalle nuorisolle,
Kansalle ylenewälle:
”Elkäte etinen kansa,
Elkäte takanenkana,
Lähkö Tuonelta sanoja,
Manalasta lausehia;
Äiä on sinne mennehiä,
Ei paljo palannehia,
Tuolta Tuonelan koista,
Manalan ikimajasta.”
Dödar hundrade foreller,
Tusen moder-fiskens alster,
Krälar med en jern-orms skepnad,
Slingrar sig som etter-ormen,
Far så öfver Tuoni-elfven,
Genom nätet, bragt i floden.
Sade, dädan återkommen,
När från Tuonela han sluppit,
Åt den ungdom, som då växte,
Åt den skara, som sig höjde:
”Icke må du unga slägte,
Icke du, som sedan kommer,
Efter ord till Tuoni fara,
Söka trollord från Manala.
Många hafva sig begifvit,
Men ej många återkommit
Ifrån Tuoni-Gudens boning,
Eviga Manala-hemmet.”221
Ei sieltä sanoja saanut,
Ei sanoa puoltakana.
Piponius 1839: O!
Du slägte, som uppväxer, / Och du, som
derefter kommer, /
Vandra ej till Tuonis
boning, / Till Manala ord att söka! /
Många hafva redan
vandrat, / Men blott
få tillbaka kommit /
Från det dystra Tuonis hemvist, / Från
Manalas boning åter
(lines 222−229).
Dädan ej ett ord han erhöll,
Fick ej halfva ordet en gång.
135
Fennica.indd 135
17.1.2019 14:54:56
�Fennica: Kalevala
Kymmenes Runo.
.
.
.
.
.
.
.
Tionde Runan.
Waka wanha Wäinämöinen,
Kun ei saanunna sanoja
Tuolta Tuonelan koista,
Manalan ikimajasta,
Ain’ yhtä ajattelewi,
Pitkin päätänsä pitäwi,
Mistäpä sanoja saisi,
Loisi lempiluottehia.
Gamle trygge Wäinämöinen,
När han ord ännu ej erhöll
Ifrån Tuoni-Gudens boning,
Eviga Manala hemmet.
Tänker allt uti sitt sinne,
I sitt hufvud jemt begrundar,
Hvar han ord sig kunde lära,
Kunde få sig goda trollord.
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Tuolla oisi sata sanoa,
Tuhat wirren tutkelmusta,
Suussa Antero Wipusen,
Watsassa wanhan Kalewan.
Sinne on matka mentäwätä,
Polku poimeteltawata,
Seki matkoa pahinta;
Yks on juoni juostakseni
Naisten neulojen neniä;
Juoni toinen juostakseni
Miehen miekan tutkamia;
Kolmas juoni juostakseni
Uron tapparan teriä.”
Yttrade ett ord och sade:
”Hundra ord väl skulle finnas,
Tusen ämnen för att sjunga,
Der hos Antero Wipunen,
Hos den åldrige Kaleva;
Men en väg man dit skall färdas,
Måste längs en gångstig vandra.
Alltför god är ej den vägen:
Först skall jag en sträcka springa
Uppå qvinno-nålars uddar,
Så skall jag en sträcka springa
Öfver männers hvassa klingor,
Än skall jag en sträcka springa
Öfver bett på hjeltars yxor.”
Lähteä luku tulewi,
Toinen käyä kelpoawi,
Kun on muienki kasakan
Eli orjan palkollisen.
Meni sepponsa pajahan,
Sanowi sanalla tuolla:
”Ohoh seppo Ilmarinen.
Taos rautaset talukset,
Tao rauta rukkasetki,
Paita rautanen rakenna,
Laai rautanen korento,
Teräksinen tienaellos,
Tao syämehen teräkset,
Tiden nalkas nu att fara,
Vandra måste Wäinämöinen,
Liksom annars legohjonet,
Eller ock den lönta trälen.
Gick så uti smedens verkstad,
Yttrade ett ord och sade:
”Hör nu smed, o Ilmarinen!
Smid af jern mig skor och handskar,
Hamra mig af jern en skjorta,
Smid också ihop en jern-stång,
Gör en stål-stör mot betalning;
Innantill du stålet foga,
Och på yttre sidan jernet.
136
Fennica.indd 136
17.1.2019 14:54:56
�Kymmenes Runo — Tionde Runan
.
Weä päälle melto rauta;
Lähen saamahan sanoja,
Onkelmoita ottamahan,
Watsasta wanhan Kalewan,
Suusta Antero Wipusen.”
Nu jag far att ord mig lära,
Går att hemta sångens ämnen
Ifrån Kaleva den gamla,
Ifrån Antero Wipunen.”
Sade smeden Ilmarinen:
”Länge död Wipunen varit,
Länge Kaleva försvunnen
Med de fällor, dem han utlagt
Och de snaror, dem han gillrat.
Der ej tör ett ord du lära,
Få ej halfva ordet en gång.”
Sano seppo Ilmarinen
”Wiikon on Wipunen kuollut,
Kalewa kaonnut kauan,
Wipunsa wirittämästä,
.
Ahtamasta ansatiensä;
Et sieltä sanoa saane,
Et sanoa puoltakana.”
.
.
Gamle trygge Wäinämöinen
Dock begaf sig, lydde icke:
Steg den första dagen varsamt
Öfver qvinno-nålars uddar,
Steg med vårdslös gång den andra
Öfver männers hvassa klingor,
Svängde sig den tredje dagen
Öfver bett på hjeltars yxor.
Waka wanha Wäinämöinen
Toki läksi, ei totellut,
Astu päiwän helkytteli
Naisten neulojen neniä,
Astu toisen torkutteli
Miesten miekan tutkamia,
Kolmanenki keikutteli
Uron tapparan teriä.
Wipunen i sånger kunnig,
Länge ren i jorden legat,
Hvilat liflös uti mullen.
Aspen växte på hans skuldror,
Björken steg från tinningarna,
Alen sig från käken höjde,
Vide-busken nedom skägget,
Ifrån pannan ekorr-granen,
Furun barrklädd från hans tänder,
Tallen från hans fötter reslig.
Itse wirsikäs Wipunen
Jo oli wiikon maassa maannut,
Kauan lentossa lewännyt;
Haapa kaswo hartioilta,
.
Koiwu kulmilla yleni,
Leppä leukaluun nenästä,
Pajupehko parran alta,
Otsasta orawikuusi,
Hawu honka hampahilta,
.
Jaloilta jalo petäjä.
.
Kom så gamle Wäinämöinen,
Fällde aspen från hans skuldror,
Björken ifrån tinningarna,
Högg från käken stora alen,
Vide-busken nedom skägget,
Furu-trädet från hans tänder,
Jo tulewi Wäinämöinen,
Kaato haawan hartioilta,
Koiwun kulmilta kukisti,
Leuoilta lepän lewiän,
Pajupehkon parran alta,
Hakko hongan hampahilta,
137
Fennica.indd 137
17.1.2019 14:54:56
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
Stjelpte granen ifrån pannan,
Från hans skuldror stora tallen.
Dref den jernbesmidda stören
In uti det öppna gapet,
Uti käften, hvilken gnisslar.
Tuosta wirsikäs Wipunen
Heti herkesi unesta,
Tunsi koskewan kowasti,
Kipiästi kiusasewan.
Puri päältä mellon rauan,
Päältä rautasen korennon,
Ei tiennyt terästä purra,
Ei syöä rauan syäntä.
Auko suunsa suuremmaksi,
Leukapielensä lewitti,
Nielläksensä Wäinämöistä.
Wipunen i sånger kunnig
Genast upp från sömnen vaknar;
Kände stören hårdt sig träffa,
Plågades af häftig smärta.
Bet det öfre, mjuka jernet
Uppå jernbesmidda stören,
Kunde dock ej bita stålet,
Icke äta jernets hjerta.
Öppnade sin mun än mera,
Bredde ut de vida käftar
För att sluka Wäinämöinen.
Siitä wanha Wäinämöinen
Saip’ on suuhun suuritieon,
Watsahan warawäkewän;
Wiikon kielellä wiruwi,
Keruksissa kellehtiwi,
Siitä watsahan walahti.
Nu den gamle Wäinämöinen
Kom i munnen på den vise,
I den starke mannens mage.
Dröjde länge på hans tunga,
Vräktes af och an i svalget,
Sjönk så slutligt ned i buken.
Pani paitansa pajaksi,
Hiat paian palkeheksi,
Turkkinsa tuhottimeksi,
Housut hormiksi rakenti,
Sukat hormin suulliseksi,
Polwensa alasimeksi,
Wasaraksi kyynäspäänsä,
Pikkusormensa pihiksi;
Takoa taputtelewi,
Lyöä lynnähyttelewi,
Watsassa warawäkewän,
Mahtipontisen powessa.
Skjortan der till smidja reder,
Gör af skjortans ärmar blåsbälg,
Pelsen till en pust anordnar,
Ordnar byxorna till bälgrör,
Strumporna till rörets mynning.
Knäet såsom städ han brukar,
Såsom hammare sin armbåg’
Och som tång sitt lilla finger.
Smider klappande med hammarn,
Städet klingar under slagen,
I den starke mannens mage,
I den maktförseddes sköte.
Sillon wirsikäs Wipunen
Itse tuon sanoiksi wirkki:
.
Kuusen otsalta kumosi,
Penko pensiän petäjän.
Syöksi rautasen korennon
Ikenihin irjuwihin,
Leukohin lotisewihin.
Wipunen i sånger kunnig
Sjelf till orda tog och sade:
138
Fennica.indd 138
17.1.2019 14:54:56
�Kymmenes Runo — Tionde Runan
.
.
”Mi sie lienet miehiäsi,
Jo kuka urohiasi;
Jo olen syönyt sa’an miestä,
Tuhonnut tuhan urosta,
En ole wielä mointa syönyt;
Syet suuhuni tulewat,
Kekälehet kielelleni,
Rauan kuonat kulkkuhuni.
”Hvem bland männer kan du vara,
Hvilken utur hjeltars skara?
Hundra männer har jag slukat,
Bragt om lifvet tusen hjeltar,
Aldrig än din like funnit.
Kolen komma mig i munnen,
Bränderna på tungan sveda,
Jernets slagg i halsen stiger.
Mist’ olet Hiisi hingannunna,
Kusta juutas julkenunna,
Perkele perehtynynnä?
Kun olet tullut tunnotonna,
.
Tawotonna taputellut,
Puremahan, jäytämähän,
Syömähän, kaluamahan.
Oletko tauti luojan luoma,
Surma säätämä jumalan,
. Wai olet pantu palkan eestä,
Rakettu rahan nenästä?
.
.
.
Hvadan, Hiisi, är du slungad,
Hvadan har du kommit, stygge,
Hvadan, djefvul, i mig farit,
När så samvetslöst du kommit,
Vandrat utan skam och blygsel
För att bita, för att fräta,
För att äta, för att gnaga?
Är du en af Skaparn alstrad,
En af Gud tillåten sjukdom,
Eller är för lön du tingad,
Rustad ut emot betalning?
Jos olet tauti luojan luoma,
Surma säätämä jumalan,
Niin mä luomme luojahani,
Heitämme jumalahani,
Ei herra hyweä heitä,
Luoja kaunista kaota.
Är du en af Skaparn alstrad
Och af Gud tillåten sjukdom,
Jag mig anförtror åt Skaparn
Och på Gud mig fast förlitar.
Gud ej öfverger den goda,
Skaparn ej förgör den vackra.
Jos olet pantu palkan eestä,
Rakettu rahan nenästä,
Niin mä pannen palkatonta,
rahatonta juoksemahan,
Kullatonta kulkemahan.
Men om du för lön är tingad,
Rustad ut emot betalning,
Tör jag bringa dig att lönlös,
Penningslös ifrån mig löpa,
Vika hädan guld förutan.
Tietähän sinun sukusi,
Maan kawala kaswantosi;
Oletko kalma kalmistosta,
Perkele pyhästä maasta,
Mullista muhajawista,
Maista liikuteltawista?
Nog man dina anor känner,
Vet hur, listige, du uppväxt.
Är du Kalma ifrån grafven,
Djefvul från den helga jorden,
Ifrån mullen, hvilken pöser,
Från den ofta rörda jorden?
139
Fennica.indd 139
17.1.2019 14:54:57
�Fennica: Kalevala
Castrén’s correction:
backar ǁ backor.
Castrén’s correction:
harars ǁ harors.
.
Wai olet wieno weestä nossut,
Ween waahesta walunut;
Wai olet tuulen tuuwittama,
Meren tyrskyn työnnättämä?
Har du stigit upp från vattnet,
Ifrån hafvets fragda runnit?
Är du utaf vinden vaggad,
Är af hafvets svall du driven?
Mist’ olet pulma puuttununna,
Taikia tapahtununna?
.
Kiwistäkö, kannoistako,
Waiko wanhoista sioista,
Waiko watturaunioista,
Tietomiesten tienohilta,
Lakkipäien lainehilta,
.
Noitien noronenistä,
Mäkipäistä möyrymiesten,
Lummetkoirain koista,
Karhun kiljun kartanosta,
Rewon rääyntäsialta,
.
Jäniksen jäwintämailta?
Hvadan har du plåga kommit,
Hvadan smitta råkat fastna?
Monn från stenar, monn från stubbar,
Eller ifrån gamla platser,
Ifrån bärbevuxna rösen,
Från de vise männers nejder,
Mössbeklädde karlars vågor,
Längst från trollmäns sanka mossor,
Vreda männers höga backar222,
Från de gluppska hundars hemvist,
Ifrån bistra björnars iden,
Från den nejd, der räfvar skrika,
Ifrån harars223 parnings-ställen?
Lähe nyt kumma kulkemahan,
Maan paha pakenemahan,
Ennen kun sanon emolle,
Wirkan wierin wanhemmalle.
.
Kun minä etsin emosi,
Haen waltawanhempasi,
Wielä turwut tuskihisi,
Haluisi halkielet;
Halkiat paha kaheksi,
.
Konna kolmeksi muruksi.
Gif dig, under, nu å färde,
Vik ifrån mig, landets plåga.
Förrän jag åt modren säger,
Yppar allt inför den gamla.
När jag upp din moder söker,
Finner ålderstegna qvinnan,
Du i dina plågor sväller,
Spricker än i egna lustar.
Klyfs i tvenne delar, snöde,
Krossas, skälm, i trenne stycken.
Ej min far i fordna dagar,
Ej den ålderstegne gubben
Efter trollmäns hug sig höjde,
Mutade med skänker Lappen,
Han allt vidrigt fick att vika,
Fick allt ondt att ta till flykten.
Jos ei minussa miestä lienee
Ukon pojassa urosta,
Ompa tuossa weikossani,
.
Ei ennen minun isoni,
Eikä waltawanhempani,
Nouatellut noian mieltä,
Lahjotellut Lappalaista;
Sai se liiat liikkumahan,
Sai pahat pakenemahan.
Skulle man i mig ej finnas,
Uti Ukkos son ej hjelte,
Finns det väl uti min broder,
140
Fennica.indd 140
17.1.2019 14:54:57
�Kymmenes Runo — Tionde Runan
.
.
.
.
.
.
.
.
Joka pilwiä pitäwi,
Hattaroita hallitsewi.
Tuolta ma anon apua,
Tuolta huuan hoiwautan,
Ylähältä taiwosesta,
Alahalta maaemästä;
Huutelen hätäsen huuon,
Panen äänen pakkoisen,
Läpi maan, läpi manuen,
Läpi kuuen kirjokannen,
Läpi taiwahan yheksän.
Hvilken skyarna beherrskar,
Råder öfver himlens strömoln.
Dädan jag om hjelp anropar,
Dädan beder jag om bistånd:
Ofvan från den höga himlen,
Ned ifrån den låga jorden.
Mäktigt ropar jag i nöden,
Gifver upp ett skri, som ljuder
Genom jorden, genom marken,
Genom de sex granna locken
Och igenom nio himlar.
Ukko taiwahan napanen,
Remupilwen reunahinen.
Tuo tänne tulinen miekka,
Säkehinen säilä kanna,
Jolla ma pahan pitelen,
Ilkiän iki asetan.
Nouse weestä ween emäntä,
Sinilakki lainehista,
Hienohelma hettehestä,
Puhasmuotonen murasta,
Awukseni, ainokseni,
Tuikseni, turwakseni,
Tässä työssä työlähässä,
Tässä tuskassa kowassa.
Ukko, du vid himla-midten,
Dunder-molnets nära granne!
Bringa hit en eldig klinga,
Räck åt mig ett svärd som gnistrar,
Så att jag den onda tuktar,
Stillar nidingen för evigt.
Stig ur vattnet hafs-gudinna,
Höj ur böljan blåa mössan,
Fina fållen upp från källan,
Rena anletet ur gruset;
Kom åt mig till hjelp och räddning,
Till ett stöd och mäktigt bistånd
Uti dessa hårda mödor,
Uti denna svåra plåga!
Nouse metsä miehinesi,
Korpi kaikki kansoinesi,
Perkele perehinesi,
Umpilampi lapsinesi;
Sata miestä miekallista,
Tuhat rauaista urosta,
Wäeksi wähän urohon,
Miehen pienen miehueksi.
Kom, o skog, med dina kämpar,
Öken med ditt hela manskap,
Kom med allt ditt husfolk, djefvul,
Insjö med din barna-skara,
Kommen hundra män med slagsvärd,
Tusen jernbeklädde kämpar,
Att den svaga hjelten skydda,
För att hjelpa klena mannen!
Kun ei tuosta kyllä liene,
Mistä mä anon apua?
Onko wanhoa wäkeä,
Iän kaiken istunutta;
Om ej det tillfyllest vore,
Hvadan beder jag om bistånd?
Finns det gammalt folk i verlden,
Varelser, som evigt lefvat?
141
Fennica.indd 141
17.1.2019 14:54:57
�Fennica: Kalevala
Nouse maasta mannun eukko,
Pellosta periisäntä,
Kaikki maasta miekkamiehet,
.
Hiekasta hewoisurohot,
Tämän pulmun purkajaksi,
Tämän jakson jaksajaksi.
Stig ur jorden, jordens moder,
Ifrån åkern, urhusbonde,
Ifrån marken alla svärdmän,
Alla ryttare från sanden,
För att häfva detta onda,
Denna plåga öfvervinna!
Kawe eukko luonnon tytti,
Kawe kultanen korea!
.
Joka ennen päästöt päästit,
Joka ennen jaksot jaksoit,
Käy nyt päästö päästämähän,
Tämä jakso jaksamahan.
Kave, du naturens dotter,
O du herrliga, du sköna!
Du som förr från plågor friat,
Som besegrat svåra smärtor,
Kom att häfva dessa plågor,
Dessa svåra smärtor kufva.
Kun ei wielä tuosta liene,
Saakohon joku jumala,
Tuhatkunta perkeleitä,
Kaikki päästöt päästämähän,
Kaikki jaksot jaksamahan,
Kaikki pulmut purkamahan.
Om ej det tillfyllest vore,
Må hit någon Gud då komma,
Tusental af djeflar hasta,
Att från alla plågor fria,
Kufva alla svåra smärtor,
Allt det onda öfvervinna.
Lähe nyt kohusta konna,
Maan kamala maksoistani,
Ei siellä sinun sioa
Siankana tarpehella;
Muunne muutaos majasi,
Etemmä elosiasi.
Vik nu stygge ur mitt sköte,
Ur min lefver landets plåga.
Rum för dig der icke finnes,
Om du äfven rum behöfde;
Slå ditt läger annorstädes,
Flytta längre bort din boning.
Minne nyt sinun manoan,
Kunne käsken ja kehotan,
Kun sa lienet nosto toisen,
Toisen nosto, toisen nuoli,
Toki koitellos kotiisi,
Tekiäsi tienohille,
Paniasi parmohille.
Liiku kun lipiä koira,
Tuika kun tulikipuna;
Lennä kukkona kujaan,
Kanan lassa kartanolle;
Hvart skall jag nu dig besvärja,
Hvart dig mana och förvida?
Om du är af andra utsänd,
Är en pil af andra skjuten,
Sök då att till hemmet komma,
Hasta bort till görarns nejder,
I dess sköte, som dig hitsändt.
Rör dig, såsom snabba hunden,
Ila hän, som eldens gnista;
Såsom tupp du flyg till tåget
Och till gården såsom kyckling,
.
.
.
.
.
142
Fennica.indd 142
17.1.2019 14:54:57
�Kymmenes Runo — Tionde Runan
.
.
.
.
.
.
.
Sorra soimelta hewonen,
Nawetasta sarwinauta,
Päähyt koukkuhun kowerra,
Sarwet sontahan sowita,
Häntä laske lattialle.
Störta hästen uti spiltan,
Den behornade vid krubban,
Nacken vrid i krok på öket,
Nedtryck hornen uti smutsen,
Svansen emot fähus-golfvet.
Sitte tullessa tupahan
Mene kynsin kynnyksessä,
Polwin porstuan owissa,
Saahen syrjin syyttömistä,
Wieritse wiattomista,
Käyös päälle käskiäsi,
Nouse päälle nostajasi,
Ota kiinni kinterestä,
Takimmaisista jaloista,
Kaijimmista kantapäistä,
Wasemmista warpahista;
Tunge perkelet tulehen,
Isännät perisopesta,
Emännät owisopesta,
Lapset keskilattialta;
Suin tulehen, päin tulehen,
Takaraiwoin tanterehen;
Silmät käännä kellellehen,
Niskat ruttoin rutase,
Wello werta hartioissa,
Sotke suolia sisässä,
Keitä keuhkoja mahassa.
Pane pää pärisemähän,
Pane luut lotisemahan,
Henki huokumattomaksi.
När du sen till stugan kommer,
Gå på händerna i tröskeln
Och i farstu-dörrn på knäna.
Ifrån skuldfritt folk dig bortvänd,
Gå förbi dem, som ej skada,
Rusa mot dem, som dig mana,
Störta mot dem, som dig sända.
Uti vristen dem så fatta,
Hugg dem bakuppå i foten,
Grip i hälen, der den smalnar,
I de minsta tår på foten.
Kasta djeflarna i elden,
Husets värdar längst från hörnet,
Dess värdinnor ifrån dörrvrån
Och från golfvets midt de späda.
Drif i elden mun och hufvud,
Ställ mot fältet deras nackar,
Ögonen i hufvet omvänd,
Nackarna i blinken kringvrid,
Knåda blod i deras skuldror,
Rör om tarmarna i magen,
Koka lungorna i bröstet,
Sätt i skakning deras hufvu’n,
Bringa benen uti dallring,
Gör ett slut på deras flåsning.
Waan en pannekan pahoille,
Warsin töille törkehille;
Tuonne ma sinun manoan
Isäntäsi iltaselle,
Emäntäsi einehelle,
Muorisi muna paloille,
Muun perehen murkkinalle;
Men ej må jag på dig lägga
Alltför fula värf att sköta;
Jag skall endast dig nu mana
Att med värden qvällsvard spisa,
Äta frukost med värdinnan,
Med din husmor äggets smulor,
Middag med allt öfrigt husfolk.
143
Fennica.indd 143
17.1.2019 14:54:57
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
.
Siellä itkewi isosi,
Walittawi wanhempasi,
Weljesi wesin waluwi,
Muorisi murehtelewi.
Der har du en far, som gråter,
Ålderstigen far, som klagar,
Broder, hvilken tårar gjuter,
Och en mor, som bittert sörjer.
Ota Hiieltä kypärä,
Lakki laajan perkelehen,
Yli meret mennäksesi,
Lammit luikutellaksesi;
Saaos Hiien hiihtoneuot,
Lemmon leppäset siwakat,
Pahan miehen paksu sana,
Joilla hiihat hiien maita,
Lemmon lehtoja samoat.
Tag dig mössa utaf Hiisi,
Hufvudbonad af den onde,
Till att färdas öfver hafven,
Öfver smärre sjöar halka.
Skaffa dig af Hiisi skidor,
Alträds-skidor utaf Lempo
Och en staf af onde mannen,
Att på Hiisis marker skida,
Sväfva öfver Lempos lunder.
Waan jos kyytiä kysynet,
Anonet ajohewoista;
Ota Hiiestä hewonen,
Wuoresta walitse warsa,
Hiiess’ on hywä hewonen,
Punatukka tunturissa,
Hywälle hypittäjälle,
Ajajalle ankaralle,
Jonka tukka tulta tuiski,
Nenä warsin walkiata;
Joll’ on rautaset kapiot,
Teräksiset temmottimet;
Jonk’ ei kynnet kilpistele,
Eikä kalpistu kapiot,
Ilmankana iljanella,
Kalmankana kaljamalla.
Men om skjuts du skulle önska,
Bedja om en häst till åkning,
Tag dig då en häst af Hiisi,
Välj en fåle ifrån berget.
Ståtlig häst hos Hiisi finnes,
Häst med eldröd man i fjället,
För en ryttare förträfflig,
För den man, som hårdt vill åka.
Hästens eldman gnistor sprider,
Ifrån munnen frusta lågor,
Utaf jern dess hofvar äro,
Fötterna af fasta stålet.
Hästens fötter halka icke,
Icke snafva hingstens hofvar,
Hvarken uti luftens halka,
Eller uppå Kalmas glanskis.
Jos ei wielä siitä liene,
Niin ota sukusi sukset,
Heimokuntasi hewoset,
Weljesi weno punanen,
Kulkiaksesi kotihin,
Wenehellä wettä myöten,
Hewosella tietä myöten,
Suksilla mäkiä myöten.
Om ej det tillfyllest vore,
Tag af egen slägt dig skidor,
Dina anförvandters hästar,
Och din broders röda farkost,
Att till hemmet återvända,
Seglande med båt på vattnet,
Farande med häst på landet
Och med skidor utför backar.
144
Fennica.indd 144
17.1.2019 14:54:57
�Kymmenes Runo — Tionde Runan
.
.
.
.
.
.
.
Ollet kalma kalmistosta,
Perkele pyhästä maasta;
Niin tuonne sinun manoan,
Tuonne käsken ja kehotan,
Multihin muhajawihin,
Maihin liikuteltawihin,
Johon on kansa kaatununna,
Wäki wahwa wääntynynnä.
Är du Kalma ifrån grafven,
Djefvul från den helga jorden,
Dit skall jag då dig besvärja,
Mana dig och dig förvisa,
Uti mullen, hvilken pöser,
I den jord, som ofta röres,
Hvari folket nederfallit,
Dit den starka hopen störtat.
Ollet wieno weestä nossut,
Ween waahesta walunut;
Niin tuonne sinun manoan,
Tuonne käsken ja kehotan,
Suurelle meren selälle,
Ulapalle aukialle,
Pohjan pitkähän perähän;
Siellä tuulen tuuwitella,
Ween wienon wilkutella,
Ween synkän sylkytellä.
Har du upp ur vattnet stigit,
Runnit utur hafvets fradga,
Dit jag åter dig besvärjer,
Manar dig och dig förvisar,
Ut på hafvets stora yta,
På den vida öppna fjärden,
Bort till Nordens sista ända,
För att der af vinden vaggas,
Blänka i det lugna vattnet,
Af den dunkla vågen skakas.
Ollet tuulen tuuwittama,
Ilman tyrskyn tyyräelmä,
Mennös tuulen tietä myöten,
Ahawan ratoa myöten;
Liiku kun lipiä koira,
Siiry kun sininen nuoli,
Tuika kun tulikipuna.
Är du utaf vinden vaggad,
Drifven hit af luftens brusning,
Må du vindens väg beträda,
Samma stråt, som vårens ilar.
Rör dig såsom snabba hunden,
Ila hän som blåa pilen,
Flyg, som eldens gnista flyger.
Ja tuonne ma sinun manoan
Hirwen hiihtokankahille,
Jäniksen jäpimämaille,
Rewon rääkymäsioille,
Kontion kiwikolohon,
Karhun louhikamarihin,
Notkoille noroperille,
Soille räykynettömille,
Herehisin hettehisin,
Läilymihin lähtehisin,
Jost’ et kuulu kuuna pänä,
Selwiä sinä ikänä.
Dit jag äfven dig besvärjer,
Till de fält, der elgar fångas,
Bort till harars parnings-ställen,
Till den nejd, der räfvar skrika,
Uti björnars stenrös-grottor,
Kamrar, gjorda utaf hällar,
Bort till låga, sanka dälder,
Till de kärr, som aldrig tina,
In i ständigt öppna källor,
Källor med de mjuka bräddar,
Derifrån ej mer du slipper,
Aldrig någonsin du reder.
145
Fennica.indd 145
17.1.2019 14:54:57
�Fennica: Kalevala
Jo tuonne ma sinun manoan
Tuonne kuolletten kotihin,
.
Ikimennetten majahan,
Waipunetten waattehille.
Pohjan pitkähän perähän,
Lapin laajahan salohon,
Rutjan koskehen kowahan,
.
Palawahan pyörtehesen,
Johon puut päin putoowat,
Perin wieriwät petäjät,
Hongat latwoin lankiawat;
Kokonansa kokkahongat,
. Tywin syösten suuret hongat,
Latwoin laikkapäät petäjät.
Dit jag äfven dig besvärjer,
Till de döda menskors hemvist,
I de hädangångnas boning,
Der i svepning liken ligga;
Och till Nordens sista ända,
Lapplands ödemark den vida,
Uti strida Rutja-forssen,
Hvirfveln, som af lågor sjuder,
Dit brådstupa träden falla,
Tallar rulla ned med rötter,
Furar sig med toppar störta,
Krökta furar helt och hållet,
Med sin rot de stora furar,
Tallarna med rika kronor.
.
.
.
Om du det ännu ej lyder,
Tar jag isbelagda handskar,
Tager mina orma-vantar,
Skaffar mig af örnen näfvar,
Hvassa klor af blod-utsugarn,
Tänger af den gluppska fogeln,
Utaf höken fotens grenar,
Hvarmed jag den onda tuktar,
Stillar nidingen för evigt.
Jo nyt on liitto liikkuasi,
Saanut hetki heitteäsi,
Lähtöaika lähteäsi,
Tehtyä teloamasta,
Hengellistä hieromasta;
Lähe nyt liika liikkumahan,
Mies paha pakenemahan,
Ennen päiwän nousemista,
Koi jumalan koittamista,
Auringon ylenemistä;
Ennen kun sanani saapi,
Tahi mieli juohtunewi.
Nu är tid för dig att vika,
Stunden kommen att mig lemna,
Ögonblicket till att bortgå
Och ett skapadt ting ej skada,
Andligt väsen ej besudla.
Gif dig, vidrige, å färde,
Drag dig, onde man, på flykten,
Förr än dagen åter randas,
Gudens morgonrodnad uppgår,
Solen uppå fästet stiger;
Fly förr än jag orda börjar,
Sinnet mig att tala bjuder.
Tulkohon jumalan tunti,
Apu herran auetkohon!
.
Jos et tuostakan totelle,
Otan hyiset kintahani,
Maan matoset wanttuhuni,
Wielä saan kokolta koprat,
Weren juojalta wekarat,
Linnulta lihan pitimet,
Hawukalta haarottimet,
Joilla konnan kopristelen,
Ilkiän iki asetan.
Kunskap må om Gud nu komma,
Herren må sin hjelp förläna.
146
Fennica.indd 146
17.1.2019 14:54:57
�Kymmenes Runo — Tionde Runan
.
.
.
.
.
.
.
När man förr om Gud fick kunskap
Och sitt bistånd Herren länte,224
Bergen då af smör blott runno,
Fetma flöt från klippors hällar,
Sjöar liksom höfter dröpo.
Höga länder ned sig sänkte,
Låga länder upp sig höjde,
Fälten rördes, bergen skaktes,
Kopparbergen häftigt skälfde,
Tornen störtade till marken.
Sillon wuoret woina wuoti,
Kalliot sian lihana,
Lapohina umpilammit,
Ylähäiset maat aleni,
Alahaiset maat yleni,
Linnat liikku, järkky järwet,
Wuoret waskiset wapisi,
Tornit linnan torkahteli,
Tullessa jumalan tunnin,
Awun herran auetessa.
Niin sinäi liika liiku,
Niin sinäi paha pakene,
Liiku liikuteltaessa,
Järky järkyteltäessä.”
Så må äfven du dig röra,
Så du onde från mig vika.
Rör dig, när man om dig rörer,
Skaka på dig, när du skakas.”
Sillon wanha Wäinämöinen
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Hywä täällä on ollakseni,
Armas aikaellakseni;
Maksat maistawi hywältä,
Keuhkot käypi keitokseksi,
Raswat ruuaksi pätöwi.
Enkä lähe luonnenkana,
Eriä sinä ikänä,
Kun en saa sanoja kuulla,
Luoa lempiluottehia,
Kuulla kyllältä sanoja,
Tuhansia tutkelmoita.”
Sjelf nu gamle Wäinämöinen
Yttrade ett ord och sade:
”Godt för mig är här att lefva,
Nöjsamt tiden jag fördrifver,
Ljufligt smakar mig din lefver,
God är lungan till att koka,
Flottet kan som mat förtäras.
Icke ger jag mig å färde,
Skiljes aldrig här i verlden,
Om jag ej får ord förnimma,225
Goda trollord af dig lära,
Höra ord, så vidt mig lyster,
Tusen ämnen för att sjunga.”
Sillon wirsikäs Wipunen,
Jonk’ oli suussa suuri tieto,
Mahti ponneton powessa,
Watsassa warat wäkewät,
Aukasi sanasen arkun,
Wirsilipponsa wiritti,
Lauloaksensa hywiä,
Parahia pannaksensa.
Castrén has moved
two lines (Lönnrot
408, 409).
Piponius 1839: Godt
för mig är här att
vara, / Lustigt tiden jag fördrifver: /
Mig din lefver smakar ljufligt, / Och
din lunga kan jag
koka, / Med din talg
blir maten mustig. / Icke härifrån
jag vandrar, / Skiljer mig i detta lifvet, / Om ej ord af
dig jag hörer (lines
416−424).
Wipunen i sånger kunnig,
Med en visdom stor i munnen,
Obegränsad makt i bröstet,
Väldig sång-kraft uti magen,
Öppnar orduppfyllda kistan,
Låter upp sin sångar-låda,
För att sjunga goda qväden,
Fram de bästa sånger lägga.
147
Fennica.indd 147
17.1.2019 14:54:57
�Fennica: Kalevala
.
Ei sanat sanoihin puutu,
Wirret weisaten wähene,
Ennen kalliot kiwiä,
Wirrat wienoja wesiä,
Umpilammit ahwenia,
Aaltoja Aluen järwi.
Icke tryta ord till orden,
Sånger genom sång ej minskas,
Förr det tryter sten i klippor,
Uti floder stilla vatten,
Abbor-fiskar uti sjöar,
I Aluejärvi-böljor.
Laulo päiwät pääksytysten,
Yhytysten yöt saneli
Ennen saatuja sanoja,
Opituita ongelmoita,
Wipunsa wirittämillä,
Ahtamilla ansatiensä.
Sjöng så dagar utan ända,
Ena natten på den andra,
Ord af honom fordom fångna,
Sångens ämnen, dem han lärt sig,
Medan fällorna han utlagt,
Då han gillrar sina snaror.
Laulo synnyt syitä myöten,
Luottehet lomia myöten;
Pääty päiwä kuulemahan,
Pääty kuu tähyämähän,
Otawainen oppimahan,
Aallot seisottu selällä,
Lainehet lahen perillä,
Puuttu wirrat wieremästä,
Rutjan koski kuohumasta,
Wuotamasta Wuoksen koski,
Joki Joortanan pysähty.
Ursprungsord han sjöng grundenligt,
Enligt ämnet vishets-runor.
Solen stadnade att höra,
Månen att på honom lyssna,
Karlavagnen att sig lära:
Stadnade ock fjärdens böljor,
Vågorna i vikens böjning,
Floder hörde upp att svalla,
Brusade ej Rutja-forssen,
Wuoksen hejdades i loppet,
Jordans böljor stodo stilla.
.
Waka wanha Wäinämöinen
Siitä sai sanoja kuulla,
Luoa lempi luottehia;
Sai saoin sanoja kuulla,
Tuhansia tutkelmoita,
Suusta Antero Wipusen,
Mahtipontisen powesta,
Watsasta warawäkewän.
Gamle trygge Wäinämöinen
Får nu ord omsider höra,
Får sig goda trollord lära.
Hundratal af ord han hörde,
Tusen ämnen för att sjunga
Ifrån munnen på Wipunen,
Från den starke mannens sköte,
Från den maktförseddes mage.
.
Siitä wirsikäs Wipunen
Sylkeä tomahtelewi
Ulos wanhan Wäinämöisen.
Itse wanha Wäinämöinen
Läksi suusta suuritieon,
Wipunen i sånger kunnig
Spottar från sin mages fängsel
Ut den gamla Wäinämöinen.
Så den gamle Wäinämöinen
Kom ur munnen på den vise,
.
.
.
.
.
148
Fennica.indd 148
17.1.2019 14:54:57
�Kymmenes Runo — Tionde Runan
Castrén’s correction:
rullar ǁ rullor.
Från den starke mannens sköte,
Från den maktförseddes mage.
Mahtipontisen powesta,
Watsasta warawäkewän,
Tuli sepponsa pajahan.
Sano seppo Ilmarinen:
”Joko sait sanoja kuulla,
Luoa lempi luottehia,
Miten laita lasketahan,
Perilaita liitetähän,
Kokkapuut kohennetahan?”
Gick derpå i smedens verkstad,
Sade smeden Ilmarinen:
”Fick omsider ord du höra,
Lära dig de goda trollord,
Hvarmed båtens sida redes
Akterbogen sammanfästes,
Bräderna i fören fogas?”
.
Sano wanha Wäinämöinen:
”Jo ma sain sanoja kuulla,
Luoa lempi luottehia;
Sain saoin sanoja kuulla,
Tuhansia tutkelmoita.”
Sade gamle Wäinämöinen:
”Ord jag fick omsider höra,
Fick mig goda trollord lära;
Hundratal af ord jag hörde,
Tusen ämnen för att sjunga.”
.
Niin meni wenosen luoksi,
Sai wenonen walmihiksi,
Laatineksi puinen pursi;
Heitti wenonsa teloille,
Uuen laiwan lastuillensa.
Derpå till sin båt han träder,
Får sin vackra farkost färdig,
Båten utaf träd i ordning.
Lemnar båten på dess rullor226,
Nya skeppet på dess spånor.
.
149
Fennica.indd 149
17.1.2019 14:54:57
�Fennica: Kalevala
Lönnrot 1835a: värde.
Lönnrot 1835a: The
line is missing.
Lönnrot 1835a: Långt
i Pohjas mörka trakter / Till [den by etc.].
Lönnrot 1835a: Tappra karlar pläga dränkas.
Lönnrot 1835a: Nya
fartyget på vågen.
Castrén’s correction:
rullar ǁ rullor.
Lönnrot 1835a: Från
en barkbelastad stapel / Från stockändarne af furu (lines
9−10).
Lönnrot 1835a: Steg
nu äfven sjelf på
skeppet.
Lönnrot 1835a: Vandrade uppå sitt fartyg.
Lönnrot 1835a: For
och styrde.
Lönnrot 1835a: Rördes stolt uppå det
blåa.
Lönnrot 1835a: På.
Lönnrot 1835a: [blåste] i hans [segel].
Lönnrot 1835a: Vårens vind uppå hans
fartyg.
Lönnrot 1835a: Nära
vid den gröna udden / Den bebodda
holmens ända (lines
25−26).
Lönnrot 1835a: Var.
Castrén has changed
the original name
(Annikki) to Anni.
Lönnrot 1835a: Träffade att trampa
byke.
Yhestoista Runo.
.
.
.
.
.
.
Ele Runan.
Waka wanha Wäinämöinen
Läksi neittä kosjomahan,
Päätä kassa katsomahan,
Pimiästä Pohjolasta,
Miesten syöjästä kylästä,
Urohon upottajasta.
Gamle trygge227 Wäinämöinen
For att fria till en jungfru,
Till en mö med smyckad panna228
Uti Pohjola det mörka,229
I den by, der männer dräpas
Och i hafvet hjeltar dränkas.230
Työnti wenosen wesille,
Uuen laiwan lainehille,
Kuorikiskoilta teloilta,
Mäntysiltä järkälöiltä;
Nosti päälle purjehpuuta,
Kuni mäntyjä mäellä;
Nosti puuhun purjehia,
Kuni kummun kuusikoita.
Itse laiwahan laseksen,
Alasehen asteleksen,
Läksi merta laskemahan,
Sinistä sirottamahan,
Wenehellä walmihilla,
Punasella purrellansa.
Sköt han ut sin båt på vattnet,
Nya skeppet uppå böljan,231
Ofvan från de glatta rullor232,
Från de släta furu-stockar.233
Reste mäster på sitt fartyg,
Som uppå en bergshöjd tallar,
Hissade i masten segel,
Såsom granar på en kulle.
Steg så sjelf ombord på skeppet,234
Gick uti sitt nya fartyg,235
Styrde sedan236 ut på hafvet,
Klöf den blåa fjärdens böljor237
Med det stora vackra skeppet,
Med238 den nya, röda båten.
Puhu tuuli purjehesen,
Ahawa wenosehensa;
Pursi puinen purjehtiwi,
Satalauta lainehtiwi,
Nenätse utusen niemen,
Päitse saaren terhenisen.
Vinden blåste uti239 seglet,
Vårens vind hans fartyg framdref.240
Redan seglar furu-skeppet,
Hundrabrädigt fartyg flyter
Vid den dimomhöljda udden,
Vid den skogbeväxta holmen.241
Annikk’ oli saaren impi,
Sisar seppo Ilmarisen,
Joutu sotkut sotkemassa,
Waattehet wiruttamassa,
Laawun laiturin nenässä,
Päässä portahan punasen.
Fanns242 på ön en jungfru Anni243,
Smeden Ilmarinens syster,
Råkade sitt byke trampa,244
Tvätta kläder invid stranden
På den vackra245 bryggans ända,
Ytterst på den röda färjan.
150
Fennica.indd 150
17.1.2019 14:54:57
�Yhestoista Runo — Elfte Runan
.
.
.
.
.
.
.
Katselewi, kääntelewi
ympäri ihalat ilmat,
Luopi silmänsä selälle,
Käänsi päätä päiwän alle,
Keksi mustasen merellä,
Sinerwöisen lainehilla.
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Mi ollet merellä musta,
Ku sinerwä lainehilla;
Vände sig och såg omkring sig
Öfverallt i blida rymden;
Kastade sin blick på fjärden,246
Vände hufvudet åt söder,
Varseblef en skymt på hafvet,
Såg en strimma blå på böljan.247
Yttrade ett ord och sade:
”Hvad kan strimma blå du vara,
Som på hafvets böljor skymtar?248
Kun sa ollet hanhikarja,
Elikk’ armas alliparwi,
Tahi muu lihawa lintu,
Niin sä lentohon lewetös
Ylähäksi taiwahalle.
Om du är249 af gäss en skara,
Eller ock en prydlig andskock,
Eller annan väldig fogel,
Må du breda dina vingar
Och mot höga himlen flyga.250
Kun ollet kalanen karja,
Elikkä lohinen luoto,
Eli muu sinerwä siika,
Niin sä uimahan upotos,
Wetäitös ween alatse.
Om du är251 en svärm af fiskar,
Eller ock ett laxrikt sjögrund,
Eller någon252 större sikart,
Må du simma, neråt sänkas,
Dra dig under vattenbrynet.
Kun ollet kiwinen luoto,
Elikkä wesikiwonen,
Tahi muu wesihakonen,
Wesi päällesi weellös,
Aalto päällesi ajellos.
Skulle du ett stengrund vara,253
Någon klippa ut’ i hafvet,
Eller ock en vatten-ruska,
Må du sköljas då af vatten,
Öfverböljas af en störtvåg.254
Kun ollet kotonen pursi,
Weion westämä wenonen,
Niin kohin kotia käännös,
Wastoin näitä walkamoita,
Perin muille walkamoille.
Om du är en båt från hemmet,255
Farkost, som min broder timrat,
Må du vända fören hemåt,
Emot egna landnings-ställen,256
Aktern emot andra hamnar.
Kun ollet kylänen pursi,
Ulommaksi uiksennellos,
Wastoin muita walkamoita,
Perin näille walkamoille.
Om du är en bya-farkost,
Må du åter utåt simma,
Emot andra landnings-ställen,257
Vändande din bakstam hitåt.
Lönnrot 1835a: stolta.
Lönnrot 1835a: Också ut åt fjärden såg
hon.
Lönnrot 1835a: Något blått hon såg på
böljan.
Lönnrot 1835a: Hvad
för skymt är du på
hafvet / Hvad som
så på böljan blånar?
(lines 40−41).
Lönnrot 1835a: Vore
du [af gäss etc.].
Lönnrot 1835a: Må
du flyga och förskingras / Der i höjden nära himmeln
(lines 45−46).
Lönnrot 1835a: Vore
du [en svärm etc.].
Lönnrot 1835a: annan.
Lönnrot 1835a: Om
ett stenigt grund du
vore.
Lönnrot 1835a: Låta
vågen vältras öfver.
Lönnrot 1835a: Vore
hemmets båt du
åter.
Lönnrot 1835a: Mot
båtställen här på
stranden.
Lönnrot 1835a: Och
en bybåt om du
vore, / Så må du då
simma utåt, / Mot
båtställen annorstädes (lines 62−64).
151
Fennica.indd 151
17.1.2019 14:54:57
�Fennica: Kalevala
Lönnrot 1835a: Vore
Wäinämöinens båt
du, / Gamle sångarmannens farkost, /
Må du hit till mig
då nalkas, / Styra
närmre till ett samtal, / Ta ett ord och
ge ett annat, / Tala
tryggt ett ord på köpet (lines 66−69).
Lönnrot 1835a: The
line is missing.
Lönnrot 1835a: Nalkades också till stället, / Styrde närmre
till ett samtal, / För att
ge ett ord mot annat /
Tala tryggt ett ord på
köpet (lines 74−77).
Lönnrot 1835a: Det
var nu ö-jungfrun
Anni.
Castrén’s correction:
grannklädd ǁ granklädd.
Lönnrot 1835a ”Hvarthän far du Wäinämöinen, / Färdas
nu elfstrandens ädling, / Far så grannklädd, landets bäste?” (lines 82−84).
Lönnrot 1835a: till.
Lönnrot 1835a: Nedanom Manalas boning.
Lönnrot 1835a: Nu
ö-jungfrun Anni åter.
Lönnrot 1835a: Ämnade sig ut till laxfångst.
Lönnrot 1835a: Många nät hans farkost
fyllde, / Af fiskbragder full var båten
(lines 98−99).
Lienet pursi Wäinämöisen,
Wene laulajan ikuisen,
Niin sä luokseni lähene,
Pakinoille painelete,
Sana wieä, toinen tuoa,
Kolmansi kowin puhua.”
Är du Wäinämöinens farkost,
Den evärdelige sångarns,
Närma dig då hit till stranden,
Segla när mig till ett samtal,
Tag ett ord, bär hit ett annat,
Låt i ro ett tredje talas.”258
Oli pursi Wäinämöisen,
Wene laulajan ikuisen,
Jo luoksi lähentelihen,
Pakinoille painatteli,
Sanan wieä, toisen tuoa,
Kolmannen kowin puhua.
Båten var nu Wäinämöinens,
Den evärdelige sångarns,259
Och den nalkades till stranden,
Närmade sig till ett samtal,
Tog ett ord, bar bort ett annat,
Lät i ro ett tredje talas.260
Annik’ oli saaren impi,
Sisar seppo Ilmarisen,
Lausutteli matkamiestä,
Kysytteli tienkäwiä:
”Kunne läksit Wäinämöinen,
Olkesit suwannon sulho,
Maan walio waatetitse?”
Det var holmens jungfru Anni,261
Smeden Ilmarinens syster,
Talte så till vandringsmannen,
Sporde honom om hans resa:
”Hvart, o Wäinämöinen far du,
Styr din kosa, vattnets älskling,
Far så grannklädd262, landets prydnad?”263
.
Sano wanha Wäinämöinen:
”Läksin lohta pyytämähän,
Kuujoa kuettamahan,
Tuossa Tuonelan joessa,
Manalan alantehessa.”
Sade gamle Wäinämöinen:
”Har mig ämnat ut på264 laxfångst,
Ville se, hur fisken leker
Der vid Tuoni-elfvens stränder,
Uti Manala det låga.265”
.
Annikk’ oli saaren impi,
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Tuosta tunnen kielastajan,
Tajuan walehtelian;
Toisin ennen mun isoni,
Muinon waltawanhempani,
Läksi lohta pyytämähän,
Taimenta tawottamahan,
Werkkoja wenehen täysi,
Laskuksia laiwa kaikki,
Teljot täynnä tarpomia,
Alla kaaren atroamet,
Holmens jungfru Anni åter266
Yttrade ett ord och sade:
”Lätt en bakslug man jag känner,
Märker den som osannt talar.
Annorlunda förr min fader,
Annorlunda gamle farfar
Plägade på laxfångst fara,267
Lade ut att fånga taimen.
Utaf nät hans farkost fylldes,
Full var båten utaf bragder;268
Stötel-stängerna på bottnet,
Ljuster-jernen under bågen,
.
.
.
.
.
152
Fennica.indd 152
17.1.2019 14:54:57
�Yhestoista Runo — Elfte Runan
Kultakäpyjä kokalla;
Kunne läksit Wäinämöinen,
Ulkosit uwantolainen?”
Gyllne nålarna i fören.269
Hvart då far du Wäinämöinen,
Färdas nu Uvantolainen?270”
Sano wanha Wäinämöinen:
”Läksin hanhien hakuhun,
Kirjasiipien kisahan,
Kuolasuien korjelohon,
Saksan salmilta sywiltä,
Ulapoilta aukeilta.”
Sade gamle Wäinämöinen:
”Ämnade mig ut på gåsjagt,
For271 till skimmervingars lekort,
För att fånga dregelnäbbar272
Från de sund, der köpmän färdas,
Från det vida, öppna hafvet.”
Aina Annikki sanowi,
Tinarinta riitelewi:
”Tuosta tunnen kielastajan,
Tajuan walehtelian;
Toisin ennen mun isoni,
Muinon waltawanhempani,
Läksi hanhien hakuhun,
Kirjasiipien kisahan,
Kuolasuien korjelohon;
Wetehessä kaari kaunis,
Jousi suuri jäntehessä,
Haukku harmaja wenossa,
Koira musta kahlehissa,
Rakki juoksi rannan teitä,
Pentu kiiellen kiwiä;
Kunne läksit Wäinämöinen,
Suorihet suwantolainen?”
Åter sade jungfrun Anni,
Tennbriskprydda flickan talte:
”Så en bakslug man jag känner,
Märker den273 som osannt talar;
Annorlunda förr min fader,
Annorlunda gamle farfar
Plägade till gåsjagt färdas,274
For till skimmervinge-leken
För att275 fånga dregelnäbbar.
Dragen var då sköna276 bågen,
Starka fjäder-stålet tillspändt,
Gråa skallet låg i båten,
Kopplad var den svarta hunden,
Men kring stränderna sprang rackan,
Valpen flög långs strandens stenar.
Hvart då far du Wäinämöinen,
Färdas nu Uvantolainen?277”
.
Sano wanha Wäinämöinen:
”Tule tytti purteheni,
Neitonen wenoseheni,
Niin sanon toet totiset,
Walehettomat wakaiset.”
Sade gamle Wäinämöinen:
”Kom, o278 flicka, ned i båten,
Stig uti279 min farkost, jungfru!
Då vill sanningen jag säga,
Tala verklig, sveklös sanning.”280
.
Aina Annikki sanowi,
Tinarinta riitelewi:
”Tuuli tulko purtehesi,
Ahawa wenosehesi,
Käännän purtesi kumohon,
Lönnrot 1835a: Och i
fören gyllne nålar.
Lönnrot 1835a: Färdas nu du landets
ädling?
Lönnrot 1835a: Far.
Lönnrot 1835a: Ville
fånga dregelnäbbar.
Lönnrot 1835a: en.
Lönnrot 1835a: Ämnade sig ut till gåsjakt.
Lönnrot 1835a: Ville.
Lönnrot 1835a: vackra.
Lönnrot 1835a: Färdas nu elfstrandens
ädling?
Lönnrot 1835a: du.
Lönnrot 1835a: uppå.
Lönnrot 1835a: Vill
jag sanningen då
säga, / Tala verklig flärdlös sanning
(lines 131−132).
Lönnrot 1835a: fortfor.
Lönnrot 1835a: på
[din båt] / på [ditt fartyg] (lines 135−136).
Anni fortfor oupphörligt,
Tennbriskprydda flickan talte281:
”Stormen i din båt må komma,
Vårens ilar i282 din farkost.
Upp och ned jag båten vänder,
.
.
.
.
.
153
Fennica.indd 153
17.1.2019 14:54:57
�Fennica: Kalevala
Lönnrot 1835a: Upp
och ned jag vänder
båten, / Låter så på
böljan vräkas, / Om
jag sanningen ej hörer (lines 137−139).
Lönnrot 1835a: Låt
mig höra mer ej lögner.
Lönnrot 1835a: Också vill jag tala sanning.
Lönnrot 1835a: Ville se hårfagra jungfrun, / Långt i Pohjas mörka trakter, / I
det hemska Sariola, /
I den by, der männer dräpas, / Många
tappra karlar dränkas (lines 147−151).
Lönnrot 1835a: Det
var nu ö-jungfrun
Anni.
Castrén’s correction:
klädnings fållar ǁ
klädnings-fållar.
Lönnrot 1835a: Kläderna otvagna blefvo. / Lade kläderna
i ordning, / Bar tillsammans sina kjortlar (lines 157−159).
Lönnrot 1835a: steg.
Lönnrot 1835a: Du
min bror, smed Ilmarinen! / Du min moders son, min frände! / Smid du mig
en liten sköttel (lines
164−166).
Lönnrot 1835a: Tvenne, trenne par örhängen.
Lönnrot 1835a: Talar
verklig sanning för
dig.
.
.
.
.
.
.
.
Wenosi wesiajolle,
Jos en saa tosia kuulla,
Kunne läksit Wäinämöinen;
Sano tarkkoja tosia,
Walehia wiimmesiä.”
Låter så af vattnet drifvas,
Om jag ej bestämdt få veta,283
Hvart du Wäinämöinen färdas.
Säg då en gång verklig sanning,
Låt mig mer ej lögner höra.284”
Sano wanha Wäinämöinen:
”Toki ma sanon toetki,
Jos wähän walehtelinki;
Läksin neittä kosjomahan,
Päätä kassa katsomahan,
Pimiästä Pohjolasta,
Summasta Sariolasta,
Miehen syöjästä kylästä,
Urohon upottajasta.”
Sade gamle Wäinämöinen:
”Också vill jag sanning tala,285
Litet gäckades jag endast:
Jag har farit för att fria
Till den hårbeprydda jungfrun
Uti Pohjola det mörka,
I det mulna Sariola,
I den by, der männer dräpas,
Hjeltar dränkas uti hafvet.286”
Annikk’ oli saaren neiti,
Sisar seppo Ilmarisen,
Kun tunsi toet totiset,
Walehettomat wakaiset,
Heitti sotkut sotkematta,
Waattehet wiruttamatta,
Käsin kääri waattehensa,
Koprin helmansa kokosi,
Meni juoksulla kotihin,
Samolla pihalle saapi,
Meni pirttihin pihalta,
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Weli seppo Ilmarinen,
Lankoni emoni lapsi!
Taos mulle sukkulainen,
Tao sormukset soriat,
Kahet, kolmet korwakoltut,
Wiiet, kuuet wyölliswitjat,
Niin sanon toet totiset,
Walehettomat wakaiset:
Det var holmens jungfru Anni,287
Smeden Ilmarinens syster,
När hon sanningen förnummit,
Hört en verklig, sveklös sanning,
Lemnade sitt byke obykt,
Hann ej kläderna mer skölja.
Samlade sin klädnings fållar288,
Bar dem upp med sina händer,289
Sprang så hem förutan dröjsmål,
Ilade åstad på gården,
Gick290 från gården in i stugan,
Yttrade ett ord och sade:
”Hör mig smed, o Ilmarinen,
Frände, barn af samma moder!
Smid mig nu en liten spole,291
Smid mig några granna ringar,
Två par eller tre örhängen,292
Fem, sex kedjor till min gördel,
Och jag säger sanna saker,
Yppar för dig verkling sanning.293
”Kesän kengität hewoista,
Talwen rautoja rakennat,
Kulkiaksesi kosihin,
Långa sommarn skor du hästen,
Smider hofjern hela vintern,
Ämnar dig på färd att fria,
154
Fennica.indd 154
17.1.2019 14:54:57
�Yhestoista Runo — Elfte Runan
Tänker fara hän till Pohja;294
Men en mera slug nu färdas295,
Förekommer dig och bortför
Den med hundra marker lösta,
Den med tusende betalta,
Den du vintrar två har tingat,296
Friat till i trenne somrar.
Der nu färdas Wäinämöinen,
Far uppå det blåa hafvet
Uti båtens gyllne bakstam,
Stödd mot rodrets krökta ända,
Bort till Pohjola det mörka,
Till det mulna Sariola.297
.
Mennäksesi Pohjolahan;
Jo nyt wiewät wiekkahammat,
Etewämmät ennättäwät,
Saoin markoin maksettusi,
Tuhansin lunastettusi,
.
Talwin kaksin kaupittusi,
Kesin kolmin kosjottusi;
Jo menewi Wäinämöinen
Selässä meren sinisen,
Kokan kultasen kuwussa,
.
Melan koukkupään nojassa,
Pimeähän Pohjolahan,
Summahan Sariolahan.”
.
.
.
.
.
Se on seppo Ilmarinen,
Takoja iän ikuinen,
Wasara walahti käästä,
Pihet sormista pirahti,
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Annikki sisarueni.
Taon sulle sukkulaisen,
Taon sormukset soriat,
Kahet, kolmet korwaskullat,
Wiiet, kuuet wyölliswitjat;
Lämmitä saloa sauna,
Pian pirtti riuwuttele,
Laai pikkusen poroa,
Lipiäistä liuottele,
Millä peiponen peseksen,
Pulmonen puhasteleksen,
Sykysyisistä sysistä,
Taonnoista talwisista.”
Det var smeden Ilmarinen,
Den evärdeliga hamrarn,
Släggan slintade ur handen,
Tången förr ifrån hans fingrar
Och han hof sin röst och sade:298
”Anni du min lilla syster!
Smida vill jag dig en spole299,
Prydliga och nätta ringar,
Två par eller tre örhängen,300
Fem, sex kedjor till din gördel;
Men ett bad i hast du tillred,
Så att det ej någon märker,
Skaffa äfven lut en smula,
Laga litet slipprig såpa,
Hvarmed denna bofink tvår sig,
Denna snösparf ren sig tvättar301
Från höstgamla smidje-sotet,
Vinterstjocka hammar-slagget.”
Annikk’ oli niemen neiti,
Sisar seppo Ilmarisen,
Lämmitti saloa saunan,
Pian pirtin riuwutteli,
Haapasilla halkosilla,
Pienillä pirastehilla,
Kanto wettä lähtehestä,
Det var holmens jungfru Anni,302
Smeden Ilmarinens syster,
Eldade med snabbhet badstu’n,
Utan att det någon märkte;
Värmde den med aspveds klabbar,303
Med småklufna, korta spjelkar,
Bar så vatten ifrån källan,304
Lönnrot 1835a: Vill
begifva dig till Pohja.
Lönnrot 1835a: tager.
Lönnrot 1835a: Den
du lockat i två vintrar.
Lönnrot 1835a: Nu
som bäst far Wäinämöinen, / Färdas
på det blåa hafvet, /
I sitt fartygs gyllne bakstam, / Stödd
mot rodrets krökta
ända, / Far till Pohjas mörka trakter, /
Till det hemska Sariola (lines 182−187).
Lönnrot 1835a: Hammarn slintade ur näfven, / Hastigt föll ur
handen tången, / Yttrade ett ord och sade
(lines 190−192).
Lönnrot 1835a: sköttel.
Lönnrot 1835a: Smida åt dig granna ringar, / Tvenne,
trenne par örhängen
(lines 195−196).
Lönnrot 1835a: Omärkt elda nu till badet, / Skynda på, att
ugnen kolas, / Skaffa sedan lut en smula, / Laga litet slipprig asklut, / Hvarmed
denna fink sig tvättar
(lines 198−203).
Lönnrot 1835a: Det
var nu ö-jungfrun
Anni.
Lönnrot 1835a: Fick
badstugan omärkt
uppvärmd, / Skynd-
155
Fennica.indd 155
17.1.2019 14:54:57
�Fennica: Kalevala
samt fick hon ugnen kolad, / Med finhuggna aspvedsklabbar (lines 208−210).
Lönnrot 1835a: Hemtade från källan vatten.
Lönnrot 1835a: från.
Lönnrot 1835a: Kunde skölja mannens
hufvud.
Lönnrot 1835a: Men
sjelf smeden Ilmarinen / Skyndsamt
gick uti sin smidja
(lines 220−221).
Lönnrot 1835a: Till
dess badstugan man
uppvärmt, / Badet
hunnit blifva färdigt. / Badade tillräckligt sedan, / Hällde vatten på sig, rentes (lines 224−227).
Lönnrot 1835a: Tog
till orda nu och sade.
Lönnrot 1835a: Sök
upp fina linne-skjortan.
Lönnrot 1835a: Hemta ett par snäfva
byxor / Sen för mina
torra vador, / För de
väl tvålfria benen; /
Tag min blåa klädning sedan (lines
235−238).
Lönnrot 1835a: Derpå min kaftan af
kläde, / Ofvanpå den
blåa kolten (lines
240−241).
Lönnrot 1835a: Hemta ytterst sammetsmössan, / Den hvars
höjd i molnen susar
(lines 244−245).
.
.
.
.
.
.
.
.
Herasesta hettehestä,
Taitto wastan warwikosta,
Lempiwastasen lehosta,
Laati piimästä poroa,
Ytelmästä saipuata,
Saipuata säikkywäistä,
Miehen pään walottajoa.
Från den vasslesöta källan,
Bröt en qvast från unga skogen,
Liten kärleks-qvast ur305 lunden;
Gjorde sedan lut af surmjölk,
Lagade af benmärg såpa,
Såpa, som var lätt att löddras,
Kunde mannens hufvud rentvå.306
Itse seppo Ilmarinen,
Pian pistihen pajahan,
Tako neien tarpehia,
Wyölliskoukkuja kohenti,
Yhen kylyn joutuessa,
Yhen saunan saapuessa.
Siitä kylpi kylläseksi,
Walelekse walkiaksi,
Sykysyisistä sysistä,
Taonnoista talwisista.
Itse noin sanoiksi saatti:
”Annikki sisarueni.
Tuoppa paita palttinainen
Hipiälle hiettömälle,
Iholle alastomalle;
Tuoppa kaatiot kaposet
Uitimille uittomille,
Säärille sasuttomille;
Tuoppa haljakka sininen
Päälle paian palttinaisen;
Saappa sarkakauhtanainen
Päälle haljakan sinisen;
Tuoppa ussakka utunen
Päälle sarkakauhtanaisen;
Saappa saapka sahmattainen,
Puhki pilwien puhuja,
Läpi metsän läässöttäjä,
Hiwuksille hiettömille.”
Sjelf gick smeden Ilmarinen
Skyndsamt in uti sin smidja,307
Smidde snart, hvad jungfrun önskat,
Färdiggjorde gördel-krokar,
Under det man badstu’n värmde.
Medan man om bad besörjde.
Sedan badar han tillräckligt,
Sköljer sig med vatten, renas308
Från höstgamla smidje-sotet,
Vinterstjocka hammar-slagget,
Yttrar så ett ord och säger:309
”Anni du min lilla syster!
Hemta hit en linne-skjorta310
För min kropp från svett befriad,
För det obetäckta hullet;
Hemta sedan snäfva byxor
Uppå mina torra vador,
Mina ben från såpa fria;
Gif mig ock min blåa klädning311
Öfver fina linne-skjortan;
Gif kaftanen utaf kläde
Ofvanpå den blåa rocken;312
Tag ännu mitt lena bälte
Till att gjorda om kaftanen;
Hemta sist min sammets-mössa,
Hvilken upp i molnen susar,313
Som igenom skogen skymtar,
Sök den för mitt torra hufvud.”
Siitä seppo Ilmarinen,
Takoja iän ikuinen,
Otti kultia kypärin,
Derpå smeden Ilmarinen,
Den evärdelige hamrarn,
Tog af guld hvad mössan rymde,
156
Fennica.indd 156
17.1.2019 14:54:57
�Yhestoista Runo — Elfte Runan
Hopehia huowan täyen,
Pisti warsan waljahisin,
Puikkohin tulipunasen.
Itse istuwi rekehen,
Kohennaksen korjahansa,
Pani oron juoksemahan,
Liinaharjan liikkumahan,
Wirkku juoksi, matka joutu,
Reki wieri, ranta roiski.
Tog hattkupan full af silfver;
Stack sin fåle nu i redet,
Eldröd häst emellan stänger.
Sjelf sig så i släden satte,
Höjde sig i granna korgen,
Manade sin häst att springa,
Den hvitmanige att skynda.
Hingsten sprang, det led med färden,314
Släden rördes, stranden fräste.
Ajawi karittelewi
Meren hietaharjuloita,
Simosalmien siwutse,
Leppäharjuin hartioitse.
Jopa haukku hallikoira,
Linnan luppa luskutteli.
Åker fram med gny och buller
Långsmed reflarna i hafvet,
Färdas invid Simo-sunden,
På de albevuxna höjder,315
Och nu skäller gråa hunden,
Borgens portvakt höres gläffsa.316
Sano Pohjolan isäntä:
”Käyös tyttö katsomahan,
Mitä halli haukkunewi,
Linnan luppa luskuttawi.”
Tog då Pohjas värd till orda:
”Gå nu ut och se, min dotter,
Hvarför gråa hunden skäller,
Hvarför borgens portvakt gläffsar.”317
.
Tytti warti wastoawi:
”Empä ennätä isoni,
Kiwi on suuri jauhettawa,
Kiwi suuri, jauhot hienot,
Jauhaja wähäwäkinen.”
Dottren svarade och sade:
”Ej jag hinner nu min fader,
Stor är stenen, som jag malar,
Stenen stor, men fint är mjölet,
Sjelf är orklös den, som malar.”318
.
Sano Pohjolan isäntä:
”Käyös akka katsomahan,
Mitä halli haukkunewi,
Linnan luppa luskuttawi.”
Åter sade Pohja-värden:
”Gå då nu att se, min hustru,
Hvarför gråa hunden skäller,
Hvarför borgens portvakt gläffsar.”319
Akka warti wastoawi:
”Empä tarkon ennättäisi,
Leipä on paksu leiwottawa,
Leipä paksu, jauhot pienet,
Leipoja wähäwäkinen.
Hustrun svarade och sade:320
”Gerna skulle jag ej hinna,
Tjockt är brödet, som jag bakar,
Brödet tjockt, men fint är mjölet,
Sjelf är orklös den, som bakar.”321
.
.
.
.
Lönnrot 1835a: Den
eldröda mellan stängren, / Satte sjelf sig in
i slädan, / Fogade sig
inom korgen, / Manade sin hingst att trafva, / Den ljusmahniga att skynda. /
Fort sprang hingsten,
väl led färden (lines
253−258).
Lönnrot 1835a: Med
stort gny han så nu
åker / Längs sandbankarne i hafvet, /
Färdas nu vid Simo-sunden, / Högt
på albevuxna höjder
(lines 260−263).
Lönnrot 1835a: Gårdens sloköra hörs
gläffsa.
Lönnrot 1835a: Pohja-gårdens värd då
säger: / “Gå och se
på gården dotter, /
Hvad den gråa hunden skäller, / Gårdens sloköra så gläffsar” (lines 266−269).
Lönnrot 1835a: Sjelfva malarinnan orklös.
Lönnrot 1835a: “Gå
då, hustru, du på
gården, / Se hvad
gråa hunden skäller, / Gårdens sloköra nu gläffsar” (lines
276−278).
Lönnrot 1835a: Svarade och sade hustrun.
Lönnrot 1835a: Sjelfva bakarinnan orklös.
157
Fennica.indd 157
17.1.2019 14:54:57
�Fennica: Kalevala
Lönnrot 1835a: Men
nu sade Pohja värden: / ”Aldrig har en
qvinna ledigt, / Och
en flicka hinner aldrig, / Om hon än på
sängen låge; / Gå du
son och se derföre”
(lines 284−288).
Lönnrot 1835a: Sonen.
Lönnrot 1835a: Ty
ändock jag föga hinner; / Stor vedtrafve skall jag hugga, / Stor vedtrafve,
fina klabbar (lines
291−293).
Lönnrot 1835a: Och
ullsvansen
gnällde flitigt, / Holmgårds-vakten hördes klaga (lines
296−297).
Lönnrot 1835a: Sade
så nu Pohja-värden: / ”Fåfängt ej
vår gråhund skäller, / Gårdens sloköra ej drömmer, / Orsakslöst han gnäller icke” (lines 300−
303).
Lönnrot 1835a: Gick
nu sjelf att se på
gården, / Kom på
sista åkertäppan, /
Vid gårdstågets andra ända. / Såg med
ögonen åt sydvest
(lines 305−308).
Lönnrot 1835a: Såg
nu saken ganska
tydlig.
Lönnrot 1835a: Klagade den ädle hunden.
Sano Pohjolan isäntä:
”Ainap’ on akoilla kiiret,
Aina työtä tyttärillä,
Wuotehellaki wenyissä;
Mene poika katsomahan.”
Yttrade nu Pohja-värden:
”Alltid har ju brådt en qvinna
Och en flicka att bestyra.
Om hon ock på sängen låge;
Gå derför att se, du gosse.”322
Poika tuon sanoiksi wirkki:
”Mene itse katsomahan,
Mie en joua kuitenkana;
Pino on suuri pilkottawa,
Pino suuri, halot hienot,
Pilkkoja wähäwäkinen.”
Gossen323 svarade och sade:
”Gå du sjelf och se, min fader,
Ty jag hinner ändå icke,
Har en trafve stor att hugga,
Trafve stor och fina klabbar,324
Sjelf är huggarn svag och orklös.”
.
Aina haukku hallikoira,
Willahäntä wieretteli,
Saaren wartio walitti,
Perän lyöen pientarehen,
Hännän maahan torkutellen.
Annu skällde gråa hunden,
Borgens ullsvans gnällde flitigt,
Klaga hördes holmens gårdvard,325
Sittande på åker-renen,
Svängande sin svans mot jorden.
.
Sano Pohjolan isäntä:
”Ei halli waletta hauku,
Linnan luppa luuhattele,
Ei se syyttä syyhättele,
Eikä honkihin horise.”
Tog till orda Pohja-värden:
”Fåfängt skäller ej vår gråhund,
Fåfängt borgens vakt ej gläffsar,
Gnäller icke utan orsak,326
Morrar ej åt skogens furur.”
.
Meni itse katsomahan
Pellolle perimmäiselle,
Takimmalle tanhualle.
Loi silmänsä luotehelle,
Käänsi päätä päiwän alle,
Jo näki toen totisen,
Mitä haukku hallikoira,
Maan walio waikutteli,
Mustahäntä häilytteli:
Ajetahan kirjokorjin
Maapuolin Simosaloa,
Lasketahan laiwoin suurin
Selän puolin Lemmen lahta.
Går nu sjelf att se och vandrar
Till den sista åker-renen,
Till det längst belägna fältet.
Kastade sin blick åt vester,327
Vände hufvudet mot solen;
Ser nu klart och tydligt skälet,328
Hvarför gråa hunden skällde,
Markens täckhet hördes klaga329
Och den330 svarta svansen svängdes.
Man med brokig släde åker,331
Far om Simo-holmen landvärts,
Och med väldigt fartyg seglar332
Sjövarts utom Lempi-viken.
.
.
.
.
158
Fennica.indd 158
17.1.2019 14:54:57
�Yhestoista Runo — Elfte Runan
Itse Pohjolan isäntä
Pian pirttihin menewi,
Alle kattojen ajaksen,
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Jo tulewi wierahia
Selällä meren sinisen.”
Derpå värden sjelf i Pohja
Skyndsamt in i stugan stiger,
Träder under takets hvälfning,333
Yttrar så ett ord och säger:
”Främmande nu till oss nalkas,
Komma på det blåa hafvet.”
.
Pohjan tytti, Pohjan akka
Pian pistihen pihalle,
Luoen silmänsä selälle,
Kääten päätä päiwän alle.
Sano Pohjolan emäntä:
”Mi tulewi wierahia,
Se tulewi naimakansa;
Kellen menet tyttäreni?
Ku se korjalla ajawi,
Kirjawalla kiiättäwi,
Maapuolin Simosaloa,
Se on seppo Ilmarinen,
Takoja iän ikuinen;
Tuopi kultia kypärin,
Hopehia huowan täyen.
Ku laskewi laiwoin suurin,
Punalaiwoin purjehtiwi,
Selän puolin Lemmen lahta,
Se on wanha Wäinämöinen,
Tietäjä iän ikuinen;
Tuopi laiwalla rahoja,
Aluksella aartehia.
Sille mennös tyttäreni,
Ku tuo laiwalla rahoja,
Aluksella aartehia;
Wanhassa wara parempi,
Jos on nuori nopsahampi.”
Pohja-dottren, Pohja-hustrun
Skyndsamt ut på gården gingo,334
Skådade åt stora fjärden,
Hufvudet åt solen vände,
Sade Pohjolas värdinna:335
”Främmande, som der nu komma,
Komma till oss för att fria.
Hvem, min dotter, vill du taga?
Den som der med hästen åker,
Ilar fram i brokig släde.336
Far om Simo-holmen landvärts,
Han är smeden Ilmarinen,337
Den evärdelige hamrarn;
Medför guld, hvad mössan rymmer,
Har hattkupan full af silfver.
Den som338 stora båten styrer,
Seglar på det röda skeppet,
Sjövarts utom Lempi-viken,
Är den gamle Wäinämöinen,
Den evärdelige siarn;
Medför penningar på skeppet,
Hemtar skatter med sitt fartyg.
Må du taga den, min dotter,
Som för penningar på skeppet,
Hemtar skatter med sitt fartyg;
Mera rådfull är den gamle,
Om mer rask den unge synes.”
.
Niin neiti sanansa wirkki:
”Oi on maammo kantajani,
Oi emo ylentämäni!
Eipä meitä ennenkänä
Ei ole myötynä rahoin,
Jungfrun svarade och sade:
”O min moder, som mig fostrat,
Du som vårdat har min barndom!
Ännu ej till denna dagen
Man för penningar oss bortsålt;339
.
.
.
.
.
.
Lönnrot 1835a: Hvarför.
Lönnrot 1835a: Med
en målad släda kör
man.
Lönnrot 1835a: Seglar med ett väldigt
fartyg.
Lönnrot 1835a: Men
nu sjelfva Pohjavärden / Snart i stugan sig begifver, /
Stiger i de täckta husen (lines 318−320).
Lönnrot 1835a: Skyndade nu ut på gården.
Lönnrot 1835a: Vände hufvudet åt solen, / Sade Pohjagårds
värdinnan
(lines 327−328).
Lönnrot 1835a: Fremmande, som der nu
färdas, / Äro friare i
antåg, / Hvilken vill
du ta, min dotter, /
Den som der i slädan
åker, / ilar fram med
målad släda (lines
329−333).
Lönnrot 1835a: Han
är Ilmarinen, smeden.
Lönnrot 1835a: der.
Piponius 1839: O!
min moder, som
mig burit, / O! du
goda, som mig fostrat, / Icke nån’sin
förr vi blefvo / Sålda bort − − (lines
352−355).
159
Fennica.indd 159
17.1.2019 14:54:58
�Fennica: Kalevala
Lönnrot 1835a: Jungfrun sjelf ett ord nu
sade: / Moder kära,
du som bar mig, /
Du min fostrarinna,
moder! / Ej ännu till
denna dagen / Har
för penningar man
sålt oss; / Utan penningar vi lemnats
(lines 351−356).
Lönnrot 1835a: Den,
af hvilken sampo
smiddes, / Hamrades det granna locket (lines 360−361).
Piponius 1839: −
Må den mig äga, /
Som oss Sampo hafver smidit / Och det
granna locket hamrat (lines 359−361).
Lönnrot 1835a: Hade
förr på stället hunnit; / Tränger skyndsamt in i stugan, /
Hastar under många
taken, / Tog till orda,
så han talte / I dörrsmugan, under sparren (lines 363−367).
Lönnrot 1835a: Der
han talte nu och
sade, / Yttrade sig
såsom följer (lines
371−372).
Lönnrot 1835a: En
som blir min lifstids
maka, / Lefver, hönan lik, vid sidan; /
Hvilken för mig
bädden lagar (lines
374−376).
Lönnrot 1835a: Känd
till lands, på sjön den
bästa.
.
.
.
.
.
.
.
Ain’ on ilman annettuna
Urohille pyytäwille,
Miehille anowaisille;
Sille saanen maammoseni,
Ku on sampuen takonut,
Kirjokannen kalkutellut.”
Utan penning har vi lemnats340
Åt de männer, som begärt oss,
Karlar, hvilka till oss friat.
Den jag ville ta, min moder!
Som det goda Sampo hopsmidt,
Hvilken granna locket hamrat.”341 342
Sillon wanha Wäinämöinen
Oli eellä ennättäjä,
Heti tungeksen tupahan,
Alle kattojen ajaksen,
Itse tuon sanoiksi wirkki,
Owen suussa, alla orren,
Kattilan katasioilla,
Lakin päästä laskemilla,
Kintahan kirwottimilla;
Sanowi sanalla tuolla,
Lausu tuolla lausehella:
”Oisiko minulle neittä
Ikuseksi puolisoksi,
Kainaloiseksi kanaksi,
Siani lewittäjäksi,
Paniaksi päänalasen?”
Nu den gamle Wäinämöinen
Hinner förr till Pohja-gården,
Skyndsamt in i stugan stiger,
Träder under takets hvälfning,
Börjar sedan sjelf att orda
Framför dörren, under sparren,343
Der man kittlarna betäcker,
Tager mössan af sitt hufvud,
Handskarna från handen löser.
Höjande sin röst han sade.
Talade med dessa orden:344
”Finnes här för mig en jungfru,
Flicka till min lifstids maka,
Till en dufva vid min sida,
För att bädden åt mig reda,345
Ordna vackert hufvud-kudden?”
Tuopa kaunis Pohjan tytti,
Maan kuulu, ween walio,
Itse ennätti sanoa:
”En kiitä meristä miestä,
Enkä wanhoa urosta,
Tuuli wie merillä mielen,
Aiwot särkewi ahawa,
Waiwa wanhasta tulewi,
Ikäwä iällisestä.
Ei ole sinulle neittä
Ikuseksi puolisoksi,
Kainaloiseksi kanaksi,
Siasi lewittäjäksi,
Paniaksi päänalasen.”
Nu den sköna Pohja-dottren,
Landets ära, vattnets prydnad.346
Skyndade sig sjelf att svara:
”Föga prisar jag en sjöman
Och en ålderstegen gubbe;
Hafvets stormar rubba sinnet,347
Vårens ilar skada hjernan,
Till förtret man tar en gammal,
Till besvär en åldrig make.
Här ej finnes någon jungfru.
Flicka till din lifstids maka,348
Till en dufva vid din sida,
För att åt dig bädden reda,
Ordna vackert hufvud-kudden.”349
160
Fennica.indd 160
17.1.2019 14:54:58
�Kahestoista Runo — Tolfte Runan
Kahestoista Runo.
.
.
.
.
.
.
.
Tole Runan.
Siitä seppo Ilmarinen
Itse tungeksen tupahan,
Kaiwaksen katoksen alle,
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Jok’ on walmis walwattini,
Walmis walwateltawani?”
Sjelf nu smeden Ilmarinen
Skyndsamt in i stugan stiger,
Träder under takets hvälfning,
Yttrar så ett ord och säger:
”Är nu redo mön, för den jag
Vakat har och skulle vaka?”
Sano Pohjolan emäntä:
”Ompa walmis walwattisi,
Walmis walwateltawasi,
Kun sa kynnät kyisen pellon,
Käärmehisen käännättelet.
Senpä Hiisi ennen kynsi,
Lempo warsinki wakoili,
Waarnahilla waskisilla,
Atralla tuliterällä,
Yhä poikani polonen
Kesken heitti kynnöksensä.”
Sade Pohjolas värdina:
”Redo flickan är, för den du
Vakat har och skulle vaka,
När du huggorms-åkern plöjer,
Vänder ormuppfyllda fältet.
Samma åker redan ofta
Hiisi börjat på att plöja
Med af koppar smidda billar,
Med den hvassa eldbetts-plogen;
Städse dock min son, den arme,
Lemnat åkern plöjd till hälften.”
Sillon seppo Ilmarinen
Ei kärsi käsin ruweta,
Sowi sormin suorrostella,
Ilman rautarukkasitta,
Kiwisittä kintahitta.
Otti rautarukkasensa,
Nouti kintahat kiwiset,
Tako rautaset talukset,
Teräksiset säärystimet,
Rautapaitohin panihen,
Teräswöihen wyöttelihen.
Siitä kynti kyisen pellon,
Wakoeli maan matosen;
Nosti kyitä kynnökselle,
Käärmehiä käännökselle.
Sano tuolta tultuansaa
”Jo ma kynnin kyisen pellon,
Wakoelin maan matosen,
Nu ej vågar Ilmarinen
Gripa verket an med fingrar,
Arbetet med händer öfva,
Utan jernbesmidda vantar,
Handskar utaf stenar gjorda;
Tager jernbesmidda vantar,
Handskar utaf stenar gjorda;
Sedan smider han sig jernskor,
Gör af stål till benen brynjor,
Kläder sig i koppar-skjorta,
Stålsmidt bälte på sig spänner.
Så han plöjer huggorms-åkern,
Fårar ormuppfyllda fältet
Och med plogens billar lyftar
Ormar på de vända tegar.
Säger dädan återkommen:
”Plöjt jag har nu huggorms-åkern,
Fårat ormuppfyllda marken,
Lönnrot 1835a: Föga
ock en åldrig gubbe; / Stormen för
på sjön förståndet
(lines 382−383).
Piponius 1839: Icke
prisar jag en sjöman, / Ej en åldrig jag berömmer, /
Ty förståndet uppå
hafvet / Blåses bort
af skarpa vindar, /
Och till plåga är
den gamle, / Ledsnad väcker blott en
åldrig; / Icke här
en jungfru finnes /
Åt dig till en ständig maka (lines
381−388).
Lönnrot 1835a: Ingen jungfru här nu
finnes, / Som för alltid blir din make, /
Bor som hönan vid
din sida, / Hvilken
för dig bädden ordnar, / Ställer vackert hufvudkudden
(lines 387−392).
161
Fennica.indd 161
17.1.2019 14:54:58
�Fennica: Kalevala
Käärmehisen käännättelin;
Onko walmis walwattini,
Walmis walwateltawani?”
.
.
.
.
.
Fältet vändt det ormbetäckta,
Är nu redo mön, för den jag
Vakat har och skulle vaka?”
Sano Pohjolan emäntä:
”Ompa walmis walwattisi,
Walmis walwateltawasi,
Kun suistat suet saloista,
Päistät karhut kankahilta,
Aina lehmäni lewitti,
Tappo tammoja polosen.”
Sade Pohjolas värdinna:
”Redo flickan är, för den du
Vakat har och skulle vaka,
När du skogens vargar betslar,
Tyglar björnarna på fältet.
Ständigt mina kor de skingrat,
Dödat stoen för mig arma.”
Sillon seppo Ilmarinen,
Takoja iän ikuinen,
Teki suitset teräksiset,
Päitset rautaset rakenti.
Niillä suistawi sutoset,
Päisti karhut kankahilta,
Pani suet suitset suuhun,
Päitset päähän kontioille,
Sano tuolta tultuansa:
”Jo ma kynnin kyisen pellon,
Käärmehisen käännättelin,
Wakoelin maan matosen;
Jo suistin suet saloista,
Päistin karhut kankahilta;
Onko walmis walwattini,
Walmis walwateltawani?”
Straxt nu smeden Ilmarinen,
Den evärdelige hamrarn
Gör af stål åt djuren betsel
Och af jern dem grimmor smider.
Betslade så skogens vargar,
Band med grimma fältets björnar,
Stack i vargars munnar betslen,
Grimmorna kring björnars hufvun,
Sade dädan återkommen:
”Plöjt jag har nu huggorms-åkern,
Fältet vändt det ormbetäckta,
Ormuppfyllda marken fårat;
Skogens vargar har jag betslat,
Tyglat björnarna på fältet.
Är nu redo mön, för den jag
Vakat har och skulle vaka?”
Sade Pohjolas värdinna:
”Redo flickan är, för den du
Vakat har och skulle vaka,
När du fångar först en fjällfisk,
Väldig gädda, snabb att simma,
Ifrån Tuoni-flodens bölja,
Ifrån Manala det låga,
Fångar nät och not förutan,
Utan alla andra redskap;
Hundra männer har den slukat,
Bragt om lifvet tusen hjeltar.”
Sano Pohjolan emäntä:
”Jo on walmis walwattisi,
Walmis walwateltawasi,
. Kun saat suuren suomuhauin,
Liikkuwan kalan lihawan,
Tuolta Tuonelan joesta,
Manalan alantehesta,
Werkotonna, nuotatonna,
.
Ilman muutta pyywyksettä;
Jo on syönyt saanki miestä,
Tuhonnut tuhan urosta.”
162
Fennica.indd 162
17.1.2019 14:54:58
�Kahestoista Runo — Tolfte Runan
.
.
.
.
.
.
.
.
Jopa tuskiksi tulewi,
Läylemmäksi lankiawi;
Takowi kokon tulisen,
Waakalinnun walkiaisen,
Koprat rauasta takowi,
Teräksestä temmottimet;
Siiwillen siotteleksen,
Kokon kynkkäluun nenille,
Lenteä lekuttelewi,
Lenti Tuonelan joelle,
Yksi siipi wettä wiili,
Toinen taiwoja tasaili,
Nokka luotoja lotasi,
Koprat merta kuopraeli;
Lenti hauin pyyäntähän,
Hirmuhampahan hakuhun.
Ren i trångmål råkar smeden,
Finner arbetet besvärligt.
Hamrar sig en eldig hafs-örn,
Fogel stark och hvit till färgen;
Örnens klor af jern han smidde,
Bildade af stål dess tänger,
Band sig sedan fast vid vingen,
Der som vingens ben sig slutar.
Flaxande nu örnen flyger,
Ilar bort till Tuoni-elfven.
Ena vingen klyfver vattnet,
Himlarna den andra vidrör,
Näbben stöter emot klippor
Och till hafvet klorna räcka.
Flög nu hän att fånga gäddan,
Fisken med de grymma tänder.
Tuli hauki haukotellen,
Ween koira wengotellen,
Eik’ oo hauki pienen pieni,
Eikä hauki suuren suuri:
Kieli kahta kirweswartta,
Hampahat harawan warren,
Kita kolmen kosken werta,
Selkäranka seitsemisen.
Slingrande ses gäddan komma,
Vattnets hund i bugter skrida.
Gäddan är ej af de minsta,
Icke heller af de största;
Tvenne yxskaft lång är tungan,
Tänderna af räfsans storlek,
Gapet är som trenne forssar,
Forssar sju dess ryggrad liknar.
Lenti kokko liitätellen,
Isketellen ilman lintu,
Eik’ oo kokko pienen pieni,
Eikä kokko suuren suuri:
Sen on suu satoa syltä,
Kita kuusi koskellista,
Kieli wiittä kirweswartta,
Kynnet wiittä wiikatetta,
Siipi taiwoa tapasi,
Toinen wettä wiepraeli.
Örnen flyger, stadnar stundom,
Luftens fogel ned sig svingar,
Örnen är ej af de minsta,
Icke heller af de största.
Hundra famnar vid är munnen,
Örnens gap sex forssar liknar,
Af fem yxskafts längd är tungan,
Klorna med fem lior lika.
Ena vingen himlen vidrör
Och den andra vattnets yta.
Liiteleksen, laateleksen,
Katseleksen, käänteleksen;
Keksi suuren suomuhauin,
Flyger ömsom, ömsom stadnar,
Vänder sig, med ögat spejar,
Varsnar så den stora gäddan,
163
Fennica.indd 163
17.1.2019 14:54:58
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
Liikkuwan kalan lihawan,
Iskewi kaloa tuota,
Koprin selkähän kawahti.
Sillon suuri suomuhauki,
Liikkuja kala lihawa,
Painawi kokon kynimen,
Alle selwien wesien.
Niin kokko kohotteleksen,
Ilmahan ylenteleksen,
Nosti mustia muria,
Päälle selwien wesien,
Rörliga och feta fisken.
Efter den nu örnen spänner,
Rusar på dess rygg med klorna.
Stora fjällbelagda gäddan,
Rörliga och feta fisken
Trycker örnens starka vingben
Ned inunder klara vattnet.
Örnen stiger upp mot himlen,
Höjer sig i luftens rymder.
Lyftar af det svarta gruset
Ofvan klara vattnets yta.
Liiteleksen, laateleksen,
Toki toisesti kokewi,
Yhen iski kynsiänsä
Hauin hirmun hartioihin,
Ween koiran koukkuluihin,
Toisen iski kynsiänsä
Rautaselle kalliolle,
Wuorelle teräksiselle.
Kilpisty kiwestä kynsi,
Kalpistihen kalliosta;
Jo hauki sukelteleksen,
Ween wenkale weäksen,
Kynsistä kokon kynimen,
Waakalinnun warpahista.
Flyger ömsom, ömsom stadnar
Än en annan gång försöker;
Högg af sina klor den ena
Fast i grymma gäddans skuldror,
Uti vatten-hundens refben;
Högg af sina klor den andra
Vid en klippas fasta jernvägg,
In i sidan af ett stålberg.
Men dess klo från stenen slintar,
Återstudsar ifrån klippan;
Gäddan dyker ned i vågen,
Vattnets starka djur sig sliter
Ifrån klorna uppå örnen,
Från den starka fogelns näfvar.
Siitä kokko rautakopra
Kohta kolmasti kokewi,
Warsin iskeä tapasi,
Iski kiinni kynsiänsä,
Saipa hauin kynsihinsä,
Ween koiran koprihinsa,
Nosti suuren suomuhauin,
Ween wenkalen wetäwi,
Alta aaltojen sywien,
Päälle selwien wesien.
Örnen med de starka jernklor
Tredje gången är försöker;
Lyckades nu hugga säkert,
Hög med sina klor i fisken.
Fick så gäddan uti klorna
Vatten-hunden uti näfven;
Lyftar så den stora gäddan
Drager vattnets djur, det starka,
Ifrån flodens djupa böljor
På det klara vattnets yta.
Nosti siitäki ylemmä,
Korkiammalle kohotti,
Lyftar gäddan högre uppåt,
Höjer ännu derutöfver,
164
Fennica.indd 164
17.1.2019 14:54:58
�Kahestoista Runo — Tolfte Runan
Oksalle omenatammen,
Latwalle lakan petäjän.
.
.
.
.
.
Upp på ollon-ekens grenar,
Uti broda tallens krona.
Wiepi wieläki ylemmä,
Korkiammalle kohotti,
Pitkän pilwen rannan päälle,
Pitkän kaaren kannikalle;
Pilwet liikku, taiwot nauku,
Ilman kannet kallisteli,
Katkesi ukolta kaari,
Kuulta sarwipää sakara.
För så gäddan högre uppåt,
Lyftar fisken ifrån trädet
Upp till långa molnets ända,
Randen af den långa bågen.
Skyar rördes, himlar hveno,
Luftens lock i lutning bragtes,
Sönder brast för Ukko bågen,
Och behornad spets för Månen.
Sillä seppo Ilmarinen
Sai on suuren suomuhauin,
Liikkuwan kalan lihawan,
Tuosta Tuonelan joesta,
Manalan alentehesta.
Ei wesi weellen tullut
Kalahauin suomuloista,
Ilma ilmallen hajasnut,
Kokkolinnun höyheniltä.
Fick så smeden Ilmarinen
Stora, fjällbelagda gäddan,
Rörliga och feta fisken
Ifrån Tuoni-flodens böljor,
Ifrån Manala, det låga.
Vattnet liknade ej vatten
för de fjäll, som gäddan lemnat,
Luften såsom luft ej kändes
För de fjädrar, örnen bortfällt.
Siitä seppo Ilmarinen
Otti weitsen huotrastansa,
Päätä poikki pahkomahan,
Watsa halki wiiltämähän;
Itse maisteli makua,
Itse riipo rintapäitä.
Derpå smeden Ilmarinen
Drager fram sin knif ur slidan,
För att gäddans hufvud lösa
Och dess mage sönderklyfva;
Smakar sedan sjelf på fisken
Och dess bröstben skär i stycken.
Skar så af dess hela hufvud
Och till Pohja-stugan förde
Som en gåfva åt sin svärmor,
Tog till orda då och sade:
”Det för alla tider dugde
Till en stol i Pohja-stugan.”
Pään on warsin poikki pahko,
Wiepi Pohjolan tupahan
Anopille antehiksi,
.
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Tuoss’ olis ikuinen tuoli
Hywän Pohjolan tupahan.”
.
Derpå smeden Ilmarinen
Yttrade ett ord och sade:
”Plöjt jag har nu huggorms-åkrar,
Ormuppfylda fält jag omvändt,
Siitä seppo Ilmarinen
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Jo nyt kynnin kyiset pellot,
Käärmehiset käännättelin;
165
Fennica.indd 165
17.1.2019 14:54:58
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
Jo suistin suet saloista,
Päistin karhut kankahilta;
Sainki suuret suomuhauit,
Liikkuwat kalat lihawat,
Tuosta Tuonelan joesta,
Manalan alantehesta;
Joko on walmis walwattini,
Walmis walwateltawani?”
Betslat vargar uti skogen,
Tyglat björnar uppå fältet.
Stora gäddor har jag fångat,
Rörliga och feta fiskar
Ifrån Tuoni-flodens böljor,
Ifrån Manala, det låga.
Är nu redo mön, för den jag
Vakat har och skulle vaka?”
Sano Pohjolan emäntä:
”Pahoinpa sinäi laait,
Kun sä päätä poikki pahkoit,
Watsan warsin halki laskit,
Wielä riiwoit rintapäätä,
Kanssa maistelit makua.”
Sade Pohjolas värdinna:
”Illa du dig ock betedde,
När du fiskens hufvud afskar,
Gäddans mage sönderklyfde
Och dess bröstben slet i stycken,
Smakade jemväl på köttet.”
Sillon seppo Ilmarinen
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Ei saalis wiatta saaha
Paikoilta paremmiltana,
Saati Tuonelan joesta,
Manalan alantehesta;
Jok’ on walmis walwattini,
Walmis walwateltawani?”
Dervid smeden Ilmarinen
Sjelf till orda tog och sade:
”Utan fel ej bytet fångas
Äfven ifrån bättre ställen,
Mindre än från Tuoni-elfven,
Ifrån Manala det låga.
Är nu redo mön, för den jag
Vakat har och skulle vaka?”
Sade Pohjolas värdinna:
”Redo flickan är, för den du
Vakat har och skulle vaka.
Sköna jungfrun är nu vunnen,
Såld den hår-beprydda flickan
Bort åt smeden Ilmarinen
Till en dufva invid sidan,
Till en maka för hans lifstid.”
Sano Pohjolan emäntä:
”Jo nyt on walmis walwattisi,
Walmis walwateltawasi,
Jo nyt on neito kosjottuna,
Päähyt kassa kaupittuna,
Ilmariselle sepolle,
.
Kainaloiseksi kanaksi,
Ikuseksi puolisoksi.”
.
.
Gaf så bort sin egen dotter
Yttrande med dessa orden:
”Hvaraf visste du min älskling,
Hörde det, mitt gyllne äpple,
Att här föddes denna jungfru,
Anto oman tyttärensä,
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Mistä tiesit teltamoinen,
Kuulit kultani omena,
Tämän neien syntywäksi,
166
Fennica.indd 166
17.1.2019 14:54:58
�Kahestoista Runo — Tolfte Runan
Castrén has added a
line for clarity.
Impyen ylenewäksi,
Kun on nuori neityemme,
Wasta kaswawa kanamme?”
.
.
.
.
.
.
.
Att en sådan flicka växte,
När hon är, vår unga jungfru,
Först en späd och liten dufva?”
Laulo lapsi lattialta,
Poika pieni pankon päästä:
”Siitä tiesi teltamoinen,
Kuuli kultasi omena,
Isopa hywältä kuulu,
Kuulu kullalta mereltä.
Juoksi purret puittomia,
Wenot wäljiä wesiä,
Tuoen täytensä eloa,
Aluksensa aartehia.
Qvad ett barn så ifrån golfvet,
Ifrån härden liten gosse:
”Deraf visste det din älskling,
Hörde det ditt gyllne äpple:
Fadren har ett frejdadt rykte
Ut ifrån det gyllne hafvet,
Der hans båtar ofta seglat,
Lagt till rygga vida fjärdar,
Återvändande till hemmet
Lastade med gods och skatter.
Ja siitä tiesi teltamoinen
Kuuli kultasi omena;
Emopa hywältä kuulu,
Kuulu kullasta koista;
Nosti leiwät leppehesti,
Syötti wierahat wälehen.
Deraf visste det din älskling,
Hörde det ditt gyllne äpple:
Modren har ett frejdadt rykte
Från det sköna, gyllne hemmet;
Vänligt fram hon bröd har burit,
Skyndsamt mat åt gäster gifvit.
Käwi kujat kuurullahan,
Lääwät länkämäisillähän;
Aiwon ammo aikasuopa,
Aiwon aika huomenessa,
Mäkähti kewätkaritsa,
Kewätuuhi ullotteli,
Heinän hienon heittäjätä,
Palasen parantajata.
Hon gått lutad fram i tågen,
Nedböjd uti ladugårdar.
Goda kon har bölat tidigt,
Ganska tidigt hvarje morgon;
Tidigt bräkt har vårens tacka,
Tidigt lammet, födt om våren,
Längtande att redan komme350
Den som fina höet räcker,
Som förbättrar matens smulor.
Jo siitä tiesi teltamoinen,
Kuuli kultasi omena:
Aiwon aika huomenessa
Noki nousi nuorasesta,
Sawu paksusta pakeni,
Kuulun neitosen koista.
Sukkulainen suikahteli
Deraf visste det din älskling,
Hörde det ditt gyllne äpple:
Ganska tidigt hvarje morgon
Sotet snörrätt upp sig svingat,
Röken flytt ur tjocka lager
Från berömda jungfruns boning;
Spolen farit fram och åter,
167
Fennica.indd 167
17.1.2019 14:54:58
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
Kärppänä kiwen raossa,
Piukahteli pirran piikin
Tikkana puun kupeessa,
Käärilauta käännähteli
Orawana oksapuussa.”
Som bland stenar hermelinen;
Så väfskedens tenar surrat,
Som en hackspik invid trädet;
Väfvens bom så hastigt vändt sig,
Som i grenig fura ekorn.”
Siitä Pohjolan emäntä
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Kaiken sykysyn sanoinki,
Keskutin tämän kewään:
Salwoome piilopirtti,
Piilopirtti pikkarainen,
Neien kangasta kutoa,
Saoin sarkoa kutoa.
Derpå Pohjolas värdinna
Sjelf till orda tog och sade:
”Långa hösten jag ju sade.
Yrkade den hela våren:
Låt ett hemligt loft oss timra,
Bygga upp en liten stuga,
Der sin väfnad jungfrun sköter,
Väfver sina hundra alnar.
Laatiome pieni pirtti,
Pienet piiloikkunaiset,
Missä neittä piiletellä,
Päätä kassa kaswatella;
Pah’ on neitonen salata,
Hiwus pitkä piiletellä,
Hywä on hepo salata,
Suorajouhi suojaella.”
Låt ett litet loft oss timra
Litet loft med dolda gluggar,
Hvarest jungfrun vi fördölja.
Fostra upp den hår-beprydda.
Svår en jungfru är att gömma,
Lockig mö att rätt förvara;
Lättare man hästen döljer,
Tagelprydda fålen aktar.”
Waka wanha Wäinämöinen
Alla päin pahoilla mielin,
Kotihinsa kulkiessa,
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Elkääte etinen kansa,
Elkääte lapsen lapsi,
Lähkö uimahan uhalla,
Weikasta wesien päälle,
Kilwon neittä kosjomahan
Sepon Ilmarin keralla.”
Gamle trygge Wäinämöinen,
Sorgsen och med nedsänkt hufvud,
Bort till hemmet återvänder,
Yttrar då ett ord och säger:
”Icke må det folk, som födes,
Icke I, dess söners söner,
Er bege på trots att simma,
Kasta er för vad i vattnet
Och till mö i täfling fria
Jemte smeden Ilmarinen!”
168
Fennica.indd 168
17.1.2019 14:54:58
�Kolmastoista Runo — Trettonde Runan
Kolmastoista Runo.
Trettonde Runan.
Siitä häitä hankittihin,
Walmisteltihin pitoja,
Häitä Pohjolan tuwilla,
Pitoja Pimentolassa.
.
.
.
.
.
.
.
Derpå bröllop man bereder,
Börjar gästabud anordna,
Bröllop uti Pohjas stugor,
Gästabud i Pimentola.
Mitä tuohon tuotanehe,
Ja kuta we’ettänehe,
Noihin Pohjolan pitohin,
Sariolan juominkihin,
Hywän rahwahan ruuiksi,
Joukon suuren syötäwäksi?
Tuotu on muhia mulli,
Sonni saatuna lihawa.
Hvad har man väl kunnat hemta
Och hvad allt tillvägabringa
Till det goda Pohjas bröllop,
Sariolas dryckesgille,
För att mätta goda folket,
Ge till mat åt ymnig skara?
Hemtad är en frodig oxe,
Väldig tjur man dit har skaffat.
Kaswo härkä Karjalassa
Sonni Suomessa sikesi,
Eikä härkä suuren suuri,
Eikä härkä pienen pieni;
Hämehessä häntä häily,
Pää keikku Kemijoella,
Jalk’ on yksi Aunuksessa,
Toinen Turjan tunturilla,
Kolmansi koskella Wuoksen,
Neljäs on Lapin lahella.
Päiwän lenti pääskylintu
Härän sarwien wäliä,
Kuun juoksi kesäorawa
Häpeheltä hännän päähän,
Eikä wielä päähän päässyt,
Ensinkänä ennättänyt,
Keskelläpä yön pitäwi,
Härän hännällä lepäsi.
Etsitähän iskiätä,
Katsotahan kaatajata,
Wienosta Wenäjän maasta
Kaunihista Karjalasta,
Suomen suurilta tiloilta,
Oxe växte i Karelen,
Frodades en tjur i Finland,
Oxen var ej af de största,
Icke heller af de minsta,
Tavastland såg svansen flägta,
Hufvudet i Kemi rördes,
En fot i Olonets trampar,
Uppå Turjas fjäll den andra,
Bort vid Wuoksens fors den tredje
Och den fjerde uti Lappland.
Svalan flög en dag på vägen
Oxens båda horn emellan,
Sommar-ekorn lopp en månad
Ifrån svansens ena ända
Utan att den andra hinna,
Måste midt på vägen rasta,
Hvila ut en natt på svansen.
Efter slagtare man söker,
Söker karl att oxen fälla
Ända från det lugna Ryssland,
Ifrån Karjala det sköna,
Ifrån Suomis vida bygder
169
Fennica.indd 169
17.1.2019 14:54:58
�Fennica: Kalevala
Ruotsin maasta rohkiasta,
Tämän riikin riitamaasta,
Tämän wallan wainojasta.
.
.
Och från Sveas djerfva rike,
Som med detta rike tvistar,
Som förföljer detta välde.
Läksi ukko iskemähän,
Palwonen pitelemähän,
Wirokannas wiilemähän;
Härkä päänsä häilähytti,
Mustat silmänsä mulisti,
Ukko kuusehen kawahti,
Palwonen pajun nenähän,
Wirokannas kannon päähän.
Ukko sig beger att slagta,
Palvonen att hornen hålla,
Wirokannas till att skära.
Oxen svänger på sitt hufvud
Och de svarta ögon blänger;
Ukko springer upp i granen,
Palvonen i videt hoppar,
Wirokannas flyr på stubben.
Ukko kuusesta toruwi,
Palwonen pajun nenästä
Wirokannas kannon päästä:
. ”Kun ma tullen toisen kerran,
Toki saanen saalihiksi
Sata saawia lihoa,
Werta seitsemän wenettä,
Kuuta kuusi tynnyriä.”
.
Eipä toiste tullukkana,
Eikä sen erän perästä.
.
.
.
Ukko väsnar ifrån granen,
Palvonen från vide-busken,
Wirokannas ifrån stubben:
”När en annan gång jag kommer,
Tör af dig jag få till byte
Kött, som hundra såar fyller,
Blod i båtar sju att tappas
Och af fett sex fulla tunnor.”
Men han kom ej mera åter,
Kom ej efter denna resan.
Etsitähän iskiätä,
Katsotahan kaatajata;
Etsitähän Tuonelasta,
Manalasta maanki alta,
Etsitähän, eipä löytty,
Haettihin, ei hawattu.
Efter slagtare man söker,
Söker karl att oxen fälla
Ifrån Tuoni-Gudens boning,
Under jorden i Manala,
Söker, men man finner icke,
Letar, men man blir ej varse.
Mies pieni merestä nousi,
Uros aallosta yleni,
Eikä uros pienen pieni,
Eikä uros suuren suuri;
Pystyn peukalon pituinen,
Kolmen sormen korkeuinen:
Alla maljan maata mahtu,
Seulan alla seisomahan.
Part’ on polwilla eessä,
Liten man ur hafvet uppsteg,
Hjelte sig från böljen höjde,
Hjelten är ej af de minsta,
Icke heller af de största:
Upprätt tummes längd han äger,
Har en höjd af trenne fingrar,
Ryms att ligga under skålen,
Ryms att stå inunder sållet.
Skägget räcker fram till knäna,
170
Fennica.indd 170
17.1.2019 14:54:58
�Kolmastoista Runo — Trettonde Runan
.
.
.
.
.
.
.
Hiwus kannoilla takana,
Päässä paasinen kypäri,
Jaloissa kiwiset kengät,
Weitsi kultanen käessä,
Hopiainen huotra wyöllä.
Jo tapasi tappajansa,
Sonni suuri sortajansa.
Ned till hälarna når håret,
Bär på hufvet stenig mössa,
Skor af sten på sina fötter,
Har en gyllne knif i handen,
Silfver-slida vid sin gördel.
Der sin bane oxen träffar,
Finner den, som honom fäller.
Heti kun näki eränsä,
Ruhto niskahan rutosti,
Sorti sonnin polwillehen,
Kylin maahan kyykähytti.
Mannen knappt sitt byte märker,
Innan han på nacken rusar,
Trycker tjuren den på knäna,
Böjer sidan emot marken.
Saiko paljon saalihiksi?
Wähän saapi saalihiksi:
Sata saawia lihoa,
Sata syltä makkaroa,
Werta seitsemän wenettä,
Kuuta kuusi tynnyriä,
Hywän Pohjolan pitohin,
Sariolan juominkihin.
Fick deraf han ymnigt byte?
Blott ett ringa byte fick han:
Köttet hundra såar fyllde,
Korfvens längd var hundra famnar,
Bloden upp sju båtar fyllde,
Och af fett sex tunnor erhölls
För det goda Pohjas bröllop,
Sariolas dryckesgille.
Siitä Pohjolan emäntä
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Mistäpä olutta saamma,
Tahi taaria panemma,
Näille häille hankkimille,
Pioille piettäwille?
En tieä tekoa taarin,
Enkä syntyä olosen.”
Derpå Pohjolas värdinna
Sjelf till orda tog och sade:
”Hvaraf skola öl vi göra,
Hvaraf må vi spisöl brygga
För det bröllop, som skall firas,
För det gästbud, som skall gifvas?
Ej jag vet, hur spisöl brygges,
Känner icke ölets ursprung.”
Huuhuwi humala puusta,
Wesi wirrasta wihelsi,
Otra pellon pientaresta:
”Konsa me koolle saamma,
Konsa koolle ja koholle.”
Humlan susar ifrån trädet,
Vattnet ifrån strömmen sorlar,
Kornet hviskar ifrån åkern:
”När må vi tillsamman komma,
Komma samman och i jäsning?”
Osmotar oluen seppä,
Kapo kaljojen tekiä,
Arwelee, ajattelewi:
Osmotar, som öl bereder,
Skicklig bryggerska af spisöl
Eftersinnar och begrundar:
171
Fennica.indd 171
17.1.2019 14:54:58
�Fennica: Kalevala
”Mitä tuostaki tulisi,
Jos panen pa’an tulelle,
Laitan keiton kiehumahan?
”Hvad monn deraf kunde blifva,
Ställde grytan jag på elden,
Hade koket till att sjuda?”
Otti otrasen jywiä,
Kuusi otrasen jyweä,
Seitsemän humalan päätä,
Wettä kauhoa kaheksan;
Niin pani pa’an tulelle,
Laitto keiton kiehumahan.
Gick att plocka korn ur åkern
Tog sex korn från sädes-axet,
Knoppar sju från humlans stängel,
Öste åtta slefvar vatten,
Ställde grytan uppå elden,
Hade så sitt kok att sjuda.
Kuu kiwiä kuumettihin,
Kesä wettä keitettihin,
Salo puita poltettihin,
Salo puita, saari maita.
Kansa kaikki katsahtawi,
Katsahtawi, kaiwahtawi:
”Mistäpä sawunen saapi,
Auer ilmahan ajaksen.”
Stenar hettades en månad,
Vatten kokades en sommar,
Trädrik skog till bränsle öddes –
All den skog en holme frambragt.
Detta nu allt folk betraktar,
Ser och spritter till af undran:
”Hvadan må den röken stiga,
Svinga sig i höga rymden?”
Tuoltapa sawunen saapi,
Auer ilmahan ajaksen;
Sawu saarella palawi,
Tuli niemen tutkamessa,
Pienikö soan tuleksi,
Suuri paimosen paloksi.
Derifrån den röken stiger,
Svingar sig i höga rymden:
Elden brinner uppå holmen,
Lågan flammar uppå udden,
Alltför liten till en vakteld,
Alltför stor till herdens brasa.
.
Osmotar oluen seppä,
Kapo kaljojen tekiä,
Kesän keittäwi olutta,
Talwen taaria rakenti;
Pani otraista olutta
Puisen uuen uurtehesen.
Osmotar, som öl bereder,
Skicklig bryggerska af spisöl
Brygger öl den hela sommarn,
Spisöl vintern om bereder,
Brygger korn-öl och det lägger
I ett käril nyss tillagadt.
.
Sai oluen panneheksi,
Ei saanut hapanneheksi.
Arwelee, ajattelewi,
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Mitä tuohon tuotanehe,
Brygdt hon fick omsider ölet,
Men ej fick hon det att jäsa,
Eftersinnar och begrundar,
Yttrar så ett ord och säger:
”Hvad skall härtill nu man hemta,
.
.
.
.
.
172
Fennica.indd 172
17.1.2019 14:54:58
�Kolmastoista Runo — Trettonde Runan
Ja kuta kutsuttanehe,
Oluelle happameksi,
Kaljalle kohottimeksi.”
.
.
.
Hvad skall hit ännu man skaffa,
För att ölet måtte jäsa
Och i skumning drycken komma?”
Hyw’ on tyttö Pohjan neiti,
Se on soma sormiltansa,
Aina liukas liikunnolta,
Aina kengältä kepiä.
Liikku sillon liitoksella,
Laaho keskilattialla,
Yhtä toista toimitteli
Kahen kattilan kesellä.
Näki puikon lattialla,
Otti puikon lattialta,
Pohjas mö, den goda flicka,
Flickan med de nätta fingrar,
Som med snabbhet städse röres,
Som är alltid lätt på foten,
Rörde sig vid golfvets fogning,
Uti stugans midt sig svängde,
Ett och annat der bestyrde
Midt emellan tvenne kittlar.
Sen en sticka uppå golfvet,
Tager stickan upp från golfvet.
Katselewi, kääntelewi:
”Mitä tuostaki tulisi
Kawon kaunihin käsissä,
Hywän immen hyppysissä?”
Jo kanto kawon kätehen,
Hywän immen hyppysihin.
Castrén has systematically left out
the same line several times.
Vänder och betraktar stickan:
”Hvad monn deraf kunde blifva
Uti sköna kapos händer,
I den goda jungfruns fingrar?”
För den så i kapos händer,
I den goda jungfruns fingrar.
.
Kapo gnuggar sina händer,
Gnuggar sina begge händer,
Föddes så en hvit ekorre.
Kapo kaksin kämmeninsä,
Hykersi molempinensa,
Molempihin reisihinsä;351
Synty walkia orawa.
Niin se neuo poikoansa,
.
Orawaistansa opasti:
”Orawani lintuseni,
Orpolapseni omani!
Juokse tuonne, kunne käsken,
Kunne käsken ja kehotan,
.
Mielusahan metsolahan,
Tarkkahan Tapiolahan;
Nouse puuhun pienosehen,
Taiten tarhalatwasehen,
Jottei kokko kopraseisi,
.
Eikä iskis ilman lintu.
Käpy pure käessäsi,
Börjar nu att barnet lära,
Undervisa lilla ekorn:
”Ekorre, min lilla fogel,
Du mitt barn, som far ej äger!
Spring nu hädan, dit jag bjuder,
Dit jag bjuder och dig manar,
Bort till Metsola det ljufva,
Det vaksamma Tapiola.
I ett litet träd så klättra,
Uppstig varsamt i dess krona,
Att dig örnen icke griper,
Luftens fogel dig ej spänner.
Bit en kotte under färden,
173
Fennica.indd 173
17.1.2019 14:54:58
�Fennica: Kalevala
Kanna kaksi kynnessäsi,
Ne kanna kawon kätehen,
Tuo olalle Osmottaren.”
.
.
.
.
.
.
.
Hemta kottar två i tassen;
Bringa dem i kapos händer,
Bär till Osmo-dotterns skuldra.”
Osasi orawa juosta,
Matkaella maan ihana.
Pian juoksi matkan pitkän,
Wälehen wälit lyhyet,
Mäen poikki, toisen pitkin,
Kolmannen wähän witahan,
Mielusahan metsolahan,
Tarkkahan Tapiolahan.
Siellä on kolme korpikuusta,
Neljä pienoista petäätä,
Nousi puuhun pienosehen,
Taiten tarhalatwasehen,
Eikä kokko kopraissunna,
Iskenynnä ilman lintu.
Katkasi käpyä kaksi,
Päitä lehmän leikkaeli,
Käwyt kätki kynsihinsä,
Kääräsi käpälehensä,
Niin kanto kawon kätehen,
Hywän immen hyppysihin.
Osmotar oluehensa,
Kapo pisti kaljahansa,
Ei ota olut hapata,
Eikä nouse nuori juoma.
Ekorn nog förstod att springa,
Färdas kunde markens täckhet,
Sprang i hast den långa vägen,
Ilade de korta hållen,
Sprang långs backar, sprang tvärsöfver
Sprang ock öfver dem på snedden;
Sprang till Metsola det ljufva,
Det vaksamma Tapiola.
Ökengranar tre der funnos,
Funnos fyra smärre granar,
I ett litet träd han klängde,
Uppsteg varsamt i dess krona,
Utan att af örnen gripas,
Spännas utaf luftens fogel.
Bröt från trädet tvenne kottar,
Skar från qvisten af dess spetsar;
Gömde kottarna i klorna
Slöt dem uti sina tassar;
Förde så i kapos händer,
I den goda flickans fingrar.
Kapo kastar dem i ölet,
Osmo-dottren i sitt spisöl.
Ölet börjar ej att jäsa,
Färska drycken vill ej skummas.
Arwelee, ajattelewi,
Mitä tuohon tuotanehe
Oluelle happameksi,
Kaljalle kohottimeksi.
Eftersinnar och begrundar:
”Hvad skall hit ännu man hemta,
För att olet måtte jäsa,
Drycken uti skumning komma?”
Hyw’ on tyttö Pohjan neiti,
Aina kengältä kepiä;
Liikku sillan liitoksella,
Laaho keskilattialla,
Yhtä toista toimitteli
Kahen kattilan kesellä,
Pohjas mö, den goda flickan,
Som är alltid lätt på foten,
Rörde sig vid golfvets fogning,
Uti stugans midt sig svängde,
Ett och annat der bestyrde
Midt emellan tvenne kittlar.
174
Fennica.indd 174
17.1.2019 14:54:58
�Kolmastoista Runo — Trettonde Runan
.
.
.
.
.
.
.
.
Näki lastun lattialla,
Otti lastun lattialta.
Ser en spån på golfvets tilja,
Tager spånen upp från golfvet.
Katselewi, kääntelewi:
”Mitä tuostakin tulisi
Kawon kaunihin käsissä,
Hywän immen hyppysissä?”
Jo kanto kawon kätehen,
Hywän immen hyppysihin.
Vänder och betraktar spånen:
”Hvad monn deraf kunde blifva
Uti sköna kapos händer,
I den goda jungfruns fingrar?”
För den så i kapos händer,
I den goda jungfruns fingrar.
Kapo kaksin kämmeninsä,
Hykersi molempinensa,
Molempihin reisihinsä;
Synty näätä kultarinta.
Niin se neuo nääteänsä,
Orpolastansa opasti:
”Näätäseni lintuseni,
Orpolapseni omani!
Mene tuonne, kunne käsken,
Kunne käsken ja kehotan,
Kontion kiwikololle,
Metsän karhun kartanolle.
Siellä karhut tappelewat,
Kontiot kowin eläwät;
Koprin kuonoa kokoa,
Käsin waahtea waluta,
Se kanna kawon kätehen,
Tuo olalle Osmottaren.”
Kapo gnuggar sina händer,
Gnuggar sina begge händer,
Mård med gyllne bröst då föddes.
Börjar nu att mården lära,
Undervisa arma barnet:
”O du mård, min lilla fogel,
Du mitt barn, som far ej äger!
Gå nu hädan dit jag bjuder,
Dit jag bjuder och dig manar,
Spring till björnens stenrös-grotta,
Björnens gård i öde-skogen.
Björnarna der häftigt tagas,
Lefva uti all sin vildhet.
Samla dregel uti näfven,
Fradga låt i handen rinna,
Hemta så i kapos händer,
Bär till Osma-dottrens skuldra.”
Jopa taisi näätä juosta,
Kultalintu liihätellä,
Pian juoksi matkan pitkän,
Wälehen wälit lyhyet,
Joen poikki, toisen pitkin,
Kolmannen wähän witahan,
Kontion kiwikololle,
Karhun louhi kartanolla.
Siellä karhut tappelewat,
Kontiot kowin eläwät,
Rautasella kalliolla,
Mården nog förstod att springa,
Ila kunde gyllne fogeln,
Sprang i hast den långa vägen,
Ilade de korta hållen,
Sprang långs elfvar, sprang tvärsöfver,
Sprang ock öfver dem på snedden,
Sprang till björnens stenrös-grotta,
Gården utaf hällar formad.
Björnarna der häftigt togos,
Lefde uti all sin vildhet
På en häll af fasta jernet,
175
Fennica.indd 175
17.1.2019 14:54:58
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
Wuorella teräksisellä.
Juoksi kuona karhun suusta,
Waahti kontion kiasta,
Koprin kuonoa kokosi,
Käsin waahtea walutti,
Sen kanto kawon kätehen,
Hywän immen hyppysihin.
Osmotar oluehensa,
Kapo kaato kaljahansa;
Ei ota olut hapata,
Eikä nouse nuori juoma.
På ett berg af hårda stålet;
Ifrån björnars mun rann dregel,
Fradga dröp från deras käftar.
Samlar dregel uti näfven,
Fradga uti handen upptar,
Bär så uti kapos händer
I den goda jungfruns fingrar;
Kapo blandar det i ölet,
Osmo-dottren i sitt spisöl.
Ölet börjar ej att jäsa,
Färska drycken vill ej skummas.
Arwelee, ajattelewi,
Mitä tuohon tuotanehe
Oluelle happameksi,
Kaljalle kohottimeksi.
Eftersinnar och begrundar:
”Hvad skall hit nu mera bringas,
För att ölet måtte jäsa,
Drycken uti skumning komma?”
Hyw’ on tyttö Pohjan neiti,
Aina kengältä kepiä,
Liikku sillan liitoksella,
Laaho keskilattialla,
Yhtä toista toimitteli
Kahen kattilan kesellä,
Näki lehen lattialla,
Otti lehen lattialta.
Pohjas mö, den goda flicka,
Som är alltid lätt på foten,
Rörde sig vid golfvets fogning,
Uti stugans midt sig svängde,
Ett och annat der bestyrde
Midt emellan tvenne kittlar.
Märker så ett löf på golfvet,
Tager löfvet upp från golfvet.
Katselewi, kääntelewi:
”Mitä tuostakin tulisi
Kawon kaunihin käsissä,
Hywän immen hyppysissä?”
Jo kanto kawon kätehen,
Hywän immen hyppysihin.
Vänder och betraktar löfvet,
”Hvad monn deraf kunde blifva
Uti sköna kapos händer,
I den goda jungfruns fingrar?”
För det så i kapos händer,
I den goda jungfruns fingrar.
Kapo kaksin kämmeninsä,
Hykersi molempinensa,
Molempihin reisihinsä;
Synnyttäwi mehiläisen.
Niin se neuo lintuansa,
Mehiläistänsä opasti:
Kapo gnuggar sina händer.
Gnuggar sina begge händer
Och ett bi så födas låter.
Börjar att sin fogel lära,
Undervisa Mehiläinen:
176
Fennica.indd 176
17.1.2019 14:54:58
�Kolmastoista Runo — Trettonde Runan
”Mehiläinen, sköna fogel,
Du mitt barn, som far ej äger!
Flyg nu hädan, dit jag bjuder,
Dit jag bjuder och dig manar:
Öfver hela nio hafven
Och till hälften öfver tio.
Hemta honung med din vinge,
Ljuvlig saft i din beklädnad,
Ifrån ljusa gräsets ända,
Ifrån gyllne blommans krona,
Hemta hit i kapos händer,
Bär till Osmo-dottrens skuldra.”
”Mehiläinen lintuseni,
Orpolapseni omani!
Lennä tuonne, kunne käsken,
Kunne käsken ja kehotan,
.
Ylitse meren yheksän,
Meri puolen kymmenettä.
Tuo simoa siiwissäsi,
Kanna mettä kaapussasi,
Helewästä heinän päästä,
.
Kukan kultasen nenästä;
Ne kanna kawon kätehen,
Tuo olalle Osmottaren.”
.
.
.
.
.
Castrén has added
a line for clarification.
Mehiläinen, hon vår fogel,
Färdades med största snabbhet,
Flög i hast den långa vägen,
Ilade de korta hållen,
Flög längs haf, och flög tvärsöfver,
Flög ock öfver dem på snedden.
Flög så öfver hafven nio
Och det tionde till hälften,
Bort till Tuuris nya stuga.
Palvonens ej täckta boning.
Der i sömn en jungfru sjunkit,
Koppargördlad mö inslumrat.
Hade gyllne gräs vid länden
Silfver-blommor vid sin gördel,
Invid sidan ljufva örter,
Honungs-gräs i sina fållar.
Mehiläinen, hon vår fogel352
Väter vingarna i honung,
Fuktar dem med ljufva saften,
Saften i det ljusa gräset.
I de gyllne blommors krona,
För så honung med sin vinge,
Ljuflig saft i sin beklädnad,
Bringar uti kapos fingrar,
I den goda jungfruns fingrar.
Mehiläinen meiän lintu
Jopa lenti, jotta joutu,
Pian lenti matkan pitkän,
Wälehen wälit lyhyet,
Meren poikki, toisen pitkin,
Kolmannen wähän witahan,
Ylitse meren yheksän,
Meri puolen kymmenettä,
Tuurin uutehen tupahan,
Palwosen laettomahan.
Siellä on neiti nukkununna,
Wyöwaski walahtununna,
Kupehill’ on kultaheinä,
Wyöllähän hopia heinä,
Siwulla simanen heinä,
Mesiheinä helmassansa.
Kasti siipensä simahan,
Toisen siipensä metehen,
Helewähän heinän päähän,
Kukan kultasen nenähän.
Toi simoa siiwessänsä,
Kanto mettä kaapussansa,
Sen kanto kawon kätehen,
Hywän immen hyppysihin.
177
Fennica.indd 177
17.1.2019 14:54:58
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
Osmotar oluehensa,
Kapo pisti kaljahansa,
Jo otti olut hapata,
Jopa nousi nuori juoma,
Puisen uuen uurtehessa,
Korwon koiwusen sisässä.
Kuohu korwien tasalle,
Ärjy päälle äprähien,
Tahto maahan tyyräellä,
Lattialle lainehella.
Kapo blandar det i ölet,
Osmo-dottren i sitt spisöl;
Ölet började nu jäsa,
Färska drycken kom i skumning
Uti kärlet nyss tillagadt,
Uti sån af björkträd fogad.
Pöste jemnhögt med dess handtag,
Fräste öfver kärlets bräddar,
Ville ned på marken strömma,
Forssa uppå golfvets tiljor.
Pantihin olut punanen,
Kalja kaunis käytettihin,
Nassakkahan tammisehen,
Tynnyrihin pienosehen,
Tapin waskisen warahan,
Kiwisehen kellarihin.
Lade så det röda ölet,
Sköna drycken lät man rinna,
I en kagg af ekträd fogad,
I en ganska liten tunna,
Inom koppar-tappens stängsel,
Ned i källaren så förde.
Olut tykki tynnyrissä,
Kalja keikku kellarissa:
”Kun nyt juojani tulisi,
Lakkiani laitteleisi,
Kunnollinen kukkujani,
Laaullinen laulajani!”
Ölet stötte uti tunnan,
Drycken uti källarn pöste:
”Om ändock man skulle komma
Att mig dricka, mig förtära,
Skulle äfven skickligt sjunga.
Låta goda qväden ljuda.”
Etsittihin laulajoa,
Laaullista laulajoa,
Kunnollista kukkujoa,
Kaunista karehtioa.
Sångare man sedan söker,
Söker sångare förträfflig,
Den som skickligt kunde qväda,
Kunde vackra toner drilla.
Lohi on tuotu laulajaksi,
Hauki kunnon kukkujaksi;
Ei lohessa laulajoa,
Kuonasuussa kukkujoa,
Lohen on leuat lonkallahan,
Hauin hampahat hajalla.
Hemtad är en lax att sjunga,
Gädda till att skickligt qväda.
Laxen duger ej att sjunga,
Dregelkäften kan ej qväda;
Laxens käftar äro sneda,
Glesa äro gäddans tänder.
Etsitähän laulajoa,
Laaullista laulajoa,
Sångare man sedan söker,
Söker sångare förträfflig,
178
Fennica.indd 178
17.1.2019 14:54:58
�Kolmastoista Runo — Trettonde Runan
Kunnollista kukkujoa,
Kaunista karehtioa.
Den som skickligt kunde qväda
Kunde vackra toner drilla.
Laps’ on tuotu laulajaksi,
Poika kunnon kukkujaksi;
.
Ei lapsessa laulajoa,
Kuolasuussa kukkujoa,
Ääni on lapsen langennunna,
Puhet suuhun puuttununna.
.
.
.
.
.
.
Hemtadt är ett barn att sjunga,
Gosse förd att skickligt qväda.
Barnet duger ej att sjunga,
Dregelmunnen kan ej qväda;
Hesnat rösten har för barnet,
Gossens mål i munnen fastnad.
Niin sano olut punanen,
Noitueli nuori juoma,
Nassakassa tammisessa,
Tapin waskisen takana:
”Kun ei tuoa laulajoa,
Laaullista laulajoa,
Kunnollista kukkujoa,
Kaunista karehtioa,
Potkin poikki wanteheni,
Ulos pohjani porotan.”
Yttrade nu röda ölet,
Färska drycken häftigt utfor
Uti kaggen gjord af ekträd,
Inom koppar-tappens stängsel:
”Om man icke genast hemtar
Hit en sångare förträfflig,
För att sånger skickligt qväda,
För att vackra toner drilla,
Alla band jag söndersparkar,
Väsnar så, att bottnet brister.”
Sillon Pohjolan emäntä
Pani kutsut kulkemahan,
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Ohoh piika pikkarainen,
Orjani alinomanen.
Kutsu rahwasta kokohon,
Miesten joukko juominkihin;
Kutsu köyhät, kutsu kurjat,
Kutsu rujot, kutsu rammat,
Rujot rein reutuellos,
Rammat ratsahin ajellos,
Sokiat wenehin soua.
Kutsu wanha Wäinämöinen
Lailliseksi laulajaksi,
Elä kutsu Kaukomieltä,
Elä lieto Lemminkäistä,
Se on lieto Lemminkäinen
Ahti ainaki torasa.”
Straxt nu Pohjolas värdinna
Bragte bjudningar i omlopp,
Tog till orda då och sade:
”Hör nu mig, min lilla tärna,
Min beständiga trälinna!
Gå att bjuda folk tillsamman,
Männers hop till dryckeslaget.
Fattiga du bjud och rika,
Bjud hit lytta, bjud ock lama,
Släpa lytta uti slädar
Lama för på hästars ryggar,
Ro de blinda uti båtar.
Bjud den gamle Wäinämöinen
Till en sångare förträfflig.
Bjud dock icke Kaukomieli,
Bjud ej muntre Lemminkäinen,
Ty den muntre Lemminkäinen
Städse är på kif begifven.”
179
Fennica.indd 179
17.1.2019 14:54:58
�Fennica: Kalevala
Orja tuon sanoiksi wirkki,
Kysytteli, lausutteli:
”Mistä tunnen Kaukomielen,
Kusta lieto Lemminkäisen?
En tieä Ahin kotia,
Kaukomielen kartanoa.”
Tog till orda nu trälinnan,
Spörjande af sin värdinna:
”Hvaraf skall jag Ahti känna,
Känna muntre Lemminkäinen?
Ej jag känner Ahtis boning,
Sköna Kaukomielis hemgård.”
Sano Pohjolan emäntä:
”Hywin tunnet Kaukomielen;
.
Ahti saarella asuwi,
Weitikkä wesien luona,
Laajimman lahen kohalla
Kaukoniemen kainalossa.
Kaukomielen silmä karsas,
.
Leuka pitkä Lemminkäisen,
Ahin suu wähiten wäärä,
Nenä weitikän nykerä.”
Sade Pohjolas värdinna:
”Lätt du känner Kaukomieli;
Ahti bor uppå en holme,
Skalken invid vattnets närhet,
Vid den bugt, sig bredast vidgar
Uti Kauko-uddens krökning.
Vindt är Kaukomielis öga,
Käften lång på Lemminkäinen,
Ahtis mun på sned är vriden,
Skalken har en trubbig näsa.”
Tuopa piika pikkarainen,
Raataja rahan alanen,
.
Kutsu rahwahan kokohon,
Miesten joukon juominkihin;
Kutsu kurjat, kutsu köyhät,
Kutsu rujot, kutsu rammat,
Rujot rein reutueli,
.
Rammat ratsahin ajeli,
Sokiat wenehin souti.
Kutsu wanhan Wäinämöisen,
Laulajan iänikuisen;
Se on kaunis Kaukomieli,
.
Senp’ on heitti kutsumatta.
Det var Pohjas lilla tärna,
Lejd för pengar att arbeta,
Gick att bjuda folk tillsamman,
Männers hop till dryckeslaget.
Bjuder fattiga och usla,
Bjuder lytta, bjuder lama,
Släpar lytta uti slädar
För på hästars ryggar lama,
Ror de blinda uti båtar.
Bjuder gamle Wäinämöinen,
Den evärdelige sångarn;
Men den sköna Kaukomieli,
Honom hon objuden lemnar.
.
180
Fennica.indd 180
17.1.2019 14:54:58
�Neljästoista Runo — Fjortonde Runan
Neljästoista Runo.
.
.
.
.
.
.
Fjortonde Runan.
Itse Pohjolan emäntä
Oli ulkona olia,
Weräjillä wiepoaja.
Kuulewi kumun kujalta,
Rannalta reen ratsinan.
Loi silmänsä luotehelle,
Käänti päätä päiwän alle.
Jo näki wäen tulewan,
Wäwynsä wäen tulewan.
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Luulin tuulen tuulewaksi,
Pinon pystyn wierewäksi,
Meren rannan raukewaksi,
Someren karehtijaksi.
Eipä tuuli tuulekkana,
Pino pysty wierekkänä,
Meren ranta rauekkana,
Someret karehikkana;
Wäwyni wäki tulewi,
Saoin kaksin kääntelewi.
Sjelf hon Pohja-gårds värdinnan
Råkade nu vara ute,
Röra sig vid gårdens grindar,
Hörde så ett gny från tåget,
Slädors rassel ifrån stranden,
Kastade sin blick åt vester,
Vände hufvudet mot solen;
Ser nu folk i antåg vara,
Mågens folk till gården nalkas,
Yttrade ett ord och sade:
”Vinden der jag blåsa trodde,
Trodde någon vedrad ramla,
Vågen brusa emot stranden,
Eller smärre stenar skramla.
Men ej var det vind, som blåste,
Der ej ramlade en vedrad,
Våg ej brusade mot stranden,
Skramlade ej smärre stenar.
Det är mågens folk, som kommer,
Hundratal med honom följa.
Ei ole wäwy eillimmäissä,
Eikä wäwy jälkimmäissä.
Wäwy on keskellä wäkeä,
Hywän rahwahan raossa.
Mistä mä wäwyni tunnen?
Tuosta ma wäwyni tunnen:
Wäwy on mustalla orolla,
Niinkun syöwällä suella,
Kantawalla kaarnehella,
Lentäwällä liewehellä.
Kuus’ on kullaista käkeä
Wempelellä kukkumassa,
Seitsemän siniotusta
Rahkehella laulamassa.”
Mågen är ej bland de främsta,
Icke heller bland de sista.
Mågen åker midt i hopen,
Midt i goda bröllops-skaran.
Hvaraf känner jag min svärson?
Deraf känner jag min svärson:
Han med svarta hästen åker,
Hvilken liknar glupska vargen,
Korpen, som med rofvet flyger,
Lärkan, som med snabbhet ilar.
Gyllne gökar sex der finnas,
Galande på mågens loka,
Blåa foglar sju der sitta,
Sjungande på mågens roma.
181
Fennica.indd 181
17.1.2019 14:54:58
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
.
Jo kumu kujasta kuulu,
Aisan kalke kaiwotieltä,
On wäwy pihalle saawa,
Wäwyn kansa kartanolle.
Laps’ oli pieni lattialla,
Poika pirtin permannolla;
Laulo lapsi lattialta,
Poika pieni permannolta:
”Pois pojat, ulos urohot,
Pihalle pisimmät miehet,
Rinnuksia riisumahan,
Rahkehia raastamahan.”
Hördes nu ett gny från tåget,
Slädors rassel ifrån vägen;
Mågen kommer fram till gården,
Kommer med sin hela skara.
Satt ett litet barn i stugan,
Satt en gosse uppå golfvet;
Barnet qväder uti stugan,
Gossen uppå golfvet talar:
”Upp I männer, ut I kämpar,
Längsta karlar ut på gården,
För att hästars remmar lösa,
För att lösa deras romor!”
Jo ulos urohot saiwat
Pistihen pihalle miehet.
Siellä on Pohjolan emäntä;
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Kylän pojat kyyhkyläiset.
Ottootes wäwyn oronen
Waskisista waljahista,
Rahkehista rautasista,
Wesasista wempelistä,
Sulkkusista suitsuloista,
Piehtaroia pehmiällä,
Tasasella tanhualla,
Nurmella mesinukalla,
Maalla maksankarwasella,
Jottei karwa katkiaisi,
Puolikana pois tulisi
Kämparne sig ut begåfvo,
Männerna på gården gingo.
Der nu Pohjolas värdinna
Sjelf till orda tog och sade:
”Byens gossar, unga dufvor!
Spännen mågens hingst ur redet,
Ur sitt rede utar koppar,
Ur de jernbesmidda romor,
Tagen lös dess vide-loka,
Och dess tömmar utaf silke,
Så att hästen får sig vältra
På den mjuka, jemna gården,
Uppå honungsrika lindan,
På den mark, som lefvern liknar,
Utan att ett hårstrå krökes,
Halfva håret ens förkommer.
Kylän pojat kyyhkyläiset!
Juottootes wäwyn oronen
Kultasesta kaiwosesta,
Herasesta hettehestä,
Tulewasta, täytywästä,
Lähtehestä läikkywästä,
Alta kuusen kukkalatwan,
Alta pensiän petäjän.
Apattootes wäwyn oronen
Pestyin otrin, lestyin leiwin,
Byens gossar, unga dufvor!
Mågens vackra hingst I vattnen
Med den gyllne brunnens vatten,
Vatten ur den söta källan,
Som sig tömmer, fylles åter,
Källan, hvilken sakta sqvalpar
Under granens blomster-krona,
Under tallens rika grenar.
Gen åt mågens häst till foder
Skrädadt bröd och renad kornsäd,
182
Fennica.indd 182
17.1.2019 14:54:58
�Neljästoista Runo — Fjortonde Runan
Keitetyin kesäsin wehnin,
Surwotuin suwirukehin.
.
.
.
.
.
.
.
Gifven kokadt sommar-hvete,
Sommar-råg, af stampen krossadt.
Kylän pojat kyyhkyläiset.
Wiekööte wäwyn oronen
Takimmalle tanhualle,
Soimelle ylimmäiselle,
Wakkaselle waskiselle,
Koropalle kullitulle.
Sitootes wäwyn oronen
Kultasihin koltsasihin,
Rautasehen renkasehen,
Tammisehen patsahasen.
Byens gossar, unga dufvor!
Mågens vackra häst I bringen
Ytterst uti boskaps-gården,
Till den öfversta bland spiltor,
Ställen den vid koppar-asken,
Framför det förgyllda skrinet.
Mågens vackra hingst I binden
Fast i sköna gyllne ringar,
Vid den jernbesmidda kroken
Uti stolpen gjord af ekträd.
Mahtuuko wäwy tupahan
Kamanan korottamatta,
Kynnyksen alentamatta,
Owiseinän ottamatta,
Siwuseinän siirtämättä,
Periseinän päästämättä?
Ryms väl mågen in i stugan,
Om man dörrens post ej höjer,
Sänker tröskeln lägre neder,
Tager bort den främre väggen,
Flyttar sido-väggen undan
Och den inre sönderrifver?
Ei mahu wäwy tupahan
Kamanan korottamatta,
Kynnyksen alentamatta,
Owiseinän ottamatta,
Siwuseinän siirtämättä,
Periseinän päästämättä;
Wäwy on päätänsä pitempi,
Korwallista korkiampi.
Mågen ryms ej in i stugan,
Utan att man posten höjer,
Sänker tröskeln lägre neder,
Tager bort den främre väggen,
Flyttar sido-väggen353 undan
Och den inre sönderrifver.
Mågen är ett hufvud högre,
Skjuter öfver med ett öra.
Kamanat ylentyöhöt,
Lakin päästä laskematta,
Kypärin kohottamatta.
Kynnykset alentuohot,
Ettei kengätkän kuluisi,
Lewiäisi hienot helmat.
Owet ilman awautohot,
Ilman käsin koskematta,
Peukalon pitelemättä!”
Castrén’s correction:
sido-väggen ǁ sidovägen.
Posterna må upp sig höja,
Utan att han mössan lyftar,
Tager hatten af sitt hufvud!
Trösklarna må ned sig sänka
Att ej skorna måtte nötas,
Mantelns fina fållar släpa.
Dörrarna må upp sig låta,
Utan att af händer röras,
Utan att med tummen gripas!
183
Fennica.indd 183
17.1.2019 14:54:59
�Fennica: Kalevala
Castrén’s correction:
braxen ǁ braksen.
.
.
.
.
.
.
Mågen in i stugan stiger,
Träder under takets hvälfning:
”Monne bänkarna man tvättat,
Monne golfven man har sopat,
Har man golfvens bräder städat,
Ställt på tallrickarne skedar?”
Visst har bänkarna man tvättat,
Visst har golfven här man sopat.
Golvens alla bräder städat,
Ställt på tallrickarne skedar.
En tunne tätä tupoa,
Mistä puista on pirtti tehty,
Mistä suoja tänne saatu;
Siwult’ on satoa syltä,
Päältä poikitse tuhatta.
Ej jag känner denna stuga,
Af hvad träd den blifvit timrad.
Hvarifrån man huset skaffat;
Hundra famnar lång är stugan,
Tusen famnar bredt är pörtet.
Siwuseinä on siilin luista,
Periseinä petran luista,
Owiseinä osman luista,
Kamana karitsan luista.
Sido-väggen är af sil-ben,
Och den inre är af ren-ben,
Utaf filfras-ben den främre,
Dörrens öfra post af lam-ben.
Orret on omenapuusta,
Patsas puista päähkehistä,
Luaslauta lumpehista,
Laki lahnan suomuloista.
Sparrarne man gjort af apel
Och af hassel ugnens stolpe,
Ugnens bräder utaf näckblad,
Takets hvalf af fjäll från braxen354.
Lattia on wesin wanuttu,
Pöytä kullin kirjaeltu,
Rahi rauasta rakettu,
Penkit pienistä rahoista.
.
Jo wäwy sisälle saapi,
Alle kattojen ajaksen;
”Joko täällä on penkit pesty,
Joko lattiat lakaistu,
Joko on sillat siiwottuua,
Lusikkaiset lautasella?
Jopa tääll’ on penkit pesty,
Jopa lattiat lakaistu,
Jo on sillat siiwottuna,
Lusikkaiset lautasella.
Golfvet är med vatten renadt
Och med guld är bordet siradt,
Utaf jern är långa bänken,
Utaf smått mynt andra bänkar.
Uuni uusista kiwistä,
Panko saksan paasiloista,
Kiukoa meren kiwistä,
Karsina Kalewan puista.”
Ugnen är af tegel-stenar,
Härden utaf Tyska hällar,
Ugnens tak af hafvets stenar,
Främre delen pryds af rönnar.
Siitä seppo Ilmarinen
Itse tungeksen tupahan:
Derpå smeden Ilmarinen
Sjelf sig tränger fram i stugan:
184
Fennica.indd 184
17.1.2019 14:54:59
�Neljästoista Runo — Fjortonde Runan
”Terwe tännekki jumala!
Huonehesen honkasehen,
Pirttihin petäjäisehen,
Alle kuulun kurkihirren.”
.
.
.
.
.
Sano Pohjolan emäntää
”Terwe tänne tultuasi,
Tänne pienehen pesähän,
Matalaisehen majahan.
Sade Pohjolas värdinna:
”Hell ock dig, som nu har kommit
Hit till detta ringa boet,
Uti denna låga hydda.
Kylän pojat kyyhkyläiset!
Istuttoote meiän wäwyä
Selin seineä sinistä,
Päin pöyteä punaista,
Kohin kullaista stoloa,
Rinnoin ristirahwahaista.
Byens gossar, unga dufvor!
Bjuden nu vår måg att sitta
Med sin rygg åt blåa väggen
Hufvudet mot röda bordet,
Röda, guldbeprydda bordet,
Bröstet vändt åt christna skaran.
Kylän naiset kyyhkyläiset!
Tuokaa tulta tuohisella
Tempoote terwaksella,
Näkisin wäwyni silmät,
Sinisetkö, wai punaiset,
Waiko waatewalkeuiset.”
Tuotu on tulta tuohisella,
Temmottuna terwaksella;
Tuli on tuohinen rämäkkä,
Sawu musta terwaksinen.
Byens flickor, unga dufvor!
Eld I hit med näfver bären,
Bringen med en tjärvedsticka,
Att jag såge mågens ögon,
Äro blå de, eller röda,
Eller hvita, såsom vadmål.”
Eld man hemtade med näfver,
Bragte med en tjärvedsticka;
Elden sprakade ur näfret.
Svart steg röken ifrån stickan.
”Kylän naiset kyyhkyläiset!
Tuokaa tulta tuohuksella,
Wahasella walkiata,
Millä nään wäwyni silmät;
Sinisetkö, wai punaiset,
Waiko waatewalkeuiset.
”Byens flickor, unga dufvor!
Eld I hit med ljus nu bären,
Lysen rummet upp med vax-ljus,
Att jag såge mågens ögon,
Äro blå de, eller röda,
Eller hvita, såsom vadmål.
Jo nyt nään wäwyni silmät;
Ei siniset, ei punaset,
Eikä waatewalkeuiset,
Meren on waahen walkeuiset
.
”Frid, o Gud, ock hit förläna,
Uti detta furu-huset,
Detta pörte utaf tallar,
Under vidt berömda åsen.”
Jag nu ser min svärsons ögon,
Blå ej äro de, ej röda,
Icke hvita såsom vadmål,
Men som vattnets fradga ljusa,
185
Fennica.indd 185
17.1.2019 14:54:59
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
.
Meren ruowon ruskeuiset,
Meren kaislan kauneuiset.
Sopipa siikanen siwulle,
Kanamarja kainaloihin.
Liksom rör i hafvet bruna,
Sköna såsom säf i vattnet,
Vid hans sida passar siken,
Dufvo-bäret i hans armar.
Ohoh piika pikkarainen,
Kylän paras palkkalainen!
Tuo olutta tuoppisella,
Kanna kaksikorwasella,
Noille kutsuwierahille,
Kutsuloille kunnioiksi.
Anna tuopin totta tehä,
Wiisi wantehen wikoa,
Juosta olwen orren päästä,
Siman waarnojen sisästä,
Noille kutsuwierahille,
Kutsuloille kunnioiksi.
Jo on wiikon juomat pantu,
Saatu otraset oluet,
Noille kutsuwierahille,
Kutsuloille kunnioiksi.”
Hör mig, du min lilla tärna,
Byens bästa tjensteflicka!
Hemta öl med vackra kannan,
Kannan med sitt dubbla handtag,
Åt de bjudna bröllopsgäster,
Att de kära gäster hedra.
Skäl för sig låt stopet göra,
Fembandskärlet flitigt röras,
Låt från sparren ölet rinna,
Mjödet ifrån spikars gömmen
Åt de bjudna bröllopsgäster,
Att de kära gäster hedra.
Länge bryggd har drycken varit,
Goda ölet länge färdigt
Åt de bjudna bröllopsgäster,
Att de kära gäster hedra.”
Tuop’ on piika pikkarainen,
Raataja rahanalanen,
Toi olutta tuoppisella,
Kanto kaksikorwasella,
Noille kutsuwierahille,
Kutsuloille kunnioiksi.
Anto tuopin totta tehä,
Wiisiwantehen wikoa,
Juosta olwen orren päästä,
Siman waarnojen sisästä,
Noille kutsuwierahille,
Kutsuloille kunnioiksi.
Det är byens lilla tärna,
Den för pengar lönta flickan,
Hemtar öl med vackra kannan,
Kannan med sitt dubbla handtag,
Åt de bjudna bröllopsgäster,
Att de kära gäster hedra.
Kannan lät hon gå kring skaran,
Fembandskärlet flitigt röras,
Lät från sparren ölet rinna,
Mjödet ifrån spikars gömmen,
Åt de bjuda bröllopsgäster,
Att de kära gäster hedra.
Siinä sai olut punanen
Lakkiansa, laulajansa,
Kunnolliset kukkujansa,
Kaunihit karehtiansa.
Olipa wanha Wäinämöinen,
Der fann nu det goda ölet
Dem som drucko, dem som sjöngo,
Sångare det fann der goda,
Män, som kunde herrligt qväda.
Men den gamle Wäinämöinen,
186
Fennica.indd 186
17.1.2019 14:54:59
�Neljästoista Runo — Fjortonde Runan
Wirren ponsi polwuhinen,
Parahina laulajina,
Tietäwimpinä runoina.
.
.
.
.
.
.
.
Ett evärdligt stöd för sången,
Var bland sångare de bästa.
Bland de skickligaste skalder.
Ensin ottawi olutta,
Siitä laululle rupesi,
Töille wirtten työntelihen.
Sano wanha Wäinämöinen:
”Isännät imehtelewät,
Emännät ajattelewat:
Joko keitin juoman kehnon,
Pahanko panin oluen;
Kun ei laula laulajamme,
Hyreksi hywät runomme,
Kuku kultawierahamme,
Ilotse ilokäkemme.
Först han öl ur stopet tömmer;
Sedan börjar han att qväda,
Sig till sångens värf förfogar.
Sade gamle Wäinämöinen:
”Värdarna sig här förundra
Och värdinnorna de tänka:
Monne usel dryck jag gjorde,
Monne dåligt öl jag bryggde,
När ej sångare nu sjunga,
Goda skalder icke qväda,
Ljud ej ge de gyllne gäster,
Glädje-gökar sig ej fröjda?
Kukapa tässä kukkunewi,
Kenkä kielin laulanewi,
Näissä Pohjolan pioissa,
Sariolan juomingissa;
Ei tässä lattiat laula,
Kun ei laula lattilliset;
Eikä ikkunat ilotse,
Kun ei ikkunan isännät;
Eikä tässä pöykä pöyät,
Kun ei pöykä pöyälliset.
Hvem skall här då sången sköta,
Hvem skall med sin tunga qväda
Uti detta Pohjas gästbud,
Detta lag i Sariola?
Golfven här visst icke sjunga,
Om ej de, som stå på golfven;
Här sig fönstren icke fröjda,
Om ej de, som rå om fönstren;
Borden larma här ej heller
Om ej de, vid borden sitta.
Jos ei muut lihawat laula,
Werewämmät wierettele,
Niin mä laulan laiha poika,
Mies weretön wierettelen;
Laulan laihoilta lihoilta,
Kupehilta kuuttomilta,
Tämän iltamme iloksi,
Päiwän kuulun kunniaksi.
Om ej andra feta sjunga,
Raskare ej vilja qväda,
Sjunger jag, en mager gosse,
Qväder man med bleka kinder,
Sjunger ur det magra hullet,
Ur de istertoma sidor,
För att denna afton glädja,
Frejdad dag med sånger pryda.
Onko tässä nuorisessa,
Nuorisessa kaunosessa,
Tässä suuressa su’ussa,
Finnes väl bland denna ungdom,
Ibland denna sköna ungdom,
Uti detta höga slägte,
187
Fennica.indd 187
17.1.2019 14:54:59
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
Bland den store fadrens söner,
Den som lade hand i handen,
Haka fogade i hakan,
För att goda sånger sjunga,
Lägga fram de bästa qväden?
Sinä seppo Ilmarinen,
Lankoni, emoni lapsi!
Itse lähe laulamahan,
Saa kera sanelemahan.
Suu sinulla, suu minulla,
Kieli kemppi kummallaki,
Suu hywän pakaelewi,
Sitä korwat kuuntelewi;
Kieli kummoa sanowi,
Sitä mieli muistelewi;
Mies paha pahoin tekewi,
Parempi parantelewi.”
O du gode Ilmarinen,
Frände, barn utaf min moder!
Sjelf nu kom att med mig sjunga,
Låt oss nu tillhopa qväda,
Mun du äger, mun jag äger,
Ljuflig tunga ha vi begge.
Hvad som godt är, talar munnen,
Och till detta lyssnar örat,
Tungan under-ting förtäljer,
Detta minnet sen förvarar.
Dålig man gör dåligt från sig,
Det en bättre man förbättrar.”
Sillon seppo Ilmarinen
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Me yhen emosen lapset
Yhen kantamat kaposen,
Yhen peipposen pesemät,
Yhen sotkan suorittamat,
Harwoin yhtehen yhymmä,
Saaumma sanelemahan,
Näissä Pohjolan pioissa,
Sariolan juomingissa.
Der nu smeden Ilmarinen,
Yttrade ett ord och sade:
”Vi af samma moder födde,
Burna utaf samma qvinna,
Utaf samma bofink tvagna,
Vårdade af samma knipa,
Sällan komma vi tillsamman,
Börja samtal med hvarandra
Uti dess Pohjas gästbud,
Sariolas dryckesgillen.
Laulaisinpa, taitaisinpa,
Laulaisin minä kotona,
Waan en kehtoa kylässä,
Kylän naiset nauranewat;
Piiat pilkan pistänewät,
Miehet mieron herjannewat.
Sjunga skulle jag och kunde,
Om jag uti hemmet vore,
Men i byn jag blygs att sjunga,
Bya-flickor kunde skratta,
Bya-tärnor kunde gäcka,
Männerna i by mig skymfa.
Sinä laulaja ikuinen,
Wirren ponsi polwuhinen!
Itse lauluja laellos,
.
Ilossa ison alasta,
Ku panis käen kätehen,
Haan toisehen hakahan,
Lauloaksemme hywiä,
Parahia pannaksemme
Du en sångare evärdlig,
Sångens stöd i alla tider,
Sjelf du sånger sammanfoga,
188
Fennica.indd 188
17.1.2019 14:54:59
�Neljästoista Runo — Fjortonde Runan
.
.
.
.
.
.
.
Itse wirsiä weellös,
Jott’ on kumma kuulianki,
Ime ilman olianki,
Sinä synnyit yötä ennen,
Minä päiweä jälestä.”
Sjelf du framlägg sköna qväden,
Att de häpna, som dem höra,
De jemväl, som icke höra.
Du kom en natt förr i dagen,
Jag en dag derefter föddes.”
Sano wanha Wäinämöinen:
”Kun ei toista tullekkana
Kerallani laulamahan,
Itse laulan itsekseni
Kuulla noien kultasien,
Tietä mielitehtosien,
Nousewassa nuorisossa,
Kansassa ylenewässä:
Sade gamle Wäinämöinen:
”Om ej någon annan kommer
Att med mig tillsammans sjunga,
Ensam börjar jag då qväda,
Att de ädle månde höra,
Sångens vänner det förnimma,
Bland den ungdom, som här uppgår,
Bland den skara, här nu växer.
Anna wastaki jumala,
Toisteki totinen luoja,
Näin näissä elettäwäksi,
Toiste puuhaeltawaksi,
Näissä Pohjolan pioissa,
Sariolan juomingissa.
Gif, o Gud, ock hädanefter,
Unna Skapare, du sanne,
Att på detta vis man lefver,
Att på sådant sätt man larmar
Uti dessa Pohjas gästbud,
Sariolas dryckesgillen.
Anna toisteki jumala,
Wastaki wakainen luoja,
Oloset jokena juosta,
Meet wirtana wilata,
Näissä Pohjolan tuwissa,
Sariolan salwoksissa,
Alla kuulun kurkihirren
Alla kaunihin katoksen,
Iällä tämän isännän,
Elinajalla emännän.
Gif, o Gud, ock hädanefter,
Unna Skapare, du sanne,
Att i floder ölet rinner,
Mjödet uti strömmar flyter
Här i Pohja-gårdens stugor,
Uti Sariolas timring,
Under vidt berömda åsen,
Under detta sköna taket,
Medan denna värd än lefver
Och värdinnan är vid lifvet.
Luoja koston kostaohon,
Pankohon jumala palkan,
Emännälle eteisehen,
Isännälle pöyän päähän,
Pojalle rahin nenähän,
Keträpuuhun tyttärelle,
Jottei wastakan katuisi,
Skaparn gifve vedergällning,
Gud belöningen må ställa
Uti farstun åt värdinnan
Och åt värden fram på bordet,
Uppå pörtets bänk åt sonen
Och åt dottern uti sländan,
Att ej framdeles de ångra,
189
Fennica.indd 189
17.1.2019 14:54:59
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
Yön perästä peljästyisi
Näitä häitä juotawia,
Pitoja piettäwiä.
Efter nattens slut ej häpna
Öfver bröllopet, som firas
Gästabudet, som nu hålles.
En minä mitänä woita,
Enkä tarkon taiakkana;
Herännenkö, heittänenkö,
Luonenko, lopettanenko.
Wirren laulon, laulun laiton,
Oksat karsin, tien osasin,
Kerin wirteni kerälle,
Sowittelen sommelolle,
Panen aitan parwen päähän,
Luisten lukkojen sisälle,
Jost’ ei pääse päiwinähän,
Selwiä sinä ikänä,
Ilman luien lonsumatta,
Leukojen leweämättä,
Hammasten hajoamatta,
Kielen keikkelehtämättä.”
Här jag intet mer förtjenar,
Kan ej heller skickligt sjunga,
Kanske hör jag upp och stadnar,
Slutar nu med mina qväden.
Sången sjöng jag, gjorde qvädet,
Grenar qvistade, fann vägen.
Sångerna uti ett nystan,
I en bundt jag sammanhvälfver,
Ställer den på visthus-skullen,
Inom lås af ben den gömmer,
Att de derifrån ej slippa,
Sig i detta lif ej reda,
Blott ben-låset icke rubbas,
Om ej käken blifver utbredd,
Tänderna i munnen skiljas,
Tungan af och an sig slingrar.
Siinä wanha Wäinämöinen,
Laulo päiwän, laulo toisen,
Laulo kohta kolmannenki;
Päiwänäpä kolmantena
Rikkohen reki runolta,
Jalas taittu laulajalta,
Noissa Pohjolan pioissa,
Sariolan juomingissa.
Derpå gamle Wäinämöinen
Sjunger en dag, sjunger tvenne.
Sjunger än på tredje dagen.
Men uppå den tredje dagen,
Gick för skalden släden sönder,
Brast för sångaren hans mede
Uti detta Pohjas gästbud,
Sariolas dryckesgille.
Sillon wanha Wäinämöinen
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Onko tässä nuorisossa,
Nuorisossa kaunosessa,
Käwiä Tuonelta oroa,
Manalalta wääntieä,
Reki uusi laatiani,
Ratsu on rakentoani?”
Nu den gamle Wäinämöinen
Sjelf till orda tog och sade:
”Finnes väl bland denna ungdom,
Ibland denna sköna ungdom,
Den som hemtar borr från Tuoni,
Nafvare ifrån Manala,
Att en släde ny jag reder
Och en häst för släden spänner.”
190
Fennica.indd 190
17.1.2019 14:54:59
�Neljästoista Runo — Fjortonde Runan
Castrén’s correction:
betaldt ǁ betalt.
.
.
.
.
.
.
Sekä nuoremmat sanowi,
Jotta wanhemmat sanowi:
”Eule tässä nuorisossa,
Tässä suuressa su’ussa,
Käwiä Tuonelta oroa,
Manalalta wääntieä,
Reki uusi laatiasi,
Ratsu on rakentoasi.”
Svarade så väl de unge,
Såsom ock de gamle sade:
”Icke finns bland denna ungdom,
Uti detta höga slägte,
Den som hemtar borr från Tuoni,
Nafvare ifrån Manala,
Att du släde ny dig reder
Och en häst för släden spänner.”
Sillon wanha Wäinämöinen,
Laulaja iän ikuinen,
Läksi Tuonelta oroa,
Manalalta wääntieä.
Itse Pohjolan emäntä
Syötti suin sulassa woissa,
Koprin kuorekokkaroissa,
Noita kutsuwierahia,
Kutsuloille kunnioiksi.
Syötti lohta luutoselta,
Luutoselta, luotaselta,
Siwulta sian lihoa,
Murotellen woi-muruja,
Sirotellen sian päitä.
Olipa olut ostamaton,
Mesi markoin maksamaton,
Noissa Pohjolan pioissa,
Hywän joukon juomingissa.
Olut juoksi orren päästä,
Sima waarnojen sisästä,
Noille kutsuwierahille,
Kutsuloille kunnioiksi.
Nu den gamle Wäinämöinen,
Den evärdelige sångarn,
Gick att hemta borr från Tuoni,
Nafvare ifrån Manala.
Men värdinnan sjelf i Pohja
Fägnar väl de bjudna gäster,
Att de kära gäster hedra.
Deras mun i smör sig rörde,
Näfvarna bland fisk-piroger,
Och framför dem voro satta
Goda skifvor utaf laxen,
Utaf fläsket feta bitar.
Smöret smuladt var i stycken
Och det feta fläsket skiradt.
Oköpt var det goda ölet,
Mjödet ej betaldt355 med pengar
Uti detta Pohjas gästbud,
Goda skarans dryckesgille.
Ölet rann från sparrens ända,
Mjödet ifrån spikars gömmen,
Åt de bjudna bröllopsgäster,
Till de kära gästers heder.
191
Fennica.indd 191
17.1.2019 14:54:59
�Fennica: Kalevala
J.L. Runeberg published a translation
of the 15th song in
Helsingfors Morgonblad
47−49/1836.
Castrén has copied most of it unchanged. In this
edition, only the
differing lines have
been indicated.
Runeberg 1836: I det
mörka Pimentola.
Runeberg 1836: För
den vaken hållnas
skimmer.
Runeberg 1836: Brudgum, du en vecka
väntat.
Runeberg 1836: Än
är ej den vakna färdig.
Runeberg 1836: Brudgum, du en vecka
väntat.
Runeberg 1836: Än
är ej den vakna färdig.
Runeberg 1836: Brudgum, du en vecka
väntat.
Runeberg 1836: Än
är ej den vakna färdig.
Viiestoista Runo.
.
.
.
.
.
.
.
Femtonde Runan.356
Jo oli wiikon häitä juotu,
Kauan pietty pitoja,
Juotu häitä Pohjolassa,
Pitoja Pimentolassa.
Sano Pohjolan emäntä
Ilmariselle sepolle:
”Mit’ istut isoni poika,
Weljes wanhin walwastelet?
Istutko ison hywyyttä,
Wai emännän armautta,
Naimakansan kauneutta,
Pirtin pienen walkeutta?
Et istu ison hywyyttä,
Et emännän armautta,
Naimakansan kauneutta,
Pirtin pienen walkeutta;
Istut impyen hywyyttä,
Neitosesi armautta,
Walwattisi walkeutta,
Kanawarren kauneutta.
Sulho wiljon weljyeni!
Wuotit wiikon, wuota wielä,
Ei oo walmis walwattisi,
Suorinut ikisopusi;
Puol’ on päätä palmikoittu,
Puoli palmikoittawana.
Länge ren man bröllop hållit,
Firat gästabud ren länge,
Haft i Pohjola ett bröllop,
Gästabud i Pimentola.357
Sade Pohjolas värdinna
Då till smeden Ilmarinen:
”Hvarför sitter du, min frände,
Vakar du min äldsta broder?
Sitter du för värdens godhet,
Eller för värdinnans huldhet,
Bröllops-skarans fägring, eller
För det nätta pörtets skimmer?
Ej för värdens skull du sitter,
Eller för värdinnans huldhet,
Ej för bröllops-skarans fägring,
För det nätta pörtets skimmer;
Nej för jungfruns skull du sitter,
För den unga flickans huldhet,
För den sköna älsklings skimmer,358
För den unga dufvans fägring.
Brudgum, länge ren du väntat,359
Vänta än, min gode broder;
Än är ej din älskling färdig,360
Ej din lifstids vän i ordning;
Håret är till hälften flätadt,
Hälften återstår att flätas.
Sulho wiljon weljyeni!
Wuotit wiikon, wuota wielä,
Ei oo walmis walwattisi,
Suorinut ikisopusi;
Wast’ on hiema hiemoteltu,
Toinen hiemoteltawana.
Sulho wiljon weljyeni!
Wiikon wuotit, wuota wielä,
Ei oo walmis walwattisi,
Suorinut ikisopusi;
Brudgum, länge ren du väntat,361
Vänta än, min gode broder;
Än är ej din älskling färdig,362
Ej din lifstids vän i ording;
Nyss är ena ärmen påträdd,
Ännu återstår den andra.
Brudgum, länge ren du väntat,363
Vänta än, min gode broder;
Än är ej din älskling färdig,364
Ej din lifstids vän i ordning;
192
Fennica.indd 192
17.1.2019 14:54:59
�Viiestoista Runo — Femtonde Runan
.
.
.
.
.
.
.
.
Wast’ on jalka kengitetty,
Toinen kengiteltäwänä.
Sulho wiljon weljyeni!
Wuotit wiikon, wuota wielä,
Ei oo walmis walwattisi,
Suorinut ikisopusi;
Wast’ on käsi kinnastettu,
Toinen kinnasteltawana.
Nyss är ena foten påskodd,
Ännu återstår den andra.
Brudgum, länge ren du väntat,365
Vänta än, min gode broder;
Än är ej din älskling färdig,366
Ej din lifstids vän i ordning;
Nyss är ena handen påklädd,
Ännu återstår den andra.
Sulho wiljon weljyeni!
Jo nyt on walmis walwattisi,
Suorinut ikisopusi.
Mene nyt myötä myöty neiti,
Kanssa kaupattu kananen,
Kun olit rakas rahalle,
Käpäs kättä antamahan,
Kiewas kihlan otantahan.
Etpä äiän nuori neiti
Yli pääsi ymmärrellyt,
Kahen puolisi katsellut,
Jos laait kautun kaupan,
Ikä on kaikki itkeminen,
Wuosi woikerrehtaminen;
Kun läksit isän koista,
Siirryit syntymäsialta,
Emosi elantomailta,
Kantajasi kartanolta.
Ja mikä sulta mielen otti,
Kuka haikian hajotti,
Mokomalta mielewältä
Kylän kaiken wiisahalta,
Kun läksit isosi luota,
Oman emosi elolta?
Niin tytär ison kotona
Kun kuningas linnassansa,
Niin miniä mieholassa
Kun wanki Wenäehellä.
Luulit yöksi lähtewäsi,
Käyä päiwäksi käkesit,
Toiwoit kuuksi kulkewasi,
Brudgum, du min gode broder,
Nu är ren din älskling färdig,367
Är din lifstids vän i ordning.
Gå då nu, du köpta jungfru.
Följ då med, försålda flicka,
Efter penningar du älskat,
Varit snar att räcka handen,
Snabb att ta emot en brudskänk.
Unga flicka, ingalunda
Har du vetat alltför mycket,
Sett åt båda sidor om dig;
Om ett ångradt köp du slutit.
Lifvet ut det blir att gråta,
Året ut det blir att klaga.
Att din faders hus du lemnat,
Flyttat bort från fosterjorden,
Från din moders boningsorter,
Från din fostrarinnas gårdar.
Hvad betog dig då din klokhet,
Kom din fjärhet att ge vika,
Du, den alltför mycket kloka,
Du, i hela byn, den visa,
När du gick ifrån din fader,
Från din egen moders närhet?
Så är dottren hos sin fader,
Som uti sitt slott en konung;
Så svärdottren hos sin make,
Som en fånge uti Ryssland.368
För en natt du tänkte vandra,
Ville för en dag bege dig,
Hoppades en månad dröja,
Runeberg 1836: Brudgum, du en vecka
väntat.
Runeberg 1836: Än
är ej den vakna färdig.
Runeberg 1836: Nu
är ren den vakna
färdig.
Runeberg 1836: Som
i andras land en
fånge.
193
Fennica.indd 193
17.1.2019 14:54:59
�Fennica: Kalevala
Runeberg 1836: Se
för veckor har du
vandrat.
Runeberg 1836: tvådda.
Runeberg 1836: tvådda.
.
.
.
.
Puoleksi poikeltawasi.
Etpä yöksi lähtenynnä,
Etkä päiwäksi käennyt,
Etkä kuuksi kulkenunna,
Puoleksi poikeltanunna.
Jopa jouwuit wiikommaksi,
Polwemmaksi poikellitse,
Iäksi ison koista,
Elinajaksi emosi.
Eller blott en half bli borta. –
Ej dock för en natt du vandrat,
Kunnat för en dag bege dig,
Eller dröja blott en månad,
Eller blott en half bli borta.
Nej för länge tid du vandrat,369
Bortgått för en menskoålder,
Från din faders hem för alltid,
För din lifstid från din moder.
Morsian sisarueni,
Kapulehti laklueni!
Itke koprin kyynelesi,
Kamaloin haluwetesi,
Ison pestyille pihoille;
Pisaret ison pihoille,
Lammit taaton lattialle.
Askelt’ on piha pitempi,
Waja waaksoa isompi,
Kynnys hirttä korkiampi,
Kerran toisen kertoessa.”
Fästmö, du min unga syster,
Du min sång, min gröna stängel,
Gråt nu näftals dina tårar,
Göpentals din trånads vatten.
På din faders rena370 gårdar,
Droppar gråt på fostrarns gårdar,
På din faders stuggolf sjöar!
Gården räcker ett steg längre,
Farstun är ett spann förstorad,
Och ett stockhvarf högre tröskeln,
När en gång härnäst du kommer.”
Flickan suckade, den arma,
Drog med suckar efter andan,
Sorg i hennes barm sig lade,
Tåren steg i hennes öga.
Näftals gret hon sina tårar,
Göpentals sin trånads vatten
På sin faders rena371 gårdar,
Gret på fostrarns gårdar droppar,
På sin faders stuggolf sjöar;
Men i ord hon talte detta:
”Väl jag visste, väl jag trodde,
Väl jag tyckte i min lefnad,
Sade i min blomningsålder;
Icke är du än en jungfru
Under egen moders vårdnad,
Vid din fostrarinnas sköte;
Då först vore du en jungfru.
När en make hem du följde,
Neito parka huokaeli,
Huokaeli, henkäeli,
Suru syämmellen panihen,
Wesi silmillen wetihen.
.
Itki koprin kyyneleitä,
Kamaloin haluwesiä,
Ison pestyille pihoille;
Pisaret ison pihoille,
Lammit taaton lattialle.
.
Itse tuon sanoiksi saatti:
”Noinpa tiesin, noinpa luulin,
Noinpa arwelin ikäni,
Sanon kaiken kaswinajan:
Et sä neito ollekkana
. Oman wanhemman warassa,
Kantajasi kainalossa;
Äskenpä olisit neito
Mieholahan mennessäsi,
194
Fennica.indd 194
17.1.2019 14:54:59
�Viiestoista Runo — Femtonde Runan
Sic!
.
.
.
.
.
.
.
.
Jalka toinen kynnyksellä,
Toinen korjassa kosian;
Oisit päätäsi pitempi,
Korwallista korkiampi.
Tuota toiwoin tuon ikäni,
Katsoin kaiken kaswinajan,
Wuotin kun hyweä wuotta,
Katson kun kaunista keseä.
Nyt on lähtöni lähemmä,
Toiwoni toeksi saanut,
Saanut jalka kynnykselle,
Toinen korjahan kosian.
En lähekkänä ilolla,
Enkä riemulla eriä,
Tästä kullasta koista,
Iän nuoren istumasta.
Lähen hoikka huolissani,
Ikäwissäni eriän,
Sykysyisen yön sylihin,
Kewäisen kieran päälle,
Jott’ ei jalka jäällä tunnu,
Jalan isku iljankolla,
Hangella hamosen toimi;
Jott’ ei äiti ääntä kuule,
Eikä iso itkuani.
Mi liekkänä mieli muien,
Mieli muien morsianten?
Niin on mieli miekkosien
Kun kewäinen päiwän nousu,
Minun on mieleni polosen
Kuni myötäwän hewosen,
Tahi tamman kaupittawan,
Elikk’ ostetun orihin.
Niin on mieleni polosen
Kun syksynen yö pimiä,
Talwinen on päiwä musta.”
Satt din ena fot på tröskeln
Och den andra i hans släde,
Då först sköte du i höjden,
Blefve du ett hufvud högre.
Sådant var mitt hopp i lifvet,
Var mitt mål i blomningsåldern,
Som ett bördigt år förväntadt,
Motsedt som en vacker sommar.
Nu är ren min bortgång nära,
Och mitt hopp är nu besannadt,
Ena foten är på tröskeln,
Andra i min fästmans släde.
Dock ej vandrar jag med glädje,
Eller skiljer mig med jubel
Bort ifrån det gyllne hemmet,
Der jag sutit372 i min ungdom.
Med bekymmer far jag, späda,
Skiljer mig med saknad hädan,
Går i famnen af en höstnatt,
Färdas på en glansig våris,
Att ett spår ej syns på isen,
Icke fotens steg på halkan,
Ej min klädnings fläkt på drifvan,
Att min mor ej hör min stämma,
Ej min far min gråt förnimmer.
Hurdant tör då andras sinne,
Andra brudars sinne vara?
Sådant är de sällas sinne,
Som en gryning är om våren;
Men mitt sinne, mitt den armas,
Är som hästens, då den säljes,
Stoets, när det går i handel,
Eller hingstens, då den köpes.
Så mitt sinne är, den armas,
Som en dunkel natt om hösten,
Som en mulen dag om vintern.”
Niin sano emo tytölle,
Lausu wanhin lapsellensa:
”Et’ oo neiti milläkänä,
Så till dottren sade modren,
Talte till sitt barn den gamla:
”Flicka, var ej alls bekymrad,
195
Fennica.indd 195
17.1.2019 14:54:59
�Fennica: Kalevala
Castrén’s correction:
jufver ǁ juver.
.
.
.
.
.
.
.
.
Emon tuoma tuollakana,
Ei sinua suolle wiety,
Eikä ojalle otettu;
Sait miehen mitä paraimman,
Uroita uhkeimman,
Sait sepänki sen mokoman,
Itse tarkimman takojan.
Seppä syöpi selwän leiwän,
Selwemmän sepän emäntä.
Sait miehen metsän käwiän,
Uron korwen kolkuttajan,
Ei sen koirat koissa maata,
Pennut pehkussa lewätä.
Kolmasti tänä kewäinä
Nossut on nuotiotulilta,
Hawaunut hawusialta;
Kolmasti tänä kewäinä,
Hawu pään on harjaillut,
Warpa wartalon sukinnt.
Frukt utaf din moder, sörj ej!
Icke till ett kärr du föres,
Icke till en bäck du tages,
Nej, du fick en man, den bäste,
Fick den yppersta af kämpar,
Den i smide högst förfarne,
I sin slöjd förståndigaste –
Rena kakor äter smeden,
Ännu renare hans hustru –
Fick en man, som trifs i skogen,
Ströfvar käck i ödemarken.
Ej hans hundar ligga hemma,
Ej på strån hans valpar hvila.
Denna vår ren trenne gångor
Har han vid en stockeld vaknat,
Uppstått från ett granrisläger.
Denna vår ren trenne gångor
Hafva barr hans hufvud kammat,
Torra qvistar borstat honom.
Et’ oo neiti milläkänä,
Emon tuoma tuollakana,
Ompa meiän sulhosella
Sata sarwen kantajoa,
Tuhat tuojoa utaren,
Tuhat willan antajoa.
Flicka, var ej alls bekymrad,
Frukt utaf din moder, sörj ej!
Se din fästman äger hjordar,
Hundrade med horn i pannan,
Tusende med fulla jufver373,
Tusende med ull betäckta.
Et’ oo neiti milläkänä,
Emon tuoma tuollakana;
Ei ole tällä sulhosella
Ojawiertä otratonta,
Kangaswiertä kakratonta,
Wesiwiertä wehnätöntä.
Ompa tällä sulhosella
Purnonen joka purolla,
Aumanen joka aholla,
Lepikköiset leipämaina,
Wesakkoiset wehnämaina,
Kaikki rauniot rahana,
Kiwet pienet penninkinä.
Flicka, var ej alls bekymrad,
Frukt utaf din moder, sörj ej!
Icke äger denna fästman
Någon åbredd utan kornskörd,
Någon slätt, der hafra saknas,
Någon strand, ej sådd med hvete.
Se han har ju, denna fästman,
Vid hvar bäck en lår med spannmål,
Sädesstackar vid hvart svedland,
Alskog, der sitt bröd han bergar,
Småskog, der hans hvete frodas.
Mynt han får ur hvarje röse,
Och af klapperstenar pengar.
196
Fennica.indd 196
17.1.2019 14:54:59
�Viiestoista Runo — Femtonde Runan
.
.
.
.
.
.
.
Et’ oo neiti milläkänä,
Emon tuoma tuollakana;
Ompa tällä sulhosella
Pyyhyet pyräjämässä,
Wempelellä wieremässä,
Kuusi kullaista käkeä
Längillä lekuttamassa,
Rastahat iloitsemassa,
Rahkehilla laulamassa.
Flicka, var ej alls bekymrad,
Frukt utaf din moder, sörj ej!
Se han har ju, denna fästman,
Hjerpar, som med buller flyga,
Fladdrande, omkring hans loka,
Gyllne gökar, sex till talet,
Som uppå hans rankor sväfva,
Trastar, som med glädje dröja
Sjungade på okets remmar.
Wielä neuon neitoani,
Orpolastani opetan:
Morsian sisarueni,
Kapulehti laklueni!
Kuulestamma kun sanelen,
Waimo wanha lausuelen.
Tulet toisehen talohon,
Toisehen emän alahan,
Perehesen wierahasen;
Toisin toisessa talossa,
Toisessa emän alassa,
Perehessä wierahassa,
Ei niinkun omon koissa,
Oman wanhemman warassa.
Ännu råder jag min dotter,
Lär mitt barn, som från mig skiljes;
Fästmö du min unga syster,
Du min sång, min gröna stängel!
Höra må du, hvad jag säger,
Hvad den gamla qvinnan talar:
Till en annan gård du kommer
Der en annan mor befaller,
Kommer i ett okändt hushåll;
Annat är i andras gårdar,
Der en annan mor befaller,
Annat i ett okändt hushåll,
Ej som i den egnas boning,
Egna fostrarinnas vårdnad.
Ellös sie sinä ikänä,
Kuuna kullan walkiana,
Tawoton talohon mennö,
Miehueton mieholahan.
Talo tapoja kysywi,
Tapoja talo pahaki;
Mies on mieltä koittelewi,
Mies mieltä epäpätöki.
Aldrig må du i din lefnad,
Under månens gyllne klarhet,
Nalkas gården utan seder,
Utan make mannens boning.
Seder efterfrågar gården,
Seder, om den än är dålig,
Lynnet efterkänner mannen,
Lynnet, om han än är duglös.
Noita sie kowin waroa
Ukon luista leukaluuta,
Anopin kiwistä kieltä,
Kyyn kylmiä sanoja,
Naon niskan nakkeloita.
Jos ukko susi supussa,
Sådant bör du noggrant väja:
Gubbens käke hvass och benig,
Gubbens tunga, skarp som stenen,
Svågerns kalla ord, och systerns
Spotska kastning med sin nacke.
Om en varg i vrån är gubben,
197
Fennica.indd 197
17.1.2019 14:54:59
�Fennica: Kalevala
Runeberg 1836: Rör
dig icke utan hufva, /
Stöka icke utan förklä (lines 245−246).
Runeberg 1836: då.
.
.
.
.
.
.
.
Akka karhu karsinassa,
Kyty kyinä kynnyksellä,
Nato nauloina owella;
Sama armo antaminen,
Alemma kumartaminen,
Kun ennen emon koissa,
Oman wanhemman warassa,
Taattoa kumartaminen,
Weljeä waroaminen.
Gumman som en björn i stugan,
Svågern som en orm på tröskeln,
Systern som en spik i dörren;
Bör dock samma aktning gifvas,
Samma ödmjukhet bevisas,
Som i eget hem tillförne,
I din egen moders vårdnad,
Samma vördnad för den gamle
Och för brodren samma aktning.
Kuule neiti kun sanelen,
Waimo wanha lausuelen;
Piä tarkat hiiren korwat,
Teräwät jalat jäniksen,
Nisät nuoret notkuttele,
Kaula pesty kaarruttele,
Niinkun tuore tuomen latwa,
Wasta kaswawa kataja.
Elä suihka sutsunatta,
Eläkä räämi rätsinättä,
Elä kengättä kehaja.
Hör du jungfru hvad jag säger,
Hvad den gamla qvinnan talar:
Lyss med mössets skarpa öra,
Rörs med harens snabba fötter,
Håll den unga barmen smidig,
Böj den rena hvita halsen,
Som sin topp den friska häggen,
Sina qvistar enen böjer.
Rör dig icke utan klädning,
Stöka icke utan linne,374
Gå ej utan skor på foten.
Kuule wielä kun sanelen,
Waimo wanha lausuelen;
Laai willaset hamuet
Yhen willan kylkyestä,
Keitä otraset oluet,
Makujuomat maltahiset,
Yhen otrasen jywästä,
Kolmen puisen poltakselta.
Pese penkit illoin, aamuin,
Pöyät keskipäiwälläki,
Lattia wesin walellos
Wiikon päästä wiimmestäki.
Hör du375 ännu hvad jag säger,
Hvad den gamla qvinnan talar:
Laga dina ylle-kjortlar
Af en enda tapp af ullen,
Koka ock ett mustigt kornöl,
En till smaken ljuflig maltdryck,
Af ett enda korn i brygden,
Med blott trenne trän till brasa.
Tvätta bänkar qväll och morgon,
Bordet äfven midt på dagen,
Skölj också med vatten golfvet,
Allrasist när veckan slutat.
Kuule wielä kun sanelen,
Waimo wanha lausuelen;
Ei joua talonen waimo
Aina pirtissä asua.
Käyä on kujat kuurullansa,
Hör då ännu hvad jag säger,
Hvad den gamla qvinnan talar:
Ej har gårdsvärdinnan stunder
Att i pörtet ständigt vistas.
Nedböjd skall hon trampa tågen,
198
Fennica.indd 198
17.1.2019 14:54:59
�Viiestoista Runo — Femtonde Runan
.
.
.
.
.
.
.
.
Lääwät länkämöisillänsä,
Sieltä toimeta tupahan,
Siell’on lapsi itkemässä,
Pieni peitetten sisässä,
Eikä lausu lapsi rukka,
Saata kieletön sanoa,
Onko wilu taikka nälkä,
Ennen kun tulewi tuttu,
Elikk’ äitin ääni saapi.
Lutad i sin ladgård syssla,
Dädan sen till stugan skynda,
Der har barnet börjat gråta,
Späda barnet i sitt täcke.
Icke kan det arma tala,
Icke har det ord att säga,
Om det fryser eller hungrar,
Förr än den bekanta kommer,
Moderns röst dess öra hinner.
Kuule wielä kun sanelen,
Waimo wanha lausuelen;
Piä lusikat luwussa,
Astiasi arwelussa,
Jott’ ei kasit kanneltaisi,
Linnut liiat peitettäisi;
Pyhät on pihlajat pihalla,
Pyhät oksat pihlajassa,
Marjaset sitäi pyhemmät.
Hör då ännu hvad jag säger,
Hvad den gamla qvinna talar:
Håll i räkning dina skedar,
Haf på dina käril reda,
Att ej kattor dem må släpa,
Luftens fåglar gömma bort dem.
Helgade må gårdens rönnar,
Qvistarna på dem sig vara,
Ännu heligare bären.
Sulho wiljon weljyeni!
Ellös sie meiän kanoa
Wiekö wehma huhmarelle,
Panko parkin surwontahan,
Olkileiwän leiwontahan,
Petäjäisen pieksäntähän.
Wieös sie meiän kanoa,
Wieös wiljamättähälle,
Otrapurnon purkajaksi,
Wilja wiploin wiiliäksi.
Pannos sie meiän kanoa
Leiwän paksun paistajaksi,
Wehnäleiwän leipojaksi,
Taikinan taputtajaksi.
Brudgum, du min gode broder!
Ej må du vår unga dufva
Föra till en nödbröds mortel,
Ställa för att stampa barkbröd,
Att af agnar baka kakor,
Eller tallens safva krossa.
Nej vår dufva må du föra
Till en tufva rik på näring,
Till att ösa korn ur lårar
Och i bitar skära rätter;
Nej vår dufva må du ställa,
För att grädda tjocka kakor,
För att baka bröd af hvete,
För att klappa rena degar.
Sulho wiljon weljyeni!
Ellös sie meiän kanoa
Opastello orjan ruoskin,
Nahkaruoskin naukuttao,
Witsoin wiisin winguttao,
Brudgum, du min gode broder!
Ej må du vår unga dufva
Visa väg med slafvens piske,
Tvinga med en rem att klaga,
Med en knippa ris att qvida,
199
Fennica.indd 199
17.1.2019 14:54:59
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
Waljan päällä wanguttao.
Tiesi neittä, tiesi nuorta,
Tiesi neien nuorta mieltä;
Neuo neittä wuotehella,
Opeta owen takana,
Wuosi kausi kummassakin
Yksi wuosi suusanalla,
Toinen silmän iskemällä,
Kolmansi jalan polulla.
Kun ei sitte siitä huoli,
Tuostakana ei totelle,
Ota ruoko ruowostosta,
Saraheinä kankahalta;
Saran syrjällä syseä,
Korahuta korttehella,
Ruoskasella ruokosella,
Witsasella willasella.
Med din töm att yttra jämmer.
Såg du flickan, såg du jungfrun,
Såg du flickans unga sinne!
Visa henne då du hvilar,
Lär vid sluten dörr den unga,
Fortfar så ett år igenom,
Ett år lär med ord allenast,
Blott med ögats blink, det andra,
Trampa foten lätt, det tredje.
Om hon detta icke aktar,
Icke efterföljer sådant,
Tag dig då ett rör ur hvassen,
Tag ett starrgräs då från fältet,
Stöt med stängelns spetsar henne,
Aga henne med ett skäfte,
Med en piske af ett rörstrå,
Med ett ris af ylle viradt.
Kun ei wielä siitä huoli,
Tuostakana ei totelle,
Ota witsa wiiakosta,
Oksa koiwun onkelmosta,
Tuoppa turkin helman alla,
Talon toisen tietämättä;
Sillä hauo hartioita,
Pehmitä perälihoja,
Ellös silmiä siwellö,
Elä kolmia koseta;
Tuostapa kyty kysyisi,
Tuosta appi arweleisi:
Onko se suen repimä,
Wai on karhun kaiwelema?”
Om hon då ej aktar detta,
Icke efterföljer sådant,
Tag dig då ett ris ur skogen,
Tag ur dälden då en björkqvist,
Bär den under pelsens skörte,
Att en annan gård ej ser den.
Värm med detta hennes skuldror
Och gör ryggen mjuk med detta.
Rigta ej ett slag mot ögat,
Och vid örat rör ej heller;
Dervid kunde svågern fråga,
Dervid ock en svärfar mena:
Monne vargen henne rifvit,
Eller björnen skrapat henne?”
Neiti parka huokasekse,
Huokasekse, henkäsekse,
Suru syämelle panihen,
Wesi silmille wetihen,
Itse itkulle hyräyty,
Sanan wirkko, noin nimesi:
Flickan suckade, den arma,
Drog med suckar efter andan,
Sorg i hennes barm sig lade,
Tåren steg i hennes öga;
Och hon brast i gråt och talte,
Yttrade ett ord och sade:
200
Fennica.indd 200
17.1.2019 14:54:59
�Viiestoista Runo — Femtonde Runan
.
.
.
.
.
.
.
”En minäkän ennen ollut
Mustin muita neitosia,
Kalpeampi ween kaloja;
Tulin muita mustemmaksi,
Kalpeammaksi kaloja.
”Icke var jag dock tillförne
Mörkare än andra jungfrur,
Blekare än vattnets fiskar;
Mörkare jag blef än andra,
Blekare än vattnets fiskar.
Millä maksan mammon maion,
Millä isoni hywyyen?
Kiitän mä iso sinua
Entisistäni eloista,
Parahimmista paloista,
Murkkinoista muinosista.
Hur betalar jag min moders
Mjölk, och hur min faders godhet?
Dig jag säger tack, min fader,
För min hittills funna bergning,
För de bästa bitars gåfva,
För den föda förr jag njutit!
Kiitän mä emo sinua
Nuorra tuuwiteltuasi,
Pienosna pieltyäsi,
Maion ruokiteltuasi.
Dig jag säger tack, min moder,
Som mig vaggat i min barndom,
Burit mig som späd i famnen,
Och din barm mig räckt till näring!
Kiitän mä koko perehen,
Kaikki kaswinkumppalini,
Joien joukossa elelin,
Kaswon kanssa kaswinajan.
Er jag tackar, gårdens husfolk,
Goda barndomsvänner alla,
Jemte hvilka här jag lefvat,
Vuxit i min blomningsålder.
Lähen nyt tästä kun lähenki,
Tästä kullasta koista,
Ison saamasta salista,
Äitin kestikellarista.
Jää nyt pirtti terweheksi,
Pirtti lautakattoinesi;
Hywä on toiste tullakseni,
Kaunis kaaputellakseni.
Jää nyt sintsi terweheksi,
Sintsi lautasiltoinesi;
Jääppä piha terweheksi,
Piha pihlajaisinesi.
Jätän kaikki terweheksi
Maat ja metsät marjoinensa,
Järwet saoin saarinensa,
Kankahat kanerwinensa.”
Nu alltså jag måste resa,
Fara från det gyllne hemmet,
Från min faders sal, min moders
Alltid gästfritt öppna boning.
Blif då qvar i lugn, o pörte,
Pörte, med ditt tak af bräder,
Godt det blir att återkomma,
Kärt att en gång än här vandra.
Blif då qvar i lugn, o farstu,
Farstu, med ditt golf af bräder,
Blif i ostörd ro der ute
Gård, med dina ljufva rönnar.
Er i fridens hägn jag lemnar
Länder, bäruppfyllda skogar,
Träsk, med edra hundra holmar,
Hedar med er ljung bevuxna.”
201
Fennica.indd 201
17.1.2019 14:54:59
�Fennica: Kalevala
Castrén’s correction:
kulet uti ǁ kulet under. Runeberg 1836:
kulit att i slädan
vara.
Derpå smeden Ilmarinen
Slängde flickan i sin släde,
Tog till ordet sjelf och sade:
”Far då väl, du Pohjas boning!
Blifven alla qvar i trefnad,
Alla backens smärre tallar,
Alla höga trän i skogen,
Alla enar uppå fälten,
Bär, som växa uppå marken,
Telningar, som gro i vattnet,
Alens qvistar, björkens näfverm
Granens rötter, furans stubbar!
Sillon seppo Ilmarinen
Koppo neien korjahansa,
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Jää nyt Pohjola hywästi,
Jääkäi kaikki terweheksi,
Kaikki mäntyset mäellä,
.
Puut pitkät petäikössä,
Katajatki kankahilla,
Kaikki maassa marjan warret,
Wesatki ween sisässä,
Lepän lehwät, koiwun kuoret,
. Kuusenjuuret, terwas kannot.”
.
.
.
.
.
Ajoa kahattelewi
Noita Pohjan rannikoita,
Simosalmien siwutse,
Hietaharjun hartiotse;
Käsi ohjassa orosen,
Toinen neitosen nisissä,
Jalk’ on laialla rekosen,
Toinen neion reitosilla.
Och med dån han färdas framåt,
Åker öfver Pohjas stränder,
Långsmed Simosalmis bräddar,
Långsmed skuldrorna af åsen.
Med sin ena hand vid tömmen,
Och vid flickans barm den andra,
Ena foten utom slädan,
Och vid flickans knä den andra.
Neito parka huokasekse,
Huokasekse, henkäsekse:
”Wilu on olla wiltin alla,
Kolkko korjassa eleä.”
Flickan suckade, den arma,
Drog med suckar efter andan:
”Kallt mig tyckes under fällen,
Kulet uti376 släden vara.”
Ajo matkoa wähäsen,
Pikkuruisen piirahteli;
Neiti päätänsä kohotti,
Kysytteli, lausutteli:
”Mi on tästä poikki juossut,
Ku on kurja kulkenunna?”
Och han far ett stycke framåt,
Åker blott ett litet stycke;
Jungfrun lyfter opp sitt hufvud,
Talar då och säger detta:
”Hvem har sprungit här tvärsöfver,
Hvilken usling har här vandrat?”
Itse seppo Ilmarinen
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Jänö on tästä poikki juossut,
Jänön poika polkutellut.”
Sjelf då smeden Ilmarinen
Yttrade ett ord och sade:
”Haren sprungit här tvärsöfver,
Harens son har trampat spåren.”
202
Fennica.indd 202
17.1.2019 14:54:59
�Viiestoista Runo — Femtonde Runan
.
.
.
Neiti tuon sanoiksi wirkki:
”Parempi olisi olla,
Parempi olettelisi,
Jänön juoksewan jälillä,
Koukkupolwen polkumilla,
Kuni korjassa kosian.”
Jungfrun tog till ordet åter;
”Bättre vore det att vara,
Bättre stod jag ut att vara
I den snabba harens fotspår,
På hans viga fötters stigar,
Än som här i friarns släde.”
Sillon seppo Ilmarinen
Murti suuta, wäänti päätä,
Murti mustoa hawenta,
Ajoa kahattelewi;
Ajo matkoa wähäsen,
Pikkuruisen piirahteli.
Neiti päätänsä kohotti,
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Mi on tästä poikki juossut,
Ku on kurja kulkenunna?”
Derpå smeden Ilmarinen
Vred sin mun och rörde hufvet,
Skakade det svarta håret,
Och med dån han åker framåt,
Och han far ett stycke framåt,
Åker blott ett litet stycke,
Jungfrun lyfter opp sitt hufvud,
Talar då och säger detta:
”Hvem har sprungit här tvärsöfver,
Hvilken usling har här vandrat?”
Det är smeden Ilmarinen,
Sjelf han yttrar sig och säger:
”Räfven sprungit här tvärsöfver,
Räfven på sin färd har skridit.”
Se on seppo Ilmarinen
.
Itse wastaten sanowi:
”Repo on tästä poikki juossut,
Kettu käyä kelkytellyt.”
.
.
.
Neiti tuon sanoiksi wirkki:
”Parempi olisi olla,
Parempi olettelisi,
Rewon juoksewan reessä,
Ketun käyän kelkkasessa,
Kuni korjassa kosian.”
Jungfrun tog till ordet åter:
”Bättre vore det att vara,
Bättre stod jag ut att vara
I den qvicka räfvens fardon,
I hans kälke under färden,
Än som här i friarns släde.”
Sillon seppo Ilmarinen
Murti suuta, wäänti päätä,
Murti mustoa hawenta,
Ajoa kahattelewi;
Ajo matkoa wähäsen,
Pikkuruisen piirahteli,
Neiti päätänse kohotti,
Kysytteli, lausutteli:
”Mi on tästä poikki juossut,
Ku on kurja kulkenunna?”
Derpå smeden Ilmarinen
Vred sin mun och rörde hufvet,
Skakade det svarta håret,
Och med dån han åker framåt,
Och han far ett stycke framåt,
Åker blott ett litet stycke;
Jungfrun lyfter opp sitt hufvud,
Frågar då och säger detta:
”Hvem har sprungit här tvärsöfver,
Hvilken usling har här vandrat?”
203
Fennica.indd 203
17.1.2019 14:54:59
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
Itse seppo Ilmarinen
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Karhu on tästä poikki juossut,
Ohto juosta jolkutellut.”
Sjelf då smeden Ilmarinen
Yttrade ett ord och sade:
”Björnen sprungit här tvärsöfver,
Ohto på sin färd har lunkat.”
Neiti tuon sanoiksi wirkki:
”Parempi olisi olla,
Parempi olettelisi,
Kontion kiwikolossa,
Karhun louhikammarissa,
Kun tämän kosian reessä.”
Jungfrun tog till ordet åter:
”Bättre vore det att vara,
Bättre stod jag ut att vara,
Uti björnens stenrösgrotta,
I hans kammare af hällar,
Än som här i friarns släde.”
Itse seppo Ilmarinen
Murti suuta, wäänti päätä,
Murti mustoa hawenta,
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Elä huoli neiti parka,
Kun saat kosian kotihin,
Syöt sä weitsettä lihoa,
Juot olutta kauhasetta.”
Sjelf då smeden Ilmarinen
Vred sin mun och rörde hufvet,
Skakade det svarta håret,
Yttrade ett ord och sade:
”Var ej sorgsen, arma jungfru,
När du hinner friarns boning,
Kött förutan knif du äter,
Dricker öl förutan skopa.”
Ajawi kahattelewi
Noita Wäinölän ahoja,
Kalewalan kankahia;
Wirkku juoksi, matka joutu,
Reki wieri, tie lyheni,
Jalas paasinen patsasi,
Aisa koiwunen kolasi,
Kapla tuominen kalahti,
Jo kohta koti näkywi,
Omat tuwat tupruawi.
Och han åker fram med buller
Öfver Wäinös svedjelunder,
Öfver Kalevalas slätter.
Trafvarn sprang och färden framled,
Släden skrann och vägen aftog,
Buller gaf den hårda meden,
Björken ljöd i fimmelstången,
Häggen knarrade i fjättran. –
Om en stund är hemmet synligt,
Stiger rök ur egna stugor.
204
Fennica.indd 204
17.1.2019 14:54:59
�Kuuestoista Runo — Sextonde Runan
Kuuestoista Runo.
Sextonde Runan.
Jo kumu kujalta kuulu,
Kuulu luota ruoskan roiske,
Rannalta reen ratsina,
Aisan kalke kaiwotieltä.
.
.
.
.
.
Nu ett gny från tåget hördes,
Nära piskens smällar ljödo,
Slädens rassel ljöd från stranden,
Stängers brak från gårdens brunnsväg.
Itse äiti Ilmarisen
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Se on poikani rekonen;
Jo tulewi Pohjolasta.
Käkyet kukahtelewi
Korjan kirjawan kokalla,
Orawat samoelewi
Aisoilla waahterisilla,
Tetryet kukertelewi
Päällä luokin kyynäppäisen.
Sjelf nu Ilmarinens moder
Yttrade ett ord och sade:
”Det är sonens vackra släde,
Ren från Pohjola han kommer.
Vackra gökarna de gala
Fram uppå den granna korgen,
Ekorrarna377 skyndsamt ila
Långsmed stängerna af lönnträd,
Sköna orrarna de kuttra
På hans loka, gjord af almen.
Kylä uotti uutta kuuta,
Miero päiwän nousentoa,
Lapset maata mansikkaista,
Telat terwaista wenettä,
Mie on uotin poikoani,
Poikoani, minnoani.
Byn har bidt på månens skifte,
Solens uppgång folket väntat,
Barnen mark med smultron färgad,
Rullarna en tjärad farkost;
Jag min son allenast väntat,
Sonen och hans unga hustru.
Lähes nyt kohti näitä maita,
Kohti näitä kartanoita,
Ison saamille tuwille,
Wanhemman warustamille.”
.
Castrén’s correction:
ekorrarna ǁ ekorarna.
Nu du må dig hitåt vända,
Komma hit till dessa gärdar,
Stugor af din fader byggda,
Redda af den ålderstegna.”
Se on seppo Ilmarinen
Jo kohti kotia läksi,
Ison saamille pihoille,
Wanhemman warustamille;
Laialla sinikeränen,
Toisella punakeränen.
Keskellä kesäreponen.
Sjelf han smeden Ilmarinen
Vänder nu sin kosa hemåt,
Till af fadren byggda gårdar,
Af den ålderstegne redda.
Slädens begge sidor prydas
Utaf nystan blå och röda,
Mellan dem en räf är målad.
205
Fennica.indd 205
17.1.2019 14:55:00
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
Sano äiti Ilmarisen:
”Sulho wiljon weljyeni!
Käwitkö tiesi terwehenä,
Matkasi imantehena,
Saitko neien, woitko linnan,
Sorritko sotiweräjän,
Haukutitko linnan hallit,
Itketitkö linnan immet,
Nauratitko linnan naisen,
Lewititkö neien lemmen,
Anopissa käyessäsi,
Apen luona ollessasi?
Sade Ilmarinens moder:
”Brudgum, du min gode broder!
Har nu frisk och sund du färdats,
Har du gjort en ljuflig resa?
Fick du jungfrun, vann du borgen,
Krossade du stridens portar?
Fick du hundarna att skälla,
Fick du borgens mör att gråta,
Fick du flickan till att skratta,
Vann du unga jungfruns kärlek,
När din svärmor du besökte,
Då du dröjde hos din svärfar?”
Jo tuon nään kyselemättä,
Arwoan anelematta;
Jo on sotka suojassasi,
Kana kainaloisessasi.
Men jag ser det, hvarför fråga?
Märker det, hvarför då spörja?
Visst är knipan i din värjo,
Dufvan uti dina armar.
Kenpä toi tämän walehen,
Sulhon tyhjin tulleheksi,
Ratsun jouten juosseheksi?
Eipä sulho tyhjin tullut,
Eikä ratsu jouten juossut;
On mitä oron weteä,
Liinaharjan liikutella.
Vem bar hit det falska budskap,
Att vår fästman tom har kommit.
Att förgäves hästen sprungit?
Tom ej kom vår fästman åter,
Hästen icke sprang förgäfves.
Något hingsten har att draga,
Den hvitmanige att föra.
Nouse nyt korjasta koria,
Hywä lahja laitiosta.
Nouse ilman nostamatta,
Ylene ylentämättä;
Jos on nuori nostajasi,
Ylpiä ylentäjäsi.
Pole jalka jalaksella,
Toinen poikkipuolisella;
Astu tietä temminkäistä,
Maata maksan karwallista,
Sikasen silittämäistä,
Porsahaisen polkomaista,
Lampahan latsottamaista,
Hewon harjan hieromaista.
Stig, du sköna, nu ur släden,
Ur dess korg, du goda gåfva;
Res dig, utan att du lyftas,
Höj dig, utan att du höjes,
Om han är för ung, som lyftar,
Och för stolt, som höjer upp dig.
Ställ på meden ena foten
Och den andra uppå tvärträ’t,
Gå uppå den dunkla vägen,
På den lefverlika marken,
Som är slätad utaf suggan,
Trampad utaf lilla grisen,
Utaf fårets fötter jemnad
Och af hästars manar gniden.
206
Fennica.indd 206
17.1.2019 14:55:00
�Kuuestoista Runo — Sextonde Runan
.
.
.
.
.
.
Astu hanhen askelilla,
Taputa tawin jaloilla,
Noilla pestyillä pihoilla,
Kaunihilla kartanoilla,
Apen saamilla pihoilla,
Anopin asettamilla,
Kyyn kyllä polkemilla,
Naon aina astumilla.
Stig med dufvans nätta fötter,
Trippa som en årta trippar,
Uppå dessa rena gårdar,
Gårdar herrliga och sköna,
Hvilka här din svärfar tillredt
Och din svärmor bragt i ordning.
Ofta svågern på dem vandrat,
Svägerskan beträdt dem ständigt.
Astu sintsiä sileätä,
Sorsanluista sotkuttele;
Jo täällä tänä kesänä,
Tänä suurena suwena,
Owet aina aukieli
Owellista aukiaista;
Käkäset käsertelihen
Sormuskättä sulkiaista;
Kynnykset kykertelihen
Hienohelman hempujaista.
Gå nu i den släta farstun,
Farstun utaf andben fogad.
Redan uppå denna sommar,
Sommarn, som så långsamt skridit,
Dörrarna sig städse öppnat,
Väntande på öppnarinna;
Dörrars handtag ofta knarrat
Efter ringprydd slutarinna,
Trösklarna sig städse nedböjt
För den stoltas fina fållar.
Jo täällä tänä kesänä,
Tänä suurena suwena,
Siwuin sintsi siirtelihen
Sintsillistä siiwojaista;
Perin pirtti pyörähteli
Pirtillistä pyyhkiäistä.
Redan uppå denna sommar,
Sommarn, som så långsamt skridit,
Här sig farstun sidlängs flyttat,
Väntande på städarinna;
Stugan vändt sig om af längtan
Efter den, som golfvet sopar.
Jo täälla tänä kesänä,
Tänä suurena suwena,
Silta soitti sorsanluinen
Sillallista seisojaista;
Laki kultanen kulisi
Laen alla astujaista;
Ikkunat ilottelihen
Ikkunaisen istujaista.
Redan uppå denna sommar,
Sommarn, som så långsamt skridit,
Andbens golfvet ofta ljudit
För den, som skall stå på golfvet;
Gyllne taket ofta klingat
För den, som skall gå derunder;
Fönstren över den sig fröjdat,
Som skall invid fönstret sitta.
Jo täällä tänä kesänä,
Tänä suurena suwena,
Aittaset alentelihen
Aitallista aukojaista;
.
Redan uppå denna sommar,
Sommarn, som så långsamt skridit,
Loften sänkt sig ofta neder
För den, som skall loften öppna;
207
Fennica.indd 207
17.1.2019 14:55:00
�Fennica: Kalevala
Castrén’s correction:
stallen ǁ ställen.
.
.
.
.
.
.
Lääwäset lähentelihen
Lääwällistä lääniäistä;
Tanhuaiset taantelihen
Tanhuallista tawia.
Boskaps-stallen378 ofta närmat
Sig till den, som dem skall sköta,
Fähusgårdar vikit undan
För den årta, dem skall trampa.
Jo täällä tänä kesänä,
Tänä suurena suwena,
Aion ammo aikalehmä
Aikawihkon antajaista;
Mäkähti kewätkaritsa
Palasen parantajaista;
Kesäuuhi ullotteli
Heinän hienon heittäjäistä.
Redan under denna sommar,
Sommarn, som så långsamt skridit,
Goda kon här tidigt bölat
Mot den, som skall knippen gifva,
Vårens lam har bräkt här tidigt
Mot den, som skall maten öka;
Sommar-tackan ropat efter
Den, som fina hö’t skall räcka.
Terwe nyt piha täysinesi,
Piha wierahaisinesi,
Ulkonen urohinesi!
.
Hell dig gård med all din fullhet,
Hell er gäster uppå gården,
Hell er yttre gårdens kämpar!
Terwe wajo täysinesi,
Wajo wierahaisinesi,
Tuohikatto kansoinesi.
Hell dig trappa med din fullhet,
Hell er gäster uppå trappan,
Hell dig skara under taket!
Terwe pirtti täysinesi,
Pirtti wierahaisinesi,
Lauta katto lapsinesi.
Hell dig stuga med din fullhet,
Hell er gäster uti stugan,
Hell er barn inunder taket!
Terwe kuu, terwe kuningas,
Terwe nuori naimakansa.
Eipä täss’ oo ennen ollut,
Eikä ennen, eikä eilen,
Tämän joukon juoleutta,
Tämän kansan kauneutta.
Hell dig måne, hell dig konung,
Hell dig unga bröllops-skara!
Icke har förut här varit,
Icke förr, i går ej heller,
Sådan stolt och prydlig skara
Och en folkhop, skön som denne.
Sulho wiljon weljyeni!
Osotteles ostettusi,
Saoin markoin maksettusi,
Tuhansin lunastettusi.
Toitko sen, jonka käkesit?
Käkesit käkösen tuoa,
Maalta walkian walita,
Brudgum, du min gode broder!
Visa fram din köpta maka,
Den med hundra marker lösta,
Den med tusende betalta.
Har du hemtat, den du ärnat?
Dufva ärnade du hemta,
Mjellhvit mö i landet välja,
208
Fennica.indd 208
17.1.2019 14:55:00
�Kuuestoista Runo — Sextonde Runan
.
.
.
.
.
.
Kuletella kukkulaisen.
Jo tuon nään kyselemättä,
Arwoan anelematta,
Toit käkösen tullessasi,
Maalta walkian walitsit,
Kulettelit kukkulaisen.
Bringa med dig fager blomma.
Men jag ser det, hvarför fråga?
Märker det, hvarför då spörja?
Visst har du en dufva hemtat,
Mjellhvit mö i landet utvalt,
Bragt med dig en fager blomma.
Hywä mutso, kaunis mutso,
Mutso walkian werewä!
Hywinpä koissa kuuluit,
Tyttönä ison koissa,
Hywin kuulu kuun ikäsi
Miniänä mieholassa.”
Goda fästmö, sköna fästmö,
Du mjellhvita, fagra fästmö!
Väl du var i hemmet frejdad,
Flicka än i faders huset;
Låt dig alltid väl bli frejdad,
Såsom gift, i mannens boning.”
Siitä äiti Ilmarisen
Syötti, juotti wierahia.
Syötti suin sulassa woissa,
Koprin kuorekokkaroissa,
Noita kutsuwierahia,
Kutsuloille kunnioiksi.
Jo oli wiikon juomat pantu,
Saatu otraset oluet,
Noille kutsuwierahille,
Kutsuloille kunnioiksi.
Oipa kupit kukkusilla,
Wait warpalaitehilla,
Oli kystä kyllin syöä,
Kyllin syöä, kyllin juoa,
Noilla kutsuwierahilla,
Kutsuloille kunnioiksi.
Derpå Ilmarinens moder
Fägnade med mat och drycker
Alla bjudna bröllopsgäster,
Att de kära gäster hedra.
Deras mun i smör sig rörde,
Näfvarna bland fisk-piroger.
Länge bryggd ren drycken varit,
Goda ölet länge färdigt
Åt de bjudna bröllopsgäster,
Till de kära gästers heder.
Rågade der kärlen voro,
Faten upp till brädden fyllda;
Der fanns ymnigt till att äta,
Till att äta, till att dricka
För de bjudna bröllopsgäster,
Till de kära gästers heder.
Jo huuhto humala parran,
Waahti parran walkoali,
Olut juoksi orren päästä,
Sima waarnojen sisästä,
Noille kutsuwierahille,
Kutsuloille kunnioiksi.
Humlans saft nu munnen sköljde,
Hvitt af ölets skum var skägget,
Ölet rann från sparrens ända,
Mjödet ifrån spikars gömmen
Åt de bjudna bröllopsgäster,
Till de kära gästers heder.
Kukapa tuossa kukkujaksi,
Lailliseksi laulajaksi?
.
Hvem blef der väl bedd att sjunga,
Bedd att sånger skickligt qväda?
209
Fennica.indd 209
17.1.2019 14:55:00
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
.
Waka wanha Wäinämöinen,
Laulaja iän ikuinen,
Itse lauluille rupesi,
Töille wirtten työntelihen.
Sanowi sanalla tuolla,
Lausu tuolla lausehella:
”Eipä täss’ oo ennen ollut,
Eikä warsin wasta liene,
Tämän sulhon tenhoutta,
Tämän morsion somuutta,
Tämän tukun turpeutta,
Nuorison imartuetta.
Gamle trygge Wäinämöinen,
Den evärdelige sångarn,
Sjelf han börjar på att qväda,
Sig till sångens värf förfogar.
Höjande sin röst han säger
Och med dessa orden talar:
”Icke har förut här varit,
Tör härnäst ej heller komma
Sådan stor och ståtlig fästman
Och en brud så nätt som denna,
Icke sådan prydlig skara,
Ej en ungdom så behaglig.
Ketäpä mä tässä kiitän?
Emännän mä ensin kiitän.
Kenpä täss’ eho emäntä?
Ilmarin eho emäntä.
Pannut on otraset oluet,
Makujuomat maltahiset,
Imelät hänen itunsa,
Makiat on maltasensa,
Ei oo iskulla itunsa,
Eikä maalla maltasensa.
Hvem skall här jag först nu prisa?
Först må jag värdinnan prisa;
Hvem är gunstiga värdinnan?
Det är Ilmaris värdinna.
Hon af korn har bryggt oss ölet,
Gjort af malt den ljufva drycken.
Hennes säd är söt och smaklig,
Smakligt är hos henne maltet;
Ej värdinnans säd är smaklös,
Ej är maltet kärft och unket.
Ei hän surrunna susia,
Pelännyt metsän petoja,
Mallasteitä matkatessa,
Saunahan samotessansa.
Ei hän koukulla kohinut,
Aina koprilla kohenti,
Kämmenellä käännätteli,
Sowitteli sormillansa.
Hvarken fruktade hon vargar,
Eller andra skogens villdjur,
När hon gick att se på maltet,
Hastade till rökfull stuga.
Ej med krok hon maltet rörde,
Rörde alltid om med händer,
Vände det med sina näfvar,
Jemkade med sina fingrar.
Itse leipo leiwät suuret,
Isot talkkunat taputti,
Hywän joukon juominkihin,
Hywän rahwahan remuhun;
Syötti wierahat wälehen,
Nosti leiwät leppiästi.
Sjelf hon bakat stora bröden
Och de tjocka kakor klappat
Till den goda skarans gille,
För att fröjda goda folket;
Skyndsamt har hon maten framlagt,
Gladt och vänligt bröden burit.
210
Fennica.indd 210
17.1.2019 14:55:00
�Kuuestoista Runo — Sextonde Runan
Emännän mä ensin kiitin,
Kiitän itsensä isännän.
Kenpä täss’ on pää pätewä,
Päiwän päällinen omena?
Ilmarin iso isäntä,
Se täss’ ompi pää pätewä,
Päiwän päällinen omena.
Nu jag har värdinnan prisat,
Skall så värden sjelf ock prisa.
Hvem är hufvudet för skaran,
Det mot solen vända äpplet?
Ilmari den store värden,
Han är hufvudet för skaran,
Det mot solen vända äpplet.
Se on suolta suojat saanut,
Suojat saanut, hirret tuonut,
Seinät salwanut salolta,
Hirret hirmulta mäeltä,
Malot marjakankahilta,
Tuohet tuomiwaaran päältä,
Ruotehet roweikolta,
Sammalet sulilta soilta.
Pannut on penkin pensaista,
Pannut paikalle hywälle,
Asettanut ankaralle.
Han ju hit har husen skaffat
Och allt virke till dem hemta,
Släpat väggarna från skogen,
Stockarna från stora backen,
Takets bräder ifrån bärmon,
Näfret från häggbergets höjder,
Sprötena från stenig jordmon,
Mossan från de öppna kärren;
Har af buskar bänken lagat,
Ställt den på ett lämpligt ställe,
På en stadig plats den fästat.
Jo itse isännän kiitin,
Wuota kiitän patwaskani.
Ken on pantu patwaskaksi,
Ken otettu oppahaksi?
Kylän paras patwaskana,
Kylän onni oppahina.
Så jag värden sjelf har prisat,
Skall nu ock vår talman prisa.
Hvem är här till talman utsedd,
Hvem är vald att vägen visa?
Talman är i byn den bäste,
Byens sällhet vägen visar.
.
Ompa meiän patwaskalla
Paita päällä palttinainen.
Pääll’ on haljakka sininen,
Päällä paian palttinaisen;
Helmat hietoa wetäwät,
Maata maksan karwallista.
Denna talman bär på kroppen
Skjorta utaf fina linnet
Och en blå kaftan af vadmal,
På den fina linne-skjortan.
Fållarna i sanden släpa,
På den lefverlika marken.
.
Päälle on ussakka utunen,
Päällä haljakan sinisen;
Se on Kuuttaren kutoma,
Päiwättären keträämä,
Kesäuuhen untuwista,
Gördel fin har denna talman
Kring den blåa vadmals-rocken –
Gördel väfd af Månens dotter
Och af Solens dotter spunnen
Utaf fjun från sommar-tackan,
.
.
.
.
.
211
Fennica.indd 211
17.1.2019 14:55:00
�Fennica: Kalevala
Castrén has omitted
the line.
Talwilampahan takuista,
Ajalla tulettomalla,
Tulen tietämättömällä
.
.
.
.
.
.
.
Utaf ull från vinter-fåret
På en tid, då eld ej lyste,
Då man ens om eld ej visste.
Ompa meiän patwaskalla
Parta kullan palmikoissa,
Kutrit kullan suortuwissa,
Ompa meiän patwaskalla379
Päässä kultanen kypäri,
Päällä kutrin kultalatwan,
Puhki taiwosen puhuja,
Läpi metsän läässöttäjä.
Jopa kiitin patwaskani,
Wuota kiitän saajan naisen.
Mist’ on saatu saajan nainen,
Kust’ otettu ollallinen?
Tuolt’on saatu saajan nainen,
Tuolt’ otettu ollallinen,
Takoa Tanikan linnan,
Uuen linnan ulkopuolta.
Eipä wielä sieltäkanä,
Ei perän pereäkänä;
Mist’ on saatu saajan nainen,
Kust’ otettu ollallinen?
Tuolt’ on saatu saajan nainen,
Tuolt’ otettu ollallinen,
Wienan päälliltä wesiltä,
Ulapoilta aukeilta.
Eipä wielä sieltäkänä,
Ei perän pereäkänä;
Mist’ on saatu saajan nainen,
Kust’ otettu ollallinen?
Kaswo mansikka mäellä,
Puolukkainen kankahalla,
Pellolla heliä heinä,
Kukka kultanen aholla;
Siit’ on saatu saajan nainen,
Siit’ otettu ollallinen.
Visst har äfven denna talman
Skägget uti gyllne flätor,
Håret uti gyllne lockar,
Gyllne mössa på sitt hufvud,
Uppå sina gyllne lockar.
Mössan upp i molnen susar,
Skymtar fram bland trädens toppar.
Nu jag har vår talman prisat,
Skall så prisa brudens tärna.
Hvadan fick man brudens tärna,
Hvadan tog man hjelparinnan?
Dädan fick man brudens tärna,
Dädan tog man hjelparinnan:
Bak Tanika-borgens fästen,
Utanför den nya borgen.
Derifrån är hon ej hemtad –
Ej den minsta grund det äger –
Hvadan fick man brudens tärna,
Hvadan tog man man hjelparinnan?
Dädan fick man brudens tärne,
Dädan tog man hjelparinnen;
Ifrån vattnen ofvan Dvina,
Från de vida, öppna fjärdar.
Ej ens dädan är hon hemtad –
Ej den minsta grund det äger –
Hvadan fick man brudens tärna,
Hvadan tog man hjelparinnan?
Fanns ett smultron uppå backen,
Fanns ett lingon-bär på fältet,
Ljusgrönt gräs på åkern växte,
Gyllne blomma uti lunden.
Dädan fick man brudens tärna
Dädan tog man hjelparinnan.
212
Fennica.indd 212
17.1.2019 14:55:00
�Kuuestoista Runo — Sextonde Runan
Castrén’s correction:
påsar ǁ påsor.
.
.
.
.
.
Saajan naisen suu somanen,
Kuni Suomen sukkulainen,
Saajan naisen sirkut silmät,
Kuni tähet taiwahalla,
Saajan naisen saapka suuri,
Kuni pysty pilwen kokka,
Saajan naisen saappahaiset,
Kuni hanhuet hawulla.
Ompa meiän saajan naisen
Kaulassa heliät helmet,
Käet on kullan käärilöissä,
Sormet kullan sormuksissa,
Korwat kullan koltuskoissa,
Silmäripset simsukoissa.
Munnen är för brudens tärna
Nätt som spolen uti Finland,
Ögonen på henne tindra
Såsom stjernorna på fästet.
Hög är hennes hufvudbonad
Som en upprätt spets af molnet,
Hennes nätta skor, de likna
Gässen på en vatten-ruska.
Brudens tärna har på halsen
Klingande och klara perlor,
Händerna af guldband prydas,
Fingrarna af gyllne ringar,
Öronen af gyllne hängen,
Ögonhåren utaf perlor.
Jo nyt kiitin saajan naisen,
Wuota kiitän kaiken kansan.
Eipä täss’ oo ennen ollut,
Eikä ennen, eikä eilen,
Tämän kansan kauneutta,
Tämän nuorison somuutta.
Niin on wäki haljakassa,
Kuni metsä huutehessa,
Alta on kun aamurusko,
Päältä on kun päiwän koite.
Nu jag prisat brudens tärna,
Skall så hela skaran prisa.
Icke har förut här varit,
Icke förr, i går ej heller,
Sådan skön och prydlig skara
Och en ungdom så behaglig.
Så är folket klädt i vadmal,
Såsom skogen uti rimfrost –
Nedantill likt morgonrodnad,
Ofvantill likt dagens gryning.
Godt förråd på silfver funnits,
Penning-påsar380 här på fälten
Hos de bjudna bröllopsgäster,
Gästerna till pris och heder.
Mynt på mark och vägar legat,
Halfva rubels mynt för gossar,
Tre kopeks för gamla qvinnor
Och för jungfrur fyra grivners.
Olipa huokiat hopiat,
Rahataskut tanterilla,
Meiän kutsuwierahilla,
.
Kutsuloille kunnioiksi.
Tengoin teillä, markoin meillä,
Polttinoin kylän pojilla,
Alttinoin kylän akoilla,
Neljin riunoin neitosilla.
213
Fennica.indd 213
17.1.2019 14:55:00
�Fennica: Kalevala
Seitsemästoista Runo.
.
.
.
.
.
.
.
Sjuttonde Runan.
Ahti saarella asuwi,
Kauko niemen kainalossa;
Oli pellon kyntämässä,
Wainion wakoamassa,
Nenässä utusen niemen,
Päässä saaren terhenisen;
Oli korwalta koria,
Kowin tarkka kuulennalta.
Kuuli kutsut kulkewaksi,
Ratsut joukon juoksewaksi;
Juohtu juoni mielehensä,
Toinen aiwohon osasi:
Nyt on Pohjola pioissa,
Salajoukko juomingissa.
Murti suuta, wäänti päätä,
Murti mustoa hawenta,
Heti heitti kynnöksensä,
Waon keskiwainiolle;
Nousi maasta ratsahille,
Kohta lähtewi kotia,
Luoksi ainosen emonsa,
Tykö waltawanhempansa.
Sano tuonne saatuansa,
Sano emolle esinnä:
”Oi emoni waimo wanha!
Pane ruoka ruttosesti
Syöä miehen nälkäisen,
Haukata halunalasen.
Lämmitä saloa sauna,
Pian pirtti riuwuttele,
Jossa mies puhasteleksen,
Sueksen urosten sulho.”
Ahti bor uppå en holme,
Kauko vid en uddes krökning,
Håller på att plöja åkern,
Draga fåror på sitt plogland
Vid den dimomhöljda udden,
På den skogbeväxta holmen;
Ahti har ett säkert öra,
Hör de allraminsta ljuden.
Hörde bjudna gäster färdas,
Ryttar-hästar hoptals springa,
Fick en tanke i sitt hufvud,
Olyckstanke i sin hjerna:
Pohjola nu firar bröllop,
Håller gästabud i lönndom.
Vred sin mun, sitt hufvud rörde,
Skakade det svarta håret,
Slutade på stund sin plöjning,
Afbröt fåran midt på åkern.
Steg på hästens rygg från marken,
Skyndade sig hem till gården,
Till sin alltid kära moder,
Till den ålderstigna qvinnan.
Kommen hem ett ord han sade,
Talte till sin gamla moder:
”O min moder, gamla qvinna!
Mat i största hast nu framlägg
För den hungrige att äta,
För den lystne till att tugga;
Oförmärkt så badstu’n elda,
Värm den upp med största snabbhet,
Att sig mannen tvätta finge,
Hjeltars prydnad ansa om sig.
Tuop’ on äiti Lemminkäisen
Pani ruoan ruttosesti
Syöä miehen nälkäisen,
Haukata halunalasen,
Det var Lemminkäinens moder,
Mat i största hast hon lade
För den hungriga att äta,
För den lystne till att tugga,
214
Fennica.indd 214
17.1.2019 14:55:00
�Seitsemästoista Runo — Sjuttonde Runan
Yhen pirtin lämmitessä,
Yhen saunan saapuessa.
.
.
.
.
.
.
.
Under det man badstu’n värmde,
Medan man om bad besörjde.
Siitä lieto Lemminkäinen
Otti ruokoa rutosti,
Meni saunahan saloa,
Käwi kylpihuonehesen;
Siellä mies puhasteleksen,
Sueksen urosten sulho.
Sano tuolta tultuansa:
”Oi emoni waimo wanha!
Tuo tänne sotisopani,
Kanna wainowaatteheni,
Joill’ ennen käwin soissa,
Hätähäissä häilähtelin.”
Derpå muntre Lemminkäinen
Gör i största hast sin måltid,
Går så oförmärkt till badstu’n,
Sig beger till värmda badet.
Der nu mannen ren sig tvättar,
Hjeltars prydnad ansar om sig,
Säger dädan återkommen:
”O min moder, gamla qvinna!
Hemta hit min pansar-skjorta,
Bär till mig min stridsbetäckning,
Hvarmed förr i krig jag färdats,
Svängt mig uppå farans bröllopp.”
Emo ennätti kysyä:
”Kunne lähet poikueni?
Metsällenkö wai merelle,
Wai on hirwen hiihantohon,
Waiko suurehen sotahan,
Tasapäähän tappelohon?”
Modren straxt af honom spörjer:
”Hvart skall nu, min son, du fara?
Monn till skogen, monn på hafvet,
Monne för att elgar fånga,
Eller ut till stora striden,
Hvarest männers hufvu’n jemnas?”
Sano lieto Lemminkäinen:
”Oi emoni kantajani!
En metsälle, en merelle,
Enkä hirwen hiihantohon,
Enkä suurehen sotahan,
Tasapäähän tappelohon;
Lähen Pohjolan pitohin,
Salajoukon juominkihin.
Tuo mulle sotisopani,
Wanhat wainowaatteheni,
Häissä häilyteltäwäni,
Pioissa pieltäwäni.”
Sade muntre Lemminkäinen:
”O min mor, min fostrarinna!
Ej till skogen, ej på hafvet,
Icke för att elgar fånga,
Icke ut till stora striden,
Hvarest männers hufvu’n jemnas,
Jag nu far till Pohjas bröllop,
Som i hemlighet man håller.
Hemta hit min pansar-skjorta,
Bär till mig min stridsbetäckning,
Att på bröllopet mig pryda,
Att vid gästabudet bäras.”
Emo kielti poikoansa,
Nainen miestänsä epäsi,
Epäsi kawetta kaksi,
Kielti kolme Luonnotarta,
Modren varnar nu sin gosse
Och sin make varnar hustrun,
Varnade så tvenne menskor
Och naturens döttrar trenne
215
Fennica.indd 215
17.1.2019 14:55:00
�Fennica: Kalevala
.
.
Lähtemästä Lemminkäistä,
Hywän Pohjolan pitohin:
”Ei sua kutsuttu sinne,
Ei tarkon tahotakkana.”
Lemminkäinen att ej fara
Till det goda Pohjas gästbud:
”Du ju dit ej blifvit bjuden
Och ej lär man der dig sakna.”
Niin sanowi Lemminkäinen:
”Koira kutsuen menewi,
Hywä ilman lykkelekse;
Tuoss’ on kutsut kuunikuiset
Terässä tulisen miekan,
Wyöllä kalpani käressä.
Tuo tänne sotisopani,
Warsin wainowaatteheni.”
Nu sig yttrar Lemminkäinen:
”Hunden kommer när den kallas,
Utan bjudning går den gode;
Der en evig bjudning finnes,
Der på egget af mitt eldsvärd,
Uppå spetsen af min klinga,
Bringa hit min pansar-skjorta.
Gif mig straxt min stridsbetäckning.”
.
Tuop’ on äiti Lemminkäisen
Yhä kielteä käkewi:
”Ellös lähkö poikueni
Pimiähän Pohjolahan,
Monet on kummat matkallasi,
.
Isot tielläsi imehet;
Kolm’ on surmoa kowinta,
Kolme miehen kuolemata.”
Derpå Lemminkäinens moder
Fortfar än att honom varna:
”O min son, ej må du fara
Hän till Pohjola det mörka.
Vägen dit är rik på under,
Stora, oerhörda under;
Tre förderf dock svårast äro.
Och de bringa död och ofärd.[”]
Niin sanowi Lemminkäinen:
”Oi emoni kantajani!
.
Sano surma ensimmäinen,
Ensimmäinen wiimmenenki.”
Yttrade nu Lemminkäinen:
”O min mor, min fostrarinna!
Säg det första bland förderfven,
Säg det första, säg det sista.”
Sano äiti Lemminkäisen:
”Se on surma ensimmäinen:
Menet matkoa wähäsen,
Pääset tietä päiwäyksen,
Tulewi tulinen koski,
Koskessa tulinen luoto,
Luowossa tulinen loimu,
Koiwussa tulinen kokko,
Kokolla tuliset kynnet;
Sillä suu tulin palawi,
Kita kiiran lämpiäwi,
Sade Lemminkäinens moder:
”Det förderfvet är det första;
När ett stycke väg du färdas,
Ändar första dagens resa,
Du då kommer till en eldfors,
Eldfull klippa står i forssen,
Eldfull björk på klippan växer,
Eldig örn i björken sitter,
Elden gnistrar ifrån klorna,
Elder frustar ifrån munnen,
Elden flammar utur gapet
.
.
216
Fennica.indd 216
17.1.2019 14:55:00
�Seitsemästoista Runo — Sjuttonde Runan
Castrén has omitted
the next line.
Höyhenet tulin waluwi;
Yöt se hammasta hiowi,
Päiwät kynttä kitkuttawi,
Tulialle wierahalle,
Saawalle käkeäwälle.”
Och af eld dess fjädrar höljas.
Natten om den slipar tänder,
Hvässer klor den hela dagen
Emot främlingen, som kommer,
Emot vandraren, som nalkas.”
Sano lieto Lemminkäinen:
”Kyllämä sihen keinon keksin,
Mutkan muistan, tien osoan,
Laulan leppäsen hewosen,
Laulan leppäsen urohon,
Siwutseni siirtymähän,
Wieretsi waeltamahan;
Itse sorsana sukellan,
Elikk’ allina alennan,
Koprista kokon kynimen,
Waakalinnun warpahista.
Sano surma keskimmäinen.”
Sano äiti Lemminkäisen:
”Se on surma toinen surma:
Menet matkoa wähäsen,
Toki tietä päiwäyksen,
Tulewi tulinen järwi,
Järwessä tulinen saari,
Saaressa tulinen sauna,
Saunassa tulinen hauta,
Täynnä kuumia kiwiä,
Palawoita paateroja.
Sinne on saanut sa’an miestä,
Hukkunut tuhat hewosta.”
Sade muntre Lemminkäinen:
”Deremot ett råd jag finner,
Minns en konst, ett medel känner,
Trollar fram en häst af alträd,
Qväder utaf al en hjelte
För att vid min sida vandra,381
Dykar sjelf som and i vattnet,
Såsom alla ned i böljan,
Undan vingbroskstarka örnen,
Undan stora fogelns fötter;
Säg det medlersta förderfvet.”
Se on lieto Lemminkäinen
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Kyllämä sihen keinon keksin,
. Mutkan muistan, tien osoan,
Teen minä lepästä miehen,
Uron hongasta hotasen,
Kylpiäksi kuuman saunan,
Kuuman saunan rautalauan,
Nu den muntre Lemminkäinen
Yttrade ett ord och sade:
”Deremot ett råd jag finner,
Minns en konst, ett medel känner:
Bildar mig en man af alträd,
Gör en kämpe utaf furu,
Att uti den heta badstu’n
Med en qvast af jern sig bada
.
.
.
.
.
.
Sade Lemminkäinens moder:
”Det förderfvet är det andra;
När ett stycke väg du färdas,
Ändar andra dagens resa,
Du då kommer till en eldsjö,
Eldfull ö ur sjön sig höjer,
Glödhett badrum finns på eldön
Och en eldgraf under rummet –
Den är full af heta stenar,
Full af hällar, hvilka glöda.
Männer hundrade dit kommit,
Tusen hästar sjunkit neder.
217
Fennica.indd 217
17.1.2019 14:55:00
�Fennica: Kalevala
Castrén has expanded one line
into two.
Castrén’s correction:
staplade ǁ stapplade.
.
Wastan rautasen keralla.
Itse lienen löylyn lyöjä,
Alla lautojen asunen;
Sano surma jälkimmäinen.”
På den jernbesmidda lafven.
Sjelf jag bad åt honom kastar
Och mig håller under lafven;
Säg det sista bland förderfven.”
Sano äiti Lemminkäisen:
”Se on surma kolmas surma:
Menet wieläki wähäsen,
Pääset siitä päiwäyksen,
Näkywille Pohjan portin,
Rautausten ulwomille;
Aita on lautanen rakettu,
Teräksinen tarha tehty,
Maasta asti taiwosehen,
Taiwosesta maahan asti.
Keihäillä seiwästetty,
Witsastettu maan maoilla,
Käätty kirjokäärmehillä,
Sisiliskoilla sielty,
Heitty hännät häilymähän,
Pääkehät kähäjämähän,
Päät ulos, sisähän hännät.
Maass’ on toisia matoja,
Pino pitkiä matoja,
Ylös kielin kiehumassa,
Alas hännin häilymässä.
.
Yksi on matonen maassa,
Eessä portin poikkipuolin,
Pitempi pisintä hirttä,
Paksumpi patsasta pirtin,
Ylös kielin kiehahtawi
. Pään waralle Lemminkäisen.”
Sade Lemminkäinens moder:
”Det förderfvet är det tredje,
När ett stycke väg du vandrat,
Lagt till rygga än en dagsfärd,
Ser du Pohjas portar lysa,
Jernbesmidda dörrar rassla.
Der man gjort af jern ett gärde,
Utaf stål ett stängsel tillredt
Ifrån jorden upp till himlen,
Ifrån himlen ned till jorden,
Stuckit spjut till gärdets störar,
Dem med ormar sammanfogat,
Lindat om med etter-ormar
Och ihop med ödlor bundit.
Stjertarna att hänga lemnats
Uppå gärdets inre sida,
Men uppå dess yttre sida
Hufvuden man ställt att hväsa.382
Ännu andra stora ormar
Äro staplade383 på marken;
Sträcka tungan upp och hväsa,
Svänga nedåt sina stjertar:
Men en orm på marken ligger,
Sträckt på tvären framför porten,
Längre än den längsta fura,
Tjockare än stugans stolpe,
Sträcker tungan upp, med hväsning,
För att döda Lemminkäinen.
Sano lieto Lemminkäinen:
”Wasta kynnin kyisen pellon,
Wakoelin maan matosen,
Käärmehisen käännättelin,
.
Aiwan paljahin kätösin;
Sade muntre Lemminkäinen:
”Nyss jag huggorms-åkern plöjde,
Fårade ormfulla marken,
Ormbetäckta fältet vände
Med helt obetäckta händer.
.
.
.
.
218
Fennica.indd 218
17.1.2019 14:55:00
�Seitsemästoista Runo — Sjuttonde Runan
Castrén has divided
one line into two.
Deraf än ej ofärd länder,
Det ej är en hjeltes bane.
Ei ole siinä miehen surma,
Eikä kuolema urohon.
Tuo tänne sotisopani,
Kanna wainowaatteheni;
Lähen Pohjolan pitohin,
Salajoukon juominkihin.”
Tar jag mina huggorms-handskar,
Tager mina orma-vantar,
Och med dem de leda krossar,
Klämmer ormarna för evigt.
Tiotal af etter-ormar
Binder jag med klafve, spänner
Ormar hundrade i redet,384
Hemta hit min pansar-skjorta,
Bär till mig min strids-betäckning;
Jag nu far till Pohjas gästbud,
Som i hemlighet man firar.”
Se on äiti Lemminkäisen
Aina kielteä käkewi:
”Ellös wainen poikuein
Lähkö Pohjolan pitohin,
Mont’ oli surmoa matkalla,
Isot tielläsi imehet,
Monta matkasi perillä,
Paikalla pahimmat surmat,
Kolme surmoa kowinta,
Kaksi kaikkein kauheinta:
Derpå Lemminkäinens moder
Fortfar än att honom varna;
”O min son, far ändock icke
Hän till Pohja-gårdens gästbud.
Redan funnos många faror,
Stora underting på vägen,
Många finnas än på stället,
Vid din resas mål de värsta;
Tre bland dem dock svårast äro,
Två förderf de gräsligaste.
Kulet Pohjolan kujatse,
Astut tietä tanhuatse,
Susi on suitsirenkahissa,
Karhu rautakahlehissa,
Suulla Pohjolan weräjän,
Ahin aian kääntimessä.
Susi päälle suimastaksen,
Karhu päälle kaimistaksen,
Syönyt on sa’anki miestä,
Tuhonut tuhan urosta,
Saattawi sinunki syöä,
Suuren surmata sukuni.”
Utmed Pohjas tåg du vandrar,
Går längsefter boskapsgården,
Der en varg i betselringar
Och en björn med jernked bunden
Äro satta framför porten
[Invid Ahti-gärdets vändning].
Fram den grymma vargen springer,
Björnen upp till anfall rusar;
Redan hundra män de slukat,
Bragt om lifvet tusen hjeltar,
Äfven dig de kunna sluka
Och min höga ätt förgöra.[”]
Otan kyiset kintahani,
Maan matoset wanttuseni,
.
Joilla konnat kopristelen,
Ilkiät iki puserran;
Kytken kyitä kymmenkunnan,
Waljastan sa’an matoja.
.
.
.
.
.
219
Fennica.indd 219
17.1.2019 14:55:00
�Fennica: Kalevala
.
Sano lieto Lemminkäinen:
”Uuhi uunna syötäöhön,
Rieskana rewittäöhön,
Waan ei mies pahempikana,
Uros untelompikana.
. Minua on wyötty miesten wyöllä,
Pantu miesten palkimilla,
Solmittu uron solilla,
Jotten warsin jouakkana
Suuhun Pohjolan susien.
.
Kitahan kirokawetten.
Suet panen suitset suuhun,
Karhut rautakahlehisin,
Sillä sen pahan waellan.”
Sade muntre Lemminkäinen:
”Såsom färsk må tackan ätas,
Fåret slitas, då det lefver,
Ej en man, om ock en sämre,
Om en svagare det vore.
Jag på männers vis är gördlad,
Är försedd med männers hakar
Och med hjeltars spännen bunden.
Icke tör så lätt jag komma
Uti Pohja-ulfvars munnar,
I de vilda djurens käftar,
Tämjer vargarna med betsel,
Björnarna med jernked binder,
Kommer så från denna fara.”
Aina kieltäwi emonsa:
”Ellös lähkö poikueni;
Tulet Pohjolan tupahan,
Sariolan salwoksihin,
Siell’ on miehet miekka wyöllä,
Urohot sota-aseissa,
.
Humalassa hullut kaikki,
Pahat paljo juotuansa.
Laulawat sinun polosen
Omahasi miekkahasi,
Tekemähäsi terähän,
.
Kantamahan kalpahasi.
Jo on laulettu hywätki,
Jalommatki jaksettuna,
Woituna wäkewämmätki,
Saati sie waraton warpu,
.
Emon tyhjän tuuwittama,
Warattoman waapottama,
Wielä wirrasta wipuma,
Koskesta kokoelema.
Städse honom modren varnar:
”O min son, far ändock icke,
Du i Pohjas stuga kommer,
Inom Sariolas väggar;
Svärdomgjordade der äro
Alla män och stridsbeklädde,
Ruset dem beröfvat sansen,
Onda de af drycker blifvit.
Dig de störta med sitt qväde
Mot din egen skarpa klinga,
Mot det egg, som sjelf du bildat,
Mot det svärd, du bär vid sidan.
Qvädet förr har tappra störtat,
Öfvervunnit stora hjeltar
Och besegrat starka kämpar.
Hvad är du, en sparf, bland dessa,
Du utaf en ringa moder,
Af en kraftlös qvinna vaggad,
Ännu opp från strömmen lyftad,
Utur forssen sammanburen?
.
.
Hundra störar stå på backen,
Tusen stolpar uppå gården,
På hvar stör ett hufvud sitter,
Tom blott är en enda blefven,
Sat’ on seiwästa mäellä,
Tuhat pylwästä pihalla,
Joka seiwäs päätä täynnä,
Yks on ilman päätä jäänyt;
220
Fennica.indd 220
17.1.2019 14:55:00
�Seitsemästoista Runo — Sjuttonde Runan
Sinä sihen pantanehet
Senki seipähän nenähän.”
.
.
.
.
.
.
.
Och ditt hufvud tör man ställa
Upp i spetsen utaf denna.”
Sillon lieto Lemminkäinen
Otti miekkansa omansa,
Päin siltahan sysäsi,
Terin työnti lattiahan;
Itse kääntywi käessä
Kuni tuore tuomen latwa,
Tahi kaswawa kataja.
Sano lieto Lemminkäinen:
”Ei ole miekan mittajoa.
Eikä kalman katsojoa,
Noissa Pohjolan tuwissa,
Sariolan salwoksissa.”
Nu den muntre Lemminkäinen
Fattade sin egen klinga,
Stötte spetsen emot golfvet;385
I hans hand sig svärdet böjde,
Liksom häggens friska krona,
Eller som denn unga enen.
Sade muntre Lemminkäinen:
”Ej der finns, den klingor mätte,
Den som svärd beskåda ville,
Uti dessa Pohjas stugor,
Inom Sariolas väggar.”
Otti jousen jouahutti,
Käsin jousen käännällytti,
Sanowi sanalla tuolla,
Lausu tuolla lausehella:
”Sen mä mieheksi sanoisin,
Urohoksi arweleisin,
Joka jouseni wetäisi,
Kiweräni kiinnittäisi,
Noilla Pohjolan tuwilla,
Sariolan salwoksilla.”
Tog nu skyndsamt ock sin båge,
Vände den i sina händer,
Höjande sin röst han sade,
Talade med dessa orden:
”Den en man jag skulle kalla,
Skulle för en hjelte hålla,
Som min båge kunde spänna,
Draga upp det böjda stålet,
Uti dessa Pohjas stugor,
Inom Sariolas väggar.”
Siitä lieto Lemminkäisen
Luku lähteä tulewi,
Käsi käski, toinen kielti,
Suonet sormiset pakotti.
Jo saapi sotisopansa,
Wanhat wainowaattehensa.
Ren för muntre Lemminkäinen
Nalkas tiden till att fara.
Handen bjuder, handen nekar,
Och hans finger-senor värka386.
Nu han får sin pansar-skjorta,
Får sin fordna stridsbetäckning.
Emo neuo poikoansa,
Wanhin lastansa wakusti,
Owen suussa, orren alla,
Kattilan katasioilla:
”Poikuein nuorempani,
Lapseni wakawampani!
Castrén has omitted
a parallel line.
Castrén’s correction:
värka ǁ verka.
Men sin son förmanar modren,
Så sitt barn den gamla varnar,
Framför dörren, under sparren,
Der man kittlarna betäcker:
”Yngre du af mina söner,
Du mitt barn af mera styrka!
221
Fennica.indd 221
17.1.2019 14:55:00
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
Jos sie jouwut juominkihin,
Tapahut mihen tahansa,
Juo puoli pikariasi,
Anna toisen toinen puoli,
Pahemman pahempi puoli,
Niin sinusta mies tulewi,
Uros selwä selkiäwi,
Miesten seurojen sekahan.”
Om till dryckeslag du kommer,
Råkar uti något samqväm,
Töm din kanna blott till hälften,
Men den andra sämre hälften
Må du gifva åt en sämre.
Så kan karl utaf dig blifva
Och du reda dig till kämpe
Uti kämpa-skarors samqväm.”
Wielä neuo poikoansa,
Warsin lastansa warotti,
Pellolla perimmäisellä,
Weräjillä wiimmesillä:
”Jos sie jouwut juominkihin,
Tapahut mihin tahansa,
Istu puolella sioa,
Astu puolella aselta,
Anna toisen toinen puoli,
Pahemman pahempi puoli,
Niin sinusta mies tulewi,
Uros selwä selkiäwi,
Urohoisehen wäkehen,
Miehisehen joukkiohon.”
Ännu varnar hon sin gosse,
Omsorgsfullt sitt barn förmanar
Vid den längst belägna åkern,
Vid de mest aflägsna leder:
”Om i dryckeslag du råkar,
Kommer uti något samqväm,
Intag blott det halfva sätet,
Stig med halfva steget endast,
Men den andra sämre hälften
Må du gifva åt en sämre.
Så kan karl utaf dig blifva
Och du till en kämpe duga
I en skara utaf kämpar,
I en krets af tappra männer.”
Siitä lieto Lemminkäinen
Kohta lähtewi koista.
Astu päiwän ensimmäisen,
Tulewi tulinen koski,
Koskessa tulinen korko,
Korossa tulinen koiwu,
Koiwussa tulinen kokko,
Kokolla tuliset kynnet,
Sillä suu tulin palawi,
Kita kieran lämpiäwi,
Yöt se hammasta hiowi,
Päiwät kynttä kitkuttawi,
Tulialle wierahalle,
Saawalle käkeäwälle.
Derpå muntre Lemminkäinen
Straxt ur hemmet sig begifver,
Stiger så den första dagen,
Och han kommer till en eldfors,
Eldfull klippa står i forssen,
Eldfull björk på klippan växer,
Eldig örn i björken sitter,
Elden gnistrar ifrån klorna,
Elden frustar ifrån munnen,
Elden flammar utur gapet.
Natten om den slipar tänder,
Hvässer klor den hela dagen
Emot främlingen, som kommer,
Emot vandraren, som nalkas.
222
Fennica.indd 222
17.1.2019 14:55:00
�Seitsemästoista Runo — Sjuttonde Runan
.
.
.
.
.
.
.
.
Mitä huoli Lemminkäinen;
Tapasi on taskuhunsa,
Löihen kukkaroisehensa,
Otti tetren sulkasia,
Hieroa hitustelewi
Kahen kämmenen kesessä,
Sormen kymmenen sowussa,
Siitä synty tetrikarja.
Pemahutti lentämähän,
Niin tetret leholle lenti,
Koppeloiset koiwukolle.
Ängslig var ej Lemminkäinen,
Börjar i sin ficka leta,
Söka i den lilla pungen,
Derifrån orr-fjädrar tager,
Gnuggar fjädrarna och smular
Mellan sina begge händer,
Inom tio fingrars fogning.
Deraf föddes fram en orr-skock,
Den till flygt sig plötsligt höjde,
Orrarna i löf-trän flögo,
Tjäderhonorna i björkar.
Tempo tetrensä lehosta,
Koppelonsa koiwukosta,
Sukasi kokolle suuhun,
Anto appajan kitahan,
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Kokkoseni, lintuseni!
Käännä pääsi toisappäin,
Silmät luppahan lukitse,
Päästä eille matkamiestä,
Lemminkäistä liiatenki.”
Sillä sen waaran waelsi,
Sillä pääsi päiwäyksen.
Tog från löf-trän sina orrar,
Tjäderhonorna från björkar,
Slängde dem i örnens käftar,
Uti gapet på den gluppske.
Tog till orda sjelf och sade;
”Du min örn, min sköna fogel!
Vänd åt annat håll ditt hufvud,
Tillslut dina skarpa ögon,
Låt så vandringsmänner färdas,
Framför andra Lemminkäinen.”
Dermed slapp han denna fara,
Dermed kom han fram en dagsfärd.
Meni matkoa wähäsen,
Kulki tietä pikkaraisen
Matkall’ on tulinen järwi,
Järwessä tulinen saari,
Saaressa tulinen sauna,
Saunassa tulinen hauta,
Täynnä kuumia kiwiä,
Palawoita paateroja,
Tulialle wierahalle,
Saawalle käkeäwälle:
Färdas än ett litet stycke,
Vandrar fram ett väga-stycke,
Och en eldsjö är på vägen,
Eldfull ö ur sjön sig höjer.
Glödhett badrum finns på eldön
Och en eldgraf under rummet;
Den är full af heta stenar,
Full af hällar, hvilka glöda.
För den främling, hvilken kommer,
För den vandrare, som nalkas.
Mitä huoli Lemminkäinen,
Ukkoa rukoelewi:
”Oi Ukko ylijumala,
Ängslig var ej Lemminkäinen,
Sände upp en bön till Ukko:
”O du Ukko, högst bland Gudar,
223
Fennica.indd 223
17.1.2019 14:55:00
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
Tahi taatta taiwahinen!
Nosta pilwi luotehelta,
Toinen lännestä lähetä,
Kolmas iätä iästä,
Kohottele koilliselta;
Syrjin yhtehen syseä,
Lomatusten loukahuta,
Sa’a lunta sauan warsi,
Kiehittele keihäswarsi,
Noille kuumille kiwille,
Palawoille paateroille.”
O du fader uti himlen!
Höj ifrån sydvest en molnsky,
Sänd en annan ifrån vester,
Låt en tredje gro i öster,
Upp ifrån nordost den lyfta;
Stöt tillhopa molnens kanter,
Mot hvarann de toma ställen,
Sänd en stafs höjd snö från molnen,
Låt till spjutskafts djup den sjuda
Ned uppå de heta stenar,
Uppå hällar, hvilka glöda.”
Sato Ukko uutta lunta,
Herra hienoista witiä;
Sato lunta sauan warren,
Kiehitteli keihäswarren,
Noille kuumille kiwille,
Palawoille paateroille.
Itse lieto Lemminkäinen
Laulo rautasen korennon,
Poikitse tulisen hauan,
Äprähästä äprähäsen.
Sillä sen rowin waelti,
Sillä pääsi päiwäyksen.
Snö då sände Ukko neder,
Sände af den fina yrsnö,
Lät den till en stafs höjd falla,
Lät till spjutskafts djup den sjuda
Ned uppå de heta stenar,
Uppå hällar, hvilka glödde.
Sjelf den muntre Lemminkäinen
Qvad en jernstör, för att löpa
Öfver elduppfyllda grafven
Och från kant till kant sig sträcka.
Dermed slapp han denna fara,
Dermed kom han fram en dagsfärd.
Meni matkoa wähäsen,
Pääsi tietä päiwäyksen;
Jo näkywät Pohjan portit,
Paistawat pahat saranat.
Aita on rautanen rakettu,
Teräksinen tarha tehty,
Maasta asti taiwosehen,
Taiwosesta maahan asti;
Keihäillä seiwästetty,
Witsastettu maan maoilla,
Käätty kirjokäärmehillä,
Sisiliskoilla sielty;
Hännät heitty häilymähän,
Pääkehät kähäsämähän
Vandrar så ett väga-stycke,
Färdas fram ännu en dagsfärd,
Redan synas Pohjas portar
Och de onda gångjern rassla.
Der man gjort af jern ett gärde
Och af stål ett stängsel tillredt
Ifrån jorden upp till himlen,
Ifrån himlen ned till jorden,
Stuckit spjut till gärdets störar,
Dem med ormar sammanfogat,
Lindat om med etter-ormar
Och ihop med ödlor bundit.
Stjertarna att hänga lemnats
Uppå gärdets inre sida,
224
Fennica.indd 224
17.1.2019 14:55:00
�Seitsemästoista Runo — Sjuttonde Runan
Päät ulos, sisähän hännät.
.
.
.
.
.
.
.
Maass’ on toisia matoja,
Pino pitkiä matoja,
Alas hännin häilymässä,
Ylös kielin kiehumassa.
Yksi on matonen maassa,
Eessä portin poikkipuolin,
Pitempi pisintä hirttä,
Paksumpi patsasta pirtin,
Ylös kielin kiehahtawi,
Pään waralle Lemminkäisen.
Men uppå den yttre sidan
Hufvuden man ställt att hväsa.387
Ännu andra stora ormar
Äro staplade388 på marken,
Sträcka tungan upp och hväsa,
Svänga nedåt sina stjertar;
Men en orm på marken ligger,
Sträckt på tvären framför porten,
Längre än den längsta fura,
Tjockare än stugans stolpe,
Sträcker tungan upp med hväsning,
För att döda Lemminkäinen.
Mitä huoli Lemminkäinen,
Otti weitsen wierestänsä,
Tupestansa tuiman rauan,
Sillä aitoa siwalti,
Käärmetarhoa tapasi.
Kahen puolen aita kaatu,
Wiieltä witsaswäliltä,
seitsemältä seipähältä.
Ängslig var ej Lemminkäinen,
Tager fram sin knif från sidan,
Grymma jernet ur dess slida,
Hugger dermed uti gärdet,
Uti hägnaden af ormar;
Gärdet föll åt tvenne sidor
Gärdgårdsbanden fem emellan,
Mellan störar sju i gärdet.
Niin sanowi Lemminkäinen,
Toru toisia matoja:
”Mato musta maan alanen,
Toukka Tuonen karwallinen,
Kulkia kulon alanen,
Lehen lemmen juurehinen,
Puun juuren pujottelia,
Lahokannon kaiwelia.
Kuka sun kulosta nosti,
Heinän juuresta herätti,
Tiellä teukallehtamahan,
Maan päällä matelemahan?
Isosiko, wai emosi,
Waiko wanhin weljiäsi,
Wai nuorin sisariasi,
Waiko muu sukusi suuri?
Turpehessa sun tupasi,
Castrén has made
two lines into three.
Castrén’s correction:
staplade ǁ stapplade.
Nu den muntre Lemminkäinen
På de andra ormar träter:
”Svarta kräk, som jorden tillhör,
Matk, den dödens färg betäcker,
Du som slingrar dig i gräset,
Vid näckblommans rötter vistas,
Krälar ibland trädets rötter,
Uti murkna stubbar gräfver!
Hvem har skickat dig från gräset,
Fram ur trädets rötter manat,
För att slingra dig på vägen,
För att ofvan jorden kräla?
Monn din fader, monn din moder,
Monn den äldsta ibland bröder,
Den bland sina systrar yngsta,
Eller andra höga fränder?
In i torfven är din stuga
225
Fennica.indd 225
17.1.2019 14:55:00
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
Alla kannon kartanosi,
Asuntosi alla alan,
Alla mättähän majasi.
Och din gård inunder stubben,
Under gärdet är din bostad
Och din lägerplats i tufvan.
Sule suusi, peitä pääsi,
Kätke kielesi käpiä;
Willa suusi, willa pääsi,
Willa wiisi hammastasi,
Willa kielesi käpiä,
Willanen otus itsekki.
Weäte willaleppehenä,
Pawun palkona kuleksi,
Sykerräte sykkyrähän,
Käperräte käppyrähän,
Tunge pääsi turpehesen,
Mätä pääsi mättähäsen.
Jospa tuolta pääsi nostat,
Ukko pääsi särkiäwi
Pilwillä pisaroilla,
Rakehilla rautasilla.”
Slut din mun och hölj ditt hufvud,
Undangöm din lätta tunga,
Mun af ull du har och hufvud,
Har af ull fem dina tänder,
Ullig är din lätta tunga,
Ulligt kräk är sjelf du äfven.
Rör dig som en ylle-flaga,
Färdas fram som bönans skida,
Till en bundt dig sammanrulla,
Vrid ihop dig till en knippe,
Stick ditt hufvud in i torfven,
Stoppa det i tufvan neder.
Om du lyftar upp ditt hufvud,
Så skall Ukko det förkrossa
Med sitt jernbetyngda hagel,
Som ur moln han låter falla.”
Sillä lieto Lemminkäinen
Pääsi senki päiwäyksen,
Meni matkoa wähäsen,
Tuli Pohjolan pihalle.
Susi on suitsirenkahissa,
Karhu rautakahlehissa,
Suulla Pohjolan weräjän.
Jo oli syönyt sa’an miestä,
Tuhonut tuhan urosta,
Tahto syöä Lemminkäisen.
Dermed muntre Lemminkäinen
Får ock denna dagsfärd ändad,
Vandrar fram ett väga-stycke,
Kommer så till Pohja-gården.
Der en varg i betsel-ringar
Och en björn med jernked bunden
Äro satta framför porten.
Redan hundra män de slukat,
Bragt om lifvet tusen hjeltar,
Ville sluka Lemminkäinen.
Sillon lieto Lemminkäinen
Tawotteli taskuhunsa,
Löihen kukkaroisehensa,
Otti willoja hitusen.
Hieroa utustelewi
Kahen kämmenen kesessä,
Sormen kymmenen sowussa,
Nu den muntre Lemminkäinen
Börjar leta uti fickan,
Söka i den lilla pungen,
Tar så litet ull från fickan.
Gnuggar ullen, rullar tappar
Mellan sina begge händer.
Inom tio fingrars fogning
226
Fennica.indd 226
17.1.2019 14:55:00
�Seitsemästoista Runo — Sjuttonde Runan
.
Siitä läksi lammaskarja,
Synty lauma lampahia,
Kehä kieräwillasia,
Suuhun Pohjolan susien,
Kitahan kirokawetten.
Och en fåra-hjord så uppstod,
Föddes fram en ymnig får-skock,
Alstrades en krusig skara,
Att af Pohjas ulfvar frätas,
Slukas af de bistra djuren.
.
Siitä lieto Lemminkäinen
Itse tungeksen tupahan,
Alle kattojen ajaksen.
Owen suussa seisotaksen,
Owen suussa orren alla,
Kattilan katasioilla,
Lakin päästä laskemilla,
Kintahan kirwottimilla.
Sanowi sanalla tuolla,
Lausu tuolla lausehella:
”Koria on kutsuttu wieras,
Koriampi kutsumaton.”
Derpå muntre Lemminkäinen
Sjelf sig tränger in i stugan,
Träder under takets hvälfning,
Men han stadnar framför dörren,
Framför dörren, under sparren,
Der man kittlarna betäcker,
Tager mössan af sitt hufvud,
Handskarna från handen löser.
Höjde nu sin röst och sade,
Talade med dessa orden:
”Präktig är den bjudne gästen,
Präktigare den objudne.”
Sillon Pohjolan emäntä
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Ohoh poika Lemminkäisen.
Mi sinusta wierahasta;
Tulet pääni polkemahan,
Aiwoni alentamahan;
Ohrina oluet wielä,
Makujuomat maltahina,
Leipomatta wehnäleiwät,
Lihakeitot keittämättä.
Oisit yötä ennen tullut,
Eli päiweä jälestä.”
Dervid Pohjolas värdinna
Yttrade ett ord och sade:
”O du son af Lemminkäinen!
Ej ditt gästande mig gläder,
Hit du kom att mig förtrampa,
Kom att trycka ned mitt sinne.
Ölet än som korn förvaras,
Såsom malt den ljufva drycken,
Ej är hvetebrödet bakadt,
Ej är köttet ännu kokadt.
Måtte en natt förr du kommit,
Eller ock en dag härefter.”
Siinä lieto Lemminkäinen
Murti suuta, wäänti päätä,
Murti mustaa hawenta,
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Jop’ on täällä syömät syöty,
Syömät syöty, juotu juomat,
Oluet osin jaeltu,
Nu den muntre Lemminkäinen
Vred sin mun, sitt hufvud rörde,
Skakade det svarta håret.
Tog till orda sjelf och sade:
”Så är maten här då äten,
Alla dryckerna förtärda,
Öl med ymnigt mått man utdelt,
.
.
.
.
.
.
227
Fennica.indd 227
17.1.2019 14:55:00
�Fennica: Kalevala
Kaljat kannuin mittaeltu,
Pikarit pinohin luotu,
Tuopit roukkohin rowittu.
.
.
.
.
.
.
.
Bjudit spisöl uti kannor,
Lagt så kannorna tillhop,
Stapplat stopena i högar.
Panit kutsut kulkemahan,
Sait ratsut samoamahan,
Kutsuit kansan kaikenlaisen,
Sokiatki, waiwasetki,
Rammatki, rekirujotki,
Minun heitit kutsumatta.
Bjudningar du låtit kringgå,
Låtit ryttar-hästar springa,
Folk af alla slag du bjudit,
Bjudit blinda, bjudit arma,
Bjudit lama, bjudit lytta,
Mig allenast du ej bjudit.”
Mintäpä tämä minulle
Omistani otristani,
Kylwämistäni jywistä?
Muut ne kanto kauhasilla,
Muut ne tiiskinä tiputti,
Minä määrin mätkäelin,
Minä purnoin putkaelin
Omiani ohriani,
Kylwämiäni jywiä.
Emmä wieras lienekkänä,
Kun ei tehä teoksia,
Eikä oinasta isetä,
Tuoa härkeä tupahan,
Sarkasäärtä huonehesen;
Uuellen olutta panna
Syöä miehen syömättömän,
Juoa juossehen urohon.”
Hvarför har mig detta drabbat,
Då här mitt likväl var kornet,
Säden af mig sjelf förärad?
Andra buro säd med slefvar,
Andra läto sparsamt rinna,
Men med stora mått jag mätte,
Gjorde blott med låt mitt tillskott
Af min egen korn-besparing,
Af den säd, som sjelf jag utsått.
Icke tör en gäst jag vara,
Om här icke något tillreds,
Om man ej en gumse slagtar,
För en oxe hit i stugan,
Hemtar in en grofbent oxe,
Och ej öl å nyo brygger,
Att den hungrige får äta,
Den som sprungit, törsten släcka.”
Sano Pohjolan emäntä:
”Ohoh piika pikkarainen,
Orjani alinomanen!
Pane keittoa patahan,
Tuo olutta wierahalle.”
Sade Pohjolas värdinna:
”Du min lilla, nätta tärna,
Min beständiga trälinna!
Ställ nu grytan uppå elden,
Hemta öl också åt gästen.”
Tyttö pieni, tyhjä lapsi,
Pahin astiain pesiä,
Lusikkoin luutustaja,
Kapustain kaawistaja,
Pani keittoa patahan,
Lilla flickan, arma barnet,
Sämst att tvätta kärlen rena,
Sämst att torka sina skedar,
Sämst att skura sina slefvar,
Lade nu ett kok i grytan
228
Fennica.indd 228
17.1.2019 14:55:00
�Seitsemästoista Runo — Sjuttonde Runan
.
.
.
.
.
.
.
Luut lihoista, päät kaloista,
Naatit wanhat naurihista,
Kuoret leiwistä kowista.
Toi olutta tuoppisella,
Kanto kaksikorwasella,
Hiiwa alla, wesi päällä,
Kyyt käärmeet kesellä,
Maot laialla mateli,
Sisiliskot liuahteli.
Utaf ben och fiskars hufvun,
Utaf gamla, torra rofblad
Och af skal från hårda kakor.
Bar så öl med vackra kannan,
Kannan med sitt dubbla handtag;
Nederst drägg och öfverst vatten,
Etter-ormar uti midten,
Invid kanten kräla ormar,
Ödlor sprattla uti ölet.
Sano lieto Lemminkäinen:
”Oh sinä olut punanen!
Jo nyt jouwuit joutawihin,
Jouwuit joutawan jälille;
Ruoka suuhun syötäöhön,
Ruhka maahan luotaohon,
Wasemella peukalolla,
Sormella nimettömällä.”
Sade muntre Lemminkäinen:
”O du öl, o dryck, du röda!
Nu i dåligt skick du kommit,
Råkat i ett uselt läge,
Men det dugliga må drickas,
Dräggen ned på marken kastas
Med den venstra handens tumme,
Med det ej benämnda fingret.”
Tapasi on taskuhunsa,
Löihen kukkaroisehensa;
Otti ongen kukkarosta,
Taskustansa taklarauan,
Sen laski olwen sekahan.
Mato puuttu onkehensa,
Kyy wihanen rautahansa,
Sata nosti sammakoita,
Tuhat mustia matoja.
Jo juoa karahuttawi,
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Emmä liene lempi wieras,
Kun ei tuotane olutta,
Parempata juotawata,
Warawammalla käellä,
Suuremmalla astialla.
Kuule poika Pohjolaisen,
Itse Pohjolan isäntä.
Anna ostoa olutta,
Juomoa rahanalaista.”
Börjar leta i sin ficka,
Söka i den lilla pungen,
Tager så en krok från pungen,
Tar sitt eldstål ifrån fickan,
Sänker uti ölet neder.
Ormar fastnade i kroken,
Etter-ormar uti jernet;
Upp han drager hundra grodor,
Lyftar tusen svarta ormar,
Dricker sedan öl med fräsning,
Yttrar så ett ord och säger:
”Icke såsom gäst jag äras,
Om man öl mig icke gifver,
Om ej bättre dryck man hemtar,
Och med ymnig hand det skänker
I ett rymligare käril.
Hör mig son af Pohjolainen,
Sjelf du värd i Pohja-gården!
Gif mig öl emot betalning,
Låt mig få för reda pengar.”
229
Fennica.indd 229
17.1.2019 14:55:01
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
Straxt nu värden uti Pohja
Vredgades och qvad förtörnad
Uppå stugans golf en insjö
Att den tappre mannen dränka.
Lemminkäinen lieto poika
Laulo härän lattialle
We’en lammin lakkimahan.
Men den muntre Lemminkäinen
Qvad en oxe uppå golfvet
Att ur insjön vattnet dricka.
Värden uti Pohja gården
Qväder så en varg på golfvet
Att om lifvet oxen bringa.
Lemminkäinen lieto poika
Laulo walkian jäniksen
Sen sutosen suun waraksi.
Lemminkäinen, muntre mannen,
Hare hvit på golfvet qväder
För att slukas upp af vargen.
Itse Pohjolan isäntä
Laulo koiran koukkuleuan
Sen jäniksen pään waralle.
.
Siitä Pohjolan isäntä
Pian suuttu ja wihastu,
Laulo lammin lattialle
Urosta upottamahan.
Itse Pohjolan isäntä
Suen laulo lattialle
Senki härän pään waralle.
.
Värden uti Pohja-gården
Qvad en hund, om käften krokig,
Ännu till förderf åt haren.
Lemminkäinen lieto poika
Laulo orrelle orawan,
Orren päätä juoksemahan,
Koiran tuota haukkumahan.
Lemminkäinen, muntre mannen,
Qvad en ekorre att springa
Uppå sparrens ända, hunden
Qvad han att på ekorn skälla.
Sillon Pohjalan isäntä
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Ei tässä piot parane,
Jos ei wierahat wähene;
Talo työlle, wieras tielle,
Hywistäki juomingista.”
Derpå värden uti Pohja
Yttrade ett ord och sade:
”Gästabudet ej förbättras,
Om ej gästerna förminskas;
Arbetet i gården jagar
Gästen ock från goda gillen.”
Otti miekkansa omansa,
Tempasi tuliteräsen,
Sanowi sanalla tuolla:
”Kuule poika Lemminkäisen!
Mitelkäme miekkojamme,
Katselkame kalpojamme.”
Tager så sin egen klinga,
Rycker fram det hvassa eld-egg,
Yttrande med dessa orden:
”Hör mig son af Lemminkäinen!
Må vi mäta våra klingor,
Må vi våra svärd beskåda.”
230
Fennica.indd 230
17.1.2019 14:55:01
�Seitsemästoista Runo — Sjuttonde Runan
.
.
.
.
.
Sade muntre Lemminkäinen:
”Hvartill duger väl min klinga,
Som mot ben har blifvit bruten,
Krossad emot hufvud-skålar?
Men ändock mitt sinne bjuder,
Om här ej blir bättre gästbud,
Att dem mäta och beskåda.
Den som har en längre klinga,
Har ett svärd, som mer förfärar,
Han må första hugget gifva.”
Miteltihin miekkojansa,
Katseltihin kalpojansa,
Jo oli pikkuista pitempi
Miekka Pohjolan isännän,
Yhtä ohrasen jyweä,
Yhtä kynnen mustukaista.
Sina svärd man börjar mäta,
Börjar klingorna beskåda;
Råkade nu Pohja-värden
Ha en litet längre klinga.
Blott så mycket som ett kornfrö,
Som en smutsrand under nageln.
Sillon lieto Lemminkäinen
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Sinunpa pitempi miekka,
Sinun eellä iskeminen.”
Nu den muntre Lemminkäinen
Sjelf till orda tog och sade;
”Visst har du en längre klinga,
Ditt alltså är första hugget.”
Siitä Pohjolan isäntä
Jo lyöä alottelewi,
Kerran ortehen osasi,
Kamanahan kapsahutti.
.
Sano lieto Lemminkäinen:
”Mitä minun on miekastani,
Kun on luissa lohkiellut,
Pääkasuissa katkiellut.
Waan kuitenki kaikitenki,
Jos täss’ ei piot parane,
Mitelkäme, katselkame,
Kumpasen pitempi miekka,
Kenen kalpa kauhiampi,
Sen eellä siwaltaminen.”
Derpå värden uti Pohja
Börjar på att svärdshugg dela,
Hugger en gång uti sparren,
Slår i stugans öfre dörrpost.
Sano lieto Lemminkäinen:
”Tukela tora tuwassa,
Weren seikka salwoksessa,
Tuwan uuen turmelemma,
Lattiat likaelemma,
Pestyt penkit hierelemmä.
Lähkäme ulos pihalle,
Pihalla weret paremmat,
Kartanolla kaunihimmat,
Luontewaisemmat lumella.”
Sade muntre Lemminkäinen:
”Ledsam är en strid i stugan,
Svår en blodig lek i pörtet,
Nya stugan vi förderfva,
Smutsa golfven uti pörtet,
Söla ned de tvådda bänkar.
Må vi träda ut på gården,
Bättre bloden är der ute,
Vackrare den är på gården
Prydligare uppå drifvan.”
231
Fennica.indd 231
17.1.2019 14:55:01
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
Man så trädde ut på gården,
Råkade en kohud finna,
Bredde den så ut på gården
Och sig ställde uppå huden.
Niin sanowi Lemminkäinen:
”Kuulesta sa Pohjan poika!
Sinunpa pitempi miekka,
Sinun kalpa kauhiampi;
Toki taiat tarwitakki,
Ennen kun ero tulewi,
Tahi päiwä päätynewi.
Lyöppä poika Pohjolaisen.”
Tog till orda Lemminkäinen:
”Hör mig, nu du Pohjas kämpe!
Väl du har en längre klinga,
Har ett svärd, som mer förfärar,
Men du lär det ock behöfva,
Förr än härifrån vi skiljas,
Förr än dagen når sin ända,
Hugg då till, du Pohjolainen.”
Iski päältä Pohjan poika,
Iski kerran, iski toisen,
Kohta kolmasti rapasi;
Ei lihoakan lipasnut,
Wienyt werinirhametta,
Ottant orwaskettuana.
Och nu hugger Pohja-kämpen,
Hugger en gång, hugger tvenne,
Hugger än den tredje gången,
Men han skadar ej ens köttet,
Ej en blodig rispa gör han,
Tar ej bort det yttre hullet.
Tuli lyönti Lemminkäisen,
Wuoro weitikän werewän.
Löipä lieto Lemminkäinen,
Laski weitikkä werewä,
Iski miestä miekallansa,
Kamahutti kalwallansa.
Löi on kerran leimahutti,
Pään on laski olkapäältä,
Kallon kaialta sialta,
Wei kun naatin naurihista,
Ewän kaikesta kalasta.
Löi on toisen leimahutti,
Silpo kun sian lihoa,
Miehen kolmeksi palaksi.
Får så äfven Lemminkäinen,
Den förvägne sällen hugga.
Slår nu muntre Lemminkäinen,
Hugger den förvägne sällen,
Hugger mannen med sin klinga,
Ger ett hurtigt slag med svärdet.
Slår nu en gång, svärdet blixtrar,
Afhögg hufvudet från skuldran,
Skallen från sitt smala ställe,
Högg den af liksom ett rofblad,
Eller såsom fiskens fena.
Slår så mannen andra gången,
Högg hans kropp i trenne delar,
Skar som skifvor utaf fläsket.
Mäki oli täynnä seipähiä,
Piha täynnä pylwähiä,
Kaikki täynnä miehen päitä,
.
Mentihin ulos pihalle;
Lehmän talja löyettihin,
Pihalle lewitettihin,
Senpä päällä seisottihin.
Backen var med störar uppfylld,
Full var gården utaf stolpar,
På dem alla fanns ett hufvud,
232
Fennica.indd 232
17.1.2019 14:55:01
�Seitsemästoista Runo — Sjuttonde Runan
.
.
.
.
.
.
Yksi seiwäs ilman päätä;
Pani pään pojan pätösen
Senki seipähän nenähän.
Tom var blott en enda lemnad,
Ställde arme mannens hufvud
Upp på389 spetsen utaf denna.
Siitä lieto Lemminkäinen
Laulo Pohjolan perehen
Kultihin kulajawihin,
Hopeihin helkkäwihin.
Yhen heitti laulamatta,
Itse Pohjolan emännän,
Pirtin pienen pyyhkiäksi,
Lattian lakasiaksi,
Olutkannun kantajaksi,
Ruokien rakentajaksi
Louhi Pohjolan emäntä
Kowin suuttu ja wihastu;
Laulo Louhi longotteli,
Pataruuhi paukutteli,
Laulo miestä miekallista,
Urosta aseellista,
Pään waralle Lemminkäisen,
Kaukomielen kaulan päälle.
Derpå muntre Lemminkäinen
Qväder Pohja-gårdens husfolk
Uti klangfullt guld och silfver,390
Blott en enda han ej qväder.
Sjelfva Pohjolas värdinna391
Lemnar han att pörtet städa,
Sopa golfvets tiljor rena,
Bära öl omkring med kannan
Och försorg om maten hafva.
Jo kumu kujasta kuulu,
Tomu toisesta talosta;
Jopa tuskiksi tulewi,
Läylemmäksi lankiawi,
Juoa häitä Pohjolassa,
Pitoja Pimentolassa.
Castrén’s correction:
på ǁ i.
Castrén has replaced two lines
with one.
Castrén’s correction:
värdinna ǁ värdinnan.
Nu ett buller hörs från tåget,
Hörs ett dån från närmsta gården,
Och det börjar tröttsamt blifva,
Blifva mer och mer besvärligt,
Att i Pohja fira bröllop,
Gästabud i Pimentola.
Louhi Pohjolas värdinna
Vredgas nu och börjar qväda,
Tjutande hörs Louhi qväda,
Vildt den leda hexan skrika,
Qvad så svärdbeklädde männer,
Hjeltar uti vapenrustning,
Till att döda Lemminkäinen,
Att förgöra Kaukomieli.
233
Fennica.indd 233
17.1.2019 14:55:01
�Fennica: Kalevala
Kaheksastoista Runo.
.
Adertonde Runan.
Siitä lieto Lemminkäinen
Nousi maasta ratsahille,
Kohta lähtewi kotia,
Luoksi entisen emonsa,
Alla päin, pahoilla mielin,
Kaiken kallella kypärin.
Derpå muntre Lemminkäinen
Upp till häst från marken stiger
Och beger sig straxt till hemmet,
Till den mor, som honom fostrat,
Sorgsen och med nedsänkt hufvud,
Med åt sidan lutad mössa.
Emo wastahan tulewi,
Emo ennätti kysyä:
”Poikueni nuoremmani,
.
Lapseni wakawampani!
Mit’ olet pahoilla mielin
Pohjolasta tullessasi?
Onko sarkoin waarrettuna;
Jos on sarkoin waarrettuna,
. Mie annan paremman sarkan,
Taattosi soasta saaman,
Tawottaman tappelosta.”
Honom kom till möte modren,
Hon sig skyndade att fråga:
”Yngre du af mina söner,
Du mitt barn af mera styrka!
Hvarför är du så bedröfvad,
När från Pohjola du kommer?
Monn med dryckes-stop man kränkt dig?
Om med dryckes-stop man kränkt dig,
Skall ett bättre stop jag gifva,
Som din far i fejden tagit,
Träffat på i kämpa-striden.”
Sano lieto Lemminkäinen:
”Oi emoni kantajani!
. Ken mun sarkoin waarteleisi,
Itse waartaisin isännät;
Waartaisin sata urosta,
Tuhat miestä tunnustaisin.”
Sade muntre Lemminkäinen:
”O min mor, min fostrarinna!
Om med dryckes-stop jag kränktes,
Skulle värdarna jag kränka,
Skulle kränka hundra kämpar,
Skulle tusen männer trotsa.”
.
Sade Lemminkäinens moder:
”Hvarför är du så bedröfvad,
När från Pohjola du kommer?
Blef för qvinnors skull du gäckad?
Om för qvinnors skull du gäckats,
Äkta då en bättre qvinna,
Tag en fager mö från Ryssland,
Vacker flicka från Karelen.”
Sano lieto Lemminkäinen:
”Oi emoni kantajani!
.
Sano äiti Lemminkäisen:
”Mit’ olet pahalla mielin
Pohjolasta tullessasi?
Ootko naisin naurettuna;
Jos oot naisin naurettuna,
Sie naios parempi nainen,
Werewä Wenäeheltä,
Kaunis Karjalan kylistä.”
Sade muntre Lemminkäinen:
”O min mor, min fostrarinna!
234
Fennica.indd 234
17.1.2019 14:55:01
�Kaheksastoista Runo — Adertonde Runan
.
.
.
.
.
.
Ken mun naisin nauranewi,
Itse nauraisin isännät;
Nauraisin satai naista,
Tuhat muuta tunnustaisin.”
Om för qvinnors skull jag gäckats,
Värdarna jag gäcka skulle,
Skulle gäcka hundra hustrur,
Tusen andra qvinnor trotsa.”
Sano äiti Lemminkäisen:
”Mit’ olet pahoilla mielin?
Ootko herjattu heposin;
Jos oot herjattu heposin,
Sie osta ori parempi,
Ison saamilla eloilla,
Wanhemman warustamilla.”
Sade Lemminkäinens moder:
”Hvarför är du så bedröfvad?
Blef för hästars skull du skymfad?
Om för hästars skull du skymfats,
Må en bättre häst du köpa
Med din fars förvärfda medel,
Med hans samlade förråder.”
Sano lieto Lemminkäinen:
”Oi emoni kantajani.
Ken mun herjaisi heposin,
Itse herjaisin isännät;
Herjaisin sata hewoista,
Tuhat muuta tunnustaisin.
Sade muntre Lemminkäinen:
”O min mor, min fostrarinna!
Om för hästars skull jag skymfats,
Värdarna jag skymfa skulle,
Skulle hundra ston förderfva,
Tusen andra hästar trotsa.
Oi emoni kantajani.
Säästä säkkihin ewästä,
Pane jauhot palttinahan,
Wuole woita wakkasehen.
Wuole woita wuosi syöä,
Toiseksi sian lihoa;
Lähen töitäni pakohon,
Pillojani piilemähän,
Miehet miekkoja hiowat,
Kärestäwät keihäiä.”
O min mor, min fostrarinna!
Lägg nu vägkost uti påsen,
Fyll med mjöl en liten lärft-säck,
Skär så mycket smör i asken,
Att ett år det för mig räcker,
Skär för andra året svinkött.
Bort jag flyr för mina nidverk,
Går att dölja mig för missdåd;
Sina klingor männer hvässa,
Sina lansar spetsar hjeltar.”
Emo ennätti kysyä,
Waimo wanha tutkaella:
”Miksi miekkoja hiowat,
Kärestäwät keihäiä?”
.
Modren skyndar sig att fråga,
Ålderstigna qvinnan spörjer:
”Hvarför hvässa de nu klingor,
Hvarför spetsa de nu lansar?”
Sano lieto Lemminkäinen:
”Tuli työ, satu tapahtu,
Noissa Pohjolan pioissa,
Sariolan juomingissa.
Sade muntre Lemminkäinen:
”Der ett sago-verk har timat,
Uti detta Pohjas gästbud,
Sariolas dryckes-gille:
235
Fennica.indd 235
17.1.2019 14:55:01
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
Tapon miehen kun urohon,
Itse Pohjolan isännän,
Omallani miekallani.
Siksi miekkoja hiowat,
Kärestäwät keihäiä;
En tieä sitä sioa
Kussa piiltä pillomuksen,
Paeta pahan lapasen.
Oi emoni kantajani.
Kunne käsket piilemähän?”
Jag en man, en hjelte slagit,
Sjelfva värden uti Pohja,
Dödat honom med min klinga.
Derför hvässa männer svärden,
Derför lansarna de spetsa.
Ej jag känner något ställe,
Der en niding sig kan dölja,
Der en brottsling tillflykt finner.
O min mor, min fostrarinna!
Säg, hvar kan jag mig fördölja?”
Emo tuon sanoiksi wirkki,
Lausu wanhin lapsellensa:
”Jo sanoinki poikueni,
Jo warsin warottelinki,
Yhä kielteä käkesin,
Lähtemästä Pohjolahan.
Mahoit olla oikiassa,
Eleä emon tuwilla,
Oman wanhemman warassa,
Kantajasi kartanoilla.
Modren nu till ordet tager,
Till sitt barn den gamla talar:
”Jag ju sade det, min gosse!
Jag ju varnade dig ifrigt,
Städse bjöd jag till att hindra
Dig från färden bort till Pohja.
Du bordt blifva vid det rätta
Och i modrens stugor stadna,
Under egen moders vårdnad,
I din fostrarinnas gårdar.
Gå nu bort att dig fördölja,
Gå att stå som tall på backen,
Som ett enträd uppå heden.
Äfven der dig ofärd drabbar;
Ofta tallen uppå backen
Fälls och blir till pärtved huggen,
Ofta enarna på heden
Man till gärdsgårds-störar skalar.
Mene nyt tuonne piilemähän,
Mene männyksi mäellä,
Katajaksi kankahalla,
Tuho sielläki tulewi;
Usein mäkinen mänty
Pärepuiksi leikatahan,
.
Usein katajakangas
Seipähiksi karsitahan.
.
Eller väx som björk i dälden,
Der jemväl dig ofärd drabbar;
Ofta björken uti dälden
Spjelkes och i trafven radas,
Blir till klabbar sönderhuggen.
Menet marjaksi aholle,
Puolakaksi kankahalle,
Mansikaksi näille maille,
.
Nouse koiwuksi norolle,
Tuho sielläki tulewi;
Usein noronen koiwu
Pinopuiksi pilkotahan,
Hakatahan halkopuiksi.
Om du blir ett bär i lunden,
Blir ett lingon uppå fältet,
Smultron uti egna nejder,
236
Fennica.indd 236
17.1.2019 14:55:01
�Kaheksastoista Runo — Adertonde Runan
.
.
.
.
.
.
.
.
Mustikaksi muille maille,
Tuho sielläki tulewi;
Neiet nuoret poimitahan,
Tinarinnat riiwitähän.
Blåbär uti andra nejder,
Der jemväl dig ofärd drabbar;
Du af unga jungfrur plockas,
Tages bort af tennbriskprydda.
Menet hauiksi merehen,
Maksahan merimatehen,
Lohen purstoksi punasen,
Tuho sielläki tulewi;
Mies musta meren näkönen
Ain’ on ongella olia,
Aina nuotalla asuja,
Käestämässä käwiä.
Blir en gädda du i hafvet,
Kommer du i lakens lefver,
Blir en stjert åt röda laxen,
Der jemväl dig ofärd drabbar,
Ty en man så mörk, som hafvet,
Är beständigt stadd på mete,
Visstas alltid uppå notdrägt,
Fiskar städse med sin handnot.
Ja menet tuonne piilemähän
Kontion kiwikoloille,
Karhun louhikartanoille,
Tuho sielläki tulewi;
Mies nuori noentolainen
Kirwestänsä kitkuttawi,
Keihästä kärestelewi,
Kontio kohataksensa,
Metsän karhu kaataksensa.”
Går du åter att dig dölja
Uti björnens stenrös-grottor,
Gårdar utaf hällar gjorda;
Der jemväl dig ofärd drabbar,
Ty en ung, en sothöljd kämpe
Slipar flitigt der sin yxe
Och sitt spjut med spets belägger,
För att björnen gå till möte,
Fälla björnen uti skogen.”
Sillon lieto Lemminkäinen
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Itse tieän ilkeimmät.
Paikat arwoan pahimmat;
Oi emoni kantajani,
Entinen elättäjäni.
Kunne käsket piilemähän,
Kunne käsket ja kehotat,
Ettei pää pahoin menisi,
Hiwus hieno lankiaisi,
Tukka turhiin tulisi,
Warsin kaula katkiaisi.
Yks’ on päiwä miehen päätä,
Tunti tukkoa urohon,
Miehet miekkoja hiowat,
Keihoja kärestelewät.”
Derpå muntre Lemminkäinen
Yttrade ett ord och sade:
”Sjelf jag vet de värsta ställen,
Känner sjelf de vidrigaste;
O min mor, min fostrarinna,
Du som vårdat har min barndom!
Hvart mig råder du att undfly,
Hvart mig råder och förmanar,
Der ej illa far mitt hufvud,
Fina håret icke faller,
Der ej luggen går förlorad,
Halsen ej alldeles afhuggs?
Än en dag, en stund skall komma,
Då det mannens hufvud gäller,
Ty nu hvässa männer svärden,
Hjeltar spetsa sina lansar.”
237
Fennica.indd 237
17.1.2019 14:55:01
�Fennica: Kalevala
.
.
.
Sano äiti Lemminkäisen:
”Tieän mä wähäsen maata,
Tieän paikkoa palasen,
Syömätöntä, lyömätöntä,
Miekan miehen käymätöntä;
Sie wanno walat ikuiset
Eneä ei sotia käyä
Kuuna kymmennä kesänä,
Hopiankana halulla,
Kullankana tarpehella.”
Sade Lemminkäinens moder:
”Väl ett stycke land jag känner,
Vet utaf ett ringa ställe,
Icke betadt, icke slaget,
Ej besökt af männers klingor;
Men med kraftig ed mig lofva,
Att i krig ej mera färdas,
Aldrig uppå tio somrar,
Icke ens af lust till silfver,
Eller om du guld behöfde.”
Siinä lieto Lemminkäinen
Jo wanno walat ikuiset
Eneä ei sotia käyä
Kuuna kymmennä kesänä,
Hopiankana halulla,
Kullankana tarpehella.
Der den muntre Lemminkäinen
Med en kraftig ed nu lofvar
Att i krig ej mera färdas,
Aldrig under tio somrar,
Icke ens af lust till silfver,
Eller om han guld behöfde.
Sade Lemminkäinens moder:
”Far nu hän att dig fördölja
Öfver hela nio hafven
Och till hälften öfver tio,
Till den ej benämnda udden,
Holmen, den ej ord beteckna.
Der din far sig fordom dolde,
Dolde sig och fann en tillflykt
Under krigets långa somrar,
Under svåra fejde-åren.
Idel mjöd der hafven äro,
Öl i alla floder rinner,
Smör från alla höjder dryper,
Svinkött är hvarenda klippa.
Der för dig är godt att vara,
ljuft din tid du der förnöter.”
Sano äiti Lemminkäisen.
”Mene nyt tuonne piilemähän
.
Yheksän meren ylitse,
Meri puolen kymmenettä,
Niemelle nimettömälle,
Saarelle sanattomalle.
Siellä ennen isosi piili,
.
Sekä piili, jotta säily,
Suurina sotakesinä,
Wainowuonna waikiana.
Siell’ oli meret metenä,
Juoksi olwena jokoset,
.
Wuoret kaikki woita wuoti,
Kalliot sian lihoa;
Siell’ on hywä ollaksesi.
Armas aikaellaksesi.”
.
Derpå muntre Lemminkäinen
Far åstad och färdas skyndsamt,
Far att fly för sina nidverk,
Dölja sig för sina missdåd.
Skjuter båten ut på vattnet,
Siitä lieto Lemminkäinen
Sekä läksi, jotta joutu,
Läksi töitänsä pakohon,
Pillojansa piilemähän,
Lykkäsi wenon wesille,
238
Fennica.indd 238
17.1.2019 14:55:01
�Kaheksastoista Runo — Adertonde Runan
.
.
.
.
.
.
.
.
Työnti laiwan lainehille,
Waskisilta walkamoilta,
Teräksisiltä teloilta.
Nosti päälle purjehia,
Kuni männikön mäellä,
Itse istuwi perähän,
Laaittihen laskemahan,
Kokan koiwusen nojassa,
Melan waskisen warassa.
Tuuli tuuwitti wenoista,
Aalto laiwoa ajeli,
Niemelle nimettömälle,
Saarelle sanattomalle,
Ylitse meren yheksän,
Meripuolen kymmenettä.
Skeppet uppå hafvets böljor,
Ifrån bron af koppar bildad,
Från de jernbesmidda rullar.
Hissar segel upp i masten,
Såsom granar på en kulle,
Sjelf sig sätter ned i aktern,
Ställer sig att båten styra,
Stödd emot den böjda björken,
Lutad mot sitt koppar-roder.
Vinden vaggade hans farkost,
Skeppet utaf vägen framdrefs
Öfver hela nio hafven
Och till hälften öfver tio,
Till den ej benämnda udden,
Holmen, den ej ord beteckna.
Siinä lieto Lemminkäinen
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Onko saarella sioa,
Maata saaren manterella,
Weteä wenettä maalle,
Purtta kuiwalle kumota,
Taaton saamille teloille,
Wanhempani walkamoille?”
Der nu muntre Lemminkäinen
Sjelf till orda tog och sade:
”Monn här rum på holmen finnes,
Plats på holmens fasta botten,
Att mitt skepp jag drar på landet,
Stjelper båten på det torra,
På min faders fordna rullar,
På den gamles landnings-ställen?
Saaren impyet sanowi,
Niemen neiet wastoawi:
”Ompa saarella sioa,
Maata saaren manterella,
Jos weät saan wenettä,
Tuhat purtta puujaelet.”
Svarade nu holmens tärnor,
Uddens jungfrur hördes säga:
”Nog här finnes rum på holmen,
Plats på holmens fasta botten,
Om du äfven hundra båtar,
Tusen fartyg drar på landet.”
Siitä lieto Lemminkäinen
Wetäwi wenosen maalle,
Purren kuiwalle kumosi,
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Onko saarella sioa,
Onko maata saaren maalla,
Piiltä miehen pillomuksen,
Paeta wähäwäkisen?”
Derpå muntre Lemminkäinen
Drog sin farkost upp på landet,
Stjelpte båten på det torra,
Tog till orda sjelf och sade:
”Monn här rum på holmen finnes,
Plats på holmens fasta botten,
Der en brottsling sig kan dölja,
Der en svag kan finna tillflykt?”
239
Fennica.indd 239
17.1.2019 14:55:01
�Fennica: Kalevala
Castrén has censored the straightforward expression.
.
.
.
.
Saaren impyet sanowi,
Niemen neiet wastoawi:
”Ompa saarella sioa,
Maata saaren manterella,
Piiltä miehen pillomuksen,
Paeta wähäwäkisen.”
Svarade nu holmens tärnor,
Uddens jungfrur hördes säga:
”Nog här rum på holmen finnes,
Plats på holmens fasta botten,
Der en brottsling sig kan dölja,
Der en svag kan finna tillflykt.”
Siitä lieto Lemminkäinen
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Onko saarella sioa,
Maata saaren manterella,
Yhtä selkäni sioa,
Maata karpion aloa,
Minun leikki lyöäkseni,
Tanner tanssaellakseni,
Saaren impien ilossa,
Kassapäien kauneuessa?”
Åter muntre Lemminkäinen
Yttrade ett ord och sade:
”Monn här rum på holmen finnes,
Plats på holmens fasta botten,
Icke bredare än ryggen,
Icke större, än ett skäppland,
Så att jag mig kan förlusta,
Att jag dansa kan på fältet,
Uti jungfrurs glada lekar,
Uti flickors ljufva samqväm?”
Saaren impyet sanowi,
Niemen neiet wastoawi:
”Lapset laihat saaren maalla,
Lihawat hewosen warsat.”
Svarade nu holmens tärnor
Uddens jungfrur hördes säga:
”Holmens flickor äro magra,
Feta äro hästars fålar.”
Ängslig var ej Lemminkäinen,
Han från byn till by blott vandrar,
Går till jungfrurs glada lekar,
Sköna flickors ljufva samqväm.
Icke fanns den by på holmen,
Der ej funnos tio gårdar,
Icke fanns den gård i byen,
Der ej funnos tio flickor,
Icke fanns en enda flicka,
Ej en enda moders dotter,
Vid hvars sida han ej hvilar
Och hvars arm han icke tröttar.
Mitä huoli Lemminkäinen;
Käwi kylitse kylihin.
Saaren impien ilohon,
Kassapäien kauneuhun.
.
Ei ollut sitä kyleä,
Kuss’ ei kymmenen taloa;
Ei ollut sitä taloa,
Kuss’ ei kymmenen tytärtä;
Ei ollut sitä tytärtä,
.
Ei sitä emosen lasta,
Jonk’ on ei maloa maannut.392
Käsiwartta waiwutellut.
.
Tusen brudar han beveker,
Hundra enkors sinnen böjer,
Blidkar hundra gifta qvinnor,
Tuhat tunsi morsianta,
Sa’an leskiä lepäsi,
Sa’an naista miehellistä,
240
Fennica.indd 240
17.1.2019 14:55:01
�Kaheksastoista Runo — Adertonde Runan
.
.
.
.
.
Yhtenä kesäisiä yönä,
Sykysyissä wietinkinä.
Yksi löyty kymmenistä,
Kaksi kaikitse laoista,
Tuhannesta löyty kolme,
Jok’ oli piikuen pitänyt,
Neien arwossa asunut.
På en enda natt om sommarn,
Under loppet af en höstnatt.
Blott en enda fanns bland tio,
Tvenne högst bland hundra funnos,
Ibland tusen qvinnor trenne,
Som han icke kunde dåra,
Som han ej förleda kunde.
Sillä lieto Lemminkäinen
Lepytteli niemen neiet,
Ihastutti saaren immet;
Jäi yksi lepyttämättä.
Så nu muntre Lemminkäinen
Alla uddens jungfrur blidkar,
Alla holmens tärnor fröjdar,
Blott en enda blir ej blidkad.
Ei kuullut kukotta nosta,
Kanan lapsetta kawata;
Niin päiwänä muutamena,
Iltana monikahana,
Laati liiton nostaksensa
Kuunki, päiwänki keralla.
Nousi ennen liittoansa,
Ennen ehtoaikoansa,
Käwi kylitse kylihin,
Senki impyen ilohon.
Utan tupp han sig försofver,
Vaknar icke utan kyckling,
Men en dag han gör det löfte,
Fattar det beslut en afton,
Att på samma gång som månen,
Att vid solens uppgång stiga.
Steg ren förr än han beslutat,
Tidigare än han ärnat,
Ifrån by till by så vandrar,
Att ock denna tärna blidka.
Sillon lieto Lemminkäinen
Ei nähnyt sitä taloa,
Kuss’ ei kolmea kotoa;
Ei nähnyt sitä kotoa,
Kuss’ ei kolmea urosta;
Ei nähnyt sitä urosta,
Ku ei miekkoa hionut,
Kirwestänsä kitkuttanut.
Nu den muntre Lemminkäinen
Blef en enda gård ej varse,
Hvarest stugor tre ej funnos,
Blef ej varse någon stuga,
Hvarest kämpar tre ej funnos,
Blef ej varse någon kämpe,
Som ej hvässade sin klinga,
Som ej slipade sin yxe.
.
Dervid muntre Lemminkäinen
Sjelf till orda tog och sade:
”Nu den ljusa dagen uppgått,
Nu den milda solen stigit
Öfver mig beklagansvärda.
Öfver halsen af mig arma.”
Sillon lieto Lemminkäinen
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Woi päiwyinen päiwyt nousi,
Armas aurinko kohosi,
Mun polosen pojan päälle,
.
Päälle kaulani katalan.”
241
Fennica.indd 241
17.1.2019 14:55:01
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
Jäi neiet syliämättä,
Sylityt makoamatta,
Läksi luoksi laiwosensa,
Luoksi purtensa polonen;
Jo oli poltettu poroksi,
Kypeniksi kyyätelty.
Hinner mer ej jungfrur famna,
Hvila vid de skönas sida,
Hän till skeppet sig begifver,
Går till båten nu den arma,
Men den var förbränd till aska,
Var till stoft alltren förvandlad.
Jo tunsi tuhon tulewan,
Hätäpäiwän päälle saawan,
Laatiwi wenettä uutta,
Uutta partta puuhoawi.
Puita puuttu purtten seppä,
Lautoja wenon tekiä;
Saapi puuta pikkuruisen,
Lautoa ani wähäsen,
Wanhan wärttinän muruista,
Wanhan tainnan taittumista.
Märkte ofärd honom hota,
Nödens dag förhanden vara,
Börjar att en båt sig bygga,
Att en farkost ny sig timra,
Men till båten tryter virke,
Till hans farkost saknas bräder.
Får så ganska litet virke,
Får helt obetydligt bräder
Af en gammal sländas bitar,
Af en sönderbruten rockten.
Siitä weistämi wenettä,
Puista purtta puuhoawi,
Siitä laati laitapuuta,
Puuta kaari kapsutteli,
Siitä teljoja tekewi,
Kanssa airoja asetti.
Timrar båt af sländans bitar,
Bygger utaf tenens stycken,
Fogar af dem sido-bräder,
Hugger äfven båtens vränger,
Reder ännu roddar-säten,
Gör till slut af dem ock årar.
Sai wenonen walmihiksi,
Laatineeksi puinen pursi;
Lykkäsi wenon wesille,
Laski purren lainehille,
Mäntysiltä järkälöiltä,
Kuorikiskoilta teloilta.
Får så båten färdig timrad,
Får sin farkost sammanfogad,
Skjuter båten hän på vattnet,
Nya skeppet ut på böljan,
Från de glatta furu-stockar,
Ifrån hala, jemna rullar.
Siitä läksi Lemminkäinen,
Alla päin, pahoilla mielin,
Kun ei saanut yötä olla,
Eikä päiweä eleä,
Saaren impien ilossa,
Kassapäien kauneussa.
Itse istuwi perähän,
Sanan wirkko, noin nimesi:
For åstad nu Lemminkäinen,
Sorgsen och med nedsänkt hufvud,
Att ej mer få nätter vistas,
Få förnöta sina dagar
Uti jungfrurs glada lekar,
Sköna flickors ljufva samqväm.
Sjelf han sätter sig vid styret,
Yttrar så ett ord och säger:
242
Fennica.indd 242
17.1.2019 14:55:01
�Kaheksastoista Runo — Adertonde Runan
”Kupliksi weno wesille,
Lumpehiksi lainehille.”
.
.
.
.
.
.
.
”Flyt du båt på sjön, som bläddra,
Som ett näckrosblad på böljan.”
Tuli tuuli, tuon puhalsi,
Tuli aalto, tuon ajeli
Selälle meren sinisen,
Ulapoille aukioille.
Siinä itki saaren immet,
Niemen neiet waikerrehti,
Kun ei purjepuu näkynnä,
Rautahanka haimentanna.
Ei he itke purjepuuta,
Rautahankoa halaja,
Itkit purjepuun alaista,
Rautahangan haltioa.
Kom en vind, som förde båten,
Kom en våg, som dref hans farkost
Ut på hafvets blåa yta,
På de vida, öppna fjärdar;
Och nu gråta holmens tärnor,
Uddens unga flickor klaga,
När ej masten mera synes,
Roddar-haken icke skymtar.
Ej för mastens skull de gråta,
Sakna icke roddar-haken,
Men den man, som är vid masten,
Och som roddar-haken äger.
Itse itki Lemminkäinen,
Itse waiwanen waketti,
Kun ei saaren maat näkynnä,
Sawiharjut haimentanna.
Ei hän itke saaren maita,
Sawiharjuja halaja,
Itki saaren impyhiä,
Nenän niemen neitosia.
Sjelf gret äfven Lemminkäinen,
Klagade den arme mannen,
När ej holmen mera syntes
Och ej skymtade dess åsar.
Ej för holmens skull han gråter,
Holmens åsar han ej saknar,
Men han saknar holmens tärnor,
Längtar efter uddens jungfrur.
Siitä lieto Lemminkäinen
Laskewi sinistä merta;
Laski päiwän, laski toisen,
Päiwälläpä kolmannella,
Luotti purren luotoselle,
Wenehen wesikarille.
Siinä itki puinen pursi,
Hankarauta haihatteli:
”Mi minusta laatimasta,
Kurjasta kumoamasta;
Ei Ahti sotia soua
Kuunna kymmennä kesänä,
Hopiankana halulla,
Kullankana tarpehella.
Derpå muntre Lemminkäinen
Styrde på det blåa hafvet,
Styrde en dag, styrde tvenne,
Men uppå den tredje dagen
Landar han uppå en holme,
Lägger an invid ett stengrund.
Der nu börjar båten gråta,
Roddar-haken sorgfullt klaga:
”Hvarför skulle mig man foga,
Hvarför blef jag usla formad?
Ahti ror ej mer i örlig,
Aldrig uppå tio somrar,
Icke ens af lust till silfver,
Eller om han guld behöfde.”
243
Fennica.indd 243
17.1.2019 14:55:01
�Fennica: Kalevala
.
.
Pääty Ahti kuulemahan,
Kauko tuota katsomahan;
Sanowi sanalla tuolla,
Lausu tuolla lausehella:
Elä huoli hongan pinta,
Wene warpanen walita,
Wielä saat sotia käyä,
Tappeloita tallustella.”
Detta råkar Ahti höra,
Ifrån nära håll förnimma,
Höjde då sin röst och sade,
Talade med dessa orden:
”Sörj du icke, furu-yta,
Klaga ej du mastförsedda,
Ännu får i krig du segla,
Färdas uti vilda strider.”
Nu till krig sig Ahti rustar
Tvertemot den ed han svurit,
Tog till orda sjelf och sade:
”Hvar må jag nu få en annan,
Annan man med annan klinga,
Till mitt bistånd uti striden?”
Ahti suorihen sotahan,
Wastoin waiwanen waloa,
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Mistä saanen miehen toisen,
.
Sekä miehen, jotta miekan,
Ahille soan awuksi?”
.
.
.
Ompa Tiera tieossansa,
Kuuro kuulemoisissansa;
Siitä saapi miehen toisen,
Sekä miehen, jotta miekan.
Käwi kylitse kylähän,
Teitse Tieran kartanohon,
Miehen toisen tarpehella
Ahille soan awuksi.
Ahti har om Tiera kunskap,
Hör om Kuuro städse talas,
Får en annan man i honom,
Annan man med annan klinga.
Ifrån by till by han färdas,
Vandrade till Tieras boning,
I behof af annan kämpe
Till sitt bistånd uti striden.
Isä pääty ikkunassa
Kirweswartta wuolemassa,
Emo aitan kynnyksellä
Kirnua kolistamassa,
Weljekset weräjän suulla
Korjia kohentamassa,
Sisarekset sillan päässä
Waattehia sotkemassa.
Fadren sitter invid gluggen
Täljande uppå sitt yx-skaft,
Modren står på bodens tröskel
Och gör väsen med sin kärna,
Bröderna vid ledets mynning
Timra åt sig granna slädar,
Systrarna vid stranden trampa
Byke uppå bryggans ända.
Sade fadren ifrån gluggen,
Modren ifrån bodens tröskel,
Bröderna från ledets mynning,
Systrarna från bryggans ända:
”Tiera nu i krig ej hinner,
Nyss han äktat har en hustru,
Wirkko isä ikkunalta,
Emo aitan portahalta,
.
Weljekset weräjän suulta,
Sisarekset sillan päästä:
”Ei Tiera sotahan joua;
Wast’ on nainut nuoren naisen,
244
Fennica.indd 244
17.1.2019 14:55:01
�Kaheksastoista Runo — Adertonde Runan
Castrén has left out
the parallel line.
.
.
.
.
.
.
.
.
Ottanut oman emännän,
Wiel’ on nännit näppimättä,
Rinnat riuahuttamatta,
Kupehet kutkuttamatta.”
Tagit egen hus-värdinna,
Hennes bröst han än ej vidrört,
Hennes barm han icke nalkats,
Ej när hennes sida kommit.”
Tiera pääty kiukahalla,
Jalan kenki kiukahalla,
Toisen kenki lattialla,
Weräjillä wyötteleksen,
Ulkona solitteleksen.
Otti Tiera keihäänsä,
Ei ole keiho suuren suuri,
Eikä keiho pienen pieni,
Keiho keskikertahinen;
Susi seiso suowerolla,
Warsa juoksi wartta myöten,
Kasi nauku naulan tiessä.
Työnti Tiera keihäänsä
Ahin keihojen keselle.
Tiera ligger uppå ugnen,
Skor sin ena fot på ugnen
Och den andra uppå golfvet,
Sig vid portarna omgjordar,
Knäpper spännet fast på gården.
Derpå tager Tiera spjutet,
Ej var spjutet bland de största,
Icke heller bland de minsta,
Spjutet var af medel-storlek.
Der en varg stod uppå doppskon,
Långsmed skaftet sprang en fåle,
Katten gnällde uppå knappen.
Fram sitt spjut så Tiera kastar
Och det slänger midt bland Ahtis.
Niin läksi Ahin wenonen
Käsiwarsin waalimatta,
Läksi luoen luotosesta
Tuolle Pohjolan merelle.
For åstad nu Ahtis farkost,
Utan att med armar skjutas;
Bort den seglade från holmen,
Styrde ut åt Pohja-hafvet.
Silloin Pohjolan emäntä
Pahan pakkasen lähetti
Tuolle Pohjolan merelle.
Itse neuo poikoansa,
Kun kukin sukimojansa,
Itse ilmoin luomiansa:393
”Pakko pienin poikiani,
Kaunis kaswateltujani.
Lähes tuonne, kunne käsken,
Kunne käsken ja kehotan,
Meren rutjan partahalle,
Äärettömän äprähälle.
Kylmä soita, kylmä maita,
Kylmä selwiä wesiä,
Kurimuksen kulkun suuta,
Härvid Pohjolas värdinna
Skickade den stygga kölden,
Sände ut på Pohja-hafvet.
Sjelf hon undervisar sonen,
Som enhvar sitt eget foster:
”Köld, du yngst af mina söner,
Skönast ibland dem, jag fostrat!
Far nu hän, dit jag dig beder,
Dit jag beder dig och manar,
Bort till Rutja-vikens stränder,
Ändelösa hafvets branter;
Kärr belägg med is och länder,
Gör till is det klara vattnet,
Tillslut gapet vid Kurimus,
245
Fennica.indd 245
17.1.2019 14:55:01
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
Kinahmia ilkiöitä;
Kylmä weitikän wenonen,
Pursi lieto Lemminkäisen,
Selwälle meren selälle,
Ulapalle aukialle,
Jott’ ei pääse päiwinänsä,
Selwiä sinä ikänä,
Jon’ en jouwu päästämähän,
Käy itse kehittämähän.”
Hölj med is de stygga hvirflar,
Låt ock den förvägnes farkost,
Lemminkäinens båt du frysa
Uppå hafvets klara yta.
På den stora, öppna fjärden,
Att den derifrån ej löses,
Aldrig någonsin befrias,
Om jag sjelf ej går att lösa,
Att befria Ahtis fartyg.”
Pakko pienin poikiansa,
Kaunis kaswateltujansa,
Sekä läksi, jotta joutu,
Tuonne Pohjolan merelle;
Niin Ahin merellä kylmi,
Kylmi weitikän wesillä,
Jopa yönä ensimmäisnä
Puuttu kyllin kyllitellä,
Puuttu kyllä päätä kyynäs,
Kättä wiljalta wihaista.
Kölden, yngst af hennes söner,
Skönast ibland dem, hon fostrat,
Ger sig så åstad och färdas
Hastigt hän till Pohja-hafvet.
Låter Lemminkäinen frysa.
Sällen fastna uppå hafvet.
Ren uppå den första natten
Ahti fastnade tillfyllest,
Frös med armen fast vid isen,
Ganska hårdt med vreda handen.
Niinpä kylmi täyen kylmän,
Wäki pakkasen paleli,
Yhtenä kesäissä yönä,
Sykysyissä wietinkinä;
Kylmi jäätä kyynäräisen,
Sato lunta sauan warren.
Alstrar en fullkomlig kyla,
Häftig frost tillvägabringar,
På en enda natt om sommarn,
Under loppet af en höstnatt.
Låter isen alntals frysa,
Låter snö till stafs höjd falla.
Aiko kylmeä jumalan,
Itse weitikän werewän.
Sillon lieto Lemminkäinen,
Itse kaunis Kaukomieli,
Keritsi kiweltä willat,
Takut talwen maannehelta,
Suoritteli sukkasiksi,
Kääritteli kintahiksi,
Käsin pakkasen piteli,
Kowan ilman kopristeli,
Tunki pakkasen tulehen,
Rautasehen rauniohon,
Ärnar låta sjelfva guden,
Den förvägne sällen frysa,
Men den muntre Lemminkäinen,
Sjelf den sköne Kaukomieli
Klippte ullen ifrån stenen,
Tapparna från vintersofvarn,
Virkade dem sen till strumpor,
Rullade ihop till handskar,
Höll med händerna i frosten,
Klämde till det hårda vädret,
Dref så frosten uti elden,
I det jernuppfyllda röset.
246
Fennica.indd 246
17.1.2019 14:55:01
�Kaheksastoista Runo — Adertonde Runan
.
.
.
.
.
.
.
Sanowi sanalla tuolla,
Lausu tuolla lausehella:
”Pakkanen pajuilla synty,
Risuilla wähäripanen,
Iti turmasta isosta,
Emosta epattomasta.
Käärme pakkasen imetti,
Mato maiolla piteli,
Nännistä nisittömistä,
Utarista uuttomista.
Pantihin nimi pahalle,
Pantihinpa pakkaseksi.
Höjande sin röst han sade,
Talade med dessa orden:
”Köld blef alstrad ibland viden,
Liten frost bland buskar föddes
Af en far, som mest förderfvar,
Den illparigaste moder.
Köld utaf en orm blef däggad,
Af en mask med mjölk blef vårdad
Ur dess magra, skrumpna vårtor,
Sinade och torra spenar;
Namn så gaf man åt den onde
Och med köld benämnde honom.
Kesät aioilla ajeli,
Talwet heilu hettehissä,
Kylmi soita, kylmi maita,
Paleli wesipajuja,
Pani haawan pakkuloita,
Koiwun juuria kolotti.
Vräktes sommarn om på gården,
Gungade i källor vintern,
Mark och mossor isbelade,
Lät i vattnet viden frysa,
Kom åt knölarna på aspar,
Bragte värk i björkars rötter.
Panihen pahat pahaksi,
Heittihen häwyttömäksi;
Kylmi kattilan tulella,
Hiilet uunin lietosella,
Käen naisen taikinahan,
Watsahan hewosen warsan.
Nu förgrymmades den stygge.
Lade af all skam och blygsel,
Lät på elden kitteln frysa,
Kolen frysa uppå härden,
Flickans hand i degen fastna
Och i hästens mage fålen.
Läksi maita kylmämähän,
Aaltoja asettamahan;
Lahet kylmi, lammit kylmi,
Jäip’ on meri kylmämättä,
Jäipä peipponen selällä,
Wästäräkki lainehilla.
Senki kynnet kylmämättä,
Pää pieni palelematta.
Gick att frostbelägga marken,
Gick att böljorna betvinga,
Isbetäcker vikar, dammar,
Hafvet likväl ej blef fruset,
Ej bofinken på dess fjädrar,
Icke frysa uppå hafvet
Fötterna för sädesärlan,
Fryser ej dess lilla hufvud.
Joko nyt suureksi sukesit,
Joko kaswoit kauhiaksi?
Tahot kylmeä minua,
Kohotella korwiani,
Monn till stor du ren hann fostras,
Växte till och blef förfärlig,
När du äfven mig vill plåga.
Öronen till svullnad bringa,
247
Fennica.indd 247
17.1.2019 14:55:01
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
Alta jalkoja anella,
Päältä kynsiä kysellä.
Äfven pröfva mina fötter,
Naglarna på mina fingrar?
Pakkanen Puhurin poika,
Kowan ilman höyhelöinen!
Ellös nyt minua kylmä,
Ellös päätäni palele,
Ellös waiwa warpahia,
Elä korwia koseta;
Kyll’on sulla kylmämistä,
Paljoki palelemista.
Mene tuonne, kunne käsken,
Pohjan pitkähän perähän,
Siell’ on soita kylmämättä,
Pajuja palelematta,
Kiwiä kiwistämättä,
Tannerta tasottamatta.
Jos ei tuosta kyllä liene,
Tuonne ma sinun manoan
Hiien hiilien sekahan,
Lemmon liesikiukahille;
Siellä waiwut walkiahan,
Tunkeut tulen sekahan,
Jost’ et kuulu kuuna pänä,
Selwiä sinä ikänä.
Tulen tungen sukkahan,
Kekälehet kenkähäni,
Pakkasen palelematta,
Kowan ilman koskematta.”
Köld, du son utaf Puhuri,
Du af ovädret bevingad!
Icke må du mig besvära,
Icke åt mitt hufvud komma,
Mina tår ej heller plåga,
Ej vid mina öron röra;
Nog har annat du att taga,
Mycket annat till att skada.
Drag åstad, dit jag dig manar,
Bort till Nordens sista ända.
Öppna kärr ännu der finnas,
Vide-buskar, som ej frusit,
Stenar från all smärta fria,
Fält, som jemnade ej blifvit.
Om ej det tillfyllest vore,
Dit skall jag då dig besvärja,
Midt i Hiisi-gudens lågor,
Uppå Lempos heta hällar;
Ned du sjunker der i elden,
Tränger dig midt in i lågan
För att derifrån ej komma,
Aldrig dig bereda utgång.
Eld jag stoppar i min strumpa,
I min sko jag bränder samlar,
Att ej köld må skada göra,
Ej ovädret öfverfalla.”
Sillä lieto Lemminkäinen
Pahan pakkasen lumowi,
Heitti laiwansa lahelle,
Uuen purren puutoksehen.
Itse metsähän menewi,
Ylös korpehen kohosi,
Matkoille majattomille,
Teille tietämättömille.
Dermed muntre Lemminkäinen
Nu den stygga kölden tjusar,
Lemnar skeppet uti viken,
Nya båten i sitt fängsel,
Sjelf till skogen sig begifver,
Stiger upp till ödemarken,
Går på obebodda vägar,
Stigar, dem han icke känner.
248
Fennica.indd 248
17.1.2019 14:55:01
�Kaheksastoista Runo — Adertonde Runan
.
.
.
.
Siinä lieto Lemminkäinen
Itse noin sanoiksi wirkki:
”Woi minä polonen poika,
Jo minä johonki jouwuin,
Kuuksi päiwäksi kululle,
Iäkseni ilman alle.
Itkewi emo koissa,
Walittawi wanhempani:
Tuoll’ on poikani polosen,
Tuolla laiton lapsueni,
Tuonen toukoja panewi,
Kalman maita kyntelewi.
Saapi nyt minun polosen,
Mun polosen pojaltani,
Saapi pyyt pyhän piteä,
Lintuset hywin lihota.
Saapi kärppäset käwellä,
Orawaiset jouten juosta.
Dervid muntre Lemminkäinen
Sjelf till orda tog och sade:
”Ve mig arma, olycksfulla!
I hvad läge har jag råkat?
Att i år och dagar irra,
Vistas under öppna himmeln.
Nu min mor i hemmet gråter,
Nu min fostrarinna klagar:
Der min gosse är, jag arma,
Der mitt barn, jag olycksfulla,
Han besår nu Tuonis tegar,
Kalmas fält han flitigt plöjer.
Icke hindrar, ve mig arma,
Icke hindrar nu min gosse,
Hjerpar att sin högtid fira,
Fåglar små att ymnigt frodas,
Fritt får hermelinen springa,
Ekorren får ostörd hoppa.
Ja så är det nu, min moder,
Så min hulda fostrarinna!
Upp du födde många dufvor,
Fostrade en svärm af svanar,
Kom så vinden och dem spridde,
Kom den onde, dem förströdde,
Systrars golf han ref i stycken
Och förstörde brödra-båten.
Många voro vi i sanning
Uti fordna bättre tider,
Golfvet var af systrar uppfylldt,
Båten lastad full med bröder;
Men ej finnes nu för tiden,
Ej en enda att tilltala.
Hvarje kämpe gått till striden,
Hvarje man bär svärd vid sidan.
Niin on niin minun emoni,
Niin on kaunis kantajani,
.
Kaswatit kanoja paljon,
Koko joukon jouhtenia;
Tuli tuuli niin hajotti,
Tuli lempo niin lewitti,
Sisarilta sillan taitto,
.
Weikoilta wenon häwitti.
Oli meitä kun oliki,
Oli ennen aikoinansa,
Sisaria suuri silta,
Weikkoja weno punanen,
.
Waan ei nyt nykysin aioin,
Ei kelle sanan sanoa;
Joka mies sotaurosna,
Kaikki miehet miekka wyöllä.
.
Alltid minns jag det förflutna,
Kan ej glömma bättre tider;
Jag som blomma gick kring byar,
Aina muistan muinosetki,
Arwoan ajat paremmat;
Kulin kukkana kylissä,
249
Fennica.indd 249
17.1.2019 14:55:01
�Fennica: Kalevala
.
Skön jag var som fältets blomster,
Mången såg då på min skepnad,
Fäste vid min växt sitt öga;
Nu jag svartnat har af blåbär,
Utaf ringa bär jag mörknat.
Hersuin heinän karwasena,
Moni katso muotohoni,
Warteheni walkotteli.
Nyt mä mustuin mustikoilla
Painuin marjoilla pahoilla.
Stället vet jag, der jag föddes,
Hvarje ställe, der jag uppväxt,
Men ej känner jag det ställe,
Der mig döden en gång möter.
Nu jag är lik harens unge,
Som sig sträcker ut på kärret,
Jemrar uppå brända sveden,
Springer långsmed hafvets stränder,
Uppå kiselstenar hoppar.
Sålan under skorna nötes,
Skört på dem blir öfverlädret,
Deras skaft af ålder rötas.”
Sian tieän, kussa synnyin
Paikan kaiken, kussa kaswoin
En tieä sitä sioa,
.
Kussa kuollo kohtanewi.
Olen kun jäniksen poika
Suolla soikerrehtamassa,
Palolla papahtamassa,
Meren rannat juoksemassa,
.
Someret sirottamassa,
Pohjat kengistä kuluwi,
Pois perotat pehmiäwi,
Kengän warret wanhanewi.”
250
Fennica.indd 250
17.1.2019 14:55:01
�Yheksästoista Runo — Nittonde Runan
Yheksästoista Runo.
.
.
.
.
Nittonde Runan.
Kullerwo Kalewan poika,
Kun esinnä emästä synty,
Heti kohta kolmiöissä
Katkasi kapalowyönsä,
Pääsi päälle peittehensä.
Nähtihin hywä tulewan,
Keksittihin kelpoawan;
Wietihin Wenäehelle,
Karjalahan kaupittihin,
Ilmariselle sepolle.
Minpä seppo tuosta anto?
Äiän seppo tuosta anto;
Kaksi kattilarania,
Kolme pa’an kuolioa,
Wiisi wiikate kulua,
Kuusi kuokan ruopioa.
Kullervo, Kalevas ättling,
När han af sin moder föddes
Och var blott tre nätter gammal,
Slet sin lindas bindlar sönder
Och sig höjde upp på täcket.
God han lofvade att blifva,
Duglighet hos gossen röjdes;
Man till Ryssland honom förde,
Sålde honom i Karelen
Bort åt smeden Ilmarinen.
Hvad gaf smeden väl för honom?
Mycket smeden gaf för honom:
Tvenne sönderbrända kittlar,
Trenne obrukbara grytor,
Fem utslitna, gamla lior,
Sex till spillo gifna gräftor.
Se kaunis Kalewan poika
Heti tuonne tultuansa,
Jo päiwänä ensimmäisnä,
Kysy työtä iltasella;
Isännältä iltaseksi,
Emännältä aamuseksi:
”Kull’ on työlle uusi orja,
Raaolle rahan alanen?”
Då Kalevas sköna ättling
Till sitt nya hemvist kommit,
Ren mot första dagens afton
Efter arbete han frågar
Af sin husbonde för qvällen
Och för morgon’ af sin matmor:
”Till hvad verk skall nya trälen,
Till hvad arbete den köpta?”
.
Han är satt att vagga barnet,
Barnet med de smala fingrar,
Men han stinger ut dess ögon
Och dess föda sjelf förtärer,
Dödar barnet genom sjukdom,
Bränner upp dess lilla vagga.
Pantu on lapsen katsantohon,
Sormipienen souantahan.
Katso lasta, kaiwo silmät,
Syötti lasta, söi itsekki,
Lapsen tauilla tapatti,
.
Kätkyen tulella poltti.
Mot den andra dagens afton
Efter arbete han frågar
Af sin hosbonde för qvällen
Jo päiwänä toisentena
Kysy työtä iltasella,
Isännältä iltaseksi,
251
Fennica.indd 251
17.1.2019 14:55:01
�Fennica: Kalevala
.
Emännältä aamuseksi:
”Kull’ on työlle uusi orja,
Raaolle rahan alanen?”
Och för morgon’ af sin matmor:
”Till hvad verk skall nya trälen,
Till hvad arbete den köpta?”
Pantu on kasken kaahantahan,
Solkikoiwun sorrantahan.
Sorti puuta kaksi kolme,
.
Kawahutti kannon päähän,
Niin huhuta huiahutti,
Wihellytti, wierehytti:
”Sini kaski kaatuohon,
Koiwu solki sortuohon,
.
Kuni ääni kuuluohon,
Kuni wierrehe wihellys.
Elköhön wesa wenyö,
Kanto kaswao ikänä,
Kaskessa Kalewan pojan,
.
Solen kullan sorrannassa.
Hywän ottaoon orahan,
Elköhön tereä tehkö.”
.
.
.
Får ett svedjeland att rödja,
Sänds att fälla timmer-björkar;
Nedhögg björkar tvenne, trenne,
Slog sin yxe vid en stubbe.
Höjer så sin röst och ropar,
Låter gällt en hvissling ljuda:
”Må den dunkla skogen falla,
Må de stora björkar brytas,
När min stämma höres skalla,
När min gälla hvissling ljuder,
Nya skott må aldrig utslå,
Aldrig spira fram ur stubben
På den svedja, som är nedfälld
Af en man med gyllne spännen.
Herrlig brodd må svedjan skjuta,
Ax der må dock aldrig frodas.”
Jo päiwänä kolmantena
Kysy työtä iltasella,
Isännältä iltaseksi,
Emännältä aamuseksi:
”Kulle työlle uusi orja,
Raaolle rahan alanen?”
Mot den tredje dagens afton
Efter arbete han frågar
Af sin husbonde för qvällen
Och för morgon’ af sin matmor:
”Till hvad verk skall nya trälen,
Till hvad arbete den köpta?”
Pantu on aian panentahan.
Jopa aitoa panewi,
Kohastansa kokkahongat
Aiaksiks’ asettelewi,
Kokonansa korpikuuset
Seipähiksi pistelewi,
Witsasteli maan maoilla,
Wyötti kyillä käärmehillä,
Sisiliskoilla siteli,
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Ku ei lintuna kohonne,
Får ett gärde till att bygga,
Och han bygger der sitt gärde,
Bryter ned de största furar,
Dem till gärdsel-trådor radar,
Tager grofva öken-granar
Och till gärdsgårds-störar ställer,
Sammanfogar dem med ormar,
Lindar om med etter-ormar
Och ihop med ödlor binder,
Tar till ordet sjelf och säger:
”Hvilken ej, som fågeln, flyger,
252
Fennica.indd 252
17.1.2019 14:55:01
�Yheksästoista Runo — Nittonde Runan
.
.
.
.
.
.
.
Kahen siiwen siuotelle,
Elköhön ylitse saako
Aiasta Kalewan pojan.”
Hviner fram med tvenne vingar,
Må ej tänka på att komma
Öfver gärdet, som jag upprest.”
Jo päiwänä neljäntenä
Kysy työtä iltasella,
Isännältä iltaseksi,
Emännältä aamuseksi:
”Työ orjan nimettäöhön,
Nimi työlle pantaohon.”
Mot den fjerde dagens afton
Efter arbete han frågar
Af sin hosbonde för qvällen
Och för morgon’ af sin matmor:
”Trälens arbete må nämnas
Må med ord tillkännagifvas.”
Pantu on nuotan souantahan.
Se kaunis Kalewan poika
Jo on nuotan souannassa,
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Souanko wäen mukahan,
Wai souan asun mukahan?”
Skickas ut att ro en notbåt,
Nu Kalevas sköna ättling
Ned vid årarna sig sätter,
Yttrar sjelf ett ord och säger:
”Ror jag efter min förmåga
Eller blott, som saken fordrar?”
Perimies Pelosen poika
Se on warsin wastaeli,
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Jos souat wäen mukahan,
Weät miehuen nojassa,
Wäh’ on orjalla wäkeä.”
Pelonen, som satt i styret,
Hof sin stämma straxt till gensvar,
Yttrade ett ord och sade:
”Ror du efter din förmåga,
Lägger ut din hela manskraft
Ringa är dock trälens styrka.”
Se kaunis Kalewan poika
Jo souti wäen mukahan,
Weti miehuen nojassa;
Wenon haapasen hajotti,
Katajaiset kaaret katko,
Katajahan kaiken kaato.
Sjelf Kalevas sköna ättling
Ror nu efter sin förmåga,
Lägger ut sin hela manskraft;
Båten utaf asp han söndrar,
Bryter vrängerna af enträd
Och förstör det hela fänget.
Jo päiwänä wiientenä
Kysy työtä iltasella,
Isännältä iltaseksi,
Emännältä aamuseksi:
”Työ orjan nimettäöhön,
Nimi työlle pantaohon.”
Mot den femte dagens afton
Efter arbete han frågar
Af sin hosbonde för qvällen
Och för morgon’ af sin matmor:
”Trälens arbete må nämnas,
Må med ord tillkännagifvas.”
253
Fennica.indd 253
17.1.2019 14:55:01
�Fennica: Kalevala
Pantu on nuotan tarwontahan;
Jo on nuotan tarwonnassa.
.
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Tarwonko wäen mukahan,
Panen miehuen nojassa,
Wai tarwon asun mukahan?”
.
.
.
.
.
Derpå sänds han ut att pulsa,
Och att pulsa nu han börjar,
Yttrar då ett ord och säger:
”Pulsar jag med all min styrka,
Stöter med min hela manskraft,
Eller blott, som saken fordrar?”
Wetäjä Wenarin poika
Se on warsin wastaeli,
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Jos tarwot wäen mukahan
Panet miehuen nojassa,
Wäh’ on orjalla wäkeä.”
Wenari, som noten drager,
Hof sin stämma straxt till gensvar,
Yttrade ett ord och sade:
”Pulsar du med all din styrka,
Stöter med din hela manskraft,
Ringa är dock trälens styrka.”
Se kaunis Kalewan poika
Koppasi mäeltä männyn,
Kiwen kirstoksi rakenti,
Paaen paino tarpomeksi,
Hongan warreksi hotasi.
Tarpowi wäen mukahan,
Pani miehuen nojassa,
Tarpo nuotan tappuroiksi,
Ween welliksi seotti,
Kalat liiwaksi litsotti.
Nu Kalevas sköna ättling
Ryckte upp en tall på backen,
Gjorde pulsskaft af en fura
Och en sten i spetsen ställde,
Tog till pulsens knopp en klippa.
Pulsar så med all sin styrka,
Stöter med sin hela manskraft,
Och till blår han noten rifver,
Grumlar vattnet upp till velling,
Fisken till en slem förvandlar.
Niin päiwänä kuuentena
Kysy työtä iltasella,
Isännältä iltaseksi,
Emännältä aamuseksi:
”Työ orjan nimettäöhön,
Nimi työlle pantaohon.”
Mot den sjette dagens afton
Efter arbete han frågar
Af sin hosbonde för qvällen
Och för morgon’ af sin matmor:
”Trälens arbete må nämnas,
Må med ord tillkännagifvas.”
Får en boskapsdrift att valla,
Får en hjord af kor att drifva;
Hvad får trälen på sin andel,
Hvad till vägkost ges åt herden?
Smeden Ilmaris värdinna
Bakade en väldig kaka,
Lade hafra under brödet,
Bredde hvetemjöl deröfver
Pantu on karjan paimenehen,
Saatu lehmien ajohon.
Mit’ on orjalle osaksi,
Ewähäksi paimenelle?
.
Seppo Ilmarin emäntä
Leiwän leipowi lewiän,
Alle kaurasen asetti,
Päälle wehnäsen wenytti,
254
Fennica.indd 254
17.1.2019 14:55:02
�Yheksästoista Runo — Nittonde Runan
.
.
.
.
.
.
.
.
Kiwen kuorien keselle.
Pani orjalle osaksi,
Ewähäksi paimenelle,
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Ellös tätä ennen syökö,
Karjan mentyä metsälle.”
Och en sten i midten gömde,
Gaf så den till trälens andel,
Gaf till vägkost åt sin herde.
Tog till ordet sjelf och sade:
”Detta må ej förr du äta,
Än min hjord till skogen kommit.”
Siitä Ilmarin emäntä
Laski karjan laitumelle,
Sanowi sanalla tuolla,
Lausu tuolla lausehella:
”Työnnän lehmäni leholle,
Hajasarwet haawikolle;
Suwetar waliwo waimo,
Etelätär luonnon eukko!
Käy sä karja katsomassa,
Wiitsimäss’ emännän wilja.
Kun katsoit katoksen alla,
Niin katso katottomassa,
Kuni hoijit huonehessa,
Nini hoia hongikossa,
Jotta karja kaunistuisi,
Eistyisi emännän wilja,
Ennen käymistä emännän,
Katsomista karjan piian,
Emännän epäpätösen,
Ylen kainun karjan piian.
Derpå Ilmaris värdinna
Sände hjorden ut på bete.
Höjande sin röst hon sade,
Talade med dessa orden:
”Korna sänder jag i löfskog,
De behornade på aspfält;
Suvetar, du sköna qvinna,
Etelä, naturens moder!
Gå att taga vård om hjorden,
Att värdinnans boskap vakta;
Som du under tak den vaktar,
Så den vakta i det fria,
Som du inom hus den vårdat,
Så i furuskog den vårda,
På det driften må förskönas,
Boskapshjorden vackert frodas,
Tills värdinnan går att se den,
Dejan går att den betrakta, –
Den odugliga värdinnan
Och den alltför stränga dejan.
Suwetar waliwo waimo,
Etelätär luonnon eukko!
Syöttele metisin syömin,
Juottele metisin juomin;
Syötä kullaista kuloa,
Hopiaista heinän päätä,
Nurmelta mesinukalta,
Metiseltä mättähältä.
Ota torwi tuolta maalta,
Tuolta tuomikkopurolta,
Puhu tuohon torwehesi,
Kumahuta kuuluhusi.
Suvetar, du sköna qvinna,
Etelä, naturens moder!
Honungsmat låt hjorden äta,
Låt den även honung dricka,
Mata mina kor med gullgräs,
Gif dem silfvergräs till föda
Från den honungsrika lindan,
Fältets honungssöta tufva.
Tag ett vallhorn ifrån fjerran,
Från den häggbevuxna dälden;
Sen må du i hornet blåsa.
Låta luren mäktigt ljuda,
255
Fennica.indd 255
17.1.2019 14:55:02
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
Puhu kummut kukkahaksi,
Ahowieret armahaksi,
Suowieret sulaksi meeksi,
Hetewieret wierteheksi.
Tuoppa tänne tuorehesi,
Kulettele kultiasi,
Koskilta kohisewilta,
Kanarwan kukattarilta,
Heinän helpehettäriltä,
Taiwahan nawattarilta.
Kaiwo kultanen kuwoa
Kahen puolin karjan maita,
Josta karja wettä joisi,
Simoa siretteleisi,
Utarihin uhkuwihin,
Nisihin pakottawihin.
Paa nisät pakottamahan,
Utarehet uhkumahan,
Puhumahan maitoputket,
Maitohurstit huokomahan.
Så att kullar blomsterklädas,
Svedjelunders kanter prydas,
Kärr af idel honung drypa,
Vört vid källors bräddar växer.
För så hit det färska gräset,
Hemta hit de gyllne blomster
Ifrån strida forssars närhet,
Ifrån ljungens blomster-jungfrur,
Från de mör, som gräset vårda,
Mör, som bo vid himla-midten.
Bilda äfven gyllne brunnar
Uppå fältets begge sidor,
Att min hjord ur dem får dricka,
Får med ljufva honungssaften
Sina jufrar ymnigt fylla,
Spenarna till stindhet bringa.
Gör dess spenar du till stinda,
Låt dess jufrar ymnigt svälla,
Sätt dess mjölkrör till att sorla
Och dess jufrar till att sucka.
Många äro de och onda,
Som till Tuoni mjölken föra,
Kornas gåfva till Manala;
Ringa är de godas antal,
Som från Tuoni hemta mjölken,
Kornas gåfva från Manala.
Jag begär ej mjölk ur byen,
Vill ej ha från andra gårdar,
Nog jag mjölken får från Tuoni,
Kornas gåfva från Manala.
Paljo on niitä ja pahoja,
Kut maion Manalle wiewät,
Lehmän tuoman Tuonelahan;
.
Wäh’ on niitä ja hywiä,
Kut maion Manalta saawat,
Lehmän tuoman Tuonelasta.
En minä kysy kylästä,
Taho toisesta talosta,
.
Saan minä Manalta maion,
Lehmän tuoman Tuonelasta.
.
Suvetar, du sköna qvinna,
Etelä, naturens moder!
Hermikki med mjölk föröka,
Fyll på Tuorikki dess jufrar
Ur den vasslesöta källan,
Från den honungsrika tufvan,
Så att de med mjölkuppfyllda,
Stinda jufrar återkomma
Suwetar waliwo waimo.
Etelätär luonnon eukko.
Heruttele Hermikkiä,
Tuorustele Tuorikkia,
Herasesta hettehestä,
Metiseltä mättähältä;
Tuoa maitoset maruet,
Tuoa uhkuwat utaret,
256
Fennica.indd 256
17.1.2019 14:55:02
�Yheksästoista Runo — Nittonde Runan
.
.
.
.
.
.
Turpehista tuorehista,
Marehista maemmista,
Tänä suurena suwena,
Luojan hellennä kesänä.
Ifrån fältets gröna tufvor,
Från den friska betesmarken,
Under denna långa sommar,
Denna Skaparns varma sommar.
Mielikki metsän emäntä,
Tellerwo Tapion neiti!
Utu paita helma hieno,
Hiwus kultanen koria;
Sie olet karjan kaitselia,
Wiitsiä emännän wiljan,
Mielosassa metsolassa,
Tarkassa Tapiolassa.
Kaitse kaunosin kätösin,
Somin sormin suoritellos,
Tuowos illalla kotihin,
Nisillä pakottawilla,
Tuntuwilla tummelilla,
Utarilla uhkuwilla,
Emännälle etsiwälle,
Muorille murehtiwalle.
Mielikki, du skogs-värdinna,
Tellervo, Tapios jungfru,
Len om linnet, fin om fållen,
Med de vackra, gyllne lockar!
Det är du, som vaktar hjorden,
Som värdinnans boskap vårdar
Uti Metsola det ljufva,
Det vaksamma Tapiola;
Vårda den med milda händer,
Aga den med lätta fingrar,
Bringa så hvarenda afton
Hjorden hem med fulla spenar,
Spenar svällande och stinda,
Med af mjölk uppfyllda jufrar,
Till värdinnan, som den söker,
Som för hjorden är bekymrad.
Kuippana metsän kuningas,
Metsän hippa halliparta!
Ota piiska pihlajainen,
Katajainen karjan ruoska,
Takoa Tapiowaaran,
Linnawaaran liepehiltä,
Aja karja kartanolle,
Saunan lämmitä panolle;
Kotihin kotonen karja,
Metsän karja metsolahan.
Kuippana, du skogens konung,
Skogens milda, vackra gråskägg!
Bryt ett spö af veka rönnen,
Tag af enträd dig ett gissel,
Ända bortom Tapio-berget,
Ifrån Linna bergets branter,
Drif dermed min hjord till gården,
Intill dess man badstun eldar.
Hem må hemmets hjordar komma,
Skogens hjordar gå till skogen.
.
Sköna Ohto, skogens äpple,
Trinda vandrare i skogen!
Låt oss nu en fast förlikning,
Låt en sommarfred oss sluta,
Att bestå vår hela lifstid,
Räcka under all vår lefnad.
Ej jag nekar dig att kringgå.
Ohtonen metsän omena,
Metsän käyjä källeröinen.
Tehkäme sulat sowinnot,
Kesärauhat ratkoome,
Iäksemme, ilmaksemme,
. Polweksemme, päiwiksemme
Emmä kiellä kiertämästä,
257
Fennica.indd 257
17.1.2019 14:55:02
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
.
Karjaani katsomasta,
Enkä käymästä epeä.
Kiellän kielin koskemasta,
Hammasten hajottamasta,
Lihan keski liikkumasta.
Weliseni, weitoseni,
Mesikämmen kaunoseni!
Elä sorra sontareittä,
Kaaha maion kantajaa.
Kun sa kuulet karjan kellon,
Helkkäwän heliän kellon,
Ruosterauan raikkauwan;
Toki korpehen kokeos,
Saaos sammalhuonehesen.
Käyös kaiten karjan maita,
Piilten piimäkankahia,
Kierten kellojen remua.
Karjan käyessä mäkeä,
Astu sie mäen alatse;
Karjan käyessä alatse,
Mene sie mäkeä myöten;
Kule siikana siwutse,
Wetelete ween kalana,
Jott’ ei karja koipahtuisi,
Wikoisi emännän wilja,
Pieni wilja pillastuisi.
Anna suot sopusin olla,
Salot kaikki kaunihina;
Anna käyä käyräsarwen,
Sontareien sorkutella,
Käyä soita, käyä maita,
Käyä korwen kankahia,
Ettet koske konnanana,
Liikuta lipeänänä.
Jos sulle halu tulisi,
Hampahat haluttelisi;
Hakkoa lahoa puuta,
Murra muurahaiskekoa.
Metsolan metinen amme
Hapata hihittelewi
Att beskåda mina hjordar
Och till boskapsdriften komma,
Men att röra dem med tunga,
Att med tänderna dem kringströ
Och att slita sjelfva köttet.
Du min vän, min goda broder,
O du honungstass, du sköna!
Krossa ej de krökta benen,
Korna, hvilka mjölk mig gifva.
När du skällans ljud förnimmer,
Hör den gälla klockan ljuda,
Rostbetäckta kläppen skrälla,
Hasta bort till ödemarken,
I din boning utaf mossa;
Undvik hjordens betesmarker,
Hemligt smyg förbi dess mjölk-fält,
Sky den nejd, der skällor ljuda.
Vandrar hjorden uppå backen,
Må du vandra under backen,
Vandrar hjorden under backen,
Så må du på backen vandra;
Siken lik förbi du hasta,
Drag dig undan liksom fisken,
Att ej driften måtte stupa,
Bort värdinnans boskap hasta,
Klena hjorden skygga undan.
Fredade lät kärren vara,
Ökenskogarna i fägring,
Låt de böjda hornen färdas,
Krökta benen makligt skrida,
Öfver mark och mossor vandra,
Vandra öfver öken-moar,
Utan att du alls dem vidrör,
Skadar dem det allraminsta.
Om en lust dig skulle gripa,
Tänderna en åtrå känna,
Hugg då uti murkna stubbar,
Gör då anfall på en myrstack.
Uti Metsola ett mjödkar
Håller på att häftigt jäsa
258
Fennica.indd 258
17.1.2019 14:55:02
�Yheksästoista Runo — Nittonde Runan
.
.
.
.
.
.
.
Kultasella kunnahalla,
Hopeaisella mäellä,
Alla kuusen kukkalatwan,
Alla pehkowan petäjän.
Siin’ on syöä syölähänki,
Juoa miehen juolahanki,
Eikä syöen syömät puutu,
Juoen juomiset wähene.
Niin teemmä iki sowinnot,
Iki rauhat ratkoamme;
Yhet maat, eri ewähät,
Sowun kullaki sioa.
På den gulduppfyllda hympeln,
På den silfverrika kullen,
Under granens blomsterkrona,
Under tallens rika grenar.
Der har ock en glupsk att äta,
Har en fråssare att sluka,
Utan att der maten tryter,
Eller drycken blir förminskad.
Så må vi förlikning ingå
Och en fred för evigt sluta.
Samma mark, men särskild vägkost,
Rum i endrägt ha vi begge.
Waan jos tahtonet tapella,
Soisitse soan eleä,
Niin tapellos talwikauet,
Lumiajat luskaellos.
Kesän tullen, suon sulaten,
Lätäköien lämmitessä,
Ellös tullo näille maille,
Näille karjan kantamille.
Men om du är böjd för fejder,
Om du vill på krigsfot lefva,
Så må vintrarna du kämpa,
Slåss, då snö än finns på marken,
Men då sommarn börjar nalkas,
Mossor tina, källor ljummas,
Kom ej mer till dessa nejder,
Till de fält, min hjord beträder.
Omp’ on maata muuallaki,
Tarhoa taempanaki,
Juosta miehen joutilahan.
Kun ma ohtona olisin,
Mesikämmennä käwisin,
Emmä noista noin olisi
Aina akkojen jaloissa;
Käpy on kangas käyäksesi,
Sormin sorkutellaksesi.
Ota juoni juostaksesi,
Polku poimetellaksesi,
Tuonne Manalan metsälle,
Tahi Kalman kankahalle,
Siell’ on Kirjos, siellä Karjos,
Rautasissa rahkehissa,
Kymmenissä kytkyissä.
Siellä laihatki lihowat,
Lihawaksi luutki saawat.
Mark ju finns ock annorstädes,
Boskapsgårdar längre borta,
Der en sysslolös kan vandra.
Om en björn jag skulle vara,
Om en honungstass jag vore,
Ej på detta vis jag lefde,
Städse uti qvinnors fötter;
Du har kotte-fält att vandra,
Stiga på med dina tassar.
Spring med skyndsamhet en sträcka,
Ila fram uppå en gångstig
Hän till skogen i Manala
Eller bort till Kalmas moar.
Der är Kirjos, der är Karjos
Uti jernbesmidda remmar,
Uti tiotal af klafband;
Der bli magra äfven feta,
Frodas de, som ben blott äro.
259
Fennica.indd 259
17.1.2019 14:55:02
�Fennica: Kalevala
Sic!
Castrén’s correction:
Mausiainen ǁ Mauriainen.
.
.
.
.
.
.
.
.
Kiwiksi minun omani,
Kannon päiksi kaunihini,
Kuusiaisen kulkiessa,
Matkatessa Mausiaisen394!
Mina kor till sten må bytas,
Må de sköna blifva stubbar,
Vid det Kuusiainen färdas,
Mausiainen395 är på vandring.
Josp’ on tullet näille maille,
Sattunet saloille näille,
Tääll’ ompi osawat waimot,
Emännät alinomaset,
Jotka tiesi turmelewi,
Matkasi pahoin panewi,
Ettet koske konnanana,
Rupia rumanakana,
Ylitse tahon jumalan,
Päitse auwon autuahan.
Om till dessa fält du kommer,
Råkar gå till dessa öknar,
Qvinnor kunniga här finnas,
Finnas åldriga värdinnor,
Hvilka nog din väg förderfva
Och så illa dig behandla,
Att ej någonsin du skadar,
Ej ens i din grymma vildhet,
Tvertemot den högstes vilja,
Utan tillstånd af den sälle.
Lepy nyt lehto, kostu korpi,
Lempiä salo sininen,
Anna rauha raawahille,
Sontareisille sowinto,
Tänä suurena suwena,
Herran hellennä kesänä.
Kuippana metsän kuningas,
Hongatar salon emäntä!
Korjaele koiriasi,
Raiwaele rakkiasi;
Kätke koirasi kolohon,
Rakkisi rapaja kiinni,
Kultasihin kytkyihin,
Hihnohin hopeisihin.
Kätke kynnet karwohinsa,
Hampahat ikenihinsä,
Syökse kultanen korento
Läpi luisten leukaluien,
Ettei liiku luiset leuat,
Eikä hampahat hajoa.
Pane panta pihlajainen
Ympäri nenän nykerän,
Kun ei pihlaja pitäne,
Niin sä waskesta walaos;
Blidkens skogar, blidkens lunder,
Var mig blid, du dunkla öken,
Fred åt hjordarna förunna,
Lef med mina kor i endrägt,
Under denna långa sommar,
Denna Skaparns varma sommar.
Kuippana, du skogens konung,
Hongatar, du öknens drottning!
Tagen vård om edra hundar,
Edra rackor väl bevaren,
Döljen hundarna i grottan,
Binden fast de onda rackor
Uti guldbesmidda halsband,
Uti sköna silfver-remmar.
Gömmen klorna inom håret,
Betarna i deras tandkött.
Drifven sedan in en gullstång
Genom benuppfyllda käften,
Så att käftens ben ej rubbas,
Tänderna i munnen skiljas.
Binden än ett band af rönnen
Rundt omkring den platta nosen;
Om ej rönnen skulle hålla,
Gjuten då ett band af koppar;
260
Fennica.indd 260
17.1.2019 14:55:02
�Yheksästoista Runo — Nittonde Runan
.
.
.
.
Vore kopparn icke stadig,
Utaf jern då bandet reden;
Om de jernet sönderslita,
Ännu detta hand förderfva,
Må då eld i munnen bringas,
Lempos lås för käften sättas,
Att ej deras käftben vidgas,
Att ej tänderna må skiljas.”
Sillä Ilmarin emäntä
Laski karjan laitumelle,
Hajasarwet haawikolle,
Pani paimenen perähän.
.
Jos ei waski wahwa liene,
Sitte rauasta rakenna;
Waan jos rauan ratkassehe,
Wielä mennehe wioille,
Suuhunsa tulinen tulppa,
Lemmon lukko leuoillensa,
Ettei leukaluut lewiä,
Eikä hampahat hajoa.”
Dermed Ilmaris värdinna
Sände korna ut på bete,
De behornade på aspfält,
Hade herden att dem valla.
Kullerwo Kalewan poika
Ajo lehmät suota myöten,
Itse kangasta kaputti,
Istu mäelle mättähälle,
Pääty päiwän rintehesen.
Siinä laulo, noin saneli:
”Kule päiwä kuusikolle,
Wiere wehnäwiiakolle,
Karkoa katajikolle,
Päästä paimenta kotia.”
Kullervo, Kalevas ättling,
Drifver korna fram längs mossan,
Sjelf på torra heden springer,
Sätter sig på kullens tufva,
På en plats för solen öppen,
Qväder der och säger detta:
”Gå nu ned, du sol, i granskog,
Rulla dig till hvete-landet,
Ibland enrisbuskar hasta,
Herden släpp till hemmet åter.”
Jo emäntä koista huuhu,
Sanan wirkki, noin nimesi:
”Aik’ on syöä uuen orjan,
Rawita rahan alasen.”
Men från hemmet qvad värdinnan,
Yttrade ett ord och sade:
”Det är tid för nya trälen,
För den köpta att sig mätta.”
Nu Kalevas sköna ättling
Tager brödet fram ur barmen,
Drar ifrån sin gördel knifven
För att sönderskära brödet.
Skar så med sin knif i stenen,
Ristade mot hårda klippan,
Vred sin mun, sitt hufvud rörde,
Skakade det svarta håret,
Tog till ordet sjelf och sade:
”Hur skall qvinnans hån jag gälda,
Se kaunis Kalewan poika
Otti leipänsä powesta,
Weitsen wyöltänsä wetäwi
Leipä leikkaellaksensa.
Weti weitsensä kiwehen,
Karahutti kalliohon;
.
Murti suuta, murti päätä,
Murti mustoa hawenta,
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Millä maksan naisen naurun,
.
261
Fennica.indd 261
17.1.2019 14:55:02
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
Naisen naurun, piian pilkan,
Emmännän pahan piännän?
Millä jaksan, sillä maksan:
Lehmät metsähän lewitän,
Ajan suolle sontareiet,
Maion antajat aholle,
Työnnän kontiot kotihin,
Suet kytken kartanolle.”
Gälda qvinnans spott och löje,
Min värdinnas usla fägnad?
Så jag gäldar, som jag mäktar:
Korna skingrar jag i skogen,
Kör i kärret krökta benen,
Jagar driften uppå svedjan,
Drifver björnar hem till gården,
Binder vargar fast med klafve.”
Kulki päiwä kuusikolle,
Wieri wehnäwiiakolle,
Karkasi katajikolle;
Lehmät metsähän lewitti,
Ajo suolle sontareiet,
Maion antajat aholle,
Työnti kontiot kotihin,
Kirjokarjan kartanolle.
Niin hän neuo karhujansa,
Susiansa suin puheli:
”Repäse emännän reisi,
Pure puoli pohkiota.”
Solen sjunker ned i granskog,
Rullar sig till hvete-landet,
Ibland enrisbuskar hastar;
Korna han i granskog skingrar,
Kör i kärret krökta benen,
Jagar driften uppå svedjan,
Drifver björnar så till hemmet,
Jagar vargar uppå gården.
Undervisar sina björnar,
Talar så till sina vargar:
”Sliten låret af värdinnan,
Biten af den halfva vaden.”
Teki luikun lehmän luista,
Härän sarwesta helinän,
Soiton sorkasta wasikan.
Tuolla soitteli somasti,
Kalahutti kaunihisti,
Kolmasti kotimäellä,
Kuuesti kujan perällä.
Gjorde så en lur af koben,
Utaf oxens horn en pipa,
Herda-flöjt utaf en kalffot.
Och han spelar dermed skickligt,
Låter luren vackert ljuda
Uppå hemmets berg tre gånger,
Gånger sex vid tågets ända.
Sano Ilmarin emäntä:
”Ole kiitetty Jumala!
Torwi soipi, karja saapi,
Mist’ on orja sarwen saanut,
Rautio tasasen torwen?
Puhki korwani puhuwi,
Läpi pääni läylentäwi.”
Sade Ilmaris värdinna:
”Nu, o Gud, du prisad vare,
Luren ljuder, hjorden kommer,
Men hvar fick väl trälen hornet,
Hvar fick smeden släta luren?
Öronhinnorna den spränger,
Rister tvert igenom hufvet.”
Se kaunis Kalewan poika
Itse tuon sanoiksi wirkki:
.
Nu Kalevas sköna ättling
Sjelf till orda tog och sade:
262
Fennica.indd 262
17.1.2019 14:55:02
�Yheksästoista Runo — Nittonde Runan
.
.
.
.
.
.
”Suolt’ on orja sarwen saanut,
Torwen tuonut tuomikolta;
Mää emäntä lypsämähän,
Raawahat rawitsemahan.”
”Trälen tog sin lur från kärret,
Från den häggbevuxna skogen,
Gå värdinna nu att mjölka,
Gå att mätta boskapshjorden.”
Siitä Ilmarin emäntä
Käski muorin lypsämähän:
”Käyppä muori lypsämähän,
Raawahat rawitsemahan.”
Derpå Ilmaris värdinna
Beder gamla mor att mjölka:
”Gå du, gamla mor, att mjölka,
Gå att mätta boskapshjorden.”
Muori tuon sanoiksi wirkki:
”Ainapa hywä emäntä
Itse ennen lehmät lypsi,
Itse raawahat rakenti.”
Hon till orda tog och sade:
”Städse sjelf en god värdinna
Fordom sina kor ju mjölkat,
Sjelf hon skött om boskapshjorden.”
Siitä Ilmarin emäntä
Käwi lehmät lypsämähän,
Raawahat rawitsemahan:
”Woipa lehmäni suloset,
Kaikk’ on ilweksen iholla,
Karwalla metsän kapehen,
Metsän uuhen untuwalla,
Utarilla uhkuwilla,
Nisillä pakottawilla.”
Derpå Ilmaris värdinna
Sig beger att korna mjölka,
Går att mätta boskapshjorden:
”Ve dock, mina kor, de sköna,
Alla varglons hull de hafva,
De med vilddjurs hår betäckas,
Bära fjun af skogens tacka.
Stinda äro deras jufrar,
Deras spenar ymnigt svällda.”
Lyhmistihen lypsämähän,
Kallistihen katsomahan;
Tarttu karhu kantapäähän,
Susi suin rewittelewi,
Repäsi emännen reien,
Katko kaikki kantasuonet.
Lutade sig ned att mjölka,
Böjde sig för att beskåda,
Björnen hugger uti hälen,
Vargen griper i med munnen,
Rifver låret af värdinnan,
Alla hälens senor sliter.
Kullervo, Kalevas ättling,
Dermed qvinnans hån nu gäldar,
Gäldar hennes spott och löje,
Onda qvinnans lön betalar,
Sticker piporna i säcken,
Sig med spel till krig begifver,
Vandrar tutande till härnad.
Kullerwo Kalewan poika
Sillä kosti piian pilkan,
Piian pilkan, naisen naurun,
. Pahan waimon palkan makso;
Pisti pillit säkkihinsä,
Läksi soitellen sotahan,
Kullotellen wainotielle.
263
Fennica.indd 263
17.1.2019 14:55:02
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
Siitä Ilmarin emäntä
Ukkoa rukoelewi:
”Oi Ukko yli jumala!
Tapa sie Kalewan poika
Rakehilla rautasilla,
Niekloilla teräsnenillä,
Suurilla sotakeoilla,
Wainoteillä waikehilla.”
Derpå Ilmaris värdinna
Sänder upp en bön till Ukko:
”O du Ukko, högst bland Gudar!
Tag Kalevas son af daga,
Sargad utaf jerntungt hagel,
Nålars stålbesmidda spetsar,
Uppå fasansfulla stridsfält,
Vid de svåra härnads-tågen.”
Tuo kaunis Kalewan poika
Itse pääty kuulemahan,
Ukkoa rukoelewi:
”Oi Ukko yli jumala!
Tapa Ilmarin emäntä
Rakehilla rautasilla,
Niekloilla teräsnenillä,
Kapehilla kartanoilla,
Oman pirttinsä pihalla.”
Men Kalevas sköna ättling
Råkade förnimma detta,
Sände då en bön till Ukko:
”O du Ukko, högst bland Gudar!
Döda Ilmaris värdinna,
Sargad utaf jerntungt hagel,
Nålars stålbesmidda spetsar,
Uppå hennes trånga gårdar,
Framför hennes egen stuga.”
Läksi soitellen sotahan;
Soitti soilla mennessänsä,
Patakoitteli palolla,
Kullerwoitti kankahalla.
Suo järähti, maa tärähti,
Kangas wastahan kalahti.
Och han drager nu till örlig,
Spelar vid sin färd på kärret,
Tutar uppå svedje-fältet,
Blåser i sin lur på heden.
Kärret skakas, marken dånar,
Genljud skallar ifrån heden.
Sana saatihin jälestä:
”Maammosi kotona kuoli;
Käyppäs tuota katsomahan,
Kuten kuollut hauatahan.”
Bud man efter honom sände:
”Hemma dog din kära moder,
Skynda dit, att du får skåda,
Hur den döda läggs i grafven.”
Se kaunis Kalewan poika
Hänpä warsin wastaeli:
”Josp’ on kuoli maammoseni,
Ompi han kotona tamma,
Millä maahan wietäöhö,
Hautahan hakattaoho.”
Men Kalevas sköna ättling
Svarar straxt och yttrar detta:
”Om hon dog, min kära moder,
Finnes väl ett sto där hemma,
Hvarmed hon till grafven föres,
Sänkes ned i jordens sköte.”
Soitti suolla käyessänsä,
Kalahutti kankahalla;
Saatihin sana jälestä:
.
Spelar vid sin färd på kärret,
Blåser i sin lur på heden;
Bud man efter honom sände:
264
Fennica.indd 264
17.1.2019 14:55:02
�Yheksästoista Runo — Nittonde Runan
Castrén’s correction:
vallak ǁ valak.
.
.
.
.
”Hemma dog din kära fader,
Skynda dit, att du får skåda,
Hur den döda förs i jorden.”
Se kaunis Kalewan poika
Hänpä warsin wastaeli:
”Josp’ on kuoli taattoseni,
Ompi han kotona ruunaa,
Millä maahan wietäöhö,
Hautahan hakattaoho.”
Men Kalevas sköna ättling
Svarar straxt och yttrar detta:
”Om han dog, min kära fader,
Finns en vallak396 väl der hemma,
Hvarmed han i grafven föres,
Sänkes ned i jordens sköte.”
Soitti suolla mennessänsä,
Kankahalla käyessänsä;
Saatihin sana jälestä:
”Kuoli naisesi kotona;
Käyppä tuota katsomahan,
Miten maahan pantanehe.”
Spelar vid sin färd på kärret,
Tutar vandrande på heden:
Bud man efter honom sände:
”Nu din hustru dött der hemma,
Skynda dit, att du får skåda,
Huru hon i mullen lägges.”
Se kaunis Kalewan poika
Hänpä tuon sanoiksi wirkki:
”Jos kuoli kotona nainen,
On orit kotona ollut,
Millä maahan wietäöhö,
Kalmahan kulettaoho.”
Men Kalevas sköna ättling
Yttrade ett ord och sade:
”Om min hustru dött i hemmet,
Har en häst der hemma funnits,
Hvarmed hon kan fås i jorden,
Sänkas ned i Kalmas boning.”
Meni soitellen sotahan,
Kullotellen wainoloihin,
Patakoitellen palolla,
Kullerwoiten kankahalla.
.
”Kuoli taattosi kotona:
Käyppä tuota katsomahan,
Miten maahan wietänehe.”
Och han drar med spel till örlig,
Färdas tutande till härnad,
Spelar uppå svedje-fältet,
Blåser i sin lur på heden.
265
Fennica.indd 265
17.1.2019 14:55:02
�Fennica: Kalevala
Castrén published
the translation of
the 20th song in Borgå Tidning 1840/17.
Only the diverging
lines have been indicated here.
Castrén 1840: Icke
alls den andra dagen, / Ej den andra,
ej den tredje (lines
9−10).
Castrén 1840: Raskt
arbeta lönta drängar.
Castrén 1840: Utan
handskar uppå händer, / Utan hattar öfver skuldror (lines
31−32).
Kaksikymmenes Runo.
.
.
.
.
.
.
Tjugonde Runan.397
Siitä seppo Ilmarinen
Naista itki illat kaiket,
Itki yöhyet enemmän,
Huomeniset huokaeli,
Kun oli kaunis kaatununna,
Kanssa Kalmahan katettu.
Eipä kääntynyt käessä
Waskinen wasaran warsi,
Päiwän päästä ollenkana,
Eikä päiwän, eikä toisen.
Sano seppo Ilmarinen:
”En tieä poloinen poika,
Miten olla, kuin eleä;
Walwon yön eli makoan,
Äiä on työtä, tunti tuhma,
Waiwoja matala mahti.”
Gret så smeden Ilmarinen,
Gret och sörjde hvarje afton,
Ännu mer han gret om natten,
Suckade till ljusa dagen,
Då hans maka var försvunnen
Och i mullen lagd den sköna.
Icke rördes uti handen
Hammarns skaft, det kopparsmidda,
Icke alls den första dagen,
Ej den första, ej den andra.398
Sade smeden Ilmarinen:
”Ve mig arme man! jag vet ej,
Hur att vara, hur att lefva;
Natten ligger jag och vakar,
Ringa är min kraft, min insigt
Svag och mödosamt mitt arbet’.”
Poimi kultia merestä,
Hopehia lainehilta,
Keräsi kekosen puita,
Kolmekymmentä rekeä.
Puut on poltti hiililöiksi,
Hiilet ahjohon ajeli.
Tunki kultia tulehen,
Hopehia hiiloksehen,
Sykysyisen uuhen werran,
Werran talwisen jäniksen,
Otti orjat lietsomahan,
Palkkalaiset painamahan.
Går att plocka guld ur hafvet,
Silfver ifrån djupa böljan,
Samlar träd i stora högar,
Fulla tretti’ lass han släpar,
Bränner så till kol dem alla
Och i essjan vräker kolen.
Föser sedan guld i elden,
Silfver ibland brända kolen.
Med ett får om hösten lika,
Lika med en vinter-hare.
Tar så trälar till att pusta,
Lönta drängar till att trycka.
Trälar pusta oförtrutet,
Raskt de lönta drängar trycka –399
Utan handskar uppå handen,
Utan hattar öfver hjessan,400
Under kalla vinter-himmeln.
Orjat lietso leyhytteli,
Painaeli palkkalaiset,
Kintahattomin kätösin,
Hatuttoman hartioisen
Talwisella taiwahalla.
266
Fennica.indd 266
17.1.2019 14:55:02
�Kaksikymmenes Runo — Tjugonde Runan
.
.
Itse seppo Ilmarinen
Naista kullaista kyhäsi,
Hopiaista huolitteli.
Sjelf han, smeden Ilmarinen,
Smider sig af guld en hustru,401
Vill en brud af silfver bilda.
Ei orjat hywästi lietso,
Eikä paina palkkalaiset.
Itse löihen lietsomahan,
Lietso kerran löyhäytti,
Lietso toisen löyhäytti;
Niin kerralla kolmannella
Katso ahjonsa alusta,
Lietsimensä liepehiä.
Men nu pusta trälar dåligt,
Kraftlöst trycka lönta drängar.
Sjelf han tar sig för’ att pusta,
Hurtigt pustar Ilmarinen,
Pustar en gång, pustar tvenne,
Redan efter tredje gången
Skådar han i essjans botten,
Synar långsåt bälgens bräddar.402
.
Miekka tungeksen tulesta,
Terä kulta kuumoksesta;
On miekka hywän näkönen,
Waan miekka pahan tapanen,
Joka päiwä miehen tappo,
.
Parahana kaksi miestä.
Sen orjat hywin hywästy,
Muu miero pahoin pahastu.
.
.
.
Spratt ur elden fram en klinga,
Gyllne klinga utur glöden,
Skön är klingan till att skåda,
Men den har dock onda seder:
Dödar en man403 alla dagar,
Dödar tvenne på de bästa.
Trälarne åt klingan gladdes,
*Men af harm greps smedens sinne.
Castrén 1840: Smider utaf guld en hustru.
Castrén 1840: Invid
bälgens yttre bräddar.
Castrén’s correction:
en man ǁ ett sto.
Castrén 1840: Lönta
drängar att arbeta.
Castrén 1840: Raskt
arbeta lönta drängar.
Castrén 1840: skuldror.
Castrén 1840: Smider utaf guld en hustru.
Sjelf han, smeden Ilmarinen,
Stack sitt svärd i elden åter,
Gyllne klingan uti glöden,
Bragte mera guld i elden –
Guld, så mycket mössan rymde
Och hattkupan full af silfver.
Tog så trälar till att pusta,
Lönta drängar till att trycka.404
Trälar pusta oförtrutet,
Raskt de lönta drängar trycka –405
Utan handskar uppå handen,
Utan hattar öfver hjessan406,
Under kalla vinter-himmeln.
Sjelf han, smeden Ilmarinen,
Smider sig af guld en hustru,407
Vill en brud af silfver bilda.
Itse seppo Ilmarinen
Tunki miekkansa tulehen,
Terän kulta kuumoksehen,
Liitti kultia lisäksi;
Kultia kypärin täyen,
Hopehia huowan täyen.
Otti orjat lietsomahan,
Palkkalaiset painamahan.
Orjat lietso löyhytteli,
Painaeli palkkalaiset,
Kintahattomin kätösin,
Hatuttoman hartioisen,
Talwisella taiwahalla.
Itse seppo Ilmarinen
Tako kullaista kuwoa,
Hopiaista morsianta.
267
Fennica.indd 267
17.1.2019 14:55:02
�Fennica: Kalevala
Castrén 1840: Invid
bälgens yttre bräddar.
Castrén 1840: Den
guldmanige ur glöden.
Castrén’s correction:
sinne: ǁ sinne.
Castrén 1840: lågan.
Castrén 1840: Lönta
drängar att arbeta.
Castrén 1840: Raskt
arbeta lönta drängar.
Castrén 1840: händer.
Castrén 1840: skuldror.
Castrén 1840: Smider utaf guld en hustru.
Ei orjat hywästi lietso,
Eikä paina palkkalaiset.
Itse löihen lietsomahan,
Lietso kerran löyhäytti,
Lietso toisen löyhäytti;
Niin kerralla kolmannella
Katso alle ahjoksensa,
Lietsimensä liepehelle.
Men nu pusta trälar dåligt,
Kraftlöst pusta lönta drängar;
Sjelf han tar sig för’ att pusta,
Hurtigt pustar Ilmarinen,
Pustar en gång, pustar tvenne,
Redan efter tredja gången
Skådar han i essjans botten,
Synar långsåt bälgens bräddar.408
Ori tungeksen tulesta,
Harja kulta kuumoksesta;
On oro hywän näkönen,
Waan syän pahan tapanen,
Joka päiwä tamman tappo,
Parahana kaksi tappo.
Sen orjat hywin hywästy,
Muu miero pahoin pahastu.
Spratt ur elden fram en fåle,
Hingst med gyllne man ur glöden;409
Skön är hingsten till att skåda,
Ilskefullt dock är dess sinne:410
Dödar ett sto alla dagar,
Dödar tvenne på det bästa.
Trälarne åt hingsten gladdes,
*Men af harm greps smedens sinne.
.
Se on seppo Ilmarinen
Jo oron tulehan tunki,
Harjan kulta kuumoksehen,
Liitti kultia lisäksi;
Kultia kypärin täyen,
Hopehia huowan täyen.
Otti orjat lietsomahan,
Palkkalaiset painamahan.
Orjat lietso löyhytteli,
Painaeli palkkalaiset,
Kintahattomin kätösin,
Hatuttoman hartioisen,
Talwisella taiwahalla.
Itse seppo Ilmarinen
Tako kullaista kuwoa,
Hopiaista morsianta.
Det var smeden Ilmarinen,
Körde hingsten uti elden,
Den guldmanige i glöden411.
Bragte mera guld i elden –
Guld, så mycket mössan rymde,
Och hattkupan full af silfver.
Tog så trälar till att pusta,
Lönta drängar till att trycka.412
Trälar pusta oförtrutet,
Raskt de lönta drängar trycka –413
Utan handskar uppå handen414,
Utan hattar öfver hjessan415,
Under kalla vinter-himmeln.
Sjelf han, smeden Ilmarinen,
Smider sig af guld en hustru,416
Vill en brud af silfver bilda.
.
Orjat lietso löyhytteli,
Päiwät lietso, yöt lepäsi;
Ei saa kullaista kuwoa,
Hopiaista morsianta.
Siitä seppo Ilmarinen
Trälar pusta oförtrutet,
Pusta dagar, hvila nätter;
Ej blir gyllne bilden färdig,
Silfver-bruden ej fullbordad.
Derpå smeden Ilmarinen
.
.
.
.
.
.
268
Fennica.indd 268
17.1.2019 14:55:02
�Kaksikymmenes Runo — Tjugonde Runan
.
.
.
.
.
.
.
Itse löihen lietsomahan,
Lietso päiwät päättämättä,
Lietso yöt lepäämättä.
Päiwän lietso, lietso toisen;
Niin päiwänä kolmantena
Katso ahjonsa alusta,
Lietsimensä liepehiä.
Sjelf sig tager för’ att pusta.417
Pustar dagar, rastar icke,
Pustar nätter, hvilar icke,
Pustar en dag, pustar tvenne,
Men418 uppå den tredje dagen
Skådar han i essjans botten,
Synar långsåt bälgens bräddar.419
Neiti tungeksen tulesta,
Kassa kulta kuumoksesta.
Sen seppo hywin hywästy,
Muu miero pahoin pahastu.
Spratt ur elden fram en jungfru,
Mö med gyllne hår ur glöden;420
Flickan gladde smedens sinne,
Men af harm de andre grepos.
Katselewi, kääntelewi;
Ei ollut suuta, eikä muuta,
Eikä naisen tarpehia.
Tako suut, takowi silmät,
Muutki tarpehet mokomat,
Ei saanut sanalliseksi.
Vänder henne, skådar henne,
Ser ej mun och ser ej ögon,
Ej de qvinnliga behagen;
Smider mun och smider ögon,
Smider qvinnliga behagen,
Ordet kan han icke gifva.
On neiti hywän näkönen,
Ei tieä tapoja neien;
Se on seppo Ilmarinen
Pani yöksi wierehensä,
Kylmän kulta kuumottawi,
Wilun huohtawi hopia.
Sano seppo Ilmarinen:
”Kellen kulta kelpoawi?
Neiti wanhan Wäinämöisen
Ikuseksi puolisoksi.”
Skön är jungfrun till att skåda,
Hennes seder han ej känner.
Tog så smeden Ilmarinen
Jungfrun på sin bädd till natten:421
Kyla sprider röda guldet,
Kyla sprider hvita silfret.
Sade smeden Ilmarinen:
”Åt hvem månde guldmön422 duga?
Åt den gamle Wäinämöinen,
Till en maka för hans lifstid.423”
Sillon wanha Wäinämöinen,
Heti öissä ensimmäisnä,
Jo tuolla lepäelewi
Pätöwillä pääaloilla,
Perinnöillä pehmeillä,424
Nuoren neitosen keralla,
Ku oli kullasta kuwailtu,
Hopiasta siunaeltu.
Siinä wanha Wäinämöinen
Castrén 1840: Börjar åter Ilmarinen, /
Smeden sjelf att
bälgen röra (lines
105−106).
Castrén 1840: Först.
Castrén 1840: Invid
bälgens yttre bräddar.
Castrén 1840: Fager
mö ur lågan spritter, / Den guldlockiga ur glöden (lines
113−114).
Castrén 1840: Hennes seder vet man
icke. / Det är smeden
Ilmarinen, / Tager
jungfrun på sitt läger (lines 124−126).
Castrén 1840: guldet.
Castrén 1840: Till
evärdelig en maka.
Castrén has condensed three lines
into two.
Castrén 1840: Tätt
invid den unga flickan.
Castrén 1840: den.
Sjelf den gamle Wäinämöinen
Hvilar straxt den första natten –
Uppå sköna hufvud-kuddar,
Uppå mjuka fjäder-dynor –
Vid den unga jungfruns sida,425
Hvilken utaf guld var formad,
Som var tecknad utaf silfver.
Der nu426 gamle Wäinämöinen
269
Fennica.indd 269
17.1.2019 14:55:02
�Fennica: Kalevala
Castrén 1840: Öfver
sig han täcken breder.
Castrén 1840: Hade
nära blifvit frusen.
Castrén 1840: Till
aflägsna Pohja-landet.
Castrén 1840: Re’n
af hennes tjusning
hänförd.
.
.
.
.
.
.
.
Waroaksen waippahansa,
Turwoaksen turkkihinsa.
Pani päälle peittehiä,
Kahet kolmet karhun taljat,
Wiiet kuuet willawaipat.
Skyddar sig med ull-betäckning,
Sveper sig i tjocka pelsen,
Täcker breder öfver kroppen –427
Tvenne, trenne björnars hudar,
Dertill fem, sex ylle-täcken.
Se oli kylki kyllä lämmin,
Ku oli wasten waippoansa,
Wasten waatetriepujansa;
Ku oli nuorta neittä wasten,
Se oli kylki kylmämässä,
Oli hyyksi hyytymässä,
Meren jääksi jäätymässä,
Kiweksi kowoamassa.
Lagom varm var ena sidan,
Den som låg i täcket insvept,
Uti mjuka ylle-klädet.
Det åt jungfrun vända sidan
Så när hade blifvit frusen,428
Stelnat till en snöig massa,
Sig till hafvets is förvandlat
Och till stenens hårdhet styfnat.
Sillon wanha Wäinämöinen,
Yön yhen lewättyänsä
Neien kultasen keralla,
Hopiaisen morsiamen,
Sanowi sanalla tuolla,
Lausu tuolla lausehella:
”Ellös sie nykynen nuori,
Elkööte lapsen lapsi!
Sinä ilmoissa ikänä,
Kuuna kullan walkiana,
Naista kullasta kuwailko,
Hopiasta huolitelko;
Kylmän kulta kuumottawi,
Wilun huohtawi hopia.
Se oli kylki kyllä lämmin,
Ku oli wanhan waipan alla;
Se oli jääksi jähtymässä,
Ku oli nuorta neittä wasten.”
Då nu gamle Wäinämöinen
Blott en enda natt sig hvilat
Invid gyllne jungfruns sida,
Bredvid bruden utaf silfver,
Höjde han sin röst och talte,
Yttrade med orden detta:
”Aldrig må du, unga slägte,
Aldrig I, dess söners söner!
Ej så länge tiden varar,
Klara månen ännu lyser,
Utaf guld en qvinna bilda,
Vilja brud af silfver smida.
Kyla sprider röda guldet,
Kyla sprider hvita silfret,
Lagom varm var ena sidan,
Den i gamla täcket svepta,
Men till is den ville stelna,
Som var vänd åt unga jungfrun.”
Itse seppo Ilmarinen
Alla päin, pahoilla mielin,
Kaiken kallella kypärin,
Läksi poies Pohjolahan,
Tytön toisen toiwiossa,
Neien innossa ihanan.
Sorgsen och med nedsänkt hufvud,
Med åt sidan lutad mössa,
For nu smeden Ilmarinen
Fjerran hän till Pohja-gården,429
For med hopp om annan flicka,
Hänförd af en jungfrus fägring.430
270
Fennica.indd 270
17.1.2019 14:55:02
�Kaksikymmenes Runo — Tjugonde Runan
.
.
.
.
.
.
Kom så in i431 Pohja-stugan,
Yttrade ett ord och sade:
”Gumma gif åt mig din dotter,
Gif åt mig en fager fästmö,
Den bland dina döttrar yngre,
Den bland barnen allrabästa.”432
Louhi Pohjolan emäntä
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Ei oo tyttö tuuwitettu,
Kanawarsi kaswatettu
Sinun rehwanan rekehen,
Wierehen weren imiän,
Luun syöjän, lihan purian,
Weren uuelta wetäjän,
Ennen annan tyttäreni,
Työnnän surman suupalaksi,
Suuhun juoksewan sutosen,
Karhun kiljuwan kitahan.”
Louhi, Pohjolas värdinna,433
Tog till orda nu och sade:
”Här är ingen flicka vaggad,
Ingen dotter närd och fostrad
För din släde, o du vräkling,
För din bädd, du glupske blodhund,
Du son fräter kött med benen,
Slukar i dig råa bloden.
Hellre lemnar jag min dotter,
Slungad till Förderfvets munsbit,
Uti gapet på en springvarg,
Uti bistra björnens käftar.”434
Ei sieltä tytärtä saanut,
Eikä nuorta morsianta.
Murti suuta, wäänti päätä,
Murti mustoa hawenta,
Läksi poies Pohjolasta,
Matkasi omille maille.
Dädan fick han ingen flicka435,
Ingen ung och fager fästmö.
Vred sin mun, sitt hufvud rörde,
Skakade det svarta håret,436
For så bort från Pohja-gården,
Färdades till egna nejder.437
Waka wanha Wäinämöinen
Tiellä wastahan tulewi,
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Weli seppo Ilmarinen,
Lankoni emoni lapsi!
Kun olet pahoilla mielin,
Kahta kallella kypärin,
Pohjolasta tullessasi!
Miten Pohjola eläwi?”
Gamle trygge Wäinämöinen
Möter honom uppå vägen,
Yttrar så ett ord och säger:
”Hör mig smed, du Ilmarinen,
Frände, barn af samma moder!
Hvarför är du så bedröfvad,
Låter snedt din mössa hänga,
När från Pohjola du kommer?
Säg, hur lefver man i Pohja.”
Sano seppo Ilmarinen:
”Mi on Pohjolan eleä,
Kun on sampo jauhamassa,
.
Tuli Pohjolan tupahan,
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Anna akka tyttöäsi,
Mulle mointa morsianta,
Tyttöäsi nuorempata,
Lastasi wakawimpata.”
Castrén 1840: [Kom
så] uti.
Castrén 1840: Jag
begär en annan fästmö / Den bland sina
yngre döttrar / Hvilken är den stadigaste (lines 182−184).
Castrén 1840: Louhi,
Pohja-gårds värdinnan.
Castrén 1840: Hellre
ger jag bort min dotter, / Slungar till Förderfvets munsbit / I
en springvargs gap
den arma, / I den bistra björnens käftar
(lines 193−196).
Castrén 1840: hustru.
Lines 209−210 are
missing in Castrén’s earlier translation (1840).
The end of Castrén’s
translation 1840.
Sade smeden Ilmarinen:
”Lätt i Pohja är att lefva,
Då der Sampo finns, som maler,
271
Fennica.indd 271
17.1.2019 14:55:02
�Fennica: Kalevala
Castrén’s correction:
sig ǁ dig.
Collan 1839: På den
andra säd att säljas, / På den tredje
för besparing (lines
217−218).
Collan 1839: −−
Sådd såväl som plöjning, / Jemte all
slags vext och gröda
(lines 222−223).
Piponius 1839: Lätt
är att i Pohja lefva, /
Då i Pohja Sampo
finnes. / Der är plöjning, der är såning, /
Der är all slags vext
och gröda, / Der, just
det en ständig lycka
(lines 220−224).
.
.
Granna locket, som sig438 rullar;
Mol på en dag säd att ätas,
På den andra till att säljas,
På den tredje att förvaras.439
Ja, det säger jag i sanning:
Lätt i Pohja är att lefva,
Då i Pohja Sampo finnes;
Der är plöjning, der är såning,
Der är all slags växt och gröda,440
Der, just der en evig lycka.”441
Kirjokansi kellumassa;
Päiwän jauho syötäwiä,
Päiwän toisen myötäwiä,
Kolmannen kotipitoja.
Jotta sanon, kun sanonki,
Mi on Pohjolan eleä,
Kun on sampo Pohjolassa.
Siin’ on kyntö, siinä kylwö,
Siinä kaswo kaikenlainen,
Siinäpä ikuinen onni.”
272
Fennica.indd 272
17.1.2019 14:55:02
�Yheskolmatta Runo — Tjuguörsta Runan
Yheskolmatta Runo.
Tjuguförsta Runan.
Waka wanha Wäinämöinen
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Ohoh seppo Ilmarinen!
Läkkööme Pohjolahan
. Hywän sammon saahantahan,
Kirjokannen katsantahan.”
Gamle trygge Wäinämöinen
Sjelf till orda tog och sade:
”Hör mig, broder Ilmarinen!
Låt oss nu till Pohja fara
För att taga goda Sampo,
För att skåda granna locket.”
.
.
.
Sano seppo Ilmarinen:
”Ei ole sampo saatawana,
Kirjokansi tuotawana
Pimiästä Pohjolasta.
Siellä on sampo saatettuna,
Kirjokansi kannettuna
Pohjolan kiwimäkehen,
Waaran waskisen sisähän,
Yheksän lukun ta’aksi.
Sihen juuret juuruteltu
Yheksän sylen sywähän,
Juuri juurttu maaemähän,
Toinen wesiwiertehesen,
Kolmansi kotimäkehen.”
Sade smeden Ilmarinen;
”Svårt det blir att Sampo taga,
Svårt att få det granna locket
Ifrån Pohjola der mörka.
Der är Sampo förd att gömmas,
Granna locket att förvaras,
In i Pohja-gårdens stenberg,
Inom kopparbergets gömmor,
Bakom nio lås och riglar,
Och dess rötter har man fästat
På ett djup af nio famnar;
En är fästad ned i jorden,
Invid vattnets rand den andra
Och i hemmets berg den tredje.”
Sade gamle Wäinämöinen:
”Kom blott du att Sampo taga,
Hem det granna locket föra
Ifrån Pohja-gårdens stenberg,
Ifrån kopparbergets gömmor,
Från de nio låsens stängsel.
Först dock hamra mig en klinga,
Ett eldeggadt svärd mig bilda,
Hvarmed hundarna jag tuktar,
Jagar Pohja-skaran undan,
När vi gå att taga Sampo,
När till kalla byn vi komma,
Bort till Pohjola det nörka,
Till det mulna Sariola.”
Sano wanha Wäinämöinen:
”Läkkös sammon saahantahan,
Kirjokannen tuoantahan
Pohjolan kiwimäestä,
.
Waaran waskisen sisästä,
Yheksän lukun takoa.
Tao mulle uusi miekka,
Tee miekka tuliteränen,
Jolla hurttia hutelen,
.
Pohjan kansan karkottelen,
Saahessa otolle sammon,
Tuonne kylmähän kylähän,
Pimiähän Pohjolahan,
Summahan Sariolahan.”
273
Fennica.indd 273
17.1.2019 14:55:02
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
Siitä seppo Ilmarinen,
Takoja iänikuinen,
Tunki rautoja tulehen,
Teräksiä hiiloksehen.
Otti orjat lietsomahan,
Palkkalaiset painamahan;
Orjat lietso löyhytteli,
Hywin paino palkkalaiset,
Rauta wellinä wenähti,
Kuonana teräs kohasi.
Det var smeden Ilmarinen,
Den evärdelige hamrarn,
Föste skyndsamt jern i elden,
Bragte hastigt kol i essjan,
Tog så trälar till att pusta,
Lönta drängar till att trycka.
Trälar pusta oförtrutet,
Raskt de lönta drängar trycka;
Såsom välling vidgas jernet,
Såsom jernslagg fräser stålet.
Siitä seppo Ilmarinen,
Takoja iänikuinen,
Katso alle ahjoksensa,
Lietsimensä liepehelle,
Miekka tungeksen tulesta,
Terä warsin walkiasta.
Derpå smeden Ilmarinen,
Den evärdelige hamrarn,
Ned uti sin essja skådar,
Synar långsåt bälgens bräddar.
Spratt nu fram ett svärd ur elden,
Sprang en klinga upp ur glöden.
Siitä seppo Ilmarinen,
Takoja iänikuinen,
Päätä kullasta kuwasi,
Hopiasta huolitteli.
Kulta taipu taikinana,
Ween waahtena hopia,
Ahjolla alasimilla,
Wasarilla walkkamilla.
Sjelf nu smeden Ilmarinen,
Den evärdelige hamrarn,
Bildade af guld dess fäste,
Gjorde handtag utaf silfver;
Såsom deg sig guldet töjde,
Silfret såsom hafvets fradga,
Uti essjan, uppå städet,
Under slagen utaf hammarn.
Nu är svärdet färdigbildadt,
Och den gamle Wäinämöinen
Griper i eldeggad klinga,
Fattar tag med högra handen,
Yttrar så ett ord och säger:
”Passar klingan ock för mannen,
Skickar svärdet sig för bärarn?”
Jo on miekka walmihina.
Itse wanha Wäinämöinen
Sai miekan tuliteräsen
Kätehensä oikiahan;
Sanan wirko, noin nimesi:
”Onko miekka miestä myöten,
.
Kalpa kantajan mukahan?”
.
Klingan passade för mannen,
Skickade sig väl för bärarn,
Månen lyste uppå spetsen,
På dess fäste glänste solen,
Olipa miekka miestä myöten,
Kalpa kantajan mukahan,
Jonka kuu kärestä paisto,
Päiwä wästistä wälötti,
274
Fennica.indd 274
17.1.2019 14:55:02
�Yheskolmatta Runo — Tjuguörsta Runan
.
.
.
Heponen terällä hirnu,
Kasi nauku naulan tiessä,
Pentu putkessa makasi.
Hästen gnäggade på bettet,
Katten gnällde uppå knappen
Och i slidan låg en hundvalp.
Siitä seppo Ilmarinen
Hyötteleksen, wyötteleksen,
Rautapaitohin paneksen,
Teräswöihin telkitäksen.
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Mies on lustuissa lujempi,
Rautapaiassa parempi,
Teräswöissä tenhosampi.”
Derpå smeden Ilmarinen
Väpnar sig och sig omgjordar,
Kläder sig i jernsmidd skjorta,
Stålsmidt bälte på sig spänner,
Yttrar så ett ord och säger:
”Mannen är i pansar bättre,
Starkare i jernsmidd skjorta,
Fastare i stålsmidt bälte.”
Lähteä luku tulewi,
Liitto käyä kerkiäwi;
Yks on wanha Wäinämöinen,
Toinen seppo Ilmarinen,
.
Läksiwät hewon hakuhun,
Suwikunnan kuuntelohon,
Suwikunnan suitset wyöllä,
Warjan waljahat olalla.
Käywät tietä astelewat
.
Ympäri salon sinisen,
Kuulit purren itkewänsä,
Wenehen walittawansa.
Tiden nalkas nu att fara,
Vandrings-stunden är förhanden.
En var gamle Wäinämöinen,
Ilmarinen var den andre,
Gingo nu att hästen söka,
Söka ett års gamla fålen,
Buro betslet invid gördeln,
Fålens seldon uppå ryggen.
Stigande långsefter vägen,
Kring den dunkla ökenskogen,
Hörde de ett fartyg gråta,
Och en båt vid stranden klaga.
.
Gamle trygge Wäinämöinen,
Sjelf till orda tog och sade:
”Der ett fartyg höres gråta,
Der en båt vid stranden klagar.
Kanske att vi fara sjöleds,
Färdas fram med båt på vattnet,
Eller monn till lands vi resa,
Ridande på hafvets stränder?”
Sano seppo Ilmarinen:
”Wakawampi maisin matka;
Surma menköhön merelle,
Siellä tuuli turjuttaisi,
.
Waka wanha Wäinämöinen
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Siell’ on pursi itkemässä,
Wenonen walittamassa;
Joko mennemmä meriä,
Wenehellä wettä myöten,
Waiko maisin matkoamma,
Ratsastamma rantamaisin?”
Sade smeden Ilmarinen:
”Säkrare till lands är färden,
Döden gånge ut på hafvet,
Der oss skulle stormen skaka,
275
Fennica.indd 275
17.1.2019 14:55:02
�Fennica: Kalevala
.
.
.
Siellä wiskaisi wihuri,
Saisi sormet soutimeksi,
Kämmenet käsimeloiksi.”
Vädrets ilar våldsamt kasta,
Våra fingrar blefve åror,
Våra flata händer styren.”
Sano wanha Wäinämöinen:
”Wakawampi maisin matka,
Wakawampi, waikiampi,
Wielä muuten mutkasempi.
Lysti on wenon wesillä,
Purren juosta jolkutella,
Weet wäliät wälkytellä,
Selät selwät seurustella;
Tuuli purtta tuuwittawi,
Länsituuli läikottäwi,
Etelä eille wiepi.”
Sade gamla Wäinämöinen:
”Säkrare till lands är färden,
Säkrare, men mer besvärlig,
Ännu vida mera krokig,
Och det är en fröjd för båten,
När den flyter uppå vattnet,
Stryker fram på vida hafvet,
Följer åt de stora fjärdar,
När den vaggas utaf blåsten,
Gungas utaf vestanfinden,
Föres fram af sunnanfläkten.
Heitti maahan marhaminnan,
Suwikunnan suitset suolle,
Warsan waljahat aholle,
Läksi luoksi puisen purren,
Luoksi itkewän wenehen.
Kysytteli, lausutteli:
.
”Mitä itket puinen pursi,
Wene hankawa walitat?
Itketkö sä puisuuttasi,
Hankauttasi haluat?”
Slängde grimman ned på marken,
Hingstens betsel uppå mossan,
Fålens seldon uti lunden.
Vandrar sedan till sin trädbåt,
Båten, som vid stranden gråter,
Talar och af båten spörjer:
”Hvarför gråter du, min trädbåt,
Jemrar dig, du årfästrika?
Smärtar dig, att tung du gjordes,
Att så grof du blifvit timrar?”
.
.
.
.
Svarade nu trädstams-skeppet,
Årfästrika båten talte:
”Båtens håg är ut på böljan
Äfven ifrån smorda rullar,
Flickans håg till mannens boning
Äfven ifrån höga hemmet.
För min tyngds skull jag ej gråter,
Ej för det, att grof jag gjordes;
Derför gråter jag, ett trädskepp,
Klagar båt af tallar timrad:
Sades nog, då man mig gjorde,
Att jag till en stridsbåt reddes,
Pursi puinen wastoawi,
Wene hankawa sanowi:
”Wesill’ on wenosen mieli
Terwasiltaki teloilta,
Mieli neion mieholahan
Korkiastaki koista.
Enkä itke puisuuttani,
Hankauttani halua;
Sitä itken puinen pursi,
Wene mäntynen walitan;
Sanottihin tehtäessä
Saatawan sotiwenettä,
276
Fennica.indd 276
17.1.2019 14:55:03
�Yheskolmatta Runo — Tjuguörsta Runan
.
Sotipurtta puuhattawan,
Tuowan täyteni eloa,
Alukseni aartehia.
En sotahan saanukkana,
Enkä wietynä wesille.
Muut purret, pahimmat purret,
Päästähän sotia käywät,
Tappeloita tallustawat;
Enemmän eloa saawat,
Kun kuningas kuunna wuonna,
Seppä seitsennä kesänä.
Minä westämä wenonen,
Walmistama Wäinämöisen,
Aina lahon lastuillani,
Wenyn westämöisilläni.
Pahimmatki maan matoset
Alla kaarteni asuwat,
Linnut ilman ilkeimmät
Pesän päälläni pitäwät;
Oisi kahta kaunihimpi,
Kahta kolmia parempi,
Olla mäntynä mäellä,
Petäjänä kankahalla,
Oksilla orawan juosta,
Hawulinnun haihatella.”
Rustades till örlogsfartyg,
Att med gods och skatter lastad
Jag till hemmet skulle vända;
Men ej kom jag ut till striden,
Fördes ej på hafvets böljor.
Andra båtar, sämsta fartyg,
Färdas städse uti örlig,
Vilda fejders stråt beträda
Och förskaffa mera medel,
Än en konung får på sex år,
På sju somrar smeden vinner.
Jag, som är till farkost bilad,
Redd af gamle Wäinämöinen,
Ruttnar jemt på mina spånor,
Vräkes här på timmer-platsen.
Markens allrasämsta maskar
Bo inunder mina vränger,
De bland luftens foglar värsta
Bygga på mig sina nästen.
Tvåfaldt vackrare det vore,
Vore två- och trefaldt bättre,
Att en tall på backen vara,
Stå på heden som en fura,
På hvars qvistar ekorn springer,
Barrträdsfågeln vingen flaxar.
.
Sano wanha Wäinämöinen:
”Lienet wene Wäinämöisen,
Niin mennet teloilta näiltä,
Ilman kourin koskematta,
Käsiwarsin waalimatta.”
Sade gamle Wäinämöinen:
”Är du Wäinämöinens fartyg,
Må du löpa ifrån stapeln,
Utan att af händer röras,
Utan att med armar skjutas.”
Pursi taiten wastoawi,
Wene hankawa sanowi:
”Eipä mun sukuni muukan,
Eikä weljeni wenoset
Mennä kourin koskematta,
Käsiwarsin waalimatta.”
Skickligt svarar trädstams-skeppet,
Årfästrika båten talar:
”Löper ej mitt hela slägte,
Ej de andra bröda-båtar,
Utan att af händer röras,
Utan att med armar skjutas.”
.
.
.
.
.
277
Fennica.indd 277
17.1.2019 14:55:03
�Fennica: Kalevala
Sano wanha Wäinämöinen:
”Jos ma sun wesille työnnän,
Joko juokset soutamatta,
Airoilla awittamatta,
Huoparilla huopimatta,
Puhumatta purjehesen?”
Sade gamle Wäinämöinen:
”Om jag dig på böljan skjuter,
Monne utan rodd du löper,
Utan årors tillhjelp skrider,
Stryker fram förutan myndning,
Utan vind, som seglet fyller?”
.
Pursi taiten wastoawi,
Wene hankawa sanowi:
”Eipä mun sukuni muukan,
Eikä toinen joukkioni
Juokse sormin soutamatta,
Airoilla awittamatta,
Huoparilla huopimatta,
Puhumatta purjehesen.”
Skickligt svarar trädstams-skeppet,
Årfästrika båten talar:
”Löper ej mitt hela slägte,
Ej de andra brödra-båtar,
Om man dem med rodd ej drifver,
Bringar fram med årors tillhjelp,
Myndar med de smärre åror,
Och om vind ej seglet fyller.”
.
Sano wanha Wäinämöinen:
”Joko juokset soutamalla,
Airoilla awittamalla,
Huoparilla huopimalla,
Puhumalla purjehesen.”
Sade gamle Wäinämöinen:
”Löper du med rodd då drifven,
Om man hjelper till med åror,
Med de smärre åror myndar,
Och om vinden seglet fyller?”
Pursi taiten wastoawi,
Wene hankawa sanowi:
”Jopa mun sukuni muukin,
Kaikki weljeni wenoset,
Juoksi sormin soutamalla,
Airoilla awittamalla,
Huoparilla huopimalla,
Puhumalla purjehesen.”
Skickligt svarar trädstams-skeppet,
Årfästrika båten talar:
”Löper ju mitt hela slägte,
Löpa alla brödra-båtar,
Om med rodd de framåt drifvas,
Om man hjelper till med åror,
Med de smärre åror myndar,
Och om vinden seglet fyller.”
Waka wanha Wäinämöinen
Työntäwi wenon wesille,
Laulo purren lainehille;
Laulo laian neitosia,
Tinapäitä neitosia,
Tinapäitä, waskiwöitä,
Sormuskäsiä somia;
Laian toisen sulhosia,
Sukapäitä sulhosia,
Gamle trygge Wäinämöinen
Sköt nu båten ut på vattnet,
Qvad sin farkost uppå böljan.
Qvad en sida full med flickor,
Fagra tennbriskprydda flickor,
Unga mör med messingsgördlar,
Ringbeprydda, nätta jungfrur;
Qvad den andra full med fästmän,
Unge män med sträfva lockar,
.
.
.
.
.
278
Fennica.indd 278
17.1.2019 14:55:03
�Yheskolmatta Runo — Tjuguörsta Runan
Erroneous spelling
of nuoret.
Sukapäitä, piipiwoja,
Kannusjalkoja jaloja.
Sträfva lockar, hårda händer,
Sporrbeprydde, stolte karlar.
Wielä laulo Wäinämöinen
Teljot täytehen wäkeä,
Teljot wanhoa wäkeä,
Iän kaiken istunutta,
Kuss’ oli wähän sioa,
Nuorukaisilta esinnä.
Ännu qväder Wäinämöinen
Tofterna i båten fulla
Med en ålderstigen skara,
Med ett slägte, tärdt af tiden; –
Ringa rum för det var öfrigt,
Då han först de unga qvädit.
Itse istuwi perähän,
Laatiuwi laskemahan,
Kokan koiwusen kuwulle,
Melan koukkupään nojalle.
Sanowi sanalla tuolla,
Lausu tuolla lausehella:
”Juokse pursi puittomia,
Wene wäljiä wesiä,
Kule kuplina wesillä,
Lumpehina lainehilla.”
Sjelf han sätter sig vid rodret,
Ställer sig att styra båten
Uti björkens höjda bakstam,
Stödd emot det krökta styret.
Höjde då sin röst och sade,
Talade med dessa orden:
”Flyt i trädlös trakt, du fartyg,
Lägg till rygga vida fjärdar,
Flyt på hafvet som en bläddra,
Som ett näckrosblad på böljan.”
Pani wanhat soutamahan,
Wanhat souti, pää wapisi,
Ei ilo ilolle käynyt,
Eikä soutu souannalle.
Ordnade till rodd de gamle,
Gamle ro och hufvun darra,
Glädjen sämjes ej med glädje,
Rodden sig till rodd ej fogar.
.
Pani nouret442 soutamahan,
Werewät wetelemähän,
Nuoret souti, sormet notku,
Ei ilo ilolle tullut,
Eikä soutu souannalle.
Ordnade till rodd de unga,
Ställde dem att åror sköta,
Unge ro och fingren knaka,
Glädjen sämjes ej med glädje,
Rodden sig till rodd ej fogar.
.
Siitä seppo Ilmarinen
Itse istu soutamahan,
Asettautu airoisille;
Jo tuli ilo ilolle,
Pääsi soutu souannalle.
Souti seppo Ilmarinen,
Souti sormilla kowilla,
Pyörähteli puinen pursi,
Sjelf nu smeden Ilmarinen
Tog sin plats på roddar-bänken,
Satte sig att åror sköta;
Nu med glädje glädjen sämjes
Och till rodd sig rodden fogar.
Rodde smeden Ilmarinen,
Rodde med de hårda fingrar;
Nu sig svänger trädstams-skeppet,
.
.
.
.
.
279
Fennica.indd 279
17.1.2019 14:55:03
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
Furu-båtens bräder böjas,
Tofter skakas, åror knaka,
Årors skaft som hjerpar pipa,
Årors blad som orrar kuttra,
Fören susar liksom svanen,
Aktern skränar till likt korpen,
Såsom gäss rodd-hakar ljuda.
Sjelf den gamle Wäinämöinen
Styr sin farkost genom svallet
Vid den dimomhöljda udden,
Vid den skogbeväxta holmen.
Ahti saarella asuwi,
Kauko niemen kainalossa;
Kataluutta Kauko itki,
Weitikkä osan wähyyttä,
Ahti aitan pieneyttä.
Ahti bodde uppå holmen,
Kauko uti uddens krökning.
Han sitt usla läge sörjer,
Han sin ringa lott begråter,
Trånga boden honom grämer.
Loi silmänsä luotehelle,
Käänsi päätä päiwän alle;
Kaunis kaukoa näkewi,
Werewä wesien poikki,
Pitkä pilwien takoa.
Näki pilwen pienemmäisen,
Pilwessä wesipisaran,
Pisarassa pienen lammin,
Lammissa wenowähäsen,
Wenossa wähän wäkeä;
Mies puhas perässä purren,
Uros toinen airoksissa.
Kastade sin blick åt vester,
Vände hufvudet åt söder;
Ut åt fjerran ser den sköne,
Kämpen skådar öfver hafvet,
Långe mannen bortom molnen.
Ser en ganska liten molnsky,
Ser i skyn en vattendroppe,
Ser en liten sjö i droppen
Och på sjön en liten ökstock,
Varsnar litet folk i stocken,
Ser i båtens stam en hjelte,
Annan kämpe vid dess åror.
Sano lieto Lemminkäinen:
”En mä tunne tuota purtta,
Keksi kelwoista wenettä,
Souten Suomesta tulewi,
Airoin iskein iästä,
Melan luoen luotehesen.”
Sade muntre Lemminkäinen:
”Ej jag känner detta fartyg,
Känner ej den goda båten,
Som med rodd från Suomi kommer,
Drifs med årslag ifrån öster,
Har sitt styre vändt mot vester.”
Jo huhuta huiahutti,
Huutawi nenästä niemen,
.
Wene honkanen wapisi,
Teljot rytky, airot notku,
Airon pyyryt pyinä winku,
Terät tetrinä kukerti,
Nokka jolu joutsenena,
Perä kraakku kaarnehena,
Hangat hanhina hatsahti.
Itse wanha Wäinämöinen
Laskea karehtelewi,
Nenätse utusen niemen,
Päitse saaren terhenisen.
Nu han höjde upp sin stämma,
Hof ett mäktigt skri vid udden,
280
Fennica.indd 280
17.1.2019 14:55:03
�Yheskolmatta Runo — Tjuguörsta Runan
.
.
.
.
.
.
Mäikäsi mäen takoa:
”Kenen on wene wesillä,
Kenen laiwa lainehilla?”
Sporde ropande bak kullen:
”Hvems är båten uppå vattnet,
Skeppet, som på böljan flyter?”
Miehet purresta puhuwat,
Waimot wastaten sanowat:
”Mi olet mies mäen takanen,
Uros korwen ulkomainen?
Kun et tunne luojan purtta,
Keksi Wäinölän wenettä,
Et tunne perän pitäätä,
Airollista arwaele.”
Männerna från båten tala,
Qvinnorna det gensvar gifva:
”Hvem är du, som står bak kullen,
Kämpe der i ödemarken,
Här du Skaparns båt ej känner,
Sjelfva Wäinö-gårdens farkost,
Känner icke båtens styrman,
Har om roddaren ej kunskap?”
Sano lieto Lemminkäinen:
”Jo tunnen perän pitäjän,
Jo älyän airollisen:
Waka wanha Wäinämöinen
Itse on perän piossa,
Ilmarinen airollisna.
Minnekkä menettä miehet,
Kunne urohot kuletta?”
Sade muntre Lemminkäinen:
”Redan styrmannen jag känner,
Känner roddaren i båten:
Gamle trygge Wäinämöinen
Sjelf vid båtens styre sitter,
Roddaren är Ilmarinen.
Hvart, I männer, gäller resan,
Hvart är kosan ställd, I hjeltar?”
Sano wanha Wäinämöinen:
”Kohti pohjaista kulemma,
Kohti kuohuja kowia,
Lakkipäitä lainehia,
Sampoa tapoamahan,
Kirjokantta katsomahan
Pohjolan kiwimäestä,
Waaran waskisen sisästä.”
Sade gamle Wäinämöinen:
”Rakt åt norr är kosan rigtad,
Gent emot de stora vågor,
Mot de skumbeklädda böljor
Fara vi att Sampo taga,
Att det granna locket hemta
Ifrån Pohja-gårdens stenberg,
Ifrån kopparbergets gömmor.”
Sade muntre Lemminkäinen:
”O du gamle Wäinämöinen!
Tag och mig på dina färder,
Äfven jag en man der vore,
Vore der en tredje hjelte,
När du går att lyfta Sampo,
Att det granna locket bära
Ifrån Pohja-gårdens stenberg,
Ifrån kopparbergets gömmor.”
Sano lieto Lemminkäinen:
”Oi sie wanha Wäinämöinen.
Ota mieki matkohisi,
Olen mieki miessä siellä,
.
Urohona kolmantena,
Kun saat sammon nostantahan,
Kirjokannen kannantahan
Pohjolan kiwimäestä,
Waaran waskisen sisästä.”
281
Fennica.indd 281
17.1.2019 14:55:03
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
Waka wanha Wäinämöinen
Otti miehen matkohinsa,
Werewän wenosehensa.
Se on lieto Lemminkäinen
Jo tulla tuhuttelewi,
Käyä luikerrettelewi,
Tuopi laian tullessansa,
Wenehesen Wäinämöisen.
Gamle trygge Wäinämöinen
Tog så kämpen med på färden,
Tog i båten raske mannen.
Det är muntre Lemminkäinen,
Vandrar stigande med snabbhet,
Går med lätta steg till stranden,
Hemtar med sig sido-bräder
Uti Wäinämöinens farkost.
Sano wanha Wäinämöinen.
”Oisi puuta purressani,
Laitoa wenosessani,
Parahiksi painoaki;
Miksi sie kannat metsästä
Puuta purtehen lisäksi?”
Sade gamle Wäinämöinen:
”Vore lagom träd i båten,
Sido-bräder i min farkost,
Vore äfven tyngd tillfyllest,
Hvarför bär du ifrån skogen
Ännu mera träd i båten?”
Sano lieto Lemminkäinen.
”Ei wara wenettä kaaha,
Tuki suowoa tuhoa;
Useinpa merellä Pohjan
Tuuli laitoa kysywi,
Wastatuuli warpehia.”
Sade muntre Lemminkäinen:
”Ej förrådet stjelper båten,
Stacken ej förstörs af stödet,
Ofta ju på Pohja-hafvet
Vinden pröfvar sido-bräder,
Motvind starka sqvättbord fordrar.”
Sano wanha Wäinämöinen:
”Sen tähen sepon wenosen
Laiat rautohin rakettu,
Jott’ ei tuulen tuiki wieä,
Tahi ottoa ahawan.”
Sade gamle Wäinämöinen:
”Derför är ock smedens farkost
Redd med jernbeslagna sidor,
Att ej båten drifs af vinden,
Ej af vårens ilar kastas.”
282
Fennica.indd 282
17.1.2019 14:55:03
�Kaheskolmatta Runo — Tjuguandra Runan
Kaheskolmatta Runo.
.
.
.
.
.
.
Tjuguandra Runan.
Siitä wanha Wäinämöinen
Laskea karehtelewi,
Nenästä utusen niemen,
Päästä saaren terhenisen;
Laski päiwän maawesiä,
Päiwän toisen suowesiä,
Kolmannen kosken wesiä.
Gamle trygge Wäinämöinen
Styrde sedan fram sin farkost
Från den dimomhöljda udden,
Från den skogbeväxta holmen.
Styrde en dag långsmed floder,
Andra dagen långsmed sjöar
Och den tredja utför forssar.
Tuossa wanha Wäinämöinen
Itse noin sanoiksi wirkki
Korwalla kosken tulisen,
Pyhän wirran pyörtehessä:
”Neiti kosken korwallinen,
Impi wirran wierellinen!
Weäppä lankoa we’elle,
Sinerwätä lainehelle,
Tullessa punasen purren,
Terwarinnan teuotessa.
Kiwi on keskellä jokia,
Paasi kuohun kukkuralla,
Eessä on punasen purren,
Tiellä terwasen wenehen.
Wäännä reikä wääntiällä,
Puhkase purasimella,
Jotta juosta puisen purren,
Terwarinnan teuotella.
Rauaksi wenehen rinta,
Kiwen kylki sammaliksi,
Kuohuja kulettaissa,
Mäkipäitä mäntäissä!
Koprin kouhuja kokoa,
Käsin käännä käppyröitä,
Sylin aaltoja syseä,
Jott’ ei riusko rinnoilleni
Eikä päälleni päräjä.
Nu den gamle Wäinämöinen
Sjelf till orda tog och sade
Ofvan fallet af eldforssen,
Vid den helga flodens hvirvel:
”Jungfru, du forsfallets granne,
Flicka invid strida strömmen!
Drag ditt snöre ut på vattnet,
Drag ditt blåa garn på böljan,
När den röda båten kommer,
Tjärubringan framåt stryker.
Midt i floden står en klippa,
Der som forssen starkast brusar,
Ligger framför röda båten,
Är i vägen för min farkost.
Vrid i klippan hål med borren,
Bryt den sönder med ditt huggjern,
Så att båten fritt kan löpa,
Tjärubringan framåt stryka.
Båtens bog till jern förvandla,
Byt till mossa stenens sida,
Då jag far i forssens brusning,
Färdas fram bland strida böljor.
Samla bränningar med näfven,
Vänd dem om med dina händer,
Vågor välf med famnen undan,
Att mot bröstet de ej fräsa,
Att mot mig de icke brusa.
283
Fennica.indd 283
17.1.2019 14:55:03
�Fennica: Kalevala
.
Ukko taiwahan jumala!
Jok’ olet ainoinen apuni,
Piä miekalla pereä,
Tuiota tupettomalla,
Jotta juosta puisen purren,
Mennä mäntysen wenehen.”
O du Ukko, Gud i höjden!
Du som är mitt enda bistånd,
Sträck ditt blanka svärd i böljan,
Styr min farkost med din klinga,
Så att båten fritt kan löpa,
Furu-stocken framåt stryka.”
Siinä puuttu puinen pursi,
Wene Wäinölän wäsähty;
Pursi puuttuwi lujahan,
Takistu wene punanen.
Der dock stadnar trädstams-båten,
Fastnar Wäinö-gårdens farkost,
Hårdt sig fäster trädstams-skeppet,
Röda båten röres icke.
.
Waka wanha Wäinämöinen
Arwelee, ajattelewi:
”Mihin puuttu puinen pursi,
Piätty wene punanen?
Kiwellenkö, wai haolle,
Waiko waskirauniolle?”
Gamle trygge Wäinämöinen
Börjar tänka och begrunda:
Hvarvid fäste sig nu båten,
Stadnade den röda stocken?
Monne vid en sten, en ruska,
Eller vid ett koppar-röse?”
.
Kallistihen katsomahan:
”Ei kiwellen, ei haolle,
Eikä waskirauniolle,
Suuren on hauin hartioilla,
We’en koiran koukkuluilla.”
Lutade sig ned att skåda:
”Icke vid en sten, en ruska,
Eller vid ett koppar-röse,
Men på stora gäddans skuldror,
Uppå vattenhundens refben.”
Se on lieto Lemminkäinen
Pisti miekkansa merehen,
Lapionsa alle laiwan,
Ei ota wenonen juosta,
Pääse pursi puutoksesta;
Miekka murskaksi mureni,
Kala pääsi terweheksi.
Det var muntre Lemminkäinen,
Stack sitt svärd i flodens bölja,
Stafven ned inunder skeppet,
Båten börjar ej att löpa,
Löses icke ur sitt fängsel.
Svärdet splittrades i stycken,
Fisken var dock frisk och oskadd.
Siitä seppo Ilmarinen
Pisti miekkansa merehen,
Lapionsa alle laiwan,
Ei ota wenonen juosta,
Pääse pursi petoksesta;
Miekka murskahti muruksi,
Kala pääsi terweheksi.
Derpå smeden Ilmarinen
Stack sitt svärd i flodens bölja,
Stafven ned inunder skeppet,
Båten börjar ej att löpa,
Löses icke ur sitt fängsel.
Svärdet splittrades i stycken,
Frisk och oskadd var dock fisken.
.
.
.
.
284
Fennica.indd 284
17.1.2019 14:55:03
�Kaheskolmatta Runo — Tjuguandra Runan
.
Sillon wanha Wäinämöinen
Wyöltä miekkansa wetäwi,
Tupestansa tuiman rauan,
Pisti hauin hartioihin,
We’en koiran koukkuluihin.
Nu den gamle Wäinämöinen
Drager svärdet från sin sida,
Grymma jernet utur slidan,
Sticker det i gäddans skuldror,
Uti vattenhundens refben.
.
Nostatti kalan merestä,
Pään weti wenosehensa,
Purston pohjahan puotti.
Katselewi, kääntelewi,
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Jotaki joessa ompi
Hakojaki, haukiaki.
Ku olle wanhin sulholoista
Hauki halki pahkomahan,
Kala wiploin wiiltämähän.”
Lyfter fisken ifrån hafvet,
Drager hufvudet i båten,
Stjerten sänkes ned i bottnet.
Vänder fisken, den betraktar,
Yttrar så ett ord och säger:
”Ett och annat finns i floder,
Der finns ruskor, der finns gäddor.
Hvem bland svenner är den äldste?
Han må sönderdela gäddan,
Skära fisken uti stycken.”
Miehet purresta puhuiwat,
Lausu waimot laitasilta:
”Saajan on käet sulimmat,
Sormet pyytäjän pyhimmät.”
Männerna ur båten svara,
Qvinnorna ifrån dess sidor:
”Renast äro fiskarns händer,
Heligast hans egna fingrar.”
Jo otti wenonen juosta,
Pääsi pursi puutoksesta;
Waka wanha Wäinämöinen
Luotti purren luotoselle,
Otti weitsen huotrastansa,
Wasemelta puoleltansa,
Jolla hauin halkasewi,
Pahkowi kalan kaheksi.
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Mikä tuosta ei tulisi
Hauin suuren hampahista,
We’en koiran koukkuluista,
Jos oisi sepon pajassa,
Luona taitawan takojan,
Miehen mahtawan käsissä?”
Båten började nu löpa,
Skeppet ur sitt fängsel löstes.
Gamle trygge Wäinämöinen
Styrde båten till en holme,
Drog så knifven ur sin slida,
Som på venstra sidan hängde.
Dermed skar han gäddan sönder,
Klyfde den i tvenne delar,
Tog till orda se’n och sade:
”Hvad ej kunde deraf blifva,
Af den stora gäddans tänder,
Utaf vattenhundens refben,
Om den fördes till en smidja,
Om till skicklig smed den bragtes,
Bragtes till en kunnig konstnär?”
Sano seppo Ilmarinen:
”Mipä turhasta tulisi,
Sade smeden Ilmarinen:
”Hvad kan utaf skräpet blifva,
.
.
.
.
.
.
285
Fennica.indd 285
17.1.2019 14:55:03
�Fennica: Kalevala
.
.
.
Hvad af lumpna tinget göras,
Utaf fiskbens-skrädet bildas,
Om det ock till smidjan föres,
Om till skicklig smed det bringas,
Bringas till en kunnig konstnär?”
Sano wanha Wäinämöinen:
”Tuo ois alku kanteletta,
Kun oisi osaajan luona,
Miehen mahtawan käsissä!”
.
Työksi tyhjästä olisi,
Kalan ruowosta kaluksi,
Jos oisi sepon pajassa,
Luona taitawan takojan,
Miehen mahtawan käsissä!”
Sade gamle Wäinämöinen:
”Det ju vore harpans början,
Om till skicklig smed det fördes,
Bragtes till en kunnig konstnär.”
Ei ollut osoajata,
Eikä miestä mahtajata,
Harpun luisen laatiata;
Waka wanha Wäinämöinen
Itse löihen laatiaksi,
Tekiäksi teentelihen.
Kusta sai kopan komian?
Tuolta tuomikkopurolta,
Kuusesta kumisewasta.
Mist’ on naulat kanteletta?
Hauin suuren hampahista,
Orasista Tuonen orjan.
Men der fanns ej kunnig konstnär,
Fanns ej man med sådan insigt,
Att han kunnat harpan foga.
Gamle trygge Wäinämöinen
Tager sjelf sig för’ att foga,
Börjar sjelf att harpan bilda.
Hvadan fick han ljudfullt botten?
Från den häggbevuxna dalen,
Från den genljudsfulla granen.
Hvadan fick han harpans skrufvar?
Af den stora gäddans tänder,
[Utaf Tuoni-trälens borrar.]
Ännu felas något litet,
Sköna harpan är i saknad
Af en sträng, af tvenne tagel.
Hvaraf voro harpans strängar?
Utaf hår från Hiisi-hästen,
Utaf Lempo-fålens klädnad.
Wielä uupuwi wähäsen,
Kaipoawi kanteloinen,
Yhtä kieltä, kahta jouhta;
.
Mist’ on kielet kanteletta?
Hiwuksista Hiien ruunan,
Lemmon warsan waattehista.
.
.
Nu var strängaspelet färdigt,
Stora gäddbens instrumentet,
Harpan utaf fiskens fenor.
Gamle trygge Wäinämöinen
Bjöd de gamle till att spela;
Gamle spela, hufvun darra,
Glädjen ej med glädje sämjes,
Spelet sig till spel ej fogar.
Bjöd de unga till att spela,
Jo on soitto walmihina,
Soitto suuri hauinluinen,
Kantelo kalanewänen.
Waka wanha Wäinämöinen
Kutsu wanhat soittamahan,
Wanhat soitti, päät wapisi,
Ei ilo ilolle tullut,
Soitto soitolle tajunut.
Kutsu nuoret soittamahan,
286
Fennica.indd 286
17.1.2019 14:55:03
�Kaheskolmatta Runo — Tjuguandra Runan
.
.
.
.
.
.
.
Nuoret soitti, sormet notku;
Eipä ääni ääni ollut,
Ilo käynynnä ilosta.
Soitti lieto Lemminkäinen,
Soitti seppo Ilmarinen;
Ei ilo ilolle käynyt,
Soitto soitolle ylennyt.
Unge spela, fingren knaka,
Ej är ljudet rätta ljudet,
Glädjen gäller ej för glädje.
Spelar muntre Lemminkäinen,
Spelar smeden Ilmarinen,
Glädjen ej med glädje sämjes,
Spelet sig till spel ej höjer.
Waka wanha Wäinämöinen
Käytti soiton Pohjolassa,
Kantelon Kalewalassa;
Soitti Pohjolan emäntä,
Soitti pojat Pohjolassa,
Soitti pojat, soitti neiot,
Soitti pikku piikasetki,
Soitti miehet naimattomat,
Soitti nainehet urohot,
Tuota käänsit, tuota wäänsit,
Tuota kynsin kiinnittiwät,
Toki ei oikehin osattu,
Kielet kierohon tuliwat,
Koska kansa kahtalainen
Niitä soitti sormillansa.
Jouhet parkuiwat pahasti,
Ääni kaikku karkiasti,
Soitto julmasti sorisi.
Gamle trygge Wäinämöinen
Skickar harpan så till Pohja,
Kantele till Kalevala.
Spelar Pohja-gårds värdinnan,
Spela Pohja-gårdens svenner,
Spela svenner, spela jungfrur,
Spela ock de unga flickor,
Spela de ogifta männer,
Spela äfven gifta männer.
Vända harpan om och vrida,
Hålla den i sina fingrar,
Äga ej den rätta konsten.
Strängarna i oskick bragtes,
När de tvenne skilda folkslag
Spelade med sina fingrar;
Taglen gåfvo skränfullt läte,
Skärande och sträfva toner,
Harpan skrålade förfärligt.
Ukko uunilta herännyt,
Kiukahalta kirjahtanut
Sanowi sanalla tuolla,
Lausu tuolla lausehella:
”Heretkääte, heittäkääte,
Kaikki käypi karwoilleni,
Puhki korwani puhuwi,
Läpi pääni läylentäwi,
Wiepi wiikoksi uneni.
Jos ei soitto Suomen kansan
Wasta waikuta paremmin,
Eli uuwuta unehen,
Niin wetehen wiskoote,
Gubben vaknade på ugnen,
Spratt ur sömnen upp den gamle,
Höjde då sin röst och sade,
Talade med dess orden:
”Hören upp omsider, tystnen!
Detta skär mig allt till benen,
Spränger mina örons hinnor,
Ristar tvert igenom hufvet,
Störer sömnen för en vecka.
Om det Finska folkets harpa
Icke bättre åstadkommer,
Ej försänker uti slummer,
Vräken den då ut på vattnet,
287
Fennica.indd 287
17.1.2019 14:55:03
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
.
Aalloille upottoote;
Tahi saattoote takasin
Miehen tehnehen käsihin,
Sormille sowittelian.”
Sänken ned i flodens bölja;
Eller bringen den tillbaka,
Fören uti mästarns händer,
Uti konstnärns egna fingrar.”
Soitto kielin kerkiäwi,
Kanterwo sanoin kajahu:
”En minä jokehen joua,
Enkä aalloille ajau;
Wielä soitan suorialla,
Wangun waiwan nähnehellä.”
Plötsligt ifrån harpans strängar
Dessa ord till gensvar ljuda:
”Ej jag bör i floden vräkas,
Icke ut på böljan kastas,
Ännu spelar jag hos mästarn,
Ljuder uti konstnärns händer.”
Jopa wietihin wisusti,
Kannettihin kaunihisti
Miehen laatian kätehen,
Sormille sowittelian.
Nu man harpan varsamt förde,
Bragte kantele försigtigt,
Bar den uti mästarns händer,
Uti konstnärns egna fingrar.
Waka wanha Wäinämöinen
Peukaloitansa pesewi,
Sormiansa suorittawi.
Istuwi ilokiwelle,
Raito rantakalliolle,
Hopeaiselle mäelle,
Kultaselle kunnahalle.
Otti soiton sormillensa,
Käänti käyrän polwillensa,
Kantelen kätensä alle.
Sanowi sanalla tuolla,
Lausu tuolla lausehella:
”Ku ei liene ennen kuullut
Iloa ikirunojen,
Kajahusta kanteloisen,
Se on tulko kuulemahan.”
Gamle trygge Wäinämöinen
Tvättar sina tummar rena,
Fingrarna i ordning lagar,
Sätter sig på glädje-stenen,
På en klippa invid stranden,
Ned på silfverrika backen,
På den gyllne kullens hympel,
Tar i fingrarna sin harpa,
Lägger böjda trä’t på knäna,
Kantele inunder handen.
Höjde nu sin röst och sade,
Talade med dessa orden:
”Ho som förr ej har förnummit,
Fröjden af de höga runor,
Ej till harpans toner lyssnat,
Han må komma för att höra.”
Soitti wanha Wäinämöinen,
Sekä soitti, jotta laulo,
Sormet nousi notkiasti,
Sormet pienet pyörähteli,
Peukalo ylös keweni;
Jo käwi ilo ilolle,
Spelar gamle Wäinämöinen,
Spelar på en gång och sjunger,
Fingrarna sig böjligt höjde,
Rördes af och an på harpan,
Lätt steg tummen ifrån strängen.
Nu med glädje glädjen sämjes
288
Fennica.indd 288
17.1.2019 14:55:03
�Kaheskolmatta Runo — Tjuguandra Runan
.
Soitto soitolle yleni.
Hywin soitti hauin hammas,
Kalan pursto pyörähteli,
Ulwosi upean jouhet,
Ratsun jouhet raikkahuwat.
Och till spel sig spelet höjer,
Ymnigt ljud ger gäddbens harpan,
Harpan gjord af fiskens ryggben,
Hingstens tagel mäktigt ljuda,
Hästens tagel toner bilda.
.
Ei ollut sitä metsässä
Jalan neljän juoksewata,
Koiwin koikkelehtawata,
Ku ei tullut kuulemahan,
Iloa imehtimähän.
Ej fanns något djur i skogen,
Springande på fyra fötter,
Ej en varelse i luften,
Som nu icke kom att höra,
Undra öfver ljufva spelet.
Heräsi susiki suolta,
Nousi karhu kankahalta,
Petäjäisestä pesästä,
Kutiskosta kuusisesta.
Karhu aiallen kawahti,
Weräjällen wieretäksen,
Aita kaatu kalliolle,
Weräjä aholle wieri.
Siitä kuusehen kujahti,
Petäjähän pöyrrähytti,
Tehessä isän iloa,
Soitellessa Wäinämöisen.
Vargen sjelf i kärret vaknar,
Björnen stiger upp från heden,
Ur sitt ide utaf tallar,
Ur sin kula utaf granar.
Hoppar hastigt uppå gärdet,
Kryper derifrån till ledet,
Gärdet faller kull på klippan
Ledet rullar ned i lunden,
Björnen hoppar upp i granen,
Skyndsamt sig i tallen svänger,
Medan fadren glädje skapar,
Wäinämöinen spelet sköter.
Metsän ukko halliparta,
Metsän kuulusa kuningas,
Kanssa muu Tapion kansa,
Käwit kaikki kuulemahan.
Itsekki metsän emäntä,
Tapiolan tarkka waimo,
Sinisukkahan siroksen,
Punapaulohin paneksen,
Nousi koiwun konkelolle,
Lepän lengolle lewähti,
Kanterwoa kuulemahan,
Soittoa tajuamahan.
Dunkelskäggig skogens gubbe,
Frejdad konung öfver djuren
Och den hela Tapio-skaran
Gingo att på spelet höra.
Äfven sjelfva skogs-värdinnan,
Tapiolas trägna qvinna
Klädde sig i blåa strumpor,
Snörde röda band om skorna,
Steg så opp i björkens knyla,
Hvilade i alens krökning,
För att harpans toner höra,
Och på stränga-spelet lyssna.
Ei sitä metsässä ollut
Nelijalkoa jaloa,
Ej fanns lefvande i skogen,
Resligt djur på fyra fötter,
.
.
.
.
.
289
Fennica.indd 289
17.1.2019 14:55:03
�Fennica: Kalevala
Sic!
.
.
.
.
.
.
Ingen varelse i luften,
Hvinande med tvenne vingar,
Ej en fogelskock så präktig,
Att den ej från luften yrde,
Ilande med snabbhet neder,
För att herrlig tonkonst höra,
Undra öfver ljufva spelet.
Örnen flög från höga rymden,
Höken midt igenom molnen,
Allan kom från djupa böljan,
Knipan ifrån kärrets bräddar,
Svanorna från öppna kärren.
Qvittrade ock smärre finkar,
Nära tusende af lärkor
Och af siskor ännu flere
På den gamle mannens skuldror.
Itse kaunis ilman impi,
Päiwätär pätöwä neiti,
Neito Kuutar koria,
Yks’ on ilman wempelellä,
Taiwon kaarella kajotti,
Toinen pitkän pilwen päällä,
Pilwen reunalla rehotti,
Piteliwät pirtojansa,
Niisiänsä nosteliwat.
Kultasukkula käessä,
Piwossa hopiapirta,
Kultakangasta kutowat,
Hopiaista helkyttiwät.
Waan kun kuulit ouon äänen,
Soitannon sulosen sulhon,
Jo pirta piwosta pääsi,
Kirpo sukkula käestä,
Katkesiwat kultarihmat,
Helähti hopialangat.
Sjelf den sköna luftens tärna,
Den på fägring rika Solen
Och den vackra, milda Månen
Suto443, en på luftens loka,
Lysande på himla-bågen
Och den andra på en molnsky,
Herrligt strålande vid kanten.
Der sin väf af guld de väfde,
Vårdade om silfver-tyget
Med en gyllne väf-skottspole,
Med en sked af silfver bildad;
Förde skeden fram och åter,
Läto skaften höjas, sänkas.
Men då sällsamt ljud de hörde,
Hjeltens ljufva spel förnummo,
For från handen väfvar-skeden,
Flög från deras fingrar spolen,
Väfvens gyllne trådar brusto,
Af dess silfver-trådar sprungo.
Eik’ ollut sitä weessä
Ewän kuuen kulkewata,
Kaheksan karehtiata,
.
Eikä ilmassa oloa
Kahen siiwen siukowata,
Lintuparwea parasta,
Ku ei tullut tuiskutellen,
Kiiätellen kiirehtinyt,
Kunnioa kuulemahan,
Iloa imehtimähan.
Lenti kokko korkialta,
Halki pilwien hawukka,
Alli aalloilta sywiltä,
Sotka soien wieremmiltä,
Joutsenet sulilta soilta.
Pieniäki peipposia,
Leiwoja liki tuhatta,
Sirkkuja sitäi enemmän
Haasto ukon hartioilla.
Fanns ej lefvande i vattnet,
Som med fenor sex sig rörer,
Ilar fram med åtta fenor,
290
Fennica.indd 290
17.1.2019 14:55:03
�Kaheskolmatta Runo — Tjuguandra Runan
.
.
.
.
.
.
.
.
Kalaparwea parasta,
Ku ei tullut kuulemahan,
Iloa imehtimähän.
Lohet uipi, uipi siiat,
Uipi hauit hangotellen,
Ween koirat wengotellen,
Muiehetki, muut kalatki,
Rinnoin ruohoon ajaksen,
Ewin eille ehteleksen,
Wirttä Wäinön kuulemahan,
Iloa imehtimähän.
Ej af fisk en svärm så herrlig,
Att den icke kom att höra,
Undra öfver ljufva spelet.
Kommo laxar, kommo sikar,
Gäddor sig med snabbhet slängde,
Vattenhundar skyndsamt skredo.
Äfven andra smärre fiskar
Kommo simmande mot gräset,
Sträfvade än längre framåt,
För att höra Wäinös sånger,
Undra öfver ljufva spelet.
Ahto aaltojen kuningas,
Ween ukko ruohoparta,
Ween kalwolle weäksen,
Luikahaksen lumpehelle.
Itsekki ween emäntä,
Ween wiljasa emäntä,
Hiipowi hiwuksiansa,
Hapsiansa harjoawi,
Kammallansa kultasella,
Harjalla hopeisella
Waan kun kuuli ouon äänen,
Suomen soitannon sulosen,
Jo suka käestä kirpo,
Harja sormista solahti.
Itse siirtihen polonen,
Paneutti toisen paikan,
Rinnoin ruowosta riwahti,
Wetihen wesikiwelle,
Watsallehen waiwausi,
Tuota ääntä kuulemahan,
Soitteloa Wäinämöisen,
Soitteloa, lauleloa,
Kun oli ääni kummanlainen,
Warsin soitanto sulonen.
Ahto, konung öfver böljor,
Gräsbeskäggad vattnets gubbe
Drager sig till vattenbrynet,
På ett näckrosblad sig smyger.
Sjelf den sköna vattnets drottning
Vattnets ymniga värdinna
Håller på att kamma håret,
Borsta sina långa lockar
Med den guldbeprydda kammen,
Med sin borste utaf silfver.
Men när sällsamt ljud hon hörde,
Hörde ljufva Suomi-spelet,
Föll ur handen gyllne kammen,
Flög från hennes fingrar borsten.
Bort sig flyttade den arma,
Sökte sig ett annat ställe,
Spratt med bröstet opp från vattnet,
Drog sig så till vattu-stenen,
Lade bröstet emot klippan,
För att lyss uppå de toner,
Tonerna från Wäinös harpa,
Parade med sångens toner,
När så underbart var ljudet
Och så ljufligt harpo-spelet.
Ei ollut sitä urosta,
Eikä miestä urhiata,
Eikä miestä, eikä naista,
Icke fanns en sådan hjelte,
Ej en man så fast i sinnet,
Ej en man och minst en qvinna,
291
Fennica.indd 291
17.1.2019 14:55:03
�Fennica: Kalevala
Castrén has changed
the order of two
lines.
.
.
.
.
.
.
.
.
Eikä waimoa waketi,
Kullen ei ituksi käynyt.
Itkit nuoret, itkit wanhat,
Itkit miehet naimattomat,
Itkit nainehet urohot,
Itkit pojat puolikäset,
Sekä pojat, jotta neiot,
Itkit pienet piikasetki,
Kun oli ääni kummanlainen,
Suomen soitanto sulonen.
Itsensäki Wäinämöisen
Kyynelwieri kyykähteli.
Weet wieri silmistänsä
Kaasiammat karpaloita,
Pyylähämmät pyyn munia,
Häriämmät päitä pääskyn,
Leweille leuoillensa;
Leweiltä leuoiltansa
Reheille rinnoillensa;
Reheiltä rinnoiltansa
Pätöwille polwillensa;
Pätöwiltä polwiltansa
Jalkapöyille jaloille;
Jalkapöyiltä jaloilta
Maahan alle jalkoinsa;
Wieriwät wesipisarat
Läpi wiien willawaipan,
Läpi kuuen kultawyönsä,
Seitsemän sinihamosen,
Sarkakauhtanan kaheksan.
Till och med för Wäinämöinen
Tåre-källan ymnigt svällde,
Vattnet flöt utur hans ögon,
Tårar digrare än tranbär,
Digrare än svalors hufvu’n.
Tårar mer än hjerpägg trinda444
Föllo på hans breda kinder,
Rullade från breda kinder
Ned uppå det hvälfda bröstet,
Rullade från hvälfda bröstet
Ned uppå de fasta knäna,
Rullade från fasta knäna
Ned uppå de höga vrister,
Rullade från höga vrister
Under fötterna på marken.
Vattendropparna de runno
Genom fem hans ylle-kjortlar,
Genom sex hans gyllne gördlar,
Blåa skjortor sju igenom,
Genom åtta vallmars jackor.
Niin weet jokena juoksi
Luota wanhan Wäinämöisen
Rannalle meren sinisen;
Rannalta meren sinisen
Alle selwien wesien,
Päälle mustien murien
Siellä kaswoit kaunihiksi,
Simpsukaisiksi sikesi,
Så i floder tårar runno
Hän från gamle Wäinämöinen
Till det blåa hafvets stränder,
Och från blåa hafvets stränder
Ned inunder klara vattnet,
Ofvanpå det svarta gruset.
Der de frodades förträffligt,
Bildades till ädelstenar,
Som det ej till tårar rörde.
Greto unga, greto gamla,
Greto de ogifta männer,
Greto äfven gifta männer,
Greto medelålders svenner,
Greto svenner, greto jungfrur,
Greto äfven smärre flickor,
När så underbart var ljudet
Och så ljufligt Suomi-spelet.
292
Fennica.indd 292
17.1.2019 14:55:03
�Kaheskolmatta Runo — Tjuguandra Runan
Castrén’s correction:
gamle ǁ unge.
Kuningasten kunnioiksi,
Waltojen iki iloksi.
.
.
.
.
.
För att kunga-smycken blifva,
Höga männer evigt fröjda.
Sano wanha Wäinämöinen:
”Onko tässä nuorisossa,
Nuorisossa kaunosessa,
Tässä suuressa su’ussa,
Ilossa isän alassa,
Kyynelteni poimiata
Alta selwien wesien,
Päältä mustien murien?”
Sade gamle Wäinämöinen:
”Monn bland denna ungdom finnes,
I den sköna ungdoms skaran,
Uti detta höga slägte,
Bland den store fadrens söner,
Den som plockar mina tårar
Under hafvets klara vatten,
Ofvanfrån det svarta gruset?”
Sekä nuoremmat sanowi,
Jotta wanhat wastoawi:
”Ei ole tässä nuorisossa,
Nuorisossa kaunosessa,
Eli suuressa su’ussa,
isossa isän alassa,
Kyyneltesi poimiata.
Alta selwien wesien,
Päältä mustien murien.”
Svarade så väl de unge,
Som de gamle445 äfven sade:
”Icke finns bland denna ungdom,
I den sköna ungdoms skaran,
Uti detta höga slägte,
Bland den store fadrens söner,
Den som plockar dina tårar
Under hafvets klara vatten,
Ofvanfrån det svarta gruset.”
Niin tuli sininen sotko,
Useinpa sininen sotko
Suullansa sukeltelekse,
Wilussa wilottelekse.
Sep’ on poimi simpsukoita,
Wäinämöisen kyyneleitä,
Alta selwien wesien,
Päältä mustien murien.
Kommer så den blåa knipan –
Ofta ju den blåa knipan
Doppar näbben ned i böljan,
Svalkar sig i kalla vattnet –
Denna plockar ädelstenar,
Plockar Wäinämöinens tårar
Under hafvets klara vatten,
Ofvanfrån det svarta gruset.
293
Fennica.indd 293
17.1.2019 14:55:03
�Fennica: Kalevala
Kolmaskolmatta Runo.
Tjugutredje Runan.
Siitä wanha Wäinämöinen,
Toinen seppo Ilmarinen,
Kolmas lieto Lemminkäinen,
Tulit Pohjolan tuwille.
.
.
.
.
.
.
En var gamle Wäinämöinen,
Ilmarinen var den andre
Och den tredje Lemminkäinen,
De till Pohjas stugor kommo.
Sano Pohjolan emäntä:
”Mi on miehillä sanoma,
Urohilla uusi tieto?”
Sade Pohjolas värdinna:
”Hvarom veta männer tälja,
Hvilken nyhet bringa hjeltar?”
Tuopa wiisas Wäinämöinen
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Sammosta sanomat miesten,
Kirjokannesta pakinat;
Saimma sampuen jaolle,
Kirjokannen katsantohon.”
Sjelf den gamle Wäinämöinen
Yttrade ett ord och sade:
”Vi om Sampo har att tälja,
Orda om det granna locket;
Komma hit att Sampo dela,
Att det granna locket skåda.”
Sano Pohjolan emäntä:
”Ei oo kärpästä kahelle,
Orawass’ osoa kolmen.”
Sade Pohjolas värdinna:
”Hermelinen kan ej delas,
Ekorn ej förslår åt trenne.”
Waka wanha Wäinämöinen
Sormin soitti kanteletta,
Kielin kantermo pakasi;
Wäsytti wäen mokoman,
Uuwutti unelliseksi.
Niin tapasi taskuhunsa,
Löihen kukkaroisehensa,
Ottawi uniset neulat,
Nukutteli nuiwan kansan,
Paineli wäen pakanan,
Pimiässä Pohjolassa,
Summassa Sariolassa.
Meni sammon saahantahan,
Kirjokannen katsantahan,
Pohjolan kiwimäestä,
Waaran waskisen sisältä,
Yheksän lukon takoa.
Gamle trygge Wäinämöinen
Börjar spela på sin harpa,
Locka toner ur dess strängar.
Tröttar det förmätna folket,
Sömnens tyngd deröfver sprider,
Känner efter i sin ficka,
Letar i den lilla pungen,
Derur sömnens nålar tager,
Söfver in det tvära folket,
Sänker hedna-skaran neder
Uti Pohjola det mörka,
I det mulna Sariola.
Går så för att Sampo taga,
Föra bort det granna locket
Ifrån Pohja-gårdens stenberg,
Ifrån kopparbergets gömmor,
Från de nio låsens stängsel.
294
Fennica.indd 294
17.1.2019 14:55:03
�Kolmaskolmatta Runo — Tjugutredje Runan
.
.
.
.
.
.
.
Tuossa wanha Wäinämöinen
Laulaa hyrähtelewi,
Jopa liikku linnan portit,
Järkky rautaset saranat.
Siitä seppo Ilmarinen
Woilla lukot liukahutti,
Liuwutti sian lihalla;
Lukot sormin luksutteli,
Kiwet kuokalla kohotti.
Sjelf den gamle Wäinämöinen
Låter sångens toner ljuda,
Och då röras borgens portar,
Borgens fasta gångjern skakas.
Derpå smeden Ilmarinen
Borgens lås med smör bestryker,
Rosten bort med ister tager,
Vrider låsen upp med fingrar,
Stenarna med gräfta rödjar.
Sano wanha Wäinämöinen:
”Oi sie lieto Lemmin poika,
Ylimmäinen ystäwäni!
Mene sampo ottamahan,
Kirjokansi kantamahan.”
Sade gamle Wäinämöinen:
”O du Lempi-son den muntre,
Du bland mina vänner ypperst!
Gå att goda Sampo taga,
Bära bort det granna locket.”
Tuopa lieto Lemminkäinen,
Hywä kielas käskiäkki,
Kepiä kehuttoaki,
Meni sammon otantahan,
Kirjokannen kannantahan.
Sylin sampoa piteli,
Polwin maassa puujaeli,
Eipä sampo liikukkana,
Kirjokansi kallukkana.
Det var muntre Lemminkäinen, –
Alltid redo och benägen
Att ett gifvet värf förrätta –
Sig beger att Sampo taga,
Bära bort det granna locket.
Fattar med sin famn om Sampo,
Stödjande sitt knä mot marken, –
Får ej Sampo till att röras,
Kan ej rubba granna locket.
Hyw’ on härkä Pohjolassa,
Sarwipää Sariolassa,
Jok’ on sitkiä siwulta,
Warsin wahwa wartalolta,
Suonilta kowin soria.
Finns en oxe god i Pohja
Ett behornadt djur i gården;
Oxens sidor äro starka,
Fasta kroppens alla lemmar
Och dess senor ganska sega.
Se on lieto Lemminkäinen
Otti härän heinikosta,
Auran pellon pientaresta,
Sillä kynti sammon juuret,
Kirjokannen kiinnittimet,
Satasarwella härällä,
Tuhatpäällä tursahalla,
Waarnahilla waskisilla,
Det är muntre Lemminkäinen,
Tar nu oxen ifrån betet,
Tar en plog från åker-renen,
Plöjer sedan Sampos rötter,
Granna lockets starka fängsel,
Med en hundrahornad oxe,
Med ett tusenhöfdadt villdjur.
Plöjer dem med eldbetts-plogen,
295
Fennica.indd 295
17.1.2019 14:55:03
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
Atralla tuliterällä,
Saipa sampo liikkumahan,
Kirjokansi kallumahan.
Med dess kopparsmidda billar,
Får så Sampo till att röras,
Får i lutning granna locket.
Siitä wanha Wäinämöinen,
Toinen seppo Ilmarinen,
Kolmas lieto Lemminkäinen,
Sylin sampoa sylelit,
Käsiwarsin käännyttelit,
Niin weiwät wenosehensa,
Purtehensa puuhasiwat.
En var gamle Wäinämöinen,
Ilmarinen var den andre
Och den tredje Lemminkäinen,
Grepo med sin famn om Sampo,
Vände den i sina armar,
Släpade till vackra båten,
Lade så uti sin farkost.
Kysy seppo Ilmarinen:
”Minne sampo saatetahan,
Kunnekka kuletetahan,
Wenehessä Wäinämöisen?”
Frågar smeden Ilmarinen:
”Hvart skall goda Sampo föras,
Hvart det granna locket forslas
Uti Wäinämöinens farkost?”
Sano wanha Wäinämöinen:
”Tieän mä wähäsen maata,
Tieän paikkoa palasen,
Syömätöntä, lyömätöntä,
Miekan miehen käymätöntä
Nenässä utusen niemen,
Päässä saaren terhenisen.
Sinne sampo saatetahan,
Kirjokansi kaiwatahan.”
Sade gamle Wäinämöinen:
”Jag en liten jordfläck känner,
Vet utaf ett ringa ställe –
Icke betadt, icke slaget,
Ej besökt af männers klingor –
Vid den dimomhöljda udden,
På den skogbeväxta holmen;
Dit må goda Sampo föras,
Dit det granna locket bringas.”
Siitä wanha Wäinämöinen
Laskea karehtelewi
Selkeä meren sinisen,
Laski poikki Pohjan merta.
Derpå gamle Wäinämöinen
Styrde båten genom svallet
På det blåa hafvets yta,
Styrde öfver Pohja-hafvet.
Sade muntre Lemminkäinen:
”Du ej qväder Wäinämöinen,
Sjunger icke ädelborne,
Fast du goda Sampo vunnit,
Fast du gjort en lycklig resa.”
Sano lieto Lemminkäinen:
”Miks’ et laula Wäinämöinen,
Hyrehi hywäsukunen,
.
Hywän sammon saatuasi,
Tien hywän käweltyäsi?”
Gamle trygge Wäinämöinen
Svarar yttrande med klokhet:
Waka wanha Wäinämöinen
Warman kyllä wastaeli:
296
Fennica.indd 296
17.1.2019 14:55:03
�Kolmaskolmatta Runo — Tjugutredje Runan
.
.
.
.
.
.
”Warahainen laulannaksi,
Aikanen ilon teoksi,
Kun näkywi Pohjan portit,
Paistawi pahat saranat.
Äsken laulanta sopisi,
Ilon teentä kelpoaisi,
Kun omat owet näkyisi,
Omat ukset ulwoaisi,
Sa’an taipalen takana,
Päässä wiien päiwäyksen.”
”Än för tidigt är att sjunga,
Bittida att glädje väcka,
Medan Pohjas portar synas
Och de onda gångjern glimma.
Först då är det tid att sjunga,
Då är glädjen på sitt ställe,
När vi egna dörrar skåda,
Egna portars rassel höra,
Borta bakom hundra fjärdar,
Sen i fem da’rs tid vi seglat.”
Siitä wanha Wäinämöinen
Laskewi sinistä merta,
Laski päiwän, laski toisen,
Laski kohta kolmannenki,
Jo omat owet näkywi,
Omat ukset ulwottawi,
Nenässä utusen niemen,
Päässä saaren terhenisen.
Derpå gamle Wäinämöinen
Styrde på det blåa hafvet,
Styrde en dag, styrde tvenne,
Styrde än på tredje dagen,
Och nu synas egna dörrar,
Egna portar höras rassla
På den dimomhöljda udden,
På den skogbeväxta holmen.
Sillon wanha Wäinämöinen
Lauloa hyrähtelewi;
Suu liikku, järisi parta,
Waan ei leuat lonkaillut.
Nu den gamle Wäinämöinen
Låter sångens toner ljuda,
Munnen röres, skägget darrar,
Men ej vrida sig hans käkar.
Kurki istu kannon päässä,
Wetisellä mättähällä,
Pimeässä Pohjolassa,
Summassa Sariolassa,
Sormiluitansa lukewi,
Warpahiansa walitti.
Kurki kuuli kumman äänen
Wäinämöisen laulellessa,
Kurki laski suuren kulkun,
Parkasi pahan säwelen;
Kaikki Pohjola heräsi,
Paha walta walpaustu.
Tranan satt uppå en stubbe,
Ofvanpå en fuktig tufva,
Uti Pohjola det mörka,
I det mulna Sariola;
Tranan räknar finger-benen,
Räknar talet utaf tårna.
Hörde underbara ljudet,
Hörde Wäinämöinen sjunga,
Öppnade sin vida strupe,
Upphof sen ett gräsligt läte,
Hvaraf hela Pohja vaknar,
Onda väldet väcks ur sömnen.
Louhi Pohjolan emäntä,
Pohjan akka harwahammas,
.
Louhi Pohjolas värdinna,
Pohja-gårds tandglesa gumma
297
Fennica.indd 297
17.1.2019 14:55:03
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
.
Sampoa tapoamahan,
Kirjokantta katsomahan,
Pohjolan kiwimäkehen,
Waaran waskisen sisähän.
Sano tuonne saatuansa:
”Woi polonen päiwiäni!
Kenpä lukot lonkaillut,
Kaikki särkenyt saranat,
Kaikki owet auassunna,
Liikutellut linnan portit?
Jok’ oisi täältä sampo saatu,
Kirjokansi kannettuna?”
”Jo on täältä sampo saatu,
Kirjokansi kannettuna,
Pohjolan kiwimäestä,
Waaran waskisen sisästä,
Yheksän lukon takoa.”
Ilar straxt att Sampo finna,
Efterse det granna locket
Uti Pohja-gårdens stenberg,
Inom kopparbergets gömmor.
Sade sedan dit hon kommit:
”Ve nu mina dar, jag arma!
Hvem har här väl låsen söndrat,
Sönderbrutit alla gångjern,
Öppnat alla slottets dörrar,
Alla borgens portar rubbat?
Kunde Sampo vara bortförd,
Granna locket hädan buret?
Ja, visst är nu Sampo bortförd,
Visst är granna locket buret
Ifrån Pohja-gårdens stenberg,
Ifrån kopparbergets gömmor,
Från de nio låsens stängsel.”
Louhi Pohjolan emäntä,
Pohjan akka harwahammas,
Ukkoa rukoelewi,
Pauannetta palwoawi:
”Nosta Ukko suuri tuuli,
Sään mänöä määritöntä,
Nosta mustia muria,
Päälle selwien wesien,
Jott’ ei päästä Wäinämöisen,
Kulkea uwantolaisen.”
Louhi Pohjolas värdinna,
Pohja-gårds tandglesa gumma,
Sänder upp en bön till Ukko,
Dunder-guden så anropar:
”Ukko, sänd en häftig stormvind,
Väder-ilar oerhörda,
Lyfta upp det svarta gruset
Ofvan hafvets klara bölja,
Att ej Wäinö slipper undan,
Att ej vattnets vän kan färdas.”
Se Ukko ylijumala
Wirkki tuulet tuulemahan,
Ilman rannat riehkimähän;
Nousi tuulet tuulemahan,
Ilman rannat riehkimähän.
Kowin läikky länsituuli,
Luoetuuli tuikutteli,
Enemmän etelä tuuli,
Itä inku ilkiästi,
Pohjanen kowin porotti.
Det var Ukko, öfver-guden,
Bjöd nu vindarna att blåsa,
Luftens stränder till att brusa.
Vindarna att blåsa väcktes,
Luftens stränder till att brusa.
Häftigt blåste vestanvinden,
Sydvestvinden for med styrka,
Starkare ännu for sunnan.
Östanvinden hven ohyggligt,
Nordan dånade förfärligt.
298
Fennica.indd 298
17.1.2019 14:55:03
�Kolmaskolmatta Runo — Tjugutredje Runan
.
.
.
.
.
.
.
Tuuli puut hawuttomaksi,
Kanarwat kukattomaksi,
Heinät helpehettömäksi,
Wiepi harpun hauinluisen,
Kantelon kalanewäsen,
Wenehestä Wäinämöisen.
Ahto aalloilta hawannut
Pian korjasi kotihin,
Kalasehen kartanohon.
Barren blåste de från träden,
Blåste blommorna från ljungen,
Hylsorna kring frö’t från gräsen,
Blåste äfven gäddbens harpan,
Harpan gjord af fiskens fenor,
Bort från Wäinämöinens fartyg.
Ahto harpan såg på böljan,
Bergade den snart och förde
Till sin fiskuppfyllda boning.
Sano seppo Ilmarinen:
”Jo on tukka tuulta nähnyt,
Parta päiwiä pahoja,
Nähnyt näilläki selillä;
Harwon on hawata tainnut
Tuulta ennen tuon näöstä.
Woi polonen päiwiäni!
Kun läksin meren selälle,
Ulapalle aukialle,
Polin puulle pyöriwälle,
Warwalle wapisewalle,
Wet on tuuli turwanani,
Meren aalto armonani.”
Sade smeden Ilmarinen.
”Visst har håret vind fått känna,
Skägget röna onda dagar
Äfven uppå dessa fjärdar;
Sällan lära dock de pröfvat
En så mäktig storm, som denna.
Ve nu mina dar, jag arme,
Som for ut på vida hafvet,
Mig begaf på öppna fjärdar,
Trampade på träd, som rullar,
Stödde mig på qvist, som skälfver.
Vinden är nu mig en tillflykt
Och förbarmaren är böljan.”
Sillon wanha Wäinämöinen
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Ei wenossa wieremistä,
Purressa parahtamista;
Itku ei häästä päästä,
Parku päiwistä pahoista.”
Nu den gamle Wäinämöinen
Sjelf till orda tog och sade:
”Ej att gråta uti båten,
Jemra sig uti en farkost;
Gråten hjelper ej ur nöden,
Jemmern ej från onda dagar.”
Se on lieto Lemminkäinen
Eikä itkent, ei iloissut,
Muisti muinoset tilansa,
Asiansa arwaeli;
Lati laitoja lisäksi,
Warpehia walmisteli,
Sylen kolmen korkeutta.
Saipa tuuli turjutella,
Det var muntre Lemminkäinen,
Hvarken gret han, eller gladdes,
Kom ihåg sitt förra läge,
Mindes väl sitt fordna trångmål;
Ökade blott sido-bräder,
Redde sqvättbord uti båten
Till en höjd af trenne famnar,
Vinden fick nu skaka båten,
299
Fennica.indd 299
17.1.2019 14:55:03
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
Aallot welloa wenettä,
Oli laitoa wenossa,
Warpehet hywin warawat.
Böljorna den kasta, rycka;
Höjd i båten fanns tillräckligt,
Nog förråd uti dess sqvättbord.
Itse Pohjolan emäntä
Rakenteli Pohjan purren,
Suoritti sotawenosen;
Lato miestä laiwahansa
Kuni sotka poikiansa,
Tawi luopi lapsiansa;
Sata miestä sauomehen,
Tuhat airohin urosta,
Sata miestä miekatonta,
Tuhat miestä miekallista.
Päälle purjehen wetäwi
Kuni pitkän pilwen lonkan;
Siitä läksi, jotta joutu,
Ajamahan Wäinämöistä.
Sjelf nu Pohjolas värdinna
Rustar Pohjas båt i ordning,
Tacklar upp ett örlogsfartyg,
Radar männer uti skeppet,
Liksom knipan sina ungar,
Årtan sina foster ordnar.
Ställer hundra män att staka,
Tusen till att åror sköta,
Hundra män förutan klingor,
Tusen svärdbeklädde kämpar.
Hissar sedan upp ett segel,
Som ett utsträckt moln att skåda,
Ger sig så åstad och skyndar
Att förfölja Wäinämöinen.
Waka wanha Wäinämöinen
Laskewi sinistä merta,
Itse tuon sanoiksi wirkki,
Puhu purtensa perästä:
”Oi sie lieto Lemmin poika,
Ylimmäinen ystäwäni!
Nouse purjepuun nenähän,
Waatewarpaan rapa’a,
Katso itä, katso länsi,
Katso poikki Pohjan ranta.”
Gamle trygge Wäinämöinen
Som på blåa hafvet styrde,
Höjde nu sin röst och sade,
Talade med dessa orden:
”O du Lempi-son, den muntre,
Du bland mina vänner ypperst!
Stig i toppen utaf masten,
Klättra opp på skeppets råstång,
Se åt öster, se åt vester.
Speja vidt kring Pohjas stränder.”
.
Se on lieto Lemminkäinen
Hywä kielas käskeäkki,
Kepiä kehuttoaki,
Nousi purjepuun nenähän,
Waatewarpahan rapasi;
.
Katso iät, katso lännet,
Katso poikki Pohjan rannat,
Niin sano sanalla tuolla:
”Hawukkoit’ on haawat täynnä,
Koiwut kirjokokkoloita.”
Det är muntre Lemminkäinen –
Städse redo och benägen
Att ett gifvet värf förrätta –
Steg i toppen utaf masten,
Klättrade i skeppets råstång.
Ser åt öster, ser åt vester,
Spejar vidt kring Pohjas stränder,
Yttrar så ett ord och säger:
”Asparna af hökar hvimla,
Björkarna af örnar skymmas.”
300
Fennica.indd 300
17.1.2019 14:55:03
�Kolmaskolmatta Runo — Tjugutredje Runan
.
.
.
Sade gamle Wäinämöinen:
”Monne du ej osannt talar?
Icke må de hökar vara,
Icke fläckbeströdda örnar,
Männer äro de från Pohja,
Speja noga andra gången.”
Katso toiste, katso tarkon,
Sanowi sanalla tuolla:
”Pilwi Pohjasta kohowi,
Pilwen lonkka luotehesta.”
.
Sano wanha Wäinämöinen:
”Jo wainen walehtelitki;
Ei ne olla hawukkoita,
Eikä kirjokokkoloita,
Ne on Pohjan poikasia.
Katso toiste, katso tarkon.”
Spejar noga andra gången,
Yttrar så ett ord och säger:
”Der en sky från norr sig höjer,
Från nordvest en molnkant stiger.”
Sano wanha Wäinämöinen:
”Jo wainen walehtelitki;
Ei se pilwi ollekkana,
Pilwen lonkka lienekkänä,
Se on pursi purjehinen.
Katso tarkon kolmannesti.”
Sade gamle Wäinämöinen:
”Monne du ej osannt talar?
Icke lär en sky det vara,
Ej en molnkant, som sig höjer;
Det ett fartyg är i segel,
Speja noga tredje gången.”
Spejade den tredje gången,
Yttrar så ett ord och säger:
”O du gamle Wäinämöinen!
Der nu kommer Pohja-båten,
Hundraroddar-skeppet stampar,
Hundra karlar stå och staka,
Tusen män vid åror sitta;
Hundra karlar sakna klingor,
Tusen bära svärd vid sidan.”
Katso kerran kolmannenki,
Sanowi sanalla tuolla:
”Oi sie wanha Wäinämöinen!
Jo tulewi Pohjan pursi,
.
Satahanka hakkoawi;
Sat’ on miestä sauomessa,
Tuhat airon pyyrymillä,
Sata miestä miekatonta,
Tuhat miestä miekallista.”
.
Nu den gamle Wäinämöinen
Rena sanningen försporde,
Hörde obestridlig talan,
Yttrar så ett ord och säger:
”Ro nu på, du Ilmarinen,
Ro du muntre Lemminkäinen,
Ron I alla här i båten.”
Souti seppo Ilmarinen,
Souti lieto Lemminkäinen,
Souti kansa kaikenlainen,
.
Sillon wanha Wäinämöinen
Jo tunsi toet totiset,
Walehettomat wakaiset;
Itse wirkko, noin nimesi:
”Soua seppo Ilmarinen!
Soua lieto Lemminkäinen!
Soua kansa kaikenlainen!”
Rodde smeden Ilmarinen,
Rodde muntre Lemminkäinen,
Rodde alla uti båten,
301
Fennica.indd 301
17.1.2019 14:55:04
�Fennica: Kalevala
.
Eipä juokse puinen pursi,
Weno Wäinölän weäte.
Men ej skrider trädstams-skeppet,
Wäinö-båten går ej framåt.
Sillon wanha Wäinämöinen
Jo tunsi tuhon tulewan,
Hätäpäiwän päälle saawan.
.
Arwelee, ajattelewi,
Miten olla, kuin eleä.
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Wielämä tuohon keinon keksin,
Mutkan muistan, tien osoan.”
Nu den gamle Wäinämöinen
Märker ofärd honom hota,
Nödens dag förhanden vara,
Börjar tänka och begrunda,
Hur att vara, hur att lefva,
Yttrar så ett ord och säger:
”Bot jag finner än mot detta,
Mins en konst, ett medel känner.”
.
Tawottihen taulohinsa,
Tungeksen tuluksihinsa,
Otti piitä pikkuruisen,
Toki tauloa wähäsen,
Neki mestasi merehen
Oikiasta olkapäästä,
Kautta kainalon wasemen,
Sanowi sanalla tuolla,
Lausu tuolla lausehella:
”Tulkohon tulinen korko,
Salasaari kaswaohon,
Johon juosko Pohjan pursi,
Satahanka halkeutoho!”
Börjar söka efter fnöske,
Leta uti sina elddon,
Tager så en liten flinta,
Tar en liten bit af fnöske.
Detta slänger han i hafvet
Upp från högra skulderbladet,
Genom venstra armens krökning,
Höjde då sin röst och sade,
Talade med dessa orden:
”Stige der en eld-upphöjning,
Växe upp en hemlig holme,
Och mot den må Pohja-båten,
Hundraroddar-skeppet klyfvas.”
Luotihin tulinen luoto,
Salasaari siunattihin,
Itähän ikäti pitkä,
Luotehelle loppumaton,
Polweksehen Pohjolahan,
Johon juoksi Pohjan pursi,
Satahanka halki lenti.
Skapas så en eld-upphöjning,
Trollas fram en hemlig holme,
Lång som tiden emot öster,
Utan ända emot vester,
Obegränsadt lång åt norden,
Mot den lopp nu Pohja-båten,
Klyfdes hundraroddar-skeppet.
Louhi Pohjolan emäntä,
Pohjan akka harwahammas,
Tohti toisiksi ruweta,
Ruohti muuksi muutellate,
Airot siiwiksi siwalti,
Louhi, Pohjolas värdinna,
Pohja-gårds tandglesa gumma
Kunde sig till annat byta,
Dristade förändra skepnad,
Svängde årorna till vingar,
.
.
.
.
302
Fennica.indd 302
17.1.2019 14:55:04
�Kolmaskolmatta Runo — Tjugutredje Runan
.
.
.
.
.
.
.
Peräpuikon purstoksensa,
Siitä loihen lentämähän;
Kokkona ylös kohosi.
Gjorde sig en stjert af styret;
Derpå börjar hon att flyga,
Höjer upp sig liksom örnen.
Lenteä lekuttelewi
Selwällä meren selällä,
Ulapalla aukialla,
Sata miestä siiwen alla,
Tuhat purston tutkamessa,
Sata miestä miekatonta,
Tuhat miestä miekallista,
Flyger flaxande i luften,
Ofvan hafvets klara yta,
På den vida, öppna fjärden;
Hundra män inunder vingen,
Tusen kämpar uppå stjerten,
Hundra män förutan klingor,
Tusen svärdbeklädde kämpar.
Liiteleksen, laateleksen,
Kokkona kohenteleksen,
Lenti purjepuun nenähän,
Waatewarpahan rawahti,
Wenehesen Wäinämöisen.
Tahto pursi päin puota,
Laiwa laion wieretellä.
Flyger ömsom, ömsom stadnar,
Såsom örn hon upp sig svingar,
Sätter sig vid mastens ända,
Slår sig ned på segel-stången
Uti Wäinämöinens farkost.
Båten hade nästan kantrat,
Nästan störtat öfverända.
Sano wanha Wäinämöinen:
”Ohoh Pohjolan emäntä;
Joko saat jaolle sammon,
Nenähän utusen niemen,
Päähän saaren terhenisen?”
Sade gamle Wäinämöinen:
”O du Pohjolas värdinna!
Kommer du att Sampo dela
Till den dimomhöljda udden,
Till den skogbeväxta holmen?”
Sano Pohjolan emäntä:
”En lähe jaolle sammon,
Sinun kanssasi katala,
Kerallasi Wäinämöinen!”
Itse sampoa tawotti
Wenehestä Wäinämöisen.
Sade Pohjolas värdinna:
”Ej jag går att dela Sampo
Jemte dig, du afskyvärde,
I ditt följe, Wäinämöinen.”
Sjelf hon söker taga Sampo
Ifrån Wäinämöinens farkost.
Se on seppo Ilmarinen
Otti miekkansa omansa,
Käellänsä oikialla,
Wasemelta reieltänsä;
Kokon koprille siwalti,
Waakalinnun warpahille.
Det var smeden Ilmarinen,
Drog nu med den högra handen
Fram sitt eget svärd ur slidan,
Som på venstra sidan hängde.
Hugger dermed örnens näfvar,
Klorna på den starka fogeln,
303
Fennica.indd 303
17.1.2019 14:55:04
�Fennica: Kalevala
Piponius 1839: O! du
stolta Lemminkäinen! / Nu din moder
har du svikit, / Och
din ed du brutit hafver: / Krig ej föra du
ju låfte / Under fulla
tio somrar; / Om ock
nöden skulle fordra /
Och till guld du lystnad hade (lines
363−369).
Castrén has omitted
the parallel line.
.
.
.
.
.
.
.
.
Iski kerran, iski toisen,
Kohta kolmasti rapasi.
Waan ei wuolent wermentänä,
Ottant orwaskettuana.
Hugger en gång, hugger tvenne,
Hugger än den tredje gången,
Men ej skadar han det minsta,
Sårar ens ej yttre hullet.
Siitä lieto Lemminkäinen
Miekan wyöltänsä wetäsi,
Tupestansa tuiman rauan.
Niin sanowi Pohjan akka,
Puhu purjepuun nenästä:
”Woi sie lieto Lemmin poika!
Pettelit oman emosi,
Walehtelit wanhempasi;
Sanoit et käyäsi sotoa
Kuunna kymmennä kesänä,
Kullankana tarpehella,
Hopiankana halulla.”
Nu den muntre Lemminkäinen
Drager svärdet från sin sida,
Grymma jernet utur slidan.
Tog till orda Pohja-gumman,
Talande från båtens mast-topp:
”Ve dig Lempi-son, den muntre!
Nu din moder har du svikit,
Har din gamla mor bedragit,
Lofvade i krig ej färdas,
Aldrig under tio somrar,
Om du äfven guld behöfde,
Eller finge lust till silfver.”446
Itse wanha Wäinämöinen
Ei hän miekkoa wetänyt,
Temponut tulitereä;
Nostatti melan merestä,
Lastun tammen lainehesta,
Sillä siipiä siwalti,
Sillä kynttä katkaeli,
Jot’ ei jäänynnä jälille,
Kun yksi sakari sormi.
Men den gamle Wäinämöinen
Drager ej sitt svärd ur slidan,
Rycker icke fram sitt eldbett,
Höjer endast upp sitt styre,
Lyftar ekens spån från böljan,
Slår dermed på örnens vingar,
Sönderkrossar så dess fötter,
Att af dem ej mera qvarblef
Än ett litet finger endast.
Miehet melskahti merehen,
Pojat siiwiltä putosi;
Sata miestä siiwen alta,
Tuhat purston tutkamesta,
Kymmenen joka kynästä.
Itse Pohjolan emäntä
Puusta purtehen putosi,
Kuni nuolen ammuttua,
Kohti käytyä wasaman,447
Puusta koppelo putosi,
Kuusen oksalta orawa.
Siitä sampoa tawotti
Männerna i hafvet störta,
Falla ned från örnens vingar,
Hundra männer ifrån vingen,
Tusen karlar ifrån stjerten,
Tio ifrån hvarje fjäder.
Sjelf hon Pohjolas värdinna
Damp från masten ned i båten,
Liksom, träffad utaf pilen,
Tjädern dimper ifrån trädet,
Ekorn ifrån granens qvistar.
Griper sedan tag i Sampo
304
Fennica.indd 304
17.1.2019 14:55:04
�Kolmaskolmatta Runo — Tjugutredje Runan
.
.
.
.
.
.
Sormella nimettömällä;
Sammon wuoatti wetehen,
Kirjokannen lainehille,
Selwälle meren selälle,
Ulapalle aukialle.
Siinä sai muruksi sampo,
Kirjokansi kappaleiksi.
Noita tuuli tuuwitteli,
Ilma lieto liikutteli,
Selällä meren sinisen.
Mi sai sampuen muruja
Alle selwien wesien,
Päälle mustien murien,
Ne kaikki ween wäeksi,
Ahin lasten aartehiksi.
Ei wesi wäkeä puutu,
Ween Ahti aartehia.
Mi sai muutama murunen
Rannalle meryttä wasten,
Wasten merta hyyännettä;
Siitä kyntö, siitä kylwö,
Siitä kaswo kaikenlainen,
Siitäpä ikuinen onni,
Nenähän utusen niemen,
Päähän saaren terhenisen.
Med det ej benämnda fingret,
Vräker Sampo så i hafvet,
Granna locket ut på böljan,
Ut på hafvets klara yta,
På den vida, öppna fjärden.
Gick nu Sampo der i stycken,
Granna locket uti bitar.
Dessa vaggades af vinden,
Drefvos hit och dit af stormen
På det blåa hafvets yta.
Alla stycken, som af Sampo
Sjönko under klara vattnet,
Ofvanpå det svarta gruset,
Byttes der till hafvets rikdom,
Ahti-barnens dolda skatter.
Hafvet rikedom ej saknar,
Skatter tryta ej för Ahti. –
Endast några smärre stycken
Blefvo förda hän till stranden
Af det isbeströdda hafvet;
Deraf plöjning, deraf såning,
Deraf all slags växt och gröda,
Deraf en evärdlig lycka
På den dimomhöljda udden,
På den skogbeväxta holmen.
Itse Pohjolan emäntä
Kanto kannen Pohjolahan
Sai riwan Sariolahan,
Sormella nimettömällä.
Ei saanut murua muuta,
Siit’ on polo Pohjolassa,
Elo leiwätön Lapissa.
Castrén’s correction:
grepen ǁ grepet.
Collan 1839: Sjelf fick
Pohjolas värdinna /
Sampo-låcket hem
till Pohja, / Handtaget till Sariola; / Fick
ej flera spillror. Derför / (lines 416−420;
419 missing, lines
421−422 same as in
the following note).
Piponius 1839: Nu
elände är i Pohja /
Och ett brödlöst lif
i Lappland; Collan
1839: Blef elände
uti Pohja, / Brödlöst
lif allt uti Lappland
(lines 421−422).
Sjelf hon Pohjolas värdinna
Fick till Pohja endast locket,
Bar till Sariola grepen448
Med det ej benämnda fingret,
Men ej fick hon andra stycken.449
Derför är i Pohja jemmer,
Är ett brödlöst lif i Pohja.450
305
Fennica.indd 305
17.1.2019 14:55:04
�Fennica: Kalevala
Erroneous spelling
of sommar-ekorns.
Neljäskolmatta Runo.
.
Tjuguerde Runan.
Waka wanha Wäinämöinen
Löysi sampuen muruja,
Kirjokannen kappaleita,
Rannalta merelliseltä,
Kiwen kirjawan kylestä,
Paaen paksun palliosta;
Ne kanto nenähän niemen,
Päähän saaren terhenisen.
Gamle trygge Wäinämöinen
Finner bitar utaf Sampo,
Stycken af det granna locket,
Invid stranden utaf hafvet,
Vid en brokig klippas sida,
Vid en kant af tjocka hällen,
Bär dem så till uddens ända
På den skogbeväxta holmen.
Siitä wanha Wäinämöinen
Itse tuon sanoiksi wirkki
Pellerwoiselle pojalle:
”Sampsa poika Pellerwoinen!
Lähkös maita kylwämähän,
Toukoja tihittämähän;
.
Kylwä kuusilla jywillä,
Seitsemillä siemenillä,
Rahasiksi rantojani,
Wiljasiksi wieriäni.”
Derpå gamle Wäinämöinen
Yttrade ett ord och sade
Åt den unga Pellervoinen:
”Sampsa, unga Pellervoinen!
Gif dig att befröda jorden,
Gå att göra fältet fruktbart,
Så sex skilda sädesarter,
Fröslag sju på marken kringsprid,
Så att mina stränder frodas,
Mina ägor ymnigt växa.”
Sampsa poika Pellerwoinen
Otti kuusia jywiä,
Seitsemiä siemeniä,
Yhen näähän nahkasehen,
Koipehen kesäorawan.
Läksi maita kylwämähän,
Toukoja tihittämähän,
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Minä kylwän kyyhättelen
Luojan sormien lomatse,
Käen kautta kaikkiwallan.
Akka manteren alanen,
Poika pellon pohjimmainen,
Mannun eukko, maan isäntä!
Pane turwe tunkemahan,
Maa wäkewä wääntämähän.
Tuhansin neniä nosta,
Unge Sampsa Pellervoinen
Tog sex skilda sädesarter,
Tog sju fröslag och dem lade
I ett enda litet mårdskinn,
Uti sammar-ekorns451 benling,
Gick så att befröda marken,
Gick att göra fältet fruktbart,
Tog till orda sjelf och sade;
”Säd jag sprider kring på marken
Genom Skaparns öppna fingrar,
Genom starka allmakts handen.
Gumma, du som bor i jorden,
Son i åkerns djup förborgad,
Jordens moder, markens herre!
Bringen torfven till att drifva,
Feta marken till att skjuta,
Tusentals af ax upplyften,
.
.
.
.
.
306
Fennica.indd 306
17.1.2019 14:55:04
�Neljäskolmatta Runo — Tjugufjerde Runan
.
.
.
.
.
Saoin haaroja hajota,
Kylwöstäni, kynnöstäni,
Warsin waiwani näöstä.
Nostele oras okinen,
Kannon karwanen ylennä,
Työstä pellon pehmiästä,
Maasta maksan karwasesta.
Ei se maa mäkiä puutu
Sinä ilmoissa ikänä,
Kun olle armo antajista,
Lupa luonnon tyttäristä.
Breden hundrafalt med grenar
Ur min såning, ur min plöjning,
Ur den möda, som jag nedlagt.
Må en axrik brodd sig höja,
Brodd till färgen lik med stubben,
Ur den mjuka åker-jorden,
Ur den lefverlika marken.
Styrka saknar icke jorden,
Ej så länge tiden varar,
Om det blott af gifvarinnor,
Af naturens döttrar unnas.
Oi ukko ylijumala,
Tahi taatto taiwahinen,
Ukko pilwien pitäjä,
Hattarojen hallitsia!
Piä pilwissä keräjät,
Säkehissä neuot selwät,
Nosta lonkka luotehesta,
Toinen lännestä lähetä,
Kolmas iätä iästä,
Etelästä ennättele.
Josp’ on wettä waaitahan,
Pirota wettä pilwistäsi,
Orahille nousewille,
Touoille tomisewille.”
O du Ukko, högst bland Gudar,
Fader i den höga himlen,
Du som skyarna beherrskar,
Råder öfver himlens strömoln!
Håll en sammankomst i molnen,
Håll ett råd bland solens strålar.
Skicka från sydvest en molnkant,
Sänd en annan ifrån vester,
Låt en tredje gro i öster,
Slunga skyndsamt ifrån söder.
Och om marken väta fordrar,
Stänk då vatten ifrån molnen
Ned på brodden, som sig höjer,
Uppå sådden, hvilken ryker.”
Så nu Sampsa Pellervoinen
Spridde frön omkring på marken,
Täckte kullarna med granskog,
Hedarna med ljung besådde,
Sådde björkar uti dälder,
Sådde tallar uppå höjder,
Häggar uti våta nejder,
Videträn i sanka mossor,
Rönnar uppå helga ställen,
Uppå hårda ställen pilar,
Enar uti stenig jordmon,
Ekar invid floders bräddar.
Sillä Sampsa Pellerwoinen
Kylwi maita kyyhätteli;
Kylwi kummut kuusikoiksi,
Kankahat kanarwikoiksi.
.
Koiwuja norolle kylwi,
Kylwi mäntyjä mäelle,
Tuomet kylwi tuorehille,
Pajut maille paisuwille,
Pihlajat pyhille maille,
.
Raiat maille raikkahille,
Katajat karahkoille,
Tammen wirran wieremmille.
307
Fennica.indd 307
17.1.2019 14:55:04
�Fennica: Kalevala
.
.
.
Sai atran tuliteräsen,
Waskiwaarnahat walitsi,
Otti härän uljamoisen,
Wäinön mullin wääräsäären,
Jok’ on sitkiä siwulta,
Warsin wahwa wartalolta,
Sarwilta kowin soria.
Sillä kynti kylwämiä,
Salot weteli waolle,
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Minä kynnän kyyhättelen
Atralla tuliterällä,
Waskisilla waarnahilla.”
Skaffar sig en plog med eldbett,
Plog med kopparsmidda billar,
Tager sen en väldig oxe,
Wäinös tjur med krökta benen.
Oxen hade sega sidor,
Stadigt bygda kroppens lemmar,
Horn utaf den största styrka.
Plöjde så de sådda tegar,
Drog i ödemarken fåror,
Sjelf till orda tog och sade:
”Fåror ristar jag på marken
Med den hvassa eldbettsplogen,
Med de kopparsmidda billar.”
Plöjde alla usla länder,
Vände dem och lösa gjorde,
[Alla kärr med ljung besådde,]
Plöjde dälder, björkar stego,
Plöjde backar, tallar skjöto,
Plöjde kullar, granar växte,
Häggar höjde sig på våta,
Videträn på sanka marker,
Rönnar uppå helga ställen,
Uppå hårda ställen pilar,
Enar uti stenig jordmon.
Eken dock ej börjar växa,
Guda-trädet sig ej rotar.
Kynti kaikki maat katalat,
Muhiiksi mullosteli;
Suot kylwi, kanarwat kaswo,
Norot kynti, nousi koiwut,
.
Mäet kynti, kaswo männyt,
Kynti kummut, kuuset kaswo,
Kaswo tuomet tuorehilla,
Pajut mailla paisuwilla,
Pihlajat pyhillä mailla,
.
Raiat mailla raikkahilla,
Katajat karankoilla.
Eipä tammi kaswakkana,
Juurrukkana puu jumalan.
.
Lemnar fri den fula oxen
För att af sin sällhet njuta.
Skredo nätter tvenne, trenne,
Skredo lika många dagar,
Gick så att betrakta trädet:
”Monne eken nu har vuxit,
Har sig Guda-trädet rotat?”
Ännu har ej eken vuxit,
Guda-trädet sig ej rotat.
Heitti herjan walloillensa,
Olewille onnillensa.
.
Heitti herjan walloillensa,
Olewille onnillensa.
Kulu yötä kaksi kolme,
Saman werran päiwiäki,
Käwi siitä katsomahan:
”Onko tammi kaswanunna,
Juurtununna puu jumalan?”
Ei oo tammi kaswanunna,
Juurtununna puu jumalan.
[Lemnar fri den fula oxen
För att af sin sällhet njuta;]
308
Fennica.indd 308
17.1.2019 14:55:04
�Neljäskolmatta Runo — Tjugufjerde Runan
.
.
.
.
.
.
.
.
Wuotti wielä yötä kolme,
Saman werran päiwiäki,
Käwi siitä katsomahan,
Wiikon päästä wiimmestäki:
”Onko tammi kaswanunna,
Juurtununna puu jumalan?”
Bidde åter trenne nätter,
Bidde lika många dagar,
Gick så att betrakta trädet.
Sedan högst en vecka skridit;
”Monne eken nu har vuxit,
Har sig Guda-trädet rotat?”
Jo oli tammi kaswanunna,
Juurtununna puu jumalan;
Olowahk’ on oksiltansa,
Lewiähkä lehwiltänsä,
Latwa täytti taiwahalle,
Lehwät ilmoille lewesi,
Piätti pilwet juoksemasta,
Hattarat hasertamasta,
Peitti päiwän paistamasta,
Kuun kätki kumottamasta.
Nu har eken ändligt vuxit,
Guda-trädet har sig rotat,
Lummiga dess grenar äro,
Ymnigt sprida sig dess qvistar,
Ekens topp till himlen stiger,
Qvistarna i rymden bredas,
Hindra skyarna att skrida,
Hindra molnen att sig röra,
Undanskymma solens strålar,
Månens ljusa sken förtaga.
Sillon wanha Wäinämöinen
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Ikäwä imehnosilla,
Kun ei päiwyt paistakkana,
Kuu armas kumotakkana.
Onko tässä nuorisossa,
Nuorisossa kaunosessa,
Tämän tammen taittajata,
Puun sorian sortajata?”
Nu den gamle Wäinämöinen
Sjelf till orda tog och sade:
”Ledsnad menskorna betager,
När ej solen strålar sprider,
Milda månen mer ej lyser.
Monn bland denna ungdom finnes,
I den sköna ungdoms-skaran,
Den som kunde eken fälla,
Hugga ned det raka trädet?”
Etsittihin leikkajata,
Katsottihin kaatajata,
Suomesta, Wenäjän maasta,
Kahen Karjalan wäliltä,
Kolmen riikin riitamaalta.
Ei ollut sitä urosta,
Eikä miestä urhiata,
Joka taisi tammen kaata,
Hakata rytimoraian.
Ekens bane nu man söker,
Söker den som trädet fällde,
Uti Finland, uti Ryssland,
Mellan hvardera Karelen,
Inom trenne rikens stridsland;
Men ej fanns en sådan hjelte,
Ej en man med sådan styrka,
Att han kunnat eken fälla,
Hugga ned det stora trädet.
Nousi pikku mies merestä,
Uros umpi lainehista,
Steg en liten man ur hafvet,
Steg en hjelte ifrån böljan,
309
Fennica.indd 309
17.1.2019 14:55:04
�Fennica: Kalevala
Wähän kuollutta parempi,
Kaonnutta kaunihimpi,
Eikä uros suurempia,
Eikä uros pienempiä;
.
Miehen kortelin pituinen,
Waimon waaksan korkeuinen.
Waskihattu hartioilla,
Waskisaappahat jaloissa,
Waskikintahat käsissä,
.
Waskikirjat kintahissa,
Waskiwyöhyt wyöllä wyötty,
Waskikirwes wyön takana,
Waskiwarsi kirwehessä,
Hopiata ponnen päässä,
.
Warsi kyynärän pituinen,
Terä waaksan korkeuinen.
.
.
.
.
Föga bättre än en liflös,
Ej mer skön än en försvunnen.
Hjelten var ej af de större,
Var ej heller af de mindre;
Längden var som mannens qvarter,
Eller som ett spann hos qvinnan.
Bar en koppar-hatt på hufvet,
Hade koppar-skor på foten,
Koppar-handskar uppå handen,
Uti handsken koppar-vantar,
Koppar-gördel omkring lifvet
Och vid gördeln koppar-yxe.
Yxens skaft var gjordt af koppar,
Men på knappen blänkte silfver;
Skaftet var en aln i längden,
Yxens blad ett spann i höjden.
Hiwelewi kirwestänsä,
Tahkasi tasatereä,
Wiitehen Wiron kiwehen,
Kuutehen kowasimehen,
Päähän sieran seitsemähän.
Börjar nu att yxen hvässa,
Slipade det jemna bladet
Med fem stenar ifrån Estland,
Med sex hårda hvätje-stenar.
Med sju mjuka brynstens-ändar.
Sai kirwes hiwelleheksi,
Warsin walmistelleheksi;
Niin uros urosta läksi,
Mies on miehestä pätöwi:
Jalka maassa teutaroiwi,
Pää se pilwiä pitäwi,
Part’ on polwilla eessä,
Hiwus kannoilla takana.
Sylt’ on suusta housun lahe,
Puolta toista polwen päästä,
Kaksi kaation rajasta.
Fick så yxen hvässt och slipad,
Fick den uti bästa ordning;
Nu blef hjelte först af hjelten,
Blef en duglig man af mannen.
Foten svänger uppå marken,
Hufvudet till molnen hinner,
Skägget räcker fram till knäna,
Ned till hälarna når håret.
Med en famn hans smalben mätes,
Med halfannan knäets omkrets
Och med famnar tre hans fötter.
Astua lykyttelewi,
Käyä kulleroittelewi.
Astu yhen jalkojansa
Hienoselle hietikolle,
Astu toisen jalkojansa
Börjar stiga på med snabbhet,
Vandrar fram med lätta fötter,
Träder med den ena foten
Uppå sandbeströdda faltet,
Träder med den andra foten
310
Fennica.indd 310
17.1.2019 14:55:04
�Neljäskolmatta Runo — Tjugufjerde Runan
.
.
.
.
.
.
Uppå lefverlika marken,
Kommer så med tredje steget
Fram till fasta pilens rötter,
Tätt intill den stora eken.
Laski puuta kirwehellä,
Tarpasi tasaterällä.
Iski kerran, iski kaksi,
Lastut puusta pyörähteli,
Panu tammesta pakeni,
Tuli tuiski kirwehestä.
Niin kerralla kolmannella
Jopa taisi tammen kaata,
Puun wiriän wieretellä,
Puun sorjan sorratella.
Latwon iskewi itähän,
Tywen työnti luotehesen.
Kenpä siitä oksan otti,
Se otti ikuisen onnen;
Kenpä siitä latwan taitto,
Se taitto ikuisen taian;
Kenpä lehwän leikkaeli,
Se leikko ikuisen onnen;
Ku on lastuja porosi,
Selwälle meren selälle,
Siitä noita nuolet saapi,
Ampuja pahat asehet,
Pirulainen pistoneuot.
Hugger eken med sin yxe,
Hugger med det jemna bladet,
Hugger en gång, hugger tvenne,
Spånor flögo kring från trädet,
Elden flydde ifrån eken,
Gnistor sprakade från yxen.
Redan med det tredja hugget
Mäktade han eken fälla,
Böja ned det goda trädet,
Raka trädet sönderkrossa.
Fällde toppen emot öster,
Emot vester stammen vände.
Den som tog en gran från trädet,
Tog åt sig en evig lycka,
Den som trädets topp fick bryta,
Bröt ett städse lyckligt tecken,
Den som skar ett blad från eken,
Skar åt sig en evig sällhet.
Af de spånor, hvilka spriddes
Uppå hafvets klara yta,
Bildade besvärjarn pilar,
Skytten sina onda redskap,
Pirolainen styngets verktyg.
Waka wanha Wäinämöinen
Sillä taisi tammen kaata,
Puun wihannan wieretellä,
Puun sorian sorratella;
Päästi päiwän paistamahan,
Kuun laski kumottamahan.
Gamle trygge Wäinämöinen
Genom honom eken fäller,
Hugger ned det gröna trädet,
Raka trädet sönderkrossar,
Får så solen till att lysa,
Månen att sin klarhet sprida.
Siitä wanha Wäinämöinen
Seulo seulalla utuja,
Terheniä tepsutteli;
Niin seula satoja kaswo,
.
Maalle maksan karwaselle,
Astu kerran kolmannenki
Juurelle rytimoraian,
Ison tammen tasman luoksi.
Derpå gamle Wäinämöinen
Strödde frön igenom sållen,
Spridde dem omkring på marken.
Hundrafaldt hvar såll föröktes,
311
Fennica.indd 311
17.1.2019 14:55:04
�Fennica: Kalevala
Piponius 1839: [Hit
med plöjning −−
nordan länder] / Hit
till Suomis vida gårdar. / Hit med månen för att lysa, /
Solen för att sprida strålar, / Hitåt
med den milda solen
(lines 224−230).
Piponius 1839: [Ännu minnes −−] / Griper till ett litet under
(lines 232−233).
Castrén has omitted
the parallel line.
Piponius 1839: Låter vinterkölden stelna, / Låter täta froster dröja / Öfver tegar öfver sådder, /
Der du nedlagt har
din möda (lines
245−248).
.
.
.
Kylwinwakka kymmeniä,
Nenässä utusen niemen,
Päässä saaren terhenisen.
Tiofaldt hvar ask, som såddes,
På den dimomhöljda udden,
På den skogbeväxta holmen.
Sano wanha Wäinämöinen:
”Tänne kyntö, tänne kylwö,
Tänne kaswo kaikenlainen,
Polosille Pohjan maille,
Suomen suurille tiloille;
Tänne kuut kumottamahan,
Tänne päiwät paistamahan,
Tänne armas aurinkoinen!”
Sade gamle Wäinämöinen:
”Hit med plöjning, hit med såning,
Hit med all slags växt och gröda,
Till de arma nordanländer,
Suomis vidt utsträckta nejder,
Hit du måne till att lysa,
Hit du sol att värme sprida,
Hit I solens milda strålar.”452
Sano Pohjolan emäntä:
”Wielämä tuohon mutkan muistan,
Keksin kummoa wähäsen,
Sinun kylwön, kynnön päälle,
.
Päälle kaiken kaswantosi;
Tuonne tungen kuuhuesi
Kirjarintahan kiwehen,
Paaen paksun palliohon;
Tuonne auringot asetan,
. Panen päiwät paistamahan,454
Wuorehen teräksisehen,
Rautasehen kalliohan,
Jott’ ei pääse kuuna pänä,
Selwiä sinä ikänä.
.
Annan pakkasen palella,
Wilun ilman wiiwytellä,
Kyntöjäsi, kylwöjäsi,
Warsin waiwan nähtyjäsi;
Sa’an rautasen rakehen,
.
Teräksisen tellittelen,
Halmehiasi hakkoamahan,
Pieksämähän peltojasi.
Nostan karhun kankahalta,
Wiiasta wihasen kissan,
.
Korwesta kowerakouran,
Harwahampahan hawuilta,
Ruuniasi ruhtomahan,
Sade Pohjolas värdinna.
Ӏnnu minnes jag ett medel,
Hittar på ett litet hinder453
Mot din plöjning, mot din såning,
Emot all din växt och gröda.
Sköna månen skall jag bringa
I en sten med brokig sida,
I en häll med fasta väggar,
Och den milda solen sätta
Att i ståluppfyllda berget,
I en jernfast klippa lysa
Och ej dädan mera slippa,
Aldrig utgång sig bereda.
Låter stränga froster skada,
Kylig väderlek fördröja
All din plöjning, all din såning,
Allt hvad du med möda odlat.455
Låter jern från luften regna,
Hagel utaf stål bereder,
Att på dina svedjeländer,
Dina åkrar häftigt störta.
Trollar björnen ifrån heden,
Ifrån lunden vilda katten,
Krökta tassen ifrån öknen,
Ifrån mon den glesa tanden,
För att rifva dina hästar,
312
Fennica.indd 312
17.1.2019 14:55:04
�Neljäskolmatta Runo — Tjugufjerde Runan
.
Tammojasi tappamahan,
Karjaasi kaatamahan,
Lehmiä lewittämähän;
Tahikka tauilla tapatan,
Kaahan karjan kaikenlaisen,
Yksin kaahan imehisetki,
Surmajan sukusi suuren.”
Dina ston om lifvet bringa,
Boskapshjordarna förstöra,
Skingra korna vidt kring fältet,
Eller låter sjukdom döda
Alla dina boskapsdrifter,
Dräper menniskorna sjelfva
Och din stora ätt föröder.[”]
.
Sillon wanha Wäinämöinen
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Ei minua laula Lappi,
Eikä tunge Turjalainen;
Itselläin on ilman wiitta,
.
Luonani lykyn awaimet,
Ei katehen kainalossa,
Wihan suowan sormen päässä.”
.
.
.
.
Nu den gamle Wäinämöinen
Sjelf till orda tog och sade:
”Mig förmår ej Lappen trolla,
Mig ej Turjalainen skadar.
Sjelf jag himlens staf besitter,
Har hos mig min lyckans nycklar,
Ej i afundsmannens händer,
Olycksstiftarns finger-ändar.[”]
Siitä wanha Wäinämöinen
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Warjele wakainen luoja,
Kaitse kaunonen jumala!
Miesten mielijuohtehista,
Akkojen ajatuksista.
Kaaha maalliset katehet,
Weelliset welhot woita.
Ole puolla poikasesi,
Aina lastesi apuna,
Wihoin päiwän paistamatta,
Wihoin kuun kumottamatta,
Wihoin tuulen tuulematta,
Pakkasen palelematta,
Kowan ilman koskematta.
Åter gamle Wäinämöinen
Yttrade ett ord och sade:
”Store Skapare bevara,
Milde Gud, ditt hägn förläna
Emot männers onda anslag
Och mot stämplingar af qvinnor.
Krossa afundsmän på lander,
Kufva leda troll i vattnet,
Håll med dina egna söner,
Städse dina barn beskärma,
Att till men ej solen lyser,
Att ej månens ljus må skada,
Vinden icke våldsamt blåsa.
Afvänd alla stränga froster,
Låt ovädret icke nalkas.
Aita rautanen rakenna,
Kiwilinna liitättele,
Ympäri minun eloni,
Kahen puolin kartanoni,
Maasta lähin taiwosehen,
Taiwosesta maahan asti;
Teräksillä seiwästellös,
Tillred utaf jern ett gärde,
Foga hop en borg af stenar
Omkring alla mina ägor,
Uppå gårdens begge sidor,
Ifrån jorden upp till himlen,
Ifrån himlen ned till jorden,
Nyttja stål till gärdsgårds-störar,
313
Fennica.indd 313
17.1.2019 14:55:04
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
Maan maoilla witsastellos,
Käärmehillä käännätellös,
Sisiliskoilla siellös,
Jott’ ei liika liion söisi,
Wastus wiljalta witaisi.
Min on noiat noitunewi,
Noituoot oman wäkensä.
Dem med markens maskar fastbind,
Fäst med ormar dem tillhopa
Och med ödlor sammanfoga,
Att ej björnen må för mycket,
Fienden för ymnigt fräta.
Hvad nu trollmän än må trolla,
Må uppå dem sjelfva falla.
Nyt sie Pohjolan emäntä!
Tunge turmiot kiwehen,
Pahat paina kalliohon,
Waiwat wuorehen walitse;
Elä kuuta kullonkana,
Aurinkoa ollenkana.
Anna pakkasen palella,
Wilun ilman wiiwytellä,
Omiasi otriasi,
Kylwämiäsi jywiä.
Sa’a rauaista raetta,
Teräksistä telkytellös,
Pohjolan kujan perille,
Pohjan tarhan tanhuille.
Nu du Pohjolas värdinna
Drif förderfven in i stenen,
Tryck i klippan allt det onda,
Samla plågorna i berget,
Men ej må du månen röra,
Aldraminst åt solen komme.
Låt de stränga froster skada,
Låt ovädret uppehålla
Egna kornbesådda åkrar,
Sådden, hvilken sjelf du odlar.
Låt ock jern från höjden falla,
Hagel strö af fasta stålet
Ned på tågen uti Pohja,
Uppå Pohjas boskapsgårdar.
Nosta karhu kankahalta,
Wiiasta wihanen kissa,
Korwesta kowera koura,
Hawun alta harwahammas,
Pohjan peltojen perille,
Pohjan karjan käytäwille.”
Trolla björnen ifrån heden,
Ifrån lunden vilda katten,
Krökta tassen ifrån öknen,
Ifrån mon den glesa tanden
Bort till Pohja-gårdens åkrar,
Hvarest Pohjas hjordar trampa.”
Siitä wanha Wäinämöinen
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Anna nyt sulonen Suomi!
Anna maasi altihiksi,
Ilmasi imanteheksi;
Laksot laulaellakseni,
Lehot leikki lyöäkseni,
Tanner tanssaellakseni.”
Än den gamle Wäinämöinen
Yttrade ett ord och sade:
”Låt nu Suomi, ljufva, hulda!
Ymnighet på marken herrska
Och i luften mildhet råda,
Att jag kan i dälder sjunga,
Leka uti gröna lunder,
På den jemna marken dansa.”
314
Fennica.indd 314
17.1.2019 14:55:04
�Wiieskolmatta Runo — Tjugufemte Runan
Wiieskolmatta Runo.
.
.
.
.
.
.
.
Tjugufemte Runan.
Louhiatar waimo wanha,
Portto Pohjolan emäntä,
Teki tielle wuotehensa,
Pahnansa pahalle maalle;
Selin tuulehen makasi,
Kalton säähän karkiahan,
Perin wihmahan wiluhun,
Kohin päiwän koittehesen.
Tuli suuri tuulen puuska,
Ijästä wihanen ilma,
Nosti tuuli turkin helmat,
Ahawa hamehen helmat.
Hywin tuuli pohjatuuli,
Läpi länsi läikytteli,
Läpi luun, läpi jäsenen,
Läpi liikkuwain lihojen,
Läpi suonten soljuwitten.
Tuosta tyyty, tuosta täyty,
Tuosta paksuksi panihen,
Lihawaksi liittelihen.
Kanto kohtua kowoa,
Watsan täyttä waikiata,
Kanto kuuta kaksi, kolme,
Kolme kuuta, neljä kuuta,
Neljä kuuta, wiisi kuuta,
Wiisi kuuta, kuusi kuuta,
Seitsemän, kaheksan, kuuta,
Ympäri yheksän kuuta
Waimon wanhaan lukuhun,
Kuuta puolen kymmenettä.
Niin kuulla kymmenennellä
Painuwi pakolliseksi,
Watsan täysi waikiaksi.
Lyöähän kawon kipua,
Immin tulta tuikatahan.
Wyölapan siansa siirti,
Paneutti toisen paikan,
[Castrén has omitted
the lines 1–106.]
315
Fennica.indd 315
17.1.2019 14:55:04
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
.
Sanowi sanalla tuolla:
”Ohoh pieni piikaseni,
Paras palkkalaisiani.
Lämmitä wälehen sauna,
Pian pirtti riuwuttele,
Kyläkunnan kuulematta,
Sanan saamatta kylähän.
Oluella ukset woia,
Kasta kaljalla saranat,
Jott’ ei ukset ulwoaisi,
Eikä wankuisi saranat.”
Lämmitti wälehen saunan,
Pian pirtin riuwutteli,
Kyläkunnan kuulematta,
Sanan saamatta kylähän.
Oluella ukset woiti,
Kasti kaljalla saranat,
Jott’ ei ukset ulwokkana,
Eikä wankase saranat.
Siitä Pohjolan emäntä
Suojihin sowitteleksen,
Pimeihin pisteleksen,
Ukkoa rukoelewi:
”Oi Ukko ylijumala!
Tule luota katsomahan,
Likeltä tähyämähän,
Tule saunahan saloa,
Piilten pikkuhuonehesen,
Ilman uksen ulwomatta,
Saranan narahtamatta.
Oluella ukset woian,
Kastan kaljalla saranat,
Jott’ ei ukset ulwoaisi,
Eikä wankuisi saranat.
Käy pian, wälehen jouwu,
Tässä tuskassa kowassa,
Watsan wäessä waikiassa.
Aukoa lihonen arkku,
Luinen lukko lonkahuta,
316
Fennica.indd 316
17.1.2019 14:55:04
�Wiieskolmatta Runo — Tjugufemte Runan
.
.
.
.
.
.
.
Mennä suuren, mennä pienen,
Kulkia wähäwäkisen;
Päästä piika pintehistä,
Waimo watsan wääntehistä.
Kawe eukko Luonnotar,
Kawe kultanen koria!
Jok’ olet wanhin waimoloita,
Ensin emä itselöitä,
Juokse polwesta merehen,
Wyölapasta lainehesen,
Ota kiiskiltä kinoa,
Matehelta nuljaskoa,
Jolla woiat luun lomia,
Jolla siwuja siwelet,
Peräwieriä wetelet;
Päästät piian pintehistä,
Waimon watsan wääntehistä,
Tässä tuskassa kowassa,
Watsan työssä waikiassa.
Kiwutar kipuen eukko!
Käy tänne käpein kengin,
Helmoin hienoin helmottele,
Sukin mustin muikottele,
Sukin walkein waella,
Kiwut kiinni ottamahan,
Wammat waikahuttamahan,
Tahi kuolema tulewi,
Lähenewi hengen lähtö,
Tässä työssä työlähässä,
Watsan wäessä waikiassa.”
Louhiatar waimo wanha,
Portto Pohjolan emäntä,
Teki poikoa yheksän,
Lato lasta kymmenenki,
Yhen löylyn lyöpywillä,
Yhen saunan saapuwilla,
Yhestä watsan wäestä,
Yhtenä kesäissä yönä.
Louhiatar gamla qvinnan,
Gamla skökan uti Pohja
Föder sedan söner nio,
Bringar tio barn till verlden,
Under badet en gång gifvet,
Uti bastun, en gång eldad.
Alla på en gång hon föder,
På en enda natt om sommarn.
317
Fennica.indd 317
17.1.2019 14:55:04
�Fennica: Kalevala
Castrén has omitted
the parallel line.
.
.
.
.
.
.
.
.
Nimitteli poikiansa,
Laaitteli lapsiansa,
Kun kukin sukimojansa,
Itse ilmoin luomiansa.456
Minkä pisti pistokseksi,
Kunka laati luun waloksi,
Minkä änkäsi ähyksi,
Kunka riieksi risasi,
Minkä loi ruwen rikoksi,
Kunka rutasi rutoksi,
Minkä welhoksi wesillä,
Kateheksi kaikin paikoin,
Kunka noiaksi noroille.
Itse neuo poikiansa,
Laaitteli lapsiansa,
Mennä tuonne toisialle,
Nenähän utusen niemen,
Päähän saaren terhenisen.
Sina söner hon benämner
Och med samma omsorg vårdar,
Som enhvar sitt eget foster.
En till håll och styng hon danar,
Ammar upp till gikt en annan,
Fostrar till kolik en tredje
Och en fjerde gör till tvinsot.
Der hon utslags-sjukdom närer,
Däggar ock den grymma pesten,
Skapar leda troll i vattnet,
Afundsmän på alla ställen,
Trollmän uti sanka dälder.
Sillä Pohjolan emäntä,
Pohjan akka harwahammas,
Syyti surmat suunnattomat
Tawattomat tauit nosti,
Nenähän utusen niemen,
Päähän saaren terhenisen.
Så nu Pohjolas värdinna,
Pohja-gårds tandglesa gumma
Sände gräsliga förderfven,
Dref de oerhörda plågor
Till den dimomhöljda udden,
Till den skogbeväxta holmen.
Poiat Wäinölän potewi,
Lapset Luotolan lahowi,
Tauissa tawattomassa,
Nimen tietämättömässä;
Alta lattiat lahowi,
Päältä peite märkänewi.
Wäinö-gårdens söner sjukna,
Luoto-folket börjar täras
Af en icke vanlig sjukdom,
En till namnet okänd smitta.
Nedantill förmultna golfven,
Ofvan ruttna takets bräder.
Silloin wanha Wäinämöinen,
Tietäjä iän ikuinen,
Kuuli Luotolan läsiwän,
Poiat Wäinölän potewan,
Tauissa tawattomassa,
Nimen tietämättömässä.
Nu den gamle Wäinämöinen,
Den evärdelige siarn
Hör att Luoto-folket sjuknat,
Hör att Wäinös söner täras
Af en icke vanlig sjukdom,
En till namnet okänd smitta.
Sjelf hon råder sina söner,
Sjelf hon undervisar barnen
Att till annan nejd sig draga,
Till den dimomhöljda udden,
Till den skogbeväxta holmen.
318
Fennica.indd 318
17.1.2019 14:55:04
�Wiieskolmatta Runo — Tjugufemte Runan
.
.
.
.
.
.
.
Lämmitti wälehen saunan,
Pian pirtin riuwutteli.
Otti wastan warjossansa,
Simasiiwen suojassansa,
Niin hauto simasen wastan,
Satalatwan lauhutteli.
Pyyhki pois pyhät kipunat,
Pyhät sorsat sammutteli,
Simasella siiwellänsä,
Metisellä wastallansa.
Sanowi sanalla tuolla:
”Onko tauti luojan luoma,
Surma säätämä jumalan,
Wai on pantu palkan eestä
Rakettu rahan nenästä?
Värmer badstun upp med snabbhet,
Eldar i en hast sitt pörte,
För en qvast uti sin värjo.
I sitt skygd en honungsvinge,
Värmer honungsrika qvasten,
Mjukar upp dess hundra qvistar,
Torkar bort de helga plågor
Och de helga smärtor döfvar
Med den honungsrika vingen,
Med den lena honungsqvasten,
Yttrar så ett ord och säger:
”Är af Skaparn plågan alstrad,
Monne Gud förderfvet hitsändt?
Eller är för lön det tingadt,
Rustadt ut emot betalning?
Nouse tauti taiwahalle,
Tuska tuulelle ylene,
Ilman alle auer mennös;
Tuonne tuulen tuuwitella,
Pahan ilman paiskaella,
Pohjan pitkähän perähän,
Kuss’ ei kuuta, aurinkoa,
Ilmoa ihoawata.
Sjukdom, stig till himla-rymden,
Plåga, höj dig upp till molnen,
Far i luften varma imma,
För att utaf vinden vaggas,
Drifvas af det hårda vädret
Hän till långt aflägsna Pohja,
Der ej sol, ej måne finnes,
Icke luft, som hullet fägnar.
Kiwut ma manoan kanssa
Kiwisihin kellarihin,
Rautasihin raunioihin.
Kipiä on kiwuissa olla,
Waiwa wammoissa asua.
Smärtorna jag äfven manar
In i källare af stenar,
In i jernuppfyllda rösen.
Svårt det är att smärtor lida,
Plågsamt att af sjukdom täras.
Kiwutar kipuen eukko
Kipuja keräelewi
Kirjasehen kippasehen,
Waskisehen wakkasehen;
Kipukintahat käessä,
Jaloissa kipuset kengät.
Tule tänne tarwitessa,
Käy tänne kutsuttaessa,
Kivutar, du plågors moder,
Du som smärtor sammanföser
I ett litet, brokigt käril,
I en ask af koppar bildad,
Du med handskar utaf plågor,
Du med plågo-skor på foten!
Kom nu hit, då du behöfves,
Vandra hit, då man dig kallar,
319
Fennica.indd 319
17.1.2019 14:55:04
�Fennica: Kalevala
Tee kiwut kiwuttomaksi,
Waiwat wärjymättömäksi,
Jotta saisi sairas maata,
.
Utra untansa weteä,
Woisi woikkaki lewätä,
Tuskahinen tunnin olla.
Ota kiwut kippasehen,
Waiwat waskiwakkasehen;
.
Itse keittäös kipuja,
Pikkasessa kattilassa,
Kolmen sormen mentäwässä,
Peukalon mahuttawassa,
Keskellä kipumäkeä,
.
Kipuwuoren kukkuloa.
.
.
.
.
Borttag från de svåra smärtor
Deras kraft och deras styrka,
Att den sjuke sig får hvila,
Att den svage lugnt kan sofva,
Den betryckte lindring njuta,
Sjuklingen sin sans behålla.
Samla smärtorna i skrinet,
I den vackra koppar-asken;
Koka så de svåra smärtor
I en ganska liten kittel,
Hvilken trenne fingrar rymmer,
Der blott rum för tummen finnes,
Koka dem på plågo-backen,
Högst på spetsen utaf berget.
Kiwi on keskellä mäkeä,
Reikä keskellä kiweä;
Reikä wäätty wääntiällä,
Puhkaistu purasimella,
Yheksän sylen sywyinen,
Kyynäräisen kymmenettä,
Johon tuskat tungetahan,
Pahat waiwat wankatahan.
Ei kiwi kipuja itke,
Paasi waiwoja walita,
Josk’ on paljo pantaisi,
Määrättä mätettäisi,
Äijin äyskäeltäisi.
Midt på backen står en klippa
Och ett hål finns midt i klippan,
Hålet är med nafvarn vridet,
Med ett huggjern genomborradt
Nio famnar djupt i berget
Och en aln än derutöfver.
Dit fördrifvas alla plågor,
Alla smärtor dit förjagas;
Stenen qvider ej af smärta,
Klippan ej af plåga klagar,
Om dit äfven skulle bringas
Oberäkneliga smärtor,
Qval, dem man ej tälja mäktar.
Oi Ukko ylijumala,
Mies on wanha taiwahinen!
Tule tänne tarwitessa,
Käy tänne kutsuttaessa,
Tekemähän terweyttä,
Rauhoa rakentamahan.
Puhu suulla puhtahalla,
Lässä luoja lämpösellä,
Ettei poika pois tulisi,
Emon lapsi lankiaisi,
O du Ukko, högst bland Gudar,
O du gamle man i höjden.
Kom nu hit, då du behöfves,
Vandra hit, då man dig kallar,
Kom att helsa åstadkomma,
Frid och ro tillvägabringa.
Blås, o Gud, med helga munnen,
Med den varma andedrägten,
Att ej någon son förloras,
Ej en moders barn försvinner
320
Fennica.indd 320
17.1.2019 14:55:04
�Wiieskolmatta Runo — Tjugufemte Runan
.
.
.
.
.
.
.
Luojan luomalta lu’ulta,
Jumalan sukeamalta.”
Från det tal, som Skaparn danat,
Som med omsorg Gud har vårdat.
Siitä wanha Wäinämöinen
Panewi pa’an tulelle,
Laitto keiton kiehumahan,
Täynnä heiniä hywiä,
Me’en maahan wuotajia,
Simatilkun tippujia.
Derpå gamle Wäinämöinen
Ställde grytan uppå elden,
Hade så sitt kok att sjuda.
Full var grytan af de örter,
Hvarur saft på marken dryper,
Honungs-droppar rinna neder.
Pata kiehu paukutteli
Kolme päiweä kesäistä,
Kokonaista kolme yötä.
Siitä wanha Wäinämöinen
Katselewi woitehia:
”Onko woitehet wakaiset,
Katsehet alinomaset?”
Fräsande nu grytan sjuder
Uti trenne sommar-dagar
Och i fulla trenne nätter.
Derpå gamle Wäinämöinen
Efterser sitt läkemedel:
”Är min salva tillförlitlig.
Är mitt läkemedel säkert?”
Ei ole woitehet wakaiset,
Katsehet alinomaset.
Niin pani pa’an tulelle,
Laitto keiton kiehumahan,
Wielä heiniä lisäksi,
Ruohoa monen näöstä.
Ej är salvan tillförlitlig,
Ej hans läkemedel säkert.
Ställde grytan uppå elden,
Hade så sitt kok att sjuda,
Bragte dit än mera örter,
Gräs af många skilda arter.
Pata kiehu paukutteli
Kokonaista kolme yötä,
Kolme päiweä kesäistä.
Siitä wanha Wäinämöinen
Nostawi pa’an tulelta,
Katselewi woitehia:
”Onko woitehet wakaiset,
Katsehet alinomaset?”
Fräsande nu grytan sjuder
Uti fulla trenne nätter
Och i trenne sommar-dagar.
Derpå gamle Wäinämöinen
Lyftar grytan ifrån elden
Och beskådar läkemedlet;
”Är min salva tillförlitlig,
Är mitt lekemedel säkert?”
Ei ole woitehet wakaiset,
Katsehet alinomaset.
Niin pani pa’an tulelle,
Laitto keiton kiehumahan,
Wielä heiniä lisäksi,
Ej är salvan tillförlitlig,
Ej hans läkemedel säkert.
Ställde grytan uppå elden,
Hade så sitt kok att sjuda,
Bragte dit än mera örter,
321
Fennica.indd 321
17.1.2019 14:55:04
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
Gräs af många skilda arter,
Som från annan nejd man hemtat,
Tagit ifrån byn den kalla,
Fått af nio vise männer,
Åtta insigtsfulla trollmän.
Pata kiehu paukutteli
Kokonaista kolme yötä,
Kolme päiweä kesäistä.
Kolme poikoa sukesi
Yhen pannu paistimia;
Salo puita poltettihin,
Salo puita, saari maita,
Yhen pannu paistimilla.
Niin kiwi kiwehen tarttu,
Paasi paatehen rupesi.
Fräsande nu grytan sjuder,
Uti fulla trenne nätter
Och i trenne sommar-dagar.
Trenne gossar flitigt vårda
Det som i en panna kokas;
Trädrik skog till bränsle öddes –
All den skog, en holme frambragt –
Blott för koket i en panna.
Fastnade så sten vid stenen,
Klippa sig vid klippan fäste.
Siitä wanha Wäinämöinen
Nostawi pa’an tulelta,
Katselewi woitehia:
”Onko woitehet wakaiset,
Katsehet alinomaset?”
Derpå gamle Wäinämöinen
Lyftar grytan ifrån elden
Och beskådar läkemedlet:
”Är min salva tillförlitlig,
Är mitt läkemedel säkert?”
Jo oli woitehet wakaiset,
Katsehet alinomaset.
.
Ruohoa monen näöstä,
Kut oli tuotu toisialta,
Siitä kylmästä kylästä,
Yheksältä woitialta,
Kaheksalta katsojalta.
Visst är salvan tillförlitlig,
Visst är läkemedlet säkert.
Woiti niillä woitehilla,
Niillä raswoilla rapasi;
Woiti alta, woiti päältä,
Woiti keskeä keralla,
Sanowi sanalla tuolla,
Lausu tuolla lausehella:
”Awun herra antaohon,
Awun tuokohon jumala,
Käytyä minun käteni,
Saatua minun sanani.
Smorde så med denna salva,
Med det goda läkemedlet,
Smorde ofvantill och nedan,
Smorde midtuppå tillika,
Höjde då sin röst och sade.
Talade med dessa orden:
”Herren må sin hjelp förläna,
Ifrån Gud må bistånd komma,
Sen jag smort med mina händer,
Sen jag med min mun har talat.”
Kuhun ei käteni käyne,
Käyköhöt käet jumalan;
Kuhun ei sormeni sopine,
Hvart ej mina händer komma,
Dit må Skaparns händer komma;
Hvart ej mina fingrar passa,
322
Fennica.indd 322
17.1.2019 14:55:04
�Wiieskolmatta Runo — Tjugufemte Runan
.
.
.
.
Sopikohot luojan sormet;
Kuhun ei sanani saane,
Saakohot sanat jumalan.
Oi Ukko ylijumala,
Mies on wanha taiwahinen.
Tee nyt yöllä terweheksi,
Päiwällä imanteheksi,
Jott’ ei tuska päällä tunnu,
Kipu keskeä kiwistä,
Pakko syämehen pakene,
Jott’ ei tunnu pikkustana,
Waiwoa wäheäkänä,
Sinä ilmoissa ikänä,
Kuuna kullan walkiana.”
Dit må Skaparns fingrar passa;
Hvart ej mina ord sig sträcka,
Dit må Skaparns ord sig sträcka.
O du Ukko, högst bland Gudar,
O du gamle man i höjden!
Gör den sjuke frisk om natten,
Lifva honom upp om dagen,
Att ej ofvantill käns plåga,
Att ej smärtan tär det inre,
Att ej värken flyr till bröstet.
Låt ej någon smärta kännas,
Ej den aldraminsta plåga,
Medan tiden ännu varar
Och den klara månen lyser.”
Waka wanha Wäinämöinen,
Tietäjä iän ikuinen,
Sillä poisti poiken luoman,
Paransi panentatauin.
Gamle trygge Wäinämöinen.
Den evärdelige siarn
Trollad sjukdom dermed bortdref
Och en pålagd sjukdom läkte.
323
Fennica.indd 323
17.1.2019 14:55:04
�Fennica: Kalevala
Kuueskolmatta Runo.
.
.
.
.
.
.
Tjugusjette Runan.
Louhi Pohjolan emäntä,
Pohjan akka harwahammas,
Laulo kuun kumottamasta,
Kirjarintahan kiwehen,
Laulo päiwän paistamasta
Wuorehen teräksisehen,
Rautasehen kalliohon.
Louhi Pohjolas värdinna,
Pohja-gårds tandglesa gumma
Qväder månen, att ej lysa,
I en sten med brokig sida,
Qväder solen, att ej stråla,
In i hårda bergets sköte,
Inom klippans fasta väggar.
Jo oli yö alinomanen,
Pitkä pilkkosen pimiä,
Nenässä utusen niemen,
Päässä saaren terhenisen.
Oli yötä wiisi wuotta,
Wuotta kuusi päiwätöntä,
Kuutonta kaheksan wuotta,
Otawatonta yheksän,
Täysi kymmenen tähettä.
Var nu natt förutan ända,
Oupphörligt mörker rådde
På den dimomhöljda udden,
På den skogbeväxta holmen.
Natten fem år redan varat,
Uti sex år solen saknats,
Månen man ej sett på åtta,
Karlavagnen ej på nio,
Stjernorna på tio årtal.
Sano wanha Wäinämöinen:
”Weli seppo Ilmarinen!
Läkkäm kuuta katsomahan,
Päiweä tähyämähän,
Otawaista oppimahan,
Mi on kumma kuun eessä,
Mikä terhen päiwän tiessä,
Kun ei kuu kumotakkana,
Eikä päiwyt paistakkana,
Waston meitä waiwasia,
Kohti koitopäiwäsiä.”
Sade gamle Wäinämöinen:
”Hör mig broder Ilmarinen!
Låt oss gå att se på månen,
Att den sköna solen skåda
Att betrakta Karlavagnen –
Gå att efterse, hvad under
Sol och månen undanskymmer,
När ej månen mera lyser,
När ej solen sprider strålar
Öfver oss beklagansvärda,
Af elände undertryckta.”
Waka wanha Wäinämöinen,
Toinen seppo Ilmarinen,
Nousit kuuta katsomahan,
Päiweä tähyämähän,
Otawaista oppimahan,
Ylähäksi taiwahalle,
Gamle trygge Wäinämöinen
Och hans broder Ilmarinen
Gingo så att se på månen,
Att den sköna solen skåda,
Att betrakta karlavagnen.
Stego upp till höga himlen
324
Fennica.indd 324
17.1.2019 14:55:04
�Kuueskolmatta Runo — Tjugusjette Runan
.
.
.
.
.
.
.
Päälle kuuen kirjokannen,
Päälle taiwahan yheksän.
På det sjette stjernehvalfvet,
*Ofvan åtta himla-fästen.
Iski tulta Ilmarinen,
Wälähytti Wäinämöinen,
Sakarilla waskisella,
Miekalla tuliterällä,
Päällä kuuen kirjokannen,
Päällä taiwosen yheksän.
Ilmarinen eld nu uppslår,
Wäinämöinen gnistor sprider
Med sin kopparsmidda svärdspets,
Med sin blanka klingas eldbett,
På det sjette stjernehvalfvet,
*Ofvanpå de åtta himlar.
Neiti pitkän pilwen päällä,
Kapo kaaren partahalla,
Tuo on tulta tuuwitteli,
Walkiaista waapotteli,
Kultasessa kätkyessä,
Hihnoissa hopeisissa.
Hopiaiset hihnat siuku,
Kätkyt kultanen kulisi,
Tulta tuuwiteltaessa,
Warsin waapoteltaessa.
Tuli tuhmalta putosi,
Walkia warattomalta;
Kirposi tulikipuna,
Suikahti punasoronen,
Läpi taiwahan yheksän,
Läpi kuuen kirjokannen.
Satt en mö på långa molnet,
Satt en flicka invid bågen.
Flickan träget vaggar elden,
Gungar flitigt ljusa lågan
I en vacker, gyllne vagga,
Som på silfver-remmar hängde.
Silfver-remmarna de hveno,
Gyllne vaggan klang i luften
Under vaggningen af flamman,
Under gungandet af lågan.
Plötsligt elden föll från vaggan
För den ovarsamma flickan.
Elden ilade med snabbhet,
Hastigt flög den röda gnistan
Genom åtta himla-fästen,
Granna locken sex igenom.
Waka wanha Wäinämöinen,
Toinen seppo Ilmarinen,
Läksit tulta tietämähän,
Walkiaista waatimahan.
Gamle trygge Wäinämöinen
Och hans broder Ilmarinen
Gå att spana efter elden,
Söka upp den flydda gnistan.
Weistit wuorella wenettä,
Alla korwen kolkuttiwat,
Kolmikaarista wenettä.
Sampsa poika Pellerwoisen
Weisti kuusesta meloja,
Petäjästä järkäleitä.
Bygga farkost först på berget,
Timra uti ökenskogen
Sig en båt med trenne vränger.
Sampsa, son af Pellervoinen,
Gjorde styren utaf granar,
Stänger utaf furu redde.
325
Fennica.indd 325
17.1.2019 14:55:05
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
Föra båten ut på vattnet,
Ro den makligt fram och färdas
Af och an på Neva-elfven,
Rundt kring Neva-flodens udde.
Kom en qvinna dem till möte,
Talade dem till och sporde:
”Hvadan ären I, o männer?”
Sano wanha Wäinämöinen:
”Keskiilmalta olemma,
Keskitaiwahan nawalta.”
Sade gamle Wäinämöinen:
”Från den medlersta bland rymder,
Ifrån himlars midt vi äro.”
”Minne te menettä miehet,
Kunne kuletta katalat?”
.
Niin weiwät wenon wesille;
Soutelewat, joutelewat,
Ympäri Newan jokia
Newan nientä kiertelewät.
Waimo wastahan tulewi
Puhutellen, lausutellen:
”Mistä te olotta miehet?”
”Hvart, o männer, gäller resan,
Hvart er färd, beklagansvärde?”
”Menemmä tulta tietämähän,
Walkiaista waatimahan;
Mistäs olet waimo parka?”
”Vi begifvit oss att elden,
Att den flydda gnistan söka;
Hvadan är du arma qvinna?”
”Mistä olen waimo parka!
Minä olen wanhin waimoloista,
Ensin emä itselöistä,
Joll’ on wihki wiien waimon,
Kihlat kuuen morsiamen.”
Wenettä tulta tietämähän,
Walkiaista waatimahan;
Tuli on tuima tieettäwä,
Walkiainen waaittawa,
Jo on tuli tuimat tehnyt,
Walkia wahingot saanut.
Tuikahti tulikipuna,
Putosi punakeränen,
Ylähältä taiwosesta,
Päältä kuuen kirjokannen,
Läpitse ihalat ilmat,
Läpi reppänän retusen,
Läpi lemmen wuotehisen,
Tuurin uutehen tupahan,
Palwosen laettomahan.
”Hvadan är jag arma qvinna?
Jag bland qvinnor är den äldsta,
Är den första menskors moder,
Har fem gånger hustru varit
Och som brud sex gånger fästad. –
Ni begifvit er att elden,
Att den flydda gnistan söka;
Svårt det blir att elden finna,
Få den flydda gnistan kunskap.
Grymma ting har elden vållat,
Låga mycken ofärd alstrat.
Elden ilade med snabbhet,
Hastigt flög den röda gnistan
Ofvanfrån den höga himlen,
Från det sjette stjernehvalfvet,
Flög igenom luftens rymder,
Kom så genom sotigt draghål
Till den ljufva kärleksbädden
Uti Tuuris nya stuga,
Palvonens ej täckta boning.
326
Fennica.indd 326
17.1.2019 14:55:05
�Kuueskolmatta Runo — Tjugusjette Runan
.
.
.
.
.
.
.
Neiti lastansa imetti
Kätkyessä waiwasessa,
Tuurin uuessa tuwassa,
Palwosen laettomassa.
Modren gaf från bröstet näring
Åt sitt barn i usla vaggan,
Uti Tuuris nya stuga,
Palvonens ej täckta boning.
Niin tuli tulisoronen,
Poltti polwet poikuelta,
Poltti paarmahat emolta,
Rikko rinnat neitoselta.
Se lapsi meni Manalle,
Toki poika Tuonelahan,
Ku oli luotu kuolemahan,
Katsottu katoamahan.
Niin emo enemmän tiesi,
Ei emo Manalle mennyt.
Se tunsi tulen lumoa,
Walkiaisen waiwutella,
Tuonne tuimahan wetehen,
Aaltohin Aluejärwen.
Eldens gnista kom i stugan,
Brände knät på späda barnet,
Brände barmen af dess moder,
Skadade för qvinnan bröstet.
Ned till Manala gick barnet,
Gossen for till Tuonis boning.
Ty han var till döden danad,
Var bestämd att falla undan.
Modren visste dock dess mera,
Ej till Manala gick modren.
Hon förstod att tjusa elden,
Att fördrifva ljusa lågan
Ned i vattnets vilda vågor,
I Aluejärvis böljor.
Tuo ange Aluenjärwi
Kolmasti kesäissä yönä,
Yheksästi syksyyönä,
Kuohu kuusien tasalle,
Ärjy päälle äprähien,
Tuskassa tulen punasen,
Waikioissa walkiaisen.
Kuohu kuiwille kalansa,
Arinoille ahwenensa.
Kalat tuossa katselewat,
Ahwenet ajattelewat,
Miten olla, kuin eleä,
Noissa tuskissa tulosen,
Waikioissa walkiaisen.
Nu den vilda insjön brusar
På en sommar-natt tre gånger,
Nio gånger på en höst-natt,
Svallar upp till granens toppar.
Sjuder öfver alla bräddar,
För den röda eldens plågor,
För den ljusa lågans smärtor.
Drifver fiskarna på landet,
Abbor-skaran på det torra;
Dervid fiskarna besinna,
Abborrarna eftertänka,
Hur att vara, hur att lefva
Uti dessa eldens plågor,
Dessa lågans svåra smärtor.
Tuli ahwen kyrmyniska,
Tawotti tulisoroista;
Eipä ahwen saanukkana.
Niin tuli sinerwä siika,
Nieli tuon tulisorosen.
Abborn med sin krökta nacke
Kom och satte efter gnistan.
Gnistan fås dock ej af abborn;
Kommer så den blåa siken,
Siken sväljer eldens gnista.
327
Fennica.indd 327
17.1.2019 14:55:05
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
.
Oli aikoa wähänen,
Tuli tuska nieliälle,
Waikia wajottajalle,
Pakko paljon syönehelle.
Uiksenteli, käyksenteli
Niemi nientä, saari saarta.
Joka niemi neuon pisti,
Joka saari sai sanoman:
”Eule wienossa weessä,
Alasessa ankehessa,
Minun kurjan kuulioa,
Katalan kaottajoa,
Näissä tuskissa tulosen,
Waikioissa walkiaisen.”
Lopp en liten tid till ända,
Då af smärta sväljarn gripes,
Slukarn råkar uti vånda,
Uti nöd den alltför mätta.
Samm från udde bort till udde,
Från en holme till en annan,
Hvarje udde hördes råda,
Hvarje holme underrätta:
Hvarken finns i lugna vattnet,
Eller i det vilda, låga,
Den mig arma skulle höra,
Mig eländiga förgöra
Uti dessa eldens plågor,
Dessa lågans svåra smärtor.
Niin tuli lohi punanen,
Nieli tuon sinerwän siian.
Oli aikoa wähänen,
Tuli tuska nieliälle,
Waikia wajottajalle,
Pakko paljon syönehelle
Uiksenteli, käyksenteli,
Niemi nientä, saari saarta.
Joka niemi neuon pisti,
Joka saari sai sanoman:
”Eule wienossa weessä,
Alasessa ankehessa,
Minun kurjan kuulioa,
Katalan kaottajoa,
Näissä tuskissa tulosen,
Waikioissa walkiaisen.”
Kommer så den röda laxen,
Slukar upp den blåa siken.
Lopp en liten tid till ända,
Då af plåga sväljarn gripes,
Slukarn råkar uti vånda,
Uti nöd den alltför mätta.
Samm från udde bort till udde,
Från en holme till en annan,
Hvarje udde hördes råda,
Hvarje holme underrätta:
Hvarken finns i lugna vattnet,
Eller i det vilda, låga,
Den mig arma skulle höra,
Mig eländiga förgöra
Uti dess eldens plågor,
Dessa lågans svåra smärtor.
Niin tuli halia hauki,
Nieli tuon lohi punasen.
Oli aikoa wähänen,
Tuli tuska nieliälle,
Waikia wajottajalle,
Pakko paljon syönehelle.
Uiksenteli, käyksenteli,
Niemi nientä, saari saarta.
Kommer så den gråa gäddan,
Slukar upp den röda laxen.
Lopp en liten tid till ända,
Då af plåga sväljarn gripes,
Slukarn råkar uti vånda,
Uti nöd den alltför mätta.
Samm från udde bort till udde,
Från en holme till en annan;
328
Fennica.indd 328
17.1.2019 14:55:05
�Kuueskolmatta Runo — Tjugusjette Runan
.
.
.
.
.
.
.
.
Joka niemi neuon pisti,
Joka saari sai sanoman:
”Eule wienossa weessä,
Alasessa ankehessa,
Minun kurjan kuulioa,
Katalan kaottajoa,
Näissä tuskissa tulosen,
Waikioissa walkiaisen.”
Hvarje udde hördes råda,
Hvarje holme underrätta:
Hvarken finns i lugna vattnet,
Eller i det vilda, låga,
Den mig arma skulle höra,
Mig eländiga förgöra
Uti dessa eldens plågor,
Dessa lågans svåra smärtor.
Sillon wanha Wäinämöinen
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Onko liinan kylwäjeä,
Kylwäjeä, kyntäjeä,
Yhtenä kesäissä yönä,
Kahen päiwyen kesellä,
Werkko walmistellakseni,
Satasilmä laahukseni,
Kalan kurjan tappajaksi,
Katalan kaottajaksi?”
Nu den gamle Wäinämöinen
Sjelf till orda tog och sade:
”Finnes här den linet sådde,
Sådde linet, plöjde marken,
På en enda natt om sommarn,
Midt emellan tvenne dagar?
Jag en nät nu ville göra,
Hundraögdad not mig laga,
För att arma fisken döda,
Den eländiga förgöra.”
Pursi puinen poltetahan,
Wenonen häwitetähän,
Korwalla tulisen kosken,
Pyhän wirran pyörtehellä.
Tuli tuhkia wähänen,
Kypeniä pikkuruinen,457
Sihen liina kylwettihin,
Kylwettihin, kynnettihin,
Tuohon kaswo kaunis touko,
Nousi pellawas peritön,
Liina liitoton yleni,
Kahen päiwyen kesellä,
Yhtenä kesäissä yönä.
Pian liina koiritahan,
Nyhetähän, riiwitähän.
Pian wieähän wetehen,
Pian weestä nostetahan,
Nostetahan, kuiwetahan,
Pian luista luistetahan,458
Kahen päiwyen kesellä,
Castrén has omitted
the parallel line.
Castrén has omitted one phase of the
process.
Sedan brände man ett fartyg,
Man en liten båt förstörde
Invid fallet af eldforssen,
Vid den helga flodens hvirfvel.
Deraf fick man litet aska,
Sådde linet ibland askan,
Sådde linet, plöjde marken.
Der en herrlig växt nu frodas,
Utan måtta linet stiger,
Höjer upp sig utan leder,
Midt emellan tvenne dagar,
På en enda natt om sommarn.
I en hast man linet rensar,
Plockar i en hast och stryker,
För det i en hast i vattnet,
I en hast ur vattnet lyftar,
Torkar i en hast och bråkar,
Midt emellan tvenne dagar,
På en enda natt om sommarn.
329
Fennica.indd 329
17.1.2019 14:55:05
�Fennica: Kalevala
.
Yhtenä kesäissä yönä.
Sen sisaret keträäwät,
Kälykset käpyelewät,
Weljet werkoksi kutowat.
Apet ainolle panewat,
Kahen päiwyen kesellä,
Yhtenä kesäissä yönä.
Systrarna så linet spinna,
Svägerskorna trä’ på nålen,
Bröderna tillhopa knyta,
Fäderna vid tåget fästa,
Midt emellan tvenne dagar,
På en enda natt om sommarn.
Blef så nätet färdiglagadt,
Noten med sin trådtel fogad.
Bröderna sig nu begifva
Ut med noten för att fiska.
Notens ena tel blir kastad
Vid en holme uppå fjärden,
Vid ett land, der träd ej växte,
Notens andra tel blir kastad
Fjerran uti Tuoni-elfven,
Vid den helga flodens hvirfvel,
Notens kil man sedan kastar
Dit på Kalevalas stengrund,
Vid den gamle Wäinös båtplats.
Saipa werkko walmihiksi,
Lankapaula laaituksi;
.
Weiwät weljekset wesille,
Kaimakset kalahan lähti.
Yksi siula heitetähän
Saarehen selällisehen,
Manterehen puuttomahan;
.
Siula toinen heitetähän
Tuonne Tuonelan jokehen,
Pyhän wirran pyörtehesen;
Nostin tuonne laaitahan
Kalewan kiwikarille,
. Wanhan Wäinön walkamehen.
.
.
.
Pohetahan, potketahan,
Weetähän, wennotahan;
Nurin nuotta potketahan,
Wäärin weetähän apaja.
Saahan kaikkia kaloja,
Ei saaha sitä kaloa,
Kut’ on wasten nuotta tehty,
Lankapaula laaittuna.
Noten kastad var i vattnet,
Och nu börjar man att draga;
Afvigt var dock noten kastad,
Illa blir den äfven dragen.
Fisk af alla slag man fångar,
Men den fisken får man icke,
För hvars skull man noten tillredt,
Fogat nätet med sin trådtel.
Waka wanha Wäinämöinen
Toki toisesti kokewi.
Yksi reisi heitetähän
Sariolan salmen suuhun,
Lohiluotojen nenätse;
Toinen reisi heitetähän
Laajalle Lapin lahelle,
Siikasaarien siwutse;
Gamle trygge Wäinämöinen
Än en annan gång försöker.
Notens ena del blir kastad
Uti Sarjo-sundets mynning,
Tätt invid lax-öars uddar,
Notens andra tel blir kastad
Uti Lapplands vik, den vida,
Nära vid sik-öars stränder,
330
Fennica.indd 330
17.1.2019 14:55:05
�Kuueskolmatta Runo — Tjugusjette Runan
Nostin tuonne laaitahan
Kalewalan kannakselle,
Niittukannan niemekselle.
.
.
.
.
.
.
.
Notens kil man sedan kastar
Invid Kalevala-näset,
Nära intill ängens udde.
Pohetahan, potketahan,
Weetähän, wennotahan;
Weetähän myötä wettä,
Wasta wettä tarwotahan,
Saahaan kaikkia kaloja,
Ei saaha sitä kaloa,
Kut’ on wasten nuotta tehty,
Lankapaula laaittuna.
Noten kastad var i vattnet
Och nu börjar man att draga;
Afvigt var dock noten kastad,
Illa blir den äfven dragen.
Fisk af alla slags man fångar,
Men den fisken får man icke,
För hvars skull man noten tillredt,
Fogat nätet med sin trådtel.
Sillon wanha Wäinämöinen
Wielä werkkoja lisäsi,
Jatko siuloja siwulta
Wiiellä sylisa’alla,
Jatko köyttä kymmenellä.
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Wiekääme sywille werkot,
Ennättäöme etemmä,
Wetäöme wettä wielä,
Kohta kolmansi apajas.”
Nu den gamle Wäinämöinen
Noten ännu mer förstorar,
Skarfvar telarna på nätet,
Dem med famnar fem föröker,
Öker tågets längd med tio,
Yttrar sjelf ett ord och säger:
”Låt oss ro vår not på djupet,
Föra längre ut på fjärden;
Må ännu en gång vi draga,
Med ett tredje varp försöka.”
Werkot wietihin sywille,
Ennätettihin etemmä,
Weettihin kerta wielä,
Kohta kolmansi apajas.
Noten roddes så på djupet,
Fördes längre ut på böljan;
En gång än man noten drager,
Med ett tredje varp försöker.
Kenpä tuossa soutajana,
Kenpä airoilla asuwa?
Itse seppo Ilmarinen
Se on saanut soutajaksi,
Se on airoilla asuwa.
Kenpä nuotan nostajana,
Lankapaulan lappajana?
Waka wanha Wäinämöinen
Se on nuotan nostajana,
Lankapaulan lappajana.
Hvem är roddaren i båten.
Hvem vid årors tullar sitter?
Sjelfve smeden Ilmarinen,
Han är roddaren i båten,
Han vid årors tullar sitter.
Hvem drar noten upp från vattnet,
Lyfter nätet med sin trådtel?
Gamle trygge Wäinämöinen
Drager noten upp från vattnet,
Lyfter nätet med sin trådtel.
331
Fennica.indd 331
17.1.2019 14:55:05
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
Sade gamle Wäinämöinen:
”Wellamo du vattnets drottning,
O du vattnets gamla rörbröst!
Kom nu hit att byta skjorta,
Kom att ömsa andra kläder.
Du en skjorta har af hafsrör,
Bär på dig af skum en mantel,
Jag af lärft en skjorta skänker,
Ger åt dig af lin en mantel,
Som är väfd af Månens jungfru,
Utaf Solens jugfru spunnen.
Wellamo ween emäntä,
Ween eukko ruokorinta.
Lyöte lykkywaattehisin,
Antipaitohin panete,
Sinun antiaikoinasi,
Minun pyytöpäiwinäni.
Anna mulle antimesi,
Weä wiljasi wälehen;
Nosta ruotonen romina,
Kajota kalanen karja,
Taan on nuotan nostimille,
Satalauan laskimille,
Alta aawojen sywien,
Päältä mustien murien.”
Wellamo du vattnets drottning,
O du vattnets gamla rörbröst!
Tag uppå dig lycko-kläder,
Kläd dig uti gåfvo-skjorta,
Under dina gåfvo-tider,
Uppå mina fångste-dagar.
Dina gåfvor mig förläna,
Skyndsamt gif utaf ditt villbråd.
Väck ett sorl af fiskars fenor,
Jaga hit en svärm af fiskar,
Der vi noten skola lyfta,
Draga upp dess hundra flöten
Ned från djupa fjärdars botten,
Ofvanfrån det svarta gruset.”
Niin pätöwä päiwän poika
Hyppäsi mäen nisalta,
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Oisko tarwes tarpojoa,
Puun pitkän pitelieä?”
Derpå Solens son, den starke,
Hoppar plötsligt ned från kullen,
Yttrar så ett ord och säger:
”Monne här behöfves någon,
Som med långa stören pulsar?”
Sano wanha Wäinämöinen:
”Oispa tarwes tarpojoa,
Puun pitkän pitelieä.”
.
Sano wanha Wäinämöinen:
”Wellamo ween emäntä,
Ween eukko ruokorinta!
Tulo paian muuttelohon,
Waattehen wajehtelohon.
Sinull’ on rytinen paita,
Sinun waahtiwaippa päällä;
Minä annan liinapaian,
Panen paian pellawaisen,
Se on Kuuttaren kutoma,
Päiwättären keträämä.
Sade gamle Wäinämöinen:
”Här behöfs i sanning någon,
Som med långa stören pulsar.”
Tuo pätöwä päiwän poika
Koppasi mäeltä männyn,
Derpå Solens son, den starke,
Ryckte upp en tall på kullen,
332
Fennica.indd 332
17.1.2019 14:55:05
�Kuueskolmatta Runo — Tjugusjette Runan
.
Gjorde puls-skaft af en fura,
Men till spets han tog en klippa,
Redde knopp af fasta hällen.
Yttrar så ett ord och säger:
”Pulsar jag med all min styrka,
Stöter med min hela manskraft,
Eller blott som saken fordrar?”
Hongan warreksi hotasi,
Pani paaen tarpomeksi,
Kiwen kirstoksi rakenti,
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Tarwonko wäen mukahan,
Panen miehuen nojassa,
Wai tarwon asun mukahan?”
Sjelf den vise Wäinämöinen
Yttrade ett ord och sade:
”Pulsar du, som saken fordrar,
Mycket har du då att pulsa.”
Tuop’ on wiisas Wäinämöinen
.
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Jos tarwot asun mukahan,
Äiä on siinä tarpomista.”
.
.
.
.
.
Tuo pätöwä päiwän poika
Jo on tuossa tarpojana;
Tarpowi asun mukahan,
Tarpo kalan kaikenlaisen
Tuon on nuotan nostimille,
Satalauan laskimille.
Kom så Solens son, den starke,
Uti båten för att pulsa.
Pulsar nu, som saken fordrar,
Allt slags fiskar dit förjagar,
Hvarest noten man skall lyfta,
Draga upp dess hundra flöten.
Sano wanha Wäinämöinen:
”Nyt siin’ on kalanen karhi,
Warsin ruotonen romina,
Taan on nuotan nostimilla,
Satalauan laskimilla.”
Sade gamle Wäinämöinen:
”Der nu är en svärm af fiskar,
Är ett sorl af fiskars fenor,
Hvarest noten man skall lyfta,
Draga upp dess hundra flöten.”
Weetähän, wennotahan,
Siitä nuotta nostetahan,
Puretahan, siiwotahan,
Wenehesen Wäinämöisen.
Saatihin halia hauki,
Kut’ oli wasten nuotta tehty,
Lankapaula laaittuna.
Sillon wanha Wäinämöinen
Ei ruohi käsin ruweta,
Ilman kirjokintahitta,
Rautasitta rukkasitta,
Waskisitta wanttusitta.
Noten drager man och släpar,
Lyfter sedan upp från vattnet,
Gör den ren och tömmer fångsten
Uti Wäinämöinens farkost.
Fångas så den gråa gäddan,
För hvars skull man noten tillredt,
Fogat nätet med sin trådtel.
Men ej vågar Wäinämöinen
Taga den i sina händer
Handskar brokiga förutan,
Utan handskar, jernbesmidda,
Vantar utaf koppar gjorda.
333
Fennica.indd 333
17.1.2019 14:55:05
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
Derpå Solens son, den starke,
Tager fisken straxt i famnen,
Yttrar så ett ord och säger:
”Må en knif från himlen rulla,
Falla må en knif med guldskaft
Och med bett af silfver bildadt,
Hvarmed gäddan jag kan klyfva,
Skära uti tvenne delar.”
Wieri weitsi taiwosesta,
Puukko pilwistä putosi,
Pää kulta, terä hopia,
Wierehen halian hauin.
Rullar så en knif från himlen,
Faller ned en knif med guldskaft
Och med bett af silfver bildadt,
Faller vid den gråa gäddan.
Niin pätöwä päiwän poika
Heti pään käsin tawotti:
”Pysy pää minun käessä,
Kärki luojan kukkarossa.”
Straxt nu Solens son, den starke,
Griper i dess skaft med handen:
”Blif uti min hand, du knifskaft,
Håll dig, udd, i Skaparns slida.”
Sillä hauin halkasewi,
Suu lewän lewittelewi;
Watsassa halian hauin
Löytähän lohi punanen.
Halkasi lohen punasen,
Watsassa lohen punasen
Siell’ oli sinerwä siika.
Halkasi sinerwän siian,
Watsassa sinerwän siian
Siell’ oli sinikeränen,
Siian suolen soukerossa,
Kolmannessa koukerossa.
Dermed klyfver han nu gäddan,
Vidgar dermed munnens öppning.
I den gråa gäddans mage
Finner man den röda laxen,
Klyfver man den röda laxen,
In i röda laxens mage
Finner man den blåa siken.
Klyfver man den blåa siken,
I den blåa sikens mage
Finner man det blåa nystan,
In uti den trånga tarmen,
Der den gör sin tredje slingring.
Niin purki sinikeräsen,
Syämestä sinikeräsen
Putosi punakeränen.
Öppnade det blåa nystan,
Ifrån nystanet det blåa
Föll ett nystan rödt till färgen.
Purkawi punakeräsen,
Keskeltä punakeräsen
Tuikahti tulisoronen,
.
Niin pätöwä päiwän poika
Heti syöksihen syliksi,
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Wieris weitsi taiwosesta,
Puukko pilwistä putoa,
Pää kulta, terä hopia,
Jolla hauin halkasisin,
Wiiltäsin kalan kaheksi”
Öppnade det röda nystan,
Midt från nystanet det röda
Spratt nu plötsligt fram den gnista,
334
Fennica.indd 334
17.1.2019 14:55:05
�Kuueskolmatta Runo — Tjugusjette Runan
.
.
.
.
.
.
.
.
Jok’ oli tullut taiwosesta,
Puhki pilwien puonnut,
Päältä taiwosen kaheksan
Ilmalta yheksännältä.
Suikahti tulisoronen,
Pääsi käestä päiwän pojan,
Meni matkoa wähäsen
Päällitse Aluejärwen,
Siikasaarien siwutse,
Lohiluotojen lomatse.
Karkasi kataikolle,
Niin palo katajakangas;
Ylös kuusehen kohosi,
Poltti kohta kuiwan kuusen;
Siitä lemmoksi lewesi,
Ylen kaswo kauhiaksi,
Poltti puolen Pohjan maata,
Sakaran sywän Sawoa,
Kahen puolin Karjaloa.
Som från himlen hade fallit,
Ilat tvert igenom molnen
Ofvanfrån de åtta fästen,
Genom luftens nio rymder.
Lös från Solens son kom gnistan,
Ilade ifrån hans fingrar
Fram ett litet väga-stycke,
Ofvanom Aluejärvi,
Tätt förbi sik-öars stränder,
Mellan sund, der laxar fångas.
Gnistan flyr till enris-skogen,
Bränner enarna på fältet,
Höjer sig så upp i granen,
Bränner straxt den torra granen,
Lågan oerhördt sig breder,
Växer till och blir förfärlig,
Bränner halfva Pohja-landet,
Långa sträckor utaf Savo,
Karjala å ömse sidor.
Itse seppo Ilmarinen
Oli airoilla asuwa,
Tuli poltti poskipäitä,
Kuumotti kuwetlihoja;
Tuosta tuskaksi tulewi,
Painuwi pakolliseksi.
Sjelf han smeden Ilmarinen
Satt vid årorna i båten;
Elden brände der hans kindben,
Svedde äfven veka lifvet.
Smeden råkar nu i vånda,
Gripes af en smärtsam plåga.
Juoksi polwesta wetehen,
Sukkarihmasta sulahan,
Wyölapasta lainehesen.
Siinä tulta tummenteli,
Walkiaista warwenteli;
Sanowi sanalla tuolla,
Lausu tuolla lausehella:
”Tulonen jumalan luoma,
Luoma luojan walkiainen!
Porohisi peittelete,
Kätkete kypenihisi,
Päiwällä pieltäwäksi,
Springer så till knät i vattnet,
Ut i sjön till strumpebandet,
Intill midjan ned i vågen,
Söker der att släcka elden,
Att den ljusa lågan hämma.
Höjande sin röst han sade,
Talade med dessa orden:
”Sköna eld, som Gud har danat,
Låga utaf Skaparn frambragt!
Göm dig undan i din aska,
Dölj dig inom dina gnistor,
Att du må om dagen brukas,
335
Fennica.indd 335
17.1.2019 14:55:05
�Fennica: Kalevala
Yöllä piilleteltäwäksi,
Hiilisessä hiertimessä,
Liejessä tuhan seassa.
.
.
.
.
.
.
.
Men om natten ligga bortgömd
In uti en kolnad stubbe,
Ned i spisen ibland aska.
Kun ei tuosta kyllä liene,
Panu poika aurinkoisen,
Armas auringon sikiä!
Tuli nosta taiwosehen,
Kehän kultasen keselle,
Wahan waskisen sisälle,
Kun kuki emonsa luoksi,
Luoksi waltawanhempansa.
Pane päiwät paistamahan,
Yöt laita lepeämähän,
Aamulla ylenemähän,
illalla alenemahan.
Om det ej tillfyllest vore,
Panu son af sköna solen,
Barn utaf den milda dagen!
Lyfta elden upp till himlen,
Ställ den midt i gyllne ringen,
In i koppar-klippans gömma,
Bär den upp, som barnet bäres
Till sin mor, sin vårdarinna.
Ställ den att om dagen lysa
Och att hvila under natten,
Låt den hvarje morgon uppgå.
Hvarje afton sjunka neder.
Millä nyt tulta tummentelen,
Walkiaista warwentelen?
Ompa poika Pohjolassa,
Uros kylmässä kylässä,
Mies pitkä Pimentolassa,
Korpikuusien kokonen,
Suopetäjän suuruinen;
Jonk’ on syltä housun lahe,
Puolen toista polwen päästä,
Kahta kaation rajasta.
Hyiset on kintahat käessä,
Hyiset saappahat jalassa,
Hyinen hattu hartioilla,
Hyinen wyöhyt wyöllä wyötty.
Tuowos hyytä Pohjolasta,
Jäätä kylmästä kylästä;
Paljo on hyytä Pohjolassa,
Paljo hyytä, paljo jäätä.
Hyyss’ on wirrat, jäässä järwet,
Maat on kaikki kaljamassa,
Ilma warsin iljaneessa.
Hvarmed skall jag släcka elden,
Hvarmed må jag hämma lågan?
Uti Pohja finns en gosse,
Uti kalla byn en hjelte,
Reslig man i Pimentola,
Hög som granen uti öknen,
Stor som tallen uti kärret.
Med en famn hans smalben mätes,
Med halfannan knäets omkrets
Och med tvenne famnar höften.
Rimmiga hans handskar äro
Och hans skor med rim betäckas,
Rimmig hatten är på hufvet,
Rimmig gördeln omkring lifvet.
Hemta rimfrost ifrån Pohja,
Bringa is från byn den kalla,
Mycken rimfrost finns i Pohja,
Mycken is och mycken rimfrost,
Rim i floden, is i sjöar,
Glanskis marken der betäcker,
Sjelfva luften är i halka.
336
Fennica.indd 336
17.1.2019 14:55:05
�Kuueskolmatta Runo — Tjugusjette Runan
.
.
.
.
.
.
.
Hyiset hyppiwät jänikset,
Jäiset karhut karkelewat,
Keskellä lumimäkeä,
Lumilinnan liepehillä;
Hyiset lentäwät hawukat,
Jäiset sorsat soutelewat,
Keskellä lumijokia,
Lumikosken korwakolla.
Rimfrostklädda harar springa,
Isomhöljda björnar tumla
Midt på snöbetäckta berget,
Tätt invid snö-borgens tinnar.
Rimfrostklädda hökar flyga,
Isomhöljda änder simma
Midt i snöbetäckta elfven,
Invid fallet af snö-forssen.
Tule poika Pohjolasta,
Poika Pohjolan takoa,
Hyytä kelkalla wetäös,
Jäätä reellä reutoellos,
Tuiman tunturin laelta,
Waaran wankan liepeheltä,
Läpitse lumesta linnan,
Läpi jäisen linnan portin,
Hyinen kattila reessä,
Jäinen kauha kattilassa.
Sitte tänne tultuasi,
Matkan päähän päästyäsi,
Wisko’os wilua wettä,
Kanna hyhmän karwallista,
Paikoille palanehille,
Tulen tuiki polttamille.
Kom, o gosse, ifrån Pohja,
Ända bortom Pohja-gården.
Släpa rimfrost med din kälke,
Hemta is uti din släde
Från det vilda fjällets hjessa,
Från det fasta bergets kanter,
Genom snöbetäckta borgen,
Slottets isomhöljda portar,
Drag i släden rimmig kittel,
För en isig slef i kitteln.
När du sedan hit har hunnit,
Uppnått målet för din resa,
Kasta af det kalla vattnet,
Ös utaf det våta snöslagg
Uppå de förbrända ställen,
Ställen, hvilka elden skadat.
Millä tulta tummentelen,
Walkiaista warwentelen?
Ompa neiti Pohjolassa,
Impi kylmässä kylässä,
Jonk’ on huntu huutehessa,
Iholiiwi iljaneessa,
Hyyssä sukka, jäässä kenkä,
Hallassa hamehen helmat,
Paian kaulus kalkkarassa.
Nouse neiti Pohjolasta,
Lapsi täyestä Lapista.
Wuotehelta hyisen poian,
Jäisen lapsen lappeasta.
Castrén’s correction:
klädnings fållar ǁ
klädnings-fållar.
Hvarmed skall jag elden släcka,
Hvarmed må jag lågan hämma?
Uti Pohja finns en jungfru,
Uti kalla byn en flicka;
Rimfrosthöljd är hennes mössa,
Skjortan isig uppå kroppen,
Skon är rimmig, strumpan isig,
Frusna hennes klädnings fållar459,
Isbetäckt är skjortans krage.
Kom, o flicka, ifrån Pohja,
Från det innersta af Lappland,
Stig från frusna sonens läger,
Isomhöljda barnets sida,
337
Fennica.indd 337
17.1.2019 14:55:05
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
Weä wiittasi wilusta,
Hamehesi hallan alta;
Sitte tänne tultuasi,
Matkan päähän päästyäsi,
Heitä polwille potewan,
Katowalle katteheksi,
Tulen suuta sulkemahan,
Panun päätä painamahan.
Tuli kääri kertohisi,
Walkia ripasimisi,
Pukemihin puhtahisin,
Walkeihin waattehisin.
Tag din klädning ifrån kölden,
Tag din kjortel ifrån frosten.
När du sedan hit har kommit,
Uppnått målet för din resa,
Kasta kjorteln ned på knäna,
Till ett täcke åt den sjuke,
För att eldens mun tillsluta,
Trycka Panus hufvud neder.
Linda elden uti vecken,
Uti flikarna lägg lågan,
Göm den uti rena kjorteln,
I din hvita klädebonad.
Jos ei tuosta kyllä liene,
Ukko kultanen kuningas,
Ukko pilwien pitäjä,
Hattarojen hallitsia!
Ijätä iästä pilwi,
Jänkä lännestä lähetä.
Sylin pilwiä syseä,
Limitysten niitä liitä,
Lomatusten loukahuta.
Sa’a hyytä, sa’a jäätä,
Sa’a woietta hyweä,
Paikoille palanehille,
Panun nihki paistamille;
Tee tuli tehottomaksi,
Walkia warattomaksi,
Panu miehuettomaksi.”
Om ej det tillfyllest vore,
O du Ukko, gyllne konung,
Du som skyarna beherrskar,
Råder öfver himlens strömoln!
Låt en molnsky gro i öster,
Sänd en annan ifrån vester,
Stöt med famnen moln tillhopa,
Sammanfoga deras kanter
Och förena mellanrummen.
Låt så regna is och rimfrost,
Helande och goda salvor,
Uppå de förbrända ställen,
Ställen, hvilka elden skadat.
Gör så elden svag och kraftlös,
Tag från lågan bort dess styrka,
Ifrån Panu manna-kraften.”
Sillä seppo Ilmarinen
Tuota tulta tummenteli,
Walkiaista warwenteli.
Sai tulen tehottomaksi,
Walkian warattomaksi,
Panun miehuettomaksi.
Dermed smeden Ilmarinen,
Släckte ut den röda elden,
Hämmade den ljusa lågan;
Gjorde elden svag och kraftlös,
Tog från lågan bort dess styrka,
Ifrån Panu manna-kraften.
338
Fennica.indd 338
17.1.2019 14:55:05
�Seitsemäskolmatta Runo — Tjugusjunde Runan
Seitsemäskolmatta Runo.
Tjugusjunde Runan.
.
.
.
.
.
Ledsnad herrskade bland menskor,
Ledsnad ock bland foglar rådde,
Svårt det var för vattnets fiskar
Och för skogens hjord besvärligt,
När ej solen mera lyste
Och ej sken den milda månen.
Hauki tiesi hauan pohjat,
Kokko lintujen samonnan,
Tuuli hanhen päiwäyksen;
Ei tietä pojat poloset,
Millon aamu alkanewi,
Yö tulla yrittänewi,
Nenässä utusen niemen,
Päässä saaren terhenisen.
Gäddan känner gropens botten,
Foglars flygt blir örnen varse,
Vinden vet af gässens dagsfärd,
Men ej vet den arma menskan,
När dock morgonen är inne,
Eller natten börjar nalkas
På den dimomhöljda udden,
På den skogbeväxta holmen.
Nuoret neuoa pitäwät,
Ikäpuolet arwelewat,
Kuinka kuutta lietänehe,
Päiwätä elettänehe,460
Otawatta oltanehe.
Waka wanha Wäinämöinen
Meni sepponsa pajahan,
Astuwi owen alatse,
Sanowi sanalla tuolla:
”Nouse seppo seinän alta,
Takoja kiwen takoa,
Takomahan uutta kuuta,
Uutta päiwyen keheä;
Tukela on tuletta olla,
Paha kuun kumottamatta,
Paha päiwän paistamatta.”
Rådslag hålla då de unge,
Medelålders männer tänka,
Hur man utan sol och måne,
Utan karlavagn må lefva.
Gamle trygge Wäinämöinen
Vandrar hän till smedens verkstad,
Träder under smidjans dörrpost,
Yttrar så ett ord och säger:
”Upp du smed der invid väggen.
Upp du hamrare bak stenen,
För att nu en måne smida
Och en solring sammanfoga.
Lång är tiden eld förutan,
Ledsam, då ej månen lyser,
Då ej solen strålar sprider.”
Nousi seppo seinän alta,
Takoja kiwen takoa,
Takomahan uutta kuuta,
Uutta päiwyen keheä.
.
Ikäwä imehnosilla,
Tuiki linnuilla tukela,
Waikia ween kaloilla,
Metsän karjalla kamala,
Kun ei konsa päiwyt paista,
Eikä kuuhuet kumota.
Castrén has condensed two lines
into one.
Steg så smeden upp vid väggen,
Hamrarn reste sig bak stenen
För att straxt en måne smida
Och en solring sammanfoga.
339
Fennica.indd 339
17.1.2019 14:55:05
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
Kuun on kullasta takowi,
Hopiasta uuen päiwän.
Saipa kuu kuwanneheksi,
Toki päiwä walmihiksi;
Noita nostiwat halulla,
Kaunihisti kannattiwat,
Ylähäksi taiwahalle,
Päälle kuuen kirjokannen,
Päälle taiwahan yheksän.
Utaf guld han smider månen
Och af silfver nya solen;
Får så månen smidd och formad,
Får och solen färdigbildad.
Nu de lyfta dem med glädje,
Bära vackert och försigtigt
Upp till himmelen den höga,
På det sjette stjernehvalfet.
*Ofvanpå de åtta fästen.
Hiki läksi luojan päästä,
Kaste kaswoista jumalan,
Warsin työssä työlähässä,
Nostannassa waikiassa,
Päiweä kulettaissa,
Kuun kehyttä kantaessa,
Tuonne taiwahan nawalle,
Ilmalle yheksännelle.
Svetten dröp från Skaparns hufvud,
Vattnet rann från Gudens panna
Vid det alltför svåra verket,
Vid den mödosamma lyftning,
Då man forslar nya solen,
Då man bär en ring för månen,
Upp till midten utaf himmeln,
Till den nionde bland rymder.
Saiwat kuun kuletetuksi,
Auringon asetetuksi,
Ilmalle yhäksännelle,
Keskitaiwahan nawalle,
Ei kumota kulta kuuna,
Paista päiwänä hopia.
Månen fingo de så forslad,
Fingo äfven solen fästad
I den nionde bland rymder,
Vid den medlersta bland himlar;
Men som måne sken ej guldet,
Silfret såsom sol ej lyste.
Nu den gamle Wäinämöinen
Sjelf till orda tog och sade:
”Om jag far till Pohja-gården,
Mig beger till Pohjas söner,
Visst jag månen får att lysa,
Gyllne solen till att stråla.”
Sillon wanha Wäinämöinen
Itse tuon sanoiksi wirkki:
. ”Jos ma nyt lähen Pohjolahan,
Pohjan poikien sekahan,
Saan ma kuun kumottamahan,
Päiwäkullan paistamahan.”
.
.
Far åstad och färdas skyndsamt
Hän till Pohjola det mörka;
Stiger en dag, stiger tvenne,
Redan på den tredje dagen
Synas Pohja-gårdens portar,
Pohja-gårdens dörrar rassla
Och den onda gångjern glimma.
Sekä läksi, jotta joutu,
Pimiähän Pohjolahan;
Astu päiwän, astu toisen,
Päiwänä jo kolmantena
Portit Pohjolan näkywät,
Pohjan ukset ulwottawat,
Paistawat pahat saranat.
340
Fennica.indd 340
17.1.2019 14:55:05
�Seitsemäskolmatta Runo — Tjugusjunde Runan
Niin huhuta huiahutti
Tuolla Pohjolan joella:
”Tuo wenettä Pohjan poika,
Joen poikki päästäkseni.”
Kommen fram till Pohja-floden
Ropar gamle Wäinämöinen:
”Hemta båt, du son i Pohja,
Att jag slipper öfver elfven.”
.
Niin sanowi Pohjan poika:
”Ei täältä wenehet joua;
Tule sormin soutimina,
Kämmenin käsimeloina,
Poikki Pohjolan joesta.”
Pohja-sonen hördes svara:
”Här är ingen båt nu ledig,
Ro dig fram med dina fingrar,
Styr med dina flata händer
Öfver floden här i Pohja.”
.
Sillon wanha Wäinämöinen
Sormin sortuwi wetehen,
Käsin loihen lainehesen;
Wetihen wesihaolle,
Petäjäisen pölkyn päälle,
Niin wihelti wiuahutti,
Tuli tuuli tuon puhalsi,
Poikki Pohjolan joesta.
Nu den gamle Wäinämöinen
Sänker fingrarna i vattnet,
Flata händerna i böljan,
Drar sig på en vatten-ruska,
På en tall-stock sig förfogar,
Låter så en hvissling ljuda;
Kom en vind och förde honom
Öfver floden uti Pohja.
Pohjan poikaset sanowi,
Paha parwi pauhoawi:
”Astu jalka ensimmäinen,
Tälle rannalle rapa’a.”
Astu jalan, astu toisen,
Pohjan rannalle rapasi.
Pohja-folket höres ropa,
Onda skaran häftigt larma:
”Stig nu med den ena foten
Ifrån elfven upp till stranden.”
Steg med sina begge fötter
Ifrån elfven upp till stranden.
Niin sanowi Pohjan poiat,
Paha parwi pauhoawi:
”Käyppä Pohjolan pihalle.”
Meni Pohjolan pihalle.
Pohja-folket höres ropa,
Onda skaran häftigt larma:
”Träd nu fram till Pohja-gården.”
Trädde fram till Pohja-gården.
Pohjan poikaset sanowi,
Paha parwi pauhoawi:
”Tuleppa Pohjolan tupahan.”
Meni Pohjolan tupahan.
Pohja-folket höres ropa,
Onda skaran häftigt larma:
”Kom nu in i Pohja-stugan.”
Gick så in i Pohja-stugan.
Siell’ on miehet mettä juowat,
Simoa sirettelewät,
Miehet kaikki miekka wyöllä,
Männerna der mjöd förtära,
Mätta sig med ljufva drycken.
Hvarje man bär svärd vid sidan,
.
.
.
.
341
Fennica.indd 341
17.1.2019 14:55:05
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
Stridsbeklädd är hvarje kämpe,
För att döda Wäinämöinen,
Vattnets vän om lifvet bringa.
Männerna af honom spörja:
”Hvad är usle mannens budskap,
Hvad vet vandrarn att förtälja?”
Waka wanha Wäinämöinen
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Minnes meiltä päiwä pääty,
Kunne meiltä kuu katosi?”
.
Urohot sotaaseissa,
Pään waralla Wäinämöisen,
Surmaksi suwantolaisen,
Sanoiwat sanalla tuolla:
”Ku sanoma kurjan miehen,
Mitkä tieot tienkäwiän?”
Gamle trygge Wäinämöinen
Yttrade ett ord och sade:
”Hvart har solen från oss flyktat,
Hvart har månen tagit vägen?”
Pohjan poikaset sanowi,
Paha parwi lausueli:
”Tuonne teiltä päiwä pääty,
Tuonne teiltä kuu katosi:
Päiwä pääty kalliohon,
Wuorehen teräksisehen,
Kuuhut kiwehen katosi,
Kirjarintahan kiwehen,
Jost’ ei pääse päiwinänsä,
Selwiä sinä ikänä.”
Pohja-folket höres ropa,
Onda skaran häftigt larma:
”Dit från eder solen flyktat,
Dit har månen tagit vägen:
Solen kommit ned i klippan,
In i ståluppfyllda berget,
Sköna månen har försvunnit
I en sten med brokig sida;
Aldrig derifrån de slippa,
Aldrig utgång sig bereda.”
Sillon wanha Wäinämöinen
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Mitelkääme miekkojamme,
Katselkaame kalpojamme;
Eikö kuu kiwestä päässe,
Päässe päiwä kalliosta.”
Kenen lie pitempi miekka,
Kenen kalpa kaunihimpi,
Sen ois iskeä eellä.
Nu den gamle Wäinämöinen
Sjelf till orda tog och sade:
”Låt oss mäta våra klingor,
Låt oss våra svärd beskåda.
Skall ej månen fås ur stenen,
Solen ifrån klippan frias?
Den som har en längre klinga,
Har ett svärd, mer skönt att skåda,
Må det första hugget gifva.”
Mitteliwät miekkojansa,
Katseliwat kalpojansa;
Jo oli pikkuista pitempi
Miekka wanhan Wäinämöisen,
Yhtä ohrasen jyweä,
Olen kortta korkiampi.
Sina svärd nu männer mäta
Och beskåda sina klingor.
Litet längre än de andres
Var den gamle Wäinös klinga,
Blott så mycket som ett kornfrö,
Eller som ett ringa halmstrå.
342
Fennica.indd 342
17.1.2019 14:55:05
�Seitsemäskolmatta Runo — Tjugusjunde Runan
.
Senpä kuu kärestä paisto,
Päiwä wästistä wälötti,
Heponen terällä hirnu,
Kasi nauku naulan päässä,
Pentu putkessa makasi.
Månen lyste uppå spetsen,
På dess fäste glänste solen,
Hästen gnäggade på bettet,
Katten gnällde uppå knappen
Och en hundvalp låg i slidan.
.
Mentihin ulos pihalle,
Wastatusten wainiolle.
Siitä wanha Wäinämöinen
Löi on kerran leimahutti,
Löip’ on kerran, löipä toisen,
Listi kun naurihin napoja,
Päitä Pohjan poikasien.
Man så träder ut på gården
Och emot hvarann sig ställer.
Nu den gamle Wäinämöinen
Slog en gång med blanka svärdet,
Slog en gång och slog en annan,
Skalade, som rofvors strängar,
Hufvuden af Pohjas söner.
Käwi kuuta katsomahan,
Päiweä kerittämähän,
Otawaista ottamahan,
Kirjarinnasta kiwestä,
Wuoresta teräksisestä,
Rautasesta kalliosta.
Yheksin owia ompi,
Kolmin lukkoja lukittu
Itsekullaki owella;
Ei sinne sisälle päässyt.
Går så att beskåda månen,
Vandrar hän att solen lösa
Och befria karlavagnen
Från den fläckbeströdda stenen,
In ifrån stål-bergets sköte,
Från den jernuppfyllda klippan.
Men der finnas tio dörrar
Och hvarenda ibland dessa
Har med tio lås man fastläst;
Han ej slipper in i klippan.
Waka wanha Wäinämöinen
Itse astuwi kotia,
Meni sepponsa pajahan,
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Oi sie seppo Ilmarinen,
Lankoni emoni lapsi.
Tao kuokka kolmihaara,
Tao tuuria tusina,
Awaimia aika kimppu,
Jolla kuun kiwestä päästän,
Päästän päiwän kalliosta.
Gamle trygge Wäinämöinen
Återvänder nu till hemmet,
Träder uti smedens verkstad,
Yttrar så ett ord och säger:
”Hör mig smed, du Ilmarinen,
Frände, barn af samma moder!
Hamra mig tregrenig gräfta,
Smid ett dussin hvassa billar,
Smid en väldig knippe nycklar,
Att jag månen får ur stenen,
Solen lösa kan från klippan.”
Se on seppo Ilmarinen
Tako miehen tarpehia,
Derpå smider Ilmarinen
Allt hvad mannen har af nöden,
.
.
.
.
.
343
Fennica.indd 343
17.1.2019 14:55:05
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
Smider en dag, smider tvenne,
Smider än den tredje dagen.
Men uppå den tredje dagen
Stiger Pohjolas värdinna,
Pohja-gårds tandglesa gumma,
Ganska tidigt upp en morgon
Och sig tager för att flyga.
Flyger upp med lärkans fjädrar,
Höjer sig på siskans vingar,
Flög till Ilmarinens smidja,
Satte sig vid gluggen neder.
Se on seppo Ilmarinen
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Mit’ olet lintu ikkunalla
Aiwan aamulla warahin?”
.
Tako päiwän, tako toisen,
Tako kohta kolmannenki.
Päiwälläpä kolmannella
Louhi Pohjolan emäntä,
Pohjan akka harwahammas,
Nousi aamulla warahin,
Itse loihen lentämähän.
Nousi leiwon lentimille,
Sirkun siiwille yleni,
Lenti Ilmarin pajahan,
Istu pajan ikkunalle.
Det var smeden Ilmarinen,
Tog till orda nu och sade:
”Hur är, fogel, du vid gluggen
Ren på morgonen så tidigt?”
Lintu kielelle paneksen,
Sirkkunen siwerteleksen:
”Oi sie seppo Ilmarinen,
Takoja alinomanen.
Kun olet kowin osaawa,
Warsin taitawa takoja.”
Fogeln med sin tunga talar,
Så den lilla siskan qvittrar;
”Hör mig smed, o Ilmarinen,
O du hamrare evärdlig!
Du just är en kunnig konstnär,
Är en hamrare förträfflig.”
Der var smeden Ilmarinen,
Yttrade ett ord och sade;
”Derför är jag kunnig konstnär,
Är en hamrare förträfflig,
Att jag har den store Guden
Länge uti skägget skådat,
Medan förr jag himmel smidde,
Hamrade ett lock för luften.”
Se on seppo Ilmarinen
Sanan wirkko, noin nimesi,
”Siks’ olen kowin osaawa,
Warsin taitawa takoja,
. Kauan katsoin luojan suuhun,
Partahan jalon jumalan,
Ennen taiwoa takoissa,
Ilman kantta kalkuttaista.”
Lintu kielellen paneksen,
Leiwonen liwerteleksen:
”Mit’ on rautio takowa,
Kuta seppo kalkuttawa?”
Fogeln med sin tunga talar,
Så den lilla lärkan qvittrar:
”Hvad är det, du smed nu hamrar,
O hvad smider du nu, konstnär?”
Se on seppo Ilmarinen
Sanan wastaten sanowi:
.
Det var smeden Ilmarinen,
Svarade härtill och sade:
344
Fennica.indd 344
17.1.2019 14:55:05
�Seitsemäskolmatta Runo — Tjugusjunde Runan
.
.
.
.
.
.
”Det en halsring är, jag smider,
Åt den stygga Pohja-Gumman.”
Siitä Pohjolan emäntä
Sekä läksi, jotta joutu,
Sepon Ilmarin pajasta,
Lenti leiwona kotihin.
Arwelee, ajattelewi,
Pitkin päätänsä pitäwi,
Millä kaulansa katala,
Paha waimo warjeleisi.
Flög nu Pohjolas värdinna,
Flög och ilade med snabbhet
Ifrån Ilmarinens smidja,
Flög som lärka bort till hemmet.
Börjar tänka och begrunda,
I sitt sinne öfverlägga,
Hur sin hals hon, usla qvinna,
Onda hexa, månde värja.
Jo tunsi tuhon tulewan,
Hätäpäiwän päälle saawan;
Nousi aamulla warahin,
Aiwan aika huomenessa,
Lenti Ilmarin pajahan,
Kyyhkysenä kynnykselle.
Märker ofärd henne hota,
Nödens dag förhanden vara.
Steg så upp en morgon tidigt,
Ren i dagens första gryning,
Flög till Ilmarinens smidja,
Kom, som dufva, uppå tröskeln.
Se on seppo Ilmarinen
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Mit’ olet kyyhky kynnyksellä
Aiwan aamulla warahin?”
.
”Taon kaularenkahaista
Tuolle Pohjolan akalle.”
Det var smeden Ilmarinen,
Yttrade ett ord och sade;:
”Hur är dufva du på tröskeln
Ren på morgonen så tidigt?”
Kyyhky kielellen paneksen,
Warsin wastaten sanowi:
”Tuota lienen kynnyksellä
Sanomata saattamassa;
Jopa kuu kiwestä nousi,
Päiwä pääsi kalliosta.”
Dufvan med sin tunga talar,
Fogeln så till gensvar qvittrar;
”Derför må jag stå på tröskeln,
Att dig detta budskap bringa:
Månen stigit har ur stenen,
Solen ut ur klippan sluppit.”
Siitä seppo Ilmarinen
Astuwi pajan owelle,
Katso tarkon taiwahalle,
Katso kuun kumottawaksi,
Näki päiwän paistawaksi.
Meni luoksi Wäinämöisen,
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Sinä wanha Wäinämöinen,
Laulaja iänikuinen!
Derpå smeden Ilmarinen
Går till dörren af sin smidja,
Skådar noga upp mot himlen,
Ser på fästet månen lysa,
Ser den sköna solen stråla.
Gick till gamle Wäinämöinen,
Yttrade ett ord och sade:
”O du gamle Wäinämöinen,
Du en sångare evärdlig!
345
Fennica.indd 345
17.1.2019 14:55:05
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
Käyppä kuuta katsomahan,
Päiweä tähyämähän,
Kut on nostu taiwahalle,
Entisillensä sioille.”
Kom nu att beskåda månen,
Kom att se på sköna solen,
Då de nu på fästet stigit,
Kommit till sitt förra ställe.”
Waka wanha Wäinämöinen
Itse pistihen pihalle,
Warsin päätänsä kohotti,
Katsahtawi taiwahalle;
Kuu oli nossut, päiwä päässyt,
Taiwon aurinko tawannut.
Gamle trygge Wäinämöinen
Skyndade sig ut på gården,
Lyfte genast upp sitt hufvud,
Höjde blicken emot himlen:
Månen uppå fästet stigit,
Solen hade himlen funnit.
Sillon wanha Wäinämöinen
Sai itse sanelemahan,
Sanowi sanalla tuolla,
Lausu tuolla lausehella:
”Terwe kuu kumottamasta,
Terwe kaswot näyttämästä,
Päiwä kulta koittamasta,
Aurinko ylenemästä!
Nu den gamle Wäinämöinen
Sjelf sig tager för att tala,
Höjande sin röst han säger
Och med dessa orden talar:
”Hel dig måne, att du lyser,
Att ditt anlete du viser,
Hel dig gyllne dag, som randas,
Hel dig sol, som åter uppgår”
Kuu kulta kiwestä nousit,
Päiwä kaunis kalliosta;
Nousit kullaissa käkenä,
Hopiaissa kyyhkyläisnä.
Nouse aina aamusilla
Tämän päiwänki perästä;
Aina tänne tullessasi
Tuowos täyttä terweyttä;
Siirrä saama saatawihin,
Onni onkemme nenähän,
Pyytö päähän peukalomme.
Käy nyt tiesi terwehenä,
Matkasi imantehena
Kaaruesi kaunihina;
Pääse illalla ilohon.”
Du guldmåne slapp ur stenen,
Sköna sol, du steg från klippan,
Såsom gyllne gök du uppsteg,
Höjde dig som silfver-dufva.
Så du må hvar morgon stiga
Äfven efter denna dagen,
Och hvar gång, då hit du kommer,
Må du ymnig helsa bringa,
Hopa håfvor uppå håfvor,
Föra lycka till vår metkrok,
Hemta fångst åt våra fingrar.
Vandra nu din väg med helsa,
Lägg din bana frisk till rygga.
Gör din båge skön och vacker,
Gå om aftonen till glädje.”
346
Fennica.indd 346
17.1.2019 14:55:05
�Kaheksaskolmatta Runo — Tjuguåttonde Runan
Kaheksaskolmatta Runo.
.
.
.
.
.
.
Tjuguåttonde Runan.
Waka wanha Wäinämöinen
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Nyt ois ohto otettawana,
Rahakarwa kaattawana,
Mielusasta Metsolasta,
Tarkasta Tapiolasta;
Ruuniani ruhtomasta,
Tammojani tappamasta,
Karjoani kaatamasta,
Lehmiä lewittämästä.
Gamle trygge Wäinämöinen
Sjelf till orda tog och sade:
”Nu man borde björnen fånga,461
Borde fälla gyllne djuret
Uti Metsola det ljufva,
Det vaksamma Tapiola,
Att ej Ohto mina hästar,
Mina ston om lifvet bringar,
Icke dödar mina hjordar,
Och ej korna strör kring marken.
Olin mieki miessä ennen,
Olin miessä miesten luona,
Mieslukuja tehtäissä,
Jakoja jaettaissa,
Osin päitä pantaissa.
Olin ma ohon omilla,
Tasakärsän tanhuilla,
Waan ei nyt nykysin aion.
Joko mie polonen poika
Wanhaksi waroelemma,
Epälyksin ennen muita!
Waan kuitenki, kaikitenki,
Mieleni minun tekewi,
Aiwoni ajattelewi;462
Mieli käyä metsolassa,
Metsän mettä juoakseni.
Lähen nyt miehistä metsälle,
Urohista ulkotöille;
Mielikki metsän emäntä,
Tellerwo Tapion waimo!
Kytke kiinni koiriasi,
Rakentele rakkiasi,
Kuusamisehen kujahan,
Talasehen tammisehen.
Elias Lönnrot published a Swedish
translation of a series of songs presented at the funeral fiest of a bear in
Helsingfors’ Morgonblad July 1835 (Lönnrot 1835c). There are
several
passages
which are identical
with those included
in Kalevala.
Castrén has omitted
the parallel line.
Också jag i fordna tider
Var så god som mången annan,
Då man gjorde val af männer,
Då man karlarna fördelte,
Mönstrade de bästa kämpar;
Jag då steg till björnens dörrar,
Till den platta nosens gårdar.
Nu en annan tid är inne:
Monne, arme man, jag redan
Kunnat blifva alltför gammal,
Mera tvekande än andra?
Kanske är det så, men sinnet
Lockande mig likväl bjuder
Att till Metsola nu vandra,
För att njuta af dess honung.
Så jag vandrar hän till skogen,
Går till sysslor utom huset.
Mielikki, du skogsvärdinna,
Tellervo, Tapios dotter!
Lägg nu band på dina hundar,
Ordna vackert dina valpar
I det trybevuxna tåget,
I den lilla ekträdskojan.
347
Fennica.indd 347
17.1.2019 14:55:05
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
.
Silmät silkillä sitele,
Päätä kääri palmikoilla,
Hampahat meellä hauo,
Suuwieret sulalla woilla;
Jottei haise miehen henki,
Tuuhua urohon tunti,
Tullessani tanhuille,
Jalon ohtosen owille.
Bind för björnens ögon silke,
Vira flätor om hans hufvud,
Stryk uppå hans tänder honung
Och på munnen rena smöret,
Att han icke vädrar mannen,
Icke känner andedräkten,
När jag kommer till hans gårdar,
Till den ädle Ohtos dörrar.
Ohtonen metsän omena,
Metsän kaunis källeröinen!
Kun kuulet minun tulewan,
Miehen aimo astelewan,
Kytke kynnet karwohisi,
Hampahat ikenihisi,
Jotet koske konnanana,
Liikuta lipeänänä.
Niin sie ohto pyörtelete,
Mesikämmen kääntelete,
Kuni pyy pesänsä päällä,
Hanhi hautomaisillansa.”
Vackra Ohto, skogens äpple,
Skogens sköna, runda knotter!
När du hör, att mannen nalkas,
Stolta karlen till dig träder,
Göm då klorna in i tassen,
Tänderna uti ditt tandkött,
Att de aldrig måtte såra,
Ej ens i sin vighet skada.
Så må du dig, Ohto, röra,
Så du, honungstass, dig vända,
Som i boet hjerpen rör sig,
Gåsen liggande sig vänder.”
Sillon wanha Wäinämöinen
Jo tuossa ohon tapasi,
Säteriset sängyt kaasi,
Siat kultaset kumosi;
Sanowi sanalla tuolla,
Lausu tuolla lausehella:
”Ole kiitetty jumala,
Ylistetty luoja yksin,
Kun annoit ohon osaksi,
Salon kullan saalihiksi.
Jos lähen ohon omille,
Tasakärsän tanhuille,
Pikkusilmäsen pihalle,
Katsellani kultoani;
Lyhyt on jalka, lysmä polwi
Tasakärsä talleroinen.
Sjelf den gamle Wäinämöinen
Stötte nu på sköna Ohto,
Rubbade så sidenbädden,
Slog omkull den gyllne sängen;
Höjde upp sin röst och sade,
Talade med dessa orden:
”Nu, o Gud, du lofvad vare,
Skapare allena prisad,
När du gaf mig sköna Ohto,
Gaf mig skogens guld till byte.
Träder hag för Ohtos dörrar,
Går till släta tassens gårdar,
Vandrar till plir-ögats koja,
För att der mitt guld betrakta –
Kort är foten, böjdt är knäet,
Nosen trubbig, som ett nystan.
348
Fennica.indd 348
17.1.2019 14:55:05
�Kaheksaskolmatta Runo — Tjuguåttonde Runan
Castrén has omitted
the parallel line.
.
.
.
.
.
.
.
Ohtoseni ainoseni,
Mesikämmen kaunoseni!
Elä suutu suottakana,
En minä sinua kaannut.
Itse wierit wempeleltä,
Hairahit hawun selältä,
Puhki puiset kaatiosi,
Halki paitasi hawusen;
Sykysyiset säät lipiät,
Päiwät talwiset pimiät.
Du min enda, vackra Ohto,
O min honungstass, du sköna!
Blif ej ens på skämt förtörnad,
Jag var icke den dig fällde,
Sjelf du halkade på grenen,
Snafvade på barrträdsqvisten,
Sönderslet din granrisklädnad,
Ref i tu din barrbetäckning;
Hösten är så hal och slipprig,
Höstens nätter äro mörka.
Ohtoseni ainoseni,
Mesikämmen kaunoseni!
Wiel’on maata käyäksesi,
Kangasta kawutaksesi;
Lähes nyt kuulu kulkemahan,
Metsän auwo astumahan,
Sinisukka sipsomahan,
Käymähän käpiä kenkä,
Näiltä pieniltä pihoilta,
Kapeilta käytäwiltä,
Urohisehen wäkehen,
Miehisehen joukkiohon.
Siell’ on aitta ammon tehty
Hopeaisille jaloille,
Kultasille patsahille,
Jonne wiemme wierahamme,
Kuletamme kultasemme.
Ei siellä pahoin pietä;
Sima siellä syötetähän,
Mesi nuori juotetahan.
Du min enda, vackra Ohto
O min honungstass, du sköna!
Än du måste gå en sträcka,
Måste vandra på en sandhed.
Kom berömde, börja färden,
Vandra hän du skogens stolthet,
Skrid blå-strumpa fram med snabbhet,
Stig lättfotade med brådska
Ifrån dessa trånga gårdar,
Dessa alltför smala stigar,
Till en skara utaf kämpar,
Till en talrik karla-samling.
Länge ren der stått ett visthus,
Uppå silfver-fötter timradt,
Bygdt på sköna gyllne stolpar;
Dit vår ädle gäst vi leda,
Föra in vår gyllne främling.
Illa blir han der ej fägnad,
Honung får han till att äta,
Får det färska mjöd att dricka.
Lähe nyt tästä kun lähetki,
Tästä pienestä pesästä,
Risusilta pääaloilta,
Hawusilta wuotehilta,463
Punasille polstarille,
Sängylle säteriselle,
Alla kuulun kurkihirren,
Kom nu, såsom ock du kommer,
Ifrån detta trånga näste,
Öfvergif din bädd af granris,
Lägg dig uppå röda bolster,
Uppå mjuka siden-bädden,
Under åsen den berömda,
Under takets vackra fogning.
349
Fennica.indd 349
17.1.2019 14:55:05
�Fennica: Kalevala
Unnecessary question mark.
.
.
.
.
.
.
.
Alla kaunihin katoksen.
Niin sä luikkahos lumella,
Kuni lumme lammikolla;
Niin sä haihaos hawulla,
Kuni oksalla orawa.”
Siitä wanha Wäinämöinen
Astu soitellen ahoja,
Kangasta kajahutellen,
Jalon ohtosen keralla.
Itse soitteli somasti,
Kajahutti kaunihisti,
Wiiesti weräjän suulla,
Kolmasti kotimäellä.
Jo soitto tupahan kuulu,
Kajahus katoksen alle.
Och nu vandrar Wäinämöinen
Under spel i svedjelunder,
Under hornets ljud på fältet,
Vandrar med den ädle Ohto.
Sjelf han spelar skönt och skickligt,
Låter hornet herrligt ljuda,
Blåste gånger fem för porten,
Blåste tre på hemmets kullar.
Ljudet hördes in i stugan,
Skallade inunder åsen.
Niin wäki tuwassa wirkki,
Kansa kaunis wieretteli:
”Kuulkootes tätä kumua,
Salon soittajan sanoja,
Käpylinnun kälkytystä,
Metsän piian pillin ääntä.”
Folket talade i stugan,
Så den sköna skaran sade:
”Hören ljudet nu derute,
Som från jägarhornet skallar,
Hören kotte-fogelns läte,
Hören Tapio-tärnans pipa!”
Wäki pistihen pihalle,
Kansa kaunis kartanolle:
”Mesiänkö metsä anto,
Ilweksenkö maan isäntä,
Koska laulaen tuletta,
Hyreksien hiihtelettä?”
Folket hastade ur stugan,
Sköna skaran sprang på gården?464
”Gaf ett honungsdjur er skogen,
Gaf ett lodjur skogens herre,
Då med sång I återkommen,
Skriden jublande på skidor?”
Waka wanha Wäinämöinen
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Sanomiks’ on saukko saatu,
Wirsiksi jumalan wilja,
Sillä laulaen tulemma,
Hyreksien hiihtelemmä.
Eikä saukko saatukkana,
Eikä saukko, eikä ilwes,
Itse on kuulu kulkemassa,
Salon auo astumassa,
Gamle trygge Wäinämöinen
Sjelf till orda tog och sade:
”Oss en utter är till talets,
Är till sångens ämne gifven;
Derföre med glam vi komma,
Jublande på skidor nalkas.
Men det är dock ej en utter,
Ej en utter, ej ett lodjur;
Sjelf den frejdade här vandrar,
Skogens dimma hit nu sväfvar,
Rör dig uppå fältets drifvor,
Som ett näckrosblad på böljan,
Sväfva öfver skogens ruskor,
Som på qvisten ekorn sväfvar.”
350
Fennica.indd 350
17.1.2019 14:55:06
�Kaheksaskolmatta Runo — Tjuguåttonde Runan
.
Waalumassa metsän waahti,
Werkahousu wieremässä.
Terwetän jumala tänne,
Näille pienille pihoille,
Kapehille kartanoille,
.
Piikojen pitämämaille,
Waimojen wanuttamille.
Kun lienee wihattu wieras,
Owi kiinni otto’ote;
Waan kun lienee suotu wieras,
.
Owi awoinna pitööte.”
.
.
.
.
.
Skogens fradga hitåt rinner,
Ohto nalkas svept i kläde.
Nu med Gud jag helsar eder
Här på dessa trånga gårdar,
Dessa alltför smala vägar,
Gångar trampade af tärnor,
Jemnade af gårdens qvinnor.
Mindre kär kanske är gästen,
Må man husets dörr då sluta,
Men är gästen efterlängtad,
Så må dörren hållas öppen.”
Wäki wastaten sanowi,
Kansa kaunis wieretteli:
”Ole kiitetty jumala,
Ylistetty luoja yksin,
Kun annoit ohon osaksi,
Salon kullan saatawaksi.
Terwe nyt tänne tultuasi,
Mesikämmen käytyäsi,
Näille pienille pihoille,
Kapehille käytäwille!
Tuota toiwoin tuon ikäni,
Katsoin kaiken kaswinaian,
Saawaksi salon hopian,
Metsän kullan kulkewaksi,
Näille pienille pihoille,
Kapehille käytäwille;
Soiwaksi Tapion torwen,
Metsän pillin piukowaksi.
Toiwoin kun hyweä wuotta,
Katsoin kun kaunista keseä,
Niinkun suksi uutta lunta,
Janhus hankea jaloa,
Neiti miestä mieluhista,
Punaposki puolisoa.
Folket svarade och sade,
Så den sköna skaran talte;
”Nu, o Gud, du lofvad vare,
Skapare allena prisad,
Då du gaf den sköna Ohto,
Skänkte skogens guld till byte.
Hell dig Ohto, du som kommit,
Hell dig honungstass, som vandrat
Hit till dessa trånga gårdar,
Dessa alltför smala gångar.
All min lifstid har jag längtat,
Väntat all min blomningsålder,
Att dock skogens silfver komme,
Skogens guld sig skulle närma
Hit till dessa trånga gårdar,
Dessa alltför smala gångar,
Att jag hörde Tapio-hornet,
Hörde skogens pipa ljuda.
Detta har jag städse väntat,
Som ett bördigt år man väntar,
Såsom skidan väntar drifvor,
Längtar efter präktig skara,
Och som flickan väntar fästman,
Den rödkindade en make.
Illat istuin ikkunassa,
Aamut aitan partahalla,
Kuukauet kujaisten suussa,
Aftnarna jag satt i fönstret,
Morgnarna på visthus-trappan,
Månaderna invid tåget,
351
Fennica.indd 351
17.1.2019 14:55:06
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
Talwikauet tanhuilla.
Lumet seisoin tanteriksi;
Tanteret suliksi maiksi,
Sulat maat somerikoiksi,
Somerikot hiesukoiksi,
Hiesukot wihottawiksi.”
Vintrarna på fähusbacken.
Der jag stod, tills snön förhårdnat,
Tills den hårda snön blef uppsmält,
Marken bar och höljd med sandgrus,
Gruset öfvertäckt med mylla,
Myllan grönskande af nygräs.”
Siitä wanha Wäinämöinen
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Onko miestä ottamahan,
Urosta utelemahan,
Metsolasta saahessani,
Tultua Tapiolasta?”
Derpå gamle Wäinämöinen
Sjelf till orda tog och sade:
”Finns här ingen man, som mottar,
Ingen kämpe, som välkomnar,
När från Metsola jag kommer,
Vänder hem från Tapios boning?”
Wäki wastaten sanowi,
Kansa kaunis wieretteli:
”Ompa miestä ottamassa,
Urosta utelemansa,
Metsolasta saatuasi,
Tultua Tapiolasta;
Jo on wiikon juomat pantu,
Saatu otraset oluet,
Tulewalle wierahalle,
Saawalle käkeäwälle.”
Folket svarade och sade,
Så den sköna skaran talte;
”Nog här finnas män, som motta,
Finnas kämpar som välkomna,
När från Metsola du kommer,
Vänder hem från Tapios boning.
Länge brygd har drycken varit,
Ölet redan länge färdigt
För den främling, som nu kommer,
För den gäst, som till oss nalkas.”
.
Siitä wanha Wäinämöinen
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Minne nyt wiemmä wierahamme,
Kuletamma kultasemme,
Näiltä pieniltä pihoilta,
.
Kapehilta kartanoilta?”
.
Derpå gamle Wäinämöinen
Sjelf till orda tog och sade:
”Hvart skall främlingen nu föras,
Hvart den gyllne gästen ledas
Ifrån dessa trånga gårdar,
Dessa alltför smala gångar?”
Folket svarade och sade,
Så den sköna skaran talte:
”Dit må främlingen nu föras,
Dit må gyllne gästen ledas,
Uti stugan, gjord af tallar,
Uti huset, bygdt af furu,
Under åsen, den berömda,
Under takets vackra fogning.”
Wäki wastaten sanowi,
Kansa kaunis wieretteli:
”Tuonne wiettä wierahanne,
Kuletatta kultasenne,
Petäjäisehen pesähän,
Honkasehen huonehesen,
Alle kuulun kurkihirren,
Alle kaunihin katoksen.”
352
Fennica.indd 352
17.1.2019 14:55:06
�Kaheksaskolmatta Runo — Tjuguåttonde Runan
.
.
.
.
.
.
Siitä wanha Wäinämöinen
Itse wirkki, noin saneli:
”Ohtoseni ainoseni,
Mesikämmen kaunoseni!
Wiel’ on maata käyäksesi,
Astuaksesi ahoa.
Lähes nyt kulta kulkemahan,
Hopia waeltamahan,
Kulleista kujoa myöten,
Hopiaista tietä myöten,
Petäjäisehen pesähän,
Huonehesen honkasehen,
Alle kuulun kurkihirren,
Alle kaunihin katoksen.
Derpå gamle Wäinämöinen
Sjelf till orda tog och sade:
”Du min enda, vackra Ohto,
O min honungstass, du sköna!
Allt ännu du måste vandra,
Måste färdas fram i lunden.
Gif, mitt guld, dig nu på färden,
Tåga fram, mitt vackra silfver,
Vandra genom gyllne tåget,
Gå längsefter silfver-spången,
Träd i stugan, gjord af tallar,
Uti huset, bygdt af furu,
Under åsen, den berömda,
Under takets vackra fogning.
Waro’ote waimo rukat,
Kun ei karja kammostuisi,
Pieni wilja wimmastuisi,
Wikoisi emännän wilja,
Tullessa ohon tuwille,
Karwaturwan tungetessa,
Käyessä nenän nykerän.
Sen nu till I stackars qvinnor,
Att ej driften må förskräckas,
Klena hjorden ej förfäras
Ej värdinnans boskap skadas,
När till stugan Ohto kommer,
När det skäggbetäckta trynet,
Platta nosen sticker in sig.
Pois nyt poiat porstuasta,
Piiat pihtipuolisista,
Uron tullessa tupahan,
Astuessa aimo miehen.
Gossar, gifven rum i förstun,
Stån ej flickor framför dörren,
När till stugan hjelten träder,
När den stolta mannen kommer.
Ellös nyt piikoja pelätkö,
Ellös waimoja warotko,
Sylttysukkia suretko,
Peittopäitä peljästykö;
Mi on akkoja tuwassa,
Ne on kaikki karsinahan,
Miehen tullessa tupahan,
Astuessa aika poian.
Bry dig ej om våra flickor,
Frukta ej för våra qvinnor,
Räds ej för de mössbetäckta,
De om hasen strumpbeklädda.
Allt hvad qvinna är i stugan,
Må nu längst i vrån sig draga,
När i stugan mannen träder,
När den stolta karlen kommer.
Terwe tännekki jumala,
Tänne pienehen pesähän,
Matalaisehen majahan,
.
Frid du Gud ock hit förläna,
Hit i denna ringa stuga,
Uti denna låga hydda,
353
Fennica.indd 353
17.1.2019 14:55:06
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
Alle kuulun kurkihirren,
Alle kaunihin katoksen;
Mihen nyt liitän lintuseni,
Kulettelen kultaseni?”
Under åsen den berömda,
Under takets vackra fogning.
Hvart skall nu mitt guld jag föra,
Hvar min lilla fogel ställa?”
Wäki wastaten sanowi,
Kansa kaunis wieretteli:
”Terwe tänne tultuasi,
Mesikämmen käytyäsi,
Tänne pienehen pesähän,
Matalaisehen majahan,
Alle kuulun kurkihirren,
Alle kaunihin katoksen!
Tuohon liitä lintusesi,
Kulettele kultasesi,
Petäjäisen pienan päähän,
Rahin rautasen nenähän.”
Folket svarade och sade,
Så den sköna skaran talte:
”Hell ock dig, som hit har kommit,
Hell dig honungstass, som stigit
Uti denna ringa stuga,
Uti denna låga hydda,
Under åsen den berömda,
Under takets vackra fogning!
Dit må nu ditt guld du föra,
Ställa der din lilla fogel,
Invid hörnet af en jernbänk,
Vid den fasta plankans ända.”
”Ohtoseni ainoseni,
Mesikämmen kaunoseni.
Jo nyt on tullut turkin tunti,
Karwasi katsantoaika.
El’ oo ohto milläkänä;
Ei sua pahoin pietä,
Ei anneta karwojasi
Herjojen hetaleiksi,
Wallatonten waattehiksi.”
Du min enda, vackra Ohto,
O min honungstass, du sköna!
Nu din pels man måste skåda,
Vackra håret undersöka;
Var dock icke alls bekymrad,
Illa skall man dig ej hålla,
Skall ditt ludna skinn ej gifva
Att hos usla männer vräkas,
Att bepryda ringa karlar.”
.
Siitä wanha Wäinämöinen
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Minne nyt wiemmä wierahamme,
Käwiämme käyttelemmä,
Rahin rautasen nenästä,
.
Päästä pitkän pintalauan?”
Derpå gamle Wäinämöinen
Sjelf till orda tog och sade:
”Hvart må sen vår gäst vi föra,
Hvart ledsaga vandringsmannen
Från det långa jernbänks hörnet,
Från den fasta plankans ända?”
Folket svarade och sade,
Så den sköna skaran talte:
”Dit må nu din gäst du föra,
Vandringsmannen dit ledsaga,
Wäki wastaten sanowi,
Kansa kaunis wieretteli,
”Tuohon wienet wierahasi,
Kulettanet kultasesi,
354
Fennica.indd 354
17.1.2019 14:55:06
�Kaheksaskolmatta Runo — Tjuguåttonde Runan
.
.
.
.
Till förgyllda koppar-kärlet,
Grytan med sin koppar-botten.
Länge grytan stått på elden,
Koppar-sidan invid lågan;
Länge ren har vattnet väntat –
Vattnet hemtades från fjerran,
Togs ur vasslesöta källan,
Den till brädden fyllda brunnen.
Saltet ifrån fjerran söktes,
Från de djupa sund i Tyskland,
Roddes hit igenom saltsund,
Lastades så ut ur skeppet.
Veden har man fällt i skogen,
Huggit längesen i öknen,
Hemtat hit från Tuomivaara,
Släpat ifrån höga kullar.
Elden har från himlen fallit,
Ilat ned från himla-midten,
Ofvan från de åtta himlar,
Från den nionde bland rymder.”
Kuparihin kullittuhun,
Waskipohjahan patahan.
Jo on paat tulelle pantu,
Waskilaiat walkialle;
Wiikon on wetoset tuotu,
Tuotu weet tuonnempata,
Herasesta hettehestä,
Läikkywästä lähtehestä;
Suolat kaukoa katsottu
Saksan salmilta sywiltä,
Souttu suolasalmen kautta,
Laiwan päältä laskettuna.
Puut on puituna salosta,
Ammon aikana hakattu,
Tuotu tuomiwaaran päältä,
Kuletettu kumpuloilta;
Tuli tullut taiwosesta,
Tullut taiwahan nawalta,
Päältä taiwahan kaheksan,
Ilmalta yheksänneltä.”
.
Derpå gamle Wäinämöinen
Sjelf till orda tog och sade:
”Du min enda, vackra Ohto,
O min honungstass, du sköna!
Allt ännu du måste vandra,
Måste gå ett litet stycke.
Börja frejdade nu färden,
Skrid nu fram du gamle kämpe
Från det långa jernbänks hörnet,
Från den fasta plankans ända,
Till förgyllda koppar-kärlet,
Grytan med sin koppar-botten.”
Sillon wanha Wäinämöinen
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Ohtoseni ainoseni,
Mesikämmen kaunoseni!
Wiel’ on maata käyäksesi,
.
Polku poimetellaksesi.
Lähes nyt kuulu kulkemahan,
Mies wanha waeltamahan,
Päästä pitkän pintalauan,
Rahin rautasen nenästä,
.
Kuparihin kullittuhun,
Waskipohjahan patahan.”
.
Fräsande hörs grytan koka,
Med det färska köttet uppfylld,
Kokar trenne hela nätter,
Kokar lika många dagar.
Pata kiehu paukutteli
Täynnä uusia lihoja,
Kokonaista kolme yötä,
Saman werran päiwiäki.
355
Fennica.indd 355
17.1.2019 14:55:06
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
Siitä wanha Wäinämöinen,
Kun oli keitto keitettynä,
Saatu kattilat tulelta,
Waskilaiat walkialta,
Sanowi sanalla tuolla,
Lausu tuolla lausehella:
”Minne nyt liitän lintuseni,
Kulettelen kultaseni,
Kuparista kullitusta,
Waskipohjasta paasta?”
Sen nu köttet blifvit kokadt,
Kittlarna från elden tagna,
Kopparsidorna från lågan,
Gamle trygge Wäinämöinen
Höjde upp sin röst och sade,
Talade med dessa orden:
”Hvart skall nu mitt guld jag föra,
Hvart min lilla fogel bringa
Från förgyllda koppar-kärlet,
Grytan med sin koppar-botten?”
Wäki wastaten sanowi,
Kansa kaunis wieretteli:
”Tuohon liitä lintusesi,
Kulettele kultasesi,
Kupin kultasen kuwulle,
Wain waskisen waralle,
Petäjäisen pöyän päähän.
Petäjäiset tääll’ on pöyät,
Wait pöyällä wasesta,
Kupit kullasta siwulla,
Lusikkaiset hopiasta.
Sihen liitä lintusesi,
Kulettele kultasesi,
Simoa sirettämähän,
Olosta ottamahan.”
Folket svarade och sade,
Så den sköna skaran talte:
”Dit må nu ditt guld du föra,
Gyllne fogeln må du bringa
Inuti den gyllne koppen,
Inom koppar-fatets bräddar,
Fram på vackra furu-bordet.
Borden äro här af furu,
Fat af koppar stå på borden
Och vid faten äro satta
Gyllne koppar, silfver-skedar.
Dit må nu ditt guld du föra,
Der din lilla fogel ställa,
Att med mjöd den får sig mätta,
Får af goda ölet dricka.”
Siitä wanha Wäinämöinen
Itse wirkki, noin nimesi:
”Ohtoseni lintuseni,
Mesikämmen kääröseni!
Wiel’ on matka käyäksesi,
Retki reiahellaksesi.
Lähes nyt kulta kulkemahan,
Rahan armas astumahan,
Kuparista kullitusta,
Waskipohjasta paasta,
Wain waskisen waralle,
Kupin kultasen kuwulle
Petäjäisen pöyän päähän.”
Derpå gamle Wäinämöinen
Sjelf till orda tog och sade:
”Ohto, du min lilla fogel,
O min honungstass, du sköna!
Allt ännu du måste vandra,
Måste gå ett litet stycke,
Kom mitt guld och börja färden,
Skrid nu fram, du gyllne Ohto,
Från förgyllda koppar-kärlet,
Grytan med sin koppar-sida
Inuti den gyllne koppen,
Inom koppar-fatets bräddar,
Fram på bordet utaf furu.”
356
Fennica.indd 356
17.1.2019 14:55:06
�Kaheksaskolmatta Runo — Tjuguåttonde Runan
.
.
.
.
.
.
.
.
Siitä wanha Wäinämöinen,
Kun oli kupit kukkusilla,
Wait warpalaitehilla,
Itse wirkki, noin nimesi:
”Metsolan metinen muori,
Metsän kultanen kuningas,
Tellerwo Tapion neiti,
Metsän piika pikkarainen!
Tule nyt häihin härkösesi,
Pitkäwillasi pitohin.
Nyt on kystä kyllin syöä,
Kyllin syöä, kyllin juoa,
Kyllin itsessä piteä,
Kyllin antoa kylälle.”
Rågade nu kärlen stodo,
Faten upp till brädden fyllda.
Derpå gamle Wäinämöinen
Sjelf till orda tog och sade:
”Skogens honungsrika moder
O du skogens gyllne konung,
Tellervo, du Tapios jungfru,
Skogens lilla, sköna tärna!
Kommen nu till Ohtos bröllop,
Till det långa hårets högtid.
Ymnigt finns här till att äta,
Till att äta, till att dricka,
Att för egen del behålla
Och att dela ut i byen.”
Wäki tuossa noin sanowi,
Kansa kaunis wieretteli:
”Miss’ on ohto syntynynnä,
Harwakarwa kaswanunna,
Mistä käyty källeröinen,
Saatuna sinisaparo?
Lietkö saanut saunatieltä,
Kaiwotieltä kaatanunna?”
Dervid folket tog till orda,
Så den sköna skaran talte:
”Hvarest föddes sköna Ohto,
Hvarest växte glesa håret,
Hvadan är den trinda hemtad,
Hvar den blåa svansen funnen?
Monne väl på badstu-vägen,
Eller uppå brunnets gångstig?”
Sillon wanha Wäinämöinen
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Ei ohto olilla synny,
Eikä riihiruumenilla;
Tuoll’ on ohto syntynynnä,
Harwakarwa kaswanunna,
Luona kuun, tykönä päiwän,
Otawaisen olkapäillä,
Seitsentähtisen selällä.
Ukko kultanen kuningas,
Mies on wanha taiwahinen,
Wisko willasen wesille,
Laski karwan lainehille.
Tuota tuuli tuuwitteli,
Ilma lieto liikutteli,
Ween henki heilutteli,
Gamle trygge Wäinämöinen
Sjelf till orda tog och sade:
”Ohto föds ej uppå halmen,
Ej på båset invid rian,
Der den ädla Ohto föddes,
Der det glesa håret växte,
Nära månen, invid solen,
Uppå karlavagnens axlar,
På den stora björnens skuldra.
Ukko himlens gyllne konung,
Gamle mannen upp i höjden,
Kastar litet ull på vattnet,
Blott ett hårstrå uppå böljan.
Detta vaggades af vinden,
Skakades af vädrets flägtar,
Gungades af vattnets imma,
357
Fennica.indd 357
17.1.2019 14:55:06
�Fennica: Kalevala
Aalto rannalle ajeli,
Rannalle salon simasen,
Nenähän metisen niemen.
.
.
.
.
.
.
.
Fördes så af hafvets bölja
Hän till blomster-holmens stränder,
Till den honungsrika udden.
Mielikki metsän emäntä,
Tapiolan tarkka waimo,
Juoksi polwesta merehen,
Wyölapasta lainehesen,
Koppo kuontalon wesiltä,
Willat hienot lainehilta.
Liinoissansa liikutteli,
Helmoissansa heilutteli;
Siitä liitti lintusensa,
Kuletteli kultasensa,
Hopiaisehen wasuhun,
Kultasehen kätkyehen;
Nostatti kapalonuorat,
Lapsen korkian kapalon,
Oksalle olowimmalle,
Lehwälle leweimmälle.
Mielikki, den väna skogsfrun,
Tapiolas trägna qvinna
Sprang i hafvet upp till knäna,
Sprang i böljan intill gördeln.
Ryckte håret upp från vattnet,
Fina ullen ifrån böljan,
Vaggade uti sitt sköte,
Rörde om i sina kläder.
Sedan förde hon sin fogel,
Lade ned sin gyllne älskling
I en liten korg af silfver,
I en vacker gyllne vagga.
Fästade så lindans bindlar,
Band det stora barnets vagga
Vid den största qvist af trädet,
Vid den lummigaste grenen.
Tuuwitteli tuttuansa,
Liikutteli lempiänsä,
Kätkyessä kultasessa,
Hihnoissa hopeisissa,
Alla kuusen kukkalatwan,
Kukkalatwan, kultalehwän.
Siinä ohtosen sukesi,
Harwakarwan kaswatteli,
Juuressa nyrynärien,
Luona karkian karahkan,
Wieressä metisen wiian,
Syämessä salon sinisen.
Nu sin vän hon troget vaggar,
Gungar omsorgsfullt sin älskling
I den vackra gyllne vaggan,
Som på silfver-remmar hängde,
Under granens blomsterkrona,
Blomsterkrona, gyllne grenar.
Der hon vårdade sin Ohto,
Fostrade det glesa håret
Invid låga granars rötter,
I en liten, nödväxt tallskog,
Ibland honungsrika buskar,
I den dunkla ökenskogen.
Wiel’ on hampahat haussa,
Kynnet kaikki kaiwoksessa;
Mielikki metsän emäntä,
Tapiolan tarkka waimo,
Läksi hammasta hakuhan,
Kynsiä kyselemähän,
Ännu saknar Ohto tänder,
Ännu fela klor för björnen.
Mielikki den väna skogsfrun,
Tapiolas trägna qvinna,
Sjelf hon går att söka tänder,
Söka klor till björnens tassar.
358
Fennica.indd 358
17.1.2019 14:55:06
�Kaheksaskolmatta Runo — Tjuguåttonde Runan
.
.
.
.
.
.
.
.
Jokasilta juurikoilta,
Kaskikannoilta kowilta,
Mäen keltaköykämiltä,
Kanarwilta kaswawilta.
Honka kaswo kankahalla,
Kuusi kummussa yleni,
Hongassa hopiaoksa,
Kuusosessa kultaoksa,
Ne kawo käsin tawotti,
Niistä kynsiä kyhäsi,
Ikeniä istutteli.
Tuwan tuomisen rakenti,
Laitti huonehen hawusen,
Käski maata talwikauen,
Asua ajat pahimmat,
Ilman soita soutamatta,
Wiitoja witasematta,
Kangasta kapuamatta,
Ahowiertä astumatta.
Sielt’ on saatuna hopia,
Kultamme kuletettuna.”
Letade bland hårda stammar,
Sökte inbland svedda stubbar,
Uppå fältets gröna hymplar,
På de ljungbevuxna hedar.
Växte så en tall på heden,
Reste sig en gran på kullen,
Fanns en silfverqvist i tallen,
Fanns en gyllne gren i granen.
Kave dem med handen ryckte,
Gjorde klor af dem åt Ohto,
Bildade åt björnen tänder.
Byggde så af hägg en stuga,
Fogade af barr en boning,
Bad der björnen bo om vintern,
Hvila sig den värsta tiden
Och ej genomvada kärren,
Icke stryka genom skogen,
Vandra irrande på heden,
Flacka kring de öppna fälten.
Derifrån kom nu vårt silfver,
Hemtades den gyllne gästen.”
Wäki nuori noin sanowi,
Wäki wanha wieretteli:
”Mitä tehen metsä mielty,
Kuta tehen korpi kostu,
Ihastu salon isäntä,
Taipu ainonen Tapio?
Oliko keihon keksimistä,
Eli ampujan aloa?”
Unga skaran tog till orda
Och det gamla folket talte:
”Hur blef skogen dock så nådig,
Öknen denna gång så gifmild,
Hur bevektes skogens herre,
Blidkades den gode Tapio?
Monn med spjutet Ohto fälldes,
Eller dignade för skottet?”
Waka wanha Wäinämöinen
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Hywin meiän metsä mielty,
Hywin meiän korpi kostu,
Ihastu salon isäntä,
Taipu ainonen Tapio.
Mielikki metsän emäntä,
Tellerwo Tapion waimo,
Heitti kylmille kotinsa,
Gamle trygge Wäinämöinen
Sjelf till orda tog och sade:
”Skogen var oss ganska nådig,
Ökenskogen ganska gifmild,
Lätt bevektes skogens herre,
Blidkades den gode Tapio.
Mielikki, den väna skogsfrun,
Tellervo, Tapios dotter,
Lemnade sitt hemvist öde,
359
Fennica.indd 359
17.1.2019 14:55:06
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
Asunmaansa autiaksi,
Läksi tietä neuomahan,
Rastia rakentamahan,
Tien wieriä wiittomahan,
Matkoa opastamahan.
Weisti pilkat pitkin maita,
Rasti waarohin rakoja,
Tuli kullan muuttelohon,
Hopian wajehtelohon.
Ei ollut keihon keksimistä,
Eikä ampujan aloa,
Itse wieri wempeleltä,
Horjahti hawun selältä,
Puhki kultasen kupunsa,
Halki marjasen mahansa;
Risut rikko rintapäänsä,
Hawut watsansa hajotti.”
Öfvergaf sitt boningsställe,
Hastade att visa vägen,
Gick att hugga vägamärken,
Fästa stakar invid vägen,
Att den rätta kosan lära.
Uthögg märken genom skogen,
Ristade i bergen skåror,
Var beredd sitt guld att byta,
Ta vårt silfver, ge sitt eget.
Ohto fälldes ej med spjutet,
Dignade ej ned för skottet;
Sjelf han halkade från grenen,
Snafvade från barrträds-qvisten,
Föll och gyllne kräfvan sprängdes,
Bäruppfyllda buken klyfdes,
Bröstet sönderslets mot ruskor,
Buken refs af barrträds-qvistar.”
”Ohtoseni ainoseni,
Mesikämmen kaunoseni!
Jo nyt on tässä luien luske,
Luien luske, päien pauke,
Kowa hammasten kolina.
Otan nenän oholtani,
Wainun tuntemattomaksi;
Otan korwan oholtani,
Korwan kuulemattomaksi;
Otan silmän oholtani,
Silmän näkemättömäksi.”
”Du min enda, vackra Ohto,
O min honungstass, du sköna!
Nu är benens gny förhanden,
Benens gny och skallens läte,
Häftigt skallra dina tänder.
Näsan tog jag nu af Ohto,
Ingen lukt han mera känner,
Örat tog jag nu af Ohto,
Intet ljud han mer förnimmer,
Sist jag ögat tar af Ohto,
Ögat ser nu aldrig mera.”
Siitä wanha Wäinämöinen
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Sen nyt mieheksi sanoisin,
Urohoksi arweleisin,
Joka umpiluut lukisi,
Sarjahampahat sanoisi,
Alla luisten polwiensa,
Rautasten rusamiensa.”
Derpå gamle Wäinämöinen
Sjelf till orda tog och sade:
”Den en karl jag skulle nämna,
Skulle för en hjelte hålla,
Hvilken björnens tänder löste,
Toge bort de fasta betar,
Ryckte ut dem med sin jernhand,
Stödd med knät mot björnens skalle.”
360
Fennica.indd 360
17.1.2019 14:55:06
�Kaheksaskolmatta Runo — Tjuguåttonde Runan
.
.
.
.
.
.
.
Itse umpiluut lukewi
Sarjahampahat sanowi,
Alla luisten polwiensa,
Rautasten rusamiensa.
Sjelf han björnens tänder löser,
Tager bort de fasta betar,
Rycker ut dem med sin jernhand,
Stödd med knät mot björnens skalle.
Otti hampahat oholta,
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Ohtonen metsän omena,
Metsän kaunis källeröinen!
Wiel’ on maata käyäksesi,
Saloa sawotaksesi.
Lähe nyt kuulu kulkemahan,
Rahan armas astumahan,
Tästä pienestä pesästä,
Matalaisesta majasta;
Tukela on tuwassa olla,
Läyli lasten lämpimessä.
Tog så tänderna af Ohto,
Yttrade ett ord och sade:
”Vackra Ohto, skogens äpple,
Skogens sköna, runda knotter!
Än du måste gå ett stycke,
Måste vandra uti öknen;
Kom, berömde, börja färden,
Tåga hän, du gyllne Ohto,
Ifrån denna ringa boning,
Ifrån denna låga hydda;
Svårt det blir att bo i stugan,
Ledsamt att i värmen vistas.
Tästä tänne tie menewi,
Rata uusi urkenewi,
Wasten warwikkomäkeä,
Kohti wuorta korkiata,
Petäjähän pienosehen,
Honkahan hawusatahan;
Hywä siin’ on ollaksesi,
Armas aikaellaksesi;
Sihen tuuli turwan tuopi,
Aalto ahwenen ajawi;
Siwullais on siikasaari,
Luonasi lohiapajas.
Sano täältä saatuasi,
Metsolahan mentyäsi:
Ei siellä pahoin pietty
Urohoisessa mäessä,
Miehisessä joukkiossa;
Sima siellä syötettihin,
Mesi nuori juotettihin,
Oluet ositettihin.”
Här vår väg nu tar sin början,
Här begynnas nya stigar,
Som åt skogbevuxna kullen,
Åt det höga berget leda,
Leda till en liten fura,
Till en tall med hundra qvistar;
Godt för dig är der att vistas,
Ljuft du der förnöter tiden.
Karpen jagas dit af vinden,
Abborn förs till dig af vågen,
Vid din sida är en sik-ö,
Tätt invid dig fångas laxen.
Säg när hem du återkommit,
Vändt till Metsola tillbaka:
Illa blef jag der ej fägnad,
Uti denna karla-samling,
Denna skara utaf kämpar;
Honung gaf man mig att äta
Och till dryck blef färska mjödet,
Blef det goda ölet framlagdt.”
361
Fennica.indd 361
17.1.2019 14:55:06
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
.
Waka wanha Wäinämöinen
Jo tuosta tuli kotihin;
Wäki nuori noin sanowi,
Kansa kaunis lausutteli:
”Minne nyt saatit saalihisi,
Ehätit erän wähäsi?
Lienet jäälle jättänynnä,
Uhkuhun upottanunna,
Eli suohon sortanunna,
Kankahasen kuiwanunna?”
Gamle trygge Wäinämöinen
Nu till hemmet återvände;
Unga folket tog till orda,
Så den sköna skaran sporde:
”Säg, hvart förde du väl fångsten,
Bragte nu din ringa andel?
Lemnade kanske på isen
Dränkte ibland snö och vatten,
Tryckte in i sanka kärret,
Eller gräfde ned i heden.”
Waka wanha Wäinämöinen
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Oisin jäälle jättänynnä,
Uhkuhun upottanunna,
Siinä koirat siirteleisi,
Linnut liiat peitteleisi;
Oisin suohon sortanunna,
Kaiwanunna kankahasen,
Siinä toukat turmeleisi,
Söisit mustat muurahaiset.
Empä jäälle jättänynnä,
Uhkuhun upottanunna,
Enkä suohon sortanunna,
Kankahasen kaiwanunna;
Tuonne saatin saalihini,
Ehätin erän wähäni,
Kultakunnahan kukulle,
Waskiharjun hartialle;
Panin puuhun puhtahasen,
Honkahan hawusatahan,
Oksille olowimmille,
Lehwille leweimmille,
Ikenin itähän iskein,
Silmin luoen luotehesen,
Kaltoin kaarnapohjasehen;
En latwahan laskenunna,
Siinä tuuli turmelisi,
Ahawa pahoin panisi.”
Gamle trygge Wäinämöinen
Yttrade ett ord och sade:
”Om jag uppå isen lemnat,
Dränkt mitt byte uti sörjan,
Skulle det af hundar rubbas,
Utaf luftens foglar sudlas;
Hade jag det sänkt i kärret,
Eller nedgräft uti heden,
Skulle det af maskar skadas,
Täras utaf svarta myror.
Ej jag lemnade på isen,
Dränkte bytet ej i sörjan,
Tryckte icke in i kärret,
Grof ej heller ned i heden.
Dit min fångst jag beledsagat,
Bringat dit min ringa andel,
Högst uppå den gyllne kullen,
Uppå koppar-åsens skuldra,
Uti helga trädets krona,
I en gran med hundra qvistar,
På den största ibland grenar,
På den yfvigaste qvisten.
Tänderna jag ställt åt öster,
Ögonen åt vester riktat,
Vändt dem litet emot norden.
Lade ej för högt i toppen,
Skulle der af stormen skadas,
Utaf vårens vind förderfvas.”
362
Fennica.indd 362
17.1.2019 14:55:06
�Kaheksaskolmatta Runo — Tjuguåttonde Runan
.
.
.
.
Siitä wanha Wäinämöinen
Itse tuon sanoiksi saatti:
”Anna toisteki jumala,
Wastaki wakainen luoja
Näin näissä elettäwäksi,
Toiste laulaeltawaksi
Näissä häissä pyylypojan,
Pihlajattaren pioissa,
Tuomettaren juomingissa.
Anna wastaki jumala,
Toisteki totinen luoja
Rastia rakettawiksi,
Puita pilkoteltawiksi
Urohoisessa wäessä,
Miehisessä joukkiossa.
Derpå gamle Wäinämöinen
Sjelf till orda tog och sade:
”Gif, o Gud, ock hädanefter,
Unna Skapare, du sanne,
Att på sådant sätt man lefver,
Att på detta vis man jublar
Vid skogmannens stora bröllop,
Vid skognymfens glada högtid!
Anna wastaki jumala,
Toisteki totinen luoja
Soiwaksi Tapion pillin,
Metsän pillin piukowaksi
Näillä pienillä pihoilla,
Kapehille käytäwillä.”
Gif, o Gud, ock hädanefter,
Unna Skapare, du sanne,
Att Tapios pipa ljuder,
Att man skogens pipa hörer
Uppå dessa trånga gårdar,
Dessa alltför smala stigar!”
Gif, o Gud, ock hädanefter,
Unna Skapare, du sanne,
Att i skogen vägen stakas,
Märken skäras uti träden
För vårt goda jägarfölje,
För vår stora kämpa-skara!
363
Fennica.indd 363
17.1.2019 14:55:06
�Fennica: Kalevala
E.A. Ingman has
published a Swedish translation of
the 29th song in
Helsingfors Morgonblad 17/1836. In
this edition, only
the diverging passages of Ingman’s
translation
have
been indicated.
Ingman 1836: ädle.
Ingman 1836: Tänker i sitt sinne detta.
Ingman 1836: Här
uppå vår trånga
gårdsplan, / Uppå
dessa smala stigar, /
Men min kantele är
borta, / Bort för evigt
for min glädje (lines
5−8).
Castrén has omitted two lines which
Lönnrot has given
twice.
Ingman 1836: ädle.
Ingman 1836: smidja.
Ingman 1836: Tog till
ordet der och talte: /
Händig är du Ilmarinen! (lines 19−20).
Ingman 1836: Dertill ock ett skaft af
koppar, / Att jag må
uppharfva hafven
(lines 22−23).
Ingman 1836: Dertill
ock ett skaft af koppar; / Hundra famnars långa pinnar /
Bar den, skaftet var
femhundra (lines
32−34).
Yheksäskolmatta Runo.
.
.
.
.
.
.
Tjugunionde Runan.465
Waka wanha Wäinämöinen
Arwelewi aiwossansa:
”Jo nyt soitanto käwisi,
Ilon teentä kelpoaisi,
Näillä pienillä pihoilla,
Kapehilla käytäwillä,
Waan on kantelo kaonnut,
Iloni ikäti mennyt;
Waan on kantelo kaonnut,
Iloni ikäti mennyt,469
Kalasehen kartanohon,
Lohisehen louhikkohon,
Ahin hauin haltioille,
Wellamon ikiwäelle.
Harwon Ahti antanewi,
Kun on kerran keksinynnä.”
Gamle trygge466 Wäinämöinrn
Eftertänker i sitt sinne:467
”Skönt det vore nu att spela,
Att ur toner glädje locka
Här på dessa trånga gårdar,
Dessa alltför smala stigar,
Men min harpa har försvunnit,
Glädjen flytt från mig för evigt468
Hän till fiskens djupa salar,
Laxarnes ojemna stengrund,
Att af Ahtis gäddor egas,
Af Wellamos ätt besittas.
Sällan ock ifrån sig lemnar
Ahti, hvad han en gång fångat.”
Waka wanha Wäinämöinen
Meni sepponsa pajahan,
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Oi sie seppo Ilmarinen!
Tao rautanen harawa,
Warsi waskinen walaos,
Jolla ma meret haroan
Laposille aallot lasken,
Saaha harppu hauinluinen,
Kantele kalanewänen,
Kalasesta kartanosta,
Lohisesta louhikosta.”
Gamle trygge470 Wäinämöinen
Gick så ned till smedens verkstad471,
Yttrade ett ord och sade:
”Hör mig smed, o Ilmarinen!472
Smid åt mig af jern en räfsa,
Gjut dertill ett skaft af koppar,
Att jag hafven upp må harfva,473
Hopa vågorna tillsamman,
För att finna gäddbens harpan,
Kantele af fiskben lagad,
Ifrån fiskens djupa salar,
Laxarnes ojemna stengrund.”
Se on seppo Ilmarinen,
Takoja iän ikuinen,
Tako rautasen harawan,
Warren waskisen wanuwi;
Tako piit satoa syltä,
Warren wiittä walmisteli.
Det var smeden Ilmarinen.
Den evärdelige hamrarn,
Smidde snart af jern en räfsa,
Redde dertill skaft af koppar;
Skaftets längd femhundra famnar
Var, och pinnarnas etthundra.474
364
Fennica.indd 364
17.1.2019 14:55:06
�Yheksäskolmatta Runo — Tjugunionde Runan
.
Derpå gamle Wäinämöinen
Tog sin jernbesmidda räfsa475
Och på öppna sjön begaf sig,
Ut på hafvets vida fjärdar.
Räfsar sedan476 strandens ruskor,
Räfsar säf och hafsrörs toppar,477
Hafvet upp i högar föser478,
Lägger479 vågorna i hopar.
Fann dock icke, såg ej heller
Nånsin mer sin gäddbens harpa,
Kantele, som gått förlorad,
Glädjen, som för evigt flyktat.480
Siitä wanha Wäinämöinen
Otti rautasen harawan,
Läksi selwille wesille,
Ulapoille aukeille;
Harawoipi rannan raiskat,
. Ruowon ruusut, kaislan kaikut
Tukulle meret tukusi,
Laposille lasketteli.
Eipä löynnyt, ei tawannut,
Hauinluista harppuansa,
.
Iki mennyttä iloa,
Kaonnutta kanteletta.
.
.
.
.
Siitä wanha Wäinämöinen
Jo kohin kotia astu
Alla päin, pahoilla mielin,
Kaiken kalella kypärin.
Niin aholla seisotaksen,
Katseleksen, kuunteleksen,
Kuuli koiwun itkewänsä,
Puun wisan wetistelewän.
Derpå gamle Wäinämöinen
Började att hemåt vandra,
Sorgsen och med nedsänkt hufvud,
Med åt sidan lutad mössa.481
Stadnar så i svedjelanden,
Ser sig rundtomkring och lyssnar,
Och han hör en björk, som gråter,
Ser482, hur masurträdet tåras.
Kysytteli, lausutteli:
”Mit’ itket wihanta koiwu,
Wesalehti wierettelet,
Wyöhyt walkia walitat?
Ei sua sotahan wieä,
Ei tahota tappelohon.”
Men han spörjer och han frågar:
”Hvarför gråter, gröna björk du,
Qvider högljudt löfskottrika,
Klagar du med hvita gördeln?
Icke ut i krig du föres,
Tvingas ej i härnad heller.”
Koiwu taiten wastaeli.
Puu wisanen wieretteli:
”Niin ne muutamat sanowi,
Moniahat arwelewi,
Eläwän minun ilossa,
Riemussa remuelewan;
Minä hoikka huolissani,
Ikäwissäni ilotsen,
Panen pakkopäiwissäni.
Ingman 1836: Fattade sin jerneräfsa.
Ingman 1836: Räfsade så.
Ingman 1836: Säf
och hafsrörs toppar
äfven.
Ingman 1836: föste.
Ingman 1836: Lade.
Ingman 1836: The
line is missing.
Ingman 1836: Mössan
lutande åt sida.
Ingman 1836: Hör.
Ingman 1836: Björken så till svar förståndigt / Talar, höjande sin stämma: /
Så en del de om mig
säga, / Mången också mena torde (lines
61−64).
Skickligt honom björken svarar,
Masurträdet höres säga:
”Sådant många om mig säga,
Flere i sitt sinne tänka,483
Att i glädje blott jag lefver,
Uti fröjd och jubel endast;
Arme jag, som äfven under
All min sorg och saknad fröjdas,
Klagar blott, då värst jag lider.
365
Fennica.indd 365
17.1.2019 14:55:06
�Fennica: Kalevala
Ingman 1836: På vidöppna betesfältet.
Ingman 1836: Och
min vita drägt upprista.
Ingman 1836: På vidöppna betesfältet.
Ingman 1836: till
sved nedhuggen.
Ingman 1836: Och
emot min hals, jag
arma.
Ingman 1836: Hvarje år också så tidigt /
Sorgen min gestalt
förändrar (lines 99−
100).
Ingman 1836: Medan jag de kulna dagar / Och den onda
tid betänker (lines
103−104).
Ingman 1836: se’n.
Ingman 1836: ock.
.
.
.
.
.
.
.
.
Typeryyttä tyhjä itken,
Wajouttani walitan;
Kun olen kowin osaton,
Tuiki waiwanen waraton,
Näillä paikoilla pahoilla,
Lakeilla laitumilla.
Nu, så arm, mitt hårda öde
Och min tomhet jag begråter,
Att så lottlös helt och hållet
Och så utan skygd jag lemnats
Här på detta svåra ställe,
På det öppna betesfältet.484
Useinpa minun polosen,
Usein polon alasen,
Paimenet pahat kesällä
Puhki wiiltäwät pukuni,
Halki mahalasen mahani.
Usein minä polonen,
Usein polon alanen,
Näillä paikoilla pahoilla,
Lakehilla laitumilla,
Karsitahan kaskipuiksi,
Pinopuiksi pilkutahun,
Kolmasti tänä kesänä,
Tänä suurena suwena,
Miehet allani asuiwat,
Kirwestänsä kitkuttiwat,
Mun polosen pään waralle,
Warten kauloa katalan.
Ofta mig beklagansvärda,
Ofta mig så djupt betryckta
Herdarne om sommarn sarga,
Rista i min hvita klädnad,485
Sugande all saft ifrån mig.
Ofta jag beklagansvärda,
Ofta jag så djup betryckta
Blir på detta svåra ställe,
På det öppna486 betesfältet,
Qvistad och till svedja huggen487,
Eller ock till kastved splittrad.
Trenne gånger ren i sommar,
Under denna långa sommar,
I min kronas skygd sig männer
Lägrat, hvässande sin yxa
Mot mitt olycksburna hufvud,
Mot min hals, jag ömkansvärda.488
Tuota itken tuon ikäni,
Puhki polweni murehin,
Kun olen kowin osaton,
Tuiki waiwanen waraton,
Kowan ilman kohtelossa,
Talwen tullessa tukelan.
Derför all min tid jag gråter,
Sörjer nu min hela lefnad,
Att så lottlös helt och hållet
Och så utan skygd jag lemnats
Här för svåra vädret blottställd,
Då den stränga vintern nalkas.
Jopa aina aikaisin
Murhe muowon muuttelewi,
Huoli päätäni panewi,
Kaswot käypi kalweheksi,
Muistellessa mustat päiwät,
Pahat ajat arwellessa.
Siitä tuuli tuskat tuopi,
Pakkanen pahimmat päiwät;
Hvarje år så tidigt sedan
Sorgen min gestalt förändrar,489
Hufvet fylles af bekymmer,
Och mitt hela anlet’ bleknar,
Medan på de kulna dagar,
På de onda tid jag tänker.490
Plågor så491 mig stormen bringar,
Kölden för492 de värsta dagar –
366
Fennica.indd 366
17.1.2019 14:55:06
�Yheksäskolmatta Runo — Tjugunionde Runan
.
.
.
.
.
.
.
Tuuli turkkia tuhuwi,
Lempo lehet leikkoawi,
Jotta aiwan alastonna
Palelen pahalla säällä,
Pakkasen pahan käsissä,
Koprissa kowan wihurin.”
Stormen, som min pels omskakar,
Alla löf ifrån mig röfvar,
Så att jag alldeles naken
Fryser i det hårda vädret,
Lemnad i den skarpa köldens,
I den vilda stormens händer.493
Sano wanha Wäinämöinen:
”El’ itke wihanta koiwu,
Wesalehti wierettele,
Wyöhyt walkia walita.
Saan ma itkusi iloksi,
Murehesi muuksi muutan,
Käännän huolesi huwiksi.”
Sade gamle Wäinämöinen:
”Gröna björk, ej må du gråta.
Qvida högljudt löfskottrika,
Klaga du med hvita gördeln!
Jag i fröjd din gråt förvandlar,
Byter sorgen mot ett bättre,
Gör till glädje ditt bekymmer.”494
Siitä wanha Wäinämöinen
Weisti käyreä wisasta,
Koppoa kowasta puusta,
Kanteletta koiwuesta.
Weisteli kesäsen päiwän,
Kalkutteli kanteletta,
Nenässä utusen niemen,
Päässä saaren terhenisen.
Saip’ on koppa kanteletta,
Emäpuu iloa uutta,
Koppa koiwusta lujasta,
Emäpuu wisaperästä.
Derpå gamle Wäinämöinen
Masurn högg omkull495 och täljde
Utaf hårda496 trä’t en kupa,
Kantele af sköna björken.497
Täljde nu en dag om sommarn,
Formade åt sig en harpa498
På den dimomhöljda udden,
På den skogbeväxta holmen.499
Häraf fick sin kupa harpan,
Fick sitt grundträd nya glädjen;
Och af hållig björk är kupan,
Grundträ’t af den fasta masur.
Siitä wanha Wäinämöinen
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Tuoss’ on koppa kanteletta,
Emäpuu iki iloa,
On koppa kowasta puusta,
Emäpuu wisaperästä;
Mistä naulat saatanehe,
Piättimet perittänehe?”
Derpå gamle Wäinämöinen
Sjelf till orda tog och sade:500
”Harpan nu sin kupa äger,
Nya glädjen har sitt grundträd,501
Och af hållig träd502 är kupan,
Grundträ’t af den fasta masur.
Hvadan må nu skrufvar tagas,
Hvadan goda pinnar hemtas?”503
Kaswo tammi tanhualla,
Puu pitkä pihan perällä,
Tammessa tasaset oksat,
Ingman 1836: Så att
naken helt och hållet / Jag i svåra vädret fryser, / Lemnad
åt den skarpa köldens, / Åt stormilens
hårda medfart (lines
109−112).
Ingman 1836: Och
dig nöje ger i stället.
Ingman 1836: utaff.
Ingman 1836: Af det
hårda.
Ingman 1836: Utaf
björkens stam ett
strängspel.
Ingman 1836: Lines
124−125 missing.
Ingman 1836: / På
den grönbeväxta udden, / Den skuggrika
holmens ända (lines
126−127).
Ingman 1836: Sjelf
till ordet tog och
talte.
Ingman 1836: Har
sitt grundträd nya
glädjen.
Ingman 1836: björk.
Ingman 1836: Hvadan fås strängpinnar goda?
Ingman 1836: Växte
då.
Reste sig504 en ek på tåget,
Stod vid gårdens ända högrest.
Eken hade jemna qvistar,
367
Fennica.indd 367
17.1.2019 14:55:06
�Fennica: Kalevala
Ingman 1836: Ägde
jemna qvistar äfven; / Uppå hvarje qvist ett äpple /
Satt, på äpplet sågs
ett guldklot (lines
142−144).
Ingman 1836: Vällde
silfver ock derjemte.
Ingman 1836: På den
täcka silfverbacken.
Ingman 1836: ädle.
Ingman 1836: Täcka
fågelns.
Ingman 1836: Endast ett likväl nu
saknar / Än min
kantele, fem strängar (lines 161−162).
Ingman 1836: Taglen, att dem göra,
skaffas?
Ingman 1836: Hördes då I svedjelunden / En ungmö i
dalen gråta (lines
165−166).
Ingman 1836: hon
var.
Ingman 1836: ädle.
Ingman 1836: Men
han talar då och säger: / Gif en skänk
åt mig, o flicka, / Gif
utaf ditt hår en lock
blott (lines 176−178).
.
.
.
.
.
.
.
Joka oksalla omena,
Omenalla kultapyörä,
Kultapyörällä käkönen.
Niin käki kukahtelewi
Wirkaten sanoa wiisi,
Kukahellen kuuennenki.
Kuita suusta kumpuawi,
Hopia walahtelewi,
Kultaselle kunnahalle,
Hopeaiselle mäelle.
Siit’ on naulat kantelehen,
Piättimet wisaperähän.
På hvar qvist ett äpple syntes,
Uppå äpplet satt ett guldklot505
Och en gök på gyllne klotet.
Höjde så sin stämma göken,
Gifvande fem ljud ifrån sig,
Galande det sjette äfven.
Guld då flödade ur munnen,
Silfver rann från gökens läppar506
Ned uppå den gyllne kullen,
På den silfverrika backen.507
Häraf skrufvarne i harpan,
Pinnarne i strängaspelet.
Waka wanha Wäinämöinen
Siitä noin sanoiksi wirkki:
”Nyt on naulat kantelessa,
Piättimet wisaperässä,
Käen kullan kukkumasta,
Hopiaisen huolinnasta;
Wielä uupuwi wähäsen,
Wiittä kieltä kanteloinen;
Mistä kielet saatanehe,
Jouhet jouatettanehe?”
Gamle trygge508 Wäinämöinen
Tog till ordet då och sade:
”Skrufvar kantele nu fått sig,
Strängaspelet goda pinnar
Från den gyllne gökens tunga,
Silfver-fogelns509 ljufva läten,
Men än saknas här ock litet,
Strängar fem i harpan fela;510
Hvadan månde dessa tagas,
Hvadan taglen fås i harpan?”511
Itki immikkö aholla,
Nuori neitonen norolla;
Eipä impi itkenynnä,
Ei warsin ilonnukkana.
Laulo iltansa kuluksi,
Auringon alimenoksi,
Miehen toiwossa tulewan,
Sulhon saawan suosiossa.
Gret en mö i svedjelunden,
Fager jungfru uti dälden.512
Mön dock icke gret fullkomligt,
Men fullt glad var hon513 ej heller;
Sjöng blott att sin qväll fördrifva,
Tills att solen hunne bergas,
Under hopp att få en make,
Få en man i famnen sluta.
Waka wanha Wäinämöinen
Kuulewi kujertelewan,
Lapsukaisen laulelewan;
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Anna impi hapsiasi,
Neitonen hiwuksiasi;
Gamle trygge514 Wäinämöinen
Hör den unga flickans klagan,
Täcka barnets sorgsna stämma,
Yttrar så ett ord och säger:
”Unna mig en skänk, o flicka,
Jungfru, gif åt mig en hårlock,515
368
Fennica.indd 368
17.1.2019 14:55:06
�Yheksäskolmatta Runo — Tjugunionde Runan
.
.
.
.
.
.
.
Tuo minulle hiwusta wiisi,
Kuusi hastasi kuleta,
Saisin kielet kantelehen,
Äänyet iki ilohon.”
Gif fem strån af sköna håret,
Räck mig dertill än ett sjette,516
Att min harpa strängar finge,
Ljud min evigt unga glädje.”
Anto impi hapsiansa,
Neitonen hiwuksiansa;
Antopa hiwusta wiisi,
Kuusi hastansa kuletti.
Siit’ on kielet kantelessa,
Äänyet iki ilossa.
Flickan gaf en skänk åt honom,
Gaf en skänk utaf sin hårlock,
Gaf fem strån af sköna håret,517
Dertill än ett sjette räckte.
Häraf strängarne i harpan,
Ljuden i hans unga glädje.
Siitä wanha Wäinämöinen
Itse rupesi runoille,
Istuwi ilon teolle,
Kiwiselle portahalle,
Petäjäisen pienan päähän,
Rahin rautasen nenähän.
Gamle trygge Wäinämöinen
Sjelf nu började att sjunga,518
Satte sig att glädje locka
Uppå trappan byggd af stenar,519
Uppå sätet gjordt af furu,
På jernbänkens främsta ända.
Sowitteli soittoansa,
Laaitteli lauluansa,
Pani soiton soittamahan,
Laski äänen laulamahan.
Jop’ on wirkki puu wisanen,
Wesalehti leikittäwi,
Kukkuwi käkösen kulta,
Hiwus impyen ilosi.
Här sitt strängaspel han skötte,
Skötte ock sin sång tillika520,
Spelade med fulla toner
Och till sång sin stämma höjde.521
Ljufligt ljudade nu masurn,
Jublade skottrika björken,
Klang så äfven gökens guldskänk,
Ljöd i fröjd ungjungfruns hårlock.
Sormin soitti Wäinämöinen,
Kielin kanterwo pakasi;
Notkot nousi, mäet aleni,
Ylähäiset maat aleni,
Alahaiset maat yleni,
Wuoret waskiset wawahti,
Kaikki kalliot kajahti,
Kannot hyppi kankahilla,
Kiwet rannalla rakoili,
Mäellä pelmusi petäjät.
Så nu522 spelte Wäinämöinen,
Mäktigt klingande hans harpa;
Dalar höjdes, höjder sänktes,
Sänkte sig de höga kullar,
Höjde sig de låga dalar,523
Kopparbergen häftigt skälfde,524
Alla klippor gåfvo genljud,
Stubbarne i dans sig rörde,
Stenarne på stranden sprucko525,
Furarne af fröjd betogos.
Ingman 1836: Bringa
ock åt mig fem hårstrån, / Dertill än ett
sjette räck mig (lines
179−180).
Ingman 1836: Gaf
nu så åt honom
flickan, / Gaf en lock
ur sköna håret, /
Bragte honom ock
fem hårstrån (lines
183−185).
Ingman 1836: Derpå gamle Wäinämöinen / Sjelf han
började att sjunga
(lines 189−190).
Ingman 1836: På
den grannt stenlagda trappan.
Ingman 1836: derjemte.
Ingman 1836: Och
sin röst till sång
uppstämde.
Ingman 1836: han.
Ingman 1836: Sänkte sig de höga marker, / Höjde sig de
sanka marken (lines
205−206).
Ingman 1836: Skälfde ock malmhårda
bergen.
Ingman 1836: klöfvos.
369
Fennica.indd 369
17.1.2019 14:55:06
�Fennica: Kalevala
Ingman 1836: Ända
till sju socknar äfven.
Ingman 1836: Dansade nu ock iemnfota.
Ingman 1836: ädle.
Ingman 1836: undersamt.
Ingman 1836: Fönstren dallrade af glädje, / Genljöd benbelagda golfvet, / Klang
ock husets gyllne
takhvalf (lines 235−
237).
Ingman 1836: Tallarne sig vände
vänligt, / Ned till
marken flögo kottar, / Och kring roten spriddes barren
(lines 241−243).
Ingman 1836: Dessa
straxt sin fröjd uppstämde; / När hans
steg på fälten spordes, / Blomstren öppnade sin blomkalk
(lines 245−247).
.
.
.
.
.
.
.
Kuuluwi soria soitto,
Kuulu kuutehen kylähän,
Pitäjähän seitsemähän.
Lintuja liki tuhatta
Lenti luoksi Wäinämöisen,
Luoksi laulajan urohon.
Vida hördes ljufva spelet,
Hördes till sex byar ända,
Hördes ända till sju socknar.526
Foglar nu i stora flockar
Flögo tätt till Wäinämöinen,
Att till hjeltesångarn lyssna.
Kotka kun kotona kuuli
Sen sulosen Suomen soiton,
Heitti pentunsa pesähän,
Lenti mailta wierahilta,
Kanteletta kuulemahan,
Iloa imehtimähän.
Örnen, då i höga nästet
Suomis ljufva spel hon hörde,
Glömde ungarne i boet,
Och till obesökta trakter
Flög att kantele få höra,
Få beundra sådan gläjde.
Korwen ukko koirinensa
Tanssiwi tasajalassa,
Tehessä isän iloa,
Soitellessa Wäinämöisen.
Skogens drott med ludet följe
Dansade på tvenne fötter,527
Medan fadren glädje väckte,
Medan Wäinämöinen spelte.
Siinä wanha Wäinämöinen
Kyllä soitteli somasti,
Kajahutti kaunihisti;
Kun han soitteli kotona,
Huonehessa honkasessa,
Niin katot kajahteliwat,
Ikkunat ilotteliwat,
Silta soitti sorsanluinen,
Laki kultanen kulisi.
Kun han kulki kuusikossa,
Waelti petäikössä,
Kuusoset kumartelihen,
Männyt määllä kääntelihen,
Käpöset keolla wieri,
Hawut juurelle hajosi.
Kun han liikahti lehossa,
Lehot leikkiä pitiwät;
Kun han astahti aholle,
Kukat kulkiwat kutuhun,
Wesat nuoret notkahteli.
Gamle trygge528 Wäinämöinen,
Här nog underbart529 han spelte,
Anslog alltför sköna toner;
Likså när han hemma spelte,
I sitt hus af furu timradt,
Ljudade de höga taken,
Dallrade af glädje fönstren,
Klang det benbelagda golfvet,
Genljöd husets gyllne takhvalf.530
Åter när han gick bland granar,
Vandrade bland höga furar,
Granarne sig ödmjukt krökte,
Tallarne sig vänligt vände,
Kottarna till marken flögo
Och kring roten barren spriddes.531
När han lunderna besökte,
Dessa straxt till glädje väcktes;
När han steg till svedjelunden,
Blommorna af kärlek tjustes,532
Telningarna ned sig böjde.
370
Fennica.indd 370
17.1.2019 14:55:06
�Kolmekymmenes Runo — Trettionde Runan
Kolmekymmenes Runo.
Trettionde Runan.
Waka wanha Wäinämöinen
Matkojansa mittelewi,
Toinen nuori Joukahainen
Ajoa suhuttelewi.
Gamle trygge Wäinämöinen
Lugnt sin väg tilryggalägger,
Unge mannen Joukahainen
Färdas fram med gny och buller.
.
De på vägen sammanstöta,
Sela fäster sig vid sela,
Stängerna tillhopa häfta,
Loka sitter fast vid loka,
Vattnet rinner ifrån lokan,
Ifrån selan flyter istret.
Tulit tiellä wastatusten,
Rahis puuttu rahkehesen,
Aisa aisahan takeltu,
Wemmel wempelen nenähän.
Wesi tippu wempelestä,
.
Raswa rahkehen nenästä.
Siinä seiso Wäinämöinen,
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Siirry tieltä Joukahainen,
Sie olet nuorempi minua.”
.
.
.
.
The question mark
was added by Castrén. Obviously, he
was not sure about
the meaning of tarvas.
Der nu stadnar Wäinämöinen,
Tar till ordet sjelf och säger:
”Vik åt sida Joukahainen,
Ty du är till åren yngre.”
Se on nuori Joukahainen
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Wähä miehen nuoruesta,
Nuoruesta, wanhuesta,
Kenpä tieolta parempi,
Sen on tiellä seisominen;
Kenpä tieolta wähempi,
Sen on tieltä siirtyminen.”
Det var unge Joukahainen,
Yttrade ett ord och sade;
”Här ej båtar mannens ungdom,
Mannens ungdom, mannens ålder;
Den i vishet öfverlägsne
Må nu stadna qvar på vägen,
Den i vishet underlägsne
Vike undan för den andra.”
Sano wanha Wäinämöinen:
”Kun ollet tieolta enämpi,
Sano korwin kuullakseni,
Mitäpäs enemmän tieät.”
Sade gamle Wäinämöinen:
”Då du är mig öfverlägsen,
Käre, säg att jag får höra,
Hvad du mer än jag må veta.”
Sano nuori Joukahainen:
”Tieänpä minä jotaki:
Pohjola porolla kynti,
Etelä emähewolla,
Takalappi tarwahalla.
Siiall’ on siliät pellot,
Sade unge Joukahainen:
”Kanske vet jag ett och annat:
Renen drager plog i norden,
Hästen i det södra landet,
Längst i Lappland elephanten (?)533.
Sikens åkrar äro släta,
371
Fennica.indd 371
17.1.2019 14:55:07
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
.
Tawilla laki tasanen;
Hyw’ on hylkehen eleä,
Juopi wettä wiereltänsä,
Luotahan lohia syöpi,
Siwultansa siikasia.
Hauki hallalla kutewi,
Suukonna kowalla säällä;
Ahwen arka märkähäntä
Sykysyt sywillä uipi,
Kesät kuiwilla kutewi;
Käypi särki säärtä lyöen,
Lohi konstin koipiellen.”
Årtans tak är jemnt och rundadt,
Lätt att lefva är för själen,
Dricker vatten, der han ligger,
Äter laxar rundtomkring sig,
Slukar sikar vid sin sida.
Gäddan leker uti kölden,
Styggmundt fisk i hårda vädret,
Abboren, den skygga våtstjert,
Simmar hösten om på djupet,
Leker sommarn på det grunda,
Mörten far och slänger stjerten,
Laxen konstigt framåt skrider.”
Sillon wanha Wäinämöinen
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Niin mitä enemmän tieät,
Ulommaksi arwaelet?”
Nu den gamle Wäinämöinen
Sjelf till ordet tog och sade:
”Och hvad vet du ännu mera,
Anar också derutöfver?”
Sano nuori Joukahainen:
”Tieän siitäki etemmä,
Ulommaksi arwaelen:
Puut pitkät Pisan mäellä,
Hongat Hornan kalliolla.
Paju on puita ensimmäinen,
Paju puita, mätäs maita,
Kiiskinen ween kaloja,
Ilman lintuja tiainen,
Kyytöläinen käärmehiä.
Tulen synty taiwosesta,
Wuoresta wetosen synty,
Alku rauan ruostehesta.”
Sade unge Joukahainen:
”Sen ock vet jag ännu något,
Anar också derutöfver:
Höga trän bär Pisa-backen,
Horna-klippan stora tallar.
Videt är det första trädslag
Och den äldsta jordart torfven,
Ibland fiskar äldst är girsen,
Finken ibland foglars skara,
Kyytöläinen ibland ormar.
Elden alstrades i himmeln,
Vattnet uti klippan föddes,
Ifrån rost är jernets ursprung.”
Waka wanha Wäinämöinen
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Niin mitä enemmän tieät,
Ulommaksi arwaelet?
Sano tarkkoja tosia,
Muisteloita muinosia.”
Gamle trygge Wäinämöinen
Sjelf till ordet tog och sade:
”Men hvad vet du ännu mera,
Anar också derutöfver?
Tala du blott verklig sanning,
Minnen ifrån fordna tider.”
372
Fennica.indd 372
17.1.2019 14:55:07
�Kolmekymmenes Runo — Trettionde Runan
.
.
.
.
.
Sano nuori Joukahainen:
”Tieän kuitenki wähäsen,
Muistan ajan muutamankin
Muistan meret kynnetyksi,
Kalahauat kaiwetuksi,
Siweret sywennetyksi,
Sarkajaot sauotuksi,
Mäet mullermoitetuksi,
Wuoret luowuksi kokohon,
Ilman pielet pistetyksi,
Taiwon kaaret kannetuksi,
Taiwoset tähytetyksi.”
Sade unge Joukahainen:
”Sen ock vet jag ännu något,
Mins ifrån aflägsna tider,
Mins, när hafvets fåror plöjdes,
Fiska-slägtets gömslen gräfdes,
Grunda ställen gjordes djupa,
Slätterna på marken mättes,
Höjderna med mull betäcktes,
Bergen staplades tillhopa,
Posterna i rymden ställdes,
Himla-fästets bågar restes,
Stjernorna på himlen ströddes.”
Sillon wanha Wäinämöinen
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Lapsen tieto, naisen muisti,
Ei ole partasuun urohon.
Omat on meret kyntämäni,
Meren kolkot kuokkimani,
Kalahauat kaiwamani,
Siweret sywentämäni,
Sarkajaot sauomani,
Mäet mullermoittamani,
Kiwet luomani kokohon;
Olin ma miessä kolmantena
Ilman pieltä pistämässä,
Taiwon kaaria kantamassa,
Taiwoa tähyttämässä.”
Piponius 1839: Barnets kunskap, jungfruns minne / Kan
med hjeltars ej förliknas (lines 83−84).
Collan 1838: Gjorde
bottnens rymder (?)
djupa.
Sjelf den gamle Wäinämöinen
Tog till ordet nu och sade:
”Barnets kunskap, barnets minne,
Ej en skäggig hjelte-gubbes.534
Det var jag, som plöjde hafven,
Uthögg oceanens hålor,
Gröpte fiske-slägtets gömslen,
Gjorde grunda ställen djupa,535
Slätterna på marken mätte,
Höjderna med mull betäckte,
Bergen staplade tillhopa.
Såsom tredje man jag deltog
I att rymdens poster fästa,
I att bära himla-bågen
Och att fästets stjernor utströ.”
.
Nu den unge Joukahainen
Vred sin mun, sitt hufvud rörde,
Skakade det svarta håret,
Tog till ordet så och sade:
”Sen ock vet jag ännu något,
Vet och inser derutöfver:
Trollar den förmätne mannen
Att som spån på vattnet flyta,
Såsom näckrosblad på böljan.”
Siinä nuori Joukahainen
Murti suuta, wäänti päätä,
Murti mustoa hawenta,
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Tieän wieläki wähäsen,
.
Ulommaksi ymmärtelen;
Tuonne laulan tuhman miehen,
Laulan lastuiksi wesille,
Lumpehiksi lainehille.”
373
Fennica.indd 373
17.1.2019 14:55:07
�Fennica: Kalevala
Piponius 1839: Sjöar
svalla, jorden bäfvar / Och de fasta
bergen darra (lines
117−118).
.
.
.
.
.
.
.
.
Siitä suuttu Wäinämöinen,
Siitä suuttu ja häpesi.
Itse loihen laulamahan,
Sai itse sanelemahan;
Ei oo laulut lasten laulut,
Lasten laulut, naisten naurut,
Waan on partasuun urohon,
Joit’ ei laula kaikki lapset,
Eikä poiat puoletkana,
Kolmannetkana kosiat,
Nykysessä nuorisossa,
Polwessa ylenewässä.
Häraf vredgas Wäinämöinen,
Häraf vredgas han och harmas;
Sjelf han tar sig för att qväda,
Sjelf han börjar på att orda.
Qvädet är ej barna-joller,
Barna-joller, qvinno-sladder,
Qvädet är en skäggig hjeltes,
Och ej alla barn det sjunga,
Icke hälften ibland svenner,
Ej en tredjedel af fästmän
Bland den ungdom, som nu växer,
Bland det slägte, som nu uppgår.
Laulo wanha Wäinämöinen,
Järwet läikky, maa järisi,
Wuoret waskiset wapisi,
Paaet wahwat paukahteli,
Kiwilinnat liikahteli,
Tornit maahan torkahteli,
Portit Pohjolan repesi,
Ilman kaaret katkieli.
Sjunger gamle Wäinämöinen,
Hafvet svallar, jorden skälfver,
Kopparbergen häftigt skakas,536
Klippans fasta hällar dåna,
Starka borgars tinnar skakas,
Ned till marken tornen ramla,
Portarna i Pohja remna,
Fästets bågar brista sönder.
Laulo nuoren Joukahaisen,
Laulo suohon suoniwöistä,
Niittuhun nisälihoista,
Kainaloista kankahasen.
Unge Joukahainen qvad han
Intill midjan uti kärret,
Intill bröstet uti ängen
Och till armarna i sandmon.
Laulo koiran Joukahaisen
Kynsin kylmähän kiwehen,
Hampahin wesihakohon;
Laulo jousen Joukahaisen
Kaariksi wesien päälle;
Laulo nuolet Joukahaisen
Hawukoiksi kiitäwiksi;
Laulo pystysän kypärin
Otawaisten olkapäille;
Laulo haljakan sinisen
Hattaroiksi taiwahalle;
Laulo ussakan utusen
Halki taiwahan tähiksi.
Qväder sedan uppå hunden
Tassarna i kalla stenen,
Tänderna i vatten-ruskan,
Qväder Joukahainens båge
Till en båge öfver vattnet;
Qväder Joukahainens pilar
Att som snabba hökar ila,
Qväder ock den höga hjelmen
Uppå karlavagnens skuldror,
Qväder än den blåa manteln
Till ett strömoln uppå fästet,
Och det fina ylle-bältet
Uppå himlens rund till stjernor.
374
Fennica.indd 374
17.1.2019 14:55:07
�Kolmekymmenes Runo — Trettionde Runan
Itse nuori Joukahainen
Jo on suossa suoniwöistä,
Niitussa nisälihoista,
Kainaloista kankahassa.
Se siitä hywin pahastu,
Toki wiimmen tuskautu,
Sanowi sanalla tuolla,
Lausu tuolla lausehella:
”Oi sie wiisas Wäinämöinen,
Tietäjä iän ikuinen.
Pyörrytä pyhät sanasi,
Peräytä lausehesi,
Päästä tästä pälkähästä,
Tästä seikasta selitä.”
Så stod unge Joukahainen
Nu i kärret intill midjan,
Intill bröstet uti ängen
Och till armarna i sandmon.
Blir deröfver ganska misslynt,
Råkar slutligen i vånda,
Höjde då sin röst och sade,
Talade med dessa orden:
”O du vise Wäinämöinen,
Du en siare evärdlig!
Tag igen de helga orden,
Återkalla dina qväden,
Hjelp mig utur detta trångmål.
Ifrån denna nöd mig fria.”
.
Se on wiisas Wäinämöinen
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Niin mitä minulle annat,
Kun pyörrän pyhät sanani,
Peräytän lauseheni?”
Nu den vise Wäinämöinen,
Tog till ordet sjelf och sade:
”Nå hvad vill du mig då gifva,
Om jag helga orden löser,
Återkallar mina qväden?”
.
Sano nuori Joukahainen:
”Ompa mulla kaarta kaksi,
Toinen tarkka ammunnalta,
Toinen lyömähän riwiä;
Ota niistä jompikumpi.”
Sade unge Joukahainen:
”Tro mig, jag har tvenne bågar,
Säkert skjuter ena bågen,
Flinkt far pilen från den andra;
Du må taga, den dig lyster.”
.
Sano wanha Wäinämöinen:
”Katson ma päälle kaariesi;
Huolin hurja jousistasi;
On kaari itselläniki
Kahta mointa kallehimpi,
Kahta kolmia parempi.
Sade gamle Wäinämöinen:
”Bryr jag mig om dina bågar,
Aktar dem det minsta, dåre?
Sjelf jag äger ock en båge,
Tvåfaldt dyrare än dina,
Två- och trefaldt bättre äfven.”
Ei ole kaaren kantajaa,
Eikä nuolen noutajaa;
Mitä annat lunnahaksi?”
Har ej nå’n att bära båge
Och att återhemta pilar.
Säg, hvad ger du mig i lösen?”
Sano nuori Joukahainen:
”On minull’ oritta kaksi,
Sade unge Joukahainen:
”Också har jag tvenne hingstar,
.
.
.
.
375
Fennica.indd 375
17.1.2019 14:55:07
�Fennica: Kalevala
Castrén has condensed two lines
into one.
.
.
.
.
.
.
Säkert går den ena hingsten,
Snabb den andra är att stiga;
Du må taga, den dig lyster,
Hjelp mig blott ur detta trångmål,
Ifrån denna nöd mig fria.”
Sano wanha Wäinämöinen:
”Katson päälle orittesi,
Suren sukkajalkojasi;
On ori itselläniki
Kahta kolmia parempi,
Wiittä kuutta wirkiämpi,
Jonk’ on lampi lautasilla,
Wesi selwä selkäluilla,
Syö se heinät hettehestä,
Ween pilwestä pitäwi.
Sade gamle Wäinämöinen:
”Bryr jag mig om dina hingstar,
Aktar schäckarna det minsta?
Sjelf också en hingst jag äger,
Som är två- och trefaldt bättre,
Fem- och sexfaldt lifligare;
Har en insjö uppå gumpen.
Klara vattnet uppå ryggen,
Äter hö från källans bräddar,
Dricker vatten ifrån molnet.
Ei ole oron ottajoa,
Suwikunnan suitsioa,
Warsan wiejeä waolle;
Mitä annat lunnahaksi?”
.
Toinen tarkka askelelta,
Toinen käymähän ripiä;
Ota niistä jompikumpi,
Päästä tästä pälkähästä
Tästä seikasta selitä.”
Har ej nå’n, som hingsten fasttar,
Som min fåle skulle betsla
Och till åker-tegen leda;
Säg hvad ger du mig i lösen?”
Sano nuori Joukahainen:
”On mulla sisar koissa,
Jok’ on warrelta walittu,
Sekä kaunis kaswannolta;537
Annan ainoan sisaren,
Lainoan emoni lapsen,
Polwiseksi puolisoksi,
Wanhan päiwäsi waraksi.
Sie pyörrä pyhät sanasi,
Peräytä lausehesi,
Päästä tästä pälkähästä,
Tästä seikasta selitä.”
Sade unge Joukahainen:
”Jag i hemmet har en syster,
Skön hon är och vackert formad,
Enda systern ger jag åt dig,
Lånar dig min moders dotter
Till en maka för din lifstid,
Till ditt stöd på gamla dagar.
Fråntag nu de helga orden,
Återkalla dina qväden,
Hjelp mig utur detta trångmål,
Ifrån denna nöd mig fria.”
Sillon wanha Wäinämöinen
Pyörrytti pyhät sanansa,
Perähytti lausehensa.
Itse nuori Joukahainen,
Alla päin, pahoilla mielin,
Sjelf den gamle Wäinämöinen
Löser nu de helga orden,
Återkallar sina qväden.
Men den unge Joukahainen
Återvänder så till hemmet,
376
Fennica.indd 376
17.1.2019 14:55:07
�Kolmekymmenes Runo — Trettionde Runan
Kaiken kallella kypärin,
Itkeä wetistelewi,
Kotihinsa tullessansa.
.
.
.
.
.
.
Sorgsen och med nedsänkt hufvud,
Med åt sidan lutad mössa,
Under gråt och strida tårar.
Isä pääty ikkunassa
Emo aittojen wajoilla.
Emo ennätti kysyä,
Waimo wanha tutkaella:
”Mitä itket poikueni,
Waiwan nähtyni walitat?”
Fadren sitter invid fönstret,
Modren står på bodens trappa,
Modren skyndar sig att fråga,
Gamla qvinnan hinner spörja;
”Hvarför gråter du, min gosse,
Sörjer du, mig kostat möda?”
Sano nuori Joukahainen:
”Ohoh maammo kantajani,
Oi emo ylentämäni!
Ompa syytä itkiällä,
Waiwoja wetistäjällä.
Tuota itken tuon ikäni,
Puhki polweni murehin,
Annon ainoan sisaren,
Lainasin emoni lapsen,
Wanhalle Wäinämöiselle,
Ikuiselle tietäjälle.
Annon wanhalle waraksi,
Turwaksi tutisewalle.”
Sade unge Joukahainen;
”O min moder, som mig burit,
Som mig lyftat har i famnen!
Har jag icke skäl att gråta,
Sorger, hvilka tårar pressa?
Derför all min tid jag gråter,
Sörjer nu min hela lefnad,
Att jag gaf min enda syster,
Lånade min moders dotter
Åt den gamle Wäinämöinen,
Den evärdelige siarn,
Gaf till stöd åt gamle mannen,
Till ett värn åt skröplig gubbe.”
Emo kahta kämmentänsä,
Hyrehti molempiansa,
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Ellös itke poikueni,
Ei ole itettäwiä;
Tuota toiwoin tuon ikäni,
Puhki polweni halasin,
Suwukseni suurta miestä,
Wäwykseni Wäinämöistä,
Laulajoa langokseni.”
Modren gnuggar sina händer,
Gnuggar sina begge händer,
Yttrar så ett ord och säger:
”O gråt ej min son, du kära,
Här är icke skäl att gråta,
Se det har jag städse önskat,
Längtat under all min lefnad:
Få till frände store mannen,
Ha en måg i Wäinämöinen,
Uti sångaren en svärson.”
377
Fennica.indd 377
17.1.2019 14:55:07
�Fennica: Kalevala
Lines 1−208 published in preprint in
Helsingfors’ Morgonblad
54/1840
(20/7/1840).
Castrén has condensed four lines
into two.
Yhesneljättä Runo.538
Trettieförsta Runan.
Sisar nuoren Joukahaisen,
Ainoa emonsa lapsi,
Läksi wastoa metsästä,
Wastan päitä warwikosta.
.
Taitto wastan taatollensa,
Toisen taitto maamollensa,
Kolmatta kohotteleksen
Nuorimmalle weiollensa.
Tuli wanha Wäinämöinen,
.
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Kaswa tyttö minussa mielin,
Elä muissa nuorisoissa;
Kaswa kaioissa somissa,
Weny werkawaattehissa,
.
Kaswa leiwän kannikalla,
Wehnäleiwän wiploisilla.”
.
.
.
.
Unge Joukahainens syster,
Enda barnet af sin moder,
Gick att bryta qvast ur skogen,
Löf till qvastar ifrån träden.
Bröt så en qvast åt sin fader,
Bröt en annan åt sin moder,
Skulle bryta tredje qvasten
Åt sin allrayngsta broder;
Kom då gamle Wäinämöinen,
Yttrade ett ord och sade:
”Flicka, väx med mig i hågen,
Tänk på andra yngre män ej,
Väx i nätt tillskurna kläder,
Uti yllne kjortlar granna,
Lef af limpans bästa bitar,
Utaf hvetebrödets skifvor.”
Jungfru ilar hem och gråter,
Kommer snyftande på gården.
Fadren spörjer invid fönstret,
Der han täljer på sitt yxskaft:
”Hvarför gråter du, min flicka,
Stackars flicka, unga jungfru?”
Neiti itkien kotihin,
Kallotellen kartanolle.
Isä pääty ikkunassa
Kirweswartta wuolemassa:
”Mitä itket tytti raukka,
Tytti raukka, neiti nuori?”
”Ompa syytä itkiällä,
Waiwoja wesistäjällä.
Sitä itken taattoseni,
Kirpo risti rinnaltani,
Kari wyöstäni karisi;
Rinnalta hopiaristi,
Kari kulta wyöhyestä.”539
Weljekset weräjän suussa
Laitioita laatimassa:
”Mitä itket sisko raukka,
Sisko raukka, neiti nuori?”
Spörja bröderna vid ledet,
Der de foga sina slädar:
”Hvarför gråter stackars syster,
Stackars syster, unga jungfru?”
”Ompa syytä itkiällä,
Waiwoja wesistäjällä.
Sitä itken weikkoraukat,
”Har jag icke skäl att gråta,
Sorger, hvilka tårar pressa?
Derför gråter jag, o bröder!
”Har jag icke skäl att gråta,
Sorger, hvilka tårar pressa?
Derför gråter jag, o fader!
Tappade mitt kors från bröstet,
Fällde spännet ifrån gördeln.”
378
Fennica.indd 378
17.1.2019 14:55:07
�Yhesneljättä Runo — Trettieörsta Runan
.
.
.
.
.
.
Tappade min ring från fingret,
Fällde perlorna från halsen –
Gyllne ringen ifrån fingret,
Silfver-perlorna från halsen.”
Sisarekset sillan päässä
Wyötä kullaista kutowat:
”Mitä itket sisko raukka,
Sisko raukka, neiti nuori?”
.
Kirpo sormus sormestani,
Helmet kaulasta helisi;
Kultasormus sormestani,
Kaulasta hopiahelmet.”
Spörja systrarna på golfvet,
Der de väfva gyllne gördlar:
”Hvarför gråter stackars syster,
Stackars syster, unga jungfru?”
”Ompa syytä itkiällä,
Waiwoja wesistäjällä.
Sitä itken siskoraukat,
Kirpo kullat kulmiltani,
Hopiat hiwuksiltani,
Sinilangat silmiltäni,
Punalangat pääni päältä.”
”Har jag icke skäl att gråta,
Sorger, hvilka tårar pressa?
Derför gråter jag, o systrar!
Fällde guldet från mitt änne,
Silfver-smyckena från håret,
Blåa banden ifrån pannan
Och de röda från mitt hufvud.”
Emo aitan kynnyksellä
Woita kirnussa pesewi:
”Mitä itket tytti raukka,
Tytti raukka, neiti nuori?”
Spörjer modren ifrån boden,
På hvars tröskel smör hon kärnar;
”Hvarför gråter du, min flicka,
Stackars flicka, unga jungfru?”
”Ompa syytä itkiällä,
Waiwoja wesistäjällä.
Sitä itken maammoseni,
Läksin wastoa metsästä,
Wastan päitä warwikosta;
Taiton wastan taatolleni,
Toisen taiton maamolleni,
Kolmatta kohottelimma
Nuorimmalle weiolleni.
Osmonen norosta nousi,
Kalewainen kastemailta:
Kaswa neiti minussa mielin,
Elä muissa nuorisoissa;
Kaswa kaioissa somissa,
Weny werkawaattehissa,
Kaswa leiwän kannikalla,
Weny leiwän wiplosilla.”
”Har jag icke skäl att gråta,
Sorger, hvilka tårar pressa?
Derför gråter jag, o moder!
Gick att bryta qvast ur skogen,
Löf till qvastar ifrån träden,
Bröt så en qvast åt min fader,
Bröt en annan åt min moder,
Skulle bryta tredje qvasten
Åt min allrayngsta broder,
Steg då Osmonen från dälden,
Kalevainen ifrån mossan:
Flicka, väx med mig i hågen,
Tänk på andra yngre män ej,
Väx i nätt tillskurna kläder,
Uti yllne kjortlar granna,
Lef af limpans bästa bitar,
Utaf hvetebrödets skifvor.”
379
Fennica.indd 379
17.1.2019 14:55:07
�Fennica: Kalevala
.
.
.
.
.
.
”Flicka, var ej alls bekymrad,
Frukt utaf din moder, sörj ej,
Gå i boden uppå backen,
Skynda dig, spring ut på gården.
Bodar tre på backen finnas,
Öppna allrabästa boden;
När dig der ett år af smöret,
Mer än andra blir du frodig;
Lef af kött det andra året,
Mer än andra blir du liflig;
Ät piroger tredje året,
Mer än andra blir du vacker.
Der står kista uppå kista,
Ena skrinet vid det andra,
Öppna allrabästa kistan,
Lyfta upp det granna locket.
Gyllne gördlar sex der finnas,
Finnas sju blå kjortlar äfven.
Kläd uppå dig allt det bästa,
Tag det grannaste om halsen,
På ditt bröst det prydligaste,
Det mest lysande på kroppen.”
Meni itkien pihalle,
Kallotellen kartanolle.
Illat itki ikkunassa,
Aamut aitan kynnyksellä,
Päiwäkauet kartanolla,
Kuukauet kujaisten suilla.
Sanowi sanalla tuolla,
Lausu tuolla lausehella:
”En minään ennen ollut
Mustin muita neitosia,
Kalpeampi ween kaloja,
Tulin muita mustemmaksi,
Kalpeammaksi kaloja.”
Flickan går så bort och gråter,
Kommer snyftande på gården,
Gråter aftnarna i fönstret,
Morgnarna på bodens tröskel,
Hela dagar uppå gården,
Månader vid tågens öppning.
Höjde nu sin röst och sade,
Talade med dessa orden:
”Också jag var icke fordom
Svartare än andra flickor,
Blekare än vattnets fiskar,
Blef nu svartare än andra,
Blekare än vattnets fiskar.”
Meni emo katsomahan
Kolme yötä oltuansa:
.
”El’ oo neiti milläkänä,
Emon tuoma tuollakana;
Astu aittahan mäellä,
Kalkuttele kartanolle;
Kolm’ on aittoa mäellä,
Awaos parahin aitta.
Syö sie siellä wuosi woita,
Tulet muita muolahampi;
Syö toinen sian lihoa,
Tulet muita sirkiämpi;
Kolmas kuore kokkaroita,
Tulet muita kaunihimpi.
Siell’ on arkku arkun päällä,
Lipas lippahan lomassa;
Awaos parahin arkku,
Kimahuta kirjokansi,
Siin’ on kuusi kultawyötä,
Seitsemän sinihamoista.
Pane päällesi parainta,
Komehinta kaulallesi,
Ripeintä rinnoillesi,
Warrellesi walkeinta.”
Modren gick att henne skåda,
Sedan trenne nätter vikit:
380
Fennica.indd 380
17.1.2019 14:55:07
�Yhesneljättä Runo — Trettieörsta Runan
.
.
.
.
.
.
.
.
”Mitä itket tytti raukka,
Nuorra saatuna walitat?”
”Hvarför gråter du, min flicka,
Klagar tidigt födda dotter?”
”Ompa syytä itkiällä,
Waiwoja walittajalla;
Sitä itken maammoseni,
En mä wanhalle menisi,
Ikiwanhalle waraksi,
Turwaksi tutisewalle,
Suojaksi sopun kululle;
Menisin minä merehen,
Alle aawojen sywien,
Sisareksi siikasille,
Weikoksi ween kaloille.
Hyw’ ompi meressä olla,
Alla aaltojen asua,
Sisarena siikasilla,
Weikkona ween kaloilla;
Siika silmäni pesisi;
Hauki pääni harjoaisi.”
”Har jag icke skäl att gråta,
Sorger, hvilka tårar pressa?
Derför gråter jag, o moder!
Ville ej till gubben komma,
För att den utgamle värna,
För att stöda skröplig gubbe,
Hafva vård om ugnens granne.
Hellre ginge jag i hafvet,
Djupt inunder vida fjärdar,
För att blifva sikens syster,
Fiskens syster uti hafvet.
Godt ju är i hafvet vistas
Och att bo inunder böljan,
Att som sikens syster lefva,
Fiskens syster uti vattnet.
Ansigtet der siken tvättar
Och af gäddan kammas håret.
Meni aittahan mäellä,
Kallotteli kartannolle.
Kolm’ on aittoa mäellä,
Aukasi parahan aitan.
Siell’ on arkku arkun päällä,
Lipas lippahan lomassa.
Aukasi parahan arkun,
Kimahutti kirjokannen;
Löysi kuusi kultawyötä,
Seitsemän sinihamoista.
Pani kullat kulmillensa,
Hopiat hiwuksillensa,
Sinilangat silmillensä,
Punalangat päänsä päälle.
Pani päällensä parasta,
Kaulallensa kaunihinta,
Ripehintä rinnoillensa,
Warrellensa walkehinta.
Går i boden uppå backen,
Kommer gråtande på gården.
Bodar tre på backen finnas,
Öppnar allrabästa boden.
Der fanns kista uppå kista,
Ena skrinet vid det andra,
Hon slog upp den bästa kistan,
Granna locket klang och uppfor;
Fann deri sex gyllne gördlar,
Fann der äfven sju blå kjortlar.
Fäste guld uppå sitt änne,
Silfver-prydnader i håret,
Blåa band uppå sin panna,
Röda trådar kring sitt hufvud,
Klädde på sig allt det bästa,
Tog det grannaste om halsen,
På sitt bröst det prydligaste,
Det mest lysande på kroppen.
381
Fennica.indd 381
17.1.2019 14:55:07
�Fennica: Kalevala
Castrén’s correction:
klädnings fållar ǁ
klädningsfållar.
Castrén’s correction:
klädnings fållar ǁ
klädningsfållar.
.
Derpå ilar hon i hafvet,
Djupt inunder vida fjärdar,
För att blifva sikens syster,
Fiskens syster uti vattnet.
Siitä syöstihen merehen,
Alle aawojen sywien,
Sisareksi siikasille,
Weikoksi ween kaloille.
Kom så modren uti boden,
Sedan trenne nätter vikit:
”O hvart är min flicka svunnen?
Dött har nu min stackars flicka,
Hon har gått i våta hafvet,
Djupt inunder vida fjärdar,
För att blifva sikens syster,
Fiskens syster uti vattnet;
Sikarna sin syster äta
Och sin frände vattnets fiskar.
Emo aittahan tulewi
Kolme yötä oltuansa:
”Minn’ on saanut tytti raukka?
Jo on kuollut tytti raukka;
.
Mennyt lietohon merehen,
Alle aawojen sywien,
Sisareksi siikasille,
Weikoksi ween kaloille.
Sisarena siiat syöpi,
.
Ween kalat weikkonansa.”
.
.
Började så modren gråta,
Gjuta ut sin tårekälla,
Göt en tår och göt en annan,
Vattnet rann i strida tårar
Uppå hyn, den tårbestänkta,
Uppå anletet, det fagra,
Rann på arma modrens kinder.
Wieri kyynel, wieri toinen,
Wieri wetrehet wetensä,
Polosilta poskiltansa,
Ripeille rinnoillensa.
Göt en tår och göt en annan,
Vattnet rann i strida tårar
Öfver arma modrens kinder
Ned på det beprydda bröstet.
Wieri kyynel, wieri toinen,
Wieri wetrehet wetensä,
Ripehiltä rinnoiltansa,
Hienosille helmoillensa.
Göt en tår och göt en annan,
Vattnet rann i strida tårar
Öfver det beprydda bröstet,
Ned på fina klädnings fållar540.
Wieri kyynel, wieri toinen,
Wieri wetrehet wetensä,
Hienosilta helmoiltansa,
Sulkkusille sukkasille.
.
Siitä emo itkemähän,
Kyynelwierus wieremähän.
Wieri kyynel, wieri toinen,
Wieri wetrehet wetensä,
Ihopäillä itkewillä,
Muheilla muotopäillä,
Wieri poskille polosen.
Göt en tår och göt en annan,
Vattnet rann i strida tårar
Öfver fina klädningsfållar541,
Ned på strumporna af silke.
382
Fennica.indd 382
17.1.2019 14:55:07
�Yhesneljättä Runo — Trettieörsta Runan
.
Wieri kyynel, wieri toinen,
Wieri wetrehet wetensä,
Sulkkusilta sukkasilta,
Kautokengän kantasille.
Göt en tår och göt en annan,
Vattnet rann i strida tårar,
Öfver strumporna af silke,
Ned på sirligt sydda kängor.
Wieri kyynel, wieri toinen,
Kanto wetrehet wetensä,
Kautokengän kantasilta
Maahan alle jalkojensa.
Wieri maahan maan hywiksi,
Wetehen ween hywiksi.
Göt en tår och göt en annan,
Vattnet rann i strida tårar,
Öfver sirligt sydda kängor,
Ned inunder hennes fötter.
Rann på marken till dess nytta,
Rann i vattnet, att det öka.
Niin kaswo jokea kolme
Yhen ihmisen itusta,
Yhen immen kyyneleistä.
Kaswawi joka jokehen
Kolme koskea kowoa,
.
Yhen ihmisen itusta,
Yhen immin kyyneleistä.542
Kaswo kolmin luotoloita
Joka kosken kuohuwille;
Kolmin koiwuja yleni
.
Joka luowon partahalle;
Sai siitä käkeä kolme
Koiwuloihin kukkumahan.
Yksi kukku lemmen, lemmen,
Lapselle lemmettömälle,
. Toinen kukku armon, armon,
Armottomalle emolle,
Kolmas kukku sulhon, sulhon,
Sulhottomalle tytölle.
Castrén has omitted two lines which
Lönnrot repeated.
Bildades så elfvar trenne
Af en enda menskans tårar,
Tårar, dem en qvinna gjutit.
Bildades i alla elfvar
Trenne mäktigt strida forssar;
.
.
.
.
Höjde sig så trenne klippor
Uti alla forssars brusning;
Växte äfven trenne björkar
Invid kanten af hvar klippa.
Kommo sedan gökar trenne
Att på björkars qvistar gala;
En af dem gol kärlek, kärlek!
Åt den kärlekslösa flickan;
*Glädje, glädje! gol den andra
Åt den glädjelösa modren;
Fästman, fästman! gol den tredje
Åt den fästmanslösa flickan.
Gamle trygge Wäinämöinen
Sig begaf på sjön att meta,
Att med handnot fiskar fånga
Vid den dimomhöljda udden,
Vid den skogbeväxta holmen.
Tog en krok ifrån sin ficka,
Tog en hullningsjern ur väskan.
Siitä wanha Wäinämöinen
Oli ongella olia,
Käeksellä käänteliä,
Nenässä utusen niemen,
Päässä saaren terhenisen.
Otti ongen taskustansa,
Wäkärauan wäskystänsä;
383
Fennica.indd 383
17.1.2019 14:55:07
�Fennica: Kalevala
.
.
Ongetteli ongellansa,
Takrallansa tarkotteli.
Wapa waskinen wapisi,
Hopiainen siima sinku,
Nuora kultanen kulisi
Med sin krok han sedan metar,
Fiskar med det krökta jernet,
Dervid darrar koppar-spöet,
Dervid hviner silfver-refven,
Gyllne linan höres klinga.
Jo päiwänä muutamena,
Huomenna monikahana,
Kala otti onkehensa,
Tarttu takrarautahansa.
Sen weti wenosehensa,
Talu talkapohjahansa.
Hände så en dag omsider,
Fogade sig någon morgon,
Att en fisk på kroken nappar,
Fastnar på det krökta jernet.
Drager den uti sin farkost,
Bringar ned på båtens botten.
Katselewi, kääntelewi,
Sanan wirkko, noin nimesi.
”Mi on kummasen kuwannut?
.
Emp’ on tuota tunnekkana.
Siliähk’ on siikaseksi,
Kuliahka kuujaseksi,
Haliahka haukiseksi,
Emätön emäkalaksi,
.
Räpylätön hylkeheksi,
Ihala imehnoseksi,
Pääriwaton neitoseksi,
Wyötön Wäinön tyttöseksi,
Korwiton kotiomaksi;
.
Luonnonko lohikalaksi?”
Vänder och betraktar fisken,
Yttrar så ett ord och säger:
”Hvem har detta under bildat?
Jag den fisken icke känner.
Mera slät den är, än siken,
Mera brokig, än forellen,
Mera gråbesprängd än gäddan,
Är till moderfisk för fenlös,
Är till menniska för sällsynt.
Har som själ ej några fötter,
Har, som jungfru, ingen bindel,
Såsom Wäinös mö ej gördel,
Såsom ko allsinga öron.
Monn till lax den blifvit danad?”
Wyöll’ on weitsi Wäinämöisen,
Pää hopia huotrassansa,
Lohi leikkaellaksensa,
Kala palstoin pannaksensa,
.
Satronaisiksi saroiksi,
Lohisiksi lounahiksi,
Paaston ajaksi paloiksi.
Alko lohta leikkaella,
Weitsin wiilteä kaloa;
.
Lohi loiskahti merehen,
Kala kirjo kimmeltihen,
Pohjasta punasen purren,
Wäinö tar sin knif från gördeln,
Silfver-skaftet ifrån slidan,
För att sönderskära laxen,
Fisken uti bitar stycka,
Till en morgon-måltids smulor,
Till en middags-måltids delar,
Till en fastetids förtäring.
Börjar nu att skära laxen,
Fisken upp med knifven rista;
Laxen hoppar då i vattnet,
Vackra fisken hastigt spritter
Upp ifrån den röda båten,
384
Fennica.indd 384
17.1.2019 14:55:07
�Yhesneljättä Runo — Trettieörsta Runan
.
.
.
.
.
.
Ifrån bottnet på hans farkost.
Lyfte sedan upp sitt hufvud,
Högra axelbladet höjde,
Sträckte ut de venstra tårna,
De namnlösa fingren framstack
Vid den femte väder-ilen,
Vid den sjette vågens hvälfning.
Lyfte än den högra handen,
Visade den venstra foten
På den sjunde ibland fjärdar,
På den nionde bland böljor.
Sieltä noin sanoiksi wirkki:
”Ohoh sinua ukko utran!
Kun et tuntenut piteä
Ween wiimmeistä tytärtä,
Ahin lasta ainokaista,
Wellamon wetistä neittä.
En ollut lohi punanen;
Olin sisar Joukahaisen,
Kuta pyyit kuun ikäsi,
Puhki polwesi halasit.
Enk’ ollut minä tulewa
Lohi leikkoallaksesi,
Kala wiploin wiilläksesi,
Eli palstoin pannaksesi,
Aamusiksi atrioiksi,
Murkkinaisiksi muruiksi,
Lohisiksi lounahiksi,
Paaston ajaksi paloiksi.”
Yttrar så ett ord och säger:
”O du gubbe i din dårskap!
Du förstod ej att behålla
Wellamos vågsköljda jungfru,
Vattnets allrayngsta dotter
Och det enda Ahti-barnet.
Icke var jag röda laxen,
Jag var Joukahainens syster,
Den du ständigt sökt att vinna,
All din lifstid efterlängtat.
Icke heller var jag kommen
Att af dig som lax bli klufven,
Att som fisk bli sönderdelad,
Eller uti bitar styckad,
Och till frukost sedan framlagd,
Till en morgon-måltids smulor,
Till en middags-måltids bitar,
Till en fastetids förtäring.”
Sano wanha Wäinämöinen:
”Miksi sie tulit minulle.”
.
Emästä eriwenehen.
Äsken päätänsä ylenti,
Oikiata olkapäätä,
Wasempia warpahia,
Sormia nimettömiä,
Wihurilla wiiennellä,
Kupehella kuuennella.
Nosti kättä oikiata,
Näytti salkoa wasenta,
Seitsemmännellä selällä,
Aallolla yheksännellä.
Sade gamle Wäinämöinen:
”Hvarför kom du då, o jungfru?”
”Olinpa minä tulewa
Kainaloiseksi kanaksi,
Ikuseksi istujaksi,
Polwiseksi puolisoksi.
Tulin wanhalle waraksi,
Turmaksi tutisewalle,
”Hvarföre, om ej att blifva
På din arm en fager dufva,
Sitta städse vid din sida
Och en maka åt dig vara,
Till ditt stöd jag kom, o gubbe,
Till ditt bistånd, ålderstigne!
385
Fennica.indd 385
17.1.2019 14:55:07
�Fennica: Kalevala
Castrén’s correction:
spridd ǁ sprid.
.
.
.
.
.
.
.
.
Sun sian lewittäjäksi,
Pään alasen laskiaksi,
Pirtin pienen pyyhkiäksi,
Lattian lakasiaksi,
Tulen tuojaksi tupahan,
Walkian wirittäjäksi,
Olutkannun kantajaksi,
Atrian asettajaksi.”
Kom att bädden åt dig reda,
Ordna vackert hufvud-kudden,
Att det nätta pörtet städa,
Sopa golfvets tiljor rena,
Hemta eld i mörka stugan,
Tända brasan uti spisen,
Bära kring den fyllda kannan,
Maten fram på bordet lägga.”
Sano wanha Wäinämöinen
Alla päin pahoilla mielin:
”Oi sie sisar Joukahaisen.
Woi sie tulla toinen kerta.”
Sade gamle Wäinämöinen,
Sorgsen och med nedsänkt hufvud:
”O du Joukahainens syster!
Ack att en gång än du komme.”
Ei eneä tullukkana,
Itse aaltohin aleni.
Tuonne waipu wastikänä,
Ween kalwosta katosi,
Kiwen kirjawan sisähän,
Maksan karwasen malohon.
Men hon kom dock icke mera.
Dök i hafvets bölja neder,
Hastigt sjönk inunder vågen,
Flyktande från vattnets yta
I en sten med brokig sida,
I en lefverfärgad klippa.
Siitä wanha Wäinämöinen
Alla päin pahoilla mielin,
Kaiken kallella kypärin,
Kotihinsa tullessansa,
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Ohoh hullu hulluuttani,
Mieleltä wäheyttäni!
Olipa minullai mieltä,
Ajatusta annettuna,
Syäntä suurta surwottuua;
Oli ennen aikoinansa,
Waan ei nyt nykysin aion.
Nyt on mieli melkiässä,
Ajatukset arwosessa,
Kaikki toimi toisialla.
Jota toiwoin tuon ikäni,
Puhki polweni halasin,
Äsken tuli onkeheni,
Tarttu takrarautahani,
Gamle trygge Wäinämöinen
Nu till hemmet återvänder,
Sorgsen och med nedsänkt hufvud,
Med åt sidan lutad mössa,
Yttrar der ett ord och säger:
”O min fånighet, jag dåre,
O min svaghet till förståndet!
Äfven mig förstånd var gifvet,
Tankens kraft var mig förlänad,
Stort och högsindt hjerta medfödt.
Så det var i fordna dagar,
Är ej mer i dessa tider;
Nu är sinnet ren förslöadt,
Tankarna ej mycket värda,
Hågen spridd543 och driften borta.
Den jag städse sökt att vinna,
All min lifstid efterlängtat,
Kom och nappade på kroken,
Fastnade på krökta jernet.
386
Fennica.indd 386
17.1.2019 14:55:07
�Yhesneljättä Runo — Trettieörsta Runan
.
.
.
Men jag visste ej behålla
Wellamos vågsköljda jungfru,
Vattnets allrayngsta dotter
Och det enda Ahti-barnet.
Sano nyt Untamo unesi,
Makuhusi maan wenyjä,
Missä Wuojela eläwi,
Neiot Wellamon wenywi.”
.
Waan en tuntenut piteä,
Ween wiimmeistä tytärtä,
Ahin lasta ainoata,
Wellamon wetistä neittä.
Untamo, du landets vräkling,
Yppa för mig dina drömmar,
Säg, hvad Ahti-folket dväljes,
Hvar Wellamos jungfrur hvila.”
Sano Untamo unensa,
Makuhunsa maan wenyjä:
”Tuolla Ahtola asuwi,
Neiot Wellamon wenywi,
Alla aaltojen sywien,
Selässä meren sinisen,
Kirjawan kiwen sisässä,
Maksan karwasen malossa.
Siellä Ahtola asuwi,
Neiot Wellamon wenywi,
Pikkusessa pirttisessä,
Kamarissa kaitasessa,
Saan lukkojen takana,
Tuhansin awaimien.”
Untamo, han landets vräkling,
Yppade då sina drömmar:
”Se, der dväljes Ahti-folket,
Der Wellamos jungfur hvila,
Djupt inunder vida fjärdar,
Under blåa hafvets yta,
I en sten med brokig sida,
I en lefverfärgad klippa.
Se der dväljes Ahti-folket,
Der Wellamos jungfrur hvila,
I ett ganska litet pörte,
I en föga rymlig boning,
Bakom hundra lås, som stängas
Fast med tusentals af nycklar.”
387
Fennica.indd 387
17.1.2019 14:55:07
�Fennica: Kalevala
Kahesneljättä Runo.
.
Trettieandra Runan.
Marjatta koria kuopus
Kaswo koissa korkiassa;
Hirren kynnystä kulutti
Hienosilla helmoillansa,
Kamanoa kaksi hirttä
Pätöwillä pääriwoilla,
Siltalauan lattioa
Kautokengän kantasilla.
Mariatta, vackra barnet,
Växte i det höga hemmet,
Nötte en stock ned på tröskeln
Med de fina klädningsfållar,
Tvenne stockar ofvan dörren
Med de vackra hufvudbindlar,
Nötte tiljorna på golfvet
Med de nätta kängors klackar.
Marjatta koria kuopus
Aina piikuen pitänyt,
Aina ollut neityenä,
Pantu on lehmän lypsentähän.
Lypsi lehmät leppehesti,
Muut on kaikki lehmät lypsi,
.
Senpä heitti lypsämättä,
Ku oli häirynyt härille.
Mariatta, vackra barnet,
Som i oskuld alltid lefvat,
Som sin kyskhet städse vårdat,
Skickas nu att mjölka korna.
Mjölkar korna mildt och vänligt,
Alla kor hon troget mjölkar,
Men den lemnar hon omjölkad,
Som ej varit skygg för tjurar.
.
.
.
Mariatta, vackra barnet,
Som i oskuld alltid lefvat,
Som sin kyskhet städse vårdat,
Skulle sen till kyrkan fara.
Man en hingst i redet spänner,
Fåle röd för släden hemtar,
Mon ej steg i hingstens släde.
Spännes så ett sto i redet,
Mörkbrun häst för släden hemtas,
Steg ej i det stoets släde,
Som med hingstar hade sprungit.
Nu en vallak spänns i redet,
Menlös häst för släden hemtas;
I dess släde hon sig sätter
Och med den till kyrkan åker.
Marjatta koria kuopus
Aina piikuen pitänyt,
Aina ollut neityenä,
.
Marjatta koria kuopus
Aina piikuen pitänyt,
Aina ollut neityenä
Oli kirkkohon menewä.
Sai oronen waljahisin,
Puna puikkojen etehen,
Ei istu oron rekehen.
Pantu on tamma waljahisin,
Ruskia reen etehen,
Ei istu rekehen tamman,
Jok’ oli ollut upehilla.
Pantu on ruuna waljahisin
Puhas puikkojen etehen,
Niin istu rekehen ruunan,
Sillä kirkkohan ajawi.
Mariatta, vackra barnet,
Som i oskuld alltid lefvat,
Som sin kyskhet städse vårdat,
388
Fennica.indd 388
17.1.2019 14:55:07
�Kahesneljättä Runo — Trettieandra Runan
.
.
.
.
.
Ei mato matanutkana,
Sisilisko siuottanna,
Oli marjanen mäellä,
Punapuola kankahaila.
Niin marja mäeltä huuti,
Punapuola kankahalta:
”Tule neiti poimimahan,
Tinarinta riipomahan;
Wyö waski walitsemahan,
Ennen kun etona syöpi,
Mato musta muikkoawi.”
Nu en orm dock inte krälar,
Nu ej slingrar sig en ödla.
Fanns ett litet bär på backen,
Fanns ett lingon rödt på heden;
Bäret ropar uppå backen,
Röda lingonet på heden:
”Kom, o jungfru, att mig plocka,
Tennbriskprydda mö, att taga,
Koppargördlade, att välja,
Förr än masken äter upp mig
Och den svarta ormen kysser.”
Marjatta koria kuopus
Meni marjan katsontahan,
Punapuolan poimentahan.
Keksi marjasen mäeltä,
Punapuolan kankahalta:
”On marja näkemiähän,
Puola ilmoin luomiahan;
Alahahko maasta syöä,
Ylähähkö puuhun nosta.”
Mariatta, vackra barnet,
Går nu att beskåda bäret,
Röda lingonbäret plocka,
Fann ett litet bär på backen,
Fann ett lingon uppå heden:
”Formen af ett bär det äger,
Är till sin natur ett lingon,
Men jag når det ej från marken,
Når ej heller ifrån trädet.”
Ryckte upp en stör från fältet,
Dermed lingon-bäret nedtog.
Bäret faller ned på backen,
Stadnar sedan uppå backen.
”Nouse marja helmoilleni!”
Nousi marja helmoillensa.
”Stig, o bär, på mina fållar.”
Bäret steg på hennes fållar.
”Nouse marja wyöni päälle!”
Nousi marja wyönsä päälle.
.
Sänds att valla boskaps-driften,
Springa efter fåra-hjorden.
Svårt det är att boskap valla,
Allravärst dock för en flicka;
Ormen krälar uti gräset,
Ödlor slingra sig på marken.
Tempo kartun kankahalta,
Sillä marjan maahan sorto;
Kirpo marjanen mäelle,
Siitä mäelle seisotaksen.
.
Pääty karjan paimeneksi,
Läksi lammasten keralle.
Pah’ on olla paimenessa,
Tyttölapsen liiatenki;
Mato heinässä matawi,
Sisiliskot siuottawi.
”Stig, o bär, uppå min gördel!”
Bäret steg på hennes gördel.
389
Fennica.indd 389
17.1.2019 14:55:07
�Fennica: Kalevala
.
”Nouse marja rinnoilleni!”
Nousi marja rinnoillensa.
”Stig, o bär, nu uppå bröstet!”
Bäret steg så uppå bröstet.
.
”Nouse marja huulilleni!”
Nousi marja huulillensa;
Huuliltansa kielellensä,
Kieleltä keruksihinsa,
Siitä watsahan walahti.
”Stig, o bär, på mina läppar!”
Bäret steg på hennes läppar,
Steg från läpparna på tungan,
Steg från tungan in i halsen,
Sjönk så ned i hennes mage.
Marjatta koria kuopus
Siitä tyyty, siitä täyty,
Siitä paksuksi panihen,
Lihawaksi liittelihen.
Kanto kohtua kowoa,
Watsan täyttä waikiata,
Ympäri yheksän kuuta,
Kuuta puolen kymmenettä.
Mariatta, vackra barnet,
Blef nu hafvande af bäret,
Af ett lingon-bär befruktad,
Och hon börjar så att frodas.
Bar ett foster i sitt sköte,
Bar det med besvär och plåga,
Nio månader till ända
Och den tionde till hälften.
Niin kuulla kymmenennellä
Waimon waiwaksi tulewi,
Painuwi pakolliseksi,
Watsan täysi waikiaksi.
På den tionde så händer,
Att hon röner qvinnors plåga,
Känner värk uti sitt sköte,
Finner fostret sig besvära.
Siitä meiän Marjatta
Jo tuossa ajattelewi,
Minne mennä, kunne käyä,
Kusta kylpyä kysellä.
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Piltti pieni piikaseni!
Lähe kylpyä kylästä,
Saunoa Sariolasta,
Jossa huono hoiwan saisi,
Awun ange tarwitseisi.”
Började nu Mariatta
Eftertänka och begrunda,
Hvart hon månde sig begifva,
Hvadan bad åt sig begära.
Yttrade ett ord och sade;
”Piltti, du min lilla tärna!
Gå nu hän till Sariola,
För att bad i byn begära,
Der den svage finge lättnad,
Den betryckta hjelp och bistånd.
Piltti pienin piikojansa,
Paras palkkalaisiansa,
Hywä kielas käskeäkki,
Kepiä kehuttoaki,
Koprin helmansa kokosi,
Käsin kääri waattehensa,
Piltti, minst bland hennes tärnor,
Den bland tjenstehjonen bästa,
God och villig till att tjena,
Skyndsamt lydig var befallning,
Samlade sin klädnings fållar,
Bar dem upp med sina händer,
.
.
.
.
.
390
Fennica.indd 390
17.1.2019 14:55:07
�Kahesneljättä Runo — Trettieandra Runan
Castrén has omitted
the parallel line.
.
.
.
.
.
.
Sekä juoksi, jotta joutu,
Ruman Ruotuksen tupahan.
Sprang så hän med största snabbhet,
Kom till fule Rodes’ stuga.
Ruma Ruotus paitulainen
Syöpi, juopi pöyän päässä,
Päässä pöyän paiollahan,
Aiwan aiwinaisillahan.544
Ruma Ruotuksen emäntä
Lieho sillan liitoksella,
Laaho keskilattialla,
Eläwi hywän tawalla.
Sano Piltti pieni piika:
”Läksin kylpyä kylästä,
Saunoa Sariolasta,
Jossa huono hoiwan saisi,
Awun ange tarwitseisi.”
De Herodes sjelf, den fule,
Åt och drack i bordets ända,
Klädd i fina linne-skjortan.
Men den fule Rodes’ hustru
Rörde sig vid golfvets fogning,
Uti stugans midt sig svängde,
Lefde, som en god det egnar.
Sade Piltti, lilla tärnan:
”Jag har kommit, för att bedja
Om ett bad i Sariola,
Der den svaga finge lättnad,
Den betryckta hjelp och bistånd.”
Ruma Ruotuksen emäntä
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Kellen kylpyä kyselet,
Kellen aihelet apua?”
Men den fule Rodes’ hustru
Yttrade ett ord och sade:
”Hvem är det, som bad skall hafva,
Hvem behöfver hjelp och bistånd?”
Sano piltti pieni piika:
”Kysyn muorille kotona.”
.
Sade Piltti, lilla tärnan:
”Det värdinnan är der hemma.”
Ruma Ruotuksen emäntä
Sanan wirkko, noin nimesi:
”Ei kylyt kylähän joua;
On kylpy kytömäellä,
Huone hongikkokeolla,
Johon portto poiat saapi,
Tuulen lautta lapset luopi.”
Nu den fule Rodes’ hustru
Yttrade ett ord och sade:
”Badet hos oss är ej ledigt,
Men på höga Kytö-berget
Finns i furuskog ett badhus,
Hvarest skökor afla söner,
Vindens flottor foster föda.”
Piltti pieni piikojansa
Sekä juoksi, jotta joutu,
Sano tuonne tultuansa
Luoksi muorinsa kotona:
”Eule kylpyä kylässä,
Saunoa Sariolassa.
Ruma Ruotus paitulainen
Piltti, minst bland hennes tärnor,
Sprang så hän med största snabbhet,
Sade, sen hon hade kommit
Åter hem till sin värdinna:
”Bad ej finns i byn der borta,
Badhus ej i Sariola.
Der Herodes sjelf, den fule,
391
Fennica.indd 391
17.1.2019 14:55:07
�Fennica: Kalevala
Castrén has omitted the parallel line.
.
.
.
.
.
.
.
.
Åt och drack i bordets ända,
Klädd i fina linne-skjortan,
Men den fule Rodes’ hustru
Rörde sig vid golfvets fogning,
Uti stugans midt sig svängde,
Lefde, som en god det egnar.
Söip’ on joip’ on pöyän päässä,
Päässä pöyän paiollahan,
Aiwan aiwinaisillahan,545
Ruma Ruotuksen emäntä
Lieho sillan liitoksella,
Laaho keskilattialla,
Eläen hywän tawalla.
Mie sanoin sanalla tuolla:
Läksin kylpyä kylästä,
Saunoa Sariolasta,
Jossa huono hoiwan saisi,
Awun ange tarwitseisi.
Ruma Ruotuksen emäntä
Sanan wirkko, noin nimesi:
Kellen kylpyä kyselet,
Kellen aihelet apua?
Mie sanoin sanalla tuolla:
Kysyn muorille kotona.
Ruma Ruotuksen emäntä
Sanan wirkko, noin nimesi:
Ei kylyt kylähän joua;
On kyly Kytömäellä,
Huone hongikkokeolla,
Johon portto poiat luopi,
Tuulen lautta lapset saapi.”
Jag till ordet tog och sade:
Hit jag kommit har att bedja
Om ett bad i Sariola,
Der den svaga finge lättnad,
Den betryckta hjelp och bistånd.
Men den fule Rodes’ hustru
Yttrade ett ord och sade:
Hvem är det, som bad skall hafva,
Hvem behöver hjelp och bistånd?
Jag till ordet tog och sade:
Det värdinnan är der hemma.
Nu den fule Rodes’ hustru
Yttrade ett ord och sade:
Badet är hos oss ej ledigt,
Men på höga Kytö-berget
Finns i furuskog ett badhus,
Hvarest skökor afla söner,
Vindens flottor foster föda.”
Siitä meiän Marjatta
Itse tuon sanoiksi wirkki:
”Lähteä minun tulewi,
Niinkuin muinenki kasakan,
Eli orjan palkollisen.”
Nu vår goda Mariatta
Sjelf till orda tog och sade:
”Jag åstad mig måste gifva,
Liksom annars lego-hjonet,
Eller ock den lönta trälen.”
Wiepi wastan warjossansa,
Lehen lempisuojassansa,
Astua taputtelewi
Huonehesen hongikolle,
Tallihin Tapiomäelle.
Bär en qvast uti sin värjo,
I den honungsljufva famnen,
Vandrar fram med lätta fötter,
Hän till huset, bygdt bland furar,
Stallet på Tapio-berget.
Niin sano sanalla tuolla,
Lausu tuolla lausehella:
Höjde nu sin röst och sade,
Talade med dessa orden:
392
Fennica.indd 392
17.1.2019 14:55:07
�Kahesneljättä Runo — Trettieandra Runan
.
.
.
.
.
.
.
”Henkeäs hywä hewonen,
Huokoas wetäjä warsa!
Watsan kautta waiwaloisen,
Kylylöyly löyhäytä,
Sauna lämpönen lähetä,
Jotta huono hoiwan saisi,
Awun ange tarwitseisi.”
”Må du goda häst nu andas,
Må du starka fåle flåsa
Mot mitt plågofulla sköte.
Pusta ut en ljuflig imma,
Gif åt mig ett bad, som värmer,
Att den svaga finge lättnad,
Den betryckta hjelp och bistånd.”
Henkäsi hywä hewonen,
Huokasi wetäjä warsa,
Watsan kautta waiwallisen.
Min hewonen henkeäwi,
Se on luotu kylyn löyly,
Wesi wiskattu wiaton.
Andades den goda hästen,
Starka fålen väldigt flåste
På det plågofulla skötet.
Hästens flåsande med munnen
Badet är, som henne gifves,
Helga vattnet, hvilket kastas.
Siitä meiän Marjatta
Kylpi kylyn kyllältänsä,
Watsan löylyn wallaltansa.
Saip’ on tuonne poikuensa
Heinille kesäteoille,
Suorajouhen soimen päähän.
Siitä meiän Marjatta
Otti poian polwillensa,
Lapsen lannepuolellensa.
Kaswatteli poiuttansa,
Kullaista omenuttansa,
Hopiaista sauoansa,546
Alla seulan seulottawan,
Alla korwon kannettawan,
Alla jauhawan kiwosen,
Alla juoksewan jalaksen.
Siitä meiän Marjatalle
Kaswo poika kaunokainen,
Ei tietä sukua sillä;
Iso kutsu Ilmoriksi,
Emo ehtopoiaksehen,
Weljet wennon joutioksi,
Sisaret sotijaloiksi,
Muu pere nimettömäksi.
Castrén has condensed two lines
into one.
Der nu fick vår Mariatta
Bad, så mycket hon behöfde,
Ymnig värme för sitt sköte.
Födde så en liten gosse
I den tagelpryddas krubba,
Uppå hö om sommarn slaget.
Nu vår goda Mariatta
Lyfter gossen uppå knäna,
Tager barnet uti famnen,
Fostrar så sin lilla gosse,
Gyllne äpplet, silfver-stafven,
Under sållet, hvarmed siktas,
Under stäfvan, hvarmed bäres,
Under stenen, hvilken maler,
Under meden, hvilken löper.
Åt vår goda Mariatta
Växte så en vacker gosse,
Men man känner ej hans ursprung;
Kallas Ilmori af fadren,
Efterlängtad son af modren,
Sysslolös af sina bröder,
Krigets hjelte utaf systrar,
Namnlös utaf alla andra.
393
Fennica.indd 393
17.1.2019 14:55:07
�Fennica: Kalevala
Collan 1838: Oh du
gubbe, här en fremling; / Äfventyrare
från Karja, / Huru
dumt du gjort ditt
domslut, / Tolkat lag
förvändt och galet!
(lines 229−232).
Castrén has omitted
the parallel line.
Etsittihin ristiätä,
Katsottihin kastajata;
.
Tuli pappi ristimähän,
Wirokannas kastamahan,
Palwonen pitelemähän.
Sepä tuon sanoiksi wirkki:
”Ketä tuohon tuotaisi
. Tuon on tuhman tuomariksi?”
Nu man söker den som kristnar,
Den som döper späda barnet.
Kommer så en prest att kristna,
Wirokannas till att döpa,
Palvonen att barnet bära.
Han till orda tog och sade:
”Hvem skall hemtas hit att döma
Öfver detta stackars barnet?”
Tuotu on wanha Wäinämöinen,
Tietäjä iän ikuinen.
Sano wanha Wäinämöinen:
”Poika suolle wietäöhö,
.
Puulla päähän lyötäöhö,
Tangolla tapettaoho.”
Hemtas gamle Wäinämöinen,
Den evärdelige siarn.
Sade gamle Wäinämöinen:
”Gossen må på kärret föras,
Hufvudet på honom krossas,
Sönderbråkas med en klubba.”
Puhu poika puolikuinen,
Kaksiwiikkonen kajahu:
”Ohoh ukko ulkomainen,
.
Wirokannas Karjalainen!
Kun olet tuhmin tuominnunna
Wäärin pitännä lakia.”
Sade nu den späda gossen,
Tvenne veckors gamla barnet;
”O du gubbe ifrån fjerran,
Du en trollkarl från Karelen!
Nu du fällt ett dårligt domslut,
Nu du lagen orätt tolkat.547”
.
.
.
Pappi risti ripsahutti,
Tästä lapsen kapsahutti,
Metsolan kuninkahaksi,
Rahasaaren wartiaksi.
Presten kristnade så barnet,
Gjorde gossen uti dopet
Till en konung öfver skogen,
Vårdare af penningholmen.
Siitä suuttu Wäinämöinen,
Siitä suuttu ja häpesi;
Laulo kerran wiimmesensä,
Laulo waskisen wenehen,
Laulo ruuhen rautapohjan.
Laskea karehtelewi,
Wenehellä waskisella,
Kuutilla kuparisella,548
Yläsihin maaemihin,
Alasihin taiwosihin.
Sinne puuttu pursinensa,
Wenehinensä wenähty,
Nu den gamle Wäinämöinen
Vredgades och greps af blygsel.
Qväder så för sista gången,
Och han qvad en koppar-skuta,
Qvad en båt med jernsmidt botten.
Seglar sedan genom svallet
Med sin skuta utaf koppar,
Seglar bort till högre rymder,
Färdas hän till lägre himlar.
Der han stadnade med båten,
Der han fastnade med skeppet,
394
Fennica.indd 394
17.1.2019 14:55:07
�Kahesneljättä Runo — Trettieandra Runan
.
.
.
.
.
.
Jätti kantelen jälille,
Suomelle ilon ikuisen,
Laulut suuret lapsillensa.
Lemnade dock qvar sin harpa
Och de höga runo-sånger
Till en evig fröjd för Finland.
Herännenkö, heittänenkö,
Luonenko, lopettanenko,
Wai wasta alottanenko?
Wiel’ oisi sa’an sanoja,
Tuhat wirren tutkelmusta.
Joit’ ei laula kaikki lapset,
Ymmärrä yhet urohot,
Eikä waimot warsinkana.
Waan ei koski wuolaskana
Laske wettänsä loputen,
Eikä laulaja hywäkän
Laula tyyni wirsiänsä.
Mont’ on muutaki muretta,
Paljo huolta huommisesta;
Nälkä mulla näin sanowi:
”Suut’ elä kullatta kuluta,
Pieksä kieltä penningittä;
Laulajan laki palawi,
Runoin kulkku kuiwettuwi,
Waan ei korwat kuuntelian.”
Monn jag nu hör upp att qväda,
Stadnar här med mina sånger,
Eller monn först nu jag börjar?
Hundra ord än skulle finnas,
Tusen ämnen att besjunga,
Hvilka alla barn ej qväda,
Samma männer ej begripa,
Qvinnorna alls icke fatta.
Men ej ens den strida forssen
Låter allt sitt vatten rinna,
Och ej heller goda sångarn
Qväder alla sina sånger.
Många andra sorger finnas,
Sorger för den dag, som stundar;
Hungern hos mig så förtäljer:
”Nöt förutan guld ej munnen,
Slit ej utan lön din tunga,
Het för sångaren blir gommen,
Strupen torr för den som qväder,
Men ej tröttnar hörarns öra.”
Waan kuitenki, kaikitenki,
Wirren laulon, laulun laiton,
Oksat karsin, tien osasin.
Siitä sinne tie menewi,
Rata uusi urkenewi,
Paremmille laulajille,
Taitawammille runoille,
Nuorisossa nousewassa,
Polwessa ylenewässä.
Dock har jag en sång nu sjungit,
Har ett qväde sammanfogat,
Qvistat träden, stakat vägen.
Här nu tar en väg sin början,
Här begynnas nya stigar
För de män, som bättre qväda,
För mer insigtsfulla skalder,
Bland den ungdom, som nu växer,
Bland det slägte, som nu uppgår.
395
Fennica.indd 395
17.1.2019 14:55:08
�
Text
A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text.
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
Synoptic Presentation of the Full Text of the Old Kalevala (1835) by Elias Lönnrot and the Swedish Translation (1841) by M.A. Castrén (Fennica, Kalevala)
Subject
The topic of the resource
<i>Fennica</i>. Manuscripta Castreniana, Linguistica I. 758 p. ISBN 978-952-7262-07-8 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-08-5 (online/pdf). 50 €.
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
Ed. M.A. Castrén
Ed. Elias Lönnrot
Ed. Kaisa Häkkinen
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/da48f77122ae47a300307ec339df60c2.pdf
0a385215e20b71075a93e4ed688d705d
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
Wedding Laments (Syrjaenica)
Subject
The topic of the resource
<i>Syrjaenica</i>. Manuscripta Castreniana, Linguistica IV. 277 p. ISBN 978-952-7262-39-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-40-5 (online/pdf). 50 €.
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
Ed. Matthias Alexander Castrén
Ed. Paula Kokkonen & Jack Rueter
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
Date
A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource
2022
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/bebe6ee7e6962a2771ad1137b530e851.png
4168d7412c15b967db5120c62cefc7b3
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
Personalia
Description
An account of the resource
The printed volumes of Manuscripta Castreniana are divided into three sections (<i>Linguistica</i>, <i>Realia</i>, and <i>Personalia</i>). The Personalia section will contain Castrén’s letters, travelogues, a biography, and a bibliography.
Text
A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text.
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
Epistulae 2: Correspondence between Matthias Alexander Castrén and Natalia Tengström
Subject
The topic of the resource
<i>Epistulae 2. Correspondence between Matthias Alexander Castrén and Natalia Tengström</i>.<br />Edited by Juha Janhunen & Timo Salminen.<br />Manuscripta Castreniana, Personalia I,2. <span>149 pp. <br /></span>ISBN 978-952-7262-27-6 (print),<br />ISBN 978-952-7262-28-3 (online).<br />50 €.
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
Edited by Juha Janhunen & Timo Salminen
Matthias Alexander Castrén
Natalia Castrén (née) Tengström
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
Date
A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource
2021
Rights
Information about rights held in and over the resource
© Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors
Format
The file format, physical medium, or dimensions of the resource
hardcover, PDF
Language
A language of the resource
English, svenska
Identifier
An unambiguous reference to the resource within a given context
ISBN 978-952-7262-27-6 (print),
ISBN 978-952-7262-28-3 (online).
Coverage
The spatial or temporal topic of the resource, the spatial applicability of the resource, or the jurisdiction under which the resource is relevant
1850
Description
An account of the resource
<p>After returning from his last expedition in February 1849, Castrén actively started making preparations for his academic future and personal life. In January 1850, he became engaged to Natalia Tengström, the youngest daughter of Johan Jacob Tengström, Professor of Philosophy at the Imperial Alexander University in Helsinki. Their wedding took place in October 1850. The present volume contains the letters exchanged between Castrén and Natalia during the period of their engagement from February to September 1850. This intensive correspondence gives new insights into the persons of Castrén and his bride, as well as the role the Tengström family played in the intellectual circles of Finland. The letters also illustrate how intimate and, occasionally, humorous the relationship between Castrén and Natalia was. Although the social background of their engagement and marriage followed a pattern that was typical of the time, the letters speak for themselves and reveal that true love was involved. In the light of these previously unpublished letters Castrén himself emerges as a somewhat different person from the one he is known as on the basis of his other, more official and less intimate writings.</p>
<h3><strong><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2222" target="_blank" rel="noopener">View the whole volume (pdf)</a></strong></h3>
(<a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d595891a134ba3e12468c89ffd0ae56a.pdf" target="_blank" rel="noopener">View the whole volume without frames</a>)<br />
<h4>Contents</h4>
<p><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/880" target="_blank" rel="noopener">Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series</a> <i>by Juha Janhunen</i></p>
<p><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d595891a134ba3e12468c89ffd0ae56a.pdf#page=13" target="_blank" rel="noopener">Editors’ Foreword</a> <i>by Juha Janhunen and Timo Salminen</i></p>
<p><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d595891a134ba3e12468c89ffd0ae56a.pdf#page=15" target="_blank" rel="noopener">Practical information</a></p>
<p><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d595891a134ba3e12468c89ffd0ae56a.pdf#page=16" target="_blank" rel="noopener">Natalia and Alexander: An Introduction</a> <i>by Juha Janhunen</i></p>
<h6>Correspondence between Matthias Alexander Castrén and Natalia Tengström</h6>
<p class="p8"><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d595891a134ba3e12468c89ffd0ae56a.pdf#page=25" target="_blank" rel="noopener">1 M.A. Castrén to Natalia Tengström 17–19 February 1850</a></p>
<p class="p8"><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d595891a134ba3e12468c89ffd0ae56a.pdf#page=35" target="_blank" rel="noopener">2 M.A. Castrén to Natalia Tengström 10/22 February 1850</a></p>
<p class="p8"><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d595891a134ba3e12468c89ffd0ae56a.pdf#page=39" target="_blank" rel="noopener">3 Natalia Tengström to M.A. Castrén 24–26 February 1850</a></p>
<p class="p8"><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d595891a134ba3e12468c89ffd0ae56a.pdf#page=44" target="_blank" rel="noopener">4 M.A. Castrén to Natalia Tengström 15/27 February 1850</a></p>
<p class="p8"><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d595891a134ba3e12468c89ffd0ae56a.pdf#page=51" target="_blank" rel="noopener">5 Natalia Tengström to M.A. Castrén 1 March 1850</a></p>
<p class="p8"><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d595891a134ba3e12468c89ffd0ae56a.pdf#page=56" target="_blank" rel="noopener">6 M.A. Castrén to Natalia Tengström 19 February/3 March 1850</a></p>
<p class="p8"><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d595891a134ba3e12468c89ffd0ae56a.pdf#page=61" target="_blank" rel="noopener">7 M.A. Castrén to Natalia Tengström 21 February/5 March 1850</a></p>
<p class="p8"><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d595891a134ba3e12468c89ffd0ae56a.pdf#page=68" target="_blank" rel="noopener">8 Natalia Tengström to M.A. Castrén 8 March 1850</a></p>
<p class="p8"><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d595891a134ba3e12468c89ffd0ae56a.pdf#page=75" target="_blank" rel="noopener">9 M.A. Castrén to Natalia Tengström 24 February/8 March 1850</a></p>
<p class="p8"><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d595891a134ba3e12468c89ffd0ae56a.pdf#page=81" target="_blank" rel="noopener">10 M.A. Castrén to Natalia Tengström 28 February/12 March 1850</a></p>
<p class="p8"><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d595891a134ba3e12468c89ffd0ae56a.pdf#page=85" target="_blank" rel="noopener">11 Natalia Tengström to M.A. Castrén 13 March 1850</a></p>
<p class="p8"><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d595891a134ba3e12468c89ffd0ae56a.pdf#page=89" target="_blank" rel="noopener">12 M.A. Castrén to Natalia Tengström s.d. 1850</a></p>
<p class="p8"><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d595891a134ba3e12468c89ffd0ae56a.pdf#page=90" target="_blank" rel="noopener">13 M.A. Castrén to Natalia Tengström 28–29 June 1850</a></p>
<p class="p8"><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d595891a134ba3e12468c89ffd0ae56a.pdf#page=94" target="_blank" rel="noopener">14 Natalia Tengström to M.A. Castrén 30 June 1850</a></p>
<p class="p8"><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d595891a134ba3e12468c89ffd0ae56a.pdf#page=97" target="_blank" rel="noopener">15 M.A. Castrén to Natalia Tengström s.d. [1 July 1850]</a></p>
<p class="p8"><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d595891a134ba3e12468c89ffd0ae56a.pdf#page=99" target="_blank" rel="noopener">16 Natalia Tengström to M.A. Castrén 2 July 1850</a></p>
<p class="p8"><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d595891a134ba3e12468c89ffd0ae56a.pdf#page=105" target="_blank" rel="noopener">17 M.A. Castrén to Natalia Tengström 2 July 1850</a></p>
<p class="p8"><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d595891a134ba3e12468c89ffd0ae56a.pdf#page=109" target="_blank" rel="noopener">18 Natalia Tengström to M.A. Castrén s.d. [3 July 1850?]</a></p>
<p class="p8"><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d595891a134ba3e12468c89ffd0ae56a.pdf#page=111" target="_blank" rel="noopener">19 Natalia Tengström to M.A. Castrén s.d. [20 August 1850]</a></p>
<p class="p8"><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d595891a134ba3e12468c89ffd0ae56a.pdf#page=113" target="_blank" rel="noopener">20 M.A. Castrén to Natalia Tengström 21 August 1850</a></p>
<p class="p8"><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d595891a134ba3e12468c89ffd0ae56a.pdf#page=117" target="_blank" rel="noopener">21 M.A. Castrén to Natalia Tengström s.d. [16 September 1850?]</a></p>
<p class="p8"><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d595891a134ba3e12468c89ffd0ae56a.pdf#page=121" target="_blank" rel="noopener">22 Natalia Tengström to M.A. Castrén 17 September 1850</a></p>
<p class="p8"><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d595891a134ba3e12468c89ffd0ae56a.pdf#page=124" target="_blank" rel="noopener">23 M.A. Castrén to Natalia Tengström 19 September 1850</a></p>
<p class="p8"><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d595891a134ba3e12468c89ffd0ae56a.pdf#page=128" target="_blank" rel="noopener">24 M.A. Castrén to Natalia Tengström s.d. [23 September 1850]</a></p>
<p class="p8"><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d595891a134ba3e12468c89ffd0ae56a.pdf#page=131" target="_blank" rel="noopener">25 Natalia Tengström to M.A. Castrén 24 September 1850</a></p>
<p class="p8"><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d595891a134ba3e12468c89ffd0ae56a.pdf#page=134" target="_blank" rel="noopener">26 M.A. Castrén to Natalia Tengström s.d. [26 September 1850?]</a></p>
<p class="p8"><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d595891a134ba3e12468c89ffd0ae56a.pdf#page=138" target="_blank" rel="noopener">27 Natalia Tengström to M.A. Castrén 26 September 1850</a></p>
<p class="p8"><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d595891a134ba3e12468c89ffd0ae56a.pdf#page=140" target="_blank" rel="noopener">28 Natalia Tengström to M.A. Castrén s.d. [27 September 1850]</a></p>
<p><br /><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d595891a134ba3e12468c89ffd0ae56a.pdf#page=142" target="_blank" rel="noopener">Sources and Literature</a><br /> <a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/d595891a134ba3e12468c89ffd0ae56a.pdf#page=148" target="_blank" rel="noopener">Indexes</a></p>
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/8ce95560d2e644483c0ec25eea3826e9.pdf
7f9e992c630784548cf48103513645de
PDF Text
Text
Collectiones museorum: Editor’s Foreword
Editor’s Foreword
M.A. Castrén considered ethnology as a historical science and an instrument for describing the early periods of Finnish history. On his expeditions, Castrén carried out ethnographic observations and made notes of
the dwellings, the costumes, the way of life and the customs of indigenous
Siberian peoples. Castrén’s most important ethnological works, his ethnological lectures on Altaic peoples and his lectures on Finnish mythology
are included in his collected works published posthumously by Anton von
Schiefner. According to the programme drafted by the Imperial Saint Petersburg Academy of Sciences, Castrén collected ethnological objects for
the Ethnographic Museum of the Imperial Saint Petersburg Academy of
Sciences, and some items for the Ethnographic Museum of University of
Helsinki. The present work concentrates on the collections which describe
Castrén’s merits in ethnological studies and museology.
The primary sources of this publication are the artefacts in the Peter
the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of
Russian Academy of Sciences in St Petersburg and the Museum of Cultures / National Museum of Finland in Helsinki. The collections consist
of 65 artefacts, 46 of which are in the Peter the Great Museum and 19 in
the Museum of Cultures. The items are on display in different exhibitions
in the museums in Helsinki, but most of them are published here for the
first time. Castrén worked in the field, but unfortunately did not specify
the regions where the materials were acquired. B.G. Bogoraz published
information on the circumstances of collecting on 19 April 1846, when
native-born Semen Petrov Belozerov obtained for five roubles a fur coat,
a cap and gloves for M.A. Castrén.1 The items purchased for the Ethnographic Museum of the University of Helsinki were presumably Castrén’s
personal souvenirs.
This publication includes the papers with notes and the catalogues of
items. The well-known expert of the Siberian Khanty and Mansi cultures,
Elena Fedorova, Senior Researcher of the Department of Siberia in the Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera)
of the Russian Academy of Sciences considers the Castrén collection, and
its keeping and research in the museum to be an important step of the
development of the ethnographical research in Russia. Ildikó Lehtinen,
Assistant Professor at the University of Helsinki and former Curator of
the National Museum of Finland, considers the Castrén Collection to be
the first Siberian artefacts in the Ethnographic Museum of University of
Helsinki, now the Museum of Cultures / National Museum of Finland.
M.A. Castrén’s manuscripts are kept in the National Library of Finland. Castrén’s ethnographic material was left unpublished by Anton
Schiefner. Therefore, the Finno-Ugrian Society will publish the revised
edition of his ethnographic notes on the Khanty, the Samoyeds, and Tungusic peoples in the future.
9
�Collectiones museorum: Editor’s Foreword
The transliteration from Cyrillic follows the scholarly transliteration standard. Following the Manuscripta Castreniana series, I have used
some place-names in established forms as Yenisei pro Enisej, Trans-Baikal pro Trans-Bajkal.
I would like to express my particular thanks to the Peter the Great
Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of the Russian Academy of Sciences for the opportunity to publish the Castrén collection in the Manuscripta Castreniana series and to Dr. Julia A. Kupina,
Deputy Director of museum activities at the Peter the Great Museum of
Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) for her assistance to the
realization of this publication project. The staff of the Museum of Cultures / National Museum of Finland aided me in the realization of this
project. My sincere thanks for the peer review go to Professor Helena
Ruotsala of the University of Turku and Professor Zoltán Nagy of the
University of Pécs. I also thank the Finno-Ugrian Society for accepting
this work to be included in its Travaux ethnographiques series.
.
Ildikó Lehtinen
23 October 2017
Bogoraz 1927, 34.
10
�
Text
A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text.
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
Editor's Foreword (Collectiones museorum)
Subject
The topic of the resource
<em>Collectiones museorum</em><em></em><span>. Manuscripta Castreniana, Realia II, Ethnographica 1. Travaux ethnographiques de la Société Finno-Ougrienne XXII. 148 p. ISBN 978-952-5667-95-0 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-96-7 (online/pdf). 50 €.</span>
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
Ildikó Lehtinen
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
Rights
Information about rights held in and over the resource
© Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & Ildikó Lehtinen
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/003a86fafe7d62a331b3ba2d6d730e60.pdf
b88311e9feeb28ff12a3704b47b3d8e2
PDF Text
Text
Collectiones museorum
. Vermeulen 2015, 278.
. Branch 1986, 72.
. Kajanto 1984, 12; Kari Tarkiainen. Henrik Gabriel Porthan.
http://www.kansallisbiografia.fi/
kansallisbiografia/henkilo/2599.
Read 1 May 2017; Talvio 2005,
e M.A. Castrén Colleion
at the Museum of Cultures /
the National Museum of Finland
Il di k ó Le hti ne n
70; Kostet 2010, 21.
. Talvio 2005, 71, Talvio 2017, 17.
The Ethnographic Museum in Helsinki
In Finland, during the period 1770–1800, scholars had started the
process of creating national history. At the Royal Academy of
Turku, Professor Henrik Gabriel Porthan was the founder of Finnish humanistic research creating the basis for critical historical research in the field of mythology and folk poetry. In 1779, Porthan
studied at the University of Göttingen, where he met August Ludwig Schlözer who identified and classified European and northern
Asian languages, amongst them the Uralic family of languages. He
introduced the concept of ethnography as a historical description
of peoples in his Allgemeine Nordische Geschichte published at Halle
as part of the Allgemeine Welthistorie in 1771.1 Following Schlözer’s
works, Porthan had extended Schlözer’s pattern of relationship to
include the so-called ‘Finnic’ peoples, the Sámi, Biarmians, Estonians, Kurlanders, Finns, Karelians, Ingrians and Votians. In Porthan’s view, the description of grammar and syntax of the Finno-Ugric languages could be achieved by visiting the speakers of each of
these languages and studying them in the field.2 Porthan wanted to
discover the historical origins of the Finnic peoples with linguistic
studies, but he was also interested in prehistory, numismatics, and
art. As the librarian of the Royal Academy of Turku from 1772 to
1777, he started, upon his own initiative, to keep and inventory the
Academy’s numismatic and art collection.3 His role was quite active
as the museum keeper. The numismatic collection was augmented
by donations and as a result there were 76 medals in the collection
by 1796. Porthan represented the collections in his lectures, and in
1786, he was invited to be a member of the Royal Swedish Academy
of Letters, History and Antiquities. Upon H.G. Porthan’s initiative,
the collection Kongl. Academiens Mynt- och Medaille Samling was
inventoried in 1802.4 There was a modest ethnological collection at
the Academy that had been acquired through commerce and seafaring and donations from Admiral Arvid Adolf Etholén in 1825–1826.
96
�The Castrén Collection at the National Museum of Finland
This collection was destroyed in the Fire of Turku in 1827, which
also destroyed the Academy.5
Emperor Nicholas I’s edict of 21 October 1827 ordered the University to relocate from Turku to Helsinki, which had become the
capital of the Grand Duchy of Finland in 1812. In 1828, the University was renamed the Imperial Alexander University in Finland.
The University had a Coin and Art Cabinet, containing numismatic,
medal and art collections6, as well as artefacts obtained from ‘indigenous peoples’, especially from Alaska. Owing to donations from
Admiral Arvid Adolf Etholén, the number of these ethnographic
objects grew during the 1830 and 1840s.7 In 1830, Professor Johan
Gabriel Linsén, the director of the museum, bought a noteworthy
numismatic collection from Anders Blad, while at the same time
he refused to purchase a collection of Alaskan materials offered
by the widow of Admiral Schismareff. Linsén argued that there
were continuous additions to the Alaska collection through donations from Arvid Adolf Etholén. Nonetheless, there was only one
item from Finland, a Sámi cradle.8 Linsén ultimately appreciated
the ethnographic collection, and in 1835, upon his initiative, it was
transferred to its own museum with the original Swedish name of
Ethnographiskt Museum, the ‘Ethnographic Museum’.9 The collection contained ‘various curiosities, such as old weapons, clothing,
jewellery etc.’10 The positive attitude of the museum’s director to
the ethnographic collection might have been due to Linsén’s visit
to C.J. Thomsen in Copenhagen in 1830s.11
The historian Gerhard Friedrich Müller, in Russified form Feodor Ivanovič Miller, launched ethnography as a descriptive study
of peoples in the 1730s and 1740s. This was followed by the linguist
August Schlözer and the librarian Adam František Kollár with their
concepts of the historical description of peoples. In 1787, AlexandreCésar Chavannes, professor of theology in Lausanne, was the first
to use the term ‘ethnologie’.12 Ethnography as a discipline was established during the nineteenth century in specialized societies and
ethnographic museums. Interest in ethnography and the collection
of ethnographic material spread among European museums. The
first ethnographic museums were founded in St Petersburg, Leiden, and Copenhagen in the years 1836–41.13 In 1841, C.J. Thomsen
founded the Ethnographic Museum in Copenhagen14 using the collections of the Oldnorsk Museum as its basis. In St Petersburg, the
Ethnographic Museum of the Imperial Saint Petersburg Academy
of Sciences became an independent institution in 1836, and Anders
Johan Sjögren became its first director in 1845.15 The opening of a
new large gallery for the ethnographic collections at the British
97
. Vuorela 1977, 11/1; Varjola 1981,
52.
. Myntsamling,
Myntkabinett,
Mynt-, Medalj- och konstsamlingarna, Mynt- och medaljkabinett, Lagus 1885, 13.
. Varjola 1990, 26–31.
. Talvio 2005, 74–75, Varjola
1990, 26–31; Talvio 2017, 30–32.
. Koivunen 2015, 43; Talvio 2005,
76.
. Talvio 2005, 76: ‘åtskilliga
märkvärdigheter, tillkomna genom menskohand, såsom gamla vapen, klädedrägter, prydnader m.m.’.
. Talvio 2005, 78.
. Vermeulen 2015, 131, 314, 316.
. Vermeulen 2015, 4, 426–427,
Table 12.
. Koivunen 2015, 43 / 65.
. Vermeulen 2015, 409; Branch
1995, 82.
�Collectiones museorum
. Kostet 2005, 25; Vermeulen
2015, 426.
. Koivunen 2015, 4.
. Kostet 2010, 24.
. Koivunen 2015, 44.
. Färling’s catalogue. Utländska
afvdelningen, 2.
. Vuorela 1977, 65.
. Minutes of the University
Council 1850 1/V § 27; ‘Consistorium bifaller tin inlösen af
en mångd. Ethnografiska föremål, samtade af Doctor Castren under hans resors.’ Record
of the Ethnological collections
VK432–VK448.
. Acta Societatis Scientiarum
Fennicae 1856/4, 1863/7; Varjola
1989, 327; Varjola 1990, 43–47.
. Varjola 1989, 328; Varjola 1990,
46; Koivunen 2015, 46.
Museum in 1845 influenced the founding of ethnographic institutes
in Europe.16
In 1849 in Finland, the University of Helsinki appointed Gabriel Rein, professor of history and rector of the university, to the
post of director of the Ethnographic Museum.17 According to Finnish museologist Juhani Kostet, the history as an academic discipline
had a strong influence on the activities of the museum. Historical
research needed source materials for reference, and archive institute and museums had to be provided for them. Ethnological artefacts were regarded as sources for historians.18 The Ethnographic
Museum in Helsinki was quite modest; the most valuable collection
was the above-mentioned Etholén Collection from Russian Alaska
by Arvid Adolf Etholén, explorer and Chief Manager (Governor)
at the Russian-American Company who donated the collections to
the University in 1829, 1834, and 1846. The inventory indicated the
amount of the items; for example 80 artefacts from the American
North West, the Islands of the Pacific, and approximately 20 items
from Europe.19 The museum was housed in the University building,
and the items were arranged in four showcases.20 The collections
were only for the use of students of the University.
Henrik August Reinholm, a collector of Finnish folklore,
worked as the museum assistant from 1850 to 1856. His focus of
interest was the collection of basic material shedding light on the
history of the Finnish people. In 1839 he began a series of expeditions to different parts of southern Finland to collect folklore materials.21 On 1 May 1850 the Ethnographic Museum bought from Matthias Alexander Castrén a Tungus man’s costume, a Samoyed fur
coat, some pipes, spoons, a comb and a knife, and Mongolian and
Chinese ritual items. The museum assistant, H.A. Reinholm, most
likely received and described these objects in writing.22
In 1856, Henrik Johan Holmberg was appointed museum assistant. He was a Finnish mineralogist and chemist who travelled
in Russian America in 1849–1852. During his stay, Holmberg assembled a rich collection of natural history specimens and studied
local languages and the ethnography of the indigenous Alaskans.
In 1852, Holmberg published the results of his researches with the
title Etnographische Skizzen über die Völker des russischen Amerika23, and offered his collection to the Ethnographic Museum of the
University of Helsinki, but was turned down. The museum already
had enough of these items. In 1853, Christian Jürgensen Thomsen
purchased the Holmberg Collection for the National Museum of
Denmark.24
H.J. Holmberg focused on inventorying and organising the
collections of the Ethnographic Museum. He described the artefacts
98
�The Castrén Collection at the National Museum of Finland
in detail, and published the museum’s first catalogue in 185925. The
principle of Holmberg’s classification was based on continents,
with European, Asian, African, American, and Australian sections.
The Finnish artefacts belonged to the European collection. The
Asian collection included Chinese items, and mostly artefacts of Siberian nomadic peoples, the Samoyed, Tungus, and Yakut, obtained
by Castrén. Holmberg’s catalogue pointed out two facts. Considerable additions began to be made to the collection after 1849 and it
now listed 1400 items. The size of the Finnish collection changed
decisively, from only a couple of items in 1849 to 525 by 1859. The
principle of collecting was changing as the Finnish items became
the focus with the curiosities of the ‘Other’ in the background.26
In the 1850s the policy of collection was passive, with the museum receiving items as donations from all parts of the world. The
Alaska collection was the result of a research expedition, others
were collected as souvenirs and curiosities. The museum offered a
conception about cultures and peoples living outside Europe. The
Samoyed fur coat, the Tungus costume, and objects of mammoth
ivory represented the cultures of indigenous Siberian peoples until
1877 when the linguist August Ahlqvist made a research expedition
to Siberia and purchased a collection of 100 items from the Khanty
and Mansi.27
Castrén was in Helsinki after his first expedition in 1844. He
studied the Komi, Sámi, and Mari languages, worked on the grammar of Yurak Samoyed, prepared his doctoral thesis, and lectured
at the university on Finnish grammar. In principle, he had the opportunity to visit the Ethnographic Museum at the university, but
in practice he probably did not do so.
Defining ethnography
Ethnography as an independent discipline was invented by
eighteenth-century German-speaking historians. The definition
comprised the origins, languages, customs, and institutions of different peoples. In 1992, Zoja Petrovna Sokolova, a Russian ethnologist and expert on Siberian ethnology, wrote: ‘It is no exaggeration
to say that Castrén was a colossus in science.’28 She was repeating
the opinion of learned societies of his time, the Russian Geographical Society29 and the Imperial Saint Petersburg Academy of Sciences30. Castrén’s work, particularly on the Samoyedic languages and
folklore, was appreciated. His work covered a large geographic area
from the Altai Mountains to the Arctic Ocean and from the Yenisei
to the White Sea.31 In 1927, Lev Jakovlevič Šternberg expressed his
99
. Holmberg 1859; Koivunen 2015,
51.
. Koivunen 2015, 54.
. Lehtinen 2002b, 31.
. Sokolova 1992, 10.
. Результаты 1849, 153. Castrén
was invited to become member
of the Russian Geographical Society. Korhonen 1986, 65.
. Результаты 1849, 156; Sjögren
1853, 3-32; Ламанский 1856,
24–93.
. Результаты 1849, 156; Пыпинъ 1892, 395; Sokolova 1992,
10.
�Collectiones museorum
. Штернберг 1927, 50, 53, 56;
Donner 1932, 5; Aalto 1971, 87.
. Lehtonen 1972, 226–228; Vuorela 1977, 56–57.
. Castrén 1857, 8, Branch 1973,
256.
. Castrén 1857, 8: ‘Det gifves
ännu en kunskapsgren, som
jag, både af egen böjelse och
för sakens skull, anser mig förpligtad atta göra till föremål för
mina föreläsningar, nemligen
e t h n o g r a f i n . Detta är ett
nytt namn för en gammal sak.
Man förstår dermed vetenskapen om folkslagens religion,
samhällskick, seder och bruk,
lefnadssätt, boningar, med ett
ord: om allt, son hör till deras
inre och yttre lif. Man kunde
betrakta etnografi såsom en
del af kulturhistorien, men icke
alla nationer ega en historia i
högre mening, utan deras historia utgöres just af ethnografin.’ Vuorela 1977, 20, translated
by Peter Jones.
. Haltsonen 1947, 17, 21; Lehtonen 1972, 196–197.
. Siikala 2002, 82.
. Lehtonen 1972, 196–197; Vuorela 1977, 17.
appreciation of Castrén’s activity from the point of view of ethnography, pointing out that Castrén was the first modern ethnologist
to proclaim ethnography to be a scholarly discipline equivalent to
other academic disciplines.32 In Finland, Sulo Haltsonen and Juhani
U.E. Lehtonen have emphasized the significance of Castrén’s research in Finno-Ugrian ethnography. Lehtonen argued that in Finland the definition of ethnography derived from M.A. Castrén. A
scientific programme to explain the origins of the Finns and FinnoUgrian peoples determined the activities of Finnish ethnologists
for decades.33 Castrén namely defined the subject in his inaugural
lecture on being appointed to the chair of Finnish Language in 1851.
He saw that it was a ‘new name for an old thing’ including the observation and research of the religion, customs, behaviour and the
way of life of peoples.34
‘There exists a branch of learning which both my own
interests and the nature of the subject itself lead me to
regard as a field that I feel it my duty to lecture upon,
namely ethnology. It is a new name for an old thing. It
comprehends a science which deals with the religion,
social conditions, customs, and traditions of nations, in
brief with everything that concerns their inner and external lives. Ethnology could be regarded as a part of
cultural history, but not all nations have a history in the
highest sense of the word – it is this very study, ethnology, which constitutes their history.’35
The examples in the comparative ethnography offered by Castrén were characteristic of religion and folklore, and its crowning
achievement, the Kalevala. Along with folklore, the Finnish collectors of oral materials, such as H.A. Reinholm, Antero Warelius,
Elias Lönnrot and others, noted the way of life of Finnish peasants and their material culture, including costumes, dwellings and
household items.36 The expeditions of Elias Lönnrot, the collector
of the runes of the Kalevala included the taking of notes in the
spirit of cultural history. Anna-Leena Siikala has emphasized that
Lönnrot’s work reflected the German research tradition37. It is also
a fact that the director of the Ethnographic Museum, Gabriel Rein,
supported the project of the Russian statistician Peter von Köppen,
who had created a map depicting the ethnology or national characteristics of the Russian Empire. In 1846, Köppen obtained a grant for
the study of conditions in Finland, and Gabriel Rein arranged that
the money be placed at the disposal of the vicar of Loimaa, Antero
Warelius.38 In 1848, Rein published in the journal Finlands Almänna
100
�The Castrén Collection at the National Museum of Finland
Tidning an instruction for the collectors of regional history which
consisted of geographical and statistical descriptions, and ethnographic observations.39
During his second expedition Castrén mentioned many times
that the main objective was to analyse the Siberian peoples in ethnographic and linguistic perspective. Castrén followed the tradition of Russian research expeditions in describing different peoples from ethnographic, archaeological, statistical, historical and
linguistic viewpoints. Han F. Vermeulen has pointed out that in
Russia, the description of peoples emerged from the field in the
context of the Russian exploration of Siberia and Alaska. The scientific expeditions were part of Russian expansion and the postconquest colonization of Siberia in the nineteenth century.40 The
German Enlightenment was a background influence, and German
philosophers and explorers also had a noteworthy role in founding the new academic discipline of ethnography.41 From the point
of view of research concerning the Siberian peoples, the definitive
expedition was that of Gerhard Friedrich Müller in 1733–1743. He
distinguished between objects from the natural world and those
from material history. This distinction stemmed from the Renaissance separation of Natura and Artes. In 1740, he prepared instructions for explorers that resembled modern ethnographic fieldwork.
Müller suggested that they observe ‘external’ (visible) items, such
as outward appearance, clothing, and housing, via languages and
physical construction, and ‘internal” (invisible) items, such as indigenous knowledge, beliefs etc.42 Most likely it was his ethnographical instructions that led the Russian Geographic Society in
1846 to research the peoples of the Russian Empire in ethnographic
perspective. The first chairman of the Department of the Ethnography of the Russian Geographical Society was Karl Ernst von Baer
(1846–1849), who defined as the purpose of the Society the study of
different peoples, the non-Russians or so-called inorodets (‘peoples
of different birth’) of the Russian Empire. He knew that many Siberian peoples who had existed in historical times had disappeared.
Von Baer approached ethnography as a science of empire, focusing
on the diversity of the human race.43 For Castrén, the scientific description of the Siberian peoples was a part of the idea of the nation
state, or the cultural nationalism of Herder.44 Although the task
was clearly a national one, and was going to strengthen Finnish
identity, the expedition followed the traditions of Russian researchers. Castrén collected material as an objective researcher. He was
a theoretician, and at the same time an empiricist.45 The research
method, comparative ethnography, adopted from the German-Russian tradition meant the observation of different peoples. On his
101
.
.
.
.
Haltsonen 1947, 23.
Vermeulen 2015, 23.
Vermeulen 2015, 21, 23.
Элерт ‒Хинтцше 2009, 11–12;
Vermeulen 2015, 158, 168–169,
Table 2.
. Степанов 1946, 189; Vermeulen
215, 410.
. Branch 1995, 83.
. Korhonen 1971, 65.
�Collectiones museorum
.
.
.
.
Castrén 1855, 31–32; 1870, 149.
Sokolova 1992, 11.
Van Maanen 1988, 15.
Korhonen 1986, 50; Fewster
2006, 99.
. Vuorela 1977, 21. J.G. Frazer cited
Castrén’s works, Frazer 1919, 173,
186; Frazer 1920, 141–143.
expeditions Castrén described the clothing, the dwellings, the ritual
textiles and objects of the Sámi, Karelians, Russians, Samoyeds and
Khanty as the collectors of oral tradition. On his second expedition,
M.A. Castrén was funded by the Imperial St Petersburg Academy
of Sciences. In his journal of 19/31 May 1845, Castrén noted that
the Academy of Sciences and its scholars had furnished him with
instructions to follow these guidelines to obtain these aims.46 From
the point of view of ethnography, the instructions were definitive:
he had to get all the facts and knowledge directly from the indigenous peoples.
‘The Academy’s wish is that Mr Castrén has as his main
object the study of languages and major dialects of all
peoples roaming over the above-mentioned territories. … From the historical point of view Mr. Castrén
shall pay attention to the oral traditions and legends
of these peoples about their origins and their ancient
past. … His long contacts with the aboriginal peoples
will make it perfectly easy for him to study their physical constitution, daily life, clothes, rites, rituals and customs, standard of education and their opinions about
faith as well as everything which makes it possible to
describe these peoples and all their specific features.’47
M.A. Castrén used the methods of ethnographic field work, interviews and observation. The aim was to classify and compare cultures, traditions and societies like plants and to note how a single
culture evolved from savage to a civilized state48 Castrén was convinced that ethnography was a historical science, an instrument
for illustrating the earlier periods of Finnish history. The publication of the Kalevala in 1835 inspired Castrén, and he lectured on it
in the spring term of 1841 at the University of Helsinki,49 Castrén
accepted that every line of the Kalevala was not original, and he
followed the systematic and comparative approach for the purpose
of a description of different peoples. He emphasized that by its very
nature ethnography should be comparative. Castrén was an ethnological theoretician defining precisely the concept of exogamy and
animism before E.B. Taylor.50 In the field, he was an empiricist, an
observer and a collector. The Finnish cultural anthropologist Olavi
Louheranta has classified the behaviour of ethnologists on the basis of John Van Maanen’s categorization, placing Castrén, and also
Kai Donner, the Finnish linguist and ethnologist, in the category
of field workers. The typical traits were the observation, the use of
indigenous peoples’ language, adaptation to attendant conditions,
102
�The Castrén Collection at the National Museum of Finland
the dwelling system and clothing.51 In this perspective, Castrén was
a pioneer of Siberian ethnology, spending a month or more in the
same place, and having the opportunity to make comparisons.
‘Comparative ethnography thus becomes unavoidably
necessary for us in order to comprehend correctly our
ancient songs and ancient beliefs in general. But alongside that it holds another interest for us. Together with
linguistics, comparative ethnography should provide
decisive results concerning the Finnish people’s kinship
with other peoples. In fact, hardly any other definite
way to trace this kinship could be suggested than that
which is provided by a comparison of the ethnic groups’
language, religions, customs and ways of life.’52
What did this concept mean in practice? In his journal entry of 10
June 1846 by the Yenisei, Castrén noted some questions connecting
ethnographic study to the systematic collecting for the description
of Siberian peoples.
1.
2.
3.
4.
5.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
Name.
Family.
Rivers and their names.
Livelihoods: hunting and games fishing techniques.
Religion: God, magic, spirits.
Kalym – bridewealth.
Funeral traditions.
Rods for hunting and boats.
The Bear.
Tents and huts ‘землянка’.
Clothes.
Traps. (?)
Medicine.53
Antal Reguly, a Hungarian contemporary researcher of FinnoUgrian languages, was involved in similar work. In 1843–45 and
1845–46, he studied the Mansi language in Siberia and at the same
time he addressed their ethnography. For Reguly, ethnography was
complementary to linguistic research. ‘In my studies, I am both the
linguist and the ethnographer. Both sciences interest me, because
it is very difficult to separate one from the other. To acquire a full
result in linguistic studies, one needs the support of ethnography.’54
Reguly defined ethnography in the same manner as Castrén did.
‘On my expeditions I had to observe all the traits, the appearance
103
. Van Maanen 1988, 91; Louheranta 2006, 258–263.
. ‘Den komparativa ethnografin blir således oundgängligen
nödvändig, för att vi rätt må
begripa våra forntida sånger
och forntidens förestellningar
i allmänhet. Men derjemte eger
den för oss äfven ett annat intresse. I förening med lingvistiken bör den komparativa ethnografin lemna ett afgörande
resultat i frågan om det finska folkets slägtskap med öfriga folkstammar. Ja, det torde
knappt gifvas någon annan säker utväg att komma denna slägtskap på spåren, som jemförelsen af folkslagens språk, religion, seder och lefnaddsätt erbjuda.’ Castrén 1857, 11. Translated by Jüri Kokkonen.
. MAC Coll. 539, Varia 6.
. Korompay 1989, 119.
�Collectiones museorum
. Szíj 2012, 227.
. Branch 2006, 328.
. Branch 1973, 256; Korhonen
1986, 48–49.
. Lehtonen
1972,
195–200,
Branch 1973, 257; Korhonen
1986, 50.
. See Fedorova in the present
volume.
. Den 15. Mars, 45. MAC Coll.
539.
. Den 19. Mars, 45. MAC. Coll.
539.
. See Fedorova in the present
volume.
of peoples, their work, characters, clothes, customs, superstition,
mythology, antiquities and all.’55
For both researchers, A.J. Sjögren’s contribution to ethnography and its meaning were definitive. Sjögren was deeply impressed
by Johann Gottfried Herder’s ideas about oral tradition as a source
for historical studies.56 On the other hand, following Rasmus Rask’s
work, he emphasized comparative language studies. They both influenced his studies in Ingria, among the Komi, and later in the
Caucasus. In 1844, Sjögren was awarded the rank of full academician of the languages and ethnography of the Finnic and Caucasian
peoples at the Imperial Saint Petersburg Academy of Sciences.57
His post in the Imperial Academy served as a model for the Chair
of Finnish Language and Literature founded seven years later at the
University of Helsinki.58
The other factor that must be mentioned to complete the
field of ethnography was the role of the Ethnographic Museum of
the Imperial Saint Petersburg Academy of Sciences. In 1845, A.J.
Sjögren became its director. The museum’s collections were quite
exclusive in both the quantitative and qualitative sense, including
the artefacts collected by the physical and topographical expeditions of Daniel Gottlieb Messerschmidt, Peter Simon Pallas and
Ivan Ivanovič Lepexin, Gerhard Friedrich Müller, and others.59 The
Academy encouraged the explorers to collect artefacts to categorize
different peoples. Before the second expedition, M.A. Castrén spent
some time in St Petersburg. He visited the Hermitage, the Academy
of Art and the Cabinet of Art.60 On the 19th March, Castrén met
Prince Mixail Aleksandrovič Dondukov-Korsakov, the Vice-President of the Russian Academy of Sciences, and saw the Academy’s
zoological, ethnographic, numismatic and mineral collections, and
finally the collections from Egypt61 which made a deep impression
on him.
Upon the initiative of the Imperial Academy of Sciences and
the Russian Geographic Society, Castrén obtained an ethnographical collection of objects for the Peter the Great Museum in St Petersburg.62 How did the new ethnographic task of collecting items
succeed? How did Castrén relate to the collection of objects for
the Ethnographic Museum of the Imperial St Petersburg Academy
of Sciences? In his journal entry of 1/13 December 1845 (27.2.1845–
25.9.1845), Castrén listed six groups of artefacts including 10 items:
104
�The Castrén Collection at the National Museum of Finland
No 1. Three common game arrows one of which is a
reindeer arrow.
No 2. Two arrows for bear hunting, the sharp one with a
barb.
No 3. Bird arrow.
No 4. Arrow for a trap bow for otter hunting.
No 5. The same with a string attached to the bow-string,
so that when an otter touches the string along its
path, the arrow will be released.
No 6. Two common arrows for hunting large game animals, particularly reindeer arrows from Tomsk.63
Unfortunately, these artefacts are not included in the collections of the Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of Russian Academy of Sciences or the National
Museum of Finland, but Castrén mentioned them in his journal as
the weapons of the Tomsk Samoyeds.64 After that date, Castrén
mentioned twice a package and the shipping of ethnographic items
to the collections of the Ethnographic museum of Imperial Saint
Petersburg Academy of Sciences.65 In a letter to A.J. Sjögren dated
17./27.7.1846, Castrén explained the circumstances of the collecting. The Yakut fur coat, the Tungus bib, mittens, tobacco pipe, the
Samoyed snow goggles, and the Ket shaman headgear were obtained via the same rural police chief who purchased the gloves in
package No 18. In Castrén’s opinion, the price was not high, maybe
some bottles of vodka. The Tungus fur coat was bought inexpensively with seven roubles, and the Yakut one with ten roubles. The
comb, the arrows, the wrist bracer for a hunter, and the birch bark
boxes cost four bottles of vodka and some tobacco, approximately
totalling seven roubles.66 The items interested Castrén as symbols
of the history of the Siberian peoples. He sent three Siberian coins,
two silver grivna pieces and a Samoyed idol to the secondary school
of Kuopio.67 The Russian linguists and ethnologists B.G. Bogoraz,
L.Ja. Šternberg. B.Ja Vladimircov, and J.P. Koškin highly appreciated highly the ethnographic collection acquired by Castrén.68
After M.A. Castrén’s return to Finland, the press celebrated him as a researcher of Finno-Ugrian and Samoyed languages
from the point of view of Finnish identity, but there were no comments on the ethnographic collection. In 1850, the Ethnographic
Museum of the Imperial Alexander University of Helsinki bought
objects which Castrén had apparently obtained as mementos for
himself. Perhaps the collection was numerically insignificant in
comparison with the famous Alaska collection, or the meaning of
105
. 1/13, December 1845 (Dagbok
27.2.1845–25.9.1845). MAC Coll.
539.
. Castrén 1846, 32–62; Castrén
1855, 184.
. Castrén 1855, 257, 276–277, 352–
535. Appendix. List of packages
boxes.
. Package list 19, 2: Yakut fur coat,
3: Tungus bib, 4: pair of Tungus
mittens, 5: Tungus pipe, 8: Pair
of Samoyed snow goggles, 10:
Ket shaman headgear; Package
list 19, 6: comb, 7: wrist bracer, 11:
birch-bark boxes. Castrén noted
the package material, fabric and
cord which cost 4 roubles. MAC
Coll. 539.
. Castrén’s letter 17./29.7.1846 to
Fabian Collan (1817‒1851), history
teacher and principal of the Kuopio secondary school from 1844
to 1850. MAC Coll. 539, 37.13. I
wish thank Timo Salminen for
this information. Unfortunately,
these items were missing in 2017.
Reply from the principal of the
Kuopio secondary school, Samuli Laitinen, 12.6.2017.
. Богораз 1927, 34; Кошкин1927,
112; Штернберг 1927, 48–56;
Владимирцов 1927.
�Collectiones museorum
. Szíj 2012, 262, 326.
. June 1846, Castrén 1855, 221.
the Ethnographic Museum was important only for researchers at
the University. In Hungary, the case of Reguly was different. The
minutes of the Hungarian Academy mentioned the Reguly report
in November 1847, and the ethnographic collection was presented
at the same time.69
Before going into more detail about the Castrén Collection,
a few words should be mentioned about the activities in the museum’s sphere after the 1850s. The Ethnographic Museum acquired
the first Finno-Ugrian objects from the Mari (Čeremis) in 1856 by
Aug. Ahlqvist, and after that in 1878‒1880, from the Udmurt (Votiak)
by Max Buch. In the middle of the 1880s, A.O. Heikel enlarged the
collections by adding Mordvinian, Mari and Udmurt embroidered
folk costumes. After the founding of the Finnish Archaeological
Society in 1870, museum activity expanded in Finland, and the students of the University decided to collect items in the countryside.
The ethnographic collection consisted of more than 4,000 items,
and in 1877 the Student Museum of Ethnography was created. Both
museum collections merged in 1893 to form the State Museum of
History and Ethnography, which was the first step for the creation
of the National Museum of Finland. At the National Museum of
Finland, the Museum of Cultures is in charge of the ethnographic
and Finno-Ugrian collections.
The Castrén Collection at the Museum of
Cultures / National Museum of Finland
Castrén observed the way of life of Siberian peoples, and he described in detail the clothing of different peoples. For Castrén, the
market place in Turuxansk represented a fashion show.
‘I arrived at Turuxansk during the annual market fair.
The most important part of this market fair is that it
is also the time the indigenous people pay their crown
taxes. – – In fact, nothing as remarkable can be found
from the Turuxansk market fair as the processions of the
Yenisei Ostyaks and the Samoyeds from all over as they
march down the streets in their strange costumes.’70
Castrén acquired a Samoyed fur coat, and an Evenki men’s
costume, both of which, according to him, reflected the character
of these people. The museum’s records contain little information
about the Samoyed coat. ‘Fur coat of reindeer hide. Samoyed. Obtained from M.A. Castrén for the price of three roubles.’
106
�The Castrén Collection at the National Museum of Finland
The Samoyed full fur (VK434) coat is a piece of overwear with
the hairs cut very short. The ethnic designation of ‘Samoyed’ could
be mean the Yurak Samoyed, or Tavgy or Avam Samoyed. The cut
of this fur coat reveals that it belonged to the Nganasans or Enets71
According to Andrej Aleksandrovič Popov, a scholar of Nganasan
culture, this type of coat was made for everyday wear.72 It is sewn
of one white or black reindeer hide and it had to be procured during the summer slaughtering as the hairs were shorter then. On the
front of the coat, there were two strips, which were bordered with
ochre-coloured chamois. Below the belt, the garments were lined
with two strips, which the larger one bordered with red chamois.
White dog skin was sewn on the hem of the fur coat. Chamois gussets dyed with ochre are inserted in the armpits and in the cuffs.
The undercoat had a hood, but no gloves.
The fur coat was worn, the exterior is without any hair, and
consequently it is very difficult to note the colour of the reindeer
hides. The low price, three roubles, suggests that Castrén acquired
it in this condition. This Samoyed coat illustrated the image of indigenous peoples whose livelihood depended on the condition of
natural environment and reindeer hides. It could have belonged to
the Nganasans or Tavgy-Samoyeds on the term of lû or the Enets
or Turuxansk Samoyed.73 In the description of the Siberian peoples
of G.F. Müller, there is a long note about the items of clothing of the
Turuxansk Samoyeds which are called págge, парки in Russian.74
Both Russian researchers of the Enets and the Nganasans, Andrej
Popov and Nadežda Prytkova, have emphasized that this type of fur
coat was quite similar among the Nganasans and the Enets.
Pirjo Varjola, who published the famous Alaska collection of
the National Museum of Finland, assumed that the Samoyed fur
coat was made for Castrén in a Kamassian village.75 It is a fact that
Castrén wore a Samoyed fur coat, but the above-mentioned one
without hairs is not fit for a harsh climate. In the drawing made by
Castrén he is dressed in a fur coat with hairs facing outwards, and
open at the front. The Nganasan and Enets overwear represents
an arctic type of dress, which is closed, but the Kamassians who
practised hunting in the taiga-area, had a coat open at the front.76
The package list by Castrén does not mention any Kamassian items.
Instead, there is an Eastern Samoyed fur coat that could precisely
be the artefact in question: ‘Similar dress was worn in official situations and particularly together with the West Samoyed or Yurak
fur coat; the difference between a fur coat of the Eastern and Western Samoyeds is insignificant.’77 My hypothesis is probably correct,
because the previous one (3/1) meant an Eastern Samoyed costume, which has a horn-shaped part on the forehead. This type of
107
. Popov 1966, 124–125; Прыткова 1970, 49–53; Lehtinen 2002a,
141–153.
. Popov 1966, 125.
. Castrén 1855, Tawgy-Samojedisches Wörterverzeichniss, II,
43-7.
. Миллер 2009, 134–135.
. Varjola 1981, 60.
. A Kamassian fur coat in the
collection of the National Museum of Finland made of elk
hide, which was obtained by
the Finnish linguist and ethnologist Kai Donner in the
village of Abalakovo in 1914.
VK4934:244.
. Package box 3/3. Castrén 1855,
276.
�Collectiones museorum
. Popov 1966, 126, Figure 67/B;
Прыткова 1970, 58‒59.
. May 1846, Sym River. Castrén
1855, 213.
. VK435:1, VK435:2, VK435:3,
VK435:4; the last picture is missing.
. Василевич 1958: 146-147; See
also the item in the Castrén
Collection mentioned by Fedorova herein.
. Василевич1958, 147.
overcoat was the Nganasan sovik, which was made for travelling
and had a characteristic trait of the hood with a reindeer tail sewn
to the front.78
On the contrary, the item of Evenki men’s dress represented
a festive outfit. Castrén clearly considered the Evenki costumes to
be more beautiful than the other ones, and called them flatteringly
the ‘Siberian nobility’. These Evenki artefacts demonstrate the aesthetic preference that was typical of the museums’ collecting activity in this period.
‘The most remarkable part of Tungus clothing is a tight
tailcoat made of chamois leather or furry reindeer skin.
It is usually decorated with glass beads, strips of baize
and fur and so tightlyfit that it is a challenge to button
it up. Even in Tungus fashions the front of the costume
should be open so that the bead-covered chest-piece
may be seen in all its glory. On the top of their head,
the Tungus people of Sym wear a small round Tatar
cap which sparkles, also covered in beads. Their short
breeches are made of fine chamois leather as are their
shoes which are also embellished with bead embroidery. A carrier belt decorated with beads hangs from
one shoulder, carrying a small flint and steel bag made
of glass beads.’79
The men’s dress contains a fur coat, a pair of boots, a bib and a
strap with a powder pouch.80 The price was higher than that of the
Samoyed coat; the Museum bought these items for 15 roubles. The
costume is very well preserved, decorated, and named by the museum’s record as men’s festive dress. The museum assistant, H.A.
Reinholm, and later H.J. Holmberg defined the ethnic group as Tungusic without any notes concerning the area.
The Tungus coat (VK435:1) is made from a single reindeer skin
with the legs forming the sleeves, and the hide remaining in its original form on the back. It is characterized by the cut of its straight
hems with two gores.81 In the opinion of G.M. Vasilevič, this type
of coat was characteristic of the Evenki in the region of the River
Yenisei.82 The quality of the leather was affected by the changing
seasons; summer coats were made from summer hides and winter
coats from late autumn hides. In addition to the reindeer, the skins
of wild goat were used and edged with black horsehair. The cut and
the seams are sewn with reindeer-vein thread. The coat is decorated
with white, blue and black glass beads along the hems, collar and
shoulders. On the back, the square motif, and the two gores are
108
�The Castrén Collection at the National Museum of Finland
also edged with glass beads. The glass beads are sewn into a cotton
fabric band of graphite colour one centimetre wide. The decoration
of the back was typical of the coat’s type with a straight hem.83
There are two fringes of white and blue glass beads on the back.
Large glass beads have been one of the emblems of the Evenki since
the 17th century. The Evenki (Tungus) living in the region between
the Yenisei and Lena rivers were reindeer herders, and the bodyshaped fur-coat was very well suited to long sledge trips.
The footwear (VK435:2) belonging to the costume represents
the moccasin type, with a long supple collar reaching to the thigh.
The material for shoes included reindeer leg skins, chamois and
woollen cloth. The boots were tied to the legs with strings. The
moccasins were embroidered with large white, blue, black and yellow glass beads. According to G.M. Vasilevič, shoes of these types
with a high collar were made for long hunting trips.84 The material was reindeer hide used in winter and the decoration symbolized the local groups. Embroidery with glass beads was common to
all of the Evenki regions. White, blue and yellow glass beads were
used among the Evenki of the River Sym and the River Podkamennaja.85 The square motifs made of small pieces of white and black
skin at the knee are characteristic of the Eastern Evenki from the
River Olekma.86 It is also a fact that F.G. Müller’s description of the
Evenki men’s outfit does not include any beads. He mentioned the
decoration with beads only in connection to the women’s costume,
and in comparison with the dress of young men.87
The men’s coat did not close at the front, but was instead covered with a bib (VK435:3). The bib was a piece of reindeer skin with
a sharp cut. It consists of two parts, the chest and the midriff pieces.
Both parts were decorated with a white cotton band which was
embroidered with glass beads. At the collar and in the middle there
were two chamois strings to tie around the neck and the waist. At
the edge there was a piece of chamois with black horsehair. G.M.
Vasilevič pointed out that the square decoration of the chest piece
repeats the motif on the back of the coat. The bib furnished with
the long hair of wild sheep was worn during the spring festival,
ikenipke.88
Across the shoulders from the right to the left, the Evenki
man had a strap with a powder pouch suspended from it (VK435:4).
The leather belt was decorated with glass bead embroidery and
cowrie shells. The leather pouch was decorated with glass beads,
fringes, and a brass chain.
The remarkable value of the Evenki dress is that Castrén
was able to obtain all parts of the festive dress, the coat, the bib,
the shoes, and the shoulder belt. The colourful dress was made by
109
. Василевич 1958, 163, T. II/ d.
. Василевич 1963, 28.
. Василевич 1963, 20, 29, T.
XVIII/2.
. Василевич1963, 29.
. Миллер 2009, 138, 140.
. Василевич 1949, 44.
�Collectiones museorum
. Левин 1936, 74; Прыткова
1953, 295–296; Иванов 1963,
276.
. Иванов 1963, 276; Василевич
1969, 33; Федорова 988, 91;
Lehtinen 2002a, 141.
. Бахрушин 1955, 71, 80; Карлов
1982, 98‒99; Lehtinen 2002a,
123, 128.
. Sirelius 1903, 20, 25, 56; Иванов 1963, 260.
. Иванов 1963, 265.
combining different kinds of leather of various colours. The Evenki
knew how to dye chamois and leather with alder bark, and also
using mineral colours.89 Four kinds of fringes were used on the
furs and footwear of Evenki men: short reindeer hair, long dog
or wild goat hair, long horsehair, and fringes cut out of chamois.
The symbolic meaning of this decoration might be related to ritual
activity.90 With regard to bead decoration, beads were important
products of the fur trade in Siberia. Cheap glass beads helped in the
conquest of Siberia. In the 1540s, the Evenki were recorded as trading valuable furs for large glass beads. In the 16th century, an expedition led by P. Golovin along the River Lena had 100,000 different
coloured glass beads with them along with tin and brass products
and broadcloth for the needs of the indigenous peoples. Small sand
beads were made in Venice, Bohemia, or Germany, and big white
and blue beads in China. Since the 17th century, glass beads have
been an item of fashion among the Siberian peoples such as the
Evenki.91 In travel accounts from the 18th century, Evenki dress is
shown as very decorative.
The Castrén Collection includes an Evenki comb of bone
(VK436). Referring to its shape, the museum assistant noted, ‘the
comb resembles a ‘hair comb’ used by European women a few decades earlier’. It probably resembled the Spanish or mantilla comb
which used to adorn loops of hair, known as Apollo knots. The
handle was decorated with incised bullseyes, and paired lines pigmented black.
On the package list, Castrén noted about the comb that it was
‘used by both peoples: by the Khanty and the Tungus. Both peoples used bone and mammoth tusk to make small objects such as
blunt arrows, armguards or bracers, spools for thread, pieces for
the reindeer harness, cases for women’s musical instruments such
as the mouth harp and others.92 Sergej Vasilevič Ivanov, a scholar
and expert of the art of Arctic peoples, was of the opinion that the
carved motifs, such as points, diagonals, paired lines, zigzags and
bullseyes, are typical of both peoples.93 The incised designs were
pigmented with dirt or soot. Evenki men wore their hair long, with
a headband of cloth or a piece of chamois decorated with beads. The
women combed their hair into two braids. The Khanty had black
hair combed into two braids, which was the custom among both
women and men. This raises the question whether the comb was
made for personal use, for Evenki or Khanty users or for Russian
merchants? It was probably made for an indigenous user and perhaps it is the one that is mentioned in the package list. If this is the
case, why is it noted only in connection with the Tungus and not
the Khanty? A hypothetical explanation could be that the museum
110
�The Castrén Collection at the National Museum of Finland
assistant was professionally involved with the former items, which
were Tungusic.
The Yakut spoons (VK437, VK438, VK439) of mammoth tusk
suggest the curiosities of the Arctic Circle. The museum bought
three spoons for one rouble. Two of them were shaped like an 18thcentury European silver spoon without any ornaments. The handle
of the smallest one was decorated with carved lines and points.
A.A. Popov carried out an expedition among the Dolgans in
1930–1931. He studied their technology, among other things work
with bone and mammoth ivory. He described the cheek plates for
the reindeer harness and the technique of carving. Like the Nganasans and the Khanty, the Dolgans mostly carved diagonals and
lines with the point of the knife, and two nested circles, bullseyes,
with a tool including two nails.94 It is unclear whether the abovementioned spoons were used by the Yakuts themselves or by a
European voyager, even by M.A. Castrén himself. The spoon with
a short handle and a round bowl represented a type used in the
Middle Ages, and earlier in prehistoric times. A similar spoon was
drawn on the list of G.F. Müller, but it was made of wood.95 The
other ones with oval bowl resemble the Russian wooden spoons.96
The collection includes two tobacco pipes, one of which is
Samoyed (VK432), and the other one is from China (VK447). The
Samoyed pipe is carved of mammoth ivory. The bowl is decorated
with metal inlay and the mouthpiece is reinforced with metal. The
assistant described the Chinese pipe as an opium pipe, but this was
later corrected to ‘tobacco pipe’. This pipe is also carved of bone
and the mouthpiece is reinforced with white metal, which is decorated with checkerboard motifs.
At the end of his expedition, Castrén crossed the border into
China, where he spent two months among the Buryats. He visited
the Tamča Monastery in Selenga (1 March 1848), and noted in detail the interior and the decoration of the temple. The following
items relating to Buddhism could have originated from his trip. In
her studies of the rituals of sovereignty in Buryat Buddhism, Anya
Bernstein has pointed out that in the 1700s the Buryats had no stationary monasteries, but instead mobile yurt temples. After the arrival of Tibetan and Mongol lamas, and the growth of Buddhism, in
the middle of the nineteenth century, the Tamča (Tamčinskij) monastery or dacan in the village of Gusinoe ozero was founded. In 1846
in the Trans-Baikal region there were 4,509 lamas, 34 monasteries,
and 144 free-standing temples.97
The Buddha statue is of bronze (VK440). The pose is the common one, with the legs crossed, the left hand in the lap, and the right
hand pointing to the ground with the palm facing inward towards
111
. Попов 1937, 113–114.
. Миллер 2009, 193, Figure 6.
. Analogous Yakut spoons in
the collection of the Peabody
Museum 24-48-60/D2297; 2448-60/D2298; 24-48-60/D2299:
https://www.peabody.harvard.
edu/. Read 26 March 2017.
. Tamchinsky datsan: https://
en.wikipedia.org/wiki/Tamchinsky_datsan; https://vbuddisme.
ru/wiki/Гусиноозерский_(Тамчинский)_дацан. Read 16
June 2017; Абаева 2004, 406;
Bernstein 2013, 3, 20.
�Collectiones museorum
. Bell ‒ Halén 1980, 25; Hallén
1987, 94. Bernstein noted that
during the postsocialist period,
450 more statues were found in
the ruins of the Aninsk Monastery. Figure 12. shows the same
kind of Śākyamuni statues like
the one in the Castrén collection. Bernstein 2013, 108, Figure 12.
. Bell ‒Halén 1980, 201; Halén
1987, 87; Bernstein 2013, 40–41.
. Heissig 1980, 46, 52, 102. In 1866,
Adolf Bastian visited a Buryat
Mongol shaman who referred
to the cosmogony of the Buryat
Mongols, and identified the deity as Burchan. Koepping 1983,
227.
. Bell ‒ Halén 1980, 227–234; on
the Mongolian dorje: Berger &
Bartholomew 1995, 258.
the Buddha. The headgear is a blue hood or cap with a button on
the top. The statue is gilded and the lips area painted red. Castrén
stated that ‘this work symbolizes the icons of the common god as
the following three items. The name is ‘the statue of Cokjamiini’
(Buddha)’. The Finnish scholar, Harry Halén pointed out that it is a
Śākyamuni, and by the way of its posture it represents the Buddha
as Calling the Earth to Witness.98
In the museum’s records the bronze statue (VK441) is named
as ‘a common, Mongolian Burchan (icon of god)’. It represents a
male figure in war dress with bushy hair across his chest. In the
hand can be seen a scabbard for knives and the man has an abominable grimace. In the right hand there is a scabbard for a sword (the
sword is broken), and in the left hand a human heart.
Harry Halén maintains that it is the deity Beg-tse, one of the
fierce protective deities, the dharmapālas. The deity stands defiantly, one foot resting on the belly of a horse, the other on a man. He
wears armour, with his left hand across his chest and the right hand
holding the scabbard of a sword. There is a scorpion on the neck
of the statue. The expression of the deity is ferocious.99 The name
given by Castrén, Burchan, suggested the Mongol shamanistic religion. One of the names of the Tngri, a deity of Shamanism is burqan
which also used to mean Buddha.100
Castrén acquired a ritual thunderbolt sceptre (vajra, do-rje,
VK443) and a ritual bell (ghantā, dril-bu, VK442), the most important ritual elements in Vajrayana Buddhism. The sceptre, from
which Vajrayana Buddhism takes its name, symbolizes the active
male aspect of enlightenment often equated with skilful means,
compassion or bliss. The bell (Tib. drilbu) represents wisdom – a
female principle – the true understanding of emptiness. Like the
church bell, the Buddhist hand bell sends the message to evil spirits that they must stay away from the consecrated area where the
ritual is being performed. When used in rituals, the vajra is paired
with the bell. It represents the masculine principle and is held in the
right hand, whereas the bell, held in the left hand, represents the
female principle. The bell is visualized as the body of Buddha, the
vajra is visualized as his mind, and the sound of the bell is visualized as Buddha’s speech in the teaching of the dharma.101
The bell is made of bronze. The handle is topped with a closed
vajra with four prongs. In the handle there is a depiction of two
faces, probably symbolizing Prajnaparamita (Perfect Wisdom). The
clapper is missing. There is a knob in the middle on the vajra sceptre and four prongs at each end.
M.A. Castrén himself used snuff during his journey, and offered it to his informants. In the
112
�The Castrén Collection at the National Museum of Finland
Castrén collection, there are two snuff bottles. The oval
shaped bottle is made of the peel of a fruit, probably calabash, decorated with silver inlay and green, red, and blue precious (?) stones.
(VK445) The other one is of square shape, almost circular. The bottle
is made of bone and decorated with silver inlay and there is a plaited
band around it decorated with precious stones and email cloisonné.
Both sides are decorated with floral motifs. Martha Boyer’s publication included a similar snuff bottle named küküür representing the
Olon-Obotei tribe of the Manchu. This item was collected by Henning Haslund-Christensen in the 1930s.102 (VK446) Both objects
are described as ‘very old, and interestingly decorated’. Both had a
silver stopper also decorated with stones. Bottles of this kind with
stones, corals and turquoises and repoussé elements applied on the
surface are usually Mongolian-style bottles. The use of snuff gained
popularity among the Mongols, and women or men greeting each
other would exchange snuff bottles.103
The Castrén collection originally included a cap (VK444),
made of silk and sable fur which was estimated to be valuable and
bought for the sum of 12 roubles and 50 kopecks. The headdress was
listed with the Buryat, Mongol and Chinese items, but without any
mention about its origin, the people or the area concerned. It may
have been a Buryat cap or a Buddhist ritual headdress. The item is
noted in the records of the museum as ‘missing’.
The value of the Castrén Collection
M.A. Castrén was primarily interested in the comparative study
of languages as a tool for the reconstruction of Finno-Ugrian and
Samoyed origins. He had to pay attention to languages as well as
material culture, customs, economy and religion. Following the
example of German scholars and explorers, D.G. Messerschmidt,
F.G. Müller and P.S. Pallas, he collected items for the Ethnographic
Museum of the Imperial Saint Petersburg Academy of Sciences, but
also some artefacts for the Ethnographic Museum of the University of Helsinki. The collection shows that interest in linguistics
and ethnography did not always exist in isolation. Although the
Samoyed languages were the subject of attention for the linguist,
the Samoyed items are very poorly represented, but by contrast, the
Evenki culture is represented very richly.
The report to the Imperial St Petersburg Academy of Sciences
dated 12/24 February 1852 there were no notes about the museum
collection.104 The artefacts were not collected systematically. Beauty was the main criterion for selection. Alongside their aesthetic
113
. Boyer 1952, 148, Fig. 104.
. Boyer 1952, 156, Fig. 107; Berger
& Bartholomew 1995, 144–145.
. Castrén 1870, 151. He mentioned only the manuscript
concerning the ethnography of
the Altaic peoples.
�Collectiones museorum
. Шегрен 1853, 22; Castrén 1855,
262.
value, ethnic costumes contain more socially important information than any other products of material culture. Castrén’s journals
indicate that he knew the difference between the costume types of
Siberian peoples. On the other hand, the nomadic way of life limited the amount of individual property among Siberian indigenous
peoples. Castrén described the yurts and mentioned some items of
clothing, knives, small bags, boxes and weapons, but nothing else.
The number of items of clothing depended on the yield of the hunting year. Collecting clothes was not such an easy task. Castrén himself desired to wear the dress of the indigenous peoples. In October
1846, Castrén became ill, because he neglected to buy a Samoyed
fur coat.105
The pipes and spoons made of mammoth tusk were probably
acquired as curiosities for the sake of their exotic material. It is very
difficult to explain the reason to obtain the Buryat ritual objects.
The monastery made a deep impression on Castrén, with possibly
the collections of the Hermitage or Museum of the Imperial Academy of Sciences in St Petersburg also in mind.
In the Ethnographic Museum of the University of Helsinki
this small material represented Siberia and the culture of its indigenous peoples until 1877, when August Ahlqvist donated a collection
of Khanty and Mansi items. The collections of the Ethnographic
Museum with the collections of the Finnish Archaeological Society
(present-day Finnish Antiquarian Society), founded in 1870, and the
Student Nations’ Museum of Ethnography, founded in 1876, provided the basis for the National Museum of Finland. The Siberian
collection of the National Museum of Finland went on to receive
considerable additions from the expeditions of Finnish ethnologists and linguists, such as U.T. Sirelius in 1898–1900, Artturi Kannisto in 1901–1906, K.F. Karjalainen in 1898–1902, Toivo Lehtisalo
in 1911–1912, 1914, and Kai Donner in 1911–1913 and 1914. At the National Museum of Finland, the Siberian artefacts belonged partly to
the Ethnographic collections and partly to the Finno-Ugrian collections of the present-day Museum of Cultures / National Museum
of Finland.
The Castrén collection is one of the earliest collections from
Siberia and a demonstration of an ambitious effort in what at the
time was still a new discipline, ethnography. Castrén’s significant
ground-breaking research reached the European scientific community. He considered ethnography to be a distinct discipline, and he
in fact lectured at the University of Helsinki on the ethnography
of the Altaic peoples. He also planned to publish the ethnographic
notes from the expeditions. His legacy and example were of vital
importance to later generations. Castrén’s works in ethnology such
114
�The Castrén Collection at the National Museum of Finland
as Ethnologiska föreläsningar öfver altaiska folken (Ethnological
Lectures on the Altaic Peoples) and Föreläsningar i finsk mythologie
(Lectures on Finnish Mythology) are of classical value. He was the
first Professor of Ethnology in the world, and all great researchers in the history of this discipline, Adolf Bastian, E.B. Taylor, J.J.
McLennan and James G. Frazer, used in their studies the valuable
information that they found in the works of M.A. Castrén.106
115
. Vuorela 1977, 21.
�Collectiones museorum
References
Archival sources
University of Helsinki Central Archives, Helsinki, (HYKA)
Consistory Archives 1828–1897 (KoA)
National Board of Antiquities, Archives
The Färling Catalogue. 1875.
The H.J. Holmberg catalogue.
National Board of Antiquities, National Museum of Finland, Museum of Cultures
Record of the Ethnographic collections (VK).
National Library of Finland, Manuscript Collection
(MAC) Matthias Alexander Castrén. Coll. 539.
Publications
Ahola, Joonas – Lukin, Karina, 2016. Matthias Aleksanteri Castrénin suomalaisen mytologian taustoja.
Castrén, M. A. 2016. Luentoja suomalaisesta mytologiasta. Suomentanut ja toimittanut Joonas Ahola. Tietolipas 252: 11–80. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura,
Helsinki.
Bell, Marja-Liisa ‒ Halén, Harry, 1980. Oi munkit,
ponnistelkaa lakkaamatta!: buddhalaisten kulttiesineiden näyttely / O munkar, sträven framåt oupphörligen!:
utställning av buddhistiska kultföremål / Oh, ye monks,
strive onwards diligently: exhibition of Buddhist ritual
objects. Helsingin kaupungin taidemuseo.
Berger, Patricia ‒ Bartholomew Tse, Teresa, 1995.
Mongolia – The Legacy of Chinggis Khan. Thames and
Hudson in association with Asian Art Museum of San
Francisco.
Bernstein, Anya, 2013. Religious Bodies Politic: Rituals of Sovereignty in Buryat Buddhism. The Chicago
University Press.
Boyer, Martha, 1952. Mongol Jewellery. Nationalmuseets skrifter, Etnografisk Raekke V. Nordisk forlag,
København.
116
Bran, Michael, 1973. A.J. Sjögren. Studies of the
North. Mémoires de la Société Finno-Ougrienne 152.
Sociéte Finno-Ougrienne, Helsinki.
Bran, Michael, 1995. The Academy of Sciences in
St. Petersburg as a centre of Finno-Ugrian studies,
1725–1860. Journal de la Société Finno-Ougrienne 86:
67–86. Société Finno-Ougrienne, Helsinki.
Bran, Michael, 2006. Herderin vaikutus Anders
Johan Sjögreniin ja sen seuraukset. Sakari Ollitervo ‒ Kari Immonen (toim.), Herder, Suomi, Eurooppa:
312‒354. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki.
Castrén, M.A., 1853. Nordische Reisen und Forschungen, 1. M. Alexander Castrén’s Reiseerinnerungen aus
den Jahren 1838–1844. Herausgegeben von A. Schiefner. Buchdruckerei der Kaiserlichen Akademie der
Wissenschaften, St. Petersburg. Unveränderter fotomechanischer Nachdruck der Originalausgabe 1853.
Zentralantiquriat der Deutschen Demokratischen Republik, Leipzig, 1969.
Castrén, M.A., 1855. M.A. Castréns reseberättelser och
bref åren 1845–1849. Nordisk resor och forskningar af
M.A. Castrén. Andra bandet. Finska Litteratur-Sällskapets Tryckeri, Helsingfors.
�The Castrén Collection at the National Museum of Finland: References
Castrén, M.A., 1855. Nordische Reisen und Forschun-
Haltsonen, Sulo, 1947. Karjalainen kansantutkija:
gen, 8. M. Alexander Castrén’s Wörterverzeichnisse aus
den Samojedischen Sprachen. Herausgegeben von A.
Schiefner. Buchdruckerei der Kaiserlichen Akademie
der Wissenschaften, St. Petersburg. Unveränderter fotomechanischer Nachdruck der Originalausgabe 1855.
Zentralantiquriat der Deutschen Demokratischen Republik, Leipzig, 1969.
Castrén, M.A., 1857. M. A. Castréns ethnologiska föreläsningar öfver Altaiska folken samt Samojediska
och Tatariska sagor. Nordiska resor och folksningar af
M. A. Castrén. Fjerde Bandet. Till trycket befordradt
af Kejserliga Alexanders-Universitet i Finland. Finska
Litteratur-Sällskapet Tryckeri, Helsingfors.
Castrén, M.A., 1870a. M. A. Castréns reseminennen
från åren 1838–1844. Nordiska resor och forskningar
af M.A. Castrén. Första bandet. Finska Litteratur Sällskapets tryckeri, Helsingfors.
Catsrén, M.A., 1870b. M. A. Castréns tillfälliga uppsater. Nordkiska resor och forskingar af M. A. Castrén.
Sjette Bandet. Till trycket befordradt af Kejserliga
Alexanders-Universitet i Finland. Finska LitteraturSällskapet Tryckeri, Helsingfors.
Castrén, M.A., 2016. Luentoja suomalaisesta mytologiasta. Suomentanut ja toimittanut Joonas Ahola. Tietolipas 252. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki.
Donner, Kai, 1932. M.A. Castrén’s Memory in Russia.
Marginal Notes to Памяти М.А. Кастрена. Journal de
la Société Finno-Ougrienne XLV: 1‒15. Société FinnoOugrienne, Helsinki.
Fewster, Derek, 2006. Visions of Past Glory. Nationalism and the Construction of Early Finnish History. Studia Fennica, Historica 11. Finnish Literature Society,
Helsinki.
Frazer, James George, Sir, 1919. The Golden Bough: a
Study in Magic and Religion. 7. Balder the Beautiful.
The Fire-Festivals of Europe and the Doctrine of the
External Soul. Macmillan and Co, London.
Frazer, James George, Sir, 1920. The Golden Bough:
a Study in Magic and Religion. 12. Bibliography and
General Index. Macmillan, London.
Halén, Harry, 1987. Mirrors of the void: Buddhist art
in the National Museum of Finland: 63 Sino-Mongolian
thangkas from the Wutai Shan workshops, a panoramic
map of the Wutai Mountains and objects of diverse origin. Museovirasto, Helsinki.
Theodor Schvindtin elämä. Werner Söderström Osakeyhtiö, Helsinki.
Heissig, Walther, 1980. The Religion of Mongolia.
Translated from the German edition by Geoffrey
Samuel. Routledge ‒ Kegan Paul Ltd, London.
Holmberg, Heinrich Johan, 1854. Etnographische
Skizzen über die Völker des Russischen Amerika. Erste Abtheilung: Die Thlinkíthen. Die Konjagen. Acta
Societatis Scientiarum Fennicae. 1856/4, 1863/7.
Holmberg, H.J., 1859. Katalog övfer Kejserliga Alexanders-Universitets Etnografiska samlingar. Helsingfors.
Kajanto, Iiro, 1984. Porthan and Classical Scholarship. A study of classical influences in eighteenth century Finland. Annales Academiae Scientiarum Fennicae, Ser. B 225. Suomalainen Tiedeakatemia, Helsinki.
Koepping, Klaus-Peter, 1983. Adolf Bastian and the
Psychic Unity of Mankind. The Foundations of Anthropology in Nineteenth Century Germany. University
of Queensland Press.
Koivunen, Leila, 2015. Eksotisoidut esineet ja avartuva maailma. Euroopan ulkopuoliset kulttuurit näytteillä Suomessa 1870 ̶1910-luvuilla. Historiallisia tutkimuksia 268. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki.
Korhonen, Mikko, 1986. Finno-Ugrian Languages
Studies in Finland 1828–1918. The History of Learning
and Science in Finland 1828–1918. Societas Scientiarum Fennicae, Helsinki.
Korompay, Bertalan, 1989. Reguly, Hunfalvy, Budenz
és nyelvészeti irodalmunk megindulása. Korompay,
Bertalan, 1989. Finn nyomokon. Folklór, néprajz, irodalom I: 97–112. Korompay Bertalan, Budapest.
Kostet, Juhani, 2010. Suomalaisten museoiden kokoelmat 1800-luvulla ja 1900-luvun alussa. Susanna
Pettersson ‒ Pauliina Kinanen (toim.), Suomen museohistoria: 266–284. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura,
Helsinki.
Lehtinen, Ildikó, 2002a. Costumes of the Siberian
peoples – practicality and luxury. Lehtinen, Ildikó
(ed.), Siberia. Life on the Taiga and Tundra: 108–145.
National Board of Antiquities, Helsinki.
Lehtinen, Ildikó, 2002b. Siberian peoples at the Museum of Cultures. Lehtinen, Ildikó (ed.), Siberia. Life
on the Taiga and Tundra: 23–46. National Board of Antiquities, Helsinki.
117
�Collectiones museorum
Lehtinen, Ildikó, 2003. A la mémoire de Mathias
Alexandre Castrén. Remota relata. Studia Orientalia
97: 141–153. Finnish Oriental Society, Helsinki.
Lehtonen, Juhani U. E., 1972. U.T. Sirelius ja kansatiede. Kansatieteellinen arkisto 23. Suomen Muinaismuistoyhdistys, Helsinki.
Louheranta, Olavi, 2006. Siperiaa sanoiksi – uralilaisuutta teoiksi. Kai Donner poliittisena organisaattorina sekä tiedemiehenä antropologian näkökulmasta. Research Series in Anthropology. University of Helsinki.
Popov, A.A., 1966. The Nganasan. The Material Culture of the Tavgi Samoyeds. Translated by Elaine K.
Ristinen. Uralic and Altaic series 56. Indiana University Publications, Bloomington.
Siikala, Anna-Leena, 2002. Elias Lönnrot etnografina. Lönnrotin hengessä. Kalevalaseuran vuosikirja 81:
76–90. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki.
Sirelius, U.T., 1904. Die Handarbeiten der Ostjaken
und Wogulen. Journal de la Société Finno-Ougrienne
XXII: 1–75. Société Finno-Ougrienne, Helsinki.
Sokolova, Z.P., 1992. On the role of the Russian Geographical Society and its Department of Anthropology as well as of the Academy of Sciences of Russia
in the development of studies in the peoples kindred
to the Finns. Matti Räsänen (ed.), Pioneers. The History of Finnish Ethnology. Studia Fennica, Ethnologica
1: 9–20. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki.
Szíj, Enikő, 2012. Reguly és a tudomány „zománcza”.
Életrajzi és kortörténeti adalékok 1. Bibliotheca Regulyana 6. Finnugor népek világkongresszusa Magyar
nemzeti szervezete & Tinta Könyvkiadó, Budapest.
Абаева, Л.Л., 2004. История распространения
буддизма в Бурятии. Абаева, Л.Л. ‒ Жуковский,
Н.Л. (отв. ред.), Буряты: 397‒414. Серия «Народы
и культуры». Наука, Москва.
Бахрушин, С.В., 1995. Научные труды 111. Избранные работы по истории Сибири ХУ1–ХУ11 вв.
Академия Наук СССР, Москва.
Богораз, В.Г., 1927. Кастрен – человек и ученый.
Памяти М.А. Кастрена к 75-лети дня смерти. Очерки по истории знаний 2: 3–35. Издательство Академии наук СССР, Ленинград.
118
Talvio, Tuukka, 2005. Raha-, mitali- ja taidekabinetti
Kansallismuseon edeltäjänä. Museon muisti. Ritva Wäreen juhlakirja. Taidehistoriallisia tutkimuksia/Konsthistoriska studier 31: 67–81. Taidehistorian seura/Föreningen för Konsthistoria, Helsinki/Helsingfors.
Talvio, Tuukka, 2016. Suomen kansallismuseo: ikkuna
menneeseen ja tulevaan. Museoviraston julkaisuja 7.
Museovirasto, Helsinki.
Van Maanen, John, 1988. Tales of the field. On Writing Ethnography. The University of Chicago Press.
Varjola, Pirjo, 1981. Suomen kansallismuseon yleisetnografinen kokoelma. Suomen Museo 88: 51–86.
Suomen Muinaismuistoyhdistys, Helsinki.
Varjola, Pirjo, 1989. Suomalaisia entisessä Venäjän
Amerikassa. Löytönen, Markku (toim.), Matka-arkku.
Suomalaisia tutkimusmatkailijoita: 310–346. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki.
Varjola, Pirjo, 1990. The Etholén Collection. The ethnographic Alaska collection of Adolf Etholén and his contemporaries in the National Museum of Finland. Pirjo Varjola with contrabutions by Julia P. Averkieva
and Roza G. Liapunova. National Board of Antiquities. Helsinki.
Vermeulen, Han F., 2015. Before Boas: The Genesis of
Ethnography and Ethnology in the German Enlightenment. University of Nebraska Press, Lincoln.
Vuorela, Toivo, 1977. Ethnology in Finland before
1920. Societas Scientiarum Fennica, Helsinki.
Василевич, Г.М., 1949. Тунгусский нагрудник
у народов Сибири. Сборник Музея антропологии
и этнографии Х1: 42–61. Издательство Академии
Наук СССР, Москва – Ленинград.
Василевич, Г.М., 1958. Тунгусский кафтан.
(К истории его развития и распространения).
Сборник Музея антропологии и этнографии ХУ111:
122–178. Издательство Академии Наук СССР,
Москва – Ленинград.
Василевич, Г.М., 1963. Типы обуви народов Сибири. Сборник Музея антропологии и этнографии
ХХ1: 1–63. Издательство Академии Наук СССР,
Москва – Ленинград.
�The Castrén Collection at the National Museum of Finland: References
Василевич, Г.М., 1969. Эвенки. Историко-этно-
Прыткова, Н.Ф., 1970. Одежда народов самодей-
графические очерки (ХУ111‒ХХ в.). Издательство
«Наука», Ленинград.
Владимирцов, Б.Я., 1927. Кастрен – монголист.
Памяти М.А. Кастрена к 75-лети дня смерти.
Очерки по истории знаний 2: 87–92. Издательство
Академии наук СССР, Ленинград.
Иванов, С.В., 1963. Орнамент народов Сибири как
исторический источник (по материалам ХIХ ‒ начала ХХ в.): народы Севера и Дальнего Востока.
Труды Института этнографии. Новая серия 81. АН
СССР, Москва.
Карлов, В.В., 1982. Эвенки в ХУ11 – начале ХХ в.
(хозяйство и социальная культура). Издательство
Московского университета.
Кошкин, Я.П., 1927. Кастрен – тунгусовед. Памяти М. А.Кастрена к 75-лети дня смерти. Очерки
по истории знаний 2: 109–130. Издательство Академии наук СССР, Ленинград.
Ламанский, Е.И., 1856. Этнографическія замѣчанія и наблюденія Кастрена о лопаряхъ, карелахъ, самоѣдахь и остякахъ, извлеченныя изъ его
путевыхъ воспоминаній 1838‒1844. Вестник Императорскаго Русскаго Географическаго Общества 18:
24–93. СПб.
Левин, М.Г., 1936. Эвенки северного Прибайкалья. Советская этнография 1936/2: 71‒78. Москва.
Миллер, Герард Фридрих, 2009. Описание сибирских народов. Элерт, Александр Х.‒ Хинтцше,
Виланд (ред.). Памятники исторической мысли,
Москва.
Попов, А.А., 1958. Коллекция по материальной
культуре долганов в Музее антропологии и этнографии. Сборник Музея Антропологии и этнографии ХУ111: 4‒117. Издательство Академии наук
СССР, Москва – Ленинград.
ской группы как исторический источник. Одежда
народов Сибири. Сборник статей Музея антропологии и этнографии: 1–99.: Издательство «Наука»,
Ленинград.
Пыпинъ, А. Н., 1892. Исторія русской этнографии
IV. Бѣлоруссія и Сибирь.: Типографія М.М. Стаюлевича, С.-Петербургъ.
Результаты этнографическаго путешествія по
Сибири г. Кастрена. Географическія извѣстія выдаваемыя Русскаго Географическаго Общества подъ
редакциею В.В. Григорьева: 153–156. Типографія
Министерства внутренныхъ делъ, С.П.Б. 1849.
Степанов, Н.Н., 1946. Русское географическое
общество и этнография (1845–1861). Советская этнография 1946/4: 187–206. Москва.
Штернберг, Л. Я., 1827. Кастрен – алтаист и этнограф. Памяти М.А. Кастрена к 75-лети дня
смерти. Очерки по истории знаний 2: 36–56. Издательство Академии наук СССР, Ленинград.
Шегрен, А. Й., 1853. Очеркъ жизни и трудовъ
Кастрена. Erip.: Вестникъ Императорскаго Русскаго Географическаго Общества за 1853 годъ,
Книжка 11.
Фëдорова, Е.Г., 1988. Украшения верхней плечовой одежды народов Сибири (ханты, манси, ненцы, энцы, нганасаны, кеты, эвенки, эвени, чукчи, коряки). Сборник Музея антропологии и этнографии 42: 86–104. Издательство Академии Наук
СССР, Ленинград.
Элерт, Александр Х., Хинтцше, Виланд, 2009.
Введение. Герард Фридрих Миллер. Описание сибирских народов: 7–24. Памятники исторической
мысли, Москва.
Internet
Peabody Museum of Archaeology & Ethnology at
Harvard University. https://www.peabody.harvard.
edu/. Read 26 March 2017.
Tarkiainen, Kari. Henrik Gabriel Porthan. Kansallisbibliografia.
http://www.kansallisbiografia.fi/kansallisbiografia/henkilo/2599. Read 1 May 2017.
Tamchinsky datsan. https://en.wikipedia.org/wiki/
Tamchinsky_datsan; https://vbuddisme.ru/wiki/Гусиноозерский_(Тамчинский)_дацан. Read 24 June 2017.
119
�
Text
A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text.
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
The M.A. Castrén Collection at the Museum of Cultures / the National Museum of Finland (Collectiones museum)
Subject
The topic of the resource
Collectiones museorum. Manuscripta Castreniana, Realia II, Ethnographica 1. Travaux ethnographiques de la Société Finno-Ougrienne XXII. 148 p. ISBN 978-952-5667-95-0 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-96-7 (online/pdf). 50 €.
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
Ildikó Lehtinen
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
Rights
Information about rights held in and over the resource
© Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & Ildikó Lehtinen
© Музей антропологии и этнографии имени Петра Великого (Кунсткамера) Российской академии наук – Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of the Russian Academy of Sciences (MAE) & Elena G. Fedorova
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/52aeeee35ef91798f755c977376fd215.pdf
95666c8e872f0f2d2313ded11705fca3
PDF Text
Text
Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series
Manuscripta Castreniana:
A General Preface to the Series
Matthias Alexander Castrén (1813–1852) was by far the most significant
Finnish linguist of the 19th century. When he died at the young age
of 38, he left behind a huge corpus of field data, collected by himself
during prolonged expeditions to Karelia, Lapland, Arctic Russia and
Siberia from 1838 to 1849. In the short periods of time he spent in an
academic environment, he was largely occupied by university teaching and social activities and had little opportunity to synthesize his
collections, a situation aggravated by his rapidly progressing and ultimately fatal illness. Therefore, and in spite of his active production
of specialized articles, reviews and travel reports during his lifetime,
a major part of his scholarly heritage remained unpublished when he
died. Ever since, the fate of this legacy has stood in the focus of Finnish linguistics.
In Castrén’s lifetime it was said that he had “written the grammars of fourteen languages”, but the actual number of separate idioms
documented by him is much larger, coming close to thirty. Moreover,
although his main focus was the Samoyedic branch of Uralic, he also
recorded several Finno-Ugrian idioms, including varieties of Finnic,
Saamic, Mari, Komi and Khanty, as well as languages and dialects belonging to the Turkic, Mongolic, Tungusic and Yeniseic families. With
most of these languages, he was the first to collect any kind of coherent
grammatical information, which, moreover, was complemented by lexical collections of varying sizes. Not surprisingly, he is today regarded
as the founder of not only Uralic, but also Altaic and Palaeosiberian
linguistics. An important feature of his approach was that he worked in
the framework of a consistent linguistic theory, close to what is today
known as “basic grammar”.
It has to be added, however, that Castrén was not only a linguist, but a multidisciplinary scholar equally versatile in the fields of
ethnography, folklore, mythology, archaeology, history and human
geography. Although he had both predecessors and successors, he is
with good reason honoured as the pioneer and foremost representative
of the Finnish school of linguistic anthropology, a tradition that was
formed several decades before the international breakthrough of the
field. Using a more modern term, his way of looking into languages in
their overall extra-linguistic context, would correspond to the concept
of “rich grammar”. Considering his work on mythology, especially the
study of shamanism, he was also the founding figure of the so-called
“Northern Paradigm” of mythological studies, a branch of comparative
religion whose significance has only recently been fully understood.
15
�Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series
Folklore and mythology were discussed by Castrén in a number
of public lectures he gave at the Imperial Alexander University in Helsinki. Linguistic topics were treated by him in a series of academic dissertations, presented between 1839 and 1850. In addition, he authored
grammatical sketches with vocabularies on Izhma Komi and Hill Mari,
published in Latin in 1844 and 1845, respectively. After his last expedition he started working on a new series of German-language academic grammars to which he gave the general title Nordische Reisen und
Forschungen. The series was authorized and financed by the Russian
Imperial Academy of Sciences in St Petersburg, and the first volume, on
Khanty, appeared in 1849. In his remaining two years, Castrén managed
to complete the manuscript for a second volume, on Samoyedic.
With Castrén’s death, however, the future of his grammars was
in danger, and the series would have been discontinued had it not been
taken up by his colleague Anton Schiefner (1817–1879). From 1852 to
1861, Schiefner rapidly completed the project by editing and publishing,
not only the Samoyedic volume, but also five other volumes of Castrén’s linguistic field data, as well as a reissue of the Khanty volume. To
these, he added the German editions of five volumes of Castrén’s lectures and earlier publications, including letters and travelogues, which
were also being made available in parallel Swedish versions under the
name Nordiska resor och forskningar, published between 1852 and 1870.
This 12-volume international series immediately consolidated Castrén’s
reputation and has been used as a basic tool of reference ever since—
even for languages for which more extensive descriptions have subsequently become available.
In spite of the extremely valuable contribution made by Schiefner
to Castrén’s legacy, it was almost immediately realized that even more
needed to be done. For one thing, there remained important parts of
Castrén’s materials that were not included in the series published by
Schiefner. Moreover, Schiefner, who was not a field linguist, occasionally made mistakes when reading and interpreting Castrén’s handwritten materials, which were not always in an accessible format. The idea
of republishing Castrén’s data in a more complete and correct form was
first suggested as early as the 19th century, and this became one of the
long-term objectives of the Finno-Ugrian Society, which was founded
in Helsinki in 1883 with the specific goal of continuing Castrén’s work
in the field of Uralic and Altaic linguistics and ethnography.
During the almost 140 years of its existence (as of 2021), the FinnoUgrian Society has, indeed, cultivated Castrén’s legacy by both financing
new field work by many generations of scholars and by publishing the
results of their work. However, the full publication of Castrén’s manuscript materials has not been realized until now. After the idea had once
again been mentioned in connection with the 110th anniversary of the
16
�Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series
Society in 1993, the plan of opening a new series of publications under the name Manuscripta Castreniana gradually ripened. This series is
scheduled to contain a critical edition of all relevant parts of Castrén’s
manuscripts, including both linguistic descriptions and non-linguistic
materials. The series will consist of both printed volumes and digital
materials available on the website of the project.
In accordance with the original agreement with the Russian Imperial Academy of Sciences, Castrén’s manuscripts were placed in
the library of the Imperial Alexander University of Helsinki, where
Schiefner sent them after completing his work on them. For unknown
reasons, however, a small part of the materials remained in the archives
of the Academy in St Petersburg. The academy also received Castrén’s
important ethnographic collections from Siberia. The materials kept in
Helsinki have been bound into 33 mainly folio-sized volumes, which,
over the years, have been preliminarily catalogued and microfilmed. Unfortunately, the work has never been professionally completed, which is
why the volumes still offer surprises to those delving into them.
For the new series of publications, the Finno-Ugrian Society has
mobilized a representative team of experts. The volumes, published in
a free order, are divided into three sections: Linguistica, Realia and Personalia. The Linguistica section will contain Castrén’s grammatical and
lexical data on all the languages he documented. The Realia section will
contain his notes on extralinguistic realities, including ethnography,
folklore, mythology, archaeology, history and geography. Finally, the
Personalia section will contain his letters and travelogues, as well as a
biography with a full bibliography of his works. The contents of all the
volumes are annotated on the basis of today’s level of scholarship. In
this connection, it may be recalled that large parts of Castrén’s materials, including, in particular, those dealing with subsequently extinct
languages, are the only extant documents on the topics they deal with.
English was chosen as the language of this series in order to give
Castrén’s oeuvre the visibility it deserves among the international and
Anglo-Saxon readership for whom English is the first language of scholarly communication. The Swedish and German editions, published in
the 19th century, will, of course, retain their historical value, but they
are inevitably losing their relevance as sources of primary data. For
practical reasons, though perhaps unfortunate for some readers, certain
parts of the primary material in our new series are made available only
in the original languages, that is, mainly Swedish. This is particularly
the case with Castrén’s letters and travelogues. Even so, the present series will provide a basis for the future translation of these materials into
other languages, including English.
Juha Janhunen
17
�
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
Juha Janhunen
Date
A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource
2021
Format
The file format, physical medium, or dimensions of the resource
PDF
Language
A language of the resource
English
Text
A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text.
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
Juha Janhunen
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
Date
A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource
2017 (updated 2021)
Format
The file format, physical medium, or dimensions of the resource
PDF
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/966ba4a8f0c35e6d166c0883ac6bb438.pdf
d2484b5f807d3f57bd1a0fdfe8acfd6e
PDF Text
Text
Fennica: Editor’s Foreword
Editor’s Foreword
Matthias Alexander Castrén is best known for his long and arduous
expeditions to Lapland, Karelia, Arctic Russia, and Siberia, and his
pioneering studies in Samoyedic, Altaic, and other Siberian languages
and cultures. The aim of the present publication is to show that Castrén was a noteworthy researcher in the field of Finnish studies as well.
This volume consists of two parts. The first part is devoted to
the Kalevala, the Finnish national epic, the appearance of which in
1835 constituted a turning point in Castrén’s career. Before reading
it, Castrén had planned to follow the family tradition and become a
clergyman, but now, enchanted by National Romanticism and Finnish
mythology, he decided to be a scholar of Uralic languages and peoples.
Castrén was the first scholar to translate the entire epic into any language other than Finnish, in this case into Swedish. He also started his
career as an academic teacher, giving lectures on the Kalevala in 1841.
The second part of this volume contains Castrén’s manuscripts
for a Finnish grammar book as well as his prepared materials for his
1844 lectures on Finnish grammar. At that time, Latin was still in use
as a language of academic writing. The language of instruction was
Swedish, which was practical, as all students had learned it by secondary school at the latest, if it was not already their mother tongue.
There were many students at the University of Helsinki who were
not even able to understand spoken or written Finnish. Yet, after the
publication of the Kalevala in 1835, the status of Finnish rose rapidly
in university circles, and the rise of National Romanticism made Finnish into an interesting object of study. It is no wonder that Castrén’s
lectures on Finnish grammar were the true highlight of the academic
autumn term in 1844.
Both parts of the present volume have been supplemented with
an editorial introduction to contextualize Castrén’s scientific work
and thinking. The texts have been edited on the basis of the original
manuscripts, and they have not been published before, except for the
Swedish translation of the Kalevala. Now the translation will be published side by side with the original text of Elias Lönnrot’s Kalevala
to facilitate comparison between the source text and the translation.
The number of lines in Castrén’s translation is not exactly equal to
the original, and Castrén left all the lines unnumbered. Therefore, all
the references to any specific passages of the original text or the corresponding part of the translation are based on the numbers in Lönnrot’s Kalevala. In the marginal notes added by the editor, Castrén’s
translation is compared with some minor parts of the Kalevala published in Swedish by other authors before the appearance of Castrén’s
10
Fennica.indd 10
17.1.2019 14:54:51
�Fennica: Editor’s Foreword
full translation. When song lyrics appear in the marginal notes, an
oblique stroke marks the division between the lines.
According to his contemporaries, Castrén did not fully write out
his lectures on the Kalevala or Finnish grammar, but rather used concise notes and read sample song fragments to support his oral presentation. It seems he never had the necessary time to write his lectures
out fully, except for some introductory and closing remarks and the
phonology section of his grammar lectures. The grammar book remained half-done as well.
The manuscript material published in the present volume is for
the most part incomplete. There are numerous gaps, mistakes, crossed
out passages and corrections left in the text, as Castrén himself had
left them there. Totally unclear and illegible words and expressions
occur every now and then and are replaced with technical signs <->.
As Castrén made his manuscripts for his own eyes, and not to be
published as such, he used plenty of abbreviations—both conventional
and occasional—to accelerate his work. Those abbreviations are written out in full to facilitate reading, except for conventional grammatical categories. Even for those terms, the full forms can be found in the
grammar section of this volume. Square brackets are used to indicate
the elements added by the editor. In the subchapter 3.4 dealing with
the new edition (1849) of the Kalevala, there are plenty of abbreviations referring to different languages. To save space, those abbreviations are written out in full only when they occur for the first time
in the same text. Otherwise, all the texts are deliberately left as they
are in Castrén’s own manuscripts. This incompleteness illustrates in
an unsettling way the challenging circumstances under which Castrén conducted his pioneering work: there were hardly any previous
studies, necessary material collections, or relevant source literature to
refer to. It would be anachronistic and unfair to assess Castrén’s writings on the basis of modern linguistic research and resources.
I express my gratitude to my fellow editor Timo Salminen, who
wrote the first draft for chapter 3 (Vocabularia et commentaria Kalevalae) of the Kalevala section. He also provided me the digital microfilm copies of the manuscripts constituting the same chapter. I thank
my husband Timo Häkkinen who assisted me in taking digital photographs of all manuscripts of the Finnish grammar section. I thank
my friend Martti Nyman for helping me decipher some cryptic words
written in Greek. I also thank the Finno-Ugrian Society for inviting
me to join the Castrén project and accepting this work to be included
in the Manuscripta Castreniana series.
Paimio, 21 May 2018
The editor
11
Fennica.indd 11
17.1.2019 14:54:51
�
Text
A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text.
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
Editor's Foreword (Fennica)
Subject
The topic of the resource
<i>Fennica</i>. Manuscripta Castreniana, Linguistica I. 758 p. ISBN 978-952-7262-07-8 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-08-5 (online/pdf). 50 €.
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
Kaisa Häkkinen
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
Date
A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource
2019
Rights
Information about rights held in and over the resource
© Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/f07b8b5ed99a5a10a8a9fd1a15604f0e.pdf
2f1131baccaf2fa002ce9e2f2870fd1a
PDF Text
Text
Fennica: Kalevala
An extended version with 50
songs came out in 1849. The
original Kalevala included 32
songs. In this volume, the original version (1835) is called the
Old Kalevala, and the extended
version of 1849, which is better
known and in general use nowadays, is called the New Kalevala.
According to C.G. Borg, a
younger colleague and friend
of Castrén, there were no signs
of Castrén’s special interest in
Finnish studies or even his outstanding scholarly abilities before the Kalevala (Borg 1853:
14−19).
A.J. Sjögren (1854) tells in his
obituary of Castrén that at the
beginning of his academic career, Castrén had planned to
follow his family tradition and
become a clergyman. See also
Estlander 1928: 20. Estlander
quotes Castrén’s own letter to
his uncle Abraham Fellman.
See further e.g. Söderhjelm
1924: 135 ff.
Matthias Alexander Castrén and the
Swedish Translation of the Old Kalevala
Ka i sa Hä k k i ne n
In the history of the Finnish-language culture of Finland, the appearance of the Kalevala, the Finnish national epic compiled by Elias
Lönnrot, was a turning point of unmatched importance. As soon as
the first part of the first edition was published in 1835, the Kalevala
was made the very icon and flagship of the Finnish National Romantic heritage, at least in academic circles.1 It was convincing proof of
the capacity of Finland to develop a higher culture.
Over the period of the Swedish regime, from the Middle Ages
until the dawn of the 19th century, the social status of Finnishspeaking Finns was low. There was a general impression that actual
Finns would never be able to develop anything that could be called
real culture. The Kalevala proved the opposite. It demonstrated in an
undeniable way that the uneducated Finnish peasants were capable
of creating high-level poetry based on their ancient and still-living
folk traditions.
To Matthias Alexander Castrén, a newly qualified candidate
of humanities at the Alexander University of Helsinki, the Kalevala
and the emerging Fennoman movement around it gave his life a
totally new purpose.2 So far, Castrén had mainly studied classical
and oriental languages and philosophy to prepare himself to make
a modest living as a cleric or teacher.3 Now he decided to devote
himself entirely to Finnish studies, including all the languages and
cultures related to Finnish.
There had been some interest in folk poetry even before the
appearance of the Kalevala. In the circles of the Old Academy of
Turku, the rise of humanist studies and international Romanticist
ideas by the end of 18th century had inspired leading academics,
above all Henrik Gabriel Porthan, to collect and study Finnish folk
poems and national history. The so called Turku Romanticism in the
first decades of 19th century involved cautious attempts to develop
the official status of the Finnish language and to collect and publish Finnish folklore. Some young students and collectors like Adolf
Ivar Arwidsson, Carl Axel Gottlund, Abraham Poppius, and Anders
Johan Sjögren had even made a solemn pledge to speak Finnish to
each other and to try to use the vernacular and the Finnish folklore
material as a basis for developing a distinctive Finnish culture.4 As
14
Fennica.indd 14
17.1.2019 14:54:51
�Matthias Alexander Castrén and the Swedish
Translation of the Old Kalevala
some of them were studying at the Uppsala University, they had encouraged and helped the German researcher H.R. Schröter publish
a collection of Finnish folk poems in a German translation.5 In Sweden, these efforts were noticed as a sign of an emerging Fennoman
movement as early as 1810.6
The role of this cultural and scientific research was essential in
raising the national spirit, as there were no possibilities to engage in
open political activities. Of the young researchers mentioned above,
Sjögren later made a most splendid career. First he was invited to
become a correspondent member of the Academy of Sciences in St.
Petersburg, then appointed to the post of assistant, then promoted
to extraordinary academician, and finally he achieved the post of
permanent academician for Finno-Ugrian and Caucasian languages
and ethnology.7 In 1845 he was granted the rank of Councillor of
State. In addition to his own scientific merits, Sjögren became an important organiser of the emerging Finno-Ugrian research tradition.
For younger Finnish researchers like Castrén, he was an inspiring
role model and an influential supporter.
One of the early promoters for the national awakening was
Reinhold von Becker, an adjunct in history at the Academy of Turku.
Becker set up a Finnish newspaper Turun Wiikko-Sanomat in 1820,
published an excellent Finnish grammar in 1824, and encouraged
one of his students, Elias Lönnrot, to write his candidate thesis8 on
Väinämöinen, the central figure of Finnish folk poetry. Becker even
gave Lönnrot his own poetry collections and notes on Finnish mythology to be used as source material.9
When the Academy was moved from Turku to Helsinki in
1828, Lönnrot continued his studies there and graduated as a Doctor
of Medicine in 1832. For a long time, he worked as a district physician in Kajaani in eastern Finland, but his main interest continued
to be the Finnish folk tradition and development of the Finnish language. He made several journeys to Karelia to collect folk poetry,
publishing several minor collections of poems,10 and was one of the
founders of the Finnish Literature Society in 1831. An important predecessor and model for Lönnrot was Zachris Topelius the Elder, a
district physician in Nykarleby, located on the western coast of Finland. Inspired by Porthan, he started his collecting activity as early
as 1803.11 On the basis of his own experience, Topelius knew that the
best singers came from the Arkhangel district of Russian Karelia,
where the epic poems had been best preserved. Topelius published
five booklets containing Finnish folk poems in their original form.12
Up to this time, Zachris Topelius and Elias Lönnrot had published songs as separate items, but in 1833 Lönnrot got the idea
of combining a thematic selection of poems into three integrated
Schröter [1819] 1834.
The Swedish term fennomani
was launched by the Swedish
writer and critic Lorenzo Hammarsköld in his journal Lyceum
in 1810; SAOB s. v. fennomani.
Korhonen 1986: 41−50.
De Väinämöine priscorum Fennorum numine 1827.
Kaukonen 1979: 24−26.
Kantele I−IV 1829−1831.
Kaukonen 1979: 18−21.
Suomen Kansan Vanhoja Runoja, ynnä myös Nykyisempiä
lauluja (1822−1831).
15
Fennica.indd 15
17.1.2019 14:54:51
�Fennica: Kalevala
Kaukonen 1979: 38−41.
The first sketch entitled Runokokous Väinämöisestä containing 16 songs remained published.
Kaukonen 1979: 56−58.
Nowadays, 28 February is an
officially a day for commemorating the Kalevala and Finnish
culture.
Kalewala, taikka Vanhoja Karjalan Runoja Suomen kansan
muinosista ajoista.
Keckman’s letters to Lönnrot on 24 December 1835 and
12 March 1836, published by
I. Pääkkönen 1998: 160−162,
163−164.
Schauman [1892−1894] 1967:
108−109.
The title of the article is misleadingly “The IX song of Kalevala.” This must be the writer’s mistake and not a misprint,
as the same number is repeated
inside the article.
Lönnrot 1835a.
wholes with Väinämöinen, Ilmarinen, and Lemminkäinen as central
figures.13 In the first stage, he made sketches for three miniature epics, starting with “Lemminkäinen,” but then he decided to combine
them all together.14 On his fifth journey in 1834 to White Sea Karelia,
Lönnrot met Arhippa Perttunen, a famous singer in the village of
Latvajärvi, who provided him with lots of new material and ideas
for compiling and completing the planned epic.15 On 28 February
1835, Lönnrot proudly signed the preface of the Old Kalevala.16 In
the preface he stated that there had been different possibilities to
combine individual songs into a larger entirety, and the way he had
chosen was not necessarily the best. However, he was quite satisfied
with the result. The Kalevala17 appeared in two volumes: the first
(containing songs 1−16) was published just before Christmas in 1835
and the second (songs 17−32) came out in March 1836.18
Why the Kalevala was Translated
The Kalevala was not an easy work to read and understand. August
Schauman, a Finnish politician, novelist and newspaper manager,
recalls in his memoires19 that nobody actually read the Kalevala
when it first came out. It was far too difficult to understand, even
for those who spoke Finnish as their mother tongue. The language
of the Kalevala diverged significantly from the language used in everyday speech and other types of Finnish literature. The vocabulary
and the Karelian cultural context of the poems were equally unfamiliar to the enlightened audience, no matter if their own language
was Finnish or Swedish. The only way to get acquainted with the
celebrated Kalevala was by means of a summary of its contents, or
a translation.
The first translated portions of the Old Kalevala in Swedish
came out even before the epic itself appeared. Elias Lönnrot published the 11th song20 along with some comments and explanations
in the newspaper Helsingfors’ Morgonblad in July 1835.21 A translation of the 29th song was published in the same newspaper about
half a year later. Earlier, the latter translation had been attributed to
Lönnrot on the basis of the publication date: as noted above, the latter part of the Kalevala, including the 29th song, came out no earlier
than March 1836. Yet, the correspondence between Lönnrot and Carl
Niclas Keckman shows unambiguously that the translator was not
Lönnrot but Erik Alexander Ingman, a young medical scientist and
active Fennoman of Ostrobothnian origin. Some months later, Ingman also published a translation of the 5th song, this time signed by
“Ign.” In fact, he had translated even more of the Kalevala, which can
16
Fennica.indd 16
17.1.2019 14:54:51
�Matthias Alexander Castrén and the Swedish
Translation of the Old Kalevala
be seen from the copy of the Old Kalevala once possessed by him
and then donated to his Hungarian colleague and friend Pál Bugáti.22 This copy contains Swedish translations written in Ingman’s
hand alongside the original text. Yet, most of those translations remained unpublished.
C.N. Keckman, the Lecturer of Finnish of the University of
Helsinki and the Secretary of the Finnish Literature Society, acted
as the main assistant to Elias Lönnrot when editing and printing
the Old Kalevala. He knew the epic thoroughly and used it as teaching material at the university. He made a Swedish translation word
by word23 for his own use and constantly asked Lönnrot for explanations of odd and obscure words and formulations. He also made
notes of Finnish neologisms and semantic definitions in the contemporary literature, in order to compile a complete Finnish dictionary, using the Finnish–Latin–German dictionary24 (1826) of Gustaf
Renvall as a basis. As the esteemed poet J.L. Runeberg wanted to
translate some parts of the Kalevala into Swedish, Keckman made a
literal translation for him, and Runeberg then transformed the text
into verse form.25
The most renowned writer to translate some passages of the
Old Kalevala was Frans Michael Franzén, a poet and bishop from
Hernösand, Sweden. He was an elder half-brother of C.N. Keckman.
After having made a successful career as a professor at the Old University of Turku, Franzén had moved to Sweden to begin an ecclesiastical career. In his letter to Keckman, Franzén sent two translation
fragments including the beginning of the first song and a part of the
third song. In addition, Franzén commented on some metric principles and areas of confusion.26 It is possible that Castrén had seen
these fragments among the posthumous papers of Keckman while
he was preparing his own translation, but even if this were the case,
Franzén’s translations left no discernible impression on his work.
Viewed side by side, it can be seen that no single line corresponds
between Castrén’s and Franzén’s translations. Besides, Franzén’s
work shows a significant amount of artistic freedom, which was not
typical of Castrén.
In 1839, the leading Fennoman activist J.V. Snellman started to
publish a literary journal entitled Spanska Flugan, and in the first
volume of it, he published an extant review of the Kalevala written
by his cousin Henrik Piponius. To illustrate the contents of the epic,
there were several song fragments included in a Swedish translation, which had clearly been translated by Piponius himself. Only
the fifth song, which was published as an appendix of the review,
was a copy of Runeberg’s translation previously published in Helsingfors’ Morgonblad.
Molnár 1981.
In some sources, it has been
claimed that Keckman’s translation was metric, but for most
of the translation, this is not so.
There are some metric passages now and then, but they are
not systematic. The famous introductory words, for instance
(Mieleni minun tekevi / Aivoni
ajattelevi etc.), have been translated by Keckman as Lust göres
mig / Min hjärna tänker / Lust
(har jag) att börja (ihop) med
runor / Laga mig att sjunga etc.
Suomalainen Sana-kirja. See
Renvall 1826.
Keckman’s letter to Lönnrot
dated 15 August 1836. Published
by I. Pääkkönen 1998: 167−168.
Franzén’s letter including the
translations was published later by Grotenfelt 1886.
17
Fennica.indd 17
17.1.2019 14:54:51
�Fennica: Kalevala
Lénström 1841: 13−14.
There are odd spelling errors
in Lénström’s example words
(kionto pro luonto, Ridvala
Kecka pro Helka) which indicate his full ignorance of the
Finnish language.
Helsingfors’ Morgonblad 54/1840.
Finnische Runen 1819, see Schröter 1834.
Ett manuskripts öde; Wiborgs
Tidning 16/1869.
A Swedish docent of Uppsala University C.J. Lénström, who
was a good friend of Snellman, published a concise study of Finnish
folk poetry with several text samples in 1841, before Castrén’s translation of the Kalevala appeared in its entirety.27 Lénström was not
able to translate songs from Finnish into Swedish,28 but he made use
of the existing Swedish translations published earlier in Helsingfors’
Morgonblad. Among those fragments was Castrén’s own translation
of the core parts of the 31st song.29 Yet, some other folk poems published earlier in Schröter’s collection30 were translated by Lénström
from German into Swedish.
Even if reviews, accounts, and fragments of the translations of
the Kalevala had been published, a complete version in any major
language was still badly needed. In 1836, the Finnish Literature Society offered a prize of 500 rubles for a complete translation of the
epic into Swedish or German. Despite of the attractive prize, the task
was too challenging, as no candidates showed up.
The most unsuccessful of the Swedish translations of the Old
Kalevala was that of Abraham Poppius, the former fellow student of
A.J. Sjögren and C.A. Gottlund. In his younger years, Poppius had
been a promising poet and a reformer of the literary language. Later
he pursued a career as a clergyman, first in Sweden and then in
eastern Finland. Without informing anyone, he had started to translate the Kalevala into Swedish, but when he completed his work,
he discovered that Castrén’s translation had appeared just recently.
Poppius assessed Castrén’s work to be superior to his own manuscript and decided not to publish it. Instead, he used the sheets as
wallpaper for his own working room and painted them over.31
Castrén Gets to Work on the Kalevala
After completing his master’s degree in 1836, Castrén did not have
any clear plans for the future. In his undergraduate days, Castrén
had lived for two years as a tenant in Runeberg’s home together
with Zachris Topelius the Younger, so he was well acquainted with
all National Romantic and Fennoman endeavours and achievements
of the time. As he was especially interested in languages, he came
to read some works of Rasmus Rask, one of the true pioneers of
historical-comparative language studies. Rask had developed a new
systematic approach to writing grammars, even of languages he did
not know himself, which meant he was able to write a grammar of
any language and compare these grammars with each other. It was
certainly something that Castrén could apply to his own research of
Finno-Ugrian languages!
18
Fennica.indd 18
17.1.2019 14:54:51
�Matthias Alexander Castrén and the Swedish
Translation of the Old Kalevala
As Castrén had now decided to dedicate himself to FinnoUgrian Studies and to follow the pattern of Rask and Sjögren, he
was eagerly looking for an opportunity to start his fieldwork career.
It was not easy, however. He was only a poor magister who had to
make his living by giving private lessons, teaching schoolchildren,
and writing newspaper articles.32 Among those articles, there was
a description of the magical skills of ancient Finns, which was published in Helsingfors’ Morgonblad in 1837.33 The next year, he read a
paper on the mythology and witchcraft of ancient Finns at the term
feast of the Ostrobothnian Students’ Union. Castrén found Finnish
mythology and folk beliefs absolutely fascinating.34
In the spring of 1838, Castrén was invited—luckily enough
for free—to accompany his friend Carl Robert Ehrström, a district
physician in Tornio, on a short multidisciplinary expedition to Lapland. Castrén was happy to participate, as he wanted to expand his
knowledge of the Saami language, mythology, and ethnography. The
results of his expedition were not especially good, as Castrén had
not yet developed a clear scientific agenda and only managed to take
some scattered notes. Anyway, the burdensome yet eventful journey
constituted a useful model for his future expeditions.
In May 1838 C.N. Keckman died and after that, his lecturer’s
post at the University of Helsinki became vacant. Castrén wanted to
apply for the post, but as he was away from home, he asked one of
his friends, L.I. Ahlstubbe to tend to the application. Unfortunately,
his friend was sluggish and Castrén’s papers arrived too late.35 Instead, C.A. Gottlund, an active collector and publisher of folk poetry
who was known for his radical motto “write as you speak,”36 was
appointed.
In September 1838, Castrén returned to Helsinki. There, he was
told that the Academy of Sciences in St. Petersburg was planning
an expedition to Siberia, and A.J. Sjögren, who had been invited to
join the expedition but was unable to go, was looking for a suitable
Finnish replacement for the expedition. Two young Finnish scholars, M.A. Castrén and G.A. Wallin were recommended to Sjögren.
He chose Castrén, as he was well acquainted with arctic conditions
and was known to be a good hunter as well, whereas Wallin was
born in Sund, Åland. Unfortunately, the expedition was postponed
and Castrén had to find some other meaningful way to make a living
in the meantime.
As Castrén was now interested in further study of Finnish mythology and folk poetry, he applied for a grant from the Finnish
Literature Society in order to travel to Karelia where the old folk
tradition had been preserved. He managed to obtain the grant, and
the next summer he spent four months collecting songs, magical
Borg 1853: 19.
In December 1836, Helsingfors’ Morgonblad published an
anonymous review article entitled Några ord om Kalevala.
This article has been attributed to Castrén in several connections, but as for the contents and style, it is quite obvious that Castrén was not
the author (see e.g. Borg 1870:
VI; Hautala 1954: 140−142). A
closer examination shows that
there are several fragments of
the 20th song of the Kalevala
translated into Swedish which
are perfectly identical with
Henrik Piponius’ translations
published later in Spanska Flugan (1839). Thus, it is quite
plausible that it was Piponius,
a cousin of J.V. Snellman, who
had written the article in Helsingfors’ Morgonblad as well,
and not Castrén or E.A. Ingman, as supposed before. The
newspaper does not give the
name of the author, but there is
a footnote stating that the article was based on a speech held
at the term feast of the Ostrobothnian Students’ Union. At
that time, Piponius was one of
the most active members in the
union.
Castrén’s letter to Sjögren dated 29 September 1838; cited by
Setälä 1915: 4−5.
Havu 1945: 262.
Gottlund’s mother tongue was
Swedish, but he learned a kind
of Savo dialect in his childhood,
as his father Matthias Gottlund
became cleric of Juva and the
family moved from Strömfors
(in eastern Uusimaa/Nyland)
to southern Savo.
19
Fennica.indd 19
17.1.2019 14:54:51
�Fennica: Kalevala
Castrén 1904; Timonen 2007:
18−19.
Kaukonen 1979: 141−143. In
1848, Sjögren also sent his own
collections to Lönnrot.
After Keckman’s death, the
material was gradually handed
over to the Finnish Literature
Society. See e.g. FLS Minutes
dated 17 October 1838, 1 April
1840; Sulkunen 2004: 77−83.
See e.g. Collan 1838, 1839. For
some recent overviews of the
topic, see e.g. Siikala 2008,
Ahola 2014.
Helsingfors’ Morgonblad 47/1841.
FLS Minutes 5 February 1840.
Those passages are given in
the notes added to the synoptic translation of this volume.
Only the diverging lines have
been written out.
spells, and folk tales in the famous villages of Karelia where the rune
singing tradition was still alive such as Latvajärvi, Uhtua, and Vuokkiniemi.37 Later he delivered his collections to Elias Lönnrot, who
used them as material for his new edition of the Kalevala.38
One of the purposes of the field expedition was to collect background information about the world of the Kalevala. In his articles
and speeches on Finnish mythology, Castrén had used the Kalevala
as reference material, and now he wanted to understand it more
thoroughly. The posthumous material of Keckman39 was useful in
many details, but many important questions remained unanswered.
An academic discussion around the basic character of the Kalevala
and the central figures of the epic was only about to begin.40 Was
there some historical background to the songs of the Kalevala? Were
Väinämöinen and Ilmarinen originally gods or heroes? Was it possible to consider the Kalevala a real folk epic, or was it rather the
collector’s creation? The only way to get answers to these questions
was to go deep into the elements, actors, and processes which had
brought about the enigmatic Kalevala.
It is not known when exactly Castrén decided to translate the
whole epic into Swedish. According to a review article published
after the appearance of the translation, the work took about two
years.41 In any case, after the journey to Karelia, the translation
work was already underway.42 In July 1840, Castrén sent a sample
of the Swedish version of the 31st song to be published in Helsingfors’ Morgonblad. As the Finnish Literature Society celebrated its
tenth anniversary in March 1841, Castrén announced his forthcoming book available to subscribers. The Swedish translation of the Kalevala came out in June 1841. In the preface of the Kalevala, Castrén
quoted Rasmus Rask who had praised the Finnish language for its
richness, melodiousness, and grammatical regularity.
According to the preface, Castrén had used translated portions published earlier43 as material for his own work. Yet, a detailed
comparison suggests that only Runeberg’s translations were good
enough for Castrén. All the others, Lönnrot’s translations included,
were modified significantly or totally ignored by him.
Castrén has used trochaic tetrameter skillfully and his translation gives much of the same rhythmical impression as the original
text of the Kalevala. Yet, the rhythm is based only on stress without
taking into account syllable length, which makes the work somewhat monotonous. Due to the structural differences of the languages concerned, Castrén could not apply the same metric constraints
and preserve all the linguistic features that characterize the Kalevala
language. Now and then, there are one-syllable words at the end of
the line, and in extreme cases, a whole line may consist solely of
20
Fennica.indd 20
17.1.2019 14:54:51
�Matthias Alexander Castrén and the Swedish
Translation of the Old Kalevala
one-syllable words. Some stylistic aspects (e.g. alliteration) of the
original poems have been mostly abandoned as well.
As for the contents, Castrén has managed to convey the meaning of the source text astonishingly well, which proves his full understanding of the cryptic wording of the original poetry. In most
cases, the Swedish text is more transparent and easier to understand
than the epic in its original form. No doubt Castrén had privileged
access to supplementary information from the literal source material in the archives of the Finnish Literature Society, as well as from
his colleagues, above all Elias Lönnrot, who was his esteemed friend
and long-time collaborator.
For the most part, there is a precise correspondence between
the original text and Castrén’s translation. Sometimes Castrén has
taken a few lines44 from the song variants published by Lönnrot after the very text of the Kalevala in the same volume, and sometimes
he has changed the order of the lines.45 The most important alteration made by Castrén is that he simply censored and omitted certain
passages of the poems which he considered to be too delicate or
impudent, especially for younger readers. Those parts can be found,
among other places, at the beginning of the 25th song.
Castrén has indicated those
lines with an asterisk.
Castrén has indicated those
lines with square brackets.
De affinitate declinationum
in lingua Fennica, Esthonica
et Lapponica. See further the
Finnish grammar section of
this volume.
Estlander 1928: 42.
Some parts of the lectures have
been preserved in the manuscript and were published by
C.G. Borg in Nordiska resor och
forskningar VI in 1870.
Lectures on the Kalevala
Along with the Kalevala project, Castrén had prepared his docent
thesis on comparative grammar studies, which he published and
defended in the autumn of 1839.46 In January 1840, Castrén was appointed Docent in Finnish and old Scandinavian Languages, and after that, he was qualified to lecture at the university. Castrén did not
hurry to begin lecturing, however, as at that time, docents were not
paid for their work and he had to make his living by giving private
lessons instead.47 Yet, in the spring term of 1841, Castrén was ready
to start his career as a university teacher by giving a series of lectures on the Kalevala.
Castrén’s younger colleague and friend C.G. Borg has described his way of lecturing as being quite free, i.e. Castrén did not
read a full text written in advance, but used only some concise notes
to support his oral performance.48 Sometimes Castrén read song
passages from his own translation and then explained them using
his own notes, partly based on the extensive Kalevala material compiled by the late lecturer of Finnish C.N. Keckman. Keckman had
assisted both Zachris Topelius the Elder and Elias Lönnrot in editing and publishing folklore material, and for his own lectures, he
had collected a large quantity of notes, word lists, and preliminary
21
Fennica.indd 21
17.1.2019 14:54:51
�Fennica: Kalevala
Korhonen 1986: 52−53.
G. Castrén 1945: 22−23.
As the focus of this publication
is Castrén’s linguistic activity, discussions of folklore, mythology, and semantic interpretation of the Kalevala fall outside the scope of this work. For
a recent overview of Castrén’s
mythological considerations,
see Ahola−Lukin 2016.
Helsingfors’ Morgonblad 47,
48/1841. The author of the
anonymous review was apparently Fabian Collan, the editor
of the newspaper.
translations from different sources to explain the cryptic language
of the Kalevala. Keckman’s main source was Lönnrot himself, which
can be seen from his correspondence with Lönnrot.
Castrén made careful preparations for this own lectures, as he
wanted to complete the existing material and arrange it in a new
way. He made alphabetical lists of proper names and appellatives
which might deserve some speculation and clarification. He went
through all the songs line by line and pointed out striking or problematic details, such as morphological peculiarities or strange dialect words. Castrén planned a full commentary and dictionary of the
Kalevala to complete his translation, but the work remained halfdone, as new possibilities for field expeditions arose in the autumn
of 1841. Elias Lönnrot invited Castrén to join him on a journey to
Lapland, and from there, Castrén continued alone to the east, supported financially by the Finnish Treasury.49 All the while, he was
waiting for the Academy of Sciences in St. Petersburg to come to a
decision on launching the planned expedition to Siberia.
The Reception of the Translation
of the Old Kalevala
Castrén’s translation was received with praise and gratitude, and it
was widely circulated immediately.50 Now the scientific community
in its entirety was able to acquaint itself with every detail of the
contents of the Kalevala and take part in discussions concerning the
epic and the problems of interpretation.51 The translation was regarded by all as trustworthy and accurate.52 The differences between
the original and the translation were mostly seen as a consequence
of the differences between the languages concerned. An undeniable
fact was that Swedish was a language of culture with a long tradition and stabilized means of expression, whereas Finnish was young
and naïve, full of capricious novelties and enigmatic surprises. Those
properties were not translatable. In any case, Castrén had managed
to convey the meaning and the nature of the epic very well.
Thanks to the translation of the Kalevala, Castrén’s name became widely known even outside the academic circles of Finland. So
far he had been only one talented scholar among many others, but
now he was a noteworthy young expert with special skills in Finnish mythology and folk traditions. The translation of the Kalevala
inspired an ever-increasing number of nationalist researchers and
amateurs to study the Finnish language and culture, to interpret the
historical events behind the songs and to search for the actual locations of the heroic deeds, battles, and adventures described in the
22
Fennica.indd 22
17.1.2019 14:54:51
�Matthias Alexander Castrén and the Swedish
Translation of the Old Kalevala
Kalevala. Some artists inspired by the Kalevala even artistically rendered the episodes of the epic on the basis of Castrén’s translations
and interpretations.53
Castrén’s translation was of great help when exporting the
Kalevala, especially into the German-language area of Europe. Herman Kellgren, one of the students attending Castrén’s lectures on
the Kalevala, was invited to teach Finnish to professor Hermann
Brockhaus in Leipzig. There, he used Castrén’s Kalevala and Keckman’s notes as his primary lecture material.54 Brockhaus was a professor of Sanskrit and Persian linguistics, but he was eager to learn
the Finnish language as he wanted to translate the Kalevala into
German.55
The most renowned user of Castrén’s translation was Jacob
Grimm, a German linguist who was one of Castrén’s most appreciated idols. In March 1845, Grimm gave a presentation of the Kalevala to the Berlin Academy of Sciences including some parts of the
19th poem in its German translation. He also published his presentation in Finland, in Fosterländskt Album II, declaring that the German translation was made by him on the basis of Castrén’s Swedish
translation.56
In spite of its indisputable usefulness, Castrén’s translation became obsolete already in his own lifetime. After having published
a collection of lyrical songs entitled Kanteletar57 in 1840, Lönnrot
started to work on an edited and expanded version of the Kalevala.
There was a huge number of new songs collected by Lönnrot, his
disciples, and other kindred spirits after the appearance of the Old
Kalevala, and they constituted a valuable resource for modifying
and completing the epic. A new and richly supplemented edition of
the Kalevala was published in 1849, and after that, the older edition
receded into the background.
Stewen 2008.
G. Castrén 1945: 23, 195−198.
Brockhaus expressed his enthusiasm for the Kalevala and
Castrén’s translation of it in
a letter he sent to Elias Lönnrot. A Swedish translation
of the letter was published in
Snellman’s Swedish newspaper Saima in 1845. A little later, a young researcher named
Hermann Kellgren was sent to
Leipzig to teach him Finnish.
Yet, Brockhaus’ translation remained incomplete.
”Jag har vid studium af den
Finsk poesin varit i tillfälle att
taga till råds af Math. Alex.
Castréns förträffliga svenska
öfversättning af Kalevala. Castrén har äfven i andra arbeten
ådagalagt den grundligaste bekantskap af det finska och därmed bestägtade språk.” Grimm
1845: 64.
Kanteletar taikka Suomen Kansan Wanhoja Lauluja ja Wirsiä.
Return to the Kalevala
In his comments and reviews of the Old Kalevala, Castrén had criticised some aspects of its contents, especially the order of certain
episodes. When the new edition came out, he could notice that some
of his comments and suggestions had been accepted. The most important change was that Lönnrot had moved the song contest between Väinämöinen and Joukahainen from the final section close
to the beginning, after the creation of the earth and the birth of
Väinämöinen. Some fragmentary parts, especially the Kullervo cycle and the story of Lemminkäinen, had been completed successfully. On the other hand, Castrén criticised Lönnrot for overused
23
Fennica.indd 23
17.1.2019 14:54:52
�Fennica: Kalevala
Kalevala, Toinen painos. Litteraturblad för allmän medborgerlig bildning 2/1850.
Castrén’s wish later came true,
as the series Suomen kansan
vanhat runot (SKVR) was published in 33 volumes. All the
poems can be easily found in
the SKVR database hosted by
the Finnish Literature Society.
De affixis personalibus linguarum Altaicarum.
The fragments were published
by C.G. Borg in Nordiska resor
och forskningar VI in 1870.
Castrén does not mention the
name of the book, only the abbreviation of the name of the
author (Dieff.). Anyway, the
page numbers given in Castrén’s manuscript match those
in Diefenbach’s 1851 dictionary.
Nordische Reisen und Forschungen 3: M. A. Castréns Vorlesungen über die finnische Mythologie.
Nordiska resor och forskningar.
Föreläsningar i Finsk mytologi.
Luentoja suomalaisesta mytologiasta (Castrén 2016).
parallelism and the discontinuity of the contents. Castrén wrote a
review of the new edition and sent it to be published in Litteraturblad in February 1850.58 He concluded his review with the wish that
in the future, it would be possible to publish every runic poem ever
collected as separate items to showcase the abundance of material
and submit it for critical evaluation.59
After a long and complicated preparation process, a chair in
Finnish language at the University of Helsinki was established in
1850. Castrén produced a thesis on personal suffixes of the Uralic
and Altaic languages60 for the chair, and he was appointed professor
on 14 March 1851 by the Chancellor of the University, Crown Prince
Alexander himself.
In the autumn term of 1851, Castrén held one course of lectures
on the new edition of the Kalevala, and another course on Finnish mythology. As before, the Kalevala course was mostly based on
concise notes and examples, only some parts of which were written
out in full and published afterwards.61 The manuscript notes show
that Castrén had found a new and interesting line of research: etymological comparisons between the Indo-European languages and
beyond. Several times he refers to Lorenz Diefenbach’s newly published dictionary Vergleichendes Wörterbuch der gotischen Sprache62
and presents long series of word comparisons alongside the source.
Castrén wrote out his lectures on mythology in full, partly in
advance, partly afterwards, as his state of health worsened and he
was too sick to continue his lectures in the spring term of 1852. Even
then, the Kalevala was his primary reference material and a kind of
starting point for wider comparisons. The lectures on mythology
were published posthumously in German,63 Swedish,64 and Finnish.65 Castrén died on 7 May 1852.
24
Fennica.indd 24
17.1.2019 14:54:52
�
Text
A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text.
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
Matthias Alexander Castrén and the Swedish Translation of the Old Kalevala (Fennica)
Subject
The topic of the resource
<i>Fennica</i>. Manuscripta Castreniana, Linguistica I. 758 p. ISBN 978-952-7262-07-8 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-08-5 (online/pdf). 50 €.
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
Kaisa Häkkinen
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
Date
A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource
2019
Rights
Information about rights held in and over the resource
© Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/b4f1e3b8e39443581f165474268d9f02.pdf
7487ac5d60de000354a203d8d83ec700
PDF Text
Text
Fennica: Kalevala
Sources and Literature on the Kalevala
Archival Sources
FLS = SKS = Suomalaisen Kirjallisuuden Seura; Finnish Literature Society
Coll. Keckman
Minutes of the Finnish Literature Society 1838−1841
NL = KK = Kansalliskirjasto; National Library of Finland. Helsinki
Coll. 539 M.A. Castrén’s collection
KK Coll. 539.1.D.
KK Coll. 539.1.D.1
KK Coll. 539.1.D.2
KK Coll. 539.1.D.3
KK Coll. 539.1.D.4
KK Coll. 539.1.D.5
KK Coll. 539.1.D.6
KK Coll. 539.1.D.7
KK Coll. 539.1.D.8
KK Coll. 539.1.D.9
Vocabularia et Commentaria
Vocabularia Kalevalae
Vocabularia Kalevalae
Gamla Kalevala I−IV
Kalevala I−IV
Ordförklaring m.fl. anmärkningar till runorna 1−16
Philologiska Anmärkningar till Kalevala
Philologiska Anmärkningar till Kalevala. I−II Runan.
Varia
Heroer
KK Coll. 539.2.4 Hvarjehanda anmärkningar
Printed Sources
Agricola, Michael, 1551. Dauidin Psaltari. Stocholm.
Internet: http://kaino.kotus.fi/korpus/vks/meta/agricola/agricola_coll_rdf.xml
Castrén, M. A., 1841. Kalevala. J. Simelii enka, Helsingfors.
Franzén, Fr. M., see Grotenfelt 1886.
Ganander, Christfrid, 1789. Mythologia Fennica.
Frenckell, Åbo.
Gottlund, C. A., 1840. Runola. Hos Simelii enka, Helsingfors.
[Grotenfelt, G.], 1886. Fr. M. Franzénin yrittämä
käännös Kalevalasta v. 1837. Suomi II:19: 81−86.
Herder, Johann Gottfried von, 1807. Stimmen der Völker in Liedern. Otto Hendel, Halle.
[Ingman, E. A.], 1836a. Tjugonionde Runon i Kalevala. Helsingfors’ Morgonblad 17/1836.
I[n]g[ma]n, [E. A.], 1836b. Femte Sången i Kalevala.
Helsingfors’ Morgonblad 79, 80/1836.
Kalevala 1835 and 1849, see Lönnrot, Elias, 1835b and
Lönnrot, Elias, 1849/1935.
Kalevala 1841, see Castrén, M. A. 1841.
Lönnrot, Elias, 1828: Kantele taikka Suomen Kansan,
sekä Vanhoja että Nykysempiä, Lauluja ja Runoja. Ensimmäinen Osa. Wasenius, Helsinki.
Lönnrot, Elias, 1829. Kantele taikka Suomen Kansan,
sekä Vanhoja että Nykysempiä, Lauluja ja Runoja. Toinen Osa. Wasenius, Helsinki.
662
Fennica.indd 662
17.1.2019 14:55:21
�Sources and Literature
Lönnrot, Elias, 1830. Kantele taikka Suomen Kansan,
sekä Vanhoja että Nykysempiä, Lauluja ja Runoja. Kolmas Osa. Wasenius, Helsinki.
Lönnrot, Elias, 1831. Kantele taikka Suomen Kansan,
sekä Vanhoja että Nykysempiä, Lauluja ja Runoja. Neljäs Osa. Wasenius, Helsinki.
Lönnrot, Elias, 1835a. Nionde [recte: 11.] Runon i Kalevala. Helsingfors’ Morgonblad 91, 92, 93/1835.
Lönnrot, Elias, 1835b. Kalewala taikka wanhoja Karjalan runoja Suomen kansan muinosista ajoista. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki.
Lönnrot, Elias, 1835c. Björnfesten. Helsingfors’ Morgonblad 53, 54, 55/1835.
Lönnrot, Elias, 1849/1935. Kalevala. Muistopainos
28.2.1935. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki.
Lönnrot, Elias, 1880: Suomalais-ruotsalainen sanakirja. Finska Litteratur-Sällskapets Tryckeri, Helsingfors.
Lönnrot, Elias, [1836−1840] 1990. Mehiläinen. Elias
Lönnrotin valitut teokset 2. Ed. Raija Majamaa. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki.
Lönnrot, Elias, [1839] 1990. Alkuluomisesta. Mehiläinen: 557‒560. Elias Lönnrotin valitut teokset 2. Ed.
Raija Majamaa. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura,
Helsinki.
Renvall, Gustaf, 1826. Suomalainen Sana-Kirja. Aboae.
[Runeberg, J. L.], 1836. Femtonde Runon i Kalevala.
Helsingfors’ Morgonblad 47, 48, 49/1836.
[Runeberg, J. L.], 1837. Början af Kalevala. Helsingfors’ Morgonblad 30/1837.
Sröter, H. R., 1834. Finnische Runen, Finnisch und
Deutsch. J. G. Cott’schen Buchhandlung. Stuttgart und
Tübingen. [The first edition 1819.]
Topelius, Zachris, 1822. Suomen Kansan Vanhoja Runoja, ynnä myös Nykyisempiä Lauluja 1. Turku.
Topelius, Zachris, 1823. Suomen Kansan Vanhoja Runoja, ynnä myös Nykyisempiä Lauluja 2. Turku.
Topelius, Zachris, 1826. Suomen Kansan Vanhoja Runoja, ynnä myös Nykyisempiä Lauluja 3. Turku.
Topelius, Zachris, 1829. Suomen Kansan Vanhoja Runoja, ynnä myös Nykyisempiä Lauluja 4. Turku.
Topelius, Zachris, 1831. Suomen Kansan Vanhoja Runoja, ynnä myös Nykyisempiä Lauluja 5. Turku.
Literature
Ahola, Joonas − Lukin, Karina, 2016. Matthias Alexander Castrénin suomalaisen mytologian taustaa.
M. A. Castrén, Luentoja suomalaisesta mytologiasta:
11−80. Suomentanut ja toimittanut Joonas Ahola. Tietolipas 252. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki.
Arwidsson, Adolf Iwar, 1827. Bilaga. Friedr. Rühs:
Finland och dess Innevånare. Andra Upplagan, tillökt
och omarbetad af Adolf Iwar Arwidsson. Zach. Hæggströms Förlag, Stockholm.
Aspelin, J. R., 1875. Suomalais-ugrilaisen muinaistutkinnon alkeita. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran
Toimituksia 51. Helsinki.
Beer, Reinhold von, 1824. Finsk grammatik. Bibel-Sällskapets Tryckeri, Åbo.
Borg, Carl Gust., 1853. Matthias Alexander Castrén.
Öhmanska Bokhandeln, Helsingfors.
Borg, Carl Gustaf, 1870. Förord. Nordiska resor och
forskningar VI. Helsingfors 1870.
Brohaus, Hermann, 1845. Inhemsk. [A letter to
Elias Lönnrot.] Published in Saima 41/1845.
Castrén, Gunnar, 1945. Herman Kellgren. Ett bidrag
till 1840- och 1850-talens kulturhistoria. Skrifter utgivna av Svenska Litteratursällskapet i Finland CCCII.
Helsingfors.
Castrén, M. A., 1837. Om Finnarnes trollkonst. [A paper read at the term feast of the Ostrobothnian students’ union.] Helsingfors’ Morgonblad 27, 28/1837.
Castrén, M. A., 1838. Allmän öfversigt af Finnarnes gudalära och magi under hedendomen. [A paper
read at the term feast of the Ostrobothnian students’
union. Nordiska resor och forskningar VI: 14−32. Helsingfors 1870.]
C[astré]n, [M. A.], 1840a. En Esthnisk folksång jemförd med 20:de Runan i Kalevala. Borgå Tidning 16,
17/1840.
Castrén, M. A., 1840b. Joukahainens syster. (Ur 31.
Runan i Kalevala). Helsingfors’ Morgonblad 54/1840.
663
Fennica.indd 663
17.1.2019 14:55:21
�Fennica: Kalevala
Castrén, M. A., 1842. Anteckningar under en resa genom Finska och Ryska Lappmarken. Suomi 1842, Fjärde häftet.
Castrén, M. A., 1850. Kalevala, Toinen painos. Litteraturblad för allmän medborgerlig bildning 1850: 33–
38.
Castrén, M. A., 1852: Nordiska resor och forskningar.
Finska Litteratur-Sällskapets Tryckeri, Helsingfors.
Castrén, M. A., 1853. Föreläsningar i Finsk Mytologi.
Nordiska resor och forskningar. Tredje bandet. Finska
Litteratur-Sällskapets Tryckeri, Helsingfors. See also
Castrén 2016.
Castrén, M. A. 1904: M. A. Castrénin kertomus runonkeruumatkastansa Venäjän-Karjalassa v. 1839.
Runonkerääjiemme matkakertomuksia 1830-luvulta
1880-luvulle. Julkaissut A. R. Niemi. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia 109. Helsinki.
Castrén, M. A. 2016: Luentoja suomalaisesta mytologiasta. Suomentanut ja toimittanut Joonas Ahola. Tietolipas 252. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki.
[Colla]n, [Fabia]n, 1838. Wäinämöinen och Ilmarinen, näst Ukko Forn-Finnarnas högste gudar. Helsingfors’ Morgonblad 56, 57, 59, 61, 62/1838.
[Colla]n, [Fabia]n, 1839. Bjarmaland och Pohjola.
Helsingfors’ Morgonblad 53, 54/1839.
Diefenba, Lorenz, 1851. Vergleichendes Wörterbuch
der Gotischen Sprache 1−2. Joseph Baer, Frankfurt am
Main.
Donner, Kai, 1913. Två otryckta föredrag av M. A.
Castrén. Joukahainen XIV: 34−58.
Estlander, B., 1928. Mathias Alexander Castrén. Hans
resor och forskningar. Söderström & C:o Förlagsaktiebolag, Helsingfors.
Ett manuskripts öde. Wiborgs Tidning 16/1869.
Grimm, Jacob, 1845. Om det Finska Epos (Öfversättning). Fosterländskt Album II: 60−103. Utgifvet af H.
Kellgren − R. Tengström − K. Tigerstedt. Öhman, Helsingfors.
Häkkinen, Kaisa, 2000. Suomen sijajärjestelmän vakiintuminen. Pipliakielestä kirjakieleksi: 171−201. Toimittajat Matti Punttila − Raimo Jussila − Helena Suni.
Kotimaisten kielten tutkimuskeskuksen julkaisuja
105. Helsinki.
Hakulinen, Lauri, 1979. Suomen kielen rakenne ja kehitys. Neljäs, korjattu ja lisätty painos. Otava, Helsinki.
Hautala, Jouko, 1954. Suomalainen kansanrunoudentutkimus. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia 244. Helsinki.
Havu, I., 1945. Lauantaiseura ja sen miehet. Otava,
Helsinki.
Högström, Pehr, 1747. Beskrifning öfwer de til Sweriges krona lydande Lapmarker. Salvius, Stockholm. Internet: http://www.doria.fi/handle/10024/69497.
[In]g[man, E. A.], 1839. Ett bref i anledning af 29:de
Runon i Kalevala. Borgå Tidning 40/1839.
Joki, Aulis J., 2003. Uralier und Indogermanen. Suomalais-Ugrilaisen Seuran Toimituksia 151. Helsinki.
Junttila, Santeri, 2015. Tiedon kumuloituminen ja
trendit lainasanatutkimuksessa. Kantasuomen balttilaislainojen tutkimushistoria. Helsingin yliopisto. Helsinki.
Kalevala, öfversatt af M. A. Castrén [A review]. Helsingfors’ Morgonblad 47, 48/1841.
Kaukonen, Väinö, 1945. Vanhan Kalevalan kokoonpano II. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia
213. Helsinki.
Kaukonen, Väinö, 1979. Lönnrot ja Kalevala. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia 349. Helsinki.
Koivulehto, Jorma, 1992. Der Typus palje ’(Blase)
balg’, turve ’Torf’ unter den Lehnwörtern des Ostseefinnischen. Suomalais-Ugrilaisen Seuran Aikakauskirja 84: 163−190. Helsinki.
Koivulehto, Jorma, 2016. Verba vagantur. Jorma Koivulehto in memoriam. Redigunt Sampsa Holopainen −
Petri Kallio − Janne Saarikivi. Suomalais-Ugrilaisen
Seuran Toimituksia 274. Helsinki.
Korhonen, Mikko, 1986. Finno-Ugrian Language
Studies in Finland 1828−1918. The History of Learning
and Science in Finland 1828−1918, Vol. 11. Societas Scientiarum Fennica, Helsinki.
Koski, Mauno, 1967, 1970. Itämerensuomalaisten kielten hiisi-sanue 1−2. Annales Universitatis Turkuensis,
Series C, Tom. 5, 7. Turku.
664
Fennica.indd 664
17.1.2019 14:55:21
�Sources and Literature
LÄGLOS = Lexikon der älteren germanischen Lehnwörter in den ostseefinnischen Sprachen I−III. A. D.
Kylstra − Sirkka-Liisa Hahmo − Tette Hofstra − Osmo
Nikkilä. Rodopi. Amsterdam − Atlanta, GA/New York,
NY. 1991−2012.
Lavento, Mika, 2016. Pronssi- ja varhaismetallikausi. Muinaisuutemme jäljet. Suomen esi- ja varhaishistoriaa kivikaudelta keskiajalle: 123–212. Gaudeamus,
Helsinki.
Lénström, C. J., 1841. Om Finlands Folkpoesi. Särskildt
aftryck ur ”Brage & Idun”. B. Luno, Köpenhamn.
Lindström, J. A., 1852. Samling af med Finskan beslägtade ord från de Uralska, Altaiska och Kaukasiska språken till en del jemförda med ord ur den Indo-Germaniska och Semitiska språkstammen. Suomi
1852: 1−110.
Lönnrot, Elias 1835a, see Printed sources.
Lönnrot, Elias, 1835b. Esipuhe. Kalewala taikka wanhoja Karjalan runoja Suomen kansan muinosista ajoista: I−LXIII. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki.
L[önnrot,] E[lias], 1839. Sampo. Borgå Tidning 96/1839.
Molnár, Ferenc A., 1981. E. A. Ingmanin Kalevalakappale Unkarin Tiedeakatemian kirjastossa. Congressus Quintus Internationalis Fenno-Ugristarum, Pars
VII: 383−390. Redegit Osmo Ikola. Suomen Kielen
Seura, Turku.
Pääkkönen, Irmeli, 1994. Suomalainen sydämestä.
Carl Niclas Keckmanin toiminta suomen kielen kehittäjänä. Suomi 172. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura,
Helsinki.
Pääkkönen, Irmeli, 1998. Vaka veli veikkoseni. C. N.
Keckmanin kirjeitä 1812−1838. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia 695. Helsinki.
[Piponius, Henrik,] 1836. Några ord om Kalevala.
Helsingfors’ Morgonblad 95, 96/1936.
P[iponiu]s, [Henrik] [commented by Snellman, Johan Vilhelm], 1839. Öfversigt af Kalevala. Spanska Flugan, sectio antepaenultima: 28−42.
Porthan, Henrik Gabriel [1778] 1993: Opera omnia IX.
Edidit Porthan-seura. Turku.
Punttila, Matti − Issakainen, Touko, 2003. Kalevala, kansanrunous ja kirjakieli. Virittäjä 107: 226−245.
Rapola, Martti, 1966. Suomen äännehistorian luennot.
Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia 283.
Helsinki.
Renvall, Gustaf, 1826. Suomalainen Sana-Kirja. Aboae.
Renvall, Gustaf, 1840. Finsk Språklära, Enligt den
rena Vest-Finska, i Bokspråk vanliga Dialecten. Christ.
Ludv. Hjelt, Åbo. Internet: http://www.doria.fi/handle/10024/118741.
Rühs, Friedr., see Arwidsson 1827.
SAOB = Ordbok över svenska språket utgiven av Svenska Akademien. Lund 1898−. Internet: https://www.
saob.se/.
Salminen, Timo, 2003. Suomen tieteelliset voittomaat,
Venäjän- ja Siperian-tutkimus suomalaisessa arkeologiassa 1870–1935. Suomen Muinaismuistoyhdistyksen
Aikakauskirja 110. Helsinki.
Salminen, Timo, 2007. The Ural-Altaic Bronze Age
as seen by J. R. Aspelin and A. M. Tallgren. Fennoscandia Archaeologica XXIV: 39–51.
Sauman, August [1892−1894] 1967: Kuudelta vuosikymmeneltä. Muistoja elämän varrelta. Ensimmäinen
osa. Werner Söderström Osakeyhtiö, Porvoo.
Setälä, E. N., 1909. Kalevalan kääntäjistä ja käännöksistä. Valvoja 1909: 256−354.
Setälä, E. N., 1910. Die übersetzungen und übersetzer
des Kalevalas. Finnisch-Ugrische Forschungen X, Anzeiger: 1−52.
Setälä, E. N., 1915. Mathias Alexander Castrénin satavuotispäivänä. Suomalais-Ugrilaisen Seuran Aikakauskirja XXX: 3−39. Helsinki 1913−1918.
Siikala, Anna-Leena, 2008. Kalevala myyttisenä historiana. Kalevalan kulttuurihistoria: 296−329. Toimittaneet Ulla Piela − Seppo Knuuttila − Pekka Laaksonen. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia
1179. Helsinki.
[Sjögren, A. J.,] 1854. Teckning af M. A. Castréns lefnad och verksamhet. Suomi 1854: 237−283.
Söderhjelm, Werner, 1924. Åboromantiken. Holger
Schildts Förlagsaktiebolag, Helsingfors.
SSA = Suomen sanojen alkuperä. Etymologinen sanakirja 1−3. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia 556, Kotimaisten kielten tutkimuskeskuksen
julkaisuja 62. Helsinki.
665
Fennica.indd 665
17.1.2019 14:55:22
�Fennica: Kalevala
Stewen, Riikka, 2008. Unohdetut kuvitelmat Kaleva-
Sulkunen, Irma, 2004. Suomalaisen Kirjallisuuden
lasta kuvataiteessa. Kalevalan kulttuurihistoria: 66−77.
Toimittaneet Ulla Piela − Seppo Knuuttila − Pekka
Laaksonen. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia 1179. Helsinki.
Stipa, Günter Johannes, 1990. Finnisch-ugrische
Sprachforschung von der Renaissance bis zum Neupositivismus. Suomalais-Ugrilaisen Seuran Toimituksia
206. Helsinki.
Seura 1831−1892. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran
Toimituksia 952. Helsinki.
Timonen, Senni, 2008: Elias Lönnrot ja runonlaulaja. Kalevalan kulttuurihistoria: 2−27. Toimittaneet Ulla
Piela − Seppo Knuuttila − Pekka Laaksonen. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia 1179. Helsinki.
UEW = Károly Rédei, Uralisches etymologisches Wörterbuch 1−2. Akadémiai Kiadó, Budapest 1986−1988.
Internet
DIGI − National Library’s Digital Collections. Newspapers and journals published in Finland from 1771 to 1929.
https://digi.kansalliskirjasto.fi/etusivu?set_language=en.
Read 31 May 2018.
Elias Lönnrot Letters. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura/Finnish Literature Society.
http://lonnrot.finlit.fi/omeka/. Read 31 May 2018.
Kaino − Aineistoluettelo. Varhaisnykysuomen korpus [Corpus of Early Modern Literary Finnish]. Institute for the languages of Finland. http://kaino.kotus.fi/
aineistot/. Read 31 May 2018.
Laasonen, Pentti, 2000. Lencqvist, Erik. Kansallisbiografia. https://kansallisbiografia-fi.ezproxy.utu.fi/kansallisbiografia/henkilo/2473. Read 31 May 2018.
Railo, J. E., 2001. Topelius, Zacharias. Kansallisbiografia. https://kansallisbiografia-fi.ezproxy.utu.fi/kansallisbiografia/henkilo/6487. Read 31 May 2018.
Saarinen, Jukka, 2006. Perttunen, Arhippa. Kansallisbiografia. https://kansallisbiografia-fi.ezproxy.utu.fi/
kansallisbiografia/henkilo/4720. Read 31 May 2018.
SAOB: Svenska Akademiens ordbok. https://www.
saob.se/. Read 31 May 2018.
SKVR = SKVR-database. Suomen Kansan Vanhat Runot I−XV. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura/Finnish Literature Society, 1908–1948, 1997. https://
www.skvr.fi. Read 31 May 2018.
666
Fennica.indd 666
17.1.2019 14:55:22
�Index
Index to the Kalevala
M.A. Castrén, the contents and figures of the Kalevala, and the
names of the authors mentioned in or as references, are not included
in the index.
Cajan, Johan Fredrik 435
Caucasian languages and cultures 15
censored passages 21, 173, 175, 176, 240, 315‒317
Chippeway 463, 464
Christ → also Saviour 35
Christianity 38, 49, 511, 519, 527, 617, 636‒ 637, 647,
648, 649
Chuvash (people) 622
Collan, Fabian 22, 560
comparative grammar studies 18, 121
cosmogony 468, 623
creation 23, 31, 39, 463‒464, 469, 629, 637
culture
Finnish culture 14, 22
Finno-Ugrian culture 14
Karelian culture 16
Saami culture 19, 545
d (letter/sound) 480, 608
deities 32, 49, 409, 420, 455, 466, 495‒498, 613, 616,
622, 626, 628‒629, 645
German deities 466
Greek deities 30, 466
Indian deities 466
Nordic deities 466
Roman deities 466
Diefenbach, Lorenz 24
Donar 466
Dvina 543, 604
Ehrström, Robert 19
epic
miniature epic 15‒16
national epic 16, 18, 20, 23, 24
Abo province (Åbo län) 484
Academy of Sciences in Saint Petersburg 15, 19, 22
Academy of Turku → University of Turku
Agricola, Michael 622
Ahlstubbe, Lars Isaak 19
Aland (Åland) 19
Alexander (Crown Prince, later Alexander II) 24
Alexander University of Helsinki → University of
Helsinki
alliteration 21, 51, 420, 459, 462, 608
Altaic languages 459
amulet 638
Archangel → Arkhangel
Arhippa → Perttunen, Arhippa
Arkhangel 15, 492, 493, 511, 512, 534, 574, 579, 594,
604, 611
Arkhangelsk Governorate 27, 29
Ares 466
Arwidsson, Adolf Ivar 14
Aryan loanwords 472
Asia 459, 470
Balder 657
Becker, Reinhold von 15, 27, 589, 609
Berlin Academy of Sciences 23
Bible 457, 493, 646, 649
Bjarmaland 49, 626
Bjarmians 49, 628
Borg, Carl Gustaf 14, 21, 24
Brahma 466
Brockhaus, Hermann 23
Bronze Age 618
Bugáti, Pál 17
667
Fennica.indd 667
17.1.2019 14:55:22
�Fennica: Kalevala
Indo-European languages 24, 461, 463, 560
Indo-Germanic languages → Indo-European
languages
Ingman, Erik Alexander 16‒17, 19, 314
Innocentius XI 504
interpretation of the Kalevala 20, 22, 28, 483, 609,
651
historical 20, 22, 41‒42, 48‒49
mythical 20, 48‒49
semantic 22
Jordan 646
Jupiter 466
Juva 19
Kajaani 15
Kalevala and Pohjola (confrontation) 29, 48, 651
Kalevala Day 16
Kantele (collection of poems) 15, 27
Kanteletar 23, 26, 519
Karelia 15, 19, 20, 504, 562, 640
Russian Karelia 43, 538, 545, 556, 565, 567, 618,
624, 636
White Sea Karelia 16, 27, 43
Wiena Karelia 27, 43
Karelian language 480, 513, 514, 520, 535, 608, 609,
613, 621, 634
Kaukonen, Väinö 28
Keckman, Carl Niclas 16, 17, 19, 20, 21, 22, 23, 435,
507, 514, 530, 538, 556, 557, 633, 647
Kellgren, Herman 23
Kuittijärvi 456
Kullervo cycle 23
Lapland 22, 408, 484, 489, 493, 622, 625
Latvajärvi 20, 43
Leipzig 23
Lencqvist, Christian 26
Lencqvist, Eric 27
Lénström, Carl Julius 18
Lindström, Johan Adolf 465
Litteraturblad 24
epithet 51, 407, 409, 482, 484, 492, 493, 495, 496, 497,
502, 533, 545, 550, 552, 564, 565, 567, 571, 603, 611, 612,
614, 616, 618, 620, 626, 627, 634, 637, 648
Estlander, Bernhard 14
Estonia 523, 545
etymological comparisons 24, 465
Fellman, Abraham 14
Fennoman movement 14, 15, 18
Fennomans 16, 17
Finnic/Finno-Ugrian peoples 622
Finnish language 51
chair in Finnish language 24
official status 14
Finnish Literature Society 15, 17, 18, 19, 20, 21, 435
Finno-Ugrian languages (research) 15, 19, 26
folklore 20, 21, 22
Estonian folklore 465
Finnish folklore 18, 19, 21, 26, 27, 38, 625
folksong 40, 453, 458‒459, 509‒510
Estonian folksongs 43
Fortuna 452
Fosterländskt Album 23
Franzén, Frans Michael 17
Ganander, Christfrid 26, 32, 435, 467
German language 15, 18, 23, 24
Gottlund, Carl Axel 14, 18, 19, 27
Gottlund, Matthias 19
Grimm, Jacob 23
Hammarsköld, Lorenzo 15
heathendom 38, 50, 504, 647, 649
Helsingfors 25, 51
Helsingfors’ Morgonblad 16, 17, 18, 19, 20
Herder, Johann Gottfried 43
Hermes 466
Hernösand 17
Hiisi, hiisi 455‒456, 616‒618
Holmgård 626
Homer 550
Hyrynsalmi 456
668
Fennica.indd 668
17.1.2019 14:55:22
�Index
Perttunen, Arhippa 43, 430
Perun 456
Piponius, Henrik 17, 19, 29
Pohjola → Kalevala and Pohjola (confrontation)
polygamy 509
Poppius, Abraham 14, 18
Porthan, Henrik Gabriel 14, 15, 26, 459
Povenets 568, 604
proper names 38, 461, 492‒493, 565, 625‒626
pyrrhichius 632
Rask, Rasmus 18, 19, 20
Red Sea 646
religion → also Christianity 49, 50, 511
Renvall, Gustaf 17, 460, 490, 532, 557, 609, 632
Repola 606
Riga 43
Romanticism → also National Romanticism 14
Runola 28
Ruotsinpyhtää → Strömfors
Runeberg, Johan Ludvig 17, 18, 20, 558, 559
rune-singing 458‒459, 607
Russia 40, 538, 545, 562, 565, 582, 598
Russian Karelia → Karelia
Rutja 622
Saami ethnography 19, 545
Saami language 19, 431
Saint Petersburg → Academy of Sciences in Saint
Petersburg
Samoyeds 459
Sampo cycle 29, 44, 624
Sarvilinna 503
Satakunda (Satakunta) 618
Saviour → also Christ 35, 50, 511, 657
Savo, Sawo 19, 613, 640
Schauman, August 16
Schröter, Hans Rudolph 15, 18, 435
Siberia 19, 22
Sjögren, Anders Johan 14, 15, 18, 19, 20, 435
SKVR database 24
Lönnrot, Elias 14, 15, 17, 20, 21, 22, 23, 26, 27‒28, 35,
43, 44, 51, 347, 397, 424, 435, 459, 460, 474, 484, 495,
498, 500, 507, 509, 512, 513, 520, 524, 532, 537, 538,
542, 544, 550, 552, 563, 565, 568, 590, 618, 623, 627,
628, 629, 633, 635, 636, 647
Lyceum (journal) 15
magic 48, 49, 420
magical skills 19, 32, 467, 489, 490, 523,
526‒527, 553, 638‒640, 643
magical spells 19‒20, 32‒33, 399, 455, 499, 525
Mars 466
Mary (mother of Jesus) 35
Mehiläinen (journal) 397, 459
Mercurius 466
metamorphosis 488
metrics 17, 20‒21, 111, 458‒459, 607, 615
mythology 24, 26, 30, 455‒456, 463, 466
Finnish mythology 19, 22, 32, 49, 495‒498,
503‒504, 505, 517‒519, 616, 628, 636, 641, 648,
650
Saami mythology 19, 478, 503‒504, 523, 616
National Romanticism 14, 18
national spirit 15
Norige (Norway) 622
Nykarleby 15, 27
Nyland → Uusimaa
Odin → also Wotan 466
Old Academy of Turku, see University of Turku
Olonets Governorate 29, 545
Onega 568, 604
oriental elements 38
origin (synty) 32, 525. 553, 634, 638, 639
Orion 492
Orivesi 27
Ostrobothnia 16, 640
Ostrobothnian Student’s Union 19
Ostyaks (Khanty) 459, 622
Pääkkönen, Irmeli 16, 17
Pallas Athene 30
parallelism 24, 459, 462, 494, 607, 615
669
Fennica.indd 669
17.1.2019 14:55:22
�Fennica: Kalevala
Turun Wiikko-Sanomat 15, 27
Tyr 466
Uhtua 20
universities
University of Helsinki 14, 15, 17, 19
University of Turku (Old Academy of Turku)
14, 15, 17
University of Uppsala 15
Uralic homeland 470
Uralic languages 24, 463
Uusimaa 19
variants (of a poem) 424
Viro → also Estonia 523, 545
Vishnu (Wisnus) 466
Voguls (Mansi) 622
Votyaks (Udmurt) 657
Vuokkiniemi 20, 501, 502, 506, 509, 537, 555, 581
Wallin, Georg August 19
White Sea 543
White Sea Karelia → Karelia
Wiena → Karelia
Woguls (Mansi)
Wotan, Wuotan 466
Zeus 30
Zio 466
Snellman, Johan Vilhelm 17, 18, 23
social status 14
sodomy 491, 578
Sotkamo 506, 582
Spanska Flugan 17, 19, 29
Strömfors 19
Sund 19
Sunku 604
Suomen kansan vanhat runot (SKVR) → also SKVR
database 24
Suomi (journal) 481
superstition 642
Sweden 15, 17, 18
Swedish language 16, 17, 18, 24, 51, 460, 628
Swedish regime 14
talisman 49
Tatars 622
Thor, Thörr 466, 622, 657
Topelius, Zachris the Elder 15, 21, 27, 435, 537
Topelius, Zachris the Younger 18
Tornio 19
trochaic tetrameter → also metrics 20
trochee 459
Tunguses 459
Turja 646
670
Fennica.indd 670
17.1.2019 14:55:22
�
Text
A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text.
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
Sources and Literature, Index (Kalevala, Fennica)
Subject
The topic of the resource
<i>Fennica</i>. Manuscripta Castreniana, Linguistica I. 758 p. ISBN 978-952-7262-07-8 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-08-5 (online/pdf). 50 €.
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
Kaisa Häkkinen
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
Date
A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource
2019
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/2a1b25e55e6eceef259ba6df2efce84f.pdf
df70cd9966ac7504b65abbbe7268884e
PDF Text
Text
Fennica: Grammatica Fennica
Stipa 1990: 115−116; Nuorteva
1999: 216−217.
Aeschillus Petraeus: Linguae
Finnicae brevis institutio 1649;
Matthias Martinius: Hodegus
Finnicus 1689.
Vihonen 1983: 124.
See e.g. Korhonen 1986: 28−33.
Matthias Alexander Castrén
and the Finnish Grammar
Ka i sa Hä k k i ne n
The first attempts to describe the Finnish language through grammatical representations were made for pedagogical and religious
purposes. Towards the end of the 16th century, two Finnish students
of the Jesuit seminary in Olmütz, Olaus Sundergelteus and Johannes
Jussoila, are said to have been given the task of making out a Finnish
grammar to aid with the Counter-Reformation.1358 Obviously the
attempt failed, as anything resembling a Finnish grammar from that
period of time has not been preserved. The first Finnish grammar
books1359 were published in the 17th century to help Swedish-born
clergymen and civil servants learn the language of the eastern part
of the Swedish realm.
The early Finnish grammars were strictly bound to the grammatical categories of Latin, and this was probably for practical
reasons: at the time, every educated person was well aware of the
structure of Latin grammar and could easily find the corresponding
categories and expressions in any other grammar constructed in the
same way.1360 Latin was understood to be a kind of universal model
of an ideal language, and Latin grammars like Donatus’ Ars grammatica had been well-known schoolbooks everywhere in Europe
since antiquity. Scientific research into grammar began only later.
The Changing Role of the Grammar
As Matthias Alexander Castrén started his academic career in the
first half of the 19th century, the status of grammars was totally
different than it had been in former times. The idea of Finno-Ugric
language kinship was launched and accepted gradually over the
course of the 18th century.1361 Comparative and historical methods
for linguistic research on living and extinct languages were emerging. Whereas earlier only a few “sacred” languages such as Hebrew,
Greek, and Latin were considered worthy of academic study and
use, now any language could be chosen as the object of scientific
study. The languages of Europe and beyond were analyzed and classified on more or less clearly defined linguistic grounds, both genetically and typologically. It became evident that living languages have
672
Fennica.indd 672
17.1.2019 14:55:22
�Matthias Alexander Castrén and the Finnish Grammar
constantly changed over time and those changes have left detectable
marks in the structure of the languages. Languages springing from
a common source—a parent language—share common features or
correspond to each other in a regular way in their phonetical and
grammatical properties.
One of the central figures of comparative linguistics was the
Dane Rasmus Rask1362 who studied both Indo-European and FinnoUgric languages through grammatical comparison. He wrote several
grammars following a specific organizational pattern: first a short
description of phonology, then extensive descriptions of inflectional
categories, followed by word derivation, and then syntax, and possibly a survey of metrics. Thus, he created a kind of a common framework for every grammar of any language under investigation. On
the other hand, he strove to describe every language in relation to its
kindred languages and their common historical background. Thus,
it was important to identify the peculiar characteristics of each language and language group and describe those languages following
the same pattern.
Rask emphasized the role of core grammar when determining the common origins of tentatively related languages. Previously,
word comparisons had been the primary tool of research, but now it
was understood that words can be easily loaned from one language
to another. Thus, only the core vocabulary was considered stable
enough for genetic comparisons. In any case, the grammatical system was of decisive importance.
Rask’s work inspired and influenced language studies in Finland in many ways. On his journey to Russia in 1818, Rask stayed
some days in Turku, got acquainted with local academics, and gave
a speech to rouse public enthusiasm for Finno-Ugric studies. Anders
Johan Sjögren, who was a university student at that time, could not
attend the occasion, but after hearing about it, he wrote a humble
letter to Rask asking for some advice on where to begin his scientific work on Finno-Ugric languages. Rask was kind enough to provide him some useful contacts in St. Petersburg, and two years later
Sjögren moved to St. Petersburg to work as a private teacher, and
later as the private librarian of Count N.P. Rumjancev, a well-known
patron of the sciences, who also supported the Finnish dictionary
project1363 of Gustaf Renvall at Rask’s suggestion. It is no wonder
that Rask’s name and his theoretical standpoints were often mentioned and quoted in the linguistic literature of Finland throughout
the 19th century.
Sjögren planned an expedition to study Finno-Ugric languages
spoken in Russia, and finally managed to obtain financial support
from the Finnish Treasury for his journey.1364 The expedition lasted
Hovdhaugen et al. 2000: 159−
165.
Gustaf Renvall’s Suomalainen
Sana-Kirja was published in
two parts in 1823 and 1826.
Korhonen 1986: 41−47.
673
Fennica.indd 673
17.1.2019 14:55:22
�Fennica: Grammatica Fennica
E.N. Setälä described and classified the different parties of
the struggle in his inaugural
lecture in 1893. The lecture was
published for the first time in
1894.
The Finnish term murteitten
taistelu ”dialect struggle” was
launched by Julius Krohn (1897:
179).
four years, and after that, he was invited to take up a post of assistantship in the Academy of Sciences of St. Petersburg. Later he
was appointed as an Academician in Linguistics and Ethnography
of Finnic and Caucasian Peoples. He was the first Finnish linguist
to apply the historical-comparative methods developed by Rasmus
Rask, Franz Bopp, and Jacob Grimm and to conduct fieldwork among
Finno-Ugric peoples in Russia. In his highly esteemed academic position, he was also able to help younger researchers get started. The
most successful of those young men was M.A. Castrén.
The New Status of the Finnish Language
Until the beginning of the 19th century, Finnish was a minority language of the Swedish realm with no legal rights. It was used as a
liturgical language in the Evangelical Lutheran Church as well as
the language of religious literature, but otherwise there was hardly
any literature to educate or entertain the Finnish-speaking people.
Society was not equal but divided into different ranks, and Finnish
was the language of the lowest classes, peasants, workers, and other
common people. Persons of higher rank spoke Swedish and, to a
lesser extent, German or other Indo-European languages.
In 1809 Finland became a part of the Russian Empire as an
autonomous Grand Duchy. Cautious attempts were made to improve the official status of the Finnish language, but the future of
the language itself was thrown into confusion. The Finnish literary language had been created during the Protestant Reformation in
the 16th century on the basis of the southwestern dialects, and the
written form had, practically speaking, stagnated at the level of the
first Finnish Bible published in 1642. A thorough reform of the literary language to bring it more in line with the spoken language was
badly needed, but there were different opinions on how it should be
done exactly.1365 Some radicals like Carl Axel Gottlund promoted
full freedom: everyone should be allowed to write the language as
they spoke it, whether it be in the Savo dialect or anything else.
Some moderate academics like Gustaf Renvall wanted to purify the
western dialect by eliminating Swedicisms and other foreign elements. Some reformers like Reinhold von Becker wanted to create a
new standardized Finnish on the basis of eastern dialects. Some like
Elias Lönnrot took a diplomatic approach and wanted to combine
the best parts of western and eastern dialects and thereby come to a
reconciliation of the “dialect struggle.”1366
674
Fennica.indd 674
17.1.2019 14:55:22
�Matthias Alexander Castrén and the Finnish Grammar
Grammars constituted a useful weapon in this struggle. As
grammars were understood to be models for language learners and
users, it was important to bring about an effective model as there
was a great demand for it. The first grammars of the new type came
out during the first decade of autonomy. In these books, languages
other than Latin were used, as they were intended to reach a wider audience. For example, Johann Strahlmann published a Finnish
grammar in German and Jacob Judén published one in Swedish. A
little later, the Karelian-born Grigorij Okulov published a Finnish
grammar in Russian. Reinhold von Becker distinguished himself as
the author of a thorough Finnish grammar written in Swedish which
was esteemed very highly in academic circles. Elias Lönnrot was the
first to describe the grammatical structure of Finnish in Finnish.1367
In 1841, the Finnish school system was reformed and the
Finnish language for the first time became an academic subject in
the secondary schools of Finland. The problem was that the written form was developing and changing with such speed that the
grammar of Becker had become outdated, and besides, it was far
too extensive and scientific to be used as a schoolbook. New grammars were published in abundance to meet the demand. In 1846, the
Finnish Literature Society announced a prize of 200 silver rubles
to the author of a new and complete grammar. More Finnish grammars were published again, all different from each other. None of
them was awarded a prize, however. There was no fixed standard
for grammatical description yet, and none of these grammars had
obtained an authoritative status. In practice, the grammars of Gustaf
Erik Eurén1368 turned out to be the most useful for use as schoolbooks, as Eurén was able to present even complicated matters in a
simple way. He had carefully read research literature and all reviews
and critics concerning the Finnish grammar and made the necessary
corrections and improvements.1369
At the University of Helsinki, Latin was still in use as a language of academic writing in the 1840s when Castrén started his academic career. The language of instruction was Swedish, which was
practical, as all students had learned it by the secondary school at the
latest, if it was not already their mother tongue. There were many
among them who were not even able to understand spoken or written Finnish. Yet, along with the rise of National Romanticism and the
publication of the Kalevala, the status of Finnish rose rapidly. The
langugae was considered as an essential factor in developing Finnish
national identity, and this made Finnish an attractive object of study.
So it was an exceptionally noteworthy event when M.A. Castrén decided in 1844 to give a series of lectures on Finnish grammar.
See e.g. Häkkinen 1994: 104−
109.
Grunddragen till finsk formlära
(1846), Finsk språklära (1849),
Finsk språklära i sammandrag
(1851), Suomalainen kielioppi
suomalaisille (1852).
Stark 1968.
675
Fennica.indd 675
17.1.2019 14:55:22
�Fennica: Grammatica Fennica
The knowledge of Castrén’s
teaching activity is scanty. According to Wichmann (1928:
294), only the academic year
1851−52 has been documented
in detail in the program of the
university.
Helsingfors’ Morgonblad 3th
October 1844; Haltsonen 1938:
31−32.
Sjögren 1854: 260.
There is a note written in Keckman’s hand on the first page of
the lecture manuscript: “Min
första publika föreläsning den
16. Sept. 1829.”
Anttila 1928: 281.
A manuscript of 128 pages,
FLS Coll. Keckman MF. 122–
123/1990. There is a closing vignette perfectly identical with
the one Castrén used in finishing his lecture manuscript
on Finnish grammar. Most of
Castrén’s posthumous manuscripts were sent to St. Petersburg to be published by Anton
Schiefner, but the materials
dealing with Finnish and Lappish were left aside (Sjögren
1854: 282). The manuscript containing Keckman’s lectures
was found among the papers of
Carl Gustaf Borg who was the
editor responsible for Castrén’s
posthumous collections in Finland.
Published as a scholarly edition in Manuscripta Castreniana, Realia I: 48−88.
The lecture has been published
in NRF (= Nordiska Resor och
Forskningar) VI: 98−101, and as
a scholarly edition, in the Manuscripta Castreniana, Realia I:
144−148.
Lectures on Finnish Grammar
It is not known when exactly Castrén introduced his series of the
lectures on Finnish grammar.1370 In the beginning of the autumn
term of 1844, he was announced to still be on leave. In the summer of
1844, he escorted Peter von Köppen from the Academy of Sciences of
St. Petersburg to different parts of Finland to collect statistical information.1371 By the time of his letter to A.J. Sjögren dated 23 November 1844, Castrén reported to have collected and arranged new material for his grammar lessons and was actively giving lectures.1372
Castrén did not give further information about the material
used for lectures, but considering the dedication and thoroughness
he dedicated to all his scientific enterprises, he probably used all
available materials. In fact, he was not the first scholar to give lectures on Finnish grammar in Helsinki. Just before him, Carl Niclas
Keckman, the first lecturer of Finnish at the Alexander University, had started his academic career in 1829 with a course on Finnish grammar based on Reinhold von Becker’s Finsk Grammatik
(1824).1373 Later, Keckman gave grammar lectures as a part of his
private teaching career.1374
There is a manuscript among Keckman’s posthumous papers
headed Ur Lektor Keckmans föreläsningar öfver v. Beckers Finska
Grammatik, which was most probably written by Castrén’s hand.1375
Castrén either attended Keckman’s private lessons or he copied the
lectures from some other listener’s notes. Anyway, he could not use
Keckman’s material as such as the basis of his own lectures. Becker’s grammar did not meet the standard of new grammatical order
designed by Rask, and it was not quite up to date with the present
development of the Finnish literary language either.
Castrén’s lectures consisted of different sections. He opened
with an informal introduction which was not documented in any
way. After that, he went on reading his article titled Anmärkningar om Savolotscheskaja Tschud.1376 Then he gave a short opening
lecture in which he brought out some general aspects of linguistic
and philological research and underlined the national significance of
his study.1377 Then he proceeded to discuss Finnish grammar, most
probably in the same order that Rask had used in his grammatical descriptions. At the end of the autumn term, Castrén closed the
series with an impassioned patriotic speech,1378 in which he bade
farewell to those present and announced his upcoming expedition.
The audience was enthusiastic. The memoirs one of his students, August Schauman, recalls that Castrén’s lectures were the
highlight of the whole academic year, even if he himself could hardly
understand a word of Finnish.1379 Now he started to study Renvall’s
676
Fennica.indd 676
17.1.2019 14:55:22
�Matthias Alexander Castrén and the Finnish Grammar
grammar,1380 Lönnrot’s articles,1381 and everything he considered to
be useful in developing his skills in Finnish. He took private lessons
under Zacharias Cajander, an eccentric figure who came across as a
genuine boor and taught vernacular Finnish for financial compensation. The very next summer, Schauman and some of his friends
decided to travel to the Finnish countryside to learn more about the
language and the Finnish people. The highly patriotic atmosphere
was the most important aspect of the Finnish lectures, not so much
the linguistic details.
Many of Castrén’s friends, colleagues, and travel companions
attended the lectures, among them Johan Reinhold Bergstadi, Herman Kellgren, and Robert Tengström.1382 Bergstadi even wanted to
collect and publish Castrén’s grammar lectures afterwards, but he
never found time to put his plan into effect. Fabian Collan, the headmaster of the upper high school (gymnasium) of Kuopio urgently
requested Castrén to write a new Finnish grammar on the basis of
his lectures, but growing tired of waiting, he asked his friend Herman Kellgren to copy his notes and send them to Kuopio. Castrén
was kind enough to let Kellgren reproduce his original lecture material, but it turned out that the manuscript was short and sketchy and
definitely not ready for publication. Besides, there were mistakes
and slots to suggest that Castrén, in Kellgren’s opinion, had forgotten much of his command of Finnish during his long and arduous
travels.1383 Instead of editing Castrén’s material, Collan decided to
write a grammar by himself. The book appeared in 1847 and, in the
preface, Collan gives an account of the linguistic background of the
grammar and expresses his gratitude to Kellgren and Castrén.
In the manuscript collection of Castrén, there are several
sheets and notebooks containing grammatical manuscript fragments, checklists, and scattered notes.1384 There is also a small leaflet which, judging by its content, might represent the basic material
used for the lectures, as it contains material on different aspects of
grammar in a concise format. However, this is not certain, as the
phonology portion seems to be missing. Nevertheless, Kellgren
wrote to his friend Collan that the phonology in particular was the
best part of Castrén’s lectures.
Anyway, in spite of all his other obligations, Castrén had
started to write out a full transcript of his lectures. There is an uncompleted manuscript the title of which is “Föreläsningar i Finsk
Grammatik” (Lectures on Finnish grammar).1385 The manuscript
contains only the phonological part of the Finnish grammar: letters
and sounds,1386 vowels, consonants and consonant clusters, including gradation and other sound alternations, accent, and quantity.
It is perfectly possible that Kellgren saw the clean manuscript of
The lecture has been published
in NRF VI: 101−108, and as a
scholarly edition in 2018 in the
series Manuscripta Castreniana, Realia I: 144−155.
Schauman [1892] 1967: 230.
Renvall 1840.
Lönnrot 1841.
G. Castrén 1945: 74−75.
G. Castrén 1945: 75.
KK Coll. 539.2.12.
KK Coll. 539.2.7.
Letters (orthography) and
sounds (phonetics) are not always kept apart clearly.
677
Fennica.indd 677
17.1.2019 14:55:22
�Fennica: Grammatica Fennica
De affinitate declinationum in
lingua Fennica, Esthonica et
Lapponica 1839.
Castrén 1839: 1.
Castrén 1839: 2.
KK Coll. 539.2.10. There is no
title page for this grammar
manuscript. In the collection
catalogue it is headed Annotatio grammaticalia.
KK Coll. 539.2.12.
the phonological part and the sketchy notes of the rest of grammar
and then came to the natural conclusion that the phonology was
the only portion of the lectures which was worthy of later use. This
manuscript is now published in a scholarly edition for the first time
as a part of the Fennica volume of Manuscripta Castreniana. It has
not been published before.
The Finnish Grammar Book
As described above, an authoritative Finnish grammar was badly
needed in the middle of the 19th century. Great expectations fell on
Castrén, who had published a groundbreaking thesis on the interrelationship between Finnish, Estonian, and Lappish nominal inflection systems and thus introduced the new comparative method of
Rasmus Rask and Franz Bopp to the University of Helsinki.1387
In the beginning of his thesis, Castrén quoted Bopp and thus
made clear his own ideas on the importance of grammar: “Eine
Grammatik in höherem, wissenschaftlichem Sinne soll eine Geschichte und Naturbeschreibung sein; sie soll, so weit es möglich
ist, geschichtlich den Weg ausmitteln, wodurch sie zu ihrer Höhe
emporgestiegen oder zu ihre Dürftigkeit herabgesunken ist.”1388 In
the introductory part of his thesis Castrén proclaimed: “Grammatica
continet leges, ingenium, vel ut ita dicam, linguae cujusque animum,
cum e contrario vocabula solam ejus formam efficiunt.” (Grammar
contains the laws of the language, the real nature, or in other words,
the vital power of each language, whereas words only constitute
its form.)1389 For Castrén, grammars were much more than simple
learning aids.
After his successful lectures on Finnish grammar in 1844, Castrén seems to have started to compose a Finnish grammar book as
well. It is possible that he left the lecture manuscript deliberately
incomplete and preferred to work on the grammar book project instead, seeing that he only managed to make progress on the grammar manuscript. There is a nearly clean manuscript preserved in the
manuscript collection, reaching from the phonology until the end of
the inflection of pronouns.1390 In addition, among the grammatical
notes1391 there is a draft on verb inflection and a concise survey of
other word classes in the form of a plain list without any explanations or comments. Even most titles are missing in this final part.
The Finnish grammar book to be published for the first time in this
volume of Manuscripta Castreniana has been compiled from those
separate pieces of manuscripts mentioned above. It does not exist as
an integrated whole in Castrén’s papers.
678
Fennica.indd 678
17.1.2019 14:55:22
�Matthias Alexander Castrén and the Finnish Grammar
Among the posthumous papers of Castrén, there are still some
half-done manuscripts to show that the competition in grammar
writing combined with the insufficient knowledge of the historical
phonology of the Uralic languages caused much trouble and stress
in academic circles in the middle of the 19th century, and even Castrén could not avoid involvement in these polemics.1392 A burning
question at the time was how to choose and describe the basic form
of nominal inflection. Should it be an existing form like nominative singular or might it be a constructed form, a kind of abstract
root or “original nominative1393”? The starting points of the debaters were not equal, as Castrén wanted to proceed on the basis of
the comparative method and the evidence provided by other Uralic
languages, but most of the contemporary Finnish grammar writers
had no knowledge of the kindred languages. In this quarrel, Castrén
was on his own.1394
In Castrén’s papers, there are two different versions of an
article headed Om Nominal-stammen i Finska språket, full of corrections, removed passages and chapters, and half-done sentences.
Both versions are incomplete. The same goes for his review of an
1845 study1395 on Finnish phonology written by Matthias Akiander.
Castrén started to draft his review1396 in his 1846 interfoliated1397
calendar while in Siberia, but even here he got stuck in the problem
of the basic form of nouns. After all the trouble, Castrén never came
to a satisfactory solution ready for the printing press.
One more time he returned to the themes of his famous grammar lecture series, as he was appointed Professor of the Finnish Language and Literature in 1851. In his inaugural lecture1398 on 5 May
1851, he left linguistic details aside. He spoke about the status of the
Finnish language, its relation to Swedish, and the constant need to
develop favourable conditions for national culture.
A Grammar That Never Came About
In his letter of 18 October 1844 to J.V. Snellman,1399 Castrén stated
“Grammars are not my main object in life, but without them I cannot attain my goal.” The ultimate goal of Matthias Alexander Castrén was the cultural elevation and development of his own people
through their own language. He wanted to show that the Finns
were not alone in the world, but were related at least to one-sixth
of humankind.
In his letter1400 to Wilhelm Schott written in December 1851,
Castrén told that so far, he had never had the time or opportunity
to devote himself completely to comparative studies. Even now he
Castrén accounts for the positions as follows: “Såsom hufvud-representanter för striden
har man att anse: å ena sidan v.
Becker och Lönnrot, samt å den
andra Rask, Renvall och Akiander. Undertecknad har befunnit sig i midten af de stridande, icke derföre att han älskar
den gyllene medel-vägen utan
af skäl att han ansett sanningen ligga i midten af de motsatta
åsigter.”
Finnish alkuperäinen nominatiivi, the term used by Elias Lönnrot.
Castrén regrets the circumstances in the margin: “Res
Förf[attaren] erkänner gerna, att d[e]n[na] lilla uppsatts
hade vunnit både i intresse och
redighet, ge[nom] en förb[unden?] öppen polemik emot stridiga åsigter, D Ty wärr! är kritiken anl en litterär polemik i
wårt land en så ny sak, att en
Förf[attare] ge[nom] den lindrigaste kritik ådaga ådrager sig
moraliska tilltalelser och af sådan anl[edning] har man här
la endast låtit den torra saken
tala.”
Försök till utredning af Finska
språkets ljudbildning in Suomi
1845.
KK Coll. 539.26.14.
Previously, it was common to
add empty pages to all kinds of
books in order to make space
for one’s own notes.
Published in Joukahainen XIV
(1913), and as a scholarly edition in 2018 in the series Manuscripta Castreniana, Realia I:
156−166.
Published by Rein 1928: 398.
Published by Haltsonen 1962.
679
Fennica.indd 679
17.1.2019 14:55:22
�Fennica: Grammatica Fennica
KK Coll. 539.2.7. Castrén gave
the original lectures on Finnish
grammar during the autumn
term of 1844 only on the basis
of some sketchy grammatical
notes (G. Castrén 1945: 74−75).
He also started to elaborate on
a full copy of his preliminary
manuscript material, but the
work remained unfinished.
was extremely busy with the duties of his new position as Professor of Finnish Language and Literature. He thought, however, that
the situation would be better in a couple of years. He was planning
a long journey to Berlin with his young wife Natalia and their baby
boy Robert. There he would be free to deepen his knowledge of comparative grammar research and complete his grammar of Samoyedic
languages as well as some other unfinished studies.
All those plans crashed as Castrén’s health broke down. He
died on 7 May 1852. Most of his scientific collections were sent to the
Imperial Academy of Sciences in St. Petersburg and published by his
friend Anton Schiefner in a twelve-volume series Nordische Reisen
und Forschungen von Dr. M.A. Castrén. The series contains several
grammars and dictionaries, travel accounts, letters, and some minor
studies and lectures, but not the lectures on Finnish grammar or the
Finnish grammar book. They have been hidden in the archives, until
now.
680
Fennica.indd 680
17.1.2019 14:55:22
�
Text
A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text.
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
Matthias Alexander Castrén and the Finnish Grammar (Fennica)
Subject
The topic of the resource
<i>Fennica</i>. Manuscripta Castreniana, Linguistica I. 758 p. ISBN 978-952-7262-07-8 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-08-5 (online/pdf). 50 €.
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
Kaisa Häkkinen
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
Date
A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource
2019
Rights
Information about rights held in and over the resource
© Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/b0f8d09c2b37c2ebd4c76f599ca483c7.pdf
64b0ee32559c8ead5098bc3600349875
PDF Text
Text
Sources and Literature
Sources and Literature on the Finnish Grammar
Archival Sources
FLS = SKS = Suomalaisen Kirjallisuuden Seura; Finnish Literature Society
Coll. Keckman
Lönnrotiana
Minutes of the Finnish Literature Society 1838−1841
NL = KK = Kansalliskirjasto; National Library of Finland. Helsinki
Coll. 539 M.A. Castrén’s collection
KK Coll. 539.2.7.
Föreläsningar i Finsk Grammatik
KK Coll. 539.2.8
Om Nominalstammen i Finska språket
KK Coll. 539.2.9
Om Nominalstammen i Finska språket
KK Coll. 539.2.10.
Annotatio grammaticalia [Finsk Grammatik]
KK Coll. 539.2.12
(Grammatikaliska anteckningar)
KK Coll. 539 Varia 1:14 Almanacka1846 med egenhändiga anteckningar av Castrén
Literature
Akiander, Matthias, 1845. Försök till utredning af
Castrén, M.A., [1851] 1913. [The first lecture as ap-
Finska språkets ljudbildning. Suomi 1845: 293−438.
Anttila, Aarne, 1928. Yliopiston ensimmäinen suomen kielen lehtori K. N. Keckman. Helsingin yliopiston alkuajoilta: 276−289. Werner Söderström Osakeyhtiö, Porvoo.
Castrén, Gunnar, 1945. Herman Kellgren. Ett bidrag
till 1840- och 1850-talens kulturhistoria. Skrifter utgivna av Svenska Litteratursällskapet i Finland, CCCII.
Helsingfors.
Castrén, Matthias Alexander, 1839. Dissertatio academica de affinitate declinationum in lingua Fennica,
Esthonica et Lapponica. Typis Frenckellianis, Helsingforsiae.
Castrén, M. A., 1841. Anmärkningar rörande några
ljud i Finskan. Suomi 1841:2: 7−16.
Castrén, M. A. 1845. Anteckningar om Samojediskans förvandtskap med de Finska språken. Suomi
1845: 177−186.
Castrén, M. A., [1844] 1870. Tvenne föredrag vid år
1844 om hösten hållna föreläsningar öfwer Finska
grammatiken. NRF VI: 98−108.
pointed professor, published by Kai Donner; no title].
Joukahainen XIV: 41−52.
Collan, Fabian, 1847. Finsk Språklära. Frenckell &
Son, Helsingfors. Internet: http://www.doria.fi/handle/10024/118736.
Donner, O., 1881. M. A. Castrén. Hänen merkityksensä kielentutkimukselle. Valvoja 1881: 269−275.
Elmgren, S. G. see Suomen historian lähteitä.
Elsayed, Duha, 2017. Agricolan pitää − nesessiiviverbi kielikontaktin ytimessä. Turun yliopiston julkaisuja,
Ser. C tom 448. Turku.
Forsberg, Hannele, 1998. Suomen murteiden potentiaali, Muoto ja merkitys. Suomalaisen Kirjallisuuden
Seuran Toimituksia 720. Helsinki.
Hakanen, Aimo, 2000. Onks teijä heitin? Monikon
persoonapronomineiksi luokiteltujen muotojen käytöstä suomen murteissa ja kirjakielessä. Sananjalka
42: 7−46. Turku.
753
Fennica.indd 753
17.1.2019 14:55:27
�Fennica: Grammatica Fennica
Häkkinen, Kaisa, 1983. Suomen kielen vanhimmasta sanastosta ja sen tutkimisesta. Publications of the
Department of Finnish and General Linguistics of the
University of Turku 17.
Häkkinen, Kaisa, 1994. Agricolasta nykysuomeen,
Suomen kirjakielen historia. Werner Söderström
Osakeyhtiö, Helsinki.
Hakulinen, Auli − Vilkuna, Maria − Korhonen,
Riitta − Koivisto, Vesa − Heinonen, Tarja Riitta −
Aalto, Irja 2004. Iso suomen kielioppi. Suomalaisen
Kirjallisuuden Seuran Toimituksia 950. Helsinki.
Hakulinen, Lauri, 1979. Suomen kielen rakenne ja kehitys. Neljäs, korjattu ja lisätty painos. Otava, Helsinki.
Haltsonen, Sulo, 1962. Ein Brief von M. A. Castrén.
Commentationes Fenno-Ugricae in Honorem Paavo Ravila: 65−68. Mémoires de la Société Finno-Ougrienne
125. Helsinki.
Hovdhaugen, Even − Karlsson, Fred − Henriksen,
Carol − Sigurd, Bengt, 2000. The History of Linguistics in the Nordic Countries. Societas Scientiarum Fennica, Helsinki.
Ikola, Osmo, 1949. Tempusten ja modusten käyttö ensimmäisessä suomenkielisessä raamatussa verrattuna
vanhempaan ja nykyiseen kieleen. Turun Yliopiston
julkaisuja B32.
Itkonen, Erkki, 1955. Onko itämerensuomessa jälkiä
duaalista? Virittäjä 59: 161−175. Helsinki.
Itkonen, Erkki, 1966. Kieli ja sen tutkimus. Werner
Söderström Osakeyhtiö, Helsinki.
Itkonen, Terho, 1965. Proto-Finnic final consonants.
Their history in the Finnic languages with particular
reference to the Finnish dialects. Mémoires de la Société Finno-Ougrienne 138:1. Helsinki.
Janhunen, Juha, 1998. Samoyedic. The Uralic languages: 457−479. Ed. by Daniel Abondolo. Routledge,
London − New York.
Junttila, Santeri, 2015. Tiedon kumuloituminen ja
trendit lainasanatutkimuksessa, Kantasuomen balttilaislainojen tutkimushistoria. Helsingin yliopisto. Internet: http://urn.fi/URN:ISBN:978-951-51-1842-4.
Kaukonen, Väinö, 1979. Lönnrot ja Kalevala. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia 349, Helsinki.
Kettunen, Lauri, 1940. Suomen murteet III, Murrekartasto. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia
188. Helsinki.
Koivisto, Jouko 1990. Suomen murteiden refleksiivitaivutus. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia 532. Helsinki.
Koivulehto, Jorma, 2016. Verba vagantur. Jorma Koivulehto in memoriam. Redigunt Sampsa Holopainen −
Petri Kallio − Janne Saarikivi. Mémoires de la Société
Finno-Ougrienne 274. Helsinki.
Kolehmainen, Taru, 2014. Kielenhuollon juurilla,
Suomen kielen ohjailun historiaa. Suomi 204. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki.
Korhonen, Mikko, 1981. Johdatus lapin kielen historiaan. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia
370. Helsinki.
Korhonen, Mikko, 1986. Finno-Ugrian Language
Studies in Finland 1828–1918. The History of Learning and Science in Finland 1828–1918, Vol. 11. Societas
Scientiarum Fennica, Helsinki.
Krohn, Julius, 1897. Suomalaisen kirjallisuuden vaiheet. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia
86. Helsinki.
Laalo, Klaus, 1988. Imperfektimuotojen ti ~ si -vaihtelu suomen kielessä. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran
Toimituksia 483. Helsinki.
LÄGLOS = Lexikon der älteren germanischen Lehnwörter in den ostseefinnischen Sprachen I−III. A. D.
Kylstra − Sirkka-Liisa Hahmo − Tette Hofstra − Osmo
Nikkilä. Rodopi. Amsterdam − Atlanta, GA/New York,
NY. 1991−2012.
Lauerma, Petri, 2012. Kristityn vaellus varhaisnykysuomen merkinnässä. Jakob Johan Malmbergin suomennosten kielellinen kehitys 1800-luvun kirjasuomen
murroksessa. Kotimaisten kielten keskuksen verkkojulkaisuja 31. Helsinki. Internet: http://scripta.kotus.fi/
www/verkkojulkaisut/julk31/.
Lehtinen, Tapani, 2007. Kielen vuosituhannet. Suomen
kielen kehitys kantauralista varhaissuomeen. Tietolipas
215. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki.
Lönnrot, Elias 1841: Bidrag till finska språkets grammatik. Suomi 1:4: 11−39.
Lönnrot, Elias, 1866−1880. Suomalais-Ruotsalainen
Sanakirja I−II. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran
Toimituksia 50. Helsinki.
Lönnrot, Elias [1837] 1990: Suomen kielen lausukoista. Elias Lönnrotin valitut teokset 2, Mehiläinen:
344−352, 358−364. Ed. Raija Majamaa. Suomalaisen
Kirjallisuuden Seuran Toimituksia 531. Helsinki.
754
Fennica.indd 754
17.1.2019 14:55:27
�Sources and Literature
Lönnrot, Elias, 1991. Valitut teokset 3, Kirjoitelmia ja
Rapola, Martti, 1966. Suomen äännehistorian luennot.
lausumia. Toimittanut Raija Majamaa. Suomalaisen
Kirjallisuuden Seuran Toimituksia 551. Helsinki.
Mantila, Harri, 1992. Ei tääläkhän senthän jokhaishen sanhan hootakhan panna: Jälkitavujen vokaalinvälisen h:n variaatio peräpohjalaisissa murteissa. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia 572. Helsinki.
Mikola, Tibor, 1988. Geschichte der samojedischen
Sprachen. The Uralic Languages: 219−263. Edited by
Denis Sinor. Brill, Leiden − New York.
Mielikäinen, Aila, 1986. Nykysuomen murtuvat
murrerajat. Kielikello 2/1986. Internet: http://www.
kielikello.fi/index.php?mid=2&pid=11&aid=613.
Nahkola, Kari, 1987. Yleisgeminaatio: Äänteenmuutoksen synty ja vaiheet kielisysteemissä erityisesti Tampereen seudun hämäläismurteiden kannalta. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia 457. Helsinki.
NRF = Nordiska resor och forskningar I−VI, 1852−1870.
Till trycket befordradt af Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland. Finska Litteratur-Sällskapet, Helsingfors.
Nuorteva, Jussi, 1999. Suomalaisten ulkomainen
opinkäynti ennen Turun akatemian perustamista. Bibliotheca historica 27. Suomen historiallinen seura,
Helsinki.
Nykysuomen sanakirja I−VI. [Chief editor] Matti
Sadeniemi. Werner Söderström Osakeyhtiö, Helsinki
1951−1961.
Pääkkönen, Matti, 1990. Passiivimuotoja monikon
3. persoonan funktiossa. Laatokan piiri: 131−149. Kotimaisten kielten tutkimuskeskuksen julkaisuja 60.
Helsinki.
Palander, Marjatta, 1987. Suomen itämurteiden erikoisgeminaatio. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran
Toimituksia 455. Helsinki.
Parpola, Asko, 1999. Varhaisten indoeurooppalaiskontaktien ajoitus ja paikannus kielellisen ja arkeologisen aineiston perusteella. Pohjan poluilla. Suomalaisten juuret nykytutkimuksen mukaan: 180−206.
Toimittanut Paul Fogelberg. Bidrag till kännedom av
Finlands natur och folk 153. Societas Scientiarum Fennica, Helsinki.
Rapola, Martti, 1952. M.A. Castrén as a university teacher. Journal de la Société Finno-Ougrienne 56:
13−18. Helsinki.
Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia 283.
Helsinki.
Rein, Thiodolf, 1928. Juhana Vilhelm Snellman. Edellinen osa. Kolmas, korjattu ja kuvitettu painos. Otava,
Helsinki.
Renvall, Gustaf, 1826. Suomalainen Sana-Kirja.
Aboae.
Renvall, Gustaf, 1840. Finsk Språklära, Enligt den
rena Vest-Finska, i Bokspråk vanliga Dialecten.
Christ. Ludv. Hjelt, Åbo. Internet: http://www.doria.fi/
handle/10024/118741.
Ruoppila, Veikko, 1967. Kalevala ja kansankieli. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia 284. Helsinki.
Sammallahti, Pekka, 1998. The Saami Languages. An
Introduction. Davvi Girji, Kárášjohka.
Sauman, August, 1967. Kuudelta vuosikymmeneltä
1. Werner Söderström Osakeyhtiö, Porvoo − Helsinki.
Setälä, E. N., 1894. Oikeakielisyydestä suomen kielen
käytäntöön katsoen I. Valvoja 1894: 81−99.
Setälä, Emil Nestor, 1918. Mathias Alexander Castrénin satavuotispäivänä. Centenaire de la naissance
de Mathias Alexandre Castrén. Journal de la Société
Finno-Ougrienne [= SUSA] 30: 1−44. Helsinki.
[Sjögren, A. J.], 1854. Teckning af M. A. Castréns lefnad och verksamhet. Suomi 1854: 237−283.
SSA = Suomen sanojen alkuperä, Etymologinen sanakirja 1−3. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia 556, Kotimaisten kielten tutkimuskeskuksen
julkaisuja 62. Helsinki 1992−2000.
Stark, Ritva, 1968. G. E. Eurénin kieliopeista. Hämeenmaa XIII: 73−150.
Stipa, Günter Johannes, 1990. Finnisch-Ugrische
Sprachforschung von der Renaissance bis zum Neupositivismus. Mémoires de la Société Finno-Ougrienne
206. Helsinki.
Suhonen, Pentti, 1936. Suomalaiset kasvinnimet. Annales Botanici Societatis Zoologiæ-Botanicæ Fennicæ
Vanamo, Tom 7. Helsinki.
Suomen historian lähteitä II, S. G. Elmgrenin muistiinpanot. Julkaissut Aarno Maliniemi. Suomen historiallinen seura, Helsinki 1939.
755
Fennica.indd 755
17.1.2019 14:55:27
�Fennica: Grammatica Fennica
Vhael, Bartholdus, 1733. Grammatica Fennica. J. Kiämpe, Aboae. Internet: http://www.doria.fi/handle/10024/
59000.
Vihonen, Sakari, 1983. Suomen kielen kuvaus
1600-luvun kieliopeissa. Collegium Scientiae: 121−155.
Suomen kirkkohistoriallisen seuran toimituksia 125.
Helsinki.
Wimann, Yrjö, 1928. Silmäys suomen ja sen sukukielten edustukseen vuosisadan kuluessa. Helsingin
yliopiston alkuajoilta: 290−310. Werner Söderström
Osakeyhtiö, Porvoo.
Ylikoski, Jussi, 2016. The Origins of the western
Uralic s-cases revisited. Finnisch-Ugrische Forschungen 63: 6−78.
Internet
Corpus of Early Modern Literary Finnish. Kotimaisten kielten keskus/Institute for the languages of
Finland. http://kaino.kotus.fi/korpus/1800/meta/1800_
coll_rdf.xml. Read 18 May 2018.
Elias Lönnrot Letters. Finnish Literature Society.
http://lonnrot.finlit.fi/omeka/. Read 18 May 2018.
SMSe = Suomen murteiden sanakirja. 2012. Kotimaisten kielten keskuksen verkkojulkaisuja 30. Helsinki: Kotimaisten kielten keskus. Verkkojulkaisu HTML.
URN:NBN:fi:kotus-201110, ISSN: 1796-041X. URL http://kaino.kotus.fi/sms. Updated 18 May 2018. Read 18 May 2018.
SKVR = SKVR-database. Suomen Kansan Vanhat Runot I−XV. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura/Finnish Literature Society, 1908–1948, 1997. https://
www.skvr.fi. Read 18 May 2018.
756
Fennica.indd 756
17.1.2019 14:55:27
�Index
Index to the Finnish Grammar
M.A. Castrén and the names of cited authors and grammatical categories are not included in the index.
Eurajoki 681
Eurén, Gustaf Erik 675
Evangelical Lutheran Church 674
final aspiration 684, 696
Finnish language 674, 675, 678, 679, 695, 708
Finnish Literature Society 675
Finno-Ugrian language family → also Uralic
languages 673
Finno-Ugric language kinship 672, 673
folk poetry 681, 696, 723
gemination 710
German language 674, 675, 683, 691, 698
Gottlund, Carl Axel 674, 714
gradation 677, 691, 706, 708, 731
Grand Duchy 674
Greek 672
Grimm, Jacob 674
Hebrew 672, 686, 701
hushing sibilants 734
Indo-European languages 673, 674
Jesuit seminary 672
Judén, Jacob 675
Jussoila, Johannes 672
Kalevala 675, 681
Kalevala-metre poems 742
Karelian language 691, 706, 724, 728, 729, 735, 737,
741
Keckman, Carl Niclas 676
Kellgren, Herman 677, 687
Kettunen, Lauri 692
Komi (Zyrian) 714, 715, 724, 728, 733, 734, 744
Köppen, Peter von 676
Krohn, Julius 674
Åbo → Turku
Academy of Sciences in St. Petersburg 674, 676, 680
accent → also stress 677, 690, 693‒694, 695, 705, 709
adposition 748
affricates 734
Akiander, Matthias 679
Alexander University → University of Helsinki
aspiration → also final aspiration 692, 695, 696, 698,
707
Becker, Reinhold von 674, 675, 676, 679, 726, 743
Bergstadi, Johan Reinhold 677
Berlin 680
Bible 674
Bopp, Franz 674, 678
Borg, Carl Gustaf 676
Cajander, Zacharias 677
Castrén, Natalia 680
Castrén, Robert 680
Collan, Fabian 677
consonant clusters 690, 695, 703‒705
Counter-Reformation 672
d (letter/sound) 696
dialect 674, 681, 692, 693, 694, 696, 700, 703, 706, 707
Häme (Tavastia) dialect 691, 692, 700, 706, 728
Ostrobothnian dialect 729
Savo dialect 674, 713, 715, 729
Savo-Karelian (eastern) dialect 684, 685, 686,
691, 699, 701, 724, 728, 730, 742
south-west (Åbo) dialects 674, 692, 730
diphthong 685, 694, 699‒670
Donatus 672
Elmgren, Sven Gabriel 714
Estonian language 678
757
Fennica.indd 757
17.1.2019 14:55:27
�Fennica: Grammatica Fennica
Schiefner, Anton 676, 680
school system 675
Schott, Wilhelm 679
schwa 686, 688, 690, 701, 705
Setälä, Emil Nestor 674
shewa → schwa
Siberia 679
Sjögren, Anders Johan 673‒674, 676
Snellman, Johan Vilhelm 679
“sound circle” 688
St. Petersburg → also Academy of Sciences in St.
Petersburg 673, 675
Strahlmann, Johann 675
stress → also accent 695
Sundergelteus, Olaus 672
swedicism 674
Swedish language 674, 675, 679, 695, 696, 710, 727
Swedish realm 672, 674
Tavastia dialect → dialect → Häme
Tengström, Natalia → Castrén, Natalia
Tengström, Robert 677
Tschud → Vepsian language
Turku 673
University of Helsinki 675
Uralic languages (related languages) 679, 689, 693,
695, 697, 698, 704, 725, 728
Uralic word stems 682, 697
Vepsian language (Tschud) 676, 734
Vhael, Bartholdus 715
vowel harmony 698, 716
Wichmann, Yrjö 676
Zyrian → Komi
Kuopio 677
Lappish → Saami languages
Latin 672, 675
Lönnrot, Elias 674, 675, 677, 679, 688, 714, 733, 734,
735, 737, 738, 739, 743, 744
Majamaa, Raija 733
metathesis 693, 709
metric form 693
multi-personal passive 741
national identity 675
National Romaticism 675
Nieminen, Eino 693, 709
Okulov, Grigorij 675
Olmütz 672
oriental languages → Hebrew
“original nominative” 678
Ostrobothnia 715
Protestant Reformation 674
quantity (length) 690, 693‒694, 705, 709, 710
Rask, Rasmus 673, 674, 676, 679
Rauma 681
Renvall, Gustaf 673, 674, 676, 679
Rumyantsev, Nikolai Petrovich 673
Russia 673, 674
Russian empire 674
Russian language 675, 696, 733, 744
Saami languages 676, 678, 695, 696, 713, 715, 733, 734,
736, 742, 744
Samoyedic languages 680, 695, 710‒711, 713, 714, 715,
733, 734, 735, 738, 742
Savo (Savolax) 743
Schauman, August 676‒677
758
Fennica.indd 758
17.1.2019 14:55:27
�
Text
A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text.
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
Sources and Literature, Index (The Finnish Grammar, Fennica)
Subject
The topic of the resource
<i>Fennica</i>. Manuscripta Castreniana, Linguistica I. 758 p. ISBN 978-952-7262-07-8 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-08-5 (online/pdf). 50 €.
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
Kaisa Häkkinen
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
Date
A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource
2019
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/0ee57bc38dc1565aa133b2c263c03e27.pdf
c52919ba3c62ac3037d4a1bc328a6dc3
PDF Text
Text
Fennica: Kalevala
Henrik Gabriel Porthan (1739−1804): Librarian and Professor
of Rhetoric at the Old
University of Turku. He
promoted the study of
Finno-Ugrian language
affinity and vocabulary,
laid the foundation of
the critical historical
research in Finland, and
published a series of
studies on folk poetry.
See further e.g. Korhonen 1986 (passim) and
Stipa 1990: 223−228.
Elias Lönnrot (1802−
1884): physician, expert
on folklore, collector,
and publisher of the
Kalevala, Professor of
Finnish Language and
Literature at the University of Helsinki. See
further e.g. Korhonen
1986: 74−79 and Stipa
1990: 265−267.
Kanteletar: a collection
of traditional lyrics and
ballads, published by
Lönnrot in 1840−41.
Christfrid Ganander
(1741−1790): the Curate
of Rantsila parish, collected folk poetry, published folklore (riddles,
tales etc.), compiled a
study on Finnish mythology (Mythologia
Fennica 1789), and prepared an extensive dictionary
manuscript.
See further e.g. Korhonen 1986: 24−25 and
Stipa 1990: 222.
Christian
Lencqvist
(1761−1808): a disciple
Förord.
Likasom förtjensten att undan förgängelsen hafva räddat Finlans historiska minnen nästan uteslutande tillhör Porthan66,
likaså hafva nationens mythiska qvarlefvor hufvudsakligast
genom D:r Lönnrots67 verksamhet blifvit framkallade i ljuset. Alldeles obanad var väl icke heller den väg, han beträdde;
men, hvad man före honom gjort, är liksom det icke vore till,
sedan Kalevala och Kanteletar68 trädt i dagen. De få dessförinnan gjorda runo-samlingar hafva numera betydelse endast i
den mon, som de tjenat till att framkalla dessa åtminstone för
Finland evigt dyrbara skatter. Men ur denna synpunkt betraktade hafva de ett stort, historiskt, värde, och vi anse af sådan
anledning för en pligt att omnämna de förnämsta bland dem,
som för D:r Lönnrot banat vägen. – Den som först fästade
uppmärksamheten vid vår inhemska poesi, var Porthan – den
Finska litteraturens heros. Man tror, att Porthan det oaktadt
icke alltför högt uppskattat de mythiska sångerna; men han
samlade dem icke desto mindre, och genom hans föresyn väcktes äfven andra, i synnerhet Ganander69, att fortgå på samma
bana. Gananders förtjänst består dock icke så mycket i gjorda
runo-samlingar, som i bemödandet att tillvägabringa en Finsk
Mythologi. Väl säger han sig ”i flere år hafva genomgått alla
tillgängliga och i landet möjligen existerande Runor”, men ur
dedicationen i hans arbete framlyser, att de till större delen
blifvit af Porthan honom meddelade. Detsamma torde i ännu
högre grad gälla om Lenqvist70, hvars mythologiska arbete
för ofrigt vida öfverträffar Gananders. I allmänhet synes man
vid denna tid ännu icke varit betänkt på utgifvandet af en fullständig runosamling, utan ansåg det till en början vara nödvändigare att bearbeta en mythologi, såsom ”clavis poëseos
Fennicae” (Gan.). – Efter Porthans död stod den Finska litteraturen en lång tid stilla, sörjande blott den hädangångne.
Men med år 1809 vaknade hon åter till nytt lif. Vid denna
tid eller åtminstone kort derefter uppträdde många utmärkta
litteratörer, och under den tidrymd, som sedan tilländalupit,
räknar den Finska litteraturen flere bearbetare, än under hela
det föregående seklet. Ibland dem hafva de flesta i större eller
26
Fennica.indd 26
17.1.2019 14:54:52
�Förord
mindre mon egnat sin uppmärksamhet åt folkpoesien. Mest
förtjent är i detta afseende D:r Topelius71, hvilken i fem särskildta häften utgifvit en samling af äldre och nyare runor.
Honom tillhör äfven förtjensten att hafva angifvit de orter,
hvarest de Finska sångerna renast och i största mängd bibehållit sig. Han säger i företalet till femte häftet af sin samling: ”På få ställen och nästan ingenstädes i Finland finnas
fullständiga och oförderfvade forntida qväden. ‒ ‒ Ett enda
ställe på jorden, som äfven är utom Finlands gräns, nemligen
några Socknar i Archangelska Guvernementet samt i synnerhet Wuokkiniemi Församling, räddar ännu fordna seder och
den fordna hjelteättens minnen i deras rena och oförfalskade
drägt. ‒ ‒ Derifrån har äfven jag med icke ringa möda förskaffat mina bästa sånger.” – År 1820 företog sig Prof. v. Becker72 i
Turun Wiikko-Sanomat att till enhet bringa en mängd sånger
om Wäinämöinen. Detta försök, så obetydligt det äfven var,
förtjenar likväl uppmärksamhet, såsom det första i sitt slag.
Emellertid synes man i början icke fästat någon uppmärksamhet vid denna vink. Således fortfor Topelius att utgifva sin
samling i fragmentarisk form. Samma method följdes af D:r
Lönnrot i ”Kantele”73, ehuru han i företalet till Kalevala säger
sig redan år 1826 vid författandet af sin academiska afhandling om Wäinämöinen74 hafva kommit på den tanken, att de
förhanden varande Sångerna om Wäinämöinen, Ilmarinen
och Lemminkäinen m. fl. sannolikt voro fragmenter ur längre
cykler. Men de runor, han samlade under sina vandringar i
Finland åren 1828 och 1831, voro alltför obetydliga för att gifva
anledning till ett combinations-försök. Först sedan han 1832
och följande åren besökt de af Topelius anvista orter75 utom
Finska gränsen, började han utföra sin storartade plan att
till enhet bringa alla Fornfinska sånger af episkt innehåll *)
*) Ehuru den ursprungligt Finska folkpoesien är så charakteristisk, att
deri icke en enda rad kan infuskas, utan att hvar och en, som gjort dess
närmare bekantskap, genast urskiljer det äkta och ursprungliga från
all oäkta afvel, så hafva likväl åtskilliga Pseudo-critici i mjugg sökt
insinuera den oskyldiga förmodan, att D:r Lönnrot, för att få sin idé
realiserad, sjelf completterat Kalevala. Skulle dessa affällningar vilja
of Porthan, who published a thesis on the
theoretical and practical superstitions of the
old Finns. His studies
were based largely on
the manuscripts of his
father Eric Lencqvist
(1719−1808), the vicar
of Orivesi parish. See
further e.g. Laasonen
2000.
Zachris Topelius the
Elder (1781−1831): the
physician of Nykarleby; collected Finnish
folklore and published
several collections of
poetry headed Suomen
Kansan Vanhoja Runoja, ynnä myös Nykyisempiä Lauluja. See e.g.
Railo 2001.
Reinhold von Becker
(1788−1858): adjunct in
history at the Old University of Turku and supervisor of Elias Lönnrot; wrote a Finnish
grammar and published
a newspaper headed
Turun Wiikko-Sanomat
including a series of articles on folk poetry, especially Väinämöinen.
See further e.g. Korhonen 1986: 20, 87−88.
Elias Lönnrot published several minor
collections of poetry
headed Kantele before
the Kalevala came out.
Elias Lönnrot: De Väinämöine, priscorum Fennorum numine 1827.
Villages in Viena Karelia (White Sea Karelia).
27
Fennica.indd 27
17.1.2019 14:54:52
�Fennica: Kalevala
A collection of folk
poetry, arranged and
published by Carl Axel
Gottlund (1796−1875),
Lecturer of Finnish at
the University of Helsinki. Gottlund’s publication was meant to be
a challenger and competitor to Lönnrot’s
Kalevala.
Huru han lyckats i detta företag, må blifva ett problem för
kommande tider, då, såsom vi hoppas, ett ännu större antal
af forntida qväden kommit i dagsljuset. Emellertid vore det
önskligt, att D:r Lönnrot skulle redogöra för sammanhanget
i Kalevala och ådagalägga den enhet, han trott sig finna deri.
Af de åsigter, han uttalat i sitt företal till Kalevala, synes härflyta, att han icke anser detta qväde kunna göra anspråk på
enhet i högre mening. Han säger bland annat: ”Enligt min
mening hafva dessa runor uppstått småningom och i samma
ordning, som händelserna tilldragit sig. De skilda sångerna om
Wäinämöinen, Ilmarinen och Lemminkäinen torde icke vara
författade af en enda, utan ett verk af många. Den ena anförtrodde åt minnet en, den andra en annan tilldragelse och
skildrade, hvad han sjelf hade sett eller hört” (sidd. IV och V).
Utan att inlåta oss i någon kritik öfver dessa påståenden, vilja
vi allenast anmärka, att, enligt D:r Lönnrots åsigt om runornas historiska uppkomst, enheten i Kalevala kommer att bero
derpå, att de skilda tilldragelserna ordnas i behörig tidsföljd.
Det var sannolikt äfven denna åsigt, som förmådde honom att
i Kalevala införa runorna 28−32, hvilka till sitt innehåll på intet vis sammanhänga med de öfriga. – Men huru D:r Lönnrot
äfven må hafva uppfattat sammanhanget i Kalevala, så är i
hvarje fall den mening obefogad, som finnes uttalad i företalet
i Runola76, att Kalevala endast innehåller en mängd stympade
runo-fragmenter. Hvem medger icke, att mången runa under
tidernas lopp kunnat stympas och förändras, ja till och med
försvinna? Men en hvar, som ej låter förblinda sig af fördomar, bör finna i Kalevala vida mer än fragmenter. Öfversättaren skall, för att icke göra sig skyldig till maktspråk af motsatt
beskaffenhet, lemna en kort öfversigt af arbetets innehåll, så
i nåder skänka sitt fosterland en tusende del af den kärlek, hvarmed
de sannolikt omfatta sina egna, höga personer, så vore det för dem,
om icke lätt, åtminstone möjligt att öfvertyga sig derom, att icke en
enda af D:r Lönnrot sjelf författad vers förekommer i hela Kalevala.
Vare det likväl långt ifrån mig att för den Finska Litteraturen vilja
göra proselyter of dessa petrificater. Editor’s note: The statistics on
the composition of the Kalevala by Väinö Kaukonen (1945, esp. 523)
have later shown that Castrén was not quite right.
28
Fennica.indd 28
17.1.2019 14:54:52
�Förord
att läsaren bättre kan sammanhålla det hela och lättare inse
sammanhanget emellan de särskildta partierna. – Det är i fråga om detta sammanhang icke likgiltigt, hvilken ordning runo-sångarne sjelfva iakttaga. De flesta följa naturligtvis ingen
ordning, utan recitera ett stycke allt eftersom det faller dem i
minnet. Men de flesta bland dem jag under mina vandringar i
Olonetska och Archangelska Guvernementerna77 varit i tillfälle att höra, sjunga runorna om Sampo i ett sammanhang. Wäinämöinens, Ilmarinens och Lemminkäinens Pohjola-färder
betrakta de åter såsom skilda cykler. Men då Pohjas vackra mö
var målet för dessa färder, så kunna äfven dessa cykler betraktas såsom ett inom sig slutet helt. Sålunda erbjuder Kalevala
tvenne väsendtliga afdelningar, hvilka åter hafva ett ganska
nära inbördes sammanhang derigenom, att Pohjolas värdinna
hade utfästat sin dotter såsom belöning för dem, som kunde
smida Sampo. Detta underbara redskap förfärdigas af Ilmarinen. Ehuru således flickan hade bordt tillhöra honom, ledsnade han likväl vid lifvet i Pohjola, förr än det lyckats honom att
tillvinna sig hennes kärlek, och återvände så till sin hembygd.
Emellertid sökte äfven Wäinämöinen och Lemminkäinen
att vinna hennes ynnest; men slutligen segrade dock Ilmarinen. – Genom de runor, som besjunga dessa trenne hjeltars
Pohjola-färder, afsöndrar D:r Lönnrot Sampo-cykeln i tvenne
afdelningar. Han låter frieri-runorna begynna, så snart Sampo
var hopsmidd, och Ilmarinen återvände till hemmet. Denna
fördelning kan ur flere skäl försvaras. Först och främst träda
Kalevala och Pohjola i den sednare afdelningen af Sampo-cykeln i ett så fiendtligt förhållande till hvarandra, att några frieri-färder ifrän den ena orten till den andra derefter ej kunna
tänkas äga rum. Vidare är det ganska naturligt, att fiendtligheterna först då taga sin början, sedan Ilmarinens hustru blifvit
dödad, och Pohja-dottren icke mera utgjorde ett föreningsband
emellan Pohjolas och Kalevalas folk. Ett viktigt skäl för ifrågavarande fördelning är äfven det, att Lemminkäinens öden i
den sednare afdelningen af Sampo-cykeln förutsättas såsom
bekanta. – Vi inskränka oss nu till dessa anmärkningar och gå
att lemna den utlofvade öfversigten af innehållet i Kalevala78
samt bifoga dertill hvarjehanda anmärkningar. Till vinnande
af redighet indela vi qvädet i smärre cykler.
For a concise description of the journey, see
e.g. Korhonen 1986: 51.
Lönnrot gives a short
description of the contents before each song
in the Old Kalevala.
Castrén does not include any corresponding summaries in his
translation. Instead, he
gives the outlines of
the content in the preface. A similar description in Swedish was
published earlier in
Spanska Flugan (Sectio
antepaenultima 1839)
by Henrik Piponius.
29
Fennica.indd 29
17.1.2019 14:54:52
�Fennica: Kalevala
According to tradition,
Pallas Athene, the goddess of wisdom, was
born from the head of
her father Zeus.
1. Pohjola kommer i besittning af Sampo.
(R. I—V).
Likasom enligt Grekernas Gudalära vishetens Gudinna79 aldrig framträder som ett barn, utan kommer till verlden i full utrustning, så var äfven hos Finnarne den ”vise” Wäinämöinen
redan vid födelsen en hjelte, och kom sjelfmant i dagen, sedan
han i trettio somrar och trettio vintrar legat i modrens sköte
och förgäfves anropat Solen, Månen och Karlavagnen att låta
honom ändtligen få skåda dagens ljus. Wäinämöinen föds om
natten, går i smidjan följande dagen, smider sig en häst, lätt
som ett halmstrå, och rider med den ut på hafvets vida fjärdar.
En vindögd Lappman hyser gammalt agg till Wäinämöinen
och ställer sig i försåt för honom vid ”eldforssens fall, den
helga flodens hvirfvel, ” afskjuter fruktlöst tvenne pilar, men
träffar hästen med den tredje, hvarefter Wäinämöinen drifves
omkring på det vida hafvet – en kastboll för vind och våg. På
dessa irrfärder skapar han holmar, uddar, vikar, grund, m. m.
Plötsligt kom från Turjaland en örn, bygde sitt bo och lade
några ägg på Wäinämöinens knä. Wäinämöinen känner sina
ledes värmas; han rör sig; äggen nedfalla i hafvet. Af dem
skapar han sol och måne, jord och stjernor. – Derefter fortfar
Wäinämöinen allt ännu att irra på hafvet, bedröfvad och rådvill, hvad han månde företaga sig: ”bygga en stuga i luften,
eller timra den på böljan.” Sydvest-vinden kastar honom till
grannskapet af det mörka, männer förödande Pohjola. Här
brister han ut i klagan och gråt. Louhi, Pohjolas värdinna, förnimmer hjeltens klagan, hastar till hans hjelp, för honom i
land, och undfägnar mannen med mat och dryck. Här börjar
Wäinämöinen åter att klaga och jemra sig af längtan till det
älskade hemmet. Pohjolas värdinna lofvar sända honom dit,
om han först smider Sampo och bildar den af ett svan-fjäder,
ett ullstrå, ett kornfrö och en söndrig sländas stycken. Wäinämöinen säger sig icke kunna smida, men lofvar efter sin hemkomst sända smeden Ilmarinen för att ihopsmida Sampo. Med
detta löfte befriar han sig ifrån Pohjola. – På sin hemfärd ser
Wäinämöinen Pohjas sköna dotter sitta och sköta sin väf på
fästets båge. Wäinämöinen ber henne stiga ned i hans släde.
30
Fennica.indd 30
17.1.2019 14:54:52
�Förord
Men jungfrun ålägger honom, att med en uddlös knif klyfva
ett tagel och slå i knut ett ägg utan att knuten igenkännes.
Sedan Wäinämöinen lyckligen utfört dessa prof, ålägges han
ännu att timra en båt af sländans stycken, utan att yxan vidrör
klippan. Nu styrde Hiisi yxan först mot klippan och derefter i
knät på Wäinämöinen. – Ur stånd att bota såret, emedan han
förgätit några vigtiga besvärjelse-ord, uppsöker Wäinämöinen en trollkarl, som besvärjer plågorna och botar Wäinämöinen, så att han blir friskare än förr ens var. – Derefter ger han
sig åter åstad. Kommen till Wäinöläs lunder qväder han en
gran, i granens topp månen och på dess grenar Karlavagnen.
Derpå möter han smeden Ilmarinen, sin broder, och uppmanar honom att begifva sig till Pohjola för att smida Sampo och
i belöning vinna Pohjas jungfru. Men då Ilmarinen vägrar att
någonsin fara till den männer förödande orten, lockar Wäinämöinen honom upp i trädet för att nedtaga månen och karlavagnen. Derefter qväder han en häftig stormvind, som för
smeden till Pohjola. Pohjolas värdinna undfägnar gästvänligt
den komne. Sin dotter befaller hon kläda på sig det bästa hon
äger. Ilmarinen smider om dagarna på Sampo; nätterna hvilar
han vid jungfruns sida. Innan kort var Sampo hopsmidd, men
flickans kärlek kunde smeden icke vinna, utan nödgades återvända hem utan sin mödas lön.
Den första runan erbjuder några genast i ögonen fallande motsägelser. Redan i moderlifvet anropar Wäinämöinen
Solen, Månen och Karlavagnen, derefter rider han i Wäinöläs
lunder, på Kalevalas moar, och först sedan han i många år
drifvit kring på hafvets fjärdar, skapas himmel och jord, sol,
måne och stjernor. Vidare omtalas här en Lapp, som skall hyst
ett långvarigt agg till Wäinämöinen, och runan ger likväl icke
anledning till någon annan uttydning, än att Wäinämöinen
kort efter sin födelse råkade ut för Lappen. Ännu en tredje
motsägelse beståt deri, att Wäinämöinen i den första runan
skapar verlden och i den andra omanligt klagar. – De tvenne
förstnämnda motsägelserna hafva sin grund antingen i någon förvexling af personer, eller mera sannolikt i en felaktig
combination samt möjligen äfven deri, att enskildta partier i
den första runan på en sednare tid tillkommit. Till den första
31
Fennica.indd 31
17.1.2019 14:54:52
�Fennica: Kalevala
Christfrid Ganander: Mythologia Fennica 1789.
förmodan föranleder Gananders Mythologi80, hvarest qvädet
om Wäinämöinens födelse är tillämpadt på hans fader, Ukko
benämnd. Men då en ”Kave Ukko, Nordens herre” är alldeles
fremmande för den Finska Mythologien, så torde varianten i
Kalevala vara att föredraga, helst den i allmänhet återspeglar Wäinämöinens personlighet. Att Wäinämöinen här säges
smida sig en häst, men för öfrigt, ja redan iden tredje runan
skildras såsom alldeles okunnig i konsten, är en oegentlighet, sådana man i folk-poësien ofta anträffar och lätt öfverser. – Den förmodan, att några partier i den första runan på
en sednare tid uppstått, vinner bekräftelse af sättet, hvarpå
jag ofta hört verldens skapelse berättelsevis utläggas. I tidens
begynnelse skulle endast funnits vatten och en örn, samt Wäinämöinen, som drefs omkring på hafvet. Örnen flyger i öster och vester, sökande förgäfves ett ställe för sitt bo, varsnar
slutligen Wäinämöinen, bygger sitt bo på hans knä och lägger
några ägg i boet. Af dem skapade enligt några Wäinämöinen,
enligt andra örnen sjelf verldsaltet. – Sådan var sannolikt ursprungliga uppränningen till den första runan. Men man åtnöjde sig icke med denna kunskap, utan ville äfven veta, huru
Wäinämöinen kommit på hafvet, och invecklade sig genom
sättet, hvarpå denna sak utreddes, i uppenbara motsägelser. –
I det föregående upptogo vi en motsägelse, bestående deri, att
Wäinämöinen i den första runan framställes såsom verldens
skapare och i den följande knappt äger vanlig hjelte-kraft. Då
denna motsägelse hufvudsakligast beror derpå, att äfven i den
Finska Mythologien Skapare-kraft vore detsamma som Guda-kraft, så är det nödigt att vi något undersöka detta ämne.
Så mycket är uppenbart, att enligt Fornfinnares föreställningssätt skapandet af enskildta föremål icke öfverstiger mensklig
förmåga. Så skapar uti 13:de runan ölbryggerskan Osmotar
en ekorre, en mård, ett bi. Lemminkäinen och Pohjolas värd
frambringa i 17:de Sången genom trollqväden orrar, får, oxar,
vargar m. m. I den tredje runan säger en trollkarl skrytsamt,
att han med några ursprungsord tillslutit floder och träsk,
hejdat forssars svall, åtskilt fjärdar och förenat näs. – Det är
ganska sannolikt, att Wäinämöinen tänktes hafva frambragt
hela verlden genom sin utomordentliga trollvishet. Till denna
förmodan föranleda några i den första runan förekommande
32
Fennica.indd 32
17.1.2019 14:54:52
�Förord
uttryck. Det heter ibland annat, att Wäinämöinen läser, genom läsning frambringar (lukevi) hafven, och att han säger,
medelst ord skapar (saneli) holmar. Orden lukia och sanoa,
freqvent. sanella, hafva i runorna nästan alltid betydelsen af
besvärja. Af verbet lukia härstammar n. s. luku, hvilket ord
mig vetterligt i pluralis (luvut) icke har någon annan betydelse, än den af besvärjelse. Samma betydelse har äfven ofta
sanat af sanoa. Således betecknas med tulen sanat eldens besvärjelse, med raudan sanat jernets besvärjele, o. s. v. – Att
man trodde Wäinämöinen genom en magisk handling hafva
frambragt verlden, upplyses äfven af sista verserna i den första runan, hvilka äga formen af en vanlig besvärjelse. Denna
vår förmodan står för öfrigt i närmaste öfverensstämmelse
med Wäinämöinens hela väsen. Allt hvad sången tilldelar
honom, går ut på att förherrliga hans vishet. Men då våra
förfäder skattade trollvisheten högre, än all annan kunskap,
så kunde man naturligtvis icke undgå att tilldela denna egenskap åt sjelfva vishetens ideal – den gamle Wäinämöinen. Är
han nu i sjelfva verket ingen Gud, ja! är icke ens hjeltekraft
den egenskap, som Skalderna företrädesvis älskade prisa hos
honom, så ljuder den åldriges klagan i sanning icke oangenämt från hafvets vida fjärdar.
2. Lemminkäinens färd till Pohjola.
(R. VI—VIII.)
Nu rustar sig Lemminkäinen till en Pohjola-färd. Den sköna
jungfrun är föremålet för hans resa. Modren söker med bevekande böner öfvertala honom att stadna hemma och icke
begifva sig till Pohjas trollmän, hvilka ofelbart skola bringa
honom i förderfvet. Lemminkäinen aktar ej sin moders böner
och varningar, han kastar sin borste på sparren och yttrar
dervid:
”Då är Lemminkäinens bane.
Arme mannens ofärd kommen,
När ur borsten bloden flyter,
Rinner ned i röda strålar.”
33
Fennica.indd 33
17.1.2019 14:54:52
�Fennica: Kalevala
Derefter väpnar han sig, far åstad och kommer efter tre dagars
färd till Pohja-gården. Här qväda trollmän Lappska sånger; Lemminkäinen börjar äfven att qväda och bringar ofärd
öfver samteliga Pohjas trollmän. Blott en enda – Ulappalas
gamla gubbe – lemnar han af förakt ovidrörd. Vredgad öfver
denna skymf sprang gubben till Tuonelas elf, för att der bida
Lempi-sonen. – Nu begär Lemminkäinen af Pohjolas värdinna hennes dotter till äkta. Gumman förelägger honom såsom
ett vilkor att först fånga en elg bakom Hiisis fält. Efter flera
motgångar lyckas det honom att fasttaga elgen. Derpå skickas han att fånga Hiisis fradga frustande häst. Äfven detta värf
utför han lyckligt. Sist får han sig förelagt, att skjuta en svan
i Tuonelas flod. Men när Lemminkäinen kommer till elfven,
trollar Ulappalas gamla gubbe ett tillslutet rör (en orm?) från
böljan och drifver det genom Lemminkäinens hjerta. Derpå
kastar han honom i elfven, och Lemminkäinen bortföres af
strömmen till Tuonis (dödens) boning, hvarest Tuoni-sonen
hugger honom i stycken med sin klinga. – Emellertid börjar
Lemminkäinens moder längta efter sin son, hvilken hon finner dröja alltför länge på sin friar-färd. Lemminkäinen egde
en redan förut äktad maka. Hon ser alla aftnar och morgnar
på borsten, finner en gång, att bloden rinner derur och yppar
detta för modren. Bedröfvad af det olycksbådande tecknet,
flyger modren med lärkans vingar till Pohjola och frågar af
värdinnan, hvart hon skickat Lemminkäinen. Endast genom
hotelser förmås Louhi att bekänna, hvilka värf hon förelagt
honom. Derefter söker modren somrar och vintrar ”sitt gyllne äpple, sin silfver-staf,” och får omsider af solen veta det
öde, som drabbat hennes olyckliga son. Sedan låter hon smida sig en räfsa af jern och flyger med den till Tuoni-elfven.
Här räfsar hon ur flodens botten händer, fötter och andra delar af den arma Lemminkäinen, fogar alla stycken tillsamman
och vaggar så den illa farne mannen till lifs igen.
Lemminkäinen är den märkvärdigaste företeelse, som
den allvarsamma Finska Sånggudinnan fostrat. Han är en
gladlynt, lättsinnig, oförvägen man, utan hållning (lieto), klok
beräkning, omtanke och försiktighet. Han kallas ofta Kaukomieli, den till fjerran längtande, emedan han var böjd för
34
Fennica.indd 34
17.1.2019 14:54:52
�Förord
äfventyr och städse vistades på vikinga-färder. Han skildras
vidare såsom en skön, intagande man, och hans förmåga att
vinna qvinno-gunst prisas högt i runorna. Sjelf sätter han ett
icke ringa värde på sitt utseende. Han ansar med omsorg sina
långa lockar, skryter med sina mörka ögonbryn och sin lediga gång. Han är, med få ord, Wäinämöinens fulla motsats.
Wäinämöinen skildras såsom en gammal, vis och erfaren
man, hvilken icke kastar sig i faror och äfventyr utan stora
skäl och vigtiga ändamål. Hans planer äro vanligen så väl
anlagda, att de sällan misslyckas. Endast i sina frierier är den
åldrige vise alltid utsatt för motgångar. Joukahainen syster
blir hellre ”sikens syster i hafvet, än ett stöd för den gamle.”
Oaktadt sitt åldriga utseende och styfva skick är Wäinämöinen likväl Runotars älskning. Den i åtta vadmålsrockar svepta gubben låter hon ur harpans strängar framlocka toner, till
hvilka icke blott Gudar och menniskor, utan äfven skogens
vilddjur, luftens foglar och vattnets fiskar med undran lyssna.
Deremot roar det henne icke sällan att gäckas med den sköna
Lempi-sonen. Utan skonsamhet låter hon hans långa lockar förvandlas till tranbär på kärret, fötterna till vide-grenar,
hufvudet till en tufva o. s. v. Man skulle harmas öfver hennes
gyckel, om hon icke till försoning begåfvade Lemminkäinen
åter med lif och en ännu utmärktare skönhet.
Sammanhanget emellan dessa tre runor är ganska
naturligt, med undantag likväl ad den 7:de runan, deri D:r
Lönnrot hopat tillsamman så många Skogsmanna-sånger, att
enheten till någon del går förlorad. – Den åttonde runan synes vara en imitation af ett qväde, hvari Frälsarens död och
uppståndelse besjungas. Såsom Lemminkäinens moder här
söker sin son, alldeles på samma sätt föreställes Maria söka
Frälsaren. ”Hiisis moar, den onda maktens lågor” äro föreställningar, lånade ur Christi lidandes historia, likasom idén
om Lemminkäinens pånyttfödelse naturligast kan förklaras
genom Christi uppståndelse. Men en sådan förklaring förutsätter likväl, att den sjunde runan ursprungligen icke slutats
med Lemminkäinens död, så vida han ännu ofta uppträder i
de följande runorna.
35
Fennica.indd 35
17.1.2019 14:54:52
�Fennica: Kalevala
3. Wäinämöinens och Ilmarinens
friar-färder till Pohjola.
(R. IX—XII.)
I afsigt att begifva sig till Pohjola, börjar Wäinämöinen timra sig en båt medelst sång, men råkar dervid i förlägenhet
om tre ord. Efter särskildta misslyckade försök att skaffa sig
dem, besluter han att göra en färd till Tuonela. Anländ till
Tuoni-floden ropar han efter båt. Tuonelas döttrar svara från
den motsatta stranden, att båten ej förr skulle hemtas öfver
elfven, än han yppat orsaken, som vållat hans färd till Tuonela. I början söker Wäinämöinen genom falska föregifvanden förvilla Tuonelas döttrar; men då det icke lyckas honom
att föra dem bakom ljuset, yppar han slutligen sanningen,
och säger sig hafva kommit till Tuonela för att få de behöfliga orden. Nu bringas han öfver elfven, kommer till Tuonis
boning, undfägnas först med mat och dryck och föres så att
hvila. Under natten spinner man i Tuonela ett nät af jern,
kastar det tvärsöfver och längsefter elfven för att fånga Wäinämöinen vid återfärden. Under allt detta hade Wäinämöinen varit vaken, ehuru han låtsat sofva, och gifvit akt på de
stämplingar, som förehades. Han undkommer derigenom, att
han såsom sten rullar sig i floden och sedan i orma-skepnad
slingrar sig genom nätet. – Hemkommen började han åter
tänka på sin farkost och någon utväg att förskaffa sig nödvändiga trollord. Han visste väl, att i Antero Wipunens, den
åldrige Kalevas mun skulle finnas ord till tusendatal, men
vägen till honom var mödosam och äfventyrlig. Den gick öfver flickors nålsuddar, öfver männers svärdsägg och hjeltars
stridyxor. Icke desto mindre besluter han att anträda färden.
Utrustad med skor, skjorta och handskar af jern samt en jerntång ger han sig åstad och kommer lyckligt fram till sitt mål.
Wipunen hade redan hvilat så länge i jorden, att en tjock
skog växte öfver hans graf. Wäinämöinen fäller skogen och
drifver en jernstång in i Wipunens mun, som genasta vaknar
ur sin sömn och, efter ett misslyckadt försök att afbita stöden,
uppslukar Wäinämöinen. I Wipunens mage anordnar Wäinämöinen af sin skjorta en smidja, gör blåsbälg af skjortans
36
Fennica.indd 36
17.1.2019 14:54:52
�Förord
ärmar, nyttjar sina knän som städ, armbågarna som hamrar
och lillfingren som tänger; smider så med den styrka, att Wipunen råkar i vånda och nöd. Han söker med en trollsång
befria sig från sin obehagliga gäst; men då Wäinämöinen
icke viker, utan tvärtom hotar att för alltid qvarstadna der
han är och der det är honom godt att vara, nödgas Wipunen
omsider öppna sitt ordförråd. Han sjunger dagar och nätter.
Sol, Måne och Karlavagn stadna för att lyssna till hans sång;
haf ock floder höra upp att svalla. Rikligen försedd med ord
återvänder Wäinämöinen hem och fulländar sin nua båt. –
Dermed begifver han sig nu till Pohjola för att fria till den fagra flickan. När han seglade på något afstpnd från den udde,
hvarest Ilmarinen hade sin gård, såg dennes syster Annikki,
som stod vid stranden och sköljde byke, något blått skymta
ute på fjärden. Hon eftersinnar, hvad det månde vara, gissar
än på ett, än på ett annat, faller slutligen på den tanken, att
det kunde vara Wäinämöinens farkost, och önskar, att den
måtte komma till stranden. Så skedde äfven. Annikki spörjer
Wäinämöinen om anledningen till hans resa. Wäinämöinen
söker i början hålla sina afsigter dolda, men nödgas slutligen
yppa verkliga förhållandet. Straxt afbryter Anni sitt göromål
och hastar att underrätta sin broder om Wäinämöinens uppsåt att bemäktiga sig den vidt frejdade flickan, för hvars skull
Ilmarinen redan gjort så stora uppoffringar. I en hast gör sig
smeden resfärdig och beger sig landvägen till Pohjola, rikligt
försedd med silfver och guld. Wäinämöinen och Ilmarinen
anlända på samma gång till Pohjola. Då man här ser dem
nalkas, och Pohjolas värdinna genast anar, i hvilken afsigt
de komma, söker hon öfvertala sin dotter att, med åsidosättande af Ilmarinens ungdomliga behag, taga den förmögne
Wäinämöinen till sin make. Men flickan förbehåller sig att,
enligt hvad förut varit bruket i Pohjola, få sjelf bestämma sitt
val och säger sig vara böjd för den, som hopsmidt Sampo.
Wäinämöinen hinner i stugan förrän Ilmarinen, han andrager sitt ärende och får afslag. – Derefter träder Ilmarinen in
och frågar utan omsvep, om den mö, till hvilken han så länge
hade friat, ännu icke vore beredd att följa honom. Modren
säger henne vara redobogen, men förelägger honom först
37
Fennica.indd 37
17.1.2019 14:54:52
�Fennica: Kalevala
trenne värf: att plöja en af ormar uppfylld åker, tygla vargar
och björnar, samt fånga en gädda i Tuonelas elf utan några fisk-redskap. Ilmarinen utför lyckligt dessa bragder, och
får sedan af Pohjolas värdinna hennes dotter till sin ”lifstids
maka”. Men den gamle Wäinämöinen återvänder hem med
bedröfvadt sinne och ger åt andra det råd, att aldrig fria i
täfling med smeden Ilmarinen.
Ehuru namnen Antero och Annikki (Anders och Anna)
i den 10:de och 11:te runan samt dessutom ett och annat ställe
i Wipunens besvärjelse äro af christligt ursprung, så hafva
dessa runor likväl i det hela en hednisk charakter. Idén om de
dödas uppväckande, som i den 10:de runan förekommer, hör i
sjelfva verket till det uräldsta, som menskligheten frambragt,
och synes i synnerhet hafva gjort sig gällande hos nordliga
folkslag. I allmänhet synes man hafva trott, att de döda kunde uppväckas genom besvärjelser. Men detta medel kunde
den trollvise Wäinämöinen icke begagna, emedan han nu var
ordfattig och just hade kommit till Wipunen för att förskaffa
sig nya förråder. Således brukar han endast sin armkraft för
att väcka den slumrande, och det är sannolikt icke blott för
att plåga, utan fastmer för att upplifva Wipunen, som Wäinämöinen börjar smida i hans mage.
I 11:te och 12:te runan har läsaren för andra gången
gjort bekantskap med Ilmarinen. Han framträder här såsom
en oförskräckt hjelte, redobogen att utföra de fruktansvärda
värf, Pohjolas värdinna ålägger honom. Annars skildras han
blott såsom en fyndig smed och hans förnämsta verk är det
underbara Sampo. I runan II: 18‒85 och V: 220‒24 säges han
hafva ”smidt på himmel,” men detta torde vara ett af de Orientaliska uttryck, hvaraf den Finska poësien öfverflödar. Det hör
på anförda ställen till saken att upphöja Ilmarinens förmåga
såsom smed. Men när den Finska sångmön vill prisa sitt föremål, så är hon aldrig karg på beröm, likasom hon ej heller
låter tadel tryta, då sådant är af nöden. I Wäinölä glimmar
allt af silfver och guld; i Pohjola finnas endast vargar, björnar,
etter-ormar, nidingar, afskyvärda trollmän m. m. Dessutom
måste man här taga i betraktande, att i den Finska poesien allt
framträder i concret form, i lefvande gestalt. Att Ilmarinen är
38
Fennica.indd 38
17.1.2019 14:54:52
�Förord
en ”skicklig smed” (r. II: 181), ‒ ett sådant uttryck ljuder i och
för sig matt för ett Finskt öra; men när dertill kommer, att
han ”smidt på himlalocket, utan att hvarken spår af hammare
eller märken efter tänger äro synliga,” då först begriper man,
att hans skicklighet var stor, utan att likväl någon bland folket
tänker härvid, att Ilmarinen deltagit i skapelse-acten.
4. Ilmarinens bröllop
(R. XIII—XVI.)
Nu börjar man tillreda bröllop i Pohjola. Först anskaffas en
oxe, så stor, att inom Rysslands, Finlands och Sveriges landamären icke fanns den man, som hade kunnat fälla oxen.
Sedan man öfverallt, ja till och med i Tuonela sökt men ej
funnit dess baneman, uppstiger slutligen ur hafvet en liten
kämpe, som dödar det oerhörda djuret. Derpå brygger man
öl, men vill ef få det att jäsa. En ekorre och en mård utskickas
för att anskaffa jäsningsämne, men ölet börjar ej att jäsa, förrän mehiläinen flyger ända bortom nio haf och derfrån hemtar honing. Ölet jäser nu med styrka och hotar sönderbryta
alla kärlets band och utsparka dess botten, om man icke anskaffar en skicklig sångare. Då sänder värdinnan sin trälinna
att bjuda bröllopsgäster, med befallning, att hon äfven skall
bjuda fattiga och usla, blinda, lytta och lama. Wäinämöinen
skulle bjudas till sångare, men den obändige Lemminkäinen
lemnas objuden. – Pohjolas värdinna hör ett gny från tåget,
hon kastar sin blick åt vester och ser en stor skara bröllopsgäster vara i antåg. Midt i skaran åker mågen. Pohjolas värdinna välkomnar honom, för honom i stugan och beundrar
hans vackra, ljusa ögon. Festen förjas och Wäinämöinen sköter sångens värf. – När bröllopet nalkas sitt slut, erinrar Pohjolas värdinna sin dotter om skilsmessan ifrån hemmet och
förebrår henne att så lättsinnigt hafva öfvergifvit sina föräldrars boning. Då ”stiger tåren i flickans öga,” och hon säger sig
icke skiljas med glädje ur det gyllne hemmet; hennes sinne
är ”som en dunkel natt om hösten, som en mulen dag om
vintern.” Modren söker nu trösta henne med tanken på den
39
Fennica.indd 39
17.1.2019 14:54:52
�Fennica: Kalevala
ståtliga maken och det nya, herrliga hemmet. Derefter påminner hon sin dotter om alla de pligter, hon i sin nya ställning skall söka att uppfylla, och varnar jemväl Ilmarinen att
med lämpa och klokhet behandla sin hustru. Slutligen tackar
bruden sin moder, som vårdat hennes barndom, tackar gårdens husfolk och alla barndomsvänner, sätter sig i Ilmarinens
släde och reser bedröfvad bort till sitt nya hem. – Ilmarinens
moder emottager sin svärdotter med glädje. Ett gästabud tillredes, hvarvid Wäinämöinen åter fägnar gästerna med sång.
Då bruket att sjunga vid bröllop blott synes hafva ägt
rum i de östra delarna af landet, så ar det troligt, att denna
plägsed är ett lån ifrån Ryssland, hvarest samma bruk ännu
i dag skall fortlefva. Men om sjelfva idén äfven är utifrån lånad, så äro i alla fall de i Finland gängse sånger rena skapelser
af den Finska sångmön. De i Kalevala intagna bröllops-sånger röja likväl mycket af en sednare tids bildning, och Pohjola
skildras här på ett sätt, som är alldeles oförenligt med den
ursprungliga föreställningen derom.
5. Lemminkäinens bröllopsfärd
(R. XVII—XVIII).
Då Lemminkäinen förnam, att man firade bröllop i Pohjola,
beslöt han att objuden fara till gästabudet. Han ber modren
framlägga mat, elda badstugan och gifva honom hans fordna stridsrustning. Modren söker afråda sin son ifrån denna
färd, föreställande honom de många faror, som möta så väl
på vägen, som i sjelfva Pohjola, om ha ändtligen skulle komma fram. Lemminkäinen låter icke afskräcka sig; han tager
sitt goda svärd och sin snabba båge, ger sig å färde, undslipper lyckligt alla faror och kommer så till Pohjolas stugor. Här
var bröllopet redan firadt. Lemminkäinen yttrar sin förtrytelse deröfver, att han icke blifvit bjuden till bröllopet, och
befaller, att man skall brygga öl på nytt och slagta en oxe
till hans undfägnande. Louhi skickar sin trälinna att tillreda
mat och hemta öl åt Lemminkäinen. Den onda trälinnan kokar en soppa på fiskhufvun, rofsträngar m. m.; i ölet lägger
hon etter-ormar och ödlor. Föga nöjd med denna välfägnad,
40
Fennica.indd 40
17.1.2019 14:54:52
�Förord
begär Lemminkäinen öl för betalning af Pohjolas värd. Förgrymmad öfver en sådan skymf, söker denne genom hexerier
förgöra Lempi-sonen; men då detta icke lyckas, utmanar han
hopå envig. I första hugget skar Lemminkäinen hufvudet af
Pohjolas värd och bragte derefter ofärd öfver Pohja-folket,
men Louhi manade fram nya hjeltar att förfölja den flyende
Lemminkäinen. – Hemkommen förtäljer Lemminkäinen för
sin moder med bedröfvelse händelsen i Pohjola och frågar
henne, hvar han kunde finna en säker tillflyktsort. Sedan
modren aftvingat Lemminkäinen den ed, att aldrig mera färdas i örlig, sänder hon honom till en holme, der äfven hans
fader hållit sig fördold. Lemminkäinen blir med välvilja
emottagen af holmens jungfrur och tillbringar all sin tid i
deras samqväm. Men då han en morgon skall gå för att helsa på en av jungfrurna, blir han varse, att på hela holmen
icke fanns den man, som ej slipade sitt svärd till menför hans
hufvud. Utan att ens hinna omfamna sina älskarinnor, hastar
Lemminkäinen på flykten. Kommen till stranden ser han sin
båt vara förbränd till aska; han timrar i hast en ny, sätter sig
i båtens bakstam och afseglar från holmen, bedröfvad öfver
skilsmessan ifrån de sköna. Efter tre dagars segling lägger
han i land vid en klippig holme. Här börjar båten beklaga sig
öfver sitt olycksöde att aldrig mera komma ut i örlig. Gripen
af båtens klagan besluter Lemminkäinen att tvärtemot sin ed
gifva sig på härnadståg. Han tager Tiera till vapenbroder och
seglar ut på Pohjolas haf. Pohjolas värdinna sänder en frost,
så häftig, att båten fryser fast ute på hafvet. Lemminkäinen
nödgas lemna båten och undkommer sjelf med möda. Derpå
ger han sig att vandra i skog och ödemark, hvarest hogkomsten af hemmet, af hans sörjande moder och ljufva ungdomsdagar lägger sig djupt uppå hans sinne.
Uti denna episod och särdeles i 7:de runan framträder
den Finska hjelte-kraften i en ovanlig gestalt. Som bekant är,
älskade fornfinnarne hos sina heroer mera andens än armens
kraft. Om äfven den sednare egenskapen ansågs nödvändig
hos en frejdad man, så bestämdes dock alltid hans verkliga
storhet efter måttet af hans andliga förmåga – hans vishet,
och en med andans vapen förvärfvad seger skattades vida
högre än den, som blifvit tillkämpad med svärdet. Äfven i
41
Fennica.indd 41
17.1.2019 14:54:52
�Fennica: Kalevala
dessa runor utför Lemminkäinen – här vanligen Ahti *) benämnd – de flesta bragder genom sin trollkonst, och griper
icke förr till svärdet, än han af Pohjolas värd blifvid manad
till strids; men hans hela beteende röjer dock ett mod och en
förskräckthet, som låter förmoda, att Finnarne redan i forntiden varit mera hemmastadde i vapenbragder, än man velat
medgifva.
6. Ilmarinen förlorar sin hustru
(R. XIX—XX.)
Kullervo hette en son af Kaleva, som blott tre nätter gammal
söndrade sin lindas bindlar. Han fördes till Karelen och såldes åt smeden Ilmarinen för några lumpna redskap. Straxt
den första dagen begärde han arbete af sitt värdsfolk. Man
hade honom att att vårda ett barn. Kullervo dödade barnet och
uppbrände vaggan. Sänd den andra dagen att fälla en svedja,
för trollade han marken att ej någonsin blifva skogbeväxt, ej
heller frambringa säd. Hvad helst man honom pålade, utförde han det alltid tvärtemot befallning. På sjette dagen af sin
tjenstetid skickas han att valla boskap. Värdinnan bakar åt
honom till vägkost ett bröd och gömmer deri en sten. När Kullervo skall skära brödet, tar hans knif i stenen. Han besluter
att hämnas, förstör hjorden och återvänder hem med vargar
och björnar, hvilka sarga värdinnan till döds. Derefter beger
sig Kullervo till krig; − men Ilmarinen begråter nätter och dagar sin förlorade hustru, och faller slutligen på den tanken att
af silfver och guld bilda en ny. Bruden blir skön att skåda; men
Ilmarinen kan icke förläna henne ordet, och då han tager den
guldsmidda mön bredvid sig till natten, märker han, att dess
gyllne sida sprider kyla. Han skänker bruden åt den gamle
Wäinämöinen till ”evärdelig maka”. Men när Wäinämöinen
äfven hvilat en natt vid hennes sida, ger han åt kommande
slägter det råd att aldrig tänka på en brud af silfver och guld;
ty, säger han,
*) Ahti (eller Ahto) är äfven namnet på hafvets gud.
42
Fennica.indd 42
17.1.2019 14:54:52
�Förord
Kyla sprider röda guldet,
Kyla sprider hvita silfret,
Lagom varm var ena sidan,
Den i ylle-täcket svepta,
Men till is den ville stelna,
Som var vänd åt unga jungfrun.
Derefter gör Ilmarinen åter en färd till Pohjola för att fria till
en yngre syster, men nödgas återvände hem med oförrättade
ärender. Wäinämöinen spörjer honom vid återkomsten om
tillståndet i Pohjola. Ilmarinen genmäler:
Lätt i Pohja är att lefva,
Då i Pohja Sampo finnes;
Der är plöjning, der är såning,
Der är all slags växt och gröda,
Der, just der en evig lycka.
Öfversättaren har redan tillförene vid något tillfälle anmärkt
den öfverensstämmelse, som äger rum emellan den 20:de runan i Kalevala och en Esthnisk folksång, som finnes öfversatt
bland ”Herders Stimmen der Völker in Liedern81,” samt tilllika angifvit de skäl, som vållat uppkomsten af en vid första
anblicken så ovanlig idé. Pohjola var nemligen den enda ort,
derifrån Kalevalas innevånare valde sig hustrur. Men då Ilmarinen efter olyckan med sin första maka förlorat all hopp att
vidare röna någon framgång på detta håll, faller det sig icke
orimligt, att Sampos mästare gör ett försök att dana en mö af
silfver och guld. – För öfrigt länder ifrågavarande öfverensstämmelse till bevis på runans ålder, emedan den sannolikt
uppkommit på en tid, få Finnar och Esthar ännu utgjorde ett
och samma folk.
Arhippa82, den största nu lefvande sångare i Ryska
Karelen, låter Ilmarinen efter förlusten af sin första hustru
ej mera företaga sig en ny friar-färd till Pohjola. Han slutar
20:de runan med Wäinämöinens råd till kommande slägter,
och combinerar icke denna runa med den 21:sta, utan förenar,
såsom förut är anmärkt, den 5:te och den 21:sta sången med
hvarandra. Skulle man i en framtid anse skäligt att återförena
Johann Gottfried von
Herder (1744−1803): a
teacher in Riga, published seven Estonian folksongs in German translations in his
collection Volkslieder
(1778). These songs and
one more were republished posthumously in
the collection Stimmen
der Völker in Liedern in
1807.
Arhippa
Perttunen
(1762−1841) was a famous Karelian singer.
Elias Lönnrot met him
in Latvajärvi village in
Viena Karelia (White
Sea Karelia) in 1834.
Arhippa’s songs constituted an essential
source for the Kalevala.
See e.g. Saarinen 2006.
43
Fennica.indd 43
17.1.2019 14:54:52
�Fennica: Kalevala
On several occasions,
Castrén
emphasized
the need to publish all
the existing variants of
songs rather than to select and combine the
best parts of them into
an artificial, epic-like
collection. As Lönnrot
pointed out in his preface to the Old Kalevala,
there were many different possibilities to create a coherent text using the collected poems
as building material.
dessa runor och bringa Sampo-cykeln i ett forgående sammanhang, så böra vv. 203−224 i 20:de runan substitueras i
ställe för vv. 337−350 i den 5:te; ty endast sålunda sluta sig
dessa runor naturligen till hvarandra.83
7. Pohjola förlorar Sampo.
Följderna af denna förlust.
(R. XXI—XXVII)
Då Wäinämöinen hörde, hurudan välmakt Sampos ägande hade beredt Pohjolas folk, föreslog han för Ilmarinen,
att de skulle fara till Pohjola och bemäktiga sig detta medel
för lycka och välstånd. Ilmarinen yttrar farhågor i afseende
å framgången af ett sådant företag, alldenstund Sampo var
väl förvarad inom Pohjolas koppar-berg. Men Wäinämöinen
låter icke afskräcka sig. Han anmodar Ilmarinen att smida
sig ett svärd, Pohjas söner till skräck. När klingan var färdig, fann Wäinämöinen, att den i allo anstod en hjelte. Sedan
äfven Ilmarinen klädt sig i stridsrustning, gå bröderna att
söka sig häst, men höra under vägen Wäinös båt jemra och
beklaga sig öfver sitt missöde att aldrig föras ut i örlig. Då
föreslår Wäinämöinen, att Pohjola-färden skall göras sjöledes. Ogerna går Ilmarinen in på förslaget, emedan han anser
en sjö-resa vara förenad med större faror och besvärligheter. Wäinämöinen sjunger båten ut på böljan, qväder den full
med menniskor, unga och gamla, män och qvinnor, ordnar
dem till rodd och sätter sig sjelf vid styret. Under färden anträffas Lemminkäinen; han sällar sig till de öfriga. – Man färdas vidare, men under färden utför ”eldforssen” fastnar båten
vid en oerhörd gäddas skuldror. Wäinämöinen dödar gäddan
och kommer vid betraktandet af dess tänder på uppfinningen af kantele. Sedan den var färdig, låter Wäinämöinen allt
folk spela derpå, men ingen förstod att derur framlocka rätta
toner. Slutligen slår Wäinämöinen sjelf på harpans strängar,
och det fanns ej ett lefvande väsen, som icke kom att lyssna till de underbara ljuden. Wäinämöinen sjelf hänföres af
tonernas makt; tårar, som tranbär, rulla utför hans kinder. –
Vid de tre hjeltarnas ankomst till Pohjola spörjer värdinnan,
44
Fennica.indd 44
17.1.2019 14:54:52
�Förord
hvad nytt de hafva att tälja. Wäinämöinen säger utan omsvep, att de kommit för att dela Sampo med henne, men Pohjolas värdinna yttrar härvid:
Hermelinen kan ej delas,
Ekorn är åt tre för ringa.
Wäinämöinen sprider nu en djup sömn öfver Pohjolas befolkning. Derefter begifva sig hjeltarna att borttaga Sampo.
Genom Wäinämöinens sång och Ilmarinens konst öppnas
den igenrostade porten till borgen, hvarest Sampo förvarades. Man borttager Sampo, för den i båten och anträder återfärden. Efter trenne dagars resa ser man redan egna portar
glimma. Då begynner Wäinämöinen att sjunga. En trana i
Pohjola förnimmer sången. Öfverraskad af ljudet ger hon ett
anskri, hvaraf hela Pohjola vaknar.
Louhi går att efterse Sampo och finner den vara bortröfvad. Hon anropar Ukko att uppväcka en storm, som förhindrar Wäinämöinens färd. Ukko hör hennes bön och sänder
en stormvind, som upprör hafvet och till och med bortför
kantele. Medan stormen fortfar, börjar Ilmarinen yttra klagan deröfver, att han gifvit sig ut på det osäkra hafvet; men
Wäinämöinen säger med lugn:
Tårar hjelpa ej ur nöden,
Jemmern ej från onda dagar.
Lemminkäinen yttrar hvarken glädje eller sorg; han blott reder sqvättbord till båten. Emellertid utrustar Pohjolas värdinna ett fartyg för att dermed förfölja Wäinämöinen. Då det
börjar nalkas, skapar Wäinämöinen ett stengrund, hvaremot
Pohjas bår sönderkrossas. Louhi förvandlar sig till en örn,
tager alla männer under sina vingar och flyger upp på masten
af Wäinämöinens båt, hvilken dervid höll på att kullstjelpas.
Derpå hugger hon tag i Sampo och bemödar sig att få den
ifrån båten. Förgäfves söka Ilmarinen och Lemminkäinen
med svärdet afböja hennes uppsåt. Wäinämöinen drager icke
sitt svärd; med blotta styr-åran utdelar han så väldiga hugg,
att männerna dimpa i hafvet och Louhi sjelf, efter att hafva
45
Fennica.indd 45
17.1.2019 14:54:52
�Fennica: Kalevala
förlorat alla sina fingrar, med undantag af ett lill-finger, lik
en af pilen träffad fogel faller i båten. Med det qvarblifna
lill-fingret lyckas det henne likväl att vräka Sampo i hafvet
och få den i bitar. En de af Sampos stycken nedsjönk i hafsbottnen, – af dem fick Ahti sina skatter; en ringa del fördes
af stormen till hafs-stranden, – deraf välmakt i Kalevala; men
Pohjolas värdinna fick endast locket, –
Derför är i Pohja jemmer
Och ett brödlöst lif i Lappland.
Wäinämöinen hopsamlar de stycken af Sampo, som stormen
drifvit till stranden, gifver dem åt Sampsa Pellervoinen och ber
honom befröda marken. Sampsa utsår skiljaktiga fröslag, och
nu uppväxa alla slags träd, med undantag av eken, som icke
vill frodas. Men då den omsider fås att skjuta skott, höjer den
sin krona ända upp till skyarna, hindrar dem i deras lopp och
undanskymmer sol och måne med sina grenar. Man besluter
att fälla eken; men det fanns ingen kämpe, som hade förmptt
nedhugga den. Slutligen uppsteg en qvarters-hög kämpe från
hafvet och nedhögg ”Guda-trädet.” Derefter fulländas sådden och allt frodas förträffligt. Men Louhi, afundsjuk öfver
den välmakt, som herrskade i Kalevala, hotar att tillintetgöra
Wäinämöinens ädla verk. – Hon framföder sjukdomar och
sänder dem att plåga Kalevalas folk; men Wäinämöinen förjagar dem till Kipuvuori. – Derefter trollar hon sol och måne
in i Pohjolas hälleberg. Wäinämöinen och Ilmarinen uppstiga
på det öfversta himla-hvalfvet för att undersöka, hvad som
kunde undanskymma solens och månens ljus. *) Dit komne
företaga de sig att slå upp eld. En jungfri uppe i molnet skall
vagga gnistorna (till låga?), men genom hennes oaktsamhet
faller en gnista på jorden. Bröderna begifva sig att uppsöka
den; de träffa på vägen en qvinna, som säger sig vara den
äldsta bland qvinnor. Hon berättarm att gnistan tillfogat stora
olyckor på jorden och omsider genom förtrollning kommit i
Aluejärvi, samt der blifvit uppslukad af en abborre, abborren
*) Det som nu följer, tyckes, allt intill 27:de runan, ej höra till
Kalevala.
46
Fennica.indd 46
17.1.2019 14:54:52
�Förord
af en sik, siken af en lax och laxen af en gädda. Wäinämöinen låter i hast tillreda en not, och dermed uppfångas gäddan;
men då den blir klufven, kommer elden lös, anställer stora
förödelser och skadar sjelfva Ilmarinen, som dock botar sig
medelst en besvärjelse. – Emellertid fortfara sol och måne att
vara osynliga. Wäinämöinen träder till Ilmarinens smidja och
ber honom smida dem af silfver och guld. Ilmarinen lägger
straxt hand vid verket, och då de äro färdiga, bära bröderna
dem upp på fästet; men de sprida ej ljus. Nu besluter Wäinämöinen att begifva sig till Pohjola, för att få veta, hvart man
bragt solen och månen. Han kommer bland Pohjas beväpnade
hjeltar och frågar trotsigt, hvart sol och måne försvunnit. Man
svarar, att de blifvit inneslutna i ett berg, och i all evighet icke
skola komma derur. Wäinämöinen utmanar Pohjolas män till
strid. Klingorna mätas; Wäinämöinens är en hårsmon längre.
Honom tillkom således det första hugget. ”Såsom rofsträngar
skalar Wäinämöinen hufvuden af Pohjas söner.” Derpå går
han att befria sol och måne ur sitt fängelse, men slipper icke
in i klippe-borgen. Han återvänder hem och ber Ilmarinen
smida sig sådana redskap, som bana vägen till berget. Medan
Ilmarinen är sysselsatt dermed, kommer Louhi i skepnaden af
en lärka till smidjan, sätter sig vid gluggen och frågar, hvad
Ilmarinen smidde. ”Halsring åt Pohjolas värdinna,” var svaret.
Bestört flyger Louhi hem, bringar sol och måne på fästet, flyger så i dufvo-skepnad till Ilmarinens smidja och ger honom
den underrättelse, att sol och måne åter stigit på fästet. Ilmarinen bringar budskapet till Wäinämöinen, som välkomnar de
länge saknade med följande helsning:
”Hell dig måne, att du lyser,
Att ditt anlete du visar,
Hell dig gyllne dag, som randas,
Hell dig sol, som åter uppgår!
Du guldmåne slapp ur stenen,
Sköna sol, du steg ur klippan;
Såsom gyllne gök du uppsteg,
Höjde dig som silfver-dufva.
Så du mår hvar morgon stiga
Äfven efter denna dagen,
47
Fennica.indd 47
17.1.2019 14:54:53
�Fennica: Kalevala
Och hvar gång, då hit du kommer,
Må du ymnig helsa bringa,
Hopa håfvor uppå håfvor,
Föra lycka till vår metkrok,
Hemta fångst åt våra fingrar.
Vandra nu din väg med helsa,
Lägg din bana frisk till rygga,
Gör din båge skön och vacker,
Gå om aftonen till hvila.”
Med denna herrliga solsång ändas Kalevala, om man med
detta namn betecknar samtliga de sånger, som skildra det förhållande, hvari Kalevala och Pohjola stå till hvarandra. Detta förhållande är till det mesta fiendtligt, det är, om man så
vill, en ljusets strid med mörkret. Väl skimrar öfver Pohjolas
dunkla himmel ett ljus, som förherrligar de dystra föremålen i denna vederstyggliga nejd och stiftar försoning emellan
Kalevalas söner och Pohjolas folk; men sedan detta ljus försvunnit, så är Pohjola ett hem blott för leda troll, afskyvärda
nidingar, m. m. Louhi står i spetsen för detta vidriga slägte.
Hon söker med trolldomens giftiga medel samka förderf öfver Kalevala. Wäinämöinen behöfver all sin vishet för att afvärja hennes stämplingar. Striden är länge oviss, men ändas
dock slutligen med Wäinämöinens seger öfver Louhi, Kalevalas öfver Pohjola, ljusets öfver mörkret.
Man har varit af stridiga meningar, huru striden emellan Kalevala och Pohjola vore att betraktas; antingen såsom historisk, grundad på verkliga tilldragelser, eller såsom
mythiskt-ethisk och, i detta fall, en strid emellan fiendtliga
principer, representerade af Wäinämöinen å ena sidan och
Louhi å den andra. – Den förra åsigten kan lika litet bevisas
som vederläggas, och den sednare är så vida falsk, som den
för mythen antager en ethisk grund. Ifrågavarande strid, som
nästan uteslutande hvälfver sig kring Sampo, afser påtagligen yttre välstånd. Detta bevisar redan Sampos bildande af en
svanfjäder, ett ullstrå, ett kornfrö och en sländas bitar. Några
sångare tillägga ännu ko-mjölk. Häraf synes, att de ämnen,
af hvilka Sampo bildades, äro tagna ifrån föremål, som för
Finnarnes yttre välstånd voro af vigt och värde. Sedan Sampo
48
Fennica.indd 48
17.1.2019 14:54:53
�Förord
Lönnrot 1839, Borgå
Tidning 96/1839.
var hopsmidd, säges den i dagens gryning hafva malat en lår
att ätas hemma, en annan att säljas och en tredja att förvaras, och i 20:de runan förtäljes, att genom Sampos besittning
tillvägabragtes plöjning, såning, all slags växt och en evinnerlig lycka. När Sampo blef söndersplittrad på Pohjolas haf,
så förvandlades de stycken, hvilka nedsjönko i hafvet, till Ahti-gudens skatter, de åter, som af stormen drefvos till stranden, åstadkommo der en utomordentlig fruktbarhet. Deremot
säges elände och ett brödlöst lif hafva drabbat Pohjola genom
förlusten af Sampo. Louhi söker hämnas dennaförlust, och
hennes stämplingar går öfverhufvud ut på att beröfva Kalevala dess genom Sampo vunna välmakt. Med få ord: allt hvad
runorna förtälja om Sampo, afser endast det yttre goda.
D:r Lönnrot har framkastat den gissning, att Sampo
vore Bjarmernas Jumala-bild.84 Pohjola vore Bjarmaland, och
Guda-bildens dervaro skulle vållat rikedomen i detta sagans
land. Denna hypothes har icke blifvit godkänd af den historiska kritiken, och mythen ger allsingen anledning till en sådan
förmodan. Sampo är, enligt Finnarnes mythiska föreställning
derom, ett magiskt medel – en talisman, och spelar i denna
egenskap en vigtig role i den Finska Mythologien. Finnarne
hade, allt intill Christendomens införande, i sin religiösä utveckling icke hunnit vida öfver Magiens ståndpunkt. Väl framskymtar i runorna här och der en skugglik Guda-gestalt, men
Gudarnes makt öfver menniskan är så ringa erkänd, att de, i
ställe för att anropas, vanligen endast besvärjas och begagnas
af menniskan såsom medel för hennes enskilda önskningar
och ändamål. Hon har ännu icke kommit till insigt af sitt beroende af något högre väsen. Således frambringar hon sjelf
medlet för sin lycka och välgång. Visst ligger uti mythen om
Sampo uttryckt, att menniskan icke omedelbart beherrskar naturen; ‒ deri visar sig ett erkännander af något objectivt, men
detta är ej uppfattadt såsom ett öfver menniskan upphöjdt väsen, utan som ett af henne sjelf frambragt yttre ting. Sampo är
således ett foster af magisk cultur, men utgör tillika ett vigtigt
moment i magiens utveckling till Guda-lära. En mera utvecklad framställning af ämnet hör icke till detta forum.
I de fem återstående Sånger skildras olikartade ämnen.
I 28:de runan fångar Wäinämöinen en björn, och i den 29:de
49
Fennica.indd 49
17.1.2019 14:54:53
�Fennica: Kalevala
bildar han en ny kantele. Runorna 30−31 hafva till ämne en
strid emellan Wäinämöinen och Joukahainen, som slutas på
det sätt, att Joukahainen måste lofva sin enda syster till hustru åt Wäinämöinen. Men flickan ”går hellre i hafvet” för att
der vara ”en syster åt siken,” än hon blir den åldriges värn.
I 32:ndra runan skildras Frälsarens födelse och den gamle
Wäinämöinens hädanfärd. Denna runa utgör en del af ett
större epos, som besjunger Frälsarens födelse och seger öfver
den Finska Hedendomen. Detta epos förekommer utförligare, ehuru ej i sin helhet, uti 3:dje delen af Kanteletar.
Det var öfversättarens ursprungliga afsigt, att i företalet äfven lemna en allmän öfversigt af den Finska Guda-lärans natur; men emedan en sådan framställning, om den icke
utgör ett torrt register, skulle leda till alltför stor vidlyftighet,
så måste den af sådan anledning uteblifva. – Mången läsare
hade kanske äfven önskat att här finna några anmärkningar
angående de möjliga historiska förhållanden, som ligga till
grund för Kalevala; men det är min oförgripeliga tanke, att
mythen är en svag och oftast vilseledande stjerna för historien, och jag älskar för öfrigt icke att i mythen söka någon
annan verklighet, än mythens egen.
Hvad nu sjelfva öfversättningen *) beträffar, så må den
gälla för hvad den kan. Meningen har varit att på en gång
göra den så trogen och så ledig, som möjligt. Der begge dessa
syftemål ej kunnat vinnas, har ordagrannheten blifvit åsidosatt, så framt ingen särskild vigt legat i det enskildta uttrycket. Sådana skildringar, som i svensk drägt hade kunnat
såra anständigheten alltför mycket, hafva bilfvit mildrade, och
början af 25:te runan, som till sin natur är sådan, att den icke
kan modifieras, är alldeles utelemnad. Af samma anledning
saknas i öfversättningen den i 13:de runan några gånger förekommande versen: ”molempihin reisihihin.” Likväl bör anmärkas, att den Finska sång-gudinnan öfverhufvud är ytterst
kysk och sedesam. – Åtskilliga parallella verser hafva, i brist
*) Det torde kanske icke vara öfverflödigt att omnämna, det början af
I:sta runan, hela 5:te, 11:te, 15:de och 29:de samt en stor del af den 28:de
redan tillförene blifvit af andra öfversatta, och med få förändringar
af mig begagnade.
50
Fennica.indd 50
17.1.2019 14:54:53
�Förord
på synonymer i Svenskan, blifvit åsidosatta. Någon gång har
öfversättaren äfven varit nödsakad att för andemeningens
skull utbyta en föreställning emot en helt annan. Så t. ex. har
ordet gås85, der det i originalet begagnas såsom ett berömmande epithet för flickor, blifvit öfversatt med dufva. Ytterst
sparsamt äro varianter *) begagnade, och bland dem finnes
blott en enda, som ej är af D:r Lönnrot angifven. Men att uppräkna de smärre afvikelserna ifrån originalt, skulle leda till
det oändliga. De äro ett malum necessarium vid hvarje öfversättning, och om de i större mängd skulle anträffas här, än i åtskilliga andra versioner, så bör det äfven tagas i betraktande,
att Finska och Svenska språken äro himmelsvidt skilda från
hvarandra. Ty för att ej tala om den olikhet, som är en följd
af begge folkslagens ursprungligt olika föreställningssätt, så
har Svenskan redan för mycket utbildat sig inom reflexionens
område, för att ega ett naturspråks musikaliska harmoni.
Reflexionen har det med sig, att den förvandlar språket till
ett aggregat af termer och utmönstrar allt, hvad den ej kan
fylla med sin egen injections-massa. Hvad angår det förståndet, huru vinden susar och lärkan sjunger och bäcken sorlar?
Det är allt oförnuftigt; deri ligger alls ingen tanke. Men just
sådant angår natur-poësien, och hvad mera är: den låter ur
den ringaste småsak, ur en ”gärdgårdsstör,” en ”vidja,” en ”vatten-ruska” ljuda en ton, som för tillfället förherrligar dessa
och dylika hvardags-föremål. Sådant förmå ej våra moderna
språk. Äfven för det musikaliska i alliterationen har vår tid
ingen smak, och i Kalevala finnas likväl otaliga verser, hvilkas
skönhet blott beror på alliterationen. – Vi hafva härigenom
velat antyda, att många brister i vår öfversättning ligga i sjelfva sakens natur. Ännu flere äro troligen af öfversättaren sjelf
förvållade. Men vi hoppas dock, att läsaren, af kärlek till den
Finska sångmön, gerna öfverser det bristfälliga i öfversättningen. Helsingfors den 9 Juni 1841.
Actually, there is also
kana “chicken” and
not only hanhi “goose.”
Originally, the change
(kana, hanhi > dufva)
was made by Runeberg.
M. A. Castrén.
*) Varianterna äro i öfvers[ättningen] utmärkta med *, och [ ] betecknar sådana verser, som ej stå i sitt rätta sammanhang.
51
Fennica.indd 51
17.1.2019 14:54:53
�
Text
A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text.
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
Förord [af M.A. Castrén] (Kalevala, Fennica)
Subject
The topic of the resource
<i>Fennica</i>. Manuscripta Castreniana, Linguistica I. 758 p. ISBN 978-952-7262-07-8 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-08-5 (online/pdf). 50 €.
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
M.A. Castrén
Ed. Kaisa Häkkinen
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
Date
A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource
2019
Rights
Information about rights held in and over the resource
© Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/0344d53d01457ac8af19db77180dd438.pdf
12a593c26fffebb76be7c34c86272d4f
PDF Text
Text
Fennica: Kalevala
KK Coll. 539: 1 D1: 329–
360.
Sic!
Vocabularia et
commentaria Kalevalae
[Vocabularia Kalevalae]549
[Names and Places]
A.
Ahti.
13: 396–97. I[bidem] 399–407
beskrifver hans boning och utseende Här tages han för s[am]ma person som Kaukomieli och Lemminkäinen. Han bodde
”sarella550, Kaukoniemen kainalossa”. Om hans utseende säges: ”silmä karsas, leuka pitkä, suu wähiten wäärä, nenä nykerä”. Kan alltså icke v[ara] Lemmink[äinen] som k[al]l[a]s
lieto och i allm[änhet] skildras sås[om] skön och intagande.
<-> äfventyr under flykten.
17: 1
”Ahti sarella asuvi
Kauko niemen kainalossa”.
Den sednare uppgiften torde v[ara] den rätta, ty i v[ers] 5 heter det, att han bodde ”nenässä utuisen niemen”. Dets[amma]
säges i 21: 259 [et cete]ra
29: 13–15.
H[är]af synes, att Ahti ej är s[am]ma person, som Lemmink, Wäin. utan en hafs-Gud, ty Wäin[nämöinens] Orden
lyda: (Kantelo on kaonnut kalasehen kartanohon, Lohisehen
louhikkohon)
”Ahin hauin haltioille
Wellamon ikiwäelle
Harwon Ahti antanewi
Kun on kerran keksinynnä”.
Dets. säger: 21: 289 etc.
396
Fennica.indd 396
17.1.2019 14:55:08
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
18:354.
Ahti = Lemminkäinen
— 359 D[en] o[vannämnda] = Kauko.
Meren Ahti waahtowaippa anropas vid fiskafänge. Kant[ele]
4551 p. 25.
I Mehiläinen552 finns för februari 1sta årg[ån]gen en saga, enl[igt] h[vil]ken Ahti är en hafs-Gud.
Suulla Pohjolan weräjän
Ahin ajan kääntimessä
17: 209
n[ota] b[ene] 23: 400–408.
Ahin lapset.
Ahto
Lönnrot 1831.
A journal published
by Elias Lönnrot from
1836 to 1840. The tale
headed “Paimen ja
Ahti” that Castrén refers to is published in
Mehiläinen [1836] 1990:
28.
Zachris Topelius [the
Elder]: Suomen Kansan Vanhoja Runoja,
ynnä myös Nykyisempiä Lauluja 1823.
Lönnrot 1829.
Lönnrot 1831.
Variants added to and
published in Lönnrot’s
Kalewala 1835.
23: 183.
HafsGud
23: 301.
Ahto aaltojen kuningas
Ween Ukko ruohoparta [et cete]ra
Ahto. T[opelius’] R[unor]553. 2 p. 27
Ahon ainonen emäntä
Ahon wippo walkoparta. Kant[ele] 2554: 30. SkogsGudinna
Apuwuori, Apumäki
Kant[ele] 4555 p. 8.
var[ianter] Kipuwuori, mäki
Annikki, se Tapio
Arpa
Var[iant]556 22: 46
Antoluoja.
7: 275 se Metsola.
Aluenjärwi 26.
397
Fennica.indd 397
17.1.2019 14:55:08
�Fennica: Kalevala
Lönnrot 1828.
Sic!
Annikki
Ilmarinens syster XI: 27, 231
Hon k[al]l[a]r Ilmar[inen] ”Weli seppo ilm., Lankoni Emoni
lapsi” XI: 164.
E
Etelätär, luonnon Eukko, se Suwetar.
Einetten emät IV: 353
Eewa, se Tapio
Ewestin linna.
Kant[ele] 1557 p. 21. [et cete]ra beskrifning öfver de 3 skogsslotten.
H
Hiisi.
Hiien linna = Tanikan linna (VII: 451.<->).
Ruuna, Af dess tagel (hivuksista) gör Wäinäm[öinen]s fiende – Lappen – bågsträngar (1: 169); Wäin[ämöinen] begagnar
dem till strängar på kanntele558 (22: 131 & 32). Hiien ruskia
hewonen = wahtileuka warsa = suuri ruuna (VII: 496–99), k[al]l[a]s äfven hywä hevonen, pyhä laukki, pyhä ori (VII: 538 [et
cete]ra). Hästen beskrifves i 7: 520 [et cete]ra sålunda:
”Senp’ on tukka tulta tuiski
Harja suihkivi sawua”.
Hiien hirwi.
VII:12. Ett af Lemminks storverk var, att han fångade den
= kameli varsa (7: 484) = jalopeura (VII: 33) = poropetra (7: 48).
Hiisi gjorde detta djur på följ[ande] sätt:
”Pään mäkäsi mättähästä,
Sääret ajan seipähistä,
Selän ajan ajaksesta
Korwat lammin lumpehista
398
Fennica.indd 398
17.1.2019 14:55:08
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Ketun kuusen koskuesta
Muun lihan lahosta puusta
Silmät kuukkunan kivestä”.
VII:34–41
Hiien pellot.
VII: 13; 7: 490 Hiisis åker k[al][l[a]s pyhä pelto, wihana wainio; Hiien nurmet. 507.
I trollsånger förek[ommer] Hiisi ofta. Det onda manas att af
Hiisi taga skidor, och med dem skynda sig bort (X: 298) likasom hans snabba häst (X: 304 etc.). Den beskrifves äfven
sål[unda]
Hiiessä on hywä hevonen
Punatukka tunturissa
Jonka tukka tulta tuiski
nenä warsin walkiata
Joll on rautaset kapiot, jfr. 7: 499
Teräksiset temmottimet [et cete]ra X: 306 [et cete]ra
Äfven i beskrifning om Hiisis boning förek[ommer] berg.
Hiisis boning är till o[ch] m[ed] n[å]g[o]n g[ån]g synon[onym]
m[e]d wuori (X: 351), och i det ofvanst[ående] tunturi.
Hiisi f[ramtr]äder ofta synonymt med Lempo. 7: 136; 10: 298;
1: 169
Hiien poika pikkarainen. Han synes haft befattning med hästar, och anropas af Lemm[inkäinen] i såd[ana] afs[igter] 7: 426.
Hiisi = Jumala. 7: 31.
Kölden manas
”Hiien hilien sekahan
Lemmon liesikiukkahalle”
I Var[iant] till R[unan] 1: 169 omtalas Hiien impi samt att Lappen af hennes hår gör bågsträngen. En annan var[iant] lyder
sål[unda]: ”Hännästä ujon upehen, Hapsista halukapehen”.
Hiiet
var[iant] 7: 30, 32 parall[el] Juuttahat.
399
Fennica.indd 399
17.1.2019 14:55:08
�Fennica: Kalevala
Topelius 1823.
Topelius 1822.
Topelius 1823.
Topelius 1823.
Topelius 1823.
Topelius 1823.
Topelius 1823.
Topelius 1823.
Topelius 1831.
Topelius 1831.
Lönnrot 1828.
Lönnrot 1831.
Schröter 1834. The page
number in this edition
is 16, not 14.
Topelius 1829.
Hiitola
Var[iant] 17: 207.
Hiien immen hivuksilla piilit sulatahan. TR. 2559 p. 4. – Jännitti
tulisen jousen Hiuksilla Hiien immen TR. 1.560 p. 25 (Lappen).
Hiitolan kivimäki TR. 2.561 p. 4.
”Kutsu Hiien Hiitolasta
Jumaloista Jukko-selän
Syömähän tätä pahoa
Luonnotarta loppamahan”
TR. 2.562 p 4.
”Hiitolan koirat haukkumahan
Ilman lukku luksuttamaan”.
TR. 2.563 p. 9.
Hiien härkä satasarwi. TR. 2564 p. 7.
Hiitolan joki. TR. 2565 p. 10. (n[ota] b[ene] Hiitola synes i TR. 2.
p. 6 [et cete]ra vara en var[iant] för Pohjola).
Hiitolan tyttö TR. 2.566 p. 11. anm.
Hiien hiilet. TR. 5567 p. 31.
Hiito. TR. 5.568 p. 33
Hiien poika pikkarainen. Kant[ele]569 1. p. 16.
Hiien hilli, Hiien halli, Hiien harma hawukka, Hiien koira
koukkuleuka. Kant[ele] 4570 p. 21
Hiien hiili-kankahat VIII: 112
Hommalainen Schr.571 p. 14.
Hawon (kiskottawan Hawun) Akka, raiwokerta kal[evala] VII:
223.
Hilli Ukko halliparta TR. 4572 p. 7
Hongatar
Kuippanu metsän kuningas,
Hongatar salon emäntä
19: 351
400
Fennica.indd 400
17.1.2019 14:55:08
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
I. J.
Topelius 1831.
This sentence is incomplete.
Ilmarinen.
Stående epith[eter] äro: Seppo; Takoja iän ikunen; taitava
takoja
Jok’ on taiwoa takonnut
Ilman kantta kalkutellut,
Ej tunnu wasaran jälki
Eikä pihtien pitämä.
5: 185; 5: 220
Han k[al]l[a]s äfven Takoja alinomanen och säger sig vara så
kunnig dföre att han af följ[ande] orsak:
Kauan katsoin luojan suuhun
Partahan jalon jumalan
Ennen taivoja takoissa
ilman kantta kalkuttaissa.
27: 200. jfr. var[iant] i TR. 5573 p. 10 & 11.
Hans boning var:
”Nenäsä utuisen niemen
Päässä saaren terhenisen”.
11: 25.
Om Ilm[arinen]s boning se Wäin[ämöinen]. Att han icke bodde på574
Bland märkwärdigheter han smidde anm[ärker] vi Sampo och
Wäin[ämöinen]s klinga. Hans äfventyr skildras i 13de sången.
Då Wäin I 14: 267 säger Ilm[arinen].
Me yhen emosen lapset
Yhen kantamat kaposen
Yhen peipposen pesemmät
Yhen sotkan suorittamat
och i 287.
Sinä synnyit yötä ennen
minä päiweä jälestä.
401
Fennica.indd 401
17.1.2019 14:55:08
�Fennica: Kalevala
Topelius 1823.
Sic!
Should be 362.
Topelius 1823.
Topelius 1826.
Lönnrot 1828.
Topelius 1822.
Ilmarinen
Ilmarinen ilo lintu
Lennä tuonne, kunne käsken
----------------Puhalla iloinen ilma
Minulle myötäinen myry.
TR. 2.575 p. 26.
n[ota] b[ene]. Ilmarinen är mäktigare än Hiisi 12: 16, 17
werdens576 skapare. Kal[evala] 27: 202–204.
Jumala.
Joku Jumala 10: 230, i parall[el]. ”tuhatkunta perkeleitä” (i
trolls[ång].).
Jumala
4: 84. Joutu Jumala tielle. Ilmoinen! (Waljastele warsojasi – Aja
läpi luun [et cete]ra i trolls[ång]. 4: 358577
Jumaloista turva tulko 4: 352
18: 456 k[al]l[a]s Lemmink[äinen] Jumala.
Jumala = Luoja. 28: 158.
”Paha pääty kuulomasta
Jumala tähystämästä: TR. 2578: p. 3
Yläsillä Jumalilla
Alasilla maan Emoilla T. R. 3579 p 19
Ilmonen Jumala. Kant[ele] 1.580 p. 26.
Ilman impi, se Kuutar
Ilman ukko, var[iant] 3: 376 se Päiwilä.
Ilman rannat 23: 179.
Yheksäs ilma 27: 5 Keskiilma.
Immen tuli se kapo.
Joukahainen, Joukamoinen (TR 1.581 p. 21).
Ilman lukku se Hiitolan koirat.
Imantola = Pohjola. var[iant] 11: 147.
402
Fennica.indd 402
17.1.2019 14:55:08
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
K
Topelius 1831.
Lönnrot 1829.
Lönnrot 1830.
Kalewa.
k[al]l[a]s Wipunen, neml[igen] wanha Kalewa. 10: 13. Se Lemminkäinen.
Vatsasta wanhan Kalewan; Var[iant] Vironi wanhan 10: 39.
Kalewan walkia, kornblixt Åbo län
Kalewala se Wäinölä
Kosken tyttö Var[iant] 22:12
Kauppi
Kaunis kauppi köyrytyinen var[iant] 7:4
var badets Gud
sykyset lylyä wuoli
Kalma
Lapin kalman Var[iant] 9:82 p. 172 var. 14
Kalman kattila Kal[evala]. 6:49.
Kawe.
Ukko, Pohjan herra 1: 20, 39
Kave äiti 7: 613. Lemminkäinens moder förvandlar sig i en fågel. 8: 33.
Kave Eukko luonnon tytti
Kave kultanen korea II:223 anropas vid trollsånger
Kave Eukko Luonnotar 25:83 äldst bland qvinnor. Anropas vid
barns börd.
kapo kaarella makas
Kawe, ilman kaunis impi, Var[iant] 11: 27.
Karwasta emon kapehe Var[iant]. TR. 5582 p. 34.
Kave Eukko Luonnotar
Kave kultanen korea
Kant[ele] 2583 p. 12
synes v[ara] en skogsgudinna
Kant[ele] 3.584 p. 19
403
Fennica.indd 403
17.1.2019 14:55:08
�Fennica: Kalevala
Topelius 1822.
Topelius 1822.
Topelius 1831.
Metsän kawe; 19: 457.
Kawisten TR 1585 p. 4. Do 1 p. 6
Emäkawe var[iant] I: 170.
Halukawe var I: 170
Kavetta kaksi
1: 206. 17: 70 [et cete]ra.
Emo kielti, waimo kielti,
Epäsi kavetta kaksi
Kielti kolme Luonnotarta
påskrift. i Kal[evala].
jfr. TR. 1.586 p. 10, 11, 13
Kuutar
16: 243. Här omtalas en skjorta, väfd af Kuutar och spunnen
af Päiwätär. Dets[amma] säges i 26: 296. Beskrifning öfver
Kuutar, Päiwätär pätöwä Impi och Neito kuutar korja 22:
268–270
Kuu
personif[ikation]. se Tie.
Kukattarat, Helpettäret, Taiwahan navattaret, 19: 184, 185, 186.
Kipumäki.
4: 397. 25: 199. se kivutar.
Kipuwuori
4: 398. TR. 5.587 p. 29
Smärtorna skickades dit ”kiviä kivistämähän, paasia pakottamahan” 4: 400.
Kapo (kaarella makasi) 1: 153; 3: 20
Kapo se Osmotar.
Kapo 13: 156
kavon kaunihin käsissä
Hyvän immen hyppysissä
404
Fennica.indd 404
17.1.2019 14:55:08
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
[Kavetta kaksi
1: 206. 17: 70 [et cete]ra.
Emo kielti, waimo kielti,
Epäsi kavetta kaksi
Kielti kolme Luonnotarta
(hör til Kawe)
Topelius 1822.
The passage in square
brackets has been
changed to Kawe, according to Castrén’s
note.
Topelius 1831.
påskrift i Kal[evala].
jfr. TR. 1.588 p. 10, 11, 13]589
Lyöähän kavon kipua
Immin tulta tuikatahan
Födsel-plågor? 25: 34
om kapo se Ilm[arinen]
Kapo, kalhuen kania var[iant] 7: 15. parall[el] Lyylikki lylyjen
seppä
Tie kaunis kawon tekemä, Var[iant] 8: 105.
Kavon kalja, Var[iant] 13: 143.
Kirokapo Var[iant] 20: 190. Trollkarlar i Pohjola.
Karvasta kavon tekemän. TR. 5590 p. 14.
Kullervo Kalewan poika, kaunis kalewan poika k[al]l[as Solukulta; var[iant] 19: 75
Kiwutar, kipuen eukko
25: 96. Hon anropas att taga bort sjukdomarna (kivut, wammat) 25: 101–2, att nysta ihop dem ”kirjasehen kippasehen,
waskisehen wakkasehen” (25: 181–2 [et cete]ra att koka dem
uti en liten kittel (25: 195) midt i Kipumäki hvarest en sten finns
på backen, i stenen ett hål – 9 famnar djupt, dit sjukdomarna
föras, emedan stenen ej bryr sig om smärtor. 25: 200–213.
Sch[röter] p. 34.
Kirjokansi = Lempo
= Taiwas. 26: 34
= Arkku 31: 156
405
Fennica.indd 405
17.1.2019 14:55:08
�Fennica: Kalevala
Topelius 1822.
Topelius 1822.
Sic!
Lönnrot 1830.
Topelius 1829.
Lönnrot 1831.
Topelius 1831.
Kaukomieli, se Ahti och Lemmink[äinen]
”Kaukoniemen kainalossa
Weitikka on nenässä niemen
Kaukomielen silmä karsas
weitikan nenä nykärä” TR. 1.591 p. 9
Kaukomieli k[al]l[a]s Päiwän (Pohjan) poika
”Oman setäni pojan
Paremmaisen ihteäni”
TR. 1.592 p. 16.
kukki neito kuutaratar593 kant[ele] 3594 p. 28.
Kuippana metsän kuningas
Metsän hippa halliparta
Kuittola metsän kuningas T.R. 4.595 p. 4.
Kuuhut, Jumalan luoma
8: 122, 24, 28
personifierad
Kyröläisen [et cetera] Kant[ele] 4596 p. 4
Kerolaisen kehrowarsi. (Om mato)
Wirolaisen wirsun paula. TR. 5597 p. 29.
Kyröläisen kyntöruoska (om kalma)
Manalaisen matka-sauwa.
TR. 5 p. 13
Keitolainen TR. 2: p 5. Par[allel till] Piru
keiunkainen. Trad.
Köyrötyinen
TR. 1. p. 38, 39. smed. Åt h[ono]m såldes enl[igt] l[oco] c[itato]
Kullerwo?
Kuuritar se Miiritär
kokko bygger bo på Wäin[ämöinen]s knä.
406
Fennica.indd 406
17.1.2019 14:55:08
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
L
Lemminkäinen
Stående epitheter: lieto poika. 17: 583, Kaukomieli, Lieto Lemminkäinen, Kaunis Kaukomieli, werewä wesien poika [kaunis
(nom. propr.) kaukaa näkywi, werewä wesien poika 7: 602]598
werewä weitikka; I 13: 394 [et cete]ra tages Ahti, Kaukomieli
och Lemminkäinen bestämdt synonyma.
Square brackets by Castrén.
Topelius 1822.
Lönnrot 1829.
Lönnrot 1828.
Lönnrot 1831.
Lönnrot 1828.
Lönnrot 1828.
[a]I 7: 28 k[al]ls Lemmink[äinen] Kalewas son
Lemminkäinens moder omtalas i V, VI, VII.
Var[iante]r 6: 2–6.
Kaukomieli ”mennäksensä miettelevi
Luotolahan lankohihen
Wäinölähän anoppihinsa.
Wuojelahan lankohinsa
Wäinölähän sisarihinsa”.
Lieto Lemmin poika 23: 44; 234, 33: 364 (Det är anm[ärkt] att
Wäin[ämöinen] (l][oco c[itato]) skick uppdrager åt Lemminkäinen förtroenden af vigt, och ej åt Ilm[ainen] – men denne
var; Wäin[ämöinen] k[al]l[a]r h[ono]m äfven (l[oco] c[itato])
Ylemmäinen Ystäväni.
Lemminkäinen och Kaukomieli äro skilda personer i TR. 1.599
p. 17.
Lemmink. warnas af sin moder (Kant[ele] 2600 p. 3) att ej fara
”Lapin maahan lankohisi” och p. 5 k[al]l[a]s hans baneman
”Ankara Anoppi”
Lempo se Hiisi & Piru. 3: 73; 4: 260
Lemmen nosto. Kant[ele] 1.601 p. 31. Kant. 4.602 p. 17.
Lemmen lahti XI: 317 & 41 nära Pohjola
Lapin lahti. 26: 250
Lempiwasta Var[iant] 11: 215.
Luumikki, tytär Tapion. Kant[ele] 1603 p. 16.
Luonnotar, tytär Tapion. Kant[ele] 1604 p. 19.
407
Fennica.indd 407
17.1.2019 14:55:08
�Fennica: Kalevala
Schröter 1834.
Sic!
Topelius 1829.
Topelius 1826.
Topelius 1831.
Schröter 1834.
Topelius 1831.
Lönnrot 1830.
Schröter 1834.
Lönnrot 1828.
Castrén’s suggestion
above: Lappalainen.
Topelius 1823.
Launawatar, waimo wanha. Sch[röter]605. p. 48
Louki606, Pohjolan emäntä TR. 4607 p. 7.
Luoja, TR. 3608 p. 10. p 18. TR. 5609 p. 10.
Schr[öter]610 p. 20. Sch[röter] p. 40 – Päivän poika Kal[evala]
26: 311
Lappi
Mene tuonne, kunne käsken
Pohjan pitkähän perähän
Lapin lajahan kylähän
Kiwi on keskellä kiviä ketoa
Reikä on keskellä kiwiä
Sinne minä tuskat tungen [et cete]ra
T. R. 5611 p. 16.
Ei kiwi kipuja itke
Paasi waiwoa walita.
D[itt]o p. 17
Kant[ele] 3612 p. 7 m. m.
Luonnottaret woro tre. 1: 207, 17: 72.
se Kaweh. Hiisi. Schr[öter]613 p. 24.
Luonnon tytäret Kant[ele] 1614 p. 35. Kal[evala] 24: 46
Luppalainen615.
Lumi-selkä Luppalainen,
Kaunis karwa Röyhytyinen
Uppo walkia walimo”
TR 2.616 p. 23
Lyylikki, lylyjen seppä
Kapo, kalhujen kapia
Lystikki lylyjen seppä
Kaunis kalhuen tekiä
var[iant]: 7: 14
Loiramoinen.
Susi poika Loiramoisen
Liera se Tiera
408
Fennica.indd 408
17.1.2019 14:55:08
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Luotola se Wäinölä
Linnawaara, se Tapiowaara
M.
Topelius 1829.
“se Kyröläinen” added
later by Castrén.
Castrén: Manni ǁ Manna.
Topelius 1831.
Schröter 1834.
Manala.
R[unan] 1: 225. Här säges att när lappen sköt på Wäin[ämöinen] och pilen flög mot jorden så ”Tahto maa manalle mennä”.
Manalan alusmaja (ofta).
Manalan metsä, kalman kangas. 19: 323.
Manalan ikimaja Var[iant] 7. 623
Manalan mettä TR. 4617 p. 4
Manalainen se Tuoni, se Kyröläinen618
Manni619 TR 5620 p. 15
Maaria, neitsy. Var[iant] 21: 226, 229
Metsola = Tapiola (VII: 192) = Hakolinna (VII: 134).
Epitheter: Mieluisa Metsola, tarkka Tapiola (7: 172; 28: 5, 13:
170; 186.).
Innevånare:
Mielikki, metsän miniä (7: 178; 356), metsän emäntä, puhas
muori, muoto kaunis (7: 327) –; parall. Tellervo Tapion neiti (7:
177; 28: 370) och Tuulikki, tytär Tapion (357). Mielikki, metsän
Emäntä, Tapiolan tarkka waimo (28: 405; 436). Tellervo, Tapion neiti 28:370
Mimmerkki, metsän emäntä. 7: 455
Metsolan metinen neiti, muori 7:345; 28: 368 [et cete]ra –
I par[allel] Metsän piika pikkarainen 7: 346, 28: 371.
Alla dessa warelser äro troligen s[am]m[a] Gudomlighet.
Metsän Ukko halliparta 7: 375, metsän (kultanen) kuulusa kuningas (7. 376; 28: 31; 22: 238) Schr[öter]621 p. 70.
409
Fennica.indd 409
17.1.2019 14:55:08
�Fennica: Kalevala
Topelius 1829.
Lönnrot 1828.
Schröter 1834.
Topelius 1829.
Topelius 1831.
Lönnrot 1828.
Lönnrot 1828.
Topelius 1826.
I 7: 350 säges om Metsolan metinen neiti Mielikki, att hon ej
är värdinna i fall hon icke består 100 pigor, 1000 käskylästä att
walla sina Gårdar
(Om Tapios folk; – se Tapiola).
I skogen Metsola funnos tvenne wärdinnor, den gamla wackra
(hennes utseende beskrifves i 7: 290–300) och den nya, fula
(hennes uts[eende] beskrifves i 7: 300–308). Den nya war hård
och njugg, den gamla gifmild.
S[am]ma beskrifning: T. R. 4622 p. 6. kant[ele] 1623: p. 15, p: 21
& 22; schr[öter]624 p. 68.
Mielikki – den gamla, goda värdinnan bodde i ett? af de tre
slott som funnos i skogen och af h[vil]ka en var af träd, en
af ben, och en af sten. I den goda värdinnans slott funnos 6
guld fönster (kunki linnan kulmanteella 7: 310–326.). Mielikki
synes varit den goda gifverskan. VII: 327. Dessutom omtalas 7:
265 såsom ullgifware suuri luoja, äfven k[al]la][d maan pitäjä
(7: 270), Antoluoja (225) och luja Jumala (276).
”Metsässä on olutta paljon
Metsässä mesi makia”
337 & 338.
”Metsolan metinen amme”. 19: 290
Kuippana metsän kuningas, se Kuippana
Kulkia, metän kuningas k[an]ske om björnen?
Metän käyjä käyretyinen
Hilli Ukko, halli parta T. R. 4.625 p. 1. cfr. Hilli.
Tapiola k[al]l[a][s i T. R. 5.626 p. 17 korwen kylä, och Tapio
l[oco] c[itato] korwen kultanen kuningas.
Miiritär metsän miniä
Muuritar metän kuningas Kant. 1.627 p. 11
Metän Ukko kuluparta, metän kuulusa kuningas, Kant. 1.628
p. 26.
Maaemä. 1: 125. Maan Emot. TR. 3629 p. 19
410
Fennica.indd 410
17.1.2019 14:55:08
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Mannun Eukko X: 217. anropas Kant[ele] 2630 p. 9 trollsången
”Mies pieni merestä nousi” 13: 63–76. XXIV: 144
Mehiläinen IV–; XIII: 286.
Miehola, 15: 103.
Lönnrot 1829.
Topelius 1826.
Topelius 1829.
Topelius 1823.
Lönnrot 1830.
Schröter 1834.
Lönnrot 1829.
Lönnrot 1830.
N.
Nunnus, ilman tyttäristä. T. R. 3631 p. 17
Naata. Om henne qvädes i TR. 4632 p. 9 det s[am]ma, som i
Kal[evala] läses om Pohjas värdinna, då hon födde plågor åt
kalevala.
O
Osmotar, oluen seppo kapo kaljojen tekiä XIII.
P.
Piru. pontta pyörähytti 3: 72
Lempo tempasi tereä
Hiisi vartta hiiwahutti.
Pirun pitkähän perähän (Var[iant] till 2: 34 i st[ället] f[ör]
Pohjola).
Pirulainen 24: 209.
Perkeleen perhe 10: 207 se Jumala
Pakkanen, Puhurin poika 18: 506
Pikku mies TR. 2.633 p. 28 se Mies pieni. Kant[ele] 3.634 p. 30.
Schr[öter]635 p. 12, p. 14
Päistäryys pätövä neiti Kant[ele]636 2 p. 41. Skogs Gudomlighet
Palvonen var[iant]: Palwanen. R[unan] 13: 45 [et cete]ra.
Periisäntä (i åkern) 10: 218
Pihlajatar, Tuometar, 28: 594, 95.
Pohjola, se Kant[ele] 3637 p. 13, 14 [et cete]ra p. 18, 19.
411
Fennica.indd 411
17.1.2019 14:55:08
�Fennica: Kalevala
Lönnrot 1830.
Schröter 1834.
Schröter 1834.
Topelius 1822.
Topelius 1826.
Topelius 1822.
Topelius 1826.
Topelius 1826.
Topelius 1826.
Topelius 1823.
Lönnrot 1830.
Topelius 1831.
Pohjan pitkä perä Kant[ele] 3.638 p. 21.
Pohjolan neitsy Schr[öter]639 p. 16, 17. h[en]n[e]s beskrifning.
Pesten manas till Pohjola. Schr[öter]640 p. 62.
Päivilä = Pohjola
TR. 1.641 p. 9. ”Meni Päiwilän pitohin, hyvän joukun juominkihin” jfr. pag. 9, 10, 11, 12, 13, 14. I Kal[evala] 17. 74, förek[ommer] hywä Pohjola. TR. 3642 p. 3, p 6, p. 7.
Päiwän poika
TR. 1.643 p. 14, 16. k[al]l[a]s uti parallelst[ällen] i al[lmänhet]
17 R[unan] vanl[igen] Pohjolan isäntä, och v[er]s. 575 Poika
Pohjalaisen, och v[er]s 650 Pohjan poika
Päiwilä tuo Ilman ukko. TR. 3644 p. 3. TR. 3.645 p. 7. Päiwiläinen
ilman ukko T. R. 3646 p. 8. om Pohjolan isäntä.
Päiwilä k[al]l[a]s Pohjola i anledning] d[er]af, att om sommaren solen ständ ständig skiner.
Untamo d[er]af, att en ständg natt vinterdagarna räcker.
Päiwilä = Pohjola. Var[iant] 13: 1; 14: 1; 17: 63.
(n[ota] b[ene] ifr[ån] Pohjola kom storm och oväder. TR. 2.647
p. 1.[)].
n[ota] b[ene]. I Var[iant] till 2: 67 k[al]l[a]s Pohjolas värdinna:
”Tuopa musta pohjan akka, Ulappalan umpisilmä”
n[ota] b[ene] Anm[ärkning] i afs[igt] på Pohjola är 24: 231 [et
cete]ra
n[ota] b[ene] Var[iante]r. till 3: 1 qwädes dets[amma] om Tuulikki och Katrinar, Joukah[ainen]s syster.
Päiwätär.
16: 244 se Kuutar.
Päiwätär pätöwä Impi neiti, se Kuutar. Kant[ele] 3648 p. 19.
Päiwyt (8: 144) Jumalan luoma – personif[ierad] lemnar underrättelse om Lemmink[äinen]; anropad af Lemmink[äinen]s
mor, söfver hon Tuonelas folk. 8: 185–209. TR. 5649 p. 10
412
Fennica.indd 412
17.1.2019 14:55:08
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Päiwä, personif[ierad] se Tie.
Penitär Kal[evala] VII: 228.
Pätöwä päiwän poika. 26: 312 [et cete]ra; 356, 368
Panu, personif[ierad] Kal[evala] 26: 431, 27 (<->).
Palonen T.R. 2650 p. 18
Palwonen 13: 40, 306. i parall[el] Tuuri id[em] personif[ierad]
Topelius 1823.
Topelius 1829.
Topelius 1831.
Topelius 1823.
According to Castrén’s
note, must be changed
to Syöjätär.
Topelius 1831, 27: Lapahiitto.
Castrén: 474 ǁ 479.
Topelius 1823.
Pellervöinen, Var[iant] Pellämöinen.
Pinneys. se Tapion poika
Pyhäs Taaria TR. 4651 p. 5.
R.
Rutja
Riisi poika Riutukainen. TR. 5652 p. 50.
Röyhytyinen, se Luppalainen.
S.
[Souti Syöjätär vesiä, tulikurkku turjutteli. T. R. 2.653 p. 11. Ormens upphof.]654
Suwetar, waliwo waimo
Etelätär luonnon Eukko
19: 151, 165 anropas då boskapen utsläppes
Syvätär vesille sylki, Lapa-heitto lainehille TR. 5.655 p. 27.
Simosalo XI: 262, 315. synty till Pohjola.
Suomela. Var[iant] 17: 474656; 20: 189 = Pohjola.
Syöjätär,
Var[iant] 19: 135. Ilmarinens hustru
Souti Syöjätär vesiä, tulikurkku turjutteli. T. R. 2.657 p. 11. Ormens upphof.
Suonetar Kal[evala] IV: 311 [et cete]ra
413
Fennica.indd 413
17.1.2019 14:55:08
�Fennica: Kalevala
Topelius 1823: 12 sikalisko.
Lönnrot 1831.
Lönnrot 1828.
Topelius 1826.
Topelius 1822.
Sisiliskon synty i TR. 2658 12 är anm[ärkt]
Sariola = Pohjola (= Lapin laaja salo 6:[missing] )
Sampo = Kirjokansi.
n[ota] b[ene] Var[iant] till 2: 109 ”kirjokannen kynnykselle”
n[ota] b[ene] Anm[ärking]. är vari[ant] till 2: 164–178.
n[ota] b[ene] Uusi Sampo
Saksan salmet. Var[iant] 14; 21. & Var[iant] 16: 271
Surjun suurilta wesiltä (parall[el] Saksan salmet) 16: 271
Sampsa Pellerwöinen XXIV.
Simanter, metän emäntä Kant[ele] 4659 p. 23.
T.
Tapiola tarkka 7: 172, 28: 6; Tapion torwi, metsän pilli 23: 172
Tapiola k[al]l[a]s Tarkka i anledn[ing] af djurens fina
väderkorn (cfr. Kal: 28: 35 [et cete]ra).
Tapiowaara, VII: 360 har i parall[el] Tuomiwaara och i 19: 240
Linnawaara.
Tellerwö – Tapion waimo. 28: 130; 475 se Mielikki
Tuulikki se Mielikki
Tapio ainoinen VII: 243. Lepy lehto, kostu korpi, Taiwu ainoinen Tapio. Kant[ele] 1660. p. 12.
Metsän Tapio TR. 3661 p. 27.
Tapion kansa 22: 240.
Tulikki, Tapion neiti
Hoika Honkelan miniä
Var[iant] 3: 1 & 2
Tuulikki Tapion neiti
Hoikka Honkelan miniä
Sala-kaaron kaunis waimo.
TR. 1.662 p. 18. är ett parall[elt] st[ycke] till 3: 1 [et cete]ra
414
Fennica.indd 414
17.1.2019 14:55:08
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Tapion poika Pinneys TR. 3663 p. 27
Annikki tytär Tapion. TR. 4664 p. 2. p. 3. metän emäntä TR. 4665
p. 3
Annikka awainpiika. Kant[ele] 1.666 p. 15.
Eewa pika667 pikkarainen.
Luumikki se på sitt st[älle]
Luonnotar D[itt]o
Topelius 1826.
Topelius 1829.
Topelius 1829.
Lönnrot 1828.
Sic!
Topelius 1829.
Topelius 1831.
Lönnrot 1829.
Schröter 1834.
Topelius 1829.
Topelius 1831.
Topelius 1823.
Simanter D[itt]o.
Tapiola kallas Tarkka i anledn[ing] af djurens fin väderkorn(?)
Jfr. Kal[evala] 28:35 etc[etera].
Tuometar, Tapion neiti TR. 4668 p. 2.
Tapiomäki. TR. 5669 p. 5.
Tähtitarha, Kant. 2670 p. 10.
Turilas. Schr[öter]671 p. 2
Tursas.
Tuli poika Pohjolasta
Nimeltä tulinen Tursas [et cete]ra
TR. 4.672 p. 15.
Tie
personif[ierad] TR. 5673 p. 7.
Tuli tie wastahan, Kuu och Päiwä likaså p. 8. k[al]l[a]s samt
och synnerl[igen] Jumalan luoma.
Teppo, matka Teppo, tie Jumala 2: 59
Tiehyt, Jumalan luoma 8: 102; Onkelvoinen 2: 54. Tiehyt metsähän vetävi, Onkelvoinen ottelevi l[oco] c[itato].
Tierä, 18:372, Var[ianter] Tievo, Teuvo, Teuri
Renki wanhan Wäinämöisen
iki Liera, Tieran poika TR. 2674 p. 17
415
Fennica.indd 415
17.1.2019 14:55:09
�Fennica: Kalevala
Topelius 1826.
Topelius 1826.
Lönnrot 1828.
Tuonela.
Tuonelan joki.
6: 273 = salmi 9: 84. = Manalan alanta, XI: 87 = Pyhän wirta 26:
232. Pohjolas värdinna lofvar sin dotter åt Lemmink[äinen],
om han skjuter en svan
”Wirrasta wihannan linnun
Tuonen mustasta joesta
Pyhän wirran pyörtehestä”
7: 582–85. 593.
Tuonelan tuvat VII: 628
Till Tuonela kommo bl[and] de döda 9: 90 [et cete]ra M[ån]g[e]n hafva gått dit och få återvändt; ”Paljon tänn’ o tullehia,
Wähän täältä läksihiä” TR. 3675 p. 27.
Tuonen musta joki. VII. 597. Var[iant] 7: 592.
Om Tuonela se T.R. 3.676 p. 23.
Tuonela, bakom 9½ haf VIII: 155–156.
Tuonelan alannet, VIII: 156 (etc.)
Tanikan linna, (se Hiien linna) 16: 263, i parall[el] Uusi linna.
Kant[ele]677 1 p. 16.
Tuoni 9: 95, 96. [et cete]ra = Manalainen 9: 113.
Tuonen poika, punaposki 4: 322 anropas i en trollsång spinna
snöre till ådrors förbindning; 9; 186 [et cete]ra spinner han nät
för att fånga Wäin[ämöinen]. Han skildras på detta st[älle]
sålunda:
Tuonen poika koukkusormi
Koukkusormi, rautanäppi
Rautawerkkojen kutoja [et cete]ra
Verinen k[al]l[a]s han i 7: 628 emedan han m[e]d sitt svärd
dödar Lem? (Lemmink[äinen]) som kom[m]o till Tuonela.
Tuonen tytti 9: 81 = Manalan lapsi
Tuonen tyttäret 9: 85 = kalman nejot, lapset, immet, 9: 98; 111;
123
416
Fennica.indd 416
17.1.2019 14:55:09
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Tuonen tyttö skildras i 9:178 etc[etera].
Tuoni on mun manalle saannut 9: 95. Rauta, tuli
Satasormi Tuonen tyttö678 Var[iant] 9: 17 & 1.
rautasormi, rautanäppi D[itt]o.
Lyhyt Akka Tuonen tyttö
Kiwutar kipuin eukko
Kant.679 3 p. 7.
Äkkäätär neito äjä
Kant. 3680 p. 30.
Werinäkki, Tuonen tyttö
Kant. 4681 p. 21
Castrén: Satasormi Tuonen tyttö ǁ Tuonen tyttö
satasormi.
Lönnrot 1830.
Lönnrot 1830.
Lönnrot 1831.
Topelius 1823.
Topelius 1826.
Topelius 1831.
Tuuri se Palwonen
U.
Ukko
Epith[eter]
Taiwahan Jumala 22: 35
taiwahan napanen
Remupilven reunahinen
Ylijumala
Taatto taiwahinen (17: 361)
Mies on wanha taiwahinen
Pilvien pitäjä
Hattarojen hallitsia
Kultanen kuningas
Anropas wid åtskilliga tillf[ällen] i stor nöd äro och fl[era]
trollsånger sluta med en bön till honom. De flesta? äro af sednare ursprung? Genuina synas v[ara] de som förek[ommer] i
Kalew[ala] 7: 523; 10: 191; 17: 360; 23: 167; 25: 61; 25: 214; 26: 513;
19: 476, 485; 19: 476; TR. 2.682 p. 9. TR. 3683. p. 6. TR. 5.684 p. 28.
Särdeles begär man af honom snö och vind eller storm. Han
anropas äfven af Wäin[ämöinen] och bönhör Pohjolas värdinna emot Wäin[ämöinen].
417
Fennica.indd 417
17.1.2019 14:55:09
�Fennica: Kalevala
Schröter 1834.
Topelius 1828.
Topelius, date missing.
Ukon poika k[al]l[a]r sig trollkarlen i 4: 257 och Wipunen 10:
178. Ukon poika synes v[ara] ett g[emen]samt epith[et] för
trollkarlar. Här k[al]l[a]r trollkarlen Ukko för sin broder.
Ukkonen = Ukko. Kant[ele] p. 16. [et cete]ra om skogsguden.
Han k[al]l[a]s ändock isä ylinen och mies wanha taiwahinen.
Ukon tulinen miekka (blixter) omtalas 10: 196; 22: 37 och i
Lappskan bet[tyder] Regnbågen Atja juoks (= Ukkos båge?).
Ukko kultanen kuningas (h[oc] e[st] <> skogsGuden) anropas
Schr[öter]685 p. 16 om storm, snö och och oväder.
Umpiputki = pursi. Var[iant] 18: 310 b.
Uppo, se Luppalainen
Uuhen lahti Var[iant] 11: 317
Uni, Unonen. Kant[ele] 1686 p. 35
Uniset neulat. Kal[evala] 23: 24
Ulappa, Suurelle meren selälle, Ulapalle aukialle, Pohjan pitkähän perähän. 10: 338 i trolls[ång]. Ulapoilta aukeilta. 11: 110
[et cete]ra.
Ulappalan ukko wanha. 6: Ulappalan ukko wanha -----, Makasi oman emonsa. D[er]af föddes hunden. V[ariant] 7. 206.
Umpilampi 10:208
W. V.
Wäinämöinen
Epith. k[al]l[a]s äfven Wäinö: 1: 210 – on tätisi poika (n[ota]
b[ene]). 22: 299.
Stående Epith[et]: Uwantolainen, Umentolainen Var[iant] 11:
83., Suvantolainen, Laulaja ikuinen. Ikirunoja, Tietäjä iän ikuinen, kaikkien sanojen salpa. Vanha Waka. Uros, Kave Ukko,
Pohjan herra (<->1) Suwannon sulho, maan waljo. XI: 83. Partasuu, jouhileuka. TR.687
Wäin[ämöinen] = Luoja. XXI: 291, XXVI: 44.
418
Fennica.indd 418
17.1.2019 14:55:09
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
The number should be
44.
Lönnrot 1828.
30: 91
”Olin ma miessä kolmantena
Ilman pieltä pistämässä
Taiwon kaarta kantamassa
Taiwoa tähyttämässä”.
27: 198688. Hiki läksi luojan (Wäin[ämöinen], Ilmar[inen])
päästä.
I 1sta R[unan] skapar Wäin[ämöinen] werlden
I 20: 206 säger Wäin[ämöinen]:
”Weli Seppo Ilmarinen
Lankoni emoni lapsi.”
14: 267. Wäin. Ilm[arinen] talar till Wäin[ämöinen]. Ilm:
Me yhen emosen lapset,
Yhen kantamat kaposen
Yhen peipposen pesemmät
Se Ilm[arinen].
Wäin[ämöinen] anropar Ukko (Ylijumala). 25: 214, 24: 47.
Wäin[ämöinen] tack Jumala, 24: 275.
Wäin[ämöinen] tackar [Jumala] 26: 61; 158.
Wäin[ämöinen] anropar sol, måne och Carlawagnen 1:
Wäin[ämöinen] flodGudinnan och Ukko 22: 12
Wellamo 26: 28:8
Wäin[ämöinen] föreställes sås[om] Finska folkets wälgörare
(särd[eles] ge[nom]. sampo) och rådgifvare. 9: 222. (12: 276);
Kant[ele] 1689: p 34) 20: 160 Kal][evala.
och Wäin[ämöinen]s epit[et] Tietäjä [et cetera] bewisar att
han är magiens högsta produkt:
Af 5: 46 tyckes följa att Wäin[ämöinen] och Ilm[arinen] bodde
i s[am]ma gård. Ty (Wäin[ämöinen] mötte Ilm[arinen] då han
åkte i Wäinöläs hagor.). Wäinölä anges sås[om] Wäin[nämöinen]s gård. Den var belägen ”nenässä utuisen niemen, päässä saaren terhenisen (25: 138). Louhi säges neml[igen] hafva
skickadt sjukdomar nenähän utuisen niemen etc. för att och det
säges att i anl[edning] d[er]af ”pojat Wäinölän potewi, lapset
Luotolan lahowi”. Men i 1te R[unan] berättas Wäin[ämöinen]
419
Fennica.indd 419
17.1.2019 14:55:09
�Fennica: Kalevala
Topelius 1823.
Topelius 1826.
Topelius 1831.
Topelius 1831.
Lönnrot 1828.
Topelius 1823.
Topelius 1826.
på vägen till Pohjola hafva besökt den så k[al]l[a]de ”utuinen
niemi”. Ungefär dets[amma] säges i 21: 257.
I 33: 120 säges att Wäin[ämöinen]s boning var nenässä utuisen niemen [et cete]ra. (Märkv[ärdigt] är detta st[älle] äfven
derföre att här talas om Wäin[ämöinen]s ”owet” men i det
föreg[ående] om Pohjolas ”portit”). k[an]ske för allit[erationens] skull). Af 23: 414 & 15; 24: 7 & 8 följer dets[amma].
Wäin[ämöinen] k[al]l[a]s i var[iant] till 2: 90. Untamoinen
(och Jouhileuka).
k[al]l[a]s vanha walehtelia TR. 2690: p. 7. TR. 3691 p 21.
Wäinä TR. 5692 p. 1.
Sinä wanha Wäinämöinen
Kuin teit huorin kolmi öissä.
TR. 5693 p. 40.
Wähä Wäini Maunin poika Kant[ele] 1694: p 27
Obs. Wäin[ämöinen] och Ilm[arinen] äro ej Gudar emedan de
påtagligen tillhöra den Magiska åldern, hvari Gudar ej dyrkas.
Gudaläran säger <----->.
Wäinötär. T. R. 2.695 p. 12.
Wipunen, Antero, Antermo Angermo var[ianter], Wanha Kalewa. Virsikäs Wipunen.
”Olen syönnyt saan miestä”. 10: 110.
Wiikon on Wipunen kuollut,
Kauan Kalewa kaonnut
Wipunsa wirittämästä
Ahtamasta ansatiensä.
10: 42.
I v[ers] 43 forts[ätte]r Ilm[arinen] och säger, att Wäin[ämöinen] hos Wipunen icke kan få ord, aldenstund han är död.
Men Wäin[ämöinen] begifver sig ändock, och wäcker Wipunen från sin döds-slummer. (Här finner man, huru oredig förest[ällnin]gen om döden var hos våra förf[äder]?)
Wipunen k[al]l[a]s Wiro i TR. 3.696 p. 22.
420
Fennica.indd 420
17.1.2019 14:55:09
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Ween emäntä
43: 305; 10: 197, (i de följ[ande] v[er]s[erna] Sinilakki och Hienohelma epith[eter]) anropas i trolls[ång]. Hon k[al]l[a]s i 26:
288, 18
Lönnrot 1829.
Lönnrot 1831.
Topelius 1831.
Lönnrot 1830.
Topelius 1831.
Topelius 1826.
Wellamo ween emäntä, ween eukko Var[ianter] Wellimö och
Wellimys.
Wanha wäki 10: 215. Kant[ele] 2697 p 9.
Wiron akka willi waimo, Portto Pohjolan emäntä Kant[ele]
4698 p. 32.
Wirolainen. se kerolainen
Wuojela, 31: 333 (Var[iant] Ahtola;) Var[ian] 25. 140 Var[riant]
6: 2 (se Kaukomieli).
Wäinölä.
Ajo Wäinölän ahoja
Kalewalan kankahia
= Luotola 25: 147 = Wuojela 31: 333 Var. 25: 140. Ahtola Var.
Wiena. 16: 271. Wienan wesiltä, Ulapoilta aukeiklta.
Wirokannas förek[]ommer sås[om] epith[et] åt Wäin[ämöinen]. R[unan] 32: 230; föröfrigt i 13: 41 och var[iant] till 13: 41
och 46
Wellamo
Waiwatar. TR. 5699 p. 29 = Kiwutar.
Wammatar = Kiwuttar, Kant[ele] 3.700 p. 6.
Winkas wankahan makasi
--- Ungerma lewättähissä.
TR. 5701 p. 25.
Wuolahainen. Rauta poika Wuolah[ainen] [et cete]ra T. R. 3702
p. 9.
Om wädersträcker. 33: 170–176. n[ota] b[ene] Ilman rannat. 33:
169
Bön och offer förek[ommer] i den Finska Mythol[ogin]. – Offer
Kal[evala] VII. 469–478.
421
Fennica.indd 421
17.1.2019 14:55:09
�Fennica: Kalevala
Topelius 1823.
Schröter 1834.
Topelius 1831.
Lönnrot 1831.
[Ä.]
Äjön poika TR. 2703: p. 5.
Ähky poika on Ähmeröinen
Toinen poika Tohmeroinen
Kolmasi Korentolainen. (kowin nokinen)
Schr[öter]704 62 TR. 5.705 p. 33 [et cete]ra [et cete]ra
Äkkäätär se Tuoni
Äkkäätär, neito äjä
Eli Hiitolan emäntä
Kant[ele] 4.706 p. 8.
422
Fennica.indd 422
17.1.2019 14:55:09
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
[Vocabularia Kalevalae
(hörande till föreläsningar
över äldre Kalevala)707]
[Explanations to the Individual
Songs of the Kalevala]
KK Coll. 539:1 D2: 361–
384.
Of the names of different garments mentioned here, only rätsinä appears in the Old
Kalevala. The handwriting in this note is
not necessarily Castrén’s.
Rätsinä = paita
Kosto = öfver skjortan – af hvitt kläde tyg – lin
Kumarsnikka, rödt klädning – hof|<->dsdrägt
Kitaikka svart kl[ädnad] om helgdagarna
Palahwana, tröja
Höra till föreläsningarne öfver äldre Kalevala.708
Noggranna undersökningar om
följ[ande] st[ällen] i Kalevala
Runan 1.
v[ers] 79. kawe Ukko
Pohjan Herra [et] c[etera].
R[unan] 18.
v[erser] 447–449.
R[unan] 19
v[erser] 83–84.
v[erser] 161–163.
v[ers] 276. Wikoisi
Runan 4.
v[erser] 136–140.
R[unan] 7.
v[ers] 407–408.
R[unan] 11.
353. Ylentämäni
R[unan] 21.
57–58 – Commateringen
288–290
R[unan] 12.
Var[iant]. 162–164.
R[unan] 23.
v[erser] 404–405.
R[unan] 16
Var[iant] 55. Huhut.
423
Fennica.indd 423
17.1.2019 14:55:09
�Fennica: Kalevala
Most of the explanations to the songs 1−16
have been added afterwards. Some are still
missing, and in those
cases, only the word
or the phrase to be explained is given.
“Variant” refers to the
different versions of
the songs or themes
which appear in the
Old Kalevala. Lönnrot
added a collection of
those variants to the
Old Kalevala and published them as an appendix in the Old Kalevala proper.
1. Runo 709
v[ers] 48.
v[ers] 56
v[ers] 57
v[ers] 67.
v[ers] 75.
v[ers] 79.
v[ers] 78.
v[ers] 118.
v[ers] 122
v[ers] 136
v[ers] 139
v[ers] 158
153.
163.
165.
172
182.
180.
201.
229.
210
232.
250.
Sommelo
Piena på yttre sidan af dörren de klossar, som
s[amman]hålla bräderna
Kurkihirsi som närmast understöda taket.
Taari. svagdricka L[önnrot]. Ita.
Yksin meillä yöt tulewat & yksin synty Wæin[ämöinen]
Kawe Ukko Pohjan Herra (<--->)
Oppimahan.
Hernewartinen Hevonen
Ketun päällä kelletellä
Kyyttösilmä.
Katset.
Sulittelewi.
Kapo, djur?
Muju. Maon mujilla (= werillä) pantin wihat
nuolihin.
Suletut rihmat
Wasamat wanuneheksi, svarfva
Suwantolainenoch Uwantolainen,
Katso kerran keskipäiwän
Wetää kaaren korwaan N[ota] B[ene]
Sapso
Wäinö on tätisi poika
Kautta kainalon wasemen (hvems?).
Karehin,
Varianter 710
v[ers] 72.
v[ers] 169.
v[ers] 190
306.
Sinettäret,
Hännästä ujon upehen = tyyni hewonen (uweh,
orit –
Pyörtänä
Jälitsä, ägg.
424
Fennica.indd 424
17.1.2019 14:55:09
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
The word added afterwards in pencil.
2. Runo.
v[ers] 1.
v[ers] 23
24.
50.
58.
59.
167
201.
v[ers] 210
213
Pehkiö, rutten, stubbe = pehko
Inha ikä = iän (kaiken) surullinen ja imehinen –
Katowa kannikka. Kannikka, se on kun loppu,
leiwän, kuin kannikka.
Rietta, trollkarl
onkelwoinen (Ongelmoinen).
Teppo.
Yhen willan kylkyestä. Ei se lampaan kylki ole,
waan willan kylki.
Riuwuttelen
karittelen (karistelen)
Sariola,
Varianter
v[ers] 4
v[ers] 83.
v[ers] 132.
202
Säikäle pieni puu
Kaheksialle,
Perinteillä
Riuota
3 Runo
v[ers] 4
v[ers] 64
91.
95
96
136.
162
182
200
Kapiwi.
Keträvarren kiertimiä (rihmat keträwarresa)
trådar fly
Kaikkien sanojen salpa,
Luki synnyt syitä myöten
Luottehet lomia myöten = sanan polwet
Raanta
Kielipalku, Ita.
Lakkapuu711
Kannas, näs.
425
Fennica.indd 425
17.1.2019 14:55:09
�Fennica: Kalevala
Actually, silmänteitä.
Castrén has drawn the
lines to illustrate the
meaning.
Varianter
24
[69]
104
189.
warun
kasan hietra kalliohon niinkun kirwehen eli
weitten terä = hietra
Telkkimeksi
Puuho
Runo 4
31
69.
123.
136 & 140 ?
162.
191.
221.
243.
247.
251.
272.
292.
332.
336.
353.
363.
375.
Kerran, i ordning
Rääkyrauta
Walkama,
M[ån]gen och spec[ifik] orda.
Sisiliskon silmän teitä712 (rectem)
Koito
Riwestyn
Katkoit k[alman] k[arvallista]
Vierin,
Ankea (Kun on hywin waiwa)
Seiso, kun miekka meressä
Tyytyä och tyrehtyä skilln[ad].
Limitysten När man st[äller] 2 ting mot hv[aran]dra, så att de öfverskjuta h[varandr]a _ wara
–
bredv[id?] är − −)713
Helwet, (froskal)
Einetten emä.
Läpi liikkuma lihojen
Weihlähtännä,
426
Fennica.indd 426
17.1.2019 14:55:09
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
5 Runo
55
223.
316.
kassa
Riporihman tehtysättä Ei ole riporihmaa päällä
Ordspråk = aiwosen alasti – Ripa, trasa?
Kahta kallella kypärin
Varianter
34
―
143.
185.
197.
Lehwyt,
Lekkumahan = kukkuu
Willaseuot, seuto = häntä
Wiitiseksen, waatiseksen
Ummenettomaksi Että aivih umpeh mene aivin
ummenettomaksi
Castrén refers to his
own manuscript notes
entitled
Hvarjehanda anteckningar. The
note is as follows: Alakiwi k[al]l[a]s en sten
som till hälften är uti
jorden. The number of
the line should be 38.
Castrén refers to his
own manuscript notes
entitled Hvarjehanda
anteckningar. The note
is as follows: Warwashattarat, linne-trasor,
som bindas kring fötterna sommartiden.
6 Runo
v[ers] 17.
43
4[3]
17.
187.
224.
243.
249.
254.
264.
34.
kesäkuut
Järky
Iljama och kaljama
Telkitäksen
Jakku-mies
Lappehin, sidlänges.
Lapelen
Kinahmi
Keskilaatu,
Lemmin poika
Herjaan.
Alakiwellä se hvarj[ehanda] Ant[eckningar]714
Varianter
14.
81.
17
Rätsi, skiorta.
Nuorehin = Norehin.
Warwashattarani se hvarj[ehanda] Ant[eckningar]715
427
Fennica.indd 427
17.1.2019 14:55:09
�Fennica: Kalevala
W by Castrén, indicating an error.
7. Runo
10
26
35
41
81.
v[ers] 94.
v[ers] 109.
v[ers] 110.
127
125
129.
132.
150
171
172
184
195.
223.
220.
223.
228.
237
248.
284.
293
296.
Salitan (a salin)
Yllätän,
Rannan raippaset – puut hienot.
Kuukkuna, fnöske
Wuolaket = lastu
Kokka framstam i båt 1) oksa puussa 2) Hanka
3) Wenehen nokka
Lyömätti,= sujahti
Kannan tiestä se L[önnrot] – jossa kantapää
on –
Heinäkengät = wirsut, kun heinäaikana pietään
Werkalle – hiljan –
Syylinki se L[önnrot] –
Sinipiikojen pihalle
Sepeli, hund med valkia juowa kaklassa
Mielusa M[etsola].
Tarkka T[apiola].
Tuhku.
Wierin, = iä. = wirkku –
Hawon akka
Perna. I magen finns hos hvarje djur ett ämne
(aine) perna. Om den kommer lös uppst[år]
sjukdom. Perna kastas bort, när djuret slagtas.
Raiwokerta = puolihullu.
Waliwo
Kapu kielen kantimessa. W716 rikos, tulee se pahoista ihmisistä se L[önnrot].
Kolkkapoika. Betjent, som kolistar i träden ned
ekkorrar.
Ounahuus (Ounas) joka on wiekkampi toista
Imerrin,
Pätenet
428
Fennica.indd 428
17.1.2019 14:55:09
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
299.
315.
323
406.
441
451.
473.
482.
484.
526.
532.
605
[606]
Simpsukka.
Sakara
Kulmanne
Rahan karwan kaswinmaalla
Riehto,
Tanikan linna
Lempiliina
Lämsä, nuoran mutka
Kameliwarsa,
Riehto,
Laukki
Wesoin
Tem[m]otin
Remupilwi
Witiä
Umpiputki
Varianter
605.
Lapokyy
Wesikyy.
8. Runo
v[ers] 12
28.
34.
93
187.
188.
189
194.
195.
Harjan terä = pää = pii. –
Laaja
Sirkku, tallsparfven – Der den gör sitt bo under taket kommer olycka se talo häviää
ej fl[era] slags små fogel, utan sparf <-->
Lakehille lainehille wid och ödslig – ej puuta, ej
muuta och der ej träd finnes = lakia.
Himmestä hiosta, pilvestä
Koko terältä
Nuiva.
Siipi puonna
Konkelo, = mutka
429
Fennica.indd 429
17.1.2019 14:55:09
�Fennica: Kalevala
Sic!
211
225
271.
Meni myötänsä merehen – hel och hållen <->
L[önnrot].
Muskula
Höyräytän. Sk[illnaden] mell[an] häyry o. höyru717
Varianter
Parma
Kokkahonka
9. Runo.
v[ers] 5.
―
16
37.
177.
178
199.
213.
Pohjapuu = Emä
Eriwenonen
Aiwin (tidigt.)
Salwa.
Waatet walwo
Känkkäleuka.
Uwentolainen
Emon alwehia, fiskyngel.
Varianter
30
Hawinnehissa, N[ota] B[ene]
10 Runo
[17]
23
24.
45.
58.
73.
92.
96.
98.
[129]
[157]
Juoni, wäg
Lähteä luku tulewi
Toinen käyä kelpoawi
Ahtamasa ansatiensä
Lentto (liflös) = maanalla. – mannussa Arh[ippa] –
Pensiä
Kerut pl. kerukset = kulkku
Tuhotin
Hormi, palkehen suussa, joka puhuu ahjoon
Luomme
Lummet koira
430
Fennica.indd 430
17.1.2019 14:55:09
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
[181]
194.
218.
264.
334.
349.
402.
Hattara
Säilä,
Periisäntä – Perimmäiset, pohjimmaiset
Kinner
Wieno
Sininen nuoli.
Lapohina
Varianter
58
59
Liewo
Niherwä, frodig?
Perilaita = on liitos, st[ället] der ylimmäinen laita i båt-stammen förenas med perä-kokka –
11 Runo
10
34.
87.
199.
211.
213.
216.
―
217
218.
237.
244.
―
251.
270.
302
303
Järkälö niinkun wenehen tela
Ihala,
Kuuja = suuri ja punanen, siljä kui mae suomua
ei.
Riuwuttella
Piraste
Herastesta = Heresestä
Poro,
piimästä (liimaista) N[ota] B[ene].
Ytelmä
Säikkywänen.
Sasu, det inre och mjukare af ben. Hos Lapp[arna]
k[al]l[a]s ben-staken Sasu.
Saapka, mössa –
Sahmattainen, sammet. N[ota] B[ene] Saahmata.
Huopa
Warti
Luuhattelen.
Syyhättelen.
431
Fennica.indd 431
17.1.2019 14:55:09
�Fennica: Kalevala
353.
[107.]
[233.]
[265.]
Ylentämäni (rectem).
Kisa
Hipiä
Luppa
Varianter
248
31.
47.
50
83
―
86.
144.
158.
212.
362.
Somerta (Somero, stengrusa)
Hiukaan
Kare
Ureun
Urkenen
Umentolainen
Kullanta.
Imantola
Lieto
Tiiskillä (= Tiiska).
Raastan.
12. Runo
v[ers] 26.
74.
76
80
147
Var[iant] 153.
V[ers] 162–164.
v[ers] 168.
Var[iant] 207.
v[ers] 237.
v[ers] 260
265
Säärrystin
Läylä = woimatus
Waakalintu
Kynkkäluu.
Omena (ollon)
Riipo rintapäitä
Pahon, hkon.
Jalkojen jaksaja = riisuja
Aiwon
Piilopirtti.
Piiloikkunat.
432
Fennica.indd 432
17.1.2019 14:55:09
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
13. Runo
25.
Var[iant] 26.
Var[iant] 17.
v[ers] 33
40
Var[iant] 92 och text. 135.
v[ers] 92.
Var[iant] 160.
Var[iant] 164
Var[iant] 164.
v[ers] 358.
v[ers] 363.
v[ers] 409.
[407]
Kesäorawa.
Kawe
Keski lehmojen wasoja
Wieno
Palwonen
Puisen uuen uurtehesen.
Tiiskinä
Reikuttelen
Wästäkäinen
Puhtukainen
Loiramoinen
Kielen kanta
Raataja
Nykerä
14 Runo
v[ers] 3
30.
33.
Var[iant] 29
v[ers] 59.
Var[iant] 57.
v[ers] 86.
v[ers] 123
128
138.
163.
166.
167
186.
282
Wiepoaja
Liewehellä
Siniotus
Kapre fr[ån] Ryskan.
Mesinukka,
Kuomikko
Kamana
Siili
Pääkkehistä
Kalewan puu
Rämäkkä
Tuohus, ljus. Ita. neml[igen] all slags
ljus. H[va]d kl[e]rikalen följer i kyrkan
tuohustaa
Wahanen, vaxljus.
Wikoa tehä
Wirren ponsi polwuhinen
433
Fennica.indd 433
17.1.2019 14:55:09
�Fennica: Kalevala
336.
369.
376.
Luonenko,
Kuore kokkare, (kuore, en slags qvarterslång
slät små fisk). R[yska] куоресъ?
Sirottelen.
15. Runo
31.
51
86.
―
88.
227
―
266.
285
302
285
303–4
322.
Hiema = Hia
Käpäs
Kapulehti, niikun haawan lehti
Laklut on lastu.
Kamalo,
Suppu = Soppi
Sutsuna kun on korjat punaset waatteet
Toimean
Wehma = Wehka.
Waljan pällä
Wehma = huhmare
Tiesin
Ongelmosta
Adde
Laklu (= Alli)
Kyty brudgummens rel[ation] till bruden, mannens bror?
Nato, mannens syster, rel[ation] till bruden
16. Runo.
[12.]
14.
Var[iant] 29.
v[ers] 37
Var[iant] 41.
―
Var[iant] 55
―
Waaher, lönn –
Kyynäpäs (alm)
Sukapää.
Sorritko sotaweräjän?
Tiina,
pirrotan
Hahut (rectem).
Tehtahilta – tehot
434
Fennica.indd 434
17.1.2019 14:55:09
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
v[ers] 62.
83.
84
v[ers] 106.
Var[iant] 152.
―
v[ers] 162
v[ers] 183.
186.
190.
201.
226.
v[ers] 259.
260
Poikkipuolinen (rectem)
Käkänen
Sukiainen
Lääniäinen,
Kuuronen
Airojalkanen snabbfotad –
Warpalaide
Tenhous.
Imarteet
Ilmarin eho.
Kohia
? Sensus:
Saajannainen. Saajan naine. I parall[el] tuojan
n[ainen] (Hääwirsi 7.)
Olallinen
Adde
Temminkäinen
Huuet
17 Runo 718
v[ers] 10.
14.
56.
71 & 72.
100.
107.
112.
122.
164.
209.
210
v[ers] 219
v[ers] 221.
Ratsut joukon juoksewaksi,
Salajoukko,
Tasapäähän tappelohon
Epäsi kawetta kaksi, kielti kolme Luonnotarta,
Päiwäys
Kita Kiiran lämpiäwi, (Peäkiira, öfversta delen
af hufvudet, det öma, tunna)
Saawalle käkeäwälle,
Koprista kokon kynimen
Pääkehät,
Suimastaksen (Suimaan, rusa på)
Kaimistaksen (kaimaan,) följa
Untelo (sömnig)
Palkimilla
From the 17th song
on, Castrén seems to
have got new sources to explain abstruse
words. The sources
are marked by Castrén with the initials K
(Keckman) and C (Cajan). Those persons
are known to have assisted Lönnrot in collecting word explanations for folklore material before Castrén, and
their collections are
kept in the archives of
the Finnish Literature
Society, the organisation established in 1831.
Castrén was appointed
secretary of the society in 1840. The reference S remains unclear.
It must indicate a secondary source, since
the words marked
with S appear in the
texts of different collectors and publishers
(e.g. Ganander, Schröter, Topelius, Sjögren,
Lönnrot). C.N. Keckman started to collect and compile Finnish words of different
sources into a new vocabulary manuscript
entitled
Suomalainen sanasto, but it remained half done. It is
possible that S stands
for Suomalainen sanasto.
435
Fennica.indd 435
17.1.2019 14:55:09
�Fennica: Kalevala
225
246.
247.
250.
257.
274.
304.
339.
343.
365.
369.
381.
382.
422.
438.
443.
444.
472.
482.
508.
510.
519.
520.
526.
540.
547.
556.
562.
614.
Kirokawe.
Waapottama (gungad K[eckman].)
Wipuma (upplyftad K[eckman].)
Pylwästä (stolpe k), pönkkä, ku mi rupiaa kaatumaan.
Silta (golf)
Kiwerä (krokig k.) se on: käyrä –
Astu puolelta aselta (steg K[eckman].)
Appaja (swäljare k[eckman].)
Luppahan lukitse,
Koillisesta (no)
Keihittele keihäswartta
Äprähästä äprähäsen (fr[ån] kant till kant K[eckman].)
Sillä sen rowin waelsi, sved? a) säges rowia (= raataa) en sved; rove torde v. ett mödosamt arbete,
som besl[ä]g[tadt] med rowa. Rovikka är swed
ell[er] man.
Lehen lemmen juurehinen (näckblad K[eckman].)
Kätke kielesi käpiä
Veäte willaleppehenä, ullflaga.
Pawun palkku (bönskida K[eckman].)
Kehä (ring K[eckman].).
Kintahan kirwottimilla
Roukko (hög)
Samoamahan (ila K[eckman].)
Tiiskina, noja, sparsamt (tiivis noja) S.
Minä määrin matkaelin,
Oinasta isetä (snöpt gumse slagtas K[eckman].)
Kaawistaja, polererska K[eckman].
Hiiwa, jäst med humla uti. S.
Ruhka afskräde
Taklarauta = tulirauta S.
Pääkasu, hufvudskalle. S.
436
Fennica.indd 436
17.1.2019 14:55:10
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
626.
661.
662.
678.
696.
Obscure. Keckman?
Kynnen mustukaista (smutsrand på f[inger] k[lo].)
Werinirhamet (nirhamet, rispa S.)
Orwaskettu (epidermis K[eckman].)
Pylwähiä, stolpe K[eckman].
Pataruuhi, gryttråg.
Varianter
v[ers] 48.
473.
559.
626
632.
661.
Warwashattara,
Kinkon (kimpun) kieräwillasia,
Otti weitten ollastansa,
Kortta korkiampi,
Maiskasi maatitsahan,
Eipä wuolet wermentänä, Wienyt marrasnahkoani,
18 Runo
13
15.
121.
177.
180.
227.
246.
252.
263.
274.
282.
291.
301.
411–12.
322.
Onko sarkoin warrettuna, förrätta S. Kun on wähempi annettu wiinoa tsarkassa. C[ajan]. (чарка)
sarka, glas, skål K[eckman]
Pellomus, illgerningsman. S.
Noentolainen, sotig k[eckman].
Pillomus, illbragd
Walkama, landningsställe K.719
Karpio = 8 kappoa C[ajan]
Malo. Öppning.
Wietingi, tidsfördrif K[eckman], stund, som fördrifves S. Yönmänö C[ajan]
Kawata (= hdan), Spritta K[eckman]
Kotaa, kåta K[eckman] <->hem <->
Päiwyinen päiwyt, blid sol.
Kyyähellä, (kyvytetty K[eckman])
Tainna, N[å]g[o]t smidt. S. tenn K[eckman]
Järkälö, kuorisko.
Kuppliksi (näckblad K[eckman]), se punanen lumpehissa –
437
Fennica.indd 437
17.1.2019 14:55:10
�Fennica: Kalevala
Castrén refers to his
own manuscript notes
headed
Hvarjehanda anteckningar. The
note is as follows: Kal[ewala] 372–73. Olipa
Tiera tieossansa, Kuuro
kuulemoisissansa.
362.
372
385.
407.
430.
438.
447–449.
456.
461.
471.
472.
473.
478.
474.
577.
592.
Pinta,
Tiera och Kuuro (monne döf?) Jfr. hvarjeh[anda] Ant[eckningar]720
Korjia kohentamassa,
Suowero,
Kurimuksen kurkun suuhun.
Jon’. monne = Jonne. 1.
Id?
Lemmink[änen] = Jumala.
Takut, willa, mi on mennyt kokohon
Wähäripanen, som griper litet S.
Ikiturma, ewigt förderfvande K[eckman]
Epaton, oduglig.
Uuton, utan wätska (uutet[)]
Pakkulo, knöl.
Hersua, swalla, förhäfva S.
Perotta = Kauto S. öfverlädret K[eckman].
Varianter
60.
99.
334.
Terästäwät tuuriansa. Tuuri, Jäähän millä hakataan loukot.
Rikenee noronen koiwu.
Rautahankkia halaja
19. Runo.
v[ers] 13
14
15
16
24
29
v[ers] 38
42.
83–84
Rani = Raja (skräp)
Kuolio, (pr. lik) ngt utnött
Kulu
Ruopio, (skräp? S.)
Raato, arbete
Sorrantahan, nedlägga K[eckman]
Solkikoiwu, timmabjörk L[önnrot]. (Solki, reslig S.)
Wierehytti, drilla K[eckman] (45 Wierrehe).
Sensus. Se K[eckman]
438
Fennica.indd 438
17.1.2019 14:55:10
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Actually, katajahan.
Sic!
85.
[61]
[84]
[89]
96.
109.
117.
124.
154.
161 & 62.
163.
164.
176.
178.
180.
181.
184.
185.
186.
196.
210.
213.
216.
227.
231.
246.
235–36
276.
284.
289.
295.
[301.]
Petosen poika.
Kokkahonka, bakspröt, mast S.
Asu, sak, h[va]d som är lagom. S.
Nojassa, efter förhållande af. S.
Kalajaha,721 fiskfångst
Weuarin poika
Kirsto, knoppen på stötberlingen
Litsotti,
Wiitsiä, v[erb] ifrigt sköta S.
Se K[eckman]?
Epäpätönen, oduglig K[eckman]
Ylen kainu (ovänlig K[eckman])
Kumahuta kuuluhusi
Ahowieret armahaksi. Sved markerna behagliga.
K[eckman]
Wierret, wort
Tuorret, färskt gräs
Kanarwan kukattarilta, blomsternymfer, K[eckman
Helpehettäriltä agnjungfrun K[eckman]
Nawattarilta
Maitohursti, juwer.
Tuorustele.
Maruet, hyllor K[eckman]
Marehista
Kaitsen, vörda K[eckman]
Tummele, spene.
Källeröinen
Metsän Kuippana, Hippa, Halliparta
Wikatsi Wikoisi, (ila?)
Konnanana722
Keko,
Pehkowa, murknande K[eckman]
Ratkoa, stifta, lipeänä, hal, rörlig
439
Fennica.indd 439
17.1.2019 14:55:10
�Fennica: Kalevala
The original: Ahjolla
alasimilla / Wasarilla
walkkamilla.
309.
319.
332.
343.
353.
364.
372.
384.
387.
424.
456.
457.
461.
473.
[437]
493.
Lätäkkö, wattenpuss. S.
Käpy,
Kuusiainen, Granskogsbo, Mauriainen, morrare.
Auwon = Aiwon S.
Raiwaella,
Panta, band. S.
Tulppa, propp
Päiwän rintehesen
Wiiakko, småskog
Luikku, lur.
Alwes, lodjur.
n[ota] b[ene] Metsän kawe
Lyhmistihen,
Kullotella, tuta,
Läylentää, beswara S.
Patakoitella
Varianter
424–25.
[Otti torwen tollikosta, Räpäpillin räystähiltä]
20. Runo
v[ers]
19
35
137.
215.
15 och 16
Keräsi kekosen puita
Kyhäsi
Perine = перина.
Karjakansi kallumassa
21. Runo
v[ers] 19
57 och 58
71.
72.
Wesiwiertesehen
Huru commenteras?723
Naulan tie (på svärd) tvärspik på fästet [et cete]ra.
Putki, slida. S.
440
Fennica.indd 440
17.1.2019 14:55:10
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
82 & 83.
147
152.
165.
170.
[126., 128.]
218–220.
223.
[233.]
252.
Luku lähteä tulewi
Liitto käyä kerkiäwi
Päästähän sotia käyät.
westämä (meningen)
Hawulinnun haihatella, metsota koppelota.
Waalimatta.
Hankava, hankaus
rectem? Sensus:724
Kokan koiwusen kuwulle
Ei ilo ilolle käynnyt [et cete]ra
Jolua, sväfva, glida, halka S.
The original: Iän kaiken
istunutta / Kuss’ oli wähän sioa / Nuorukaisilta
esinnä.
Varianter
73
124.
Hakulaisia hajotti
Ilman hamsi hattaroita.
22 Runo.
2.
5, 6, 7,
87.
126.
159.
168.
198.
214.
213.
225
299.
307,
316.
328.
[317]
Laskea karehtelewi.,
Maawesiä, suowesiä, kosken wesiä
Saajan on käet sulimmat,
Ora pista = naskali, L[önnrot]
Tuota kynsin kiinittiwät Sensus?
Kirjahtaa, uppspritta S.
Raito, (raitaa, ställa, ordna t[ai] j[otakin] s[ellaista]).
Peukalo ylös keweni, Sensus?
Sormet pienet, B[ä]ttre Var[iant]?
Ilo, = kantele? eller glädje i allm[änhet]
Uwet ~ Orit [These words do not appear in this song.]
Kutisko, tät skog.
Hiipowi, kamma?
Paneutti toisen paikan, pr.
Eikä waimoa waketi
Ruoko hwass. amendo
441
Fennica.indd 441
17.1.2019 14:55:10
�Fennica: Kalevala
339.
341.
342.
343.
363.
Kyynelwieri kyykähteli;
Kaasia, stor, frodig
Pylsä, trind, rund
Hääriä, stor.
Murien,
Varianter
47.
100.
113.
189.
317.
Käkiähän kännyttäwi
Mies naati naputteleisi,
Harkko hauinluinen,
Kaikkuan kaninehella
Rikka rinnalla,
23 Runo.
25.
49
50.
56
60.
[54]
63.
130.
131.
160.
―
169.
[179]
197.
201.
202.
227.
295.
312.
Nuiwa, ogen, twär. S.
Hywä <--->kielas
Kepiä
Kallua (besl[ägtad] m[e]d kallistaa) röras S.
wartalo,
Puujaella strafva
Warman,
Sormiluistansa lukewi
Walitti,
Pauanne,
palwata, enträget bedja S.
Ilman rannat riehkimähän
Helwet, fröredningen på gräs
Wet, wisserligen.
Wieremässä, gråta.
Parahtamassa (= Parkahta),
Kuni pitkän pilwen lonkan, utstående st[ycke] S. –
loma, kun pilwet taiwahalla aukeawat C[ajan]
Taulohinsa monne s<>r.
Palweksehen Pohjolahan, bugtig K[eckman]
442
Fennica.indd 442
17.1.2019 14:55:10
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
356.
357
368.
404 & 405
421.
Wermen, inre huden, närmast musklerna.
Orwaskettu,
Kuunna kymmennä kesänä,
Puitene. Sensus:
Polo Pohjolassa.
Varianter
16.
(418.
Kahnatella,
Riwan kylmähän kylähän.)
24 Runo.
v[ers] 6
v[ers] 28.
30.
40
70.
75.
118
120
123
143.
163.
[166]
[96]
170.
171.
177.
178.
186.
188.
191.
195.
205.
209.
Pallio
Luojan sormien lomatse,
Nostele oras okinen,
Kauhon korwanen ylennä
Raiat maille raikehille,
Otti härän uljamoisen,
Olowahk’
Latwa täytti taiwahalle
Hasertamasta.
Rytimoraja (af ryti och raita. Nom. Rytimoraita).
Tahkosi tasatereä,
Siera, brynsten
Karanko. land med fina hag
En man duger af mannen.
Teutaroia,
Kaatio, höft
Lykyttelewi
Tasma,
Tarpasi,
Panu,
Wiriä puu,
Porosi,
Pirulainen,
443
Fennica.indd 443
17.1.2019 14:55:10
�Fennica: Kalevala
The first number falls
into the binding.
217.
218.
250.
251.
269.
298.
(299.
326.
Utu, frö, smulor. S.
Terheniä, = trol. Terho, ekollon. S.
Tellitellä, strö. S.
Halmehia
Ilman wiita,
Liika, björn?
Wastus wiljalta witaisi)
Imannet, friskhet
Varianter
5 kennällä
[1]0725 Jywäparkan parmahalla
24 Portimon perustimehen
25 Aroja,
99. Hella
191. Lohkarehut –
25 Runo.
v[ers] 7
v[ers] 17.
v[ers] 36.
41
79.
84.
88.
99.
102.
116.
120
121.
122.
123.
Wihma duggregn. K[eckman] regn i allm[änhet]
Läpi suonten soljuwitten, halki? K[eckman]
sqvalpa. S.
Vyölapan, Skärpspänne? S.
Wälehen, hastigt K[eckman]
Päästä pintehestä,
Itselö,
Nuljasko sliprig vätska S.
Muikotella, slänka S.
Waikahuttaa, lysta? S.
Laaitteli
Luunwalo, gikt.
Ähky, cholik.
Riisi, twinsjuka, Engelsk s[juka] S.
Ruwen rikko, sitslass sjukdom
444
Fennica.indd 444
17.1.2019 14:55:10
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
126
147.
153.
156.
158.
168.
181.
188.
190.
191.
208.
221.
309.
Katehiksi, Afvundsman K[eckman]
Läsiä = potia S.
Warjossansa, i sin skugga, sitt förwar
Lauhutella, höta, g. mjuk. S.
Sorsat, (зараза) farsot.
Auer, dimma, bedimma.
Kippa
Wärjyä, vöra sig.
Utra, swag.
Woikka, den som jemrar sig.
Wankata
Lässä luoja lämpösessä
Sillä poisti poiken luoman: den trollade sjukdomen.
Varianter
201
Kirso
26 Runo
v[ers] 23
27.
38.
51.
55.
[67.]
[70.]
98.
99.
100.
102.
109.
121.
129.
Terhen, skymme S.
Koito, olycklig S.
Sakara, det yttersta, tillhugg S.
Waapotella, wifta.
Soro, grund, korn. S.
Järkälet, långt st[ycke]
Newa (här kärr?)
Ihala, fri, glad.
Retunen reppana, trasiga rokhålet K[eckman]
Lempi, wackert barn (smekord) 2. Kärleksbädd
K[eckman]
Pallwosen laettomahan <----->)
Parmahat, bröst.
Ange, wild, svår, ostyrig.
Arina, tungt hårdt underlag S.
445
Fennica.indd 445
17.1.2019 14:55:10
�Fennica: Kalevala
135
148.
170.
174.
206.
209.
210.
214.
218.
220.
227.
233.
236.
237.
293.
306.
313.
340.
382.–84,
404.
407.
412.
418.
426.
428.
431
443.
[476.]
491
492.
495.
499.
Kyrmyniska (ahwen) kroknackig
Wieno, lugn, stilla, svag.
Halia, gråaktig.
Wajottajalle (nedsänkare, slukare).
Liitoton, utan leder (ovanlig L[önnrot])
Koiria, rensa linet fr[ån] ogräs.
Nyhetähän, riiwitähän,
Pian luista luistetahan, bråkas fr[ån] skal K[eckman]
Kälykset (käly, broderhustru) käpyelewät,
Apet (af appi, svärfar) aina = paula, teln på nät.
Liuha,
Nostin,
Potetahan, potketahan,
Wennotahan,
Waahti waippa,
Romina,
Nis<->a, Niska.
Karhi,
Suokero, kuokero,
Lemmoksi lewesin (till Lempo K[eckman])
Sywän sakaran, <->s djup spets.
Kuwet liha, veka lifvet. K[eckman].
Tummenteli, släcka, förmörka?
Piettäwiksi, (för att hållas)
Hiertimessä.
Panu se R[unan] 2[4]
Warwentelen, Afskära, hämma.
(Wanka, stor, wäldig)
Huntu, qvinnors hufvudbonad?
Iholiiwi, lifst[ycke]
Kalkkarassa, istapp.
Lappea sida.
446
Fennica.indd 446
17.1.2019 14:55:10
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
The first number falls
into the binding.
500.
505.
509.
524.
525.
Wiitta, kappa.
Katteheksi, täckelse
Ripasin, weck, fäll.
Nihki, helt och hållet
Tehottomaksi, kraftlös K[eckman]
27. Runo.
v[ers] 8.
9.
27.
50.
51.
55.
91.
167.
169.
225
271.
276.
Samonta, väg, lopp, fast,
Päiwäys, dagsresa.
Päiwyen kehä (omkrets)
Taiwahan napa,
Yheksäs ilma,
Keskitaiwahan navalle,
Rapaa,
Lankoni emoni lapsi?
Tuuri, isbill.
Kyyhky, dufva K[eckman] = kyyhkyläinen.
Saama, fångst, Sensus: <->
Kaarut = kaari.
Varianter
69.
68.
69.
[2]72726
Rautaääret ärwöttäwät
Pahat lihnat liimottawat
Ummottawat
Onni onkehen ohase,
28. Runo
4
13–19,
21
33
34.
40
Rahakarwa
N[ota] b[ene]
Epälyksin ennen muita,
Kuusama, try.
Talas, ställning, ett träd h[var]vid man lurar på
björnen S. koja [el]l[er] stång K[eckman]
Tuuhua = haise.
447
Fennica.indd 447
17.1.2019 14:55:10
�Fennica: Kalevala
44
46
52
69.
70
73.
75.
76.
75–79.
84.
[93.]
86.
87.
111.
127.
131.
145.
177.
187.
192.
234
235.
246.
269.
270.
278.
279.
290.
302.
303.
354.
356.
(366.
Källeröinen
Aimo, dugtig S.
Säterinen, tyg L[önnrot]
Lysmä, hasande, wäcklande.
Talleroinen,
Suottakana, för ro skull.
Wemmel, bågen (gallret K[eckman])
Hairahit (snafvade) hawun selältä
Kawuta, klifva?
Ammon, för länge sedan
Auo, hjerna, hufvud. cfr. v[ers] 144: Salon auo.
Sipsoa,
Haihaos.
Käpylinnun kälkytystä
Mesiänkö metsä anto (Honungsätare).
Waalumassa metsän waahti
Janhut, skida
Somerikot hiesukoiksi, stengrusplatserna till sandfält. K[eckman]
Utella,
Kammostua,
Wimmastua,
Sylttysukkia, strumphasiga. K[eckman]
Piena, dörrpost, stöd, stol. S.
Rautanen rahi, jernbänk K[eckman]
Herjojen hetaleiksi
Wallatonten (ostyrig, sjelfwäldig K[eckman])
kullittuhun
Puut on puituna,
Ammon aika,
Mesikämmen kääröseni,
Reiahella, lunka
Warpalaitehilla, bräddfull)
448
Fennica.indd 448
17.1.2019 14:55:10
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
383.
389.
409.
419.
429.
418.
431.
439.
441.
455.
456.
467.
490.
510.
512.
534.
556.
[537]
593.
Sinisaparo,
Riihiruumen, riagn. K[eckman]
Koppo kuontalon wesiltä
Olo[w]in727
Nyyrynäret, liten gran. Nyry pieni lyhkänen. Näret, kuusi, keskikasvonen
korkia kapalo,
Wiian wieressä, risskog? K[eckman]
Jukasilta, fast S.
Kultaköykämiltä, gula hymplar K[eckman]
Wiitoja witasematta,
Kapuamatta, klifva på K[eckman]
Ampujan aloa,
Kapu, buk K[eckman]
Sarjahampahat, betar
Rusamiensa,
Hawusata.
Uhku, kun on järwellä paljo wettä, se kun lumen
keralla on siinä
Turpa karp
Pyylypoika,
The edge of the paper is
worn and stained.
The first number falls
into the binding.
29. Runo.
24.
39.
40.
57.
144.
160.
Laposille, i högar K[eckman]
Rannan raiskat, rosk K[eckman]
Ruowon ruusut, kaislan kaikut
Wesalehti,
Kultapyörä
Huolin[n]asta,
Var[ianter]
25.728 Silkkuna.
449
Fennica.indd 449
17.1.2019 14:55:10
�Fennica: Kalevala
Recte: 49.
30 Runo.
29.
31.
73.
74.
75.
78.
85.
[72.]
Kynti, h[var]för icke kyntää?
Tarwas.
Siweret, djupt st[älle] S.
Sarkajaot sanotuksi
Mullermoitetuksi,
Kaaret, monne Sing. l. Plur.
Meren kolkot
Kalahauat
Var[ianter]
55729 Uljas ukko animosus
126. Niwus lihat = suoniwyö, Weka lifvet.
31. Runo.
13.
22.
31.
41.
65.
[118]
162
164.
165.
166.
211
217.
226.
231.
232.
233.
239.
240.
K<->t kaita, särk? S.
Kari, sölja
Luitio, släde.
Sillan pässä.
Osmonen.
Soppu = Soppi S.
kyynelwierus wieremähän
Wieri wetrehet wetensä.
Ihopää.
Muhia
Käyksellä,
Takra,
Talka(pohja) = Teljo. S.
Siliähkä
Kuliahka kuujaseksi.
Haliahka,
Kotioma, K[eckman]
Luonnonko lohikalaksi?
450
Fennica.indd 450
17.1.2019 14:55:10
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
In the closing words.
245
246.
265.
Satronaisiksi saroiksi
Lounas,
Ukko utran,
Var[ianter]
82.
183.
259.
317.
Siukiampi
Kaunihille kalsuillensa
Kupahalta kuuennelta
Sääntä suurta sylwättynä,
32 Runo
1. Kuopus (yngsta barnet K[eckman])
16. Haj Häirynyt härille.
27. Upehilla,
39. Mato heinässä matawi,
40. Siuottaa, gå behändigt.
50 Etona, snigel.
51 Muikkoawi,
52–58 ?
71 Kerus, svalg S.
97. Ange, betryckt.
106. Paitulainen,
131. Tuulen lautta ?
197. Lannepuoli, sköte S. käsiwarsi C[ajan].
209. Ehtopoika, gosse, som kan behands efter godtycke
210. Weljet wennon joutioksi, öfverflödig, sysslolös.
211. Sotijaloiksi,
[2]730 Luoa, lemna, åsidosätta.
Var[ianter]
241.
Waskilaitan päälaelle.
451
Fennica.indd 451
17.1.2019 14:55:10
�Fennica: Kalevala
KK Coll. 539:1 D3: 385–
390.
“par excellence”
“sense, soul, mood”
This note is in the righthand column.
The edge of the page is
torn.
Gamla Kalevala I–IV.731
[Grammatical and Semantic Notes]
Runan 1.
v[ers]. 1.
Obs.734
v[ers] 2.
Talesättet mieli tekee förek[ommer] vanl[igen]
i den härledda bet[ydelsen] af: ”det lyster”. Efter orden: sinnet gör. (sc[i]l[icet] något). Här
i denna urspr[ungliga] bet[ydelsen], sås[om]
man finner af parall[ela] vers[en] aivoni ajattelewi (min hjerna tänker). Sensus: ”mitt sinne är i werksamhet, min hjerna efter tänker”
(i allm[änhet].) I det följ[ande] specif[icera]s,
hvaröfver sinnet är i verksamhet, hvad hjernan tänker. S[amman]hanget emellan bemärkelsen af ”sinnet är i werksamhet” och ”det
lyster” (mieli tekee) är i ögonen fallandet.
Mieli, gr[und] bet[ydelsen] ”sinne”. Men till
sinnet hör lust och olust. Mieli κατʾεξοχην732
lust, såsom t θυμος 733 i Græk[iskan]. Fortuna
bet[yder] i Lat[in] öde, slump, d. ä. lycka och
olycka, men brukas hälst om lyckan.
Grunderna för 3dje pers. Sing. Ind. Act. skrifves: Allt grundar sig ytterst d[er]på, att he l.
hi är andel--735 D[e]tta he/hi förek[ommer]
ännu teml[igen] rent i Passivo tempora: tuotanehe, vietänehe, s[amman]dr[aget] tuotaneeh l. -neen egendom h. N ofta öfvergår i h
och säl[lan] tvertom. Ex[empelvis] Gen. sing.
i Lappskan, Ehstn. och Finsk. Ist. för kulkku).
Imperf. wietihin. (N är en urspr[unglig] sl[ut]
aspiration).
Ajattelen, rad[ix] ajan, drifva, ajatan, låta drifva, ajattelen låta ofta drifva, eller låta drifva
hit och dit, af och an, agitare. Ordet är factiwo
Curativo – Frequentatiwt. Den Fact. Curativa
452
Fennica.indd 452
17.1.2019 14:55:10
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
v[ers] 4.
v[ers] 11
11–12.
16.
20.
bet[ydelsen] i ordet afser att* *betydelsen
försvinner här liks[om] ofta annars, när af verb.
Fact. Curat. förmesta öfvergår i Frequent. – Cogitare, af coagitare, agitare, agere. Drifva, köra,
illring, emedan tanken ej står stilla.
Laatiua (pr. laatuita, a laain, reda, laatiun, tillreder mig, forfogar m[ig].). 2 slags Refl[exiva]
i Finskan. Det ena på meh, ex. laatime(h), innebär begr[eppet] af fri vilja. Det andra på un af
tvång. Obs. Refl. på ain torde ej finnas i språket.
Pannos. ? pers Opt. formeras af Inf. Imperat.
af Præs. Man har orätt förvexlat Imperat. och
Opt. V[ide] Becker736 pag 151.737
Pannos nyt käsi kätehen [et cete]ra. När tvenne sångare sjunga tillsamman, taga de hvarann i händerna, och lägga kinder ihop.
Mieli tehtosien. Nom. Mielitehtonen.
s[amman]satt af mieli och tehto – jonka mieli
tekee. Eg[entligen] har tehtonen passiv bet[ydelse]. Det är ett deriv[ation] af tehto som
formeras af pret. Part. pass. tehty, liks men
d[yli]ka oegentlighet är i runorna Finskan
ganska vanlig, likasom i Græk.
Wirsi, stamord torde vara: vieriä, rulla flyta.738
Wirsi, det som rullar, flyter, löper. Emell[an]
Virsi och laulu är så <->tsk den olikhet, att virsi vet[erligen] en lång oafbruten sång, laulu
deremot en kortare stump, visa. Utaf s[am]ma
stam kommer förmodl[igen] ordet virkin, säga
och virhi, fel, det som rullar åt sidan.
Vetelmiä, Nom. plur. af Wetelemä, som är Inf.
af vetelen, rad[ix] veän. Infin[itiva] i Finskan
3.739 på -ta, -ti, och -ma, h[är]af dimin. -minen
och -mainen. – Att dessa dimin[utiva] ej äro
Subst[antiva] utan Infin[itiva] bevisas deraf
att de lida objecter. T. ex. sitä kuusta kuuleminen, jonka juuressa olento. Kuusta är obj.
Becker 1824.
This note is in the righthand column.
Actually, virsi is a Baltic
loanword (see e.g. Junttila 2015: 96) and not a derivative.
Obscure: the number 4
on the top of number 3.
453
Fennica.indd 453
17.1.2019 14:55:10
�Fennica: Kalevala
This additional argument
is in the right-hand column.
Actually, there is no etymological connection between jousi/joutsi and
joutua.
v[ers] 23.
v[ers] 23
v[ers] 24.
v[ers] 34.
v[ers] 38.
43–44.
45.
46.
51.
59.
75
79.
Denna Inf. har antagit subst. natur och dertill ännu passiv bet[ydelse] Men att den urspr[ungligen] varit Inf. bevisas Infinit. åtsk[illiga] formerna, som påtagl[igen] äro casus af
denna Nom.740
Kalpa, kort svärd, huggare.
Kaukomieli, Uti L[emminkäinen]s karakter
finner jag ingen an[nan] anl[edning] till benämgen K[auko]m[ieli], än att h[an]s håg alltid låg åt fjerran, emedan han var äfventyrare.
Jousen, af joutua.741 Anmärkas varit att s
återk[ommer] i Genet.
Jousen tie, vägen för skåran, hvarest pilen ligger
Ongelma, af ongin, onkia, meta.
Wesoista pro wesakoista
Muurikki och Kimmo konamn
Saan, instr. Cas[us].
Tutkelma, Inf. af tutkia, h[va]d man undersöker, d. ä. ämne.
Wiikon, Instr. ifr[ån] vecka, länge. I Kar[elskan]
är nedäla wecka.
Keri, orbis, kerin, v[er]b[um] volvere, keritän,
evolvere, kerittelen sensum evolvere.
Yksin synty Wäinäm[öinen] Att han föddes
ensam, kunde möjligen hafva afs[edt] d[er]på,
att han icke hade n[å]g[o]n tvillingsbroder –
men vidare d<-> tankesätt – Allt harrligt födes
allena. Likas[om] 2 dagar ej kunna födas på en
g[ån]g, likaså träder äfven en W[äinämöinen]
i sender i dagen.
Kawe Ukko, Pohjan Herra. – Kave är en utom
eller annan och utomordentlig varelse. Dess
deriv[ativa] känner man ej. <-> Ordet nyttjas om Gudar, m[änni]skor och utomord. djur.
D[i]min[utiv] af kawe är kapo.
454
Fennica.indd 454
17.1.2019 14:55:10
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
80.
v[ers] 169.
Oegentligt säges om Wäin[ämöinen] att han
var smedde. D[en]n[a] egenskap tillskrifves
h[ono]m annars aldrig. Man kan ej på n[å]g[o]t
vis förklara, huru Wäin. Lappen kunde hysa
ett l[ån]gvarigt hat till Wäin[ämöinen], då
han 1o) så nyligen var född och 2do) nu första
g[ån]gen kommer ur hemmet. Att här måste
vara ngt fel. 3) Att bla Wäin[ämönen] kallas
aldrig annars Kawe Ukko, Pohjan herra.742
Isä wanhan Wäin[ämöisen]. Gan[ander]743.
Ibland de onda makterna spelar i Finsk
Mythol[ogi] Hiisi den största roll. Hans gård
k[al]l[a]s Hiitola. Han har i en borg (linna)
som n[å]g[o]n g[ån]g likväl kls förek[ommer]
under wuori och tunturi. Äfven omtalas Hiien
pellot, pyhä pelto, och Hiien nurmet vihava
vainio. Fornfinnarne tänkte sig sina Gudarna
vara i besittning af gård och vidsträckta ägor
s[a]mt all slags egendom. Mest Sålunda var
Tapio ägare af alla skogens djur, Ahti af vattnets fiskar o. s. v. Bland Hiisis egendom omtalas företrädeswis hans walak, Hiien ruuna,
äfven benämnd
Hiien ruskia hewonen, wahtileuka, suuri ruuna, äfven hywä hewonen, pyhä laukki, pyhä
ori m. m. Den beskrifves i 10: 304 [et cete]ra
och 7: 570 [et cete]ra på följ[ande] sätt:
Hiiess on hywä hevonen
Punatukka tunturissa
Jonka tukka tulta tuiski
Nenä warsin walkiata
Harja suihkiwi sawua
Sill on rautaset kapiot
Teräksiset temmottimet.
I trollsången manas det onda att af Hiisi
ant[ingen] låna hans snabba häst eller goda
skidor. Det är af Hiisi hästens tagel, Wäin[ämöinen] gör strängar till Kant[ele]. Näst
Hiisi hästen omtalas äfven i runorna hans elg
This additional argument
is in the right-hand column.
Ganander 1789.
455
Fennica.indd 455
17.1.2019 14:55:10
�Fennica: Kalevala
Topelius 1822: 25, 33.
Arwidsson 1827: 172, 173.
Actually, in this case -po
is not a suffix but a part
of the word stem.
Castrén’s etymology is
not generally accepted
(see e.g. SSA 2 s. v. piru),
but it might be right anyway.
v[ers] 170
177–178.
Hiien hirvi, äfven k[al]l[a]d kamelivarsa, jalopeura, poropetra. VII: 34. På n[å]g[o]t st[älle]
talas äfven om Hiien härkä med hundra horn,
Hiitolan koirat o. s. v.
Hiisi hade en son, Hiien poika pikkarainen, och
en flicka Hiien impi eller Hiitolan tyttö, af hvars
hår enl[igt] Topelii runosamlingar744 Lappen
både gör sin bågsträng och befjädrar pilarna. –
Då Hiisi war en ond Gudoml., så trodde man
sig naturligtvis Hiitola för plågornas Att Hiisi
war en Gudomlighet och samt myth[ologisk]
person, och ej som Arvidson745 förmodar, en
ben[ämnin]g på Finlands urinnevånare, synes
1o) d[er]af att både han och hans poika pikkarainen ofta anropas både i trollsånger, och
äfven annars, t ex. då Lemmink[äinen] fånger Hiisi elgen, 2do) äro de så k[al]l[a]de Hiien
linnat, Hiien haudat m. m. inga historiska
qvarlefvor, utan vanl[iga] underbara naturfenomener, som i och för öfverraskande uts[eende] erhållit dessa benämn[ingar]. I Kuittijärvi k[al]l[a]s en ofantligt djup vik, som på
3 sidor omgifves af höga berg, och dit en smal
(?) ing[ån]g leder Hiien hauda. Hiien linna i
Hyrynsalmi är ett ovanligt formadt berg.
Lempo är här likas[om] vanl[igt] alltid annars
parall[el] m[e]d Hiisi – Har alldeles inga egna
bestyr h[var]före Ganander nödgats för att
säga ngt om hm tilldelar h[ono]m egenskapen
vara en flygande ond ande Trollskott och sjelfver hin onde, att han smedde onda flygande
pilar, drakar och trollskott. Ändelsen i Lempo
po746 möjl[igen] af богъ ger anl[edning] till
förmodan om ett lån från Ryska mythol[ogin].
Piru, den tredje onda Gudom[ligheten] är best[äm]dt Ryss Perun.747
Korvalle tulisen kosken. D[en]na mythiska ort
träffar man omtalas ofta i sångerna. Det var
Just derföre, att d Egentl.
456
Fennica.indd 456
17.1.2019 14:55:10
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
180.
182.
―
185.
189.
199.
200.
206.
207.
224.
Keskipäiwän, han såg Lemmminkäinen speja
en g[ån]g hela middagen, d. ä. med ens.
Saavaksi, af Saada som i anda dial[ekter] vanl.
bet[yder] få, erhålla, har i Karel[skan] tillika
bet[ydelsen] af komma. Saatan, sawutan.
Suwantolainen, som bor vid suwanto.
Loi, utaf luon, har i Karel[skan] sällan och aldrig bet[ydelsen] af skapa, utan fordra, bringa
Ordet bet. eg. disponera, ordinera, forma efter.
Gr[und] bet[ydelsen] synes vara ordinera daf
här kasta.
Luoe, nordvest, på andra orter SW [sydvest].
Koppowi, af kopon. N[ota] b[ene]. Diminutivformerna af verba på ta och ta i Imperf. Makasi
och mako.
Jouahutti, af joudun, skynda, jouahun, dets.
(eg[ent]l[igen] ett Fact[ivt] ]v[erb, kiventyä,
förstena jouahutan, lät skynda sig att ställa.)
Käännän, vända, käänällän, med ansträngning (lta, ltä).
Kave torde här ha afs[ikta] på mor och hustru.
Nyttjas egl. [i]bl[and] som epith[et].
Luonnottaret
Jorden k[al]l[a]s emä för sin fostrande alstrande förmåga; man här ej anse det för lån ur bibeln
Runan 3.
[The page is blank.]
457
Fennica.indd 457
17.1.2019 14:55:11
�Fennica: Kalevala
KK Coll. 539:1 D4: 393–
421.
“(metric) foot”
Nya Kalevala I–IV748
[Lexical and Semantic Notes]
Kalewala
I Runan.
Början af denna runa (v[erser] 1–102) utgör en inledning,
som sällan försummas, då wåra runoskalder sätta sid ned
för att sjunga ett längre episkt qväde. Det hör till bruket,
att tvenne sångare ett så<> beskaffadt qväde utföres genom
tvenne sångares gemensamma bemödanden, af hvilka den
ena benämnes laulaja (sångare) eller päämies (hufvudman),
den andra puoltaja eller säistäjä (medhjelpare). Den förra
bland dem är wanligen en åldrig, aktad i sångens ädla yrke
utmärkt kunnig man; den sednare åter en nybegynnare, en
lärling i konsten. Deras sätt att gå till wäga wid afsjungandet af ett qväde är så beskaffadt, att den äldre sångaren först
allena qwäder en vers åtminstone intill den sista pes749, der
den yngre wanligtwis stund plägar infalla, så framt han antingen af sammanhanget kan gissa sig till versens slutord,
eller känner dem ur minnet. Härpå upprepas samma vers af
medhjelparen, för att hufvudsångaren må kunna derunder
skall kunna antingen draga sig till minnes eller i det fall,
att sången improviseras, dikta efterföljande vers. Detta försiggår wanligen med den snabbhet, att medhjelparen ofta
ej hinner längre än till andra pes och åtminstone aldrig till
versens slut, förrän hufvudsångaren åter infaller. De begge sångarena pläga härunder sitta anlete mot anlete och så
nära hvarandra, att de kunna hålla hafva sina händer sammanlagda och sina knän förenade. Deras uppsyn är mycket
allvarig, blicken nedåtrigtad, hufvudet och hela den öfra delen af kroppen i en långsamt waggande rörelse. Jag bör ej
lemna oanmärkt, att de tvenne sångarena äfven kunna vara
jemgoda, och då uppstår dem emellan ofta en täflingsstrid,
458
Fennica.indd 458
17.1.2019 14:55:11
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
som wid stora gästabud stundom fortfar i flera dagar. Sångarena söka då med all makt taga ordet af hvarandra, och så
snart den ena af dem råkar i något slags trångmål, begagnar
sig den andra af tillfället att börja anföra sången. Den som i
längre tid warit spelat anförarens rol, helsas af åhörarne såsom segervinnare, och hans lof utbreder sig sedermera widt
och bredt kring bygden. En omständigare beskrifning om
alla härwid förekommande bruk och plägseder finner man
i Porthans berömda afhandling ”de poësi fennica”, pagg. §
XI.750 Högst anmärkningswärdt är, att samma bruk äfven
förekomma hos Ostjaker, Samojeder, Tunguser, Tatarer och
flera andra bland Nordasiens folk.
v[ers] 1.
v[ers] 1.
Obs.
Porthan [1778] 1993: 89−
95.
Lönnrot [1836−1840] 1990:
544−545.
Castrén has stricken out
the paragraph and started again.
Castrén has stricken out
the paragraph and started once again.
Notes in pencil in the
margin.
mieli tekee, det lyster, eg[entligen] lusten gör.
Utan grundad anledning skrifver Lönnrot tekewi i stället för tekee, tekeepi, tekeewi, tekeew (tekew), såsom alltid 3 pers. sing. præs.
indicat. och conjunct., då den lyktar sig på
wi, med kort vokal, såsom tekewi i st[ället]
för tekeewi, ottawi i st[ället] för ottaawi.
Hans i Mehil[äinen] 1839 Oktob[er]751) framkastade hypothes, att ändelse wi uppkommit
ur pron. pers. hi eller he, samt att i följe häraf
3. pers. præs. indicat. och conjunct. sannskyldiga former äro: tekehe, ottahe, hvaraf sedermera utwecklat sig formerna tekewi (tekepi)
och ottawi (tekewi är teke752
mieli tekee, det lyster, eg[entligen] lusten
gör. I runospråket antager 3 pers. sing. præs.
indicat. och conjunct. i stället för den i talspråket wanliga formen på lång vokal eller pi
affixet wi753
Trocheer754
Parall[elism]
Alliteration
459
Fennica.indd 459
17.1.2019 14:55:11
�Fennica: Kalevala
Castrén’s etymological
explanation is still accepted. See e.g. SSA s. v.
oiva.
Castrén’s
explanation
finds support: see e.g.
SSA s. v. ajaa.
According to Castrén’s
terminology, the infinitive is called infinitivus
modus.
Renvall 1826.
v[ers] 1.
v[ers] 2.
v. 3–4
v[erser] 3–4.
mieli tekee, det lyster, eg[entligen] lusten gör.
I runospråket antager 3 pers. sing. præs. indicat. och conjunct. i stället för det i talspråket
vanliga pi affixet wi. Utan grundad anledning
skrifver begagnar Lönnrot framför detta affix
en kort vokal, t. ex. tekewi i stället för tekeewi,
tekeepi, ottawi i st[ället] för ottaawi, ottaapi
o. s. v. (se [missing]). Minun är här en pleonasm tillkommen för alliterationens skull, ty
i ordet mieleni mitt sinne, är personen redan
uttryckt genom personal-affixet ni.
Aiwo betecknar i finskan hjerta hjerna, men i
lappskan betecknas genom ett beslägtadt ord
oaivve, oiwe hufvud, och denna betydelse äger
äfwen i samojediskan aewa.755 Troligen har
äfven det finska ordet aiwo ursprungligen uttryckt samma begrepp, ty pää betecknar ännu
i dag icke blott hufvud, utan framträder ofta
i den tvifvelsutan ursprungligare betydelsen
af ända, det yttersta eller öfwersta, t. ex. hirren pää, stockens ända, det yttersta af stocken,
pöydän pää, bordets ända o. s. v. – Ajattelen,
tänka, curat. – freqv. af ajan drifva. Derivationen är analog med cogito eg[ent]l[igen] coagito (af ago) i latinet. Sjelfva ordstammen aja
är i finskan utan tvifvel ett lån ifrån de Indogermaniska stammen, ty i Isländskan ljuder
ordet aka, i norskan age.756
Lähteäni och saa’ani äro att betraktas objekter till tekewi, ajattelewi.
Lähteä och saa’a, infinit. mod.757 af lähden,
saan. De begagnas här, liksom ofta annars,
såsom objekter till tekewi och ajattelewi. Att
framför Infinit. tillägga partikeln että, jotta är
tvifvelsutan en sveticism, ehuru talrika exempel derpå äfven i Kal[evala] förekomma.
Hwad ber verbet saan inf. inf. saa’a, saaha,
saada beträffar, så äger det i Karelarnes munart tvenne i Renvalls ordbok758 ej upptagna
460
Fennica.indd 460
17.1.2019 14:55:11
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
betydelser: 1) komma förfoga sig t. ex. saaha
kujahan komma in i taget, 2) blifva, t. ex. sai
itse saneliaksi, han blef sjelf sångare. I andra
dialekter äger det brukas detta ord transitivt
i betydelsen af få, eg[ent]l[igen] komma sig
till. Laulamahan, sanelemahan begagnas såsom supina, men utgöra egentl. Illat. kas[us]
af nom[ina] verb[alia] laulama, sjunget, sanelema taladt. I nom[inativus] kas[us] brukas detta ord numera endast passivt, t.ex.
minun tekemä virsi huone, det af mig gjorda
sången huset, men i Illat. äger det en transit.
betydelse, t.ex. menen huonetta tekemähän,
jag går att göra ett hus, eg[entligen] jag går
till hus-görande.
v[ers] 5. Sukuwirsi, slägtets, stammens sång. Virsi är
ett längre fortgående qväde, laulu åter en
kort, lyrisk sång.
v[erser] 25–26. Genit. i Kultasien, mielitehtosien beror af infinit. kuulla, tietä, ty i Finskan betraktas Inf.
modus i många afseenden såsom ett nomen.
Mielitehtonen, önskande, efterlängtande, af
mieli sinne, lust, längtan, och tehtonen, en
sällsynt formation af teen, inf. tehdä.
v. 30. Wi
v[erser] 31–34. se ant[eckningar]759
v[ers] 26.760 Kalewala se ant[eckningar]761. – k[al]l[a]s äfven Wäinölä, Luotola.
v[ers] 51 ff. Här ordas om herdaqväden och andra lyriska
sånger.
v[ers] 66. runo är lånadt ur Indogerm. språkstammen.
Goth[iska] rûna mysterium, Alts[achsiska]
rûna Angels[axiska] rûn, litera, colloqvium,
mysterium.762 I fornn[ordiskan] bet[yder]
rûn en bokstaf.
Castrén refers to his own
notes dealing with Väinämöinen,
Ilmarinen,
Kaukomieli, and Joukahainen. Obviously, “Anteckningar” does not refer to Castrén’s article
Anteckningar under en
resa genom Finska och
Ryska Lappmarken 1842
(Suomi 1842:IV: 3−35)
where Castrén deals with
some other mythological
names.
Incorrect number, should
be 36.
Castrén refers to his own
notes about the name
Kalevala.
For the German etymology of runo, see LÄGLOS III.
461
Fennica.indd 461
17.1.2019 14:55:11
�Fennica: Kalevala
Castrén refers to his own
notes.
Castrén marks š as sͨ; see
the grammar section of
this book.
For the etymology, see
e.g. SSA III s. v. vaski.
The word is not a genuine Uralic word but an
old wanderwort.
See e.g. UEW 1988: 628.
= Translative. For Castrén’s grammatical terminology, see the grammar
section of this book.
Castrén’s notes in the
margin.
Actually, kulta is a German loanword. See LÄGLOS II s. v. kulta. For
Castrén’s sources, see
Joki 1973: 17–19.
For the etymology, see
e.g. UEW 1988: 843.
For the German loan etymology, see LÄGLOS III
s. v. rauta.
v[ers] 72. Sången förliknas i runorna ofta wid ett tråd, som
man nystar ihop, när man upphör att sjunga, men
under sjungandet åter utreder etc. Se ant[eckningar]763.
v[ers] 78. Waski är ett inhemskt ord, besl[ägtad] med
Mordv. piše764 1) grön 2) koppar. Wotj. woš grön,
Syrj.-Perm. werch grön, gul, Ostj. wosta grön,
Mordv. och Tschr. Oša gul, Lapp. wiskes gul.765
— Hos Ostfinska stammar finnes för kopparen
ett annat ord: Tsch. würgene, wergene; Wotj. irgon; Syrj. Perm. yrgön, Wog. ärren, ärn.766 Jfr.
Ergene-Kun.
108. Ilmestyi, uppenbara sig, bl[ifva] uppenbar jfr.
änd[elserna] tan, (tän), tun, tyn med stan, (stän),
stun (styn). V[er]ba på tan, tun hafva en vanl[igen] trans. eller intr. bet[ydelse], t. ex. pelotan,
jag skrämmer, ripitän jag skriftar, kuritan jag
agar, rauhoitun, lugnar; deremot de på stan, stun
etc. en faktiv, t. ex. wahvistan, stärka, wahvistun
bl[ifver] stark. Obs. s = ks är fakt[iv]767 ändelse.
Äfwen i Samoj. tillägges denna änd. verba.
Obs.768
1. a) Uppmaning / b) Allit[eration] och parall[elism].
2.
a) Wäin[ämöinen]s, Ilm[arinen]s etc. egenskaper.
b) Sången säges röra sig kring skilda ämnen.
3.
Episka och lyriska sånger.
4.
Plur. lot, lót.
5.
Sång[erna] förliknas wid ett nystan.
6.
Koti och kota jfr. Syrj. gort gorp, hem.
7.
Allt är af guld och silfver i Kalew[ala]
Obs.
1. Kulta jfr. altun, altan, etc.769
jfr. sörteny, sùrne, serne, sirne, sårne
skr. harana Zend. zaranya. Afg. sar, ser770
2. Hopia.
3. waski
4. rauta Isl[ändska] raudi, russ. руда.771
462
Fennica.indd 462
17.1.2019 14:55:11
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
8)
9)
10)
11)
12)
Koppar och andra metaller.
Änd[elser] tan, telen
Sädarter.
Konj[unktioner] äro enkl[itiska] part[ikel].
stan, stun Obs. s, jfr. <>us, astuiksen.
Kalew[ala] börjas med mythen om werldens och Wäinämöinens skapelse. Denna myth är i 1. och 2 uppl[agan] framställd
på n[å]g[o]t afvikande sätt. Begge edit[ioner] öfverenst[ämmer] deri, att det ursprung[ligen] fanns endast luft och vatten, samt Wäinämöinens moder, som i den nya ed[itionen]
k[al]l[a]s Ilmatar. Hon k[al]l[a]r sig äldst bland qvinnor, och
i r[unan] 9 v[ers] 29 ff. heter det, att hon äfven är vattnets
moder. (Wi syssels[atte] oss sednast med hennes öden – –)
1) Kalewala bör
1) Verldens skap[else]772
2) Ilmatar lider
3) Ukko
4) Schippevaj773
5) Werldens sk[apelse] en bisak
143.
152.
v[ers] 161.
166
Wesi (weti, wete) hör till de ord, h[vil]ka äro
g[emen]samma för både Ind[o]g[ermanska] och
Alt[aiska]774 språken. wåt, Ags. wæt (= wät),
Ags. wäs (wätska) Isl. wâh, wessi (humor, wapor).
Jfr. Finn. wesi, vete. Estn. wessi Lapp. čačči775,
Syrj. wa (egl. wat), Tschr. wit, Mordw. wetj, Sam.
ji’ (jit), wit, Ostj. jink o. s. v. Watten, Wasser, R.
вода Dan. wand, Lat. unda.776
Twertemot wanl[igen] sänder Ilmatar, som sjelf är
en gudoml[ighet], en bön till Ukko. Obs. Ilmatar
känner och lider såsom de öfriga gud m[änni]skor
Parempi a) irreg[ular] af hywä, har urspr[unglig]en pi. Stam L[appskans] puorre <> b) Kompar[ativ] saknas urspr[ungligen] bildad af pa
(pä), obs. genit man.
Wärjätelläkseni = liikahdellakseni, röra sig?
St[ammen] wärret, darrning af köld, wärisen,
darra af köld. Jfr. i föreg[ående] v[ers] vilu.
Castrén’s notes in the
margin.
Castrén refers to the
Chippeway Indians who
are mentioned later in his
commentary. There were
several articles about
North American Indians and their religious
traditions in the Finnish
Swedish-language newspapers in the first half of
the 19th century. “Tschippewähs” were mentioned
e.g. in Helsingfors’ Morgonblad 10/1832. For the
contents, see Lönnrot
[1839] 1990: 558.
Castrén gives examples
only of some Indo-European and Uralic languages.
Castrén marks č as cͨ.
For the etymology, see
e.g. UEW 1988: 570.
463
Fennica.indd 463
17.1.2019 14:55:11
�Fennica: Kalevala
For the problematic etymology, see Joki 1973:
252−253, UEW 1988:
18−19, SSA s. v. asea.
Actually, the form with
the suffix -nne is a kind
of lative case, see e.g.
Hakulinen 1979: 229−230.
Castrén’s etymological
comparisons are not accepted by other researchers. For the etymology of
vaimo, see e.g. SSA s. v.
vaimo.
For the Indo-European
and Uralic comparisons
and sources, see e.g. Joki
1973: 327; UEW 1988: 519;
SSA s. v. tehdä.
For the German loan etymology, see LÄGLOS s. v.
armas.
167.
169.
171.
v[ers] 174.
175.
Asun,777 S[ans]kr[it]. Alts. was, bo wistas jfr.
[Saami] viesot vistas, wiessu bo.
Twertemot wanl[igheten] uppsänder Ilmatar,
som sjelf är en gudoml[ighet], en bön till
— Ukko, luftens gud, Ylijumala, eg[entligen] den
högsta guden utan den i höjden vistande guden
— Ilman kaiken kannattaja, som uppbär hela luften. Obs. Luften tänkte man sig såsom ett lock.
Tänne, eg[entligen] tänle, nom[inativ] tän, g[enom] elisionen af n bl[ifver] täällä.778
Waimo. G[otiskans] weib Sv[enskans] wif. S[ans]kr[its] wama, fem (i femina) [et cete]ra St[ammen] wap (wip) feminare.779
Wälehen af wäliä (wälee) 1) vid, vidsträckt 2)
snabb.
179.
Obs.
191.
200.
229.
Sotka and, i st[ället] för kokko
Chippewai-Indianerna i Amerika äga en saga
enl[igt] h[vil]ken jorden urspr[ungligen] var en
stor sjö, der ej fanns n[å]g[o]n lefvande varelse
utom en stor fogel, hvars ögon voro eld, blickarna blixtar och vingslagen åska. När d[en]na fågel
dök i sjön, uppstod det jorden, f hvarur hon sedan uppst alla frambragte alla djur, utom m[enni]skan, som skaptes af en hund.
[Teenkö; tehdä] [Sanskrit] Dha, sätta, göra, gifva
[Tyska] Thun, gethan Fin[ska] teen, Sam[ojediskans] tāu. jfr. sta780
Armas, Goth[iska]. arms781
1) eländig, arm 2) medlidsam
jfr. armahairts, barmhertig
Såsom werldens skapelse är framstäld i g[am]la
ed[itionen], är den hufvudsak, och Wäin[ämöinen]s födelse af underordnad vigt. Här förhåller
det sig tvertom. Varianten i g[am]la ed[itionen]
är äfven d[eri]g[enom] bättre, att Wäin[ämöinen]
464
Fennica.indd 464
17.1.2019 14:55:11
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
―
299
321.
327.
329.
335.
här för tillfälle att redan i födelse ådagalägga sin
utomordentl[iga] wishet. Med ett ord mera effekt i den g[am]la editionen.782
Aina jfr. goth. ains, en, aina, n[å]g[o]n, ainaha,
unicus.783
koskan konsa, s[amman]dr[aget] af koskana
(koskna, kosna, konsa). Koska af когда, kokta,
h[är]af borde bl[ifva] kohta men emedan kohta
finnas i språket, har af kokta bildat sig g[enom]
omkastning kotka = koska.784 Obs. I norska folk
språket bet[räd]s huru g[enom] hoss l koss.
Lukko (u) lås af stammen: F[orn]n[ordiskans]
louka, (liuka) loka tillsluta. Obs. G[otisk] Loh,
lock Fn. lok, lock, A[n]g[lo]s[axiskans]. los lås.785
Wara äfven i goth. A[lt]h[och]d[eutsch]. (värjo).786
Wirun // sköljas, jfr. wirta ström. Obs. Det som
sköljes, blir utsträckt, d[er]af 2) sträcka sig 3) ligga,787
Ponnistan, sträcka, spänna sig, utm[ärker] en
såd[an]. hand[ling] h[vari]g[enom] man förlorar sig raka och ant[ager] en båglik, klotformig
st[ällnin]g.
Obs.
Främmande ord[ens] härkomst är vigtig att känna:
1) för utredande af folkets äldre kultur.
2) för språkjemförelsens skull.
3) för sjelfva språkutwecklingens skull.788
Tupa, stuga Goth. stupa789
Wara, förråd, Goth. wara.
Castrén has given more
reasons for his argument in the review article of the New Kalevala
in Litteraturblad (Castrén
1850).
For the German loan etymologies, see LÄGLOS I
s. v. aina 1 and ainoa.
Castrén’s explanations
are incorrect. Fi. konsa is
a derivative of the pronomine stem ko-. See e.g.
SSA 1 s. v. ko-, konsa.
For the German etymology, see e.g. LÄGLOS II s.
v. lukko.
For the German etymology, see e.g. LÄGLOS III
s. v. vara.
In modern etymological
sources, virta and virua
are usually not connected.
In Finland, the interest in
etymological studies was
increasing rapidly in the
middle of the 19th century. J.A. Lindström published an extensive collection of word comparisons in Suomi 1852. The
article includes a core
bibliography and an informative list of abbreviations of the languages
used for comparisons.
For the German loan etymology, see e.g. LÄGLOS
III s. v. tupa.
465
Fennica.indd 465
17.1.2019 14:55:11
�Fennica: Kalevala
Castrén’s notes in the
margin.
Castrén refers to Estonian folklore which he discussed in his lectures on
mythology. He compares
Est. vanna issa with Finn.
ukko (see e.g. Castrén
1853: 47 ff.).
For the German etymology, see e.g. LÄGLOS II
s. v. pelto.
Actually, there is no etymological connection.
For the German loan etymology, see e.g. LÄGLOS
III s. v. valta.
For the German loan etymology, see e.g. LÄGLOS
III s. v. viikko.
In this connection, Castrén means semantic correspondence.
II Runan.
Obs.790
1.
2.
3.
4.
Skapelsen hos besl[ägtade] folken
Ester – Wanna issa och hjeltarna791
S[amman]hanget em[ellan]. 1 och 2 v[ers]
Wain[ämöinen] – jordens befrödare och msklighetens wälgörare
5. Pellervoinen
v[ers] 3
Selällinen, upphöjd, årförsedd.
1–3 pelto Sv[enskans] fält.792 Häraf Pellerwo och Pellerwoinen.
Trilogi af gudar:
Lat[in]
Mars
Mercurius Jupiter
Gr[ekiska]
Ares
Hermes
Zeus
F[o]rnn[ordiska]
Tyr
Odin
Thörr
A[lt]h[och]d[eutsch] Zio
Wuotan
Donar
Ind[iska]
Siva
Brahma
Wisnus
Krigisk Skapande Dundrande
jordbef[ninga]r
v[ers] 41. marja Goth beri.793
walta Goth. walta l. walto, Isl[ändskans] wald.794
52 Olevitten onnillensa, åt sin egande lycka, åt den
lycka, det egde. Jfr lat. est mihi
v[ers] 53 Wuotti för odotti; u = aspiration.
56. Wiikko, Goth. wiko.795
85. Piätän afhålla hindra. tan (tán) motsv[arar]796
præpos[itionen] af, upp t. ex. keritän, upplösa.
91. Obs. l eluderas, oisko fr[ån] olisko jfr. weikko för
welikko.
Obs. Onomat[opoetica] genera: pirisē, sirisē, lirisē, nirisee
spec[ifica] karisee, kirisee, korisee, kurisee, kärisee
466
Fennica.indd 466
17.1.2019 14:55:11
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Urförwandta797 ord:
Äiti Goth. aiþei. ?
Neito G[oth]. niþjo.
Isä, L[apskans]. ottje Goth. atta ?
Tytär S[venskans] dotter
Sisar S. syster.
Yksi Skr. eka
Uros Goth. Ver.
155. Parta, T[yska] Bart, Fornn. bard R[yska] борода.798
160. kaatio höftben.
222. Nenä Sv. nesa, Syrj. nyr jfr. nares.799
229. Rastas Sv. trast.800
241. Jywä Skr. jawa (frumentum, hordeum), Pers[iska] jeu, Lith[auiska] jawai.801
260. Goth. mahta förmå Finn. mahtaa Finn mahti
Goth mahts Alts maht.802
310. Nurmi, linda, upphöjdt torrt fält, keto, linda,
gräsbewuxet fält.
311. Korsi, strå, halm.
The genetic relation of
the language families is
still under discussion.
For the German loan etymology, see e.g. LÄGLOS
III s. v. parta.
Castrén’s
comparison
is not accepted, see e.g.
SSA 2 s. v. nenä.
For the Baltic loan etymology of rastas, see e.g.
Junttila 2015: 95, 144.
For the Indo-European
loan etymology, see e.g.
Koivulehto 2016, esp.
363.
For the German loan etymology, see LÄGLOS II
s. v. mahtaa, mahti.
“kan ej vara” has been
added above. According
to Ganander’s Mythologia Fennica (s. v. akka),
akka is Ukko’s wife.
The edge of the page is
stained and obscure.
Sädesmannens ord (Kylwäjän sanat)
Dessa sanat bestå egentligen i böner till skilda gudamakter
om hjelp och bistånd. Så beskaffade böner eller sanat ingå
wir i de flesta religiös magiska ceremonier sånger, men blott
såsom ett moment. I andra trollsånger har man att skilja
emellan synty och sanat.
Akka 1) Jorden har ej n[å]g[o]n allm[än] gudoml[ighet]. 2)
Akka, peräisäntä, pellervoinen o. s. v. 3) akka kan ej vara803
Ukkos gemål, sås[om] Ganander anför, hör dessutom till
antalet af luonnottaret, akka804 frams[tälls] såsom andra
gud[omligheter] underordnade wäsen.
467
Fennica.indd 467
17.1.2019 14:55:11
�Fennica: Kalevala
For the Indo-European
etymology, see e.g. Joki
1973: 332−333.
The Old Kalevala (1835)
and the New Kalevala
(1849).
Castrén’s etymological
comparisons are not generally accepted. For the
etymology, see e.g. SSA 3
s. v. uros.
Lorenz Diefenbach: Vergleichendes Wörterbuch
der Gotischen Sprache
1−2. Frankfurt am Main
1846−1851.
307.
308.
309.
321.
322.
323
324.
Kun (hwarmed), emedan när, emedan, om.
Antajista, af gifvarinnor
Luonnon tyttäret, naturens döttrar, naturens
skyddsgudinnor. Tyttäret får här ej tagas efter
bokst[afven], utan utm[ärker] qvinl[iga] väsen i
allm[änhet], jfr. poika, pohjolan poika = poh[ja]s
värd.
Maa och nurmi personif[ierade].
”Håll ting”, håll en öfverläggning.
”Ett klart, öppet rådslag”, som ej behöfwer döljas, som är så godt att det kan komma i dagen.
Jätä läs: iätä.
Lonka l. Lonkka, höftben, en utstående kant.
Med andra runan slutas kosmogonin, som egentl[igen] är
ett fragment. Kosmogoniska föreställningar i trollrunorna.
Obs.
Utar Gr. ουϑαϱ, Ahd. uthar Lat. uber o. s. v.805
3 Runan.
— Joukahaine[n]s olika karaktär i 1 och 2 uppl[agan]806.
— Kombinationen bättre i denna uppl[aga]. Framter dock
sina svårigheter, t. ex. 1) muinaisia muisteloita 2) katovalla
kannikalla.
Laulelewi, af laulan. ”Schwächung” af a till e vanl[ig] i
Tyskan. Uppk[ommer] der i XII årh[undrade]. ex. hleipa
bröd leibe, haso till hase o. s. v.
12
16.
23.
Uros, uro Ung. ur herre, Syrj. verös, man, Lapp.
wårald Lat. wir Goth. wair. Lat. vir Skr. wira. Jfr.
heros, ηʾϱως.807
Wierin, rulla. Dieffenb[ach]808 [I:195], jfr vierin
och vierrän med verto i Lat[in] вертѣть i Ryskan.
Käyn gå. Skr. khai, Gr[ekiskans]. kiw, T[yskans]
gehen.
468
Fennica.indd 468
17.1.2019 14:55:11
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
25.
88
94.
―
118.
119.
123.
145.
151.
261.
Obs. 207.–210.
214 etc.
v[erser] 229–230.
Laeltawaksi, äfven laeltawan jfr. Lat. Partic.
vidi hominem venientem: ‒ ‒
Mittaan, Sv. mäta, Goth. mitan809
Rahe l. rahis sela, remmen hvarmed rankorna
fästas vid fimmelstången.
Takistun = takerrun, fastna, invecklas.
Sanonut brukas passive.
Weäite, eg[entligen] weäi Obs. te Imperat.
pers. affix.
Mies Sv. man R. мужъ, Pol[niskans] maž810
Lat. mas. Obs. wog. mun. Syrj. mort, murt jfr.
Pers. mard.
Enempi, enin Pos[itiv] saknas, i Nom[inativ],
men Inf[initiv]811 enää är brukligt. jfr. para
aikaa
Reppänä = räppänä = lakeinen.
waan jfr. af wain, Goth. wai ?812
Sivu Sv. sida L. sido, [sid]u813.814
Huone S. hus.815
Mato Goth matha Ahd. mado. Sv. mask.816
Miekka svärd Goth. meki. Fornn. mækir817
orm F. käärme; Ohr Ohr F. korwa jfr. altan
kulta
”Tufvan är älst818 ibland jordarter, widet det
första trädet, furans rot det äldsta huset, klippan den äldsta grytan.”
Denna myth om werldens skapelse står i
strid med den förra.
Himlen hvilade på bågar och poster – denna
förest[ällnin]g är tagen af ett tält.
Wuori, berg. Goth. bairgs.819
— Rikas Sv. rik, härledes lämpligare ifrån
Goth. reiks, icke så lätt ifrån Fornn. riki, jfr.
wiisas. Fornn. wiss ? weiss.820
— Rae hagel Jfr. regn. Dieff.821 II. 172.
For the German loan etymology, see e.g. LÄGLOS
II s. v. mitata.
Castrén indicates ž with
zͨ .
Castrén’s infinitive = traditional and modern partitive.
For the German loan etymology, see LÄGLOS III
s. v. vaan. Vain is of a different origin, see e.g. SSA
3 s. v. vain.
Added above.
Castrén’s etymology is
not accepted. See e.g.
SSA 3 s. v. sivu and references there.
Castrén’s etymology is
not accepted. Instead,
huone is taken as a Baltic loan (Koivulehto 1992:
167−172).
For the German loan etymology, see e.g. LÄGLOS
II s. v. mato.
For the German loan etymology, see e.g. LÄGLOS
II s. v. miekka.
Sic!
Castrén’s etymology is
not accepted. For other
explanations see e.g. SSA
3 s. v. vuori, including
references there.
For the German loan etymologies of rikas and viisas, see e.g. LÄGLOS 3.
Diefenbach 1851.
469
Fennica.indd 469
17.1.2019 14:55:11
�Fennica: Kalevala
Diefenbach 1851.
Diefenbach 1851.
Castrén’s etymology is
not accepted. For the
Finnish word, see e.g.
SSA 2 s. v. laulaa.
Castrén’s etymology is
not accepted. Sanoa is a
derivative of sana “word.”
Refers to the hypothetical Uralic homeland in
Asia. See further e.g.
Aspelin 1875; Salminen
2003 with references;
Salminen 2007.
There is no etymological
relation between vapa
and vapista.
Actually, letku is a separate loan from Russian.
See SSA 2 s. v. letku and
letti 1.
Renvall 1826.
For the German loan etymology, see LÄGLOS I
s. v. haukka 1.
Obs.
285.
286.
291–2.
297.
303.
307.
309.
312.
316.
326.
Syrj. Ram jfr. lugn, Lett[iskans] rams ruhig Sskr.
ram gaudere. Jfr. riemu Dieff.822 II. 174.
— Riennän Goth. rinnan st[ammen] rann Sv. ränna Dieff.823 II. 174–5.
Loihe, redde, företog, anordnade sig af luon.
— Laulan, Goth. liuthon, Sv. ljuda, ljud, T. Laut,
gdh. laoidh, laoi, carmen. Dieff. II: 148.
jfr. Laut, laoidh med laul.824
Sanon, Sv. säga Goth. saio, sajo nuntius. Sskr. sl.
ças, regere, docere.825
Puolet poiat, hälften ibland svenner, halfva svenner; kolmannet kosiat, en tredjedel bland friare.
Bråk uttr[yck]s. på detta sätt.
— Pojka, son & gosse, jfr. Samoj. [et cete]ra.
Kopparen omtalas ofta i run[orna]. – ett minne
från Asien.826
Wapa, långt spö, d[er]af vapisen darra.827
Paju-pehko, widebuskar, pehu, pehko wissnadt
gräs, halm, blad, rosk.
Helmiletku, perlflätade. Letku Af letti l. lätti, lånord ifr[ån] Sv. fläta.828 Pos[itionen?] åstadk[ommer] stafvelsens förkortning.
Laukkipää bläshöfvad.
”Wäin[ämöinen] qvad Joukah[ainen]s häst och
öfriga tilhörigheter till andra likartade föremål
i naturen hästen till stenar wid forssens strand,
emedan der vanl[igen] finnas sällsamma klippor,
som n[å]g[o]n g[ån]g likna m[enni]skor och djur.
Salama, blixt, (Renv[all]829 fulgus fractum)
Havukka Isl. haukr.830 Finn[arna] synes hafva
saknat det gener[ella] namnet på hök, men m[ån]ga speciella namn på d[en]na fågel förek[ommer].
”Till molnets upprätt stående kant”, ”till molnets
framstam med upprättst. hufvud”.
470
Fennica.indd 470
17.1.2019 14:55:11
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
322.
323.
328.
Obs.
329.
337.
352.
362.
364.
368[−]70.
369.
378.
387.
Obs.
Obs.
Obs.
Umpi, Goth. Ahd. umbi, Gr. αμφι, Lat. ambi heter
äfven: umpi, umpe, umpa, omkring. S[amman]satt af um och bei (bi)831: Jfr. ympäri. Ordet ljuder i
Fornn[ordiskan] um och måste sål[edes] hafva bl[ifvit] lånadt till finskan ifrån A[lt]h[och]d[eutsch].
Haljakka af halja, tenuis & oblongus, sim[ul]832
que lentus l. flexibilis.
Suonivyöt, midja, veka lifvet, eg[ent]l[igen] gördelns senor. Obs. Suoni, Sv. sena Syrj. sön, ostj.
ton.833
Kaunis emedan två kons[onanter] ej kunna
s[amman]stöta, Goth. skauns,834 Obs. Syrj. šanj,
Obs. Fornn. skyn, 1) förnuft 2) skön.
Nivus, länd med veka lifvet Renw[all]835
jaksottelen, bemöda
Lunnas l. lunas = T[yska] loss Sv. lossa, loss.
Riveä = ripsa, ripsas, snabb.
Jompi kumpi comparat. af joku.
”Äfven hos mig sjelf finnes af dem hvarje wägg
uppstapplad, hvarje spik (eg[entligen] trädspik)
försedd”.
Seinä Russ. стѣна.
”Lätt i täfling” – kiista, täfling = kilpa.
Tukewa stark, af tuki stöd, tuin, stöda (jfr Sv. stock?)
Kiusaan Goth. Kiusan st[ammen] kaus, Dieff.836
II: 455.
Plur. i Finskan t öfverensst[ämmer] med det
goth[iska] s (fornnord. r)837 Obs.
Wiisas, rikas, kaunis etc. hafva alla upptagit den
goth. ändelsen s. De äro ej lånade ifrån Fornnord[iskan], ty då skulle de ej ant[aga] s, utan r. Obs.
— Monne ändelsen as, äs, is etc. i Finskan är genuin. Karwas, vieras, taiwas, sairas, kaunis o. s. v.
Tauti. Fornn. daudhi, död – Goth. dauthj död.838
This part of Castrén’s explanation is not accepted. For the German etymology, see LÄGLOS III
s. v. umpi.
The end of the word falls
into the binding.
For the Indo-European
loan etymology, see e.g.
Koivulehto 2016: 212.
For the German loan etymology, see LÄGLOS I
s. v. kaunis.
Renvall 1826.
Diefenbach 1851. For the
German loan etymology,
see LÄGLOS II s. v. kiusata.
Actually, there is no historical connection between the suffixes mentioned by Castrén.
For the German loan etymology, see e.g. LÄGLOS
III s. v. tauti.
471
Fennica.indd 471
17.1.2019 14:55:11
�Fennica: Kalevala
The etymological connection is in dispute. See
further LÄGLOS III s. v.
pyhä.
Castrén’s etymology is
not accepted. See LÄGLOS III s. v. vanha.
For the German loan etymology, see LÄGLOS III
s. v. varoa.
For the German loan etymology, see LÄGLOS III
s. v. valita.
The etymological relations are in dispute. See
e.g. SSA 2 s. v. paljo(n)
and LÄGLOS III s. v. paljo(n).
Actually, ahdas is a Baltic
loan. See e.g. SSA 1 s. v.
ahdas.
Castrén’s etymology is
not accepted.
For the Indo-European
loan etymology, see e.g.
Joki 1973: 344−345.
Actually, lainata is a derivative of laina which is
a German loanword. See
LÄGLOS II s. v. laina.
Castrén’s notes in the
margin.
Actually, kä(ä)rme is a
Baltic loanword. See e.g.
SSA 1 s. v. käärme.
Actually, tietää is explained to be a derivative of tie “road.” See e.g.
LÄGLOS III s. v. tietää.
Castrén’s etymology is
not accepted.
Actually, there are layers
of Aryan (Indo-Iranian)
loanwords in the Volgaic
and Permic languages. For
the words mentioned here,
see e.g. Joki 1973: 280.
355.
370.
452.
454.
455.
460.
Obs848
461.
Obs.
pyhä Goth. weihs, Ahd. wih.839
Wanha Goth. wans deficiens.840
Waron, förse, G. wars, varjan, wehren, varja841
Djup, F. sywä ?
Walita G. waljan Sskr wal, eligere.842
Paljo, Sskr. pull, pall, fylla, hopa, Goth wulan, Ahd.
walan, scatere, Lat. pleo, plenus S. full T. voll843
Ahdas Goth. aggwus.844 jfr. rikas (riks), kaunis
(skauns), armas (arms).
Henki Skr. an, spirare, ανeμοs, anima, ande,
ånga.845
Pois bort af poikki, 1) brutet, sönder, 2) öfver 3) af,
ifrån 4) bort.
Wedän Skr. wah Lat. veho, R. веду.846
̂
Lainaan Goth. Radix laihw, Forn. lia etc.847
Käärme, orm, wurm sskr kṛmi, kirima. Zig[enarspråkets] kṛmo, germo, Pers. kirm, Buch[ariskans] girm, Kurd[iskans] Kermi.849
Tiedän, veta, Skr. wid, Pers. diden, Kurd. dit ærm.
ditet.850
Tunnen, känne Pers. danen (Rad[ix]. dan)851
— I Syrj[enskan] förek[ommer] m[ån]ga Pers[iska] ord.
— likaså i Wolga språken, ex. Mari, Mort, murt
eg[entligen] af Pers. märd, marets.852
Obs. Lat. mas. F. mies Sv. man
pyhin Goth baugjan.853
Wain. talar om gyllne
Mesi, G. milith, L. mel Gr. μeλιτ (μeλι), Sskr. madhu
R. мёдь. T. meth, mete.854
Waippa, Sv. wepa, amiculum, öfverrock, weipa,
groft, väfvet tyg.855
472
Fennica.indd 472
17.1.2019 14:55:11
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
468.
502.
Obs.
Iki, oförgänglig(t), ewärdelig(t), deraf öfwermåttan, ex. iki-vanha, öfvermåttan gammal, iki-hywä
o. s. v.
Kalta, hvad som är snedt. Loc[ativus] kallalla l.
kallella.
Porras, port856; стѣна seinä857; ūni ugn; porstua
förstuga.
Slägtnamn. 858
Finn. isä Lapp. attje, Ung. attya Ostj. atja, Tscher. ätjä, Turk.
ata, Samoj. njioe. Jfr. Goth. atta, Gr. atta Lat. atta, jfr. atavus
ryska dial atto, etti, ät o. s. v. Sskr. atta, R. отецъ.
Taatto, fader. Lapp. tattje Sskr. tâta, Gr. τιταs, τeττα, Lat.
tata, Tyska d[ialekter]. tota, toto totte, ote, tatta, tat o. s. v.
Finn. emä, Ostj. ima Ung. eme, Sam. njime (le859), mong. em?
jfr. Sskr. ma, Lat. mater Gr. μητηϱ
F. äiti Goth. aiþei.
Obs.
Poika Syrj. pi kan j[em]f[ö]r[a]s med πais, L. puer, putus,
tysk. buhs, bohs (bursch), pautas, putras o. s. v.
— Neiti, Samoj, ne o. s. v. Goth. niþjo, Böh[miskans] neti
— Tytär Sskr. duhitar, Gr. ϑυγατηϱ, Goth. dauhtar, Tyska
tochter S. dotter.
— Sisar Sskr. suasar, L. soror. G. swistar T. schwester, syster
o. s. v.
Lånade ord: äiti, tytär, sisar.
Castrén’s etymology is
not accepted, nor some
other German loan explanations. See LÄGLOS
III s. v. pyyhkiä.
For the Indo-European
loan etymology, see e.g.
Joki 1973: 283−284.
For the German loan etymology, see e.g. LÄGLOS
III s. v. vaippa.
Actually, porras is a German loanword. See LÄGLOS III s. v. porras.
Actually, seinä is a Baltic
loanword. See e.g. SSA
s. v. seinä.
Castrén’s lists are not to
be understood as etymological standpoints.
Added above.
473
Fennica.indd 473
17.1.2019 14:55:11
�Fennica: Kalevala
Actually, heinä is a Baltic
loanword. See e.g. SSA 1
s. v. heinä.
Actually, kaula is a Baltic
loanword. See e.g. SSA 1
s. v. kaula.
For the German as well
as the other loan etymologies, see LÄGLOS III
s. v. rakentaa.
4 Runan.
1.
Obs. 1
2
3.
4.
8.
9.
10.
13.
Obs.
17.
18.
Lähti är en urspr[ungligare] form, än läksi. Förkärleken för skilda dialekter. Lönnrots mening
war att bilda en prosa, fo g[emen]sam för alla dial[lekter]. – Den förstods ej rätt af n[å]g[o]n och
wäckte mötte derf[ör] ett allm[ännt] motstånd.
— Egentl[igen] bestod enl[igt] min tanke Lönnrots misstag deri, att han alltför m[yc]k[e]t wille
återföra språket till sitt ursprungliga.
Syntetiska konstruktioner. Härwid följde L[önnrot] grekiska språkets föredöme
äfven den finska versifikationen grundade han
på den grek[iska].
Wastas, qvastris. arwikko, småskog, risskog,
qvistskog af varpu, qvist
Wasta Sv. qvast. Det finska ordet är wihta.
Werewä, partic[ip] änd[elsen] wa, wä tillägs nomina.
Weijo, förmildrad form af weikko för velikko.
Postpositioner brukas sås[om] præpos[itioner].
Derföre är det ej så språkvidrigt, som det menas,
att begagna prepositionella s[amman]sättningen
Leuhautti, ilade g[enom]. genomilade, tillryggalade ilande.
Hienohelmen, den fina perlan, den med fina perlor besmyckade. Wanl[igen] hienohelman.
— Heinikkö = niitty.
Heinä, Sv. hö, Fornn. hey. Närmare kommer det
ryska сѣно, dets[amma]. lat. foenum.860
Kaula Sv. hals Goth. hals, den inre halsen.861 Kaula bet[yder] den yttre och står både i afs[eende] å
ljud och begr[epp] närmare till Sskr. gala nacke,
Lat. collum. Egentl[igen] torde dock hals vara af
s[am]ma stam. Kanske är s en masculin-änd.
Risti russ кресть.
— Rakennan jfr. Lat. rego Goth. ragan ?862
474
Fennica.indd 474
17.1.2019 14:55:12
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
25–26.
27.
Obs.865
30.
38.
39.
43.
44.
122.
124.
128.
165.
”Icke bryr jag mig om att välja bland skeppets
klädesmantlar, bland hvetebrödets skifvor.”
— Wehnä, Sv. hvete, Goth. Hvaiti Fornn. hweiti
jfr. Celt[iska]863
Ohra jfr. Ahd. ahir, ehir ax. Ähre.864
”Jag vistas i nätta trånga kläder.” Kaita, vanl[igen] kaitanen smal, nätt, sop I Kaioissa intr[äder]
sås[om] vanl[igt] framför ai, ei, oi etc. vokal-förmildring eller elision, ex. jaloin för jalkoin, lapoin
för lappoin.
— Sopa rustning, klädedrägt. Sota-sopa krigsrustning. Besl[ägtad] med sovin passa.
Kansa förek[ommer] blott i Goth. och Ahd. under formen hansa, mängd, skara, har försv[unnit], men förek[ommer] i uttr[ycken] hanse-stad,
hanseförbund.
Kartano jfr. Sv. gård R. городъ.
Ikkuna, akkuna = окно.
Karistan, borttaga med gny af Karisen bullra.
Obs. änd -tan ger äfven här bet[ydelsen] af ifrån.
(Jfr. Infinit. Kasus866).
”Plågor (sorger) att beklaga mig öfver”.
— Walitan jfr. qwal, qwälja
Wuolas, glatt, fet (emedan alla gropar forsvinner), skinande.
Sirkeä, nätt, prydig.
Auki, öppen, häraf aukaisen = awaisen (förmildr[at]). Hit hör äfven: awain nyckel, hvarmed man
öppnar.
— Arkku goth. arka.867
Asti Gerund. eg[entligen] aseti, börja, eg[entligen] ställa i ordning, göra förberedelser.868
Hame, kjortel. Tyska hemd. Rad[ix] ham, circumd[are]869 tegere, Ags. hama, tegmen, (Engl. hame
tegmen[<>]870)871
There is not yet any generally accepted loan etymology for the FinnoUgric vehnä. See e.g. SSA
3 s. v. vehnä.
Ohra is usually explained
as a Baltic loanword, but
the etymology is in dispute. See Junttila 2015:
103, 108, 194.
Castrén’s note in the
margin.
= Partitive.
For the German loan etymology, see LÄGLOS I
s. v. arkku.
The origin and morphological structure is still
obscure. See e.g. SSA 1
s. v. asti.
The end of the word falls
into the binding.
The end of the word falls
into the binding.
For the German loan etymology, see LÄGLOS I
s. v. hame.
475
Fennica.indd 475
17.1.2019 14:55:12
�Fennica: Kalevala
The correct number is
184.
Castrén’s note is in the
margin.
Castrén’s note is in the
margin.
Diefenbach 1851.
Huivi G[ammal]s[venskans] Huifw, jfr. hufva.
Housu G[ammal]s[venskans] hoosa.
Sukka − sokka.
Waippa
167. Livon[ers] Sskr. si Lett[iskans] seet
183. Sukukunta, slägt, kunta omfattning, maakunta,
kansa-kunta, kyläkunta (byalag).
Obs. kihlakunta gisslalag, jfr. kyläkunta.
183.872 Koko heimon. Obs. Koko, kaikki, joka böjas ej alltid framför efterfölj[ande] subst[antiv] ex. joka
haaralla
— hempeä wek, wekhet = sällhet Adj. s[amman]faller ofta med subst.
191. Ei totellut etc. I negat. form begagnas aldrig imperf. Indicat.
873 Miekkoinen, svärdsförsedd = lycklig. Deras lott är
197.
bättre än andras.
198. Ajatus tanke, af ajatan, ej ajattelen.
201. etc.874 ”Den sqvalpande wägen” är en skön bild af vekhet, ömhet, uts[er] skaran af hårdhet. Dessutom
är brunnens djup ett lämpl[igt] uttr[yck] för dysterhet.
— Wellon, sakta röra.
202. allas tråg.
207 harja = harju.
216. Terwa, tjära Lith. derwa, darwa, Sv. tjära T. teer
Jfr. trä, дерево. Dieff.875 [II:]681–2.
220. Sukeun fostras, refl. af suin fostra.
223. Oisin etc. Conj. jos, sås[om] vanl[igen] eluderade
saknas.
— Obs. l blir i finskan ofta eluderad, oisin (olisin)
oon (olen), veikko (welikko).
230. ”Brodren hade bortlofvat henne. Derföre behöfde hon ej hans gråt – brydde sig ej derom. Måhända blott ett vanl[igt] uttr[yck].
476
Fennica.indd 476
17.1.2019 14:55:12
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
240.
243.
264.
269.
280.
283.
295.
297.
299.
300
303.
311–12
314.
317.
318.
322.
323.
Ikäpuoli, eg[entligen] halfåldrig, men s[amman]hanget ger tillk[änna], att han var m[yc]k[e]t
gammal.
Ennen, förr, här: hellre.
”Bereder, fin ordnar utsmyckar sin gestalt”
”Ilade öfver876 kärr, – – öfver877 fält”
— Postpositioner ant[ager] personal-affix, emedan de urspr[ungligen] äro nomina, ex. päällensä.
Mielala, sorg = det som bringar (böjer sinnet) under, ned = nedtrycker sinnet.
Manalle af Mana dödens gud, här = dödens boning.
”Hafvet hann framför henne”. Obs. Stillast[ående] föremålen anser röra sig.
”Yllätän”, upphinna, öfverraska enl[igt] s[samman]hanget, eg[entligen] af yli, det öfre, h[var]af bl[ifver] öfwermäktig, få makten öfver n[å]g[o]t.
Illan aftonen igenom.
”Klagade hela natten”. Yötä Inf[initiv]878 efter
kaikki, som konstr[uera]s = numeralia.
Warahin af waras tidig(t), waras on wielä noita. Jfr. Lapp. warras, Estn. warra Tat[ariska] ire,
Mannh.879 Mong[oliska] erde. Jfr. Goth. air, tidigt, Isl. ar, Sv. arla.
Sukkansa och kenkänsä äro plur. num.
Somero, -ri, småsten, klappersten, ändelsen kko
(kkö) utm[ärker] ett st[ycke] men derjemte äfven
en samling, en m[yc]k[en]het.
Kista, täfling, kiistuan, täfla, bemöda sig.
Tahdon, vilja. jfr. Ahd. dacht Daht, meditatio, devotio, intentio.880
Paaer, häll, jfr. af paasi, jfr manner, penger
Kilahti slant, eg[entligen] klingade = föll med
klang, jfr. kilisen.
öfver ǁ g[enom].
öfver ǁ g[enom].
= Partitive.
Sic! Recte Mandsch. =
Mandschuriska (e.g. Lindström 1852: 8).
The origin of the Finnic
tahtoa “to want” is obscure. See e.g. SSA 3 s. v.
tahtoa.
477
Fennica.indd 477
17.1.2019 14:55:12
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
For the German loan etymology, see LÄGLOS II
s. v. kana.
For the German loan etymology, see LÄGLOS III
s. v. taikina.
= Kalevala 1835.
Castrén’s note is in the
margin.
Sic!
Added in the margin.
Added in the margin.
Pallio, pallia, pallea, enl[igt] Renvall881: ljumske,
d[er]af sida. Kanske tvertom. jfr. Pallet, fåll,
kant = sida.
327. Kana, höna (dufva). Goth. hana Fornn. hæna,
hæns.882
329. Kerran, en gång, af kerta, hvarf, lag, ex hirsi-kerta, ett stockhvarf.
334. ”En onaturlig död”. Liika eg[ent]l[igen] en utväxt i träd, n[å]g[o]t som ej hör till dess natur, är
öfverlopps.
345. Taikina Fornn. deig. Ahd. teig l. teiginna goth, daig.883
Obs. I nominat. plur. af den suffix[ala] formen försv[inner] t, ex. sukkani, mina skor (äfven min
sko) – D[e]tta är en urspr[unglig] form, ty t kan
eg[ent]l[igen] icke sluta ett ord – Jfr. Samoj.
374. Kieli-kerta, rykte. Kerta berättelse? jfr. kerron, af
s[am]ma stam.
377 etc. Obs. Wisa djur. M[enni]skornas tjenare, jfr i
Lappska mythologien Saiwo-djuren = fågeln, ormen el[er] fisken, renen.
Detta ställe saknas i g[am]la editionen884, men
är af stort intresse.
Det vill synas, såsom skulle djuren hålla en rådplägning sig emellan, hvem af dem skall bära budet om Ainos död.885
415–16. Keitin, paistin, eg[ent]l[igen] aktive verktyget,
h[var]med man kokar steger886, ex. paistin-pannu, stekgryta. Här i bet. passive: hvaraf n[å]g[o]t
kokas, stekes.
421.887 Kehräsilmä den ”hvirfvelögda”, rundögd, af
kehrä, hvirfvel på en spinnrock.
888 Kattila, Goth. katils.
424.
442. Liekutan af liekun = liehun, röras, fladdra, kasta,
och liehutan, bringa i rörelse, gunga.
432. Lietol, ostadig, sank, blöt.
326.
478
Fennica.indd 478
17.1.2019 14:55:12
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
436.
Kyynelvierus, den som låter tårar rulla (gråterskan) (Eg[ent]l[igen] inneh[åller] dock wierus ett
intrans. begrepp, liksom stammen vierin och andra liknande ord: suurus o. s. v. ?)
Sic!
Markings a) and b) indicate the change of order
(lines 454 and 447).
Obs
Obs.
Obs.
b)890 454.
a)
447.
462.
Af ilta, qväll, iltainen qvällsward, och puolipäiwä,
middag, puolipäiwänen, middagsmåltid.
Af isa fader, isantä889 husbonde, liksom af emä
moder, emäntä, värdinna.
Wasta käessä med qvasten i hand, kukkaro käessä
o. s. v.
Ripeä, pryddlig, beprydd, jfr ripa små st[ycken]
klädeslappflikar o. s. v.; ripalet id[em]. ripalet-kaluja, kramwaror; ripet id[em]; all slags grannlåt.
Här följer en ganska omständig och episk beskrifning öfver de myckna tårar, som modren
utgöt öfver sin dotters förlust.
Puna-suu, rödkantad.
479
Fennica.indd 479
17.1.2019 14:55:12
�Fennica: Kalevala
KK Coll. 539:1 D5: 423−
486. According to the
collection
catalogue,
there are also notes to
the songs 1−16 [of the
New Kalevala], but actually, there are only notes
to the songs VI−XVI of
the Old Kalevala.
The comments are divided into two columns. In
the beginning, the order
of the comments is quite
unsystematic.
In the eighth song. 8: 264
[Ordförklaringar m. fl. anmärkningar till
runorna VI–XVI af G[am]la Kalevala.
Begagnade vid föreläsningar
öfwer densamma.]891
Gamla Kalevala VI–XVI
VI [Runan]. 892
Svårare Karelska former äro anmärkta
verber brukas i st[ället] för participia
adverber
lennä liuottele, flyg snabbt893
kopra, koura
mi, min
Silta, golf.
Många ord nyttjas såsom adjectiva och substantiva på en gång t. ex.
kulta, guld och gyllene, hopia silfver,
ikäwä, t. o. m. partic. t. ex. syötäwä,
juotawa, och i sammansättningar
kan här ett subst bilda kunna tvenne
subst. alltid bilda ett adj. t. ex. kuusi
kukkalatwa, soml[iga] till och med
kunna compareras, t. ex. wieri, empi
Ofullständigheten af v[er]ba reflex.
d s är uteslutet, eller brukas i dess ställe t, v, h, m. m.
mie, sie
Lakkipää
480
Fennica.indd 480
17.1.2019 14:55:12
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
VII [Runan]
Suomi. Tidskrift i fosterländska ämnen. Established in 1841.
koan, pro kodan
S[amman]sättning af adj. och subst. som bilda
adj[ektiver], t. ex. suuri-tieto, mångvis. Ikisopu,
s[amman]satt af Adv. och Subst.
(Då dessa Commentarier voro beräknade för Suomi894, kunde de ej göras
utförligare, helst Red[aktören] hade
önskat få dem inrymda i ett Häfte.
Hoppet att få ny upplaga af Kalewala.[)]
Adj. på -läs (työläs), käs (virsikäs), på sa (kuulusa), på wä, af
præs. partic., på nen
Karpalo (karvas)
Suitsilot, kahtalo Sing., helmilö, purtilo
p för w (ie), kewiä, kepiä , koura, kopra, för h brukas t och s: ohra, otra,
osra, teeri, tetri
Bruket af Infinit. Casus: tuho tulewi
Lemminkäistä, hukka on Lemminkäistä, pikkuista wajalla.
Dessutom på adj. h[vil]ka vocaler som helst kowa, suuri,
Veno punanen. När subst. ställes framf[ör] adj. blir det
ad<->. (I h[vil]ka fall?)
W för d, muovoille VIII. 247.
Påpekning af det sköna. Exempelvis enl[igt] æsth[etik] skön
natur-tafla. Kanske för få förklaringar, men hellre det, än att
Sådana subtila philolog. undersökningar, h[vari]g[enom] intet utredes,
utan Commentator endast ådagalägger sin kl och ej som icke heller äro
ämnade till annat, än att ådagalägga
Commentatorens egen skarpsinnighet, saknas här, såsom jag hoppas, till
fromma för saken. All sak är enkel
481
Fennica.indd 481
17.1.2019 14:55:12
�Fennica: Kalevala
Becker 1824.
Renvall 1840.
The end of the word falls
into the binding.
In the Kalevala, ilman
“without” often appears
connected with the
abessive, when either ilman or the abessive case
would be sufficient.
och klar men der jag ej varit i stånd
att finna en enkel grund har jag ej inlåtit mig i lång sökta derivationer och
hårdragna fina hårklyfverier utan allenast åberopat den bet[ydelse] om
det ifrågav[arande] och talesättet
hur i språkbruket. Också saknas tid
<-> [till] de svårare undersökningar,
der såd[ana] i verkl[igheten] varit af
nöden.
Noggrann kännedom af urspr[ungliga] nominativus efter
Becker895 och verbet Inf. modus efter Renwall896.
Icke alla v[er]b[er] hafva alla former – Frequent. Curat. [et
cete]ra.
Pääksytysten, X: 441
Suuksutusten,
Yhytysten X: 442
långa vocaler och diphtonger, uotin,
ootin.
Ikkunat ilottelihen 16: 99. Plur. vb. refl.
Obs. ken är nom. ke’, keh, ken
Pr. Pätewä l. pätöwä.
Epitheter i Finskan: omena, sa<->897,
kana, hanhi, sorsa, alli, tawi, marja,
mansikka, puolukainen.
v[ers] 286
Lyyhäyttelen, Onomatop: göra ifrigt
och påskyndande.
v[e]rs[er] 287–288
Ilmarinen smidde i fria luften, som
kallas dörr och föns en smedja utan
dörr och gluggar. Ilman är en pleonasm.898
v[ers] 291
Miestytän vänja vid karl, göra
mankär, af mies ett v[er]b. curat. fact.
curat., bildadt af nom. subst. mies.
v. 293, 295
Saan, saada har här såsom ofta annars, betydelsen af blifva.
482
Fennica.indd 482
17.1.2019 14:55:12
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
The paragraph is crossed
out by Castrén.
v[erser] 297–302.
v[ers] 306.
v[ers] 308
311.
316.
318.
323
Man inser lätt, att Sampos malande är ett allegoriskt uttryck, som tillkännagifver, Sampo
åstadkom mycken wälmakt i Pohjola. Sålunda förklaras det i sjelfva det den 20de runan.
Denna förklaring lemnas äfven i XX: 213–224,
hvarest Sampo säges hafva malit en dag säd att
ätas, en annan att försäljas, en tredje att förvaras, och i sammanhang dermed angifves, att
i Sampo finns plöjning, såning, all slags växt,
och en ewinnerlig lycka. Kiikuttelen, lla, gunga,
svänga. Purno l. purnu. Kotipito, det som hålles
(förvaras) hemma, af koti och pidän, -tää.
Pohjolas stenbacke, som äfven på något ställe
kallas linna (XXIII: 36 m. m.) säges i XXVII:
150–161 hafva varit försedd med nio dörrar
och hvarje dörr tillsluten med trenne lås.
Taaksi, af taka. Ehuru ksi utgör ändelsen, gör
det Consonant-förvand blir dock föreg[ående] stafvelsens begynnelse consonanten
bortkastad, emedan Finnarne ej kunna uttala
tvenne consonanter efter hvarandra i början på ord och stafvelser, och således i följe
hvaraf måste föra ändelsens k till föregående
stafvelse (t. ex. taak-si)
Juuruttelen fästa rötter, af juurran (id.), (rad.
juuri rot), juurrun, slå rot, jurutan Curat.
jurrun refl., slå rot och juurran act. rad[ix]
juuri rot.
Wesiwiertehesen, af vesi och vierret, rand (rad.
wieri).
Kahta k[allella] kypärin med mössan lutad
åt tvenne sidor fr men tvefaldt (mycket) här
tjenar Kahta endast till att öka betydelsen af
kallella.899
Pitkin p[äätänsä] pitäwi (ajatuksia), håller
råd längs (i) sitt hufvud.
Mieli laati, sinnet (lusten) fogar (drifver) dets.
som mieli tekee.
483
Fennica.indd 483
17.1.2019 14:55:12
�Fennica: Kalevala
Lönnrot: Muinelmia. Lieto Lemminkäinen. Mehiläinen 1836 Toukokuulta.
“par excellence”
6te Runan
v[ers] 1
3.
5.
10.
Var. 14.
16.
17.
18.
Lieto är ett stående epithet för Wäina Lemminkäinen. Det betyder såsom: ostadig, lättsinnig, bekymmerslös, enl[igt] Lönnr[ot] beklaganswärd, olycklig (se Meh.900 1836. för
Maji). Den af Dr Lönnr[ot] angifna betydelsen
aldeles träffar icke in på Lemmink[äinen], och
torde dessutom aldrig ingenstädes förefinnas,
då deremot lieto åtminstone i Åbo län betyder har de betydelsen af lättsinnig, och nyttjas
företrädesvis om flickor.
Lähtiäksensä hokewi, gör försök att begifva
sig, rustar sig eller helt enkelt ärnar till resan,
eller också: ärnar begifva sig.
Till Pohja-söners eldar (eldstäder, härdar). Här
tages äro Pohja och Lappi synonyma, och Pohjola föreställes varit der belägen. Poikajen är en
förlängd, owanlig form i st[ället] för poikien.
”På det eldiga fältet” d. ä. på fältet, som brände
under den lifliga hästens fötter.
Rätsi och rätsinä, skjorta; warwashattara,
strumpa, af warwas tå, och hattara, som egentel. urspr[ungligen] torde betyda trasa, ett
rasigt, flikigt ting i allmänhet; således warwashattarat, fot-trasor, pilwi-hattarat (som
κατ’εξορην901 k[al]l[a]s hattara) molntrasor,
strömoln, o. s. v.
”Med den svarta ormens (huggormens) vätskor”, på det trollmäns besvärjelser icke måtte
komma vid honom.
Kesäkuut, sommar-månader kan äfven betyda
så väl sommarfett, men detta ger ingen rimlig
mening med kuivoiasit. [sic! po. kuivoaisit?]
Efter orden ”Att jag må fara på frieri efter en
flicka etc.[”] Mun står i Genit. för mennäkseni,
Infin. Cas. fact. med suff. Kosihin, – Nom. kosi,
frieri, rad[ix] kosin.
484
Fennica.indd 484
17.1.2019 14:55:12
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
v[ers] 23
v[ers] 28
V[erser] 30–31
V[ers] 35.
V[ers] 38
v[ers] 43
V[erser] 45–46.
V[erser] 47–48.
V[ers] 49.
v[ers] 57.
V[ers] 60.
v[ers] 63
v. 80–81
v[erser] 80–81
Menkö 3dje pers. Sing Opt. af menen, gå.
Lapparne hafva i alla voro fordom tiden och
hos alla folkslag ryktbara för sin trolldom.
Ännu i dag färdas man dit ifrån Finland, för
att få bot för någon sjukdom, återvinna förloradt gods, o. s. v.
”Med munnen i kol, med hufvudet i lera, md
armbågarna bland eldgnistor”. Kypenihin, se
kipinä hos Renw[all]902.
Pohja’s trollmän kallas huggormar (kyyt),
emedan de använde sin konst till onda ändamål.
Alakiwi kallas en jordfast sten. Kiwi maassa,
ei liiku ilmoissa ikänä.
Järky, wält. Iljan, -nen förkortad form af iljanet, -neen, hal is.
Panna och weteä, brukas här reflexive.
Här äro Lapp och Norrman synonyma, likasom i v[er]s[er] 68–69.
kalman, läs: Kalman.
Rintalastasesta, eg[entligen] ifrån bröst-pansaret.
Poiut, -kuen, dim. af poika.
Hukka (tulewi) on Lemminkäistä [-]sen
När borsten rinner blod. Det är lika omöjligt.
Lönnrot förklarar detta ställe i Mehil. för
1836, Jan. Maji,903 på följande sätt: förmodar,
att Lemminkäinen härigenom vill tillkännagifva, att det är lika omöjligt för honom
att blifva besegrad, som för borsten det är
otänkbart, att bloden någonsin kan rinna ur
borsten; Se Mehil. 1836, Maji. Men då i 8de
runan bloden verkligen rinner derur, och då
Lemminkäinens förut äktade hustru alla aftnar och morgnar so ger noga akt noga på borsten, för att och försynet <---> häraf kunna
Renvall 1826.
Lönnrot: Muinelmia. Lieto Lemminkäinen. Mehiläinen 1836 Toukokuulta.
485
Fennica.indd 485
17.1.2019 14:55:12
�Fennica: Kalevala
The edge of the page has
been torn out.
Sic!
84.
85.
sluta, ger noga akt på borsten, så tycks det vara
uppenbart, att man i fordna tider trodde på dylika tecken. – Lorun, ua (lorisen), sorla. Var[iant]
Harja nuorehin noruwi, borsten rinner i droppar. Nuorehin, en dialect-olikhet, pro norehin af
noret, droppa.
Wanhempansa, Compar. af wanha gammal;
brukas i Compar. om föräldrar, och bet[yder]
eg[ent]l[igen] således den som är äldre (än barnet). <->904
Waraeleksen, förbereda sig, taga sig till wara
(emot besvärjelser, olyckor m. m.) af waraelen
(warailen); rad. vara, förråd, försäkringsmedel.
Ehuru mäktig man och insigtsfull siare Lemminkäinen war, mäste han ändock, i s[ynner]het då en friarfärd förestod, wäl för <--.> före
afresan dessförinnan kunna väl förbereda sig;
alla färder resor, men i synnerhet friarfärder
ansågs då för hölos905 under sen dessa tider för
wara mycket ganska mycket farliga. Derföre
war det brukligt att löna de kunnigaste trollkarlar till talmän. Den ålåg att medelst mångfaldiga läsningar och trollkonster blidka Gudar,
Genier och andra högre wäsen, för att desse –
sålunda tillfredsställde – skulle beskydda de resande ifrån emot fienders onda stämplingar, och
ej heller sjelfva och sjelfve icke anse sig förnärmade och icke heller sjelfve tillfoga dem något
ondt. Man läste besvärjelser emot afundsmän
och trollkarlar, anropade Kalma, Luonnotar,
jordens och wattnets Genier samt sökte genom
troll allehanda trollformler bereda lycka och
wälgång åt bruden och brudgummen, bröllopsskar, ja sjelfva äfven sörja för hästarnes säkerhet. Det war icke tillfyllest kelwannut att huru
som hellst läsa dessa besvärjelser, utan det ena
måste läsas på ett, det andra på ett annat ställe
likgiltigt, hvar dessa läsningar förrättades; de
måste anställas den ena på ett, den andra på ett
486
Fennica.indd 486
17.1.2019 14:55:12
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
V[ers] 95.
v[ers] 97.
v[ers] 99.
101
112.
v[ers] 159
v[ers] 171.
v[ers] 172.
annat ställe, neml. på begrafningsplatser, under broar, på vissa stenar i en fors, wid källor, till och med i trädtoppar.906 Likaså hade
hvarje läsning ceremonie sin bestämda tid.
Somliga skulle ske skedde wid brudgummens afresa, andra somliga under färden,
andra åter wid ankomsten till brudens hem,
under vistelsen der, på återresan. Ej under
således, att det ännu någon gång heter:
”Så behöfs en säker trollkarl,
Är en pröfvad man af nöden
När <-> man gifter bort en hjelte,
För en fästman uti brudstol,
Och vid bröllop faran nalkas
Bloden vid ett gästbud flyter”.907
Lemminkäinen spörjer dock icke efter talman, utan förrätter hvad han visste vara af
nöden, se Mehil. 1836, Maji.
Hyöteleksen refl. stärka sig, af hyödyn, -tyä,
hyötelen.
Telkitäksen, v[er]b[um] refl. sluta, innesluta
sig; se teljin, -lkiä hos Renw[all].908
Lustu, pansarskjorta, eller kanske: benharnesk, af luu, luu-sto, lustu, luisto, lusto och
lusta (likasom lukko och lukku). Dr Lönnr[ot] tyckes förmoda, att luusto och lu är synon. med lukko och betecknar låset, spännet,
hvarmed gördeln ihopfästades; Mehil. 1836
Maji, pag 7.909
Tenhosa, se tenho hos Renw[all].910
”Byn kommer till möte”
Sintsi, sintso, förstuga (porstua)
Utu, egl. dimma, här dam.
Det måste lemnas oafgjordt, om meningen
är, att Lemminkäinen genom pisksmällen
trollade fram en man såsom Lönnr[ot] synes förmoda (l[oco] c[itato]), eller om att
A question mark has
been added by Castrén in
the margin.
Castrén has translated
the fragment of the Finnish poem presented by
Lönnrot in Mehiläinen.
Renvall 1826.
Castrén has added a question mark in the margin.
Renvall 1826.
487
Fennica.indd 487
17.1.2019 14:55:12
�Fennica: Kalevala
The end of the word falls
into the binding.
The end of the word falls
into the binding.
Sic! Should be 184−185.
Renvall 1826.
Falls into the binding.
Renvall 1826.
han härigenom en man blef synlig i dum han
härigenom genom lika sitt trolliga beteende
kallade fram en man ifrån stugan förmådde
någon i Poh--911 satt sp komma och spänna
hans häst ur redet. Den förra förklaringen
synes mera sannolik, emedan man såsom i
det följande w[i]sar, ej icke ens vet, att han
anländt till Pohjola.
V[erser] 182–183. Lemminkäinen säga icke hafva gått genom
dörren, utan directe genom kanten in i stugan Detta måste förklaras genom en methamorphos, hvarpå man i Kalewala har mera
än ett exempel. Sålunda förklaras det äfven i
varianterna, der det heter han säges att han
förändrade anfödt skepnaden och enligt der
det s<-> heter att han antog skepnaden af en
jernmask eller huggorm, och sålunda banade
smög sig in i stugan. Salwon, -men, timring,
knut af salwan, -paa, timra. Var[iant] 183
Ruohdin, ruoht<->912 detsamma som rohkenen, -jeta, wåga.
913 Om kuultu och hawaan se ofvan.
V[erser] 184–184.
V[ers] 186. Tuppisuu, slidmun, Karlarnes munnar voro
naturligtvis utstående, emedan de höllo på
att sjunga.
V[ers] 187. Jakkumiehiä, läs: jakku miehiä, korta bänken
war uppfyld med stolta (skrytsamma öfvermäktiga) männer.
V[ers] 188. Silta betyder ofta i Arch[angel] golf; siltalauat, golfbräderna.
V[ers] 192 Karsina, eg[entligen] inhägnad, äfven ugnssidan af stugan (uunipuolus pirtistä), se Renv[all].914 Karehtia, nom. actoris af karehin
(se ofvan), skråla s st<->915 till följe af starka
drycker under dryckerskap, hvarföre karehtia äfven lärer betyda drucken.
v[ers] 197. Liehon l. liehdun har här samma bet. som liehun hos Renw[all].916
488
Fennica.indd 488
17.1.2019 14:55:12
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
v[ers] 209
210
211.
212–213
214.
217.
V[ers] 224.
226.
230.
231–232.
Tawoittani, utan mina seder, d. ä. utan att
veta, huru jag skall bära mig åt.
Maltti, förstånd, förmåga, skicklighet.
”Utan min faders[;] Häraf synes, att trollkarlen icke var endast en förvärfvad skicklighet,
utan var en så väl medfödd natur som förvärfvad form skicklighet. Varuksitta, utan utrustning, utan att vara behörigen utrustad af
min fader
Untamo 1.Pohjola och <----->; se ofvanför.
Untamon suet. Trollkarlarna kallas suet i
anledning af sitt begär att gluppska. Trollkarlarne i Pohjola kallas vargar, emedan de
liksom vargen sökte förderfva <---->917 den
som Lemminkäinen.
Kirokawe, en kirokawe öfvermåttan ond besvärjare.
Laikahutan reflexive svänga sig, eller kanske urspr, slinta, skrida <--->918 af laikahdan,
luikahdan och laikaan, ata, dets[amma] som
luikaan, -ata (Var. VII: 117).
The corner of the page is
torn off.
Obscure; the paper is
torn.
Lappehin, sidlänges, med flata sidorna, af lapet; lapelen, -vella, hopa, skofla, sammanföra.
Beslägtadt med lapio, lapo
Runo, eg. runa, bet[ydelsen] här liksom på
flera andra st[ällen] Sångare, Skald.
Eellämmä, längre Adverb. Compar. af esi,
contr[action] af edemmäksi (Edemmäks,
edemmäs, edemmä)
”I Pohjas långa ända, i Lapplands wida ödemark”. Man har i anledning häraf welat yrka,
att Pohjola måste hafva varit belägit söder
om Pohja eller Lappland, alldenstund Lemminkäinen förjagar dem dit från Pohjola.
Men när man tager i betraktande, att Pohjola
är en gård, eller på sin höjd en by, som förfaller hela denna hypothes.
489
Fennica.indd 489
17.1.2019 14:55:12
�Fennica: Kalevala
To be precise, Renvall
(1826 s.v. Lempo) has presented Lempo as a main
entry and lemminkäinen as a sub-entry in his
dictionary, which is not
meant to be an etymological dictionary.
Castrén’s nuncupativus
is called essive in modern
Finnish grammars.
240.
242–243.
249
v[ers] 251.
v[ers] 254.
261.
262.
263.
Tulikulkku, eldgap; tuion, -ta har här uppenbart betydelsen af dricka, sorpla, sluka (hastigt <-> / med hastighet); utan tvifvel sannolikt beslägtad med tuikkaan, tuikin, tuiotan, i
hvilka begr[eppet] af hastighet är förenadt.
Rutjan koski förekom omtalas i runorna såsom den förfärligaste fors. Trollkarlen hotar
ofta i besvärjelser, att dit drifva det onda.
Forssen benämnes äfven vanl[igen] kinahmi,
skum (Lönnr[ot]) eller kanske rättare: skummande gap, af kina, skum och ahmi, som torde vara beslägtadt med stamordet till ahmin,
-ia, sluka, och betyda gap.
Kerran keskilaaun, antingen ”den medlersta
(den medlerst beskaffade, laatu, slag) ordningen hopen”, i hvilket fall keskilaatu är nom. adj.
och kerta subst. (Lönnr[ot]) eller k[erran] keski
laun, det i ordning (d. ä. i anseende till åldern)
medlersta slaget. Den sednare förklaringen
tyckes mig naturligare, emedan kerta <-> mig
vetterligt aldrig
Umpisilmä, hvars ögon äro tillslutna, d. ä.
som skyr ljuset.
Lemmin poika. Renvall919 har tvertemot alla
grammatikal[iska] lagar härledt Lemminkäinen och Lemmitär ur Lempo. Det sednare ordet är uppenbart en personification af lempi,
men, kärlek, och Lemminkäinen härstammar,
såsom man finner af detta ställe, ur Lempi,
min.
Miessä, Nuncup[ativus]920 af mies; miehenä,
miehnä, miesnä, miessä.
Makaan, maata, ligga, här besofva.
Waiwuttelen, åstadkomma besvär och plåga. af waiwa, waiwaan, (waiwun), waiwutan,
vaivuttelen.
490
Fennica.indd 490
17.1.2019 14:55:12
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
v[ers] 264.
265.
V[erser] 266–268.
274.
Itse herjasit heposet: i st[ället] för: herjasit
itse heposet. Herjaan, ata, i allmänhet, illa
behandla, skymfa, bortskämma, afser här
ζωοφθορία921, såsom man finner af sammanhanget: du besof din egen moder, bortskämde till och med hästar.
Du ”sprang efter tagelsvansar (nom rät-taglen (af suora) att springa. är på kärret, är på
landet. Sora är väl en förkortning af suora.
“animal rape,” i.e. “sodomy.” The word falls
partly into the binding.
The word falls into the
binding.
”På kärrets rygg (på wida kärret), wid jordens nafvel, i den rörliga watten-gyttjan”. Dr
Lönnr[ot] ger på tolkar den förra v[er]s[en]
på följande sätt: ”på kärret, midt emellan
(omringadt af) torra landet”, så att napa blir
ett epithe till selkä”. Denna tolkning är kanske den rättaste, ehuru det är swårt att finna,
hvarföre ett kärr kallas jordens nafvel, hvarwid man wanligen fäster begreppet af något
sammanhållande, centralt, af hvilken anledning äfven Ukko kallas himlens nafvel, den
som så att säga den som sammanhåller (råder
öfver molnen (joka pilwiä pitäwi) Såsom Min
öfversättning af detta ställe är återgifvit i min
grundar sig en rakt motsatt på den betraktelsen att suon selkä och maan napa och ween
liivan liikkumilla äro alldeles isolerade förest
satser äro alldeles isolerade föreställningar.
Suon selkä sk[ul]le922, likasom ween liiwan
liikkuma afse ett wederstyggligt ställe, maan
napa deremot åter utmärka ant utmärka det
nästan det innersta af jorden, och antyda, att
föröfvat sin afskyvärda gerning i lönndom.
Gubben vredgades för det förakt Lemminkäinen visat honom, att han icke ansåg det wara
honom wärdigt att använda sin trollkonst
emot ett så föraktigt föremål afskywärdt föremål.
Katson, si<->dt
491
Fennica.indd 491
17.1.2019 14:55:12
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
Renvall 1826.
Castrén discussed the
names Kaleva and Kalevanpoika in his lectures
on Finnish mythology.
See e.g. Castrén 2016:
250−252.
7 de Runan
v[ers] 7
v[ers] 10
v[ers] 12.
v[ers] 16
v[ers] 18
v[ers] 26.
― 27
28
Seistessä i stället seisotessa (seisoessa) af seison; liksom i pres. följ[ande] V[er]s maatessa, i st[ället] f[ör] maatatessa (maataessa), af
maakaan, -ta.
äsken, då, först då
Hiihan, -htaa, skida, taga fart med skidor; se
hiihdän hos Renw[all]923.
Sykysy brukas i Arch[angel] alltid i stället för
syksy. Lyly ”pars pini durior” Renw.924, den
venstra fotens skida, som var skinnbeklädd
och kortare än den andra. Kalhu kallas på
sina ställen dels kattawa (af katan, betäcka)
dels potasma (potkasema?). I v[erser] 21 och
28 brukas kalhu om båda skidorna. Var[iant]
kawellan, dets[amma] som kawerran, kaperran, arbete och sysselsättning med arbeta
utan öfvare. ?
Salitan, troligen af salin, klyfva.
Yllätän, -ttä, upphinna.
kut’ ei kannateta, till hvilket man ej bäres.
Kalewan poika.925 Det är en wansklig sak,
att wilja afgöra, antingen Kalewa ursprungligen blifvit uppfattad såsom en person, eller
allenast warit ett epithet för utomordentliga hjeltar. För hvardera åsigten meningen
finnas giltiga skäl. Föreställningen om hans
tillvaro såsom person tillkräftas af K.r. 13,
et traditionen, som låter honom gälla för
en mäktig hjelte af närwarande ställe, hvarest Lemminkäinen säger sig vara Kalewas
son, om detta uttr[yck] kunde wara ett dylikt allegoriskt talesätt, af runan X: 39, der
kalewa förekommer som och Wipunen förekomma såsom en och samma person, af den
omständigheten, att kornblixt benämnes
Kalewan walkea, Orion Kalewan miekka,
492
Fennica.indd 492
17.1.2019 14:55:12
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
v[ers] 30
V[ers] 32.
V[ers] 35.
v[ers] 39.
V[ers] 41.
V[ers] 44
45.
47.
55.
m. m. För den sednare meningen tala: participialändelsen -wa, hvaraf fad sedan äfven
bildas dim och det af Kalewan poika och häraf bildade berömmande dimin. Kalewainen,
hvarmed man bety. för hvilket i Arch[angel]
brukas såsom epithet för unga, wackra karlar
(– ”nuoret sulhot täällä Kalewaisiksi kutsutah” Wuokk[iniemi] –), samt i synnerhet den
omständigheten, att alls inga sånger och ej
heller några bestämda traditioner finnas om
honom. Att Kalewa warit Far åt tolf söner,
anförare för någon inwandrande Finsk Colonie, äro idel drömmar som ej ta ihop för
Pääty Hiisi kuulemassa, sc[i]l[icet] olla kuulemassa.
Hirwiä pro hirweä. v[ers] 33. Jalo peura, en
stor renoxe, i bibelöfvers[ättningen] lejon.
Rannan raippasista, af rör (spön, raippanen,
dim. af raippa se Renw[all]926) som växte på
stranden.
Skinnet af granbark. Ketu se<->:
Kuukkuna, snäcka?
Såsom hwar och en (underwisar) den han
sjelf bort<-->wårdar927 (sitt barn). Sukimoansa af sukima, Inf. Suki<-->928 l. sukimoa
som efter Arch[angelska] dial[ekten] äfven
kan heta sukimoja, Var[iant] XI: 7.
Ilmoin, ant[ingen] pro ilmohin till werlden,
eller adverbium form bildadt af Nuncup[ativus]929: palam.
Jalkoan, gå, nyttja fötterna. Tewana (?) se
Renw[all]930.
Ehuru Lapin lasten tanteritse ej finnes upptagen bland varianterna, här denna ej äfven
öfversättaren äfven på den VII begagnat den,
emedan spånfält ej äro något som charakteriserar Lappland. Tanteritse bildas af tanner,
liksom maitse af maa, peritse af perä.
Renvall 1826.
The end disappears in the
binding.
The end disapperas in the
binding.
= The essive case in modern grammars.
Renvall 1826.
493
Fennica.indd 493
17.1.2019 14:55:13
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
Renvall 1826.
The end falls into the
binding.
Sic!
59.
Tuherran, taa, se tuhraan, tahraan, hos
Renw[all]931.
61. Eillehen, af esi; edelleen, edellensä, framåt.
65 Weitikka, en öfverdådig sälle. Werewä, blodfull, va[c]ker, rask.
V[erser] 81–83 Wuoluset, skifva, wuolehet Renw[all]932.
Han sköt på snön sin längre skida, ”en skifva, (hal) som vore den smör (?) bar till hjelp
den kortare skidan (liknande) en ilan<-->933
höll”. Men det är troligt, att vv. 81 är felaktig.
V[erser] 84–85. ”Tog (kanto kaksi sauoansa sina två stafvar
(en) ifrån hvardera skidan af den korta skidan”, der de voro fastbundna.
V[ers] 89 Sintämättömähän (, Nom. Sintämätön, af
sinnän l. siinnän, skymta, blåna (rad[ix] sini,
blå färg); efter orden: sparkar en gång ”dit
hvarest han ej mer skymtar för ögat”.
v[ers] 94 Kokka, spets; någon utstående spets, hvarmed han bana vägen, ledband.
v[ers] 95 ”Upphann, kom (en fägård,) ett stängsel af
ekar”, men den föregående v[er]s[en] skulle
i ställe[t] för upphinna här för parallelismens
skull fordra ett verbum, som motsvarar rakenti.
V[ers] 109. Lysmätän, -ttää, lysmästyä, brytas till hälften. Läpi, hål, här det hål, hvarigenom fotremmen (warwastin) är trädd.
Var[iant] 109. Päläs, -kään, enl[igt] Lönnr[ot] jern-plåten
eller näfret under fot-fästet på skidan, hvaraf
talesättet: päästä tästä pälkähästä, släpp mig
ifrån denna skidlöpning (jägarens önskan,
då han ej får något –) och sedan i allmänhet:
släpp ur denna ledsamhet.
v[ers] 110. Kannan tie l. paika934, det ställe, hvarest hälen är fästad.
v[ers] 111. Katken, -ea. Förkortadt af katkean, -ta. Kään
i s[amman]dr[agning] af käen, Nom. käsi.
494
Fennica.indd 494
17.1.2019 14:55:13
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Sic!
v[ers] 112
v[ers] 114.
v[ers] 127.
128.
v[ers] 130
Suovero, kallas <----> det ställe hvarest sompa är fästad wid saua. Säges äfven wara den
och det, hvarest spjutet sitter wid öfra ändan
af stafen. Lönnr[ot] öfversätter i anledning
af denna dubbla bet[ydelse] suovero med fogning, beslag.
Päätänä i st. för päätäkänä.
Heinäkengät, höskor, fotplagg, som brukas
höbergningstiden (wirsut, kun heinäaikana
pietään). Brukas om wårdslösare skoplagg i
allm[änhet]. Hittils hade Lemminkäinen ansett sitt arbete så lätt, att han icke ens värdat
sig om, att sko sig ordentligen.
Syylinki, en strumpa, som nästan helt och
hållet saknas skaft, är af tjockare ull och nyttjas att draga ofvanpå vanliga strumpan.
Metsola (af metsä, skog), kallas gården eller borgen, som beboddes af Skogens Gud
och Gudinna samt en talrik omgifning.
Skogs-Guden heter Tapio, hvarföre äfven
stället hans boning äfven benämnes Tapiola.
I v[ers] 134 nämnes den Hawulinna, barrborgen, i anledning deraf, att skogen är rikast
på barrträd. Metsola har alltid vanligen alltid till till stående epithet mielusa och Tapiola kallas alltid tarkka. Mielusa bör kanske
rättast öfversättas med vänlig, gunstig, med
afseende derpå, att det ”wänligt” ger byte
åt jägare. I ofversättningen är ordet återgifvet med ljuf i anledning af den rikedom på
honung, mjöd och (skogens mjöd och öl),
som den fanns i Metsola, och hvars ljufhet
runorna ing<->et högt beprisa. Men detta är
en mindre wäsentlig bestämning. Tarka935,
noggrann, sorgfällig, waksam, benämnes
enl[igt] Lönnr[ot] Tapiola af den anledning,
att der ”fordras vaksamhet och försigtighet”,
men r XXVIII: 31–42. låter förmoda, att detta
495
Fennica.indd 495
17.1.2019 14:55:13
�Fennica: Kalevala
Lönnrot 1831.
epithet k[an]sk[e] fastmer hafva sin grund i djurens fina vaksamhet och fina väderkorn waksamhet, och denna förklaring är i philol. grammatikaliskt hänseende mera sannolik, emedan
ta härrörande af deras fina väderkorn Jfr. XXVIII: 31–42) och denna förklaring är vida mera
sannolik, emedan det är sjelfva skogen (Metsola Tapiola), som kallas tarkka, hvilket epithet
af samma anl[edning] tilldelas Skogs-Gudinnan. – Utom benämningen Tapio, som tilldelas
Skogs-Guden, kallas han äfven ”Metsän Ukko
halliparta”, skogens gamle gråskägg l. skogens
gråskäggige Ukko, Metsän Kultanen kuningas,
Skogens gyllene konung, Kuippana, metsän
kuningas, Antiluoja, gåfvo-Guden (eg[ent]l[igen] den gifvande Skaparen) Suuri loja, den
store skaparen (Gifvaren? Guden) Luja jumala,
fasta Guden, Maan pitäjä, jordens styrare, Willan antaja, ullgifvare. Ett bland hans stående
epitheter äro ainoinen, den ende, den milde.
Tapio anropas ofta i skogsmanna-runor, men
ännu oftare anropas Mielikki metsän emäntä (skogs-värdinnan), någon gång benämnd
metsän miniä, skogens l. Tapios svärdotter, i
synnerhet vid alla de olika fallen, då boskapen
Hon kallas äfven Mimmerkki, Hongatar, Simanter (Kantele, h[äfte] 4.936 pag. 23), och hennes
epitheter äro: metsän emäntä, skogens värdinna, någon gång metsän miniä, skogens (Tapios)
svärdotter, Metsolan metinen muori, skogens
honungsrika moder, puhas muori, muoto kaunis, den rena modren, med fagra anletet, Tapion
waimo, Tapios Tapiolan tarkka waimo, Tapiolas
vaksamma qvinna. Med Mielikki förvexlas ofta
stundom Tellerwo, som vanl[igen] benämnes
Tapion tytär, Tapios dotter, men äfven på några
ställen Tapion vaimo (XXVIII: 30, 475) <-> brukas då i föregående parallel-vers Mielikki blifvit nämnd och då alltid tages för samma person
som namnet i sammanhang med Mielikki, äfven
496
Fennica.indd 496
17.1.2019 14:55:13
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
*Tuulikki kallas, likasom Tellervo, någon gång
Tapion tytär (VII: 357), men hennes vanliga
epithet är Tapion neiti, Tapios jungfru.
Stundom Ganska ofta är åter Tellerwo
synonym med Tuulikki, och kallas då Tapion
neiti, Tapion piika pikkarainen, Tapios jungfru,
Tapios lilla tärna, likasom å andra sidan Tuulikki emellanåt äfven benämnes Tapion tytär.
Man synes således hafva åtskillt emellan Skogens värdinna (Tapios hustru?), Skogens do[tter] (Tapios qwinna, hustru?), Tapios dotter och
Tapios tärna, och företrädesvis kallat den första
skogsgudinnan första Mielikki, den andra Tellerwo och den tredje Tuulikki (Luumikki). Likwäl är det möjligt, att Tellerwo och Tuulikki äro
samma person, men i detta fall måste uttrycket
Tapios dotter betraktas såsom ett berömmande
epithet, emedan och metsän piika hennes egentliga bestämmelse. i detta fall utmärker metsän
piika.*937 Deremot synas Tellerwo och Tuulikki
(Luumikki) wara skilda benämningar för samma person, neml[igen] för Tapion tytär, Tapion
neiti, Tapion piika pikkarainen, Tapion metinen
neiti, Tapios dotter, T:s jungfru, T:s lilla tärna,
Ta:s honungsrika jungfru, som äfven benämnas
Luumikki (Tuulikki), Tuomitar, o. s. w. Blott en
enda gång förekommer Pinneys, Tapion poika
(Top. Run. st[ycke] 3938 p. 27.[)]. Deremot omtalas bland gårdens qvinliga befolkning utom
de redan nämnda sinipiiat, (blå jungfrur (i anledning af den dunkla skogen), metsän tytöt,
skogens flickor, och i VII: 350–355 säges Mielikki vara en dålig värdinna, i fall hon består
sig hundra tärnor och tusen andra tjenstehjon,
för att valla sina hjordar, hvarmed förstås skogens vildbråd. – I det föregående nämndes, att
Tapios boning företrädesvis kallas Tapiola och
Metsola; men i VII: 289–326 talas ej allenast
om tvenne slott i skogen, utan äfven om tvenne skogs-värdinnor. Häraf synes, huru ringa
Castrén has crossed
out the passage marked
within asterisks *−*.
Topelius 1826.
497
Fennica.indd 497
17.1.2019 14:55:13
�Fennica: Kalevala
v[ers] 133.
v[ers] 134.
sammanhållning den Finska Gudaläran eger.
När jägaren, som på detta ställe är Lemminkäinen, icke får något byte, så framstår Skogens Gudinna för honom såsom en on och
owänlig, ful gudomlighet. Han kan icke begripa, att samma person än gifver byte, än
åter icke gifver, eller endast t<---> d. v. s.
är för det God och ond, wänlig och ovänlig,
utan sammanhåller hvardera bestämningen
och skapar sålunda tvenne skilda Gudomligheter. Man kunde äfven förklara v[erserna]
289–308 så, att jägaren i sitt sinne icke gör
denna distinktion åtskilnad, utan endast förehåller den för Skogs-Gudinnan för att på
detta vis förmå henne att hellre gifva byte,
än vara fula Skogs-Gudinnan, men ehuru det
uppenbart är jägarens mening, att så[som]
genom detta barnsliga försåt för<->ra sekerställa sig hennes ynnest, så är likwäl
beskrifningen på de begge värdinnorna
och deras borgar, som han till och med säger sig hafva sett i skogen, så noggrann och
allvarlig, att han ögonskenligen äfven sjelf
tror derpå. Detta bekräftas af sången 534
i andra delen af Kanteletar, hvarest samma
åtskilnad göres utan något biafsigt, och der
den onda värdinnan benämnes Kuurikki.
Hawulinnan liistehille, Enl[igt] Lönnr[ot]
”Till barrträds borgens (d. ä. skogens) rand,
omkrets”. Men då man af liiste, bräde (spjele)
list, har svårt att härleda bemärkelsen rand,
omkrets, så här torde < ------> böra förklaras
så anse jag liistehet böra afse brädarna i sjelfva borgen.
Till vinnande af sammanhang i denna brokiga runa, som består af de mest heterogena
partier, wore det nödigt att helt och hållet
utesluta vss 134–239 samt 265–454.
498
Fennica.indd 498
17.1.2019 14:55:13
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
v[ers] 142
Kuummotan, Kuumotan, kuumetan, skymta,
skimra, af kuu, måne.
v[ers] 147. Eräsalo, aflägsen skog, ödemark. V[ers] 149
Willa hänteäni, läs Willa-hänteäni.
v[ers] 150 Sepeli, en hund med hvit lövkrans kring halsen (”Kun on walkia juowa kaklassa”)
154–156 Detta är en trollformel, som läses, då man ger
sig ut på jagt. Att skidan är befryndad med
handen foten och foten bågen med handen,
innebär icke allenast är sagdt till skidans och
bågens beröm; men pilen är perta och klump
i pilen träd, deri ligger antingen alls ingen
kanske den mening, eller säges kanske i förklarande mening, för att derigenom muntra
skidan och bågen; kuulun höra, eg[entligen]
den som höres, vanligen frejdad. Här förek[ommer] ordet i sin ursprungliga bet[ydelse].
v. 157. Kuulusan <----> af kuulusa, frejdad;, vv far
fram (rulla dig) du frejdade byns blomma, så
att du blir
939 Kuulusana Nunc[upativus]940 af kuulusa,
v[ers] 157.
här utan tvifvel i sin urspr[ungliga] bet[ydelse] af hörbar (kuulun, höra). ”Rulla dig byns
(far fram) byns blomma. Jägaren önskar att
hunden må skälla, så att hon höres widt må
röra sig med snabbhet, och tillika snälla, så
att hon höres widt och bredt.
v[ers] 159 Ma’a, Imperat. af madan, kräla.
v[ers] 161. Komehin, en wanlig förlängning af komein,
superl, af komia.
165. Wiro, Estland. Med denna liknelse tillkännagifves tandens längd.
170 Toisualle, toisialle, toisahalle.
174 Rapsuan, -ua, piska, se rapsutan hos
Renw[all]941.
Recte: 158.
Castrén’s nuncupativus
= modern essivus.
Renvall 1826.
499
Fennica.indd 499
17.1.2019 14:55:13
�Fennica: Kalevala
Castrén has crossed out
this paragraph.
The end part of the word
falls into the binding.
The end falls into the
binding.
The paper is torn and
stained.
175.
179
182.
183.
v[ers] 190
v[ers] 191.
v[ers] 195.
v[ers] 214.
208.
211.
212.
Mokomin, Instr. af mokoma. Så säger jag, må
då vara huru som hellst
Kukuttelen, låta gala, af kukun, -kkua.
Koissa är här synonymt med sisällä.
”Böj lukten (af villebrådet) åt bågen till” (der
jag befinner mig med min båge), d. ä. drif
willebrådet till mig, – ”wänd hastigt lukten
tuhku vädring) <---------> till bågen, slå badet (sänd lukten) äfven ifrån fjerran aflägsnare ort längre håll” (låt villebrå hunden,
medan den ännu är långt borta, vädra upp
willebrådet ) då det etc.
Jotta (että, att, så att) anser Lönnr[ot] äfven
kunna betyda på sådant sätt, dermed hvarigenom den annars twungna constr[uctionen]
af jotta med Infinit. kunde försvinner.942
Julkotella, sakta springa.
Wierin, -iä, komma rulla nyttjas synonymt
med virkin, k[nysta?]943 yttra ehuru härledningen af denna bet[ydelse] är svår. Lönnr[ot] går ut ifrån grund-bemärkelsen: komma åt sidan (wieri, sida), tala åt sidan.
Tunti, känsel, medvetande af sin tillvaro.
Pohjolas blinda sköka kallas äfven Louhi l.
Louhiatar. Pohjolas värdinna XXV:<-->944
<-->t945 och parallel versen bekräftar, att
Louhi verkligen här åsyftas, men det är Louhi
sannolik <-> Hon har således äfven framfödt
hundens moder, om icke detta är en sednare föreställning. Penitär synes varit hundens
sannskyldiga moder; se v. 228 ehuru äfven
hon i v[ers] 228 kallas Ulappalan Umpisilmä.
Pallehin (paltehin) Instr. med sidan, af pallet,
weck, sida.
Selin luoen, vändande sig med ryggen, Luoen
Instr. Infin. mod. nominat. af luon.
500
Fennica.indd 500
17.1.2019 14:55:13
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
213.
217.
220.
223.
228.
V[ers] 231.
V[ers] 233.
V[ers] 237.
V[ers] 240
Kaltoin, på sidan, på snedden emot bark-norr
(rakt mot norr).
Avullinen, grawida, af apu, hjelp, gåfva, donum, bonum; vatsan l. kohdun apu, donum
uteri, foetus; awullinen pro vatsan avullinen,
gravida.
Perna, mjälte, anses af Finnarne såsom grunden till de flesta sjukdomar. De göra sig om
mjälten den föreställni neml[igen] sålunda,
att mjälten kommer lös i magen.
Hawon är här sannolikt detsamma som
hawun. Annars kunde väl havon Akka,
ris-gumman gifva samma mening.
Raiwokerta, Wild Rasande, obandige.
Penitar, Sa<-->str.af peni, penu, således nom[en] pr[oprium], som bildadts af peni, penu,
således hundens moder. Sa<--> äfv valivo,
detsamma som valio, utvald, utnärkt, – här
troligen i ironisk mening. Enl[igt] Wuokkiniemi-dialekten får ej i och o sammanstöta i
andra staf[velsen], utan de åtskiljas alltid med
w, t. ex. kunnivoiksi, i st[ället] f[ör] kunnioiksi,
nuotivolla i st[ället] f[ör] nuotiolla o. s. v.
Peritän, ttää, hemta tillbaka, återställa, hjelpa
till in---946
Hankku, här lika med hankkuja.
Kapu, se Renw[all]947 under kapula. Suun
kapu ansågs mera ett genom trolls suussa,
kielessä l. kielen kantimessa (i tungspa), d. ä
som tungspännet), d. ä. stumhet d. ä. <-> d. ä.
stumhet, och hos hundarne oförmågan att
skälla ansågs ett genom trolldom tillfogasatt
ondt (”Se on riikos948, ku tuloo pahoista ihmisistä”):
”Jag af männerna (framför andra männer)
går nu [et cete]ra
The end part of the word
falls into the binding.
Renvall 1826.
Sic!
501
Fennica.indd 501
17.1.2019 14:55:13
�Fennica: Kalevala
Divided into syllables by
Castrén: koli-staa.
V[ers] 246
242.
251–252.
V[ers] 261–262
v[ers] 264
266.
267.
268
Metsä är här personifierad; likaså korpi i det
följ[ande]
Kolkkipoika l. kolkkapoika, kallas en gosse,
som jägaren hade med sig, för att återhemta de afskjutne pilarna, och vid ekorrskytte
skaka om träd skaka om tr slå en stör mot
träden (kolkata, kolistaa949), för att derigenom skrämma skyll[a] ekorren på ett sådant
ställe, att jägaren skytten kan få sigte derpå.
Nuolen noutajaa, pil-afhemtare synes varit
en ursprungligare benämning på en sådan
medhjelpare, och kolkkapoika torde härröra
från en tid, då ekorr-fänget blef det förnämsta man förnämligast sköt ekorrar. På närwarande ställe önskas att Tapio sjelf måtte
blifva jägare, och jäg skytte, o jägaren, och
hvaremot jägaren blott att vid fänget få blott
blifva en medhjelpare åt Tapio hvilken således förmodas i den förmodan, att han denne
i sjelfva verket skall föreskaffa bytet.
”Att guldet (det gyllene djuret) skulle höra
och silfret göra reda redogöra, d. ä. så leta gas
af harpans toner och gökens sjungande, att
den icke märker jägaren, utan låter fånga sig
”under granen med sin gyllene krona, under
den wackra enen”.
Se nedan vers 469–470. Jägaren will ej hafva
willebrådet för intet, utan lofvar gifva guld i
utbyte, jfr v[er]s 473 [et cete]ra.
Lång är en byteslös dag utan byte. Saalihiton,
af saalis.
Willan antaja, ullets det ulliga, lu[rfvig?]a
villebrådets gifvare, är liksom suuri luoja Tapios epithet.
Aionkana. Aion, Instr. af aika, (Gen. aian, ej
ajan i Wuokkin.), tidtals, då och då.
Hoiwautan, wederqwicka, af hoipa, wederqwickelse, hoiwaan, hoiwaun, hoiwautan.
502
Fennica.indd 502
17.1.2019 14:55:13
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
269–270.
273.
274.
284.
V[ers] 293
v[ers] 296.
Var[iant]
v[er]s 315
Wredgas icke o Gud, föri Suuttua, pillastua,
tredje pers. Optat. af suutun, pillastun. Maan
pitäjä, den som håller (uppehåller, underhåller, råder öfver) jorden.
Ainosin, Instr. af ainonen, som är ett smekord
(dimin. af ainoa) och nyttjas ungefär i samma bet[ydelse] som kultanen. Ainoisin anella,
begära wakert950.
Kielin kullan, med gyllene tunga. Kielin är
eg[entligen] plur., men nyttjas här så[som]
sing.
Ounahuus l. ounaus, klokhet, slughet, af ounas, klok, förutseende, den som begagnar
fremmande, owanliga medel till erhållande
af något klok, vis, förutwetande eg den som
förstår att begagna fremmande, owanliga
medel till erhållande af något – huus (l ounaus) ett sådant begagnande klokhet i st. f.
Ov Se ounastan hos Renw.951
Imertimet l. imettimet, brösten, bröst (af imen,
-eä dial.)
Pätine (af pää), hufvudbindel, krans, v[ers]
297. Suortua l. Suortuwa, bindel lock; se
Renw[all]952. 298. Koltuska ring, af det Ryska
колцо v. 299. Simpsukka mussla, äfven perla, som vanl[igen] k[al]l[a]s simpsukan jywä,
kiwi, muna.
v[ers] 302. Auttamattuessa, ant[agligen?]
af auttamattuus, -uuden tillståndet eller
egenskapen af auttamatta (se Keckm[ans]
Ant[eckningar]953 och a<->--trar954
Sarwilinna,955 hornborg, torde wara ett blott
phantasie, likasom föreställningen om benträd- och sten-borgarna. Möjligen kunde
härvid <---->tänkas någon grund. Sås[om]
bekant är, hafva Lapparne bevisat vissa stenar och trän en Gudomlig dyrkan.956
Sic!
Renvall 1826.
Renvall 1826.
Unpublished commentary to the Old Kalevala
by C.N. Keckman.
The edge of the page is
worn.
Castrén discussed the
concept Sarvilinna in his
lectures on the Finnish
mythology (see e.g. Castrén 2016: 147).
The order of the following passages on Sarvilinna is uncertain.
503
Fennica.indd 503
17.1.2019 14:55:13
�Fennica: Kalevala
The edge of the page is
worn.
The edge of the page is
worn.
The edge of the page is
worn.
Pehr Högström: Beskrifning öfwer de til Sweriges
krona lydande Lapmarker 1747. The edge of the
page is worn out.
The edge of the page is
worn out.
The edge of the page is
worn out.
The edge of the page is
worn out.
The edge of the page is
worn out
The edge of the page is
worn out.
v[ers] 323.
offrat åt dem, och stund[om]957 omgifvit dem
med en hägnad [af horn och ben?]
af vildjur, att bemäkt[i]ga sig offren. Den
som hade en hägnad Sjelfva dessa hägnader
kunde möjligtvis hafva gifvit anledning till
föreställningen om borgar. Den som hade om
k[ring sig?] en hägnad af ben eller horn, var
naturligt hade naturligtvis fått de mesta offren och var den förnämsta – den bästa. Men
m--958 detta gälla allenast för en gissning.
Det är till följe af det anförda <-> osannolikt, att Finnarn[e]959 såsom Lapparnes grannar och stamförwandter, ä<->i<->lg, <->
urspr[ungligen] dyrkat enahanda föremål
<-------> eller om man <----> i Guda-bilder,
offrat åt dem företrädesvis horn och ben, liksom Lapparne (se Högst[röm]960 Cap. 11), och
äfven omgifvit dem med gärden någon slags
hägnad för att hindra Y<->s<->
som enligt trad[itionen] bestått antingen af de
offrade trä--961 sten (se Högström Cap. 11), eller de offrade renhornen. Jag har till [häp?]nad
läst om Måhända har som-962 timmarnes
<->s<--->g<-----> <-> warit rådande hos te-<->rne I en bulla, utfärdad af Påfven Innocentius XI. läser man, att Finnarne <->-- dandel
<->k<-> hållit vissa trän heliga. I runorna kalllas rönnen för ett heligt träd – Guda --963 träd,
och ännu i dag avse--964 det på vissa orter för
oheligt att afhugga rönner, som st[å]965 nära
vid eller på gården. Kol[jo?]n puu-<->, Tapion
puu är benämning på höga torra <->f<>ttig
<---> <--<---> ett slag af fu ett slags furur, som
också icke afhuggas. I Finska Karelen har jag p
berättas <---> allmänt, att man under Hedendomen offrat åt träd och stenar.
Kuuli linnan kulmanteella i st[ället f[ör] Linnan
kullaki kulmanteela. Kulmannet, -teen, vägg,
sida, k[an]ske eg[entligen] hörn af kulma.
504
Fennica.indd 504
17.1.2019 14:55:13
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
329.
335.
340.
343.
355.
364.
V[erser] 375–378.
Lyöte, S 2dra pers Imper. v[er]b[um]
refl[exivum] af lyön, Panete likasom i fö[re]g[ående] v[erb] panete af panen.
I Finskan bet[yder] mesi så väl honung som
mjöd. Emedan metsä När <------> nu talet om
metsän mesi, så me[nas]966 dermed naturligtvis honung, som blott allegoriskt kallas mjöd
och öl. Således är metsän mesi åtgifvet med
skogens honung, så ofta icke <---> icke ”skogens öl” förek[ommer]967 i parall[el] v[er]s.
Nyperrän, dets[amma] som Hyperrän, gnugga (af hyppy, hyppi fingerspets.[)] Gnuggningen af händerna är i den Finska Mythologien wigtig ceremonie; se 13de runan
Den hvita färgen afser wäl Lemminkäinens
jagtdrägt.
Wiitsin, -iä, flitigt wakta, äflas (idas).
Wierempi, Compar. af vieri, som eg[ent]l[ige]n är subst. och bet[yder] rand. <-> [d]rif
dem närmare till randen (af skogen).
Detta ställe är så fantastiskt, att man omöjligen kan inse sammanhanget deraf begripa det i dess närwarande sammanhang.
Så mycket är klart, att jägaren anropar en
Skogs-T Tapio Skogs-Guden om en utomordentlig bevågenhet och s som Också synes
där en Han synes fordra, att Tapio skall kläda
sjelfva träden i jagtrustning, för att de måtte
vara honom behjelpliga i fänget, men hvad
den öfriga ståten skall tjena till, är svårt att
inse för mig en gåta. V[ers] 377 Miekka wyölle, höra tillsamman: miekka-wyölle likasom
i följ[ande] v[ers] kalpio-kätehen. Kalpio är
detsamma som kalpa. V[ers] 381. Haljakka
betydligt <----> Så kallas brukas på Ryska
sidan лачка (wadmal); haljakka wadmalskläder och bet[yder] <->. <-> jag ant[ar] ett
lätt, fint kläde, el[le]r blå mantel (haljakka
The end of the word falls
into the binding.
The end of the word falls
into the binding.
505
Fennica.indd 505
17.1.2019 14:55:13
�Fennica: Kalevala
The end of the word falls
into the binding.
Castrén’s comment is in
the margin.
Renvall 1826 s. v. rehto.
v[ers] 402.
406.
407.
v[ers] 408
412.
417–418.
422.
424.
425
441.
449
sininen XI: 238) en[igt] Lönnr[ots] uppgift
vadmal (sarka) och wadmals-klädnad.
Käyös, 2dra pers. Opt. af käyn, käydä, gå.
C<->tos Tål i Finskan <-> object efter sig.
”Gå och hemta en koppar hamm[are]968
Raha betyder urspr. djurskinn, hvadan rahe
(rahje) sel-remmen. I Sotkamo socken, öfverenstämmelse om presterskapets aflöning
kring medlet af föreg[ående] seklet skall
raha beteckna ekorr-skinn.
Wirtoan, strömsna, af virta.
Karkuan, ut rymma, rusa, af karkaan.
Pystö, upprätt, här upprätt gärde.
”Om hjorden skulle rymma rusa (springa
öfver gärdesgården), om villebrådet skulle
komma åt sidan (från tåget). Wierehdin af
vi[e]rin, wieri. v[ers] 419. Kohennan (kohotan,
af koho) höjer.
”Om hjorden skådar nedåt”, d. ä. om gärdsgården nära invid så högt från marken, att
willebrådet kan undkomma nedom gärdet,
då skall det göras lägre.
Wieremällä (wieremmällä) af wierin.
Adessivus Mod. Nomin.969 Om ej gärdet är
Om ej willebrådet är in instäl<--> i gående åt
sidan (går åt sidan)
Annollansa, sammansatt af <-> anna olla, låt
wara; och 3dje persons suffix ”<-> gärdet då
man bli
Riehto aitoa, läs: Riehto-aitoa, det tillstötande
gärdes-stycket Lönnrot; Se hos Renw[all]970
riehto-aita. I Wuok[kiniemi] förstås med
riehto-aita ett sådant gärde, der trådorna
löpa parallelt (streck) horizontalt med marken (streck<->). I v[ers] 526 bet[yder] riehto
uppenbart slarfva, trasa.
”Om det ej fås tillfyllest på närmare håll”.
506
Fennica.indd 506
17.1.2019 14:55:13
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
462
472.
473.
479.
482.
484.
500
501.
509.
513.
Poloiset, läs: polwiset, af polwinen; päivän polviset, gamla so--971 solen, parall. till kuun ikuiset,
åldriga som månen, d. ä. ----972
Karwasemmat af kar ”Ditt guld (ditt vildbråd) är
mera ludet.
Lempi liina Efter en lycklig fångst utbredde man
skinnet af de undfångna djuren på marken, med
hårsidan utåt, och derpå skrapades sedan guld
eller silfver till offer åt någon Skogs-Gudomlighet. Ett sådant skinn kallas metsän lempiliina,
Skogens, Skogs-Gudomlighetens, wackra duk,
och här önskats, att de sjelfva måtte komma och
utbreda den på marken.
Sillä, ”dermed”, d. ä., med denna lösning.
Lämsi l. lämsä lamella pectoralis Renw[all]973,
skall äfven bet[yda] snara.
Kameli-varsan, kamel-fåle, Lönnr[ot] förmodar,
att detta urspr[ungligen] hetat kamalan warsan
(den en sällsamma, svåra fåle)
Temmottimet (af temmon, <->te, rycker hugga i
något werktyget, hvarmed man rycker, hugger i
något af temmon, -ta;), brukas om hästens fötter
och örnens klor.
Suvikunta öfversättes af Keckman974 med dilöpp, jag vet ej, af hvad skäl. Ordet härstammar
af suvi, sommar och kunta omfång; således: den
som är en hel sommar gammal.
kulleroin, kullerran, kullertelen, kulleroitsen,
kullerroitselen äro omatoper, som tillkännagifva
en rask gång, en lätt och ledig rask rörelse.
Puiti Dr Lönnrot härleder ordet från puu, träd.
är enl[igt] Lönnrots mening tankar casus Prolativus (pui* af puu (-puitse, puitte, puite’, och
deraf puiti). Men då C<----->sor denna casus
utmärker en rörelse långsmed, Då skulle meningen blifva: ”han skåder (spanar) hästens hufvudet (hästens hufvud) långsmed (förbi, genom
The end falls into the
binding.
The end falls into the
binding.
Renvall 1826.
An unpublished literal
translation of the Old Kalevala by C.N. Keckman.
507
Fennica.indd 507
17.1.2019 14:55:13
�Fennica: Kalevala
The end falls into the
binding.
The end falls into the
binding.
516.
519.
521.
523.
525.
528.
530.
544.
551.
586.
605
m<-> träden”. Denna härledning förklaring är
alltför sökt, ja omöjlig. Rimligare är det, att förklara puiti för Instruct. Mod. Nominat. i st[ället] för puettaen, pueten, p<--> puiten, (liksom
kantaen viertäen, vierten, wäntäen, väänten l.
wääten välttäen, wältten o. s. v.) puite’, puiti.
Således: han ger omkring sig, framsträckande
(pueten) hufvudet.
Itä, öster, af iän, -tää gro; hvarest dagen gror
uppgår liksom loet, der solen går ned (se ofvan).
Kuloharja, af kulo, t<->t <-> ([torrgr?]äsfärgadt
mane, – kanske för att utmärka manens ljusa
färg.
Suikin, suikkan, suikkaan, frusta; här active.
Se Bihanget.
Auko, auon, öppning.
Kahtaloksi, i två delar. Nominat. Kahtalo, af tvåhet, af kaksi.
Kiehitän och kiehittelen, låta sjuda, af kiehun,
koka, sjuda.
Luota, ifrån nära håll
Päätäsi hopia, i st[ället] för hopia päätäsi lik--975
som päätä kassa i st[ället] för kassa päätä. Ver[sen]976 kunde äfven öfversättas sålunda: ”Framräck silfver (sköna häst), ditt hufvud”, men då
böra i föreg[ående] v[er]s kultaturpoasi skrifvas
såsom skilda ord, se I Vrs 561 och 562 tillkännagifva, att detta skrifsätt i sjelfva hvilket skrifsätt
<-> v<->ö här vore att föredraga för öfverensstämmelsens skull emellan dessa verser och v
vrs och detta st[älle] och v[e]rs[er] 561–562.
”Ifrån (med) en pils lyftande”. Nostanta, <> af
Wesoin, telning wesoimen (l. vesomen) telning
af vesa, eller kanske: wattenorm af weson ordet
tages i förstnämnda betydelse i var[iant] XIV:
383 (?),<-> umpiputk[i] <-> (tillslutet rör och
parall. vs tyckes bekräftar var[iant] till denna
508
Fennica.indd 508
17.1.2019 14:55:13
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
606
616–617.
631.
632
641.
v[er]s finnas på lapo-kyy977 (af lapo (?) och kyy
huggorm och <----->kyy (<--->, som <---->)
Umpiputki, ett tillsl[utet] rör, är ett lika obes[tämdt] ord, men tyckes kunna tjena till
epith[et] för ormen, gifva stöd åt den föreg[ående] derivationen
”Jag känner icke wattnets (wattenormens)
plågor, ej det tillslutna rörets svedor smärtor” (ailut, -uen, plåga, sveda, virk).
Kawahutan (af kawahdan), smälla till.
Leimahutan (af leimahdan, blixtra) slå så att
det blixtrar.
Kuollo, läs: kuolo, liksom meno af menen.
Lönnrot 1866−1880 explains the original form
as a mistake: lapokyy
should be lapoi kyyn
“lifted the adder (from
the river).”
Castrén has crossed out
the whole paragraph.
8. de Runan.
v[ers] 4.
5.
v[er]s[er] 7–8.
Kultani omena mitt gyllene äpple i st[ället]
för kulta omenani eller omena kultani, liksom i v[er]s 18 kultasi omena för kulta omenasi, omena kultasi.
Kultani i st[ället] för kultanen, enl. <----> I
stället för Ändelsen nen bruk förek hos Nomina förekommer aldrig i Wuokkiniemi,
utan i dess ställe alltid ni.978
Häraf synes, att polygamie ej var otillåten
hos våra förfäder. Men hvad det beträffar,
att hustru säges wara blifvit köpt (ostettu),
så afser detta ord ej annat, än wanliga brudskänker, hvilkas mängd och värde helt och
hållet berodde på brudgummens fria wilja.
I den 11te runan h<-> fördes Wäin[ämöinen]
och Ilmarinen till Pohjola, för begära Pohjas
dotter jungfru till äkta. Moder råder då sin
dotter att föredraga taga till make den gamle
Wäinämöinen – honom ”som för peningar
på skeppet”. Men flickan svarar: Ännu ej till
denna dagen man för peningar oss bortsålts”
o. s. v. I det bekanta qvädet ”Läksin nuorra
509
Fennica.indd 509
17.1.2019 14:55:13
�Fennica: Kalevala
Added in the margin.
The end falls into the
binding.
= Essive case.
v[ers] 12.
19
v[ers] 25
v[ers] 28
v[ers] 34.
v[ers] 52
v[ers] 64.
v[ers] 71.
v[ers] 75
Var[iant]
v[ers] 83
v[ers] 93
96.
paimenehen” etc., hvilket wanligen anföres
såsom bewis på detta slags köpslageri förekomma de orden: ”Litet gaf du för den gode,
alltför litet för den sköne, om dig bryr jag
mig icke”. som Det är märkvärdigt, att man
kunnat förbise dessa verser, som gifva åt saken en alldeles motsatt betydelse, hvilken
genom hvilk sången har anföres till bevis för
en hvilken som tjena till stöd för s<->s<--..>
hvilka just utgöra quintessencen det wäsendtliga i qwädet, och i afseende på sjelfva
den ifrågaw[arande] saken tjena till stöd för
en motsatt mening.
Harjan terä, borstända. Terä i motsats mot
warsi liksom kirween terä och kirwes-warsi.
Majaton matka på obebodda färder eg. på
wägar, eg[entligen] på färder, der inga lägerställen finnas.
Hyräyn, -tä (af hyrään) nyttjas om sång/gråt,
som nedsatt då ej sker alltför höglj med låg
som ej sker mycket högligt,
Hukka on Lemminkäistä.979
Laaja, bred, utbredd, förstörd, olycklig.
Sirku <-> <-> någon slags småfogel.
Syönneheksi, läs: syöneheksi.
Walehia wiimesiä, (säg) de sista lögnerna,
d. ä. säg lögnerna sist.
Waljastatan -taa, låta spänna i rede, af waljastan, sp[änna] i rede.
Tulonen, dim[inutiv] af tulo, (v. tulen), händelse, åkomma, m. m.
v[ers] 80 Weno kapeilla med snedar<>
kewyt, diminit. af kewiä, kepiä, lätt.
”På de öppna böljor”, på den öppna vida
sjö<-->980
Sunna, nuncup[ativus]981 af susi, sutena (sutna) sunna.
510
Fennica.indd 510
17.1.2019 14:55:13
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
100.
v[ers] 103.
106–107
V[erser] 111–112.
v[ers] 124.
v[er]s[er]136–137.
v[ers] 158
Puiten puut, fram<-->trängande emellan träden, se VII: 513.
”Hon sig bugar sig för wägen Kumarteleksen
buga sig, af kumarran, <-> Liksom jag anser
denna runa wara <----> ursprungligen hafva tillhört den cykel af sånger, som skildra
Frälsarens vandel på jorden (se föret[alet]),
likaså förmodar jag, att modrens bugningen
för wägen, såsom ock i det följande för månen och solen li<> af det Catholska och eller
Grekiska bruket att buga sig för Guda bilder
bruket, att än l är en föreställning lånad ifrån
Catholska eller Grekiska läran, hvilka föreskrifva detta slags u<-->982
Bilda
Se företalet.
Att wäg (<>), måne sol säges wara af Gud
skapade, åter en dristig[?] biblisk föreställning
Här är warianten att föredrga, emedan <---->
Här innehålla en grof motsägelse I nästföreg.
vss förmodas Lemminkäinen wara i en fisklös insjö med att nästföreg[ående] v[er]s[er],
ih<-->983 Lemmink[äinen] säges vara i en
fisklös insjö. Af sådan anledning är varianten
intagen i öfversättning. Siikasilla och kaloilla
stå här i st[ället] för siikasille, kaloille, hvilka
cas[us] i den Arch[angelska]. dial[ekten] såsom ofwanför är anmärkt saknas och ersättes
med Allat.
Manalan alantehessa, egl. i det under (nedanom) st984 dets[amma] som alasessa Manalassa, i det låga (lågt belägna) Manala. Alannet, -teen
(af ala, under), eg[entligen] det som är beläget under, nedanom något. Denna betydelse
ger ej hvilken betydelse här ej äger sin tilllämpning ett lågt beläget st985
The end
binding.
The end
binding.
The end
binding.
The end
binding.
falls into the
falls into the
falls into the
falls into the
511
Fennica.indd 511
17.1.2019 14:55:13
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
Renvall 1826.
Infinitivus = partitive
case.
Renvall 1826.
v[ers] 186.
Var[iant]
187.
188.
189
v[ers] 194.
v[ers] 196.
205.
211.
212.
213.
215
216
Heltehestä för heltehesti (af hellet, -teen), med
hetta. Casus ändelsen -sta (-stä) nyttjas i Archang[elska] Finskan adverbialiter liksom
-sti. Deremot förek. äfven en adverbial-ändelse -lti, som brukas i stället för den hos oss
Kimmosti (kimiästi) häftigt, brännande; jfr
kimmoon, kimoilen hos Renw.986
Himmestä, dunkelt, d. ä. ur mörker, af himpi,
hos Renw.987 himmi, dunkel. Hiostan, -taa,
åstadkomma svettning, wärme.
Koko terältä, med hela strålen, med fulla strålar. Terä, kallas är i allmänhet ”det, hvarigenom ett föremål yttrar sin werkan (jolla koskewat) Se Lönnr[ot].
Nuiwa, tvär, owänlig, fiendtlig.
Siipipuonna, vinglös (”jonka on siipi puonnut
(puonna), liksom man stundom säger: henkimennyt (kuollut) mies, laitasärkynyt wene.
Lehahdan, -taa (af lehti, löf), fladdra, flyga,
röras lätt som en såsom lehti som ett löf.
Leuahutan, onomat., flyga med ens, i ett tag.
Myötänsä, med inf.988af myö, helt och hållet
Lönnr[ot] förmodar ursprungl[igen] betyda
omgifning; således: med hela sin omgifning,
hel och hållen (som man går och står).
Sulahan (scil[icet] wetehen), i det öppna
wattnet.
Wyölapusta (af wyölappu) <> skall betyda
jems med fliken (?) af gördeln; men annorstädes förek[ommer] wyölapasta, d. ä. lapawyöstä (af <----> intill det ställe af höften,
som är <----> ända till eller <->midjan i höften (det ställe s<> hvarest gördeln hvarom
gördeln är kringbunden)
Poiken, instr. af poikki och dermed liktydigt.
Witahan, snedt (öfver wattnet), af wita, dets[amma] som witehen, se widet hos Renw.989
512
Fennica.indd 512
17.1.2019 14:55:14
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
218
229
247.
249 och 250.
258.
261–262.
v[ers] 264.
Framkom (förekom) en sädeskärfve, d. ä. något, som hon först höll fär en sädeskärfve.
Märkänen, [märä]tä, Eg[entligen] blifva fuktig, wåt (af märkä), – vanl[igen] ruttna.
Muowoillensa (af muoto, gestalt nyttjas i plur.
till att utmärka, att Lemmink[äinen] återfick
alla sina gamla fordna former och hela sitt
fina utseende.
Saatanehe och tuotanehe, Præs. Conj. passivi
af saan och tuon, De vanl. formerna i st[ället] för <----> saatanee och tuotanee) Conj.
sannolikt s[amman]dragna af dessa äldre ursprungligare äldre Karelska former (se Mehil. 184990) i andra dialekter.991
Der finnes beständiga (alltid verkande) läkemedel.
Saamaton, oförmögen, ”joka (tawallisesti eli
ilman) ei woi saada Lönnr[ot]. Olematon, fattig,<-> svag, ”jolla ei ole” (Lönnr.), håns<->
omtalan Orden är i öfversättningen tagna
i en helt annan betydelse. Såsom dessa ord.
Hvardera af dessa orden tyckes synes således föra sig på bristande förmögenhet och
fattigdom, och ej på förmåga <> i h[vil]ken
sistnämnda bet[ydelse] de äro tagna i öfvers[ät]tn[ingen] till följe deraf, att saamaton wanligen betyder en oförmögen i mera
vanligen mots[varar] det Lat[inska] ineptus
(se Renw992. under saan), och mig vetterligt
nu mera aldrig brukas i den af Lönnr. angifna
betydelsen.
Liuottelen, lennä liuottele ila af liukas, halt,
snabb. Lentää nä liuottele, flyga hastigt, ilande.
Lönnrot 1990: 362.
The last words are stricken out in the margin.
Renvall 1826.
513
Fennica.indd 513
17.1.2019 14:55:14
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
9 de Runan
v[ers] 3.
v[ers] 5.
v 10
11.
v[ers] 13
v[erser] 15–19.
Här säges Wäinämöinen timra sig ett farkost
med vishet och sång, men straxt i det följande upplyses, att han härtill likwäl behöfde
wirke. Således torde närwarande v[er]s[er]
endast tillkänna innebära att han under båtens sitt arbetet sjöng eller uppläste troll
wissa trollord, för att sålunda derigenom få
båten fastare tim ord<-> lyckosammare och i
alla afseenden bättre.
Emä för emä-puu, carina, navis genetrix
Renw.993 A i slutet af ord öfvergår a i Karelskan i sam sam[m]ansättningar till i, t. ex.
<> perilaita, pro perälaita, orawikuusi pro
orawakuusi. Erävenonen (af erä, fångst), bytes-båt, krigs-båt.
Att ”Eken ville svara, d. ä. eken war willig
(benägen) att svara
Wiriä, <> flitig, <>, ofta anwänd, tjenlig, god.
Wierettelen, llä, Curat. freqw. af vierin, säga,
yttra, tala.
Venehen af det ovanl[iga] Nomin. urspr.
weneh<> wene, Gen. venen, i st[ället] för
wenet (wenehe), Gen. wenehen.
Att ko ormen och den blodiga korpen närmat
sig warit vid trädet för tycks antaga sig ansågs förebudet för ett ondt omen.
Mato juureni makasi bet[yder] i allmänhet:
ormen låg vid min rot, och ej, såsom Keckman förmodar: den förderfvade roten. Att
bet[ydelsen] ligga här m. m. är den rätta
finner man Makaan, ligga, brukas ofta med
object. Att ordet här nyttj[as i] denna be[tydelse] finner man i parallelversen, der heter
att korpen sitter inte säger Makaan, ligga,
brukas ofta med object, hvilket ej öfverensstämmer med det följande: korpen satt etc.
v[ers] 16. Aivin aivoin är wäl detsamma som
514
Fennica.indd 514
17.1.2019 14:55:14
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
v[ers] 21.
v[ers] 23
Var[iant] 30
36.
37.
38.
42.
v[ers] 44
har wäl samma bet. som aivan: just (på denna dag). Aivin (aivoin) är egentl[igen] Instr.
plur. (aivoin, aivan derur Instr. Sing.[)]
Eistyn, l. edistyn Renw.994 framskrida.
Puun petäjän l. petäjä puun.
Havinnehissa, lärer komma af havin (Renw995)
och bet dets som havinta, brådskande, aflande.
Perilaita bakdelens sidbord
”I båtspetsens fogning”, d. ä. der bräderna i
båtens spets fogas tillsamman.
Koka996, en utstående spets, formation, här
akterstäf Kohentimilla, wid akterstäfvens
höjning, eg[entligen] höjningar, d. ä. der den
småningom höjer sig. Vid akterbogens ordnande (Keckm.).
Luon förek[ommer] här i bet[ydelsen] af erhålla, förskaffa sig (taga lös, skilja). Lempiluoet, kära, begärliga, goda trollord.
Det är charakteristiskt anmärkningsvärdt, att
Wäinämöinen icke först frågar herden wallgossen om råd, utan denna förutsättes redan
känna Wäinämöinens bekymmer. I var[ianten] förest[äl]les997 Wäinämöinen sjelf falla
på den tanken, att som här uttalas af herden.
I alla fall likasom han äfven i v[e]rs[erna]
58–61 af egen ingifvelse besluter att fresta
pröfva renens och ekorres wishet.998 Härpå
ligger i sjelfva verket ingen vigt. Meningen
är blott att icke var att öfverdådigt frestas
först och främst wisa Wäinämöinens ytterliga förlägenhet och derigenom åda[ga]lägga,
att resan till Tuonela var en ovillkorlig nödvändighet, låta Wäinämöinen tillgripa fresta
förek. tillgripa alla möjliga utwägar, innan
hän företager sig den äfventyrliga färden till
Tuonela. Denna tanke är här kortare uttryckt
än man skulle vänta det wanl[igen] plär ske
Renvall 1826.
Renvall 1826.
Sic!
Obscure, falls into the
binding.
Some additional notes in
the margin are stricken
out.
515
Fennica.indd 515
17.1.2019 14:55:14
�Fennica: Kalevala
Castrén refers to the first
song of the Kalevala.
The right number of the
line is 49. Castrén has
started to explain the
same line several times
and crossed out all explanations except the last
one (only partly).
i Kalewala; men när det säges, att Wäin[ämöinen] till och med försökte få ord af foglar, ekorrar renar, så finner man häraf, att
Tuonela-färden icke var ett förhastadt steg,
että öfverdådigt äfventyr, utan en ovillkorlig
nödvändighet.
V[ers] 46 Virren tutkelmas l. tutkelma, se 1:[46].999
47–49. Att orden skulle tagas ifrån svalornas hjessa
och från gässens skuldror, och (af hvilket ord
här tydligt i betydelsen på att derom ifrån
ändan af <-> här påtaglig utmärker somlig
efter naturligtvis utmärker påtagligen, att de
1000 ”Ifrån svan-svärmens” Främst, ifrån (eller
V[ers] 449
i allm[änhet] ”ifrån svan-svärmen”. Päästä
eg[entligen] ifrån hufvudet, af pää hufvudet,
ändan spetsen. Men emedan i de föreg[ående] verserna antydes, att den vishet, som
saknades, Wäinämöinen borde sökas från
hjessan af svalor, från gässens skuldror (hvilket sistnämnde ord här brukas synonymt
med hjessa), så har jag trott mig här ifrågawarande verser blifvit vid öfversättningen
för analogiskt ifrågawa[ra]nde <-> hafva bli.
v. 449. Denna och de tvenne nästföregående vrs äro
i min öfversättning misslyckade,
449. Denna vs är i öfversättningen Öfversättningen af denna vs misslyckad. Meningen var att
tillkännagifva, att likasom
449. Jfr ”Framst ifrån att lika som svan svärmen”
Likasom i de föreg[ående] v[e]rs[er] wisheten skall tagas ifrån svalors hjessa och gässens skuldror (hvilka sistnämnda ord här
bör tagas brukas synonymt med hjessa),
likaså antydes genom ordet päästä, främst
ifrån eller högst ifrån <->, att den äfven hos
svanorna skall tagas ifrån hufvudet af svanor, emedan hufvuden äro det främsta i en
svärm af svanor är deras hufvud. Emellertid
516
Fennica.indd 516
17.1.2019 14:55:14
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
v[ers] 54.
71–72.
71–72
är ifrågawarande vers i mitt öfversättning
misslyckad. I min öfversättning är äfven ett
för uti denna v[er]s ofvan rättas till ifrån, och
är ofvan och till att jag I min öfversättning är
uti denna v[er]s Ofvan ett tryckfel för ifrån
men icke dessto äro de och <> föreg. vrs äro
misslyckade, emedan ofvan ifrån Öfversätta
härrörande deraf, <-><-> jag ursprung.
Harkku, massa, mängd
Tuonela eg[entligen] det <>fg<-> <-> belägna riket och Manala underjorden de dödas
hem Tuonis eller Tuonis de dödas rike hafva
redan åtskilliga gånger tillförene blifv förekommit. I öfverensstämmelse med föreställningen om dess1001
Tuonela och Manala hafva redan ofta förekommit. Tuonela och ordens deriv[ation] är
i I: 225 angifven. Tuonela tyder betyder de
dödas rike <--..> de beteckna Tuonis, dödsgudens hem. Tuoni sjelf omtalas dock sällan i runorna. <-> Dock hafva af <> tyckes
härsl[uta] af IX: 95–96, 101–106 här sluta,
att Tuoni hemförde de aflidne till Manala,
åtminstone henförde de strå döda, ty <> De
som omkommit genom svärd (104–109) <-->
eller wåda, kunde blefvo, för att sluta af IX:
100–109, 120–121, 132–133 äfven utan hans
åtgärd förflyttade till dödens boning.1002 <>
flyter <-----> föreställes hafva efterhemtat de
aflidne till Man[ala], att han har hemtat den
som på jorden aflidit efter döden till Manala.
kunde aflifva men m[enni]skor som hemta
<-> omedelbart till Manala, ehuru de äfven
kunde komma dit utan hans åtgärd. IX: 8–9,
120–121, 132–133. Det synes icke hafva varit
något tillåtet, att lefvande besöka Tuonis
boning, och då Wäinämöinen ändteligen
blef förd insläppt till Tuonis boning omsider tilläts komma till Tuonela dit (V: 172) så
Castrén has stricken out
the whole paragraph.
Castrén has added in the
margin: de strå döda af
Tuoni sjelf bragtes till
Manala.
517
Fennica.indd 517
17.1.2019 14:55:14
�Fennica: Kalevala
Castrén has crossed out
all the text between the
star marks.
Sic!
A note is stricken out in
the margin: hafva läsarna
af det föreg. s<---> fanns
i Tuoni en flod, kld pyhä
virta, musta joki, Tuonis
döttrar tyckas haft för
best att flotta öfver den
som anlände till Tuonela.
skedde det i öfrigt att icke mer släppa honom
derifrån h[var]före han äfven Wäin vid sin
återkomst ger åt kommande slägten det råd
att alldrig icke begifva sig till Manala, emedan
få återvändt, d. v. s. endast d. v. s. han allena
återwändt derifrån. Manala Derföre Af sådan
anledning kallas äfven förmodligen dödens
hem Manalan ikimaja, M:s ewiga boning, derifrån man i all evighet icke återvänder. Oftare
än Tuoni omtalas Tuonen poika, ehuru men det
som hans verksamhet är aldeles obestämd. Han
anropas att spinna tråd till ådrors förbindning.
*När Lemminkäinen blifvit ihjäl af fört i floden
af Ulappalas gamle gubbe. I VII: hugger han i
stycken Lemmink[äinen] med sin klinga i flere st[ycken], sedan han som af Tuonela-floden
fördes till Tuonis stugor, med sin klinga och i
närwarande runa sju.*1003 Men Likväl synes
det af VII: 629–639, som skulle Tuonen poika
wara sjelfva Dödsguden, emedan det är Tuonis hans son, som gör slut på Lemminkäinen.
I IV: anropas han att spinna ett tråd till ådrors
förbindning och <>. Han anropas i r[unan] IV
att spinna tråd till ådrors förbindning, Samma
anmärkning kan göras om Hiisi och Hiien poika,
Pohjolan isäntä och Pohjan poika. Ännu oftare
än Tuonen poika omtala nämnes Tuonen tytti,
tuonen Manalan lapsi, Tuonet1004 tyttäret, Kalman nejot, lapset, immet, Wæinäm och närwarande runa upplyser, att dehade <> för bestämmelse att föra dem till Tuonela ankommande
de aflidne öfver Tuoni-elfven, som kallas musta
joki, den svarta floden, pyhä virta, den heliga
floden strömmen. Tuonela kallas Manala benämnes i anledning af sitt underjordiska läge,
det lågt belägna (alanne) och Manalas den lå<>
den låga boningen (alusmaja). Det säges <>
Ehuru Manala Lemmi För att komma till Manala, måste Lemminkäinens moder flyga dit öfver
nio och ett halft haf.1005
518
Fennica.indd 518
17.1.2019 14:55:14
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Ändock tillryggalägger Wäinämöinen denna
wäg på de wanliga tre dagarna.
[Added later:]1006 Om de döda hädangångnas tillstånd i Tuonela förtäljes ingen ting föga eller intet i
Kalewala. Deremot förekommer i Kanteletar
ett och annat qwäde, som lemnar en sorglig
föreställning dunkel aning om Finnarnes föreställning om lifvet efter döden i dödas hem.
ingen ting föga eller intet i Kalewala. Deremot förekommer i Kanteletar ett och annat
qwäde, som lemnar en sorglig föreställning
dunkel aning om Finnarnes föreställning om
lifvet efter döden i dödas hem1007
föga eller intet i runorna. Så mycket torde
man likwäl wara befogad af sluta af Wäinämöinens samtal med Tuonis döttrar, att de
aflidne i kroppslig gestalt1008
försöka s<> att sorga sitt lif kommo till Tuonela, och sedan fastsatte eller uta kommo till
Tuonela, ty det är icke frånwaro af kroppslighet, som gör förräder Wäinämöinens igenkän1009
kommo ned till Tuonela; ty det är icke Wäinämöinens kroppslighet, som gör <> förräder honom utan nå gör honom igenkänd,
utan någon skäl utan i Tuonela, utan brist
på spår efter någon dödsorsak. I allmänhet
synes <> intet falla1010 slu utom Christendomen, ingen lära kunnat lös i fråga om det
h<> menniskas fortforo efter detta, s<---> det
tillkommande fatta menniskans odödlighet
såsom andens en odödlighet hos anden. De
som upp[fattat]1011 tillvaro efter detta såsom
skugglif,1012 rädda af dock något det negativa
hos i kroppen sjelfva kroppsformen. Många
nationer erkänna1013
Castrén’s addition to this
paragraph is on the page
450 of the manuscript.
Castrén has crossed out
the whole paragraph.
Castrén has crossed out
the whole paragraph.
Castrén has crossed out
the whole paragraph.
The rest falls into the
binding.
The end falls into the
binding.
Castrén’s note in the
margin: Sorgligt Ett lif
utan känsla.
Castrén has crossed out
the whole paragraph.
519
Fennica.indd 519
17.1.2019 14:55:14
�Fennica: Kalevala
Castrén has stricken out
the text between the star
marks.
Sic!
Sic! Should be: oriktigt.
Castrén has stricken out
the text between the star
marks.
The rest falls into the
binding.
Sic!
Renvall 1826.
v[erser] 99–100.
v[erser] 104, 105.
v[ers] 117.
v[ers] 151.
Ehuru ”Redan känner jag sanningstalaren
(<>) Märker den som <-> bakslugt den som
talar af den falska. Varianten är här begagnad
af skäl, att i* den episka poesien <-> <-> den
föröfrigt är ofta ja äfven i denna runa anföra
i texten den som <> och utgör ett den utgör
ett bevis af de <> ofta för detta utgör ett af de
ofta*1014 talesätt, det är en locus communis,
som i Kalewala annars ganska ofta upprepas.
Hvarföre Dr Lönnrot Dessutom tyck förefaller är oegentlig förefaller den af Dr Lönnrot på detta ställe i texten införda läsarten
oegentlig, emedan der blott den förra versen
tages i ironisk mening, men ej den sednare,
parallela v[er]s. *Bland rättelselserna1015 till
öfvers[ättningen] är orikligligt1016 anmärkt,
att v[e]rs[erna] 136–137 äro varianter. Denna
oriktighet härrör har sin grund <----> deri, att
Dr Lönnr. till och med härrör deraf, att Lönnr[ot] har härrör af Dr Lönnrots be infall att
variera med*1017 Dr Lönnrots besynnerliga infall att vara på detta ställe variera med <>här
<> i denna runa begagnat än det talar <> annars för med den ena, än den andra af dessa
läsarter, har vållat den oriktighet, att bland
rättelserna vid öfversättningen att v[e]rs[erna] 136–137 föras bland till varianterna1018
Siirättäisi, kaivettaisi, Karelska former af
Imperf. Conj. pass. i stället för siirrettäisiin,
kaiwettaisii1019. Den urspr[ungliga] formen
torde warit siirrettäisihi, kaivettaisihi; deraf
siirrettäisih (siirettaisi) och siirettaisihi (siirrettaisihih), siirrettäisiih, siirrettäisiin.
Hurahtelen -hella, sorla af huraan, ata, se
Renw.1020
”Jag skall äfven säga sanningen”. Præsens i
Finskan gäller tillika för Futurum, t. ex. En
ole vielä tehnyt, vaan kyllä minä sen teen, jag
har ännu icke gjort, men jag skall väl göra.
520
Fennica.indd 520
17.1.2019 14:55:14
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Var[iant] 139
156
169.
Var[iant] 172
177.
179
183
v. 199
v. 203.
Obs. Jfr 208.
209
213.
220.
222–229
Herahtelen, framsippra.
toi sen, läs: toisen
Karpaso, båt, liten båt, är påtagligen lånadt
från [ryskans] karbas.
Suorran, taa, blifva färdig.
Waatet walwo, kläderna wakade. Säges ordspråksvis om en, som låtsar sofva, men ändock wakar och lyssnar.
Käykkäleuka, snedhakad. af Käykkä, som jag
minns mig hafva betydelsen af sned, men
Lönnr. öfversatte afs. enligt Lönnr[ot] med
liten utstående haka.
Tuurittelen, lärer betyda knyppla förmodas af
Lönnr. lärer betyda anses gi är till sin härledning obekant. Sammanhanget ger likväl tillkänna, att det bet[yder] knyppla eller något
dylikt.
Uwentolainen
Ikimaja, ewig boning, derifrån man ej kan i
all ewighet icke återvänder.
Muutellate, v[erbum] refl[exivum] af muuttelen, tella, eg[entligen] förbyta dig; men mutellate står här i st[ället] för mutellatse, muutellatte’, mutella, te’.
Han gick svartfärgad i sjön, för att icke genom någon ljusare så mycket mindre blifva
bemärkt. Men att det är ovanligt, att ett Adj.
och Subst såsom mustana och kivenä att blif
äro i parall brukas såsom parall[ela] ord.
Emon alwehia, moderfiskens yngel. Alwe
[al]ven fiskyngel.
Nuoriso, ungdom, af nuori, liksom puoliso af
puoli.
Elkäte <><> Låten blifva; Ordet står i plur.,
emedan kansa är collectivt. Etinen kansa, efterkommande, eg[entligen] de ett slägte, som
äro framföre (framtid), och takanen k[ansa],
521
Fennica.indd 521
17.1.2019 14:55:14
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
ett framfaret slägt, det som är bakom i tiden.
joka jo on taaksi meistä jäännyt. Tiden skrider efter Finnarnes förest[ällnin]g icke framåt, utan tillbaka, så att de som ett kommande
slägtet, som efterträder ett annat, säges ännu
vara framom i tiden, det
förflutna åter <> säges vara framföre i tiden,
det förflutna åter efter i tiden. Kanske menas här med tak[anen] k[ansa] endast icke det
framfarna slägtet, utan de lefvande personer,
som äro äldre än jag Wäi[nämöinen], och
hans jemnåriga. Annars kunde med etinen
möjligen förklaras betyda förstås det unga
slägtet, det som är straxt framför det gamla,
efterträdande det, och med takanen k[ansa],
det som ännu är (långt) aflägset kommer derefter bakom det unga slägtet. Meningen blir
således icke må du unga slägte, ej heller du,
som derefter kommer etc. Denna förklaring
öfverensstämmer med det i Kal[evala] ofta
förek ännu mera vanliga talesättet: Icke må
du unga slägte, icke dess barnabarn etc. XXII:
276 & 277, XII XX: Wäinämöinen gifver ofta
nyttiga råd och warningar för kommande
slägten, och föreställes derigenom såsom det
Finska folkets stamfar. Men om häri ligger
någon ting historiskt, lemnas till andras afgörande.
10de Runan
v[ers] 10.
Var[iant] 15,
v[ers] 23–24.
v[ers] 30
Sanoä, läs sanoa.
hemppu, prydlig, wacker, ansenlig wäg;
Luku tulee ”ordningen kommer”, (tiden nalkas) ”till att fara”. Toinen (luku), ”en annan
tid duger det att gå”, d. ä. ytterligare måste
man gå; ty det besvärliga gåendet måste särskildt omnämnas.
Talus, sko, tallas hos Renw.1021
522
Fennica.indd 522
17.1.2019 14:55:14
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Renvall 1826.
v[ers] 34.
v[ers] 35.
Var[iant]
44–45.
v[ers] 52.
Tienaelen, lla, eg[ent]l[igen] förtjena, kanske
på detta ställe arbeta för betalning.
Syämehen, i hjertat, i det inre af stören.
v[ers] 39 Wiro, Estland, Estländaren. Liksom
Icke blott Lapparne i alla fordna tider warit
icke blott Fin njöto i fordna tider anseende för sina utomordentliga trollkunskaper,
äfven Estarne ansågos både af Finnar och
Lappar wara ega utomordentliga insigter i
trolldomskonsten. Således förstå Finnarne
med Wiro och Wirolainen samt Lapparne
Wiroladsch 1) en utmärkt, men ond trollkarl
öfwerhufvud, 2) vanligen en person, som
förmå antaga hvilken skepnad han behagar.
Han har upphört ”att gillra fällor och utlägga sina snaror”, Detta uttryck måste väl tagas
allegoriskt, ty i vrs 110–111, neml[igen] för
menniskor, dem han mördat till tusendetal
(v[er]s[erna] 110–111) Wipunen framställes
såsom en ond besvärjare af det onda slaget, ty om äfven v[er]rs[erna] 44–45 endast
blott gå ut på att förklara upphofvet till hans
namn (wipu), så hade<---->t icke gifvit derpå en sådan och ej icke afse hans grymhet,
utan mennisko-fänge, om vidare v[er]rs[erna] 110–111 äro utgöra en vanlig skrytsam
besvärjelse-formel, såsom framstår han ändock såsom en natur <> hård <> jätte – en
känslolös natur-makt. Det är blott märkvärdigt, att han kallas Kalewa som, i den Finska
Mythol. <> <> <> ehvad ordet må betyda, åtminstone alltid icke innebär något ondt. Men
det kan vara lika väl liksom Antero var en
sednare tillsats, om annars sjelfva runan är
ursprunglig. Ansatie, snarwäg, kallas en wäg,
en sträcka, hvarefter snaror blifvit utlagda.
Torkuttelen, se Renw under Renw <> torkun hos Renw.1022 Genom de tre onomatop.
helkytteli (<->), torkutteli (gå vacklande),
523
Fennica.indd 523
17.1.2019 14:55:14
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
The end falls into the
binding.
Obscure, falls into the
binding.
v[ers] 56
58
Var[iant] 59.
V[ers] 73.
75
76.
80.
83.
Var[iant] 89
90.
v[ers] 92
keikutteli (svänga sig) antydes, att vandringen öfver nålspetsarna var svårast, och derföre bord måste ytterst försigtigt, vandringen
öfver svärdseggen wida lättare, och öfver
stridsyxorna, allra lättast.
Wirsikäs, sångkunnig, rik på sånger; af wirsi.
Lentossa, af lentto, öfversättes af Lönnr[ot]
med liflös, kraftlös, orklös. Men då ordet står
i Inessivus, så kan dess betydelse omöjligen
vara den rätta. Jag har icke fått derpå någon
annan förklaring, än att lentossa är liktydigt
med mannussa, (Nom. mannut, dimin af maa)
i jorden. Var[iant] liewossa är lika obekant till
sin betydelse. Kanske härst är det kommer af
lieto, gyttja (Keckm[an] och Lönnr[ot]).
Helewä l. heliä, lysande, prydig. Niherwa, tät,
lummig. Kumia, månne komia?
Pengon koa, förstöra, nedhugga, fälla omkull.
Pensiä, dets som frodig, yfvig.
Irjun, ua, grina med något läte.
Lotisen, gnissla, se lotajan hos Renw.1023
Kiusasen, hästigt, häftigt plåga, af kiusan ta.
”Han visste icke”, d. ä. han kunde icke. Begr[eppen]. weta och kunna äro enligt Finnarnes före i Finskan ofta identiska af skäl, att
de Finnarne ansågo visheten wetandet kunna uträtta1024
Torkahdan, wackla, här active: låta wackla.
Samma anm[ärknin]g gäller om waapahdan.
Vasempuen, Gen. af wasemmut, som är diminut. af wasen (wasempi).
Warawäkewä, förrådsfull (wäkewä waraltaan), af wara, förråd och wekewä mäktig.
Wipunen hade stort förråd, ––1025 och wishet, han war suuritieto, mångwis, s[amman]satt af suuri stor och tieto wishet;
Kerus, pl. kerukset, och kero, -on, svalg
524
Fennica.indd 524
17.1.2019 14:55:14
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
v[ers] 96.
105
110.
112.
116.
117.
119.
120
Tuhotin, blåsbälg, pust, blåsningsverktyg af tuhotan, -ttaa, flåsa.
Mahtipontinen, väldig stark (jolla on mahdin
ponsi kädessään).
Då man icke känner det ondas wispning, [sä]1026
gissar trollkarlen än på ett, än på annat i förmodan, att äfven träffa på det r[ät]ta1027 upphofvet.
Det gaf sin wäl finnas1028 många besvärjelser,
som äro så allmänna, att de ega sin tillämpning
i alla möjliga fall; och wid dem kommer naturligtvis det ordet synty icke i fråga. *Men besvärjelsen anses hafva wida bättre werkan, om ifall
man har får reda på dess ursprung, om också
endast gissningswis. Men i de trollrunor, som
der det onda syntes bero på gissning, begär iaktager likwäl trollkarlen den försigtigheten, att
han säger sig blott i det fall vilja besv[ärja].*1029
Liksom i hvarje trollruna synty bör föregå sjelfva besvärjelsen, likaså börjar denna runa med
synty-läsningen som sträcker sig till v[er]s 160,
hvarefter besvärjelsen vidtager.
Mointa, torde vara Inf.1030 af moini, emedan Inf. af
moinen vore moista. För öfrigt, här är väl moi1031
blott <> samma ord, emedan moinen <----> För
öfrigt hafva samma betydelse; moini är blott äldre form af moinen, liksom naini af nainen.
Hinkaan, -gata, råka, träffa på. Synon[ym] med
kohdata, sattua.
Juutas, 1) Judas, 2) en illistig, ond, stygg varelse.
Julen (jeta), -lketa, blifva uppenbar (julki tulla).
Tunnoton, känslolös, skoningslös, samwetslös
(”armahtamamaton1032, omaa tuntoa wajalla”,
Lönnr.)
Tavoton (l. tawoiton), utan seder, hård, grum. Wid
bildandet af adject. negat. adj. Adject. Sådana
adject., som bildas från subst äro härledda från
Substs. caritiv1033 Casus bör märkas, att de kunna
bildas af singul. (t. ex. tavaton) som plur tawoiton.
Obscure, falls into the
binding.
Obscure, falls into the
binding.
Castrén has completed the paragraph later
(p. 453 in the manuscript).
Castrén has crossed out
the passage between the
star marks.
Infinitivus = modern partitive case.
Obscure, falls into the
binding.
Sic!
= Modern abessive case.
525
Fennica.indd 525
17.1.2019 14:55:14
�Fennica: Kalevala
Castrén has crossed out
the whole paragraph.
Castrén has crossed out
the whole paragraph.
Obscure, falls into the
binding.
v[e]rs[er] 123–124.
v[e]rs[er] 123–124.
123–124.
123–124.
I såsom trollrunor, der det ondas synty beror
på gissning, iaktager besvärjaren trollkarlen
vanligtvis den försiktighet, att han endast
icke i det fall han icke besvärjer det onda, då
det är af Gudar tillstädt, att ifrån besvärj1034
Emedan trollrun magien icke hos den Finska
allmogen fortfarit ända till sednaste tider, och
på vissa orter ännu i dag är begagnas åtminstone i synnerhet uti medicinskt hänseende,
så är det naturligt, att Christendomen derpå
utöfvat stor inflytande, <> och det så mycket
många christlige elementer deri ingått Man
har till en del sökt fylla det svalg, som ligger
emellan magien och Det är till och med för
den råaste menniska besvärjare, som lefvat
under christendomens inflytelse, omöjligt att
icke finna det stora svalg som ligger emellan
denna ljusets lära och den mörka besvärjelsen <>wäckande magien. Man finner märker
derföre ofta i trollrunorna ett bemödande att
<-> försona dessa stridiga elementer. Man
söker derföre, så widt möjligt är, försona
dessa stridiga elementer.1035
Emedan magien hos den Finska allmogen
fortlefvat under inflytelse af Christendomen
och på vissa orter ännu fortlefver så är det
naturligt, att dessa elementer, ehuru de
Emedan magien hos den Finska allmogen
fortlefvat intill sednaste tider, och på vissa
orter ännu fortlefver, särdeles i medicinskt
hänseende, så är det naturligt, att deri under
tidernas lopp anslutit ingått många christliga
elementer, och man sökt förs. Wanligen har
detta skett medvetslöst eller <> och och i detta fall s<> det christliga d<> föreställningar,
som bl äro hafva <->å <-> christliga beståndsdelarna aldeles <>ande aldeles nol<-> tanke
står allt ur christend--1036 lånat såsom, men
ofta här och der finner man äfven likaväl äfven
526
Fennica.indd 526
17.1.2019 14:55:14
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
ett bemödande att bringa till någon slags försoning den uppenbara motsatsen emellan ljusets
lära och den hemska mörker höljda magien. *Lå<>
af sådan anledning uppkastar trollkarlen här den
frågan, om det onda kan vara af Gud tillstadt, och
<>lofv--1037 i sådant fall anförtro sig att <> Guds
godhet1038 (v[e]rs[erna] 27–32), men <> det <>
fall händelse, att det onda är utsändt af och <->
af andra, af fiender, afvundsmän, onda makter
o. s. v. Detta är <-> förtrös*1039 Mer om det är utsändt af <-> andra (af fiender, afvundsmän, onda
makter o. s. v.), begagnar han sig af trollkonsten
sätter han en full förtröstan till sin egen förmåga. Härig[enom] f<> är man alltså icke allenast
<-> princip <-> i sjelfva verk klart <-> uttalad,
utan äfven dess motsats till Christendomen.1040
Men här finner man magiens princip insedd och
uttalad samt dess mot Man finner lätt Nu är det
Det är nest Magiens princip, att menniskan är sig
sjelf nog, att hon med egen kraft förmår hafva
det allt yttre, som ställer sig fiendtligt i hennes
väg. Christendomen deremot ålägger menniskan
en fullkomlig resignation och undergifvenhet
under ett högre wäsen. Men trollkarlen, som uttyder detta så att han icke strider emot det som
någon är skedt genom Guds wilja men alla det
ondas.1041 Således äro Christendomens och Magiens principer hvarannan rakt motsatta, och
detta har äfven trollkarlen insett denna motsats
är äfven i närwa[ra]nde ställe i runan klart uttryckt insedd1042, om icke klart insedd, likwäl så
vida anad, hvarföre trollkarlen, för att hans makt
ej <> som <> på närwarande saken trollkarlen
har <-> på detta närw i det följande förmoda på
sådant sätt, att han icke säger sig vilja strida emot
det, som är skedt till följe af Guds omedelbara
wilja, men allt, som det, som af onda men alla
andras stämplingar vill han med egen kraft tillintetgöra. i alla andra för men i annat fall vill han
sätta har en full förtröstan till sin egen kraft.
The rest falls into the
binding.
Falls into the binding.
Castrén has crossed out
the passage between the
star marks.
Castrén has crossed out
the whole sentence.
Castrén has stricken out
the sentence.
Castrén has added in the
margin: som på närvarande ställe är <> antydd.
527
Fennica.indd 527
17.1.2019 14:55:14
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
Castrén has crossed out
the paragraph.
Renvall’s Lexicon 1826.
126.
129, 130
131–132.
140
142.
144.
152
150
150–160
Rahan nenästä, dets. som rahan edestä, rahalla.
Luomme, heitämme. 1sta pers. præs. ind. af verba refl[exiva]. luon, och heitän. Första person
formeras neml. med tillsatt af <>) an
Man måste härvid erinra sig, att Wipunen i
närwarande denna trollruna är en vanlig besvärjelse och icke blott gäller endast närwarande öfver Wipunens beswärjelse Wäinämöinen. Likväl närwarande fall Kanske har likväl
ändock Lönnrot warit alltför samvetsgrann,
då han på detta i närvarande fall icke uteslutit
v[e]rs[erna] 116–132.
Kalmisto, grafgård, af kalme.
Muhajan, posa, vara lucker, lös, af muhea.
Wieno <-> betyder, enligt någon skygg, sund,
<> svag, enligt andra främmande, sällsynt och
enligt Renwall1043 lätt, lugn. Renwall förmodat,
att vieno bet[yder] <> lugn, lätt?
Watturaunio, Stenröse beväxt med hallon (wattu).
Det onda f<-> gissar hafva Wipunen1044
Här frågar trollkarlen Wipunen frågar, om det
onda har <> fäst sig vid honom ifrån smittosamma ställen såsom stenar, murkna stubbar,
gamla, förruttnade st[ubbar?] eller med hallon bewuxna stenrösen. Widare gissar han,
att onda, afskywärda och <>siga trollkarlar
(lakkipää, med mössa på hufvudet sändt dem
på honom ifrån sådana ställen, der de wanligen utöfva sina trollkonster (d. ä., ifrån sjöar,
dälder, höga bergen Ytterst förmodas det onda
möjligen härröra från onda, giftiga hundar,
björnar, ja äfven ifrån harar och räfvar, då de
varit som varit i sin parnings-ifver. <-> Noronenä af noro, däld, sänkt, lågt beläget mossa
ställe, och nenä, äfven träsk, och nenä, ända, det
yttersta, posten att här: ett aflägsnet och undangömdt ställe. Möyrysmies, se myrrys, Re; Lex1045
528
Fennica.indd 528
17.1.2019 14:55:14
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Renvall’s Lexicon 1826.
Renvall 1826.
175.
179.
183.
193–194.
197.
201.
203.
209.
211.
v[e]rs[er] 125–126.
Lummetkoira, en hund med stora, slokiga
öron liknande näckbad. Kilju, -jun, n. s., nyttjas här såsom adject.: kiljuwa, kiljusa. Rääyntä, -nnän, se rääwyn, -kyä i Lex1046. jfr v. 354.
Liika, afs liian, all det som är öfverflödigt,
som ej hör till saken.
Wipunen kallar sig Ukkos son broder af samma anl[edning] som trollkarlen i IV: säger
sig vara Ukkos son, d. v. s. för att tillkännagifva sin kraft.
Hoiwautan (hoikotan, hoiwotan, Renw.1047),
hastigt ropa.
Det är utan tvifvel ljungelden, som här får
namn af Ukkos eldsvärd, hans gnistrande
klinga (säilä).
Wattnets wärdinna förekommer wanligen
<> annars under namn af Wellamo (se nedan). Hon kallas blåmössa (196), i anledning af
den wattnets dunkelblåa böljor färg.
Ainokseni, till mitt enda, till mit förnämsta
(bistånd), af n. adj. aino, hvaraf ainonen.
Työläs, -lähän, mödosam af työ.
Här måste i st. för <->as
Wäki, -en brukas här i sin ursprungliga
bet[ydelse] af kraft, styrka.
Dessa uttryck förekommer i Kalewala uti
skilda i dubbel betydelse. Här förstås med
wanha wäki icke eg menniskor, utom sådana varelser, som i det följande uppräknas.
Annars förstås nu för tiden dagligt tid vanl.
med vanha väki de aflidnes skuggor, vålnader. Som sutit I XXI: 18–19 betyda betecknas
dermed helt enkelt menniskor, likasom den
följande v[er]s[en] icke afser varelser, som
alltid (iän kaiken) lefvat (eg[entligen] suttit,
wistats, funnits till), utan endast gubbar, som
lefvat länge (som lefvat ut all sin lifstid[)].
529
Fennica.indd 529
17.1.2019 14:55:14
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
Sic!
Sic!
= Modern translative case.
217–220.
221.
223.
225,
239.
Här befolkas det inre af jorden icke allenast
med sina skyddsgudar (mannun Eukko (jordens gumma) och pellon periisäntä (urhusbonde, Keckm) utan äfven med hjeltar och ryttare.
Keckmans öfversättning af periisäntä, hvartill
grunden är mig obekant, torde likväl vara oriktig. – I XXIV: 31 talas om pellon poika pohjimmainen, jordens djupast boende son, och perä
torde på närwarande ställe vara synonymt med
pohja betyder icke allenast det yttersta, utan äfven det understa (det djupaste) af någon ting,
det djupaste. Periisäntä skulle enligt denna derivation
Puran, -kaa, tömma ut, här upphäfva, tillintetgöra, se purkaan hos Renw.1048
Luonnon tytti är detsamma som Luonnotar. Hon
kallas här efter wanligheten kalve.
Päästä päästän, päästät, tillwägabringa befrielsen, dimissionen, dimittere (efficere).
Muunne, adv., anorstädes1049, liksom tuonne,
tänne, kunne, sinne o. s. v. Då adverbia och
præpositioner i Finskan öf[ver]h[ufvu]d äro
Casus af nomina, så är det svårt att antaga otroligt, att de nyssnämnde skulle utgöra ett undantag ifrån den allmänna regeln, ehuru svårt det
är <> att på ett tillfredsställande sätt förklara
deras uppkomst. Passi I Beckers Gram. har är
med mycken klarhet ådagaladt1050, att Nom.
hos flere i många ord undergått en stor förändring, och det är sannolikt andra några äfven andra casus i a<>t ord helt och hållet förlorat sina
ursprungliga ändelser. Så t<> Åtminstone förek
Det är <> af Factivus1051, som vanl. i och för sig
brukad alltid ändas på -ksi, har i förening med
suffix ändelsen kse, t. ex. waimokseni, och då
man känner benägenheten hos e att i Finskan
öfvergå till i, så är det intet tvifvel underkastadt,
att ju icke -kse warit Factiv[us ’] urspr[ungliga]
ändelse. Instruct. förekommer, såsom bekant är,
530
Fennica.indd 530
17.1.2019 14:55:15
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
The end falls into the
binding.
blott sällan i Sing. och såsom lyktande på -n kan
ej skiljas ifrån Genit., af hvilken anledning den
första casus troligen <> så småningom dött försvunnit. Men då <-> suffix efterhänges Der <>
Instr. Sing Men då suffix efterhänges Instr., så
får den alltid en förlängd ändelse på ne, t. ex.
kouranesi, sorminehen o. s. v. Äfven e försvinner
ofta i Finskan, och <> det icke sker omedelbart
åter, så kan enligt språkets lynne e försvinna
till följe, såsom nyss så är, ehuru detta troligen
icke sker omedelbart, utan e öfwergår först till
i, hvilken bokstaf i slutet på ord vanligen alltid
oftast går förlorad. Att e verkligen plär förbytas
till i, bekräftas af otaliga exempel. Så <> <> är
ingen ting naturligare än, att muunne, tuonne
o. s. v. äro ursprung-n Casus Instr. Således möter wid denna förlikning i philologiskt hänseende blott den svårighet, att n hos ifrågavordne
adv. fördubblas; men äfven detta kan förklaras
derigenom, att aspirationen i enstafviga, på
vocal sig ändande ord, är ganska stark, och sannolikt <-> a1052 framför ett annat n öfvergått
till n, liksom fallet är med t, hvarmed h är på
det närmaste beslägtadt. Hufvudsakliga svårigheten vid denna förklaring består å de b<>
härrör består beror af den egna betydelse, som
Instr. sålunda skulle ega. Instr. beteckna nemligen verktyget, hvarmed genom något föras,
och dessa adverbier utm tillkännagifva rörelse
till någon ort. Wäl är Instr. en döende Casus,
och det är möjligt, att den uttryckt många andra
bestämningar, som och torde, såsom man finner
af adverbia <> temporis, quantitatis, qualitatis
de öfriga adverbia, hvilka till större delen äro instructiver, att det hafva uttryckt mångfaldiga bestämningar, men i alla fall äro f<> de ifrågawarande så vidt skilda från hvarandra, att man lika
väl kan man svårligen torde kunna försona dem
bringa dem i öfverensstämmelse.
muutuos, läs: muuttuos
531
Fennica.indd 531
17.1.2019 14:55:15
�Fennica: Kalevala
= Second infinitive (modern E-infinitive) instructive.
Renvall 1826.
260–261
265.
275.
280 294.
296.
300
316–317.
345
349.
357
358
359.
”Kommande (Gående) (Farande) sidlängs ifrån
(förbi) de skuldlösa”.
Takimmaisista jaloista, Fatta tag ”i de bakre
(eg[entligen] bakersta) fötterna” i st[ället] för
”bak i fötterna likaså Samma egenhet omkastning förek[ommer] i de följande verserna.
Ruttoin, hastigt, antingen Instr. Infinit.1053 af ruton, ttoa, göra hastigt, eller Iness. Illat. af rutto.
Rutasen, hastigt rycka, krysta.
”Den wida djefvulens mössa” i st[ället] för
”djefvulens vida mössa”.
Luikuttelen, halka, ila hastigt, af luikas, hal.
Kiien, läs Hiien.
”Hwarken i Ilmas (luftens) halka, eller på Kalmas
isväg” (kaljama). Kalma brukas här aldeles tillfälligtvis synonymt med Ilma, ty derpå låg här
ingen ting. Wigten ligger här hvarken icke på
Kalma, utan på den hala isen, och i brist på synonymer till Ilma, tog man Kalma, emedan det
råkade bilda alliteration med kaljama. Sådana friheter förekomma ofta i den Finska runo-poesien.
Tyyräilemä, tyyrälemä, tyyräelmä, nom. act. af
tyyrään tyyräilen (tyyrään, styra).
Pilen kallas blå, emedan en flygande pil den
Notko, böjlig, sank.
Räykynetön, som ej tinar. Räywyn, räykyä, smälta,
tina, lika med jfr. riudun, -tua, (jfr. raiwun, kua).
Herehinen, öfversättas af några med wacker,
k<>p<>, detsamma som heranen. troligen kanske beslägtadt med herään heret (herehe), Gen.
-hen (wakande), vaken, alltid öppen, lefvande.
Öfversättes af Renw.1054 och Lönnr[ot] (XI: 213)
med hvaslesöt, i h[vil]ket fall heranen är stamordet, och heranen är det urspr[ungliga] ordet. Möjligen äro de skilda ord; som bet. <->
dock tycke wassesöt. Enligt Keckman (vacker
h<->) ständigt öppna kvicka <>
532
Fennica.indd 532
17.1.2019 14:55:15
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
360
374.
375.
376.
396–397.
402.
Var[iant] 416.
421.
429
v[ers] 441, 442.
Läilywä, sqvalpande. Keckman: gungande,
och läilywä hetet, en källa med gungande
bräddar.
Kokka honga, båtstamsfuru, en furu tjenlig
till båtstam, kokka, framstående spets och
företrädesvis båtstam.
Dit rulla ”de stora furarna, störtande (sig)
ned med stammen. Syösten, Instr. Inf.
Laikkapääpetäjä, en tall med bred krona, ”der
örnar sitta i toppen”, duga ej l Ei Helwettiinkään
”Förrän mitt ord kommer (på dig), mitt sinne
träffar dig”.
I de utlopp saknande sjöarna dröpo ”såsom
höfter”, d. v. s. wattnet i dem var lika mäktigt
och godt att förtära, såsom höfter.
Emmo, s[amman]satt af en mä (minä) ole
(oo). Så äfven: etso af et sä oo, och eule af ei
ole.
Luonnen, detsamma som luonnen; se Lex.1055
Ponneton, kanske lika med ponnotoin hos
Renwall.1056
Pääksytysten, Yhytysten, v. s.1057
Renvall 1826.
Renvall 1826.
Castrén’s note in the
margin: kantus, krokfot,
epitet åt nöt. The word
does not appear in the
text.
Renvall 1826.
Renvall 1826.
11 te Runan
v[ers] 6.
v[ers] 7
10
11–12
Var[iant] 13
Urohon, en förlängd af Gen. Sing. för uron i
st[ället] för urosten
”Ifrån barklösa rullar”. Kuorikisko: joista
kuori on kiskottu.
Järkälö, järkälä, -le’, kloss, se järkkö hos
Renw.1058
”Lyftade derpå mastträd” (ej ett mastträd),
liksom (så att de liknade furarna) på en
bergshöjd.
Karahka se karas hos Renw.1059
533
Fennica.indd 533
17.1.2019 14:55:15
�Fennica: Kalevala
Becker 1824.
Renvall 1826.
Renvall 1826.
Renvall 1826.
14.
15.
16
18
24
Kummun kuusikot, kullens granskogar, i
st[ället] för granar.
Laseksen, 3 pers. sing. af lasken I Ryska Karelen Arch[angelska] dialekten gäller ej den
regel, att k måste stå qwar efter s och äfven
stafvelsen är kort och sluten. Således utan så
väl k som t bortkastas enl[igt] den allmänna
regeln (Beckers Gram.1060 § 10.).
Alanen, det underliggande, det som bär en, jfr
alus.
Sirotan, af siro, fara med gny, beslägtad med
sirisen, se Renw.1061
Lainehin, flyta på wattnet böljan (lainet); men
i Lönnrots m[anu]scr[ipt] finns ej lainehtivi,
utan laiehtivi, som har samma betydelse.
25–26
Var[iant] 27.
(v. 31.
v[ers] 31:
Var[iant] 31.
v[ers] 34.
utu, XXIV: 217
terhen, XXIV: 218, XXVI: 11
Räpäs, -hän, dets[amma] som riepu, räpäle.
Laadun, gjord, väl gjord, af , af laadin, laatia,
præt. part., pass: laadittu, sdr.. laattu, laadun
l. laawun)?
Laatu, laadun l. laawun, N[ågo?]n ordentlig,
duglig.
Wasten merta hiuennetta, annorstädes: hyyännettä, (XXIII: 410). Troligen är den förra varianten läsarten ett af de många misstag; man
hör sämre sångare begå. Emellertid härleder
Lönnr[ot] ordet af hiukenen (hiukean), weta,
få sand på sig, och tror att hiuka urspr[ungligen] är samma ord, som hieka, hiekka, hieta.
Jfr. hiuenet under hiuka hos Renw.1062
Karehin, -tia, vanl[igen] far ljuda, fara med
sorl, här: gifva akt, lyssna på sorlet.
Ihala, enl[igt] Renw.1063 sällsam, underbar,
enl[igt] Lönnr. blid (?).
534
Fennica.indd 534
17.1.2019 14:55:15
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Var[iant] 47
Var[iant] 50
v[erser] 70–71.
v[ers] 81.
v[ers] 83.
84.
Var[iant] 86.
87.
99
101.
108.
109.
120.
Kare, kari, stimm, svärm af fiskar. Lönnr[ot].
Ureun, -ua (af ura, springa), gå genom en
springa liksom fiskarna måste klyfva wattnet, för att komma under.
”För att föra bort taga ett ord, hemta hit ett
annat, låta ett tredje talas” – (hårdt (trygt
<-><-><> Han önskar att låta (d. ä. trygt,
fritt).
Tienkäviä härleder Lönnr[ot] af tienkävi,
färd. Trol[igen] bör ordet skrifvas Tienkäwiää, wandrare, i öfverensstämmelse med
matkamiesi föregående vers.
Olkenit af Olkenen (olkean), jeta, begifva sig
ut, detsamma som här troligen uppkommit
af ulkoan, ulko, ulos. Var[iant] urkenen, gifva
sig på väg, af ura, wäg.
Waatetitse, waatetitte (2dra pers. sing Imperf.
Ind. act. v[er]b[um] refl[exivum] af waatetan, kläda.
Kuullanta, af kutu, Adess. kuulla (t. ex. käydä kuulla, fånga fisk under lektiden), deraf
kuulla--taa1064 <-> n. verbale kuullanta.
Kuuja, någon laxart, kanske hanlax. Kuetan,
l--1065 leka, af kuen (kuden), -tea, se Renw.1066
under kutu.
”Hela skeppet (skeppet fullt) med bragder.”
Lakskus, hvad man lägger ut, (af lasken).
Atroamet af atrain (atraimi, atroaimi), ahrain,
Renw.1067
Korjelo, insamlade, af korjaelen (korjelen), (en
Karelsk formation, liksom korjo af korjaan.
Den förra formen brukas blott i Karelen.
Saksa bet[yder] så väl Tyskland (Sachsen),
som köp[man]1068 men den förra betydelsen
är väl att föredragas för parallelismens skull.
Wedet, uppdragning, af wedän, tää.
The rest falls into the
binding.
The rest falls into the
binding.
Renvall 1826.
Renvall 1826.
Obscure, falls into the
binding.
535
Fennica.indd 535
17.1.2019 14:55:15
�Fennica: Kalevala
= Second infinitive instructive.
The beginning falls into
the binding.
Renvall 1826.
125.
127
161.
168.
v[ers] 169.
180
184.
190
193
198
199.
Kiiellen, ilande, Instr. Inf.1069 af kiellän, tää (kiidän, -tää)
Suorihet n, -ia, refl. suori eg göra rakt, laga i
ordning, göra färdigt. Refl[exiva] formen: suoriatse, laga sig i ordning, kanske äfven skynda
sig. Suorihet, 2. pers. Imperf. Ind. --ligen1070:
suorite (suoriteh) och genom omkastning suorihet.
Samotta ns., skyndsamhet, framilande, af samoan, -ta.
Koltuska. Koltut, dets. som koltusko Korwakoltut, örhängen. Kolttu är en förkort härstammar liksom koltuska af det Ryska ordet koltso
(кольцо), ring koltsu, kolttu (liksom metsä,
mettä).
Wyölliswitjat, gördelkedjor, af vyöllinen och
witia. När nomina, som lyktas på -nen sålunda sammansättas, så försvinner ändelsen, och
nominativi ursprungliga charakter bokstaf s
återkommer, t. ex. ihmisparka, af ihminen och
parka, wieraswäki, af wierainen och wäki o. s. v.
Kaupittu, hvarom man handlat, af kaupin, ia,
handla.
Kokka bet[yder] här bakstam. ”I den gyllne bakstammens sköte, midt”.
Walahdan och dess stamord walan brukas icke
allenast om wåta ämnen, såsom Renw.1071 angifver, utan i allmänhet, som allt förekomma
i runorna äfven efter såsom äfven om sådana
torra ting, hvilkas ränder i s<> hvilka falla eller
röras som kunna röras med hastighet
Sisarut, diminut. af sisar.
[–]
Pian pirtti riuwuttele, d. ä. riuwuta pian walkia
pirtin uunissa, ”fac ut celeriter ignis conteratur”
(Lönnr[ot].)
536
Fennica.indd 536
17.1.2019 14:55:15
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
200.
201.
205
211.
215.
216–17
218
224.
225
233
235
236.
237.
Poro, a) aska, b) asklut, c) lut i allmänhet och
såpa.
Lipiäinen, n[ågo]t diminut. af lipiä, lut, såpa.
Liuottelen, (af liukas), göra något halt eller
slipprigt.
Taonta, smidjeverk (smidning) nom. verb. af
taon.
Piraste l. pirate, spjelka af pirston, oa. Var[iant]
puuhunen, dim. af puu.
Lempiwastanen, kärleksqvast. Kanske derföre,
att Ilmarinen begaf sig rustade på en frieri-färd,
eller i allm[änhet] derföre, att qvasten war ljufv
god och behaglig.
”Gjorde lut af surmjölk”. På Det ansågs vara
gynnande till en friare, att tvätta sig med mjölk,
såpa af benmärg (ytelmä, ydi Renw.1072) för att
Ilmarinen dermed måtte förhöja sin skönhet.
Topelius har I Top. Run. 21073: 8 finnes liimaista
poroa, men detta förmodar anser Lönnr[ot] för
ett misstag af Topelius. Var[iant] lati af latia,
dets. som laatia.
Säikkywäinen, præs. partic. adj. af säikyn, yä,
skrämmas, förarargas1074, rasa, fradgas af raseri (om munnen), kanske fradgas i allmänhet.
Kyly, bad.
Saapuessa, saapu, saavut, puen1075
Hipiä, jä. F<-> språk eller best[ämmelse] ord?
Kaatiot, höftben, benkläder.
Uidin, <> troligen af uin -da, (simma), simverktyg, fena, fot, benvåd. Uiton, ej den som ej simmar; mina wador1076, hvarpå wattnet ej simmar, flyter. Deriv[ation] oviss.
Sasuton, af sasu, enl[igt] Renw.1077 medulla in
cornu rangiferi. Således i det närmaste synonymt med ydin, hvaraf såpa till<>, men i Wuokkin[iemi] är sasu aldeles synon[ymt] med ydin,
ytelmä.
Renvall 1826.
Topelius 1823.
Sic!
Castrén’s note in the
margin: Tempus?
Obscure, falls into the
binding.
Renvall 1826.
537
Fennica.indd 537
17.1.2019 14:55:15
�Fennica: Kalevala
The end falls into the
binding.
Renvall 1826.
Renvall 1826.
Becker 1824.
240.
242.
244.
245, 246.
246.
250.
265
270
Var[iant] 270.
296.
299.
302.
Sarkakauhtanainen, wadmals en rätt wadmalskaftan. Kauhtanainen är
Ussakka, gördel, på Ryska: кушакъ.
Saapka, mössa, R[yska] шапка, dim. шапочка
(saapukka). Sahmattainen, sahmatti, sammet.
”Som ljuder susar genom <>l, <> skogen”,
Lässötän, -ttää, onomatop. susa, frasa. En hög
mössa anses i Ryska Karelen för en synnerlig
pryd[nad]1078. Annars är beskrifningen öfver
Ilmarinens klädedrägt alldeles lämpad efter
de närwarande förhållanden bruket att kläda
sig, hvilket åter är lånadt ifrån Ryssland.
Huopa, wan, filt, filthatt, (ej huoppa Renw.1079).
Hatun huopa, hattkupa, Lönnr[ot].
Luppa, slokörad hund.
Warti l. warten, varsamt, sorgfälligt enligt
Lönnr[ot] cas[us] præterlativ[us] af af vara,
cura rei provida, och borde således egentl[igen] heta waratse. Men då knapt något exempel torde finnas, hvarigenom öfvergången
från waratse till varti kan försvaras, så anser
jag Renw. derivation af synes Renv[all]s1080
deriv[ation] af varten pro i st[ället] f[ör] wartoen, undvikande sorgfälligt, vara sannolikare. Keckm[an] vill härleda att warti (warti’)
är lika med warsin, och äfven denna derivation är antaglig, emedan i warsin t är den
urspr[ungliga] charaktersbokstafven, och enligt den b (Beck. Gram.1081 § ).
Waajo, waaja, waja, skjul, trappa.
Wierettelen (af wierin), drilla, gnälla, qvinka.
Torkutan snarka
Luuhattelen, onomat., här lika med luikuttelen. Annars förstås med Luuhatella den Fornfinska seden, att en fästman uti ett eller ett
halft års tid hvarje natt, besöker sin fästmö,
iaktagande härwid all möjlig kyskhet.
538
Fennica.indd 538
17.1.2019 14:55:15
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
303.
332.
353
Var[iant] 362
368
375
Syyhättelen Onomatopoetiskt af syydän,
-tää, drifva, skaka, deraf syydättelen och enl[igt] Karelska dial[ekten] syyhättelen, skaka
fram ljud.
Ku se, i st[ället] se ku, eller blott ku.
Ylentämäni bör wara ylentäjäni, som har lyftat upp mig.
Raastan, -aa, rycka, slita.
Katasia l. katas sia, af katan, täcka, och sia,
ställe; ”stället, der man betäcker kittlarna.”
Den kokta mat, som wid måltid ej åtgår, lemnas i grytan som ställes wid uti dörrvrån och
täckes wäl, för att wara fredad för damm,
hundar, kattar m. m.
”Till en wid min armbåge (i mina armar) vistande höna” (dufva)
Castrén added in the
margin: den som längtas,
den som låter längta, efterlä[ngta] sig.
Castrén added in the
margin: walwattaisi.
12. Runan
v[er]s[er] 5–6
Jok’ on --- walwateltawani? ”Är hon redan
färdig, den jag låtit waka; färdig den jag skall
låta vaka”. Denna version skulle vara mest
enlig med ordalydelsen. Walwatti (g. walwatin), af walwon, walwatan, (liksom seison,
seisatan). Walwatti, d. ä. bet. jota jota walwatetaan, jota olen walwattanut, den som jag
låtit vaka, såsom kaswatti jota kaswatetaan,
elätti elätetään.1082 Wall Walwateltawa. Men
nu wet man, att det var Ilmarinen, som längtade att önskade att få flickan; (wakande för
henne), och att det hade lovats få henne, att
redan förut hvilken åter icke låtit och att hon
hittils förut warit obeweklig. Således skulle
sammanhanget fordra, att Ilmarinen vore
den som hade wakat för flickan och äfven
på får detta sådant sätt kunna stället dessa
v[er]s[er] uttydas. Walwattini måste då härledas af walwatin,1083
539
Fennica.indd 539
17.1.2019 14:55:15
�Fennica: Kalevala
Obscure, falls into the
binding.
Renvall 1826.
Sic!
v[ers] 13
17.
20
26.
45–46.
69.
76.
80.
81.
v[ers] 84.
85
86.
89–90.
91–92.
”Lempo fårade den visserligen”. Wakoilen l.
wakoelen, vakoan, wako.
Min stackars son (?) ”lemnade den oplöjd sin
plöjning halfgjord”. Härmed wille Ilmarinen
Pohjolas wärdinna pröfwa Ilmarinens mod.
Suorrostella, göra färdigt. Af suorran -taa,
s--nse1084 suorros, -ksen, liksom kynnös af
kynnän, käännös af käännän, af suorros låta
suorrostaa, suorrostelen, härleda sig.
Säärystin, brynja, det, hwarmed sääri (benet)
betäckes.
Levitti, tappo. I Finskan sättes ofta tredje
person nyttjas prædicatet ofta i tredje pers.
Sing., ehuru subj. står i plur.
Eg[entligen] ”När du får fisken nätlös, notlös”, d. ä. utan nät och not.
Waakalintu, synonymt med kokko, örn.
Etym[ologi] owiss. Hos Renw.1085 har waaka
äfven betyd[ydelsen] af stor.
Kynkkäluu, wingbroskben. Kynkkä, siipikynkkä, wingbrosk.
Lekuttelen, lla, flaxa, af lekun, -kkua. Se ofvan.
Tasailen, -lla, låta jemna, af tasa.
Lotasen, ta, vedra slå emot, widröra, så att
ett ljud derwid uppstår. Engångsformen af
lotaan (lotajan).
Kuopraelen l. kopraelen, -lla med gripa (med
nafver) af kopra, koura.
Hangotella, wengotella, onomapotop.1086,
h[vil]ka hvardera utmärka gäddans slangrande rörelse.
Pienenpieni, suuren suuri, liten ibland de små,
stor ibland de stora (den stores stor). Detta är
i runorna ett vanligt talesätt, då någon ting
utomordentligt är å förde <-> och man kommer att beskrifvas. Gäddan är icke så liten, att
540
Fennica.indd 540
17.1.2019 14:55:15
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Castrén’s note in the
margin: radix owiss.
93.
95–96.
v[erser] 97–98
106.
107.
115.
119–120.
125.
136.
146.
147.
(Var[iant] 153
det ej kan finnas mindre gäddor, icke heller
så stor, att den vore den allra största. Gäddan
är väl icke liten, men ej heller så stor, att det
icke kan gifvas ännu vida större gäddor.
Kieli kahta kirweswartta (sc[i]l[icet] pitkä l.
suuri).
Att gapet är ”likasom (wirta) trenne forssar, ryggraden såsom sju” utmärker icke så
mycket allenast storleken, utan faran att nalkas en sådan gädda, dess äfven och hufvudsakligen lika mycket gäddans grymhet. Faran
att nalkas dess gap var så lika stor, som att
komma gapet af fallet af en fors, hvars styrka
var lika med trenne lika stor som med <->
trenne vanliga vanliga vanliga forssars fall
tillsamman, och i sin rygg hade gäddan en
kraft styrka motsvarande sju forssars kraft.
Liitättelen, fästa sig, stadna; se 1:[missing].
Iskettelen, slå ned, af isken. Stundom stadnar
örnen för att taga vara på söka gäddan, stundom slår den sig ned.
Wiepraelen, slå, sopa.1087
Laatelen, kanske: bereda sig, rusta sig (för att
spänna efter gäddan), af laadin, -tia.
Kynin, (kynimet) men, det ställe hvarest kynät (fjädrarna) äro fästade d. ä. kynkkä.
Örnen lyftade (endast) svart grus (ifrån hafsbottnet) på det klara vattnet.
Koukkuluu, krokigt ben, refben, såsom det
mest krokiga.
Kolmasti, tre gånger, här: tredje gången (kolmannesti).
Ylemmä, i st[ället] f[ör] ylemäksi, ylemäks,
ylemmäs, ylemmäh/ylemmä.
Omenatammi, ollon-ek.
etc. verta)
541
Fennica.indd 541
17.1.2019 14:55:15
�Fennica: Kalevala
The end falls into the
binding.
155
Var[iant] 153
156.
162.
167.
v[ers] 168
Var[iant] 207.
208.
ukolta, läs: Ukolta.
Ukon kaari, regnbåge
Riivon, poa, slita. Rintapää, bröstben. Maisteli
makua, smakade på köttet (eg[entligen] smaken). Ruuatt’ on, bör enl[igt] Lönnr[ot] wara:
ruuaton (otjenlig att ätas. (all<-> <->: ”Örnen slet sönder (gäddans) bröstben, smakade
på dess kött, slänger (<-> (kilpiäwi) dess till
föda otjenliga käkar (örn) ifrån sig och klyfver dess mage.
”Månens behornade spets”. Då månen
Ny-månens <-> spetsar jemför kallas månens horn spetsar likna horn.
”Watten kom ej till watten”, d. ä. kändes ej
som vatten, hvilket dock enl. vanl. språkbruket heter weeltä tullut. Det <>, efter vanl[iga]
språkbruket: weeltä o. s. v., liksom i v[ersen]
164 illmalle i vestra dialecterna skulle helta
ilmalta. Hajasen är en ovanlig förlängning af
haisen1088
Huotra, slida.
Pahon, -koa, hugga, klyfva. Af v[er]rs[erna]
191–195, och 198–203 gifva och ordning <><>
tyckes synes det, som finner man, att hade
Ilmarinen sålunda förs afhuggit skar gäddas
hufvud och klöfvit dess mage, för att undvika
icke förråda, att icke örnen <-> han sjelf det
svek, han begagnat för att fångade gäddan;
lik ty då Pohjola-värdinnan ålade honom ett
fånga gäddan utan not, nät och andra fiskredskap, så war hennes mening påtagligen den,
att Ilmarinen med egna händer skulle taga
fast <-> ingen utan <-> den skulle af Ilmarinen sjelf skulle taga den från Tuoni-elfven.
Jalkojen jaksaja är dets[amma] som jalkojen
riisuja.
Päähyt kassa, t. kassa päähyt, kassapää, se ofvan. Päähyt är diminut. af pää.
542
Fennica.indd 542
17.1.2019 14:55:15
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
214
v[erser] 217, 218.
220.
229
236–237.
237.
238.
240–241.
Teltamoinen, är ett sme[k]ord, utan känd betydelse. Likaså Teutamoinen i Var[iant].
Neiyt, Immyt, dim. af impi, neiyt af neiti.
Det röjer en beundranswärd finhet, att runan
låter barnet i all oskuld qwäda till Pohjolas
pris. Af andra uttaladt hade det varit skryt
och i I ej <> sjelfva Ilmarinen var nu mera
jäfwig att beprisa sina svärförföräldrar1089
och sin maka fästmö, eller rättare: sin maka.
Här talas ifr i v[er]s[erna] 222–229 till svärfadrens, i v[er]s[erna] 230–243 till svärmodrens och i v[er]s[erna] 244–255 till brudens
beröm.
Wienan päälliltä wesiltä,1090 I wat Ifrån de
ofvanom (päällinen s[amman]dr[aget] af
päällisiltä, Nom. päällinen) Dvina belägna
vattnen (Hvita Hafvet). Att Dvina ofta förekommer i runorna, har sannolikt sin grund
deri, att
Kuurulla, i nedböjd ställning. Nom. kuuru.
Renw.1091 kändt ej någon annan bem[ärkelse] än latelen som likväl endast i phrasen
anger denna bet.
Länkämöinen l. länkämäinen, n[omen] a[djectivum] af längän, kää, böja, huka sig.
Aiwon, tidigt, äfven: länge sedan af aika, Aikasuopa, den goda suopa (-konema).
Mäkähdän, htää, <-> bräka. Moment. af määkyä. Ullottelen, -lla är detsamma som ulwottelen af ulwon, tjuta i sensus: Tidigt på morgonen bölade den goda kon --- ”Wår tackan
tjöt (bräkte) efter den (d. ä. som kastade fram
det fina höet d. ä. Bör förstås antingen så, att
fåret bräkte tidigt, af längtan efter wärdinnan, emedan hon vanligen i god tid emedan
hon i god tid alltid kom plägat komma till fähuset, eller kanske <> hellre möjligen så, att
den visste, då hon tidigt tidigt, <-><-> fåret
Sic!
NB! In the Old Kalevala:
Song 12:271: Wenot wäljiä
wesiä; Song 16: 271: Wienan päälliltä wesiltä.
Renvall 1826.
543
Fennica.indd 543
17.1.2019 14:55:15
�Fennica: Kalevala
Castrén has crossed out
the whole sentence.
247, 248
252.
254.
278–279.
bräkte tidigt på morgonen, då värdinnan
emedan var den emedan hon höet framkastades.
Nuorasesta (af nuoranen), betyder enligt
Lönnr[ot] nuoran tavalla (?), lik d snör ätt.
Paksusta, paksusti, lika med paksulta, tjockt
af paksu. I jungfruns hem flydde uppsteg en
tjock rök, d. ä. hon eldade stugan wäl.
Piukahtelen, -hella Onomat. hvila,
Käärilauta, wäfstock.
Såsom Lönnr[ot] pag. 268 anmärker, så
sjunges till<> denna runa hänför sjunges
denna runa af soml[iga] på det sätt, att Wäinämöinen erhåller flickan. Då kommer Ilmar.
att gifva detta Då kommer Ilm[arinen] att
gifva det andra det råd den varning, att ej
fria i kapp med Wäinämöinen, och på honom
ega närv, visar sin tillämpning, emedan han
älskade hafvet, då deremot Ilmarinen war
ingen ting mindre än sjöman. Om således
Dr. Lönnr[ot] lät runan gälla Ilmarinen, så
hade han bort föra dessa två v[er]s[er] bland
varianterna. NB Dessa tvenne v[e]rs[er]
V[e]rs[er]. Ifrågavarande verser måste således anses icke höra vara af sednare ursprung
sednare.1092 Också är det vida naturligare, att
Ilmarinen, som var ung och rask, som hade
hopsmidt Sampo och dessutom hopsmidt
Sampo, och hade derföre egde modrens löfte
om flickan, får hennes hand, än den gamle
Wäinämöinen, hvars frierier tyckes vara en
ålderdoms-svaghet; följakteligen borde dessa
två vrs wara förda ibland varianterna
544
Fennica.indd 544
17.1.2019 14:55:15
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Sic!
13 Runan.
v[ers] 11
V[ers] 17.
v[ers] 19
25.
26,
37–38.
41.
44–46.
Muhia, betyder icke allenast lös och <->
lucker (Renw.), utan äfven fet och frodig.
Keski-lehmojen (lemien1093) wasoja, medelmåttiga kors kalfvar.
Aunus, Olonets.
Kesäorawa, sommar-ekorre, d. ä. ekorre i
sommardrägt.
Hawet, -pehen,
Dessa verser hafva väl icke afseende på tiden före Finlands eröfring af Sverige, utan de
hafva sannolikt uppkommit i Ryska Karelen,
och afse Fi Sveriges strider med Ryssland.
Wirokannus är ett epithet, som äfven tillägges Wäinämöinen (XXXII). Lönnr[ot] anser
det betyda: Wirossa kannettu (född i Estland)
l. Wirolainen (Estländare). Men, det är bekant, att Wiro, Wirolainen äfven betyder betecknar en mäktig trollkarl, och kannus kalllas af Finnarne Lapparnes trolltrumma (<->
k<>da). Möjligen betyder kannus den som
har att skaffa med trolltrumma; i annat fall
är det väl troligen synonymt med kannus;
Wirokannus torde således beteckna an trollkarl, som begagnar af trumma.
Ehuru Ukko (som på detta st[älle] är uppekat.), Palvonen och Wirokannus äro samma
person, skulle man af dessa och nästföljande
v[e]rs[er] vara frestad att sluta till motsatsen,
emedan <-> de synes förfoga sig den ene på
ett, den andra på ett annat ställe. Men här inträffar åter det förhållande, att Skalden råkat
i förlägenhet på parallela ord, och derföre
tagit nödgats taga sin tillflykt till beslägtade
föreställningar, hvarigenom han i stället för
puu kommer att utrycka föreställningen träd.
545
Fennica.indd 545
17.1.2019 14:55:15
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
v[ers] 63.
69, 70.
v[ers] 82.
Var[iant] 92.
―
v[ers] 104
v[ers] 119
Att här i sjelfva verket är fråga om en person,
upplyses äfven af v[er]s[erna] 50 och 55.
Denne så kallade ”mies pieni, pikku mies”
(liten man) omtalas äfven i XXIV: 144 o. s. v.
Likasom <> i det sång Icke allenast i jordens
inre utan äfven i hafvets djup försätter den
Finska war är enl[igt] den Finska Mythologien uppfyldt med öfvernaturliga wäsendena.
Anledningen, hvarföre i fråga warande pikku mies skildras så liten är lätt att finna. Då
styrkan beror af storleken och ingen så stark
menniska fanns till i werlden, att han hade
förmått fälla oxen, så framträder nu denna
pikku mies. Meningen är att visa huru mycket öfverlägsen dessa wäsenden äro menniskan. Det fanns ingen m[enni]ska till i verlden, som hade förmått fälla oxen, men för
den minsta öfvermensklig varelse war detta
en ringa sak.
Alla i st[ället] för alle.
Kyykähytän, i hast nedböja. Kyykky
(Renw.1094 kykky, kyky, status corporis conquinescens), kyykyn, luta sig, kyykähän,
v[er]b moment., kyykähytän, mom. curat. i
hast nedböja
Puisen uuen uurtehesen, i det nya träd(kärlets) fagning, d. ä. inuti kärlet. jfr. 135 och 326
i v[arian]ten.
tiiskina, i små particlar af tiiski, monne adverb?
Osmotar, är sannolikt ett nomen appellat.,
såsom kawe och kapo. Åtminstone kallas
Wäinämöinen i XXXI: Osmonen, och i parallel-versen finnes Kalewainen.
Salo puita, saari maita, ”en skog (uppbrändes
såsom) wed, en holme land (förödades)”, d. ä.
på en holme blef all dess skog förödd.
546
Fennica.indd 546
17.1.2019 14:55:15
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
121.
123
128.
v[ers] 149
v[ers] 151
var[iant] 160.
Var[iant] 164.
v[ers] 167
173
174
189.
241.
307.
309.
Var[iant] 328.
Kaiwahdan, -htaa är väl dets sannolikt en
wanlig förlängning af kawahhdan, -htaa,
spritta.
Auer betyder på detta ställe ögonskenligen
rök och icke solrök.
Pienikö, månne för liten? Men då borde äfven
suuri pienempi det motsvaras af motsvaras
af suuriko. Pieniko torde således vara dets[am]ma, som pienehkö, alltför liten, en form,
som i Arch. är ganska vanlig, t. ex alavahko,
ej Änd[elsen] -hko, hkö, hka, hha brukas ofta
i Arch[angel] efterhängdt adj[ektiv] för utmärka det <-> i st[ället] för kowan, alltför.
Laahon, oa, röra sig, hyppja.
kesellä i st[ället] f[ör] keskellä.
Reikuttelen, här beslägtadt synonymt med
hieron, hykerrän (gnida, gnugga);
Wästäkäinen, (besl[ägtad] med västäräkki),
liten, nätt fogel, brukas såsom smekord. Likaså <> puhtukainen, ren, snygg, af puhdas.
Orpolapsi, omani kallas förmodligen ekorren, såsom saknande fader.
Tarhalatwanen (puu), träd med tät rund
stak<-> krona.
Koprasen -sta (kourasen), gripa, engångsformen af kouraan -ta, rad. koura (kopra).
Petäjätä, s[amman]dr[aget] af petäjätä, nom.
petäjä, gran. En wanligare, äfven för sdr contraherad form af Inf. är den på
Liihättelen, llä och var[iant] riehättelen, -llä,
ila med hast snabbhet.
Laeton, taklös, af laki, laen, takets hvälfning.
Walahdun -tua, synes eg[entligen] rinna,
sjunka, digna. Walan, mom. walahdan, fact.
walahdun.
Kahja, detsamma som kalja.
547
Fennica.indd 547
17.1.2019 14:55:15
�Fennica: Kalevala
The word falls
binding.
The rest falls
binding.
The end falls
binding.
Obscure, falls
binding.
Renvall 1826.
into the
into the
into the
into the
355.
Käyn, gå, gäsa, käytän, låta gå, föra, sätta
(lägga), äfven låta gäsa. På detta ställe nyttjas
käytän i bet[ydelsen] af lägga, såsom af man
finner af den derpå följande Illativ-casus;
men är detta twetydiga ord här begagnadt,
för att tillika utmärka gäsningen.
v[ers] 341. Lakkia, nom. actoris af lakin, -kkia, eg[entligen] slicka. Laitteleisi, refl. laga, infinna sig,
v[er]b. freqv. af laitan, brukas här reflexive.
347 Karehtia, nom. actoris, af karehdin, -tia, qvittra sorla, sjunga se ofvan.
348. Till en så ståtlig bröllopsfest skulle naturligtvis äfven en utmärkt sångare anskaffas.
---1095 dugde ej en sådan som var stum lik
laxen eller hes och mållös liksom barnet,
utan den gamle Wäinämöinen måste bjudas
att sköta sångens värf.
351 Kuonasuu l. kuolasuu, dregelmun.
v[erser] 362–363. ”Barnets röst är har hesnat” (är hest), ”dess
tal har fastnat i munnen” (det) är ej fram något ljud ord ur munnen; Var[iant]1096
363 Kielen kanta, tungspänn, det hvarmed
tung[an]1097 är fästad i munnen. Kammellun,
kimmellyn, krokna, vara orörlig.
383 Reutuellos
v[er]s[er] 404–407. Sådana Man bör härwid påmi denna
besk[rif]ning1098 öfver Lemminkäinen utseende erinra sig, att Pohjolas värdinna stodo
i ett fiendtligt förhållande till hvarandra.
v[ers] 406 Wähiten, litet, casus præterl[ativus] af wähä. 407 Nykerä, trubbig.
409. Raataja, driftlig att arbetare att arbeta, se
raadan, taa i Lex.1099 Rahan alanen, beroende
af, lagd för peningar.
548
Fennica.indd 548
17.1.2019 14:55:15
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
14. Runan.
v[erser] 1–20
v[ers] 3.
v[ers] 5
v[ers] 13.
v[erser] 19–20.
27–30.
33.
36
46.
51.
56.
57–60.
Castrén has crossed out
the passage between the
star marks.
Sedan Ilmarinen fått så väl Pohja-dotterns
som modrens samtycke, begifver han sig med
bröllops-skaran (naimakansa) till Pohjola,
för att fira bröllop och afhemta flickan. Pohjola
Wiepoaja, nom. actoris af wiepaan, röra sig,
befinna sig.
Ratsina, se ratina.
Raukean, här: brusa.
”Min svärsons folk kommer, wänder sig med
par hundrade”. *Wägen gjorde wändning intåg Wägen gjorde en böjning, intåget, som
förut hindrade henne att se bröllopsskaran.
Nu ser hon den d. ä.*1100 Wägen föreställes
göra en böjning, och Pohjolas värdinna ser ej
förr sina bröllopsskaran, än då den håller på
den hinner till böjningen, och hästarna vändes.
”Mågen är (åker) med den svarta hingsten,
liksom med (liknande) en gluppsk varg, en
(bytet (rof) bärande korp, en flygande lärka”
(liewet, -hen l. leiwo)
Otus, byte, det som dagen till byte, djur, här
fogel, eller kanske gök, emedan den kallas
blå
Kalke l kalkka, skrammel.
Raastan och var[iant] 45. riiston äro synonyma med riisun.
Kyyhkyläinen, duflik, af kyyhky l kyhky.
Sulkkunen, af silke, suitsulot l. suitsilöt, tömmar.
Sångaren har här och på några andra äfven
straxt i det följande förgätit, att det är winter,
då Ilmarinen färdas till bröllopet.
549
Fennica.indd 549
17.1.2019 14:55:16
�Fennica: Kalevala
Var[iant] 57.
59.
60.
Var[iant] 67.
v[ers] 72
80.
82.
86.
Var[iant] 87.
v[ers] 105.
v 122
122.
123.
128.
129.
131.
138.
153.
v[ers] 154.
Pehtara, wästnings ställe. Kuomikko tyg, väf,
af kudon, -toa.
Mesinukalla. Nukka bet[yder] lo, det utstående på kläde, mesinukka, med honungsrika,
uppskjutande vexter (blomstrande lindan).
Maksankarwanen, lefverfärgad
Kasie, ett kärl, hvarmed man öser, af kaadan,
-taa, fälla, gjuta. Maimat pilkehtäwi, Rommen
utbreder sig skimrande (pilkka, fläck). Var. 70.
Lesty, sdr af (lesitty), st af lesin, tröska, skräda.
Koroppa, ask, wacka, af R[yska] коробъ. Kullittu af kullin, förgylla.
Koltsas, lika med koltus, ring. Var[iant]
Siiwootes 2. per[son] Opt. pl. af siiwoan, -ta,
göra ren, här: göra fri, befria, lösa.
Kamana, den öfra dörrposten. Var[iant] 91.
Kamoa.
Oltsiseinä, gafvelwägg.
Awantohot är en dialekt[al] förändring af
awankohot.
Päältä poikitse, i ändan, tom
”Tvärsöfver” (poikitse) är bygnaden ”i ändan
(päältä) hundra famnar stort.
Siili (?).
Pähet, -hkeen, hassel.
Luaslauta; Så kallas de bräder, som på sidan af
ugnen betäcka stenarna och från patsas gå till
wäggen.
Wanun, svarfva, skära item, knåda, walka,
polera.
Kalewan puu, Kalewas träd. Lönnr[ot] förmodar, att detta är ett epithet för rönnen.
Stolo, bord af R[yska] столъ.
Risti-rahwas, Christen skara. Detta uttr[yck] är
icke det enda ifrån sednare tider, som förek[ommer] i 14–16de runan. Men läsaren förbiser
550
Fennica.indd 550
17.1.2019 14:55:16
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
det är lika lätt för läsaren att förbise sådana enskildheter, som det för Dr Lönnr[ot] hade varit
lätt att utmönstra dem <>. Men hvad man i <>
dessa runor 14de och 15de ej kan förbise, är det ljus,
är det solst ljus, som här utbreder sig öfver det
dunkla Pohjola. Huru prydligt är icke allt, som
i yttre måtto här företer sig? I stugan med dess
bord och bänkar, Kastar man en blick i stugan,
så bländas ögat af det sköna de skimrande de
wäggarne och taket af det rena golfvet, de blanka väggarna, det skimrande taket, ugnen, bordet,
den blomsterbeströdda ugnen, det gyllne bordet,
<> med sina rena skedar och talrikar o. s. v. Alla
husgeråds saker äro rena och dyrbara blanka och
äro blanka och rena. * Sjelfva stallet är glänser
glimmer <-> <-> af guld och koppar, och brudgummens h[ästar]1101 matas med hvete och råg. –
Wärdinnans gästfrihet har ingen gräns. Ölet Om
man åter tar i betraktande det uppförande, som
Pohja-folket i Poh. nu ---1102 sederna är <-> hos
<-> Pohjola sederna i Pohjola, så finner man blo
här endast den renaste <-> renaste välwilja och
den uppriktigaste gästfrihet. Med omsorg sörjer
wärd den hjertligaste omtanke tillser sörjer wärdinnan för sina gästers wälfägnad och låter sparar ej med det skummande ölet.*1103
Sjelfva stallet glimmer af guld och koppar,
och brudgummens häst matas med hvete, korn
och råg, att icke tala om gästernas undfägnad.
Wärdinnans omsorg sträcker sig i f<->, Om man
åter tar i betraktande det uppförande, som Pohjafolket nu iaktager, så finner man här endast den
hjertligaste wälvilja och den uppriktigaste gästfrihet. Den eljest så fruktansvärda wärdinnan
uppfyller med omsorg en wärdinnas pligt1104
sörjer med <-> sörjer på bästa sätt för sina gästars
wälfäg[nad]1105 och yppar wid skilsmessan från
<-> och förräder wid skilsmessa från sin dotter
de ömmaste känslor. Hon, den lida trollhexan
meddelar nu det skön wackraste råd åt sin måg
Falls into the binding.
Falls into the binding.
Castrén has crossed out
the passage between the
star marks and started a
new version in the margin.
Obscure, falls into the
binding.
Obscure, falls into the
binding.
551
Fennica.indd 551
17.1.2019 14:55:16
�Fennica: Kalevala
Hidden under an inkspot.
163–164.
166.
174–176.
178.
185.
v[ers] 186.
187–188.
224.
228
232.
och dotter. Med ett ord: man glömmer såsom det
höfves wid en sådan högtid, att bröllopet firas i
det mörk Pohjola. Det är möjligt wäl sannt, att
dessa bröllops qväden sånger icke uteslutande
gälla bröllopet i Pohjola, utan är utan sjunges
ännu i dag vid hvarje bröllop, der en utmärkt
sångare är till städes, och att Dr Lönnr[ot] här
infört de wackraste bröllopsqwäden, som fortlefva bland allmogen, men å andra sidan är det
är lika wisst, att sångar Runo sångaren sjelfva
tillämpa dessa qwäden äfven på Pohjas bröllop.
Tuli on tuohinen rämäkkä, i st. för d. ä. tuohinen
tuli on rämäkkä, sawu musta terwaksinen, d. ä.
terwaksinen sawu musta, näfver-elden är sprakande, tjärvedsröken är svart.
Tuohus bet[yder] all slags ljus, wahanen deremot vaxljus.
Genom dessa skilda särskilda bestämningar
will Poh antydes, [att]1106 Ilmarinens ögon äro
ljusbruna.
Kanamarja, hönsbär är härom <-> ett berömmande epithet för flickan.
Totta tehdä, göra sanning, göra skäl för sig
Wikoa, ila, skynda (bland gästarne gå skyndsamt omkring bland gästarne). Wiisi wantehen,
läs: wiisi-vantehen, af wiisiwannet. fembands
kärl, d. ä. ett stort kärl.
”Låt det rinna ifrån sparrens ända, mjölet inifrån spikar”, d. ä. framlägg öl i ymnighet.
Hyreksin l hyrehin, gnola. Runo bet[yder] icke
allenast sång, utan äfven sångare.
Ken är eg[entligen] Genit. af ke’, men brukas
här såsom Nominat.
Lattilliset, nyttjas här för metherns skull i st[ället] för lattialliset, de som äro på golfvet, liksom
i v[ers] 236 pöyälliset, de som äro vid borden, af
pöytä.
552
Fennica.indd 552
17.1.2019 14:55:16
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
235.
245, 246.
248
259.
267, 270.
Pöykän, pöykkää, lika med pöyhään, larma, väsnas.
Nuorisessa, läs: nuorisossa.
”Bland dem, som lyda under den store fadren”.
Iso isä är äfven en bildlik föreställning.
Pakaelen l. pakailen, lika med pakaan, pakajan,
pakisen, förtälja, berätta, tala.
Med klara ord angifves här, att Wäinämöinen
och Ilmarinen voro bröder, och ur v[er]s[erna]
287–288 härflyter, att de voro tvillingar. Denna
Wäinämöinens och Ilmarinens förwandtskap
är lätt förklarlig genom de hvardera utmärkande egenskaper. Wäinämöinen war utan like
genom sin högre wishet, sina insigter om tingens<-> ursprung och wäsen, samt förmågan att
derigenom samt åstadkomma utomordentliga
ting. han kände tingens ursprung och wäsen,
war siare och trollkarl och sångare.1107 Ilmarinen åter saknade sin äldre broders djupare
insigter, men egde deremot en utomordentlig
fynd[ig]het och konstfärdighet, och <->Han anlitades också i detta afseende ofta af Wäinämöinen, hvilken smedens hvärf icke ens hade kunnat anstå. Wisserligen Ilmarinen framträder
ofta såsom underordnad person, hvilken Wäin[ämöinen] begagnar endast såsom medel för
sina ändamål; men genom bildandet af Sampo,
som Wäin[ämöinen] ej kunde smida, gäller är
han likwäl såsom Wäinämöinens wederlike ej
endast Wäinämöinens tvillingsbroder, om man
<-> kan med skäl äfven af det skäl De kunna
äfven <> kallas <> tvillingsbröder, <->denne så
wida Wäinämöinen och Ilmarinen <-> <-> i sitt
slag, behöfva den ena den andra och anses begge tillsamman representera i förening idealet
af en i alla afseenden vis och kunnig insigtsfull
man. emedan de äro hvardera i sitt slag oöfverträffliga, och repres[entera] i förening1108
Additional note in the
margin.
Additional note in the
margin; unfinished.
553
Fennica.indd 553
17.1.2019 14:55:16
�Fennica: Kalevala
Sic!
v[ers] 272
280.
286.
286.
305, 306.
313.
315.
326.
328.
331.
331.
331.
Saaumma, 1. pers. plur. præs. Ind. af Saaun,
v[er]b[um] refl[exivum] af saan, -da. Sällan
”komma wi oss till att orda.
Miero
Att äfven den må beundra sångarna, som ej
höra dem (som ”Ilman olia, den som är utan (att
höra), den som icke hör.
Wä Ilmarinen anmodar Wäinämöinen att framdraga (weetää1109) sådana qwäden, hvilka icke
blott beundras af åhörarne, utan äfven af dem,
som icke ej äro tillstädes. Ett hyperboliskt talesätt! Ilman olia, den som är utan (att höra), den
som icke hör.
Oloset och meet nyttjas här i plur. för att utmärka den g ölets och mjödets mängd en dessto
sköna ymnighet af öl och mjöd. Olonen, diminut. godt öl, dim. af olut, som sannolikt ocks
äfven är dim. af olvi, olven.
Kostaa koston, löna lönen, d. ä. gifva lönen,
wedergälla.
Eteinen, förstuga, syn. med sintsi, porstua, af
esi, ede, det ställe, som är framför stugan. Hit
skulle värdinnans belöning komma, emedan
hon här förwarar smör, mjölk, m. m.
Luonnen, af luon, bem. af kasta; kasta bort
(sången) uppföra ett qwäde.
”Jag qwistade grenarne och jag fann wägen att
säkert rättare: jag stakade wägen den för andra
sångare eller inledde ämnet.
Enligt 10 Af I: 51–52 och anmärkningar till detta
ställe harpa
I anm. till I: 51–52 anmärktes, att sångar
Det är en vanlig bild i runorna ofta förekommande bild, att sångaren lindar hop sina sånger
qväden och förwarar sina qwäden dem i visthuset, liksom allt annat i visthuset, som på visthus-skullen i kölden o. s. v., hvarigenom dels
554
Fennica.indd 554
17.1.2019 14:55:16
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
343.
343.
354.
368–369
antydes, att de icke att de sällan behöfvas, dels
det äfven att man har icke har stort <> föra
något de icke göra gagn de icke äro honom
till nytta och gagn, och derföre kunna läggas å
sido. Men här <-> är meningen icke sådan, utan
sångaren förvarar lofra<> ärnar förvara dem
inom sitt ben-lås, d. ä. inom tänderna (ἑρκος
οδοντων)1110, derifrån de aldrig slippa, om lappa benen (läpt) låset ej rubbas, tänder läpparna
utbredas, tänderna åtskiljas och tungan slingrar1111 sig af och an (keikkelehtelen af keikun,
gunga, keikkelen, keikkelehdan, keikkelehdelen).
Det är således någon en förblandning hos sångarn <-> som vållat, att denna vers och de tvenne
nästföregående äfven här fått sig en plats.
Det tyckes, som skulle man hafva föreställt sig,
att sångaren, allt efter som han qvad, ställde sina
sånger både s<-> eft allt eftersom Denna bet1112
Det är svårt att förklara, hvad denna bild
innehåller. Kanske menas dermed, att sångaren
Wäin[ämöinen] lade sina de qwäden, efterhand
som <> sedan han sjungit dem, efterhand i en
släde för att släpa hem dem. som han slutat att
sjunga, efterhand uti sin släde, för att släpa hem
den tilbaka till hemmet sitt hem. Men efter att
hafva sjungit i tre dagar söndrade blef lasset
så stort, att släden brast derunder. Wisst är, att
sångare ofta sägas släpa sina <-> förekommer
den det. Denna mening därmed behöflig Mer än
en gång förekom
”Att jag må utrusta en häst”. Ratsu bet[yder] här
ej ridhäst, utan häst i allmänhet.
Pohjolas värdinna ”matade” de bjudna gästerna så att de lågo ”med munnen i sina blotta (ej
smälta, rena) smöret, med handerna näfvarna
bland fisk-piroger”. Kuore sades i Ar Wuokkiniemi bet. någon fiskart vara en betyda en mindre fiskart, och ordet troddes vara lånadt ifrån
Castrén quotes Homer.
The end falls into the
binding.
Castrén has crossed out
the whole paragraph.
555
Fennica.indd 555
17.1.2019 14:55:16
�Fennica: Kalevala
Sic!
372–373
375.
Ryska. Var[iant] Koprin käärin kokkaroissa,
famlande med näfverna bland piroger. Käärin
s[amman]draget af käärien Lönnr[ot].
Luotaselta, <-> paikalta, sc[i]l[icet] paikalta
d. ä. luuttomalta paikalta (Lönnr.), af luuton
benlös, af luu, från ben af luuton, benlös;
”Hon matade lax från benlösa ställen”. ”från
benlöst ställe”. Luotanen, luo, närhet, luo,
närheten af Lönnr[ot] ur luo, närhet, och öfversätter luotaselta: ifrån ett närbeläget ställe, hvilket äfven<-> <-> l till ganska väl med
det följ. parall. vs., der
Sirotan, fräsla, skira i smör, hvarwid ett fräsning uppkommer.
15 de Runan.
v[ers] 7–10.
21
24.
31.
43.
51.
Swärmodren kallar sin måg för sin faders
”Hwarföre sitter (dröjer) du min faders son,
wakar hm, min hvarföre wakar du (hvad
wäntar du, min äldste broder? Sitter du för
fadrens godhet”, derföre du emedan han
är god, och Ilmarinen således har svårt, att
skiljas wid honom. Svärmodren k[al]lar mågen berömmande för sin son, sin äldsta son
broder, och dottern för sin syster.
Wiljon. Weljyt. diminit.1113 af weli.
Ikisopu, Adj. s[amman]satt af iki, ewigt, och
sopu sämja, den som man ewigt skall sämjas
med.
Hiema, ärm <> är i Ryska Karel. ärm (hia),
och hiemotan, träda på ärmen, förek[ommer]
i Ryska Kar[elen].
Kinnastan -ta, träda handsken på (handen),
af kinnas.
Käpäs anser Keckman war synon. med kepiä,
lätt, snart färdig. Lönnr[ot] deriverar det af
käyn, dä, den som
556
Fennica.indd 556
17.1.2019 14:55:16
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
v[ers] 52.
54.
64–65.
76
82
86.
88
93–95.
98.
Kiewäs, läs kiewas.
”Du förstod ej utöfver ditt hufvud”. Modren,
d. ä. du följde blott ditt barnsliga tänkte icke <>
förmådde icke att slita dig lös ifrån dina barnsliga tankar, och betrakta äktenskapet ifrån
dess alla sidor. Modren vill söker härigenom
wäcka dotterns sinne till vill här med will här
uppwäcka
”Hwem förskindrade det fjära (skinnet) hos den
alltför kloka”? Modren söker på allt möjligt sätt
hos sin dotter uppwäcka saknad af hemmet i
skilsmessans stund.
Poikkean (ean), keta, poikkelen (af pois) betyda
åtminstone i Karelen aflägsna, begifva sig, och
ej transverse declinare, såsom Renw[all]1114 öfversätter orden, härledande dem omedelbart af
poikki.
Polwempi, af polwi, bet. knä, mennisko-ålder,
torde synes här vara synon[ymt] med wiikompi, längre (om tid). Poikellitse, i st[ället] för poikellite(h), genom omkastning.
Kapulehti, torde kanske lika med kapo-lehti l.
kawon lehti. Laklut är enligt Keckman diminit.
af lika med laulu, men Lönnr[ot] anser det wara
dimint.1115 af lakla, alla, anas mollissima, och
denna deriv. är utan tvifvel den rätta.
Kamalo brukas i st[ället] för Kahmalo på flere
orter särd[eles] i Ryska Kar. Wuokkiniemi.
”Gården är ett steg längre, trappan, ett spann
högre större, tröskeln en stock högre, när du
en gång härnäst1116 återwänder” (kerran, eg
förnya), d. ä. du känner dig icke ej mera här så
hemmastadd i din föräldrars boning.
Syämmellen, läs: syämellen, af sy(d)än, sy(d)ämen.
Renvall 1826.
Sic!
The end falls into the
binding.
557
Fennica.indd 557
17.1.2019 14:55:16
�Fennica: Kalevala
= Modern translative
case.
Castrén has crossed out
the passage between the
star marks.
Sic!
Runeberg 1836.
Castrén has crossed out
the whole paragraph.
122.
136.
152–153.
164–165.
180.
181–183
189–190.
Nyt on lähtöni lähemmä sc[i]l[icet] saannut, nu
har min bortgång kommit närmare. Lähemmä
fact[ivus]1117 i st[ället] f[ör] lähemmäksi, lähemmäks, lähemmäs, lähemmä.
Toimi
Milläkänä, tuollakana äro adverb[er]. bildade af
pronomina mikä (mi) och tuo, Adess. millä, tuolla med efterhängde känä, kana, de utm nyttjas
negative, och utmärka ett tillstånd eller läge Talesä *De nyttjas med Talesätten <> milläkänä,
tuollakana utmärka ett läge eller tillstånd, <>
<> milläkänä, tuollakana, nemligen ett dåligt
<>, emedan -kaan, -kään, -känä, -kään alltid
blott förekom <> blott kan förek i en negativ
sats.*1118 känä, utmärka ett tillstånd eller läge
känä, utmärka det förra en egenskap, det
sednare ett tillstånd eller läge. Tuoma, hemtad,
frambragt, af tuon, -da. Sedan modern öfvertygat sig derom att hennes dotter älskat sitt möderne-hem, söker hon åter försona henne med
sin nya ställning.
Maata, lewätä, nyttjas impersoni<> præs. Ind.
pers. af neg. form i st[ället] för m act. makaa,
lepää, ehuru koirat och pennut stå i Nominat.
casus
I soml[iga] exemplar står tälle, läs: tällä.
Wieri, rand. Ojawieri, åbrädd, kangaswieri,
backsluttning, wesiwieri, strand. Kakraton l
kauraton.
”Alla stenrösen äro mynt, alla smärre stenar
peningar”, utmärker icke, att han ”från mynt
mynt1119 från hvarje röse o. s. v. såsom R[une]b[er]g1120 öfversatt detta ställe, utan en sådan
be detta uttryck måste tagas såsom en bild,
hvilken utmärker, att Ilmarinen egde peningar i
samma förhållande, som det finns stenrösen på
marken.1121
558
Fennica.indd 558
17.1.2019 14:55:16
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
194.
204
v[ers] 212.
v[ers] 217.
221.
227.
242.
245
246.
247.
250
255.
Pyyhyt, dim. af pyy, hjerpe. Pyräjän l. pyrään,
röra sig med buller.
Kuulestamma
Omon, läs: emon.
Miehueton bet[yder] eg[entligen] utan man,
utan make och öfversättes så af R[une]b[er]g.1122 Meningen vore då, att hon skall
vara sin man trogen. Men då ordet brukas
paral. till tavaton, så beteckna det väl i allmänhet oduglig miehueton kan ej härledas
ur mies, man, utan af miehueton bör härledas
af miehuus, manlighet, raskhet, duglighet, ej
af mies, hvarur man får miehetön. Miehueton
betyder således: utan duglighet, och motsvarar i denna bet[ydelse] tawaton.
Epäpätö l. epäpätöten, ganska oduglig, af epä,
vanum qvid (Renw.1123) och pätönen, oduglig.
Suppu l. soppi, hörn, vrå.
Kaaruttelen, freqv. af kaarutan (kaarutan,
kaari, båge), böja.
Suihan, hkaa, suihin, hkia, skynda, fara (flyga)
fram, fjäska. Suihka (var[iant] suihki, 2 pers
Imperf, ehuru k i hvardera fallet vanligen plär
bortkastas. Sutsuna, klädning, kjortel.
Räämin, -iä, räimään, -ää, räihkään -hkää,
stöka, bullra.
Kehajan, kehäjän, kemajan, kepajan, Onomatop. utmärka det dofva ljudet wid gåendet på
golfvet. Onomat. ord, som utmärka det dofva
ljud, som höres, då man utan skor går på ett
golf.
Hamut, dim af hamet, betecknar här icke små,
utan sköna, wackra, nätta kläder. – Modren
uppmanar här sin dotter till sparsamhet.
”Af trenne små träds bränning”. Puinen s[amman]dr[aget] af puu--1124, dimin. af puu. Poltas, kse, bränning, brännande, af poltan.
Runeberg 1836.
Renvall 1826.
The end falls into the
binding.
559
Fennica.indd 559
17.1.2019 14:55:16
�Fennica: Kalevala
= Modern partitive case.
Obscure, the text falls
into the binding.
= Modern partitive case.
Castrén has crossed out
the passage between the
star marks.
Obscure, the text falls
into the binding.
Becker 1824.
Renvall 1826.
266.
278, 279.
292.
302.
303–304.
313.
316.
322.
328.
360.
Toimean, ta, ant[ingen] (af toimi, active, omsorg, pass. ordning), ordna, laga sig, reflexive
eller ”återwända efter uttära uträttade ärender”
(Lönnr[ot]).
Kuuneltaisi, peiteltaisi, Imperf. conj. pass. pro
act. Det bör anmärkas, att passivum i Finskan
är *vida skildt från detta genus verbi i andra de
flesta andra Europeiska språk. Först och främst
tål det Infinitivus1125 casus såsom obj. efter sig,
och således äro till hälften activa, motsvarande deponentia i Lat[in]. Widare brukas de ofta
si--1126 uttrycket genom motivera de tillika Impersonalia i andra språk icke allenast tål och
Infin[itivus]1127 såsom object efter, och i detta
afseende motiveras verba*1128 ofta nyttjas dets.
såsom activa eller deponentia, dels äfven såsom
Impersonalia; de kunna således ---1129 object efter sig se Beckers Gram.1130 § 103.
Wilja wiploin, läs: vilja-viploin. Wipla (wiplo?),
bit, stycke. Wilja-viplo, mat-bit.
Waljan päällä, med ändan af tömskaftet (?). Walja, se waljas i Lex.1131 Vangutan är synon[ymt]
med wingutan. Wanguttao, vinguttao m. m. äro
negativa Optativ-former.
Varianten Öfversättn[ingen] af dessa verser är
oriktig. Tiesin, -ia (tiisin, -iä), laga, att någon får
veta, undervisa, lära.
”Tag ett rör ifrån hvassen” Ruoko, ruovon, deraf
ruon. Coll[an] ruovosto
Korahutan, -ttaa, smälla till så, att åtföljes af ett
rasslande ljud.
Onkelmo (ongelmo) är lika med onkalo, däld.
Koseta, Arch. för kosketa.
Ison saamasta salista, ”Från den sal, som min fader fått (skaffat) hit”.
560
Fennica.indd 560
17.1.2019 14:55:16
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Renvall 1826.
365.
385.
399.
407
427.
440.
457.
Kaaputtelen, lla, se Renw.1132 under kaapin
l. kaavin, skrapa (med foten), trampa. Stamordet är utan tvifvel kapio l. kavio, hof, fot.
Terwas kannot, läs terwas-kannot, sa[mman]satt af tervanen (Gen sen) kanto.
Piirahtelen, framskrida, af piirrän, draga
streck.
Polkuttelen, trampa, göra en stig (polku). Poluttelen wore regelrättare.
Kelkyttelen, var[iant] rellittelen, onomat.
springa lätt, lika som jolkuttelen (v[ers] 447)
utmärker björnens tunga lopp.
Päätänse, läs: päätänsä.
patsaan, ta, onomat., utmärker ett ojemnt
den hårda (steniga) medens knarrande ljud.
16 de Runan.
Var[iant] 2.
v[ers] 14
v[ers] 20.
Var[iant] 29.
36–37.
Loitos (loitoksi), långt, på långt afstånd. Hamina, det knarrande ljud, årvidjans knarrande under roendet åstadkommer.
Kyynäppäinen luokki, alm-loka. Kyynäppää l.
kyynerpää, alm.
Poikoani minnoani, läs: poikoani, minnoani
(miniätäni).
Sukapää, sträfhårig, af suka, borste.
Med ”borg” och ”stridspost” förstås här flickan, hvilken war lika svår att intaga, som en
borg. Lönnr. förklarar denna bild såsom <->
Dock kunde benämningen stridspost äfven
hafva sin grund deri, att många förgäfv hade
täflat om flick ungmöns gunst. Woita, s[amman]dr[aget] af woitit, eller också helt enkelt
2 Imperf. af woin, woida: ”förmådde du med
borgen”. Den förra förklaringen är naturliga
sannolikare.
561
Fennica.indd 561
17.1.2019 14:55:16
�Fennica: Kalevala
Sic!
Castrén has crossed out
the passage between the
star marks.
Sic!
The end falls into the
binding.
Sic!
v[ers] 39–40.
41.
Var[iant] 55.
Glädje och sorg omvexla vid ett bröllop, såsom
det firas eller åtminstone fordom blifvit firats
af Finnarne. Anledningen fordom blifvit firadt
i Finland eller åtminstone Karelen och ännu
firas i de Ryska socknar, som bebos af Finnar.
*Anledningen till sorg är fickans1133 skilsmessa från hemmet. Skilsmessan ifrån hemmet
utgör en rik anledning till tårar, och hela bröllopstiden är det brudens enda sysselsättning
att <>*1134 Sorgen är dock wida öfverwägande
hos bruden, och anledningen dertill är skilsmessa från hemmet, från föräldrar och vänner.
Ifrån bröllopets början till dess slut är bruden
hon till det mesta sysselsatt med afskedstagning, som sker under sång och tårar.
Wänner och wänninor omfamna och
<> hvarandra brude Det finns ingen bröllops-gäst, af hvilken bruden icke tager afsked
mångfaldiga gånger, Här Det Emedan För
hvarje bröllopsgäst sjunger måste skall hon
sjunga något impromptu till afsked, men med
sina vänninorna1135 måste hon gråta tillika.
För att böja deras hjertan, framkallar påminner hon under sången1136 enhwar om någon
sorglig händelse i hennes deras lif, och då
wänninorna ligga förstummade i hvarandras
omfamning, då hör det bruden brudtärnan
till, att fortsätta sången. Det är således med
som L<> Det är härigenom förklarligt Det är
således icke egentl[igen] brudgummen, som
”för jungfrurna att gråta”, men hon är den
medelbara orsaken dertill.
Lewitikö1137 neien lemmen, utbredde du jungfruns behag? Var[iant] tiina (?). Pirrotan, lika
med murrotan, söndra.
Hahut torde vara tryckfel i st[ället] för hanhut, dim. af hanhi. Tehtahilta, lika med teljoilta. Haapa tehtahilta, läs: haapatehtahilta
(teljoilta).
562
Fennica.indd 562
17.1.2019 14:55:16
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
59–60.
59.
59–60.
62.
63
v[er]s[er] 65–68.
”Om han är ung som lyftar, och stolt, som höjer dig”.
”Om han är ung, som lyftar dig”. Ung torde
här, såsom man kan sluta par. vs, betyda en
öf<->
Dem naturligaste förklaring på detta ställe
torde vara den, att svärmodren bruden skall
böja den unga och alltför stolta fästmans
sinne derigenom, att hon icke bryr sig om
hans biträde. Den metriska öfversättningen
är misslyckad1138, emedan uttrycket genom
uttr[ycket] ”för ung”, som blifvit begagnadt
metaphorice.
Poikkipuolisella (och i förg vs för poikkipuoliselle liksom i föreg[ående] v[er]s jalaksella
för jalakselle. Poikkipuolinen, tvärträd. Sannolikt är meningen den, att hon skall stiga
med ena foten ur släden (på medan), medan
den andra ännu är inne i släden, stödjande sig
på mot tvärträdet. Keckn Lönnr[ot] förmodar, att poikki puolinen äro tvenne skilda ord
och öfversätter denna och den föreg[ående]
v[ersen] sålunda: ”stig med ena foten på slädmedan, med den andra tvärsöfver på halfva
medan (d. ä. något längre fram).1139
Temminkäinen, dunkelfärgad, af Ryska ordet
темный.
Ändelsen -mäinen är diminit. af Infin. Nom.
modi – ma, Infin. Den förekommer ganska
sällan, men tycks synes vara till sin betydelse skild ifr[ån] den diminutiva ändelsen
på minen, som svarar emot Fut. part. pass.
<-> svara som svarar emot Fut. part. pass. i
Lat[in], då deremot den förra formen kommer i det närmaste öfverens med perf. part.
pass. Lönnr[ot] antager derföre den förra diminutiv-änd[elsen] en <-> ursprunglig form
på -mi, <->, <->
misslyckad ‖ ej lyckad
Castrén later changed
the order of the explanations.
563
Fennica.indd 563
17.1.2019 14:55:16
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
81.–116.
v[er]s[er] 117–131.
Polkomainen förutsätter ett polkoa vb
polon, koa, som dock icke finnes qvar i språket skulle förutsätta ett förloradt v[er]b[um]
polon, -koa, om det ej wore fallet i Finskan,
att Nominat-modi ofta bildas af imaginära
radices. Satsotan, -ttaa, onom. utmärker fötternas ljudet, som <-> af fötter fot det ljud,
som b<-> höres fötternas ljud hos fåret under dess gåendet.
”Dörrarna öppnade sig beständigt” (väntande
på, längtande efter) ”dörrens (framtida) öppnarinna”. Denna elision äger äfven rum i det
följande på alla de ställen der predicatet är ett
vb. intrans. Aukiainen, dim. af aukia, lika med
aukoja. Käkänen, läs: kääkänen, dim. af kääkä,
handtag (på dörren). Ryskt ord kääkä. Käserrän, -telen, onomat. knarra, skramla. Kykerrän,
tää -telen, huka sa antingen, böja sig (af kyky),
eller hellre lika med kukerran, -telen, onom.
ljuda, se Lex.1140 Var[iant] 85. Kynnyskyinä,
läs: kynnys kyinä (sdr. af kyynä). Hersaan, -ta
l. -aa, fräsa, åstadkomma fräsning. v[ers] 86.
Hempuja, -ainen, af Hemmun, pua, sakta röras, af<> (besl[ägtad] med hempia, hemmet),
lent, sakta röras. ”Den som sakta röras med
fina fållar”, d. ä. hvars fina klädnings-fållar lätt
widröra tröskel v[ers] 106. Läänin, -iä, syssla
med något utom kus, deraf nom. actoris lääniä, och dim. lääniäinen. V[er]s[er] 107–108.
”Fägårdarna weko tillbaka (taantelen af taka)
för (af aktning för) den fägårdsägande årtan,
som sku kommer att sköta <-> <-> fägården
skall beträda der<> fägårdarna”.
Wierahainen, dim. af vieras (wieraha). Ulkonen,
en plats i fri luft, utom hus. 122 Hell dig ”näfvertak med dina skaror” (d. ä. med folket som
är befinner sig vistas under taket). v[ers] 126.
Kuningas är väl ett epithet till månen. Juoleus,
prydighet, af juolia, stolt, prydig.
564
Fennica.indd 564
17.1.2019 14:55:16
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
139.
149
Var[iant] 152.
162.
183.
185.
186.
190.
Kukkulainen, dim. af kukka, kukut, kukkuinen, kukkulainen. Dock är dim. änd[elsen]
-lainen ovanlig.
Kuun ikä, månens tid, en lång, obegränsad
tid, alltid.
Kutsunen, bes<>mande, dim. af kutsu, bjuden
gäst. Kuuronen (?). Airojalkanen, snabbfotad,
med fötter som likna åror, <-> <-> rakbent<->
åror till fötter, <> ej rakbent, såsom Lönnr[ot] förm[odar], att ordet bet[yder] rakbent
men denna betydelse. åtm[instone] vidkänner man ordet med den bet[ydelsen] i Ryska
Karelen. Kuuronen och Airojalkanen äro, såsom man finner af s[amman]hanget, berömmande epitheter.
Warpalaitehilla, bräddfull. Warpa, bet. eg.
qvist, deraf warpet, sqvällbord lösa bräder,
hvarmed båtens under storm och båten förhöjes i storm och oväder en lastad båt plär
förhöjas, i båten. Här äro dessa är warpa syn
Här är warpa synon med varp[e]1141 Laita,
Laidet är lika med sida laita. Warpalaidet,
bet. sål. eg. en båt är således egl. epithet till
båten, och tjena till en lastad båt, som utmärker således eg[ent]l[igen] en fullastad båt,
som behöfver sido-bräder för att icke sjunka.
Tenhous, raskhet, kraftfullhet, af tenho.
Tukku, bulte, hop, här: folkhop. Turpeus,
s--1142 wälmåga, skönhet, af turpia, fet, fyllig.
Imarrut, utan känd stam, täckhet, behaglighet. Lönnr[ot] anger nom[inativ] till imartuetta wara imarruus.
Med Ilmari förstås menas troligen Ilmarinens
fader, ty i Arch. kallas sä<-> på Ryska sidan
utmärker ändelsen -nen slägt, <> en närmare
ett slägtskap af sådan anledning lyktas äfven
de flesta slägtnamn i Finskan på -nen.
The end falls into the
binding.
The end falls into the
binding.
565
Fennica.indd 565
17.1.2019 14:55:16
�Fennica: Kalevala
Porthan [1778] 1993: 102.
= Modern essive case.
The end falls into the
binding.
The end falls into the
binding.
195–196.
197.
201.
214
v[ers] 221.
224.
226.
230.
”Non est crudi saporis byne ejus, neque austeri
polenta ejus”. Porth[an]1143 de poesi Fenn. p. 86.
Maltet (det grodda kornet, itu) förmodar Lönnr.
wara iskulla sägas vara iskulla. maalla
Surrunna Nunc[u]p[ativus]1144 af surrut præter.
part. act. surrut (sdr. af surunnut) af v[er]b[um]
suren, surra, liksom päässyt, tullut, pannut m. m.
Dylika præt. partic. bilda af verba på -sta, -lla,
nna.
Kohin, (kohennan), omröra.
Päiwän päällinen omena, ett äpple som är vändt
ett åt solen vändt äpple. Päällinen är här antagligt med puolinen. Ett åt solen vändt äpple, d. ä.
ett utmärkt. Päällinen är väl här synon. med puolinen. Ett äpple åt å<->t ett åt solen wändt äpple,
d. ä. ett utmärkt för---1145<->, ett utmärkt äpple,
emedan ett äpple, som vänder åt solen v<-> åt
solsidan är bättre, än det, som är på skugg-sidan. Päällinen är väl på detta ställe synon[ymt]
med puolinen.
Denna v[er]s borde rätteligen gå ut, emedan
stockarna i v[ers] 219 sägas vara hemtade från
kär[ret]1146
Romeikko, stenbunden, oländig mark.
Han har lagat gjort ”bänken af buskar” (kanske
unga, friska, oförderfvade träd).
Patwaska, talman. Åtminstone har ordet i dagligt tal denna betydelse, men Lönnr[ot] påstår,
att patwaska egl. är den, som ”åtföljer bröllops
<-> blott har till ändamål att skydda bröllopsskara brudparet emot trollkonster och alla slags
onda stämplingar och att talmannen är en skild
person Men jag har sjelf sett dessa begge värf
förrättas af en och samma man, ehuru jag icke
vet, om förhållandet ursprungligen varit sådant.
566
Fennica.indd 566
17.1.2019 14:55:16
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Sic!
234.
Var[iant] 237.
Var[iant] 244.
v[ers] 243–244.
247–248
247–248.
251.
Oppahina ”Byns lycka är wägwisare (ledsagare). Uttrycket byns Epith[etet] ”byns lycka”
innebär, att patwaska äfven skulle tillse, att,
att ingen olycka skulle hända brudparet. Oppahina i st[ället] för oppahana.
Alatson för alaston. I Ryska karelsen1147 öfvergår st vanligen till ts eller tsh (ц, ч). Haahi,
-hen, (äkta) röd färg.
Kirjokynsi, epith[et].
I anseende till anl[edning] af Vanl. af solens
och månens Talmannens vackra gördel säges
vara förfärdigad af solens och månens Solen
och Månen i an<-> till följe af deras dessa Gudomligheters utomordentliga fägring. I var[ianten] är Kirjokynsi epith. åt till Solen, emedan
dess strålar kallas Solen Kirjokynsi, bro (med
den som har brokiga fingrar); till följe af den
mångfärgade strå till strå emedan strålarna
bryta sig i olika fär i anseende i anl. till hwalfvets epith[et] strålarnas färgbrytning påtagligen gifvit anledning. Solens strålar föreställes såsom dess fingrar. Påtagligen hafva de
m[ån]gskiftande strålarna gifvit anl[edning]
till detta epithet. Strålarna föreställes neml[igen] såsom Solens fingrar. – Uujunen, lent hår.
Talmannens gördel är Antingen anses Gördeln anses ha större värde, då den är gammal
eller
Antingen vill man härigenom prisa gördelns
fasthet, eller anses dess värde i allm[änhet]
vara större d[eri]g[enom] att den är urgammal.
Kutri hårlock, af det Ryska кудры. Kultalatva (med gyllne topp) som i 284 är epith[et]
till kutri torde förnämligast endast blott afse
hårets ljusa färg, och latwa hänföra sig, i detta icke sig till lockarna, utan till hela hufvudet, som hos menniskan motsvarar kronan
på träd.
567
Fennica.indd 567
17.1.2019 14:55:16
�Fennica: Kalevala
The headline is written
upside down at the foot
of the page.
Var 256.
v[ers] 258
260
v[ers] 271.
Var[iant] 284.
285
(287
v 312–314.
Läiköttäjä
Saajan-naine, brudtärnans Så kallas brudtärnan, men ordets ethymologie är okänd.
Lönnr. anser, att de här förmodar, att de kanske böra man har svårt att härleda denna
bet[ydelse] Lönnr[ot] förmodar, att saajan
nainen böra skrifvas såsom ett ord: saajannainen, och härleder det ur saan få, saajanta
nom. verb. och deraf sedan adj. saajannainen,
-sen, den som hjelper att få bruden åt brudgummen. Denna härledning synes dock vara
alltför sökt.
Ollallinen (af olen, olla), den som städse står
när bruden.
Sunku är en stor marknadspl[ats] nära Povenets vid norra ändan af Onega.
Sultsina, en rätt som brukas i Ryska Kar. den
liknar <-> liknar till formen en stor en rätt i
Ryska Karelen, liknande till formen helt och
alldel fullkomligt en fyrdubbelt fallen pannkaka, och. Den består af hvetmjöl och har till
fyllning med <> i mjölk eller grädde kokad
gröt.
Sirkku, tindrande (?) eller kanske nätt, vacker, af siro.
Saapka, mössa.)
Ordförklaringar m. fl. anmärkningar
till r[unorna] I–IV samt VI–XVI af
G[am]la Kalewala.
Begagnade vid föreläsningarna
öfver densamma år 124[1]1148
568
Fennica.indd 568
17.1.2019 14:55:17
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Philologiska Anmärkningar
till [Gamla] Kalewala1149
KK Coll. 539:1 D6: 487−
534.
The end falls into the
binding.
1. Runan.
v[ers] 34.
v[ers] 46.
v[ers] 48.
v[ers] 52.
v[ers] 56.
? v[ers] 57.
? v[ers] 67.
v[ers] 69.
v[ers] 72
? v[ers] 75.
? v[ers] 79
v[ers] 90.
v[ers] 97.
? v[ers] 98.
v[ers] 116.
Ongelma, <--> krok qvint (i tal), krok. S.
Tutkelmoista (virren), sanan mutkat, polvet.
C[ajan].
Sommelolle, bundt, större nystan S. keräpohja
(kerän pohja)
Kauan kaihossa sijaisnut, länge wistats i det fördolda (dunklet). Siaisnut af siaisen. Kaihossa,
kateissa.
Piena, stolpe, post.
Kurkihirsi, post. i st[ället] f[ör] tupa (pars pro
toto), alltför i den widtomtalta, berömda stugan
(pörtet). L[önnrot].
Taari, svagdricka, spisöl. S.
Kuulun af kuulu; kuulu ilta, märkvärdig afton,
en afton wärd att äfven efteråt omtalas, sås[om]
en afton, när fl[era] sångare vid ett g[ille?]slag
äro samlade. L[önnrot]
Huopehiksi af Huowet, lättnad, lindring, kanske
af samma stam som hupa, van.
Yksin meillä yöt tulewat [et cete]ra.
Kawe Ukko Pohjan herra, waka vanha [et cete]ra
Keritä, upplösa, utweckla
Tähytän, se med noggranhet, sigta.
Oppimahan, äfven betrakta, undersöka, skåda.
lynnähyttelen, läres bet[yda] ofta åstadk[omma]
kl[ang?]1150
569
Fennica.indd 569
17.1.2019 14:55:17
�Fennica: Kalevala
Hernewartisen hevosen, ärtstängesfärgad; K[eckman]
? v[ers] 122. ketun päällä kelletellä, ligga baklänges på skinnet. K[eckman]
v[ers] 136. Kyyttösilmä, sned l vind l. smal-ögd L[önnrot]
plirögd S. Glosögd. Arwidson.
v[ers] 139. Katset af katsoa, vakta, fiendtligt observera, jfr.
VI: 274 (pag. 66) L[önnrot] monne icke = kadet.
v[ers] 142. Kanin, förfärdiga nätt och omsorgsfult. Kanineheksi = kanituksi. L[önnrot]
v[ers] 143. Kaari och selkä (likasom jalka och warsi skola
vara synonyma. L[önnrot]
? v[ers] 154. Jäntimen pässä, låset?. L[önnrot]
? v[ers] 158. Sulittelewi, befjädrar. K[eckma]n.
? v[ers] 153 Kapo, Djur S.
163 Muju, vätska. L[önnrot]
v[ers] 161. Karretahan = karkastaan, härda.
v[ers] 165. Sulitut rihmat, band till fjädrar. K[eckman] Fjädrar, h[var]med pilarna försågos L[önnrot]
? v[ers] 172. Wasamat wanuneheksi, klumppilarna svarfvade.
? v[ers] 182. Suwantolainen, som bor wid Suwanto.
? v[ers] 180. Katso kerran keskipäiwän.
v[ers] 189. Af de fl[esta] verka på = ta (tä) nyttjas derjemte
en diminutiv form. Så kopon, koppoa
v[ers] 192. Wekara, något wäldigt ting. L[önnrot]
v[ers] 196. Pilkogret (viena) var hopsydt af 3 st[ycken] peurankoiwet. D[er]af kolmikoipinen.
? v[ers] 201. Vetää kaaren korwaan, monne = spänna bågen
lock: han wände med sina händer den ganska
heta (starka) bågen mot sitt öra (den ena ändan)
och mot spetsen af sin högra hand (den andra).
L[önnrot].
? v[ers] 212 213–215. Kun och sen. Äro här Accus[ativus] Cas[us].
L[önnrot]
? v[ers] 118.
570
Fennica.indd 570
17.1.2019 14:55:17
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
v[ers] 226
? v[ers] 229
? 210
? v[ers] 232.
249.
250.
268.
? v[ers] 274.
? v[ers] 275
v[ers] 301.
Hietaharju = sandåsig. Epith[et] åt maa.
Sapso = Rewäsin, Mjälte S. jfr. C[ajan] veka lif.
Wäinö on tätisi poika
Kautta kainalon wasemen, hvems kainalo.
Seuron, aa, diminut. af seuraan, ata, jf v[ers] 189.
C[ajan].
Karehin, åstadkomma sus, sorl, g[enom] rörelse.
Pää, i karelskan = henki, n[ota] b[ene] pään
elo[?], person.
Loputen, är väl s[am]ma Cas[us] af loppu, som
loputse.
Peritellen, (af perä, slut), sträfva mot slutet.
karskahti = kratschen.
Toisinoita
? v[ers] 72.
? v[ers] 169.
v[ers] 190.
v[ers] 227.
249.
270.
272
306.
Sinettäret, sådana inbillade väsenden (Luonottaret), som satte blå färg på blommor. Äfven finnas Punattaret, rödfärgade den. L[önnrot]
Hännästä ujon upehen. Uwe, upeen, ora, lärer urspr. varit epithet.
Pyörtänä, vanl. åkerren; här kanske = pyörret, hvirfvel (v. 173), eller kanske begge åbrant.
K[eckman] Den förra förkl[aringen] är bättre.
L[önnrot]
Riuhto, Hastigt slå ell[er] göra ngt
Seulun, sållades, skakades.
Lehuttelen, fladdra af lehun.
Lapukas, handske, want, af lapa.
Jäälitsa, ägg, äfven stundom jääitsa af яйцо,
ägg.
571
Fennica.indd 571
17.1.2019 14:55:17
�Fennica: Kalevala
Erroneous spelling of
stället.
Lönnrot 1828.
2. Runan
v[ers] 4.
? v[ers] 23
? 24
? 50.
? 58
? 59.
75.
86.
90.
100
140.
166.
? 167.
? 203.
210.
211.
213.
Pehkiö, halfmurken, stubbe, klump.
Inha ikä, svår, besvärlig.
katowa kannikka, kaon, oa, dim. af katoan I: 189.
Kannikka, kant, yttersta; på mitt yttersta, som
snart är förbi. L[önnrot]
Rietta orenlighet.
Onkelwoinen (Ongelmoinen), det man eftersöker. L[önnrot] deriverar ordet af ongin. Krokig?
ej så
Teppo.
Warpa = varpu; varpanen = varpunen.
suorotas, af suorottaa, jemra, gråta så att höres.
Uwantolainen, Sieltä hän on meren selältä. C[ajan].
Lonkaelle = Bättre lonkaellut.
Hwad man äter i byn, går (ej på rätta stallet1151,
utan) på sidan, emedan man i byn vanl[igen]
intet uträttar af hvad man, hemma väl mättad,
hade lust att göra.
Joukkonen l jouhkonen, dim. af joutsen, svan.
Yhen villan kylkyestä, när fåret klippes, blifver
ullen för en hel sida shängande, och det lärer
k[al]l[a]s willan kylyt l. kylkyen. L[önnrot]
Riuwuttelen, smälta? beweka. K[eckman]
Korentelen, höjer sig, af korkia.
Karittelen = karistelen I: 250.
Sariola, der starrgräs växer, h[var]före äfv[en]
Saraikko.
Varianter.
v[ers] 4.
Säikäle, klubb, afbrytet st[ycke], stump. I Kant[ele] I1152: 18, 20 bet[yder] det ben, skänka; sås[om]
afskildt fr[ån] kroppen,
572
Fennica.indd 572
17.1.2019 14:55:17
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Sic!
? v[ers] 83.
v[ers] 132.
v[ers] 202.
Kaheksialle, liks[om] af kaksi kommer kahtaa,
likaså af de öfr[iga] yhtää, kolmia, neljää, wiisiä,
kuusia, seitsemiä o. s. v. h[var]med bemärkelsen om n[å]g[o]t utgående fr[ån] en wiss punkt
ell[er] håll är förenadt.
Perinteillä, af perintie? l. perinnet? Arf? Arfgods? K[eckma]n. Det sednare bättre. L[önnrot]
Riuota, monne ej besl[ägtad] med riutua och
här = wäsyttää.
3. Runan.
? v[ers] 4.
? v[ers] 64.
? 91
? 95 & 96.
Kapiwi, kawin kapia, monne ordna foten af
kawi, kawio, fot, hof L[önnrot] Ell[er] monne af
kapea, nätt?
Keträwarren kiertimiä, kiero l. wäärä wärttinä
var oduglig och bortkastades; keträwarren kiertemiä torde således v[ara] detsamma som kieron (d. ä. hyljätyn) keträwarren palasia L[önnrots] Or[dlista/bok].? Skilnaden emellan:
wärttinä
kehräwarsi
= pää
= sarwi
= luu
= puu
slända af ben, horn (renhorn), träd o. s. v. kehräwarsi och pää äro g[emen]samma; sarwi, luu &
speciellare
kaikkien sanojen salpa, alla ords bom d. ä. som
kunde hämma bloden med alla behöfliga ord.
Luki synnyt syitä muöten1153, läste ursprungsorden efter behofvet, luottehet lomia myöten
loihto-orden efter alla vändningar (hål, hemligheter, inweckl[ade], mörka st[ällen] L[önnrot]
Sananjatko C[ajan].).
573
Fennica.indd 573
17.1.2019 14:55:17
�Fennica: Kalevala
? v[ers] 102.
? 136.
? 162.
169.
? v[ers] 182
v[ers] 196
186.
200.
På blånosens (ägget af yxan) skurna spår. Suu
sinerwä i st[ället] f[ör] sinerwä suu.
Raanta, = nnan l. raanto af raataa = työ, teko
L[önnrot] sår. S.
kielipalku
Vakittuja, wakatan, stämmer, gör att n[å]g[o]t
bl[ir] stadigt.
Lakkapuu, förstugu-(qvist-)stolpe.
Ge[nom] d<--> ursprungsläsningens verkan.
kasa, hörnen af äggen på yxan, icke yxbaken,
som heter hamara
kumpu Rund upphöjning i en eljest jemn nejd. S.
Reutoa, vräka sig, kasta sig S.
Summa = sumia.
Kannas näs.
(Halliparta jos mi koira C[ajan].
Varianter
v[ers] 1.
v[ers] 3
? v[ers] 24
v[ers] 69.
?
78.
? 104.
? 165.
? 189
Salokaaron, kaarron af kaarto; salokaarto, skogsomringning.
siroksen. Siro bet. vacker, proper. Soria; d[er]af
siroa, sirottaa, göra vacker, här reflexive.
Warun, ua trol[igen] = varon, oa, bereda, förfärdiga (till förråd).
kosken, kalkkan (koskenut, kalkanut, koskent,
kalkant).
kasa hietra kalliohon.
kimmeltaa, slingra.
Telkkimeksi. För det kommande till blodens
stängsel, K[eckman]
Ohkoa owen awasi: stånkande öppnade han.
K[eckman]
Puuho enl[igt] L[önnrot] Arch[angelsk] förvrängning af puhu.
574
Fennica.indd 574
17.1.2019 14:55:17
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
= ärr?
4 Runan.
? 31.
? 32.
33.
? 40
? 69
? 123.
135
? 136
? 140.
143.
v[ers] 147.
? 162
v[ers] 177.
? v[ers] 171.
v[ers] 175
? 201.
? 221
228.
242.
? 243.
? 247
kerran i ordning
Tuhma, oförståndlig
varaton ofärsigtig
Woimaton, på det ohjelpliga eldåret (af vörda)
emot h[vil]ket man intet förmår L[önnrot].
Rääkyrauta, sprödt jern (tackjern)? valkia rauta,
kirkas rauta C[ajan].
Walkama, bultning.
Smakade tillräckligt, som han tyckte L[önnrot]
Stålets förfärdigandets vatten.
Dessa duga ej till stålets lagningswatten, till jernets beredningsämne, maa, ämne –? L[önnrot].
Liihyttele, sväfva
Flyg snedt öfver sandmoar.
Sisiliskon silmän-teitä, monne silmänteitä, af
silmännet, n[å]g[o]t som man betraktar.
syännyn (af syän, hjerta), vredgas, förargas. Uttalas mest säännyn. Jernet personif[iera]s och betr[akta]s som en ond maka, h[va]före Ilm[arinen]
k[al]l[a]r det veikko och emon lapsi (v[ers] 118).
koito, Usel, eländig S.
Piirama, streck, liten grand.
Riuottelen, v[ara] i svagt flytande tillstånd.
Rivestyn, bl[ir] fugtig, s[amman]falla. S. Muurehtuu, sairattu. C[ajan].
= Tulit pahapäseksi.
Tihu, tät, svår S. pahoa. C[ajan].
katkoit k[alman] k[arvallista] förrättade g[enom]
skärning ett ärh1154, som sk[ulle] anstå kalma.
Vierin. Trol[igen] Instr[uctivus] Cas[us] af wieri;
i s[am]ma men[in]g nytt[ja]s i prosa vieritse:
puhua vieritse tala för 3dje man
575
Fennica.indd 575
17.1.2019 14:55:17
�Fennica: Kalevala
Actually, there is no
etymological connection between lima and
limi (SSA s. v. lima,
limi).
Lönnrot 1835a.
Renvall 1826.
? 251
? 272.
? 292
? 332
? 336.
353.
? 363.
373.
? 375.
394.
Ankea lärer bet[yda] eg[entligen] hård, oböjlig,
svår, trängande, murhe se on. C[ajan]. Motsträfvigt. S.
kun miekka meressä d. ä. ganska obetydlig och
så önskas, att bloden nu wore.
Tyytyä dämmas g[enom] föresatt hinder; tyrehtyä, hämmas, upphöra, stadna (g[enom] torkning, mättning [et cete]ra).
Limitysten, Torde bet[yda] i snoddar, bredvid
h[varan]dra och v[ara] besl[ägtad]1155 m[e]d
lima, trådlik wäll i watten.
Helpet vet, fröskal.
Einetten emä, Eine, första ämnet (frukost, d. ä. första
maten om morgonen). Einett[en] emä, upp[h]ofvet till de första grundämnen L[önnrot] = etinet
Läpi liikkuma lihojen, köttet som rörts, skadats.
sorkahtaa, halta, [hal]ka?, skuta, komma ur sitt
st[älle]
Weihlähtännä; tullut wiiltyksi, wiiltämällä tullut
juoksemaan. L[önnrot]
vännys, så att man af smärtan drags tillsamman
katsehet, läkemedel, som bl[ifva] besvurne.
Varianter
5 Runan.
v[ers] 55.
v[ers] 40
146.
kassa, skatt, rikedom, prakt. L[önnrot]. Enl[igt]
andra bet[yder] kassapää obetäckt hufvud till
skillnad fr[ån] gifta qvinnor, som hafva betäckt.
Se H[elsing]f[ors] Morgonbl[ad]1156 N. 91.–93.
Laulo tuulen tuppurihin, b[etyde]r. luften i raseri. K[eckman] Tuppura = Renw[all]1157 tuper.
Här orkan. Äfven tuppuri.
Kylän koirien kuluksi, som wräkes i hundars fötter, af kulku, wrak, d[er]af sopen kulu, som vräkes i knutarna.
576
Fennica.indd 576
17.1.2019 14:55:17
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
222.
? 224.
234.
? 242.
? 286.
? 299.
? 316
318.
Ilman alkosen alutta. Alkonen, en liten början;
s[å]l[e]d[e]s utan den ringaste börjans början.
Utan att ens hafva n[å]g[o]t att börja med.
Riporihman tehty sätta snöret till dörrklinkan.
Utan att så m[yc]k[e]t som snöret till dörrklinkan var förut gjordt. Ripa bet[yder] äfven flickornas hufvudbonad och riporihma band att
baktill sammanbinda dem; k[an]ske är d[en]na
sedn[are] bem[ärkelse] att föredra, emedan man
ifall, då n[å]g[o]t förklenade, nyttjade liknelser,
som syftade på qvinnornas ringhet. L[önnrot].
Äfven utan (,) kunde wasaroa warttakana förstås som vartt[akana] vasaraa d. ä. (fanns ej) ens
skaft till hammare. L[önnrot]
Lietse, bälg. Lietsehensä liepemiä1158. Det nedanföre bälgen liggande st[älle].
Lyyhäyttelewi, göra ifrigt och påskyndande.
Purno = purnu, sädeslår. L[önnrot]. Se C[ajan].
Kahta hitsatt för att öka bet[ydelsen] af kallella.
Pitkin päätänsä pitäwi (ajatuksia l tuumia), d. ä.
håller råd öfver hela sitt hufvud, sysselsätter
hela sitt hufvud.
Cf. the New Kalevala
37:102 Lietsehensä liepehiä.
Renvall 1826. The line
cited by Castrén is not
included in the Old Kalevala.
Actually, viitiseiksen is
a poetic variant of the
verb form vaatiseksen
and is not connected to
the numeral viisi.
Varianter till R[unan]
? 34
? 34
? 143
? 185
v[ers] 197.
Lehwyt, dim. af lehwä, barr, trädsqwist, gren.
Renw[all]1159
Lekkumahan.
Willaseuot. Seuwot för sewot af sepo? För
metherns skull. L[önnrot].
Wiitiseksen waatiseksen, förklarades: puki wiienlaisia1160 waattehia. D[er]före är väl Wiitiseksen dets[amma som] wiitiseksi, ty änd[elsen]
kse, ksen är den hos Arch[angel] eg[entligen]
brukl[iga] för vårt ksi.
Ummenettomaksi = kunnottomaksi? – älyttömäksi?
577
Fennica.indd 577
17.1.2019 14:55:17
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
Sic!
Sic!
“animal rape,” i.e. “sodomy.”
6. Runan.
? v[ers] 17
? v[ers] 43
? 43
? v[ers] 97
? v[ers] 159
? 187
210.
? 224.
? 224.
? 243.
? 249.
254.
264.
266–267
Kesäkuut, lärer bet[yda] sommarmånader (ej
sommarfett) – cf. kuiwoaisi.
Järky, wält. S.
Iljana, -an, iljan, -en, kortare former till iljanet,
-een; äfven iljama, -an o. s. v. se Renw[all]1161 =
kaljama.
Telkitäksen, sluta sig, innesluta.
Sintso = santso, förrstuga1162.
Jakku-mies, Monne ett ord eller 2ne skildta jakku, kort bänk.
Malti1163, förstånd, skicklighet, förmåga.
Lappehin, sidlänges, med flata sidor.
lappeli, lapelen? lavella, hopa, skofla, sammanfösa. af Lapio, lapo
kinahmi, fradga, skum.
Keskilaatu (ett ord enl[igt] Lönnr[ot]. Den mellerst beskaffade hopen, ordningen.
Lemmin poika, kan ej deriv[era]s af Lempo.
Nom[inativus] är trol[igen] Lemmi.
Herjaan. ζωοφθορία1164. Itse till och med.
Antingen: ”Sprang efter tagelsvansarne än på
kärret på landet(s midt), än der vattnets gyttja
röres” eller är maan napa här epith[et] åt suon
selkä, då öfvers[ättes]: På kärret midt emellan
(omringadt af) torra landet, I den rörliga wattengyttjan”.
Adde.
v[ers] 38.
57.
? 192
? 222
Alakiwellä, kiwi maassa, ku ei liiku ilmoissa ikänä.
rintalastasesta, <> bröstharnesk.
Karsina, se C[ajan].
kiwiharko
578
Fennica.indd 578
17.1.2019 14:55:17
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Actually, it must be
connected to suka.
Varianter
? v[ers] 14
v[ers] 81.
182
v[ers] 17.
rätsi = rätsipaita = rätsinä = rästinä
Nuorehin för norehin af noro.
Ruohdin = Rohkenen, hos Arch[angelska] Fin[nar].
Warwashattarani.
Runan 7
? v[ers] 18.
26.
? 35.
? 41
? 44.
? 81,
? 94,
? 109.
? 109.
v[ers] 110.
v[ers] 111.
? v[ers] 112
? v[ers] 127.
―
Salitan, af salin, klyfwa.
Yllätän, upphinna.
Rannan raippaset.
Kuukkuna. Monne mussla.
Såsom enhvar der han borstar (sitt barn). til
suku1165.
Wuolaket. Han sköt på snön den längre skidan.
En skifva (hal), som vore den smör, tog så kattawa (kortare skida) till hjelp; (den liknade) en
ilande falk.
kokka. N[å]g[o]n utstående spets, h[var]med
han band elgen L[önnrot]. Kokka, ledband S.
Lysmätti, brytas till hälften, så att den s[amman]hänger.
Läpi, det hål, h[vari]g[enom] warwastin ell[er]
fotremmen är tj trädd.
Kannan tiestä = kannan paikasta.
Katki af katken, ea l. katkean, -ita
somman suovero, enl[igt] n[å]gra det st[älle], der
sompa är fästfogad wid sauwa; enl[igt] andra:
det, h[var]est keihäs wid öfra ändan af sauwa
sitter; s[åle]d[e]s i allm[ännhet] beslag, fogning.
Heinäkengät, trol[igen] wårdslösare fotplagg i
allm[änhet]. Hittils hade Lemmink[äinen] ansett sitt arbete så lätt, att han ej ens brytt sig om
att ordentligen sko sig.
(Heinäkengät = kesäkengät).
579
Fennica.indd 579
17.1.2019 14:55:17
�Fennica: Kalevala
? 129.
? 132.
v[ers] 133.
? v[ers] 150.
v[ers] 151.
152 [et cete]ra
? 171
? 172
v[ers] 175.
v[ers] 179.
183 [et cete]ra
? 184.
v[ers] 190.
? v[ers] 191.
? v[ers] 195.
213.
Syylinki, En strumpa, som nästan saknar all
skaft, är af tjockare ull och nyttjas att draga ofvanpå wanl[iga] strumpan.
Sini piikojen pihalle, Skogen k[al]l[a]s stundom
blå (sisälle salon sinisen); troligen ansågs dess
folk äfven vara blåklädt. L[önnrot].
Ris- ell. barr-träds borgen (d. ä. skogen? L[önnrot] ingalunda) rand, omkrets, infogad del.
L[önnrot].
Sepeli; hund med hvit hårkrans kr[ing] halsen.
Jag lockar l. uppmuntrar mina hundar, Gör min
båge beredd, til
Tilltalar (magice) mina hundar skidor: skidan
är slägt m[e]d foten, Bågen af s[am]ma folk l.
sälskap som handen (befryndad m[e]d handen).
Sades till dessas beröm.
Mielusa, h[oc] e[st] joka mielusasti kohtelee,
sås[om] man nu väntade skogen göra.
Tarkka Tapiola, ant[agligen] så, att skogen ansågs waksam, ell[er] skogen, h[var]est waksamhet, försigtigh[et] fordras
Så säger jag, må då vara huru som helst l. enfaldeligen, Instr. af [mo]koma.
kukuttele. låt gala, ljuda, skälla.
Böj lukten af willbrådet (l. föremålet för hundens wädrande) åt bågen till, (d. ä. der jag med
min båge befinner mig); wänd hastigt lukten till
bågen, slå den äfven ifrån aflägsnare ort, Bär
hundens wädring [et cete]ra
Tuhku, lukt –
Jotta koiran [et cete]ra. På sådant sätt skulle hunden [et cete]ra. I st[ället] f[ör] koira kohti juoksevi.
Julki julkitella, l. julkotella, hark.
Wieri; vierin, -iä, komma åt sidan, tala ut ifrån
sig (hviska?).
Kaltoin. på snedden, åt sidan = paltehin.
580
Fennica.indd 580
17.1.2019 14:55:17
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
213.
? 217.
Kaarnapohjanen, barknorr, rakt mot norr.
Awullinen, Apu, donum, bonum. Watsan apu, donum uteri i[d] e[st] foetus; inde awullinen (pro
watsan awullinen) gravida, in utero gerendo.
? v[ers] 223. Hawon akka, kanske = hawu, barrskog. Barrskogens qwinna.
v[ers] 220. Perna = Rewäsin S. Itikka, litet kräk.
? v[ers] 223 Raiwokerta, obändig.
? 228 Waliwo = walio, utvald, utmärkt. I Wuokkiniemi får ej i och o i andra stafvelsen sammanstöta;
utan de åtskiljas alltid med w. Ex. kuniwoiksi,
nuottiwolla m. m. i st[ället] f[ör] kunnioiksi,
nuottiolla.
? v[ers] 231. Peritän, hämta tillbaka, återställa, hjelpa.
v[ers] 233. Haukku, här = haukkuja.
? v[ers] 237. Kapu kielen kantimessa (klabben, kafveln ifrån
tungspännet (tungan) K[eckman]. Sill on kapu
suussa kielessä [et cete]ra d. ä. han är stum.
Man måste wäl fordom hafva förestält sig
n[å]g[o]t sådant, som kapu genom trolldom eller eljest hafva kommit i ens mun.
v[ers] 240. Miehistä. Jag bland (af, framför) andra karlar far
nu [et cete]ra.
? 248 Kolkkapoika, en pils afhämtare, kolkkipoika fl[era] pilar C[ajan].
N[ota] b[ene] 246, 47, 45. Metsä, Tapio, Korpi, äro vocat[iva]1166.
? v[ers] 267. Aionkana, och 271. Aiallani. Gen. af aika, likas[om] aita är enl[igt] Wuokkin[iemi] aian. – Ei
aionkana, ej då och då ens – Aiallani (pyytösaiallani) på min fångsttid.
268. Hoiwautan, wederqwicka
? 273. Ainosin. Begr[eppen] af aina och ainoa äro
samslägtade i wårt språk; men här lärer ainosin
bäst öfversättas m[e]d: så wackert Ainonen nyttjas neml[igen] sås[om] smekord, ungefär = kultanen, och ainosin anella är då: begära wackert
An old functional case,
used in addressing, according to the model of
Latin grammar.
581
Fennica.indd 581
17.1.2019 14:55:17
�Fennica: Kalevala
Sic!
Sic!
älä ǁ elä
Renvall 1826.
Sic!
? 284.
? 293.
296
298
299.
315.
323.
? 323.
340.
? 381
? 402.
406.
? 407–8.
424
425.
? 441
? 451
(eller så, att man kallar en ainonen). Träget, ständigt, oupphörligen, ensamt, kunna äfven passa,
men de återgifva här ej rätt orden. L[önnrot].
ounahuus; Ounas, som begagnar främmande outo?,
owanl[iga] medel till erhållande af n[å]g[o]t (upplysngar1167 i framtiden, lycka i fångst [et cete]ra).
ounaus, sådant begagnande.
Imerrin, -timet, bröstben, bröst.
Pätinet, bandstump, rimsa.
koltuska, och, koltu, örprydnad, örhänge. Monne af
Guld, kulta.
Simpsukka perla (här; annars Simpsukan kiwi,
jywä)
Sakara, det yttersta, tinnar.
Kunki trol[igen] för kullaki.
kulmanne, wägg.
nyperrän, gnugga.
Sarka k[al]l[a]s på Ryska sidan haljakka; likaså
wadmalskläder.
Käyös waskinen wasara. Käyä bet[yder] äfven gå
efter, t. ex. käy wettä, tulta m. m.
Rahan karwan kaswinmaalla; Raha bet[yder] djurskinn. I Sotkamo sockens öfverenskommelse om
presterskapets aflöning kr[ing] medl[et] af föreg[ående] sekel nyttjas det för eckorrskinn. ”Joka
talosta pitää tuda1168 papille (niin monta) rahaa.
”Om vilja skulle komma åt sidan, Om hjorden
skulle springa öfver gärdsgården” –
Viertä, -rren, verb. wierrehtää, älä1169 wierrä tieltä,
gå inte på sidan.
Annollansa. Af anna olla = annolla; status quo.
Riehto, se Renw[all]1170. Riehto-aita torde v[ara]
det tillstötande gärdesstycket L[önnrot]. Riehto, En
del af gärdesgårdet1171, söndrig, slarfvig S.
Tanikan linna, monne af Tana.
582
Fennica.indd 582
17.1.2019 14:55:17
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Renvall 1826.
Renvall 1826.
462.
472.
? 423
? 482.
? 484
509.
513.
? 525
? 526
529–30.
530.
? 532.
551.
568.
? 605
? [606]
616 & 17
617.
631.
Päiwän polwiset, -nen urgammal, gammal som dagen (solen).
Dina gull (villebrådet) äro hårigare, hednare.
Lempiliina, wid offringen breddes det skinn skinnet af det djur, man fick med hårsidan uppåt och
derpå skrapades af guld ell[er] silfver. Ett sådant
skinn k[al]l[a]s här metsän lempiliina, Skogs Gudomlighetens wackra duk, som de borde utbreda
på marken.
Lämsä, snara l. ögla i snaran.
Kameliwarsa, torde urspr[ungligen] hetat kamala
warsa.
Kullertaa, kulleroia, kullerella, om rörelsen, i s[ynner]h[e]t gående, som sker raskt och lätt Renw[alls]
Or[dbok]1172
Puiti = puitse, puitte, puite (af puu), förbi (genom)
träden, skogen.
Auko, auon, Öppning, gap.
Riehto, = reutu (-to), retu (-ttu), repale.
Regna snö till en skidstafs höjd, Låt den komma
sjudandes (kokandes) så högt som spjutskaftet.
L[önnrot].
Kiehitellä, kunde v[ara] kehitellä, utweckla.
Laukki, enl[igt] Renw[all]1173 bläs, kunde ock komma af laukkan och bet[yda] galloperare.
Päätäsi kopia = kopia päätäsi.
Ankara, sträng, oblid, swår; bet[yder] äfven förträfflig; kunde ironice här så vara.
Wesoin, watten-orm? L[önnrot].
Umpiputki
Jag känner ej wattnets (wattenormens) plågor (att
bota), Ej det tillslutna rörens (käppens)
(Ailut, uen) swedor, plågor.
Kawahutan (l. kamah.) slänga, slänga till
583
Fennica.indd 583
17.1.2019 14:55:17
�Fennica: Kalevala
Sic!
Adde:
?
?
kunnas, höjd
Palttina, lärft
kalkkara, skramlande hänge.
Temmotin, rycknings verktyg, hof.
Remupilvi, ojemnt moln.
Witiä, fin snö, ofvanpå gröfre.
Varianter
16
? 109.
605.
kawellan = kawerran
Päläs, -lkään, jern- l. näfverplåten under fotstället på skidan, d[er]före päästä tästä pälkähästä, släpp mig ifrån d[en]na skidlöpning ell[er]
gång (jägarens önskan, när han intet får); sedan
släpp mig ifr[ån] d[en]na ställning, ledsamhet i
allm[änhet].
Lapokyy Om ej = lapa jfr lapa mato Wesikyy,
wattenorm.
8. Runan.
? v[ers] 12.
? 28,
? 34
35.
? 93
96.
v[ers] 100.
? 158.
Harjan terä, terä i motsats mot warsi, eller kädenala, borst-ändan.
laaja, bred, utbredd, förstörd (prostratus), olycklig
Sirku1174, lärer betyda fl[era] slags små fogel.
Tulonen, dimin, af tulo, händelse, åkomma,
(olyckshändelse).
Lakehille lainehille; lakia, öppen, hvars slut l.
ända man ej ser.
Suunna, s[amman]dr[aget] af sutena.
Puiten, = pujoten = pujotellen af pujoan (= pujottelen), träda igenom, slingra) S.
Manalan alantehessa. Twenne Subst för Adject.
och Subst., eller dets[amma] som Alasessa Manalassa, under nedanom Manala liggande stället.
584
Fennica.indd 584
17.1.2019 14:55:17
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Renvall 1826.
186.
? 187.
? 188.
? 189.
? 194
? 195.
196.
196.
202 [et cete]ra
205.
? 211
? 213.
218
? 225.
226
Heltehestä. Adverb. änd[elserna] -sta och -stä
förek[ommer] i Archang[el] ömsom m[e]d -sti.
Så äfven en Adv. änd[else] -ltä för Cas[us] änd[elsen] -lta –
Himmestä hiosta, himpi, obscure; hiostaa, åstadk[omma] svettning.
koko terältä, med hela solstrålen K[eckman] terä
i allm[änhet], för alla ting, h[var]m[e]d de yttra
sin werkan (jolla koskewat).
Nuiwa, twär, owänlig, fiendtlig.
Siipipuonna, jonka on siipi puonnut (puonna).
Konkelo, krokigt träd S.
Lenko, böjd. S.
lehahti, fladdra, uppfladdra l. flyga, röras lätt,
som ett löf (lehti).
De unga (insöfde solen, så att de blefvo stående) stöda mot sina swärd, de gamle emot sina
käppar ell[er] stafvar och folket af medelåldern
emot sina spjut (De voro neml[igen] alla utrustade, stridsfärdiga).
Leuhautan, ungef[är] dets[amma] som lehahti,
liehautti; flög på en gång (i ett tag).
Meni myötänsä merehen (myös lärer betyda ursprungligen ens omgifning) – (hel och hållen)
L[önnrot]. (= myötyri ? <>s.)
Wyölappu, jerns[ölja?] med fliken? af bältet. annorst[ädes] wyölapasta l. lapawyöstä.
Elotukku, sädesknippe, n[å]g[o]t som hon först
tog för en sädeskärfwe.
Muskula, enl[igt] Lex[ikon]1175. medicamentskärl K[eckman]. = små afsönsdrade st[ycken]
l. bitar af allehanda saker. (Loihtian muskulat,
st[ycken] af dödas ben m. m. som han till sin
medicin anwänder).
Wielä henkeä (wajalla) till och med utan lif.
585
Fennica.indd 585
17.1.2019 14:55:17
�Fennica: Kalevala
? 239.
261.
262.
? 271.
Märännyt, ruttnat L[önnrot]. monne af märkä
bl[ifva] fuktad. K[eckman].
Saamaton, joka (tawallisesti elää ilman) ei woi saada
Olematon, jolla ei ole, tyhjä, köyhä jne.
Höyräytän, L[önnrot] tror att häyry bet[yder] stadiga ångor, höyry ånga i allm[änhet] likas[om] löyly, bad i allm[ännhet] och läyly, svettbad, beswärande, ohelsosamt bad jne i andra ord, der g[enom]
särskild vocal i stammen, bemärkelsen förminskas
l. ökas.
9. Runo.
? v[ers] 5
?5
10.
? 16.
? 36.
? 37
42.
72.
? 117.
? 178
182, [1]83,
183
? 199.
Pohjapuu = emä, köl.
Eriwenonen, erä, fångst – skogs – fiske – krigs –
fångst. Eri, plur. s[amman]sättn[in]gs formen; s[åle]d[e]s bytes – fångst – krigs-skeppet.
Wiriä, ofta anwända, tjenliga, goda trädet.
Aiwin = aiwoin pl. af = sing. aiwan.
Perilaita, bakdelens sidbord.
Salwa, fogning, hoppassning = salwos S.
Lempiluotet, (Luote = loihtoluku) begärliga, (kära)
magiska ord.
Alusmaja = alanne, lägre liggande ställe eller och
d[er]före Manalan alusmaja, att manala sjelf war
en underjordens boning; alasella (alaalla olewalla)
paikalla.
Waatet walwo, säger wäl ordstäfven om en, som
låtsas sofva, men ändock lyssnar.
Känkkäleuka, m[e]d liten, utstående hake.
satanen, tuhantinen nuotta troligen 100–1000famnars not.
tuurittelen, knyppla <> ell[er] n[å]g[o]t dylikt.
Uwentolainen; om ej af uuento (uudento) sk[all]
bet[yda] en ny boningsort och Uwentolainen, en
586
Fennica.indd 586
17.1.2019 14:55:17
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
? 203.
? 213.
220.
222.
främling, colonist. Både för methern och annars
sk[all] sedan de begge nu smultit till ett, och uvantolainen, såsom det ömsom säges, äfven vara af
uuden (uutaa) – uuvantolainen.
Ikimaja, ewig, h[vari]från ingen återkommer, ikirunoja, hvars sånger räcka ewigt –
Emon alwehia, fiskyngel, moderfiskens foster.
Nuoriso af nuori, liks[om] puoliso af puoli.
Etinen kansa, wåra efterkommande, ty wi föreställas lefva framåt. Takanen kansa, joka on jo taaksi
meistä jäännyt.
Varianter
30.
93.
139.
172.
182.
Hawinnehista, Hawinne, -een, lärer komma af hawin och v[ara] dets[amma] som hawinta.
Murotan = murennan.
Herahtelen, framsippra, -spruta.
Suortua, (eg[entligen] bl[ifva] rak), bl[lifva] färdig.
Sykynen = syksyinen.
10 Runo
? 23
? v[ers] 23.
? 24.
34.
45.
? 58.
73.
? 73.
tappara = kirwes.
Lähteä luku tulewi, ordningen kommer, tiden nalkas.
Toinen käyä kelpoawi, – toinen (luku) och en annan (tid) d. v. s. ytterligare måste man gå, ty det
beswärliga gåendet måste särskildt nämnas och ej
bl[anda] m[e]d lähteä uttry[ck].
Tienaellos, monne: Arbeta för betalning?
Ahtamasta ansatiensä; Laitetaan pitkät tiet perätysten, ja niiden wirittämistä sanotaan ahtamiseksi.
lentto, liflös, kraftlös, orklös.
Pengon, förstöra, nedhugga, wräka
pensiä (om petäjä), wara liflig, frodig, yfvig.
587
Fennica.indd 587
17.1.2019 14:55:18
�Fennica: Kalevala
The edge of the page is
worn out.
? 75.
90.
92
92
96.
? 98
? 98
105.
112.
? 116.
117.
119.
120.
126.
158
? 194.
196.
201.
209.
? 218
? 264.
268.
Irjun, grina m[e]d n[å]g[o]t läte.
Warawäkewä, jonka warassa l. takana oli paljo väkeä (woimaa).
kerut, pl. kerukset och kero, -on, lika m[e]d kurkk[u]1176, svalg.
Kellehdin, -htiä, vända sig hit och dit.
Tuhotin, blåsningsinstrument i allm[änhet]. Af tuhottaa, flåsa.
Suullinen, bet[yder] wäl allt, som hör till munnen.
Hormi, lös-skorsten öfver elden.
Mahtipontinen, jolla on mahin pontti kädessä.
Mointa, lär komma af Nom. Moini som jemte moinen lär förek[omma] likas[om] naini o[ch] nainen.
Hinkaan, -gata. = kohdata, sattua.
Julkea = julki tulla.
Tunnoton = armahtamaton (omaa tuntoa vajalla)
Tawoton, icke folklik, grym, hård.
Rahan nenästä = rahan edestä l rahalla.
Kiljun kartano. Kiljun eg[entligen] Nom. Subst =
kiljuwan.
Säilä, lärer bet[yda] klinga, svärdsklinga, h[var]af
säilähtää.
Iki, för evigt.
Ainokseni, till mitt enda l. förnämsta. Dessutom
lär det v[ara] diminit. af aine ell[er] aino, -on. Alla
dessa ord äro beslägt liks[om] aina, nb n. s. och
aina adv.
Nouse [et cete]ra – – (nouskoon) sata miestä [et
cete]ra – rauaista urosta, d. ä. karlar i jern.
Periisäntä, urhusbonde.
Kinner, i allm[änhet] häl eller ock = polwikinner,
knäweck, ty de derpå följ[ande] jaloista, kantapäistä, warpahista äro i nedstigande d[er]af.
Perkelet och perkeleet äro (begge former) brukl[iga]
588
Fennica.indd 588
17.1.2019 14:55:18
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
? 275.
? 275.
316–17.
? 334.
349.
356.
402.
? 429.
446
Ruttoin, k[an]ske Gerund. af Ruton, -ttoa, göra n[å]g[o]t hastigt, l. och Dat[ivus] Int[erior]1177 af rutto.
Rutasen eg[entligen] fatta hastigt ryckande ut;
krysta.
Ilma, ant[ingen] nom[en] pr[oprium] = Ilmola (Ilmarises1178 hem) i luft (Ita <>s.). På ilmas halka, på
kalmas isväg.
Wieno. Monne underlig, främmande = wieras (wienowesi, lugnt watten Renw[all]1179)
Sininen (nuoli) trol[igen] emedan man förest[äller]
sig en framflygande pil såsom under farten skymtande l blånande.
Louhikamari, Stenröskammare.
Lapohina, (af lapo? K[eckman]) hellre af lapa. för
s[amman]hanget m[e]d det föreg[ående].
Mahti ponneton povessa. Monne ej att föredraga
Mahti-ponnet on (owat) powessa. Eljest torde ponneton stundom bet[yda] obändig, stor.
Ahdata, wirittä (gillra).
The term used by Becker (1824) instead of the
traditional illative.
Sic!
Renvall 1826.
Adde:
?
Perehtyä, bl[ifva] hemmastadd.
Luomme, wänder mig, sätter mig.
Muhata, v[ara] lös som kärrmull.
Wieno, svag, usling.
Pulma, åkomma.
Taikia, g[enom] trolldom förorsakadt ondt.
Lummetkoira, slakörad hund.
Hattara, flikigt, slarfva.
Mannut, jord. Diminit.
Säilä, -et, klufvet, aflångt trädst[ycke] ex pärtved.
Parma, Sv[enskans] barm.
Welloa = Sotkea.
Räykyä, upptina.
Kokkahonka, der örnar sitta i toppen.
Laikkopää, nedan kal, i toppen lummig.
589
Fennica.indd 589
17.1.2019 14:55:18
�Fennica: Kalevala
Verba neutra = Intransitiva, see further
Becker 1824: 85.
Renvall 1826.
Helsingfors Morgonblad 91−93/1835. Lönnrot 1835a.
Helsingfors Morgonblad 91−93/1835. Lönnrot 1835a.
Varianter
15.
58
59
59.
89.
89.
416.
416.
Hempu, prydig, wacker, ansenlig färd.
Liewo, trol[igen] af lieto, gyttja.
Niherwä, tät, lummig, qwistrik.
kumia = komia.
Torkahtaa jalkansa, jalka torkahti l. anto torkahtaa. Neutr[um]1180 nyttjas stund[om] m[e]d n[å]g[o]t närbesl[ägtadt] object.
waapahtaa, lät slinka, eg[entligen] Neutr[um]
Emmo, = en mä ole = en mä o = en m’o = emmo; Så
äfven etso för et’ sä ole, Enle för ei ole.
kantus jf. kantura. Epith[et] åt nöt, – krokfot.
11 Runo.
? 19
16.
24.
? 34
(81.
? 87.
127.
199.
200
211.
? 213.
Järkälö = tela
Alanen liks[om] alus det underliggande; som båten.
Lainehtia, flyta på watten.
Ihala, se Lex[ikon]1181 se L[önnrots] öf[ver]s[ätting]. på Morg[onblad]1182?
Tienkäwiä, af tienkäwi, färd, wägwandring.)
kuuja hanlax (mager) S.
Suorin, laga n[å]g[o]t i ordning, färdigt, k[an]ske
äfven skynda. Reflex[iva] formen suoratsi, laga sig
i ordning.
Riuwuttelen; pian pirtti riuwuttele. Fac ut celeriter
ignis conteratur. Per ellips. Riuwuttele pirtti, sauna, uuni, riihi [et cete]ra.
liuottelen, = liottelen l. ock af liukas hal, slipprig;
liuotella, göra n[å]g[o]t halt, slipprigt –
Piratse, trol[igen] = pirste af pirstoa, spån, flisa,
småwed.
säges ömsom herastesta och heresestä. Det sednare
enl[igt] L[önnrot] naturligare. I Morg[on]bl[ad]1183
wasslesöt.
590
Fennica.indd 590
17.1.2019 14:55:18
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
? 216.
?
? 217
? 218
? 235
? 236.
? 237
? 238
? [242]
? 244
? 244
? 246
? 251.
? 270,
302.
? 303
332.
? 353.
360.
Poro, bet. α) aska, β) asklut, γ) lut i allm[ännhet]
och såpa. Bered såpa af surmjölk. På friarfärder
troddes v[ara] gynnande tvätta sig med surmjölk
mjölk.
piimästä. TR.1184 liimaista, 20?
Ytelmä, i M[or]g[on]bl[ad]1185. benmärg (Monne:
ytelen, ytellä, samla benmärg).
Säikkywäinen. Monne: löddra? L[önnrot].
kaatiot lär i allm[änhet] bet[yda] byxor.
”Mina roder, hvarpå wattnet ej mera simmar” (flyter).
Sasu, medulla cornu rangiferi L[önnrot].; märg,
såpa S.
Haljakka, = sarka, af halewa, halia, som är wadmalets eg[entliga] färg (grå, ljusgrå).
Ussakka bälte.
Saapka.
Sahmattainen. Sammet?
Lässötän, liessottaa, luussotta, onomat. som bet[yder] ljud, ex. när klädningssläp tar mot marken – –
mennä läässöttää, gå vårdslöst
Huopa, filt (k[an]ske Haupt)
warti och warten (s[am]ma ord) af wara.
Luuhattelen, n[å]g[o]t sker på måfå. Daf ordn.
Lönnr[ot] ö]fvers[ätter] m[e]d drömma.
syyhättelen, k[an]ske bättre utan h. Syättelen, drifva, skaka fram, h[oc] l[oco] ljud.
Se, pleonast.
Ylentämäni (Morg[onbladet]1186 fostrarinna) borde v[ara] ylentäjäni. Felet uppk[ommit] d[eri]g[enom], att modren i inga runor tilltalar sitt barn
m[e]d ylentämäni, h[vil]ket sångaren haft i minnet.
Sammut, puen. diminit. af Sampo
Topelius 1823, 8.
Helsingfors Morgonblad 91−93/1835. Lönnrot 1835a.
Helsingfors Morgonblad 91−93/1835. Lönnrot 1835a.
591
Fennica.indd 591
17.1.2019 14:55:18
�Fennica: Kalevala
Helsingfors Morgonblad 91−93/1835. Lönnrot 1835a.
Renvall 1826.
? 368.
Katasia, bättre kattasia (Morg[onbladet]1187 stället,
der n[å]g[o]t betäckes). I dörrwrån lemnas grytorna m[e]d den ikokade maten, som ej på en g[ån]g
åtgår och täckes för damm, hundar [et cete]ra.
Adde:
?
?
?
?
?
Saatu, wälgjord, god, duglig
Laituri, brygga = Laitio
Kuettaa, låta leka.
Tarwoin, bärling för att jaga fisk.
Atroimet, (atroin, arina, ahinga) [l]justerjern
Käpy
Kisa, lek
Wyölliswitjat, ked till skärp
Wyöllyskoukku, krok, ring i ked?
Hipiä = iho l. ruumis
kaponen = kapia.
Uitimet, fena.
Luppu = naawa.
Warti = warpu.
Varianter
? 7.
13.
? 18
29
? 31.
? 31.
? 47
? 50
? 83.
Sukimojansa, radix? Enl[igt] L[önnrot] är Sukima
nom.
Karahka jfr. karas.
Somerta af Somer l. Someri? – Somero stenig rand
K[eckman].
Räpähien, af räwäs, -pään, – riepu, l. räpäle.
Hiukaan, -veta, få sand på sig, ty hiuka är trol[igen]
s[am]ma ord som hieka = hieta. Jfr. Hiuwet under
hiuka hos Renw[all]1188.
Karehtia lär bet[yda] gaf akt l. lyssnade på ljudet
(fr[ån] åtta håll.)
kare, kari, stimm, svärm af fiskar.
Ureun, tycks bet[yda] gå g[enom] n[å]g[o]n
springa, liks[om] fiskarna måste klyfva vattnet för
att komma undan.
Urkenen, monne besl[ägtad] med ura.?
592
Fennica.indd 592
17.1.2019 14:55:18
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Renvall 1826.
? 83.
? 86
? 144.
158.
211.
? 212.
216.
265.
? 362
Umentolainen, jfr Umenneton (Lönn[ro]t), ell[er]
monne = Uwentolainen
Kuullanta, hoc ext[ensio] af kutu. Käyä kuulla,
fånga fisk under lektiden; d[er]af verb. kuullan
(kuultaa), och verbale kullanta (= ntg)
Imantola, ant[ingen] af imantelen (imannes), sött,
ljufligt ställe (för friaren) K[eckman] ell[er] förbl[an]dn[in]g m[e]d Pimentola L[önnrot]
lieto, arm l. lös, rörlig, orolig.
Puuhunen l. puuhut nyttjas begge som dim. af puu.
Tiiksilla, Renw[all]1189 Tiiska.
Latia och laatia, brukas ömsom. H[är]af vårt laitan.
Luukuttelen, – Luskuttelen, gläffsa.
Raastan, lär bet[yda] rycka, slita. Besl[ägtad] m[e]d
riistän, ryöstän.
12 Runo.
[5]
v[ers] 16–17
20.
? 26
? 74.
? 76
? 80
81.
Walwatin, för h[enne]s skull jag vakar.
När du plöjer – – . Hiisi plöjde den fordom (och)
Lempo gjorde wisserligen fåror, (men) alltid lemnar
min stackars son sin plöjning (på sma åker) ogjord
d. v. s. han var ej karl att plöja den, h[var]med Pohjolas wärdinna väl wille pröfva Ilm[arinen]s mod.
Suorustella; suorran, suortaa, d[er]af subst. suorros,
-oksen (liks[om] kynnös kyntää) d[er]af suorrostella, göra färdigt, fullkomligt, o. s. v.
Säärrystin, instrument, h[var]m[e]d sääri betäckes, kan således v[ara] brynja, h[var]s bruk för våra
Förf[äder] trol[igen] ej var obekant.
Läylä, -len, tråkig, besvärlig. D[er]af läylentää,
läylennellä, besvara, oroa, tråka.
Waakalintu, sades v[ara] = kokko. Monne liks[om]
hawukka besl[ägtad] m[e]d Isländska Hauk.
Kynkkäluu, kynkkä, Siipikynkkä, vingbrosk.
Lekuttelen, jfr. lekun, här bäst flaxa.
593
Fennica.indd 593
17.1.2019 14:55:18
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
The numbers of the two
lines should be 170 and
171 instead of 153. The
last paragraph “Ruuotton - -” does not belong
here. Castrén has indicated that some correction is needed.
? 85
86
? 90
91.
? 102
115.
? 125
132.
? 147
148.
korj. 1191
155.
153
―
162–164.
168.
Lotasi; engångsformen, slog emot, vidrörde.
Kuopraelen = kopraelen, kouraelen.
Wengottelen = Hangotella, som en hanko framskrida, när den slänges.
Stor ibland de store.
koski i jemförelse m[e]d Suvanto företer sig som
gapet l. munnen af en stor fisk och det har säkert
legat i Skaldens inbildng; men hans gädda (v[ers]
95) och sedermera äfven örnen hade ännu större
gap.
kynimen; kynin, -men – kynkkä l. instrumentet för
kynät. Fordom Nomin[ativ] var kynimi l rättare
kynime, som ännu i s[amman]sättn[in]gar, sås[om]
i Wariant[er] fallet är, kan brukas i s[ynner]het på
Arch[angelska] sida[?]
Koukkuluu, gäddans krokiga ben l. skelett.
Vinkale. Vid[e] Lex[ikon]1190
Omenatammi, ollon.
Lakka petäjä = lakkapää petäjä m[e]d krona i toppen, lummig.
kaari, regnbågen, ej himlahvalfvet.
Riipo rintapäitä, slet dess bröstben
Maisteli makua, smakade dess kött (eg[entligen]
smak)
Ruuotton bör v[ara] Ruuaton (otjenlig att ätas) l.
mindre sannolikt Ruo’oton, utan ben. Men[in]gen
följ[ande] ”Örnen slänger den i luften upplyftade
gäddas till föda otjenliga käkben (käkar) ifrån sig
och klyfver sedan dess mage.[”]
”Ej kändes (tullut) watten som watten efter (för
lpj.) gädd fiskens fjäll”, (ty de betäckte wattnet så,
att dess yta ej kunde urskiljas), ”ej kändes luften,
sås[om] luft” (var[iant] jorden sås[om] jord) efter
(för) örn fogelns fjädrar.”
pahon, hkoa, hugga, slå klyfwa S.
594
Fennica.indd 594
17.1.2019 14:55:18
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
214
? Var[iant] 207.
229
236.
237.
237.
237.
240
241
241
236–244
? 247.
? 247
259.
260
265.
278
279
v[ers] 254
Teltamoinen, Var[iant] 207 & 20 Teutamoinen,
smekord – synonyma.
Jalkojen jaksaja = riisuja.
Päliltä = päliseltä.
kuurullansa, krokig, med nedböjd nacke.
Länkämäisillähän, länkämäinen, betad åt sidan.
Aiwon, tidigt, bittida, för länge sedan.
Aikasuopa (af Suowatta lördag S.) Suopa, ko-namn.
Mäkähtää, Engångs formen af määkyä.
kewätuuhi, lamm.
Ullotella = ulwoa – – bräka
Hon gick krökt på vägen,
Nedhukad till fähusen
Tidigt bölade den goda kon,
Ganska tidigt på morgonen.
Gaf det om wåren födda lammet ett bräkande ifr sig.
Wårlammet bräkte (af längtan ell[er] kärlek till)
Den som kastade fram det fina höet
Som förbättrade deras portion (Gaf frisk föda till
frukost).
Nuorasesta h[oc] e[st] Nuoran tawalla; röken
uppsteg snörrätt.
Paksusta = paksulta = paksusti.
keskutta, rådstå, öfverlägga.
Piilopirtti
Piiloikkunat
ett pörte, hvarest tärnan kunde gömma sig, och
som hade små, omärkliga fönster.
Uhalla, på trots.
Waikasta, på wad.
käärilauta wäfstock.
595
Fennica.indd 595
17.1.2019 14:55:18
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
13. Runo.
v[ers] 11
? 15.
Muhia, fet o[ch] präktig.
Kesäorawa, en ekorre i sommardrägt (l. om sommaren).
? 26 häwe, -peen = häpäs l. häwäs se Renw[all]1192
keski lehmojen vasoia, medelmåttiga kors kalfvar
Var[iant] 17
Var[iant] 26. kytkyt, klafva.
33. Wieno = Wiena (trol.).
? 40 Palwonen.
43 Mulistan och (var[iant] muljautan), wrida, wända, wränga, så att ögonen fingo ett förfarande
utseende.
Var[iant] 92 och 135 texten puisen uuen urtehesen: uti det nya trädkärlets fogning i. e. uti det.
? 92 tiiski(nä) uti små partiklar.
121. kaiwahtavi, för methern, pro kawahtawi L[önnrot]. plötsligt fråga. Auer = löyly, warm imma.
? 149 laahovi, hyppjade, rörde sig midt på golfvet
Var[iant] 160. Reikuttelen = hieron l. hykerrän.
Wästäkäinen (besl[ägtad] m[e]d wästäräkki) du
Var[iant] 164
lilla, netta fogel såsom smekord brukadt, liks[om]
äfven för att utmärka renligh[et] och snygghet
v[ers] 241. liihätellen, Var[iant] riehattelen = rientää? m[e]d
hastighet framila.
309. Walahdun, falla, likas[om] sjunka ned, digna (waipua).
Var[iant] 328. Kahi kultanen kuhata – Det gyllene drycket (kahi = kalja) pösa upp.
347 karehtia, qwittrare & sorlare
349. kunnon kukkuja, för tillfället duglig sångare.
361. kuola = kuona, drägel.
Var[iant] 358. Loiramoinen, trol[igen] af loiraan, vräka sig – en
lång wräkling
596
Fennica.indd 596
17.1.2019 14:55:18
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Falls into the binding.
Var[iant] 363.
v[ers] 378.
409
409
kielen kanta, tungans basis, h[var]m[e]d den
fasthänger. kammelyn, Kimmelyn, bl[ifva] orörlig, krokna.
Alinomanen = Alituinen, beständig.
Raataja, en driftig och dugtig arbetare.
rahan alanen, lejd för peningar.
Nykevä, trubbig.
14 Runo.
? v[ers] 3
v[ers] 13
? 30
? 33
Var[iant] 29.
v[ers] 36.
v[ers] 46.
var[iant] 45
v[ers] 55
? 59
Var[iant] 57.
Var[iant] 67
? 67
v[ers] 72
80
89
wiepoaja, rörde l. befann sig wid ledet.
Raukewaksi o[ch] v[ers] 17 rauekkana, brusa, rauschen
liewehellä, liepehellä – leipo, leiponen, leiwoinen?
Kaarnet korp.
Simotus.
kapre; een, monne kauris?
kalkke = kalkka, skrammel.
raastan
lossa romorna
riistän
wesanen wemmel, En loka af wide l. annan slags
widja.
Mesinukka; nukka bet[yder] lo l. logg, det uppskjutande på klädet. S[amman]dr[agning] med
honungsrika uppskjutande vexter bl[om-]1193
strande lindan.
kuomikko, af kudon, wäf, tyg.
kaasiesta, ett kärl att ösa watten med.
Maimat pilkehtäwi, rommen utbreder sig skimrande.
lesty = lesitty (af lesin tröska, skräda).
koroppa, af Ryska коробъ, ask, vacka.
koltsas, ring af R[yska] колцо.
}
597
Fennica.indd 597
17.1.2019 14:55:18
�Fennica: Kalevala
? 86.
90.
Var[iant] 89.
Var[iant] 91.
v[ers] 105.
122.
? 123
? 128
129
131.
138.
153
160
163.
? 166.
? 167.
Var[iant] 174.
v[ers] 177.
v[ers] 189.
185.
186
186
235.
259.
? 282
kamana, den öfversta dörrposten, som nedtill
motsvaras af tröskeln –
pästämätä, utan att rifva neder –
Otsiseinä, pannwäggen, gafvelväggen.
kamoa = kamana.
Avautohot – Awaukohot –
päältä poikitse, i ändan af bygnaden tvärsöfver
tusen famnar bred.
Siili? Hvad djur.
Pääkkehistä – hassel.
Suaslauta Så k[al]l[a]s de bräder, som på sidan af
ugnen betäcka stenarna och som ifrån patsas gå
till wäggen.
vanua, svarfva, skära; item vacka, polera
Kalewan puista, Monne rönn? L[önnrot].
Stolo, bord, i Ryska – Столъ.
Waate walkeuiset, hvitt som kläde.
Rämäkkä, sprakande –
Tuohus, k[al]l[a]s på Ryska sida wax-, talg- och
andra ljus.
Wahanen, talg waxljus.
koltsahaiset, ringar.
Siikanen, Sensus: Bredwid en så skön fästman
sopi siikanen (smekord på bruden) siwulle kanamarja kainaloihin.
Kutsuloille, (af kutsu), = kutsutuille.
totta tehä, göra skäl för sig.
Wikoa tehä, hastigt fara fram. Skynda bland gästerna som dricka ur den.
wiisiwantehen, fembandad
Pöykän = pöyhään, bullra, larma –
Pakaelen, (frequent. af pakajan) = pakisen.
Wirren ponsi polwuhinen, sångens ewärdelige
pelare.
598
Fennica.indd 598
17.1.2019 14:55:18
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
286.
? 315
? 326.
354.
? 369
var[iant]
372.
373.
? 376
Äfven den, som icke hör, skall beundra sångaren.
Eteinen, vestibulum, förstuga K[eckman]. är det
st[älle] der wärdinnan förvarar mjölk, smör etc.
L[önnrot].
Luonenko, monne s[amman]dr[aget] för luopunenko? af luon i bem[ärkelsen] af kasta bort
(sången), upphöra d[er]m[e]d.
Ratsu, här häst i allm[än]h[et]
Kuorekokkaras lax-piroger l. dylik anrättng.
koprin käärin kokkaroissa; käärin trol[igen]
s[amman]dr[aget] af käärien h[oc] e[st] m[e]d
tassarna famlande bl[and] bullorna.
Luutoselta = luuttomalta paikalta
Luotaselta fr[ån] din närhet
sirottelen, skära smör k[rin]g att repeterande
uppkommer
15. Runo
31.
31.
51.
? 86.
86.
? 88.
182.
183.
? 227.
231.
245.
?―
246.
246.
Hiema = hia.
Hiemotan, träda på armen
käpäs, = kepiä = kewiä. Deriv[ativ] af käydä.
Kapulehti, monne kapeen lehti
Laklut, berömmande diminit. prof laulut,
kamalo = kahmalo.
kangaswieri, backsluttning
Wesiwieri, strand
Suppu – soppi.
Armo, Aktning, hyllning
Man säger: Mennä suikkasi sinne, han for det
hastigt, (liks[om] wiftandes) Han pajade dit Flexionen är en archaism.
sutsuna,
Räämi, räämä och räihkä, stöka, bullra.
rätsinä, särk.
599
Fennica.indd 599
17.1.2019 14:55:18
�Fennica: Kalevala
247.
Var[iant]
Var[iant]
266.
285.
302
303–4.
316.
? 322
365.
Var[iant] 383.
v[ers] 407.
427.
427.
Var[iant] 446.
467.
Älä kengitä kehäjä, flänga icke utan skor –
kemajan, stoltisera.
kepäjän, af kepiä, vara lätt på foten –
toimean, återwända efter wäl förrättade ärenden
Wehma = wehka, Calla palustris. Wehmahuhmare, nötbrödsqvarn
Waljan päälle, med ändan af remmen, h[var]med
man spänner före – – Walja, rede
Tiesin, -iä, it[em] tiisin, -iä, laga så, att n[å]g[o]n
får weta, underwisa, vara.
korahutan, smälla till, så att slaget åtföljes af
rasslande
Ongelmosta.
Kaaputtelen, skrapa och nöta golfvet –
vesoimet = wesat
Polkuttelen, klumpsigt hoppa –
Kelkyttelen, springa lätt –
Jolkuttelen om björnens tunga lopp.
Huhdon, strukit, farit öfver.
Patsaan, uttr[ycker] susande ljud.
Adde:
?
?
?
?
Laklu = Alli? alfågel. S.
Kyty, mannens bror.
Nato, mannens syster
Suppu = Soppi.
Sutsuna, kjortel.
16 Runan
13
13.
? 14.
Var[iant] 2.
Waaher, teren, lönn.
Orrarna kuttra.
Kyynäpäs, alm.
Loitos, på långt afstånd = kauas.
600
Fennica.indd 600
17.1.2019 14:55:18
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Var[iant] 2.
? Var[iant] 29
? 37.
41.
Var[iant] 41.
―?
v[ers] 52.
v[ers] 55
v[ers] 55
v[ers] 62.
67
83.
84.
v[ers] 86.
Var[iant] 85.
Hamina, det knarrande ljud, årkedjorna åstadkomma under roendet.
Sukapää, sträfhårig? K[eckman] kammad L[önnrot] med kam i håret <>.
Sorritko sotiweräjän. Sortaa, söndra. Sotiweräjä,
en slags metaph[orisk] ben[ä]m[nin]g på bruden, då hon förest[älle]s såsom den, h[vil]ken
inga friat, om h[vil]ken inga täflats l. kappats
m[e]d h[varan]dra. (Möjligen äfven den förkl[aring], att sotiweräjä skulle i sig inlegga alla illfyndiges stämplingar emot brudparets framgång, då
fråga vore, om sådana väl bl[ifva] öfver wunna
orätt.)
Lewititkö neien lemmen, Utbredde du jungfruns
behag?
Tiinu?
pirrotan = murrottaa.
roikin = roiskaan, g[enom] en plaskande ljud.
Hahut, dim af Hahka, Eidergås. Enl[igt] L[önnrot]. tryckfel pro hanhut, liten, nätt gås.
Tehtahilta, sades bet[yda] dets[amma] som teljoilta.
Poikkipuolinen, k[an]ske poikkipuolisella, då
men[in]gen vore: stig med ena foten på slädmeden (h[oc] e[st] stig upp från släden), med den
andra twärsöfver på halva meden. (d. v. s. n[å]g[o]t längre redan).
Latsottamaanen. Diminit. af -ma. Latsottaa, röra
slipandes, tassandes.
Käkänen; käkä, -n (<>sk handtag.
Sulkiainen, Tillslutare på dörren
Hemmun, pua. wekt, sakta röras, så umgås m[e]d
n[å]g[o]t.
Hersaja. Hersata, fräsandes fara. äfven ljudet,
kjolen åstadk[omma]
601
Fennica.indd 601
17.1.2019 14:55:18
�Fennica: Kalevala
V[erser] 81–116.
? v[ers] 106.
119.
130.
139.
147–150.
Dörrarne flögo, alltid (beständigt) opp, wäntande uppå, längtande efter (wuottaen l. wuottawat
måste förstås inunder så vid d[e]ssa, som andra
dylika, m[yc]k[e]t brukliga, talesätt) dörr-öppnarinnan (owellinen ger eljest m[enin]gen en frequentativ wändning?), dörrhantagen knarrande
emot den ringhandade tillslutaren; trösklarne
kuttrade emot lenkjolens sakta öfverfarande; =
förrstugan vände sig ofta på sidan, längtande
efter förstugostädaren (rengöraren). – – Andbens (det präktiga, hårda, släta) golfvet musicerade i wäntan på – – det gyllene taket ljöd
klart (lätt) – – fönstren gladde ofta – – wisthuset
sänkte sig ofta för – fähuset närmade sig wäntande på fähusskötaren, (syslaren l. d[e]ns[amma], som i ordn[in]g bringar) – fähusförgården
(tanhua) wek längre bort för den wäntande fogeln (anden) som skulle gå den – tidigt bölade
den dugtiga kon efter den, som sk[ulle] ge den
en duglig höwihko, det om wåren födda lammet
bräkte (småbräkte l. hastigt bräkte) efter den,
som skulle påöka dess portion, det redan på förra sommarn wordna (funna) fåret gaf klagande
ljud efter den, som sk[ulle] framkasta lena höet.
lääniäinen; lääniä, syssla om n[å]g[o]t, ordna,
laga, sköta,
Ulkonen, som är ute, d. ä. ej wäggförsedd.
Juoleus – jalous, prydighet, stolthet.
kukkulainen af kukka, blomma (äfven barnleksak, allt grant). En liten wacker blom[m]a.
Det gick godt rykte om dig, såsom flicka i fadrens
hem; laga så att det går godt rykte om dig hela
lifstiden igenom, som du är i mannens hem.
(kuulu, Imper. hörs, då blef omtald!). Kuun ikäsi,
monne s[amman]dr[aget] af kunni (kunki) ikäsi
(af kuu, en lång, obegränsad tid.
602
Fennica.indd 602
17.1.2019 14:55:18
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Var[iant] 152.
?
?
v[ers] 162
v[ers] 183.
v[ers] 155
186
190.
193
195
197.
201.
214.
224.
? 226.
234.
Kutsunen, berömmande dim. af kutsu, bjuden
gäst.
Kuuronen, skimrande, glänsande, lysande l.
n[å]g[o]t annat berömmande epithet.
Airojalkanen, Äfwen beröm[mande] epith[et]
Monne ej den som har raka ben.
Warpalaide, = warpe. Liknels[en] tagen af fullastad båt, som behöfver warpalaita för att wattnet
ej skall komma öfver. Så äfven i faten.
Tenhous, duglighet, karlawulenhet
Tämän tukun turpeutta; tukku, hop, bytta. D[er]m[e]d lärer bröllopsfolket l. endast brudparet
menas. Turpia, fyllig, fet, turpeus, fyllighet, wälmåga, skönhet.
Imartuet, sottma. S.
Ilmarin eho
Itu
Isku
se Porth[an] de Poesi Fenn[ica]. Itu, grodda kornet = mat. Iskulla, k[an]ske när de fått gro för
långt, och maalla, när de fått n[å]g[o]n smak af
unkenhet (jord)? (Iskulla itunsa, maalla maltasensa)
Surunna = Surrut, liks. päässyt, tullut [et cete]ra
Kohia, omröra
Päiwän päällinen omena, det bästa, förnämsta
äpplet Omena, metaph[oriskt] utwald man, och
så m[yc]k[e]t för mer än alla andra, som äpplet
på solsidan är bättre än de på skuggsidan.
Romeikko, stenbunden, obändig, ojemn mark. =
Romi.
”Lagat bänken af pensaat (buske). M[enin]gen
är att beröma bänken.
Oppahina, nyttjas sås[om] m[ån]ga andra ord
Plur[alis] pro sin[gularis].
603
Fennica.indd 603
17.1.2019 14:55:18
�Fennica: Kalevala
Added above.
Var[iant] 237.
Var[iant] 237.
251.
Var[iant] 244
? 259
? 260.
Var[iant] 271.
Alatson = Alaston.
Haljakka, kläde, äfven surtout, rock af kl[äde].
Haahen, äkta röd färg
kutri, hårlock – Ryska кудри.
Kirjottaa, g[öra] grann, brokig.
Saajannainen, brudens tjenarinna, brudtärna1194,
vid bröllopet. Är en hederspost. Ordet bör skrifvas tills[ammans] och härleds af Saajanta, den
som hjelper att få bruden åt brudgummen.
Olallinen. Sjögr[ens] förkl[aring]. = Saajanainen, sås[om] den h[vil]ken städse står wid henne.
Sunku, stor marknadplats och by 1½ mil fr[ån]
Povenets vid norra ändan af Onega. Wiena, –
Archangel och Dwina.
Adde:
?
Imaruet = Terwet
Temminkäinen, k[an]ske hårdtrampad.
Kyykerrellä, sänka sig.
Mutso, ungmor.
Patwaska, Talman. Puhemies.
Huuet
Polttina, 50 kop[eks] st[y]c[ke].
Alttina, 3 kop[ek]s st[y]c[ke], kopparmynt.
Tenka, ½ kop[ek]s st[y]c[ke]
Riuna,10 kop[ek]s st[y]c[ke]
604
Fennica.indd 604
17.1.2019 14:55:18
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Bygnader och husgeråds-saker
samt kläder andra werktyg
keträwarsi
Lakkapuu
Riporihma
Purno, lår
Sintsi
Karsina
Perilaita (på båt)
Katasia l. kattasia
Laituri, brygga. <-------->1195
Tarwoin
Atroamet <------------>1196
Käärilauta, wäfstock.
Kaasie (Var[iant] 14: 67, ölkärl?) kauhanen <-------------->1197
koroppa, ask, wacka.
Kamana;
<-->tiseinen1198
<-->aslauta1199 (14.129) Si<-------->1200
[E]teinen1201 (14: 315) = Sintsi
[P]atsas1202 (pirtin p.)
[Ka]rsina1203 (6. 191). Framför ugnen.
[v]asu1204 korg.
Explanation in pencil is
faded out.
Explanation in pencil is
faded out.
Explanation in pencil is
faded out.
The first letters fall into
the binding.
The first letters disappear into the binding.
Explanation in pencil is
faded out.
The first letter falls into
the binding.
The first letter falls into
the binding.
The first letters fall into
the binding.
The first letter falls into
the binding.
[The next page is blank]
Handtwerk
Lietsehensä liepehiä
Måltider och maträtter
Satrona.
Lounas
Klädedrägt
Lapukas, handske [han]sk[e]
Kassa-pää, när håret är på fläta.
Ripa
Rintalastanen
Rätsi, Rätsinä, Särk
605
Fennica.indd 605
17.1.2019 14:55:18
�Fennica: Kalevala
Heinäkengät
Syylinki kort strumpa willasta (– haljakka willasta tehty)
Haljakka, painettu waate eli kaikki waate mi on werka
Palttina, det finaste linnekläde.
Wyölappu (8. 213)
Kaatiot, böxor –
Ussakka, bälte som hålles öfver rocken, vyö, som hålles öfver
skjortan
Wyölliswitjat
Wyöliskoukku
Sotisopa, krigsskjorta
Huntu, qwinnors hufvudbonad = Sorokka – Repola
Iholiiwi, vest = Seletkä
Wiitta, kappa –
Kaita, särk?
Pääriusa, bandet som går öfver hufvudet –
Warwastin (på skida)
Läpi
Somman suovero
Päläs
Janhus
Warwastin l. Nenustin, remmen som går öfver tårna – Den andre k[al]l[a]s kannantakanen.
Päläs, näfret l. jernet under foten.
Fiskredskap
tarpoin
på not
Siula = sikla, ändan af noten
Nostin
aina = selys, tågen, h[var]vid noten är fastwäfd –
Bågen Jagtredskap och wapen
Kaari = selkä
jalka = warsi
Jäntimen siassa (1: 134)
Sulittaa
putki på svärdet = slida?
Naulan tie,
Björnen huru fångas?
606
Fennica.indd 606
17.1.2019 14:55:18
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
[Philologiska Anmärkningar till
[Gamla] Kalewala. I–IV Runan.]
KK Coll. 539:1 D7:
535−610.
“(metric) foot”
Anmärkningar till Kalewala1205
I. Runan
Början af Kalewala utgör en inledning, som sällan försummas,
då tvenne Runo-skalder sätta sig ned och ”föga hand i handen,
hake i den andra haken” för att sjunga ett utförligare qwäde.
De sjungande iakttaga alltid ett sådant bruk, att den ena af
dem först qväder en vers för sig allena, hvarefter den andra
begynner att upprepa samma vers; men han hinner ej längre
än till sedan wid andra pes1206 faller den första sångaren åter
in, och sedan sjunga de gemensamt intill versens slut. Rättigheten att föra an tillhör naturligtwis den bättre sångaren, men
om de sångarene äro jemngoda, uppstår dem emellan ej sällan
en täflan, som ofta och i synnerhet wid gästabud kan fortfara
i flere dagar. Den ena sångaren De söka då taga ordet af hvarandra, och så snart endera af dem råkar i trångmål, begagnar
sig den andra af tillfället att anföra sången. Den som håller ut
i längre tid, hälsas af åhörarne såsom segerwinnare, och hans
lof utbreder sig widt och bredt kring bygden.
V[erser] 1–4.
Wid uttrycket mieleni tekee, det lyster mig, bör
man erinra sig den dubbla betydelse af sinne och
lust, som mieli äger i språket, ty om detta ord endast tages i betydelsen om lust, så har den första
versen en inskränktare omfång än den andra,
paralella versen, hvilket strider helt och hållet
emot paralellismens wäsen. Paralellismen har
sin grund i bemödandet att närmare bestämma
föremålets natur; således måste den nya bestämningen bara inskränktare till sitt omfång, eller
åtminstone icke vidsträktare, än den första. Tekewi är enl. Lönnr. en Minun är en pleonasm,
607
Fennica.indd 607
17.1.2019 14:55:18
�Fennica: Kalevala
Lönnrot [1836−1840]
1990: 544−545.
Becker 1824.
Renvall 1826.
V[ers] 7.
V[ers] 8
tillkommen för alliterationens skull, som sällan åsidosättes i Finsk runo-vers. Tekewi anser
håller Lönnr[ot] för en ursprungligare form, än
tekeewi, tekeepi, tekee. Hans anser tredje pers.
Præs. Ind. Act hafva uppstått sålunda, att hi (he)
blifvit tillagd verbets stam. Hi eller he wore en
äldre form af tredje personens pronomen, hvars
casus pluralis jemväl blifvit deraf bildade. Detta
hi skulle antingen omedelbart hafva öfvergått
till wi samt sedan till pi, eller också har he först
blifvit bortkastad och w sedan inskjuten, för att
hindra föregående vocal att bilda en diphtong
med eftertföljande i. Ytterligare skulle den längre vocalen (ottaa, tekee) hafva uppkommit derigenom, att efter bortkastandet af h efterföljande
i eller e sammanflutit till ett ljud med föregående vocal. Således vore i de förlängda ursprungliga formerna (tekewi, ottawi) bruket af lång
vocal alldeles oriktigt (Mehil. 1839, Octob.1207).
Wid anförda hypothes möter likwäl den stora
svårighet, att stammens charakter-bokstaf, då
den är en littera media eller tenuis, alltid förstärkes eller fördubblas; ty dertill gifves ej något
annat rimligt skäl, än att ifrågawarande vocal
ursprungligen varit lång. – Ajattelen, tänka, curativo-freqv. af ajan, drifva (v. Beckers Gram.1208
§ 77). Derivationen är analog med cogito af ago
(agito, co-agito l. cogito) i Latinet. – Laatiun, förfoga sig v[er]b[um] reflex[ivum] af laadin, laatia, ordna.
Yhymmä; af yhyn l. yhdyn, -tyä. I Kalewala-dialecten förekommer aldrig bokstafven d; den antingen utelemnas, eller ersättes med t, h, w, j.
Saanemma, Præs. Conj. 1. pers. plur. af saan, saada l. saaha. Detta ord har i Karelska dialecten
följande i Renwalls Lexicon1209 ej upptagna bemärkelser: 1o) komma, t. ex. Saaha kujahan, komma in i tåget Kal. VI: 156; 2do) blifva, t. ex. Sai itse
saneliaksi, han blef sjelf talare, Kal. III: 94. Begge
608
Fennica.indd 608
17.1.2019 14:55:19
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
V[ers] 11.
V[ers] 12
V[erser] 15–16.
V[ers] 20
V 21–24.
V[erser] 21–24.
dessa bemärkelser kunna härledas af verbets
grundbetydelse få; ty i Finskan och i särdeles i
Karelska dialecten brukas verba transitiva ej sällan reflexive. Den reflexiva betydelsen af ordet
verbet få, om det sättes med casus loci motsvarar
närmast komma; men om ordet står tillsamman
med casus Factivus, så erhåller det betydelsen af
blifva.
Pannos, 2. pers. sing. Optat. af panen; är i v.
Beckers Grammatik1210 upptagen såsom en särskild form af Imperativus.
Haka, hake; här den vinkel, som tummen gör
med pekfingret.
Kultasien, mielitehtosien bero af Infinit[iverna].
kuulla och tietä, ty i Finskan betraktas modus
Infinit. såsom ett nomen. Mielitehtonen, af mieli, sinne, lust, längtan och teen, tehdä, göra: den
som efter läng‒ ‒1211 här active.
Virsi är en längre fortgående sång, laulu, deremot
ett kort, lyriskt qväde. Vetelemä, nominal-modus
af wetelen (Renwalls Gram.1212 pag. ‒ ‒1213
Att sångerna blifvit tagna ifrån Wäinös gå‒ ‒1214
det, har afseende derpå, att hans kraft ej bestod
i någon yttre egenskap, utan ‒ ‒ 1215
Om läsaren med hvarandra jemför hufvud-personerna i Kalewala och skärskådar enhvar utmärkande egenskaper, så skall han utan swårighet finna, att Wäinämöinen representerar det
ideella, Ilmarinen, Kaukomieli (Lemminkäinen),
Joukahainen det mera reella hos menniskan
individen. Wäinämöinen var vis, siare, skald,
men ”smida” kunde han icke. Ilmarinen deremot
var en insigtsfull konstnär, Lemminkäinen en
stridslysten kämpe, Joukahainen en bågskytt.
Wäinämöinens kraft fanns i hans eget sköte,
vid hans gördel, Ilmarinen deremot behöfde
en essja, Kaukomieli ett svärd, Joukahainen en
båge. – Nu sägas många ord wara tagna ifrån
Becker 1824.
The end falls into the
binding.
Renvall 1826. There is a
concise grammar section at the beginning of
the dictionary.
The end falls into the
binding.
The end falls into the
binding.
The end falls into the
binding.
609
Fennica.indd 609
17.1.2019 14:55:19
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
Renvall 1826.
Castrén’s nuncupativus = essiv(us).
V[ers] 26.
V[erser] 27–32.
V[ers] 34.
V[ers] 40.
V[ers] 44.
V[ers] 45.
V[ers] 46.
50
dessa ställen, andra åter äro ”plockade från wägens sidor, brutna från ljungbuskar, rifna från
skogens ruskor” o. s. v. Här angifves således icke
något bestämdt ämne, som skulle genomgå de
skilda sångerna. – Jousen tie, bågens wäg, kanske skåran, hvarpå pilen lägges, analogt med
kalwan pää, svärdspets.
Kalewala, Wäinämöinens, egentligen Kalewas
gård. Kalewala kallas äfven Wäinölä (I: 129,
V: 95) och Luotola (XXV: 147). Af Kal[evala]
V: 37–38, 46 och och flere andra ställen synes
härflyta, att Ilmarinen bodde på samma ställe,
men enligt den elfte runan bodde begge bröderna i hvar sin gård.
Iso, berömmande diminutivum af isä. Vuollessa,
Inessivus Inf. modi af sammandraget af wuoltaissa (wuoltessa), <-----> Inessivus Infin. modi,
sammandraget af wuoltaessa (wuoltessa), liksom
kiertessa af kiertäissä och wäätessä af wääntäessä. Keträwarsi, Renw[all]1216 kehräwarsi. Värttinä, Renw[all]1217 wärttänä.
Ongelma, hvad man metat, fångat, af onkeilen,
ongin, meta.
Lassa, sammandraget af lapsena, lapsna, lasna;
deraf lassa, nuncup[ativus]1218 af lapsi.
Muurikki och Kimmo äro ännu brukliga benämningar på kor.
Sa’an hundradetal, är ej Genit. utan Instruct. casus af sata. Nämnda casus tillhör äfven Singularis num., ehuru den ej förekommer i alla ord och
genom sin ändelse är oåtskiljelig från Genitivus.
Dylika Instructiver äro i denna runa jalan, kahen, kullan, illan, aamun samt adverbierna wiikon, kauan.
Tutkelma, hvad man undersökt begrundat, af
tutkin, -kia. Wirren tutkelma, sång-ämne.
Rekonen,
610
Fennica.indd 610
17.1.2019 14:55:19
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
V[erser] 47–60.
V[ers] 66.
V[ers] 68
V[ers] 72
V[erser] 75–78.
V[ers] 79.
Sångerna förliknas här wid en tråd, som man
nystar ihop, då man upphör att sjunga, men
under sjungandet åter utreder. Sina ihopnystade qväden har sångaren lagt i en släde och fört
ut i kölden, d. ä. i ett kallt uthus, der man förwarar allehanda öfverflöds-saker. Nu faller det
honom in att hemta dem åter in i stugan. Sommelo, bundt, Rekonen, berömmande diminut. af
reko, som åter är dimin. af reki, släde. Wiikon
är i Archangelska Finskan synonymt med kauan
och wiikoinen lika med kaukainen. Wiiko kallas
heter neteli, af det Ryska недѣля. Likaså Kaiho,
fördoldt, dunkelt ställe. Siaisen, af sia, vistas.
Rahi, lång stol bänk framför bordet, kallas äfven
jakku, VI: 187. Sångerna skulle hemtas på ändan
af långbänken, emedan sångaren ärnade sätta
sig der. Piena Kuulu, frejdad, berömd. Kurkihirsi
(af kurki, trana, och hirsi, stock), takåsstock, den
största stocken under taket. Katos, takhvalf, af
katto, tak; katan, -ttaa, täcka: Kerittelen, freq. af
keritän, upplösa, utweckla.
Taari, spisöl. Tähellä, på fläcken, af tähti, punkt,
stjerna.
Wierettelen, drilla, låta (sången) rulla fram, v[er]b[um] curat. – freq. af vierin.
Huowet, -pehen, lättnad, lindring; troligen beslägtadt med hupa, -wan, nöje.
Twenne herrliga ting kunna icke uppstå på en
och samma gång. Ensam kommer dagen, ensam
ljusnar natten, ensam föddes Wäinämöinen. [Ilmaun, v[er]b[um] refl[exivum], komma i dagsljuset, af ilma, luft. Ikirunoja, af iki, ewärdeligt,
och runoja, nom. actoris, sångare. Ikirunoja och
laulaja iän ikuinen äro Wäinämöinens vanliga
epitheter.
Kave, diminutt. kapo och kaponen. Ordet förekommer såsom epithet åt Gudar, menniskor och
djur och utsöndrar hos före <--.> något<---->
611
Fennica.indd 611
17.1.2019 14:55:19
�Fennica: Kalevala
Sic!
Lönnrot 1829.
Topelius 1822.
Topelius 1822.
Topelius 1831.
V[ers] 86.
företräde, <-->. Kawe Eukko luonnon tytti, kawe
kultanen korea åkallas af Wipunen i Kal[evala]
X: 223 etc. att borttaga hans plågor. Hon säges
wara äldst bland qwinnor, (XXV: 81 etc.) och anropas äfven af Pohjolas wärdinna anropar henne
om en lycklig förlössning1219 (Kal. XXV: 81–95).
Äfven anropas hon på bröllopsresor, Kantele
H[äfte] 21220, sid. 12. – Kawe ilman kaunis impi
kallas Ilmarinens syster i var[iant] till XI: 27. I
Kal[evala] VII: 611–617 klagar Lemminkäinen,
att han glömt fråga af sin kawe-moder, huru man
skall besvärja wattnets plågor. Ölbryggerskan
Osmotar kallas benämnas kapo i den 13de runan,
Metsän kawe kallas i XIX: 457 varglon och kaponen tilldelas såsom epithet åt Wäinämöinens
och Ilmarinens moder (XIV: 268). – Bland vilda djur benämnes warglon kawe, metsän kawe
(XIX: 457), och Kirokave, Kirokapo är ett epithet,
som tilldelas onda trollkarlar. Ordet Kawe tillkännagifver vanligen någon slags förträfflighet hos föremål det ifrågawarande föremålet,
men brukas äfven någon gång till att beteckna
en särdeles utmärkande ond egenskap hos det
ifrågawarande föremålet. Af sistnämnda anledning kallas en besvärjare kirokawe eller kirokapo
(Kal[evala] VI: 214; XX: var. 189). Kawe (kapo)
omtalas widare i Kal[evala] I: 153; I: var[iant]
170; I: 206; jfr. XVII: 20 och Topelii Runor: H[äfte] I1221, sid. 10, 11, 13; Kal[evala] III: 20; XIII: 156;
XXV: 34; VII: var[iant] 14; VIII: 105; XIII: var[iant] 143; Top. R. H. I1222, sid. 4, 6; H. 51223, sid.
34, 35 o. s. v. Ordets ethymon är okändt. – Utom
epithetet Kawe, som endast på närwarande ställe tilldelas Wäinämöinen, kallas han här äfven
emot wanligheten ukko och Pohjan herra, hvilket gör versen så mycket mera misstänkt, som
herra är ett främmande ord.
Konsa nyttjas i Karelen i stället för koskaan.
612
Fennica.indd 612
17.1.2019 14:55:19
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
V[erser] 90–99.
V[erser] 106–108.
100–101.
V[ers] 103.
V[erser] 115–116.
Orsaken, hvarföre Wäinämöinen anropar Sol,
Måne och Karlawagn, är påtagli den, att han i
moder-lifvet börjar längta efter ljuset, som förnämligast ur dem utkommer.
Annars är det sällsynt att finna Wäinämöinen anropa Gudarna om bistånd; wanligen hjelper han sig med egen kraft, och äfwen här banar
han sjelf wägen för sig till ljuset, då Gudarna
wägra icke ej bönhöra honom. – Bland sinnliga
natur-föremål äro Sol, Måne och Carlawagn oftast personifier Då Kuu och Päiwä personifieras,
erhålla de wanligen den foeminina personal-ändelsen tar (tär); Kuutar, Päiwätär, äfven Otawatar. Päiwyt är diminit. af päivä, liksom kuuhut
af kuu, tiehyt af tie, kaarut af kaari, sammut af
sampo o. s. v. Opetan är här synonymt med opastan, hvilka ord ofta förwexlas i Archangelska
dialecten. Päästä i stället för päästäkäät. Singul.
nyttjas i Finskan ofta för Pluralis. Tähyän l. tähdän (tähtään), se med noggranhet, sigta, betrakta, af tähti. Otawainen diminit. af otawa. Ilma
betyder i ‒ ‒1224 rymder. Ihoamahan, antingen af
iho: ‒ ‒1225 kullet widröra, eller af iha: fägna sig.
I sistnämnda vore ihoamahan en Sav[olax]-Karelsk dialect-egenhet af ihaamahan.
Wäinämöinens utweckling fortgår med raska
steg. Straxt efter sin födelse beger han ut, kommer med biträde af sina händer till dörren, går
på knäna öfver farrstu-golfvet och derefter med
sina ”tvenne fötter” ut på gården.
Kerittänynnä, päästänynnä äro Nuncupat[ivus]1226 casus af præt. partic. act., men brukas i Sav[olax]-Karelska dialecten såsom Nominat.
Nimetön sormi, digitus annularis, ringfinger.
Takoa taputtelewi, smider klappande; se v. Beckers Gram.1227 § 120, reg. 2. Lynnähyttelen, v[er]b
onomatop., ofta åstadkomma klang.
The word falls into the
binding.
The word falls into the
binding.
Castrén’s nuncupativus = essiv(us).
Becker 1824.
613
Fennica.indd 613
17.1.2019 14:55:19
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
Actually, ratsas is a
German loan (LÄGLOS
III s.v. ratsas) and ratas
is a Baltic loan (see e.g.
Junttila 2015: 57, 89).
V[erser] 117–118.
V[ers] 122.
V[ers] 124.
125
V[ers] 128
V[erser] 131–132.
V[ers] 134.
Tako – hewosen, smidde en halmlik hingst, en
ärtskaftlik häst. Dessa epitheter afse antingen
hästens spånslighet och lätthet, eller mera sannolikt dess wackra, ljusa färg.
Kettu är här detsamma som kesi; jfr. VII: 39. Kellettelen l. kellehtelen, wräkas, af kellehin, -htiä
(X: 92), wända sig hit och dit i Renv. Lex.1228
Löihen reisin ratsahille, slog, kastade sig med låren till ridt. Löihen, Imperf. <-->v[er]b reflex. af
lyön. Ratsahille, nominat. ratsas, af ratsu, häst,
ridhäst. Af ratsu torde äfven rattaat, kärra, böra
deriveras1229 och betänkelsen hjul <-> utan tvifvel
Ajoa tomuttelewi, åker så att det dånar. Tomu
betyder egentligen dam, men i runorna eger
det äfven någon gång betydelsen af dån. T. ex.
Kumu kuuluupi kylähän, Tomu toisehen talohon,
metsähän iso meteli, ett buller höres till byn, ett
dån till andra gården, ett stort slammer till skogen.
Hernewarrella i stället för hernewartisella.
Dessa verser åt antyda genom sin klang hästens
hastiga lopp. Hastigheten <>t<>k<>s Den imitativa harmonin tillwägabringas <---> här dels
genom åsidosättande af alliterationen, som alstrar en viss enformighet och långsamhet, dels
derigenom, att hvardera versen här består af
tvenne satser, då deremot en runo-vers annars
aldrig innehåller mera än en enda sats. – I stället
för den vanliga läsarten reki wieri har Lönnr[ot]
här begagnat var[ianten] koti jääpi, emedan
Wäinämöinen färdades ridande. Dock är äfven
denna läsart opasslig olämplig i anseende till
omvexlingen af tempora, som derigenom uppstår.
Ulappa, af ulko, ut, det yttre, och aapa eller aawa,
en widsträckt yta öfverhufvud.
614
Fennica.indd 614
17.1.2019 14:55:19
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
V[erser] 137–140.
V[erser] 142–147.
V[ers] 153.
V[ers] 154.
V[erser] 155–160.
V[ers] 161.
V[erser] 163–164.
Kyyttösilmä, windögd. Katset l. kadet, afund, af
katson, se, vakta, lura. Kera, mot, egentligen: med.
Jalokaarinen, nom. adj. af jalo, ståtlig, och
kari1230, båge. Kaari och selkä äro synonyma.
Karin, ia (jfr v. 153), som äro betyd betecknar fjädern uppå bågen än åter (selka1231), än åter utmärker hela bågen.1232 Karin, -ia, som här tages
synonymt med selka, fjädern på bågen, men ofta
beteckna hela bågen (jousi), och i v: 143 synes
utmärka bågstocken (warsi eller jalka). Kanin,
ia, göra nätt. Kirjaelen, -lla, göra brokigt, utsira.
Hopialla, med silfver. Instruct. Sing. ersättes ofta
med Adessivus. Huolittelen, -lla, göra arbeta med
omsorg, af huoli. Sai kaari kanineheksi, i stället
för kanituksi, bågen blef förfärdigad wäl formad.
Denna vers synes ej höra hit, emedan Kapo är
en allmännare föreställning, än heponen, varsa,
jäno, hvilket strider emot paralellismens väsen
och den Finska poesiens mechanik.
Jänö, diminit. af jänis. Jännin, -timen, sträng,
jäntimen sia, stället eller trissan, hvarvid strängen blir fästad, då bågen spännes.
Pinonen, diminit. af pino, trafve. Kolmisulka, trefjädrad, fjädrad på tre sidor. Kokonen, en liten
hop. Sulittelen, -lla, Casus1233 Curat.-frequent. af
sulin, förse med fjädrad; rad[ix] sula1234, fjäder.
Wiwustin, af wipu, egentel. häftyg, 2do) af (af
wipu, häfstång), 1o) häftyg, 2do) de längsta stjertfj
Wiwustin, häftyg, af wipu, häfstång. Wiwustimet
kallas de längsta stjertfjädrar hos foglarna.
Karretahan (karaistaan l. karkaistaan, tehdään
karkiaksi) af karran, härda.
Muju, wätska. Kyyn käärmehen, wanligare kyykäärmehen af kyykäärme, huggorm. Käwy, plur.
kävyt, Infinit.1235 käwyjä, kanske synonymt
med käyet (käydet, l. kävvet), gäsningsämne, en
wätska som bringar bloden i gäsning, eller också lika med kähy, kähyjä (såsom ordet skrifves
Sic!
Sic! The same erroneous spelling of selkä
appears in the next
sentence.
Castrén has stricken
out the whole sentence.
Castrén applies the
term casus even for
derivational categories.
Sic! Should be sulka.
Castrén’s infinitivus =
partitiv(us).
615
Fennica.indd 615
17.1.2019 14:55:19
�Fennica: Kalevala
Topelius 1823.
Topelius 1823.
Lönnrot 1828.
Topelius 1822.
Topelius 1823.
i Kal[evala] IV: 160, se rättelsen), hväsning, det
gift, som ormen hväsande utspyr. I Top. Run.
H. 21236, sid. 20 läses käwet, som bekräftar den
förra härledningen.
V[ers] 165
Sulitut rihmat, befjädrade band, snören, med
hvilka fjädrarna fastbindas vid pilen.
V[ers] 169
Den Finska Mythologien är rik på onda Gudamakter. De benämnas Hiisi, Lempo, Piru, Horna,
Perkele o. s. v. Oftast förekommer i runorna Hiisi. Ifrån honom härledas många sjukdomar och
olyckshändelsen, som drabba menniskan. Dock
träda Gudarna i den Finska Mythologien sällan
i någon omedelbar beröring med menniskorna.
Deras vaksamhet inskränker sig mest till omsorgerna för deras enskilta egna angelägenheter. De föreställas, liksom menniskorna, boende
i gårdar, på sednare tider i borgar, och enhvar
utöfvar sin makt inom området af sin gård eller
borg. Sålunda hade äfven Hiisi en gård, Hiitola kallad, Kal[evala] XVII: var[iant] 207; Top.
Run. H. 2.1237, pag. 4, 6, 9 o. s. v. Äfven omtalas
Hiien linna, Hiisis borg, som i Kal[evala] VII: 451
kallas Tanikan linna. – Jemte Hiisi kallas i flere trollrunor hans lilla son, Hiien poika pikkarainen, Kal[evala] VII: 426, Kantele H. 11238, sid.
16. Hiien impi, Hiisis tärna, är äfven nämnd på
flere ställen. I en variant till Kal[evala] I: 169 säges Lappen hafva bildat bågsträngen af hennes
hår, jfr Top. Run. H. 11239, sid. 25 och H 21240,
sid. 4. – Mycket frejdad är i runorna Hiisis häst,
Hiien ruuna, suuri ruuna, Hiien ruskia hewonen,
wahtileuka, hywä hewonen, pyhä laukki, pyhä
ori, m. fl. epitheter. Af dess tagel gör Lappen enligt den i texten intagna läsarten strängen till sin
båge. Wäinämöinen bildar af dem strängarna till
sin harpa Kantele, XXII: 131–132. I trollrunorna
besvärjes det onda att låna Hiisis snabba häst
och dermed skynda sig på flykten, X: 304 m. m.
Hästen beskrifves i X: 310–313 på följande sätt:
616
Fennica.indd 616
17.1.2019 14:55:19
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Hästens eldman gnistor sprider
Ifrån munnen frusta lågor,
Utaf jern dess hofvar äro
Fötterna af fasta stålet
(jfr. VII: 497 etc.)
Att fånga Hiisis häst, war ett af de wärf, som
af Pohjolas värdinna fördelades Lemminkäinen, då han begärde hennes dotter till äkta, VII:
494–501. – Bland föremålen i Hiitola nämnes
äfven Hiisis elg, Hiien hirwi, kameli-warsa, jalopeura m. m. Denna ålades Lemminkäinen att
först fasttaga, om han ville vinna Pohja-dotterns
hand VII: 10–14. Widare omtalas i Kal[evala]
Hiien pellot, VII: 13, Hiien pyhä pelto, wihana
wainio (VII: 500–511), Hiien nurmet (VII: 507)
m. m., som utwisar att Gudarnas m[akt?]1241
war densamma, som oekonomie var likartad
med menniskornas, och blott genom sin större
utsträckning skild från menniskornas deras. Ett
lån ifrån Christendomen är sannolikt föreställningen om Hiisis kol-moar (hiilikankahat, VIII:
112) och hans glöd, d[it?]1242 kölden besvärjes i
Kal[evala] XVIII: 522–52[7?]1243. Af Hiisi brukas
någon gång plur. Hiiet (onda warelser), men att
detta bruk är af ett sednare ursprung bewisas
af den enda omständighet, att i paralella versen
då nästan alltid förekommer ordet Juuttahat af
Judas.
Hiisi brukas betecknar, likasom Perkele
någon gång en ond warelse öfwerhufwud, och
i denna betydelse förekommer äfven plur. Hiiet,
som i paralella versen wanligen alltid motiveras
af Juuttahat (af Judas). – Utan någon rimlig anledning haft någon hållit Hiiet har man börjat
anse Hiiet för ett urhistoriskt folk i Finland. Wäl
wisas på flere ställen i landet Hiitten linnat, men
dessa borgar äro af naturen underbart formade
berg, och wanligen af ett så hemskt utseende, att
man lätt fattar orsaken, hvarföre de i folktron
anses wara ett verk af mörka makter. De här
The word falls into the
binding.
The end falls into the
binding.
The last number falls
into the binding.
617
Fennica.indd 617
17.1.2019 14:55:19
�Fennica: Kalevala
For the distribution
and arcaheological interpretation of the
Bronze Age mounds
of field stones, see e.g.
Lavento 2016: 160−170.
For the word hiisi as an
onomastic constituent,
see Koski 1967, 1970.
Castrén’s nuncupativus = essiv(us).
Renvall 1826.
Lönnrot [1836−1840]
1990: 12.
Sic!
Var[iant] 169.
V[ers] 174.
V[erser] 177–178.
V[ers] 182
V[erser] 183–188.
V[erser] 189–196.
V[erser] 199–200.
och der wid kusten befintliga stenrösen kallas i
Satakunda Hiitten kiukaat, men dertill om man
frågar efter anledningen till denna benämning,
så får man nästan alltid det svar, att menniskor
omöjligen kunna hopstapla så stora stenar. Af
enahanda anledning kallas dessa rösen Jätin
haudat.1244
Uwet, upehen är lika med ori. Med emäkave förstås troligen på detta ställe moderhäst, och halukawe, är påtagligen ett epithet åt hingsten.
Luikerrehtelen, onomat. af luikas, hal, luikahan,
luikerran, luikerrahan, halka, skrida med fram.
Korwalle – – pyörtehelle, ett mythiskt ställe, som
ofta nämnes i Kalewala.
Suwantolainen, ett af Wäinämöinens många
epitheter; eg. den som bor wid eller wistas på
ett lugnt ställe af en flod. <-> Såsom epithet åt
Wäinämöinen afser ordet Wäinämöinens hans
benägenhet att wistas på färdas på sjön.
Muutamena, nuncup[ativus]1245 af muutami,
vanligen muutamana af nominat. muutama. Loi,
Imperf. af luon, skilja, sätta, åtskilja (disponera);
se Renw[alls] Lex[ikon]1246 och Mehil[äinen]
1836, Januarii1247. Loi silmänsä luotehelle, han
skilde sina ögon (sin blick ifrån någon1248 föremål och sände den) åt vester. Luoet, nordwest, i
Ryska Karelen sydvest; vi vocis: det wäderstreck,
der solen går ned (luoksen, laskeupi, Lönnr.).
Kopon, -ppoa är en förkortad form af koppaan,
kopata. Af de flesta verba på ta (tä) brukas enl[igt] Lönnr[ot] en sådan form. Wekara, ett wäldigt ting (Lönnr). Kolmikoipinen af kolme, tre,
och koipi, benling. Så kallades kopet, emedan
det var hoplydt af tre benlingar.
Weti – jouahutti, han drog upp (spände) bågen,
han skyndade (skyndsamt).
618
Fennica.indd 618
17.1.2019 14:55:19
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
V[erser] 199–204. ”Han drog upp bågen, han skyndade (skyndsamt), vände (spände) den med händerna, (förde)
till sitt öra den alltför eldiga, (snabba bågen, och
ställde stocken (stockändan) wid sin högra hand
stockändan) wid sin högra hand, (understödande bågen med den venstra), med afseende på
(syftande åt) Wäinämöinens hufvud, till förderf
åt wattnets wän. Jouahutan, af joudun, skynda
sig, moment. jouahun, mom.-curat. jouahutan.
Käännällytän, af käänän1249, wända, käännällän,
wända med ansträngning, (likasom puhallan, vihellän, siwallan), curat. käännällytän.
V[ers] 207. Luonnottaret, (Sing. Luonnotar af luonto, natur).
Luonnottaret woro qwinnliga Gudomligheter
hvilka wårdade såväl den yttre, sinnliga naturen
som menniskans inre och i synnerhet sedliga
wäsen. Det war af Lappen ett brott emot naturens band att skjuta Wäinämöinen, som var en
son till hans faster, och derföre måste Luonottaret1250 träda warnande i wägen. – De som hålla
Wäinämöinen för det Finska folkets stamfader,
äro troligen ej obenägna för den hypothesen, att
här är fråga om den Lappska och Finska stammens slägtskap. Annars finnes till v[ers] 210 en
variant, så lydande:
Jos sa ammut Wäinämöisen,
Ilo ilmalta katoopi,
Laulut maalta kankiaapi,
d. ä. om du skjuter Wäinämöinen, försvinner
glädjen ifrån rymden och sången ifrån jorden.
v[ers] 212. Wirkin l. wirkon, se wirkkaan i Renw[alls] Lex[ikon]1251.
utgöra en wanlig trollformel, hvarigenom jägarV[erser] 213–216
en besvärjer sin pil att träffa målet. Kun och sen
äro Accusativer. Ylentän[ehe]1252 præs. Conj.1253
act. en ursprungligare form än ylentänee, af
ylennän, tää, höja. Alentu[oho]1254 3 pers. Sing.
Optat. af v[er]b reflex[ivum] alennun, -tua, sänka sig.
Sic!
Sic!
Renvall 1826.
The end falls into the
binding.
Castrén’s praesens conjunctivus = modus potentialis.
The end falls into the
binding.
619
Fennica.indd 619
17.1.2019 14:55:19
�Fennica: Kalevala
The end falls into the
binding.
The beginning of the
word falls into the
binding.
V[erser] 218–221.
V[ers] 225.
V[ers] 226.
V. 229–232.
229–232.
Var[iant] 227.
V[erser] 229–232.
Ylätse. Denna casus har till en del försvunnit
ur språket, men igenfinnes d[ock?]1255 hos en
mängd Adverbia och sådana nomina, som innehålla en ortsbestämning, t. ex. alatse, sivutse,
maitse, sillatse.
Nämnda casus utmärker egentligen en
rörelse långsmed något. I landets westra dialecter har tse wanligen öfvergått till -ten, -tte, t. ex.
maitte, maiten. – On är en vanlig pleonasm.
Taivonen, diminit. af taiwo (taiwas). Lönnr[ot]
anser ordet vara beslägtadt med taitaa, taito,
taika, taimi, taima, tainta, m. m. och således
afser den insigt och skicklighet, som erfordrats
till himlahvalfvets daning. Ilman kaaret, luftens
(himlens) bågar. Himlahvalfvet troddes stödja
sig på bågar, jfr XXX: 78, 93, 123. Katkielen l. katkeilen, frequent. af katkian, brista.
Manalle, sammandraget af Manalalle, af maa,
maan, och ala, det undre af jorden, underjord.
Manala är synonymt med Tuonela, Tuonis
(Döds-Gudens) hem.
Hietaharju, sandås, ett epithet till jorden.
Troligen kallas hästen här elg i anseende till sin
snabbhet.
Pilen for i den blåa elgens mjälte, nedanom den
gamle Wäinämöinen, och gick trängde sig genom rankbens köttet
Riuhon, -htoa, slå eller göra någon ting hastigt.
Päähän olka (oikiahan), i stället för olkapäähän.
Pilen för ”i blåa elgens mjälte, nedanom den
gamle” (på hästryggen sittande Wäinämöinen”,
och trängde sig dit genom köttet på det ben,
hvaremot rankorna sitta, ‒ ‒ä1256 ”genom den
venstra skuldran” (kainalo, egentligen: armbåge). – Hästen kallas elg i anledning af sin snabbhet.
620
Fennica.indd 620
17.1.2019 14:55:19
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Castrén’s nuncupativus = essiv(us).
V[ers] 236.
V[erser] 243–244.
V[ers] 249.
250.
255–269.
Kopra, en Karelsk dialect-egenhet, motsvarande
koura i de öfriga dialecterna. Kohahdan v[er]b
momentant<--->, hastigt brusa, strepere, strepens cadere; v[er]b. moment. af kohajan kohaan, beslägtadt med lika med kohisen, kohajan
stamordet är kohu.
Så länge det gifves en uppenbar tid, (så länge
tiden uppenbarar sig, finnes till) och månen äger
guldets klarhet. Ilmoissa, Nuncup[ativus]1257
cas[us] sammandraget af ilmoisena, ilmoisna.
Seuron, -oa, åtfölja, förkortade form af seuraan,
-ta, se v[ers]. 189. Var[iant] Seulun, ua, sållas,
skakas, af seula, såll.
Karehin, -htia, Onomat. åstadkomma sorl, beslägtadt med karisen. Meningen är, att Wäinämöinen färdades fram med sådan fart, att wattnet brusade kring honom.
Likasom i det föregående omtalas många föremål i naturen, ehuru werlden ännu icke är skapad, likaså nämnas här uddar, holmar, m. m.,
dem Wäinämöinen tillwägabringar före jordens
skapelse. Sistnämnda motsägelse hade likwäl
kunnat lätt undanrödjas derigenom, att ifrågavarande verser fått sin plats i andra runan. För
öfrigt bör man sammanhålla detta ställe med
Kal[evala] XXX: 84–94, der Wäinämöinen säger sig icke allenast hafva ordnat hafven och
hvad i dem finnes, utan äfven gifvit åt jord och
himmel sin fulländning. – Lukia och sanella, se
föret[alet] till öfversättn[ingen] af Kalewala.
Arwelen, gissa, begrunda, uttänka. Käännähytän, ttää, vända hastigt, v[er]b. moment.-curat.
af käännän. Så stor war Wäinämöinens förmåga, att han blott behöfde wända handen för att
skapa en udde, med sin fot vidröra hafsbottnen,
för att åstadkomma gropar o. s. v. Pohjaun, bottna, v[er]b reflex[ivum] af pohjaan; stamordet är
pohja, botten Kaiwaelen, v[er]b[um] frequent.
af kaiwan, gräfva. Seisouu, Imperf. Ind. af Act.
621
Fennica.indd 621
17.1.2019 14:55:19
�Fennica: Kalevala
The origin of the name
is obscure. See e.g. SSA
s. v. turja.
Sic! Schröter 1834.
Agricola 1551 (the preface of the Dauidin Psaltari).
Topelius 1823.
af seisoun, -ta, v[er]b[um] refl[exivum] af seison, -oa. Luotoloita, nom. luotolot, af troligen en
collectiv plurals af af luoto, pl luodot. Till den
förra plural-formen gifves numera ingen Sing.,
men enl[igt] Lönnrots förmodan skulle härtill
ursprungligen äfven funnits en Sing. på -lo (-lö),
som han anser för ett diminitivum, t. ex. purtilo,
tråg, af pursi, båt. Karipäitä, af kari grund, och
pää, spets, (hufvud), uppstående grund.
V[erser] 270–275. Turjan maa, som genom en vanlig omkastning äfven kallas Rutjan maa, betyder Norige.
Stamordet är troligen Thor.1258 Det är anmärkningswärdt, att Thors namn namnet Guden Thor
igenfinnes hos flera Finska stammar. I Lappland
förekommer han under aldeles samma namn.
I Finland har jag tradtitionsvis hör Tuori omtalas, och i Kal[evala] XXVI: 101, m. fl. ställen
105 etc. nämnes Tuuri eller Palwonen (Palwanen, Palonen). Härur torde man äfven böra
härleda Turilus (Lapp. Turiladsch), Scröters1259
Runor, sid. 2; Turrisas, Agricola1260 i sitt poem
om Finska Gudar Afgudar; Tursas, Top. Runor,
H 21261, sid. 15 m. fl. ställen; ortnamnen Turun
harju, Turun korwa, Tuorila m. m. – Ostjakerna sägas tillbedja Guden Turum, Wogulerna
Torom, Tschuwascherna Thora l. Tor, Tatarerna
Tärä o. s. v. – Laskihen, v[er]b reflex[ivum] af
lasken, sänka sig, lika med laskeuwi (v[ers] 287)
af laskeun. Skilnaden emellan dessa tvenne slag
af verba reflexiva är den, att det förra alltid utmärker en sjelfvillig handling, då deremot genom genom det sednare ofta tillkännagifves en
handlig, som härrör af yttre tvång. Personerna
wid det förra slaget af verbum refl. bildas genom
tilläggande af -me l. -mek, -te l. -tet, -kse l -hen
så väl till Sing. som Plur., hvilken sistnämnda
num. likwäl sällan brukas. Var[iant] 272. Lapukas, handske. – Liitelen, -llä (af liitän), fästa (sig)
vid något, stadna. Itä, öster, (af iän, itää, gro),
eg[entligen] det ställe, hvarest solen gror eller
622
Fennica.indd 622
17.1.2019 14:55:19
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
V[ers] 281.
V[ers] 285
298.
301.
304–305.
Var[iant] 306.
uppgår. Plurall. iät, lännet utmärka, att örnen ej
lemnade något ställe i öster eller vester obesökt.
De bero, liksom luotehen, af lenti, ehuru detta är
ett verb. intransit. Loputen, lika med loputse. Peritellen, Instr. Infinit.1262 modi af perittelen, -llä,
sträfva mot slutet, rad. perä, det yttersta.
Kulonen, nom. adj. af kulo, höbås.
Sinerwoinen, blå strimma, af sinerwä, blå.
Wawahutan, hastigt röra, v[er]b moment.-curat.
af wapaan, wawata lika med wapisen, -sta, darra.
Karkahdan, onomatop. skramla.
Lönnrot tvekar i walet emellan åtskilliga varianter, som gifvas till mythen om werldens skapelse,
och i synnerhet till dessa verser. Den förnämsta
bland dem är omnämnd i företalet till öfversättning af Kalewala, och innehåller, att örnen, sedan
dess ägg från Wäinämöinens knä nedsjunkit i
hafvet, flyger i öster och vester, sökande öfwerallt det försvunn[a]1263, att hon slutligen finner
äggen, men [i]1264 ett förändrat och uselt skick,
s‒ ‒1265 i förbrytelsen deröfver skapar af d‒ ‒1266
werlden, yttrande derwid de ord som runan texten tillskrifvas Wäinämöinen. Enligt en annan
i Mehiläinen för år 1839, December1267, införd
variant uppstår werlden af nämnda ägg utan någons tillgörande. Men då äfven på andra ställen
werldens skapelse tillskrifves Wäinämöinen, och
enligt hvad i företalet till Kalewala-öfversättningen är utweckladt, ingen ting i föreställningen om Wäinämöinen strider häremot, så torde
den antagna läsarten böra föredragas framför de
öfriga, helst de äfven i poetiskt hänseende äro af
ett en underordnadt värde beskaffenhet.
Jälitsä, stundom äfven jäitsä, ägg, af det ordet
яйцо.
Here II infinitive, (modern) E-infinitive.
The end falls into the
binding.
Falls into the binding.
The end falls into the
binding.
The end falls into the
binding.
Lönnrot [1836−1840]
1990: 558−559.
[An empty page in the manuscript. There are
315 lines altogether in the first song.]
623
Fennica.indd 623
17.1.2019 14:55:19
�Fennica: Kalevala
Castrén’s nuncupativus = essiv(us).
II. Runan.
V[erser] 1–8
V[ers] 14.
V[ers] 15.
V[erser] 23–24.
V[ers] 32.
V[erser] 34–36.
Ehuru Wäinämöinen skapat werlden, nalkas
honom lika wäl ofärd och onda dagar. Hjelplös
irrar han omkring på hafvet och färdas förbi
holmar och skär, dem han sjelf danat. Han liknar
en watten-ruska, som är seglaren till hinder gör
seglaren omak, eller en fattig man, som är den
rike till last. – Kulkia brukas här transitive. Pehkio, halfmurken stubbe. Var[iant] Säikälet, klabb,
ett afbrutet stycke träd, Nuncupat[ivus]1268 säikälehenä, säikälehnä, säikälennä. – Rikkahilla i
stället för rikkahille. Casus Allat. har försvunnit
i Ryska Karelen, och Adessivus tjenar till att ersätta densamma.
Utaun, -ta, komma af in händelse. Ordet härstammar från det Ryska: удается.
”På månad och dag”, månader och dagar, d. ä. på
lång tid. Kulku af kulun kulkua, vräkas.
Inha, svår, besvärlig. Kaon, -toa, förkortad form
af katoan, -ta, försvinna. Kannikka, kant, det
yttersta. ”Wid detta mitt yttersta, som äfwen
(snart) försvinner.”
Ajaksen, v[er]b reflex[ivum] af ajan.
I företalet till öfversättningen af Kalewala är anmärkt det tvåfaldiga förhållande, hvari Pohjola
och Kalewala genom Sampo och Pohja-dottren
stå till hvarandra. s<->t<---> Pohjola. Pohjas
sköna mö war nämligen målet för de tre Kalewala-hjeltarnas önskningar, och genom henne
träder Pohjola någon gång i en ljusare dager.
Men i Sampo-cykeln, och ännu mera i 6te och 17de
runan, skildras det såsom en mörk, männer förödande och i alla afseenden ohygglig ort. Sjelfva
färden dit ansågs för en hjelte-bragd, ty på wägen funnos många under och förderf. Först mötte
man en eldig örn, som satt på en eldfull björk och
hvässte sina klor emot wandraren. Derefter kom
man till en eldfull ö, hvarpå fanns en glödhet
624
Fennica.indd 624
17.1.2019 14:55:19
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
badstuga med en eldgraf, hvilken skulle öfverstigas.
Sedan såg man nära Pohja-gården ett gärde af stål
resa sig ända upp till molnen. Spjut woro ställda
till gärdets störar, och man hade fästat dem tillhopa
med ödlor och etter-ormar. Den som lyckligen kom
genom detta gärde, möttes ännu af en orm, hvilken låg utsträckt framför porten, och var ”längre än
den längsta furu, tjockare än stugans stolpe”. Äfven
wargar och björnar bewakade porten. I stugan woro
alla männer svärdomgjordade och stridsbeklädde.
De sökte än genom vapen, än genom trollqwäden
bringa förderfvet den oförwägne, som djerfdes träda inom Pohjolas väggar. Icke utan skäl kallas derföre stället miesten syöjä sia, (kylä), urosten upottaja,
den männer ätande (förödande), hjeltar dränkande
(dödande) orten (byn). Såsom ortsbestämningarna
i de Finska runorna öfverhufvud äro högst sväfvande, så kallas äfven Pohjola än kylä, by, än tages
det för ett lund1269 och är då synonymt med Pohja,
hela Norden, Pohja, eller <--.> Lappi, Lappland (VI:
5–6), Pohja, Norden, och Lappi, Lappland Pohja eller
och Lappi så väl i dess generella betydelse af den
yttersta norden, som i den speciella af Lappland,
Kal[evala] VI: 5–6 m. m. Wanligen skildras dock
Pohjola såsom en gård, belägen högst upp i norden (Pohja). Der finnes således en wärdinna, Louhi – fruktanswärd genom trollkonst, som hon begagnade till onda och förnämligast emot Kalewala
fiendtliga ändamål. Hon war moder till nio sjukdomar (Kal. XX[V]1270) och hade dessutom i sin makt
många andra plågo-andar, såsom köld och frost m.
m. Dessa sände hon ut till att plåga förgöra Kalewalas folk; hon inneslöt sol och måne i ett berg, för att
derigenom tillintetgöra all fruktbarhet i Kalewala,
och förehade dessutom många andra stämplingar
emot Wäinämöinen, Ilmarinen och Lemminkäinen.
Utom Louhi nämnes äfven Pohjolas wärd och Pohjas
son samt den afskywärde Ulappala-gubben, men de
spela alla en underordnad role i Kalewala runorna.
Hvad nu sjelfva benämningen Pohjola beträffas,
Sic! An erroneous of
spelling of land?
The last number falls
into the binding.
625
Fennica.indd 625
17.1.2019 14:55:19
�Fennica: Kalevala
Castrén’s infinitivus =
partitiv(us).
Lönnrot [1836−1840]
1990: 72.
Lönnrot [1836−1840]
1990: 402.
V[erser] 48–49.
V[erser] 57 58.
V[ers] 59.
så utmärkes dermed, såsom ofwanföre är antydt,
ställets nordliga läge läge högt i norden, Pohja
(botten, slut, det yttersta). Pohjola kallas äfven
Ulappala, emedan det war beläget wid en så benämnd hafsfjärd, Päiwilä (af päiwä, sol, dag) med
anledning [af] de långa sommar-dagarne, Untamo (af uni, sömn, Inf.1271 unta), hvilken benämning åter afser den långa mörka sömngifwande
wintern; Pimentola (af pimiä, mörk) och Sariola,
hvars härledning är owiss. I Mehiläinen för 1836,
Maji1272 härleder Lönn. Sariola från sara, starrgräs, och förmodar, att man med denna benämning ville <--.> utmärkte ställets belägenhet wid
starrbevuxna mossor; men i samma tidskrift för
år 1839, Januarii1273, söker han bevisa, att Pohjola är det gamla Bjarmaland och att man med
Sariola (ursprungligen Saariola, af saari, holme)
bör förstå de motsvarar det svensk betecknar det
Svenska Holmgård. Men denna hypothes är understödd af alltför svaga skäl, för att wara öfvertygande.
Hawu, barrträd, barrträds[rus]ka. Lehwä, barr,
barrträdsqwist.
Tiehyt, diminit. af tie, wäg. Så lefwande är Finnarnes föreställning af naturen, att sjelfwa wägen personifieras. Onkelwoinen, epithet åt wägen, betyder egentligen det som man eftersöker,
af ongin, -kia. Ottelen, -lla, frequent. af otan,
föra, borttaga, vilseleda.
Matka Teppo, tie jumala bör wara: Matka-Teppo,
tie-jumala, ty om äfven wägen kunnat kallas
jumala, så är det dock omöjligt otänkbart, att
sjelfva färden hade blifvit förgudad. Teppo är
nämligen en Gudomlighet, såsom det paralella
ordet jumala tillkännagifver. Dess ethymologie är okänd, så framt T Sannolikt härstammar
ordet från Stephan, som i runorna wanligen
benämnes Tehwanus och dyrkas såsom hästarnes skyddspatron, samt i anledning deraf ofta
626
Fennica.indd 626
17.1.2019 14:55:20
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
V[ers] 61.
V[erser] 68–90.
V[erser] 100–101.
V[ers] 113.
V[ers] 119.
är med på färden. Häraf synes, att närwarande
bön icke är genuin. Dessutom är den olämplig
på närwarande ställe, emedan af den grund, att
Wäinämöinen färdas på öppna hafvet, då deremot här talas om wägar, skogar och ödemarker.
Sistnämnda anmärkning gäller äfven nästföregående<-> verser.
Wiiton, -ttoa, förkortad form af wiittaan, -tata,
staka.
Harwahammas, glestand, är ett stående epithet
för Pohja-gumman. Aikasehen, casus Illat. af aikanen, tidig; brukas här såsom adverbium. Warpanen l. warpunen, diminut. af warpa l. warpu.
Ammuelen, -lla, ösa flitigt, lika med ammentelen.
Tanhua, fägård. Juorotos, jemmer, af juorotan
(jollotan), jemra sig, gråta hörbart. Uwantolainen (Uventolainen) är ett af Wäinämöinens epitheter. Lönnr. har yppat framkastadt framkastadt
har angifvit tre särskildta härledningar af ordet:
1o) af uusi = ny, Gen. uuden l. uuwen, Uuwentola,
nybygge, och Uuwentolainen, den som först slår
ned sina bopålar på något ställe; 2do) från upia
l. uwe, <---->, utmärkt, förträfflig, 3o) från uin,
uia, simma, Uintolainen, Uentolainen och deraf
Uwentolainen. Måhända är dock Uwantolainen
blott en råbråkning af Suwantolainen.
Jemte lonk I stället för lonkuelle (frequent. af
lonkun, -kkua) och hajonne, 3. pers. Sing. præs.
Conj.1274 sjunges höres äfven lonkaellu, hajonnu, hvilket ger en bättre mening. Wäinämöinen
gret ej, såsom ett barn, med widöppen mun och
wridna läppar.
Kysytteli, lausutteli, hon hade att fråga och tala;
eller blott: hon frågade och talte, ty det händer
ofta, då ett verb. frequent. blir bildadt af curat.,
at den curativa bemärkelsen går förlorad.
Tulettelen, komma ofta, egentl. låta ofta komma,
curat. freq. af tulen.
Castrén’s præsens conjunctivus = modus potentialis.
627
Fennica.indd 627
17.1.2019 14:55:20
�Fennica: Kalevala
Castrén’s factivus =
translativ(us).
Castrén’s nuncupativus = essiv(us).
Sic!
V[ers] 123.
V[ers] 135.
V[ers] 136.
V[erser] 140–141.
V[ers] 164.
Puhki polweni, (<----> genom) hela mitt lif. Puhki är egent. i Finskan egentligen ett adverb, men
motsvarar fullkomligt <-> præpositionen genom
i Svenskan så väl i dess concreta som abstracta betydelse, t. ex. genom golfvet, genom lifvet.
Polwi, knä, led, mennisko-ålder.
Asen, -men; boningsställe, af asun, -ua.
Luotasi, ifrån ditt granskap, af luo, luosi,
Fact[ivus]1275 luoksi, Nunc[upativus]1276 luona
o. s. v.
Kylkehen kylänen syönti, ”det som förtäres i byn,
går i sidan”. Man mättar sin mage för att få krafter att arbeta; men då i byn ingen ting blir uträttadt, så är maten gagnlös och synes ålltså1277
icke hafva kommit i magen, utan förspillat sig
på orätt ställe. – Luon betyder äfven här tillåta,
gifva. Pääsisin i stället för että pääsisin. Roppehesta för ropehesta, af rowet, -pehen, rifva. Kuni
för kuin, genom omkastning.
Sampo är enligt Lönnrot Bjarmernas ryktbara
Gudabild, och härledes af honom från самый
богъ, som skulle betyda den högste Guden,
(egentligen sjelfva Guden). Men det är tillförene
på annat ställe omnämndt, att Sampo äger en
alldeles motsatt betydelse i den Finska Mythologien, att den är ”ett magiskt medel för det i yttre måtto goda. Till följe af sin lycko-bringande
egenskap föreställes den wanligen under bilden
af en qvarn, hvarigenom antydes, att den war
ett ymnighetens redskap. Äfven synes man hafva föreställt sig den såsom en kista eller ett förwaringsrum med dertill hörande lock, som war
prydligen utsiradt och derföre kallas kirjokansi
(brokigt lock). Widare säges Sampo hafva slagit
sina djupa rötter och spridt dem widt och bredt
i jorden, emedan allt, som skall bringa ymnig
frukt, måste rota sig wäl. Dessa föreställningar
om Sampo äga ej sin tillämpning på en Gudabild,
och ännu mindre kan det tänkas, att man skulle
628
Fennica.indd 628
17.1.2019 14:55:20
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
hafva låtit deri ingå sådana beståndsdelar, som
fjädrar, ullstrån, kornfrön m. m. Deremot egnar
sig allt just det phantastiska uti mythen om Sampos bildande till att utmärka en talisman, som ej
får wara ett vanligt redskap, utan anses för desto werksammare, ju mera sällsam den är. – Att
blotta besittningen af Sampo, men icke böner,
offer, eller någon slags dyrkan, tilwägabragte all
den <> wälmakt å städse om Pohjolas wälmakt –
äfven detta passar bättre på en talisman, än på
en Gudabild. (Se vidare i företalet till öfwersättningen af Kalewala sidd. XXX och XXXI.) Hwad
ytterligare härledningen af ordet Sampo beträffar, så kunde det möjligen vara ett berömmande
diminitivum af sampi, liksom neito af neiti, tyttö
af tytti o. s. v. Sampi lärer ursprungligen betyda
det förnämsta i sitt slag, och säges 1o) om den förnämsta medlem i familjen, 2do) om en fisk, som
anför en hela en svärmen, m. m.
v[ers] 166. Joukkonen l. jouhkonen, diminut. af joutsen (joutten, jouhten), swan.
V[ers] 167. Kylyt, -kyen, diminut. af kylki, sida. Lönnr. förmodar, att med villan kylyt förstås all den ull,
som fås ifrån fårets ena sida, men mera sannolikt betecknas kanten af ett ullstrå, hvilket äfven
sjelfva orden innebära.
V. 182–185.
V[erser] 180–185.1278 Till stöd för den i företalet till öfvers. af Kalewala, sid. XVII, anförda hypothes, att i dessa werser ej ut<-> är fråga om Ilmarinens delaktighet i
skapelse-acten, utan blott om hans utomordentliga skicklighet att smida, tjenar ännu ytterligare den omständigheten, att taivoa och kantta stå
i Casus Infinitt.1279, hvarigenom blott obestämdt
angifves, att Ilmarinen ”smidt på himmel”, men
icke mera (smidt himlen), hvilket här utan tvifvel är ett figurligt talesätt. Ty om meningen
wore att tilldela Ilmarinen himlens skapelse, så
borde ovillkorligen Accusativus följa.
Castrén has moved this
passage from another
page.
Castrén’s
infinitivus
(here in pluralis) = partitiv(us).
629
Fennica.indd 629
17.1.2019 14:55:20
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
Castrén has stricken
out this passage.
Castrén has stricken
out this passage.
V[ers] 199.
v[ers] 200.
V[ers] 203.
210.
V[ers] 210.
V[ers] 210
V[ers] 211.
Att Wäinämöinen lofvar sin broder Ilmarinen i
lösen för sin befrielse, hör wäl icke till antalet
af hans lysande bedrifter; men det tadelwärda
i denna handling mildras likwäl betydligt derigenom, att Wäinämöinen icke hade någon annan utväg att befria sig från Pohjola, då deremot
smeden Ilmarinen hade något kunde hoppas att
förtjena något på denna färd.
Sampuet af sammut, nyttjas här i Pluralis till att
utmärka, att Ilmarinen alltför wäl kunde åstadkomma sådana saker.
Riuwutan, -ttaa, smälta, göra wek, af riudun,
-tua, se Renw[all]1280.
Korja, synon. med reki, torde vara är kanske lånadt ifrån det Svenska kanske af det Svenska
ordet korg.1281
Korja är alltid synonymt med reki, men torde ursprungligen hafva bete, liksom kori, wara lånadt
ifrån Svenskan.1282
Korja är troligen synonymt med kori, af det
Svenska korg. Korentelen, frequent. af korennan,
höja; stamordet är korkia, hög.
Karittelen (karettelen, karistelen), åstadkomma
gny; jfr. I: 250.
III Runan.
V[erser] 1–30.
Den frejdade Pohja-dottren pryder sig med en lysande klädnad, stiger sedan upp på himla-bågen
och sätter sig ned att wäfva en gyllne wäfnad.
Wäinämöinen blir henne varse Stadd på återfärden ifrån Pohjola blir Wäinämöinen henne
warse, och betagen af den glans, som strålglans,
som omgifwer flickan, söker han förmå henne
att stiga ned i hans släde. Var[iant] 1. Salo-kaarto,
skogs-omgifning, skogsrand. Salo-kaarron waimo, en qwinna (Gudinna), som herrader herrskar
öfver skogen ända till dess yttersta rand. Maan
630
Fennica.indd 630
17.1.2019 14:55:20
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
V[erser] 32–38.
kuulu, ween walio, landets berömda, wattnets
utwalda, d. ä. skönast ibland allt, som finnes till i
watten och på land. Genitiverna maan och ween
bero af kuulu och walio, hvilka wäl egentligen
äro adjectiver, men kunna äfven betraktas såsom
substantiver. I Finskan är gränsen emellan nomina substantiva och adjectiva högst ej ganska obestämd. Walio, utwald, skön, är beslägtadt1283 med
walitsen, -ta. Puen, pukea, kläda, här reflexive.
Var[iant] Siroksen, pryda sig, v[er]b reflex[ivum]
af nom adj siro, rak, prydlig. Kautokenkä, snörsko, af kauto l. kauta (se Renw[all]1284) och kenkä. Kapivi af kavin, -pia, enligt Lönnr[ot] ordna
foten (beslägtadt med kawio, kapio), eller kanske:
smycka (sig), af kapia, smal, nätt. Röpeä, lysande,
egentl[igen]: det som faller lätt i ögonen. Ilman
wemmel, luftens loka båge, lika med taiwon kaari, himlens båge, hvar[med]1285 på detta ställe
förstås regnbågen, <->1286 det följande för ty
den gyllne wäfnaden, som i det följande omtalas, hvad kan den väl vara annat, än regnbågen
med sin brokiga färgprakt? – Pitelewi pirtojansa
(för pirtoansa), håller, d. ä handterar sin wäfsked.
Huolitan, -ttaa, draga försorg. Var[iant] Warun,
-ua, förmodligen detsamma som waron, -oa, bereda, förfärdiga (till förrätt, waraksi). Laskele, 2
pers. Imperat. v[er]b reflex[ivum] af lasken. Te
eller blott t anträffas ofta hos verba, såsom kännetecken på andra person. Detta te (t) har uppkommit af andra personens pronomen, hvari t
är den ursprungliga character-bokstafven, ehuru
den i Singularis blifvit framför i enligt regeln förbytt till s.
Pohja-dotterns hand kunde ej vinnas utan stora
wärf och swåra äfventyr, hvilka merendels föreskrifvas af flickans moder, ty det war rätteligen hos henne, friarne först måste anhålla om
dottern. – Taiten, fyndigt, egentl[igen] Instr.
Infinit.1287 modi, af taidan, -taa. Det fyndiga i
flickans swar består i dess twetydighet. Hon
Castrén has written the
syllable be- twice to indicate a page break.
Renvall 1826.
An ink spot hides the
end.
An ink spot hides the
word.
Here traditional II infinitive, modern E-infinitive.
631
Fennica.indd 631
17.1.2019 14:55:20
�Fennica: Kalevala
“Pleonasm” in this connection, as it is combined with an abessive
case.
“(metric) foot.”
Pyrrhichius (pyrrchichios) is an ancient
metric foot consisting
of two short syllables.
Castrén’s præsens conjunctivus = modus potentialis.
Renvall 1826.
Renvall 1826.
Renvall 1826.
V[ers] 46
V[ers] 44
V[ers] 58.
V[ers] 64.
Var[iant] 69
V[ers] 70.
V[ers] 78
V[ers] 79.
förbinder sig ej uttryckligen att komma i Wäinämöinens släde, om han äfven skulle emot
förmodan utföra de honom förelagda wärfven,
utan lofvar endast hålla honom för för en hjelte. Det är för öfrigt anmärkningswärdt, att äfven sådana wärf, som de här omtalta, anses för
kallas hjelte-bragder. Jossa, sammandraget af
jos sinä. Ilman tutkamettomalla (terällä). Ilman
är en pleonasm.1288 Tutkameton, spetslös, af tutkain (ursprungligen tutkame l. tutkami), Gen.
tutkamen, spets. Tuntumaton, som icke kännes,
af tunnun, -tua.
Ehuru den Jo olen utgör en pes1289; ty ehuru den
Finska runo-methern wanligtvis blott består
af trocheer och pyrrichier1290, händer det dock
någon gång, att den första pes i versen är en
spondé, jamb, dactyl, tribrachys m. m.
Tullekkana l. tullekkaan, præs. Conj.1291 af tulen, -lla. Aspirationen (tulle’) hårdnar ofta till k
framför ett annat k.
Kalwin, -pimen är enligt Renwall1292 lika med kalpa; här torde det wara synonymt med wärttinä.
Keträwarren kiertimiä, en sländas snedheter
(sneda bitar), d. ä. en sned (oduglig) sländas
stycken (Lönnr.).
Kosken, kalkan, kalkkat äro contractioner Karelska förkortningar af koskenut, kalkkanut, (koskent, kalkant).
Kasa betyder icke allenast yxbacken, såsom
Renwall1293 uppgifver, utan äfven yxens äfven
och kanske rättare: eggets kanten af egget på
yxens egg.
Kalpistihen, studsa, v[er]b refl[exivum] af kalpistan, studsa resilientem facio, Renw[all]1294.
Var[iant] Kimmellän, kammellan, slingra.
Pätönen af pädön, -töä l. päden, -teä, duga; pätöwä duglig och diminit. pätönen, smådugling,
oduglig, olycklig.
632
Fennica.indd 632
17.1.2019 14:55:20
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
V[ers] 80.
V[erser] 33–86.
V[ers] 88.
V[ers] 90.
v[ers] 91
Warpahasen, enligt Becker1295: warpaasehen
l. warpaaseen; hvilka former wäl förekomma i
språket, men äro grammatikaliskt oriktiga;1296
ty warwas har ursprungligen haft till Nominat.
warpaha, och när man dertill fogar Illativi ändelse hen (h˘n1297), så erhålles warpahahen, som enligt wanlig consonant-förwandling blir warpahasen, och genom sammandragning warpaasen,
men hvarken warpaaseen; ej heller warpaasehen. – Att yxen träffat Wäinämöinen i knät och
tån, är ett beteckningssätt, som härrör af brist på
synonyma ord, och uttrycker, attv Wäinämöinen
stött sig i foten.
Det finnes i naturen intet så liflöst ting, som
den Finska sångmön ej förmår göra lefvande.
Här personifieras så väl yxen, som dess skaft,
och de sägas, likt gluppska rofdjur, förtära köttet
och bloden råa (uuelta, tuorehelta). Söip’ (söipä),
Sing. i stället för Plur. On är åter en pleonasm.
Hurme, cruor. Huppellehtamalla, Adess. af mod.
Nomin.1298 huppellehtama. Huppellehtelen, hoppa, stritta, af hypin, hyppelen l. huppelen, huppelehdan, huppelehtelen.
Tietäjä, nom. actoris af tiedän, tää, den som wet,
insigtsfull, vis, ock κατʾεξοχην wis å trolldomen,
trollwis siare, trollkarl. Iän ikuinen, ewärdelig,
gammal som tiden. Ikä betyder icke allenast lifstid, mennisko-ålder, utan äfven tid öfwerhufvud.
Kaikkien sanojen salpa, alla ords bom, d. ä. den
som i sig innesluter alla ord (all wishet) hvilket
Lönnrot anser detta uttryck innebära, att Wäinämöinen kunde hämma bloden med alla behöfliga trollord, att han war kaiken sanallinen
salpa. Enligt Keckman1299 skulle härmed förstås,
att han var en bom (kunde skydda sig) emot alla
(andras) trol besvärjelser.
Becker 1824.
For the historical development of the -s- in
Finnish, see e.g. Rapola
1966: 252−256.
Castrén indicates the
vowel changing by the
quality of the preceding vowel with ˘.
Castrén’s modus nominativus here = traditional III infinitive,
modern mA-infinitive.
C.N. Keckman’s unpublished translation
of the Old Kalevala
with comments.
633
Fennica.indd 633
17.1.2019 14:55:20
�Fennica: Kalevala
The end falls into the
binding.
Castrén’s imperfectum
conjunctivi = modus
conditional(is).
Castrén’s etymology is
incorrect. See e.g. SSA
s.v. puhdas and pyhä.
V[erser] 93–94.
V[erser] 95–96.
V[erser] 97–104.
V. 106.
V[ers] 106.
V[ers] 114.
V[ers] 117.
Loihen, v[er]b reflex[ivum] af luon, göra sig till
något, blifva. Loihtia, trollkarl, besvärjare, nom.
actoris af loihin är enligt Lönnr. det mångtydiga
luon, -da, hv‒ ‒1300 af första härleder sig luoet,
-tehen, troll-ord, besvärjelse-ord, samt sedermera verb. luoehin (luoihin, loihin). Luovet skulle
således enligt dess denna derivation betyda det,
hvarigenom man gör, åstadkommeer något. Sanelia, besvärjare, af sanelen, sanon, tala, orda, besvärja.
Han läste ursprungsorden enligt alla de möjliga orsaker, som hade wållat skadan (enligt behofvet, Lönnr[ot]), och besvärjelse-orden efter
alla wändningar, (hål, hemligheter, mörka och
intrasslade ställen, Lönnr[ot]). – Till en fullständig trollruna hörer, såsom bekant är, synty eller
kännedomen af det ondas ursprung, och sanat
(luottehet), dess besvärjelse.
Wäinämöinen wändar sig hade förgätit ej ”några blodens mäktiga beswärjelse-ord, af hvilka
en bom hade kunnat erhållas och ett stadigt lås
åstadkommas för dessa af jernet uppsprättade, af
blåmunnen blånosen skurna ställen, till fördämmare för den kommande, till stängsel för den
ilande” (bloden). – Saatahisi, luotahisi äro Karelska former af Imperf. Conj.1301 Perf. Suu-sinerwä
(sinerwä suu), blå mun, yxens egg. Samoaja, nom.
actoris af, nom. actoris af samoan, -ta, ila.
Bloden far fram i en wåg, (i wågor). Här nyttjas
Inessivus och icke Nuncupativus (aaltona), emedan den sistnämnda casus
”Bloden far fram i en wåg”. <-> wågor Ajan, -aa
brukas här intransitive.
Kumpu, rund upphöjning i en eljest jemn nejd.
Pyhä, helig, wördnadswärd, ett af Wäinämöinens epitheter. Pyhä torde wara beslägtadt med
puhas och kanske ursprungligen dermed identiskt,1302 se Kal[evala] XXII: 87–88.
634
Fennica.indd 634
17.1.2019 14:55:20
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
V[ers] 120
V[ers] 121.
V[ers] 125.
V[erser] 127–128.
V[ers] 136.
V[ers] 146.
V[ers] 152.
V[ers] 162.
Var[iant] 165.
V[ers] 169.
V[ers] 182.
Läylemmäksi, af läyli, besvärlig, comparat.
läylempi, Gen. -mmän.
Painuwi, af painun, -ua, brukas här reflexive.
Reuon, -toa, wräka, kasta sig.
Wirkku, egentl[igen] liflig, beslägtad af wiriä,
wirkiä. Wirkku säges företrädeswis om hästar. Helähytän, åstadkomma klang, verb. moment.-curat. af helään (helisen), klinga. Helmiswyö, en piske (egentl. gördel), beprydd med
perlor (d. ä. klingande smycken).
Raanta l. raanto, svårt werk, af ra’an, raata,1303
göra ett besvärligt arbete, eller möjligen af det
Ryska рана, sår. Katsoja, nom. actoris af katson,
-oa; den som ser, undersöker.
Puun jälen puhelia, den som blåser på trädets
spår. Denna vers. torde icke vara här på sitt ställe, ty det var icke trädet, utan jernet, som hade
wållat skadorna. Det är wäl brukligt wid beswärjelser, att icke allenast omgripa sådant, som
närmast förorsakat olyckan, utan äfven många
andra saker, som dermed stå i något sammanhang. Sålunda hade det äfven här kunnat komma i fråga, att beswärja trädet, emedan olyckan
timade båtens Wäinämöinen höll på att timra en
båt, då olyckan skedde, men det var i alla fall
icka trädets, utan jernets spår, som skulle botas.
Suhuttelen, -lla, onomatop., göra något med sådan hastighet, att det hwiner (suhisee).
Kielipalku, sladdrerska, af kieli, tunga och palku,
ärtskida; hvars tunga är lätt och rörlig liksom en
ärtskida.
Ohkoa, pusta, stånka; öppnade dörren pustande.
Infinitivus i denna construction är ovanlig.
Wakittaja, nom. actoris af wakitan, -ttaa, stämma, stilla. Stamordet är waka, stadig, fast, stilla.
Lakkapuu, af lakka, qwist, och puu, träd, stolpe;
en stolpe, som understöder qwisten.
According to Lönnrot
1866−1880, raanta is
identical with raa’anta,
a nomen actionis of
raataa “to work hard.”
635
Fennica.indd 635
17.1.2019 14:55:20
�Fennica: Kalevala
V. 188.
Halliparta, hvitbrunskäggig, gråskäggig. Harju,
ås, här takås.
V. 152. Suhuttelen, onomatop., göra m
V[erser] 187–190. Gubben säges bo på ugnen, ty det är ett här i
Finland ännu gängse bruk, att åldriga och orklösa personer wistas för wärmens skull ofvanpå ugnen, dit man stiger uppför en trappa, som
är anbragt emellan wäggen och muren. Halliparta, hvitbrunskäggig, gråskäggig. Harju, ås,
här: takås. Urahdan, -htaa, egentl[igen] morra
(om hundar), ryta, se urisen. Var[iant] Puuhon,
-oa vore väl egentl[igen] en förkortad form af
puuhoan, -ta, arbeta, bemöda sig; men då denna
betydelse svårligen kan tillämpas på detta ställe,
så är puuho sannolikt en förwrängning af puhu,
uppkommen enligt Lönnr[ot] i Ryska Karelen,
der ordet puhun är föga brukligt. Paukuttelen,
-lla, larma, dundra, verb. moment. Curat.-frequent. af paukun, -kkua.
V[erser] 191–200. Här är med djerfva ord uttryckt det colossala
förtroende, som trollkarlen hyser till sin förmåga. Han har hämmat floder i deras lopp, dämt
sjöar, hejdat forssars swall, m. m. Likwäl tyckes äfven på detta ställe hafva in<---> insmugit
sig en Christlig föreställning, bestående deri, att
trollkarlen säger sig hafva åstadkommit detta
Luojan kolmella sanalla, pyhän synnyn säätämällä, med Skaparens tre ord, med den heliga
ursprungsrunans tillstädjelse. Ty ehuru ordets
(wishetens) makt i den Finska mythen gäller
mera, än måhända i någon annan Hednisk lära,
så är likwäl den föreställning främmande deri,
att meniskan är mäktig genom Guds ord. Det
ordet, som utgör den wises styrka, erkännes wäl
wara en gäfwa, så wida icke sjelfva Wäinämöinen förmår skapa tre trollord, men det är ej uppfattadt såsom en Guds gåfwa, utan anses wara
ett arf ifrån forntidens wise. – Hwad för öfrigt
ordet Luoja beträffar, så kan man wäl icke med
636
Fennica.indd 636
17.1.2019 14:55:20
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
fog förneka dess ursprungliga tillwaro i språket, ehuru det till sin betydelse är lika osäkert,
såsom dess stamord luon, -da. Måhända förstås
dermed i allmänhet den som företrädeswis gör,
åstadkommer något i ett eller annat afseende.
Betydelsen af Skapare synes åtminstone ej wara
genuin, emedan Luoja ofta brukas såsom epithet
för personer, hvilka icke enligt mythen deltagit
i skapelsen. Till följe af Christendomens inflytande eger ordet likwäl ofta i runorna sistnämnda betydelse, särdeles i det fall, då det ej icke är
brukadt såsom epithet, utan förekommer absolute, såsom på detta ställe närwarande ställe (jfr.
<->; <->) (se vidare anmärkningar till IV: 354). –
Kannakset kapeimmilta, näs hafva blifvit tillslutna (förenade) på de smalasta ställen, d. ä. der
afståndet warit minst mellan näsen. Joet, järwet,
kosket, selät, kannakset höra samteligen till tukittuna. Till v. 200 finnes en variant: Kapeista
kannaksista, hvilken ger en <---->
IV. Runan.
V[erser] 1–12.
Oaktadt den stora quantitet af blod, som Wäinämöinen hade förlorat, förmår han dock resa
sig upp från släden och gå till stugan med sina
egna krafter. Här hemtar man en silfverstop, bär
fram en gyllne kanna (d. ä. ett kärl af silfver och
guld), för att låta bloden rinna deri, men stopet
rymmer dock föga eller intet af Wäinämöinens
blod. – Jumala är ett epithet, som i runorna icke
blott tilldelas Gudar, utan äfven heroer och utomordentliga ovanliga menniskor. Af sistnämnda anledning tilldelas epithetet Jumala så wäl
åt Wäinämöinen, som äfven Lemminkäinen
(Kal[evala] XVIII: 456). Ännu i dag benämnas på
somliga orter trollkarlar maa-jumalat (jordens
Gudar).
637
Fennica.indd 637
17.1.2019 14:55:20
�Fennica: Kalevala
Falls into the binding.
Falls into the binding.
Sic!
V[erser] 15–16.
V[ers] 18.
V[ers] 27.
Mi sinä lienet – urohiasi, hwem kan du wara
ibland – dina hjeltar? d. ä. till hvilket slag af
hjeltar kan du tillhöra?
Kantokorwo, bärlå, af kannan, -taa, bära och korwo, så, egentl[igen] käril med handtag (korwa,
öra).
Det hörde icke wara öfverflödigt, att såsom en
förklaring öfver den beswärjelse, som nu följer,
omnämna de hufvud-momenter som ingå i Finska Magin. Öfwerhufvud kan Magin tilldelas i
twenne slag: 1o) den omedelbara och 2do) den medelbara. Det förra slaget består deri, att menniskan med sin blotta viljas kraft söker beherrska
naturen. Alla medel till dess kufvande äro för
henne obekanta, och besvärjelsen, som på detta
sitt första stadium endast består i befallande ord
utan allt förnuftigt innehåll, i wilda åtbörder och
ett sanslöst raseri, uttrycker till sin idé allenast
ett behof hos menniskan att göra sig till herre
öfver naturen. Den medelbara Magin innehåller
åter ett erkännande deraf, att menniskan i sin
omedelbarhet ej förmår beherrska naturen; men
de medel hon dervid begagnar, äro på intet wis
afpassade efter föremålets beskaffenhet.
Bland dem höra i Finska Magin: 1o) g‒ ‒1304
tradition fortplantade trollformlen och besvärjelse-ord (sanat), som anses äga en Symbolisk, i
orden förborgad kraft; 2do) ‒ ‒t<>liga1305 hvarjehanda ting och verk och redskap, såsom talismaner, amuletter m. m. Sådana föremål, som
menniskan anser vara henne öfvermäktiga öfverlägsna genom sin styrka, slughet eller andra
egenskaper, söker hon besegra genom 3o) lumous,
tjusning. Här gäller det merendels, att genom
wänliga och bewekande ord söka göra föremålet
sig benäget. I den Finska Magien1306 förekommer 4o) synty, hvarest trollkarlen söker utreda
föremålets ursprung och wäsen, för att derefter
bestämma medlet. Men emedan allt, hvarwid
638
Fennica.indd 638
17.1.2019 14:55:20
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
synty-runan kommer i fråga, ‒ ‒1307 går är till sin
natur ondt och för[fär]ligt1308, så går söker man
äfven deri ‒ ‒ta1309 och för föremålet framvisa
dess wäsen samt dymedelst twinga det att gifwa
sig besegradt. Synty blir således äfven ett medel till
det ondas kufvande, huru beswärjelsen derjemte
måste anwändas, liksom å andra sidan beswärjelsen samt i de flesta fall ej anses ega nog kraftig
werkan förutan synty. Så kunde Wäinämöinen
i III: 91 icke stämma bloden, emedan han förgätit
några beswärjelse-ord, och här måste trollkarlen
först känna jernets ursprung, innan han kan företaga sig att läsa besvärjelsen. – Hwad nu jernets
födelse (raudan synty) beträffar, så utmärker den
sig genom en högst owanlig klarhet och sträng
sammanhållning. Jernet är <-> Se här en kort sammanfattning af dess innehåll. – Jernet är eldens och
wattnets yngsta broder, d. v. s. hade samma jernet
hade ursprungligen samma flyktiga wäsen, som elden och wattnet, men war swagast ibland dem. På
den stora svåra brandsommaren måste jernet det
fly undan lågorna och söka sin räddning upp i molnen, hvarest det dolde sig i jungfrurs swällande
bröst. Jungfrurna woro tre; de göto sin mjölk ned
på marken. En göt svart, den andra hvit och den
tredje eldröd mjölk. Den svarta mjölken blef ämnet till stångjern, den hvita till tackjern och af den
röda mjölken alstrades stålet. De till jorden nedfallna jern-ämnen doldes nu i en gungfly, hvarifrån de sedan uppsparkades af wargar och björnar.
Det uppsparkade gruset bemärktes1310 af (en) Gud,
som tillfälligtvis wandrade på kärret. Han intogs
af ömkan öfver jernets usla belägenhet, och straxt
derefter började Ilmarinen smida och rengöra det.
Dessförinnan tog han likwäl af jernet den ed, att
aldrig skada sin moders barn – menniskan. Nu
skall jernet härdas. Ilmarinen sänder Mehiläinen
(biet) bortom uppmanar Mehiläinen (biet) att flyga
bortom nio haf och derifrån afhem bringa håning,
för att han i denna milda wätska må härda jernet.
Falls into the binding.
Falls into the binding.
Falls into the binding.
Falls into the binding.
639
Fennica.indd 639
17.1.2019 14:55:20
�Fennica: Kalevala
The word falls into the
binding.
V[ers] 31.
V[erser] 32–42.
Herhiläinen, Hiisis fågel, förnimmer uppmaningen och ‒ ‒1311 till honom ormens etter, ödlans gift och grodans ondska. Ilmarinen anser
detta för håning och härdar jernet deri. Härigenom förderfvades jernet så, att det bröt sin ed
och skadade sin moders barn. – Man kan ej undgå att härwid gif anmärka tvenne omständigheter: 1o) jernets det ömkliga läge, hvar jernet
ursprungligen i början befinner sig, och 2do)
dess sedermera förderfvade natur. – I sin uselhet måste jernet först gripa till flykten och hålla
sig undangömdt i jungfrurs bröst. Här förwandlas det till mjölk (<------> (<->ger en litet fastare form), ligger sedermera såsom grus i kärret,
nedtrampadt af vargar och björnar [och?] blir
omsider härdadt af Ilmari-[nen] med förderfvas
i och med detsamma genom Herhiläinens förwållande, hvarefter det bryter sin ed och ”likt
hunden äter upp sin ära”.
Kerran, i lagret, i ordningen.
Den 26te runan upplyser, att en gång, då Wäinämöinen och Ilmarinen slogo upp eld på himla-fästet, en eldgnista nedföll på jorden och der
anställde en stor förödelse. Det lyckades wäl
hjelte-bröderna att uppfånga gnistan, men den
kom straxt åter lös och ”uppbrände halfva Pohja-landet, en stor sträcka af Sawoland och Karjala å ömse sidor”. Detta är utan tvifvel denna
tid, som hvarom här talas och som ofta i runorna benämnes: ”det myck torra året, den svåra
brandsommaren, det ohjelpliga eldåret”. Tuhma,
oförsigtig -ståndig. Waraton, oförsigtig, (joka ei
tieä waroa, Lönnr[ot]). Eho (ehiä), hel, fullkomlig. Woimaton, ohjelplig, hvaremot man man ej
förmår något, af woin, -da. Suurra, sammandraget af suurena, wuonna af wuotena. Woimaton,
wanligen kraftlös af woima; här: ohjelplig, hvaremot man ej förmår något, af woin, -da.
640
Fennica.indd 640
17.1.2019 14:55:20
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
V[erser] 53–54.
V[erser] 57–58.
V[ers] 65.
V[ers] 67
V[ers] 69.
V[ers] 84.
V[ers] 86.
V[ers] 92
V[ers] 97.
V[ers] 105.
V[erser] 118–119.
Wid brädden af ett långt moln, i toppen af en slät
jemn ek, d. ä. i en ek med jemn krona, hvilken
sträckte sig ända upp till molnen. Tammen latwassa tasasen i stället för tammen tasasessa latwassa.
Der funnos fyra jungfrur, tre fullkomliga brudar.
Emedan språket för hvarje nomen numerale allenast äger en beteckning, så måste i paralella
verser det närmast största eller minsta talet begagnas i <-> paralella versen Ofta uttryckes genom sådana talesätt ett ungefärligt antal, motsvara liksom i Svenskan (tre å fyra) men här är
bestämdt fråga om tre jungfrur, såsom v[erser].
62–65 tillkännagifva. Jungfrurna kallas i en ironisk mening fullkomliga brudar, emedan ty de
hade swällande bröst.
Kolmansi är en ursprungligare form än kolmas.
Melto-rauta, mjukt jern, stångjern.
Rääkkyrauta, sprödt jern, tackjern.
Emedan den Finska Mythologien1312 erkänner
många Gudar, så står jumala, i fall versen annars
är genuin, i stället för joku jumala, någon Gud.
Nostimilla är här synonymt med nostamilla; der
wargen lyftat sin fot.
Sutonen, dimin. af susi, hvarest t är ursprungliga charakter-bokstafven1313, ehuru den blifvit
enligt regel framför i förbytt till s.
Welottihin, läs: wellottihin, af wellon, -oa.
Perä, det yttersta af någon ting, slut, grund ‒ ‒
<->1314 i detta ords dubbla betydelse. Siinä ei ole
perää (pereä), det har ingen grund, ei perän perää, icke den minsta grund.
Jernet kallas menniskans broder af den anledning, att äfven man förestälde sig det såsom ett
lefvande, tänkande och kännande wäsen, liksom
menniskan. Lastuan, -ta, göra till spån, af lastu.
Castrén might refer to
Christfrid Ganander’s
Mythologia
Fennica
(1789) or to his own
notes collected for the
lectures on mythology (published after his
death).
= Original word-intern
consonant.
Something may fall
into the binding.
641
Fennica.indd 641
17.1.2019 14:55:20
�Fennica: Kalevala
See further Häkkinen
2000, esp. 195.
V[ers] 123.
V[erser] 134–141.
V[ers] 142.
V[ers] 143.
V[ers] 145.
V[ers] 147.
V[ers] 154.
V[ers] 162.
Wasarilla, wid (under) hamrarna; walkkamilla
(nom. walkkama), under bultningen, af walkkaan, ta kata, och <> walkan, -kkaa (walkkaan,
-kata), slå, bulta.
Koitti (koetti) af koetan, -ttaa, pröfva, smaka.
Hyvin mielellänsä, mycket gerna, (mieli, sinne,
lust). Enl[igt] Lönnrot: smakade tillräckligt (hywin), såsom han tyckte (mielellänsä, efter sitt
sinne). Kielellänsä och mielellänsä bilda rimslut, hvilket ej anses för någon prydnad i Finska runo-vers. Teräksen tekomujuja etc., stålets
berednings-wätskor, jernets härdnings-vatten.
Tekomuju, af teen, -’hdä och muju. Karkasu-wesi
af karkaisen (karkia) härda och wesi. – Rakentomaa, beredningsämne, af rakennan, -taa, bereda, och maa, jord, ämne.
Mehiläinen blir ofta i trollrunor anmodad att
flyga öfver nio och ett halft haf, för att hemta håning och helso-bringande läkemedel; se Kal[evala] VIII: 263–276; XIII: 286–297 o. s. v.
Liihyttelen, -llä, onomatop., sväfwa, flyga
sväfwande.
Flyg en hafshälfte på det tionde (kymmenettä).
Infinitivus casus kallas af äldre Grammatici1315
Partitivus, emedan det ofta tjenar till att utmärka en del af något.
Kalton, snedt, Instruct. Sing. af kaltto, sned.
Herhiläinen, bålgeting, kallas Hiisis fågel, emedan dess styng anses tros wara lika giftigt, som
ormbett. Tillika hysa Finnarne den widskepelse,
att om man dödar en bålgeting nio innan kort
skola infinna sig för att hämnas den aflifvade.
Silmänteitä, af silmännet, -teen, hvad man påögnat. Stamordet är silmä, öga. Ödlan förmodas
genom sitt blott påögnande kunna förgifta ett
föremål.
642
Fennica.indd 642
17.1.2019 14:55:20
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Topelius 1823.
V[ers] 163.
V[ers] 175.
V[ers] 177.
V[ers] 182.
V[ers] 185.
V[erser] 190–231.
Salawiha, hemlig ondska, hemligt gift. Grodan
anses för ett lika giftigt djur som ormen; den förra får sitt gift ifrån jorden wattnet, den sednare
från jorden, eller såsom det heter i en i någon
trollruna: ”Mato syöpi maan wihoja, sammakko
ween wihoja”. Grodans gift kallas hemligt, emedan den skadar utan att lemna några spår efter
sig i yttre måtto, och i anledning deraf anses alla
trollkarlar det <-> för höjden af all trollwishet
<-------> det af somliga trollkarlar för höjden af
all wishet, att kunna bota en af grodan förorsakade tillfogade sjukdomen.
Piirama torde wara beslägtadt med piirrän,
piiru, piirtooch betyda streck (– ett litet streck
af tiden –), eller också är det lika med pirama
(Top[elii] Run[or], Häft[e] 21316, sid. 14), af piraan, -ata, drypa, rinna, flyta, framskrida, således det förflöt litet mod. nomin. pirtama, det
som förrunnit, framskridit. Således: ”det war en
liten tid, helt litet af det framskridna”.
Syännyn l. säännyn, -tyä, af sydän, wredgas, förargas, lägga på hjertat.
Lipsahan, -htaa, slinta.
Hurahan, -hta, frusta.
Sedan trollkarlen lärt känna jernets ursprung
och onda seder, begynner han här sin besvärjelse och söker till en början tukta det med satirens gissel. Han wisar, huru oskadigt jernet war,
då det flöt såsom mjölk i jungfrurs bröst, såsom
watten i källan, då det togs upp från kärret och
rengjordes från smuts, samt då det fräste såsom
slagg i smidjan och begick sin slut gj och huru
det slutligen förderfvades och begick mened. –
Koito, eländig, usel. – Sukeun, sukenen, sukean,
bewäxa, frodas, af suka, borste, och suin, sukia,
borsta, wårda, fostra. Kun sa loukoit – – – pitelit, när du skadade din natur (d. ä. sin broder,
menniskan, som är hvilken af sin natur som är
643
Fennica.indd 643
17.1.2019 14:55:20
�Fennica: Kalevala
Sic!
V[ers] 232.
V[ers] 237.
V[ers] 242
V[ers] 243.
befr (menniskan, som är befryndad med dig)
och handterade din grep med munnen i din
egen slägt.” Yxens egg kallas jernets mun, jfr.
III: 102. Et sä sillon suuri – – pieni, icke war du
stor den tiden, icke stor och icke liten. Kipusas,
smärtsam. Rieskanen, söt mjölk, diminit. af rieska, som egentligen betyder färsk, se XVII: 217.
Riuottelen, wara i svagt flyta, wara i ett svagt,
flytande (kraftlös) tillstånd, frequent. af riuotan
l. riuwutan, se II: 203. Lieto utmärker i allmänhet
något flyktigt, och är i anledning deraf Lemminkäinens. Käsikarwa, håret uppå handen. Riwestyn, -tyä, blifva fuktig, nedsölas (IV: 285), bortslänkas1317 (VII: 476). Tulit päästäsi pahaksi, d. ä.
pahapäiseksi, du blef ondsint. Turmelluhuit är
för versens skull utdraget af turmelluit (reflex.
af turmelen). Söit – – kunniasi, du åt upp din ära,
såsom hunden (äter, hvad hon kräkts).
Trollkarlen frågar, om jernet af sina anhöriga
blifvit uppmanadt till usla bragden, eller utfört
den på eget bewåg. I förra fallet skulle jernet
icke varit sui juris och trollkarlen borde då vända
sig till dem, på hvilkas befallning jernet föröfvat
det onda; men i det sednare fallet har han endast
att skaffa med jernet sjelft.
Waiko muu sukusi suuri, eller sin öfriga stora
(höga) ätt, är sagdt i en ironisk mening.
Tihu (tihiä), tät, svår.
Katkoit Kalman karwallista, du förrättade genom
skärning en Kalma-lik (egentl[igen] Kalma-färgad handling). Kalma öfversättes wanligen med
liklukt, lik, död men förekommer i runorna paralellt med Tuoni (IX: 97–98, 110–111, 122–123;
var. 82, 172–173), och Perkele (X: 326–327) men
förekommer i runorna ofta personifieradt (IX:
97 98, 111, 123, var. 82, 172; X: 326, o. s. v.) och
föreställes såsom bo i grafgården samt vara dess
beherrskare, i anledning hvaraf han.
644
Fennica.indd 644
17.1.2019 14:55:20
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
V[erser] 244–251. Jernet uppmanas att komma för att se och igenkänna samt sjelf förbättra sitt verk; annars hotar
trollkarlen omtala för modren det onda, sonen
barnet föröfvat, hvilket kommer att ådraga henne sorger och bekymmer. Jernet föreställes såsom ett omyndigt barn, hvars gerningar modren
måste ställa till rätta. Wierin är sannolikt casus
Instruct. af wieri, sida; wirkata wierin, låta talet
komma åt sidan, tala för tredje person. I samma mening nu brukas i prosa talesättet: puhua
wieritse. Ankein asua, uppföra sig illa; ankein,
Instr.af ankea, hård, oböjlig, svår, wild, trängande.
V[ers] 252. Med nästföregående vers slutas jernets besvärj
de så kallade raudan sanat; medelst hvilka trollkarlen tror sig hafva befriat den sjuke från alla
de smärtor, som från det giftiga och smärtsamma
jernet <-> satt sig i såret. Det men det bör likwäl
anmärkas, att besvärjelse-orden (sanat), ehuru
de i denna troll-runa äro beroende af synty, ofta
icke stå i något sammanhang dertill, hvarföre äfven en och samma besvärjelse kan begagnas wid
flera åkommor. – Nu förestår det för trollkarlen
att hämma bloden, hwarwid han uppläser de så
kallade Veren salwanta sanat (blodens tillslutnings-ord), som sträcka sig ifrån v. 252 till och
med v. 305.
V[ers] 254. Weren suu, blodens mun är sjelfva såret.
V[ers] 257. Trollkarlen kallar sig Ukon poika, Ukkos son,
emedan han tror sig ega en öfverlägsen förmåga, wara en uros, hjelte. Ukko war nemligen Finnarnes mäktigaste Gudomlighet.
V[ers] 268. Piätyn (pidätyn), -ttyä, stadna, hålla sig, retineri,
v[er]b[um] refl[exivum] af pidän, hålla, retinere
tenere.
V[ers] 272. Kun Miekka meressä torde här stå i stället för
miekka-heinä, iris pseudocorus. Heinä är utelemnadt, emedan det förekommer i paralella
versen (saraheinä).
645
Fennica.indd 645
17.1.2019 14:55:21
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
Renvall 1826.
Castrén’s factivus =
translativ(us).
V[erser] 276–285.
V[ers] 288.
V[ers] 290.
V[ers] 293.
V[ers] 306.
V[ers] 308
V[erser] 330–332.
Mieli laati har alldeles samma betydelse, som
talesättet: mieli tekee. Lipehimmästi, på det
snabbaste, adverb. af lipeä, hal, snabb. Liikkuos
och luistaellos, 2. pers. Optat. af liikun och luistaelen (luistelen, frequent. af luistan, halka). Sorotan, -ttaa, droppa (Renw[all]1318), rinna sorlande. Rivestyn, se ofvanföre.
Siirräte, 2. pers. Sing. Præs. Imperat., v[er]b
reflex[ivum] af siirrän, -tä, wika, flytta. Wälehen, skyndsamt, se Renw[all]1319.
Emellan tyytyä och tyrehtyä är den åtskilnad, att
tyytyä betyder stadna, upp genom ett föresatt
hinder, dämmas, tyrehtyä deremot: stadna af sig
sjelft.
Tyrjä är utan tvifvel detsamma som Turja
(I: 270), och Juortana är Jordan, ty i lånta ord
förwandlas o ofta till uo, t. ex. stol till tuoli, stop
till tuopi o. s. w. De här förekommande föreställningar om Jordans och Röda hafvets dämning samt himmelens torka äro tagna ur Bibeln
och stå att läsa i Jos. 3: 16, 4; 23, i 2 Mos. B. 14:
21, i 1. Kor. B. 17: 1 (jfr. Luc. 4: 25, Jac. 3:17).
Wid ådrors förbindning, som nu vidtager,
måste trollkarlen jemväl uppläsa en besvärjelse-formel, hvilka här består i en bön till Suonetar l. Suonten waimo, en qvinlig Gudomlighet,
som spinner ådror samt en annan till Tuonisonen.
Suonilangat, åderträdar, som nyttjades wid förbindningen, (icke åder-strängar).
Suuksutusten, med mynningarna mot hvarandra, af suu, (mun, mynning, Fact[ivus]1320
suuksi), suuksutan, sätta mynningarna mot
hvarandra, deraf nom. subst. suuksutus, Instr.
suuksutusten. Wastatusten, Instr. mot hvarandra, Instr. af wastatus. Limitysten, wid hwarandra (så att den ena ändan öfverskjuter den
andra), instr. af limitys. – V[erserna] 330–331
646
Fennica.indd 646
17.1.2019 14:55:21
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
V[erser] 336–339.
V[erser] 340–341.
V[erser] 348–349.
V[ers] 352.
V[ers] 352.
äro paralella, ty suuksutusten är synonymt med
wastatusten och suuret suonet med waltasuonet
(pulsådror).
Helwet, -pehen, fröskal. Tuhatlatwa, en wäxt
med tusen knoppar, af tuhat, tusen och latwa,
topp, knopp. Kut’ i stället för kuita. Toisialta,
ifrån annat håll; nominat. toisia af toinen, liksom yhtää af yksi, kahtaa af kaksi, kolmia, neljää, witiä, kuusia o. s. v. Kylmä kylä, den kalla
byn (Pohjola).
Jonk’ ei oo – – kaswantoa, hvars hela gräswäxt
(alla örters wäxt) man b<---> hvarken hört
eller sett, d. ä. man har hvarken hört omtalas
eller sett alla grässlag, som der wäxa, eller också: man har icke annorstädes hört eller sett en
sådan gräswäxt. Enligt Keckman1321: ”Hwarest
ej blifwit hördt eller sedt, att gräs alls växt.”
”Han smorde” Wäinämöinen (d. ä., hans sår)”
ofvan ”nedtill, ofvantill och jemwäl på midten.
Här borde med rätta följa Utan skäl har Lönnr.
utelemnat Woiteen sanat (läkemedlens beswärjelse), emedan ty sjelfva läkemedlen anses icke
nog verksamma utan att trollkarlen först läst
öfver dem en besvärjelse, i anledning hvaraf de
äfven kallas katsehet (v[ers] 390) af katson, se,
besvärja. – Deremot hade närw1322
äfwen på midten.” – Utan skäl har Lönnr. här
utelemnat woiteen sanat (läkemedlens besvärjelse), ty sjelfva läkemedlen anses icke vara nog
werksamma, utan att trollkarlen först uppläst
öfver dem en besvärjelse, i anledning hvaraf de
äfven kallas katsehet (v. 390) af katson, -oa, se,
syna, besvärja.
I den bön, som nu följer, finner man en brokig
blandning af hedniska och christliga föreställningar. Tulko, 3. pers. Optat. i stället för tulkohon (tulkoho, tulkoh).
C.N. Keckman’s unpublished notes to the
Old Kalevala.
Castrén has crossed out
the whole paragraph.
647
Fennica.indd 647
17.1.2019 14:55:21
�Fennica: Kalevala
V[ers] 353.
V. 353.
V[ers] 353.
V[erser] 356–357.
358–378.
Einetten emät, grundämnens mödrar; nämnes
blott på detta ställe. Einet betyder wäl egentl.
det första öfverhufvud, hvarföre äfven det första målet kallas einet.
Att Luoja icke alltid har betydelsen af Skapare,
har <-> med
Att Luoja på detta ställe är en christlig föreställning och betyder Skapare, finner man icke blott
af christna anda öfverhufwud, som uttalar sig i
v[erserna] 352–357, utan äfven af det paralella
ordet jumala, hvilket, såsom ofwanföre är anmärkt, i Singul. ej kan brukas annorlunda än
såsom epithet, så vida den Finska Gudaläran är
polytheistisk. Men att Luoja icke alltid i runorna har denna betydelse, upplyses bland annat
deraf, att Luoja tilldelas såsom epithet åt Tapio och den gåtlika Päiwän poika, hvilka enligt
mythen icke deltagit i skapelsen. Tapio kallas
1o) Antiluoja, Gåfwo-gifvare (?), 2do) Suuri Luoja, hvaraf följer, att man äfven erkänt smärre
Luojat. Äfven k
Jottei wietäisi – – weäteltäisi, att man icke måtte
föras till (bringas i) lyten, släpas till åkommor
(angripas af plågor. Jottei, sammandraget af
jotta ei (että ei).
Här anropas Gud att med häst och släde fara
i kroppen och der anställa besigtning samt
iståndsätta allt, som ännu kunde vara i olag.
–Ilmonen jumala är troligen icke luftens Gud,
rymdernas beherrskare, utan troligen sannolikt
detsamma som julkinen jumala (v[ers] 419),
den uppenbare Guden, den som i allt uppenbarar sig, (joka on ilmi, julki). Detta är åter en
christlig föreställning. – Läpi liikkuma lihojen,
genom köttet, som rört sig (blifvit skadadt).
Liikkuma är modus nominat. af liikun, -kkua,
och styr Genit. weri suonen solmelohon, låt bloden löpa igenom den knutna ådern. Solmelo,
648
Fennica.indd 648
17.1.2019 14:55:21
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
V[erser] 385–388.
V[ers] 393.
V[ers] 394.
V[erser] 397–398.
V[erser] 415–424.
knytning af solmi, knut. – Sorkahtanna i stället
för sorkahtanunna af sorkahdan, -htaa, halka,
slinta, komma från sitt ställe. Weihlähtännä
(weihlähtänynnä) af weihlähdän, -htää (af wiillän), skära, här: rinna till följe af skärning.
Denna trollformel, som uppläses öfver förbundet (– siteen sanat –), grundar sig på den christna föreställning, att all god gåfva kommer ifrån
Gud.
Puoli pyörryksihin, läs puoli-pyörryksihin, i
half-swimning. Pyörys, swimning, af pyörrän,
-tää, wända, wrida (sig), swimna.
Wäännys, convulsion, då man af smärta drages
tillsamman, af wäännän, -tää, wrida.
Kipumäki l. Kipuwuori, plågo-backe, plågo-berg, är ett mythiskt ställe, dit smärtorna förjagades in klippan <-> med genom ett
nio-famnars djupt hål; se Kal. XXV: 200–213.
Det finnes knapt i hela Kalewala någon ting
mera bibliskt, än denna tacksägelse af Wäinämöinen Hedendom den Finska Hedendomens
representant.
649
Fennica.indd 649
17.1.2019 14:55:21
�Fennica: Kalevala
KK Coll. 539:1 D8: 611−
621.
Varia1323
Bland alla Finska Gudomligheter är Ukko den ende, hvars
makt menniskan med undergifvenhet erkänner, h[vil]ken hon
med böner anropar och bewisar en högre Gudomlig wördnad.
Alla de öfriga, Tapio, Hiisi l Lempo, Ahti, Mielikki, Wellamo,
Tuoni o. s. v., söker hon winna genom besvärjelser och tjusningar, någon gång genom offer och löften. Orsaken härtill är
ofelbart den, att Ukko herrskar öfver föremål, till hvilka menniskans makt minst sträcker sig. Han är himmelens Gud, herre
öfver åskan, som äfven bär hans namn, ljungelden, öfver himmelens moln, regn och snö, wäder och vind. Han kallas vanl[igen] ylijumala, ilmonen jumala, taiwahan jumala, taiwahan
napanen, mies wanha taiwahinen; Pilwien pitäjä, hattarojen
hallitsia, remupilven reunahinen. Alla dessa benämningar tillkännagifva, att han thronade i höjden. Dr Lönnrot har framkastat den hypothes, att Ukko urspr. varit den ende Guden och
förde och herrskade blott öfver himmelska ting. Redan häraf
finner förhastadt det är att anse Ukko, och herrskade blott öfver himmelska ting.
[The next page is blank.]
Striden är ej ethisk i
Man strider ej med vanl. vapen
Kal[evala] och Pohjola = 2 länder, 2 folkslag
Wäin[ämöinen], Ilm[arinen], Lem[minkäinen] historiska pers[oner].
Gudarne behöfde väl ej äfven sörja näring<>bedrift<->
Wäin[ämöinen] finska folkets wälgörare
[The next page is blank.]
650
Fennica.indd 650
17.1.2019 14:55:21
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
— Sångerna i Kal[evala] äro hjeltesånger <----> hjeltarna äro
ofta i nöd och anropa gudarna
— Finnes i runorna intet, som bekräftar hv deras gudanatur?
— Betr[aktande?] af hvarje hjelte för sig.
Refers to the New Kalevala (1849). In this
commentary, the revised version with
Elias Lönnrot’s own
corrections
(Kalevala 1849/1935) has been
used as an established
source text.
Refers to the New Kalevala (1849).
— Pohjola och Kal[evala] – slägt, folk, gudahem
— Wäin[ämöinen], Ilm[arinen] och Lemm[inkäinen] utgöra
tills[ammans] en fullst[ändig] char[akter]
[The next page is blank.]
1.
Kalewala och Pohjola
2
Förhållandet dem emellan
Sampo och Pohja-jungfru
1.
2
3
4
5
6
Wäin[ämöinen] såsom wis
— „ — schaman
— „ — sångare
— „ — hjelte
— „ — skapare etc.
Wäin[ämöinen]s utseende.
1
Ilmarinen smed etc.
[The next page is blank.]
Osmola = Wäinölä, 7: 981324
Suvantola = Kalewala, Wäinölä 6: 2331325
651
Fennica.indd 651
17.1.2019 14:55:21
�Fennica: Kalevala
In this commentary,
Castrén refers to the
1849 version.
The number falls into
the binding.
The number falls into
the binding.
The number falls into
the binding.
The number falls into
the binding.
The number falls into
the binding.
The number falls into
the binding.
The number falls into
the binding.
The number falls into
the binding.
Pohjola, Pohja
Pohjan pellot1326
Pohjola porolla kynti
I Pohja (säger Wäin[ämöinen]s begrafna
moder) äro flickorna skönare än i Joukola.
6, [3−]4.
Wäin[ämöinen] begaf sig: – Kylmähän kylähän Pimeähän Pohjolahan
[6]1327, 91[−92]. Pohjola = Pimentola.
[7]1328, 113[−114]. Pohjan pitkähän perähän,
Summahan Sariolahan.
Pimeästä Pohjolasta,
[7]1329, 367,
Summasta Sariolasta
[10]1330: 71–73 Pohjola = Sariola säges varit
bel[äget] ”Lapin lauilla” etc.
– 87
Kiitti puoli Pohjan maata etc.
– 109.
(En) lähe Pohjolan tuwille
Sariolan salvoksille
Miesten syöjille sioille
Urosten upottajille
12, 35
Pohjan poikien tulille
Lapin lasten tanterille
etc.
13, 129.
Pohjan aittojen alatse
Lapin lasten tanteritse
13, 169.
Pohja = Lappi etc.
14, 20.
Pohjan kankahat.
14, 211.
Pohjolan joki
14, 337.
Pohjolan tuwat
1331, 219.
Pohjan pitkästä perästä,
[17]
Lapin maasta laukiasta –
Pimeässä Pohjolassa,
[18]1332, 480
Sangassa Sariolassa –
–, 693.
Poikki Pohjolan vesien
Lakki-päien lainehien
Noita Pohjolan pitoja,
[20]1333, 5.
Jumalisten juominkia.
Pohjan pelto –
[20]1334, 38.
1, 35
3, 188
5, 231.
652
Fennica.indd 652
17.1.2019 14:55:21
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Kalewa
2. 249
6, 214
7. 97
13. 103
14. 434.
20: 147.
–
[20:] 571.
21. 174
42. 351.
45. 16.
45. 184.
47. 352
Pellervo sådde
Wierehen Kalewan kaivon
Osmon pellon penkerehen
Eipä nouse Osmon ohra,
Ei kaswa Kalewan kaura. –
= Kalewa, Osmo = Wäinäm[öinen]
Joko ammuit Wäinämöisen
Kaotit Kalevan pojan?
Örnen förbarmar sig öfver Wäin[ämöinen]
Kun ajoit Kalewan kasken
Osmolan salon siwallit.
Kalhuilla Kalevan pojan
Liukoimilla Lemminkäisen
Syöksi lieto Lemminkäisen
Kaotti Kalewan pojan.
Wierehen Kalewan kaivon,
Osmon pellon penkerehen.
Osmon uuen pellon päässä
Kaskessa pojan Kalewan
Kutsu kaikki pohjan kansa
Ja kaikki Kalevan kansa
(till Pohjas bröllop)
Då att alla kunde bjudas till bröllopet, så
måste deras antal aj varit alltför stort.
Karsina (on tehty) Kalewan
puista (Pohjolassa).
(Pohjolas värdinna anropar Iku[-Turso])
Kaataos Kalewan miehet,
Upota Uwantolaiset.
(D[et] o[vannämnda] till Yli-jumala):
Kaataos Kalewan kansa
(Pohj[olas] värdinna skickar sjukdomar)
Wasten Wäinölän wäkeä
Surmaksi su’un Kalewan
Joko kuoli kuulut miehet,
Katosi Kalevan pojat?
Ei ole kuollehet urohon
Kaatunut Kalevan kansa
653
Fennica.indd 653
17.1.2019 14:55:21
�Fennica: Kalevala
Kalevala 1849/1935: Osmoinen orosta virkkoi / Kalevainen kaskesmaalta.
Kalevala 1849/1935: 35:
Pohjan peltojen periltä.
Kalevala 1849/1935: 36:
Kalevalan kankahilta.
The aforesaid.
Kalevala 1849/1935: Noilla Väinölän tiloilla / Kalevalan kartanoilla.
Kalevala
1849/1935:
sekä tuolla taivahassa.
Kalewainen = Osmoinen
4: 74
20: 416.
Osmoinen orosta nousi,
Kalewainen kankahasta1335
Se oli oluen synty,
Kalevaisten kaljan alku.
Kalewala
1. 36.
3: 4
3: 28
3: 84
3: 90
3: 153
6: 16
6: 208
6: 232
8: 50
10: 19
45, 4
47, 43
Pohjan peltojen peritse1336
Kalewan kankahasta1337
Noilla Wäinölän ahoilla
Kalewalan kankahilla
(Elelee Wäinäm[öinen])
Joukah[ainen] hörde bättre sånger
qwädas i Kalew[ala] af Wäin[ämöinen],
än han hade lärt sig i sitt hem.
Wäinölä = Kalewala.
D[itt]o1338 = D[itt]o
—„—
—„—
—„—
Pahoin teit sinä poloinen
Kun on ammuit Wäinämöisen
Kaotit Kalewalaisen
Suvantolan suuren miehen
Kalevalan kaunihimman
Noilla Wäinölän tiloilla
Kalevalan kankahilla1339
Kalewalan kankahalle
Osmon pellon pientarelle.
Wäinölä = Kalewala
Oli yö Kalewalassa
Noilla Wäinölän tuvilla
sekä tuolla taiwassa1340
Ukon ilman istumilla.
I Sampo-cykeln förest[äller] Kalew[ala] ett lus helt land.
654
Fennica.indd 654
17.1.2019 14:55:21
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Kalewalainen
6, 117
15, 98.
45, 12.
Sic! Kalevala 1849/1935:
kaotit kalevalaisen.
Kalevala 1849/1935: 523:
jo sepon koti näkyvi.
Elä ammu Wäinämöistä
Kaota Kalewalaista,
Wäinö on sukua suurta,
Lankoni sisaren poika
Kunne saatoit Lemminkäisen
Kaoit1341 Kalewalaisen?
Tuolle Wäinölän väelle
Kansalle Kalewalaisten.
Kalewatar
20, 189
23, 6.
25, 18
Kalewatar, kaunis neiti beträder Osmotar
oluen seppä. Kapo kaljojen tekijä i ölbrygd
Osmotar = Kalewatar ger råd åt bruden
Lokka = Kalewatar Ilmarinens moder
Ilma
24, 524
34: 12
Jo koti sepon näkywi1342
Tuvat Ilman (Ilmarisen) tuulottawi
Läksi soitellen seposta,
Ilon lyöen Ilman mailta
(om Kullerwo)
Joukola
Joukahainens hem (5, 156)
7, 68, Joukola = Luotola, Joukahainens hem
Joukahainen = Lappalainen 6, 96
Obs. Joukahainen = Jouko (öfver hela slägten) 5, 234
20: 47.
20: 121.
20: 483
20: 571
24. 500
Eikä ollut iskiätä
Pohjan poikien lu’ussa
Koko suuressa su’ussa
Beskrifn[in]g öfver Pohjolas stuga
Sariolan salmi
Kaikki Pohjan kansa
Ajoa kahuttelewi
Noita Pohjan rannikoita
Simasalmien sivutse
Hietaharjun hartioitse
655
Fennica.indd 655
17.1.2019 14:55:21
�Fennica: Kalevala
Kalevala 1849/1935: jo
näkyvi Pohjan portti.
Obs.
Näillä raukoilla rajoilla
Poloisilla Pohjan mailla.
Pohja Finland
R[unan] 26.
Skildras Pohjola, såsom ett tillhäll
för vargar, björnar ormar, lika troll.
Der finnes Lappi och Turjalainen
− äfven wägen till Pohjola
var full med under.
28. 5
Pimeästä Pohjolasta
Sangasta Saran talosta
Pohjola = Takajoukko
Pohjola = Lemmon kansa.
Läksi luoen luotehesen
Tuolle Pohjolan merelle
– Pohjolan merelle
Ulapalle aukialle
Kölden är född
Pohjolan koan perässä
Pimentolan pirtin päässä
Pohjan pitkähän perähän
Lapin maahan laakeahan
Noilla Pohjan kankahilla,
Lapin laajoilla rajoilla
(Louhi) kutsui Pohjolan kokohon
Wäin[ämöinen] söfde
Kaiken Pohjolan perehen
Ja kaiken kyläisen kansan.
Pohjola = paha valta
Tule poika Pohjolasta
Lapsi täyestä Lapista,
Mies pitkä pimentolasta
Pohjolan portti näkywi1343
Kivikummut kuumottavi.
Pohjolan joki.
29, 553.
29, 565
30 122.
30 125.
30 219.
32, 468
35: 131.
42, 67.
42, 93.
42, 302.
48: 324
49: 121.
49: 126
656
Fennica.indd 656
17.1.2019 14:55:21
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
— härkomst [slägtförhållanden]
1. Wäin[ämöinen] = vis, trollkunnig, sångare
= skaldekonstens uppfinnare
= krigare
= werldens skapare
= Olycklig i frieri
— Hans förh[ållande] till wattnet
2. Ilmarinen = ilma
= smed (hammare, Thor).
= wotj[akernas] Ilmar.
= Lappar
3. Lemmink[äinen] = Balder
= Den blinda herden
= Uppståndelsen = Frälsaren
= Hafvets gud.
4 Louhi, plågornas moder
657
Fennica.indd 657
17.1.2019 14:55:21
�Fennica: Kalevala
KK Coll. 539:1 D[9]:
621−623. According to
the archive catalogue,
the manuscript is of
unknown origin, and
it has been added to
the Castrén collection
later than all the other items in the same
folder. The contents
of the text reveal that
it is based on the new
edition of the Kalevala (1849). Obviously, it
belongs to the lecture
series on Finnish mythology.
Sic!
The first letter is obscure.
Vid ǁ till
Erroneous spelling of
Joukahainen.
Sic!
Sic!
Heroer1344
Kalevala, Pohjola eller Pimentola äro Guda hem. dessa1345 stodo ej i godt förhållande till hwarandra. Omkring dessa gårdar
hvälfver sig Kalevala dikter. I det dunkla Pohjola fans ett lysande pjäs1346, en fager Jungfru. Vid1347 henne hade Kalevala
hjeltarna fästat sin håg och lemnade ingen möda ospard för att
vinna hennes kärlek. Den åldrige Wäjnämöinen hade förut haft
sina tankar riktade på den unga Joukahainens syster men hon
kunde ej oaktat sin moders böner blifva den åldriges maka, utan
störtade sig heldre i hafvet för att blifva en syster åt fiskarna.
Wäinämöinen gjorde ett försök att fiska upp henne, men då detta misslyckades, skulle han på sin ifrån grafven talande Moders
inrådan begifva sig till Pohjola dottern. Den unga Joukahainen
fick kunskap härom och beslöt att lägga försåt för honom.
Jukahainen1348 skulle skjuta Wäinämöinen men han träffade endast hästen och den gamle störtade i hafvet. Stormen
dref honom ut på de vida fjärdarna, hvilket gladde Jukahainen.
Men en örn som hade i tacksamt minne att Wäinämöinen hade
lemnat ett träd i en sved till den bevingades vistelseort tog honom på sina vingar och förde Wäinämöinen till Pohjola. Hit
kommen längtar han åter hem, men Louhi Pohjola värdinnan
vill i lösen att Wäinämöinen skall smida åt henne werktyg till
Sampo och lofvar honom till belöning sin sköna dotter. Detta kunde han ej fullfölja men lofvar sända smeden Ilmarinen.
genom1349 detta löfte befriades han. På vägen såg han Pohja
Jungfrun sitta på luftens båge vid en väfnad af silfver och guld.
Han lockar Jungfrun att stiga ner, men hon gör svårigheter, och
lofvar ej blifva hans maka, så framt han ej är i stånd att klyfva
ett tagelstrå med en uddlös knif, att slå en knut uppå ett ägg,
utan att knuten kan upptäckas, att skala näfver från en sten och
spjälka gärdesstörar från isen, utan att en enda smula dervid åtskiljes, samt slutligen att af en sländas stycken timra en båt och
skjuta den på hafvets bölja utan att dervid begagna hwarken
händer eller fötter. Wäinämöinen griper modigt till företaget
men hugger sig i foten, och sålunda förlorade han hoppet om
Jungfruns hand. blodet1350 rann från detta sår i strida floder,
men en troll karl förmåddes att stämma bloden. Derpå fortsatte
658
Fennica.indd 658
17.1.2019 14:55:21
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
han resan åter till Wäinöläs länder och Kalevalas moar. Under
vägen qved han en gran med blommig krona, som sträkte sig
ända upp öfver1351 mollnen och gyllne grenar hwilka spridde
sig widt och bredt uti rymden. I granens topp qvad han sedan
en måne och Karlavagnen på dess grenar. Hemkommen var han
mycket bekymrad öfver sitt löfte att sända Ilmarinen till Pohjola
värdinnan. Wäinämöinen begaf sig till Ilmarinen i hopp att den
fagra Jungfrun skulle locka honom dit, men detta misslyckades.
Derpå började Wäinäm[öinen] orda om den underbara granen
och lockade Ilm[arinen] att icke allenast vilja se trädet men äfven uppstiga till dess krona och nedtaga solen och Karlavagnen.
Men qnapt var han der förrän W[äinämöinen] qvad en stormvind som förde Ilm[arinen] till Pohjola. Strakts skulle han smida Sampo af en svanfjäder ett korn frö och en sommar tackas fin
ull och en gullkos mjölk. Han utför äfven detta, men förmådde
ej beveka flickans hjerta utan återvände hem.
Så springer sånger öfver till en annan hjelte Ahti eller
Lemminkäinen, äfven Kaukomieli benämd. Han bemägtigade
sig med egen hands rätt den sköna Kyllikki, och ingick med
henne det förbund att hon aldrig skulle få besöka något gladt
samqväm, ej heller skulle han gå i någon strid. Men engång
under Lemminkäinens frånvaro ville hon dock tillfredsställa sin
dans lust. hvilket Lämminkäinens syster Ainikki omtalade för
honom. I sin vrede beslöt han att fara till Pohjola för att söka
sig en annan hustru. Hans ömsinta moders varningar kunde ej
afhålla honom derifrån. Han slängde borsten med hvilken hon
höll på att kamma sig i väggen och yttrade med trottsande mod.
öfver ǁ tio
Cf. Castrén’s translation in the preface of
the Kalevala (1841).
Sic!
Då är Lemminkäinens bane,
Arme mannens ofärd kommen,
När ur borsten bloden dryper,
Rinner ner i röda strålar.1352
Klädd i en krigisk rustning beger han sig af till Pohjola. Här
bringar han genom sina trollqväden ofärd öfver alla endast en
gammal blind herde ansåg han ej värd att blifva föremål för sin
vrede. detta hån förtörnade herden så att han ilade i försåt till
tuonela floden der lemminkäinen1353 skulle passera. Utan omsvep fordrar han med pock af Pohjola värdinnan hennes dotter
659
Fennica.indd 659
17.1.2019 14:55:21
�Fennica: Kalevala
Sic!
Sic!
till hustru. Wärdinnan förelägger honom som villkor att fånga
Hiisis snabba elg. han1354 lyckas äfven, det andra, betsla Hiisis
eldiga häst. Det tredje var att skjuta en svan i tuonela floden.
Hitkommen blef han mördad af den blinda herden. Sedan kommer Tuoni sonen och hugger honom i stycken med sitt svärd.
Emedlertid bider man i Lemminkäinens hem hans återkomst, tills en dag Kyllicki ser bloden rinna från hans borste.
Hans moder hastar till Pohjola för att spörja om sammanhanget. Louhi vill ej först gifva henne äskadt besked, men till slut
omtalar hon sammanhanget. Hon let sedan Ilmarinen göra sig
en järn[?] räfsa med hvilken hon uppfång hans lemmar från
floden, fogade ihop hvarje del och ingjöt lif i dem som återvände hem med honom.
Åter vänder sången sig till Wäinämöinen låter honom
timra sig en båt och res1355 till Pohjola härvid tryta honom tre
ord, och för att skaffa dem res[er] han till tuonela, men återvänder med oförrättat ärende. Nu råder en herde honom att vända
sig till den åldrige Wipunens graf i hvars sköte många tusen
ord och sånger voro förvarade. Wäinämöinen följer herdens råd
res[er] och blir af Wipunen uppslukad men vinner sitt endamål
och fullföljer båten. Han far landsätta vid Ilmarinens strand och
blir öfverförd af dennes syster Annikki. Begge hjeltarne anländer på en gång till Pohjola i friare bestyr. Pohja värdinnan
råd[er] sin dotter att taga Wäinämöinen, men flickan föredrog
Ilmarinen. Han får sig dock förelagt, att plöja en ormfull åker,
att betsla Tuonis björn och Manalas varg, samt att fånga en gädda från Tuoni floden. Efter hand lyckades allt detta. Och Brölloppet blef och alla från Pohjola och Kalevala voro bjudna utom
Lemminkäinen. Gripen af harm reste Lemminkejnen oaktat sin
mors varningar objuden till brölloppet. Anländ var bröllopet
slutadt han blef hånad. Han bjöd värden på envig och skjöt af
hans hufvud och hängde det på en gärdesstör. Pohja värdinnan
samlade allt sitt folk och skulle hämnas, men L[emmink]ainen
flydde till en aflägsen holme der hans fader haft en tillflygts
ort under krigstiden. Anländ till holmen börjar den flygtige
Lemminkejnen lefva i godt förstånd med alla qvinnor på ön.
Mannerna beslöto hans ofärd, han blef underrättad derom och
flydde. Hans båt söndrades af storm men simmande kom han
till land och hem, men fann den allt i aska, äfven modren var
660
Fennica.indd 660
17.1.2019 14:55:21
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
försvunnen, men L[emminkäinen] fann henne dock. Han förenade sig med en hjelte Tiera eller Kuura och de begaf sig men
blefvo af Pohjola Wärdinnan och en skarp frost som gjorde att
fartyget frös fast och de sjelfva irrade omkring och kommo slutligen hem med oförrättadt ärende. Den djerfve Kullervo bringar
Ilmarinens värdinna i förderfvet. Bedröfvad smider han en annan af guld, men trifs ej vid sidan af denna kalla bild. Han reser
åter till Pohjola begär den andra dottren blir vägrad, men nyttjar armens rätt och för bruden hem men märker under vägen
att bruden varit otrogen och förvandlar henne till en fiskmås.
Han möter sedan Wäinämöinen och de förena sig att bortröfva
Sampo. Lemminkäinen sällar sig äfven till deras vapenbroder.
Wäinämöinen qväder Pohja folket till sömns och tar sampo,
i glädjen vill Lemminkeinen att Wäinämöinen skall qväda en
glädje sång men han vill hafva tystnad men i stället uppstämde Lem[minkäinen] sin omusikaliska röst och vakte på tredje
dagen Pohja folket som straxt begaf sig med Louhi i spätsen
att hämnas. Wäinämöinen tappar sin gäddbens harpa. Kalevala
hjeltarna segra men det lyckas Louhi att bortrycka Sampo som
härvid krossas i stycken. Hon behöll locket[.] derföre är i Lappland jämmer och ett brödlöst lif, men de öfriga bitarna flöt till
Finlands stränder[.] derföre qvad Wäinämöinen
Cf. Kalevala 1849/1935:
23:297−304.
Cf. Kalevala 1849/1935:
23:401−406.
Detta bär uti sig fröet
Början till evärdlig lycka,
Deraf Plöining, deraf Såning,
Deraf allt skogs gröda
Deraf Månen till att lysa
Lyckans Sol att städse skina
Öfver Suomis vida bygder
Öfver Finlands ljufva länder1356
Och sen Wäinämöinen samlat spillrorna sjöng han
Gud och Skapare förlöna
Gif oss lycka här i lifvet
Att beständigt väl vi lefva
Och till slut med heder slumra
Af i Suomis ljufva bygder
I den herrliga Karelen.1357
661
Fennica.indd 661
17.1.2019 14:55:21
�
Text
A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text.
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
Vocabularia et commentaria Kalevalae (Kalevala, Fennica)
Subject
The topic of the resource
<i>Fennica</i>. Manuscripta Castreniana, Linguistica I. 758 p. ISBN 978-952-7262-07-8 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-08-5 (online/pdf). 50 €.
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
M.A. Castrén
Ed. Kaisa Häkkinen
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
Date
A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource
2019
Rights
Information about rights held in and over the resource
© Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/44a9b51dffb36926ab43181d601622a6.pdf
587da7dc4aee321311403df6edffc716
PDF Text
Text
Föreläsningar i Finsk Grammatik
Föreläsningar i Finsk Grammatik1401
af
M. A. Castrén
Ljudläran.
I. Bokstäfver
. Genom de tre språkorganerna: Strupen, Tungan och Läp-
parne frambringar rösten articulerade ljud, som betecknas
med bokstäfver, och i Finskan äro dessa: a, d, e, g, h, i, j, k, l,
m, n, o, p, r, s, ʃ,1402 t, u, v, y, ä, ö. Dessa ljuda i det närmaste
liksom i Svenskan, med undantag af o och u, af hvilka det förra
uttalas såsom det svenska å, det sednare såsom svenska o eller
y i Ryskan; vidare: e och ä, hvilka i Finskan ega ngt bredare
uttal än i Svenskan.
Anm[ärkning:] Det veka d, som i några finska dialecter alldeles försvunnit, ursprungligen varit ett aspireradt ljud (dh),
hvaraf sedermera uppkommit antingen ett rent d, eller ett med
dh beslägtadt r, som på vissa orter öfvergått till l. t. ex. maito,
gen. maijon, maiδon, mailon, mairon. I somliga dialecter träffas äfven ett aspirerat ŧ (th),1403 hvilket ej blifvit i skriftspråket
upptaget. Dessutom förekomma i Finskan spår af Lappskans
aspirerade g (gh),1404 som i bokspråket beteknas stundom med
j ex. (särki, gen. särgen, särjen), men vanligen åsidosättes. Bokstafven g begagnas för det närvarande blott efter n, hvarmed
den bildar ett eget nasalt ljud, som rättast borde beteknas med
en särskild bokstaf.1405 Finskan eger äfven ett annat, compliceradt ljud: ts, som i Ryskan, Lappskan och flere andra språk
uttryckes med ett bokstafstecken.1406
Till angifvande af den skarpa aspirationen i slutet af ord och
ändelser begagnas vanligen apostrofteknet, t. ex. vene’,1407
huone’.
. Bokstäfverne äro af tvenne slag: Vocaler och Consonanter.
In the 19th century and
even before, it was usual to mark [s] with two
different letters, s and
∫, depending on the position of the sound. As
this was merely an old
tradition and a technical solution, it will remain disregarded in
this publication.
Obviously, Castrén is
referring to voiceless
dental fricatives [θθ]
which is geminated
in some westerns dialects around the town
of Rauma. For more
depth, see e.g. Rapola
1966: 185−186.
The weak grade of /k/
was pronounced as a
voiced palatal fricative
[γ] in some western dialects in the surroundings of Eurajoki and
Rauma until the first
half of the 20th century (Rapola 1966: 48 ff.).
Phonetically: [ŋ]. The
marking system is still
the same as described
by Castrén.
Voiceless palato-alveolar affricates do not
belong to the Finnish
sound system, but they
may occur in folk poetry of Karelian origin,
e.g. in the Kalevala. See
e.g. Kaukonen 1979: 77.
The apostrophe is actually missing here.
Med vocaler förstår man ljud, som frambringas medelst
681
Fennica.indd 681
17.1.2019 14:55:22
�Fennica: Grammatica Fennica
Most of the Uralic word
stems were originally bisyllabic, but due
to different reductive
sound changes, some
of them have become
monosyllabic. The Finnish words Castrén mentions here cannot be
considered bisyllabic
anymore.
alla tre organers samverkan; consonanterne deremot bero i
mer eller mindre mon af ett enskildt organs inflytande. Härpå
grundar sig den vanliga bestämningen, att vocalerna kunna
uttalas i och för sig sjelf, men Consonanterna behöfva en vocal
till hjelp för sitt uttal. Ty emedan rösten vid frambringandet
af hvarje ljud måste genomgå alla organerna, så kan deras gemensamma inflytande naturligtvis icke vid något ljud undvikas. Följaktligen äro vocalerna, som frambringas medelst alla
organer, sjelfljudande, men consonanterna, som tillhöra ett enskildt organ, kunna blott uttalas i förening med en vocal och
äro således medljudande.
Anm[ärkning:] Det är anmärkningsvärdt, att enkla vocaler,
ehuru de i och för sig kunna uttalas, alldrig bilda ett ord, d. ä.
uttrycka en tanke såsom i svenskan t. ex. ö, å, m. fl. utan ingå
i orden blott såsom enskildta, med consonanterna lika gällande beståndsdelar. På sin höjd kan en vocal enskildt betekna
någon interjection eller conjuction, men dessa innehålla ännu
ingen tanke. Till dess uttryckande erfordras minst en stafvelse,
som består af en vocal och en consonant, men i Finskan kunna
endast några pronomina utgöras af enstafviga ord. T. ex./ me,
vi, te, ni, he, de, ku, ke, hvem, mi, hvad, se, den.
De flesta stamord äro i Finskan äro tvåstafviga. Visserligen finnas äfven några enstafviga nomina, men de innehålla en lång
vocal och kunna derföre betraktas såsom tvåstafviga, t. ex. y̆ ö̆,
măă, pä̆ä̆ o. s. v.1408
. Consonanternas uttal beror naturligtvis af det enskilda
organ, hvartill de höra. Men vocalerna som tillhöra alla
organer, bestämmas till sitt uttal af det olika läge, som de föränderliga organerna tungan och munnen (läpparna) iaktaga i
förhållande till den oföränderliga strupen. Sålunda kan man
lätt märka, att vid uttalet af vocalerna: i, a, u, såväl tungans
som munnens ställning betydligen förändras.
682
Fennica.indd 682
17.1.2019 14:55:22
�Föreläsningar i Finsk Grammatik
A. Vocaler
I Enkla vocaler
In the margin of the
manuscript, there is a
simple scheme of the
grouping of the vowels
according to their phonetic relations.
. Språkets enkla grundvocaler äro i, a, u. Alla de öfriga böra
uttalas betraktas såsom modificationer, af hvilka e ligger
midtemellan i, och a, ä emellan e och a, o emellan a och u, y
emellan i och u, ö emellan e och o.1409
. I anseende till sina egenskaper bilda de finska vocalerna
tre klasser: 1. Hårda (Majores) a, o, u: 2. Veka (minores):
ä, ö, y, 3: Mellanliggande (Mediæ): e, i. Om dessa gäller i finskan den lag, att Majores och Minores alldrig kunna förekomma i ett och samma ord; Mediæ deremot sämjas med både Majores och Minores.
. Af denna lag härflyta följande för ordens böjning vigtiga
bestämningar.
a.) Om ordstammen hyser Majores, måste äfven ändelsen
erhålla Majores. Till ex. paha Adess. pahalla, kova Ess.
kovana.
b.) Hyser stammen Minores, så antagar ändelsen minores,
till ex. hyvä Abl. hyvältä, köyhä Elat. köyhästä.
c.) Om på engång Majores och Mediæ ingå i stammen, blifva vocalerna i ändelsen majores till ex. savi Ess. savena,
tuli Abl. Tulelta.
d.) Innehålla stammen Minores och Mediæ, eller blott Mediæ,
så får ändelsen Minores t. ex. ääni Adess. äänellä, reki
Iness. reessä.
e.) Mediæ uti ändelsen förblifva oförändrade t. ex. ottaisin,
tekisin.
. Att Finskan, till vinnande af öfverensstämmelse emellan
stammens och ändelsens vocaler, efter beskaffenheten af
de förra bestämmer de sednare, utgör en för hela den finska
språkclassen egendomlig lag. I de flesta andra språk äro ändelsens vocaler bestämda och oföränderliga, stammens deremot
omvexlande, t ex. Buch pl. bücher, Loch pl. Löcher, sterben,
starb, gestorben; binden, band, gebunden, hvilka ur Tyskan anförda vocalförändringarna aldrig ega rum i Finskan. Här kan
på sin höjd stammens slutvocal undergå vissa förändringar.
Så förbytas:
683
Fennica.indd 683
17.1.2019 14:55:22
�Fennica: Grammatica Fennica
= Infinitivus. The modern term for the same
case is partitive, which
is not used by Castrén.
The idea of this hypothetical basic form
with a final aspiration
is explained further by
Castrén himself in the
same paragraph.
a). a, ä till e, t. ex. kova, syvä comp. kovempi, syvempi; annan, käänän, (stammen: anta, kääntä. Pass. annetahan,
käännetähään.
b.) a, ä till i t. ex. pahasta adv. pahasti, hyvästä adv. hyvästi,
kaiketi (kaiketaˀ), ääneti (äänetäˀ).
a till o, ä till ö, t ex. kala Inf.1410 Pl. kaloja; kattila Adess.
c.)
Pl. kattiloilla; kynttilä Inf. Pl. kynttilöitä.
e till i t ex. tuleˀ,1411 tuli; sorme, sormi; denna öfvergång
d.)
beror på en allmän lag, hvilken stadgar, att e icke kan
sluta ett finskt ord, utan antingen öfvergår till i, eller antager
än en aspiration, än ett euphoniskt n efter sig, t ex. veneˀ, ihminen. Undantag: kolme, itse.
e) i till e uti några provincialismer, t. ex. tauti, Iness. taudeissa; Pappi, Allat. papeilla.
i till j emellan tvenne vocaler, t ex. kala, gent. kalojen för
f)
kaloien, tyttö, tyttöjen, för tyttöien.
g) u, y till i t. ex. olut Gent. oluen, olven, käyn Impf. kävin
osv.
Anm. I Savolaks-Karelska dialecten vicarierar ofta ä för e och
oo, öö för ee, t. ex. mänöö, tuloo för menee, tulee.
. Då e under böjningen kommer att sluta en stafvelse, bort-
faller det gerna, i fall de omgifvande consonanterna kunna
stå tillsammans, t ex. lumi Inf. lunta för lumeta, meri Inf. mertä
för meretä. Under samma vilkor bortfalla äfven a, ä uti några
verbalformer, t ex. kaadan (stam. kaata,) käännän (stam. kääntä). seison (st. seisa). Instr. kaaten, kääten, seisten för kaataen,
kääntäen, seisoen.
. Ganska ofta bortkastas ordets slutvocal såväl uti stam-
men som i ändelserna. Öfverhufvud hafva i Finskan alla
ordstammar, både de ursprunglige och härledda, i begynnelsen lyktat sig på vocal. Om då slutvocalen varit någon af
bokstafverne o, u, ö, y, har den vanligtvis blifvit bibehållen,
men deremot ofta bortkastad uti ord (i synnerhet flerstafviga) på a, ä, e, i. Härvid hafva vocalerna a, ä, e först öfvergått
till i, hvarest i blifvit förvandladt till j, som slutligen alldeles
försvunnit.
684
Fennica.indd 684
17.1.2019 14:55:22
�Föreläsningar i Finsk Grammatik
. Diftonger
. De egentliga diftongerna i Finskan äro: uo ie yö, en för
hvarje vocalclass. Dessutom förekommer i den SavolaksKarelska munarten diftongerna oa, eä, hvilka i de öfriga dialecterna öfvergått till långa vocaler aa, ää.1412 I samtliga dessa
diftonger är den sednare vocalen öfvervägande, den förra
mindre tydlig i uttalet och vid böjningen lätt försvinnande.
. En annan klass af diftonger bildas genom vocalerna i, u (y)
till efterljud. I dem är diftongens förra vocal öfvervägande,
den sednare försvinner lätt (t. ex. annoin l. annon) och öfvergår
gerna till en konsonant, i till j, u (y) till v. Dessutom kan i blott
för välljudets skull i många fall tilläggas en enkel vocal, t. ex.
onnetoin l. onneton, vihainen l. vihanen. De med nämnde vocaler bildade diftonger äro: ai, ei, oi, ui, yi, äi, öi, au, eu, ou, ey,
äy, öy, t. ex. laita, seinä, koivu, kuiva, nykyinen, päivä, söivät,
kaula, seula, koira, tekeyn, käyn, pöytä. Bland dem förekomma
yi, öi, ey blott i härledda former (t. ex. kyinen, öiset, tekeyn) och
diftongen iy, som enligt regeln för Majores och Minores och
Mediæ ännu vore möjlig, finnes alldeles icke i språket. (I ordet piuvi,1413 som äfven skrifves piyvi och uttalas piyvi) tyckes
denna diftong dock finnas) eg[en] anm[ärkning].
Actually, this change
has taken place in the
opposite direction. See
e.g. Rapola 1966: 348 ff.
Piuvi (Lönnrot 1880) is
a kind of card game.
Obviously, the name of
the game is etymologically connected with
the Swedish verb bjuda “to offer.” The word
piuvi does not exist in
modern Finnish.
. Då genom konsonant-bortkastning tvenne vocaler sam-
manstöta, uppkommer dem emellan en hiatus, som vållat
att de tvenne vocalerna hänföras till hvar sin stafvelse, men
stundom bortfaller hiatus, och vocalerna sammanflyta antingen till en lång (till ex. teen för tegen, tehen, tien) eller och till
en diftong (veän för vedän, veˀän.) Härigenom blifva utom de
redan anförda, ännu följande diftongerljud möjliga: ae, ao, oe,
oa, ua, ue, ia, iä, iö, ea, eo, äe, äö, öe, öä, ye, yä, t ex. haen, taon,
koettelen, suan, (Genet. af suka), luen, lian (af lika), liotan (livotan), iän (ikä), häiriö (häirijö), rupean, keon (af keko), väestö,
näön (af näkö), kytöen (af kydön), tyköä, kyetä, syän (sydän).
På vocalföreningen eö, som enligt lagen för Majores, Minores
och Mediæ äfven vore möjlig, eger språket ej något exempel.
Anm[ärkning:] De bland hit anförda diftonger, som hafva i till
sitt förljud: ia, iä, io, iö, kunna äfven förekomma i stamord
utan bortkastning af ngn mellanliggande konsonant, men de
685
Fennica.indd 685
17.1.2019 14:55:22
�Fennica: Grammatica Fennica
A superfluous preposition.
A superfluous predicate.
The right term would
be kontraktioner (contractions).
= Hebrew. Castrén is
referring to short indeterminate
vowels
called schwa.
antaga likväl gerna antingen en hiatus emellan sig (hiˀa) eller
ett j, v (häpijä, hivon) eller förbyta i till j (asia eller asja).
Anm[ärkning] 2 Diftongerna äro i skilda dialecter mycket omvexlande. Så ljuda Tavastlänskan [sic!] uo, ie, yö alltid såsom
ua, ia, (iä) yä, t. ex. suali i st. för suoli, viaras f. vieras, pyärä f.
pyörä. I andra dialecter ljuder oa stundom såsom ua, t. ex. talua f. taloa, mua f. moa, vidare ea, eä, såsom ia, iä till ex. jokia
f. jokea, siliä (siljä) f. sileä.
. Triftonger tål ej Finskan. När derföre en stam, som lyk-
tas på diftong, erhåller en ändelse, hvilken begynnas med
vocal, blir vanligtvis diftongens förra vocal bortkastad, t. ex.
vein f. viein, toin f. tuoin, öinä f. yöinä. Enligt samma lag blir
en lång vocal framför ändelsevocalen förkortad, t. ex. mailla
f. maailla, päillä f. pääillä. Vid diftonger af den andra klassen
kan stundom tre vokalers sammanstötning undvikas genom
förvandling af af1414 diftongens sednare vocal: u (y) till v och
i till j t ex. käyn impf. kävin, jalkojen f. jalkaien. Diftonger af
tredje klassen kunna, medelst antagande af hiatus, efter den
förra vocalen ännu efterföljas af en tredje vokal, t. ex. keoilla, taoin osv. Men om egentlig diftong genom konsonantbortkastning sammanstöter med efterföljande vocal och antager
hiatus, plägar, plägar1415 diftongen sammandragas till en lång
vokal: uo till uu, ie till ii, yö till yy t. ex. tuon inf. tuoda, tuoa l.
tuua, vien inf. viedä, vieä, viiä, lyön, lyödä, lyöä, lyyä.
Anm[ärkning:] I den Sav[olax]-Kar[elska] dialecten äro
constractioner1416 ganska vanliga, t ex. korea, koree, sileä, silee; rupean, rupee; kukkoa, kukkoo osv. För öfrigt låter denna
dialekt en lång vokal öfvergå ofta till en diftong, hvilken sedan contraheras, t ex. kala inf. kalaa kaloa kaloo; väännän, inf
vääntää vänteä, väntee.
. Hjelpvokaler.
1417 eger Finskan
. I likhet med de orientaliska språken
hjelpvokaler, fastän de ej blifvit i skrift beteknade. Hjelpvokalerna tjena till att lätta uttalet, der tvenne oföränderliga
oförenliga consonanter (af olika organ) stöta ihop, och äro
blott ett echo af nästföregående vokal, t ex. salmi l. sal(a)mi,
silmä l. sil(i)mä, velka l. vel(e)ka, kolkko l. kol(o)kko.
686
Fennica.indd 686
17.1.2019 14:55:23
�Föreläsningar i Finsk Grammatik
B. Konsonanter.
a) konsonanternas indelning
. Enligt sin allmänna natur beherrskas konsonanterna af
enskilda organer, men konsonanterna äro likväl så beskaffade, att de på en och samma gång taga i anspråk flera
organer, ehuru alltid ett organ är det öfvervägande. Man indelar konsonaterna efter sina organer uti strupljud (gutturales),
tungljud (lingvales), läppljud (labiales). Till Strupen höra: k, h,
g, j, till Tungan t, d, l, n, r, s, till Läpparne f, v, m. Samtliga dessa
konsonanter sönderfalla vidare efter sitt uttal och andra egenskaper uti stumma eller slutna och lättljudande eller öppna. De
stumma frambringas af ett enskildt organ och hafva ett inom
sig slutet, fast och bestämt uttal ljud, som vid uttalet tvert afbrytes. De lättljudande fordra flere organers samverkan, och
uttalas med ett öppet, fritt utgående, mindre sjelfständigt ljud,
som kan i oändlighet uttänjas. De stumma konsonanterna äro:
k, g, t, d, p, v; de lättljudande l, m, n, r, h, s, j. Dessa bestämningar tåla ett frågetecken (K[ellgren?]s anm[ärkning].1418
This unfinished remark
was added in the margin. Herman Kellgren
is known to have criticized some details of
Castrén’s lectures (see
the introductory article
of the grammar section
of this book).
Anm[ärkning:] Vid en noggrannare indelning af konsonanterna kunna utom de tre allmänna organer: Strupen, Tungan
och Läpparne äfven gommen, näsan och tänderna tagas i betraktande. Då sönderfaller konsonanterna med afseende å sina
organer uti följande sex klasser:
1.
2.
3.
4.
5.
6.
Strupljud: k, h,
Gomljud: g, j,
Näsljud: n, ng.
Tungljud: t, d, l, r.
Tandljud: s, (ts).
Läppljud; p, v, m.
. De stumma konsonanterna indelas uti hårda (tenues);
k, p, te, och veka (Mediæ): g, v, d. De lättljudande sönderfalla åter flytande (liquidæ): l, m, n, r, spirantæ: h, s, och
vokal-konsonanten j. Bland de stumma äro Mediæ mindre beroende af sina organer än Tenues, och bland de lättljudande
utgöra m, n de mest slutna ljud.
687
Fennica.indd 687
17.1.2019 14:55:23
�Fennica: Grammatica Fennica
The consonant system
presented by Castrén is
practically the same as
the “sound circle” included in Elias Lönnrot’s contributions to
the Finnish grammar
(Lönnrot 1841: 34). In
Lönnrot’s circle, there
are some additional
items, as sounds appearing only in young
loanwords were also
included.
. Konsonanterna af samma organ äro beslägtade och öf-
vergå lätt den ena i den andra. Derjemte kunna sådana
konsonanter, som ej äro strängt bundna vid bestämda organer,
förbytas till beslägtade ljud af andra organer. De bilda således
öfvergången ifrån ett organ till ett annat. Härigenom sluta sig
samtliga konsonanter till ett system, som i Finskan får följande utseende: j, g, k, h, s, t, d, p, r, l, n, m, p, v;1419 efter läget
för organerna intaga här tungljuden den medlersta, strup- och
läppljuden de yttersta delarna af serien. Der denna slutar, vidtaga vokalerna, å ena sidan i (svarar emot j) å andra u (sv[arar]
emot v).
b. Konsonant-föreningar
. Af de olika organer, hvartill konsonanterna höra, samt
deras större eller mindre beroende af sitt organ, härflyta åtskilliga konsonant-föreningar inne i orden, (t. ex. sarka,
selkä, silmä, turpa) hvilka föranleda vigtiga bestämningar i
bokstafsläran.
. I alla sina konsonantföreningar följer språket den grundsats, att konsonanter af samma eller närliggande organ lättare låta förena sig med hvarandra, än de som frambringas af
mera aflägsna organer. Hit höra vidare följande bestämningar:
1 o ̱ att konsonantföreningar oftast uppkomma genom fördubbling af en och samma konsonant; 2 o ̱ att ett tungljud lättare kan
ingå föreningar både med strup- och läppljud än dessa inbördes; 3 o ̱ att lättljudande konsonanter äro bättre förenliga, än de
stumma, samt 4 o ̱ att i allmänhet en konsonant, ju obestämdare
blir sin organ, desto bättre kan sämjas med andra konsonanter.
. Till att möjliggöra uttalet och föreningen af olika konsonanter begagnas: 1 hjelpvokaler eller schwata, 2. förändring af föregående konsonant, 3 assimilation af den följande.
. Schwata förekomma i somliga dialecter ganska ofta emellan olikartade konsonanter, och det är troligt, att de tillförene ännu oftare blifvit brukade, tills skriftspråket och öfverhufvud en främmande inverkan begynt utplåna dem.
. Af den i № 1 anmärkta obenägenheten hos ljud af olika
organer, att förena sig med hvaandra [sic!], härflyta följande ombyten af föregående konsonant:
688
Fennica.indd 688
17.1.2019 14:55:23
�Föreläsningar i Finsk Grammatik
a) n framför m och p blir m t. ex. ompi för onpi, emmä f.
enmä, semmoinen f. senmoinen.
b) m framför t förbytes till n, t. ex. lunta f. lumta.
c) k framför n och t, d, öfvergår till h, t. ex. tehnyt, tehty,
tehdä för teknyt, tekty, tekdä af stammen teke.
d) n framför l till l t. ex. sellainen f. senlainen.
e) h framför s blir k t. ex. laksi f. lahti (lahti).
tenues förvandlas till tef) Den svaga aspiration framför 1420
nues t. ex. päreppuu, tulettänne , kutsukkoira för pärepuu, tule’ tänne, kutsu’ koira.
Castrén’s error of spelling tutettänne.
These
specifications
were added in the margin.
Missing: till l.
Detta gäller endast hvad uttalet beträffar. Regeln är dock för
inskränkt, ty den gäller ej allenast om tenues, utan om alla
konsonanter öfverhufvud.1421
Anm[ärkning:] I flere andra med Finskan beslägtade språk
förbytes n äfven framför v till m, och m framför k (g) till n.
Finskan saknar exempel på slika öfvergångar men då äfven
här ljudföreningarne: nv och mk ej förekomma måste man antaga, att samma lag ursprungligen jemväl varit verksam i det
Finska språket.
. Vid konsonant möten hafva liquida ljud samt spiranten s
den egenskapen, att med sig assimilera efterföljande konsonant, såvidt denna behöfver ändras hvarom se § 27 Sålunda
förbytas:
a) v efter m till m, t. ex. lampi genit. lammin ej lamvin
b) d efter l1422, till ex. kulta gen. kullan ej kuldan
c) d efter r till r, t. ex. virta genit. virran ej virdan
d) d efter n till n, tunto genit. tunnon ej tundon
e) n efter l till l, t. ex. tullut f. tulnut
f) n efter r till r t. ex. purrut f. purnut
g) n efter s till s, t. ex. pesnyt läs pessyt.
. I afseende å konsonant-föreningar bör vidare iakttagas, att
d blott kan förenas med föregående h, g med föregående
n, samt att j, v alldrig kunna föregå någon annan konsonant,
utan ljuda då såsom i u (y) och utgöra efterljudet af en diftong.
De mest förenliga konsonanter äro: liquida (tungljuden) r l spiranterne h s det stumma tungljudet t, samt i och u efter en föregående konsonant. De öfriga konsonanterna (m n, k p,) träffas
blott i förening med några få de lättast förenliga konsonanter.
689
Fennica.indd 689
17.1.2019 14:55:23
�Fennica: Grammatica Fennica
A more detailed description of the consonant clusters in standard Finnish is available
e.g. in A. Hakulinen et
al. 2004: 62−65.
This comment was added in the margin.
A dialectal variant of
the Swedish loanword
kvartsi “(white) quartz.”
Anm[ärkning:] Efterföljande tabell utvisar alla i språket befintliga konsonantföreningar,1423 bland hvilka de minst brukliga äro i parenthes anmärkta:
Denna tabell är något osäker, kan kompletteras och bör med
försigtighet anlitas.1424
j. hj, jj, kj, lj, mj, (nj), (pj), vj, sj, tj, (vj).
v. hv, lv, rv, sv, tv, vv.
h. hd, hh, hj, hk, hl, hm, hn, (hp), hr, ht, hv.
s. sj, sk, sl, sm, sn, sp, sr, ss, st, sv.
r. rh, rj, rk, (rl), rm, rn, rp, rr, rs, rt, rv.
t. (th), tj, tk, tp, tr, ts, tt, tv, (tl, tm, tn).
m. (mh), mj, mm, mp, ms, (ml, mr).
n. ng, (nh), nj, nk, nn, ns, nt, (nl).
k. (kh), kj, kk, kl, kr, ks, (km), (kn).
p. (ph), pj, pl, pr, ps, (pm).
C.) Om ljudens jemvigt.
. Enligt Finska språkets ursprungliga lynne består hvarje
stafvelse helst af en konsonant och en vokal, dock så att
konsonanten börjar, vokalen deremot slutar stafvelsen. Under
språket [sic!] fortgående utveckling har väl denna jemvigt blifvit i betydlig mon rubbad genom inverkan af accent, quantitet,
de bortfallna schwata m.m., men icke dess mindre bero härpå
ännu de vigtigaste lagar och bestämningar i språket.
. Af nyssnämnde sträfvan efter jemvigt förklaras den lag,
hvilken stadgar, att en stafvelse hvarken kan börjas eller
slutas med tvenne konsonanter. Om derför genom slutvokalens bortkastning en stafvelse kommer att lyktas på tvenne
konsonanter, blir den ena, vanligen den förra bortkastad, t. ex.
kynnyksi, kynnyks, kynnys, lapsi inf. lasta för lapsta, kolmansi,
kolmans, kolmas. I lånade ord, som börjas med tvenne konsonanter, bortkastas jemväl den förra konsonanten, t ex. maku,
smak, tuoli stol, kallo skalle, ranta strand, vasta quast, runko
truncus, raamattu γςαμματα etc. Undantagsvis kunna dock i
slutet af en stafvelse tvenne konsonanter efterfölja hvarandra,
om l, n, r, föregå k, p, t, ts, t ex. kulkku, vilppi, maltti, maltsa;
vankka, kimppu (eg. kinppu), kinttu sintsi, tarkka, kirppu, värttinä, vartsi1425. Likaså kunna i början af ord k, p, t föregå r, l, så uti
690
Fennica.indd 690
17.1.2019 14:55:23
�Föreläsningar i Finsk Grammatik
inhemska som utländska ord, till ex. krapu, klapi, präntti, pläiskytän, trenki osv., de östliga dialecterna likväl undantagne, hvilket redan bevisar, att detta språkbruk uppkommit hos de vestra
och södra Finnarna genom de Germ. språkens inflytelse.1426
. Ett vigtigt medel till att återställa den genom flera konso-
nanters sammanstötning störda jemvigt är konsonantförmildring1427. Denna sker efter följande lagar:
a). Om en kort på konsonant sig lyktande stafvelse, som ej
är den första i ordet begynnas med tenues k p t, så blifva
dessa förmildrade:
k till g, j; järki, genit. järgen järjen.
p till v; tupa, tuvan; koipi, koiven.
t till d, sota sodan, keto, kedon.
b). På somliga orter blifva d, g, bortkastade (soan, jären) v
deremot bibehålles öfverallt. I Tavastlänska [sic!] dialecten blir genom bortkastning af g nästföljande vokal förlängd,
till ex. nälkä (näl(ä)kä) Gen. nälään, aika, ajaan
c) Framför hårda vokaler öfvergår dialektvis g och d till v,
till ex. halko gen. halgon, halvon, kudon l. kuoon.
Det veka d öfvergår i somliga dialekter till r, l (maito genit.
d).
mairon mailon), i andra till j, till ex. susi genit. suden, sujen.
e). Efter n kan g ej bortfalla, till ex. henki gen hengen
f). v förbytes efter m till m, och d efter l, r, n, öfvergår till
l, n, r.
g). k, p, t efter s blifva oförändrade; så äfven k efter t, t. ex.
lasken, pispan1428, kastan; matkan. I den Rysk-Karelska
dialecten kan äfven här förmildring ega rum, till ex. lasen för
lasken, matan f. matkan.
h). Efter h blir t i vissa dialecter stundom oförändradt, till
ex. mehtä, genit. mehtän (äfven mehän).
Om k p t äro dubbla (kk pp tt) åstadkommes förmildring
i).
medelst bortkastning af den sednare konsonanten, t. ex.
kukko kukon, sappi, sapen, karttu, kartun. En egentlig förmildring kan här ej ega rum, emedan en vek konsonant alldrig kan
följa på en hård [af] samma organ.
The comment concerning the different status
of the eastern dialects
was added in the margin.
= consonant gradation. Castrén was the
first linguist in Finland
to describe this phenomenon as something
shared with some related languages (Setälä
1918: 24; Korhonen
1986: 55).
Genitive of the old variant pispa of the standard piispa “bishop.”
Anm[ärkning] 1. Att språket ej följt anförda lagar vid bildningen af ordets första stafvelse (Tyttö, ej yttö l. tytö) måste tillskrifvas accentens inflytande (Se nedanf.)
691
Fennica.indd 691
17.1.2019 14:55:23
�Fennica: Grammatica Fennica
The dialectal maps number 65 and 66 of Kettunen (1940) show the
distribution. The irregular genitive forms meitin “our,” teitin “your”
are typical of some dialects of Tavastia (Häme)
and the eastern group
of south-west dialects
(Kettunen 1940: map 80;
Hakanen 2000).
denna förvandlas ‖ ordet komma att slutas
på någon.
Castrén’s onetom must
be an erroneous spelling of onnetom.
The variation of genitive plural is exceptionally wide in Finnish, which is clearly
demonstrated by the
illustrative paradigms
in the introduction of
Nykysuomen sanakirja
(pp. XII−XVI).
Anm[ärkning] 2. De i nästföregående § angifna reglor äro åtskilliga inskränkningar underkastade. Så blir till ex. det enkla
t i vissa dialecter1429 ofta icke förmildradt, änskönt stafvelsen är
sluten, till ex. maito Genit. maiton, meitän, meitin, teitän, teitin.
I onomatopojetica på ata blifva k p t vanligen oförändrade.
. I följe af språkets benägenhet för jemvigt lyktas hvarje
ord helst på en vokal (§ 25). Bland konsonanter kunna
blott n, den svaga aspirationen (ˀ), t, s, mera sällan l, r och blott
i enskilda dialecter k (för ˀ) sluta ett finskt ord. Men skulle
genom ändelsens vokalens bortkastning ordet komma att slutas på någon annan konsonant, så bör denna förvandlas1430
till någon af de nyssnemnda. I andledning häraf uppkomma
följande konsonantförändringar, hvilka i synnerhet äro af vigt
vid igenkännandet af ordets verkliga stam:
1431
a). m öfvergår till n, till ex. onnettoma, onnettom, onetom ,
onneton. Denne öfvergång förekommer äfven i stafvelsens slut inuti ordet framför ett efterföljande t, till ex. lumi, inf.
lunta (Se anm. till § 22).
b). h i slutet af ord och stafvelsen förbytes till s, till ex. miehi, mieh, mies, genit. miehen, essiv. miehenä, miehnä,
miesnä, miessä.
c.) Den svaga aspirationen öfvergår äfven i särskildta dialekter till s, t, k, till ex. tuoreˀ, tuores, tuoret, tuorek.
d. Särskildta konsonant-förändringar.
. Utom de redan anförda gifvas ännu några konsonant-ombyten, hvilka bero af andra mindre genomgripande och
stundom alldeles tillfälliga orsaker, såsom olika bruk i olika dialekter, konsonanternas förhållande till nästföljande vokal m. m.
. Tvertemot lagen för ljudens jemvigt kan i trestafviga ord
ett ursprungligen enkelt k, p, t ej stå emellan två vokaler,
om nästföregående vokal är kort. I följe häraf blifva de tenues
uti den tredje stafvelsen antingen fördubblade eller förmildrade, dialektvis äfven bortkastade, till ex. otitta l. ottia för otita, kivikko (af kivi och ändelsen ko) osv. En fördubbling eller
förmildring af t eger stundom äfven rum uti öfriga stafvelser, i
synnerhet uti genit. plur. till ex. muu, muitten, muiden, muien;
maa, maitten, maiden, maihen; sormi, sormitten, sormien.1432
692
Fennica.indd 692
17.1.2019 14:55:23
�Föreläsningar i Finsk Grammatik
. Framför i förbytes det ursprungligen enkla t till s, till ex.
vesi (vete), genit. veden, käsi (käde) genit. käden osv. Vid
ordens böjning kan denna förvandling stundom åsidosättas,1433 till ex. lensi, lenti, lähti l. läksi, lahti l. laksi m.fl.
. Märkvärdig är i Finskan öfvergången af s till n, som fö-
rekommer hos nomina på nen (urspr. se) till ex. ihminen
för ihmise, genit. ihmisen, kaunonen genit. kaunosen. Samma
öfvergång förekommer äfven uti Præsens conjunctivus, som
till skillnad ifrån Imperfectum antagit ne för se, till ex. ottanee
impf. ottasin.1434
undom bokstäfverna 1): n och
. I skilda dialecter omvexla st1435
2): h, j, v till katajan, katal till ex. nupukka l. lupukka,
van, katahan,1436 3): n och j till ex. jyrkkä l. nyrkkä.1437
. Stundom omkastas i Finskan bokstäfver icke allenast i
1438
jalkasi l.
samma stafvelse, till ex. oleskelen l. olekselen,
jalkais,1439 maailma l. maalima,1440 utan äfven i skilda stafvelser till ex. viikate för viitake1441.
II Accent och quantitet.
. Om alla stafvelser uti ett ord skulle uttalas på samma tid
och med samma tonvigt, så blefve talet alltför enformigt
och språket skulle ej kunna ikläda sig en metrisk drägt.
Till vinnande af en rikare omvexling i språket äre således accent och quantitet oundgängligen nödvendiga. Quantitet kalllas den längre eller kortare tid, som fordras till uti talande af
en stafvelse. Med accent förstår man röstens olika höjning och
sänkning på olika stafvelser.
. Stafvelsernas quantitet är dels lång, dels kort; i anseende
till accenten äro stafvelserna åter högt eller lågt betonade. Ehuru alltså hvarje stafvelse eger både accent och quantitet, säger man likväl företrädesvis den långa stafvelsen hafva
quantitet, och högt betonade stafvelsen vara accentuerad.
. Accent och quantitet äro hvardera ett villkor för vällju-
det (§ 35), men accenten har äfven en annan bestämmelse.
Den afser, utom stafvelsernas förhållande till hvarandra i anseende till tonen, det logiska förhållande, hvari tanken sätter
See e.g. Laalo 1988.
Castrén seems to presuppose that the endings
of
potential
(Præsens conjunctivus)
and conditional (Imperfectum conjunctivus)
are of the same origin.
This view has not been
accepted by later researchers, see e.g. Korhonen 1981: 251−252;
Lehtinen 2007: 92−93.
Colloquial names for
yellow water lily (Nuphar lutea). Actually,
there are many more
variants, as shown by
Suhonen (1936: 238−
240).
SMSe s. v. kataja.
SSA s. v. jyrkkä.
L. Hakulinen 1979: 264−
265.
For the distribution of
different variants, see
Kettunen 1940: map
177.
Metathesis, i.e. transposition of sounds or
letters, is a common
phenomenon in the
Uralic languages, e.g.
Itkonen 1966: 169.
See Ruoppila 1967:
60−62, map 68. A Baltic etymology has been
proposed by Eino Nieminen, but the explanation is in dispute
(Junttila 2015: 105, 108,
148).
693
Fennica.indd 693
17.1.2019 14:55:23
�Fennica: Grammatica Fennica
Probably an erroneous
spelling of kirkkaan,
kirkkahan (nom. kirkas).
For a detailed description, see Nahkola 1987.
ett ord till ett annat, till ex. mínun veitsi, min knif, minun veitsi,
min knif, d. ä. en mig tillhörig knif, icke något annat verktyg.
. Emedan en lång stafvelse för sitt uttal anses erfordra en
dubbelt så lång tid som den korta, betekna i Finskan en
lång vokal medelst tvenne korta: aa, ee, ii, oo, uu, yy ää, öö. Alla
dessa vokaler äro af naturen långa, och till antalet af dem höra
jemväl diftongerna. Dessutom gäller äfven i Finskan en stafvelse, som efterföljes af tvenne konsonanter för positione lång.
. En ursprungligen af naturen lång vokal förekommer i
Finskan allenast uti den första stafvelsen af ordet. I de
öfriga stafvelserna har den långa vokalen uppkommit genom
bortkastning af någon konsonant och derpå (följande) skedd
sammandragning af vokalerna, till ex. kotihin, kotiin, kirkaan
för kirkahan,1442 lupaan för lupaδan. Äfven i ordets första stafvelse kan en dylik sammandragning ega rum, till ex. ees för
edes, teen f. tegen, tehen, siitän [f.] sikitän.
. Accenten i Finskan är alldeles oberoende af quantiteten,
och faller vanligtvis på de första, tredje, femte, och i allmänhet på alla udda stafvelser af ordet. Härvid bör märkas, att
den första stafvelsens accent, tonicus kallad, är mycket skarpare än accenten i de öfriga stafvelserna, hvilken blifvit benämnd a euphonicus.
Anm. I några fall hvilar accenten öfver de första, fjerde, sjette stafvelserna of ordet, såsom vid participia på vainen, nomina på ina, verbalia på ma och minen af trestafviga verba
samt andra af dem härledda ord och former, till ex. kä́änté
levä́inen, árveleminen, óttelemáta, árvelemáttomáksi, héngittä́ ttömýydessä́nsä, hárhailemáttomúudessánsakín.
mä
. Af den skarpa accentens inverkan beror en i vissa dialekter
ganska vanlig konsonant-fördubbling, hvilken försiggår
efter följande regel: Om första stafvelsen i ordet lyktas på en kort
vokal, så bli konsonanten efter efter accentus tonicus fördubblad,
till ex. sahhaan f. sahaan, ajjaa f. ajaa, sokkaan f. sokaan, tullee
f. tulee, kummoo f. kumoo, mennee f. menee, luppaan f. lupaan,
purroo f. puroo, pessää f. perää, sittoo f. sitoo, avvain f. avain.1443
Det är möjligt att samma fördubbling efter tonicus äfven inträffat framför efterföljande kort vokal, åtminstone finner man
694
Fennica.indd 694
17.1.2019 14:55:23
�Föreläsningar i Finsk Grammatik
i enskildta dialekter: kuko för kukko, kako kaakko, tyär tyttäre
(tytär).1444 I Lappskan har konsonant-fördubblingen efter accenten gjort sig gällande såsom en allmän lag.1445
Anm. Likasom i Finskan hvilar tonvigten äfven i Svenskan på
de första, tredje, femte stafvelserna af ordet, och det är derför
icke osannolikt, att Finskan lånat hela sitt betoningssätt ifrån
grannspråket.1446 Anmärkningsvärdt är åtminstone, att åtskilliga mera aflägsna språk af den Finska stammen gerna accentuera ordets sista stafvelse. Detta är exempelvis alltid fallet
med Lappskan1447. Uti detta språk finnas tre accenter, hvilka
kunna benämnas: gravis, acutus, circumflexus.1448 Efter gravis,
som är den svagaste accent, höres ett lent h, hvilket ofta bibehålles i ändelserna. till ex. lamba (lambah), åre, abl. lambakad.
Circumflexus är i ordets slut ganska skarp, men denna skärpa
går förlorad framför ord och ändelser, hvilka begynnas med k,
p, t, s, samt antaga framför sig ett eufoniskt m, n. Acutus är den
skarpaste accent och har den egenskapen, att en derpå följande vek konsonant förstärkes. Samma fenomener kunna äfven
uppvisas i Finskan. Här är först och främst h en ganska vanlig
bildningskonsonant och anträffas ofta i analoga fall både i Finskan och i Samojediskan. Likaså nyttjas i Finskan m samt i slutet n stundom som euphoniskt tillägg till ord och stafvelser, till
ex. annetahan för annetah ell. annetaha, ottakohon f. ottakoho,
kovempi, korkiampi, samt i allmänhet i alla comparativer1449,
hvilka genetisk förklaradet1450 ursprungligen lyktat sig på pa,
till ex. kovapa, korkiapa1451 o. s. v. Af acutus förekomma i Finskan spår uti den skarpa aspirationen, hvilken äfven här åstadkommer en konsonant-förstärkning, till ex. otapa eller otappa.
Utan afseende å fördubblingen är p uti förevarande fall vida
hårdare än annars (man jemföre p uti otapa eller otappa och
minun poika såsom de i folket [sic!] mun uttalas). Uti Finskan
kan väl den skarpa aspirationen förklaras genom en i detta
fall vanlig bortfallen konsonant; men detsamma gäller äfven
ofta i Samojediskan både om acutus och circumflexus, hvilka icke desto mindre hafva betydelsen af accent. Att genom
denna accentteori ganska många svårigheter i Finskan kunna
undanrödjas, skall i det följande ådagaläggas.
Contrary to Castrén’s
claim, the geminate is
original in the cases
mentioned above.
For further information, see e.g. Sammallahti 1998: 47 ff.
Castrén’s hypothesis
has not found support
among other researchers, see e.g. Lehtinen
2007: 55.
There is confusion
with languages. Castrén is dealing with
Samoyedic languages
and not Saami (see the
corresponding passage
in the grammar book
of this volume).
For an updated overview on word stress
in the Saami languages, see e.g. Sammallahti
1998: 39.
comparativer ǁ consonanter
Erroneous spelling of
genetiskt förklarade.
As for the quality of the
vowel, Castrén is right,
but the consonant cluster mp is taken to be
original in the suffix
(usually reconstructed
as *mpa/mpä; e.g. Lehtinen 2007: 71).
[The end of the manuscript]
695
Fennica.indd 695
17.1.2019 14:55:23
�
Text
A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text.
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
Föreläsningar i Finsk Grammatik (Lectures on Finnish Grammar, Fennica)
Subject
The topic of the resource
<i>Fennica</i>. Manuscripta Castreniana, Linguistica I. 758 p. ISBN 978-952-7262-07-8 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-08-5 (online/pdf). 50 €.
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
M.A. Castrén
Ed. Kaisa Häkkinen
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/c72c0d158eb42a5b8524f00819d24122.pdf
1bc31136e5e2089634b4b4f8ce4f5995
PDF Text
Text
Fennica: Grammatica Fennica
KK Coll. 539.2.10.
Clearly, aspireradt means
(voiced or voiceless)
fricatives in this passage.
The phonetic symbol of
this sound is conventionally [ŋ]. The marking system is still the
same as in Castrén’s
day.
Castrén refers to different voiceless palato-alveolar affricates which
do not belong to the
Finnish sound system,
but they may occur in
the Finnish folk poetry
of Karelian origin, e.g.
in the Kalevala. See e.g.
Kaukonen 1979: 77.
A stop-like sound segment which is historically a remnant of a
former word-final consonant, e.g. *k. The traditional term for this
segment is final aspiration.
Finsk Grammatik1452
Ljudläran
I Bokstäfver
Genom de tre språk-organerne: strupen, tungan och läpparne
frambringar rösten articulerade ljud, som betecknas med bokstäfver och i Finskan äro: a, d, e, g, h, i, j, k, l, m, n, o, p, r, s, t, u, v,
y, ä, ö. – Dessa ljuda i det närmaste liksom i Svenskan, med undantag af o och u, af hvilka det förra uttalas såsom det Svenska
å, och det sednare såsom Svenskans o eller Ryskans y, vidare: e
och ä, hvilka ega i Finskan något bredare uttal, än i Svenskan.
Anm[ärkning:] Det veka d, som i några Finska dialecter alldeles
försvunnit, har ursprungligen varit ett aspireradt1453 ljud (dh),
hvaraf sedan uppkommit antingen ett rent d, eller ett med dh
beslägtadt r, som på vissa orter öfvergått till l. I somliga dialecter
träffas äfven ett aspireradt t (th), hvilket ej blifvit i skriftspråket
upptaget. Dessutom förekomma i Finskan spår af Lappskans
aspirerade g (gh), som i bokspråket stundom betecknas med j
(särki, mört, Gen. särgen, särjen), men vanligen åsidosättes.
Bokstafven g begagnas för det närvarande blott efter n, hvarmed den bildar ett eget nasalt ljud, som rättast borde betecknas med en särskild bokstaf.1454 Finskan eger äfven ett annat
compliceradt ljud: ts, som i Ryskan, Lappskan och flere andra
språk uttryckes med ett bokstafstecken.1455 Till angifvande af
den skarpa aspirationen1456 i slutet af ord och ändelser, begagnas vanligen apostroph-tecknet, t. ex. vene’ båt, tuore’ färsk. –
. Bokstäfverna äro av tvenne slag: vocaler och consonanter.
Med vocaler förstår man ljud, som frambringas medelst alla
tre organernes samverkan; consonanterne deremot bero i mer
eller mindre mon af ett enskildt organs inflytande. Härpå grundar sig den vanliga bestämningen, att vocalerna kunna i och
för sig uttalas, men consonanterna behöfver en vocal till hjelp
för sitt uttal. Ty emedan rösten vid frambringandet af hvarje
ljud måste genomgå alla organer, så kan deras gemensamma
696
Fennica.indd 696
17.1.2019 14:55:23
�Finsk Grammatik
inflytande naturligtvis icke vid något ljud undvikas. Följakteligen äro vocalerna, som frambringas medelst alla organer, sjelfljudande; men consonanterna, som tillhöra ett enskildt organ,
kunna blott uttalas i förening med en vocal, äro medljudande.
Anm[ärkning:] Det är anmärkningsvärdt, att enkla vocaler,
ehuru de i och för sig kunna uttalas, alldrig bilda ett ord, d. ä.
uttrycka en tanke, utan ingå i orden blott såsom enskilda, med
consonanterna lika gällande beståndsdelar. På sin höjd kan
en enskild vocal beteckna någon interjection eller conjunction, men dessa innehålla ännu ingen tanke. Till dess uttryckande erfordras minst en stafvelse, som består af en vocal och
en consonant; men i Finskan kunna endast några pronomina
utgöras af enstafviga ord (t. ex. me, vi, te, ni, I, he, de, ku, ke,
hvem, mi, hvad, se, den). De flesta stamord äro i Finskan tvåstafviga. Wisserligen finnas äfven några enstafviga nomina, men
de innehålla en long vocal och kunna derföre betraktas såsom
tvåstafviga, t. ex. yö (y̆ ’ö̆), natt, măă, jord, pä̆ä̆, hufvud o. s. v.1457
Indeed, most of the
Uralic word stems were
bisyllabic
originally,
but due to different reductive sound changes, monosyllabic words
are quite common in
modern Uralic languages. However, the
Finnish words Castrén
mentions here cannot
be considered bisyllabic.
. Consonanternas uttal beror naturligtvis af det särskildta
organ, hvartill de höra. Men vocalerna, som tillhöra alla
organer, bestämmas till sitt uttal af det olika läge, som de föränderliga organerna: tungan och munnen (läpparne) iaktaga i
förhållande till den oföränderliga: strupen. Sålunda kan man
lätt märka, att vid uttalet af vocalerna: i, a, u, så väl tungans,
som munnens ställning betydligen förändras.
A. Vocaler.
. Enkla vocaler.
. Språkets enkla grundvocaler äro: i, a, u. Alla de öfriga böra
betraktas såsom modificationer, af hvilka e ligger midt
emellan i och a, ä emellan e och a, o emellan a och u, y emellan
i och u, ö emellan e och o.
. I anseende till sina egenskaper bilda de Finska vocalerna
tre classer: 1. Hårda (Majores); a, o, u; 2. Veka (Minores); ä,
ö, y; 3. Mellanliggande (Mediae): e, i. Om dessa gäller i Finskan
den lag, att majores och minores alldrig kunna förekomma i
ett och samma ord, mediae deremot sämjas både med majores
och minores.
697
Fennica.indd 697
17.1.2019 14:55:23
�Fennica: Grammatica Fennica
This phenomenon, still
typical of modern Finnish, is known as vowel
harmony.
= all the Uralic languages.
Sometimes Castrén has
shortened the text in a
very traditional manner by marking a nasal
(m or n) with a short
line above the next
letter. Thus, kään̄ än
equals käännän.
Inf. = Infinitivus is an
old term for the modern partitive.
. Af denna lag härflyta följande för ordens böjning vigtiga
1458
bestämningar:
a) Om ordstammen hyser majores, måste ändelsen erhålla
majores, t. ex. paha, ond, Adess. pahalla, kova, hård, Ess.
kovana. –
b) Hyser stammen minores, så antager ändelsen minores,
t. ex. hyvä, god, Abl. hyvältä, köyhä, fattig, Elat. köyhästä.
c) Om på en gång majores och mediae ingå i stammen, blifva vocalerna i ändelsen majores, t. ex. savi, lera, Allat.
savella, tuli, eld, Abl. tulelta.
d) Innehåller stammen minores och mediae eller blott mediae, så får ändelsen minores, t. ex. ääni, röst, Adess. äänellä, reki, släde, Iness. reessä.
e) Mediae, uti ändelsen förblifva oförändrade, t. ex. ottaisin,
jag skulle taga, tekisin, jag skulle göra.
. Att Finskan, till vinnande af öfverensstämmelse emellan
stammens och ändelsens vocaler, efter beskaffenheten af
de förra bestämmer de sednare, utgör en för hela den Finska
språk-classen1459 egendomliga lag. I de flesta andra språk äro
ändelsens vocaler bestämda och oföränderliga, stammens deremot omvexlande, t. ex. Buch, bok, Plur. Bücher, Loch, hål,
Löcher; sterben, dö, starb, gestorben; binden, binda, band, gebunden. Sådana ur Tyskan anförda vocal-förändringar ega alldrig rum i Finskan. Här kan på sin höjd stammens slutvocal
undergå vissa förändringar. Så förbytas:
a) a, ä till e, t. ex. kova, hård, syvä, djup, Comparat. kovempi, syvempi; annan, gifva, kään̄ än1460, vända, (stammen:
anta, kääntä), Pass. annetahan, käännetähän.
b) a, ä till i, t. ex. pahasta l. pahasti, illa; hyvästä l. hyvästi,
väl; kaiketi’ (kaiketa’), ääneti’, (äänetä’).
1461 Plur. kaloja, kattic) a till o, ä till ö, t. ex. kala, fisk, Inf.
la, kittel, Adess. Plur. kattiloilla; kynttilä, ljus, Inf. Plur.
kynttilöitä.
d) e till i, t. ex. tule, tuli, eld, sorme, sormi, finger. Denna
öfvergång beror på en allmän lag, hvilken stadgar, att e
icke kan sluta ett Finskt ord, utan antingen öfvergår till i, eller
antager än en aspiration, än ett euphoniskt n efter sig, t. ex.
wene’, båt, ihminen, menniska. Undantag: kolme, tre, itse, sjelf.
698
Fennica.indd 698
17.1.2019 14:55:23
�Finsk Grammatik
e) i till e uti några provincialismer, t. ex. tauti, sjukdom,
Iness. taudeissa; pappi, prest, Allat. papeillen.
f) i till j emellan tvenne vocaler, t. ex. kala, fisk, Gen. Plur.
kalojen för kaloien, tyttö, flicka, Inf. Plur. tyttöjä för tyttöiä.
u, y till v, t. ex. olut, öl, Gen. oluen l. olven; käyn, gå, Img)
perf. kävin o. s. v.
Actually, the change
has taken place in the
opposite direction. See
e.g. Rapola 1966: 348 ff.
Castrén refers backwards to paragraph 7,
point 7f and 7g.
Anm[ärkning:] I Savolax-karelska dialecten vicariera ofta ä
för e och oo, öö för ee, t. ex. mänöö, tuloo för menee, tulee.
. Då e under böjningen kommer att sluta en stafvelse, bort-
faller det gerna, i fall de omgifvande consonanterna kunna
stå till samman, t. ex. lumi, snö, Inf. lunta för lumeta, meri, haf,
Inf. mertä för meretä.
Under samma vilkor bortfalla äfven a, ä uti några verbal-former,
t. ex. kaadan (st. kaata), fälla, käännän (st. kääntä), seison (st. seiso), Instr. kaaten, kääten, seisten för kaataen, kääntäen, seisoen.
. Ganska ofta bortkastas ordets slutvokal så väl uti stam-
men, som i ändelserna. Öfverhufvud hafva i Finskan alla
ordstammar, både de ursprungliga och härledda, i begynnelsen
lyktat sig på vocal. Om då slutvocalen varit någon af bokstäfverna o, u, ö, y, har den vanligtvis blifvit bibehållen, men deremot ofta bortkastad uti ord, i synnerhet flerstafviga ord på a, ä,
e, i. Härvid hafva vocalerna a, ä, e först öfvergått till i, hvarefter
i blifvit förvandlad till j, som slutligen alldeles försvunnit.
II. Diphtonger
. De egentliga diphtongerna i Finskan äro: uo, ie, yö, en
för hvarje vocal-class. Dessutom förekommer i den Savolax-Karelska munarten diphtongerna: oa, eä, hvilka i de öfriga dialecterna öfvergått till långa vocaler aa, ää.1462 I samtliga
dessa diphtonger är den sednare vocalen öfvervägande, den
förra mindre tydlig i uttalet ock vid böjningen lätt försvinnande.
. En annan class af diphtonger bildas genom vocalerna i, u
(y) till efterljud. I dem är diphtongens förra vocal öfvervägande; den sednare försvinner lätt (annoin l. annon, jag gaf)
och öfvergår gerna till en consonant, i till j, u (y) till v (№̱ 7
Litt[erae]1463 f, g). Dessutom kan i blott för välljudets skull i
många fall tilläggas en enkel vocal, t. ex. onneton l. onnetoin,
699
Fennica.indd 699
17.1.2019 14:55:23
�Fennica: Grammatica Fennica
Castrén’s concept of
diphthong seems to include real diphthongs
(i.e. combinations of
two vowels in a single
syllable) as well as other vocal combinations.
Missing translation.
Missing definition. Actually, the basic form
should be kytö, not kydön which is a genitive
singular form. Castrén’s kytöen is a kind of
genitive plural.
Should be yä.
olycklig; vihanen l. vihainen, ond. De med nämnda vocaler
bildade diphtonger äro: ai, ei, oi, ui, yi, äi, öi, au, eu, iu, ou, ey,
äy, öy, t. ex. laita, sida, seinä, vägg, poika, son, uin, jag simmar,
nykyinen, nuvarande, päivä, dag, löin, slog, rauta, jern, neula, nål, kiulu, stäfva, koura, näfve, tekeyn, jag gör mig, käyn,
jag går, pöytä, bord. Bland dem förekommer yi, öi, ey, blott
i härledda former, och diphtongen iy, som enligt regeln för
majores, minores och mediae ännu vöre [sic!] möjlig, finnes
alldeles icke i språket.
. Då genom konsonantbortkastning tvenne vocaler sam-
manstöta, uppkommer dem emellan en hiatus, som vållar,
att de tvenne vocalerna hänföras till hvar sin stafvelse; men
stundom bortfaller hiatus, och vocalerna sammanflyta antingen till en lång (t. ex. teen, jag gör, för tegen l. teken (te’en),
eller ock till en diphtong (veän, jag drager, för vedän, ve’än).
Härigenom blifva, utom de redan anförda, ännu följande diphtong-ljud1464 möjliga: ao, ae, oe, ua, ue, ia, io, iä, iö, ea, eo, äe,
äö, öe, öä, ye, yä, t. ex. taon, jag smider, haen, jag söker, koetan, jag försöker, suan, Gen. af suka, borste, luen, jag läser, hia
(hija), ärm, liotan (livotan, ligotan), jag blöter, iän Gen. af ikä,
ålder, häviö (hävijö) […1465], rupean, jag börjar, keon, Gen. af
keto, fält, väestö, folkmassa, näön, Gen. af näkö, syn, kytöen,
[…1466] af kydön, svedja, tyköä, från närheten, kyetä, mägta,
syän (sydän), hjerta. På vokal-föreningen eö, som enligt lagen
för majores, minores och mediae äfven vore möjlig, eger språket ej något exempel.
Anm[ärkning] 1. De bland sist anförda diphtonger, som hafva i
till sitt förljud (ia, iä, io, iö), kunna äfven förekomma i stamord
utan bortkastning af någon mellanliggande consonant; men
de antaga likväl gerna antingen en hiatus emellan sig (hi’a),
eller ett j, v (häpijä, hivon), eller förbyta i till j (asia el. asja).
Anm[ärkning] 2. Diphtongerna äro i skilda dialecter mycket
omvexlande. Så ljuda i Tavastländskan uo, ie, yö, alltid såsom
ua, ia (iä), ua1467, t. ex. suali, tarm, för suoli; viaras, främmande,
för vieras; viälä, ännu, för vielä; pyärä, hjul, för pyörä. – I andra
dialecter ljuder oa stundom såsom ua, t. ex. talua, för taloa, Inf.
af talo, gård; mua, för moa, jord; vidare ea, eä, såsom ia, iä, t. ex.
jokea l. jokia, af. joki, flod; sileä l. siliä (silja), slät, o. s. v.
700
Fennica.indd 700
17.1.2019 14:55:23
�Finsk Grammatik
. Triphtonger tål ej Finskan. När derföre en stam, som lyktas
på diphtong, erhåller en ändelse, hvilken begynner med
vocal, blir vanligtvis diphtongens förra vocal bortkastad, t. ex.
vein för viein, jag förde (af vien), toin för tuoin, jag hemtade (af
tuon), öinä för yöinä, om nätterna (af yö). Enligt samma lag blir
en lång vocal framför ändelse-vocalen förkortad, t. ex. mailla för maailla, af maa, land, päillä för pääillä, af pää, hufvud,
mailma, verld, för maailma (maalima). Vid diphtonger af den
andra classen kan stundom tre consonanters sammanstötning
undvikas genom förvandling af diphtongens sednare vocal (u)
y till v och i till j, t. ex. käyn, imperf. kävin, jalkojen för jalkoien.
Diphtonger af tredje classen kunna, medelst af hiatus efter den
förra vocalen, ännu efterföljas af en tredje vocal, t. ex. ke’oilla,
på fälten (keto), taoin, jag smidde, o. s. v. Men om en egentlig diphtong genom konsonant-bortkastning sammanstöter
med efterföljande vocal och antager hiatus, plägar diphtongen
sammandragas till en lång vocal: uo till uu, ie till ii, yö till yy,
t. ex. tuon, jag hemtar, Inf. tuoda’, tuoa’ l. tuua; vien, jag för, Inf.
viedä, vieä’, viiä’, lyön, jag slår, Inf. lyödä’, lyöä’, lyyä’.
Castrén is referring
to Hebrew. The term
schwa (shwa, shewa)
originates from Hebrew and denotes a
short, indeterminate
central vowel.
Anm. 1. I den Savolax-Karelska äro contractioner ganska vanliga, t. ex. korea, vacker, koree, sileä, slät, silee, rupean, jag börjar,
rupeen; kukko, tupp, Inf. kukkoa, kukkoo; tyttö, flicka, Inf. tyttöä,
tyttöö; ottaote, tagen, ottoote, istuote, sitten, istuute, o. s. v. –
För öfrigt låter denna dialect en lång vocal ofta öfvergå till
diphtong, hvilken sedan contraheras, t. ex. kala, fisk, Inf. kalaa, kaloa, kaloo; kantaa, bära, Inf. kantoa, kantoo; kylä, by, Inf.
kylää, kyleä, kylee; vääntää, vrida, Inf. väänteä, vääntee.
III. Hjelpvocaler
1468 eger Finskan
. I likhet med de orientaliska språken,
hjelpvocaler (schwata), fastän de ej blifvit i skrift betecknade. Hjelpvocalerna äro till antalet lika med de enkla, ock
deras ändamål är, att vid consonantmöten åtskilja ljud af olika organer. De förekomma i ordets sednare stafvelser och äro
vanligtvis beroende af nästföregående vocal, t. ex. salmi, salami, sund, velka, veleka, skuld, silmä, silimä, öga, kolkko, kolokko, kulen, tulva, tuluva, öfversvämning, särki, säräki, mört,
sylki, sylyki, spott.
701
Fennica.indd 701
17.1.2019 14:55:23
�Fennica: Grammatica Fennica
Erroneous spelling of
Linguales.
B. Consonanter.
a) Consonanters Indelning
. Enligt sin allmänna natur, beherrskas consonanterna af
enskildta organer, men flere consonanter äro likväl så beskaffade, att de på en och samma gång taga i anspråk flere
organer, ehuru alltid ett organ är det öfvervägande (№ 2.) Man
indelar consonanterna efter sina organer uti: strupliga (gutturales), tungljud (linguales), läppljud (labiales). Till strupen höra:
k, h, g, j, till tungan: t, d, l, n, r, s, till läpparne: p, v, m. Samteliga
dessa consonanter sönderfalla vidare efter sitt uttal och andra
egenskaper uti: stumma eller slutna och lättljudande eller öppna. De stumma frambringas af ett enskildt organ, och hafva ett
inom sig slutet, fast och bestämdt ljud, som vid uttalet tvert
afbrytes. De lätt ljudande fordra flere organers samverkan och
uttalas med ett öppet, fritt utgående, mindre sjelfständigt ljud,
som kan i oändlighet uttänjas. De stumma consonanterna äro:
k, g, t, d, p, v, de lättljudande: l, m, n, r, h, s, j.
Anm[ärkning:] Vid en noggrannare indelning af consonanterna, kunna utom de tre allmänna organerna strupen, tungan
och läpparne, äfven gommen, näsan och tänderna tagas i betraktande. Då sönderfalla consonanterna, med afseende å sina
organer, uti följande sex klasser:
1. Strupljud (Gutturales): k, h.
2. Gomljud (Palatinae): g, j.
3. Näsljud (Nasales): n, (ng)
4. Tungljud (Lingales1469): t, d, l, r.
5. Tandljud (Dentales): s, (ts).
6. Läppljud (Labiales): p, v, m.
. De stumma consonanterna indelas uti hårda (tenues): k,
p, t, och veka (mediae): g, v, d. De lättljudande sönderfalla
åter i flytande (liquidae): l, m, n, r, spiranter: h, s, och vocalconsonanten j. Bland de stumma äro mediae mindre beroende
af sina organer än tenues, och bland de lättljudande utgöra m,
n, de mest slutna ljud.
. Consonanter af samma organ äro beslägtade och öfvergå
lätt den ena i den andra. Derjemte kunna sådana consonanter, som ej äro strängt bundna vid bestämda organer,
702
Fennica.indd 702
17.1.2019 14:55:23
�Finsk Grammatik
förbytas till beslägtade ljud af andra organer. De bilda således
öfvergången ifrån ett organ till ett annat. Härigenom sluta sig
samtliga consonanter till ett system, som i Finskan får följande
utseende: j, g, k, h, s, t, d, r, l, n, m, p, v. Efter läget för organerna intaga här tungljuden den medlersta, strup- och läpp-ljuden
de yttersta delarna af serien. Der denna slutar, vidtaga vocalerna: å ena sidan i, ä, den andra: u, y. –
b) Consonant-föreningar.
. Af de olika organer, hvartill consonanterna höra, samt
deras större eller mindre beroende af sitt organ, härflyta
åtskilliga consonant-föreningar in i orden (sarka, selkä, turpa),
hvilka föranleda vigtiga bestämningar i bokstafsläran.
. I alla sina consonant-föreningar följer språket den grund-
satts, att consonanter af samma eller närliggande organ
lättare låta förena sig med hvarandra än de som frambringas af
mera aflägsna organer. Hit höra vidareföljande bestämningar:
1 o ̱ att consonant-föreningar oftast uppkomma genom fördubbling af en och samma consonant, 2 o ̱ att ett tungljud lättare kan
ingå föreningar både med strup- och läpp-ljud, än dessa inbördes, 3 o ̱ att lätt-ljudande consonanter äro bättre förenliga än de
stumma, samt 4 o ̱ att i allmänhet en consonant, ju obestämdare
till sitt organ, desto lättare kan sämjas med andra consonanter.
Wid consonant-föreningar komma dessutom i betraktande
ljudens beskaffenhet, i följe hvaraf hårda consonanter hellst
förenas med hårda, veka deremot med veka.
. Till att möjlig göra uttalet ock föreningen af olika conso-
nanter, begagnas: 1. hjelpvocaler eller schwata, 2. förändring af föregående consonant, 3. assimilation af den
efterföljande.
. Schvata förekomma i somliga dialecter ganska ofta emel-
lan olikartade consonanter, och det är troligt, att de tillförene ännu oftare blifvit brukade, tills skriftspråket och öfverhufvud en främmande inverkan begynnat utplåna dem.
. Af den i № 19. anmärkta obenägenheten hos ljud af olika
organer att förena sig med hvarandra, härflyta följande
ombyten af föregående consonant:
703
Fennica.indd 703
17.1.2019 14:55:24
�Fennica: Grammatica Fennica
a) n framför m och p blir m, t. ex. ompi för onpi, han är, emmä
för enmä, jag (är) icke, semmoinen för senmoinen, sådan.
b) m framför t förbytes till n, t. ex. lunta för lumta.
c) h framför s blir k, t. ex. laksi för lahsi (lahti), vik.
f) den svaga aspirationen framför tenues förvandlas till tenues, t. ex. pärep-puu för päre’puu, trädsticka, tulet tänne
för tule’ tänne, kom hit, kutsuk koiraa för kutsu’ koiraa, locka
hund.
Anm[ärkning:] I flere andra med Finskan beslägtade språk förbytes n äfven framför v till m och m framför k (g) till n. Finskan
saknar exempel på slika öfvergångar, men då äfven här ljudföreningarne nv och mk ej förekomma, måste man antaga, att samma lag ursprungligen jemväl varit verksam i det Finska språket.
. Wid consonant-möten hafva liquida ljud, samt spiranten
s egenskapen att med sig assimilera efterföljande consonant. Sålunda förbytas:
a) v efter m till m, t. ex. lampi, göl. Gen. lammen (eg[entligen] lamven).
d efter l till l, t. ex. kulta, guld, Gen. kullan (eg[entligen]
b)
kuldan).
c) d efter r till r, t. ex. virta, ström, Gen virran (eg[entligen]
virdan).
d) d efter n till n, t. ex. tunto, känsla, Gen. tunnon (eg[entligen] tundon).
e) n efter l till l, t. ex. tullut för tulnut (eg[entligen] tulenut),
af tulen, komma.
n efter r till r, t. ex. purrut för purnut (eg[entligen] puref)
nut) af puren, bita.
g) n efter s till s, t. ex. pessyt för pesnyt (eg[entligen] pesenyt) af pesen, tvätta.
. Med afseende å consonant-föreningar bör vidare iakttagas,
att d blott kan förenas med föregående h, g med föregående
n, samt att j, v alldrig kunna föregå någon annan consonant,
utan ljuda då såsom i, u, y, och utgöra efterljudet af en diphtong.
De mest förenliga consonanter äro: liquida tungljuden: l, r, spiranterna: h, s, det stumma tungljudet t, samt j och v efter en föregående consonant. De öfriga consonanterna (m, n, k, p) träffas
blott i förening med några få, de lättast förenliga consonanter.
704
Fennica.indd 704
17.1.2019 14:55:24
�Finsk Grammatik
Anm. Efterföljande tabel utvisar alla i språket befintliga consonantföreningar, bland hvilka de minst brukliga äro i parenthes
anmärkta:
j|
hj, jj, kj, lj,
v|
hv,
lv,
h| hd, hh, hj, hk, hl,
s|
sj, sk, sl,
l|
lh, lj, lk, ll,
r|
rh, rj, rk, (rl),
t|
(th), tj, tk, tl,
m|
(mh), mj,
ml,
n| ng, (nh), (nj), nk, nl,
k|
(kh), kj, kk, kl,
p|
(ph), pj,
pl,
mj, (nj), (pj), rj,
rv,
hm, hn, (hp), hr,
sm, sn, sp, sr,
lm,
lp, lr,
rm, rn, rp, rr,
tm, tn, tp, tr,
mm,
mp, mr,
nn,
km, kn,
kr,
pm,
pr,
sj,
sv,
ht,
ss,
ls,
rs,
ts,
ms.
ns,
ks.
ps.
tj,
(vj).
tv,
vv.
ht1470, hv.
st,
sv.
lt,
lv.
rt,
rv.
tt,
tv.
The cluster ht is given twice whereas st is
missing.
Fi. runko is an old Germanic loan (LÄGLOS
III s. v. runko) and raamattu has been mediated by Old Russian gramata (SSA s. v. raamattu). In the other cases,
Castrén is correct.
An obvious mistake,
should be m and n.
nt.
c) Om ljudens jemvigt.
. Enligt Finska språkets ursprungliga lynne, består hvarje
stafvelse hellst af en consonant och en vocal, dock så, ett
vocalen börjar, consonanten deremot slutar stafvelsen. Under
språkets fortgående utveckling har väl denna jemvigt blifvit i
betydlig mon rubbad, genom inverkan af accent, qvantitetet,
de bortfallna schvata, m. m., men icke dess mindre bero härpå
ännu de vigtigaste lagar och bestämningar i språket.
. Af nyssnämnda sträfvan efter jemvigt förklaras den lag,
hvilken stadgar, att en stafvelse hvarken kan börjas eller
slutas med tvenne consonanter. Om derföre genom slutvocalens bortkastning en stafvelse kommer att lyktas på consonant,
blir den ena, vanligen den förra bortkastad, t. ex. kynnyksi,
kynnyks, kynnys, tröskel, lapsi, barn, Inf. lasta, kolmansi, kolmans, kolmas, den tredje. I lånade ord, som börjas med tvenne
consonanter, bortkastas jemväl den förra consonanten, t. ex.
maku, smak, tuoli, stol, kallo, skall, ranta, strand, vasta, qvast,
lukkari, klockare, runko, truncus, raamattu, γςαμματα, tarina,
старина.1471 Undantagsvis kunna dock i slutet af en stafvelse
tvenne consonanter efterfölja hvarandra, om l, p1472, r, föregå
k, p, t, ts, t. ex. kulkku, vilppi, maltti, marssi, vankka, kimppu
(ej kinppu), kinttu, sintsi, tarkka, kirppu, värttinä, vartsi. Likaså
kunna i början af ord k, p, t föregå r, l, så uti inhemska, som
705
Fennica.indd 705
17.1.2019 14:55:24
�Fennica: Grammatica Fennica
= consonant gradation.
The reference number
is missing.
utländska ord, t. ex. krapu, kraakun, klasi, kloksuaa, pläiskyttää, präiskyttää, trenki o. s. v.
. Ett vigtigt medel till att återställa den, genom flere conso-
nanters sammanträffande i en stafvelse störda jemvigt, är
consonant-förmildring.1473 Denna sker efter följande lagar:
a) Om en kort på consonant sig lyktande stafvelse, som ej
är den första i ordet, begynnes med tenues k, p, t, så blifva dessa förmildrade:
k till g, j, järki, förstånd, Gen. järgen, järjen.
p till v, tupa, stuga, Gen. tuvan.
t till d, sota, krig, Gen. sodan.
b) På somliga orter blifva d, g bortkastade (soan, jären), v
deremot bibehålles öfverallt. I Tavastländska dialecten
blir genom bortkastning af g nästföljande vocal förlängd, t. ex.
nälkä (näläkä), hunger, Gen. nälään.
c) Framför hårda vocaler öfvergå dialectens g och d till v,
t. ex. halko, vedklabb, Gen. halgon, halvon, kudon l. kuvon, jag väfver.
d) Det veka d öfvergår i somliga dialecter till r, l, (maito,
mjölk, Gen. mairon, mailon), i andra till j, t. ex. susi, varg,
l. suden l. sujen.
e) Efter n kan g ej bortfalla, t. ex. henki, anda, Gen. hengen.
f) v förbytes efter m till m, och d efter l, r, n öfvergår till
l, n, r (№ …]1474
g) k, p, t efter s blifva oförändrade: så äfven k efter t, t. ex.
lasken, jag styr. Pispa, Biskop, Gen. Pispan, kastan, jag
väter, matka, färd, Gen. matkan. I den Ryskt-Karelska dialecten kan äfven här förmildring ega rum, t. ex. lasen för lasken,
matan för matkan.
h) Efter h blir t i vissa dialecter stundom oförändrad, t. ex.
mehtä, skog, mehtän (äfven mehän).
i) Om k, p, t är dubbla (kk, pp, tt), åstadkommes förmildring medelst bortkastning af den sednare consonanten,
t. ex. kukko, tupp, Gen. kukon, sappi, galla, Gen. sapen, karttu,
käpp, Gen. kartun. En egentlig förmildring kan här ej ega rum,
emedan en vek consonant alldrig kan följa på en hård af samma organ.
706
Fennica.indd 706
17.1.2019 14:55:24
�Finsk Grammatik
Anm[ärkning] 1. Att språket ej följt anförda lagar vid bildningen af ordets första stafvelse (tyttö, ej yttö l. tytö), måste
tillskrivas accentens inflytande (se nedanföre).
Anm[ärkning] 2. De i nästföregående № angifna reglor äro
åtskilliga inskränkningar underkastade. Så blir t. ex. det enkla
t i vissa dialecter ofta icke förmildradt, änskönt stafvelsen är
sluten, t. ex. maito, mjölk, Gen. maiton; meitän, meitin, vår,
teitän, teitin,1475 eder. – I onomatopoëtica på ota blifva k, p, t
vanligen oförändrade, t. ex. [missing].
As for the dialectal variation, see Kettunen
1940: map 80.
Actually, the change
has taken place in the
opposite direction. See
e.g. T. Itkonen 1965.
. I följe af språkets benägenhet för jemvigt, lyktas hvarje
ord hellst på en vocal (№ 25). Bland consonanter kunna
blott: n, den svaga aspirationen (’), t, s, mera sällan l, r, och
blott i enskildta dialekter k (för ’) sluta ett Finskt ord. Men
skulle genom ändelse-vocalens bortkastning ordet komma att
slutas på någon annan konsonant, så bör denna förvandlas till
någon af de nyss anförda. I anledning häraf uppkomma följande consonantförvandlingar:
a) m öfvergår till n, t. ex. onnettoma, onnettom, onnetom,
onneton, olycklig. Denna öfvergång förekommer äfven
i stafvelsens slut in uti orden framför ett efterföljande t, t. ex.
lumi, snö, Inf. lunta.
b) h i slutet af ord och stafvelser förbytes till s, t. ex. miehi, mieh, mies, man, Gen. miehen, ess. miehenä, miehnä,
miesnä, miessä.
c) Den svaga aspirationen öfvergår äfven i särskildta dialecter till s, t, k, t. ex. tuore’, tuores, tuoret, tuorek, färsk.1476
d) Särskildta Consonant-förvandlingar.
. Utom de redan anförda, gifvas ännu några consonant-ombyten, hvilka bero af andra mindre genomgripande och
stundom alldeles tillfälliga orsaker, såsom olika bruk i olika
dialecter, consonanternas förhållande till nästföljande vocal
m. m.
. Tvertemot lagen för ljudens jemvigt, kan i trestafviga ord
ett ursprungligen enkelt k, p, t ej begynna den tredje stafvelsen, om nästföregående stafvelse är kort. I följe häraf blifva
de enkla tenues uti den tredje stafvelsen antingen fördubblade eller förmildrade, dialectvis bortkastade, t. ex. otitta l. ottia, för otti-ta, i togen; kivikko, stenröse (af kivi och ändelsen
707
Fennica.indd 707
17.1.2019 14:55:24
�Fennica: Grammatica Fennica
The variation of genitive plural is exceptionally wide in Standard
Finnish too, which is
clearly demonstrated
by the illustrative paradigms in the introduction of Nykysuomen sanakirja (pp. XII−XVI).
See further e.g. Laalo
1988.
Actually, the alternation is due to heteroclite origins of the
derivation suffix. See
e.g. L. Hakulinen 1979:
124−125.
Castrén seems to presuppose that the endings of potential (Praesens
conjunctivus)
and conditional (Imperfectum conjunctivus) words are of the
same origin. This view
has not been accepted by later researchers. See e.g. Korhonen
1981: 251−252; Lehtinen
2007: 92−93.
Translation missing.
Old colloquial names
for ulpukka “yellow
water-lily” (Nuphar lutea). Actually, there are
many more variants,
as shown by Suhonen
1936: 238−240.
SSA 1 s. v. jyrkkä.
SMSe s. v. kataja.
L. Hakulinen 1979: 264−
265.
For the distribution of
different variants, see
Kettunen 1940: map
177.
ko), tupakka, tobak, ottava för ottapa, (jfr. viepä), tagande,
o. s. v. En fördubbling eller förmildring af t eger stundom äfven rum uti öfriga stafvelser, i synnerhet uti Genit. Plur., t. ex.
muu, en annan, Gen. muitten, l. muiden, muien; maa, jord,
Gen. maitten l. maien, sormi, finger, Gen. sormitten l. sormien,
muutama, någon, Gen. muutama, någon, Gen. muutamitten l.
muutamien.1477
. Framför i förbytes det ursprungliga enkla t till s, t. ex.
vesi (vete), vatten, Gen. vede, käsi (käte), Gen. käden, kansi
(kante), lock, Gen. kannen; kolmas (kolmante, kolmansi, kolmans, kolmas), den tredje, Gen. kolmannen, hyvyysi (hyvyyte),
godhet, Gen. hyvyyden. Wid ordens böjning kan denna förvandling stundom åsidosättas, t. ex. lensi l. lenti, flög, pyysi
l. pyyti, fångade, paransi l. paranti, förbättrade, lähti l. läksi,
begaf sig, lahti l. laksi, vik, kynti, plöjde (kynsi, nagel), vaati (ej
vaasi), fordrade.1478
. Märkvärdig är i Finskan öfvergången af s till n, som före-
kommer hos nomina på nen (urspr. se), t. ex. ihminen för
ihmise, Gen. ihmisen, kaunonen, skön, Gen. kaunosen.1479 Samma öfvergång förkommer äfven uti Praesens Conjunctivus,
som till skillnad ifrån Imperfectum antagit ne för se, t. ex. ottanen, Impf. ottaisin.1480
bokst
. I skilda dialecter omvexla stundom 1482 äfverna: 1) n
1481
2) r och j, t. ex.
och l, t. ex. nupukka l. lupuka [… ],
jyrkkä l. nyrkkä,1483 brant. – 3) h, j, v, t. ex. katajan, katavan,
katahan,1484 enens.
. Stundom omkastas i Finskan bokstäfver icke allenast i
1485
jag vistas,
samma stafvelse, t. ex. oleskelen l. olekselen,
jalkasi l. jalkais,1486 din fot, maailma l. maalima,1487 verld, sotahan l. sothaan, i krig, tupahan l. tuphaan, i stugan, vetehen l.
vetheen,1488 i vattnet; utan äfven i skilda stafvelser, t. ex. viikate’ l. viitake’,1489 lie.
708
Fennica.indd 708
17.1.2019 14:55:24
�Finsk Grammatik
II. Accent och Qvantitetet
. Om alla stafvelser i ett ord skulle uttalas på samma tid
och med samma tonvigt, så blefve talet alltför enformigt,
och språket skulle ej kunna ikläda sig en methrisk drägt. Till
vinnande af en rikare omvexling i språket, äro således accent
och qvantitet oundgängligen nödvändiga. –
Qvantitet kallas den längre eller kortare tid, som fordras till
uttalande af en stafvelse. Med accent förstår man röstens olika
höjning och sänkning på olika stafvelser.
. Stafvelsernas qvantitet är dels lång, dels kort; − i anseende
till accenten äro åter stafvelserna högt eller lågt betonade. Ehuru alltså hvarje stafvelse eger både accent och qvantitet, säger man likväl företrädesvis den långa stafvelsen hafva
qvantitet, och den högt betonade stafvelsen vara accentuerad.
. Accent och qvantitet äro hvardera ett villkor för välljudet
Metathesis, i.e. transposition of sounds or
letters, is a common
phenomenon in the
Uralic languages. See
e.g. Itkonen 1966: 169.
See further e.g. Mantila
1992.
See further Ruoppila
1967: 60−62, map 68.
A Baltic loan etymology explaining the variation was proposed
by Eino Nieminen, but
this explanation is in
dispute (Junttila 2015:
105, 108, 148)
Castrén has not illustrated prosodic features explicitly.
(№ 35); men accenten har äfven en annan bestämmelse.
Den afser, utom stafvelsernas förhållande till hvarandra i anseende till tonen, det logiska förhållande, hvari tanken sätter
ett ord till ett annat, t. ex. minun veitsi, min knif. (d. ä. min och
ingen annans tillhörighet), minun vetsi [sic!], min knif (d. ä. en
mig tillhörig knif, icke något annat verktyg).1490
. Emedan en lång stafvelse för sitt uttal anses erfordra en
dubbelt så lång tid, som den korta, betecknas i Finskan en
lång vocal medelst tvenne korta: aa, ee, ii, oo, uu, yy, ää, öö.
Alla dessa vocaler äro af naturen långa, och till antalet af dem
höra jemväl diphtongerna. Dessutom gäller äfven i Finskan en
stafvelse, som efterföljes af tvenne consonanter, för positione
lång.
. En ursprunglig af naturen lång vocal förekommer i Fins-
kan allenast uti den första stafvelsen af ordet. I öfriga stafvelserna har den långa vocalen uppkommit genom bortkastning af någon consonant och en därpå skedd sammandragning
af vocalerna, t. ex. kotiin för kotihin, hem, kirkas, klar, Gen.
kirkkaan för kirkkahan, lupaan för lupadan, jag lofvar. Äfven i
ordets första stafvelse kan en dylik sammandragning ega rum,
t. ex. ees för edes, framåt, teen för tegen, teken, jag gör, siitän för
sikitän, jag alstrar o. s. v.
709
Fennica.indd 709
17.1.2019 14:55:24
�Fennica: Grammatica Fennica
The first accent is not
marked.
The second accent is
not marked.
The first accent is not
marked.
For the detailed description of gemination
phenomena, see e.g.
Nahkola 1987 and Palander 1987.
In the cases mentioned
by Castrén, the geminate is original.
For further information, see e.g. Sammallahti 1998: 47 ff.
This view has not been
accepted by other
scholars.
. Accenten är i Finskan alldeles oberoende af qvantiteten
och faller vanligtvis på den första, tredje, femte och i allmänhet alla udda stafvelser af ordet. Härvid bör märkas, att
den första stafvelsens accent, tonicus kallad, är vida skarpare
än accenten i de öfriga stafvelserna, hvilken blifvit benämnd
euphonicus.
Anm. I några få fall hvilar accenten öfver de första, fjerde, sjette stafvelserna af ordet, såsom vid Participia på -vainen, nomina verbalia på ma och minen, af trestafviga verba, samt andra
af dem härledda ord och former, t. ex. kääntelevä́inen1491, árveleminen1492, óttelemáta, arvelemáttomáksi1493, héngittämä́ttömýydessänsä, o. s. v.
. Af den skarpa accentens inverkan beror en i vissa dialec-
ter ganska vanlig consonant-fördelning, hvilken för sig
gör efter följande regel: Om första stafvelsen i ordet lyktas på
kort vocal och den nästföljande stafvelsens vocal är lång, så
blir consonanten efter accentens tonicus fördubblad, t. ex. sahhaan för sahaan, jag sågar, ajjaa för ajaa, han kör, sakkaan för
sakaan, jag blandar, tullee för tulee, han kommer, kummoo för
kumoo, han stjelper, mennee, han går, luppaan för lupaan, jag
låfvar, purree för puree, han biter, pessee för pesee, han tvättar,
sittoo för sitoo, han binder, avvain för avain, nyckel.1494 – Det
är möjligt, att samma fördubbling efter tonicus äfven inträffat framför efterföljande korta vocal. Åtminstone finner man
i enskildta dialecter: kuko för kukko, tupp, kako för kaakko,
tyär för tyttäre (tytär), tyttö, flicka.1495 I Lappskan har consonant-fördubblingen efter accenten gjort sig gällande såsom en
allmän lag.1496
Anm[ärkning:] Likasom i Finskan, hvilar tonvigten äfven
i Svenskan på de första, tredje, femte stafvelserna af ordet,
och det är derföre icke osannolikt att Finskan lånat hela sitt
betoningssätt ifrån grannspråket.1497 Anmärkningsvärdt är
åtminstone, att åtskilliga mera aflägsna språk af den Finska
stammen gerna accentuera ordets sista stafvelse. Detta är exempelvis alltid fallet med Samojediskan. Uti detta språk finnas
tre accenter, hvilka kunna benämnas: gravis, acutus, circumflexus. Efter gravis, som är den svagaste accent, höres ett lent
h, hvilket ofta bibehålles i ändelserna, t. ex. lamba (lambah),
710
Fennica.indd 710
17.1.2019 14:55:24
�Finsk Grammatik
åre, Abl. lambahad. Circumflexus är i ordens slut ganska skarp,
men denna skärpa går förlorad framför ord och ändelser hvilka
begynna med k, p, t, s, hvilka antaga framför sig ett euphoniskt
m, n. Acutus är den skarpaste accent och har den egenskap, att
en derpå följande vek consonant förstärkes. – Samma fenomener kunna äfven uppvisas i Finskan. Här är först och främst
h en ganska vanlig bildningsvocal on anträffas ofta i analoga
fall både i Finskan och Samojediskan. Likaså nyttjas i Finskan
m samt i slutet n stundom såsom euphoniska tillägg1498 till
ord och stafvelser, t. ex. annetahan, man gifver, för annetah
eller annetaha; ottakohon, han må taga, för ottakoho, kovempi,
hårdare, korkiampi, högre, samt i allmänhet alla comparativer,
hvilka genetiskt förklarade ursprungligen lyktat sig på pa1499,
t. ex. kova-pa, korkia-pa, o. s. v.
In most cases, these are
actually remnants of
original consonants.
As for the quality of the
vowel, Castrén is right,
but the consonant cluster mp is taken to be
original in the suffix
(usually reconstructed
as *mpa/mpä; see e.g.
Lehtinen 2007: 71).
Af acutus förekomma i Finskan spår uti den starka aspirationen, hvilken äfven här åstadkommer en consonant-förstärkning, t. ex. ota’pa el. otap-pa. Utan afseende å fördubblingen
är p uti förevarande fall vida hårdare än annars (man jemföre p uti ota’pa el. otappa och minun poika, såsom de i folkets
mun uttalas). Uti Finskan kan väl den skarpa aspirationen
förklaras genom en i detta fall vanligen bortfallen consonant,
men detsamma gäller äfven ofta i Samojediskan både om acutus och circumflexus, hvilka icke desto mindre hafva betydelsen af accent. Att genom denna accent-theori ganska många
svårigheter kunna i Finskan undanrödjas, skall i det följande
närmare ådagaläggas. –
711
Fennica.indd 711
17.1.2019 14:55:24
�Fennica: Grammatica Fennica
Infinitivus = partitive
case.
Castrén takes Instructivus and Comitativus
as variants of the same
case. In most grammars
including modern ones
they are kept apart,
even if their paradigms
are incomplete.
= Translative.
= Abessive.
Om Nomen.
I Substantivum
A. Casus.
. Finska nomina sakna genera, men äga deremot en stor
mängd casus. De kunna indelas i tvenne hufvud-klasser:
1 o ̱ Abstracta 2o ̱ Concreta. De abstracta sönderfalla i a) Handlings (Nom. Genit. Inf.1500 Instr. l. Comit.1501) och b) Tillstånds
casus (Essiv. Factiv.1502 Carit.1503). De Concreta casus utmärka
åter ett förhållande i a) det yttre och b) det inre rummet. Casus för yttre förhållanden (casus loci exterioris) äro: Allativus,
Adessivus, Ablativus. Casus för inre förhållanden (casus loci
interioris) äro: Illativus, Inessivus, Elativus. Till de Concreta
casus höra äfven Prolativus el[ler] Prosecutivus.
. S amtlige casus i Finskan äro således följande fjorton:
1. Nominativus, som är subjektets casus, har ursprungligen
lyktat sig på vocal, men sedermera undergått många förändringar, framkallade af en i slutet bortfallen vocal; laiva, skepp.
2. Genitivus på n, utmärker ett föremål såsom egande något, och ersätter tillika Accusat. Sing., då fråga är om ett
bestämdt object; laivan isäntä, skeppets ägare, myrsky särki
laivan, stormen söndrade skeppet.
3. Infinitivus på ta, är det obestämda subjektets och objektets casus. Infinitivus svarar således emot den obestämda nominal ändelsen i nyare språken, t. ex. Odotti laivaa (för
laivata), han väntade skeppet.
4. Instructivus på n, som äfven blifvit kallad Comitativus,
utmärker något såsom befintligt tillika med, eller genom
något annat, t. ex. läksi laivan, for med skeppet. I förening med
Suffix antager Instr. ändelsen ne, t. ex. laivoine, med sina fartyg.
5. Essivus på na, angifver ett varande tillstånd, t. ex. laivana, såsom skepp.
6. Factivus på ksi, uttrycker tillståndets förändring, t. ex.
laivaksi till skepp.
Caritivus på tta (tak, ta’) tillkännagifver negatift till7.
stånd, t. ex. laivatta, utan skepp.
Allativus på lle, utmärker rörelse till det yttre af något,
8.
t. ex. laivalle, på till skeppet.
712
Fennica.indd 712
17.1.2019 14:55:24
�Finsk Grammatik
9. Adessivus på lla, angifver ett varande (hvila) på (vid) det
yttre af något, t. ex. laivalla (ofvan) på skeppet.
10. Ablativus på lta, utmärker rörel- rörelse ifrån det yttre af
något, t. ex. laivalta (ofvan) ifrån skeppet.
1504 uttrycker rörelse till det inre af nå11. Illativus, på h˘n
got, t. ex. laivahan, (in) i skeppet.
Inessivus på ssa, betecknar ett varande (hvila) i det inre af
12.
något, t. ex. laivassa, inuti skeppet.
13. Elativus på sta, anger rörelse ifrån det inre af något, t. ex.
laivasta, inifrån skeppet.
14. Prosecutivus på tse, tillkännagifver en rörelse långsefter
något, t. ex. laivatse, långsefter skeppet.
Castrén’s footnote: Tecknet ˘ anger en kort vocal,
som assonerar med nästföregående vocal.
Actually, it is a plural
marker.
For updated representations
of
the
Samoyedic case markers and their relation to
other Uralic languages,
see e.g. Janhunen 1998
and Ylikoski 2016.
. Anförda casus ändelser äro gemensamma för alla finska
nomina, och det båda i singularis och pluralis, med den
skillnad likväl att ändelserne i singularis vidfogas stammen
omedelbart, då deremot i pluralis framför ändelsen antages
bindevocalen1505 i. Undantag härifrån göra endast Nominativus pluralis, som fogar sin ändelse t omedelbart till stammen,
samt Genitivus, som i stället för n har ten till ändelse.
B. Om uppkomsten af Casus.
. Meningarne om Casuum uppkomst i Finskan hafva varit
delade. – Med behörigt afseende på de Samojediska casus, torde man komma sanningen närmast. I detta språk lyktas Dativus på n, Inessivus på na och Ablativus på d.1506 Nu
kan i Samojediskan hvarje med gravis betonad nominal-stam
antaga i slutet h, hvartill ännu plägar bifogas en vocal (ha,
he, hi o. s. v.). Ur den sålunda förlängda stammen bildas nya
casus-ändelser, neml[igen] för Dativus h˘n, egentligen är en
verbal form, men äfven tillläges nomina såsom casus-ändelse
med en factiv betydelse.
Caritivus på tta’, som i Savol. dialekten lyktas på tak, tah, är
Lappskans taga, hvarvid a bortfallit.
Prosecutivus på tse, tte, har sannolikt ursprungligen lyktat sig
på h, liksom fallet ännu är i några Lappska dialecter. Detta h är
till sin grund blott en af gravis föranledd aspiration.
[The lower part of the page is blank.]
[Reverse side is blank.]
713
Fennica.indd 713
17.1.2019 14:55:24
�Fennica: Grammatica Fennica
The first part of the
sentence dealing with
Samoyedic case markers is missing.
Carl Axel Gottlund
(1785−1875) was a lecturer of Finnish at the
University of Helsinki.
As he applied for the
post of lecturer in 1839,
he presented a thesis
on Finnish grammar
which was not published. In 1863 he applied for the professor’s post and presented approximately the
same thesis again. In
that year, it was published under the name
Forskningar uti sjelfva grundelementerna
af det Finska språkets
grammatik. Sven Gabriel Elmgren, a contemporary of Gottlund, described it in 1863 as follows: “Gottlunds disputation är nu ett allmänt
muntrationsämne; den innehåller
verkligen en oerhörd
portion
skamlöshet
och sjelfberöm, men så
naivt uttryckt att man
icke rätt kan förargas
deröfver, utan hellre skrattar deråt rätt
hiertligt. Han speciminerades med samma
afhandling redan 1839
för lektoratet i Finskan, ehuru den då icke
trycktes; åtminstone är
titeln alldeles densamma.” (Suomen historian
lähteitä II: 489).
för Locativus (Inessivus) h˘na, för Allativus k˘d.1507 De Samojediska casus-ändelserna na och d förekomma äfven uti Finskan, neml[igen] na uti Essivus, som ursprungligen torde varit
lika betydande med Inessivus (jfr. kotona, kaukana, siinä, tänä
päivänä, o. s. v.), d (ta) uti Infinitivus, som till sin betydelse är
beslägtad med Ablativus (t. ex. juoda vettä, dricka vatten, något
af vattnet). Den Dativa ändelsen n kan i Finskan ej omedelbart
bifogas stammen. Ur de tre ändelserna: n, na, ta (d) uppkomma i Finskan genom tillägg af h och l till Nominal-stammen
följande casus:
Allativus – len, Illativus − h˘n
Adessivus – lna, lla, Inessivus – hna, sna, ssa
Ablativus – lta, Elativus – hta, sta.
Obs. 1. Allativus lyktas vanligen i Finskan på llen eller lle. Det
dubbla l förklaras af Lönnrot genom en sammansättning af l
och den Illativa ändelsen hen (lhen, llen). Hvad åter slutconsonanten beträffar, så synes den vara nödvändig, emedan enl.
regeln ett Finskt ord ej kan lyktas på e.
Obs. 2. Med afseende å bildningsbokstafverne h och k bör anmärkas, att a) h ganska ofta pleonastiskt bifogas ordet, t. ex.
rikas l. rikkaha, Gen. rikkahan, af det Svenska rik, varkaha af
Ryska воръ, – kotohona, sormehena (Gottlund1508) för kotona,
sormena, mihnä för minä (af mi, hvad), siinä (sihinä) o. s. v.
b) att li äfven i Samojediskan pleonastiskt bifogas nomina, att
samma ändelse äfven förekommer i Syrjänskan med ett diminutivt begrepp, samt att många Finska ord i sjelfva verket
förökat sin nominal-stam med l, (li, le, lo), t. ex. pääli-nen (af
pää), kante-le (kantaa), purtilo (pursi) o. s. v.
. Ännu återstår att redogöra för Genitivi, Instructivi, Fac-
tivi, Caritivi och Prosecutivi uppkomst. – De flesta med
Finskan beslägtade språk sakna Genitivus, hvilken de uttrycka
medelst andra Casus, i synnerhet Nominativus. I Samojediskan begagnas Nominativus äfven i stället för Genitivus, men
då med en särskild accent (circumflexus) på sista stafvelsen.
Nämnda accent fordrar i vissa fall ett n el. m i slutet, och möjligen uppkom den Finska Genitivus på samma sätt (jfr. Ljudl.
№1509
714
Fennica.indd 714
17.1.2019 14:55:24
�Finsk Grammatik
Instructivus på n förekommer i alla Finska språk. I Samojediskan är Instructivus lika med Inessivus. Möjligtvis har äfven i
Finskan Instructivi n uppkomit ur Essivus på na, sedan slutvocalen a bortfallit. –
Factivus på ksi (kse) öfverensstämmer med den Samojediska
ändelsen sj, som egenteligen är en verbal form, men äfven tilllägges nomina såsom casus-ändelse med en Factiv betydelse.
The reference number
is missing.
The reference number
is missing.
Bartholdus Vhael (1667−
1723): a clergyman in Ilmajoki Ostrobothnia
who compiled a Finnish grammar (Grammatica Fennica), published
posthumously in 1733.
Caritivus på tta’, som i Savol. dial. lyktas på tak, tah, är Lappskans taga, hvarvid a bortfallit.
Prosecutivus på tse, tte, har sin motsvarighet i den Syrjänska
Prosecutivus på te.
. Nominativus pluralis har sannolikt ursprungligen lyktat
sig på h, liksom fallet ännu är i några Lappska dialecter.
Detta h är till sin grund blott en af gravis föranledd aspiration.
Nu har Pluralis i Samojediskan en skarp accent (acutus), som
vållar efterföljande consonants förstärkning. Måhända har äfven af samma anledning h i Finskan öfvergått till t så väl i
detta, som många andra fall (jfr. Ljudl[äran] №1510
b) Declination.
. Man har efter skillda principer indelat de Finska Nomi1511
ne
antog 2 declinana uti skillda deklinationer. Vhael
tions-classer efter antalet af stafvelser uti olika casus. Han
delade således de Finska nomina uti 1 o ̱ Parisyllabica, hvilka
lyktas på vocal och hafva ett lika antal stafvelser uti alla casus, 2 o ̱ Imparisyllabica, som lyktas på consonant och tillföljd
af en i stammens slut bortfallen vocal, hafva i Nominativus ett
mindre antal stafvelser, än i de öfriga casus. Denna indelning
är den enda naturliga, men äfven den är öfverflödig, emedan
imparisyllabica, då den ursprungliga stammen igenfinnes,
äfven lyktas på vocal och blifva declinerade alldeles såsom
parisyllabica.
715
Fennica.indd 715
17.1.2019 14:55:24
�Fennica: Grammatica Fennica
Comitative is included
in the Instructive case
in Castrén’s description.
= stammen.
. Det allmänna declinations-schema för Finskan är följande:
Casus
Nominativus
Genitivus
Infinitivus
Instructivus
Essivus
Factivus
Caritivus
Allativus
Adessivus
Ablativus
Illativus
Inessivus
Elativus
Prosecutivus
Singularis
‒
n
ta
n (ne1512)
na
ksi
tta
lle(n)
lla
lta
h˘n
ssa
sta
tse
Pluralis
t
i-ten
i-ta
i-n (ni)
i-na
i-ksi
i-tta
i-lle(n)
i-lla
i-lta
i-h˘n
i-ssa
i-sta
i-tse
Anm[ärkning:] Vid detta schema öfvergå ändelsernas hårda
vocaler till motsvarande veka, ifall stammen har veka vocaler.
. Dessa casus-ändelser tilläggas i allmänhet regelbundet
den ursprungliga nominal-stammen. Af den Förkortade
stamen1513, d. ä. den vanliga Nominativus, bildas i Singularis
endast Infinitivus hos nomina på consonant, t. ex. olut, öl, olutta, samt de på i, som ursprungligen lyktas på e. Vid nomina af
sistnämnda slag bortkastas i (e) och ta vidfogas då den föregående consonanten, så framt den kan förenas med ändelsens t,
t. ex. tuli, eld, tulta, veri, blod, verta. Är consonanten oförenlig,
så bortfaller ändelsens t, men i qvarstår, t. ex. väki, folk, väkiä,
rupi, skorf, rupia, savi, lera, savia.
De fall i hvilka stammens consonanter ej kunna förenas med
ändelsens t, äro:
1o ̱ Då stammens sista consonant är k, p, v, hvilka ej låta
förena sig med t.
Anm[ärkning:] I dessa ord bildas äfven en Infinitivus af den
ursprungliga stammen, genom tillägg af a, t. ex. väki, väkiä l.
väkeä.
ne
2o ̱ Om i föregås af 2 consonanter, emedan tre consonanter ej kunna stå tillsammans.
716
Fennica.indd 716
17.1.2019 14:55:24
�Finsk Grammatik
The reference number
is missing.
Und[vikelse]. Om l, n, r äro bland de föregående, ty dessa kunna tålas framför t, t. ex. kynsi, nagel, kynttä.
Anm[ärkning:] I ord på ksi, psi, tsi, bildas Infinitivus antingen
ur den ursprungliga stammen och Infinitivi character-bokstaf
försvinner, eller bibehålles denna och k, p, t bortfalla, t. ex.
suksi, skida, suksen l. susta, lapsi, barn, lapsea l. lasta, veitsi,
knif, veitseä l. veistä.
Und[vikelse] från Anm[ärkning:] Infinitivus till orden yksi,
kaksi bildas sålunda ur den ursprungliga stammen på hte, att e
bortfaller och a vidfogas, hvarigenom: yhtä, kahta.
3o ̱ Då m föregår i. Detta m öfvergår dock vanligen till n och
följer sedan hufvudregeln, t. ex. lumi, snö, lunta.
Anm[ärkning:] I vissa ord skulle likväl, då m förändras till n,
en otydlighet uppstå, hvarföre denna förändring uteblir, t. ex.
Suomi, Suomia i. st. f. Suonta.
. Ordinalia (kolmas, urspr[ungligen] kolmante) bilda sin In-
finitivus directe af ingendera stammen, utan n och e bortfalla af det ursprungliga slutet, och ändelsen ta fogas till denna
stympade stam, sålunda: kolmante, kolmat, kolmatta.
. I alla öfriga Nomina bibehålles stammens slutvocal. Dock
1514
Infinitivi charakbör härvid anmärkas, att enligt №
ter-bokstaf t uti trestafviga ord bortfaller, om föregående vocal
är kort, t. ex. tyttö, Inf. tyttöä (för tyttötä), sana, Inf. sanaa (sanata); men vapaa, Inf. vapaata. I flerstafviga ord kan t bortkastas och qvarstå t. ex. Jumala, Jumalata l. Jumalaa, lepistö,
lepistötä l. lepistöä.
. Uti pluralis numerus kan endast Genitivus bildas ur den
förkortade stammen, hvarvid iaktagas samma lagar, som
i Inf. Singularis. I följe häraf kan hos nomina på i (e) binde- l.
slut-vocalen i Genitivus Pluralis bortkastas, då den i Infinitivus Singuralis bortfaller, t. ex. lumi, Gen. lunten l. lumien,
lapsi, Gen. lasten l. lapsien.
717
Fennica.indd 717
17.1.2019 14:55:24
�Fennica: Grammatica Fennica
The reference number
is missing.
The reference number
is missing.
. Om vissa förändringar, framkallade af Pluralens bindevocal.
1o ̱ Lyktas stammen på kort o, ö, u, y, så undergå hvarken
stammens slutvocal eller bindevocalen någon förändring, t. ex. talo, taloissa, lepistö, lepistöissä, lasku, laskuissa,
pyry, pyryissä.
2o ̱ Slutar stammen med e, öfvergår detta e till i, som tillika
är bindevocal, t. ex. kivi (stam kive), kiviä.
3o ̱ Lyktas stammen på ett ursprungligen enkelt i, så kan det
öfvergå till e, men äfven qvarstå såsom bindevocal, t. ex.
tauti, tauissa l. taueissa, karhi, karheissa l. karhissa.
4o ̱ Kort a, ä uti tvåstafviga ord öfvergår till i, och blir bindevocal, ä öfverallt, men a endast då i föregående stafvelse
finnes o el. u, antingen korta, långa eller såsom förljud i diftonger, t. ex. kärppiä, kärppiä, sota, sotia, kuiva, kuivia.
Und[vikelse] 1. Puola, suola, hvilka, oaktadt sitt o och u i 1sta
stafvelsen, likväl förbyta a till o, således: puoloina, suoloina.
Und[vikelse] 2. I tvåstafviga participier på va, och substantiva
verbalia på ja, ma, öfvergår a till i utan afseende på föregående
stafvelsens vocal, t. ex. saava el. saapa, saaja, saama, plural.
saavina, saapina, saajina, saamina.
5o ̱ Det korta a deremot i sednare stafvelsen af tvåstafviga
ord öfvergår till o, och bindevocal tillkommer om a, e
eller i förekomma såsom korta, långa el. förljud till diftongen i
föregående stafvelse, t. ex. kala, kaloille, verta, vertoille, piena,
pienoille.
6o ̱ I flerstafviga ord går a i slutet öfver till o eller i, och ä till
ö eller y, t. ex. vasama, vasamoita l. vasamia.
o ̱ Ord, hvilkas stam slutas på lång vocal el. diftong, antaga
7
pluralens bindevocal, och första vocalen bortfaller, t. ex.
maa, maille, yö, öille, (Se ljudläran №1515
8o ̱ Uti ord, som lyktas på någon diftong med i till efterljud,
tjenar detta i såsom bindevocal, men förbytes framför en
vocal till j, t. ex. kala, kaloja (för kaloia), lavitsa, lavitsoja (för
lavitsoia). Se Ljudläran №1516
9o ̱ Nomina på långt ii, antaga likaså ingen bindevocal, t. ex.
pii, piille.
718
Fennica.indd 718
17.1.2019 14:55:24
�Finsk Grammatik
Om Nominal-stammen
The reference number
is missing.
The reference number
is missing.
. Till igenfinnande af den ursprungliga Nominal-stammen,
hvilken i Nominativus undergått särskildta förändringar,
tjena följande bestämningar:
a) Nomina på vocal.
1o ̱ Hos nomina på vocal är stammen gemenligen oförändrad, d. v. s. lika med den nu brukliga nominativa.
1517 ), har denna
o ̱ Emedan e icke kan sluta ett Finskt ord (№
2
vocal i Nominativus öfvergått till i, t. ex. sorme, sormi.
Härvid har jemväl t framför i öfvergått till s, t. ex. käte, käsi.
3o ̱ I många ord är såväl ändelsen i, som si ursprunglig, t. ex.
anti, keli, kuusi, lapsi.
Anm[ärkning:] Orden yksi, kaksi, laksi, haaksi, vaaksi, m. fl.,
hvilkas nominal-stam ändas på hte (yhte, kahte, o. s. v.). När
nu e i slutet öfvergick till i, t framför i till s, samt h framför s
till k, uppstod genom dessa process i nominativus ändelsen ksi
(yksi, kaksi o. s. v.) –
4o ̱ Comparativa hafva förbytt sitt ursprungliga a (ä) till i,
men bilda sina casus af den ursprungliga nominal-stammen, t. ex. parempi, urspr. parempa, Genit. paremman.
b) Nomina på Consonant
Nomina på Consonant hafva vanligen förändrat sin stam sålunda att tre eller flerstafviga ord bortkastat slutvocalen. – Om
genom denna bortkastning ordet kommit att lyktas på tvenne consonanter, har jemväl den ena af dem blifvit bortkastad
(№1518 ). Har åter ordet genom nämnda elision af slutvocalen lyktats på någon af de consonanter, hvilka enligt regeln ej
kunna sluta ett ord, så hafva de blifvit förändrade till någon
annan beslägtad consonant.
719
Fennica.indd 719
17.1.2019 14:55:24
�Fennica: Grammatica Fennica
= mennyt, mennehe.
“(a) bit”; see SMSe s. v.
himen.
. I nedanstående tabell innefattas alla de genom slika förändringar uppkomna nominalstammar.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
Wanlig
Nominativus
I Nomina
I Carit. adj.
I Superlat.
I Nomina:
”
”
”
”
Ursprunglig
Nominativus
nen
se
ton
ttoma
in
impa
n
ne
n
me
r
re
l
le
s
te
s
nte
s
kse
s, t
ha (hä)
13.
I Nomina
ut, yt
ihminen, ihmise.
onneton, onnettoma.
pahin, pahimpana.
ahven, ahvene.
eläin, eläime.
tytär, tyttäre.
vemmel, vempele.
kauneus, kauneute.
kolmas, kolmante.
teräs, teräkse
kirkas, kirkkaha,
kirves, kirvehe.
työläs, työlähä,
ruis, rukihi.
tullut, tullehe,
menyt1519, menehe.
olut, olue,
kätkyt, kätkye.
{ }{
he (hi)
12. I Partit. änd[else] ut,yt
Exempel
ehe
ue, ye
. Anmärkningar till ofvanstående tabell.
1. Öfvergången från den ursprungliga ändelsen se till nen
torde skett sålunda att e först bortföll och det qvarblefna
s blef n; sedan tillkom e, men då e ej kan sluta stafvelsen, antog det ett n eufonicum, sålunda ihmise, ihmis, ihmin, ihmine,
ihminen. Samma öfvergång eger rum uti Praes. Conj. som nu
har till character ne, men ursprungligen torde lyktat sig på se.
2. Slutvocalen a antingen bortföll omedelbart, eller förbyttes först till i (j); m blef n och t förmildrades, t. ex. onnettoma, onnettom, onnetton, onneton.
3. Slutvocalen försvann, p bortföll, medan två consonanter
ej kunna förekomma i samma stafvelse; m förbyttes till
n, t. ex. pahimpa, pahimp, pahim, pahin.
4. I orden: ahven, paimen, taimen, siemen, ruumen, himen1520, har e uti slutet försvunnit, t. ex. paimene, Gen.
paimenen.
720
Fennica.indd 720
17.1.2019 14:55:24
�Finsk Grammatik
5. e bortföll i slutet och m förbyttes till n, t. ex. eläime,
eläim, eläin. Denna öfvergång äger rum hos alla till 4.
icke hörande ord på n.
6. och 7. Nomina på re och le hafva förlorat sitt e, t. ex. tyttäre,
sisare, vempele, tytär, sisar, vemmel.
Alla ord på s, med föregående lång vocal (uu, yy) eller
8.
diftong hafva förbytt sitt e till i och t till s, hvarefter i
uti ändelsen försvunnit, t. ex. kauneute, kauneuti, kauneusi,
kauneus.
9. Ordinalia på s hafva ursprungligen lyktat sig på nte, men
e blef i, t förbyttes till s, i bortföll och föregående consonant försvann, t. ex. kolmante, kolmanti, kolmansi, kolmans,
kolmas.
10. I Nomina på kse försvann e, i följe hvaraf äfven k måste
bortfalla, t. ex. teräkse, teräks, teräs. Samma förvandling
förekommer hos många Adverbia i Factivus casus, t. ex. alas af
alakse, ylös af ylökse, kauas af kauaksi, o. s. v.
The reference number
is missing.
The reference number
is missing.
Anm[ärkning:] Syys, urspr. sykysy, har förlorat sitt y i slutet,
hvarefter äfven k måste bortfalla, sålunda: sykysy, sykys, syys.
ha,
11. Nomina på1521 hä, he, hi hafva bortkastat slutvocalen
förbytt sitt h till s, t eller den skarpa aspioch efter №
rationen, t.ex. kirkkaha, kirkkah, kirkkas, kirkas.
Ursprungliga ändelsen till participia på ut, yt har varit uhe,
yhe, ehuru i st[ället] f[ör] u och y i alla casus utom Nominativus ett e blifvit substitueradt. De nu vanliga Nominativ
ändelserne hafva uppkommit af den urspr. stammen på uhe,
yhe, på det sätt att e bortföll och h öfvergick till t, t. ex. tullehe,
urspr[ungligen] tulluhe, tulluh, tullut.
13. Hos nomina diminutiva, hvilka ursprungligen lyktades
på ue, ye, bortföll e och derefter uppstod i slutet en aspiration, som öfvergick till t (№1522 t. ex. olue, oluh, olut.
721
Fennica.indd 721
17.1.2019 14:55:25
�Fennica: Grammatica Fennica
= paremmat, paremman, paremmin etc.
[Sic].
. Paradigmer
1.
2.
3.
Casus Singularis Pluralis Singularis Pluralis Singularis
Pluralis
Nom.
talo
talot
tupa
tuvat
sonni
sonnit
Gen.
talon taloitten
tuvan tupien
sonnin sonnien (ein)
Inf.
taloa
taloja
tupaa
tupia
sonnia
sonnia (eja)
Instr.
talon
taloin
tuvan
tuvin
sonnin
sonnin (ein)
Essiv.
talona taloina
tupana tupina
sonnina sonnina (eina)
Factiv.
taloksi taloiksi
tuvaksi tuviksi sonniksi sonniksi (eiksi)
Carit.
talotta taloitta
tuvatta tuvitta
sonnitta sonnitta (eitta)
Allat.
talolle taloille
tuvalle tuville
sonnille sonnille (eille)
Adess.
talolla taloilla
tuvalla tuvilla
sonnilla sonnilla (eilla)
Abl.
talolta taloilta
tuvalta tuvilta
sonnilta sonnilta (eilta)
Illat.
talohon taloihin tupahan tupihin sonnihin sonnihin (eihin)
Iness.
talossa taloissa tuvassa tuvissa sonnissa sonnissa (eissa)
Elat.
talosta taloista
tuvasta tuvista sonnista sonnista (eista)
Prosec. talotse taloitse
tuvatse tuvitse sonnitse sonnitse (eitse)
Nom.
Gen.
Inf.
Instr.
Essiv.
Fact.
Carit.
Allat.
Adess.
Abl.
Illat.
Iness.
Elat.
Prosec.
4.
5.
käsi
kädet
parempi
paremat1523
käden kätten
pareman
parempien
kättä
käsiä
parempata parempia
käden käsin
pareman
paremin
kätenä käsinä parempana parempina
kädeksi käsiksi paremaksi paremiksi
kädettä käsittä
parematta
paremitta
kädelle käsille
paremalle
paremille
kädellä käsillä
paremalla
paremilla
kädeltä käsiltä
paremalta
paremilta
kätehen käsihin parempahan parempihin
kädessä käsissä paremassa paremissa
kädestä käsistä paremasta paremista
kädetse käsitse parematse
paremite1524
6.
iloinen iloiset
iloisen iloisten
iloista iloisia
iloisen iloisin
iloisena iloisina
iloiseksi iloisiksi
iloisetta iloisitta
iloiselle iloisille
iloisella iloisilla
iloiselta iloisilta
iloisehen iloisihin
iloisessa iloisissa
iloisesta iloisista
iloisetse iloisitse
722
Fennica.indd 722
17.1.2019 14:55:25
�Finsk Grammatik
ruista ǁ rukihista.
= folk poems.
7.
Casus Singularis Pluralis
Nom.
ruis
rukihit
Gen.
rukihin rukihien
Inf.
ruista1525 rukihita
Instr
rukihin rukihin
Essiv.
rukihina rukihina
Fact.
rukihiksi rukihiksi
Carit. rukihitta rukihitta
Allat.
rukihille rukihille
Adess. rukihilla rukihilla
Abl.
rukihilta rukihilta
Illat.
rukihiin rukihiin
Iness. rukihissa rukihissa
Elat.
rukihista rukihista
Prosec. rukihitse rukihitse
8.
9.
Singularis Pluralis Singularis Pluralis
tytär
tyttäret
olut
oluet
tyttären tytärten
oluen oluitten
tytärtä tyttäriä
olutta
oluita
tyttären tyttärein
oluen
oluein
tyttärenä tyttärinä
oluena olueina
tyttäreksi tyttäriksi olueksi olueiksi
tyttärettä tyttärittä oluetta olueitta
tyttärelle tyttärille
oluelle olueille
tyttärellä tyttärillä
oluella oluella
tyttäreltä tyttäriltä oluelta olueilta
tyttärehen tyttärihin oluehen olueihin
tyttäressä tyttärissä oluessa olueissa
tyttärestä tyttäristä oluesta olueista
tyttäretse tyttäritse oluetse olueitse
II. Adjectivum
. Adjectiva i Finskan äro fullkomligt öfverensstämmande
med Substantiva i afseende å deras böjning. Äfven till betydelsen äro de ofta oskiljaktiga. I allmänhet brukas de flesta
ursprungliga adjectiva i runorna1526 såsom substantiva, adjectiva, ja äfven Adverbia, t. ex. valkia, hvit, ljus, eld, kylmä, kall,
kallt, köld.
. Comparations gradernes bildning från stammen sker ge-
nom vidfogande af ändelsen mpi för Comparativus och in
för Superlativus, hvarvid bör iakttagas:
1o ̱ Att i tvåstafviga ord på a el. ä, dessa slutvocaler öfvergå
till e framför Comparativus, och i framför Superlativus,
t. ex. paha, pahempi, pahin.
2o ̱ Lyktas ursprungliga stammen på e, som i Nominativus öfvergått till i, så återkommer e i Comparativus, men bortfaller i Superlativus, t. ex. suuri, suurempi, suurin.
3o ̱ Framför i uti Superlativi ändelse in föregå i det närmaste samma förändringar, som framför den plurala
bindevocalen.
723
Fennica.indd 723
17.1.2019 14:55:25
�Fennica: Grammatica Fennica
[Sic]. Usually, seppo.
A more adequate explanation is that there
is an adessive marker
-lla combined with the
diminutive suffix -inen.
See e.g. L. Hakulinen
1979: 164−167. Sellainen
is of a different origin
(sen + lajinen), L. Hakulinen 1979: 161−162.
. Böjningen af dessa gradus sker alldeles så, som vore de
nomina Substantiva, d. v. s. casus-ändelserne i Comparativus fogas till dess stam på mpa, och i Superlativus till dess
stam på impa. – Till följe af den anmärkta slägtskapen emellan Adjectiva, Substantiva och Adverbia, kunna äfven ord af
de tvenne sistnämnda slag compareras såsom Adjectiva, t. ex.
ranta, rannemmin; kauvas, kauvemmin.
Härledda Nomina.
. De vanligaste slag af härledda Nomina äro:
1o ̱ Diminutiva på nen (vähänen) hvilka förekomma dels i diminutiv, dels materiell betydelse, t. ex. kaunonen, villanen.
2o ̱ Diminutiva på o, ö, t. ex. seppö1527 af seppä, tyttö af tytti.
3o ̱ Diminutiva på kko, kkö, t. ex. veikko (velikko) af veli.
4o ̱ Nomina på lo, lö brukas mera sällan i Nominativus Singularis, och tyckas då ega ett diminutivt begrepp, t. ex.
purtilo, tråg, af pursi, båt. Den Savolax-karelska dialecten bildar ofta plurala ändelser af denna form, t. ex. tyttölöitä.
5o ̱ Nomina på le hafva numera ingen särskild betydelse,
men torde ursprungligen varit diminutiva, liksom i Syrjänskan, t. ex. kantele, kyynele, vempele, taipale o. s. v.
6o ̱ Diminutiva på ut, yt, t. ex. poijut, kätkyt.
7o ̱ Diminutiva på kas, käs, t. ex. virsikäs, varakas.
8o ̱ Augmentativa på hko, hkö, hka, hkä, t. ex. isohko, vanhahko, tillhöra Rysk-Karelska dialecten.
9o ̱ Augmentativa på sa, sä, t. ex. satoisa, fruktrik.
10o ̱ Augmentativa på va, vä (som böra skiljas från participia
på va, vä), hvilka bildas af Substantiva och hafva en augmentativ och tillika Intensiv betydelse, t. ex. verevä, rautava.
11o ̱ Caritiva Adjectiva på toin (ton), töin (tön), t. ex. luvatoin,
samt Substantiva på ttomuus, ttömyys, t. ex. luvattomuus.
12o ̱ Adjectiva Possessiva på llinen, t. ex. talollinen.
Anm[ärkning:] Här är li pleonastiskt, och förmodligen af
samma ursprung som ändelsen le uti nomina på le (5). Att l
förekommer dubbelt, härrör troligen deraf, att bildningen af
skett från stamordets Genitivus, hvars ändelse n assimilerades
af det före efterföljande l, sålunda: talon, talonlinen, talollinen
(jfr. senlainen, sellainen).1528
724
Fennica.indd 724
17.1.2019 14:55:25
�Finsk Grammatik
13o ̱ Nomina Abstracta på uus, yys, aus, eys, t. ex. miehuus af
mies, viisaus, keveys.
14o ̱ Af Adjectiva på vainen, väinen, bildas Nomina Abstracta
på vaisuus, väisyys, t. ex. kiittäväinen, kiittäväisyys.
15o ̱ Collectiva på sto, stö, t. ex. kuusisto, lepistö.
16o ̱ Domestica på la, lä, t. ex. metsälä. Af dessa bildas:
17o ̱ Gentilia på lainen, läinen, t. ex. metsäläinen, hämäläinen,
venäläinen.
18o ̱ Patronymica på nen, tar, tär, t. ex. kettunen, karhutar.
19o ̱ Nomina actoris på ja, jä, a, ä (om stammen ändas på e, i,
bortfaller j1529), t. ex. takoja, sanoja, tekiä.
20o ̱ Nomina actum på ma, mä, t. ex. sanoma, tekemä.
21o ̱ Nomina agendum på minen, t. ex. sanominen, tekeminen.
This rule has been rejected later. See e.g. Kolehmainen 2014: 189−
195.
Castrén’s ideas of the
gradual development
of the numeral system
as well as the etymological knowledge of
the very numerals are
obsolete. See e.g. Häkkinen: 1983: 178−203.
For the etymologies,
see e.g. SSA, Parpola
1999: 198−199, Koivulehto 2016: 297.
3 o ̱ Räkneord.
. Cardinalia i Finskan äro:
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
100.
Yksi.
11.
Kaksi.
12.
Kolme.
20.
Neljä.
30.
Wiisi
40.
Kuusi.
50.
Seitsemän.
60.
Kahdeksan.
70.
Yhdeksän.
80.
Kymmenen
90.
Sata;
1000
Yksi toista kymmentä.
Kaksi toista kymmentä
Kaksi kymmentä
Kolme kymmentä
Neljä kymmentä
Wiisi kymmentä.
Kuusi kymmentä.
Seitsemän kymmentä.
Kahdeksan kymmentä.
Yhdeksän kymmentä.
Tuhat.
Anm[ärkning:] Hos Finnarne äro 3, 7, 9, heliga tal, hvarföre
det är troligt att de tidigast räknat till 3, sedan till 7, och sist till
9.1530 Med 7 slutas serien af ursprungliga numeralia. Räkneorden 8 och 9 äro härledda ur kaksi och yksi. Kymmenen finnes
ej i de beslägtade språken, och tyckes ej vara inhemskt, ehuru
dess uppkomst är svår att visa. Lika som seitsemän, kahdeksan,
yhdeksän äro Genitiver af seitsen l. seitsemä, kahdeksa, yhdeksä, så har Genit. kymmenen i Nom. kymmen (eg[ent]l[igen]
kymmene), t. ex. kymmen-sarvi. Sata är det Ryska сто, tuhat
det svenska tusen.
725
Fennica.indd 725
17.1.2019 14:55:25
�Fennica: Grammatica Fennica
[Sic]. Usually, ensimmäinen.
= kymmenes.
This kind of a simpler
system was proposed
by Reinhold von Becker in his grammar.
See further Häkkinen
1994: 242−247.
This is a theoretical
formation only. For the
historical background
of the suffix, see e.g.
L. Hakulinen 1979:
234−235.
Anm. 2. Alla dessa räkneord deklineras i begge numeri, men
yksi, kaksi nyttjas i Pluralis blott då Substantiva hvartill de
höra tagas partals.
Anm. 3. För korthets skuld bortlemnas oftast ordet kymmentä
ifrån alla sådana sammansatta räkneord, som icke äro jemna
tiotal; sålunda säger man vanligast yksitoista i st. f. yksi toista
kymmentä, kolme kolmatta i st. f. kolme kolmatta kymmentä.
Samma gäller äfven om Ordinalia.
. Ordinalia, hvilka öfverhufvud bildas af cardinalia ursprungligen genom ändelsen nte (nsi, ns, s), äro:
1. Esimmäinen1531 11. Yhdestoista kymmenes
2. Toinen
12. Kahdestoista kymmenes
3. Kolmas
13. Kolmastoista kymenes1532
4. Neljäs
20. Kahdes kymmenes.
5. Viides
30. Kolmas Kymmenes.
6. Kuudes
40. Neljäs kymmenes.
7. Seitsemäs
50. Wiides kymmenes.
8. Kahdeksas
100. Sadas.
9. Yhdeksäs
1000. Tuhannes
10. Kymmenes.
Anm[ärkning] 1. I stället för Esimmäinen och toinen nyttjas
vid sammansättningar de af yksi och kaksi bildade formerne
yhdes, kahdes, t. ex. yhdes, kahdes kolmatta kymmenes.
Anm[ärkning] 2. Ordinalia efter tio bildas genom samma omskrifning som cardinalia, antingen så att båda orden antaga
ändelsen för ordinalia, eller endast tiotalet,1533 t. ex. yhdes toista kymmenes el. yksi toista kymmenes.
. Distributiva bildas af Cardinaltalens Instructivus Pluralis,
t. ex. yksin, kaksin, neljin o. s. v.
Anm[ärkning:] Distributiva uppkomma äfven genom följande
egna process: af yksi bildas verbum1534 yksitän, deraf Gerundium yksittäin l. yksittelen l. yksitellen, hvilka äfven nyttjas i
st. f. yksin.
. Iterativa bildas af Elativus Sing. hos Cardinaltalen på sta,
ehuru a sedermera öfvergått till i, t. ex. kahdesti i st. f.
kahdesta.
726
Fennica.indd 726
17.1.2019 14:55:25
�Finsk Grammatik
Anm[ärkning:] Den ursprungliga formen på sta, äga iterativa
ännu i Ryska Karelen.
. Temporalia bildas genom samma casus som Iterativa, ur
Ordinalia, t. ex. kolmannesti i st[ället] f[ör] kolmannesta.
. Multiplicativa erhållas genom sammansättning af kertai1535
Nowadays usually kolminkertainen, but earlier kolmikertainen was
predominant.
For further information
about the variation and
allegro forms, see e.g.
Mielikäinen 1986.
eller genom
nen med cardinalia, t. ex. kolmikertainen,
ändelsen nainen (näinen), laggd till ordinalia, t. ex. kaksinainen, kolminainen.
. Bråk, som uttrycka hälfter äro:
puoli (½), puolitoista (1½, egenteligen hälften på den andra),
puoli kolmatta (2½) o. s. v., d[et] ä[r] ordet puoli fogas framför
Infinitivus Singularis af Ordinalia. De öfriga bråk-talen gifvas
genom samma omskrifning, som i Svenskan, t. ex. kolmas osa,
tredje delen.
Pronomina
A) Pronomina Substantiva äro:
. a) Personalia minä (miä, mie, ma, mä, me) jag, plur. me
(meh, met, mee, mei, myö) vi, sinä (siä, sie, sa, sä), du, plur.
te (teh, tet, työ), I, hän (hään), han, plur. he (heh, het, hyö),
de.1536 Dessutom förekomma flere anomalier vid declinationen, såsom följande paradigm utvisar:
Casus Singularis Pluralis
Nom.
minä
me
Gen.
minun meidän
Inf.
minua
meitä
Instr.
minun
‒
Essiv.
minuna meinä
Fact.
minuksi meiksi
Carit.
minutta meittä
Allat.
minulle meille
Adess. minulla meillä
Abl.
minulta meiltä
Illat. minuhun meihin
Iness. minussa meissä
Elat.
minusta meistä
Prosec. minutse meite
Singularis
sinä
sinun
sinua
sinun
sinuna
sinuksi
sinutta
sinulle
sinulla
sinulta
sinuhun
sinussa
sinusta
sinutse
Pluralis
te
teidän
teitä
‒
teinä
teiksi
teittä
teille
teillä
teiltä
teihin
teissä
teistä
teitse
Singularis
hän
hänen
häntä
‒
hänenä
häneksi
hänettä
hänelle
hänellä
häneltä
hänehen
hänessä
hänestä
hänetse
Pluralis
he
heidän
heitä
‒
heinä
heiksi
heittä
heille
heillä
heiltä
heihin
heissä
heistä
heitse.
727
Fennica.indd 727
17.1.2019 14:55:25
�Fennica: Grammatica Fennica
See further e.g. Kettunen 1940: map 80;
Hakanen 2000.
There is no need for
such a loan hypothesis.
See e.g. SSA 1 s.v. hän.
Anm[ärkning] 1. Af declinationen synes att dessa pronomina så
böjas, som om de ursprungligen skulle hetat minu, sinu, häne,
hvaraf sedan sammandragna former sådana som miulle, mulle i
st[ället] f[ör] minulle, siulle, sulle i st. f. sinulle, hälle för hänelle
uppkommit. En del Karelare bilda alla casus singularis utom
Nominativus af de förkortade formerne miu, siu för 1sta och 2dra
pers. Äfven af 3dje pers. förekomma sammandragna formerne:
hällen, hällä, hältä i st[ället] f[ör] hänellen, hänellä, häneltä.
Anm[ärkning] 2. I pluralis af personal pronomina förekommer den enda oregelbundenheten att Genitivus heter meidän,
teidän, heidän i st[ället] för meiden, teiden, heiden, hvilka ej
förekomma. – Utom denna vanliga Plural-form, finnes Tavastländska dialekten1537 en annan, bildad af de obrukliga Nominativerne meitti, teitti, heitti, så lydande:
Nom. me
Gen. meitin
Inf. meittiä
Instr. −
Essiv meittinä
Fact. meitiksi
Carit. meitittä
Allat. meitille
Adess. meitillä
Abl. meitiltä
Illat. meitihin
Iness. meitissä
Elat. meitistä
Pros. meititse
Anm[ärkning] 3. Ursprungligen torde dessa Pronomina hetat
mi, ti, hi el. me, te, he (hvilket ännu är fallet i Syrjänskan),
hvaraf sedan alla de ofvan upptagna Nominativ-formerne
småningom uppkommit. Hän tyckes vara ett lån af det Svenska han,1538 hvarföre äfven Savol[ax-]Kar[elska] dial[ekter]
saknar denna form, liksom andra Finskans syskonspråk.
. b) Resiproca l. Reflexiva: itse (ihe’, ite’, ihte’, itte, isse), sjelf,
som i alla casus utom Nominativus böjes med suffix, och
deklineras lika uti begge numeri, i hvilka dock 1sta och 2dra
pers[oner]s suffixer äro olika.
o̱
. c) Demonstrativa, som utgöras af: 1 tämä (taa,o ̱ tai), den
o ̱ se, den, det, plur. ne, 3 tuo (toi),
här, plur. nämä, nämät, 2
den der, plur. nuo.
Tämä och nämä bilda sina casus af stamformerne tä, nä, med
undantag af Genitivus och Instructivus Singularis af tämä,
som oftast heta tämän, stundom äfven tään. Vid bildningen af
de öfriga casus till se och ne bör iaktagas, att e alltid går öfver
till i (utom Genit. och Instr. af se, som heta sen), hvilket sedan
förlänges i alla casus loci interioris till ii. Se har dessutom i
728
Fennica.indd 728
17.1.2019 14:55:25
�Finsk Grammatik
Singularis Iness. siinä och i Elat. siitä för sissä, sistä. Tuo är
regelbundet. Nuo likaså, blott att u bortfaller till undvikande af
tre vocalers sammansättning, så snart det plurala i tillkommer,
eller ock o, enligt Savol[axiska] och Öst[er]b[ottniska] dial[ekter] då u qvarstår.
B. Pronomina Adjectiva.
. Liksom Substantiva och Adjectiva samt Adverbia öfver-
hufvud äro föga skiljda från hvarandra, så äro äfven alla
Pronomina Adjectiva tillika Adverbia. De flesta Pronomina
Adjectiva hafva uppkommit ur 1. jo, redan, 2. ku, ke(n), hvem,
3. mi, hvad. (De båda sednare Pronomina hafva i Kar[elska]
dial[ekter] betydelsen huru). Af dessa bildas nu Pronomina
genom tillsattser af de enklitiska orden ka (kä), ki (kin), kaan
(kään). Genom tillsattsen af ka (kä) uppkomma: joka, kuka,
(kekä, kenkä), mikä; genom ki (kin): joki(n), kuki(n), miki(n),
genom kaan (kään): kukaan, mikään. Vidare nyttjas Comparativerne jompi, kumpi (af jo, ku) såsom pronomina, äfven
det af dem sammansatta jompikumpi. Genom tillsatts af ka
(kä) till dessa Comparativa uppstå vidare: jompika, kumpika.
Dessutom finnes af joka en förlängd form jokainen l. jokahinen.
Af dessa sålunda genom sammansättningar uppkomna Pronomina, äro:
. a) Relativa: joka, som, hvilken, hvarje, kuka (kekä, kenkä),
hvem, mikä, hvad. Vid deras deklination, som annars är
regelbunden, bortfaller ka (kä) der ordet genom flexion blir
flerstafvigt (sålunda heter det jolla i. st. f. jollaka), men förblir
annars oböjligt, medan casus-ändelserne fogas till sjelfva ordet (d. ä. emellan t. ex. jo och ka, såsom jonka); hvaraf synes att
detta ka blifvit tillagt blott för undvikande af de i Finskan föga
brukliga monosyllaba. – Samma anmärkning gäller om Pronomina Personalia minä, sinä, samt Demonstrativa: tämä, nämä.
. b) Interrogativa: mi, hvad, ku (ken) hvem; de med mi sam-
mansatta mikä, hvad, mikähän, hvad månne, och de med
ku sammansatta: kuka (kenkä), hvilken, jokaan, månne någon,
kukaan (kukahan), hvem månne; samt kumpi, kumpika, hvilkendera af tvenne, kumpikahan, hvilkendera månne.
729
Fennica.indd 729
17.1.2019 14:55:25
�Fennica: Grammatica Fennica
= kummoinen.
= jommoinen.
Castrén does not mention the suffix type
-Vn (talo-ssa-an “in his
house”) which was introduced into the literary language from
eastern dialects gradually during the 19th
century. See e.g. Lauerma 2012: 44−45.
Mi och ku böjas regelbundet i Singularis, men sakna Pluralis. Om böjningen af mikä, kuka är redan ofvanföre nämdt.
Kumpi böjes som en vanlig Comparativus. I kukaan, jokaan,
kumpikaan, böjas ku och kumpi som vanligt, hvarefter kaan
oförändradt vidfogas.
. c) Indefinita: joku (begge orden böjas), någon, jompikum-
pi (begge orden böjas), någondera af tvenne, jokin, någon
helst, kukin, en hvar (jo och ku böjas blott i dessa ord), mikin,
hvarje, jokainen l. jokahinen, hvar och en (böjes som Adj. på
nen, stam se) muu, en annan, muutama (muutain, muttain,
muuain, muutame), somliga, moni, moniahta, mången, kaikki,
all, molempi, begge, sama, samma: samt dessutom semmoinen,
sådan, tämmöinen, sådan här, tuommoinen, sådan der, mimmoinen, kum̄ oinen1539, hurudan, jom̄ oinen1540, bildade af se,
tämä, tuo, mi, ku, jo och moinen, hvilket tyckes vara ett ursprungligt ord och betyda någon slags.
Om Personal-Suffixer.
. I stället för andra språks Pronomina Possessiva, hvilka
Finskan saknar, tjena dess suffixer, hvilka vidfogas nominal-ändelser. De äro:
I Singularis
1. pers. ni (in), min, mitt, mina.
2. pers. si (is), din, ditt, dina.
3. pers. nsa (nsä), sin, sitt, sina.
I Pluralis
1. pers. mme (mma, mmä), vår, vårt, våra.
2. pers. nne (nna, nnä), eder, edert, edra.
3. pers. nsa (nsä), sin, sitt, sina.1541
Anm[ärkning:] Suffixernes ursprung kan lätt förklaras ur personal pronomina. Sålunda har 1sta personens ni uppkommit af
me (urspr. formen för 1. pers. pron. i sing.), genom att e i slutet
bortföll, m öfvergick till den vanliga final-bokstafven n (som
utgör suffixen i Åbo dial.), hvartill sedan i fogades. Dialectvis
730
Fennica.indd 730
17.1.2019 14:55:25
�Finsk Grammatik
finner man äfven n och i omkastade (in för ni), t. ex. poikain för
poikani. – Andra personens si, genom omkastning is, uppkom
af te (urspr. för sinä) genom att e i slutet öfvergick till i och t
framför i blef s. – Tredje personens nsa härledes af se (urspr.
för hän), då slutets e öfvergår till i, detta till a, till skillnad från
andra personens suffix, och n euphonicus insättes framför sa.
Dock äro i enskildta dialecter äfven suffixa se, sa, sä för tredje
person brukliga.1542
Castrén’s theory of the
formation of the suffix is not acceptable.
For the historical background of the possessive suffixes, see e.g.
E. Itkonen 1955.
= gradation.
Af de plurala suffixerne, har 1sta personens mme uppkommit
af pluralis till 1sta pers. pronomen personale me, fogadt till
den suffixiva formen af samma ord i singularis, sedan dess slut
i först bortfallit, hvarefter n framför m blir m, t. ex. poikani,
poikan, poikanme, poikamme. – Andra plural-personens suffix
nne var egentligen pronomen personale te, hvilket fogades till
ordet, hvarefter n euphonicum infalles framför suffixen och
nte öfvergick genom assimilation till nne, till följe af en aspiration, som efter e nödvändigt måste ega rum.
. Vid suffixernes vidfogande till casus-ändelserne, bör iaktagas att
1o ̱ Suffixerne alltid fogas till den ursprungliga stammen och
casus-formerne, och bokstafs-förvandlingen följer vanliga reglor. Anmärkningsvärt är dock att med tredje personens
suffix ingen bokstafs-förändring1543 eger rum, t. ex. kukkonsa,
peltonsa, siipensä o. s. v. Dock träffas äfven dialectvis kukonsa,
pellonsa, siivensä.
2o ̱ Casus som slutas på n eller t, bortkasta dessa consonanter vid suffixens tillkomst, hvarigenom Nominativus
Singularis och Pluralis, samt Genitivus Singularis blifva lika i
suffixiva formen.
Anm[ärkning:] Detta tycks bevisa att Genitivus Singularis
samt Nominativus Pluralis ursprungligen ej varit skilda från
Nominativus Singularis i afseende å Final-bokstafven.
3o ̱ Med Suffix nyttjas alldrig Instructivus, utan i dess ställe
Comitativus. I Factivus återkommer det ursprungliga kse
vid den suffixiva formen.
. Dessa Suffixer vidfogas äfven pronomina personalia
då dessa nyttjas reflexive, t. ex. minuni, sinusi, hänensä,
731
Fennica.indd 731
17.1.2019 14:55:25
�Fennica: Grammatica Fennica
This pronoun type was
common in old literary Finnish, but it was
turned down during
the 19th century. See
e.g. Häkkinen 1994:
374.
meitämme, teitämme, heitänsä,1544 och Pronomen Reflexivum
itse nyttjas blott i Nominativus utan suffix. Dess declination
är följande:
Singularis
Casus
Nom.
Gen.
Inf.
Essiv.
Fact.
Carit.
Allat.
Adess.
Abl.
Illat.
Iness.
Elat.
Prosec.
1sta person
itse
itseni
itseäni
itsenäni
itsekseni
itsettäni
itselleni
itselläni
itseltäni
itseheni
itsessäni
itsestäni
itseteni
2dra person.
itse
itsesi
itseäsi
itsenäsi
itseksesi
itsettäsi
itsellesi
itselläsi
itseltäsi
itsehesi
itsessäsi
itsestäsi
itsetesi
3dje person.
itse
itsensä.
itseänsä.
itsenänsä.
itseksensä.
itsettänsä.
itsellensä.
itsellänsä.
itseltänsä.
itsehensä.
itsessänsä.
itsestänsä.
itsetensä.
Pluralis
Casus
Nom.
Gen.
Inf.
Essiv.
Fact.
Carit.
Allat.
Adess.
Abl.
Illat.
Iness.
Elat.
Prosec.
1sta person
itse
itsemme
itsiämme
itsenämme
itseksemme
itsettämme
itsellemme
itsellämme
itseltämme
itsehemme
itsessämme
itsestämme
itsetemme
2dra person.
itse
itsenne
itsiänne
itsenänne
itseksenne
itsettänne
itsellenne
itsellänne
itseltänne
itsehenne
itsessänne
itsestänne
itsetenne.
3dje person.
Lika
som
tredje
person
i
Singularis.
732
Fennica.indd 732
17.1.2019 14:55:25
�Finsk Grammatik
Verba
I Finskan eger man en både activ, passiv och reflexiv böjning; −
bland dem synes likwäl den pass. formen vara af sednare ursprung, liksom äfven i de fl[era] andra språk sednare utvecklat
och wanl[igen] activ urspr[ungligen] haft en refl. betydelse.
Märkvärdigt, att det Finska Pass. ej eger motsvarighet i andra
språk.1545 Det Lappska Pass. är Finskans refl.1546 Syrj. har lånat
sitt pass. ur Ryskan.1547 I Samoj. refl.1548
— Tempora i Finskan 2:Praes[ens] & Pret[eritum]
— Lönr.1549 Praesens = Indicat[ativus] / Prs Conj[unctivi] = Concess[ivus]
Pret.
= Revocativus / Pt C[onjunctivi] = Subjunc[tivus]
Obs. — Praes. och Futurum
— Praes. och Pret.
Optativus
Imperativus
Infinit1550
Nom. Verb.1551
Particip.1552
Inf.
För att kunna böja ett ord, måste man känna dess stam, liksom
vid nomina, och då behöfves ej fl[era] än l. conjugation. Stammen träffas renast i Imperativus, blott man iakttager, att charact[eristiska] bokst[äfver] här förmildras, om ver stamvocalen är kort, t. ex. revi (repe), ota (otta). Lönnr: ”Tredje persons
stamm med första persons ändelse-vocal utgör stammen.” I åtskilliga ord förek[ommer] stamvocalen i sjelfva 3. person, d. ä.
1) i alla enst[afviga] stammar på diphtong, t. ex. wie, ui,
syö, lyö.
2) på lång vocal: saa, arvaa, lupaa.
The Finnish passive expressed by the marker
-ttA/-tA has cognates
in other Finnic languages but in the same
function, not beyond.
See e.g. Korhonen 1981:
340−341.
According to modern grammars, there is
no passive category in
Komi (Zyrian).
The reflexive forms
of the Samoyedic languages have been compared to the Finnic
ones by Mikola 1988:
255.
Elias Lönnrot described
some parts of the Finnish grammar in the article Bidrag till Finska
Språkets Grammatik in
the journal Suomi (issues 1841−1842). Lönnrot’s article was assembled and published by
Raija Majamaa (Lönnrot 1991).
Infinitiv ǁ Infinit. Subjunctivus
Nom. Verb. ǁ Adjectivus
(Participiali)
Particip ǁ Carit
Men de flesta ord fastän de hafva förlänga i tredje pers. stammens korta vocal, sanon, sanoo, vedän, vetää, ajan, ajaa.
Är nu stammen gifven går bildningen af modi och tempora lätt
för sig.
733
Fennica.indd 733
17.1.2019 14:55:25
�Fennica: Grammatica Fennica
Impf. ǁ Pret.
The diacritic sign ʾ added right before or on
the top of a letter by
Castrén denotes hushing sibilants or affricates (e.g. ʾc = tsch). See
e.g. Castrén 1845: 177.
Impf. ǁ Pret.
Inf. ǁ Subst.
= Vepsian.
suff. ǁ pron.
1. Praes. Ind. antager intet modus tillägg, utan fogar personal-ändelserna omedelbart till stammen.
2. Impf.1553 ant[ager] bokst[afven] i
Likaså i Lappskan, Syrj.
och fl[era] andra språk.
3. Praes. Conj. --ne
ʾsa,1554 ʾca, ʾӡa
1555 Conj. --4. Impf.
isi
ʾsi, ʾci, ʾӡi
5. Optativus --ko
h, ng
6. Imperat. --ka?
Obs. kum i Samoj.
ha
7. Inf.1556 l. Nominalis
-ta t i Lappskan, da i Tschud.1557
Ger. --(-li)
Nom. Verbali
-ma
-minen
8. Adjectivus l. Participialis -va
{
Presens
Fogar till verbal-ändelse stammen följande änd personal-ändelser:
Sing.
I s[amman]hang med modus- och tempus-characterer skola vi
upptaga personal-ändelserna. De äro för: Praes. Ind och Conj.,
Pret. Ind. och Conjunct.
1
n,
Sing.
2
3
t
‒, pi, vi
[Plur.]
1
2
mme [mm]a tte [tt]a, tten
3
-vat, watten
För de öfriga modi (Opt. Imp.)
1
n(i)
Singul.
2
3
s(i)
h˘n
1
me
Plur.
2
te
3
h˘t.
— Hvad nu dessa personal-ändelser betr[äffar] så öfverensst[ämmer] de uppenbart med pron. personalia.
1. pers. n, pr. m, af minä (I Lappskan m), suff.1558 ni.
2. t af sinä, pr. tinä.
Lönnrots hypothes: otta-ha, ottaa, som vore pron. pers. 3.
Jag anser h spela en stor roll både vid bildningen af casus, modus och pronomen. Jag håller ej h för ett pron. pers., utan en
734
Fennica.indd 734
17.1.2019 14:55:26
�Finsk Grammatik
allm[än] bildningsbokstaf. Förhållandet är helt enkelt det, att
en aspiration låter höra sig efter sista stafvelsen, hvilken äfven
antager en1559 vocal efter sig, t. ex. nomina; korwa, korwahan).
Så kunde och förk<--> hva hva säger man ännu i d[en]na dag i
Ryska Karelen. Ottah l. ottaw. Möjligtwis kunde längden1560 af
tredje person hafva uppkommit ge[nom] en såd[an] st. I Samoj. bildas 3 pers. Dual.1561 ge[nom] ha.
— Af sitt he, hi härleder Lönn. formen: pi, vi. Bokstafs-förändringen är ovanlig. I Sam. -bim, biw, bi. Den enkla formen på
långt aa, liks[om] i Finskan.
— Obs. Tekeepi l. tekewi ”oegentl[ig] förlängning”.
en ǁ ett
längden ǁ förhållandet
Dual. ǁ Plur.
flerst. ǁ enst.
Pluralis: 1 mme, mma. Bildad af 1. pers. sing.
Obs. Alla pers. i Plur. bildas af
samma person i Singularis.
2 tte, tta af 2 pers. Sing.
3 vat (vät), bildad af 3 pers. Sing .
Anm. i till a; t af h
Optat. och Imp. n l. ni af m(me), s(i) af sinä; Pl. 3 h˘ af h l. pron.
3 pers.; me, te, h˘t, af h; t af h.
— Vi har nu analytiserat verbet 1 o ̱) i dess stam 2 o ̱) Temp. och
Mod. charakter 3 o ̱) personal-ändelser.
Nu är att tillse, huru dessa 3 bestånds-delar skönja, huru de i
verbet äro förenade.
Präsens
1. Här fogas, sås[om] sagdt, personal-änd[elsen] omedelbart s till stammen, som alltid lyktas på vocal, otan, otat,
ottaa, otamme, Rad[ix] otta. Wedän, vedät, wetää, vedämme,
Rad[ix] wetä. Obs. sanon, Rad[ix] sano etc.
Obs. I 3. pers. Sing. hos enstafviga verber på diphtong blir vocal
oförändrad i 3. pers tuo, vie, lyö.
2. Hos verba på lång vocal blir naturl[igtvis] vocalen oförändrad, saan, lupaan, soimaan etc.
1562 på
3. Hos alla öfr[iga] förlängd, äfven hos flerst[afviga]
diphtong, t. ex. katoan, kiroan, kiroaa, kirwaa, etc.
735
Fennica.indd 735
17.1.2019 14:55:26
�Fennica: Grammatica Fennica
In modern grammars:
potential. For the historical background and
use, see e.g. Forsberg
1998.
uti ǁ i framför änd
In modern grammars:
imperfect.
alla ǁ f. I st.
The corresponding imperfect forms kätkin,
tulin, kävelin are actually missing.
Impf. saattelin.
Impf. toin; actually, the
form does not belong
here.
Impf. sanoin, möin, riisuin, väsyin.
Cons[onant] förv[an]dl[ing] försiggår enl[igt] de allm[änna]
lagarna:
1. tapan, tappaa; otan, ottaa, rikon, rikkoa,
3. tunnen, tuntee; lennän, lentää, kierrän, rtää.
2. weän, wetää; luen, lukee; revin, repii; temmon, mpoo osv.
Obs. pi, vi.
Conjunctivus 1563
Charakter ne, pr. se, liksom i Lapps. ʾs (ć). Inga vanskligheter –
Emedan ordstammen här alltid lyktas på vocal, inträder den
hårda cons[onanten] öfverallt.
Obs. De på kort e (ej ie) som bortkasta sitt e uti1564 Inf. bort och
i Conj., t. ex. tullen, mennen, (kätken, tkeä), pessen, pannen,
purren. Likaså stundom a, och ä
1. kirwannen, kironnen.
2. tiennen för tietänen. kehrään, väinen jfr.
Pret. 1565
Char[akter] i.
ä,
i alla1566 ord till i, kiitän, tin, petän, petin, selitän,
selitin, jysähytän, -tin.
A.
a,
i tvåst[afviga] efter o, u, till i, otan, otin; huudan,
huusin.
a
efter a, o (e, i) till o, ex. annan, annoin, alan, aloin,
tapan, -oin.
a
i flerst[afviga] till i, lupaan, lupasin, kaipaan, kaipasin, jauhotan, jauhotin, sakotan, tin. Här dubbelt.
Verba på lång vocal, h[vil]ka bortkastat sitt t förv[andlas] t till
s. Likaså: souti l. sousi , kynti l. kynsi.
Ɛ, e
till i, kätken,1567 tulen, kävelen.
i
blir i l. ei, saattelen,1568 kuorin, kuorein, tuon1569
o, ö, u, y oföränd[rade] sanon, myön, riisun, väsyn.1570
736
Fennica.indd 736
17.1.2019 14:55:26
�Finsk Grammatik
Conjunct. (isi)
Bildas utan väsentliga förändringar af stammen.
1.
otta −
ottaisin
pettä −
1. Obs. i bortkastas dial[ektalt],
t. ex. antasin.
2. För antaisin dial[ektalt]
annaisin.
pettäisin
alka − alkaisin
sano − sanoisin
riisu − isin
wäsy − isin
myö − möisin
kuori − kuorisin
Obs. De antaga ett i för si.
2. lupaa − lupaisin
kiroo − kiroisin, oaisin
3. Obs. e till i
kätke − kätkisin
tule
tulisin, panisin etc.
Imperative and optative were presented as
full paradigms in several grammars in the 19th
century. Later, the paradigms were combined
and the first-person
singular was omitted.
Lönnrot [1837] 1990:
363.
Corresponding front
vowel variants of the
suffix given above as a
bare vowel ä.
Imperativus 1571
Char[akter] enl[igt] Lönnr. ka. Lönnrot1572 uppgifver för Imperativus formerna:
1.
S. kaatakani1573 a)
Pl. kaatakame a)
2.
kaatakasi b)
kaatakate b)
3.
kaatakahon c)
kaatakahat c)
a) Varianta former
1.
a) kaata’an
b) kaatakas, kaadak, kaada’ (otas, menes sä)
c) kaatakaah, kaatakhaan, kaatakkaan Kar[elska].
Bland dessa är ingen bruklig.
2.
a) kaatakama, kaatakaama, -kaamme, -a.
b) kaatakaat, kaataka, -takai, kaatakata, -katte, -katten,
-katta, -kaate, -kaata, -kaaten, kaatte, -kaatta, -kaatten
c) kaatakahatten, kaatakaat, -kaatten.
737
Fennica.indd 737
17.1.2019 14:55:26
�Fennica: Grammatica Fennica
ka ǁ änd
Lönnrot [1837] 1990:
363−364.
ändelserna ǁ Impf.
— De Sing. formerna äro obrukliga i wåra dialecter. Brukas
sparsamt i Plur. 1a och 2dra pers. förek[omma] oftare. 3dje pers.
så väl Sing. som Plur. plägar ersättas med Optat.
— Att ka1574 förek[ommer] sås[om] charakter för Imp. är <->
bevisad redan ge[nom] dess framtr[ädande] i Plur. S[amm]a
char. ha förek[ommer] äfven i Samojed., men såsom en afledd
form. Också kan den i 2ndra person alldrig förek[omma]. Så
synas och i Finskan 2dra pers. Sing. ej hafva utv[ecklat] sig derur. Den förek[ommer] såsom den enklaste stam utom personal-tillägg. Det enda characteristiska hwid <-> är aspirationen
i slutet, som vållar cons. förenkling.
Lönnr.1575 uppgifver såsom schema för Imper ändelserna1576 i
Imper. och Optat. följande f[all]
1.
ni(n)
me
2.
si (s)
te
3.
h˘n
h˘t
Optativus
Char[akter] ko, ka hvari k wanligen försvinner, och efterfölj. o
förv[andla]s till u.
1
kaataoni a)
kaatauni b)
[Pl.] kaataome e)
kaataume
S.
2
kaataosi c)
kaatausi
kaataote f)
kaataute
3
kaataohon d)
kaatauhon
kaataohot
kaatauhot g)
a) kaataon, kaatoon, kaatakoni
b) kaataun, kaatakuni
c) kaataos, kaatoos, kaatakosi
d) kaataoho, kaataoon, kaataoo, kaataoohon, kaatooho, kaatakoon, kaatakoo.
e) kaataoma, kaataomme, kaataomma, kaatoome, kaatooma.
f) kaataote, kaataotte, kaatoote.
g) kaataohotten, kaataohot, kaatakohot, kaatoohotten.
Obs. hum, -ngum, -kum i Samoj. bildar Futurum.
738
Fennica.indd 738
17.1.2019 14:55:26
�Finsk Grammatik
Substantivus modus Infinitivus Modus.
Char[ak]t[er] ta’ (tä’) tilltagas verbalstammen. Sålunda fås af
seison sanon, sanota
= sanoa’
2. luen (luke), luketa
= lukea’
1. kärsin, kärsitä
= kärsiä’
petän (pettä), pettätä
= pettää! osv.
antan (anta) antata
= antaa osv.
Casus ǁ kas.
Gerundia ǁ Gerundium
In modern grammars:
II infinitive or E-infinitive.
För öfrigt gälla här förut gifna bestämningar.
1. Kort e bortkastas, om cons[onanterna] är förenliga, t. ex.
a) pesen (pese) pesetä
= pestä’
b) juoksen (juokse), juokseta = juosta’
c) puren (pure), pureta
= purta’, -rra’
tulen (tule), tuleta
= tulta’, lla’
panen, panna, menen, mennä etc.
d) näen, nähdä’, nähtä’
teen, tehdä’
e) Cons. förenkling i tvåst[afviga] ord eger och rum efter
enst[aka] stammar; t. ex.
wien,
tuon,
lyön,
juon,
syön
wiiä
tuua
lyyä
wiedä
tuoda,
lyödä,
juoda,
Obs. Saan har saada l. saaha.
2. En närmare förkl[aring] fordra verba med lång stamvocal.
Det är nämndt, att d[en]n[]a ljud uppk[ommit] ge[nom] för
bortk[astning] af t och voc[al]er s[amman]dr[agit], t. ex.
lupaan, af lupatan. Inf. blir således lupatata ell. ge[nom] s[amman]dr[agning] lupatta, luvatta’, luvata’.
makaan (makata), makatata, makatta’, maata.
lakkaan (lakkata), lakkatata, lakkatta’, lakata.
— Af Inf. förek[ommer] Casus1577 Fact[ivus] på -kse, men blott
med suffix, t. ex. kaataakse-ni.
— Lönnr. ant[ager] äfven Infinit[ivus], men vi komma en
ann[or]lunda g[enom]g[ång] dertill
— Till Inf. modus hör Gerundia1578 på -ten, en, in och -essa
(essä), issä1579.
739
Fennica.indd 739
17.1.2019 14:55:26
�Fennica: Grammatica Fennica
Nomina verbalia ǁ Till
modus substantivus
The section *−−* is
crossed out.
De förutsätta en stam på te (ti), t. ex. sanote, kääten, sanoten,
sanoen, sanoin; sanotessa, sanoessa, (kaataissa).
Obs. wäätessä, käätessä etc.
Nomina verbalia 1580
Nomen actum på -ma (mä) h[vara]f bland annat bildas supina.
De böjas regelbundet och flere af deras casus bildar Gerundia:
Gen -man äfven i plur. polttamilta.
Härtill kunde läggas nomen agendum på -minen.
Participium
Praes.
Prt.
-wa
-nut l. nyt,
dim. -wainen
G.
-nehen
*Prät. bildar den perifrast[iska] conjug[ationen] med tillhjelp
af olen.
H[är]vid förek[ommer] oregelbundenheter:
a) 3. pers. Sing. & Plur. on, owat.
Praes. Conj. lienen (af læm).
(Pret. olisin.)
— Obs. Böjes och i Pass.: ollaan, oltiin, lietäneen.*1581
Obs.
— käyn Pt. kävin.
— Verba Trest[afviga] neutra på -nen och -itsen liksom hade
de i st[ället] urspr[ungligen] lyktat sig på lång vocal utan n,
kyetkään, kyetä’, kyennen, kyennyt.
kapenen, kaveta (kapee)
kykenen, kyetä (kykee)
tarvitsen, tarvita (tarvii)
tuomitsen, tuomita (tuomii)
Dessa bortkasta sitt korta e, då det kan, Hvaf Conj och h samt
ts öfvergå till n, t. ex. Conj. Pres. kavennen, kyennen, tuominnen. Prt. part. tutkinnut, kyennyt.
740
Fennica.indd 740
17.1.2019 14:55:26
�Finsk Grammatik
Passivum.
Passivum bildas ge[nom] charaktären -ta, eller ur Infinit. Act.
De ord, som i Inf. Act. lyktas på ta’, göra Praes.1582 Pass. ingen
förändring, t. ex.
luvata (luvatta’)
syödä,
pestä,
= luwatahan l. taan
= syödähän l. syödään
= pestähän l. pestään.
De ord, som bortkastat sitt e uti Inf.1583 återtaga det uti Pass.
och förbyta a, ä till e, t. ex. antata, antata, luketa, seisota.
Men nu kan ett enkelt t ej begynna 3dje st[afvelsen]. Derföre
bortkastas det vanl i Inf. (antaa, lukea, seisoa); men det kan
äfven fördubblas, t. ex. antatta, luketta, vidare annatta, luetta,
anneta’, luetta’. Det dubbla t kan nu för aspirationens skull
äfven bortkastas, och så får man m.m.: annetah, luetah.
Praes. ǁ Pass.
Inf. ǁ Praes.
Cf. M. Pääkkönen 1990.
See also Collan 1847:
104.
Kar. ǁ C.
This kind of multipersonal passive is included in several Finnish grammars from the
19th century. It occurs
every now and then
in the old literary language of the 16th century.
poltettiit ǁ polteta.
Detta är ännu i dag den vanliga passiva änd[elsen] i Ryska
Karelen, h[vil]ken har både passiv och activ betydelse.1584 Likaså o (me ajetah1585) och derföre kunna äfven Pass. bildas af
Intransit. Äfven obestämdt i afs[eende] å personen Impersonellt. I Ryska1586 Kar[elen] saknas hela Pass. personal-böjning.
Alla personer lyktas på -h. Men likasom pers. såso forf nomina
att en kons till h slöt sig en vocal a, e.
Under språkets fortg[ående] utveckling hafva personal-ändelser begynt fästa sig vid d[en]na obest[ämda] passiv-form.
Indic. modus har bl. annat ett n i första pers., som sedermera
bibehållit sig i alla personer (poltetah, poltetahan, -taan).
— Alla de öfriga tempora kunna dels läta det bero vid första
personens änd., dels antaga nya för hvarje person,1587 t. ex.
poltettiin l. poltettiit1588.
— Men i de öfriga modi kunna alldeles som personal-tillägg
ega rum, såsom uti Act.
Praes. Conj.
Pr Impf.
polettanen, net, nee.
nemme, nette, nevat.
polettaisi|n, si|t, si
-simme, sitte, sivat.
Tempus och Modus tilläggen desamma, som i Act.
741
Fennica.indd 741
17.1.2019 14:55:26
�Fennica: Grammatica Fennica
Erroneous spelling of
poltettu.
In the margin, no explanation: tuttu.
In standard Finnish, there are only derived verbs with reflexive function (e.g. pese-yty-ä “to wash oneself”), whereas in the
eastern dialects, there
are several types of
reflexive conjugation
formed by some specific reflexive markers.
See e.g. Koivisto 1990.
Reflexive verb forms
are quite common in
Kalevala-metre poems.
för ǁ tu af fra.
modi ǁ tem
böjes ǁ fås.
Praes. Indicat. − intet med förmildrad Cons.
— Conj.
− ne (poltettaneh hen) Obs. Härvid bortfaller
aspirationen.
Imperf. Ind. − i, -ttihin
— Conj.
− isi -ttaisihin, ttaisin, siin
Imperat.
− ka (Poltettakaan, 2. pers.polteta’, poltetta,
tah
Opt.
− ko (Poltettakohon
Inf.
− ta (poltettaa) poltettata, poltettaa
Ger.
− ti poltettaessa, -ten
Actum
− poltettama
[poltta]minen
Partic. Praes. − wa, poltettawa
— Pret.
− ttu, polettu1589
Pret. har sannolikt utv[ecklat] sig ur -nu poltettanu, poltettnu,
ttu.1590
— af Pret. blir Inf. casus: ttua, poltettua, otettua, som bildar
supinum med activ bet[ydelse]: poltettua, efter att hafva bränt.
— Fact. på -ksi, poltetuksi är m[yc]k[e]t vanl[ig] och har sin
naturl[iga] betydelse.
— Obs. (ollaan,) tullaan, mennään.
Verbum Ref lexivum.
1591 Det allm[änna]
1. Verb. refl. i Finskan äro af flere slag.
slaget bildas af den activa stammen med char[akter] u l.
utu, t. ex. antaun, l. (antaudun) antauwun. Samma Un[ge]f[är]
sa[mma] char[akter] i Lapskan, t. ex. ladnum l. ladnujum (ju),
ladnujuvvum. Sa[mma] char[akter] äfven i Samoj., t. ex. tovudajuu, jag täcker, af tovudau, täcka: Den vanl. ch. i Med tillägg
af sina char[akter] för1592 de särsk[ildta] modi1593 och tempora
böjes1594 det Finska refl. på följ[ande] sätt:
742
Fennica.indd 742
17.1.2019 14:55:26
�Finsk Grammatik
Praes.
Imp.
Imp.
[Imp.]1595
Inf.
A[ctum]
Part.
Indicat.
-utu l. u
-s/etui/ui
-utui (-usi)
-utuko
ututa’ (tua)
utua (ua)
utuma (uma)
utuva
utunut (unut).
Conjunct.
-utune l. une
-utuisi (antau’)
Imp. -utuka
uta (ua)
[Imp.] ǁ Opt.
Lönnrot 1991: 142−143.
polttai ǁ muttai. In this
form, the ending i is a
reflexive marker.
Opt. ǁ Imp.
2. I vissa delar af Savolax skall finnas en annan refl. form
med i till charakter −
[In the margin]: dess uppkomst Efter Lönnr[ot] (n[å]g[o]t afv[ikande] fr[ån] Becker).1596
Urspr[ungligen] efter i bortf[aller] vanl[igen] major[.] framf[ör] k, t bl[ifver] t, och framför n <-> åter öf[ver]gått till n,
framf[ör] Imp. Conj. isi till ?
— Imp. Conj. polttaisisin l. s[amman]dr[aget] po[l]ttaisiin,
kanske polttaisihin.
— Polttaihen, 3. pers. Ind. Praes. & Imp.
s (polttaisi|in). Obs. De n[yss]n[ämn]da i till änd[elsen] låta
aspir[ationen] bortfalla (kuoriisin).
— Uti Imperf. Ind. har a, ä, e s[amman]l[agt]s till i (polttiin),
kiittiin, kätkiin.
Pres. Ind.
Imp.
Praes. Conj.
Imp. C.
Opt.1598
Imp.
Inf.
Act.
Ag.
Part. Praes.
[Part.] Prt.
−
−
−
−
−
−
−
−
−
−
−
polttai1597
polttii
polttainne
polttaisisi (sii)
polttaitko
polttaitka
(polttaitta) l. ta’
polttaima
[polttai]minen
polttaiwa
polttainnut
743
Fennica.indd 743
17.1.2019 14:55:26
�Fennica: Grammatica Fennica
i ǁ vid
(Sic). Obviously intended to be pyörin.
3. Af begge dessa reflex. kan bildas ett Pass. a) af Inf. formen uta (antautaan), b) af Inf. -itta.
4. Lönnr[ot] anför dessutom: -tsen, tsit, kse
Pres.
Pret.
Inp.
Inf.
muutatsen
muutitsen
muutatse
muuttaatse.
-tset
-tset
-kse
-kse
Monne af itse eller Rysk Refl. ся?
— Obs. 1. Irregularia på nen och itsen.
[Obs.] 2. Menen l. meen, tulen l. tuun (l och n framf[ör] e efter föreg[ående] kort vocal försvinner och föregående vocal
förlänges).
[Obs.] 3. käyn, kävin, framför efterf[öljande] vocal, att ej 3
vocaler skulle följa på h[vara]ndra.
Preteritum (Indicativus)
Ändas på i. Personal-ändelserna såsom i1599 Praes. Detta i förek[ommer] ock i m[ån]ga andra Finska språk, i Lappsk., Syrj.
m.fl.
— Wi erinra, att i hos nom[ina] war Plur. char[arakter] <->.
Här förek[ommer] desamma vocal-förlängningar sås[om] vid
nomina. Således om inför st.
1. Om st[ammen] lyktas på o, ö, u, y, förenas st[ammen]
omedelb[art] med char[akter] i, t. ex.
sanon, sanoin,
puhun, puhuin, kysyn, kysyin Jfr. Nom.
— Härvid bör anmärkas, att diphth[ongerna] oi, ui etc. förenklas till o, u etc.
— Oförenklade gälla de sås. korta.
2. Ett kort e till i ”eller bortf[aller] för i”, t. ex. puen, puin,
kätken, kätkin, (jfr. sormissa).
eller
3. Ett kort i blir i1600 e, t. ex. kuovin, Pt. kuorin l. [kuo]rein;
.
suorin, puörin
744
Fennica.indd 744
17.1.2019 14:55:26
�Finsk Grammatik
4. Af tre vocaler bortkastas den första; en lång likaså, luon,
tuon, syön, vien, saan [loin, toin, söin, vein, sain]1601 etc.
5. Obs. i Tvåst[afviga] ord som lyktas på a, ä, bortkasta[s] ä öf[ver]allt (petän, petin), a blott då 1. st[afvelsen]
innehåller o, u (otan, otin, huudan, huusin), men om der finnes
ett a, e, i, förvandlas efterf[öljande] a till o, palan, paloin, hiihan, hiihoin,
The intended imperfect
forms are missing.
kiersin ǁ kiersen
The intended imperfect
forms are missing.
The sentence between
*-marks crossed out.
Should be: vocaler.
Obs. det enkla t och nt, st, rt öfvergår till s, kynnän, kynsin,
käännän, käänsin, huudan, huusin, puhallan, puhalsin, kiersin1602 etc.
6. I flerst. ord Ord som lyktas på lång vocal i stammen, hafva förlorat sitt t. De återtaga det i Pret. och förvandla
framför i till s. Vihellän, sin. Lepään, kiroan, saarnaan.1603
Hos dessa och alla flerst[afviga] ord i allm[ännhet] förvandlas
a till i, sivallan, sivalsin, puhallan, puhalsin, parannan, paransin etc. N[ota] b[ene]. käyn, kävin.
Cons[onant]-förvandl[ing] regelbunden: otan, otit, otti etc.
*Änd[elserna] oi, ui etc. gälla såsom korta.*1604
Imperf. Conjunctivus.
Bildas af stammen ge[nom] isi, t. ex.
1. Otta
Pettä
Riisu
Alka
Sano
Wäsy
Myö
Saa
−
−
−
−
−
−
−
−
ottaisin
pettäisin
riisuisin
alkaisin
sanoisin
wäsyisin
möisin
saisin
Obs. dipht[ongerna] kan förkortas.
1605 s[amman]flyta af h[vil]
2. Men om tre Cons[onanter].
ka 1. bortkastas, kan förste i bibehållas, t. ex.
myö − möisin
suo
− soisin
saa
− saisin
745
Fennica.indd 745
17.1.2019 14:55:26
�Fennica: Grammatica Fennica
ompi ǁ op
Reinhold von Becker:
Finsk grammatik 1824 §
68.
The singular forms
have since been explained to represent
different derived forms
of the original stem *o-:
*o-le-m > olen; *oma >
om > on.
Those forms in the
brackets are only hypothetical.
3. De som bortkastat sitt t och s[e]d[na]r[e] änd vocalerna,
bilda sin Imperf. Conj. ur den s[amman]dr[agna] formen
ge[nom] char[arakter] isi, t. ex.
lupaa
− lupaisin
kiroo, kiroaa − kiroisin, [kir]oa[isin]
hakkaa
− hakkaisin
Obs. Här kan dipht[ongen] ej förenklas, emedan Imp. Ind. och
Conj. ej kunde återges.
4. Kort e i st[ammen] blir i, t. ex.
kätke − kätkisin
tule − tulisin.
Verba Auxiliaria
Äro gemenl[igen] i alla språk oregelbundna. Så ock i Finskan,
ehuru n[å]gr[a] af des[amma] oregelbundenheter kunna förklaras. Bland V[er]ba Aux. böra nämnas
1 Hielp Verb olen, jag är, stammen ole, som kan s[amman]dragas till oo, in så blir Præs.
1. olen l. oon,
1. olemme l. oomme
2. olet l. oot,
2. olette l. ootte
3. on, onpi, ompi1606
3. ovat, oo’
Hos Becker:1607 1. on, 2. ot, 1 omme, 3. otte, 3 o’.
Obs. I 3. pers. sing. har l öf[ver]g[ått] till n.1608
Impf. regelb[bundet].
Conjunct. lienen l. lien, liet, af læm i Lappsk. l. ollen.
Imperf. Conj. Olisin, oisin, osin etc.
Imperat. Ole, olkaan, olkaame, [ol]katte, olkaat.
Optat. ollos, olkoot, ollo’.
Inf. olla’ (oleta’), ollakse-ni.
Ger. ollen, ollessa, (eg. oleten, oletessa)1609.
Act. olema, [ole]minen.
Part. olewa, (olewainen), ollut.
746
Fennica.indd 746
17.1.2019 14:55:26
�Finsk Grammatik
Pass.
Regelb[undet] ur Act.
Præs.
Imp.
Conj.
Imperf.
Imperat.
ollaan
oltiin
oltaneen l. lietäneen
oltaisiin
oltakaan
Opt.
Inf.
G.
Part.
oltakoon
oltaa’,1610 kse
oltain, oltaissa
oltawa, oltu.
V[er]b[um] negativum.
I de Finska språken finnes i allm[änhet] ingen negativ partikel,
utan all negation gifves ge[nom] en verbal böjning. Härwid är
att märka 1 o ̱ negationen; 2dra det härtill hörande verb. Nota Det
sistnämnda Negationen utmärker eg[ent]l[igen] person, verbet modi och tempora (böjas ej ge. person) Böj af negat. finnes
likväl utom Ind. äfven Imper. och Opt.-former.
[1.] Ind. en, et, ei, emme, ette, eivät.
Stammen e, 3. pers. ehe, ehi, ei.
Imperat. 2. älä, elä; 3. älkään, elkään, 1. älkäämme, elkäme, 2. älkääte, (elkäte), 3. älkäät (elkäät).
Opt. 2. ellös, ällös, älvös, 3. älköön, 1. elkööme, älkööme, 2.
elkööte, älkööte, 3. elkööt, älkööt.
Infinitive passive forms
were usual in the old
literary Finnish until
the 19th century. Then
they were rejected as
foreign formations. See
e.g. Häkkinen 1994: 309
ff.
Hufvud ǁ Det h
former ǁ modi modus
The intended future
form (minun ei pidä)
is missing. This kind
of future was very
common in old literary Finnish. For more
of the old periphrastic future forms, see
e.g. Ikola 1949: 144−162,
174−242; Elsayed 2017.
1611 verbum bildar alla de öfriga former1612
2. Hufvud
ge[nom] sin modus stam, men om d[en]na stam lyktas
på vocal, tillägges vocalen en aspiration, som äfven kommer
cons[onant]förvandling.
Reg[elbundet?] otta, (Imper. ota’), en ota, et, ei, emme
Oä[nd]r[a]dt ottanut, en ottanut, N[ota] B[ene]. Ej Imperf.
Conj. ottane, en ottane, et, ei
Imp. ottaisi, en ottaisi’, l. ottais.
Wid Præt. böjes äfven hufvud-verb i Plur.: emme ottaneet.
Såsom hjeplverb för Fut. brukas stundom pidän: ej jag
bör.1613
Med Imperat. och Optat. kunna både neg[ativum] och
v[er]b antaga sina modi: ellös otelko, älkää ottaka.
747
Fennica.indd 747
17.1.2019 14:55:26
�Fennica: Grammatica Fennica
Most of the Finnish adpositions are postpositions which occur after the words they determine (headwords).
Castrén has not indicated the positions, nor
has he given information of the case (generally genitive or partitive) which the adpositions take.
‘To/towards a place’.
Colloquial form for
Standard välitse.
‘In a place’.
‘From a place’.
Colloquial forms corresponding to the standard forms jäljeltä, jäljestä.
[Other Parts of Speech]
[Adpositions 1614 ]
Ad locum 1615
Alle
Edelle
Eteen
Jälelle
Jälkeen
Kansa
Keralle
Keskelle
Luoksi
Mukaan
Ohelle
Perään
Päälle
Siaan
Sivulla
Sisään
Sisälle
Suhteen
Taka
Taah
Tykö
Tähden
Wastaan
Wuoksi
Wäliin
Wälitte1616
Ylle
Ympäri
In loco 1617
Alla
Edellä
Edessä
Jälellä
Jälessä
Kanssa
Keralla
Keskellä
Luona
Myötä
Muassa
Ohessa
Ohella
Puolella
Puolessa
Perällä
Perässä
Päällä
Sisällä
Sisässä
Siassa
Sivulla
Takana
Tykönä
Wastassa
Wieressä
Wierellä
Wälillä
Wälissä
Yllä
Ympärillä
De loco 1618
Alta
Edestä
Edeltä
Jäleltä1619
Jälestä
Keskeltä
Luota
Muasta
Puolelta
Puolesta
Perältä
Perästä
Päästä
Sisältä
Sisästä
Sivulta
Takaa
Tyköä
Wierestä
Wastasta
Wälistä
Wäliltä
Yltä
Ympäriltä
748
Fennica.indd 748
17.1.2019 14:55:26
�Finsk Grammatik
Per locum 1620
Alatse1621
Kautta
Läpi
Ohitse
Poikki
Päällitse
Ympäri
Taatse1622
Al[ii] 1623
Perin
Takaperin
Päin
Syrjin
Nenin
Ennen (tätä)
Kohden
Kohtaan
Liki
Likellä
Myöden
Poikkipuolin
Wasten
Asti
Saatikka
Saakka
Ilman
Paitse
‘Through a place’.
Colloquial (singular)
form corresponding to
the standard (plural)
form alitse.
Colloquial (singular)
form corresponding to
the standard (plural)
form taitse.
Other kinds of adpositions, functions not defined.
Adverbs indicating direction to/towards.
Adverbs indicating static location.
Adverbia
[.] Loci
a)1624
Kuhun
Kunne(kka)
Mihin
Minne(kkä)
Tähän
Tänne
Siihen
Sinne
Tuohon
Tuonne
Johon
Jonne(kka)
Johon kuhun
Jonne kunne
Kauas ([kaua]ksi)
Etääh
Etäälle
Lähelle
Liki
Likelle
Muualle
Taka
Edes
Eteen
Edelle
Alas
Ylös
Ulos
Pois
b)1625
Kussa
Missä
Tässä
Täällä
Siinä
Siellä
Tuossa
Tuolla
Jossa
Jossakin
Jossa kussa
Ei kussaan
Ei missään
Muualla
Kaukana
Etäällä
Lähellä
Läsnä
Tykönä
Luona
Ulkona
Sisällä
Sisässä
Poissa
Alaalla
Alla
Yläällä
Yllä
Kussa ikänänsä
Kussa hyvänsä
749
Fennica.indd 749
17.1.2019 14:55:26
�Fennica: Grammatica Fennica
Adverbs indicating direction away.
Adverbs indicating a
route along/through.
Adverbs indicating order.
Adverbs indicating
time.
Colloquial only.
Colloquial construction corresponding to
the standard form jolloinkulloin.
Aspiration is not
marked in the standard ortography (alati).
Colloquial form corresponding to the standard form varhain.
Colloquial only.
Colloquial only.
Colloquial form corresponding to the standard form uudestaan.
Adverbs
indicating
how many times.
Colloquial form corresponding to the standard form silloin tällöin.
Adverbs
indicating
manner.
Colloquial form corresponding to the standard form niin kuin.
Colloquial form corresponding to the standard form kiinni.
c)1626
Kusta
Mistä
Tästä
Täältä
Siitä
Sieltä
Tuosta
Tuolta
Josta
Josta kusta
Muualta
Etäältä
Likeltä
Tyköä
Luota
Ulkoa
Edestä
Edeltä
Takaa
Alhalta
Alta
Ylhältä
Yltä
d)1627
Alatse, alitse
Ylitse
Ohitse etc.
e)1628
Ensin, ([en]siksi)
Sitten
Wihdoin
Wiimein
Toiseksi
Kolmanneksi
. Temporis 1629
Kulloin
Milloin
Koska
Silloin kun
Sillon kullon1630
Jollon kullon1631
Eilen
Tänäpänä
Huomenna
Äsken
Nyt
Aina
Alinomaa
Alatih1632
Warahin1633
Hiljoin1634
Myöhään
Sitten
Wasta
Kohta
Kauan
Pian
Tuonain1635
Muinen, [muin]ai[n]
Taas
Uudesta1636
Kesken
Wiimein
b)1637
Kerran
Toiste’
Kahdesti
Kolmesti
Monesti
Harvoin
Usein
Sillon tällön1638
Wälistä
a)
Kuinka
Näin
Niin
Noin
Kuin
Niinkun1640
. Modi 1639
Hyvin
Hyvästi
Pahoin
Pahasti
Salaa
Julki
Julkisesti
Auki
Kiini1641
Halki
Poikki
Tyyni
750
Fennica.indd 750
17.1.2019 14:55:26
�Finsk Grammatik
b)1642
Paljon
Wähän
Enämmin1643
Enimmin
Kyllä
Kyllikse1644
Kyllältä
Aivan
Sangen
Wallan
Kovan1645
Liian
Juuri
Warsin
Ylön1646
Aivan niin
Runsaasti
Tuskin
Kohtuullisesti
Erinomaisesti
Erinomattain1647
c)1648
Yksin
Yksittäin
Kaksin
Kaksittain
Kymmenin
Kymmenittäin
Sadoin
Sadoittain
Tuhansin
Tuhansittain
Kannuttain
Wähittäin
Wähitellen
. Interrogativa
Miksi(kä)
Minkä tähden
Ko, encl.
Kuinka
Millon
Koska
Miten
Enkö
Etkö etc.
. Adfirmativa, Negativa
Totta
Tosin
Totisesti
Ei suinkaan
Ei ollenkaan
Ei ensinkään
Ei koskaan
Ei millonkaan
6. Dubitandi 1649
Ehkä
Adverbs indicating
amount.
Colloquial form corresponding to the standard form enemmän.
The basic form without (other than translative -ksV) suffixes
kylliksi, in connection
with possessive suffixes kyllikse-ni, kylliksesi etc.
Colloquial
singular
form corresponding
to the standard plural
form kovin.
Colloquial variant of
the archaic standard
form ylen.
Colloquial only.
Adverbs indicating
measure.
Adverbs indicating
doubt.
Colloquial form corresponding to the standard form kas ’look!
here you are!’.
Colloquial only.
Archaic or colloquial
only.
Tuskin
7. Demonstrandi
Kah1650
Kas
Seh1651
Näes
Kuules
8. Optandi
Jos
Jospa
Joska1652
751
Fennica.indd 751
17.1.2019 14:55:26
�Fennica: Grammatica Fennica
Colloquial forms corresponding to the standard expression jos en.
Colloquial form corresponding to the standard form kuitenkin.
Conjuctioner.
. Copulativa
ja
Myös
Niin myös
Niin − kuin
Sekä − että
Ei − eikä
. Disjunctiva
Eli(kkä)
Taikka
Enkä
. Conditionalia
Jos
Waan
Jos waan
Jossen, jonsen1653
. Causalia
Sillä
Koska
Että
Ainoastaan
. Adversativa
Mutta
Waan
Ehkä
Waikka
Kuitenki1654
Yhtähyvin
Paitsi
Toki
6. Concessiva
Waikka
Kyllä
Tosin
Totta
Niin kyllä
7. Explanativa
Nimittäin
Kuin
Niinkuin
Ikään kuin
Juuri kuin
8. Conclusiva
Siis
Sentähden
Jonkatähden
9. Continuativa
Sitten
Wihdoin
Wiimein
Wielä
Edespäin.
752
Fennica.indd 752
17.1.2019 14:55:27
�
Text
A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text.
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
Finsk Grammatik (The Grammar Book of Finnish, Fennica)
Subject
The topic of the resource
<i>Fennica</i>. Manuscripta Castreniana, Linguistica I. 758 p. ISBN 978-952-7262-07-8 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-08-5 (online/pdf). 50 €.
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
M.A. Castrén
Ed. Kaisa Häkkinen
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/936fc65983f736594f465ff347c6a058.png
27a79b51f842b30d726f9f139117a4f1
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Description
An account of the resource
The printed volumes of Manuscripta Castreniana are divided into three sections (<i>Linguistica</i>, <i>Realia</i>, and <i>Personalia</i>). The Linguistica section will contain Castrén’s grammatical and lexical data.
Title
A name given to the resource
Linguistica
Text
A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text.
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
Fennica
Subject
The topic of the resource
<i>Fennica</i>. Manuscripta Castreniana, Linguistica I. 758 p. ISBN 978-952-7262-07-8 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-08-5 (online/pdf). 50 €.
Description
An account of the resource
The <i>Fennica</i> volume consists of two parts. The first part is devoted to the <i>Kalevala</i>, the Finnish national epic published by Elias Lönnrot in 1835. Castrén was the first scholar to translate the entire epic into any language other than Finnish, in this case into Swedish. He also started his career as an academic teacher; giving lectures on the <i>Kalevala</i> in 1841. Now the translation will be published side by side with the original text of Elias Lönnrot’s <i>Kalevala</i> to facilitate comparison. In the marginal notes added by the editor, Castrén’s translation is compared with some minor parts of the <i>Kalevala</i> published in Swedish by other authors before the appearance of Castrén’s full translation. In addition, there are several manuscripts for word lists and comments Castrén made to support his teaching and translation work. <br /><br />The second part of the volume contains Castrén’s manuscripts for a Finnish grammar book as well as his prepared materials for his 1844 lectures on Finnish grammar. After the publication of the <i>Kalevala</i> in 1835, the status of Finnish rose rapidly in university circles, and the rise of National Romanticism made Finnish into an interesting object of study. Castrén’s lectures on Finnish grammar in 1844 were a great event and the true highlight of the academic year. Now the texts have been edited on the basis of the original manuscripts. They have not been published before. Both parts of the volume have been supplemented with an editorial introduction to contextualize Castrén’s scientific work and thinking.<br />
<h3><span style="text-decoration: underline;"><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2204" target="_blank" rel="noopener"><strong>View the whole volume (pdf)</strong></a></span></h3>
<h3>Contents</h3>
<p><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/880" target="_blank" rel="noopener">Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series</a> <i>by Juha Janhunen</i></p>
<p><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2205" target="_blank" rel="noopener">Editor’s Foreword</a> <i>by Kaisa Häkkinen</i></p>
<p><strong><br />Matthias Alexander Castrén:</strong><br /><strong>Kalevala sive vetera Carelorum poemata</strong><br /><strong>de priscis Finnorum temporibus</strong><br />Kalevala, or Old Karelian Poems from<br />the Ancient Days of the Finnish People</p>
<p><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2206" target="_blank" rel="noopener">Matthias Alexander Castrén and <br />the Swedish Translation of the Old Kalevala</a> <i>by Kaisa Häkkinen</i><span class="Apple-tab-span"> </span></p>
<p><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2207" target="_blank" rel="noopener">Förord</a> [Foreword] <i>af M.A. Castren</i><span class="Apple-tab-span"> </span></p>
<p><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2208" target="_blank" rel="noopener">Synoptic Presentation of the Full Text of</a><br /><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2208" target="_blank" rel="noopener">the Old Kalevala (1835) by Elias Lönnrot and</a><br /><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2208" target="_blank" rel="noopener">the Swedish Translation (1841) by M.A. Castrén</a></p>
<p><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2209" target="_blank" rel="noopener">Vocabularia et commentaria <i>Kalevalae</i></a></p>
<p><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2210" target="_blank" rel="noopener">Sources and Literature and</a><br /><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2210" target="_blank" rel="noopener">Index to the Kalevala</a></p>
<p><strong><br />Matthias Alexander Castrén:</strong><br /><strong>Grammatica Fennica</strong><br />The Grammar of Finnish</p>
<p><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2211" target="_blank" rel="noopener">Matthias Alexander Castrén and the Finnish Grammar</a> <i>by Kaisa Häkkinen</i><span class="Apple-tab-span"> </span></p>
<p><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2212" target="_blank" rel="noopener">Föreläsningar i Finsk Grammatik</a> [Lectures on Finnish Grammar]<br /><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2213" target="_blank" rel="noopener">Finsk Grammatik</a> [The Grammar Book of Finnish]</p>
<p><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2214" target="_blank" rel="noopener">Sources and Literature and</a><br /><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2214" target="_blank" rel="noopener">Index to the Finnish Grammar</a></p>
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
Matthias Alexander Castrén
edited by Kaisa Häkkinen
(Ed. Elias Lönnrot)
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
Date
A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource
2019
Format
The file format, physical medium, or dimensions of the resource
hardcover, PDF
Language
A language of the resource
English, svenska, suomi
Identifier
An unambiguous reference to the resource within a given context
ISBN 978-952-7262-07-8 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-08-5 (online/pdf).
Coverage
The spatial or temporal topic of the resource, the spatial applicability of the resource, or the jurisdiction under which the resource is relevant
1835–1844
Rights
Information about rights held in and over the resource
© Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/b483f1bd5226cb5a84784193ea27e14b.png
419429192d5278369136c865b04f3314
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Description
An account of the resource
The printed volumes of Manuscripta Castreniana are divided into three sections (<i>Linguistica</i>, <i>Realia</i>, and <i>Personalia</i>). The Linguistica section will contain Castrén’s grammatical and lexical data.
Title
A name given to the resource
Linguistica
Text
A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text.
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
Ostiacica
Subject
The topic of the resource
<i>Ostiacica</i>. Manuscripta Castreniana, Linguistica V. 175 p. ISBN 978-952-7262-00-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-01-6 (online/pdf). 50 €.
Description
An account of the resource
The Khanty grammar is one of the few materials Castrén was able to publish himself. He collected the material over the course of a few weeks in the summer of 1845 in the Irtyš and Surgut areas, where the southern and eastern dialects of Khanty were spoken. <br /><br />During these weeks, he outlined the Khanty grammar in Swedish and his companion Johan Reinhold Bergstadi translated it into German. After Castrén returned from his journey in 1849, he was able to check the German translation and oversee the printing of the book. In this critical edition, most of the commentary is made based on the printed book, which is here translated into English. There are only minor comments on the differences between the printed version and the manuscript, as Castrén seemingly had control over the printing process, and thus the printed version can be regarded as his own synthesis of the grammatical and lexical notes. The commentaries are made on the basis of best modern knowledge of Khanty. In this volume, a brief modern grammar of Khanty is also presented, focusing on the Irty<span class="st"><span class="st"><span class="st">š and Surgut dialects.<br /></span></span></span>
<h3><span style="text-decoration: underline;"><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1818" target="_blank" rel="noopener"><strong>View the whole volume (pdf)</strong></a></span></h3>
<h3>Contents</h3>
<p><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/880" target="_blank" rel="noopener">Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series</a> <i>by Juha Janhunen</i></p>
<p><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1817" target="_blank" rel="noopener">Editor’s Foreword</a> <i>by Ulla-Maija Forsberg<br /></i></p>
<p><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1819" target="_blank" rel="noopener">Short Grammatical <span class="Apple-tab-span"></span>Description of Khanty</a> <i>by Ulla-Maija Forsberg</i><span class="Apple-tab-span"> </span></p>
<p><strong><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1820" target="_blank" rel="noopener">Matthias Alexander Castrén: </a><span><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1820" target="_blank" rel="noopener">Attempt at an Ostyak Grammar</a> </span></strong>with a Short Word List<br /><span><i>Edited and commentary by Ulla-Maija Forsberg</i></span></p>
<p>Preface<br />I Phonetics (Sounds)<span class="Apple-tab-span"> <br /></span>II Morphology<span class="Apple-tab-span"> <br /></span><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1821" target="_blank" rel="noopener">Ostyak Word List</a><span><span class="Apple-tab-span"> </span></span></p>
<p><span class="Apple-tab-span"> </span><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1822" target="_blank" rel="noopener">Abbreviations</a><br /><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/1823" target="_blank" rel="noopener">References</a> <span class="Apple-tab-span"> </span><span></span></p>
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
Matthias Alexander Castrén
edited by Ulla-Maija Forsberg
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
Date
A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource
2018
Format
The file format, physical medium, or dimensions of the resource
hardcover, PDF
Language
A language of the resource
English, Khanty, Ostyak, ханты ясаӈ, xanti jasaŋ, қантәɣ ясәӈ, ķantəɣ jasəŋ
Identifier
An unambiguous reference to the resource within a given context
ISBN 978-952-7262-00-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-01-6 (online/pdf)
Coverage
The spatial or temporal topic of the resource, the spatial applicability of the resource, or the jurisdiction under which the resource is relevant
1845–1849
Rights
Information about rights held in and over the resource
© Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors