1
20
1683
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/da48f77122ae47a300307ec339df60c2.pdf
0a385215e20b71075a93e4ed688d705d
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
Wedding Laments (Syrjaenica)
Subject
The topic of the resource
<i>Syrjaenica</i>. Manuscripta Castreniana, Linguistica IV. 277 p. ISBN 978-952-7262-39-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-40-5 (online/pdf). 50 €.
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
Ed. Matthias Alexander Castrén
Ed. Paula Kokkonen & Jack Rueter
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
Date
A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource
2022
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/155c100920d71bd38bbd44f6323d592e.pdf
bda8f4549f33485ca164526280ae0b8f
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
Vocabulary (Tscheremissica)
Subject
The topic of the resource
<i>Tscheremissica</i>. Manuscripta Castreniana, Linguistica III. 135 p. ISBN 978-952-7262-31-3 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-32-0 (online/pdf). 50 €.
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
Matthias Alexander Castrén
Ed. Sirkka Saarinen
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
Date
A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource
2022
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/cbe697446cd1008925ecf5b8018add37.pdf
c6065dd32e7b570921dffa865117cc6a
PDF Text
Text
Itineraria: Vocabulary
Vocabulary: Main Terms and Concepts in
M.A. Castrén’s Travel Diaries and Reports
Weights and measures
aln (Swedish ell)
aršin (Russian ell)
desjatina (десятина)
famn (Swedish fathom)
fot (Swedish foot)
kanna (jug)
kvarter (qvarter)
lispund
mark
mil (league)
puda
saženˈ (Russian fathom)
skålpund (pound)
stop (stoup)
våg
verst
59 cm (= 2 feet = 24 inches)
ca. 71 cm (= 28 inches)
ca. 10 900 m2 (= 2400 square fathoms;
1 fathom = 7 feet = 2.134 m)
6 feet = 3 ells = 1.78 m
29.7 cm (= 12 inches)
ca. 2.6 l (2 stoups)
½ Swedish foot (= ca. 14.9 cm)
ca. 8.5 kg (20 Swedish pounds)
ca. 212.5 g (½ Swedish pound)
10.7 km (= 10 Russian versts)
ca. 16.4 kg (= 40 Russian pounds)
7 English feet = 3 aršins = 2.13 m
ca. 425 g
ca. 1.3 l
Fi. vieko (gammal Carolin à 20 styfwer),
17 kg (Itkonen 1948 II: 202, 219)
1067 m (500 saženˈ)
Others
airan/ayran
kalym
kumys
parka
Sibirjak
tabun
ulus
uprava
volost
an alcoholic beverage made by distilling
fermented cow’s milk, cf. kumys
(Tat.) bride tax, price for a bride
an alcoholic beverage made by distilling
fermented mare’s milk, cf. airan/ayran
anorak, a coat with a hood
a Russian born in Siberia
a flock of 30–70 mares and one stallion
village, especially among the Mongolian
and Turkic peoples of Siberia
local authority in Siberia
local community, municipality in the
countryside
14
Itineraria 1osa johdanto jne.indd 14
21.8.2019 15:44:46
�Itineraria: Vocabulary
войлок
земский заседатель
инородец
исправник
кибитка
курья
малица
песок
подать
подорожная
приход
проток
становой пристав
старица
старшина
хребет
яр
ясак
thick, felt-like woollen cloth
member of a local administrative and
jurisdictional organ in the countryside
(земский суд) (Большая российская энциклопедия 10, Москва 2008: 448–449.)
foreigner, subject of the Russian Empire
belonging to certain ethnic groups listed
in legislation (indigenous peoples)
a district police chief in Russia from 1775
until 1917 (Яновскiй 1894)
a covered wagon or sleigh (Энциклопедическiй словарь… XV: 41–42)
branch of a river running into a plain and
disappearing there
a fur coat or actually smock made of reindeer hide with the fur on the inside (Sirelius 1913)
sandbank
taxes paid in ready cash by settled
inhabitants
a document with which a traveller could
attest his right to obtain state-owned
horses for transport (Энциклопедическiй словарь… XXIV: 800–801?)
(rural) parish
branch of a river
local police commander for a стан consisting of a few municipalities (Большая
советская энциклопедия 24:1, Москва
1976: 1247–1248.)
old, dry riverbed
‘eldest’, leader of a local community (Энциклопедическiй словарь… XXXI: 460)
ridge
ravine
tribute (tax) collected in natural products
in Siberia and Northern Russia
15
Itineraria 1osa johdanto jne.indd 15
21.8.2019 15:44:46
�
Text
A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text.
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
Vocabulary (Itineraria)
Subject
The topic of the resource
<i>Itineraria</i> 1. Manuscripta Castreniana, Personalia II,1. Pp. 1–691. <br /><i>Itineraria</i> 2. Manuscripta Castreniana, Personalia II,2. Pp. 692–1647.<br />ISBN 978-952-7262-12-2 (1–2, print/hardcover), <br />ISBN 978-952-7262-13-9 (1, print/hardcover), <br />ISBN 978-952-7262-14-6 (2, print/hardcover), <br />ISBN 978-952-7262-15-3 (online).<br />80 € (1–2).
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
Timo Salminen
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
Date
A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource
2019
Rights
Information about rights held in and over the resource
© Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/b30fc9cf9acaccaad7fe73d8df51109e.pdf
932847dbe2233f63236ee56eeed6224e
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
Vocabulary (Index Vocabulorum) (Elementa grammatices Syrjaenae, Syrjaenica)
Subject
The topic of the resource
<i>Syrjaenica</i>. Manuscripta Castreniana, Linguistica IV. 277 p. ISBN 978-952-7262-39-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-40-5 (online/pdf). 50 €.
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
Matthias Alexander Castrén
Ed. Paula Kokkonen & Jack Rueter
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
Date
A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource
2022
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/0344d53d01457ac8af19db77180dd438.pdf
12a593c26fffebb76be7c34c86272d4f
PDF Text
Text
Fennica: Kalevala
KK Coll. 539: 1 D1: 329–
360.
Sic!
Vocabularia et
commentaria Kalevalae
[Vocabularia Kalevalae]549
[Names and Places]
A.
Ahti.
13: 396–97. I[bidem] 399–407
beskrifver hans boning och utseende Här tages han för s[am]ma person som Kaukomieli och Lemminkäinen. Han bodde
”sarella550, Kaukoniemen kainalossa”. Om hans utseende säges: ”silmä karsas, leuka pitkä, suu wähiten wäärä, nenä nykerä”. Kan alltså icke v[ara] Lemmink[äinen] som k[al]l[a]s
lieto och i allm[änhet] skildras sås[om] skön och intagande.
<-> äfventyr under flykten.
17: 1
”Ahti sarella asuvi
Kauko niemen kainalossa”.
Den sednare uppgiften torde v[ara] den rätta, ty i v[ers] 5 heter det, att han bodde ”nenässä utuisen niemen”. Dets[amma]
säges i 21: 259 [et cete]ra
29: 13–15.
H[är]af synes, att Ahti ej är s[am]ma person, som Lemmink, Wäin. utan en hafs-Gud, ty Wäin[nämöinens] Orden
lyda: (Kantelo on kaonnut kalasehen kartanohon, Lohisehen
louhikkohon)
”Ahin hauin haltioille
Wellamon ikiwäelle
Harwon Ahti antanewi
Kun on kerran keksinynnä”.
Dets. säger: 21: 289 etc.
396
Fennica.indd 396
17.1.2019 14:55:08
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
18:354.
Ahti = Lemminkäinen
— 359 D[en] o[vannämnda] = Kauko.
Meren Ahti waahtowaippa anropas vid fiskafänge. Kant[ele]
4551 p. 25.
I Mehiläinen552 finns för februari 1sta årg[ån]gen en saga, enl[igt] h[vil]ken Ahti är en hafs-Gud.
Suulla Pohjolan weräjän
Ahin ajan kääntimessä
17: 209
n[ota] b[ene] 23: 400–408.
Ahin lapset.
Ahto
Lönnrot 1831.
A journal published
by Elias Lönnrot from
1836 to 1840. The tale
headed “Paimen ja
Ahti” that Castrén refers to is published in
Mehiläinen [1836] 1990:
28.
Zachris Topelius [the
Elder]: Suomen Kansan Vanhoja Runoja,
ynnä myös Nykyisempiä Lauluja 1823.
Lönnrot 1829.
Lönnrot 1831.
Variants added to and
published in Lönnrot’s
Kalewala 1835.
23: 183.
HafsGud
23: 301.
Ahto aaltojen kuningas
Ween Ukko ruohoparta [et cete]ra
Ahto. T[opelius’] R[unor]553. 2 p. 27
Ahon ainonen emäntä
Ahon wippo walkoparta. Kant[ele] 2554: 30. SkogsGudinna
Apuwuori, Apumäki
Kant[ele] 4555 p. 8.
var[ianter] Kipuwuori, mäki
Annikki, se Tapio
Arpa
Var[iant]556 22: 46
Antoluoja.
7: 275 se Metsola.
Aluenjärwi 26.
397
Fennica.indd 397
17.1.2019 14:55:08
�Fennica: Kalevala
Lönnrot 1828.
Sic!
Annikki
Ilmarinens syster XI: 27, 231
Hon k[al]l[a]r Ilmar[inen] ”Weli seppo ilm., Lankoni Emoni
lapsi” XI: 164.
E
Etelätär, luonnon Eukko, se Suwetar.
Einetten emät IV: 353
Eewa, se Tapio
Ewestin linna.
Kant[ele] 1557 p. 21. [et cete]ra beskrifning öfver de 3 skogsslotten.
H
Hiisi.
Hiien linna = Tanikan linna (VII: 451.<->).
Ruuna, Af dess tagel (hivuksista) gör Wäinäm[öinen]s fiende – Lappen – bågsträngar (1: 169); Wäin[ämöinen] begagnar
dem till strängar på kanntele558 (22: 131 & 32). Hiien ruskia
hewonen = wahtileuka warsa = suuri ruuna (VII: 496–99), k[al]l[a]s äfven hywä hevonen, pyhä laukki, pyhä ori (VII: 538 [et
cete]ra). Hästen beskrifves i 7: 520 [et cete]ra sålunda:
”Senp’ on tukka tulta tuiski
Harja suihkivi sawua”.
Hiien hirwi.
VII:12. Ett af Lemminks storverk var, att han fångade den
= kameli varsa (7: 484) = jalopeura (VII: 33) = poropetra (7: 48).
Hiisi gjorde detta djur på följ[ande] sätt:
”Pään mäkäsi mättähästä,
Sääret ajan seipähistä,
Selän ajan ajaksesta
Korwat lammin lumpehista
398
Fennica.indd 398
17.1.2019 14:55:08
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Ketun kuusen koskuesta
Muun lihan lahosta puusta
Silmät kuukkunan kivestä”.
VII:34–41
Hiien pellot.
VII: 13; 7: 490 Hiisis åker k[al][l[a]s pyhä pelto, wihana wainio; Hiien nurmet. 507.
I trollsånger förek[ommer] Hiisi ofta. Det onda manas att af
Hiisi taga skidor, och med dem skynda sig bort (X: 298) likasom hans snabba häst (X: 304 etc.). Den beskrifves äfven
sål[unda]
Hiiessä on hywä hevonen
Punatukka tunturissa
Jonka tukka tulta tuiski
nenä warsin walkiata
Joll on rautaset kapiot, jfr. 7: 499
Teräksiset temmottimet [et cete]ra X: 306 [et cete]ra
Äfven i beskrifning om Hiisis boning förek[ommer] berg.
Hiisis boning är till o[ch] m[ed] n[å]g[o]n g[ån]g synon[onym]
m[e]d wuori (X: 351), och i det ofvanst[ående] tunturi.
Hiisi f[ramtr]äder ofta synonymt med Lempo. 7: 136; 10: 298;
1: 169
Hiien poika pikkarainen. Han synes haft befattning med hästar, och anropas af Lemm[inkäinen] i såd[ana] afs[igter] 7: 426.
Hiisi = Jumala. 7: 31.
Kölden manas
”Hiien hilien sekahan
Lemmon liesikiukkahalle”
I Var[iant] till R[unan] 1: 169 omtalas Hiien impi samt att Lappen af hennes hår gör bågsträngen. En annan var[iant] lyder
sål[unda]: ”Hännästä ujon upehen, Hapsista halukapehen”.
Hiiet
var[iant] 7: 30, 32 parall[el] Juuttahat.
399
Fennica.indd 399
17.1.2019 14:55:08
�Fennica: Kalevala
Topelius 1823.
Topelius 1822.
Topelius 1823.
Topelius 1823.
Topelius 1823.
Topelius 1823.
Topelius 1823.
Topelius 1823.
Topelius 1831.
Topelius 1831.
Lönnrot 1828.
Lönnrot 1831.
Schröter 1834. The page
number in this edition
is 16, not 14.
Topelius 1829.
Hiitola
Var[iant] 17: 207.
Hiien immen hivuksilla piilit sulatahan. TR. 2559 p. 4. – Jännitti
tulisen jousen Hiuksilla Hiien immen TR. 1.560 p. 25 (Lappen).
Hiitolan kivimäki TR. 2.561 p. 4.
”Kutsu Hiien Hiitolasta
Jumaloista Jukko-selän
Syömähän tätä pahoa
Luonnotarta loppamahan”
TR. 2.562 p 4.
”Hiitolan koirat haukkumahan
Ilman lukku luksuttamaan”.
TR. 2.563 p. 9.
Hiien härkä satasarwi. TR. 2564 p. 7.
Hiitolan joki. TR. 2565 p. 10. (n[ota] b[ene] Hiitola synes i TR. 2.
p. 6 [et cete]ra vara en var[iant] för Pohjola).
Hiitolan tyttö TR. 2.566 p. 11. anm.
Hiien hiilet. TR. 5567 p. 31.
Hiito. TR. 5.568 p. 33
Hiien poika pikkarainen. Kant[ele]569 1. p. 16.
Hiien hilli, Hiien halli, Hiien harma hawukka, Hiien koira
koukkuleuka. Kant[ele] 4570 p. 21
Hiien hiili-kankahat VIII: 112
Hommalainen Schr.571 p. 14.
Hawon (kiskottawan Hawun) Akka, raiwokerta kal[evala] VII:
223.
Hilli Ukko halliparta TR. 4572 p. 7
Hongatar
Kuippanu metsän kuningas,
Hongatar salon emäntä
19: 351
400
Fennica.indd 400
17.1.2019 14:55:08
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
I. J.
Topelius 1831.
This sentence is incomplete.
Ilmarinen.
Stående epith[eter] äro: Seppo; Takoja iän ikunen; taitava
takoja
Jok’ on taiwoa takonnut
Ilman kantta kalkutellut,
Ej tunnu wasaran jälki
Eikä pihtien pitämä.
5: 185; 5: 220
Han k[al]l[a]s äfven Takoja alinomanen och säger sig vara så
kunnig dföre att han af följ[ande] orsak:
Kauan katsoin luojan suuhun
Partahan jalon jumalan
Ennen taivoja takoissa
ilman kantta kalkuttaissa.
27: 200. jfr. var[iant] i TR. 5573 p. 10 & 11.
Hans boning var:
”Nenäsä utuisen niemen
Päässä saaren terhenisen”.
11: 25.
Om Ilm[arinen]s boning se Wäin[ämöinen]. Att han icke bodde på574
Bland märkwärdigheter han smidde anm[ärker] vi Sampo och
Wäin[ämöinen]s klinga. Hans äfventyr skildras i 13de sången.
Då Wäin I 14: 267 säger Ilm[arinen].
Me yhen emosen lapset
Yhen kantamat kaposen
Yhen peipposen pesemmät
Yhen sotkan suorittamat
och i 287.
Sinä synnyit yötä ennen
minä päiweä jälestä.
401
Fennica.indd 401
17.1.2019 14:55:08
�Fennica: Kalevala
Topelius 1823.
Sic!
Should be 362.
Topelius 1823.
Topelius 1826.
Lönnrot 1828.
Topelius 1822.
Ilmarinen
Ilmarinen ilo lintu
Lennä tuonne, kunne käsken
----------------Puhalla iloinen ilma
Minulle myötäinen myry.
TR. 2.575 p. 26.
n[ota] b[ene]. Ilmarinen är mäktigare än Hiisi 12: 16, 17
werdens576 skapare. Kal[evala] 27: 202–204.
Jumala.
Joku Jumala 10: 230, i parall[el]. ”tuhatkunta perkeleitä” (i
trolls[ång].).
Jumala
4: 84. Joutu Jumala tielle. Ilmoinen! (Waljastele warsojasi – Aja
läpi luun [et cete]ra i trolls[ång]. 4: 358577
Jumaloista turva tulko 4: 352
18: 456 k[al]l[a]s Lemmink[äinen] Jumala.
Jumala = Luoja. 28: 158.
”Paha pääty kuulomasta
Jumala tähystämästä: TR. 2578: p. 3
Yläsillä Jumalilla
Alasilla maan Emoilla T. R. 3579 p 19
Ilmonen Jumala. Kant[ele] 1.580 p. 26.
Ilman impi, se Kuutar
Ilman ukko, var[iant] 3: 376 se Päiwilä.
Ilman rannat 23: 179.
Yheksäs ilma 27: 5 Keskiilma.
Immen tuli se kapo.
Joukahainen, Joukamoinen (TR 1.581 p. 21).
Ilman lukku se Hiitolan koirat.
Imantola = Pohjola. var[iant] 11: 147.
402
Fennica.indd 402
17.1.2019 14:55:08
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
K
Topelius 1831.
Lönnrot 1829.
Lönnrot 1830.
Kalewa.
k[al]l[a]s Wipunen, neml[igen] wanha Kalewa. 10: 13. Se Lemminkäinen.
Vatsasta wanhan Kalewan; Var[iant] Vironi wanhan 10: 39.
Kalewan walkia, kornblixt Åbo län
Kalewala se Wäinölä
Kosken tyttö Var[iant] 22:12
Kauppi
Kaunis kauppi köyrytyinen var[iant] 7:4
var badets Gud
sykyset lylyä wuoli
Kalma
Lapin kalman Var[iant] 9:82 p. 172 var. 14
Kalman kattila Kal[evala]. 6:49.
Kawe.
Ukko, Pohjan herra 1: 20, 39
Kave äiti 7: 613. Lemminkäinens moder förvandlar sig i en fågel. 8: 33.
Kave Eukko luonnon tytti
Kave kultanen korea II:223 anropas vid trollsånger
Kave Eukko Luonnotar 25:83 äldst bland qvinnor. Anropas vid
barns börd.
kapo kaarella makas
Kawe, ilman kaunis impi, Var[iant] 11: 27.
Karwasta emon kapehe Var[iant]. TR. 5582 p. 34.
Kave Eukko Luonnotar
Kave kultanen korea
Kant[ele] 2583 p. 12
synes v[ara] en skogsgudinna
Kant[ele] 3.584 p. 19
403
Fennica.indd 403
17.1.2019 14:55:08
�Fennica: Kalevala
Topelius 1822.
Topelius 1822.
Topelius 1831.
Metsän kawe; 19: 457.
Kawisten TR 1585 p. 4. Do 1 p. 6
Emäkawe var[iant] I: 170.
Halukawe var I: 170
Kavetta kaksi
1: 206. 17: 70 [et cete]ra.
Emo kielti, waimo kielti,
Epäsi kavetta kaksi
Kielti kolme Luonnotarta
påskrift. i Kal[evala].
jfr. TR. 1.586 p. 10, 11, 13
Kuutar
16: 243. Här omtalas en skjorta, väfd af Kuutar och spunnen
af Päiwätär. Dets[amma] säges i 26: 296. Beskrifning öfver
Kuutar, Päiwätär pätöwä Impi och Neito kuutar korja 22:
268–270
Kuu
personif[ikation]. se Tie.
Kukattarat, Helpettäret, Taiwahan navattaret, 19: 184, 185, 186.
Kipumäki.
4: 397. 25: 199. se kivutar.
Kipuwuori
4: 398. TR. 5.587 p. 29
Smärtorna skickades dit ”kiviä kivistämähän, paasia pakottamahan” 4: 400.
Kapo (kaarella makasi) 1: 153; 3: 20
Kapo se Osmotar.
Kapo 13: 156
kavon kaunihin käsissä
Hyvän immen hyppysissä
404
Fennica.indd 404
17.1.2019 14:55:08
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
[Kavetta kaksi
1: 206. 17: 70 [et cete]ra.
Emo kielti, waimo kielti,
Epäsi kavetta kaksi
Kielti kolme Luonnotarta
(hör til Kawe)
Topelius 1822.
The passage in square
brackets has been
changed to Kawe, according to Castrén’s
note.
Topelius 1831.
påskrift i Kal[evala].
jfr. TR. 1.588 p. 10, 11, 13]589
Lyöähän kavon kipua
Immin tulta tuikatahan
Födsel-plågor? 25: 34
om kapo se Ilm[arinen]
Kapo, kalhuen kania var[iant] 7: 15. parall[el] Lyylikki lylyjen
seppä
Tie kaunis kawon tekemä, Var[iant] 8: 105.
Kavon kalja, Var[iant] 13: 143.
Kirokapo Var[iant] 20: 190. Trollkarlar i Pohjola.
Karvasta kavon tekemän. TR. 5590 p. 14.
Kullervo Kalewan poika, kaunis kalewan poika k[al]l[as Solukulta; var[iant] 19: 75
Kiwutar, kipuen eukko
25: 96. Hon anropas att taga bort sjukdomarna (kivut, wammat) 25: 101–2, att nysta ihop dem ”kirjasehen kippasehen,
waskisehen wakkasehen” (25: 181–2 [et cete]ra att koka dem
uti en liten kittel (25: 195) midt i Kipumäki hvarest en sten finns
på backen, i stenen ett hål – 9 famnar djupt, dit sjukdomarna
föras, emedan stenen ej bryr sig om smärtor. 25: 200–213.
Sch[röter] p. 34.
Kirjokansi = Lempo
= Taiwas. 26: 34
= Arkku 31: 156
405
Fennica.indd 405
17.1.2019 14:55:08
�Fennica: Kalevala
Topelius 1822.
Topelius 1822.
Sic!
Lönnrot 1830.
Topelius 1829.
Lönnrot 1831.
Topelius 1831.
Kaukomieli, se Ahti och Lemmink[äinen]
”Kaukoniemen kainalossa
Weitikka on nenässä niemen
Kaukomielen silmä karsas
weitikan nenä nykärä” TR. 1.591 p. 9
Kaukomieli k[al]l[a]s Päiwän (Pohjan) poika
”Oman setäni pojan
Paremmaisen ihteäni”
TR. 1.592 p. 16.
kukki neito kuutaratar593 kant[ele] 3594 p. 28.
Kuippana metsän kuningas
Metsän hippa halliparta
Kuittola metsän kuningas T.R. 4.595 p. 4.
Kuuhut, Jumalan luoma
8: 122, 24, 28
personifierad
Kyröläisen [et cetera] Kant[ele] 4596 p. 4
Kerolaisen kehrowarsi. (Om mato)
Wirolaisen wirsun paula. TR. 5597 p. 29.
Kyröläisen kyntöruoska (om kalma)
Manalaisen matka-sauwa.
TR. 5 p. 13
Keitolainen TR. 2: p 5. Par[allel till] Piru
keiunkainen. Trad.
Köyrötyinen
TR. 1. p. 38, 39. smed. Åt h[ono]m såldes enl[igt] l[oco] c[itato]
Kullerwo?
Kuuritar se Miiritär
kokko bygger bo på Wäin[ämöinen]s knä.
406
Fennica.indd 406
17.1.2019 14:55:08
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
L
Lemminkäinen
Stående epitheter: lieto poika. 17: 583, Kaukomieli, Lieto Lemminkäinen, Kaunis Kaukomieli, werewä wesien poika [kaunis
(nom. propr.) kaukaa näkywi, werewä wesien poika 7: 602]598
werewä weitikka; I 13: 394 [et cete]ra tages Ahti, Kaukomieli
och Lemminkäinen bestämdt synonyma.
Square brackets by Castrén.
Topelius 1822.
Lönnrot 1829.
Lönnrot 1828.
Lönnrot 1831.
Lönnrot 1828.
Lönnrot 1828.
[a]I 7: 28 k[al]ls Lemmink[äinen] Kalewas son
Lemminkäinens moder omtalas i V, VI, VII.
Var[iante]r 6: 2–6.
Kaukomieli ”mennäksensä miettelevi
Luotolahan lankohihen
Wäinölähän anoppihinsa.
Wuojelahan lankohinsa
Wäinölähän sisarihinsa”.
Lieto Lemmin poika 23: 44; 234, 33: 364 (Det är anm[ärkt] att
Wäin[ämöinen] (l][oco c[itato]) skick uppdrager åt Lemminkäinen förtroenden af vigt, och ej åt Ilm[ainen] – men denne
var; Wäin[ämöinen] k[al]l[a]r h[ono]m äfven (l[oco] c[itato])
Ylemmäinen Ystäväni.
Lemminkäinen och Kaukomieli äro skilda personer i TR. 1.599
p. 17.
Lemmink. warnas af sin moder (Kant[ele] 2600 p. 3) att ej fara
”Lapin maahan lankohisi” och p. 5 k[al]l[a]s hans baneman
”Ankara Anoppi”
Lempo se Hiisi & Piru. 3: 73; 4: 260
Lemmen nosto. Kant[ele] 1.601 p. 31. Kant. 4.602 p. 17.
Lemmen lahti XI: 317 & 41 nära Pohjola
Lapin lahti. 26: 250
Lempiwasta Var[iant] 11: 215.
Luumikki, tytär Tapion. Kant[ele] 1603 p. 16.
Luonnotar, tytär Tapion. Kant[ele] 1604 p. 19.
407
Fennica.indd 407
17.1.2019 14:55:08
�Fennica: Kalevala
Schröter 1834.
Sic!
Topelius 1829.
Topelius 1826.
Topelius 1831.
Schröter 1834.
Topelius 1831.
Lönnrot 1830.
Schröter 1834.
Lönnrot 1828.
Castrén’s suggestion
above: Lappalainen.
Topelius 1823.
Launawatar, waimo wanha. Sch[röter]605. p. 48
Louki606, Pohjolan emäntä TR. 4607 p. 7.
Luoja, TR. 3608 p. 10. p 18. TR. 5609 p. 10.
Schr[öter]610 p. 20. Sch[röter] p. 40 – Päivän poika Kal[evala]
26: 311
Lappi
Mene tuonne, kunne käsken
Pohjan pitkähän perähän
Lapin lajahan kylähän
Kiwi on keskellä kiviä ketoa
Reikä on keskellä kiwiä
Sinne minä tuskat tungen [et cete]ra
T. R. 5611 p. 16.
Ei kiwi kipuja itke
Paasi waiwoa walita.
D[itt]o p. 17
Kant[ele] 3612 p. 7 m. m.
Luonnottaret woro tre. 1: 207, 17: 72.
se Kaweh. Hiisi. Schr[öter]613 p. 24.
Luonnon tytäret Kant[ele] 1614 p. 35. Kal[evala] 24: 46
Luppalainen615.
Lumi-selkä Luppalainen,
Kaunis karwa Röyhytyinen
Uppo walkia walimo”
TR 2.616 p. 23
Lyylikki, lylyjen seppä
Kapo, kalhujen kapia
Lystikki lylyjen seppä
Kaunis kalhuen tekiä
var[iant]: 7: 14
Loiramoinen.
Susi poika Loiramoisen
Liera se Tiera
408
Fennica.indd 408
17.1.2019 14:55:08
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Luotola se Wäinölä
Linnawaara, se Tapiowaara
M.
Topelius 1829.
“se Kyröläinen” added
later by Castrén.
Castrén: Manni ǁ Manna.
Topelius 1831.
Schröter 1834.
Manala.
R[unan] 1: 225. Här säges att när lappen sköt på Wäin[ämöinen] och pilen flög mot jorden så ”Tahto maa manalle mennä”.
Manalan alusmaja (ofta).
Manalan metsä, kalman kangas. 19: 323.
Manalan ikimaja Var[iant] 7. 623
Manalan mettä TR. 4617 p. 4
Manalainen se Tuoni, se Kyröläinen618
Manni619 TR 5620 p. 15
Maaria, neitsy. Var[iant] 21: 226, 229
Metsola = Tapiola (VII: 192) = Hakolinna (VII: 134).
Epitheter: Mieluisa Metsola, tarkka Tapiola (7: 172; 28: 5, 13:
170; 186.).
Innevånare:
Mielikki, metsän miniä (7: 178; 356), metsän emäntä, puhas
muori, muoto kaunis (7: 327) –; parall. Tellervo Tapion neiti (7:
177; 28: 370) och Tuulikki, tytär Tapion (357). Mielikki, metsän
Emäntä, Tapiolan tarkka waimo (28: 405; 436). Tellervo, Tapion neiti 28:370
Mimmerkki, metsän emäntä. 7: 455
Metsolan metinen neiti, muori 7:345; 28: 368 [et cete]ra –
I par[allel] Metsän piika pikkarainen 7: 346, 28: 371.
Alla dessa warelser äro troligen s[am]m[a] Gudomlighet.
Metsän Ukko halliparta 7: 375, metsän (kultanen) kuulusa kuningas (7. 376; 28: 31; 22: 238) Schr[öter]621 p. 70.
409
Fennica.indd 409
17.1.2019 14:55:08
�Fennica: Kalevala
Topelius 1829.
Lönnrot 1828.
Schröter 1834.
Topelius 1829.
Topelius 1831.
Lönnrot 1828.
Lönnrot 1828.
Topelius 1826.
I 7: 350 säges om Metsolan metinen neiti Mielikki, att hon ej
är värdinna i fall hon icke består 100 pigor, 1000 käskylästä att
walla sina Gårdar
(Om Tapios folk; – se Tapiola).
I skogen Metsola funnos tvenne wärdinnor, den gamla wackra
(hennes utseende beskrifves i 7: 290–300) och den nya, fula
(hennes uts[eende] beskrifves i 7: 300–308). Den nya war hård
och njugg, den gamla gifmild.
S[am]ma beskrifning: T. R. 4622 p. 6. kant[ele] 1623: p. 15, p: 21
& 22; schr[öter]624 p. 68.
Mielikki – den gamla, goda värdinnan bodde i ett? af de tre
slott som funnos i skogen och af h[vil]ka en var af träd, en
af ben, och en af sten. I den goda värdinnans slott funnos 6
guld fönster (kunki linnan kulmanteella 7: 310–326.). Mielikki
synes varit den goda gifverskan. VII: 327. Dessutom omtalas 7:
265 såsom ullgifware suuri luoja, äfven k[al]la][d maan pitäjä
(7: 270), Antoluoja (225) och luja Jumala (276).
”Metsässä on olutta paljon
Metsässä mesi makia”
337 & 338.
”Metsolan metinen amme”. 19: 290
Kuippana metsän kuningas, se Kuippana
Kulkia, metän kuningas k[an]ske om björnen?
Metän käyjä käyretyinen
Hilli Ukko, halli parta T. R. 4.625 p. 1. cfr. Hilli.
Tapiola k[al]l[a][s i T. R. 5.626 p. 17 korwen kylä, och Tapio
l[oco] c[itato] korwen kultanen kuningas.
Miiritär metsän miniä
Muuritar metän kuningas Kant. 1.627 p. 11
Metän Ukko kuluparta, metän kuulusa kuningas, Kant. 1.628
p. 26.
Maaemä. 1: 125. Maan Emot. TR. 3629 p. 19
410
Fennica.indd 410
17.1.2019 14:55:08
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Mannun Eukko X: 217. anropas Kant[ele] 2630 p. 9 trollsången
”Mies pieni merestä nousi” 13: 63–76. XXIV: 144
Mehiläinen IV–; XIII: 286.
Miehola, 15: 103.
Lönnrot 1829.
Topelius 1826.
Topelius 1829.
Topelius 1823.
Lönnrot 1830.
Schröter 1834.
Lönnrot 1829.
Lönnrot 1830.
N.
Nunnus, ilman tyttäristä. T. R. 3631 p. 17
Naata. Om henne qvädes i TR. 4632 p. 9 det s[am]ma, som i
Kal[evala] läses om Pohjas värdinna, då hon födde plågor åt
kalevala.
O
Osmotar, oluen seppo kapo kaljojen tekiä XIII.
P.
Piru. pontta pyörähytti 3: 72
Lempo tempasi tereä
Hiisi vartta hiiwahutti.
Pirun pitkähän perähän (Var[iant] till 2: 34 i st[ället] f[ör]
Pohjola).
Pirulainen 24: 209.
Perkeleen perhe 10: 207 se Jumala
Pakkanen, Puhurin poika 18: 506
Pikku mies TR. 2.633 p. 28 se Mies pieni. Kant[ele] 3.634 p. 30.
Schr[öter]635 p. 12, p. 14
Päistäryys pätövä neiti Kant[ele]636 2 p. 41. Skogs Gudomlighet
Palvonen var[iant]: Palwanen. R[unan] 13: 45 [et cete]ra.
Periisäntä (i åkern) 10: 218
Pihlajatar, Tuometar, 28: 594, 95.
Pohjola, se Kant[ele] 3637 p. 13, 14 [et cete]ra p. 18, 19.
411
Fennica.indd 411
17.1.2019 14:55:08
�Fennica: Kalevala
Lönnrot 1830.
Schröter 1834.
Schröter 1834.
Topelius 1822.
Topelius 1826.
Topelius 1822.
Topelius 1826.
Topelius 1826.
Topelius 1826.
Topelius 1823.
Lönnrot 1830.
Topelius 1831.
Pohjan pitkä perä Kant[ele] 3.638 p. 21.
Pohjolan neitsy Schr[öter]639 p. 16, 17. h[en]n[e]s beskrifning.
Pesten manas till Pohjola. Schr[öter]640 p. 62.
Päivilä = Pohjola
TR. 1.641 p. 9. ”Meni Päiwilän pitohin, hyvän joukun juominkihin” jfr. pag. 9, 10, 11, 12, 13, 14. I Kal[evala] 17. 74, förek[ommer] hywä Pohjola. TR. 3642 p. 3, p 6, p. 7.
Päiwän poika
TR. 1.643 p. 14, 16. k[al]l[a]s uti parallelst[ällen] i al[lmänhet]
17 R[unan] vanl[igen] Pohjolan isäntä, och v[er]s. 575 Poika
Pohjalaisen, och v[er]s 650 Pohjan poika
Päiwilä tuo Ilman ukko. TR. 3644 p. 3. TR. 3.645 p. 7. Päiwiläinen
ilman ukko T. R. 3646 p. 8. om Pohjolan isäntä.
Päiwilä k[al]l[a]s Pohjola i anledning] d[er]af, att om sommaren solen ständ ständig skiner.
Untamo d[er]af, att en ständg natt vinterdagarna räcker.
Päiwilä = Pohjola. Var[iant] 13: 1; 14: 1; 17: 63.
(n[ota] b[ene] ifr[ån] Pohjola kom storm och oväder. TR. 2.647
p. 1.[)].
n[ota] b[ene]. I Var[iant] till 2: 67 k[al]l[a]s Pohjolas värdinna:
”Tuopa musta pohjan akka, Ulappalan umpisilmä”
n[ota] b[ene] Anm[ärkning] i afs[igt] på Pohjola är 24: 231 [et
cete]ra
n[ota] b[ene] Var[iante]r. till 3: 1 qwädes dets[amma] om Tuulikki och Katrinar, Joukah[ainen]s syster.
Päiwätär.
16: 244 se Kuutar.
Päiwätär pätöwä Impi neiti, se Kuutar. Kant[ele] 3648 p. 19.
Päiwyt (8: 144) Jumalan luoma – personif[ierad] lemnar underrättelse om Lemmink[äinen]; anropad af Lemmink[äinen]s
mor, söfver hon Tuonelas folk. 8: 185–209. TR. 5649 p. 10
412
Fennica.indd 412
17.1.2019 14:55:08
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Päiwä, personif[ierad] se Tie.
Penitär Kal[evala] VII: 228.
Pätöwä päiwän poika. 26: 312 [et cete]ra; 356, 368
Panu, personif[ierad] Kal[evala] 26: 431, 27 (<->).
Palonen T.R. 2650 p. 18
Palwonen 13: 40, 306. i parall[el] Tuuri id[em] personif[ierad]
Topelius 1823.
Topelius 1829.
Topelius 1831.
Topelius 1823.
According to Castrén’s
note, must be changed
to Syöjätär.
Topelius 1831, 27: Lapahiitto.
Castrén: 474 ǁ 479.
Topelius 1823.
Pellervöinen, Var[iant] Pellämöinen.
Pinneys. se Tapion poika
Pyhäs Taaria TR. 4651 p. 5.
R.
Rutja
Riisi poika Riutukainen. TR. 5652 p. 50.
Röyhytyinen, se Luppalainen.
S.
[Souti Syöjätär vesiä, tulikurkku turjutteli. T. R. 2.653 p. 11. Ormens upphof.]654
Suwetar, waliwo waimo
Etelätär luonnon Eukko
19: 151, 165 anropas då boskapen utsläppes
Syvätär vesille sylki, Lapa-heitto lainehille TR. 5.655 p. 27.
Simosalo XI: 262, 315. synty till Pohjola.
Suomela. Var[iant] 17: 474656; 20: 189 = Pohjola.
Syöjätär,
Var[iant] 19: 135. Ilmarinens hustru
Souti Syöjätär vesiä, tulikurkku turjutteli. T. R. 2.657 p. 11. Ormens upphof.
Suonetar Kal[evala] IV: 311 [et cete]ra
413
Fennica.indd 413
17.1.2019 14:55:08
�Fennica: Kalevala
Topelius 1823: 12 sikalisko.
Lönnrot 1831.
Lönnrot 1828.
Topelius 1826.
Topelius 1822.
Sisiliskon synty i TR. 2658 12 är anm[ärkt]
Sariola = Pohjola (= Lapin laaja salo 6:[missing] )
Sampo = Kirjokansi.
n[ota] b[ene] Var[iant] till 2: 109 ”kirjokannen kynnykselle”
n[ota] b[ene] Anm[ärking]. är vari[ant] till 2: 164–178.
n[ota] b[ene] Uusi Sampo
Saksan salmet. Var[iant] 14; 21. & Var[iant] 16: 271
Surjun suurilta wesiltä (parall[el] Saksan salmet) 16: 271
Sampsa Pellerwöinen XXIV.
Simanter, metän emäntä Kant[ele] 4659 p. 23.
T.
Tapiola tarkka 7: 172, 28: 6; Tapion torwi, metsän pilli 23: 172
Tapiola k[al]l[a]s Tarkka i anledn[ing] af djurens fina
väderkorn (cfr. Kal: 28: 35 [et cete]ra).
Tapiowaara, VII: 360 har i parall[el] Tuomiwaara och i 19: 240
Linnawaara.
Tellerwö – Tapion waimo. 28: 130; 475 se Mielikki
Tuulikki se Mielikki
Tapio ainoinen VII: 243. Lepy lehto, kostu korpi, Taiwu ainoinen Tapio. Kant[ele] 1660. p. 12.
Metsän Tapio TR. 3661 p. 27.
Tapion kansa 22: 240.
Tulikki, Tapion neiti
Hoika Honkelan miniä
Var[iant] 3: 1 & 2
Tuulikki Tapion neiti
Hoikka Honkelan miniä
Sala-kaaron kaunis waimo.
TR. 1.662 p. 18. är ett parall[elt] st[ycke] till 3: 1 [et cete]ra
414
Fennica.indd 414
17.1.2019 14:55:08
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Tapion poika Pinneys TR. 3663 p. 27
Annikki tytär Tapion. TR. 4664 p. 2. p. 3. metän emäntä TR. 4665
p. 3
Annikka awainpiika. Kant[ele] 1.666 p. 15.
Eewa pika667 pikkarainen.
Luumikki se på sitt st[älle]
Luonnotar D[itt]o
Topelius 1826.
Topelius 1829.
Topelius 1829.
Lönnrot 1828.
Sic!
Topelius 1829.
Topelius 1831.
Lönnrot 1829.
Schröter 1834.
Topelius 1829.
Topelius 1831.
Topelius 1823.
Simanter D[itt]o.
Tapiola kallas Tarkka i anledn[ing] af djurens fin väderkorn(?)
Jfr. Kal[evala] 28:35 etc[etera].
Tuometar, Tapion neiti TR. 4668 p. 2.
Tapiomäki. TR. 5669 p. 5.
Tähtitarha, Kant. 2670 p. 10.
Turilas. Schr[öter]671 p. 2
Tursas.
Tuli poika Pohjolasta
Nimeltä tulinen Tursas [et cete]ra
TR. 4.672 p. 15.
Tie
personif[ierad] TR. 5673 p. 7.
Tuli tie wastahan, Kuu och Päiwä likaså p. 8. k[al]l[a]s samt
och synnerl[igen] Jumalan luoma.
Teppo, matka Teppo, tie Jumala 2: 59
Tiehyt, Jumalan luoma 8: 102; Onkelvoinen 2: 54. Tiehyt metsähän vetävi, Onkelvoinen ottelevi l[oco] c[itato].
Tierä, 18:372, Var[ianter] Tievo, Teuvo, Teuri
Renki wanhan Wäinämöisen
iki Liera, Tieran poika TR. 2674 p. 17
415
Fennica.indd 415
17.1.2019 14:55:09
�Fennica: Kalevala
Topelius 1826.
Topelius 1826.
Lönnrot 1828.
Tuonela.
Tuonelan joki.
6: 273 = salmi 9: 84. = Manalan alanta, XI: 87 = Pyhän wirta 26:
232. Pohjolas värdinna lofvar sin dotter åt Lemmink[äinen],
om han skjuter en svan
”Wirrasta wihannan linnun
Tuonen mustasta joesta
Pyhän wirran pyörtehestä”
7: 582–85. 593.
Tuonelan tuvat VII: 628
Till Tuonela kommo bl[and] de döda 9: 90 [et cete]ra M[ån]g[e]n hafva gått dit och få återvändt; ”Paljon tänn’ o tullehia,
Wähän täältä läksihiä” TR. 3675 p. 27.
Tuonen musta joki. VII. 597. Var[iant] 7: 592.
Om Tuonela se T.R. 3.676 p. 23.
Tuonela, bakom 9½ haf VIII: 155–156.
Tuonelan alannet, VIII: 156 (etc.)
Tanikan linna, (se Hiien linna) 16: 263, i parall[el] Uusi linna.
Kant[ele]677 1 p. 16.
Tuoni 9: 95, 96. [et cete]ra = Manalainen 9: 113.
Tuonen poika, punaposki 4: 322 anropas i en trollsång spinna
snöre till ådrors förbindning; 9; 186 [et cete]ra spinner han nät
för att fånga Wäin[ämöinen]. Han skildras på detta st[älle]
sålunda:
Tuonen poika koukkusormi
Koukkusormi, rautanäppi
Rautawerkkojen kutoja [et cete]ra
Verinen k[al]l[a]s han i 7: 628 emedan han m[e]d sitt svärd
dödar Lem? (Lemmink[äinen]) som kom[m]o till Tuonela.
Tuonen tytti 9: 81 = Manalan lapsi
Tuonen tyttäret 9: 85 = kalman nejot, lapset, immet, 9: 98; 111;
123
416
Fennica.indd 416
17.1.2019 14:55:09
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Tuonen tyttö skildras i 9:178 etc[etera].
Tuoni on mun manalle saannut 9: 95. Rauta, tuli
Satasormi Tuonen tyttö678 Var[iant] 9: 17 & 1.
rautasormi, rautanäppi D[itt]o.
Lyhyt Akka Tuonen tyttö
Kiwutar kipuin eukko
Kant.679 3 p. 7.
Äkkäätär neito äjä
Kant. 3680 p. 30.
Werinäkki, Tuonen tyttö
Kant. 4681 p. 21
Castrén: Satasormi Tuonen tyttö ǁ Tuonen tyttö
satasormi.
Lönnrot 1830.
Lönnrot 1830.
Lönnrot 1831.
Topelius 1823.
Topelius 1826.
Topelius 1831.
Tuuri se Palwonen
U.
Ukko
Epith[eter]
Taiwahan Jumala 22: 35
taiwahan napanen
Remupilven reunahinen
Ylijumala
Taatto taiwahinen (17: 361)
Mies on wanha taiwahinen
Pilvien pitäjä
Hattarojen hallitsia
Kultanen kuningas
Anropas wid åtskilliga tillf[ällen] i stor nöd äro och fl[era]
trollsånger sluta med en bön till honom. De flesta? äro af sednare ursprung? Genuina synas v[ara] de som förek[ommer] i
Kalew[ala] 7: 523; 10: 191; 17: 360; 23: 167; 25: 61; 25: 214; 26: 513;
19: 476, 485; 19: 476; TR. 2.682 p. 9. TR. 3683. p. 6. TR. 5.684 p. 28.
Särdeles begär man af honom snö och vind eller storm. Han
anropas äfven af Wäin[ämöinen] och bönhör Pohjolas värdinna emot Wäin[ämöinen].
417
Fennica.indd 417
17.1.2019 14:55:09
�Fennica: Kalevala
Schröter 1834.
Topelius 1828.
Topelius, date missing.
Ukon poika k[al]l[a]r sig trollkarlen i 4: 257 och Wipunen 10:
178. Ukon poika synes v[ara] ett g[emen]samt epith[et] för
trollkarlar. Här k[al]l[a]r trollkarlen Ukko för sin broder.
Ukkonen = Ukko. Kant[ele] p. 16. [et cete]ra om skogsguden.
Han k[al]l[a]s ändock isä ylinen och mies wanha taiwahinen.
Ukon tulinen miekka (blixter) omtalas 10: 196; 22: 37 och i
Lappskan bet[tyder] Regnbågen Atja juoks (= Ukkos båge?).
Ukko kultanen kuningas (h[oc] e[st] <> skogsGuden) anropas
Schr[öter]685 p. 16 om storm, snö och och oväder.
Umpiputki = pursi. Var[iant] 18: 310 b.
Uppo, se Luppalainen
Uuhen lahti Var[iant] 11: 317
Uni, Unonen. Kant[ele] 1686 p. 35
Uniset neulat. Kal[evala] 23: 24
Ulappa, Suurelle meren selälle, Ulapalle aukialle, Pohjan pitkähän perähän. 10: 338 i trolls[ång]. Ulapoilta aukeilta. 11: 110
[et cete]ra.
Ulappalan ukko wanha. 6: Ulappalan ukko wanha -----, Makasi oman emonsa. D[er]af föddes hunden. V[ariant] 7. 206.
Umpilampi 10:208
W. V.
Wäinämöinen
Epith. k[al]l[a]s äfven Wäinö: 1: 210 – on tätisi poika (n[ota]
b[ene]). 22: 299.
Stående Epith[et]: Uwantolainen, Umentolainen Var[iant] 11:
83., Suvantolainen, Laulaja ikuinen. Ikirunoja, Tietäjä iän ikuinen, kaikkien sanojen salpa. Vanha Waka. Uros, Kave Ukko,
Pohjan herra (<->1) Suwannon sulho, maan waljo. XI: 83. Partasuu, jouhileuka. TR.687
Wäin[ämöinen] = Luoja. XXI: 291, XXVI: 44.
418
Fennica.indd 418
17.1.2019 14:55:09
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
The number should be
44.
Lönnrot 1828.
30: 91
”Olin ma miessä kolmantena
Ilman pieltä pistämässä
Taiwon kaarta kantamassa
Taiwoa tähyttämässä”.
27: 198688. Hiki läksi luojan (Wäin[ämöinen], Ilmar[inen])
päästä.
I 1sta R[unan] skapar Wäin[ämöinen] werlden
I 20: 206 säger Wäin[ämöinen]:
”Weli Seppo Ilmarinen
Lankoni emoni lapsi.”
14: 267. Wäin. Ilm[arinen] talar till Wäin[ämöinen]. Ilm:
Me yhen emosen lapset,
Yhen kantamat kaposen
Yhen peipposen pesemmät
Se Ilm[arinen].
Wäin[ämöinen] anropar Ukko (Ylijumala). 25: 214, 24: 47.
Wäin[ämöinen] tack Jumala, 24: 275.
Wäin[ämöinen] tackar [Jumala] 26: 61; 158.
Wäin[ämöinen] anropar sol, måne och Carlawagnen 1:
Wäin[ämöinen] flodGudinnan och Ukko 22: 12
Wellamo 26: 28:8
Wäin[ämöinen] föreställes sås[om] Finska folkets wälgörare
(särd[eles] ge[nom]. sampo) och rådgifvare. 9: 222. (12: 276);
Kant[ele] 1689: p 34) 20: 160 Kal][evala.
och Wäin[ämöinen]s epit[et] Tietäjä [et cetera] bewisar att
han är magiens högsta produkt:
Af 5: 46 tyckes följa att Wäin[ämöinen] och Ilm[arinen] bodde
i s[am]ma gård. Ty (Wäin[ämöinen] mötte Ilm[arinen] då han
åkte i Wäinöläs hagor.). Wäinölä anges sås[om] Wäin[nämöinen]s gård. Den var belägen ”nenässä utuisen niemen, päässä saaren terhenisen (25: 138). Louhi säges neml[igen] hafva
skickadt sjukdomar nenähän utuisen niemen etc. för att och det
säges att i anl[edning] d[er]af ”pojat Wäinölän potewi, lapset
Luotolan lahowi”. Men i 1te R[unan] berättas Wäin[ämöinen]
419
Fennica.indd 419
17.1.2019 14:55:09
�Fennica: Kalevala
Topelius 1823.
Topelius 1826.
Topelius 1831.
Topelius 1831.
Lönnrot 1828.
Topelius 1823.
Topelius 1826.
på vägen till Pohjola hafva besökt den så k[al]l[a]de ”utuinen
niemi”. Ungefär dets[amma] säges i 21: 257.
I 33: 120 säges att Wäin[ämöinen]s boning var nenässä utuisen niemen [et cete]ra. (Märkv[ärdigt] är detta st[älle] äfven
derföre att här talas om Wäin[ämöinen]s ”owet” men i det
föreg[ående] om Pohjolas ”portit”). k[an]ske för allit[erationens] skull). Af 23: 414 & 15; 24: 7 & 8 följer dets[amma].
Wäin[ämöinen] k[al]l[a]s i var[iant] till 2: 90. Untamoinen
(och Jouhileuka).
k[al]l[a]s vanha walehtelia TR. 2690: p. 7. TR. 3691 p 21.
Wäinä TR. 5692 p. 1.
Sinä wanha Wäinämöinen
Kuin teit huorin kolmi öissä.
TR. 5693 p. 40.
Wähä Wäini Maunin poika Kant[ele] 1694: p 27
Obs. Wäin[ämöinen] och Ilm[arinen] äro ej Gudar emedan de
påtagligen tillhöra den Magiska åldern, hvari Gudar ej dyrkas.
Gudaläran säger <----->.
Wäinötär. T. R. 2.695 p. 12.
Wipunen, Antero, Antermo Angermo var[ianter], Wanha Kalewa. Virsikäs Wipunen.
”Olen syönnyt saan miestä”. 10: 110.
Wiikon on Wipunen kuollut,
Kauan Kalewa kaonnut
Wipunsa wirittämästä
Ahtamasta ansatiensä.
10: 42.
I v[ers] 43 forts[ätte]r Ilm[arinen] och säger, att Wäin[ämöinen] hos Wipunen icke kan få ord, aldenstund han är död.
Men Wäin[ämöinen] begifver sig ändock, och wäcker Wipunen från sin döds-slummer. (Här finner man, huru oredig förest[ällnin]gen om döden var hos våra förf[äder]?)
Wipunen k[al]l[a]s Wiro i TR. 3.696 p. 22.
420
Fennica.indd 420
17.1.2019 14:55:09
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Ween emäntä
43: 305; 10: 197, (i de följ[ande] v[er]s[erna] Sinilakki och Hienohelma epith[eter]) anropas i trolls[ång]. Hon k[al]l[a]s i 26:
288, 18
Lönnrot 1829.
Lönnrot 1831.
Topelius 1831.
Lönnrot 1830.
Topelius 1831.
Topelius 1826.
Wellamo ween emäntä, ween eukko Var[ianter] Wellimö och
Wellimys.
Wanha wäki 10: 215. Kant[ele] 2697 p 9.
Wiron akka willi waimo, Portto Pohjolan emäntä Kant[ele]
4698 p. 32.
Wirolainen. se kerolainen
Wuojela, 31: 333 (Var[iant] Ahtola;) Var[ian] 25. 140 Var[riant]
6: 2 (se Kaukomieli).
Wäinölä.
Ajo Wäinölän ahoja
Kalewalan kankahia
= Luotola 25: 147 = Wuojela 31: 333 Var. 25: 140. Ahtola Var.
Wiena. 16: 271. Wienan wesiltä, Ulapoilta aukeiklta.
Wirokannas förek[]ommer sås[om] epith[et] åt Wäin[ämöinen]. R[unan] 32: 230; föröfrigt i 13: 41 och var[iant] till 13: 41
och 46
Wellamo
Waiwatar. TR. 5699 p. 29 = Kiwutar.
Wammatar = Kiwuttar, Kant[ele] 3.700 p. 6.
Winkas wankahan makasi
--- Ungerma lewättähissä.
TR. 5701 p. 25.
Wuolahainen. Rauta poika Wuolah[ainen] [et cete]ra T. R. 3702
p. 9.
Om wädersträcker. 33: 170–176. n[ota] b[ene] Ilman rannat. 33:
169
Bön och offer förek[ommer] i den Finska Mythol[ogin]. – Offer
Kal[evala] VII. 469–478.
421
Fennica.indd 421
17.1.2019 14:55:09
�Fennica: Kalevala
Topelius 1823.
Schröter 1834.
Topelius 1831.
Lönnrot 1831.
[Ä.]
Äjön poika TR. 2703: p. 5.
Ähky poika on Ähmeröinen
Toinen poika Tohmeroinen
Kolmasi Korentolainen. (kowin nokinen)
Schr[öter]704 62 TR. 5.705 p. 33 [et cete]ra [et cete]ra
Äkkäätär se Tuoni
Äkkäätär, neito äjä
Eli Hiitolan emäntä
Kant[ele] 4.706 p. 8.
422
Fennica.indd 422
17.1.2019 14:55:09
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
[Vocabularia Kalevalae
(hörande till föreläsningar
över äldre Kalevala)707]
[Explanations to the Individual
Songs of the Kalevala]
KK Coll. 539:1 D2: 361–
384.
Of the names of different garments mentioned here, only rätsinä appears in the Old
Kalevala. The handwriting in this note is
not necessarily Castrén’s.
Rätsinä = paita
Kosto = öfver skjortan – af hvitt kläde tyg – lin
Kumarsnikka, rödt klädning – hof|<->dsdrägt
Kitaikka svart kl[ädnad] om helgdagarna
Palahwana, tröja
Höra till föreläsningarne öfver äldre Kalevala.708
Noggranna undersökningar om
följ[ande] st[ällen] i Kalevala
Runan 1.
v[ers] 79. kawe Ukko
Pohjan Herra [et] c[etera].
R[unan] 18.
v[erser] 447–449.
R[unan] 19
v[erser] 83–84.
v[erser] 161–163.
v[ers] 276. Wikoisi
Runan 4.
v[erser] 136–140.
R[unan] 7.
v[ers] 407–408.
R[unan] 11.
353. Ylentämäni
R[unan] 21.
57–58 – Commateringen
288–290
R[unan] 12.
Var[iant]. 162–164.
R[unan] 23.
v[erser] 404–405.
R[unan] 16
Var[iant] 55. Huhut.
423
Fennica.indd 423
17.1.2019 14:55:09
�Fennica: Kalevala
Most of the explanations to the songs 1−16
have been added afterwards. Some are still
missing, and in those
cases, only the word
or the phrase to be explained is given.
“Variant” refers to the
different versions of
the songs or themes
which appear in the
Old Kalevala. Lönnrot
added a collection of
those variants to the
Old Kalevala and published them as an appendix in the Old Kalevala proper.
1. Runo 709
v[ers] 48.
v[ers] 56
v[ers] 57
v[ers] 67.
v[ers] 75.
v[ers] 79.
v[ers] 78.
v[ers] 118.
v[ers] 122
v[ers] 136
v[ers] 139
v[ers] 158
153.
163.
165.
172
182.
180.
201.
229.
210
232.
250.
Sommelo
Piena på yttre sidan af dörren de klossar, som
s[amman]hålla bräderna
Kurkihirsi som närmast understöda taket.
Taari. svagdricka L[önnrot]. Ita.
Yksin meillä yöt tulewat & yksin synty Wæin[ämöinen]
Kawe Ukko Pohjan Herra (<--->)
Oppimahan.
Hernewartinen Hevonen
Ketun päällä kelletellä
Kyyttösilmä.
Katset.
Sulittelewi.
Kapo, djur?
Muju. Maon mujilla (= werillä) pantin wihat
nuolihin.
Suletut rihmat
Wasamat wanuneheksi, svarfva
Suwantolainenoch Uwantolainen,
Katso kerran keskipäiwän
Wetää kaaren korwaan N[ota] B[ene]
Sapso
Wäinö on tätisi poika
Kautta kainalon wasemen (hvems?).
Karehin,
Varianter 710
v[ers] 72.
v[ers] 169.
v[ers] 190
306.
Sinettäret,
Hännästä ujon upehen = tyyni hewonen (uweh,
orit –
Pyörtänä
Jälitsä, ägg.
424
Fennica.indd 424
17.1.2019 14:55:09
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
The word added afterwards in pencil.
2. Runo.
v[ers] 1.
v[ers] 23
24.
50.
58.
59.
167
201.
v[ers] 210
213
Pehkiö, rutten, stubbe = pehko
Inha ikä = iän (kaiken) surullinen ja imehinen –
Katowa kannikka. Kannikka, se on kun loppu,
leiwän, kuin kannikka.
Rietta, trollkarl
onkelwoinen (Ongelmoinen).
Teppo.
Yhen willan kylkyestä. Ei se lampaan kylki ole,
waan willan kylki.
Riuwuttelen
karittelen (karistelen)
Sariola,
Varianter
v[ers] 4
v[ers] 83.
v[ers] 132.
202
Säikäle pieni puu
Kaheksialle,
Perinteillä
Riuota
3 Runo
v[ers] 4
v[ers] 64
91.
95
96
136.
162
182
200
Kapiwi.
Keträvarren kiertimiä (rihmat keträwarresa)
trådar fly
Kaikkien sanojen salpa,
Luki synnyt syitä myöten
Luottehet lomia myöten = sanan polwet
Raanta
Kielipalku, Ita.
Lakkapuu711
Kannas, näs.
425
Fennica.indd 425
17.1.2019 14:55:09
�Fennica: Kalevala
Actually, silmänteitä.
Castrén has drawn the
lines to illustrate the
meaning.
Varianter
24
[69]
104
189.
warun
kasan hietra kalliohon niinkun kirwehen eli
weitten terä = hietra
Telkkimeksi
Puuho
Runo 4
31
69.
123.
136 & 140 ?
162.
191.
221.
243.
247.
251.
272.
292.
332.
336.
353.
363.
375.
Kerran, i ordning
Rääkyrauta
Walkama,
M[ån]gen och spec[ifik] orda.
Sisiliskon silmän teitä712 (rectem)
Koito
Riwestyn
Katkoit k[alman] k[arvallista]
Vierin,
Ankea (Kun on hywin waiwa)
Seiso, kun miekka meressä
Tyytyä och tyrehtyä skilln[ad].
Limitysten När man st[äller] 2 ting mot hv[aran]dra, så att de öfverskjuta h[varandr]a _ wara
–
bredv[id?] är − −)713
Helwet, (froskal)
Einetten emä.
Läpi liikkuma lihojen
Weihlähtännä,
426
Fennica.indd 426
17.1.2019 14:55:09
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
5 Runo
55
223.
316.
kassa
Riporihman tehtysättä Ei ole riporihmaa päällä
Ordspråk = aiwosen alasti – Ripa, trasa?
Kahta kallella kypärin
Varianter
34
―
143.
185.
197.
Lehwyt,
Lekkumahan = kukkuu
Willaseuot, seuto = häntä
Wiitiseksen, waatiseksen
Ummenettomaksi Että aivih umpeh mene aivin
ummenettomaksi
Castrén refers to his
own manuscript notes
entitled
Hvarjehanda anteckningar. The
note is as follows: Alakiwi k[al]l[a]s en sten
som till hälften är uti
jorden. The number of
the line should be 38.
Castrén refers to his
own manuscript notes
entitled Hvarjehanda
anteckningar. The note
is as follows: Warwashattarat, linne-trasor,
som bindas kring fötterna sommartiden.
6 Runo
v[ers] 17.
43
4[3]
17.
187.
224.
243.
249.
254.
264.
34.
kesäkuut
Järky
Iljama och kaljama
Telkitäksen
Jakku-mies
Lappehin, sidlänges.
Lapelen
Kinahmi
Keskilaatu,
Lemmin poika
Herjaan.
Alakiwellä se hvarj[ehanda] Ant[eckningar]714
Varianter
14.
81.
17
Rätsi, skiorta.
Nuorehin = Norehin.
Warwashattarani se hvarj[ehanda] Ant[eckningar]715
427
Fennica.indd 427
17.1.2019 14:55:09
�Fennica: Kalevala
W by Castrén, indicating an error.
7. Runo
10
26
35
41
81.
v[ers] 94.
v[ers] 109.
v[ers] 110.
127
125
129.
132.
150
171
172
184
195.
223.
220.
223.
228.
237
248.
284.
293
296.
Salitan (a salin)
Yllätän,
Rannan raippaset – puut hienot.
Kuukkuna, fnöske
Wuolaket = lastu
Kokka framstam i båt 1) oksa puussa 2) Hanka
3) Wenehen nokka
Lyömätti,= sujahti
Kannan tiestä se L[önnrot] – jossa kantapää
on –
Heinäkengät = wirsut, kun heinäaikana pietään
Werkalle – hiljan –
Syylinki se L[önnrot] –
Sinipiikojen pihalle
Sepeli, hund med valkia juowa kaklassa
Mielusa M[etsola].
Tarkka T[apiola].
Tuhku.
Wierin, = iä. = wirkku –
Hawon akka
Perna. I magen finns hos hvarje djur ett ämne
(aine) perna. Om den kommer lös uppst[år]
sjukdom. Perna kastas bort, när djuret slagtas.
Raiwokerta = puolihullu.
Waliwo
Kapu kielen kantimessa. W716 rikos, tulee se pahoista ihmisistä se L[önnrot].
Kolkkapoika. Betjent, som kolistar i träden ned
ekkorrar.
Ounahuus (Ounas) joka on wiekkampi toista
Imerrin,
Pätenet
428
Fennica.indd 428
17.1.2019 14:55:09
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
299.
315.
323
406.
441
451.
473.
482.
484.
526.
532.
605
[606]
Simpsukka.
Sakara
Kulmanne
Rahan karwan kaswinmaalla
Riehto,
Tanikan linna
Lempiliina
Lämsä, nuoran mutka
Kameliwarsa,
Riehto,
Laukki
Wesoin
Tem[m]otin
Remupilwi
Witiä
Umpiputki
Varianter
605.
Lapokyy
Wesikyy.
8. Runo
v[ers] 12
28.
34.
93
187.
188.
189
194.
195.
Harjan terä = pää = pii. –
Laaja
Sirkku, tallsparfven – Der den gör sitt bo under taket kommer olycka se talo häviää
ej fl[era] slags små fogel, utan sparf <-->
Lakehille lainehille wid och ödslig – ej puuta, ej
muuta och der ej träd finnes = lakia.
Himmestä hiosta, pilvestä
Koko terältä
Nuiva.
Siipi puonna
Konkelo, = mutka
429
Fennica.indd 429
17.1.2019 14:55:09
�Fennica: Kalevala
Sic!
211
225
271.
Meni myötänsä merehen – hel och hållen <->
L[önnrot].
Muskula
Höyräytän. Sk[illnaden] mell[an] häyry o. höyru717
Varianter
Parma
Kokkahonka
9. Runo.
v[ers] 5.
―
16
37.
177.
178
199.
213.
Pohjapuu = Emä
Eriwenonen
Aiwin (tidigt.)
Salwa.
Waatet walwo
Känkkäleuka.
Uwentolainen
Emon alwehia, fiskyngel.
Varianter
30
Hawinnehissa, N[ota] B[ene]
10 Runo
[17]
23
24.
45.
58.
73.
92.
96.
98.
[129]
[157]
Juoni, wäg
Lähteä luku tulewi
Toinen käyä kelpoawi
Ahtamasa ansatiensä
Lentto (liflös) = maanalla. – mannussa Arh[ippa] –
Pensiä
Kerut pl. kerukset = kulkku
Tuhotin
Hormi, palkehen suussa, joka puhuu ahjoon
Luomme
Lummet koira
430
Fennica.indd 430
17.1.2019 14:55:09
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
[181]
194.
218.
264.
334.
349.
402.
Hattara
Säilä,
Periisäntä – Perimmäiset, pohjimmaiset
Kinner
Wieno
Sininen nuoli.
Lapohina
Varianter
58
59
Liewo
Niherwä, frodig?
Perilaita = on liitos, st[ället] der ylimmäinen laita i båt-stammen förenas med perä-kokka –
11 Runo
10
34.
87.
199.
211.
213.
216.
―
217
218.
237.
244.
―
251.
270.
302
303
Järkälö niinkun wenehen tela
Ihala,
Kuuja = suuri ja punanen, siljä kui mae suomua
ei.
Riuwuttella
Piraste
Herastesta = Heresestä
Poro,
piimästä (liimaista) N[ota] B[ene].
Ytelmä
Säikkywänen.
Sasu, det inre och mjukare af ben. Hos Lapp[arna]
k[al]l[a]s ben-staken Sasu.
Saapka, mössa –
Sahmattainen, sammet. N[ota] B[ene] Saahmata.
Huopa
Warti
Luuhattelen.
Syyhättelen.
431
Fennica.indd 431
17.1.2019 14:55:09
�Fennica: Kalevala
353.
[107.]
[233.]
[265.]
Ylentämäni (rectem).
Kisa
Hipiä
Luppa
Varianter
248
31.
47.
50
83
―
86.
144.
158.
212.
362.
Somerta (Somero, stengrusa)
Hiukaan
Kare
Ureun
Urkenen
Umentolainen
Kullanta.
Imantola
Lieto
Tiiskillä (= Tiiska).
Raastan.
12. Runo
v[ers] 26.
74.
76
80
147
Var[iant] 153.
V[ers] 162–164.
v[ers] 168.
Var[iant] 207.
v[ers] 237.
v[ers] 260
265
Säärrystin
Läylä = woimatus
Waakalintu
Kynkkäluu.
Omena (ollon)
Riipo rintapäitä
Pahon, hkon.
Jalkojen jaksaja = riisuja
Aiwon
Piilopirtti.
Piiloikkunat.
432
Fennica.indd 432
17.1.2019 14:55:09
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
13. Runo
25.
Var[iant] 26.
Var[iant] 17.
v[ers] 33
40
Var[iant] 92 och text. 135.
v[ers] 92.
Var[iant] 160.
Var[iant] 164
Var[iant] 164.
v[ers] 358.
v[ers] 363.
v[ers] 409.
[407]
Kesäorawa.
Kawe
Keski lehmojen wasoja
Wieno
Palwonen
Puisen uuen uurtehesen.
Tiiskinä
Reikuttelen
Wästäkäinen
Puhtukainen
Loiramoinen
Kielen kanta
Raataja
Nykerä
14 Runo
v[ers] 3
30.
33.
Var[iant] 29
v[ers] 59.
Var[iant] 57.
v[ers] 86.
v[ers] 123
128
138.
163.
166.
167
186.
282
Wiepoaja
Liewehellä
Siniotus
Kapre fr[ån] Ryskan.
Mesinukka,
Kuomikko
Kamana
Siili
Pääkkehistä
Kalewan puu
Rämäkkä
Tuohus, ljus. Ita. neml[igen] all slags
ljus. H[va]d kl[e]rikalen följer i kyrkan
tuohustaa
Wahanen, vaxljus.
Wikoa tehä
Wirren ponsi polwuhinen
433
Fennica.indd 433
17.1.2019 14:55:09
�Fennica: Kalevala
336.
369.
376.
Luonenko,
Kuore kokkare, (kuore, en slags qvarterslång
slät små fisk). R[yska] куоресъ?
Sirottelen.
15. Runo
31.
51
86.
―
88.
227
―
266.
285
302
285
303–4
322.
Hiema = Hia
Käpäs
Kapulehti, niikun haawan lehti
Laklut on lastu.
Kamalo,
Suppu = Soppi
Sutsuna kun on korjat punaset waatteet
Toimean
Wehma = Wehka.
Waljan pällä
Wehma = huhmare
Tiesin
Ongelmosta
Adde
Laklu (= Alli)
Kyty brudgummens rel[ation] till bruden, mannens bror?
Nato, mannens syster, rel[ation] till bruden
16. Runo.
[12.]
14.
Var[iant] 29.
v[ers] 37
Var[iant] 41.
―
Var[iant] 55
―
Waaher, lönn –
Kyynäpäs (alm)
Sukapää.
Sorritko sotaweräjän?
Tiina,
pirrotan
Hahut (rectem).
Tehtahilta – tehot
434
Fennica.indd 434
17.1.2019 14:55:09
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
v[ers] 62.
83.
84
v[ers] 106.
Var[iant] 152.
―
v[ers] 162
v[ers] 183.
186.
190.
201.
226.
v[ers] 259.
260
Poikkipuolinen (rectem)
Käkänen
Sukiainen
Lääniäinen,
Kuuronen
Airojalkanen snabbfotad –
Warpalaide
Tenhous.
Imarteet
Ilmarin eho.
Kohia
? Sensus:
Saajannainen. Saajan naine. I parall[el] tuojan
n[ainen] (Hääwirsi 7.)
Olallinen
Adde
Temminkäinen
Huuet
17 Runo 718
v[ers] 10.
14.
56.
71 & 72.
100.
107.
112.
122.
164.
209.
210
v[ers] 219
v[ers] 221.
Ratsut joukon juoksewaksi,
Salajoukko,
Tasapäähän tappelohon
Epäsi kawetta kaksi, kielti kolme Luonnotarta,
Päiwäys
Kita Kiiran lämpiäwi, (Peäkiira, öfversta delen
af hufvudet, det öma, tunna)
Saawalle käkeäwälle,
Koprista kokon kynimen
Pääkehät,
Suimastaksen (Suimaan, rusa på)
Kaimistaksen (kaimaan,) följa
Untelo (sömnig)
Palkimilla
From the 17th song
on, Castrén seems to
have got new sources to explain abstruse
words. The sources
are marked by Castrén with the initials K
(Keckman) and C (Cajan). Those persons
are known to have assisted Lönnrot in collecting word explanations for folklore material before Castrén, and
their collections are
kept in the archives of
the Finnish Literature
Society, the organisation established in 1831.
Castrén was appointed
secretary of the society in 1840. The reference S remains unclear.
It must indicate a secondary source, since
the words marked
with S appear in the
texts of different collectors and publishers
(e.g. Ganander, Schröter, Topelius, Sjögren,
Lönnrot). C.N. Keckman started to collect and compile Finnish words of different
sources into a new vocabulary manuscript
entitled
Suomalainen sanasto, but it remained half done. It is
possible that S stands
for Suomalainen sanasto.
435
Fennica.indd 435
17.1.2019 14:55:09
�Fennica: Kalevala
225
246.
247.
250.
257.
274.
304.
339.
343.
365.
369.
381.
382.
422.
438.
443.
444.
472.
482.
508.
510.
519.
520.
526.
540.
547.
556.
562.
614.
Kirokawe.
Waapottama (gungad K[eckman].)
Wipuma (upplyftad K[eckman].)
Pylwästä (stolpe k), pönkkä, ku mi rupiaa kaatumaan.
Silta (golf)
Kiwerä (krokig k.) se on: käyrä –
Astu puolelta aselta (steg K[eckman].)
Appaja (swäljare k[eckman].)
Luppahan lukitse,
Koillisesta (no)
Keihittele keihäswartta
Äprähästä äprähäsen (fr[ån] kant till kant K[eckman].)
Sillä sen rowin waelsi, sved? a) säges rowia (= raataa) en sved; rove torde v. ett mödosamt arbete,
som besl[ä]g[tadt] med rowa. Rovikka är swed
ell[er] man.
Lehen lemmen juurehinen (näckblad K[eckman].)
Kätke kielesi käpiä
Veäte willaleppehenä, ullflaga.
Pawun palkku (bönskida K[eckman].)
Kehä (ring K[eckman].).
Kintahan kirwottimilla
Roukko (hög)
Samoamahan (ila K[eckman].)
Tiiskina, noja, sparsamt (tiivis noja) S.
Minä määrin matkaelin,
Oinasta isetä (snöpt gumse slagtas K[eckman].)
Kaawistaja, polererska K[eckman].
Hiiwa, jäst med humla uti. S.
Ruhka afskräde
Taklarauta = tulirauta S.
Pääkasu, hufvudskalle. S.
436
Fennica.indd 436
17.1.2019 14:55:10
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
626.
661.
662.
678.
696.
Obscure. Keckman?
Kynnen mustukaista (smutsrand på f[inger] k[lo].)
Werinirhamet (nirhamet, rispa S.)
Orwaskettu (epidermis K[eckman].)
Pylwähiä, stolpe K[eckman].
Pataruuhi, gryttråg.
Varianter
v[ers] 48.
473.
559.
626
632.
661.
Warwashattara,
Kinkon (kimpun) kieräwillasia,
Otti weitten ollastansa,
Kortta korkiampi,
Maiskasi maatitsahan,
Eipä wuolet wermentänä, Wienyt marrasnahkoani,
18 Runo
13
15.
121.
177.
180.
227.
246.
252.
263.
274.
282.
291.
301.
411–12.
322.
Onko sarkoin warrettuna, förrätta S. Kun on wähempi annettu wiinoa tsarkassa. C[ajan]. (чарка)
sarka, glas, skål K[eckman]
Pellomus, illgerningsman. S.
Noentolainen, sotig k[eckman].
Pillomus, illbragd
Walkama, landningsställe K.719
Karpio = 8 kappoa C[ajan]
Malo. Öppning.
Wietingi, tidsfördrif K[eckman], stund, som fördrifves S. Yönmänö C[ajan]
Kawata (= hdan), Spritta K[eckman]
Kotaa, kåta K[eckman] <->hem <->
Päiwyinen päiwyt, blid sol.
Kyyähellä, (kyvytetty K[eckman])
Tainna, N[å]g[o]t smidt. S. tenn K[eckman]
Järkälö, kuorisko.
Kuppliksi (näckblad K[eckman]), se punanen lumpehissa –
437
Fennica.indd 437
17.1.2019 14:55:10
�Fennica: Kalevala
Castrén refers to his
own manuscript notes
headed
Hvarjehanda anteckningar. The
note is as follows: Kal[ewala] 372–73. Olipa
Tiera tieossansa, Kuuro
kuulemoisissansa.
362.
372
385.
407.
430.
438.
447–449.
456.
461.
471.
472.
473.
478.
474.
577.
592.
Pinta,
Tiera och Kuuro (monne döf?) Jfr. hvarjeh[anda] Ant[eckningar]720
Korjia kohentamassa,
Suowero,
Kurimuksen kurkun suuhun.
Jon’. monne = Jonne. 1.
Id?
Lemmink[änen] = Jumala.
Takut, willa, mi on mennyt kokohon
Wähäripanen, som griper litet S.
Ikiturma, ewigt förderfvande K[eckman]
Epaton, oduglig.
Uuton, utan wätska (uutet[)]
Pakkulo, knöl.
Hersua, swalla, förhäfva S.
Perotta = Kauto S. öfverlädret K[eckman].
Varianter
60.
99.
334.
Terästäwät tuuriansa. Tuuri, Jäähän millä hakataan loukot.
Rikenee noronen koiwu.
Rautahankkia halaja
19. Runo.
v[ers] 13
14
15
16
24
29
v[ers] 38
42.
83–84
Rani = Raja (skräp)
Kuolio, (pr. lik) ngt utnött
Kulu
Ruopio, (skräp? S.)
Raato, arbete
Sorrantahan, nedlägga K[eckman]
Solkikoiwu, timmabjörk L[önnrot]. (Solki, reslig S.)
Wierehytti, drilla K[eckman] (45 Wierrehe).
Sensus. Se K[eckman]
438
Fennica.indd 438
17.1.2019 14:55:10
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Actually, katajahan.
Sic!
85.
[61]
[84]
[89]
96.
109.
117.
124.
154.
161 & 62.
163.
164.
176.
178.
180.
181.
184.
185.
186.
196.
210.
213.
216.
227.
231.
246.
235–36
276.
284.
289.
295.
[301.]
Petosen poika.
Kokkahonka, bakspröt, mast S.
Asu, sak, h[va]d som är lagom. S.
Nojassa, efter förhållande af. S.
Kalajaha,721 fiskfångst
Weuarin poika
Kirsto, knoppen på stötberlingen
Litsotti,
Wiitsiä, v[erb] ifrigt sköta S.
Se K[eckman]?
Epäpätönen, oduglig K[eckman]
Ylen kainu (ovänlig K[eckman])
Kumahuta kuuluhusi
Ahowieret armahaksi. Sved markerna behagliga.
K[eckman]
Wierret, wort
Tuorret, färskt gräs
Kanarwan kukattarilta, blomsternymfer, K[eckman
Helpehettäriltä agnjungfrun K[eckman]
Nawattarilta
Maitohursti, juwer.
Tuorustele.
Maruet, hyllor K[eckman]
Marehista
Kaitsen, vörda K[eckman]
Tummele, spene.
Källeröinen
Metsän Kuippana, Hippa, Halliparta
Wikatsi Wikoisi, (ila?)
Konnanana722
Keko,
Pehkowa, murknande K[eckman]
Ratkoa, stifta, lipeänä, hal, rörlig
439
Fennica.indd 439
17.1.2019 14:55:10
�Fennica: Kalevala
The original: Ahjolla
alasimilla / Wasarilla
walkkamilla.
309.
319.
332.
343.
353.
364.
372.
384.
387.
424.
456.
457.
461.
473.
[437]
493.
Lätäkkö, wattenpuss. S.
Käpy,
Kuusiainen, Granskogsbo, Mauriainen, morrare.
Auwon = Aiwon S.
Raiwaella,
Panta, band. S.
Tulppa, propp
Päiwän rintehesen
Wiiakko, småskog
Luikku, lur.
Alwes, lodjur.
n[ota] b[ene] Metsän kawe
Lyhmistihen,
Kullotella, tuta,
Läylentää, beswara S.
Patakoitella
Varianter
424–25.
[Otti torwen tollikosta, Räpäpillin räystähiltä]
20. Runo
v[ers]
19
35
137.
215.
15 och 16
Keräsi kekosen puita
Kyhäsi
Perine = перина.
Karjakansi kallumassa
21. Runo
v[ers] 19
57 och 58
71.
72.
Wesiwiertesehen
Huru commenteras?723
Naulan tie (på svärd) tvärspik på fästet [et cete]ra.
Putki, slida. S.
440
Fennica.indd 440
17.1.2019 14:55:10
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
82 & 83.
147
152.
165.
170.
[126., 128.]
218–220.
223.
[233.]
252.
Luku lähteä tulewi
Liitto käyä kerkiäwi
Päästähän sotia käyät.
westämä (meningen)
Hawulinnun haihatella, metsota koppelota.
Waalimatta.
Hankava, hankaus
rectem? Sensus:724
Kokan koiwusen kuwulle
Ei ilo ilolle käynnyt [et cete]ra
Jolua, sväfva, glida, halka S.
The original: Iän kaiken
istunutta / Kuss’ oli wähän sioa / Nuorukaisilta
esinnä.
Varianter
73
124.
Hakulaisia hajotti
Ilman hamsi hattaroita.
22 Runo.
2.
5, 6, 7,
87.
126.
159.
168.
198.
214.
213.
225
299.
307,
316.
328.
[317]
Laskea karehtelewi.,
Maawesiä, suowesiä, kosken wesiä
Saajan on käet sulimmat,
Ora pista = naskali, L[önnrot]
Tuota kynsin kiinittiwät Sensus?
Kirjahtaa, uppspritta S.
Raito, (raitaa, ställa, ordna t[ai] j[otakin] s[ellaista]).
Peukalo ylös keweni, Sensus?
Sormet pienet, B[ä]ttre Var[iant]?
Ilo, = kantele? eller glädje i allm[änhet]
Uwet ~ Orit [These words do not appear in this song.]
Kutisko, tät skog.
Hiipowi, kamma?
Paneutti toisen paikan, pr.
Eikä waimoa waketi
Ruoko hwass. amendo
441
Fennica.indd 441
17.1.2019 14:55:10
�Fennica: Kalevala
339.
341.
342.
343.
363.
Kyynelwieri kyykähteli;
Kaasia, stor, frodig
Pylsä, trind, rund
Hääriä, stor.
Murien,
Varianter
47.
100.
113.
189.
317.
Käkiähän kännyttäwi
Mies naati naputteleisi,
Harkko hauinluinen,
Kaikkuan kaninehella
Rikka rinnalla,
23 Runo.
25.
49
50.
56
60.
[54]
63.
130.
131.
160.
―
169.
[179]
197.
201.
202.
227.
295.
312.
Nuiwa, ogen, twär. S.
Hywä <--->kielas
Kepiä
Kallua (besl[ägtad] m[e]d kallistaa) röras S.
wartalo,
Puujaella strafva
Warman,
Sormiluistansa lukewi
Walitti,
Pauanne,
palwata, enträget bedja S.
Ilman rannat riehkimähän
Helwet, fröredningen på gräs
Wet, wisserligen.
Wieremässä, gråta.
Parahtamassa (= Parkahta),
Kuni pitkän pilwen lonkan, utstående st[ycke] S. –
loma, kun pilwet taiwahalla aukeawat C[ajan]
Taulohinsa monne s<>r.
Palweksehen Pohjolahan, bugtig K[eckman]
442
Fennica.indd 442
17.1.2019 14:55:10
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
356.
357
368.
404 & 405
421.
Wermen, inre huden, närmast musklerna.
Orwaskettu,
Kuunna kymmennä kesänä,
Puitene. Sensus:
Polo Pohjolassa.
Varianter
16.
(418.
Kahnatella,
Riwan kylmähän kylähän.)
24 Runo.
v[ers] 6
v[ers] 28.
30.
40
70.
75.
118
120
123
143.
163.
[166]
[96]
170.
171.
177.
178.
186.
188.
191.
195.
205.
209.
Pallio
Luojan sormien lomatse,
Nostele oras okinen,
Kauhon korwanen ylennä
Raiat maille raikehille,
Otti härän uljamoisen,
Olowahk’
Latwa täytti taiwahalle
Hasertamasta.
Rytimoraja (af ryti och raita. Nom. Rytimoraita).
Tahkosi tasatereä,
Siera, brynsten
Karanko. land med fina hag
En man duger af mannen.
Teutaroia,
Kaatio, höft
Lykyttelewi
Tasma,
Tarpasi,
Panu,
Wiriä puu,
Porosi,
Pirulainen,
443
Fennica.indd 443
17.1.2019 14:55:10
�Fennica: Kalevala
The first number falls
into the binding.
217.
218.
250.
251.
269.
298.
(299.
326.
Utu, frö, smulor. S.
Terheniä, = trol. Terho, ekollon. S.
Tellitellä, strö. S.
Halmehia
Ilman wiita,
Liika, björn?
Wastus wiljalta witaisi)
Imannet, friskhet
Varianter
5 kennällä
[1]0725 Jywäparkan parmahalla
24 Portimon perustimehen
25 Aroja,
99. Hella
191. Lohkarehut –
25 Runo.
v[ers] 7
v[ers] 17.
v[ers] 36.
41
79.
84.
88.
99.
102.
116.
120
121.
122.
123.
Wihma duggregn. K[eckman] regn i allm[änhet]
Läpi suonten soljuwitten, halki? K[eckman]
sqvalpa. S.
Vyölapan, Skärpspänne? S.
Wälehen, hastigt K[eckman]
Päästä pintehestä,
Itselö,
Nuljasko sliprig vätska S.
Muikotella, slänka S.
Waikahuttaa, lysta? S.
Laaitteli
Luunwalo, gikt.
Ähky, cholik.
Riisi, twinsjuka, Engelsk s[juka] S.
Ruwen rikko, sitslass sjukdom
444
Fennica.indd 444
17.1.2019 14:55:10
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
126
147.
153.
156.
158.
168.
181.
188.
190.
191.
208.
221.
309.
Katehiksi, Afvundsman K[eckman]
Läsiä = potia S.
Warjossansa, i sin skugga, sitt förwar
Lauhutella, höta, g. mjuk. S.
Sorsat, (зараза) farsot.
Auer, dimma, bedimma.
Kippa
Wärjyä, vöra sig.
Utra, swag.
Woikka, den som jemrar sig.
Wankata
Lässä luoja lämpösessä
Sillä poisti poiken luoman: den trollade sjukdomen.
Varianter
201
Kirso
26 Runo
v[ers] 23
27.
38.
51.
55.
[67.]
[70.]
98.
99.
100.
102.
109.
121.
129.
Terhen, skymme S.
Koito, olycklig S.
Sakara, det yttersta, tillhugg S.
Waapotella, wifta.
Soro, grund, korn. S.
Järkälet, långt st[ycke]
Newa (här kärr?)
Ihala, fri, glad.
Retunen reppana, trasiga rokhålet K[eckman]
Lempi, wackert barn (smekord) 2. Kärleksbädd
K[eckman]
Pallwosen laettomahan <----->)
Parmahat, bröst.
Ange, wild, svår, ostyrig.
Arina, tungt hårdt underlag S.
445
Fennica.indd 445
17.1.2019 14:55:10
�Fennica: Kalevala
135
148.
170.
174.
206.
209.
210.
214.
218.
220.
227.
233.
236.
237.
293.
306.
313.
340.
382.–84,
404.
407.
412.
418.
426.
428.
431
443.
[476.]
491
492.
495.
499.
Kyrmyniska (ahwen) kroknackig
Wieno, lugn, stilla, svag.
Halia, gråaktig.
Wajottajalle (nedsänkare, slukare).
Liitoton, utan leder (ovanlig L[önnrot])
Koiria, rensa linet fr[ån] ogräs.
Nyhetähän, riiwitähän,
Pian luista luistetahan, bråkas fr[ån] skal K[eckman]
Kälykset (käly, broderhustru) käpyelewät,
Apet (af appi, svärfar) aina = paula, teln på nät.
Liuha,
Nostin,
Potetahan, potketahan,
Wennotahan,
Waahti waippa,
Romina,
Nis<->a, Niska.
Karhi,
Suokero, kuokero,
Lemmoksi lewesin (till Lempo K[eckman])
Sywän sakaran, <->s djup spets.
Kuwet liha, veka lifvet. K[eckman].
Tummenteli, släcka, förmörka?
Piettäwiksi, (för att hållas)
Hiertimessä.
Panu se R[unan] 2[4]
Warwentelen, Afskära, hämma.
(Wanka, stor, wäldig)
Huntu, qvinnors hufvudbonad?
Iholiiwi, lifst[ycke]
Kalkkarassa, istapp.
Lappea sida.
446
Fennica.indd 446
17.1.2019 14:55:10
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
The first number falls
into the binding.
500.
505.
509.
524.
525.
Wiitta, kappa.
Katteheksi, täckelse
Ripasin, weck, fäll.
Nihki, helt och hållet
Tehottomaksi, kraftlös K[eckman]
27. Runo.
v[ers] 8.
9.
27.
50.
51.
55.
91.
167.
169.
225
271.
276.
Samonta, väg, lopp, fast,
Päiwäys, dagsresa.
Päiwyen kehä (omkrets)
Taiwahan napa,
Yheksäs ilma,
Keskitaiwahan navalle,
Rapaa,
Lankoni emoni lapsi?
Tuuri, isbill.
Kyyhky, dufva K[eckman] = kyyhkyläinen.
Saama, fångst, Sensus: <->
Kaarut = kaari.
Varianter
69.
68.
69.
[2]72726
Rautaääret ärwöttäwät
Pahat lihnat liimottawat
Ummottawat
Onni onkehen ohase,
28. Runo
4
13–19,
21
33
34.
40
Rahakarwa
N[ota] b[ene]
Epälyksin ennen muita,
Kuusama, try.
Talas, ställning, ett träd h[var]vid man lurar på
björnen S. koja [el]l[er] stång K[eckman]
Tuuhua = haise.
447
Fennica.indd 447
17.1.2019 14:55:10
�Fennica: Kalevala
44
46
52
69.
70
73.
75.
76.
75–79.
84.
[93.]
86.
87.
111.
127.
131.
145.
177.
187.
192.
234
235.
246.
269.
270.
278.
279.
290.
302.
303.
354.
356.
(366.
Källeröinen
Aimo, dugtig S.
Säterinen, tyg L[önnrot]
Lysmä, hasande, wäcklande.
Talleroinen,
Suottakana, för ro skull.
Wemmel, bågen (gallret K[eckman])
Hairahit (snafvade) hawun selältä
Kawuta, klifva?
Ammon, för länge sedan
Auo, hjerna, hufvud. cfr. v[ers] 144: Salon auo.
Sipsoa,
Haihaos.
Käpylinnun kälkytystä
Mesiänkö metsä anto (Honungsätare).
Waalumassa metsän waahti
Janhut, skida
Somerikot hiesukoiksi, stengrusplatserna till sandfält. K[eckman]
Utella,
Kammostua,
Wimmastua,
Sylttysukkia, strumphasiga. K[eckman]
Piena, dörrpost, stöd, stol. S.
Rautanen rahi, jernbänk K[eckman]
Herjojen hetaleiksi
Wallatonten (ostyrig, sjelfwäldig K[eckman])
kullittuhun
Puut on puituna,
Ammon aika,
Mesikämmen kääröseni,
Reiahella, lunka
Warpalaitehilla, bräddfull)
448
Fennica.indd 448
17.1.2019 14:55:10
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
383.
389.
409.
419.
429.
418.
431.
439.
441.
455.
456.
467.
490.
510.
512.
534.
556.
[537]
593.
Sinisaparo,
Riihiruumen, riagn. K[eckman]
Koppo kuontalon wesiltä
Olo[w]in727
Nyyrynäret, liten gran. Nyry pieni lyhkänen. Näret, kuusi, keskikasvonen
korkia kapalo,
Wiian wieressä, risskog? K[eckman]
Jukasilta, fast S.
Kultaköykämiltä, gula hymplar K[eckman]
Wiitoja witasematta,
Kapuamatta, klifva på K[eckman]
Ampujan aloa,
Kapu, buk K[eckman]
Sarjahampahat, betar
Rusamiensa,
Hawusata.
Uhku, kun on järwellä paljo wettä, se kun lumen
keralla on siinä
Turpa karp
Pyylypoika,
The edge of the paper is
worn and stained.
The first number falls
into the binding.
29. Runo.
24.
39.
40.
57.
144.
160.
Laposille, i högar K[eckman]
Rannan raiskat, rosk K[eckman]
Ruowon ruusut, kaislan kaikut
Wesalehti,
Kultapyörä
Huolin[n]asta,
Var[ianter]
25.728 Silkkuna.
449
Fennica.indd 449
17.1.2019 14:55:10
�Fennica: Kalevala
Recte: 49.
30 Runo.
29.
31.
73.
74.
75.
78.
85.
[72.]
Kynti, h[var]för icke kyntää?
Tarwas.
Siweret, djupt st[älle] S.
Sarkajaot sanotuksi
Mullermoitetuksi,
Kaaret, monne Sing. l. Plur.
Meren kolkot
Kalahauat
Var[ianter]
55729 Uljas ukko animosus
126. Niwus lihat = suoniwyö, Weka lifvet.
31. Runo.
13.
22.
31.
41.
65.
[118]
162
164.
165.
166.
211
217.
226.
231.
232.
233.
239.
240.
K<->t kaita, särk? S.
Kari, sölja
Luitio, släde.
Sillan pässä.
Osmonen.
Soppu = Soppi S.
kyynelwierus wieremähän
Wieri wetrehet wetensä.
Ihopää.
Muhia
Käyksellä,
Takra,
Talka(pohja) = Teljo. S.
Siliähkä
Kuliahka kuujaseksi.
Haliahka,
Kotioma, K[eckman]
Luonnonko lohikalaksi?
450
Fennica.indd 450
17.1.2019 14:55:10
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
In the closing words.
245
246.
265.
Satronaisiksi saroiksi
Lounas,
Ukko utran,
Var[ianter]
82.
183.
259.
317.
Siukiampi
Kaunihille kalsuillensa
Kupahalta kuuennelta
Sääntä suurta sylwättynä,
32 Runo
1. Kuopus (yngsta barnet K[eckman])
16. Haj Häirynyt härille.
27. Upehilla,
39. Mato heinässä matawi,
40. Siuottaa, gå behändigt.
50 Etona, snigel.
51 Muikkoawi,
52–58 ?
71 Kerus, svalg S.
97. Ange, betryckt.
106. Paitulainen,
131. Tuulen lautta ?
197. Lannepuoli, sköte S. käsiwarsi C[ajan].
209. Ehtopoika, gosse, som kan behands efter godtycke
210. Weljet wennon joutioksi, öfverflödig, sysslolös.
211. Sotijaloiksi,
[2]730 Luoa, lemna, åsidosätta.
Var[ianter]
241.
Waskilaitan päälaelle.
451
Fennica.indd 451
17.1.2019 14:55:10
�Fennica: Kalevala
KK Coll. 539:1 D3: 385–
390.
“par excellence”
“sense, soul, mood”
This note is in the righthand column.
The edge of the page is
torn.
Gamla Kalevala I–IV.731
[Grammatical and Semantic Notes]
Runan 1.
v[ers]. 1.
Obs.734
v[ers] 2.
Talesättet mieli tekee förek[ommer] vanl[igen]
i den härledda bet[ydelsen] af: ”det lyster”. Efter orden: sinnet gör. (sc[i]l[icet] något). Här
i denna urspr[ungliga] bet[ydelsen], sås[om]
man finner af parall[ela] vers[en] aivoni ajattelewi (min hjerna tänker). Sensus: ”mitt sinne är i werksamhet, min hjerna efter tänker”
(i allm[änhet].) I det följ[ande] specif[icera]s,
hvaröfver sinnet är i verksamhet, hvad hjernan tänker. S[amman]hanget emellan bemärkelsen af ”sinnet är i werksamhet” och ”det
lyster” (mieli tekee) är i ögonen fallandet.
Mieli, gr[und] bet[ydelsen] ”sinne”. Men till
sinnet hör lust och olust. Mieli κατʾεξοχην732
lust, såsom t θυμος 733 i Græk[iskan]. Fortuna
bet[yder] i Lat[in] öde, slump, d. ä. lycka och
olycka, men brukas hälst om lyckan.
Grunderna för 3dje pers. Sing. Ind. Act. skrifves: Allt grundar sig ytterst d[er]på, att he l.
hi är andel--735 D[e]tta he/hi förek[ommer]
ännu teml[igen] rent i Passivo tempora: tuotanehe, vietänehe, s[amman]dr[aget] tuotaneeh l. -neen egendom h. N ofta öfvergår i h
och säl[lan] tvertom. Ex[empelvis] Gen. sing.
i Lappskan, Ehstn. och Finsk. Ist. för kulkku).
Imperf. wietihin. (N är en urspr[unglig] sl[ut]
aspiration).
Ajattelen, rad[ix] ajan, drifva, ajatan, låta drifva, ajattelen låta ofta drifva, eller låta drifva
hit och dit, af och an, agitare. Ordet är factiwo
Curativo – Frequentatiwt. Den Fact. Curativa
452
Fennica.indd 452
17.1.2019 14:55:10
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
v[ers] 4.
v[ers] 11
11–12.
16.
20.
bet[ydelsen] i ordet afser att* *betydelsen
försvinner här liks[om] ofta annars, när af verb.
Fact. Curat. förmesta öfvergår i Frequent. – Cogitare, af coagitare, agitare, agere. Drifva, köra,
illring, emedan tanken ej står stilla.
Laatiua (pr. laatuita, a laain, reda, laatiun, tillreder mig, forfogar m[ig].). 2 slags Refl[exiva]
i Finskan. Det ena på meh, ex. laatime(h), innebär begr[eppet] af fri vilja. Det andra på un af
tvång. Obs. Refl. på ain torde ej finnas i språket.
Pannos. ? pers Opt. formeras af Inf. Imperat.
af Præs. Man har orätt förvexlat Imperat. och
Opt. V[ide] Becker736 pag 151.737
Pannos nyt käsi kätehen [et cete]ra. När tvenne sångare sjunga tillsamman, taga de hvarann i händerna, och lägga kinder ihop.
Mieli tehtosien. Nom. Mielitehtonen.
s[amman]satt af mieli och tehto – jonka mieli
tekee. Eg[entligen] har tehtonen passiv bet[ydelse]. Det är ett deriv[ation] af tehto som
formeras af pret. Part. pass. tehty, liks men
d[yli]ka oegentlighet är i runorna Finskan
ganska vanlig, likasom i Græk.
Wirsi, stamord torde vara: vieriä, rulla flyta.738
Wirsi, det som rullar, flyter, löper. Emell[an]
Virsi och laulu är så <->tsk den olikhet, att virsi vet[erligen] en lång oafbruten sång, laulu
deremot en kortare stump, visa. Utaf s[am]ma
stam kommer förmodl[igen] ordet virkin, säga
och virhi, fel, det som rullar åt sidan.
Vetelmiä, Nom. plur. af Wetelemä, som är Inf.
af vetelen, rad[ix] veän. Infin[itiva] i Finskan
3.739 på -ta, -ti, och -ma, h[är]af dimin. -minen
och -mainen. – Att dessa dimin[utiva] ej äro
Subst[antiva] utan Infin[itiva] bevisas deraf
att de lida objecter. T. ex. sitä kuusta kuuleminen, jonka juuressa olento. Kuusta är obj.
Becker 1824.
This note is in the righthand column.
Actually, virsi is a Baltic
loanword (see e.g. Junttila 2015: 96) and not a derivative.
Obscure: the number 4
on the top of number 3.
453
Fennica.indd 453
17.1.2019 14:55:10
�Fennica: Kalevala
This additional argument
is in the right-hand column.
Actually, there is no etymological connection between jousi/joutsi and
joutua.
v[ers] 23.
v[ers] 23
v[ers] 24.
v[ers] 34.
v[ers] 38.
43–44.
45.
46.
51.
59.
75
79.
Denna Inf. har antagit subst. natur och dertill ännu passiv bet[ydelse] Men att den urspr[ungligen] varit Inf. bevisas Infinit. åtsk[illiga] formerna, som påtagl[igen] äro casus af
denna Nom.740
Kalpa, kort svärd, huggare.
Kaukomieli, Uti L[emminkäinen]s karakter
finner jag ingen an[nan] anl[edning] till benämgen K[auko]m[ieli], än att h[an]s håg alltid låg åt fjerran, emedan han var äfventyrare.
Jousen, af joutua.741 Anmärkas varit att s
återk[ommer] i Genet.
Jousen tie, vägen för skåran, hvarest pilen ligger
Ongelma, af ongin, onkia, meta.
Wesoista pro wesakoista
Muurikki och Kimmo konamn
Saan, instr. Cas[us].
Tutkelma, Inf. af tutkia, h[va]d man undersöker, d. ä. ämne.
Wiikon, Instr. ifr[ån] vecka, länge. I Kar[elskan]
är nedäla wecka.
Keri, orbis, kerin, v[er]b[um] volvere, keritän,
evolvere, kerittelen sensum evolvere.
Yksin synty Wäinäm[öinen] Att han föddes
ensam, kunde möjligen hafva afs[edt] d[er]på,
att han icke hade n[å]g[o]n tvillingsbroder –
men vidare d<-> tankesätt – Allt harrligt födes
allena. Likas[om] 2 dagar ej kunna födas på en
g[ån]g, likaså träder äfven en W[äinämöinen]
i sender i dagen.
Kawe Ukko, Pohjan Herra. – Kave är en utom
eller annan och utomordentlig varelse. Dess
deriv[ativa] känner man ej. <-> Ordet nyttjas om Gudar, m[änni]skor och utomord. djur.
D[i]min[utiv] af kawe är kapo.
454
Fennica.indd 454
17.1.2019 14:55:10
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
80.
v[ers] 169.
Oegentligt säges om Wäin[ämöinen] att han
var smedde. D[en]n[a] egenskap tillskrifves
h[ono]m annars aldrig. Man kan ej på n[å]g[o]t
vis förklara, huru Wäin. Lappen kunde hysa
ett l[ån]gvarigt hat till Wäin[ämöinen], då
han 1o) så nyligen var född och 2do) nu första
g[ån]gen kommer ur hemmet. Att här måste
vara ngt fel. 3) Att bla Wäin[ämönen] kallas
aldrig annars Kawe Ukko, Pohjan herra.742
Isä wanhan Wäin[ämöisen]. Gan[ander]743.
Ibland de onda makterna spelar i Finsk
Mythol[ogi] Hiisi den största roll. Hans gård
k[al]l[a]s Hiitola. Han har i en borg (linna)
som n[å]g[o]n g[ån]g likväl kls förek[ommer]
under wuori och tunturi. Äfven omtalas Hiien
pellot, pyhä pelto, och Hiien nurmet vihava
vainio. Fornfinnarne tänkte sig sina Gudarna
vara i besittning af gård och vidsträckta ägor
s[a]mt all slags egendom. Mest Sålunda var
Tapio ägare af alla skogens djur, Ahti af vattnets fiskar o. s. v. Bland Hiisis egendom omtalas företrädeswis hans walak, Hiien ruuna,
äfven benämnd
Hiien ruskia hewonen, wahtileuka, suuri ruuna, äfven hywä hewonen, pyhä laukki, pyhä
ori m. m. Den beskrifves i 10: 304 [et cete]ra
och 7: 570 [et cete]ra på följ[ande] sätt:
Hiiess on hywä hevonen
Punatukka tunturissa
Jonka tukka tulta tuiski
Nenä warsin walkiata
Harja suihkiwi sawua
Sill on rautaset kapiot
Teräksiset temmottimet.
I trollsången manas det onda att af Hiisi
ant[ingen] låna hans snabba häst eller goda
skidor. Det är af Hiisi hästens tagel, Wäin[ämöinen] gör strängar till Kant[ele]. Näst
Hiisi hästen omtalas äfven i runorna hans elg
This additional argument
is in the right-hand column.
Ganander 1789.
455
Fennica.indd 455
17.1.2019 14:55:10
�Fennica: Kalevala
Topelius 1822: 25, 33.
Arwidsson 1827: 172, 173.
Actually, in this case -po
is not a suffix but a part
of the word stem.
Castrén’s etymology is
not generally accepted
(see e.g. SSA 2 s. v. piru),
but it might be right anyway.
v[ers] 170
177–178.
Hiien hirvi, äfven k[al]l[a]d kamelivarsa, jalopeura, poropetra. VII: 34. På n[å]g[o]t st[älle]
talas äfven om Hiien härkä med hundra horn,
Hiitolan koirat o. s. v.
Hiisi hade en son, Hiien poika pikkarainen, och
en flicka Hiien impi eller Hiitolan tyttö, af hvars
hår enl[igt] Topelii runosamlingar744 Lappen
både gör sin bågsträng och befjädrar pilarna. –
Då Hiisi war en ond Gudoml., så trodde man
sig naturligtvis Hiitola för plågornas Att Hiisi
war en Gudomlighet och samt myth[ologisk]
person, och ej som Arvidson745 förmodar, en
ben[ämnin]g på Finlands urinnevånare, synes
1o) d[er]af att både han och hans poika pikkarainen ofta anropas både i trollsånger, och
äfven annars, t ex. då Lemmink[äinen] fånger Hiisi elgen, 2do) äro de så k[al]l[a]de Hiien
linnat, Hiien haudat m. m. inga historiska
qvarlefvor, utan vanl[iga] underbara naturfenomener, som i och för öfverraskande uts[eende] erhållit dessa benämn[ingar]. I Kuittijärvi k[al]l[a]s en ofantligt djup vik, som på
3 sidor omgifves af höga berg, och dit en smal
(?) ing[ån]g leder Hiien hauda. Hiien linna i
Hyrynsalmi är ett ovanligt formadt berg.
Lempo är här likas[om] vanl[igt] alltid annars
parall[el] m[e]d Hiisi – Har alldeles inga egna
bestyr h[var]före Ganander nödgats för att
säga ngt om hm tilldelar h[ono]m egenskapen
vara en flygande ond ande Trollskott och sjelfver hin onde, att han smedde onda flygande
pilar, drakar och trollskott. Ändelsen i Lempo
po746 möjl[igen] af богъ ger anl[edning] till
förmodan om ett lån från Ryska mythol[ogin].
Piru, den tredje onda Gudom[ligheten] är best[äm]dt Ryss Perun.747
Korvalle tulisen kosken. D[en]na mythiska ort
träffar man omtalas ofta i sångerna. Det var
Just derföre, att d Egentl.
456
Fennica.indd 456
17.1.2019 14:55:10
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
180.
182.
―
185.
189.
199.
200.
206.
207.
224.
Keskipäiwän, han såg Lemmminkäinen speja
en g[ån]g hela middagen, d. ä. med ens.
Saavaksi, af Saada som i anda dial[ekter] vanl.
bet[yder] få, erhålla, har i Karel[skan] tillika
bet[ydelsen] af komma. Saatan, sawutan.
Suwantolainen, som bor vid suwanto.
Loi, utaf luon, har i Karel[skan] sällan och aldrig bet[ydelsen] af skapa, utan fordra, bringa
Ordet bet. eg. disponera, ordinera, forma efter.
Gr[und] bet[ydelsen] synes vara ordinera daf
här kasta.
Luoe, nordvest, på andra orter SW [sydvest].
Koppowi, af kopon. N[ota] b[ene]. Diminutivformerna af verba på ta och ta i Imperf. Makasi
och mako.
Jouahutti, af joudun, skynda, jouahun, dets.
(eg[ent]l[igen] ett Fact[ivt] ]v[erb, kiventyä,
förstena jouahutan, lät skynda sig att ställa.)
Käännän, vända, käänällän, med ansträngning (lta, ltä).
Kave torde här ha afs[ikta] på mor och hustru.
Nyttjas egl. [i]bl[and] som epith[et].
Luonnottaret
Jorden k[al]l[a]s emä för sin fostrande alstrande förmåga; man här ej anse det för lån ur bibeln
Runan 3.
[The page is blank.]
457
Fennica.indd 457
17.1.2019 14:55:11
�Fennica: Kalevala
KK Coll. 539:1 D4: 393–
421.
“(metric) foot”
Nya Kalevala I–IV748
[Lexical and Semantic Notes]
Kalewala
I Runan.
Början af denna runa (v[erser] 1–102) utgör en inledning,
som sällan försummas, då wåra runoskalder sätta sid ned
för att sjunga ett längre episkt qväde. Det hör till bruket,
att tvenne sångare ett så<> beskaffadt qväde utföres genom
tvenne sångares gemensamma bemödanden, af hvilka den
ena benämnes laulaja (sångare) eller päämies (hufvudman),
den andra puoltaja eller säistäjä (medhjelpare). Den förra
bland dem är wanligen en åldrig, aktad i sångens ädla yrke
utmärkt kunnig man; den sednare åter en nybegynnare, en
lärling i konsten. Deras sätt att gå till wäga wid afsjungandet af ett qväde är så beskaffadt, att den äldre sångaren först
allena qwäder en vers åtminstone intill den sista pes749, der
den yngre wanligtwis stund plägar infalla, så framt han antingen af sammanhanget kan gissa sig till versens slutord,
eller känner dem ur minnet. Härpå upprepas samma vers af
medhjelparen, för att hufvudsångaren må kunna derunder
skall kunna antingen draga sig till minnes eller i det fall,
att sången improviseras, dikta efterföljande vers. Detta försiggår wanligen med den snabbhet, att medhjelparen ofta
ej hinner längre än till andra pes och åtminstone aldrig till
versens slut, förrän hufvudsångaren åter infaller. De begge sångarena pläga härunder sitta anlete mot anlete och så
nära hvarandra, att de kunna hålla hafva sina händer sammanlagda och sina knän förenade. Deras uppsyn är mycket
allvarig, blicken nedåtrigtad, hufvudet och hela den öfra delen af kroppen i en långsamt waggande rörelse. Jag bör ej
lemna oanmärkt, att de tvenne sångarena äfven kunna vara
jemgoda, och då uppstår dem emellan ofta en täflingsstrid,
458
Fennica.indd 458
17.1.2019 14:55:11
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
som wid stora gästabud stundom fortfar i flera dagar. Sångarena söka då med all makt taga ordet af hvarandra, och så
snart den ena af dem råkar i något slags trångmål, begagnar
sig den andra af tillfället att börja anföra sången. Den som i
längre tid warit spelat anförarens rol, helsas af åhörarne såsom segervinnare, och hans lof utbreder sig sedermera widt
och bredt kring bygden. En omständigare beskrifning om
alla härwid förekommande bruk och plägseder finner man
i Porthans berömda afhandling ”de poësi fennica”, pagg. §
XI.750 Högst anmärkningswärdt är, att samma bruk äfven
förekomma hos Ostjaker, Samojeder, Tunguser, Tatarer och
flera andra bland Nordasiens folk.
v[ers] 1.
v[ers] 1.
Obs.
Porthan [1778] 1993: 89−
95.
Lönnrot [1836−1840] 1990:
544−545.
Castrén has stricken out
the paragraph and started again.
Castrén has stricken out
the paragraph and started once again.
Notes in pencil in the
margin.
mieli tekee, det lyster, eg[entligen] lusten gör.
Utan grundad anledning skrifver Lönnrot tekewi i stället för tekee, tekeepi, tekeewi, tekeew (tekew), såsom alltid 3 pers. sing. præs.
indicat. och conjunct., då den lyktar sig på
wi, med kort vokal, såsom tekewi i st[ället]
för tekeewi, ottawi i st[ället] för ottaawi.
Hans i Mehil[äinen] 1839 Oktob[er]751) framkastade hypothes, att ändelse wi uppkommit
ur pron. pers. hi eller he, samt att i följe häraf
3. pers. præs. indicat. och conjunct. sannskyldiga former äro: tekehe, ottahe, hvaraf sedermera utwecklat sig formerna tekewi (tekepi)
och ottawi (tekewi är teke752
mieli tekee, det lyster, eg[entligen] lusten
gör. I runospråket antager 3 pers. sing. præs.
indicat. och conjunct. i stället för den i talspråket wanliga formen på lång vokal eller pi
affixet wi753
Trocheer754
Parall[elism]
Alliteration
459
Fennica.indd 459
17.1.2019 14:55:11
�Fennica: Kalevala
Castrén’s etymological
explanation is still accepted. See e.g. SSA s. v.
oiva.
Castrén’s
explanation
finds support: see e.g.
SSA s. v. ajaa.
According to Castrén’s
terminology, the infinitive is called infinitivus
modus.
Renvall 1826.
v[ers] 1.
v[ers] 2.
v. 3–4
v[erser] 3–4.
mieli tekee, det lyster, eg[entligen] lusten gör.
I runospråket antager 3 pers. sing. præs. indicat. och conjunct. i stället för det i talspråket
vanliga pi affixet wi. Utan grundad anledning
skrifver begagnar Lönnrot framför detta affix
en kort vokal, t. ex. tekewi i stället för tekeewi,
tekeepi, ottawi i st[ället] för ottaawi, ottaapi
o. s. v. (se [missing]). Minun är här en pleonasm tillkommen för alliterationens skull, ty
i ordet mieleni mitt sinne, är personen redan
uttryckt genom personal-affixet ni.
Aiwo betecknar i finskan hjerta hjerna, men i
lappskan betecknas genom ett beslägtadt ord
oaivve, oiwe hufvud, och denna betydelse äger
äfwen i samojediskan aewa.755 Troligen har
äfven det finska ordet aiwo ursprungligen uttryckt samma begrepp, ty pää betecknar ännu
i dag icke blott hufvud, utan framträder ofta
i den tvifvelsutan ursprungligare betydelsen
af ända, det yttersta eller öfwersta, t. ex. hirren pää, stockens ända, det yttersta af stocken,
pöydän pää, bordets ända o. s. v. – Ajattelen,
tänka, curat. – freqv. af ajan drifva. Derivationen är analog med cogito eg[ent]l[igen] coagito (af ago) i latinet. Sjelfva ordstammen aja
är i finskan utan tvifvel ett lån ifrån de Indogermaniska stammen, ty i Isländskan ljuder
ordet aka, i norskan age.756
Lähteäni och saa’ani äro att betraktas objekter till tekewi, ajattelewi.
Lähteä och saa’a, infinit. mod.757 af lähden,
saan. De begagnas här, liksom ofta annars,
såsom objekter till tekewi och ajattelewi. Att
framför Infinit. tillägga partikeln että, jotta är
tvifvelsutan en sveticism, ehuru talrika exempel derpå äfven i Kal[evala] förekomma.
Hwad ber verbet saan inf. inf. saa’a, saaha,
saada beträffar, så äger det i Karelarnes munart tvenne i Renvalls ordbok758 ej upptagna
460
Fennica.indd 460
17.1.2019 14:55:11
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
betydelser: 1) komma förfoga sig t. ex. saaha
kujahan komma in i taget, 2) blifva, t. ex. sai
itse saneliaksi, han blef sjelf sångare. I andra
dialekter äger det brukas detta ord transitivt
i betydelsen af få, eg[ent]l[igen] komma sig
till. Laulamahan, sanelemahan begagnas såsom supina, men utgöra egentl. Illat. kas[us]
af nom[ina] verb[alia] laulama, sjunget, sanelema taladt. I nom[inativus] kas[us] brukas detta ord numera endast passivt, t.ex.
minun tekemä virsi huone, det af mig gjorda
sången huset, men i Illat. äger det en transit.
betydelse, t.ex. menen huonetta tekemähän,
jag går att göra ett hus, eg[entligen] jag går
till hus-görande.
v[ers] 5. Sukuwirsi, slägtets, stammens sång. Virsi är
ett längre fortgående qväde, laulu åter en
kort, lyrisk sång.
v[erser] 25–26. Genit. i Kultasien, mielitehtosien beror af infinit. kuulla, tietä, ty i Finskan betraktas Inf.
modus i många afseenden såsom ett nomen.
Mielitehtonen, önskande, efterlängtande, af
mieli sinne, lust, längtan, och tehtonen, en
sällsynt formation af teen, inf. tehdä.
v. 30. Wi
v[erser] 31–34. se ant[eckningar]759
v[ers] 26.760 Kalewala se ant[eckningar]761. – k[al]l[a]s äfven Wäinölä, Luotola.
v[ers] 51 ff. Här ordas om herdaqväden och andra lyriska
sånger.
v[ers] 66. runo är lånadt ur Indogerm. språkstammen.
Goth[iska] rûna mysterium, Alts[achsiska]
rûna Angels[axiska] rûn, litera, colloqvium,
mysterium.762 I fornn[ordiskan] bet[yder]
rûn en bokstaf.
Castrén refers to his own
notes dealing with Väinämöinen,
Ilmarinen,
Kaukomieli, and Joukahainen. Obviously, “Anteckningar” does not refer to Castrén’s article
Anteckningar under en
resa genom Finska och
Ryska Lappmarken 1842
(Suomi 1842:IV: 3−35)
where Castrén deals with
some other mythological
names.
Incorrect number, should
be 36.
Castrén refers to his own
notes about the name
Kalevala.
For the German etymology of runo, see LÄGLOS III.
461
Fennica.indd 461
17.1.2019 14:55:11
�Fennica: Kalevala
Castrén refers to his own
notes.
Castrén marks š as sͨ; see
the grammar section of
this book.
For the etymology, see
e.g. SSA III s. v. vaski.
The word is not a genuine Uralic word but an
old wanderwort.
See e.g. UEW 1988: 628.
= Translative. For Castrén’s grammatical terminology, see the grammar
section of this book.
Castrén’s notes in the
margin.
Actually, kulta is a German loanword. See LÄGLOS II s. v. kulta. For
Castrén’s sources, see
Joki 1973: 17–19.
For the etymology, see
e.g. UEW 1988: 843.
For the German loan etymology, see LÄGLOS III
s. v. rauta.
v[ers] 72. Sången förliknas i runorna ofta wid ett tråd, som
man nystar ihop, när man upphör att sjunga, men
under sjungandet åter utreder etc. Se ant[eckningar]763.
v[ers] 78. Waski är ett inhemskt ord, besl[ägtad] med
Mordv. piše764 1) grön 2) koppar. Wotj. woš grön,
Syrj.-Perm. werch grön, gul, Ostj. wosta grön,
Mordv. och Tschr. Oša gul, Lapp. wiskes gul.765
— Hos Ostfinska stammar finnes för kopparen
ett annat ord: Tsch. würgene, wergene; Wotj. irgon; Syrj. Perm. yrgön, Wog. ärren, ärn.766 Jfr.
Ergene-Kun.
108. Ilmestyi, uppenbara sig, bl[ifva] uppenbar jfr.
änd[elserna] tan, (tän), tun, tyn med stan, (stän),
stun (styn). V[er]ba på tan, tun hafva en vanl[igen] trans. eller intr. bet[ydelse], t. ex. pelotan,
jag skrämmer, ripitän jag skriftar, kuritan jag
agar, rauhoitun, lugnar; deremot de på stan, stun
etc. en faktiv, t. ex. wahvistan, stärka, wahvistun
bl[ifver] stark. Obs. s = ks är fakt[iv]767 ändelse.
Äfwen i Samoj. tillägges denna änd. verba.
Obs.768
1. a) Uppmaning / b) Allit[eration] och parall[elism].
2.
a) Wäin[ämöinen]s, Ilm[arinen]s etc. egenskaper.
b) Sången säges röra sig kring skilda ämnen.
3.
Episka och lyriska sånger.
4.
Plur. lot, lót.
5.
Sång[erna] förliknas wid ett nystan.
6.
Koti och kota jfr. Syrj. gort gorp, hem.
7.
Allt är af guld och silfver i Kalew[ala]
Obs.
1. Kulta jfr. altun, altan, etc.769
jfr. sörteny, sùrne, serne, sirne, sårne
skr. harana Zend. zaranya. Afg. sar, ser770
2. Hopia.
3. waski
4. rauta Isl[ändska] raudi, russ. руда.771
462
Fennica.indd 462
17.1.2019 14:55:11
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
8)
9)
10)
11)
12)
Koppar och andra metaller.
Änd[elser] tan, telen
Sädarter.
Konj[unktioner] äro enkl[itiska] part[ikel].
stan, stun Obs. s, jfr. <>us, astuiksen.
Kalew[ala] börjas med mythen om werldens och Wäinämöinens skapelse. Denna myth är i 1. och 2 uppl[agan] framställd
på n[å]g[o]t afvikande sätt. Begge edit[ioner] öfverenst[ämmer] deri, att det ursprung[ligen] fanns endast luft och vatten, samt Wäinämöinens moder, som i den nya ed[itionen]
k[al]l[a]s Ilmatar. Hon k[al]l[a]r sig äldst bland qvinnor, och
i r[unan] 9 v[ers] 29 ff. heter det, att hon äfven är vattnets
moder. (Wi syssels[atte] oss sednast med hennes öden – –)
1) Kalewala bör
1) Verldens skap[else]772
2) Ilmatar lider
3) Ukko
4) Schippevaj773
5) Werldens sk[apelse] en bisak
143.
152.
v[ers] 161.
166
Wesi (weti, wete) hör till de ord, h[vil]ka äro
g[emen]samma för både Ind[o]g[ermanska] och
Alt[aiska]774 språken. wåt, Ags. wæt (= wät),
Ags. wäs (wätska) Isl. wâh, wessi (humor, wapor).
Jfr. Finn. wesi, vete. Estn. wessi Lapp. čačči775,
Syrj. wa (egl. wat), Tschr. wit, Mordw. wetj, Sam.
ji’ (jit), wit, Ostj. jink o. s. v. Watten, Wasser, R.
вода Dan. wand, Lat. unda.776
Twertemot wanl[igen] sänder Ilmatar, som sjelf är
en gudoml[ighet], en bön till Ukko. Obs. Ilmatar
känner och lider såsom de öfriga gud m[änni]skor
Parempi a) irreg[ular] af hywä, har urspr[unglig]en pi. Stam L[appskans] puorre <> b) Kompar[ativ] saknas urspr[ungligen] bildad af pa
(pä), obs. genit man.
Wärjätelläkseni = liikahdellakseni, röra sig?
St[ammen] wärret, darrning af köld, wärisen,
darra af köld. Jfr. i föreg[ående] v[ers] vilu.
Castrén’s notes in the
margin.
Castrén refers to the
Chippeway Indians who
are mentioned later in his
commentary. There were
several articles about
North American Indians and their religious
traditions in the Finnish
Swedish-language newspapers in the first half of
the 19th century. “Tschippewähs” were mentioned
e.g. in Helsingfors’ Morgonblad 10/1832. For the
contents, see Lönnrot
[1839] 1990: 558.
Castrén gives examples
only of some Indo-European and Uralic languages.
Castrén marks č as cͨ.
For the etymology, see
e.g. UEW 1988: 570.
463
Fennica.indd 463
17.1.2019 14:55:11
�Fennica: Kalevala
For the problematic etymology, see Joki 1973:
252−253, UEW 1988:
18−19, SSA s. v. asea.
Actually, the form with
the suffix -nne is a kind
of lative case, see e.g.
Hakulinen 1979: 229−230.
Castrén’s etymological
comparisons are not accepted by other researchers. For the etymology of
vaimo, see e.g. SSA s. v.
vaimo.
For the Indo-European
and Uralic comparisons
and sources, see e.g. Joki
1973: 327; UEW 1988: 519;
SSA s. v. tehdä.
For the German loan etymology, see LÄGLOS s. v.
armas.
167.
169.
171.
v[ers] 174.
175.
Asun,777 S[ans]kr[it]. Alts. was, bo wistas jfr.
[Saami] viesot vistas, wiessu bo.
Twertemot wanl[igheten] uppsänder Ilmatar,
som sjelf är en gudoml[ighet], en bön till
— Ukko, luftens gud, Ylijumala, eg[entligen] den
högsta guden utan den i höjden vistande guden
— Ilman kaiken kannattaja, som uppbär hela luften. Obs. Luften tänkte man sig såsom ett lock.
Tänne, eg[entligen] tänle, nom[inativ] tän, g[enom] elisionen af n bl[ifver] täällä.778
Waimo. G[otiskans] weib Sv[enskans] wif. S[ans]kr[its] wama, fem (i femina) [et cete]ra St[ammen] wap (wip) feminare.779
Wälehen af wäliä (wälee) 1) vid, vidsträckt 2)
snabb.
179.
Obs.
191.
200.
229.
Sotka and, i st[ället] för kokko
Chippewai-Indianerna i Amerika äga en saga
enl[igt] h[vil]ken jorden urspr[ungligen] var en
stor sjö, der ej fanns n[å]g[o]n lefvande varelse
utom en stor fogel, hvars ögon voro eld, blickarna blixtar och vingslagen åska. När d[en]na fågel
dök i sjön, uppstod det jorden, f hvarur hon sedan uppst alla frambragte alla djur, utom m[enni]skan, som skaptes af en hund.
[Teenkö; tehdä] [Sanskrit] Dha, sätta, göra, gifva
[Tyska] Thun, gethan Fin[ska] teen, Sam[ojediskans] tāu. jfr. sta780
Armas, Goth[iska]. arms781
1) eländig, arm 2) medlidsam
jfr. armahairts, barmhertig
Såsom werldens skapelse är framstäld i g[am]la
ed[itionen], är den hufvudsak, och Wäin[ämöinen]s födelse af underordnad vigt. Här förhåller
det sig tvertom. Varianten i g[am]la ed[itionen]
är äfven d[eri]g[enom] bättre, att Wäin[ämöinen]
464
Fennica.indd 464
17.1.2019 14:55:11
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
―
299
321.
327.
329.
335.
här för tillfälle att redan i födelse ådagalägga sin
utomordentl[iga] wishet. Med ett ord mera effekt i den g[am]la editionen.782
Aina jfr. goth. ains, en, aina, n[å]g[o]n, ainaha,
unicus.783
koskan konsa, s[amman]dr[aget] af koskana
(koskna, kosna, konsa). Koska af когда, kokta,
h[är]af borde bl[ifva] kohta men emedan kohta
finnas i språket, har af kokta bildat sig g[enom]
omkastning kotka = koska.784 Obs. I norska folk
språket bet[räd]s huru g[enom] hoss l koss.
Lukko (u) lås af stammen: F[orn]n[ordiskans]
louka, (liuka) loka tillsluta. Obs. G[otisk] Loh,
lock Fn. lok, lock, A[n]g[lo]s[axiskans]. los lås.785
Wara äfven i goth. A[lt]h[och]d[eutsch]. (värjo).786
Wirun // sköljas, jfr. wirta ström. Obs. Det som
sköljes, blir utsträckt, d[er]af 2) sträcka sig 3) ligga,787
Ponnistan, sträcka, spänna sig, utm[ärker] en
såd[an]. hand[ling] h[vari]g[enom] man förlorar sig raka och ant[ager] en båglik, klotformig
st[ällnin]g.
Obs.
Främmande ord[ens] härkomst är vigtig att känna:
1) för utredande af folkets äldre kultur.
2) för språkjemförelsens skull.
3) för sjelfva språkutwecklingens skull.788
Tupa, stuga Goth. stupa789
Wara, förråd, Goth. wara.
Castrén has given more
reasons for his argument in the review article of the New Kalevala
in Litteraturblad (Castrén
1850).
For the German loan etymologies, see LÄGLOS I
s. v. aina 1 and ainoa.
Castrén’s explanations
are incorrect. Fi. konsa is
a derivative of the pronomine stem ko-. See e.g.
SSA 1 s. v. ko-, konsa.
For the German etymology, see e.g. LÄGLOS II s.
v. lukko.
For the German etymology, see e.g. LÄGLOS III
s. v. vara.
In modern etymological
sources, virta and virua
are usually not connected.
In Finland, the interest in
etymological studies was
increasing rapidly in the
middle of the 19th century. J.A. Lindström published an extensive collection of word comparisons in Suomi 1852. The
article includes a core
bibliography and an informative list of abbreviations of the languages
used for comparisons.
For the German loan etymology, see e.g. LÄGLOS
III s. v. tupa.
465
Fennica.indd 465
17.1.2019 14:55:11
�Fennica: Kalevala
Castrén’s notes in the
margin.
Castrén refers to Estonian folklore which he discussed in his lectures on
mythology. He compares
Est. vanna issa with Finn.
ukko (see e.g. Castrén
1853: 47 ff.).
For the German etymology, see e.g. LÄGLOS II
s. v. pelto.
Actually, there is no etymological connection.
For the German loan etymology, see e.g. LÄGLOS
III s. v. valta.
For the German loan etymology, see e.g. LÄGLOS
III s. v. viikko.
In this connection, Castrén means semantic correspondence.
II Runan.
Obs.790
1.
2.
3.
4.
Skapelsen hos besl[ägtade] folken
Ester – Wanna issa och hjeltarna791
S[amman]hanget em[ellan]. 1 och 2 v[ers]
Wain[ämöinen] – jordens befrödare och msklighetens wälgörare
5. Pellervoinen
v[ers] 3
Selällinen, upphöjd, årförsedd.
1–3 pelto Sv[enskans] fält.792 Häraf Pellerwo och Pellerwoinen.
Trilogi af gudar:
Lat[in]
Mars
Mercurius Jupiter
Gr[ekiska]
Ares
Hermes
Zeus
F[o]rnn[ordiska]
Tyr
Odin
Thörr
A[lt]h[och]d[eutsch] Zio
Wuotan
Donar
Ind[iska]
Siva
Brahma
Wisnus
Krigisk Skapande Dundrande
jordbef[ninga]r
v[ers] 41. marja Goth beri.793
walta Goth. walta l. walto, Isl[ändskans] wald.794
52 Olevitten onnillensa, åt sin egande lycka, åt den
lycka, det egde. Jfr lat. est mihi
v[ers] 53 Wuotti för odotti; u = aspiration.
56. Wiikko, Goth. wiko.795
85. Piätän afhålla hindra. tan (tán) motsv[arar]796
præpos[itionen] af, upp t. ex. keritän, upplösa.
91. Obs. l eluderas, oisko fr[ån] olisko jfr. weikko för
welikko.
Obs. Onomat[opoetica] genera: pirisē, sirisē, lirisē, nirisee
spec[ifica] karisee, kirisee, korisee, kurisee, kärisee
466
Fennica.indd 466
17.1.2019 14:55:11
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Urförwandta797 ord:
Äiti Goth. aiþei. ?
Neito G[oth]. niþjo.
Isä, L[apskans]. ottje Goth. atta ?
Tytär S[venskans] dotter
Sisar S. syster.
Yksi Skr. eka
Uros Goth. Ver.
155. Parta, T[yska] Bart, Fornn. bard R[yska] борода.798
160. kaatio höftben.
222. Nenä Sv. nesa, Syrj. nyr jfr. nares.799
229. Rastas Sv. trast.800
241. Jywä Skr. jawa (frumentum, hordeum), Pers[iska] jeu, Lith[auiska] jawai.801
260. Goth. mahta förmå Finn. mahtaa Finn mahti
Goth mahts Alts maht.802
310. Nurmi, linda, upphöjdt torrt fält, keto, linda,
gräsbewuxet fält.
311. Korsi, strå, halm.
The genetic relation of
the language families is
still under discussion.
For the German loan etymology, see e.g. LÄGLOS
III s. v. parta.
Castrén’s
comparison
is not accepted, see e.g.
SSA 2 s. v. nenä.
For the Baltic loan etymology of rastas, see e.g.
Junttila 2015: 95, 144.
For the Indo-European
loan etymology, see e.g.
Koivulehto 2016, esp.
363.
For the German loan etymology, see LÄGLOS II
s. v. mahtaa, mahti.
“kan ej vara” has been
added above. According
to Ganander’s Mythologia Fennica (s. v. akka),
akka is Ukko’s wife.
The edge of the page is
stained and obscure.
Sädesmannens ord (Kylwäjän sanat)
Dessa sanat bestå egentligen i böner till skilda gudamakter
om hjelp och bistånd. Så beskaffade böner eller sanat ingå
wir i de flesta religiös magiska ceremonier sånger, men blott
såsom ett moment. I andra trollsånger har man att skilja
emellan synty och sanat.
Akka 1) Jorden har ej n[å]g[o]n allm[än] gudoml[ighet]. 2)
Akka, peräisäntä, pellervoinen o. s. v. 3) akka kan ej vara803
Ukkos gemål, sås[om] Ganander anför, hör dessutom till
antalet af luonnottaret, akka804 frams[tälls] såsom andra
gud[omligheter] underordnade wäsen.
467
Fennica.indd 467
17.1.2019 14:55:11
�Fennica: Kalevala
For the Indo-European
etymology, see e.g. Joki
1973: 332−333.
The Old Kalevala (1835)
and the New Kalevala
(1849).
Castrén’s etymological
comparisons are not generally accepted. For the
etymology, see e.g. SSA 3
s. v. uros.
Lorenz Diefenbach: Vergleichendes Wörterbuch
der Gotischen Sprache
1−2. Frankfurt am Main
1846−1851.
307.
308.
309.
321.
322.
323
324.
Kun (hwarmed), emedan när, emedan, om.
Antajista, af gifvarinnor
Luonnon tyttäret, naturens döttrar, naturens
skyddsgudinnor. Tyttäret får här ej tagas efter
bokst[afven], utan utm[ärker] qvinl[iga] väsen i
allm[änhet], jfr. poika, pohjolan poika = poh[ja]s
värd.
Maa och nurmi personif[ierade].
”Håll ting”, håll en öfverläggning.
”Ett klart, öppet rådslag”, som ej behöfwer döljas, som är så godt att det kan komma i dagen.
Jätä läs: iätä.
Lonka l. Lonkka, höftben, en utstående kant.
Med andra runan slutas kosmogonin, som egentl[igen] är
ett fragment. Kosmogoniska föreställningar i trollrunorna.
Obs.
Utar Gr. ουϑαϱ, Ahd. uthar Lat. uber o. s. v.805
3 Runan.
— Joukahaine[n]s olika karaktär i 1 och 2 uppl[agan]806.
— Kombinationen bättre i denna uppl[aga]. Framter dock
sina svårigheter, t. ex. 1) muinaisia muisteloita 2) katovalla
kannikalla.
Laulelewi, af laulan. ”Schwächung” af a till e vanl[ig] i
Tyskan. Uppk[ommer] der i XII årh[undrade]. ex. hleipa
bröd leibe, haso till hase o. s. v.
12
16.
23.
Uros, uro Ung. ur herre, Syrj. verös, man, Lapp.
wårald Lat. wir Goth. wair. Lat. vir Skr. wira. Jfr.
heros, ηʾϱως.807
Wierin, rulla. Dieffenb[ach]808 [I:195], jfr vierin
och vierrän med verto i Lat[in] вертѣть i Ryskan.
Käyn gå. Skr. khai, Gr[ekiskans]. kiw, T[yskans]
gehen.
468
Fennica.indd 468
17.1.2019 14:55:11
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
25.
88
94.
―
118.
119.
123.
145.
151.
261.
Obs. 207.–210.
214 etc.
v[erser] 229–230.
Laeltawaksi, äfven laeltawan jfr. Lat. Partic.
vidi hominem venientem: ‒ ‒
Mittaan, Sv. mäta, Goth. mitan809
Rahe l. rahis sela, remmen hvarmed rankorna
fästas vid fimmelstången.
Takistun = takerrun, fastna, invecklas.
Sanonut brukas passive.
Weäite, eg[entligen] weäi Obs. te Imperat.
pers. affix.
Mies Sv. man R. мужъ, Pol[niskans] maž810
Lat. mas. Obs. wog. mun. Syrj. mort, murt jfr.
Pers. mard.
Enempi, enin Pos[itiv] saknas, i Nom[inativ],
men Inf[initiv]811 enää är brukligt. jfr. para
aikaa
Reppänä = räppänä = lakeinen.
waan jfr. af wain, Goth. wai ?812
Sivu Sv. sida L. sido, [sid]u813.814
Huone S. hus.815
Mato Goth matha Ahd. mado. Sv. mask.816
Miekka svärd Goth. meki. Fornn. mækir817
orm F. käärme; Ohr Ohr F. korwa jfr. altan
kulta
”Tufvan är älst818 ibland jordarter, widet det
första trädet, furans rot det äldsta huset, klippan den äldsta grytan.”
Denna myth om werldens skapelse står i
strid med den förra.
Himlen hvilade på bågar och poster – denna
förest[ällnin]g är tagen af ett tält.
Wuori, berg. Goth. bairgs.819
— Rikas Sv. rik, härledes lämpligare ifrån
Goth. reiks, icke så lätt ifrån Fornn. riki, jfr.
wiisas. Fornn. wiss ? weiss.820
— Rae hagel Jfr. regn. Dieff.821 II. 172.
For the German loan etymology, see e.g. LÄGLOS
II s. v. mitata.
Castrén indicates ž with
zͨ .
Castrén’s infinitive = traditional and modern partitive.
For the German loan etymology, see LÄGLOS III
s. v. vaan. Vain is of a different origin, see e.g. SSA
3 s. v. vain.
Added above.
Castrén’s etymology is
not accepted. See e.g.
SSA 3 s. v. sivu and references there.
Castrén’s etymology is
not accepted. Instead,
huone is taken as a Baltic loan (Koivulehto 1992:
167−172).
For the German loan etymology, see e.g. LÄGLOS
II s. v. mato.
For the German loan etymology, see e.g. LÄGLOS
II s. v. miekka.
Sic!
Castrén’s etymology is
not accepted. For other
explanations see e.g. SSA
3 s. v. vuori, including
references there.
For the German loan etymologies of rikas and viisas, see e.g. LÄGLOS 3.
Diefenbach 1851.
469
Fennica.indd 469
17.1.2019 14:55:11
�Fennica: Kalevala
Diefenbach 1851.
Diefenbach 1851.
Castrén’s etymology is
not accepted. For the
Finnish word, see e.g.
SSA 2 s. v. laulaa.
Castrén’s etymology is
not accepted. Sanoa is a
derivative of sana “word.”
Refers to the hypothetical Uralic homeland in
Asia. See further e.g.
Aspelin 1875; Salminen
2003 with references;
Salminen 2007.
There is no etymological
relation between vapa
and vapista.
Actually, letku is a separate loan from Russian.
See SSA 2 s. v. letku and
letti 1.
Renvall 1826.
For the German loan etymology, see LÄGLOS I
s. v. haukka 1.
Obs.
285.
286.
291–2.
297.
303.
307.
309.
312.
316.
326.
Syrj. Ram jfr. lugn, Lett[iskans] rams ruhig Sskr.
ram gaudere. Jfr. riemu Dieff.822 II. 174.
— Riennän Goth. rinnan st[ammen] rann Sv. ränna Dieff.823 II. 174–5.
Loihe, redde, företog, anordnade sig af luon.
— Laulan, Goth. liuthon, Sv. ljuda, ljud, T. Laut,
gdh. laoidh, laoi, carmen. Dieff. II: 148.
jfr. Laut, laoidh med laul.824
Sanon, Sv. säga Goth. saio, sajo nuntius. Sskr. sl.
ças, regere, docere.825
Puolet poiat, hälften ibland svenner, halfva svenner; kolmannet kosiat, en tredjedel bland friare.
Bråk uttr[yck]s. på detta sätt.
— Pojka, son & gosse, jfr. Samoj. [et cete]ra.
Kopparen omtalas ofta i run[orna]. – ett minne
från Asien.826
Wapa, långt spö, d[er]af vapisen darra.827
Paju-pehko, widebuskar, pehu, pehko wissnadt
gräs, halm, blad, rosk.
Helmiletku, perlflätade. Letku Af letti l. lätti, lånord ifr[ån] Sv. fläta.828 Pos[itionen?] åstadk[ommer] stafvelsens förkortning.
Laukkipää bläshöfvad.
”Wäin[ämöinen] qvad Joukah[ainen]s häst och
öfriga tilhörigheter till andra likartade föremål
i naturen hästen till stenar wid forssens strand,
emedan der vanl[igen] finnas sällsamma klippor,
som n[å]g[o]n g[ån]g likna m[enni]skor och djur.
Salama, blixt, (Renv[all]829 fulgus fractum)
Havukka Isl. haukr.830 Finn[arna] synes hafva
saknat det gener[ella] namnet på hök, men m[ån]ga speciella namn på d[en]na fågel förek[ommer].
”Till molnets upprätt stående kant”, ”till molnets
framstam med upprättst. hufvud”.
470
Fennica.indd 470
17.1.2019 14:55:11
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
322.
323.
328.
Obs.
329.
337.
352.
362.
364.
368[−]70.
369.
378.
387.
Obs.
Obs.
Obs.
Umpi, Goth. Ahd. umbi, Gr. αμφι, Lat. ambi heter
äfven: umpi, umpe, umpa, omkring. S[amman]satt af um och bei (bi)831: Jfr. ympäri. Ordet ljuder i
Fornn[ordiskan] um och måste sål[edes] hafva bl[ifvit] lånadt till finskan ifrån A[lt]h[och]d[eutsch].
Haljakka af halja, tenuis & oblongus, sim[ul]832
que lentus l. flexibilis.
Suonivyöt, midja, veka lifvet, eg[ent]l[igen] gördelns senor. Obs. Suoni, Sv. sena Syrj. sön, ostj.
ton.833
Kaunis emedan två kons[onanter] ej kunna
s[amman]stöta, Goth. skauns,834 Obs. Syrj. šanj,
Obs. Fornn. skyn, 1) förnuft 2) skön.
Nivus, länd med veka lifvet Renw[all]835
jaksottelen, bemöda
Lunnas l. lunas = T[yska] loss Sv. lossa, loss.
Riveä = ripsa, ripsas, snabb.
Jompi kumpi comparat. af joku.
”Äfven hos mig sjelf finnes af dem hvarje wägg
uppstapplad, hvarje spik (eg[entligen] trädspik)
försedd”.
Seinä Russ. стѣна.
”Lätt i täfling” – kiista, täfling = kilpa.
Tukewa stark, af tuki stöd, tuin, stöda (jfr Sv. stock?)
Kiusaan Goth. Kiusan st[ammen] kaus, Dieff.836
II: 455.
Plur. i Finskan t öfverensst[ämmer] med det
goth[iska] s (fornnord. r)837 Obs.
Wiisas, rikas, kaunis etc. hafva alla upptagit den
goth. ändelsen s. De äro ej lånade ifrån Fornnord[iskan], ty då skulle de ej ant[aga] s, utan r. Obs.
— Monne ändelsen as, äs, is etc. i Finskan är genuin. Karwas, vieras, taiwas, sairas, kaunis o. s. v.
Tauti. Fornn. daudhi, död – Goth. dauthj död.838
This part of Castrén’s explanation is not accepted. For the German etymology, see LÄGLOS III
s. v. umpi.
The end of the word falls
into the binding.
For the Indo-European
loan etymology, see e.g.
Koivulehto 2016: 212.
For the German loan etymology, see LÄGLOS I
s. v. kaunis.
Renvall 1826.
Diefenbach 1851. For the
German loan etymology,
see LÄGLOS II s. v. kiusata.
Actually, there is no historical connection between the suffixes mentioned by Castrén.
For the German loan etymology, see e.g. LÄGLOS
III s. v. tauti.
471
Fennica.indd 471
17.1.2019 14:55:11
�Fennica: Kalevala
The etymological connection is in dispute. See
further LÄGLOS III s. v.
pyhä.
Castrén’s etymology is
not accepted. See LÄGLOS III s. v. vanha.
For the German loan etymology, see LÄGLOS III
s. v. varoa.
For the German loan etymology, see LÄGLOS III
s. v. valita.
The etymological relations are in dispute. See
e.g. SSA 2 s. v. paljo(n)
and LÄGLOS III s. v. paljo(n).
Actually, ahdas is a Baltic
loan. See e.g. SSA 1 s. v.
ahdas.
Castrén’s etymology is
not accepted.
For the Indo-European
loan etymology, see e.g.
Joki 1973: 344−345.
Actually, lainata is a derivative of laina which is
a German loanword. See
LÄGLOS II s. v. laina.
Castrén’s notes in the
margin.
Actually, kä(ä)rme is a
Baltic loanword. See e.g.
SSA 1 s. v. käärme.
Actually, tietää is explained to be a derivative of tie “road.” See e.g.
LÄGLOS III s. v. tietää.
Castrén’s etymology is
not accepted.
Actually, there are layers
of Aryan (Indo-Iranian)
loanwords in the Volgaic
and Permic languages. For
the words mentioned here,
see e.g. Joki 1973: 280.
355.
370.
452.
454.
455.
460.
Obs848
461.
Obs.
pyhä Goth. weihs, Ahd. wih.839
Wanha Goth. wans deficiens.840
Waron, förse, G. wars, varjan, wehren, varja841
Djup, F. sywä ?
Walita G. waljan Sskr wal, eligere.842
Paljo, Sskr. pull, pall, fylla, hopa, Goth wulan, Ahd.
walan, scatere, Lat. pleo, plenus S. full T. voll843
Ahdas Goth. aggwus.844 jfr. rikas (riks), kaunis
(skauns), armas (arms).
Henki Skr. an, spirare, ανeμοs, anima, ande,
ånga.845
Pois bort af poikki, 1) brutet, sönder, 2) öfver 3) af,
ifrån 4) bort.
Wedän Skr. wah Lat. veho, R. веду.846
̂
Lainaan Goth. Radix laihw, Forn. lia etc.847
Käärme, orm, wurm sskr kṛmi, kirima. Zig[enarspråkets] kṛmo, germo, Pers. kirm, Buch[ariskans] girm, Kurd[iskans] Kermi.849
Tiedän, veta, Skr. wid, Pers. diden, Kurd. dit ærm.
ditet.850
Tunnen, känne Pers. danen (Rad[ix]. dan)851
— I Syrj[enskan] förek[ommer] m[ån]ga Pers[iska] ord.
— likaså i Wolga språken, ex. Mari, Mort, murt
eg[entligen] af Pers. märd, marets.852
Obs. Lat. mas. F. mies Sv. man
pyhin Goth baugjan.853
Wain. talar om gyllne
Mesi, G. milith, L. mel Gr. μeλιτ (μeλι), Sskr. madhu
R. мёдь. T. meth, mete.854
Waippa, Sv. wepa, amiculum, öfverrock, weipa,
groft, väfvet tyg.855
472
Fennica.indd 472
17.1.2019 14:55:11
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
468.
502.
Obs.
Iki, oförgänglig(t), ewärdelig(t), deraf öfwermåttan, ex. iki-vanha, öfvermåttan gammal, iki-hywä
o. s. v.
Kalta, hvad som är snedt. Loc[ativus] kallalla l.
kallella.
Porras, port856; стѣна seinä857; ūni ugn; porstua
förstuga.
Slägtnamn. 858
Finn. isä Lapp. attje, Ung. attya Ostj. atja, Tscher. ätjä, Turk.
ata, Samoj. njioe. Jfr. Goth. atta, Gr. atta Lat. atta, jfr. atavus
ryska dial atto, etti, ät o. s. v. Sskr. atta, R. отецъ.
Taatto, fader. Lapp. tattje Sskr. tâta, Gr. τιταs, τeττα, Lat.
tata, Tyska d[ialekter]. tota, toto totte, ote, tatta, tat o. s. v.
Finn. emä, Ostj. ima Ung. eme, Sam. njime (le859), mong. em?
jfr. Sskr. ma, Lat. mater Gr. μητηϱ
F. äiti Goth. aiþei.
Obs.
Poika Syrj. pi kan j[em]f[ö]r[a]s med πais, L. puer, putus,
tysk. buhs, bohs (bursch), pautas, putras o. s. v.
— Neiti, Samoj, ne o. s. v. Goth. niþjo, Böh[miskans] neti
— Tytär Sskr. duhitar, Gr. ϑυγατηϱ, Goth. dauhtar, Tyska
tochter S. dotter.
— Sisar Sskr. suasar, L. soror. G. swistar T. schwester, syster
o. s. v.
Lånade ord: äiti, tytär, sisar.
Castrén’s etymology is
not accepted, nor some
other German loan explanations. See LÄGLOS
III s. v. pyyhkiä.
For the Indo-European
loan etymology, see e.g.
Joki 1973: 283−284.
For the German loan etymology, see e.g. LÄGLOS
III s. v. vaippa.
Actually, porras is a German loanword. See LÄGLOS III s. v. porras.
Actually, seinä is a Baltic
loanword. See e.g. SSA
s. v. seinä.
Castrén’s lists are not to
be understood as etymological standpoints.
Added above.
473
Fennica.indd 473
17.1.2019 14:55:11
�Fennica: Kalevala
Actually, heinä is a Baltic
loanword. See e.g. SSA 1
s. v. heinä.
Actually, kaula is a Baltic
loanword. See e.g. SSA 1
s. v. kaula.
For the German as well
as the other loan etymologies, see LÄGLOS III
s. v. rakentaa.
4 Runan.
1.
Obs. 1
2
3.
4.
8.
9.
10.
13.
Obs.
17.
18.
Lähti är en urspr[ungligare] form, än läksi. Förkärleken för skilda dialekter. Lönnrots mening
war att bilda en prosa, fo g[emen]sam för alla dial[lekter]. – Den förstods ej rätt af n[å]g[o]n och
wäckte mötte derf[ör] ett allm[ännt] motstånd.
— Egentl[igen] bestod enl[igt] min tanke Lönnrots misstag deri, att han alltför m[yc]k[e]t wille
återföra språket till sitt ursprungliga.
Syntetiska konstruktioner. Härwid följde L[önnrot] grekiska språkets föredöme
äfven den finska versifikationen grundade han
på den grek[iska].
Wastas, qvastris. arwikko, småskog, risskog,
qvistskog af varpu, qvist
Wasta Sv. qvast. Det finska ordet är wihta.
Werewä, partic[ip] änd[elsen] wa, wä tillägs nomina.
Weijo, förmildrad form af weikko för velikko.
Postpositioner brukas sås[om] præpos[itioner].
Derföre är det ej så språkvidrigt, som det menas,
att begagna prepositionella s[amman]sättningen
Leuhautti, ilade g[enom]. genomilade, tillryggalade ilande.
Hienohelmen, den fina perlan, den med fina perlor besmyckade. Wanl[igen] hienohelman.
— Heinikkö = niitty.
Heinä, Sv. hö, Fornn. hey. Närmare kommer det
ryska сѣно, dets[amma]. lat. foenum.860
Kaula Sv. hals Goth. hals, den inre halsen.861 Kaula bet[yder] den yttre och står både i afs[eende] å
ljud och begr[epp] närmare till Sskr. gala nacke,
Lat. collum. Egentl[igen] torde dock hals vara af
s[am]ma stam. Kanske är s en masculin-änd.
Risti russ кресть.
— Rakennan jfr. Lat. rego Goth. ragan ?862
474
Fennica.indd 474
17.1.2019 14:55:12
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
25–26.
27.
Obs.865
30.
38.
39.
43.
44.
122.
124.
128.
165.
”Icke bryr jag mig om att välja bland skeppets
klädesmantlar, bland hvetebrödets skifvor.”
— Wehnä, Sv. hvete, Goth. Hvaiti Fornn. hweiti
jfr. Celt[iska]863
Ohra jfr. Ahd. ahir, ehir ax. Ähre.864
”Jag vistas i nätta trånga kläder.” Kaita, vanl[igen] kaitanen smal, nätt, sop I Kaioissa intr[äder]
sås[om] vanl[igt] framför ai, ei, oi etc. vokal-förmildring eller elision, ex. jaloin för jalkoin, lapoin
för lappoin.
— Sopa rustning, klädedrägt. Sota-sopa krigsrustning. Besl[ägtad] med sovin passa.
Kansa förek[ommer] blott i Goth. och Ahd. under formen hansa, mängd, skara, har försv[unnit], men förek[ommer] i uttr[ycken] hanse-stad,
hanseförbund.
Kartano jfr. Sv. gård R. городъ.
Ikkuna, akkuna = окно.
Karistan, borttaga med gny af Karisen bullra.
Obs. änd -tan ger äfven här bet[ydelsen] af ifrån.
(Jfr. Infinit. Kasus866).
”Plågor (sorger) att beklaga mig öfver”.
— Walitan jfr. qwal, qwälja
Wuolas, glatt, fet (emedan alla gropar forsvinner), skinande.
Sirkeä, nätt, prydig.
Auki, öppen, häraf aukaisen = awaisen (förmildr[at]). Hit hör äfven: awain nyckel, hvarmed man
öppnar.
— Arkku goth. arka.867
Asti Gerund. eg[entligen] aseti, börja, eg[entligen] ställa i ordning, göra förberedelser.868
Hame, kjortel. Tyska hemd. Rad[ix] ham, circumd[are]869 tegere, Ags. hama, tegmen, (Engl. hame
tegmen[<>]870)871
There is not yet any generally accepted loan etymology for the FinnoUgric vehnä. See e.g. SSA
3 s. v. vehnä.
Ohra is usually explained
as a Baltic loanword, but
the etymology is in dispute. See Junttila 2015:
103, 108, 194.
Castrén’s note in the
margin.
= Partitive.
For the German loan etymology, see LÄGLOS I
s. v. arkku.
The origin and morphological structure is still
obscure. See e.g. SSA 1
s. v. asti.
The end of the word falls
into the binding.
The end of the word falls
into the binding.
For the German loan etymology, see LÄGLOS I
s. v. hame.
475
Fennica.indd 475
17.1.2019 14:55:12
�Fennica: Kalevala
The correct number is
184.
Castrén’s note is in the
margin.
Castrén’s note is in the
margin.
Diefenbach 1851.
Huivi G[ammal]s[venskans] Huifw, jfr. hufva.
Housu G[ammal]s[venskans] hoosa.
Sukka − sokka.
Waippa
167. Livon[ers] Sskr. si Lett[iskans] seet
183. Sukukunta, slägt, kunta omfattning, maakunta,
kansa-kunta, kyläkunta (byalag).
Obs. kihlakunta gisslalag, jfr. kyläkunta.
183.872 Koko heimon. Obs. Koko, kaikki, joka böjas ej alltid framför efterfölj[ande] subst[antiv] ex. joka
haaralla
— hempeä wek, wekhet = sällhet Adj. s[amman]faller ofta med subst.
191. Ei totellut etc. I negat. form begagnas aldrig imperf. Indicat.
873 Miekkoinen, svärdsförsedd = lycklig. Deras lott är
197.
bättre än andras.
198. Ajatus tanke, af ajatan, ej ajattelen.
201. etc.874 ”Den sqvalpande wägen” är en skön bild af vekhet, ömhet, uts[er] skaran af hårdhet. Dessutom
är brunnens djup ett lämpl[igt] uttr[yck] för dysterhet.
— Wellon, sakta röra.
202. allas tråg.
207 harja = harju.
216. Terwa, tjära Lith. derwa, darwa, Sv. tjära T. teer
Jfr. trä, дерево. Dieff.875 [II:]681–2.
220. Sukeun fostras, refl. af suin fostra.
223. Oisin etc. Conj. jos, sås[om] vanl[igen] eluderade
saknas.
— Obs. l blir i finskan ofta eluderad, oisin (olisin)
oon (olen), veikko (welikko).
230. ”Brodren hade bortlofvat henne. Derföre behöfde hon ej hans gråt – brydde sig ej derom. Måhända blott ett vanl[igt] uttr[yck].
476
Fennica.indd 476
17.1.2019 14:55:12
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
240.
243.
264.
269.
280.
283.
295.
297.
299.
300
303.
311–12
314.
317.
318.
322.
323.
Ikäpuoli, eg[entligen] halfåldrig, men s[amman]hanget ger tillk[änna], att han var m[yc]k[e]t
gammal.
Ennen, förr, här: hellre.
”Bereder, fin ordnar utsmyckar sin gestalt”
”Ilade öfver876 kärr, – – öfver877 fält”
— Postpositioner ant[ager] personal-affix, emedan de urspr[ungligen] äro nomina, ex. päällensä.
Mielala, sorg = det som bringar (böjer sinnet) under, ned = nedtrycker sinnet.
Manalle af Mana dödens gud, här = dödens boning.
”Hafvet hann framför henne”. Obs. Stillast[ående] föremålen anser röra sig.
”Yllätän”, upphinna, öfverraska enl[igt] s[samman]hanget, eg[entligen] af yli, det öfre, h[var]af bl[ifver] öfwermäktig, få makten öfver n[å]g[o]t.
Illan aftonen igenom.
”Klagade hela natten”. Yötä Inf[initiv]878 efter
kaikki, som konstr[uera]s = numeralia.
Warahin af waras tidig(t), waras on wielä noita. Jfr. Lapp. warras, Estn. warra Tat[ariska] ire,
Mannh.879 Mong[oliska] erde. Jfr. Goth. air, tidigt, Isl. ar, Sv. arla.
Sukkansa och kenkänsä äro plur. num.
Somero, -ri, småsten, klappersten, ändelsen kko
(kkö) utm[ärker] ett st[ycke] men derjemte äfven
en samling, en m[yc]k[en]het.
Kista, täfling, kiistuan, täfla, bemöda sig.
Tahdon, vilja. jfr. Ahd. dacht Daht, meditatio, devotio, intentio.880
Paaer, häll, jfr. af paasi, jfr manner, penger
Kilahti slant, eg[entligen] klingade = föll med
klang, jfr. kilisen.
öfver ǁ g[enom].
öfver ǁ g[enom].
= Partitive.
Sic! Recte Mandsch. =
Mandschuriska (e.g. Lindström 1852: 8).
The origin of the Finnic
tahtoa “to want” is obscure. See e.g. SSA 3 s. v.
tahtoa.
477
Fennica.indd 477
17.1.2019 14:55:12
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
For the German loan etymology, see LÄGLOS II
s. v. kana.
For the German loan etymology, see LÄGLOS III
s. v. taikina.
= Kalevala 1835.
Castrén’s note is in the
margin.
Sic!
Added in the margin.
Added in the margin.
Pallio, pallia, pallea, enl[igt] Renvall881: ljumske,
d[er]af sida. Kanske tvertom. jfr. Pallet, fåll,
kant = sida.
327. Kana, höna (dufva). Goth. hana Fornn. hæna,
hæns.882
329. Kerran, en gång, af kerta, hvarf, lag, ex hirsi-kerta, ett stockhvarf.
334. ”En onaturlig död”. Liika eg[ent]l[igen] en utväxt i träd, n[å]g[o]t som ej hör till dess natur, är
öfverlopps.
345. Taikina Fornn. deig. Ahd. teig l. teiginna goth, daig.883
Obs. I nominat. plur. af den suffix[ala] formen försv[inner] t, ex. sukkani, mina skor (äfven min
sko) – D[e]tta är en urspr[unglig] form, ty t kan
eg[ent]l[igen] icke sluta ett ord – Jfr. Samoj.
374. Kieli-kerta, rykte. Kerta berättelse? jfr. kerron, af
s[am]ma stam.
377 etc. Obs. Wisa djur. M[enni]skornas tjenare, jfr i
Lappska mythologien Saiwo-djuren = fågeln, ormen el[er] fisken, renen.
Detta ställe saknas i g[am]la editionen884, men
är af stort intresse.
Det vill synas, såsom skulle djuren hålla en rådplägning sig emellan, hvem af dem skall bära budet om Ainos död.885
415–16. Keitin, paistin, eg[ent]l[igen] aktive verktyget,
h[var]med man kokar steger886, ex. paistin-pannu, stekgryta. Här i bet. passive: hvaraf n[å]g[o]t
kokas, stekes.
421.887 Kehräsilmä den ”hvirfvelögda”, rundögd, af
kehrä, hvirfvel på en spinnrock.
888 Kattila, Goth. katils.
424.
442. Liekutan af liekun = liehun, röras, fladdra, kasta,
och liehutan, bringa i rörelse, gunga.
432. Lietol, ostadig, sank, blöt.
326.
478
Fennica.indd 478
17.1.2019 14:55:12
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
436.
Kyynelvierus, den som låter tårar rulla (gråterskan) (Eg[ent]l[igen] inneh[åller] dock wierus ett
intrans. begrepp, liksom stammen vierin och andra liknande ord: suurus o. s. v. ?)
Sic!
Markings a) and b) indicate the change of order
(lines 454 and 447).
Obs
Obs.
Obs.
b)890 454.
a)
447.
462.
Af ilta, qväll, iltainen qvällsward, och puolipäiwä,
middag, puolipäiwänen, middagsmåltid.
Af isa fader, isantä889 husbonde, liksom af emä
moder, emäntä, värdinna.
Wasta käessä med qvasten i hand, kukkaro käessä
o. s. v.
Ripeä, pryddlig, beprydd, jfr ripa små st[ycken]
klädeslappflikar o. s. v.; ripalet id[em]. ripalet-kaluja, kramwaror; ripet id[em]; all slags grannlåt.
Här följer en ganska omständig och episk beskrifning öfver de myckna tårar, som modren
utgöt öfver sin dotters förlust.
Puna-suu, rödkantad.
479
Fennica.indd 479
17.1.2019 14:55:12
�Fennica: Kalevala
KK Coll. 539:1 D5: 423−
486. According to the
collection
catalogue,
there are also notes to
the songs 1−16 [of the
New Kalevala], but actually, there are only notes
to the songs VI−XVI of
the Old Kalevala.
The comments are divided into two columns. In
the beginning, the order
of the comments is quite
unsystematic.
In the eighth song. 8: 264
[Ordförklaringar m. fl. anmärkningar till
runorna VI–XVI af G[am]la Kalevala.
Begagnade vid föreläsningar
öfwer densamma.]891
Gamla Kalevala VI–XVI
VI [Runan]. 892
Svårare Karelska former äro anmärkta
verber brukas i st[ället] för participia
adverber
lennä liuottele, flyg snabbt893
kopra, koura
mi, min
Silta, golf.
Många ord nyttjas såsom adjectiva och substantiva på en gång t. ex.
kulta, guld och gyllene, hopia silfver,
ikäwä, t. o. m. partic. t. ex. syötäwä,
juotawa, och i sammansättningar
kan här ett subst bilda kunna tvenne
subst. alltid bilda ett adj. t. ex. kuusi
kukkalatwa, soml[iga] till och med
kunna compareras, t. ex. wieri, empi
Ofullständigheten af v[er]ba reflex.
d s är uteslutet, eller brukas i dess ställe t, v, h, m. m.
mie, sie
Lakkipää
480
Fennica.indd 480
17.1.2019 14:55:12
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
VII [Runan]
Suomi. Tidskrift i fosterländska ämnen. Established in 1841.
koan, pro kodan
S[amman]sättning af adj. och subst. som bilda
adj[ektiver], t. ex. suuri-tieto, mångvis. Ikisopu,
s[amman]satt af Adv. och Subst.
(Då dessa Commentarier voro beräknade för Suomi894, kunde de ej göras
utförligare, helst Red[aktören] hade
önskat få dem inrymda i ett Häfte.
Hoppet att få ny upplaga af Kalewala.[)]
Adj. på -läs (työläs), käs (virsikäs), på sa (kuulusa), på wä, af
præs. partic., på nen
Karpalo (karvas)
Suitsilot, kahtalo Sing., helmilö, purtilo
p för w (ie), kewiä, kepiä , koura, kopra, för h brukas t och s: ohra, otra,
osra, teeri, tetri
Bruket af Infinit. Casus: tuho tulewi
Lemminkäistä, hukka on Lemminkäistä, pikkuista wajalla.
Dessutom på adj. h[vil]ka vocaler som helst kowa, suuri,
Veno punanen. När subst. ställes framf[ör] adj. blir det
ad<->. (I h[vil]ka fall?)
W för d, muovoille VIII. 247.
Påpekning af det sköna. Exempelvis enl[igt] æsth[etik] skön
natur-tafla. Kanske för få förklaringar, men hellre det, än att
Sådana subtila philolog. undersökningar, h[vari]g[enom] intet utredes,
utan Commentator endast ådagalägger sin kl och ej som icke heller äro
ämnade till annat, än att ådagalägga
Commentatorens egen skarpsinnighet, saknas här, såsom jag hoppas, till
fromma för saken. All sak är enkel
481
Fennica.indd 481
17.1.2019 14:55:12
�Fennica: Kalevala
Becker 1824.
Renvall 1840.
The end of the word falls
into the binding.
In the Kalevala, ilman
“without” often appears
connected with the
abessive, when either ilman or the abessive case
would be sufficient.
och klar men der jag ej varit i stånd
att finna en enkel grund har jag ej inlåtit mig i lång sökta derivationer och
hårdragna fina hårklyfverier utan allenast åberopat den bet[ydelse] om
det ifrågav[arande] och talesättet
hur i språkbruket. Också saknas tid
<-> [till] de svårare undersökningar,
der såd[ana] i verkl[igheten] varit af
nöden.
Noggrann kännedom af urspr[ungliga] nominativus efter
Becker895 och verbet Inf. modus efter Renwall896.
Icke alla v[er]b[er] hafva alla former – Frequent. Curat. [et
cete]ra.
Pääksytysten, X: 441
Suuksutusten,
Yhytysten X: 442
långa vocaler och diphtonger, uotin,
ootin.
Ikkunat ilottelihen 16: 99. Plur. vb. refl.
Obs. ken är nom. ke’, keh, ken
Pr. Pätewä l. pätöwä.
Epitheter i Finskan: omena, sa<->897,
kana, hanhi, sorsa, alli, tawi, marja,
mansikka, puolukainen.
v[ers] 286
Lyyhäyttelen, Onomatop: göra ifrigt
och påskyndande.
v[e]rs[er] 287–288
Ilmarinen smidde i fria luften, som
kallas dörr och föns en smedja utan
dörr och gluggar. Ilman är en pleonasm.898
v[ers] 291
Miestytän vänja vid karl, göra
mankär, af mies ett v[er]b. curat. fact.
curat., bildadt af nom. subst. mies.
v. 293, 295
Saan, saada har här såsom ofta annars, betydelsen af blifva.
482
Fennica.indd 482
17.1.2019 14:55:12
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
The paragraph is crossed
out by Castrén.
v[erser] 297–302.
v[ers] 306.
v[ers] 308
311.
316.
318.
323
Man inser lätt, att Sampos malande är ett allegoriskt uttryck, som tillkännagifver, Sampo
åstadkom mycken wälmakt i Pohjola. Sålunda förklaras det i sjelfva det den 20de runan.
Denna förklaring lemnas äfven i XX: 213–224,
hvarest Sampo säges hafva malit en dag säd att
ätas, en annan att försäljas, en tredje att förvaras, och i sammanhang dermed angifves, att
i Sampo finns plöjning, såning, all slags växt,
och en ewinnerlig lycka. Kiikuttelen, lla, gunga,
svänga. Purno l. purnu. Kotipito, det som hålles
(förvaras) hemma, af koti och pidän, -tää.
Pohjolas stenbacke, som äfven på något ställe
kallas linna (XXIII: 36 m. m.) säges i XXVII:
150–161 hafva varit försedd med nio dörrar
och hvarje dörr tillsluten med trenne lås.
Taaksi, af taka. Ehuru ksi utgör ändelsen, gör
det Consonant-förvand blir dock föreg[ående] stafvelsens begynnelse consonanten
bortkastad, emedan Finnarne ej kunna uttala
tvenne consonanter efter hvarandra i början på ord och stafvelser, och således i följe
hvaraf måste föra ändelsens k till föregående
stafvelse (t. ex. taak-si)
Juuruttelen fästa rötter, af juurran (id.), (rad.
juuri rot), juurrun, slå rot, jurutan Curat.
jurrun refl., slå rot och juurran act. rad[ix]
juuri rot.
Wesiwiertehesen, af vesi och vierret, rand (rad.
wieri).
Kahta k[allella] kypärin med mössan lutad
åt tvenne sidor fr men tvefaldt (mycket) här
tjenar Kahta endast till att öka betydelsen af
kallella.899
Pitkin p[äätänsä] pitäwi (ajatuksia), håller
råd längs (i) sitt hufvud.
Mieli laati, sinnet (lusten) fogar (drifver) dets.
som mieli tekee.
483
Fennica.indd 483
17.1.2019 14:55:12
�Fennica: Kalevala
Lönnrot: Muinelmia. Lieto Lemminkäinen. Mehiläinen 1836 Toukokuulta.
“par excellence”
6te Runan
v[ers] 1
3.
5.
10.
Var. 14.
16.
17.
18.
Lieto är ett stående epithet för Wäina Lemminkäinen. Det betyder såsom: ostadig, lättsinnig, bekymmerslös, enl[igt] Lönnr[ot] beklaganswärd, olycklig (se Meh.900 1836. för
Maji). Den af Dr Lönnr[ot] angifna betydelsen
aldeles träffar icke in på Lemmink[äinen], och
torde dessutom aldrig ingenstädes förefinnas,
då deremot lieto åtminstone i Åbo län betyder har de betydelsen af lättsinnig, och nyttjas
företrädesvis om flickor.
Lähtiäksensä hokewi, gör försök att begifva
sig, rustar sig eller helt enkelt ärnar till resan,
eller också: ärnar begifva sig.
Till Pohja-söners eldar (eldstäder, härdar). Här
tages äro Pohja och Lappi synonyma, och Pohjola föreställes varit der belägen. Poikajen är en
förlängd, owanlig form i st[ället] för poikien.
”På det eldiga fältet” d. ä. på fältet, som brände
under den lifliga hästens fötter.
Rätsi och rätsinä, skjorta; warwashattara,
strumpa, af warwas tå, och hattara, som egentel. urspr[ungligen] torde betyda trasa, ett
rasigt, flikigt ting i allmänhet; således warwashattarat, fot-trasor, pilwi-hattarat (som
κατ’εξορην901 k[al]l[a]s hattara) molntrasor,
strömoln, o. s. v.
”Med den svarta ormens (huggormens) vätskor”, på det trollmäns besvärjelser icke måtte
komma vid honom.
Kesäkuut, sommar-månader kan äfven betyda
så väl sommarfett, men detta ger ingen rimlig
mening med kuivoiasit. [sic! po. kuivoaisit?]
Efter orden ”Att jag må fara på frieri efter en
flicka etc.[”] Mun står i Genit. för mennäkseni,
Infin. Cas. fact. med suff. Kosihin, – Nom. kosi,
frieri, rad[ix] kosin.
484
Fennica.indd 484
17.1.2019 14:55:12
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
v[ers] 23
v[ers] 28
V[erser] 30–31
V[ers] 35.
V[ers] 38
v[ers] 43
V[erser] 45–46.
V[erser] 47–48.
V[ers] 49.
v[ers] 57.
V[ers] 60.
v[ers] 63
v. 80–81
v[erser] 80–81
Menkö 3dje pers. Sing Opt. af menen, gå.
Lapparne hafva i alla voro fordom tiden och
hos alla folkslag ryktbara för sin trolldom.
Ännu i dag färdas man dit ifrån Finland, för
att få bot för någon sjukdom, återvinna förloradt gods, o. s. v.
”Med munnen i kol, med hufvudet i lera, md
armbågarna bland eldgnistor”. Kypenihin, se
kipinä hos Renw[all]902.
Pohja’s trollmän kallas huggormar (kyyt),
emedan de använde sin konst till onda ändamål.
Alakiwi kallas en jordfast sten. Kiwi maassa,
ei liiku ilmoissa ikänä.
Järky, wält. Iljan, -nen förkortad form af iljanet, -neen, hal is.
Panna och weteä, brukas här reflexive.
Här äro Lapp och Norrman synonyma, likasom i v[er]s[er] 68–69.
kalman, läs: Kalman.
Rintalastasesta, eg[entligen] ifrån bröst-pansaret.
Poiut, -kuen, dim. af poika.
Hukka (tulewi) on Lemminkäistä [-]sen
När borsten rinner blod. Det är lika omöjligt.
Lönnrot förklarar detta ställe i Mehil. för
1836, Jan. Maji,903 på följande sätt: förmodar,
att Lemminkäinen härigenom vill tillkännagifva, att det är lika omöjligt för honom
att blifva besegrad, som för borsten det är
otänkbart, att bloden någonsin kan rinna ur
borsten; Se Mehil. 1836, Maji. Men då i 8de
runan bloden verkligen rinner derur, och då
Lemminkäinens förut äktade hustru alla aftnar och morgnar so ger noga akt noga på borsten, för att och försynet <---> häraf kunna
Renvall 1826.
Lönnrot: Muinelmia. Lieto Lemminkäinen. Mehiläinen 1836 Toukokuulta.
485
Fennica.indd 485
17.1.2019 14:55:12
�Fennica: Kalevala
The edge of the page has
been torn out.
Sic!
84.
85.
sluta, ger noga akt på borsten, så tycks det vara
uppenbart, att man i fordna tider trodde på dylika tecken. – Lorun, ua (lorisen), sorla. Var[iant]
Harja nuorehin noruwi, borsten rinner i droppar. Nuorehin, en dialect-olikhet, pro norehin af
noret, droppa.
Wanhempansa, Compar. af wanha gammal;
brukas i Compar. om föräldrar, och bet[yder]
eg[ent]l[igen] således den som är äldre (än barnet). <->904
Waraeleksen, förbereda sig, taga sig till wara
(emot besvärjelser, olyckor m. m.) af waraelen
(warailen); rad. vara, förråd, försäkringsmedel.
Ehuru mäktig man och insigtsfull siare Lemminkäinen war, mäste han ändock, i s[ynner]het då en friarfärd förestod, wäl för <--.> före
afresan dessförinnan kunna väl förbereda sig;
alla färder resor, men i synnerhet friarfärder
ansågs då för hölos905 under sen dessa tider för
wara mycket ganska mycket farliga. Derföre
war det brukligt att löna de kunnigaste trollkarlar till talmän. Den ålåg att medelst mångfaldiga läsningar och trollkonster blidka Gudar,
Genier och andra högre wäsen, för att desse –
sålunda tillfredsställde – skulle beskydda de resande ifrån emot fienders onda stämplingar, och
ej heller sjelfva och sjelfve icke anse sig förnärmade och icke heller sjelfve tillfoga dem något
ondt. Man läste besvärjelser emot afundsmän
och trollkarlar, anropade Kalma, Luonnotar,
jordens och wattnets Genier samt sökte genom
troll allehanda trollformler bereda lycka och
wälgång åt bruden och brudgummen, bröllopsskar, ja sjelfva äfven sörja för hästarnes säkerhet. Det war icke tillfyllest kelwannut att huru
som hellst läsa dessa besvärjelser, utan det ena
måste läsas på ett, det andra på ett annat ställe
likgiltigt, hvar dessa läsningar förrättades; de
måste anställas den ena på ett, den andra på ett
486
Fennica.indd 486
17.1.2019 14:55:12
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
V[ers] 95.
v[ers] 97.
v[ers] 99.
101
112.
v[ers] 159
v[ers] 171.
v[ers] 172.
annat ställe, neml. på begrafningsplatser, under broar, på vissa stenar i en fors, wid källor, till och med i trädtoppar.906 Likaså hade
hvarje läsning ceremonie sin bestämda tid.
Somliga skulle ske skedde wid brudgummens afresa, andra somliga under färden,
andra åter wid ankomsten till brudens hem,
under vistelsen der, på återresan. Ej under
således, att det ännu någon gång heter:
”Så behöfs en säker trollkarl,
Är en pröfvad man af nöden
När <-> man gifter bort en hjelte,
För en fästman uti brudstol,
Och vid bröllop faran nalkas
Bloden vid ett gästbud flyter”.907
Lemminkäinen spörjer dock icke efter talman, utan förrätter hvad han visste vara af
nöden, se Mehil. 1836, Maji.
Hyöteleksen refl. stärka sig, af hyödyn, -tyä,
hyötelen.
Telkitäksen, v[er]b[um] refl. sluta, innesluta
sig; se teljin, -lkiä hos Renw[all].908
Lustu, pansarskjorta, eller kanske: benharnesk, af luu, luu-sto, lustu, luisto, lusto och
lusta (likasom lukko och lukku). Dr Lönnr[ot] tyckes förmoda, att luusto och lu är synon. med lukko och betecknar låset, spännet,
hvarmed gördeln ihopfästades; Mehil. 1836
Maji, pag 7.909
Tenhosa, se tenho hos Renw[all].910
”Byn kommer till möte”
Sintsi, sintso, förstuga (porstua)
Utu, egl. dimma, här dam.
Det måste lemnas oafgjordt, om meningen
är, att Lemminkäinen genom pisksmällen
trollade fram en man såsom Lönnr[ot] synes förmoda (l[oco] c[itato]), eller om att
A question mark has
been added by Castrén in
the margin.
Castrén has translated
the fragment of the Finnish poem presented by
Lönnrot in Mehiläinen.
Renvall 1826.
Castrén has added a question mark in the margin.
Renvall 1826.
487
Fennica.indd 487
17.1.2019 14:55:12
�Fennica: Kalevala
The end of the word falls
into the binding.
The end of the word falls
into the binding.
Sic! Should be 184−185.
Renvall 1826.
Falls into the binding.
Renvall 1826.
han härigenom en man blef synlig i dum han
härigenom genom lika sitt trolliga beteende
kallade fram en man ifrån stugan förmådde
någon i Poh--911 satt sp komma och spänna
hans häst ur redet. Den förra förklaringen
synes mera sannolik, emedan man såsom i
det följande w[i]sar, ej icke ens vet, att han
anländt till Pohjola.
V[erser] 182–183. Lemminkäinen säga icke hafva gått genom
dörren, utan directe genom kanten in i stugan Detta måste förklaras genom en methamorphos, hvarpå man i Kalewala har mera
än ett exempel. Sålunda förklaras det äfven i
varianterna, der det heter han säges att han
förändrade anfödt skepnaden och enligt der
det s<-> heter att han antog skepnaden af en
jernmask eller huggorm, och sålunda banade
smög sig in i stugan. Salwon, -men, timring,
knut af salwan, -paa, timra. Var[iant] 183
Ruohdin, ruoht<->912 detsamma som rohkenen, -jeta, wåga.
913 Om kuultu och hawaan se ofvan.
V[erser] 184–184.
V[ers] 186. Tuppisuu, slidmun, Karlarnes munnar voro
naturligtvis utstående, emedan de höllo på
att sjunga.
V[ers] 187. Jakkumiehiä, läs: jakku miehiä, korta bänken
war uppfyld med stolta (skrytsamma öfvermäktiga) männer.
V[ers] 188. Silta betyder ofta i Arch[angel] golf; siltalauat, golfbräderna.
V[ers] 192 Karsina, eg[entligen] inhägnad, äfven ugnssidan af stugan (uunipuolus pirtistä), se Renv[all].914 Karehtia, nom. actoris af karehin
(se ofvan), skråla s st<->915 till följe af starka
drycker under dryckerskap, hvarföre karehtia äfven lärer betyda drucken.
v[ers] 197. Liehon l. liehdun har här samma bet. som liehun hos Renw[all].916
488
Fennica.indd 488
17.1.2019 14:55:12
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
v[ers] 209
210
211.
212–213
214.
217.
V[ers] 224.
226.
230.
231–232.
Tawoittani, utan mina seder, d. ä. utan att
veta, huru jag skall bära mig åt.
Maltti, förstånd, förmåga, skicklighet.
”Utan min faders[;] Häraf synes, att trollkarlen icke var endast en förvärfvad skicklighet,
utan var en så väl medfödd natur som förvärfvad form skicklighet. Varuksitta, utan utrustning, utan att vara behörigen utrustad af
min fader
Untamo 1.Pohjola och <----->; se ofvanför.
Untamon suet. Trollkarlarna kallas suet i
anledning af sitt begär att gluppska. Trollkarlarne i Pohjola kallas vargar, emedan de
liksom vargen sökte förderfva <---->917 den
som Lemminkäinen.
Kirokawe, en kirokawe öfvermåttan ond besvärjare.
Laikahutan reflexive svänga sig, eller kanske urspr, slinta, skrida <--->918 af laikahdan,
luikahdan och laikaan, ata, dets[amma] som
luikaan, -ata (Var. VII: 117).
The corner of the page is
torn off.
Obscure; the paper is
torn.
Lappehin, sidlänges, med flata sidorna, af lapet; lapelen, -vella, hopa, skofla, sammanföra.
Beslägtadt med lapio, lapo
Runo, eg. runa, bet[ydelsen] här liksom på
flera andra st[ällen] Sångare, Skald.
Eellämmä, längre Adverb. Compar. af esi,
contr[action] af edemmäksi (Edemmäks,
edemmäs, edemmä)
”I Pohjas långa ända, i Lapplands wida ödemark”. Man har i anledning häraf welat yrka,
att Pohjola måste hafva varit belägit söder
om Pohja eller Lappland, alldenstund Lemminkäinen förjagar dem dit från Pohjola.
Men när man tager i betraktande, att Pohjola
är en gård, eller på sin höjd en by, som förfaller hela denna hypothes.
489
Fennica.indd 489
17.1.2019 14:55:12
�Fennica: Kalevala
To be precise, Renvall
(1826 s.v. Lempo) has presented Lempo as a main
entry and lemminkäinen as a sub-entry in his
dictionary, which is not
meant to be an etymological dictionary.
Castrén’s nuncupativus
is called essive in modern
Finnish grammars.
240.
242–243.
249
v[ers] 251.
v[ers] 254.
261.
262.
263.
Tulikulkku, eldgap; tuion, -ta har här uppenbart betydelsen af dricka, sorpla, sluka (hastigt <-> / med hastighet); utan tvifvel sannolikt beslägtad med tuikkaan, tuikin, tuiotan, i
hvilka begr[eppet] af hastighet är förenadt.
Rutjan koski förekom omtalas i runorna såsom den förfärligaste fors. Trollkarlen hotar
ofta i besvärjelser, att dit drifva det onda.
Forssen benämnes äfven vanl[igen] kinahmi,
skum (Lönnr[ot]) eller kanske rättare: skummande gap, af kina, skum och ahmi, som torde vara beslägtadt med stamordet till ahmin,
-ia, sluka, och betyda gap.
Kerran keskilaaun, antingen ”den medlersta
(den medlerst beskaffade, laatu, slag) ordningen hopen”, i hvilket fall keskilaatu är nom. adj.
och kerta subst. (Lönnr[ot]) eller k[erran] keski
laun, det i ordning (d. ä. i anseende till åldern)
medlersta slaget. Den sednare förklaringen
tyckes mig naturligare, emedan kerta <-> mig
vetterligt aldrig
Umpisilmä, hvars ögon äro tillslutna, d. ä.
som skyr ljuset.
Lemmin poika. Renvall919 har tvertemot alla
grammatikal[iska] lagar härledt Lemminkäinen och Lemmitär ur Lempo. Det sednare ordet är uppenbart en personification af lempi,
men, kärlek, och Lemminkäinen härstammar,
såsom man finner af detta ställe, ur Lempi,
min.
Miessä, Nuncup[ativus]920 af mies; miehenä,
miehnä, miesnä, miessä.
Makaan, maata, ligga, här besofva.
Waiwuttelen, åstadkomma besvär och plåga. af waiwa, waiwaan, (waiwun), waiwutan,
vaivuttelen.
490
Fennica.indd 490
17.1.2019 14:55:12
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
v[ers] 264.
265.
V[erser] 266–268.
274.
Itse herjasit heposet: i st[ället] för: herjasit
itse heposet. Herjaan, ata, i allmänhet, illa
behandla, skymfa, bortskämma, afser här
ζωοφθορία921, såsom man finner af sammanhanget: du besof din egen moder, bortskämde till och med hästar.
Du ”sprang efter tagelsvansar (nom rät-taglen (af suora) att springa. är på kärret, är på
landet. Sora är väl en förkortning af suora.
“animal rape,” i.e. “sodomy.” The word falls
partly into the binding.
The word falls into the
binding.
”På kärrets rygg (på wida kärret), wid jordens nafvel, i den rörliga watten-gyttjan”. Dr
Lönnr[ot] ger på tolkar den förra v[er]s[en]
på följande sätt: ”på kärret, midt emellan
(omringadt af) torra landet”, så att napa blir
ett epithe till selkä”. Denna tolkning är kanske den rättaste, ehuru det är swårt att finna,
hvarföre ett kärr kallas jordens nafvel, hvarwid man wanligen fäster begreppet af något
sammanhållande, centralt, af hvilken anledning äfven Ukko kallas himlens nafvel, den
som så att säga den som sammanhåller (råder
öfver molnen (joka pilwiä pitäwi) Såsom Min
öfversättning af detta ställe är återgifvit i min
grundar sig en rakt motsatt på den betraktelsen att suon selkä och maan napa och ween
liivan liikkumilla äro alldeles isolerade förest
satser äro alldeles isolerade föreställningar.
Suon selkä sk[ul]le922, likasom ween liiwan
liikkuma afse ett wederstyggligt ställe, maan
napa deremot åter utmärka ant utmärka det
nästan det innersta af jorden, och antyda, att
föröfvat sin afskyvärda gerning i lönndom.
Gubben vredgades för det förakt Lemminkäinen visat honom, att han icke ansåg det wara
honom wärdigt att använda sin trollkonst
emot ett så föraktigt föremål afskywärdt föremål.
Katson, si<->dt
491
Fennica.indd 491
17.1.2019 14:55:12
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
Renvall 1826.
Castrén discussed the
names Kaleva and Kalevanpoika in his lectures
on Finnish mythology.
See e.g. Castrén 2016:
250−252.
7 de Runan
v[ers] 7
v[ers] 10
v[ers] 12.
v[ers] 16
v[ers] 18
v[ers] 26.
― 27
28
Seistessä i stället seisotessa (seisoessa) af seison; liksom i pres. följ[ande] V[er]s maatessa, i st[ället] f[ör] maatatessa (maataessa), af
maakaan, -ta.
äsken, då, först då
Hiihan, -htaa, skida, taga fart med skidor; se
hiihdän hos Renw[all]923.
Sykysy brukas i Arch[angel] alltid i stället för
syksy. Lyly ”pars pini durior” Renw.924, den
venstra fotens skida, som var skinnbeklädd
och kortare än den andra. Kalhu kallas på
sina ställen dels kattawa (af katan, betäcka)
dels potasma (potkasema?). I v[erser] 21 och
28 brukas kalhu om båda skidorna. Var[iant]
kawellan, dets[amma] som kawerran, kaperran, arbete och sysselsättning med arbeta
utan öfvare. ?
Salitan, troligen af salin, klyfva.
Yllätän, -ttä, upphinna.
kut’ ei kannateta, till hvilket man ej bäres.
Kalewan poika.925 Det är en wansklig sak,
att wilja afgöra, antingen Kalewa ursprungligen blifvit uppfattad såsom en person, eller
allenast warit ett epithet för utomordentliga hjeltar. För hvardera åsigten meningen
finnas giltiga skäl. Föreställningen om hans
tillvaro såsom person tillkräftas af K.r. 13,
et traditionen, som låter honom gälla för
en mäktig hjelte af närwarande ställe, hvarest Lemminkäinen säger sig vara Kalewas
son, om detta uttr[yck] kunde wara ett dylikt allegoriskt talesätt, af runan X: 39, der
kalewa förekommer som och Wipunen förekomma såsom en och samma person, af den
omständigheten, att kornblixt benämnes
Kalewan walkea, Orion Kalewan miekka,
492
Fennica.indd 492
17.1.2019 14:55:12
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
v[ers] 30
V[ers] 32.
V[ers] 35.
v[ers] 39.
V[ers] 41.
V[ers] 44
45.
47.
55.
m. m. För den sednare meningen tala: participialändelsen -wa, hvaraf fad sedan äfven
bildas dim och det af Kalewan poika och häraf bildade berömmande dimin. Kalewainen,
hvarmed man bety. för hvilket i Arch[angel]
brukas såsom epithet för unga, wackra karlar
(– ”nuoret sulhot täällä Kalewaisiksi kutsutah” Wuokk[iniemi] –), samt i synnerhet den
omständigheten, att alls inga sånger och ej
heller några bestämda traditioner finnas om
honom. Att Kalewa warit Far åt tolf söner,
anförare för någon inwandrande Finsk Colonie, äro idel drömmar som ej ta ihop för
Pääty Hiisi kuulemassa, sc[i]l[icet] olla kuulemassa.
Hirwiä pro hirweä. v[ers] 33. Jalo peura, en
stor renoxe, i bibelöfvers[ättningen] lejon.
Rannan raippasista, af rör (spön, raippanen,
dim. af raippa se Renw[all]926) som växte på
stranden.
Skinnet af granbark. Ketu se<->:
Kuukkuna, snäcka?
Såsom hwar och en (underwisar) den han
sjelf bort<-->wårdar927 (sitt barn). Sukimoansa af sukima, Inf. Suki<-->928 l. sukimoa
som efter Arch[angelska] dial[ekten] äfven
kan heta sukimoja, Var[iant] XI: 7.
Ilmoin, ant[ingen] pro ilmohin till werlden,
eller adverbium form bildadt af Nuncup[ativus]929: palam.
Jalkoan, gå, nyttja fötterna. Tewana (?) se
Renw[all]930.
Ehuru Lapin lasten tanteritse ej finnes upptagen bland varianterna, här denna ej äfven
öfversättaren äfven på den VII begagnat den,
emedan spånfält ej äro något som charakteriserar Lappland. Tanteritse bildas af tanner,
liksom maitse af maa, peritse af perä.
Renvall 1826.
The end disappears in the
binding.
The end disapperas in the
binding.
= The essive case in modern grammars.
Renvall 1826.
493
Fennica.indd 493
17.1.2019 14:55:13
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
Renvall 1826.
The end falls into the
binding.
Sic!
59.
Tuherran, taa, se tuhraan, tahraan, hos
Renw[all]931.
61. Eillehen, af esi; edelleen, edellensä, framåt.
65 Weitikka, en öfverdådig sälle. Werewä, blodfull, va[c]ker, rask.
V[erser] 81–83 Wuoluset, skifva, wuolehet Renw[all]932.
Han sköt på snön sin längre skida, ”en skifva, (hal) som vore den smör (?) bar till hjelp
den kortare skidan (liknande) en ilan<-->933
höll”. Men det är troligt, att vv. 81 är felaktig.
V[erser] 84–85. ”Tog (kanto kaksi sauoansa sina två stafvar
(en) ifrån hvardera skidan af den korta skidan”, der de voro fastbundna.
V[ers] 89 Sintämättömähän (, Nom. Sintämätön, af
sinnän l. siinnän, skymta, blåna (rad[ix] sini,
blå färg); efter orden: sparkar en gång ”dit
hvarest han ej mer skymtar för ögat”.
v[ers] 94 Kokka, spets; någon utstående spets, hvarmed han bana vägen, ledband.
v[ers] 95 ”Upphann, kom (en fägård,) ett stängsel af
ekar”, men den föregående v[er]s[en] skulle
i ställe[t] för upphinna här för parallelismens
skull fordra ett verbum, som motsvarar rakenti.
V[ers] 109. Lysmätän, -ttää, lysmästyä, brytas till hälften. Läpi, hål, här det hål, hvarigenom fotremmen (warwastin) är trädd.
Var[iant] 109. Päläs, -kään, enl[igt] Lönnr[ot] jern-plåten
eller näfret under fot-fästet på skidan, hvaraf
talesättet: päästä tästä pälkähästä, släpp mig
ifrån denna skidlöpning (jägarens önskan,
då han ej får något –) och sedan i allmänhet:
släpp ur denna ledsamhet.
v[ers] 110. Kannan tie l. paika934, det ställe, hvarest hälen är fästad.
v[ers] 111. Katken, -ea. Förkortadt af katkean, -ta. Kään
i s[amman]dr[agning] af käen, Nom. käsi.
494
Fennica.indd 494
17.1.2019 14:55:13
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Sic!
v[ers] 112
v[ers] 114.
v[ers] 127.
128.
v[ers] 130
Suovero, kallas <----> det ställe hvarest sompa är fästad wid saua. Säges äfven wara den
och det, hvarest spjutet sitter wid öfra ändan
af stafen. Lönnr[ot] öfversätter i anledning
af denna dubbla bet[ydelse] suovero med fogning, beslag.
Päätänä i st. för päätäkänä.
Heinäkengät, höskor, fotplagg, som brukas
höbergningstiden (wirsut, kun heinäaikana
pietään). Brukas om wårdslösare skoplagg i
allm[änhet]. Hittils hade Lemminkäinen ansett sitt arbete så lätt, att han icke ens värdat
sig om, att sko sig ordentligen.
Syylinki, en strumpa, som nästan helt och
hållet saknas skaft, är af tjockare ull och nyttjas att draga ofvanpå vanliga strumpan.
Metsola (af metsä, skog), kallas gården eller borgen, som beboddes af Skogens Gud
och Gudinna samt en talrik omgifning.
Skogs-Guden heter Tapio, hvarföre äfven
stället hans boning äfven benämnes Tapiola.
I v[ers] 134 nämnes den Hawulinna, barrborgen, i anledning deraf, att skogen är rikast
på barrträd. Metsola har alltid vanligen alltid till till stående epithet mielusa och Tapiola kallas alltid tarkka. Mielusa bör kanske
rättast öfversättas med vänlig, gunstig, med
afseende derpå, att det ”wänligt” ger byte
åt jägare. I ofversättningen är ordet återgifvet med ljuf i anledning af den rikedom på
honung, mjöd och (skogens mjöd och öl),
som den fanns i Metsola, och hvars ljufhet
runorna ing<->et högt beprisa. Men detta är
en mindre wäsentlig bestämning. Tarka935,
noggrann, sorgfällig, waksam, benämnes
enl[igt] Lönnr[ot] Tapiola af den anledning,
att der ”fordras vaksamhet och försigtighet”,
men r XXVIII: 31–42. låter förmoda, att detta
495
Fennica.indd 495
17.1.2019 14:55:13
�Fennica: Kalevala
Lönnrot 1831.
epithet k[an]sk[e] fastmer hafva sin grund i djurens fina vaksamhet och fina väderkorn waksamhet, och denna förklaring är i philol. grammatikaliskt hänseende mera sannolik, emedan
ta härrörande af deras fina väderkorn Jfr. XXVIII: 31–42) och denna förklaring är vida mera
sannolik, emedan det är sjelfva skogen (Metsola Tapiola), som kallas tarkka, hvilket epithet
af samma anl[edning] tilldelas Skogs-Gudinnan. – Utom benämningen Tapio, som tilldelas
Skogs-Guden, kallas han äfven ”Metsän Ukko
halliparta”, skogens gamle gråskägg l. skogens
gråskäggige Ukko, Metsän Kultanen kuningas,
Skogens gyllene konung, Kuippana, metsän
kuningas, Antiluoja, gåfvo-Guden (eg[ent]l[igen] den gifvande Skaparen) Suuri loja, den
store skaparen (Gifvaren? Guden) Luja jumala,
fasta Guden, Maan pitäjä, jordens styrare, Willan antaja, ullgifvare. Ett bland hans stående
epitheter äro ainoinen, den ende, den milde.
Tapio anropas ofta i skogsmanna-runor, men
ännu oftare anropas Mielikki metsän emäntä (skogs-värdinnan), någon gång benämnd
metsän miniä, skogens l. Tapios svärdotter, i
synnerhet vid alla de olika fallen, då boskapen
Hon kallas äfven Mimmerkki, Hongatar, Simanter (Kantele, h[äfte] 4.936 pag. 23), och hennes
epitheter äro: metsän emäntä, skogens värdinna, någon gång metsän miniä, skogens (Tapios)
svärdotter, Metsolan metinen muori, skogens
honungsrika moder, puhas muori, muoto kaunis, den rena modren, med fagra anletet, Tapion
waimo, Tapios Tapiolan tarkka waimo, Tapiolas
vaksamma qvinna. Med Mielikki förvexlas ofta
stundom Tellerwo, som vanl[igen] benämnes
Tapion tytär, Tapios dotter, men äfven på några
ställen Tapion vaimo (XXVIII: 30, 475) <-> brukas då i föregående parallel-vers Mielikki blifvit nämnd och då alltid tages för samma person
som namnet i sammanhang med Mielikki, äfven
496
Fennica.indd 496
17.1.2019 14:55:13
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
*Tuulikki kallas, likasom Tellervo, någon gång
Tapion tytär (VII: 357), men hennes vanliga
epithet är Tapion neiti, Tapios jungfru.
Stundom Ganska ofta är åter Tellerwo
synonym med Tuulikki, och kallas då Tapion
neiti, Tapion piika pikkarainen, Tapios jungfru,
Tapios lilla tärna, likasom å andra sidan Tuulikki emellanåt äfven benämnes Tapion tytär.
Man synes således hafva åtskillt emellan Skogens värdinna (Tapios hustru?), Skogens do[tter] (Tapios qwinna, hustru?), Tapios dotter och
Tapios tärna, och företrädesvis kallat den första
skogsgudinnan första Mielikki, den andra Tellerwo och den tredje Tuulikki (Luumikki). Likwäl är det möjligt, att Tellerwo och Tuulikki äro
samma person, men i detta fall måste uttrycket
Tapios dotter betraktas såsom ett berömmande
epithet, emedan och metsän piika hennes egentliga bestämmelse. i detta fall utmärker metsän
piika.*937 Deremot synas Tellerwo och Tuulikki
(Luumikki) wara skilda benämningar för samma person, neml[igen] för Tapion tytär, Tapion
neiti, Tapion piika pikkarainen, Tapion metinen
neiti, Tapios dotter, T:s jungfru, T:s lilla tärna,
Ta:s honungsrika jungfru, som äfven benämnas
Luumikki (Tuulikki), Tuomitar, o. s. w. Blott en
enda gång förekommer Pinneys, Tapion poika
(Top. Run. st[ycke] 3938 p. 27.[)]. Deremot omtalas bland gårdens qvinliga befolkning utom
de redan nämnda sinipiiat, (blå jungfrur (i anledning af den dunkla skogen), metsän tytöt,
skogens flickor, och i VII: 350–355 säges Mielikki vara en dålig värdinna, i fall hon består
sig hundra tärnor och tusen andra tjenstehjon,
för att valla sina hjordar, hvarmed förstås skogens vildbråd. – I det föregående nämndes, att
Tapios boning företrädesvis kallas Tapiola och
Metsola; men i VII: 289–326 talas ej allenast
om tvenne slott i skogen, utan äfven om tvenne skogs-värdinnor. Häraf synes, huru ringa
Castrén has crossed
out the passage marked
within asterisks *−*.
Topelius 1826.
497
Fennica.indd 497
17.1.2019 14:55:13
�Fennica: Kalevala
v[ers] 133.
v[ers] 134.
sammanhållning den Finska Gudaläran eger.
När jägaren, som på detta ställe är Lemminkäinen, icke får något byte, så framstår Skogens Gudinna för honom såsom en on och
owänlig, ful gudomlighet. Han kan icke begripa, att samma person än gifver byte, än
åter icke gifver, eller endast t<---> d. v. s.
är för det God och ond, wänlig och ovänlig,
utan sammanhåller hvardera bestämningen
och skapar sålunda tvenne skilda Gudomligheter. Man kunde äfven förklara v[erserna]
289–308 så, att jägaren i sitt sinne icke gör
denna distinktion åtskilnad, utan endast förehåller den för Skogs-Gudinnan för att på
detta vis förmå henne att hellre gifva byte,
än vara fula Skogs-Gudinnan, men ehuru det
uppenbart är jägarens mening, att så[som]
genom detta barnsliga försåt för<->ra sekerställa sig hennes ynnest, så är likwäl
beskrifningen på de begge värdinnorna
och deras borgar, som han till och med säger sig hafva sett i skogen, så noggrann och
allvarlig, att han ögonskenligen äfven sjelf
tror derpå. Detta bekräftas af sången 534
i andra delen af Kanteletar, hvarest samma
åtskilnad göres utan något biafsigt, och der
den onda värdinnan benämnes Kuurikki.
Hawulinnan liistehille, Enl[igt] Lönnr[ot]
”Till barrträds borgens (d. ä. skogens) rand,
omkrets”. Men då man af liiste, bräde (spjele)
list, har svårt att härleda bemärkelsen rand,
omkrets, så här torde < ------> böra förklaras
så anse jag liistehet böra afse brädarna i sjelfva borgen.
Till vinnande af sammanhang i denna brokiga runa, som består af de mest heterogena
partier, wore det nödigt att helt och hållet
utesluta vss 134–239 samt 265–454.
498
Fennica.indd 498
17.1.2019 14:55:13
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
v[ers] 142
Kuummotan, Kuumotan, kuumetan, skymta,
skimra, af kuu, måne.
v[ers] 147. Eräsalo, aflägsen skog, ödemark. V[ers] 149
Willa hänteäni, läs Willa-hänteäni.
v[ers] 150 Sepeli, en hund med hvit lövkrans kring halsen (”Kun on walkia juowa kaklassa”)
154–156 Detta är en trollformel, som läses, då man ger
sig ut på jagt. Att skidan är befryndad med
handen foten och foten bågen med handen,
innebär icke allenast är sagdt till skidans och
bågens beröm; men pilen är perta och klump
i pilen träd, deri ligger antingen alls ingen
kanske den mening, eller säges kanske i förklarande mening, för att derigenom muntra
skidan och bågen; kuulun höra, eg[entligen]
den som höres, vanligen frejdad. Här förek[ommer] ordet i sin ursprungliga bet[ydelse].
v. 157. Kuulusan <----> af kuulusa, frejdad;, vv far
fram (rulla dig) du frejdade byns blomma, så
att du blir
939 Kuulusana Nunc[upativus]940 af kuulusa,
v[ers] 157.
här utan tvifvel i sin urspr[ungliga] bet[ydelse] af hörbar (kuulun, höra). ”Rulla dig byns
(far fram) byns blomma. Jägaren önskar att
hunden må skälla, så att hon höres widt må
röra sig med snabbhet, och tillika snälla, så
att hon höres widt och bredt.
v[ers] 159 Ma’a, Imperat. af madan, kräla.
v[ers] 161. Komehin, en wanlig förlängning af komein,
superl, af komia.
165. Wiro, Estland. Med denna liknelse tillkännagifves tandens längd.
170 Toisualle, toisialle, toisahalle.
174 Rapsuan, -ua, piska, se rapsutan hos
Renw[all]941.
Recte: 158.
Castrén’s nuncupativus
= modern essivus.
Renvall 1826.
499
Fennica.indd 499
17.1.2019 14:55:13
�Fennica: Kalevala
Castrén has crossed out
this paragraph.
The end part of the word
falls into the binding.
The end falls into the
binding.
The paper is torn and
stained.
175.
179
182.
183.
v[ers] 190
v[ers] 191.
v[ers] 195.
v[ers] 214.
208.
211.
212.
Mokomin, Instr. af mokoma. Så säger jag, må
då vara huru som hellst
Kukuttelen, låta gala, af kukun, -kkua.
Koissa är här synonymt med sisällä.
”Böj lukten (af villebrådet) åt bågen till” (der
jag befinner mig med min båge), d. ä. drif
willebrådet till mig, – ”wänd hastigt lukten
tuhku vädring) <---------> till bågen, slå badet (sänd lukten) äfven ifrån fjerran aflägsnare ort längre håll” (låt villebrå hunden,
medan den ännu är långt borta, vädra upp
willebrådet ) då det etc.
Jotta (että, att, så att) anser Lönnr[ot] äfven
kunna betyda på sådant sätt, dermed hvarigenom den annars twungna constr[uctionen]
af jotta med Infinit. kunde försvinner.942
Julkotella, sakta springa.
Wierin, -iä, komma rulla nyttjas synonymt
med virkin, k[nysta?]943 yttra ehuru härledningen af denna bet[ydelse] är svår. Lönnr[ot] går ut ifrån grund-bemärkelsen: komma åt sidan (wieri, sida), tala åt sidan.
Tunti, känsel, medvetande af sin tillvaro.
Pohjolas blinda sköka kallas äfven Louhi l.
Louhiatar. Pohjolas värdinna XXV:<-->944
<-->t945 och parallel versen bekräftar, att
Louhi verkligen här åsyftas, men det är Louhi
sannolik <-> Hon har således äfven framfödt
hundens moder, om icke detta är en sednare föreställning. Penitär synes varit hundens
sannskyldiga moder; se v. 228 ehuru äfven
hon i v[ers] 228 kallas Ulappalan Umpisilmä.
Pallehin (paltehin) Instr. med sidan, af pallet,
weck, sida.
Selin luoen, vändande sig med ryggen, Luoen
Instr. Infin. mod. nominat. af luon.
500
Fennica.indd 500
17.1.2019 14:55:13
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
213.
217.
220.
223.
228.
V[ers] 231.
V[ers] 233.
V[ers] 237.
V[ers] 240
Kaltoin, på sidan, på snedden emot bark-norr
(rakt mot norr).
Avullinen, grawida, af apu, hjelp, gåfva, donum, bonum; vatsan l. kohdun apu, donum
uteri, foetus; awullinen pro vatsan avullinen,
gravida.
Perna, mjälte, anses af Finnarne såsom grunden till de flesta sjukdomar. De göra sig om
mjälten den föreställni neml[igen] sålunda,
att mjälten kommer lös i magen.
Hawon är här sannolikt detsamma som
hawun. Annars kunde väl havon Akka,
ris-gumman gifva samma mening.
Raiwokerta, Wild Rasande, obandige.
Penitar, Sa<-->str.af peni, penu, således nom[en] pr[oprium], som bildadts af peni, penu,
således hundens moder. Sa<--> äfv valivo,
detsamma som valio, utvald, utnärkt, – här
troligen i ironisk mening. Enl[igt] Wuokkiniemi-dialekten får ej i och o sammanstöta i
andra staf[velsen], utan de åtskiljas alltid med
w, t. ex. kunnivoiksi, i st[ället] f[ör] kunnioiksi,
nuotivolla i st[ället] f[ör] nuotiolla o. s. v.
Peritän, ttää, hemta tillbaka, återställa, hjelpa
till in---946
Hankku, här lika med hankkuja.
Kapu, se Renw[all]947 under kapula. Suun
kapu ansågs mera ett genom trolls suussa,
kielessä l. kielen kantimessa (i tungspa), d. ä
som tungspännet), d. ä. stumhet d. ä. <-> d. ä.
stumhet, och hos hundarne oförmågan att
skälla ansågs ett genom trolldom tillfogasatt
ondt (”Se on riikos948, ku tuloo pahoista ihmisistä”):
”Jag af männerna (framför andra männer)
går nu [et cete]ra
The end part of the word
falls into the binding.
Renvall 1826.
Sic!
501
Fennica.indd 501
17.1.2019 14:55:13
�Fennica: Kalevala
Divided into syllables by
Castrén: koli-staa.
V[ers] 246
242.
251–252.
V[ers] 261–262
v[ers] 264
266.
267.
268
Metsä är här personifierad; likaså korpi i det
följ[ande]
Kolkkipoika l. kolkkapoika, kallas en gosse,
som jägaren hade med sig, för att återhemta de afskjutne pilarna, och vid ekorrskytte
skaka om träd skaka om tr slå en stör mot
träden (kolkata, kolistaa949), för att derigenom skrämma skyll[a] ekorren på ett sådant
ställe, att jägaren skytten kan få sigte derpå.
Nuolen noutajaa, pil-afhemtare synes varit
en ursprungligare benämning på en sådan
medhjelpare, och kolkkapoika torde härröra
från en tid, då ekorr-fänget blef det förnämsta man förnämligast sköt ekorrar. På närwarande ställe önskas att Tapio sjelf måtte
blifva jägare, och jäg skytte, o jägaren, och
hvaremot jägaren blott att vid fänget få blott
blifva en medhjelpare åt Tapio hvilken således förmodas i den förmodan, att han denne
i sjelfva verket skall föreskaffa bytet.
”Att guldet (det gyllene djuret) skulle höra
och silfret göra reda redogöra, d. ä. så leta gas
af harpans toner och gökens sjungande, att
den icke märker jägaren, utan låter fånga sig
”under granen med sin gyllene krona, under
den wackra enen”.
Se nedan vers 469–470. Jägaren will ej hafva
willebrådet för intet, utan lofvar gifva guld i
utbyte, jfr v[er]s 473 [et cete]ra.
Lång är en byteslös dag utan byte. Saalihiton,
af saalis.
Willan antaja, ullets det ulliga, lu[rfvig?]a
villebrådets gifvare, är liksom suuri luoja Tapios epithet.
Aionkana. Aion, Instr. af aika, (Gen. aian, ej
ajan i Wuokkin.), tidtals, då och då.
Hoiwautan, wederqwicka, af hoipa, wederqwickelse, hoiwaan, hoiwaun, hoiwautan.
502
Fennica.indd 502
17.1.2019 14:55:13
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
269–270.
273.
274.
284.
V[ers] 293
v[ers] 296.
Var[iant]
v[er]s 315
Wredgas icke o Gud, föri Suuttua, pillastua,
tredje pers. Optat. af suutun, pillastun. Maan
pitäjä, den som håller (uppehåller, underhåller, råder öfver) jorden.
Ainosin, Instr. af ainonen, som är ett smekord
(dimin. af ainoa) och nyttjas ungefär i samma bet[ydelse] som kultanen. Ainoisin anella,
begära wakert950.
Kielin kullan, med gyllene tunga. Kielin är
eg[entligen] plur., men nyttjas här så[som]
sing.
Ounahuus l. ounaus, klokhet, slughet, af ounas, klok, förutseende, den som begagnar
fremmande, owanliga medel till erhållande
af något klok, vis, förutwetande eg den som
förstår att begagna fremmande, owanliga
medel till erhållande af något – huus (l ounaus) ett sådant begagnande klokhet i st. f.
Ov Se ounastan hos Renw.951
Imertimet l. imettimet, brösten, bröst (af imen,
-eä dial.)
Pätine (af pää), hufvudbindel, krans, v[ers]
297. Suortua l. Suortuwa, bindel lock; se
Renw[all]952. 298. Koltuska ring, af det Ryska
колцо v. 299. Simpsukka mussla, äfven perla, som vanl[igen] k[al]l[a]s simpsukan jywä,
kiwi, muna.
v[ers] 302. Auttamattuessa, ant[agligen?]
af auttamattuus, -uuden tillståndet eller
egenskapen af auttamatta (se Keckm[ans]
Ant[eckningar]953 och a<->--trar954
Sarwilinna,955 hornborg, torde wara ett blott
phantasie, likasom föreställningen om benträd- och sten-borgarna. Möjligen kunde
härvid <---->tänkas någon grund. Sås[om]
bekant är, hafva Lapparne bevisat vissa stenar och trän en Gudomlig dyrkan.956
Sic!
Renvall 1826.
Renvall 1826.
Unpublished commentary to the Old Kalevala
by C.N. Keckman.
The edge of the page is
worn.
Castrén discussed the
concept Sarvilinna in his
lectures on the Finnish
mythology (see e.g. Castrén 2016: 147).
The order of the following passages on Sarvilinna is uncertain.
503
Fennica.indd 503
17.1.2019 14:55:13
�Fennica: Kalevala
The edge of the page is
worn.
The edge of the page is
worn.
The edge of the page is
worn.
Pehr Högström: Beskrifning öfwer de til Sweriges
krona lydande Lapmarker 1747. The edge of the
page is worn out.
The edge of the page is
worn out.
The edge of the page is
worn out.
The edge of the page is
worn out.
The edge of the page is
worn out
The edge of the page is
worn out.
v[ers] 323.
offrat åt dem, och stund[om]957 omgifvit dem
med en hägnad [af horn och ben?]
af vildjur, att bemäkt[i]ga sig offren. Den
som hade en hägnad Sjelfva dessa hägnader
kunde möjligtvis hafva gifvit anledning till
föreställningen om borgar. Den som hade om
k[ring sig?] en hägnad af ben eller horn, var
naturligt hade naturligtvis fått de mesta offren och var den förnämsta – den bästa. Men
m--958 detta gälla allenast för en gissning.
Det är till följe af det anförda <-> osannolikt, att Finnarn[e]959 såsom Lapparnes grannar och stamförwandter, ä<->i<->lg, <->
urspr[ungligen] dyrkat enahanda föremål
<-------> eller om man <----> i Guda-bilder,
offrat åt dem företrädesvis horn och ben, liksom Lapparne (se Högst[röm]960 Cap. 11), och
äfven omgifvit dem med gärden någon slags
hägnad för att hindra Y<->s<->
som enligt trad[itionen] bestått antingen af de
offrade trä--961 sten (se Högström Cap. 11), eller de offrade renhornen. Jag har till [häp?]nad
läst om Måhända har som-962 timmarnes
<->s<--->g<-----> <-> warit rådande hos te-<->rne I en bulla, utfärdad af Påfven Innocentius XI. läser man, att Finnarne <->-- dandel
<->k<-> hållit vissa trän heliga. I runorna kalllas rönnen för ett heligt träd – Guda --963 träd,
och ännu i dag avse--964 det på vissa orter för
oheligt att afhugga rönner, som st[å]965 nära
vid eller på gården. Kol[jo?]n puu-<->, Tapion
puu är benämning på höga torra <->f<>ttig
<---> <--<---> ett slag af fu ett slags furur, som
också icke afhuggas. I Finska Karelen har jag p
berättas <---> allmänt, att man under Hedendomen offrat åt träd och stenar.
Kuuli linnan kulmanteella i st[ället f[ör] Linnan
kullaki kulmanteela. Kulmannet, -teen, vägg,
sida, k[an]ske eg[entligen] hörn af kulma.
504
Fennica.indd 504
17.1.2019 14:55:13
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
329.
335.
340.
343.
355.
364.
V[erser] 375–378.
Lyöte, S 2dra pers Imper. v[er]b[um]
refl[exivum] af lyön, Panete likasom i fö[re]g[ående] v[erb] panete af panen.
I Finskan bet[yder] mesi så väl honung som
mjöd. Emedan metsä När <------> nu talet om
metsän mesi, så me[nas]966 dermed naturligtvis honung, som blott allegoriskt kallas mjöd
och öl. Således är metsän mesi åtgifvet med
skogens honung, så ofta icke <---> icke ”skogens öl” förek[ommer]967 i parall[el] v[er]s.
Nyperrän, dets[amma] som Hyperrän, gnugga (af hyppy, hyppi fingerspets.[)] Gnuggningen af händerna är i den Finska Mythologien wigtig ceremonie; se 13de runan
Den hvita färgen afser wäl Lemminkäinens
jagtdrägt.
Wiitsin, -iä, flitigt wakta, äflas (idas).
Wierempi, Compar. af vieri, som eg[ent]l[ige]n är subst. och bet[yder] rand. <-> [d]rif
dem närmare till randen (af skogen).
Detta ställe är så fantastiskt, att man omöjligen kan inse sammanhanget deraf begripa det i dess närwarande sammanhang.
Så mycket är klart, att jägaren anropar en
Skogs-T Tapio Skogs-Guden om en utomordentlig bevågenhet och s som Också synes
där en Han synes fordra, att Tapio skall kläda
sjelfva träden i jagtrustning, för att de måtte
vara honom behjelpliga i fänget, men hvad
den öfriga ståten skall tjena till, är svårt att
inse för mig en gåta. V[ers] 377 Miekka wyölle, höra tillsamman: miekka-wyölle likasom
i följ[ande] v[ers] kalpio-kätehen. Kalpio är
detsamma som kalpa. V[ers] 381. Haljakka
betydligt <----> Så kallas brukas på Ryska
sidan лачка (wadmal); haljakka wadmalskläder och bet[yder] <->. <-> jag ant[ar] ett
lätt, fint kläde, el[le]r blå mantel (haljakka
The end of the word falls
into the binding.
The end of the word falls
into the binding.
505
Fennica.indd 505
17.1.2019 14:55:13
�Fennica: Kalevala
The end of the word falls
into the binding.
Castrén’s comment is in
the margin.
Renvall 1826 s. v. rehto.
v[ers] 402.
406.
407.
v[ers] 408
412.
417–418.
422.
424.
425
441.
449
sininen XI: 238) en[igt] Lönnr[ots] uppgift
vadmal (sarka) och wadmals-klädnad.
Käyös, 2dra pers. Opt. af käyn, käydä, gå.
C<->tos Tål i Finskan <-> object efter sig.
”Gå och hemta en koppar hamm[are]968
Raha betyder urspr. djurskinn, hvadan rahe
(rahje) sel-remmen. I Sotkamo socken, öfverenstämmelse om presterskapets aflöning
kring medlet af föreg[ående] seklet skall
raha beteckna ekorr-skinn.
Wirtoan, strömsna, af virta.
Karkuan, ut rymma, rusa, af karkaan.
Pystö, upprätt, här upprätt gärde.
”Om hjorden skulle rymma rusa (springa
öfver gärdesgården), om villebrådet skulle
komma åt sidan (från tåget). Wierehdin af
vi[e]rin, wieri. v[ers] 419. Kohennan (kohotan,
af koho) höjer.
”Om hjorden skådar nedåt”, d. ä. om gärdsgården nära invid så högt från marken, att
willebrådet kan undkomma nedom gärdet,
då skall det göras lägre.
Wieremällä (wieremmällä) af wierin.
Adessivus Mod. Nomin.969 Om ej gärdet är
Om ej willebrådet är in instäl<--> i gående åt
sidan (går åt sidan)
Annollansa, sammansatt af <-> anna olla, låt
wara; och 3dje persons suffix ”<-> gärdet då
man bli
Riehto aitoa, läs: Riehto-aitoa, det tillstötande
gärdes-stycket Lönnrot; Se hos Renw[all]970
riehto-aita. I Wuok[kiniemi] förstås med
riehto-aita ett sådant gärde, der trådorna
löpa parallelt (streck) horizontalt med marken (streck<->). I v[ers] 526 bet[yder] riehto
uppenbart slarfva, trasa.
”Om det ej fås tillfyllest på närmare håll”.
506
Fennica.indd 506
17.1.2019 14:55:13
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
462
472.
473.
479.
482.
484.
500
501.
509.
513.
Poloiset, läs: polwiset, af polwinen; päivän polviset, gamla so--971 solen, parall. till kuun ikuiset,
åldriga som månen, d. ä. ----972
Karwasemmat af kar ”Ditt guld (ditt vildbråd) är
mera ludet.
Lempi liina Efter en lycklig fångst utbredde man
skinnet af de undfångna djuren på marken, med
hårsidan utåt, och derpå skrapades sedan guld
eller silfver till offer åt någon Skogs-Gudomlighet. Ett sådant skinn kallas metsän lempiliina,
Skogens, Skogs-Gudomlighetens, wackra duk,
och här önskats, att de sjelfva måtte komma och
utbreda den på marken.
Sillä, ”dermed”, d. ä., med denna lösning.
Lämsi l. lämsä lamella pectoralis Renw[all]973,
skall äfven bet[yda] snara.
Kameli-varsan, kamel-fåle, Lönnr[ot] förmodar,
att detta urspr[ungligen] hetat kamalan warsan
(den en sällsamma, svåra fåle)
Temmottimet (af temmon, <->te, rycker hugga i
något werktyget, hvarmed man rycker, hugger i
något af temmon, -ta;), brukas om hästens fötter
och örnens klor.
Suvikunta öfversättes af Keckman974 med dilöpp, jag vet ej, af hvad skäl. Ordet härstammar
af suvi, sommar och kunta omfång; således: den
som är en hel sommar gammal.
kulleroin, kullerran, kullertelen, kulleroitsen,
kullerroitselen äro omatoper, som tillkännagifva
en rask gång, en lätt och ledig rask rörelse.
Puiti Dr Lönnrot härleder ordet från puu, träd.
är enl[igt] Lönnrots mening tankar casus Prolativus (pui* af puu (-puitse, puitte, puite’, och
deraf puiti). Men då C<----->sor denna casus
utmärker en rörelse långsmed, Då skulle meningen blifva: ”han skåder (spanar) hästens hufvudet (hästens hufvud) långsmed (förbi, genom
The end falls into the
binding.
The end falls into the
binding.
Renvall 1826.
An unpublished literal
translation of the Old Kalevala by C.N. Keckman.
507
Fennica.indd 507
17.1.2019 14:55:13
�Fennica: Kalevala
The end falls into the
binding.
The end falls into the
binding.
516.
519.
521.
523.
525.
528.
530.
544.
551.
586.
605
m<-> träden”. Denna härledning förklaring är
alltför sökt, ja omöjlig. Rimligare är det, att förklara puiti för Instruct. Mod. Nominat. i st[ället] för puettaen, pueten, p<--> puiten, (liksom
kantaen viertäen, vierten, wäntäen, väänten l.
wääten välttäen, wältten o. s. v.) puite’, puiti.
Således: han ger omkring sig, framsträckande
(pueten) hufvudet.
Itä, öster, af iän, -tää gro; hvarest dagen gror
uppgår liksom loet, der solen går ned (se ofvan).
Kuloharja, af kulo, t<->t <-> ([torrgr?]äsfärgadt
mane, – kanske för att utmärka manens ljusa
färg.
Suikin, suikkan, suikkaan, frusta; här active.
Se Bihanget.
Auko, auon, öppning.
Kahtaloksi, i två delar. Nominat. Kahtalo, af tvåhet, af kaksi.
Kiehitän och kiehittelen, låta sjuda, af kiehun,
koka, sjuda.
Luota, ifrån nära håll
Päätäsi hopia, i st[ället] för hopia päätäsi lik--975
som päätä kassa i st[ället] för kassa päätä. Ver[sen]976 kunde äfven öfversättas sålunda: ”Framräck silfver (sköna häst), ditt hufvud”, men då
böra i föreg[ående] v[er]s kultaturpoasi skrifvas
såsom skilda ord, se I Vrs 561 och 562 tillkännagifva, att detta skrifsätt i sjelfva hvilket skrifsätt
<-> v<->ö här vore att föredraga för öfverensstämmelsens skull emellan dessa verser och v
vrs och detta st[älle] och v[e]rs[er] 561–562.
”Ifrån (med) en pils lyftande”. Nostanta, <> af
Wesoin, telning wesoimen (l. vesomen) telning
af vesa, eller kanske: wattenorm af weson ordet
tages i förstnämnda betydelse i var[iant] XIV:
383 (?),<-> umpiputk[i] <-> (tillslutet rör och
parall. vs tyckes bekräftar var[iant] till denna
508
Fennica.indd 508
17.1.2019 14:55:13
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
606
616–617.
631.
632
641.
v[er]s finnas på lapo-kyy977 (af lapo (?) och kyy
huggorm och <----->kyy (<--->, som <---->)
Umpiputki, ett tillsl[utet] rör, är ett lika obes[tämdt] ord, men tyckes kunna tjena till
epith[et] för ormen, gifva stöd åt den föreg[ående] derivationen
”Jag känner icke wattnets (wattenormens)
plågor, ej det tillslutna rörets svedor smärtor” (ailut, -uen, plåga, sveda, virk).
Kawahutan (af kawahdan), smälla till.
Leimahutan (af leimahdan, blixtra) slå så att
det blixtrar.
Kuollo, läs: kuolo, liksom meno af menen.
Lönnrot 1866−1880 explains the original form
as a mistake: lapokyy
should be lapoi kyyn
“lifted the adder (from
the river).”
Castrén has crossed out
the whole paragraph.
8. de Runan.
v[ers] 4.
5.
v[er]s[er] 7–8.
Kultani omena mitt gyllene äpple i st[ället]
för kulta omenani eller omena kultani, liksom i v[er]s 18 kultasi omena för kulta omenasi, omena kultasi.
Kultani i st[ället] för kultanen, enl. <----> I
stället för Ändelsen nen bruk förek hos Nomina förekommer aldrig i Wuokkiniemi,
utan i dess ställe alltid ni.978
Häraf synes, att polygamie ej var otillåten
hos våra förfäder. Men hvad det beträffar,
att hustru säges wara blifvit köpt (ostettu),
så afser detta ord ej annat, än wanliga brudskänker, hvilkas mängd och värde helt och
hållet berodde på brudgummens fria wilja.
I den 11te runan h<-> fördes Wäin[ämöinen]
och Ilmarinen till Pohjola, för begära Pohjas
dotter jungfru till äkta. Moder råder då sin
dotter att föredraga taga till make den gamle
Wäinämöinen – honom ”som för peningar
på skeppet”. Men flickan svarar: Ännu ej till
denna dagen man för peningar oss bortsålts”
o. s. v. I det bekanta qvädet ”Läksin nuorra
509
Fennica.indd 509
17.1.2019 14:55:13
�Fennica: Kalevala
Added in the margin.
The end falls into the
binding.
= Essive case.
v[ers] 12.
19
v[ers] 25
v[ers] 28
v[ers] 34.
v[ers] 52
v[ers] 64.
v[ers] 71.
v[ers] 75
Var[iant]
v[ers] 83
v[ers] 93
96.
paimenehen” etc., hvilket wanligen anföres
såsom bewis på detta slags köpslageri förekomma de orden: ”Litet gaf du för den gode,
alltför litet för den sköne, om dig bryr jag
mig icke”. som Det är märkvärdigt, att man
kunnat förbise dessa verser, som gifva åt saken en alldeles motsatt betydelse, hvilken
genom hvilk sången har anföres till bevis för
en hvilken som tjena till stöd för s<->s<--..>
hvilka just utgöra quintessencen det wäsendtliga i qwädet, och i afseende på sjelfva
den ifrågaw[arande] saken tjena till stöd för
en motsatt mening.
Harjan terä, borstända. Terä i motsats mot
warsi liksom kirween terä och kirwes-warsi.
Majaton matka på obebodda färder eg. på
wägar, eg[entligen] på färder, der inga lägerställen finnas.
Hyräyn, -tä (af hyrään) nyttjas om sång/gråt,
som nedsatt då ej sker alltför höglj med låg
som ej sker mycket högligt,
Hukka on Lemminkäistä.979
Laaja, bred, utbredd, förstörd, olycklig.
Sirku <-> <-> någon slags småfogel.
Syönneheksi, läs: syöneheksi.
Walehia wiimesiä, (säg) de sista lögnerna,
d. ä. säg lögnerna sist.
Waljastatan -taa, låta spänna i rede, af waljastan, sp[änna] i rede.
Tulonen, dim[inutiv] af tulo, (v. tulen), händelse, åkomma, m. m.
v[ers] 80 Weno kapeilla med snedar<>
kewyt, diminit. af kewiä, kepiä, lätt.
”På de öppna böljor”, på den öppna vida
sjö<-->980
Sunna, nuncup[ativus]981 af susi, sutena (sutna) sunna.
510
Fennica.indd 510
17.1.2019 14:55:13
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
100.
v[ers] 103.
106–107
V[erser] 111–112.
v[ers] 124.
v[er]s[er]136–137.
v[ers] 158
Puiten puut, fram<-->trängande emellan träden, se VII: 513.
”Hon sig bugar sig för wägen Kumarteleksen
buga sig, af kumarran, <-> Liksom jag anser
denna runa wara <----> ursprungligen hafva tillhört den cykel af sånger, som skildra
Frälsarens vandel på jorden (se föret[alet]),
likaså förmodar jag, att modrens bugningen
för wägen, såsom ock i det följande för månen och solen li<> af det Catholska och eller
Grekiska bruket att buga sig för Guda bilder
bruket, att än l är en föreställning lånad ifrån
Catholska eller Grekiska läran, hvilka föreskrifva detta slags u<-->982
Bilda
Se företalet.
Att wäg (<>), måne sol säges wara af Gud
skapade, åter en dristig[?] biblisk föreställning
Här är warianten att föredrga, emedan <---->
Här innehålla en grof motsägelse I nästföreg.
vss förmodas Lemminkäinen wara i en fisklös insjö med att nästföreg[ående] v[er]s[er],
ih<-->983 Lemmink[äinen] säges vara i en
fisklös insjö. Af sådan anledning är varianten
intagen i öfversättning. Siikasilla och kaloilla
stå här i st[ället] för siikasille, kaloille, hvilka
cas[us] i den Arch[angelska]. dial[ekten] såsom ofwanför är anmärkt saknas och ersättes
med Allat.
Manalan alantehessa, egl. i det under (nedanom) st984 dets[amma] som alasessa Manalassa, i det låga (lågt belägna) Manala. Alannet, -teen
(af ala, under), eg[entligen] det som är beläget under, nedanom något. Denna betydelse
ger ej hvilken betydelse här ej äger sin tilllämpning ett lågt beläget st985
The end
binding.
The end
binding.
The end
binding.
The end
binding.
falls into the
falls into the
falls into the
falls into the
511
Fennica.indd 511
17.1.2019 14:55:13
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
Renvall 1826.
Infinitivus = partitive
case.
Renvall 1826.
v[ers] 186.
Var[iant]
187.
188.
189
v[ers] 194.
v[ers] 196.
205.
211.
212.
213.
215
216
Heltehestä för heltehesti (af hellet, -teen), med
hetta. Casus ändelsen -sta (-stä) nyttjas i Archang[elska] Finskan adverbialiter liksom
-sti. Deremot förek. äfven en adverbial-ändelse -lti, som brukas i stället för den hos oss
Kimmosti (kimiästi) häftigt, brännande; jfr
kimmoon, kimoilen hos Renw.986
Himmestä, dunkelt, d. ä. ur mörker, af himpi,
hos Renw.987 himmi, dunkel. Hiostan, -taa,
åstadkomma svettning, wärme.
Koko terältä, med hela strålen, med fulla strålar. Terä, kallas är i allmänhet ”det, hvarigenom ett föremål yttrar sin werkan (jolla koskewat) Se Lönnr[ot].
Nuiwa, tvär, owänlig, fiendtlig.
Siipipuonna, vinglös (”jonka on siipi puonnut
(puonna), liksom man stundom säger: henkimennyt (kuollut) mies, laitasärkynyt wene.
Lehahdan, -taa (af lehti, löf), fladdra, flyga,
röras lätt som en såsom lehti som ett löf.
Leuahutan, onomat., flyga med ens, i ett tag.
Myötänsä, med inf.988af myö, helt och hållet
Lönnr[ot] förmodar ursprungl[igen] betyda
omgifning; således: med hela sin omgifning,
hel och hållen (som man går och står).
Sulahan (scil[icet] wetehen), i det öppna
wattnet.
Wyölapusta (af wyölappu) <> skall betyda
jems med fliken (?) af gördeln; men annorstädes förek[ommer] wyölapasta, d. ä. lapawyöstä (af <----> intill det ställe af höften,
som är <----> ända till eller <->midjan i höften (det ställe s<> hvarest gördeln hvarom
gördeln är kringbunden)
Poiken, instr. af poikki och dermed liktydigt.
Witahan, snedt (öfver wattnet), af wita, dets[amma] som witehen, se widet hos Renw.989
512
Fennica.indd 512
17.1.2019 14:55:14
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
218
229
247.
249 och 250.
258.
261–262.
v[ers] 264.
Framkom (förekom) en sädeskärfve, d. ä. något, som hon först höll fär en sädeskärfve.
Märkänen, [märä]tä, Eg[entligen] blifva fuktig, wåt (af märkä), – vanl[igen] ruttna.
Muowoillensa (af muoto, gestalt nyttjas i plur.
till att utmärka, att Lemmink[äinen] återfick
alla sina gamla fordna former och hela sitt
fina utseende.
Saatanehe och tuotanehe, Præs. Conj. passivi
af saan och tuon, De vanl. formerna i st[ället] för <----> saatanee och tuotanee) Conj.
sannolikt s[amman]dragna af dessa äldre ursprungligare äldre Karelska former (se Mehil. 184990) i andra dialekter.991
Der finnes beständiga (alltid verkande) läkemedel.
Saamaton, oförmögen, ”joka (tawallisesti eli
ilman) ei woi saada Lönnr[ot]. Olematon, fattig,<-> svag, ”jolla ei ole” (Lönnr.), håns<->
omtalan Orden är i öfversättningen tagna
i en helt annan betydelse. Såsom dessa ord.
Hvardera af dessa orden tyckes synes således föra sig på bristande förmögenhet och
fattigdom, och ej på förmåga <> i h[vil]ken
sistnämnda bet[ydelse] de äro tagna i öfvers[ät]tn[ingen] till följe deraf, att saamaton wanligen betyder en oförmögen i mera
vanligen mots[varar] det Lat[inska] ineptus
(se Renw992. under saan), och mig vetterligt
nu mera aldrig brukas i den af Lönnr. angifna
betydelsen.
Liuottelen, lennä liuottele ila af liukas, halt,
snabb. Lentää nä liuottele, flyga hastigt, ilande.
Lönnrot 1990: 362.
The last words are stricken out in the margin.
Renvall 1826.
513
Fennica.indd 513
17.1.2019 14:55:14
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
9 de Runan
v[ers] 3.
v[ers] 5.
v 10
11.
v[ers] 13
v[erser] 15–19.
Här säges Wäinämöinen timra sig ett farkost
med vishet och sång, men straxt i det följande upplyses, att han härtill likwäl behöfde
wirke. Således torde närwarande v[er]s[er]
endast tillkänna innebära att han under båtens sitt arbetet sjöng eller uppläste troll
wissa trollord, för att sålunda derigenom få
båten fastare tim ord<-> lyckosammare och i
alla afseenden bättre.
Emä för emä-puu, carina, navis genetrix
Renw.993 A i slutet af ord öfvergår a i Karelskan i sam sam[m]ansättningar till i, t. ex.
<> perilaita, pro perälaita, orawikuusi pro
orawakuusi. Erävenonen (af erä, fångst), bytes-båt, krigs-båt.
Att ”Eken ville svara, d. ä. eken war willig
(benägen) att svara
Wiriä, <> flitig, <>, ofta anwänd, tjenlig, god.
Wierettelen, llä, Curat. freqw. af vierin, säga,
yttra, tala.
Venehen af det ovanl[iga] Nomin. urspr.
weneh<> wene, Gen. venen, i st[ället] för
wenet (wenehe), Gen. wenehen.
Att ko ormen och den blodiga korpen närmat
sig warit vid trädet för tycks antaga sig ansågs förebudet för ett ondt omen.
Mato juureni makasi bet[yder] i allmänhet:
ormen låg vid min rot, och ej, såsom Keckman förmodar: den förderfvade roten. Att
bet[ydelsen] ligga här m. m. är den rätta
finner man Makaan, ligga, brukas ofta med
object. Att ordet här nyttj[as i] denna be[tydelse] finner man i parallelversen, der heter
att korpen sitter inte säger Makaan, ligga,
brukas ofta med object, hvilket ej öfverensstämmer med det följande: korpen satt etc.
v[ers] 16. Aivin aivoin är wäl detsamma som
514
Fennica.indd 514
17.1.2019 14:55:14
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
v[ers] 21.
v[ers] 23
Var[iant] 30
36.
37.
38.
42.
v[ers] 44
har wäl samma bet. som aivan: just (på denna dag). Aivin (aivoin) är egentl[igen] Instr.
plur. (aivoin, aivan derur Instr. Sing.[)]
Eistyn, l. edistyn Renw.994 framskrida.
Puun petäjän l. petäjä puun.
Havinnehissa, lärer komma af havin (Renw995)
och bet dets som havinta, brådskande, aflande.
Perilaita bakdelens sidbord
”I båtspetsens fogning”, d. ä. der bräderna i
båtens spets fogas tillsamman.
Koka996, en utstående spets, formation, här
akterstäf Kohentimilla, wid akterstäfvens
höjning, eg[entligen] höjningar, d. ä. der den
småningom höjer sig. Vid akterbogens ordnande (Keckm.).
Luon förek[ommer] här i bet[ydelsen] af erhålla, förskaffa sig (taga lös, skilja). Lempiluoet, kära, begärliga, goda trollord.
Det är charakteristiskt anmärkningsvärdt, att
Wäinämöinen icke först frågar herden wallgossen om råd, utan denna förutsättes redan
känna Wäinämöinens bekymmer. I var[ianten] förest[äl]les997 Wäinämöinen sjelf falla
på den tanken, att som här uttalas af herden.
I alla fall likasom han äfven i v[e]rs[erna]
58–61 af egen ingifvelse besluter att fresta
pröfva renens och ekorres wishet.998 Härpå
ligger i sjelfva verket ingen vigt. Meningen
är blott att icke var att öfverdådigt frestas
först och främst wisa Wäinämöinens ytterliga förlägenhet och derigenom åda[ga]lägga,
att resan till Tuonela var en ovillkorlig nödvändighet, låta Wäinämöinen tillgripa fresta
förek. tillgripa alla möjliga utwägar, innan
hän företager sig den äfventyrliga färden till
Tuonela. Denna tanke är här kortare uttryckt
än man skulle vänta det wanl[igen] plär ske
Renvall 1826.
Renvall 1826.
Sic!
Obscure, falls into the
binding.
Some additional notes in
the margin are stricken
out.
515
Fennica.indd 515
17.1.2019 14:55:14
�Fennica: Kalevala
Castrén refers to the first
song of the Kalevala.
The right number of the
line is 49. Castrén has
started to explain the
same line several times
and crossed out all explanations except the last
one (only partly).
i Kalewala; men när det säges, att Wäin[ämöinen] till och med försökte få ord af foglar, ekorrar renar, så finner man häraf, att
Tuonela-färden icke var ett förhastadt steg,
että öfverdådigt äfventyr, utan en ovillkorlig
nödvändighet.
V[ers] 46 Virren tutkelmas l. tutkelma, se 1:[46].999
47–49. Att orden skulle tagas ifrån svalornas hjessa
och från gässens skuldror, och (af hvilket ord
här tydligt i betydelsen på att derom ifrån
ändan af <-> här påtaglig utmärker somlig
efter naturligtvis utmärker påtagligen, att de
1000 ”Ifrån svan-svärmens” Främst, ifrån (eller
V[ers] 449
i allm[änhet] ”ifrån svan-svärmen”. Päästä
eg[entligen] ifrån hufvudet, af pää hufvudet,
ändan spetsen. Men emedan i de föreg[ående] verserna antydes, att den vishet, som
saknades, Wäinämöinen borde sökas från
hjessan af svalor, från gässens skuldror (hvilket sistnämnde ord här brukas synonymt
med hjessa), så har jag trott mig här ifrågawarande verser blifvit vid öfversättningen
för analogiskt ifrågawa[ra]nde <-> hafva bli.
v. 449. Denna och de tvenne nästföregående vrs äro
i min öfversättning misslyckade,
449. Denna vs är i öfversättningen Öfversättningen af denna vs misslyckad. Meningen var att
tillkännagifva, att likasom
449. Jfr ”Framst ifrån att lika som svan svärmen”
Likasom i de föreg[ående] v[e]rs[er] wisheten skall tagas ifrån svalors hjessa och gässens skuldror (hvilka sistnämnda ord här
bör tagas brukas synonymt med hjessa),
likaså antydes genom ordet päästä, främst
ifrån eller högst ifrån <->, att den äfven hos
svanorna skall tagas ifrån hufvudet af svanor, emedan hufvuden äro det främsta i en
svärm af svanor är deras hufvud. Emellertid
516
Fennica.indd 516
17.1.2019 14:55:14
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
v[ers] 54.
71–72.
71–72
är ifrågawarande vers i mitt öfversättning
misslyckad. I min öfversättning är äfven ett
för uti denna v[er]s ofvan rättas till ifrån, och
är ofvan och till att jag I min öfversättning är
uti denna v[er]s Ofvan ett tryckfel för ifrån
men icke dessto äro de och <> föreg. vrs äro
misslyckade, emedan ofvan ifrån Öfversätta
härrörande deraf, <-><-> jag ursprung.
Harkku, massa, mängd
Tuonela eg[entligen] det <>fg<-> <-> belägna riket och Manala underjorden de dödas
hem Tuonis eller Tuonis de dödas rike hafva
redan åtskilliga gånger tillförene blifv förekommit. I öfverensstämmelse med föreställningen om dess1001
Tuonela och Manala hafva redan ofta förekommit. Tuonela och ordens deriv[ation] är
i I: 225 angifven. Tuonela tyder betyder de
dödas rike <--..> de beteckna Tuonis, dödsgudens hem. Tuoni sjelf omtalas dock sällan i runorna. <-> Dock hafva af <> tyckes
härsl[uta] af IX: 95–96, 101–106 här sluta,
att Tuoni hemförde de aflidne till Manala,
åtminstone henförde de strå döda, ty <> De
som omkommit genom svärd (104–109) <-->
eller wåda, kunde blefvo, för att sluta af IX:
100–109, 120–121, 132–133 äfven utan hans
åtgärd förflyttade till dödens boning.1002 <>
flyter <-----> föreställes hafva efterhemtat de
aflidne till Man[ala], att han har hemtat den
som på jorden aflidit efter döden till Manala.
kunde aflifva men m[enni]skor som hemta
<-> omedelbart till Manala, ehuru de äfven
kunde komma dit utan hans åtgärd. IX: 8–9,
120–121, 132–133. Det synes icke hafva varit
något tillåtet, att lefvande besöka Tuonis
boning, och då Wäinämöinen ändteligen
blef förd insläppt till Tuonis boning omsider tilläts komma till Tuonela dit (V: 172) så
Castrén has stricken out
the whole paragraph.
Castrén has added in the
margin: de strå döda af
Tuoni sjelf bragtes till
Manala.
517
Fennica.indd 517
17.1.2019 14:55:14
�Fennica: Kalevala
Castrén has crossed out
all the text between the
star marks.
Sic!
A note is stricken out in
the margin: hafva läsarna
af det föreg. s<---> fanns
i Tuoni en flod, kld pyhä
virta, musta joki, Tuonis
döttrar tyckas haft för
best att flotta öfver den
som anlände till Tuonela.
skedde det i öfrigt att icke mer släppa honom
derifrån h[var]före han äfven Wäin vid sin
återkomst ger åt kommande slägten det råd
att alldrig icke begifva sig till Manala, emedan
få återvändt, d. v. s. endast d. v. s. han allena
återwändt derifrån. Manala Derföre Af sådan
anledning kallas äfven förmodligen dödens
hem Manalan ikimaja, M:s ewiga boning, derifrån man i all evighet icke återvänder. Oftare
än Tuoni omtalas Tuonen poika, ehuru men det
som hans verksamhet är aldeles obestämd. Han
anropas att spinna tråd till ådrors förbindning.
*När Lemminkäinen blifvit ihjäl af fört i floden
af Ulappalas gamle gubbe. I VII: hugger han i
stycken Lemmink[äinen] med sin klinga i flere st[ycken], sedan han som af Tuonela-floden
fördes till Tuonis stugor, med sin klinga och i
närwarande runa sju.*1003 Men Likväl synes
det af VII: 629–639, som skulle Tuonen poika
wara sjelfva Dödsguden, emedan det är Tuonis hans son, som gör slut på Lemminkäinen.
I IV: anropas han att spinna ett tråd till ådrors
förbindning och <>. Han anropas i r[unan] IV
att spinna tråd till ådrors förbindning, Samma
anmärkning kan göras om Hiisi och Hiien poika,
Pohjolan isäntä och Pohjan poika. Ännu oftare
än Tuonen poika omtala nämnes Tuonen tytti,
tuonen Manalan lapsi, Tuonet1004 tyttäret, Kalman nejot, lapset, immet, Wæinäm och närwarande runa upplyser, att dehade <> för bestämmelse att föra dem till Tuonela ankommande
de aflidne öfver Tuoni-elfven, som kallas musta
joki, den svarta floden, pyhä virta, den heliga
floden strömmen. Tuonela kallas Manala benämnes i anledning af sitt underjordiska läge,
det lågt belägna (alanne) och Manalas den lå<>
den låga boningen (alusmaja). Det säges <>
Ehuru Manala Lemmi För att komma till Manala, måste Lemminkäinens moder flyga dit öfver
nio och ett halft haf.1005
518
Fennica.indd 518
17.1.2019 14:55:14
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Ändock tillryggalägger Wäinämöinen denna
wäg på de wanliga tre dagarna.
[Added later:]1006 Om de döda hädangångnas tillstånd i Tuonela förtäljes ingen ting föga eller intet i
Kalewala. Deremot förekommer i Kanteletar
ett och annat qwäde, som lemnar en sorglig
föreställning dunkel aning om Finnarnes föreställning om lifvet efter döden i dödas hem.
ingen ting föga eller intet i Kalewala. Deremot förekommer i Kanteletar ett och annat
qwäde, som lemnar en sorglig föreställning
dunkel aning om Finnarnes föreställning om
lifvet efter döden i dödas hem1007
föga eller intet i runorna. Så mycket torde
man likwäl wara befogad af sluta af Wäinämöinens samtal med Tuonis döttrar, att de
aflidne i kroppslig gestalt1008
försöka s<> att sorga sitt lif kommo till Tuonela, och sedan fastsatte eller uta kommo till
Tuonela, ty det är icke frånwaro af kroppslighet, som gör förräder Wäinämöinens igenkän1009
kommo ned till Tuonela; ty det är icke Wäinämöinens kroppslighet, som gör <> förräder honom utan nå gör honom igenkänd,
utan någon skäl utan i Tuonela, utan brist
på spår efter någon dödsorsak. I allmänhet
synes <> intet falla1010 slu utom Christendomen, ingen lära kunnat lös i fråga om det
h<> menniskas fortforo efter detta, s<---> det
tillkommande fatta menniskans odödlighet
såsom andens en odödlighet hos anden. De
som upp[fattat]1011 tillvaro efter detta såsom
skugglif,1012 rädda af dock något det negativa
hos i kroppen sjelfva kroppsformen. Många
nationer erkänna1013
Castrén’s addition to this
paragraph is on the page
450 of the manuscript.
Castrén has crossed out
the whole paragraph.
Castrén has crossed out
the whole paragraph.
Castrén has crossed out
the whole paragraph.
The rest falls into the
binding.
The end falls into the
binding.
Castrén’s note in the
margin: Sorgligt Ett lif
utan känsla.
Castrén has crossed out
the whole paragraph.
519
Fennica.indd 519
17.1.2019 14:55:14
�Fennica: Kalevala
Castrén has stricken out
the text between the star
marks.
Sic!
Sic! Should be: oriktigt.
Castrén has stricken out
the text between the star
marks.
The rest falls into the
binding.
Sic!
Renvall 1826.
v[erser] 99–100.
v[erser] 104, 105.
v[ers] 117.
v[ers] 151.
Ehuru ”Redan känner jag sanningstalaren
(<>) Märker den som <-> bakslugt den som
talar af den falska. Varianten är här begagnad
af skäl, att i* den episka poesien <-> <-> den
föröfrigt är ofta ja äfven i denna runa anföra
i texten den som <> och utgör ett den utgör
ett bevis af de <> ofta för detta utgör ett af de
ofta*1014 talesätt, det är en locus communis,
som i Kalewala annars ganska ofta upprepas.
Hvarföre Dr Lönnrot Dessutom tyck förefaller är oegentlig förefaller den af Dr Lönnrot på detta ställe i texten införda läsarten
oegentlig, emedan der blott den förra versen
tages i ironisk mening, men ej den sednare,
parallela v[er]s. *Bland rättelselserna1015 till
öfvers[ättningen] är orikligligt1016 anmärkt,
att v[e]rs[erna] 136–137 äro varianter. Denna
oriktighet härrör har sin grund <----> deri, att
Dr Lönnr. till och med härrör deraf, att Lönnr[ot] har härrör af Dr Lönnrots be infall att
variera med*1017 Dr Lönnrots besynnerliga infall att vara på detta ställe variera med <>här
<> i denna runa begagnat än det talar <> annars för med den ena, än den andra af dessa
läsarter, har vållat den oriktighet, att bland
rättelserna vid öfversättningen att v[e]rs[erna] 136–137 föras bland till varianterna1018
Siirättäisi, kaivettaisi, Karelska former af
Imperf. Conj. pass. i stället för siirrettäisiin,
kaiwettaisii1019. Den urspr[ungliga] formen
torde warit siirrettäisihi, kaivettaisihi; deraf
siirrettäisih (siirettaisi) och siirettaisihi (siirrettaisihih), siirrettäisiih, siirrettäisiin.
Hurahtelen -hella, sorla af huraan, ata, se
Renw.1020
”Jag skall äfven säga sanningen”. Præsens i
Finskan gäller tillika för Futurum, t. ex. En
ole vielä tehnyt, vaan kyllä minä sen teen, jag
har ännu icke gjort, men jag skall väl göra.
520
Fennica.indd 520
17.1.2019 14:55:14
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Var[iant] 139
156
169.
Var[iant] 172
177.
179
183
v. 199
v. 203.
Obs. Jfr 208.
209
213.
220.
222–229
Herahtelen, framsippra.
toi sen, läs: toisen
Karpaso, båt, liten båt, är påtagligen lånadt
från [ryskans] karbas.
Suorran, taa, blifva färdig.
Waatet walwo, kläderna wakade. Säges ordspråksvis om en, som låtsar sofva, men ändock wakar och lyssnar.
Käykkäleuka, snedhakad. af Käykkä, som jag
minns mig hafva betydelsen af sned, men
Lönnr. öfversatte afs. enligt Lönnr[ot] med
liten utstående haka.
Tuurittelen, lärer betyda knyppla förmodas af
Lönnr. lärer betyda anses gi är till sin härledning obekant. Sammanhanget ger likväl tillkänna, att det bet[yder] knyppla eller något
dylikt.
Uwentolainen
Ikimaja, ewig boning, derifrån man ej kan i
all ewighet icke återvänder.
Muutellate, v[erbum] refl[exivum] af muuttelen, tella, eg[entligen] förbyta dig; men mutellate står här i st[ället] för mutellatse, muutellatte’, mutella, te’.
Han gick svartfärgad i sjön, för att icke genom någon ljusare så mycket mindre blifva
bemärkt. Men att det är ovanligt, att ett Adj.
och Subst såsom mustana och kivenä att blif
äro i parall brukas såsom parall[ela] ord.
Emon alwehia, moderfiskens yngel. Alwe
[al]ven fiskyngel.
Nuoriso, ungdom, af nuori, liksom puoliso af
puoli.
Elkäte <><> Låten blifva; Ordet står i plur.,
emedan kansa är collectivt. Etinen kansa, efterkommande, eg[entligen] de ett slägte, som
äro framföre (framtid), och takanen k[ansa],
521
Fennica.indd 521
17.1.2019 14:55:14
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
ett framfaret slägt, det som är bakom i tiden.
joka jo on taaksi meistä jäännyt. Tiden skrider efter Finnarnes förest[ällnin]g icke framåt, utan tillbaka, så att de som ett kommande
slägtet, som efterträder ett annat, säges ännu
vara framom i tiden, det
förflutna åter <> säges vara framföre i tiden,
det förflutna åter efter i tiden. Kanske menas här med tak[anen] k[ansa] endast icke det
framfarna slägtet, utan de lefvande personer,
som äro äldre än jag Wäi[nämöinen], och
hans jemnåriga. Annars kunde med etinen
möjligen förklaras betyda förstås det unga
slägtet, det som är straxt framför det gamla,
efterträdande det, och med takanen k[ansa],
det som ännu är (långt) aflägset kommer derefter bakom det unga slägtet. Meningen blir
således icke må du unga slägte, ej heller du,
som derefter kommer etc. Denna förklaring
öfverensstämmer med det i Kal[evala] ofta
förek ännu mera vanliga talesättet: Icke må
du unga slägte, icke dess barnabarn etc. XXII:
276 & 277, XII XX: Wäinämöinen gifver ofta
nyttiga råd och warningar för kommande
slägten, och föreställes derigenom såsom det
Finska folkets stamfar. Men om häri ligger
någon ting historiskt, lemnas till andras afgörande.
10de Runan
v[ers] 10.
Var[iant] 15,
v[ers] 23–24.
v[ers] 30
Sanoä, läs sanoa.
hemppu, prydlig, wacker, ansenlig wäg;
Luku tulee ”ordningen kommer”, (tiden nalkas) ”till att fara”. Toinen (luku), ”en annan
tid duger det att gå”, d. ä. ytterligare måste
man gå; ty det besvärliga gåendet måste särskildt omnämnas.
Talus, sko, tallas hos Renw.1021
522
Fennica.indd 522
17.1.2019 14:55:14
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Renvall 1826.
v[ers] 34.
v[ers] 35.
Var[iant]
44–45.
v[ers] 52.
Tienaelen, lla, eg[ent]l[igen] förtjena, kanske
på detta ställe arbeta för betalning.
Syämehen, i hjertat, i det inre af stören.
v[ers] 39 Wiro, Estland, Estländaren. Liksom
Icke blott Lapparne i alla fordna tider warit
icke blott Fin njöto i fordna tider anseende för sina utomordentliga trollkunskaper,
äfven Estarne ansågos både af Finnar och
Lappar wara ega utomordentliga insigter i
trolldomskonsten. Således förstå Finnarne
med Wiro och Wirolainen samt Lapparne
Wiroladsch 1) en utmärkt, men ond trollkarl
öfwerhufvud, 2) vanligen en person, som
förmå antaga hvilken skepnad han behagar.
Han har upphört ”att gillra fällor och utlägga sina snaror”, Detta uttryck måste väl tagas
allegoriskt, ty i vrs 110–111, neml[igen] för
menniskor, dem han mördat till tusendetal
(v[er]s[erna] 110–111) Wipunen framställes
såsom en ond besvärjare af det onda slaget, ty om äfven v[er]rs[erna] 44–45 endast
blott gå ut på att förklara upphofvet till hans
namn (wipu), så hade<---->t icke gifvit derpå en sådan och ej icke afse hans grymhet,
utan mennisko-fänge, om vidare v[er]rs[erna] 110–111 äro utgöra en vanlig skrytsam
besvärjelse-formel, såsom framstår han ändock såsom en natur <> hård <> jätte – en
känslolös natur-makt. Det är blott märkvärdigt, att han kallas Kalewa som, i den Finska
Mythol. <> <> <> ehvad ordet må betyda, åtminstone alltid icke innebär något ondt. Men
det kan vara lika väl liksom Antero var en
sednare tillsats, om annars sjelfva runan är
ursprunglig. Ansatie, snarwäg, kallas en wäg,
en sträcka, hvarefter snaror blifvit utlagda.
Torkuttelen, se Renw under Renw <> torkun hos Renw.1022 Genom de tre onomatop.
helkytteli (<->), torkutteli (gå vacklande),
523
Fennica.indd 523
17.1.2019 14:55:14
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
The end falls into the
binding.
Obscure, falls into the
binding.
v[ers] 56
58
Var[iant] 59.
V[ers] 73.
75
76.
80.
83.
Var[iant] 89
90.
v[ers] 92
keikutteli (svänga sig) antydes, att vandringen öfver nålspetsarna var svårast, och derföre bord måste ytterst försigtigt, vandringen
öfver svärdseggen wida lättare, och öfver
stridsyxorna, allra lättast.
Wirsikäs, sångkunnig, rik på sånger; af wirsi.
Lentossa, af lentto, öfversättes af Lönnr[ot]
med liflös, kraftlös, orklös. Men då ordet står
i Inessivus, så kan dess betydelse omöjligen
vara den rätta. Jag har icke fått derpå någon
annan förklaring, än att lentossa är liktydigt
med mannussa, (Nom. mannut, dimin af maa)
i jorden. Var[iant] liewossa är lika obekant till
sin betydelse. Kanske härst är det kommer af
lieto, gyttja (Keckm[an] och Lönnr[ot]).
Helewä l. heliä, lysande, prydig. Niherwa, tät,
lummig. Kumia, månne komia?
Pengon koa, förstöra, nedhugga, fälla omkull.
Pensiä, dets som frodig, yfvig.
Irjun, ua, grina med något läte.
Lotisen, gnissla, se lotajan hos Renw.1023
Kiusasen, hästigt, häftigt plåga, af kiusan ta.
”Han visste icke”, d. ä. han kunde icke. Begr[eppen]. weta och kunna äro enligt Finnarnes före i Finskan ofta identiska af skäl, att
de Finnarne ansågo visheten wetandet kunna uträtta1024
Torkahdan, wackla, här active: låta wackla.
Samma anm[ärknin]g gäller om waapahdan.
Vasempuen, Gen. af wasemmut, som är diminut. af wasen (wasempi).
Warawäkewä, förrådsfull (wäkewä waraltaan), af wara, förråd och wekewä mäktig.
Wipunen hade stort förråd, ––1025 och wishet, han war suuritieto, mångwis, s[amman]satt af suuri stor och tieto wishet;
Kerus, pl. kerukset, och kero, -on, svalg
524
Fennica.indd 524
17.1.2019 14:55:14
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
v[ers] 96.
105
110.
112.
116.
117.
119.
120
Tuhotin, blåsbälg, pust, blåsningsverktyg af tuhotan, -ttaa, flåsa.
Mahtipontinen, väldig stark (jolla on mahdin
ponsi kädessään).
Då man icke känner det ondas wispning, [sä]1026
gissar trollkarlen än på ett, än på annat i förmodan, att äfven träffa på det r[ät]ta1027 upphofvet.
Det gaf sin wäl finnas1028 många besvärjelser,
som äro så allmänna, att de ega sin tillämpning
i alla möjliga fall; och wid dem kommer naturligtvis det ordet synty icke i fråga. *Men besvärjelsen anses hafva wida bättre werkan, om ifall
man har får reda på dess ursprung, om också
endast gissningswis. Men i de trollrunor, som
der det onda syntes bero på gissning, begär iaktager likwäl trollkarlen den försigtigheten, att
han säger sig blott i det fall vilja besv[ärja].*1029
Liksom i hvarje trollruna synty bör föregå sjelfva besvärjelsen, likaså börjar denna runa med
synty-läsningen som sträcker sig till v[er]s 160,
hvarefter besvärjelsen vidtager.
Mointa, torde vara Inf.1030 af moini, emedan Inf. af
moinen vore moista. För öfrigt, här är väl moi1031
blott <> samma ord, emedan moinen <----> För
öfrigt hafva samma betydelse; moini är blott äldre form af moinen, liksom naini af nainen.
Hinkaan, -gata, råka, träffa på. Synon[ym] med
kohdata, sattua.
Juutas, 1) Judas, 2) en illistig, ond, stygg varelse.
Julen (jeta), -lketa, blifva uppenbar (julki tulla).
Tunnoton, känslolös, skoningslös, samwetslös
(”armahtamamaton1032, omaa tuntoa wajalla”,
Lönnr.)
Tavoton (l. tawoiton), utan seder, hård, grum. Wid
bildandet af adject. negat. adj. Adject. Sådana
adject., som bildas från subst äro härledda från
Substs. caritiv1033 Casus bör märkas, att de kunna
bildas af singul. (t. ex. tavaton) som plur tawoiton.
Obscure, falls into the
binding.
Obscure, falls into the
binding.
Castrén has completed the paragraph later
(p. 453 in the manuscript).
Castrén has crossed out
the passage between the
star marks.
Infinitivus = modern partitive case.
Obscure, falls into the
binding.
Sic!
= Modern abessive case.
525
Fennica.indd 525
17.1.2019 14:55:14
�Fennica: Kalevala
Castrén has crossed out
the whole paragraph.
Castrén has crossed out
the whole paragraph.
Obscure, falls into the
binding.
v[e]rs[er] 123–124.
v[e]rs[er] 123–124.
123–124.
123–124.
I såsom trollrunor, der det ondas synty beror
på gissning, iaktager besvärjaren trollkarlen
vanligtvis den försiktighet, att han endast
icke i det fall han icke besvärjer det onda, då
det är af Gudar tillstädt, att ifrån besvärj1034
Emedan trollrun magien icke hos den Finska
allmogen fortfarit ända till sednaste tider, och
på vissa orter ännu i dag är begagnas åtminstone i synnerhet uti medicinskt hänseende,
så är det naturligt, att Christendomen derpå
utöfvat stor inflytande, <> och det så mycket
många christlige elementer deri ingått Man
har till en del sökt fylla det svalg, som ligger
emellan magien och Det är till och med för
den råaste menniska besvärjare, som lefvat
under christendomens inflytelse, omöjligt att
icke finna det stora svalg som ligger emellan
denna ljusets lära och den mörka besvärjelsen <>wäckande magien. Man finner märker
derföre ofta i trollrunorna ett bemödande att
<-> försona dessa stridiga elementer. Man
söker derföre, så widt möjligt är, försona
dessa stridiga elementer.1035
Emedan magien hos den Finska allmogen
fortlefvat under inflytelse af Christendomen
och på vissa orter ännu fortlefver så är det
naturligt, att dessa elementer, ehuru de
Emedan magien hos den Finska allmogen
fortlefvat intill sednaste tider, och på vissa
orter ännu fortlefver, särdeles i medicinskt
hänseende, så är det naturligt, att deri under
tidernas lopp anslutit ingått många christliga
elementer, och man sökt förs. Wanligen har
detta skett medvetslöst eller <> och och i detta fall s<> det christliga d<> föreställningar,
som bl äro hafva <->å <-> christliga beståndsdelarna aldeles <>ande aldeles nol<-> tanke
står allt ur christend--1036 lånat såsom, men
ofta här och der finner man äfven likaväl äfven
526
Fennica.indd 526
17.1.2019 14:55:14
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
ett bemödande att bringa till någon slags försoning den uppenbara motsatsen emellan ljusets
lära och den hemska mörker höljda magien. *Lå<>
af sådan anledning uppkastar trollkarlen här den
frågan, om det onda kan vara af Gud tillstadt, och
<>lofv--1037 i sådant fall anförtro sig att <> Guds
godhet1038 (v[e]rs[erna] 27–32), men <> det <>
fall händelse, att det onda är utsändt af och <->
af andra, af fiender, afvundsmän, onda makter
o. s. v. Detta är <-> förtrös*1039 Mer om det är utsändt af <-> andra (af fiender, afvundsmän, onda
makter o. s. v.), begagnar han sig af trollkonsten
sätter han en full förtröstan till sin egen förmåga. Härig[enom] f<> är man alltså icke allenast
<-> princip <-> i sjelfva verk klart <-> uttalad,
utan äfven dess motsats till Christendomen.1040
Men här finner man magiens princip insedd och
uttalad samt dess mot Man finner lätt Nu är det
Det är nest Magiens princip, att menniskan är sig
sjelf nog, att hon med egen kraft förmår hafva
det allt yttre, som ställer sig fiendtligt i hennes
väg. Christendomen deremot ålägger menniskan
en fullkomlig resignation och undergifvenhet
under ett högre wäsen. Men trollkarlen, som uttyder detta så att han icke strider emot det som
någon är skedt genom Guds wilja men alla det
ondas.1041 Således äro Christendomens och Magiens principer hvarannan rakt motsatta, och
detta har äfven trollkarlen insett denna motsats
är äfven i närwa[ra]nde ställe i runan klart uttryckt insedd1042, om icke klart insedd, likwäl så
vida anad, hvarföre trollkarlen, för att hans makt
ej <> som <> på närwarande saken trollkarlen
har <-> på detta närw i det följande förmoda på
sådant sätt, att han icke säger sig vilja strida emot
det, som är skedt till följe af Guds omedelbara
wilja, men allt, som det, som af onda men alla
andras stämplingar vill han med egen kraft tillintetgöra. i alla andra för men i annat fall vill han
sätta har en full förtröstan till sin egen kraft.
The rest falls into the
binding.
Falls into the binding.
Castrén has crossed out
the passage between the
star marks.
Castrén has crossed out
the whole sentence.
Castrén has stricken out
the sentence.
Castrén has added in the
margin: som på närvarande ställe är <> antydd.
527
Fennica.indd 527
17.1.2019 14:55:14
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
Castrén has crossed out
the paragraph.
Renvall’s Lexicon 1826.
126.
129, 130
131–132.
140
142.
144.
152
150
150–160
Rahan nenästä, dets. som rahan edestä, rahalla.
Luomme, heitämme. 1sta pers. præs. ind. af verba refl[exiva]. luon, och heitän. Första person
formeras neml. med tillsatt af <>) an
Man måste härvid erinra sig, att Wipunen i
närwarande denna trollruna är en vanlig besvärjelse och icke blott gäller endast närwarande öfver Wipunens beswärjelse Wäinämöinen. Likväl närwarande fall Kanske har likväl
ändock Lönnrot warit alltför samvetsgrann,
då han på detta i närvarande fall icke uteslutit
v[e]rs[erna] 116–132.
Kalmisto, grafgård, af kalme.
Muhajan, posa, vara lucker, lös, af muhea.
Wieno <-> betyder, enligt någon skygg, sund,
<> svag, enligt andra främmande, sällsynt och
enligt Renwall1043 lätt, lugn. Renwall förmodat,
att vieno bet[yder] <> lugn, lätt?
Watturaunio, Stenröse beväxt med hallon (wattu).
Det onda f<-> gissar hafva Wipunen1044
Här frågar trollkarlen Wipunen frågar, om det
onda har <> fäst sig vid honom ifrån smittosamma ställen såsom stenar, murkna stubbar,
gamla, förruttnade st[ubbar?] eller med hallon bewuxna stenrösen. Widare gissar han,
att onda, afskywärda och <>siga trollkarlar
(lakkipää, med mössa på hufvudet sändt dem
på honom ifrån sådana ställen, der de wanligen utöfva sina trollkonster (d. ä., ifrån sjöar,
dälder, höga bergen Ytterst förmodas det onda
möjligen härröra från onda, giftiga hundar,
björnar, ja äfven ifrån harar och räfvar, då de
varit som varit i sin parnings-ifver. <-> Noronenä af noro, däld, sänkt, lågt beläget mossa
ställe, och nenä, äfven träsk, och nenä, ända, det
yttersta, posten att här: ett aflägsnet och undangömdt ställe. Möyrysmies, se myrrys, Re; Lex1045
528
Fennica.indd 528
17.1.2019 14:55:14
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Renvall’s Lexicon 1826.
Renvall 1826.
175.
179.
183.
193–194.
197.
201.
203.
209.
211.
v[e]rs[er] 125–126.
Lummetkoira, en hund med stora, slokiga
öron liknande näckbad. Kilju, -jun, n. s., nyttjas här såsom adject.: kiljuwa, kiljusa. Rääyntä, -nnän, se rääwyn, -kyä i Lex1046. jfr v. 354.
Liika, afs liian, all det som är öfverflödigt,
som ej hör till saken.
Wipunen kallar sig Ukkos son broder af samma anl[edning] som trollkarlen i IV: säger
sig vara Ukkos son, d. v. s. för att tillkännagifva sin kraft.
Hoiwautan (hoikotan, hoiwotan, Renw.1047),
hastigt ropa.
Det är utan tvifvel ljungelden, som här får
namn af Ukkos eldsvärd, hans gnistrande
klinga (säilä).
Wattnets wärdinna förekommer wanligen
<> annars under namn af Wellamo (se nedan). Hon kallas blåmössa (196), i anledning af
den wattnets dunkelblåa böljor färg.
Ainokseni, till mitt enda, till mit förnämsta
(bistånd), af n. adj. aino, hvaraf ainonen.
Työläs, -lähän, mödosam af työ.
Här måste i st. för <->as
Wäki, -en brukas här i sin ursprungliga
bet[ydelse] af kraft, styrka.
Dessa uttryck förekommer i Kalewala uti
skilda i dubbel betydelse. Här förstås med
wanha wäki icke eg menniskor, utom sådana varelser, som i det följande uppräknas.
Annars förstås nu för tiden dagligt tid vanl.
med vanha väki de aflidnes skuggor, vålnader. Som sutit I XXI: 18–19 betyda betecknas
dermed helt enkelt menniskor, likasom den
följande v[er]s[en] icke afser varelser, som
alltid (iän kaiken) lefvat (eg[entligen] suttit,
wistats, funnits till), utan endast gubbar, som
lefvat länge (som lefvat ut all sin lifstid[)].
529
Fennica.indd 529
17.1.2019 14:55:14
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
Sic!
Sic!
= Modern translative case.
217–220.
221.
223.
225,
239.
Här befolkas det inre af jorden icke allenast
med sina skyddsgudar (mannun Eukko (jordens gumma) och pellon periisäntä (urhusbonde, Keckm) utan äfven med hjeltar och ryttare.
Keckmans öfversättning af periisäntä, hvartill
grunden är mig obekant, torde likväl vara oriktig. – I XXIV: 31 talas om pellon poika pohjimmainen, jordens djupast boende son, och perä
torde på närwarande ställe vara synonymt med
pohja betyder icke allenast det yttersta, utan äfven det understa (det djupaste) af någon ting,
det djupaste. Periisäntä skulle enligt denna derivation
Puran, -kaa, tömma ut, här upphäfva, tillintetgöra, se purkaan hos Renw.1048
Luonnon tytti är detsamma som Luonnotar. Hon
kallas här efter wanligheten kalve.
Päästä päästän, päästät, tillwägabringa befrielsen, dimissionen, dimittere (efficere).
Muunne, adv., anorstädes1049, liksom tuonne,
tänne, kunne, sinne o. s. v. Då adverbia och
præpositioner i Finskan öf[ver]h[ufvu]d äro
Casus af nomina, så är det svårt att antaga otroligt, att de nyssnämnde skulle utgöra ett undantag ifrån den allmänna regeln, ehuru svårt det
är <> att på ett tillfredsställande sätt förklara
deras uppkomst. Passi I Beckers Gram. har är
med mycken klarhet ådagaladt1050, att Nom.
hos flere i många ord undergått en stor förändring, och det är sannolikt andra några äfven andra casus i a<>t ord helt och hållet förlorat sina
ursprungliga ändelser. Så t<> Åtminstone förek
Det är <> af Factivus1051, som vanl. i och för sig
brukad alltid ändas på -ksi, har i förening med
suffix ändelsen kse, t. ex. waimokseni, och då
man känner benägenheten hos e att i Finskan
öfvergå till i, så är det intet tvifvel underkastadt,
att ju icke -kse warit Factiv[us ’] urspr[ungliga]
ändelse. Instruct. förekommer, såsom bekant är,
530
Fennica.indd 530
17.1.2019 14:55:15
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
The end falls into the
binding.
blott sällan i Sing. och såsom lyktande på -n kan
ej skiljas ifrån Genit., af hvilken anledning den
första casus troligen <> så småningom dött försvunnit. Men då <-> suffix efterhänges Der <>
Instr. Sing Men då suffix efterhänges Instr., så
får den alltid en förlängd ändelse på ne, t. ex.
kouranesi, sorminehen o. s. v. Äfven e försvinner
ofta i Finskan, och <> det icke sker omedelbart
åter, så kan enligt språkets lynne e försvinna
till följe, såsom nyss så är, ehuru detta troligen
icke sker omedelbart, utan e öfwergår först till
i, hvilken bokstaf i slutet på ord vanligen alltid
oftast går förlorad. Att e verkligen plär förbytas
till i, bekräftas af otaliga exempel. Så <> <> är
ingen ting naturligare än, att muunne, tuonne
o. s. v. äro ursprung-n Casus Instr. Således möter wid denna förlikning i philologiskt hänseende blott den svårighet, att n hos ifrågavordne
adv. fördubblas; men äfven detta kan förklaras
derigenom, att aspirationen i enstafviga, på
vocal sig ändande ord, är ganska stark, och sannolikt <-> a1052 framför ett annat n öfvergått
till n, liksom fallet är med t, hvarmed h är på
det närmaste beslägtadt. Hufvudsakliga svårigheten vid denna förklaring består å de b<>
härrör består beror af den egna betydelse, som
Instr. sålunda skulle ega. Instr. beteckna nemligen verktyget, hvarmed genom något föras,
och dessa adverbier utm tillkännagifva rörelse
till någon ort. Wäl är Instr. en döende Casus,
och det är möjligt, att den uttryckt många andra
bestämningar, som och torde, såsom man finner
af adverbia <> temporis, quantitatis, qualitatis
de öfriga adverbia, hvilka till större delen äro instructiver, att det hafva uttryckt mångfaldiga bestämningar, men i alla fall äro f<> de ifrågawarande så vidt skilda från hvarandra, att man lika
väl kan man svårligen torde kunna försona dem
bringa dem i öfverensstämmelse.
muutuos, läs: muuttuos
531
Fennica.indd 531
17.1.2019 14:55:15
�Fennica: Kalevala
= Second infinitive (modern E-infinitive) instructive.
Renvall 1826.
260–261
265.
275.
280 294.
296.
300
316–317.
345
349.
357
358
359.
”Kommande (Gående) (Farande) sidlängs ifrån
(förbi) de skuldlösa”.
Takimmaisista jaloista, Fatta tag ”i de bakre
(eg[entligen] bakersta) fötterna” i st[ället] för
”bak i fötterna likaså Samma egenhet omkastning förek[ommer] i de följande verserna.
Ruttoin, hastigt, antingen Instr. Infinit.1053 af ruton, ttoa, göra hastigt, eller Iness. Illat. af rutto.
Rutasen, hastigt rycka, krysta.
”Den wida djefvulens mössa” i st[ället] för
”djefvulens vida mössa”.
Luikuttelen, halka, ila hastigt, af luikas, hal.
Kiien, läs Hiien.
”Hwarken i Ilmas (luftens) halka, eller på Kalmas
isväg” (kaljama). Kalma brukas här aldeles tillfälligtvis synonymt med Ilma, ty derpå låg här
ingen ting. Wigten ligger här hvarken icke på
Kalma, utan på den hala isen, och i brist på synonymer till Ilma, tog man Kalma, emedan det
råkade bilda alliteration med kaljama. Sådana friheter förekomma ofta i den Finska runo-poesien.
Tyyräilemä, tyyrälemä, tyyräelmä, nom. act. af
tyyrään tyyräilen (tyyrään, styra).
Pilen kallas blå, emedan en flygande pil den
Notko, böjlig, sank.
Räykynetön, som ej tinar. Räywyn, räykyä, smälta,
tina, lika med jfr. riudun, -tua, (jfr. raiwun, kua).
Herehinen, öfversättas af några med wacker,
k<>p<>, detsamma som heranen. troligen kanske beslägtadt med herään heret (herehe), Gen.
-hen (wakande), vaken, alltid öppen, lefvande.
Öfversättes af Renw.1054 och Lönnr[ot] (XI: 213)
med hvaslesöt, i h[vil]ket fall heranen är stamordet, och heranen är det urspr[ungliga] ordet. Möjligen äro de skilda ord; som bet. <->
dock tycke wassesöt. Enligt Keckman (vacker
h<->) ständigt öppna kvicka <>
532
Fennica.indd 532
17.1.2019 14:55:15
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
360
374.
375.
376.
396–397.
402.
Var[iant] 416.
421.
429
v[ers] 441, 442.
Läilywä, sqvalpande. Keckman: gungande,
och läilywä hetet, en källa med gungande
bräddar.
Kokka honga, båtstamsfuru, en furu tjenlig
till båtstam, kokka, framstående spets och
företrädesvis båtstam.
Dit rulla ”de stora furarna, störtande (sig)
ned med stammen. Syösten, Instr. Inf.
Laikkapääpetäjä, en tall med bred krona, ”der
örnar sitta i toppen”, duga ej l Ei Helwettiinkään
”Förrän mitt ord kommer (på dig), mitt sinne
träffar dig”.
I de utlopp saknande sjöarna dröpo ”såsom
höfter”, d. v. s. wattnet i dem var lika mäktigt
och godt att förtära, såsom höfter.
Emmo, s[amman]satt af en mä (minä) ole
(oo). Så äfven: etso af et sä oo, och eule af ei
ole.
Luonnen, detsamma som luonnen; se Lex.1055
Ponneton, kanske lika med ponnotoin hos
Renwall.1056
Pääksytysten, Yhytysten, v. s.1057
Renvall 1826.
Renvall 1826.
Castrén’s note in the
margin: kantus, krokfot,
epitet åt nöt. The word
does not appear in the
text.
Renvall 1826.
Renvall 1826.
11 te Runan
v[ers] 6.
v[ers] 7
10
11–12
Var[iant] 13
Urohon, en förlängd af Gen. Sing. för uron i
st[ället] för urosten
”Ifrån barklösa rullar”. Kuorikisko: joista
kuori on kiskottu.
Järkälö, järkälä, -le’, kloss, se järkkö hos
Renw.1058
”Lyftade derpå mastträd” (ej ett mastträd),
liksom (så att de liknade furarna) på en
bergshöjd.
Karahka se karas hos Renw.1059
533
Fennica.indd 533
17.1.2019 14:55:15
�Fennica: Kalevala
Becker 1824.
Renvall 1826.
Renvall 1826.
Renvall 1826.
14.
15.
16
18
24
Kummun kuusikot, kullens granskogar, i
st[ället] för granar.
Laseksen, 3 pers. sing. af lasken I Ryska Karelen Arch[angelska] dialekten gäller ej den
regel, att k måste stå qwar efter s och äfven
stafvelsen är kort och sluten. Således utan så
väl k som t bortkastas enl[igt] den allmänna
regeln (Beckers Gram.1060 § 10.).
Alanen, det underliggande, det som bär en, jfr
alus.
Sirotan, af siro, fara med gny, beslägtad med
sirisen, se Renw.1061
Lainehin, flyta på wattnet böljan (lainet); men
i Lönnrots m[anu]scr[ipt] finns ej lainehtivi,
utan laiehtivi, som har samma betydelse.
25–26
Var[iant] 27.
(v. 31.
v[ers] 31:
Var[iant] 31.
v[ers] 34.
utu, XXIV: 217
terhen, XXIV: 218, XXVI: 11
Räpäs, -hän, dets[amma] som riepu, räpäle.
Laadun, gjord, väl gjord, af , af laadin, laatia,
præt. part., pass: laadittu, sdr.. laattu, laadun
l. laawun)?
Laatu, laadun l. laawun, N[ågo?]n ordentlig,
duglig.
Wasten merta hiuennetta, annorstädes: hyyännettä, (XXIII: 410). Troligen är den förra varianten läsarten ett af de många misstag; man
hör sämre sångare begå. Emellertid härleder
Lönnr[ot] ordet af hiukenen (hiukean), weta,
få sand på sig, och tror att hiuka urspr[ungligen] är samma ord, som hieka, hiekka, hieta.
Jfr. hiuenet under hiuka hos Renw.1062
Karehin, -tia, vanl[igen] far ljuda, fara med
sorl, här: gifva akt, lyssna på sorlet.
Ihala, enl[igt] Renw.1063 sällsam, underbar,
enl[igt] Lönnr. blid (?).
534
Fennica.indd 534
17.1.2019 14:55:15
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Var[iant] 47
Var[iant] 50
v[erser] 70–71.
v[ers] 81.
v[ers] 83.
84.
Var[iant] 86.
87.
99
101.
108.
109.
120.
Kare, kari, stimm, svärm af fiskar. Lönnr[ot].
Ureun, -ua (af ura, springa), gå genom en
springa liksom fiskarna måste klyfva wattnet, för att komma under.
”För att föra bort taga ett ord, hemta hit ett
annat, låta ett tredje talas” – (hårdt (trygt
<-><-><> Han önskar att låta (d. ä. trygt,
fritt).
Tienkäviä härleder Lönnr[ot] af tienkävi,
färd. Trol[igen] bör ordet skrifvas Tienkäwiää, wandrare, i öfverensstämmelse med
matkamiesi föregående vers.
Olkenit af Olkenen (olkean), jeta, begifva sig
ut, detsamma som här troligen uppkommit
af ulkoan, ulko, ulos. Var[iant] urkenen, gifva
sig på väg, af ura, wäg.
Waatetitse, waatetitte (2dra pers. sing Imperf.
Ind. act. v[er]b[um] refl[exivum] af waatetan, kläda.
Kuullanta, af kutu, Adess. kuulla (t. ex. käydä kuulla, fånga fisk under lektiden), deraf
kuulla--taa1064 <-> n. verbale kuullanta.
Kuuja, någon laxart, kanske hanlax. Kuetan,
l--1065 leka, af kuen (kuden), -tea, se Renw.1066
under kutu.
”Hela skeppet (skeppet fullt) med bragder.”
Lakskus, hvad man lägger ut, (af lasken).
Atroamet af atrain (atraimi, atroaimi), ahrain,
Renw.1067
Korjelo, insamlade, af korjaelen (korjelen), (en
Karelsk formation, liksom korjo af korjaan.
Den förra formen brukas blott i Karelen.
Saksa bet[yder] så väl Tyskland (Sachsen),
som köp[man]1068 men den förra betydelsen
är väl att föredragas för parallelismens skull.
Wedet, uppdragning, af wedän, tää.
The rest falls into the
binding.
The rest falls into the
binding.
Renvall 1826.
Renvall 1826.
Obscure, falls into the
binding.
535
Fennica.indd 535
17.1.2019 14:55:15
�Fennica: Kalevala
= Second infinitive instructive.
The beginning falls into
the binding.
Renvall 1826.
125.
127
161.
168.
v[ers] 169.
180
184.
190
193
198
199.
Kiiellen, ilande, Instr. Inf.1069 af kiellän, tää (kiidän, -tää)
Suorihet n, -ia, refl. suori eg göra rakt, laga i
ordning, göra färdigt. Refl[exiva] formen: suoriatse, laga sig i ordning, kanske äfven skynda
sig. Suorihet, 2. pers. Imperf. Ind. --ligen1070:
suorite (suoriteh) och genom omkastning suorihet.
Samotta ns., skyndsamhet, framilande, af samoan, -ta.
Koltuska. Koltut, dets. som koltusko Korwakoltut, örhängen. Kolttu är en förkort härstammar liksom koltuska af det Ryska ordet koltso
(кольцо), ring koltsu, kolttu (liksom metsä,
mettä).
Wyölliswitjat, gördelkedjor, af vyöllinen och
witia. När nomina, som lyktas på -nen sålunda sammansättas, så försvinner ändelsen, och
nominativi ursprungliga charakter bokstaf s
återkommer, t. ex. ihmisparka, af ihminen och
parka, wieraswäki, af wierainen och wäki o. s. v.
Kaupittu, hvarom man handlat, af kaupin, ia,
handla.
Kokka bet[yder] här bakstam. ”I den gyllne bakstammens sköte, midt”.
Walahdan och dess stamord walan brukas icke
allenast om wåta ämnen, såsom Renw.1071 angifver, utan i allmänhet, som allt förekomma
i runorna äfven efter såsom äfven om sådana
torra ting, hvilkas ränder i s<> hvilka falla eller
röras som kunna röras med hastighet
Sisarut, diminut. af sisar.
[–]
Pian pirtti riuwuttele, d. ä. riuwuta pian walkia
pirtin uunissa, ”fac ut celeriter ignis conteratur”
(Lönnr[ot].)
536
Fennica.indd 536
17.1.2019 14:55:15
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
200.
201.
205
211.
215.
216–17
218
224.
225
233
235
236.
237.
Poro, a) aska, b) asklut, c) lut i allmänhet och
såpa.
Lipiäinen, n[ågo]t diminut. af lipiä, lut, såpa.
Liuottelen, (af liukas), göra något halt eller
slipprigt.
Taonta, smidjeverk (smidning) nom. verb. af
taon.
Piraste l. pirate, spjelka af pirston, oa. Var[iant]
puuhunen, dim. af puu.
Lempiwastanen, kärleksqvast. Kanske derföre,
att Ilmarinen begaf sig rustade på en frieri-färd,
eller i allm[änhet] derföre, att qvasten war ljufv
god och behaglig.
”Gjorde lut af surmjölk”. På Det ansågs vara
gynnande till en friare, att tvätta sig med mjölk,
såpa af benmärg (ytelmä, ydi Renw.1072) för att
Ilmarinen dermed måtte förhöja sin skönhet.
Topelius har I Top. Run. 21073: 8 finnes liimaista
poroa, men detta förmodar anser Lönnr[ot] för
ett misstag af Topelius. Var[iant] lati af latia,
dets. som laatia.
Säikkywäinen, præs. partic. adj. af säikyn, yä,
skrämmas, förarargas1074, rasa, fradgas af raseri (om munnen), kanske fradgas i allmänhet.
Kyly, bad.
Saapuessa, saapu, saavut, puen1075
Hipiä, jä. F<-> språk eller best[ämmelse] ord?
Kaatiot, höftben, benkläder.
Uidin, <> troligen af uin -da, (simma), simverktyg, fena, fot, benvåd. Uiton, ej den som ej simmar; mina wador1076, hvarpå wattnet ej simmar, flyter. Deriv[ation] oviss.
Sasuton, af sasu, enl[igt] Renw.1077 medulla in
cornu rangiferi. Således i det närmaste synonymt med ydin, hvaraf såpa till<>, men i Wuokkin[iemi] är sasu aldeles synon[ymt] med ydin,
ytelmä.
Renvall 1826.
Topelius 1823.
Sic!
Castrén’s note in the
margin: Tempus?
Obscure, falls into the
binding.
Renvall 1826.
537
Fennica.indd 537
17.1.2019 14:55:15
�Fennica: Kalevala
The end falls into the
binding.
Renvall 1826.
Renvall 1826.
Becker 1824.
240.
242.
244.
245, 246.
246.
250.
265
270
Var[iant] 270.
296.
299.
302.
Sarkakauhtanainen, wadmals en rätt wadmalskaftan. Kauhtanainen är
Ussakka, gördel, på Ryska: кушакъ.
Saapka, mössa, R[yska] шапка, dim. шапочка
(saapukka). Sahmattainen, sahmatti, sammet.
”Som ljuder susar genom <>l, <> skogen”,
Lässötän, -ttää, onomatop. susa, frasa. En hög
mössa anses i Ryska Karelen för en synnerlig
pryd[nad]1078. Annars är beskrifningen öfver
Ilmarinens klädedrägt alldeles lämpad efter
de närwarande förhållanden bruket att kläda
sig, hvilket åter är lånadt ifrån Ryssland.
Huopa, wan, filt, filthatt, (ej huoppa Renw.1079).
Hatun huopa, hattkupa, Lönnr[ot].
Luppa, slokörad hund.
Warti l. warten, varsamt, sorgfälligt enligt
Lönnr[ot] cas[us] præterlativ[us] af af vara,
cura rei provida, och borde således egentl[igen] heta waratse. Men då knapt något exempel torde finnas, hvarigenom öfvergången
från waratse till varti kan försvaras, så anser
jag Renw. derivation af synes Renv[all]s1080
deriv[ation] af varten pro i st[ället] f[ör] wartoen, undvikande sorgfälligt, vara sannolikare. Keckm[an] vill härleda att warti (warti’)
är lika med warsin, och äfven denna derivation är antaglig, emedan i warsin t är den
urspr[ungliga] charaktersbokstafven, och enligt den b (Beck. Gram.1081 § ).
Waajo, waaja, waja, skjul, trappa.
Wierettelen (af wierin), drilla, gnälla, qvinka.
Torkutan snarka
Luuhattelen, onomat., här lika med luikuttelen. Annars förstås med Luuhatella den Fornfinska seden, att en fästman uti ett eller ett
halft års tid hvarje natt, besöker sin fästmö,
iaktagande härwid all möjlig kyskhet.
538
Fennica.indd 538
17.1.2019 14:55:15
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
303.
332.
353
Var[iant] 362
368
375
Syyhättelen Onomatopoetiskt af syydän,
-tää, drifva, skaka, deraf syydättelen och enl[igt] Karelska dial[ekten] syyhättelen, skaka
fram ljud.
Ku se, i st[ället] se ku, eller blott ku.
Ylentämäni bör wara ylentäjäni, som har lyftat upp mig.
Raastan, -aa, rycka, slita.
Katasia l. katas sia, af katan, täcka, och sia,
ställe; ”stället, der man betäcker kittlarna.”
Den kokta mat, som wid måltid ej åtgår, lemnas i grytan som ställes wid uti dörrvrån och
täckes wäl, för att wara fredad för damm,
hundar, kattar m. m.
”Till en wid min armbåge (i mina armar) vistande höna” (dufva)
Castrén added in the
margin: den som längtas,
den som låter längta, efterlä[ngta] sig.
Castrén added in the
margin: walwattaisi.
12. Runan
v[er]s[er] 5–6
Jok’ on --- walwateltawani? ”Är hon redan
färdig, den jag låtit waka; färdig den jag skall
låta vaka”. Denna version skulle vara mest
enlig med ordalydelsen. Walwatti (g. walwatin), af walwon, walwatan, (liksom seison,
seisatan). Walwatti, d. ä. bet. jota jota walwatetaan, jota olen walwattanut, den som jag
låtit vaka, såsom kaswatti jota kaswatetaan,
elätti elätetään.1082 Wall Walwateltawa. Men
nu wet man, att det var Ilmarinen, som längtade att önskade att få flickan; (wakande för
henne), och att det hade lovats få henne, att
redan förut hvilken åter icke låtit och att hon
hittils förut warit obeweklig. Således skulle
sammanhanget fordra, att Ilmarinen vore
den som hade wakat för flickan och äfven
på får detta sådant sätt kunna stället dessa
v[er]s[er] uttydas. Walwattini måste då härledas af walwatin,1083
539
Fennica.indd 539
17.1.2019 14:55:15
�Fennica: Kalevala
Obscure, falls into the
binding.
Renvall 1826.
Sic!
v[ers] 13
17.
20
26.
45–46.
69.
76.
80.
81.
v[ers] 84.
85
86.
89–90.
91–92.
”Lempo fårade den visserligen”. Wakoilen l.
wakoelen, vakoan, wako.
Min stackars son (?) ”lemnade den oplöjd sin
plöjning halfgjord”. Härmed wille Ilmarinen
Pohjolas wärdinna pröfwa Ilmarinens mod.
Suorrostella, göra färdigt. Af suorran -taa,
s--nse1084 suorros, -ksen, liksom kynnös af
kynnän, käännös af käännän, af suorros låta
suorrostaa, suorrostelen, härleda sig.
Säärystin, brynja, det, hwarmed sääri (benet)
betäckes.
Levitti, tappo. I Finskan sättes ofta tredje
person nyttjas prædicatet ofta i tredje pers.
Sing., ehuru subj. står i plur.
Eg[entligen] ”När du får fisken nätlös, notlös”, d. ä. utan nät och not.
Waakalintu, synonymt med kokko, örn.
Etym[ologi] owiss. Hos Renw.1085 har waaka
äfven betyd[ydelsen] af stor.
Kynkkäluu, wingbroskben. Kynkkä, siipikynkkä, wingbrosk.
Lekuttelen, lla, flaxa, af lekun, -kkua. Se ofvan.
Tasailen, -lla, låta jemna, af tasa.
Lotasen, ta, vedra slå emot, widröra, så att
ett ljud derwid uppstår. Engångsformen af
lotaan (lotajan).
Kuopraelen l. kopraelen, -lla med gripa (med
nafver) af kopra, koura.
Hangotella, wengotella, onomapotop.1086,
h[vil]ka hvardera utmärka gäddans slangrande rörelse.
Pienenpieni, suuren suuri, liten ibland de små,
stor ibland de stora (den stores stor). Detta är
i runorna ett vanligt talesätt, då någon ting
utomordentligt är å förde <-> och man kommer att beskrifvas. Gäddan är icke så liten, att
540
Fennica.indd 540
17.1.2019 14:55:15
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Castrén’s note in the
margin: radix owiss.
93.
95–96.
v[erser] 97–98
106.
107.
115.
119–120.
125.
136.
146.
147.
(Var[iant] 153
det ej kan finnas mindre gäddor, icke heller
så stor, att den vore den allra största. Gäddan
är väl icke liten, men ej heller så stor, att det
icke kan gifvas ännu vida större gäddor.
Kieli kahta kirweswartta (sc[i]l[icet] pitkä l.
suuri).
Att gapet är ”likasom (wirta) trenne forssar, ryggraden såsom sju” utmärker icke så
mycket allenast storleken, utan faran att nalkas en sådan gädda, dess äfven och hufvudsakligen lika mycket gäddans grymhet. Faran
att nalkas dess gap var så lika stor, som att
komma gapet af fallet af en fors, hvars styrka
var lika med trenne lika stor som med <->
trenne vanliga vanliga vanliga forssars fall
tillsamman, och i sin rygg hade gäddan en
kraft styrka motsvarande sju forssars kraft.
Liitättelen, fästa sig, stadna; se 1:[missing].
Iskettelen, slå ned, af isken. Stundom stadnar
örnen för att taga vara på söka gäddan, stundom slår den sig ned.
Wiepraelen, slå, sopa.1087
Laatelen, kanske: bereda sig, rusta sig (för att
spänna efter gäddan), af laadin, -tia.
Kynin, (kynimet) men, det ställe hvarest kynät (fjädrarna) äro fästade d. ä. kynkkä.
Örnen lyftade (endast) svart grus (ifrån hafsbottnet) på det klara vattnet.
Koukkuluu, krokigt ben, refben, såsom det
mest krokiga.
Kolmasti, tre gånger, här: tredje gången (kolmannesti).
Ylemmä, i st[ället] f[ör] ylemäksi, ylemäks,
ylemmäs, ylemmäh/ylemmä.
Omenatammi, ollon-ek.
etc. verta)
541
Fennica.indd 541
17.1.2019 14:55:15
�Fennica: Kalevala
The end falls into the
binding.
155
Var[iant] 153
156.
162.
167.
v[ers] 168
Var[iant] 207.
208.
ukolta, läs: Ukolta.
Ukon kaari, regnbåge
Riivon, poa, slita. Rintapää, bröstben. Maisteli
makua, smakade på köttet (eg[entligen] smaken). Ruuatt’ on, bör enl[igt] Lönnr[ot] wara:
ruuaton (otjenlig att ätas. (all<-> <->: ”Örnen slet sönder (gäddans) bröstben, smakade
på dess kött, slänger (<-> (kilpiäwi) dess till
föda otjenliga käkar (örn) ifrån sig och klyfver dess mage.
”Månens behornade spets”. Då månen
Ny-månens <-> spetsar jemför kallas månens horn spetsar likna horn.
”Watten kom ej till watten”, d. ä. kändes ej
som vatten, hvilket dock enl. vanl. språkbruket heter weeltä tullut. Det <>, efter vanl[iga]
språkbruket: weeltä o. s. v., liksom i v[ersen]
164 illmalle i vestra dialecterna skulle helta
ilmalta. Hajasen är en ovanlig förlängning af
haisen1088
Huotra, slida.
Pahon, -koa, hugga, klyfva. Af v[er]rs[erna]
191–195, och 198–203 gifva och ordning <><>
tyckes synes det, som finner man, att hade
Ilmarinen sålunda förs afhuggit skar gäddas
hufvud och klöfvit dess mage, för att undvika
icke förråda, att icke örnen <-> han sjelf det
svek, han begagnat för att fångade gäddan;
lik ty då Pohjola-värdinnan ålade honom ett
fånga gäddan utan not, nät och andra fiskredskap, så war hennes mening påtagligen den,
att Ilmarinen med egna händer skulle taga
fast <-> ingen utan <-> den skulle af Ilmarinen sjelf skulle taga den från Tuoni-elfven.
Jalkojen jaksaja är dets[amma] som jalkojen
riisuja.
Päähyt kassa, t. kassa päähyt, kassapää, se ofvan. Päähyt är diminut. af pää.
542
Fennica.indd 542
17.1.2019 14:55:15
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
214
v[erser] 217, 218.
220.
229
236–237.
237.
238.
240–241.
Teltamoinen, är ett sme[k]ord, utan känd betydelse. Likaså Teutamoinen i Var[iant].
Neiyt, Immyt, dim. af impi, neiyt af neiti.
Det röjer en beundranswärd finhet, att runan
låter barnet i all oskuld qwäda till Pohjolas
pris. Af andra uttaladt hade det varit skryt
och i I ej <> sjelfva Ilmarinen var nu mera
jäfwig att beprisa sina svärförföräldrar1089
och sin maka fästmö, eller rättare: sin maka.
Här talas ifr i v[er]s[erna] 222–229 till svärfadrens, i v[er]s[erna] 230–243 till svärmodrens och i v[er]s[erna] 244–255 till brudens
beröm.
Wienan päälliltä wesiltä,1090 I wat Ifrån de
ofvanom (päällinen s[amman]dr[aget] af
päällisiltä, Nom. päällinen) Dvina belägna
vattnen (Hvita Hafvet). Att Dvina ofta förekommer i runorna, har sannolikt sin grund
deri, att
Kuurulla, i nedböjd ställning. Nom. kuuru.
Renw.1091 kändt ej någon annan bem[ärkelse] än latelen som likväl endast i phrasen
anger denna bet.
Länkämöinen l. länkämäinen, n[omen] a[djectivum] af längän, kää, böja, huka sig.
Aiwon, tidigt, äfven: länge sedan af aika, Aikasuopa, den goda suopa (-konema).
Mäkähdän, htää, <-> bräka. Moment. af määkyä. Ullottelen, -lla är detsamma som ulwottelen af ulwon, tjuta i sensus: Tidigt på morgonen bölade den goda kon --- ”Wår tackan
tjöt (bräkte) efter den (d. ä. som kastade fram
det fina höet d. ä. Bör förstås antingen så, att
fåret bräkte tidigt, af längtan efter wärdinnan, emedan hon vanligen i god tid emedan
hon i god tid alltid kom plägat komma till fähuset, eller kanske <> hellre möjligen så, att
den visste, då hon tidigt tidigt, <-><-> fåret
Sic!
NB! In the Old Kalevala:
Song 12:271: Wenot wäljiä
wesiä; Song 16: 271: Wienan päälliltä wesiltä.
Renvall 1826.
543
Fennica.indd 543
17.1.2019 14:55:15
�Fennica: Kalevala
Castrén has crossed out
the whole sentence.
247, 248
252.
254.
278–279.
bräkte tidigt på morgonen, då värdinnan
emedan var den emedan hon höet framkastades.
Nuorasesta (af nuoranen), betyder enligt
Lönnr[ot] nuoran tavalla (?), lik d snör ätt.
Paksusta, paksusti, lika med paksulta, tjockt
af paksu. I jungfruns hem flydde uppsteg en
tjock rök, d. ä. hon eldade stugan wäl.
Piukahtelen, -hella Onomat. hvila,
Käärilauta, wäfstock.
Såsom Lönnr[ot] pag. 268 anmärker, så
sjunges till<> denna runa hänför sjunges
denna runa af soml[iga] på det sätt, att Wäinämöinen erhåller flickan. Då kommer Ilmar.
att gifva detta Då kommer Ilm[arinen] att
gifva det andra det råd den varning, att ej
fria i kapp med Wäinämöinen, och på honom
ega närv, visar sin tillämpning, emedan han
älskade hafvet, då deremot Ilmarinen war
ingen ting mindre än sjöman. Om således
Dr. Lönnr[ot] lät runan gälla Ilmarinen, så
hade han bort föra dessa två v[er]s[er] bland
varianterna. NB Dessa tvenne v[e]rs[er]
V[e]rs[er]. Ifrågavarande verser måste således anses icke höra vara af sednare ursprung
sednare.1092 Också är det vida naturligare, att
Ilmarinen, som var ung och rask, som hade
hopsmidt Sampo och dessutom hopsmidt
Sampo, och hade derföre egde modrens löfte
om flickan, får hennes hand, än den gamle
Wäinämöinen, hvars frierier tyckes vara en
ålderdoms-svaghet; följakteligen borde dessa
två vrs wara förda ibland varianterna
544
Fennica.indd 544
17.1.2019 14:55:15
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Sic!
13 Runan.
v[ers] 11
V[ers] 17.
v[ers] 19
25.
26,
37–38.
41.
44–46.
Muhia, betyder icke allenast lös och <->
lucker (Renw.), utan äfven fet och frodig.
Keski-lehmojen (lemien1093) wasoja, medelmåttiga kors kalfvar.
Aunus, Olonets.
Kesäorawa, sommar-ekorre, d. ä. ekorre i
sommardrägt.
Hawet, -pehen,
Dessa verser hafva väl icke afseende på tiden före Finlands eröfring af Sverige, utan de
hafva sannolikt uppkommit i Ryska Karelen,
och afse Fi Sveriges strider med Ryssland.
Wirokannus är ett epithet, som äfven tillägges Wäinämöinen (XXXII). Lönnr[ot] anser
det betyda: Wirossa kannettu (född i Estland)
l. Wirolainen (Estländare). Men, det är bekant, att Wiro, Wirolainen äfven betyder betecknar en mäktig trollkarl, och kannus kalllas af Finnarne Lapparnes trolltrumma (<->
k<>da). Möjligen betyder kannus den som
har att skaffa med trolltrumma; i annat fall
är det väl troligen synonymt med kannus;
Wirokannus torde således beteckna an trollkarl, som begagnar af trumma.
Ehuru Ukko (som på detta st[älle] är uppekat.), Palvonen och Wirokannus äro samma
person, skulle man af dessa och nästföljande
v[e]rs[er] vara frestad att sluta till motsatsen,
emedan <-> de synes förfoga sig den ene på
ett, den andra på ett annat ställe. Men här inträffar åter det förhållande, att Skalden råkat
i förlägenhet på parallela ord, och derföre
tagit nödgats taga sin tillflykt till beslägtade
föreställningar, hvarigenom han i stället för
puu kommer att utrycka föreställningen träd.
545
Fennica.indd 545
17.1.2019 14:55:15
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
v[ers] 63.
69, 70.
v[ers] 82.
Var[iant] 92.
―
v[ers] 104
v[ers] 119
Att här i sjelfva verket är fråga om en person,
upplyses äfven af v[er]s[erna] 50 och 55.
Denne så kallade ”mies pieni, pikku mies”
(liten man) omtalas äfven i XXIV: 144 o. s. v.
Likasom <> i det sång Icke allenast i jordens
inre utan äfven i hafvets djup försätter den
Finska war är enl[igt] den Finska Mythologien uppfyldt med öfvernaturliga wäsendena.
Anledningen, hvarföre i fråga warande pikku mies skildras så liten är lätt att finna. Då
styrkan beror af storleken och ingen så stark
menniska fanns till i werlden, att han hade
förmått fälla oxen, så framträder nu denna
pikku mies. Meningen är att visa huru mycket öfverlägsen dessa wäsenden äro menniskan. Det fanns ingen m[enni]ska till i verlden, som hade förmått fälla oxen, men för
den minsta öfvermensklig varelse war detta
en ringa sak.
Alla i st[ället] för alle.
Kyykähytän, i hast nedböja. Kyykky
(Renw.1094 kykky, kyky, status corporis conquinescens), kyykyn, luta sig, kyykähän,
v[er]b moment., kyykähytän, mom. curat. i
hast nedböja
Puisen uuen uurtehesen, i det nya träd(kärlets) fagning, d. ä. inuti kärlet. jfr. 135 och 326
i v[arian]ten.
tiiskina, i små particlar af tiiski, monne adverb?
Osmotar, är sannolikt ett nomen appellat.,
såsom kawe och kapo. Åtminstone kallas
Wäinämöinen i XXXI: Osmonen, och i parallel-versen finnes Kalewainen.
Salo puita, saari maita, ”en skog (uppbrändes
såsom) wed, en holme land (förödades)”, d. ä.
på en holme blef all dess skog förödd.
546
Fennica.indd 546
17.1.2019 14:55:15
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
121.
123
128.
v[ers] 149
v[ers] 151
var[iant] 160.
Var[iant] 164.
v[ers] 167
173
174
189.
241.
307.
309.
Var[iant] 328.
Kaiwahdan, -htaa är väl dets sannolikt en
wanlig förlängning af kawahhdan, -htaa,
spritta.
Auer betyder på detta ställe ögonskenligen
rök och icke solrök.
Pienikö, månne för liten? Men då borde äfven
suuri pienempi det motsvaras af motsvaras
af suuriko. Pieniko torde således vara dets[am]ma, som pienehkö, alltför liten, en form,
som i Arch. är ganska vanlig, t. ex alavahko,
ej Änd[elsen] -hko, hkö, hka, hha brukas ofta
i Arch[angel] efterhängdt adj[ektiv] för utmärka det <-> i st[ället] för kowan, alltför.
Laahon, oa, röra sig, hyppja.
kesellä i st[ället] f[ör] keskellä.
Reikuttelen, här beslägtadt synonymt med
hieron, hykerrän (gnida, gnugga);
Wästäkäinen, (besl[ägtad] med västäräkki),
liten, nätt fogel, brukas såsom smekord. Likaså <> puhtukainen, ren, snygg, af puhdas.
Orpolapsi, omani kallas förmodligen ekorren, såsom saknande fader.
Tarhalatwanen (puu), träd med tät rund
stak<-> krona.
Koprasen -sta (kourasen), gripa, engångsformen af kouraan -ta, rad. koura (kopra).
Petäjätä, s[amman]dr[aget] af petäjätä, nom.
petäjä, gran. En wanligare, äfven för sdr contraherad form af Inf. är den på
Liihättelen, llä och var[iant] riehättelen, -llä,
ila med hast snabbhet.
Laeton, taklös, af laki, laen, takets hvälfning.
Walahdun -tua, synes eg[entligen] rinna,
sjunka, digna. Walan, mom. walahdan, fact.
walahdun.
Kahja, detsamma som kalja.
547
Fennica.indd 547
17.1.2019 14:55:15
�Fennica: Kalevala
The word falls
binding.
The rest falls
binding.
The end falls
binding.
Obscure, falls
binding.
Renvall 1826.
into the
into the
into the
into the
355.
Käyn, gå, gäsa, käytän, låta gå, föra, sätta
(lägga), äfven låta gäsa. På detta ställe nyttjas
käytän i bet[ydelsen] af lägga, såsom af man
finner af den derpå följande Illativ-casus;
men är detta twetydiga ord här begagnadt,
för att tillika utmärka gäsningen.
v[ers] 341. Lakkia, nom. actoris af lakin, -kkia, eg[entligen] slicka. Laitteleisi, refl. laga, infinna sig,
v[er]b. freqv. af laitan, brukas här reflexive.
347 Karehtia, nom. actoris, af karehdin, -tia, qvittra sorla, sjunga se ofvan.
348. Till en så ståtlig bröllopsfest skulle naturligtvis äfven en utmärkt sångare anskaffas.
---1095 dugde ej en sådan som var stum lik
laxen eller hes och mållös liksom barnet,
utan den gamle Wäinämöinen måste bjudas
att sköta sångens värf.
351 Kuonasuu l. kuolasuu, dregelmun.
v[erser] 362–363. ”Barnets röst är har hesnat” (är hest), ”dess
tal har fastnat i munnen” (det) är ej fram något ljud ord ur munnen; Var[iant]1096
363 Kielen kanta, tungspänn, det hvarmed
tung[an]1097 är fästad i munnen. Kammellun,
kimmellyn, krokna, vara orörlig.
383 Reutuellos
v[er]s[er] 404–407. Sådana Man bör härwid påmi denna
besk[rif]ning1098 öfver Lemminkäinen utseende erinra sig, att Pohjolas värdinna stodo
i ett fiendtligt förhållande till hvarandra.
v[ers] 406 Wähiten, litet, casus præterl[ativus] af wähä. 407 Nykerä, trubbig.
409. Raataja, driftlig att arbetare att arbeta, se
raadan, taa i Lex.1099 Rahan alanen, beroende
af, lagd för peningar.
548
Fennica.indd 548
17.1.2019 14:55:15
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
14. Runan.
v[erser] 1–20
v[ers] 3.
v[ers] 5
v[ers] 13.
v[erser] 19–20.
27–30.
33.
36
46.
51.
56.
57–60.
Castrén has crossed out
the passage between the
star marks.
Sedan Ilmarinen fått så väl Pohja-dotterns
som modrens samtycke, begifver han sig med
bröllops-skaran (naimakansa) till Pohjola,
för att fira bröllop och afhemta flickan. Pohjola
Wiepoaja, nom. actoris af wiepaan, röra sig,
befinna sig.
Ratsina, se ratina.
Raukean, här: brusa.
”Min svärsons folk kommer, wänder sig med
par hundrade”. *Wägen gjorde wändning intåg Wägen gjorde en böjning, intåget, som
förut hindrade henne att se bröllopsskaran.
Nu ser hon den d. ä.*1100 Wägen föreställes
göra en böjning, och Pohjolas värdinna ser ej
förr sina bröllopsskaran, än då den håller på
den hinner till böjningen, och hästarna vändes.
”Mågen är (åker) med den svarta hingsten,
liksom med (liknande) en gluppsk varg, en
(bytet (rof) bärande korp, en flygande lärka”
(liewet, -hen l. leiwo)
Otus, byte, det som dagen till byte, djur, här
fogel, eller kanske gök, emedan den kallas
blå
Kalke l kalkka, skrammel.
Raastan och var[iant] 45. riiston äro synonyma med riisun.
Kyyhkyläinen, duflik, af kyyhky l kyhky.
Sulkkunen, af silke, suitsulot l. suitsilöt, tömmar.
Sångaren har här och på några andra äfven
straxt i det följande förgätit, att det är winter,
då Ilmarinen färdas till bröllopet.
549
Fennica.indd 549
17.1.2019 14:55:16
�Fennica: Kalevala
Var[iant] 57.
59.
60.
Var[iant] 67.
v[ers] 72
80.
82.
86.
Var[iant] 87.
v[ers] 105.
v 122
122.
123.
128.
129.
131.
138.
153.
v[ers] 154.
Pehtara, wästnings ställe. Kuomikko tyg, väf,
af kudon, -toa.
Mesinukalla. Nukka bet[yder] lo, det utstående på kläde, mesinukka, med honungsrika,
uppskjutande vexter (blomstrande lindan).
Maksankarwanen, lefverfärgad
Kasie, ett kärl, hvarmed man öser, af kaadan,
-taa, fälla, gjuta. Maimat pilkehtäwi, Rommen
utbreder sig skimrande (pilkka, fläck). Var. 70.
Lesty, sdr af (lesitty), st af lesin, tröska, skräda.
Koroppa, ask, wacka, af R[yska] коробъ. Kullittu af kullin, förgylla.
Koltsas, lika med koltus, ring. Var[iant]
Siiwootes 2. per[son] Opt. pl. af siiwoan, -ta,
göra ren, här: göra fri, befria, lösa.
Kamana, den öfra dörrposten. Var[iant] 91.
Kamoa.
Oltsiseinä, gafvelwägg.
Awantohot är en dialekt[al] förändring af
awankohot.
Päältä poikitse, i ändan, tom
”Tvärsöfver” (poikitse) är bygnaden ”i ändan
(päältä) hundra famnar stort.
Siili (?).
Pähet, -hkeen, hassel.
Luaslauta; Så kallas de bräder, som på sidan af
ugnen betäcka stenarna och från patsas gå till
wäggen.
Wanun, svarfva, skära item, knåda, walka,
polera.
Kalewan puu, Kalewas träd. Lönnr[ot] förmodar, att detta är ett epithet för rönnen.
Stolo, bord af R[yska] столъ.
Risti-rahwas, Christen skara. Detta uttr[yck] är
icke det enda ifrån sednare tider, som förek[ommer] i 14–16de runan. Men läsaren förbiser
550
Fennica.indd 550
17.1.2019 14:55:16
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
det är lika lätt för läsaren att förbise sådana enskildheter, som det för Dr Lönnr[ot] hade varit
lätt att utmönstra dem <>. Men hvad man i <>
dessa runor 14de och 15de ej kan förbise, är det ljus,
är det solst ljus, som här utbreder sig öfver det
dunkla Pohjola. Huru prydligt är icke allt, som
i yttre måtto här företer sig? I stugan med dess
bord och bänkar, Kastar man en blick i stugan,
så bländas ögat af det sköna de skimrande de
wäggarne och taket af det rena golfvet, de blanka väggarna, det skimrande taket, ugnen, bordet,
den blomsterbeströdda ugnen, det gyllne bordet,
<> med sina rena skedar och talrikar o. s. v. Alla
husgeråds saker äro rena och dyrbara blanka och
äro blanka och rena. * Sjelfva stallet är glänser
glimmer <-> <-> af guld och koppar, och brudgummens h[ästar]1101 matas med hvete och råg. –
Wärdinnans gästfrihet har ingen gräns. Ölet Om
man åter tar i betraktande det uppförande, som
Pohja-folket i Poh. nu ---1102 sederna är <-> hos
<-> Pohjola sederna i Pohjola, så finner man blo
här endast den renaste <-> renaste välwilja och
den uppriktigaste gästfrihet. Med omsorg sörjer
wärd den hjertligaste omtanke tillser sörjer wärdinnan för sina gästers wälfägnad och låter sparar ej med det skummande ölet.*1103
Sjelfva stallet glimmer af guld och koppar,
och brudgummens häst matas med hvete, korn
och råg, att icke tala om gästernas undfägnad.
Wärdinnans omsorg sträcker sig i f<->, Om man
åter tar i betraktande det uppförande, som Pohjafolket nu iaktager, så finner man här endast den
hjertligaste wälvilja och den uppriktigaste gästfrihet. Den eljest så fruktansvärda wärdinnan
uppfyller med omsorg en wärdinnas pligt1104
sörjer med <-> sörjer på bästa sätt för sina gästars
wälfäg[nad]1105 och yppar wid skilsmessan från
<-> och förräder wid skilsmessa från sin dotter
de ömmaste känslor. Hon, den lida trollhexan
meddelar nu det skön wackraste råd åt sin måg
Falls into the binding.
Falls into the binding.
Castrén has crossed out
the passage between the
star marks and started a
new version in the margin.
Obscure, falls into the
binding.
Obscure, falls into the
binding.
551
Fennica.indd 551
17.1.2019 14:55:16
�Fennica: Kalevala
Hidden under an inkspot.
163–164.
166.
174–176.
178.
185.
v[ers] 186.
187–188.
224.
228
232.
och dotter. Med ett ord: man glömmer såsom det
höfves wid en sådan högtid, att bröllopet firas i
det mörk Pohjola. Det är möjligt wäl sannt, att
dessa bröllops qväden sånger icke uteslutande
gälla bröllopet i Pohjola, utan är utan sjunges
ännu i dag vid hvarje bröllop, der en utmärkt
sångare är till städes, och att Dr Lönnr[ot] här
infört de wackraste bröllopsqwäden, som fortlefva bland allmogen, men å andra sidan är det
är lika wisst, att sångar Runo sångaren sjelfva
tillämpa dessa qwäden äfven på Pohjas bröllop.
Tuli on tuohinen rämäkkä, i st. för d. ä. tuohinen
tuli on rämäkkä, sawu musta terwaksinen, d. ä.
terwaksinen sawu musta, näfver-elden är sprakande, tjärvedsröken är svart.
Tuohus bet[yder] all slags ljus, wahanen deremot vaxljus.
Genom dessa skilda särskilda bestämningar
will Poh antydes, [att]1106 Ilmarinens ögon äro
ljusbruna.
Kanamarja, hönsbär är härom <-> ett berömmande epithet för flickan.
Totta tehdä, göra sanning, göra skäl för sig
Wikoa, ila, skynda (bland gästarne gå skyndsamt omkring bland gästarne). Wiisi wantehen,
läs: wiisi-vantehen, af wiisiwannet. fembands
kärl, d. ä. ett stort kärl.
”Låt det rinna ifrån sparrens ända, mjölet inifrån spikar”, d. ä. framlägg öl i ymnighet.
Hyreksin l hyrehin, gnola. Runo bet[yder] icke
allenast sång, utan äfven sångare.
Ken är eg[entligen] Genit. af ke’, men brukas
här såsom Nominat.
Lattilliset, nyttjas här för metherns skull i st[ället] för lattialliset, de som äro på golfvet, liksom
i v[ers] 236 pöyälliset, de som äro vid borden, af
pöytä.
552
Fennica.indd 552
17.1.2019 14:55:16
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
235.
245, 246.
248
259.
267, 270.
Pöykän, pöykkää, lika med pöyhään, larma, väsnas.
Nuorisessa, läs: nuorisossa.
”Bland dem, som lyda under den store fadren”.
Iso isä är äfven en bildlik föreställning.
Pakaelen l. pakailen, lika med pakaan, pakajan,
pakisen, förtälja, berätta, tala.
Med klara ord angifves här, att Wäinämöinen
och Ilmarinen voro bröder, och ur v[er]s[erna]
287–288 härflyter, att de voro tvillingar. Denna
Wäinämöinens och Ilmarinens förwandtskap
är lätt förklarlig genom de hvardera utmärkande egenskaper. Wäinämöinen war utan like
genom sin högre wishet, sina insigter om tingens<-> ursprung och wäsen, samt förmågan att
derigenom samt åstadkomma utomordentliga
ting. han kände tingens ursprung och wäsen,
war siare och trollkarl och sångare.1107 Ilmarinen åter saknade sin äldre broders djupare
insigter, men egde deremot en utomordentlig
fynd[ig]het och konstfärdighet, och <->Han anlitades också i detta afseende ofta af Wäinämöinen, hvilken smedens hvärf icke ens hade kunnat anstå. Wisserligen Ilmarinen framträder
ofta såsom underordnad person, hvilken Wäin[ämöinen] begagnar endast såsom medel för
sina ändamål; men genom bildandet af Sampo,
som Wäin[ämöinen] ej kunde smida, gäller är
han likwäl såsom Wäinämöinens wederlike ej
endast Wäinämöinens tvillingsbroder, om man
<-> kan med skäl äfven af det skäl De kunna
äfven <> kallas <> tvillingsbröder, <->denne så
wida Wäinämöinen och Ilmarinen <-> <-> i sitt
slag, behöfva den ena den andra och anses begge tillsamman representera i förening idealet
af en i alla afseenden vis och kunnig insigtsfull
man. emedan de äro hvardera i sitt slag oöfverträffliga, och repres[entera] i förening1108
Additional note in the
margin.
Additional note in the
margin; unfinished.
553
Fennica.indd 553
17.1.2019 14:55:16
�Fennica: Kalevala
Sic!
v[ers] 272
280.
286.
286.
305, 306.
313.
315.
326.
328.
331.
331.
331.
Saaumma, 1. pers. plur. præs. Ind. af Saaun,
v[er]b[um] refl[exivum] af saan, -da. Sällan
”komma wi oss till att orda.
Miero
Att äfven den må beundra sångarna, som ej
höra dem (som ”Ilman olia, den som är utan (att
höra), den som icke hör.
Wä Ilmarinen anmodar Wäinämöinen att framdraga (weetää1109) sådana qwäden, hvilka icke
blott beundras af åhörarne, utan äfven af dem,
som icke ej äro tillstädes. Ett hyperboliskt talesätt! Ilman olia, den som är utan (att höra), den
som icke hör.
Oloset och meet nyttjas här i plur. för att utmärka den g ölets och mjödets mängd en dessto
sköna ymnighet af öl och mjöd. Olonen, diminut. godt öl, dim. af olut, som sannolikt ocks
äfven är dim. af olvi, olven.
Kostaa koston, löna lönen, d. ä. gifva lönen,
wedergälla.
Eteinen, förstuga, syn. med sintsi, porstua, af
esi, ede, det ställe, som är framför stugan. Hit
skulle värdinnans belöning komma, emedan
hon här förwarar smör, mjölk, m. m.
Luonnen, af luon, bem. af kasta; kasta bort
(sången) uppföra ett qwäde.
”Jag qwistade grenarne och jag fann wägen att
säkert rättare: jag stakade wägen den för andra
sångare eller inledde ämnet.
Enligt 10 Af I: 51–52 och anmärkningar till detta
ställe harpa
I anm. till I: 51–52 anmärktes, att sångar
Det är en vanlig bild i runorna ofta förekommande bild, att sångaren lindar hop sina sånger
qväden och förwarar sina qwäden dem i visthuset, liksom allt annat i visthuset, som på visthus-skullen i kölden o. s. v., hvarigenom dels
554
Fennica.indd 554
17.1.2019 14:55:16
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
343.
343.
354.
368–369
antydes, att de icke att de sällan behöfvas, dels
det äfven att man har icke har stort <> föra
något de icke göra gagn de icke äro honom
till nytta och gagn, och derföre kunna läggas å
sido. Men här <-> är meningen icke sådan, utan
sångaren förvarar lofra<> ärnar förvara dem
inom sitt ben-lås, d. ä. inom tänderna (ἑρκος
οδοντων)1110, derifrån de aldrig slippa, om lappa benen (läpt) låset ej rubbas, tänder läpparna
utbredas, tänderna åtskiljas och tungan slingrar1111 sig af och an (keikkelehtelen af keikun,
gunga, keikkelen, keikkelehdan, keikkelehdelen).
Det är således någon en förblandning hos sångarn <-> som vållat, att denna vers och de tvenne
nästföregående äfven här fått sig en plats.
Det tyckes, som skulle man hafva föreställt sig,
att sångaren, allt efter som han qvad, ställde sina
sånger både s<-> eft allt eftersom Denna bet1112
Det är svårt att förklara, hvad denna bild
innehåller. Kanske menas dermed, att sångaren
Wäin[ämöinen] lade sina de qwäden, efterhand
som <> sedan han sjungit dem, efterhand i en
släde för att släpa hem dem. som han slutat att
sjunga, efterhand uti sin släde, för att släpa hem
den tilbaka till hemmet sitt hem. Men efter att
hafva sjungit i tre dagar söndrade blef lasset
så stort, att släden brast derunder. Wisst är, att
sångare ofta sägas släpa sina <-> förekommer
den det. Denna mening därmed behöflig Mer än
en gång förekom
”Att jag må utrusta en häst”. Ratsu bet[yder] här
ej ridhäst, utan häst i allmänhet.
Pohjolas värdinna ”matade” de bjudna gästerna så att de lågo ”med munnen i sina blotta (ej
smälta, rena) smöret, med handerna näfvarna
bland fisk-piroger”. Kuore sades i Ar Wuokkiniemi bet. någon fiskart vara en betyda en mindre fiskart, och ordet troddes vara lånadt ifrån
Castrén quotes Homer.
The end falls into the
binding.
Castrén has crossed out
the whole paragraph.
555
Fennica.indd 555
17.1.2019 14:55:16
�Fennica: Kalevala
Sic!
372–373
375.
Ryska. Var[iant] Koprin käärin kokkaroissa,
famlande med näfverna bland piroger. Käärin
s[amman]draget af käärien Lönnr[ot].
Luotaselta, <-> paikalta, sc[i]l[icet] paikalta
d. ä. luuttomalta paikalta (Lönnr.), af luuton
benlös, af luu, från ben af luuton, benlös;
”Hon matade lax från benlösa ställen”. ”från
benlöst ställe”. Luotanen, luo, närhet, luo,
närheten af Lönnr[ot] ur luo, närhet, och öfversätter luotaselta: ifrån ett närbeläget ställe, hvilket äfven<-> <-> l till ganska väl med
det följ. parall. vs., der
Sirotan, fräsla, skira i smör, hvarwid ett fräsning uppkommer.
15 de Runan.
v[ers] 7–10.
21
24.
31.
43.
51.
Swärmodren kallar sin måg för sin faders
”Hwarföre sitter (dröjer) du min faders son,
wakar hm, min hvarföre wakar du (hvad
wäntar du, min äldste broder? Sitter du för
fadrens godhet”, derföre du emedan han
är god, och Ilmarinen således har svårt, att
skiljas wid honom. Svärmodren k[al]lar mågen berömmande för sin son, sin äldsta son
broder, och dottern för sin syster.
Wiljon. Weljyt. diminit.1113 af weli.
Ikisopu, Adj. s[amman]satt af iki, ewigt, och
sopu sämja, den som man ewigt skall sämjas
med.
Hiema, ärm <> är i Ryska Karel. ärm (hia),
och hiemotan, träda på ärmen, förek[ommer]
i Ryska Kar[elen].
Kinnastan -ta, träda handsken på (handen),
af kinnas.
Käpäs anser Keckman war synon. med kepiä,
lätt, snart färdig. Lönnr[ot] deriverar det af
käyn, dä, den som
556
Fennica.indd 556
17.1.2019 14:55:16
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
v[ers] 52.
54.
64–65.
76
82
86.
88
93–95.
98.
Kiewäs, läs kiewas.
”Du förstod ej utöfver ditt hufvud”. Modren,
d. ä. du följde blott ditt barnsliga tänkte icke <>
förmådde icke att slita dig lös ifrån dina barnsliga tankar, och betrakta äktenskapet ifrån
dess alla sidor. Modren vill söker härigenom
wäcka dotterns sinne till vill här med will här
uppwäcka
”Hwem förskindrade det fjära (skinnet) hos den
alltför kloka”? Modren söker på allt möjligt sätt
hos sin dotter uppwäcka saknad af hemmet i
skilsmessans stund.
Poikkean (ean), keta, poikkelen (af pois) betyda
åtminstone i Karelen aflägsna, begifva sig, och
ej transverse declinare, såsom Renw[all]1114 öfversätter orden, härledande dem omedelbart af
poikki.
Polwempi, af polwi, bet. knä, mennisko-ålder,
torde synes här vara synon[ymt] med wiikompi, längre (om tid). Poikellitse, i st[ället] för poikellite(h), genom omkastning.
Kapulehti, torde kanske lika med kapo-lehti l.
kawon lehti. Laklut är enligt Keckman diminit.
af lika med laulu, men Lönnr[ot] anser det wara
dimint.1115 af lakla, alla, anas mollissima, och
denna deriv. är utan tvifvel den rätta.
Kamalo brukas i st[ället] för Kahmalo på flere
orter särd[eles] i Ryska Kar. Wuokkiniemi.
”Gården är ett steg längre, trappan, ett spann
högre större, tröskeln en stock högre, när du
en gång härnäst1116 återwänder” (kerran, eg
förnya), d. ä. du känner dig icke ej mera här så
hemmastadd i din föräldrars boning.
Syämmellen, läs: syämellen, af sy(d)än, sy(d)ämen.
Renvall 1826.
Sic!
The end falls into the
binding.
557
Fennica.indd 557
17.1.2019 14:55:16
�Fennica: Kalevala
= Modern translative
case.
Castrén has crossed out
the passage between the
star marks.
Sic!
Runeberg 1836.
Castrén has crossed out
the whole paragraph.
122.
136.
152–153.
164–165.
180.
181–183
189–190.
Nyt on lähtöni lähemmä sc[i]l[icet] saannut, nu
har min bortgång kommit närmare. Lähemmä
fact[ivus]1117 i st[ället] f[ör] lähemmäksi, lähemmäks, lähemmäs, lähemmä.
Toimi
Milläkänä, tuollakana äro adverb[er]. bildade af
pronomina mikä (mi) och tuo, Adess. millä, tuolla med efterhängde känä, kana, de utm nyttjas
negative, och utmärka ett tillstånd eller läge Talesä *De nyttjas med Talesätten <> milläkänä,
tuollakana utmärka ett läge eller tillstånd, <>
<> milläkänä, tuollakana, nemligen ett dåligt
<>, emedan -kaan, -kään, -känä, -kään alltid
blott förekom <> blott kan förek i en negativ
sats.*1118 känä, utmärka ett tillstånd eller läge
känä, utmärka det förra en egenskap, det
sednare ett tillstånd eller läge. Tuoma, hemtad,
frambragt, af tuon, -da. Sedan modern öfvertygat sig derom att hennes dotter älskat sitt möderne-hem, söker hon åter försona henne med
sin nya ställning.
Maata, lewätä, nyttjas impersoni<> præs. Ind.
pers. af neg. form i st[ället] för m act. makaa,
lepää, ehuru koirat och pennut stå i Nominat.
casus
I soml[iga] exemplar står tälle, läs: tällä.
Wieri, rand. Ojawieri, åbrädd, kangaswieri,
backsluttning, wesiwieri, strand. Kakraton l
kauraton.
”Alla stenrösen äro mynt, alla smärre stenar
peningar”, utmärker icke, att han ”från mynt
mynt1119 från hvarje röse o. s. v. såsom R[une]b[er]g1120 öfversatt detta ställe, utan en sådan
be detta uttryck måste tagas såsom en bild,
hvilken utmärker, att Ilmarinen egde peningar i
samma förhållande, som det finns stenrösen på
marken.1121
558
Fennica.indd 558
17.1.2019 14:55:16
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
194.
204
v[ers] 212.
v[ers] 217.
221.
227.
242.
245
246.
247.
250
255.
Pyyhyt, dim. af pyy, hjerpe. Pyräjän l. pyrään,
röra sig med buller.
Kuulestamma
Omon, läs: emon.
Miehueton bet[yder] eg[entligen] utan man,
utan make och öfversättes så af R[une]b[er]g.1122 Meningen vore då, att hon skall
vara sin man trogen. Men då ordet brukas
paral. till tavaton, så beteckna det väl i allmänhet oduglig miehueton kan ej härledas
ur mies, man, utan af miehueton bör härledas
af miehuus, manlighet, raskhet, duglighet, ej
af mies, hvarur man får miehetön. Miehueton
betyder således: utan duglighet, och motsvarar i denna bet[ydelse] tawaton.
Epäpätö l. epäpätöten, ganska oduglig, af epä,
vanum qvid (Renw.1123) och pätönen, oduglig.
Suppu l. soppi, hörn, vrå.
Kaaruttelen, freqv. af kaarutan (kaarutan,
kaari, båge), böja.
Suihan, hkaa, suihin, hkia, skynda, fara (flyga)
fram, fjäska. Suihka (var[iant] suihki, 2 pers
Imperf, ehuru k i hvardera fallet vanligen plär
bortkastas. Sutsuna, klädning, kjortel.
Räämin, -iä, räimään, -ää, räihkään -hkää,
stöka, bullra.
Kehajan, kehäjän, kemajan, kepajan, Onomatop. utmärka det dofva ljudet wid gåendet på
golfvet. Onomat. ord, som utmärka det dofva
ljud, som höres, då man utan skor går på ett
golf.
Hamut, dim af hamet, betecknar här icke små,
utan sköna, wackra, nätta kläder. – Modren
uppmanar här sin dotter till sparsamhet.
”Af trenne små träds bränning”. Puinen s[amman]dr[aget] af puu--1124, dimin. af puu. Poltas, kse, bränning, brännande, af poltan.
Runeberg 1836.
Renvall 1826.
The end falls into the
binding.
559
Fennica.indd 559
17.1.2019 14:55:16
�Fennica: Kalevala
= Modern partitive case.
Obscure, the text falls
into the binding.
= Modern partitive case.
Castrén has crossed out
the passage between the
star marks.
Obscure, the text falls
into the binding.
Becker 1824.
Renvall 1826.
266.
278, 279.
292.
302.
303–304.
313.
316.
322.
328.
360.
Toimean, ta, ant[ingen] (af toimi, active, omsorg, pass. ordning), ordna, laga sig, reflexive
eller ”återwända efter uttära uträttade ärender”
(Lönnr[ot]).
Kuuneltaisi, peiteltaisi, Imperf. conj. pass. pro
act. Det bör anmärkas, att passivum i Finskan
är *vida skildt från detta genus verbi i andra de
flesta andra Europeiska språk. Först och främst
tål det Infinitivus1125 casus såsom obj. efter sig,
och således äro till hälften activa, motsvarande deponentia i Lat[in]. Widare brukas de ofta
si--1126 uttrycket genom motivera de tillika Impersonalia i andra språk icke allenast tål och
Infin[itivus]1127 såsom object efter, och i detta
afseende motiveras verba*1128 ofta nyttjas dets.
såsom activa eller deponentia, dels äfven såsom
Impersonalia; de kunna således ---1129 object efter sig se Beckers Gram.1130 § 103.
Wilja wiploin, läs: vilja-viploin. Wipla (wiplo?),
bit, stycke. Wilja-viplo, mat-bit.
Waljan päällä, med ändan af tömskaftet (?). Walja, se waljas i Lex.1131 Vangutan är synon[ymt]
med wingutan. Wanguttao, vinguttao m. m. äro
negativa Optativ-former.
Varianten Öfversättn[ingen] af dessa verser är
oriktig. Tiesin, -ia (tiisin, -iä), laga, att någon får
veta, undervisa, lära.
”Tag ett rör ifrån hvassen” Ruoko, ruovon, deraf
ruon. Coll[an] ruovosto
Korahutan, -ttaa, smälla till så, att åtföljes af ett
rasslande ljud.
Onkelmo (ongelmo) är lika med onkalo, däld.
Koseta, Arch. för kosketa.
Ison saamasta salista, ”Från den sal, som min fader fått (skaffat) hit”.
560
Fennica.indd 560
17.1.2019 14:55:16
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Renvall 1826.
365.
385.
399.
407
427.
440.
457.
Kaaputtelen, lla, se Renw.1132 under kaapin
l. kaavin, skrapa (med foten), trampa. Stamordet är utan tvifvel kapio l. kavio, hof, fot.
Terwas kannot, läs terwas-kannot, sa[mman]satt af tervanen (Gen sen) kanto.
Piirahtelen, framskrida, af piirrän, draga
streck.
Polkuttelen, trampa, göra en stig (polku). Poluttelen wore regelrättare.
Kelkyttelen, var[iant] rellittelen, onomat.
springa lätt, lika som jolkuttelen (v[ers] 447)
utmärker björnens tunga lopp.
Päätänse, läs: päätänsä.
patsaan, ta, onomat., utmärker ett ojemnt
den hårda (steniga) medens knarrande ljud.
16 de Runan.
Var[iant] 2.
v[ers] 14
v[ers] 20.
Var[iant] 29.
36–37.
Loitos (loitoksi), långt, på långt afstånd. Hamina, det knarrande ljud, årvidjans knarrande under roendet åstadkommer.
Kyynäppäinen luokki, alm-loka. Kyynäppää l.
kyynerpää, alm.
Poikoani minnoani, läs: poikoani, minnoani
(miniätäni).
Sukapää, sträfhårig, af suka, borste.
Med ”borg” och ”stridspost” förstås här flickan, hvilken war lika svår att intaga, som en
borg. Lönnr. förklarar denna bild såsom <->
Dock kunde benämningen stridspost äfven
hafva sin grund deri, att många förgäfv hade
täflat om flick ungmöns gunst. Woita, s[amman]dr[aget] af woitit, eller också helt enkelt
2 Imperf. af woin, woida: ”förmådde du med
borgen”. Den förra förklaringen är naturliga
sannolikare.
561
Fennica.indd 561
17.1.2019 14:55:16
�Fennica: Kalevala
Sic!
Castrén has crossed out
the passage between the
star marks.
Sic!
The end falls into the
binding.
Sic!
v[ers] 39–40.
41.
Var[iant] 55.
Glädje och sorg omvexla vid ett bröllop, såsom
det firas eller åtminstone fordom blifvit firats
af Finnarne. Anledningen fordom blifvit firadt
i Finland eller åtminstone Karelen och ännu
firas i de Ryska socknar, som bebos af Finnar.
*Anledningen till sorg är fickans1133 skilsmessa från hemmet. Skilsmessan ifrån hemmet
utgör en rik anledning till tårar, och hela bröllopstiden är det brudens enda sysselsättning
att <>*1134 Sorgen är dock wida öfverwägande
hos bruden, och anledningen dertill är skilsmessa från hemmet, från föräldrar och vänner.
Ifrån bröllopets början till dess slut är bruden
hon till det mesta sysselsatt med afskedstagning, som sker under sång och tårar.
Wänner och wänninor omfamna och
<> hvarandra brude Det finns ingen bröllops-gäst, af hvilken bruden icke tager afsked
mångfaldiga gånger, Här Det Emedan För
hvarje bröllopsgäst sjunger måste skall hon
sjunga något impromptu till afsked, men med
sina vänninorna1135 måste hon gråta tillika.
För att böja deras hjertan, framkallar påminner hon under sången1136 enhwar om någon
sorglig händelse i hennes deras lif, och då
wänninorna ligga förstummade i hvarandras
omfamning, då hör det bruden brudtärnan
till, att fortsätta sången. Det är således med
som L<> Det är härigenom förklarligt Det är
således icke egentl[igen] brudgummen, som
”för jungfrurna att gråta”, men hon är den
medelbara orsaken dertill.
Lewitikö1137 neien lemmen, utbredde du jungfruns behag? Var[iant] tiina (?). Pirrotan, lika
med murrotan, söndra.
Hahut torde vara tryckfel i st[ället] för hanhut, dim. af hanhi. Tehtahilta, lika med teljoilta. Haapa tehtahilta, läs: haapatehtahilta
(teljoilta).
562
Fennica.indd 562
17.1.2019 14:55:16
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
59–60.
59.
59–60.
62.
63
v[er]s[er] 65–68.
”Om han är ung som lyftar, och stolt, som höjer dig”.
”Om han är ung, som lyftar dig”. Ung torde
här, såsom man kan sluta par. vs, betyda en
öf<->
Dem naturligaste förklaring på detta ställe
torde vara den, att svärmodren bruden skall
böja den unga och alltför stolta fästmans
sinne derigenom, att hon icke bryr sig om
hans biträde. Den metriska öfversättningen
är misslyckad1138, emedan uttrycket genom
uttr[ycket] ”för ung”, som blifvit begagnadt
metaphorice.
Poikkipuolisella (och i förg vs för poikkipuoliselle liksom i föreg[ående] v[er]s jalaksella
för jalakselle. Poikkipuolinen, tvärträd. Sannolikt är meningen den, att hon skall stiga
med ena foten ur släden (på medan), medan
den andra ännu är inne i släden, stödjande sig
på mot tvärträdet. Keckn Lönnr[ot] förmodar, att poikki puolinen äro tvenne skilda ord
och öfversätter denna och den föreg[ående]
v[ersen] sålunda: ”stig med ena foten på slädmedan, med den andra tvärsöfver på halfva
medan (d. ä. något längre fram).1139
Temminkäinen, dunkelfärgad, af Ryska ordet
темный.
Ändelsen -mäinen är diminit. af Infin. Nom.
modi – ma, Infin. Den förekommer ganska
sällan, men tycks synes vara till sin betydelse skild ifr[ån] den diminutiva ändelsen
på minen, som svarar emot Fut. part. pass.
<-> svara som svarar emot Fut. part. pass. i
Lat[in], då deremot den förra formen kommer i det närmaste öfverens med perf. part.
pass. Lönnr[ot] antager derföre den förra diminutiv-änd[elsen] en <-> ursprunglig form
på -mi, <->, <->
misslyckad ‖ ej lyckad
Castrén later changed
the order of the explanations.
563
Fennica.indd 563
17.1.2019 14:55:16
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
81.–116.
v[er]s[er] 117–131.
Polkomainen förutsätter ett polkoa vb
polon, koa, som dock icke finnes qvar i språket skulle förutsätta ett förloradt v[er]b[um]
polon, -koa, om det ej wore fallet i Finskan,
att Nominat-modi ofta bildas af imaginära
radices. Satsotan, -ttaa, onom. utmärker fötternas ljudet, som <-> af fötter fot det ljud,
som b<-> höres fötternas ljud hos fåret under dess gåendet.
”Dörrarna öppnade sig beständigt” (väntande
på, längtande efter) ”dörrens (framtida) öppnarinna”. Denna elision äger äfven rum i det
följande på alla de ställen der predicatet är ett
vb. intrans. Aukiainen, dim. af aukia, lika med
aukoja. Käkänen, läs: kääkänen, dim. af kääkä,
handtag (på dörren). Ryskt ord kääkä. Käserrän, -telen, onomat. knarra, skramla. Kykerrän,
tää -telen, huka sa antingen, böja sig (af kyky),
eller hellre lika med kukerran, -telen, onom.
ljuda, se Lex.1140 Var[iant] 85. Kynnyskyinä,
läs: kynnys kyinä (sdr. af kyynä). Hersaan, -ta
l. -aa, fräsa, åstadkomma fräsning. v[ers] 86.
Hempuja, -ainen, af Hemmun, pua, sakta röras, af<> (besl[ägtad] med hempia, hemmet),
lent, sakta röras. ”Den som sakta röras med
fina fållar”, d. ä. hvars fina klädnings-fållar lätt
widröra tröskel v[ers] 106. Läänin, -iä, syssla
med något utom kus, deraf nom. actoris lääniä, och dim. lääniäinen. V[er]s[er] 107–108.
”Fägårdarna weko tillbaka (taantelen af taka)
för (af aktning för) den fägårdsägande årtan,
som sku kommer att sköta <-> <-> fägården
skall beträda der<> fägårdarna”.
Wierahainen, dim. af vieras (wieraha). Ulkonen,
en plats i fri luft, utom hus. 122 Hell dig ”näfvertak med dina skaror” (d. ä. med folket som
är befinner sig vistas under taket). v[ers] 126.
Kuningas är väl ett epithet till månen. Juoleus,
prydighet, af juolia, stolt, prydig.
564
Fennica.indd 564
17.1.2019 14:55:16
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
139.
149
Var[iant] 152.
162.
183.
185.
186.
190.
Kukkulainen, dim. af kukka, kukut, kukkuinen, kukkulainen. Dock är dim. änd[elsen]
-lainen ovanlig.
Kuun ikä, månens tid, en lång, obegränsad
tid, alltid.
Kutsunen, bes<>mande, dim. af kutsu, bjuden
gäst. Kuuronen (?). Airojalkanen, snabbfotad,
med fötter som likna åror, <-> <-> rakbent<->
åror till fötter, <> ej rakbent, såsom Lönnr[ot] förm[odar], att ordet bet[yder] rakbent
men denna betydelse. åtm[instone] vidkänner man ordet med den bet[ydelsen] i Ryska
Karelen. Kuuronen och Airojalkanen äro, såsom man finner af s[amman]hanget, berömmande epitheter.
Warpalaitehilla, bräddfull. Warpa, bet. eg.
qvist, deraf warpet, sqvällbord lösa bräder,
hvarmed båtens under storm och båten förhöjes i storm och oväder en lastad båt plär
förhöjas, i båten. Här äro dessa är warpa syn
Här är warpa synon med varp[e]1141 Laita,
Laidet är lika med sida laita. Warpalaidet,
bet. sål. eg. en båt är således egl. epithet till
båten, och tjena till en lastad båt, som utmärker således eg[ent]l[igen] en fullastad båt,
som behöfver sido-bräder för att icke sjunka.
Tenhous, raskhet, kraftfullhet, af tenho.
Tukku, bulte, hop, här: folkhop. Turpeus,
s--1142 wälmåga, skönhet, af turpia, fet, fyllig.
Imarrut, utan känd stam, täckhet, behaglighet. Lönnr[ot] anger nom[inativ] till imartuetta wara imarruus.
Med Ilmari förstås menas troligen Ilmarinens
fader, ty i Arch. kallas sä<-> på Ryska sidan
utmärker ändelsen -nen slägt, <> en närmare
ett slägtskap af sådan anledning lyktas äfven
de flesta slägtnamn i Finskan på -nen.
The end falls into the
binding.
The end falls into the
binding.
565
Fennica.indd 565
17.1.2019 14:55:16
�Fennica: Kalevala
Porthan [1778] 1993: 102.
= Modern essive case.
The end falls into the
binding.
The end falls into the
binding.
195–196.
197.
201.
214
v[ers] 221.
224.
226.
230.
”Non est crudi saporis byne ejus, neque austeri
polenta ejus”. Porth[an]1143 de poesi Fenn. p. 86.
Maltet (det grodda kornet, itu) förmodar Lönnr.
wara iskulla sägas vara iskulla. maalla
Surrunna Nunc[u]p[ativus]1144 af surrut præter.
part. act. surrut (sdr. af surunnut) af v[er]b[um]
suren, surra, liksom päässyt, tullut, pannut m. m.
Dylika præt. partic. bilda af verba på -sta, -lla,
nna.
Kohin, (kohennan), omröra.
Päiwän päällinen omena, ett äpple som är vändt
ett åt solen vändt äpple. Päällinen är här antagligt med puolinen. Ett åt solen vändt äpple, d. ä.
ett utmärkt. Päällinen är väl här synon. med puolinen. Ett äpple åt å<->t ett åt solen wändt äpple,
d. ä. ett utmärkt för---1145<->, ett utmärkt äpple,
emedan ett äpple, som vänder åt solen v<-> åt
solsidan är bättre, än det, som är på skugg-sidan. Päällinen är väl på detta ställe synon[ymt]
med puolinen.
Denna v[er]s borde rätteligen gå ut, emedan
stockarna i v[ers] 219 sägas vara hemtade från
kär[ret]1146
Romeikko, stenbunden, oländig mark.
Han har lagat gjort ”bänken af buskar” (kanske
unga, friska, oförderfvade träd).
Patwaska, talman. Åtminstone har ordet i dagligt tal denna betydelse, men Lönnr[ot] påstår,
att patwaska egl. är den, som ”åtföljer bröllops
<-> blott har till ändamål att skydda bröllopsskara brudparet emot trollkonster och alla slags
onda stämplingar och att talmannen är en skild
person Men jag har sjelf sett dessa begge värf
förrättas af en och samma man, ehuru jag icke
vet, om förhållandet ursprungligen varit sådant.
566
Fennica.indd 566
17.1.2019 14:55:16
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Sic!
234.
Var[iant] 237.
Var[iant] 244.
v[ers] 243–244.
247–248
247–248.
251.
Oppahina ”Byns lycka är wägwisare (ledsagare). Uttrycket byns Epith[etet] ”byns lycka”
innebär, att patwaska äfven skulle tillse, att,
att ingen olycka skulle hända brudparet. Oppahina i st[ället] för oppahana.
Alatson för alaston. I Ryska karelsen1147 öfvergår st vanligen till ts eller tsh (ц, ч). Haahi,
-hen, (äkta) röd färg.
Kirjokynsi, epith[et].
I anseende till anl[edning] af Vanl. af solens
och månens Talmannens vackra gördel säges
vara förfärdigad af solens och månens Solen
och Månen i an<-> till följe af deras dessa Gudomligheters utomordentliga fägring. I var[ianten] är Kirjokynsi epith. åt till Solen, emedan
dess strålar kallas Solen Kirjokynsi, bro (med
den som har brokiga fingrar); till följe af den
mångfärgade strå till strå emedan strålarna
bryta sig i olika fär i anseende i anl. till hwalfvets epith[et] strålarnas färgbrytning påtagligen gifvit anledning. Solens strålar föreställes såsom dess fingrar. Påtagligen hafva de
m[ån]gskiftande strålarna gifvit anl[edning]
till detta epithet. Strålarna föreställes neml[igen] såsom Solens fingrar. – Uujunen, lent hår.
Talmannens gördel är Antingen anses Gördeln anses ha större värde, då den är gammal
eller
Antingen vill man härigenom prisa gördelns
fasthet, eller anses dess värde i allm[änhet]
vara större d[eri]g[enom] att den är urgammal.
Kutri hårlock, af det Ryska кудры. Kultalatva (med gyllne topp) som i 284 är epith[et]
till kutri torde förnämligast endast blott afse
hårets ljusa färg, och latwa hänföra sig, i detta icke sig till lockarna, utan till hela hufvudet, som hos menniskan motsvarar kronan
på träd.
567
Fennica.indd 567
17.1.2019 14:55:16
�Fennica: Kalevala
The headline is written
upside down at the foot
of the page.
Var 256.
v[ers] 258
260
v[ers] 271.
Var[iant] 284.
285
(287
v 312–314.
Läiköttäjä
Saajan-naine, brudtärnans Så kallas brudtärnan, men ordets ethymologie är okänd.
Lönnr. anser, att de här förmodar, att de kanske böra man har svårt att härleda denna
bet[ydelse] Lönnr[ot] förmodar, att saajan
nainen böra skrifvas såsom ett ord: saajannainen, och härleder det ur saan få, saajanta
nom. verb. och deraf sedan adj. saajannainen,
-sen, den som hjelper att få bruden åt brudgummen. Denna härledning synes dock vara
alltför sökt.
Ollallinen (af olen, olla), den som städse står
när bruden.
Sunku är en stor marknadspl[ats] nära Povenets vid norra ändan af Onega.
Sultsina, en rätt som brukas i Ryska Kar. den
liknar <-> liknar till formen en stor en rätt i
Ryska Karelen, liknande till formen helt och
alldel fullkomligt en fyrdubbelt fallen pannkaka, och. Den består af hvetmjöl och har till
fyllning med <> i mjölk eller grädde kokad
gröt.
Sirkku, tindrande (?) eller kanske nätt, vacker, af siro.
Saapka, mössa.)
Ordförklaringar m. fl. anmärkningar
till r[unorna] I–IV samt VI–XVI af
G[am]la Kalewala.
Begagnade vid föreläsningarna
öfver densamma år 124[1]1148
568
Fennica.indd 568
17.1.2019 14:55:17
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Philologiska Anmärkningar
till [Gamla] Kalewala1149
KK Coll. 539:1 D6: 487−
534.
The end falls into the
binding.
1. Runan.
v[ers] 34.
v[ers] 46.
v[ers] 48.
v[ers] 52.
v[ers] 56.
? v[ers] 57.
? v[ers] 67.
v[ers] 69.
v[ers] 72
? v[ers] 75.
? v[ers] 79
v[ers] 90.
v[ers] 97.
? v[ers] 98.
v[ers] 116.
Ongelma, <--> krok qvint (i tal), krok. S.
Tutkelmoista (virren), sanan mutkat, polvet.
C[ajan].
Sommelolle, bundt, större nystan S. keräpohja
(kerän pohja)
Kauan kaihossa sijaisnut, länge wistats i det fördolda (dunklet). Siaisnut af siaisen. Kaihossa,
kateissa.
Piena, stolpe, post.
Kurkihirsi, post. i st[ället] f[ör] tupa (pars pro
toto), alltför i den widtomtalta, berömda stugan
(pörtet). L[önnrot].
Taari, svagdricka, spisöl. S.
Kuulun af kuulu; kuulu ilta, märkvärdig afton,
en afton wärd att äfven efteråt omtalas, sås[om]
en afton, när fl[era] sångare vid ett g[ille?]slag
äro samlade. L[önnrot]
Huopehiksi af Huowet, lättnad, lindring, kanske
af samma stam som hupa, van.
Yksin meillä yöt tulewat [et cete]ra.
Kawe Ukko Pohjan herra, waka vanha [et cete]ra
Keritä, upplösa, utweckla
Tähytän, se med noggranhet, sigta.
Oppimahan, äfven betrakta, undersöka, skåda.
lynnähyttelen, läres bet[yda] ofta åstadk[omma]
kl[ang?]1150
569
Fennica.indd 569
17.1.2019 14:55:17
�Fennica: Kalevala
Hernewartisen hevosen, ärtstängesfärgad; K[eckman]
? v[ers] 122. ketun päällä kelletellä, ligga baklänges på skinnet. K[eckman]
v[ers] 136. Kyyttösilmä, sned l vind l. smal-ögd L[önnrot]
plirögd S. Glosögd. Arwidson.
v[ers] 139. Katset af katsoa, vakta, fiendtligt observera, jfr.
VI: 274 (pag. 66) L[önnrot] monne icke = kadet.
v[ers] 142. Kanin, förfärdiga nätt och omsorgsfult. Kanineheksi = kanituksi. L[önnrot]
v[ers] 143. Kaari och selkä (likasom jalka och warsi skola
vara synonyma. L[önnrot]
? v[ers] 154. Jäntimen pässä, låset?. L[önnrot]
? v[ers] 158. Sulittelewi, befjädrar. K[eckma]n.
? v[ers] 153 Kapo, Djur S.
163 Muju, vätska. L[önnrot]
v[ers] 161. Karretahan = karkastaan, härda.
v[ers] 165. Sulitut rihmat, band till fjädrar. K[eckman] Fjädrar, h[var]med pilarna försågos L[önnrot]
? v[ers] 172. Wasamat wanuneheksi, klumppilarna svarfvade.
? v[ers] 182. Suwantolainen, som bor wid Suwanto.
? v[ers] 180. Katso kerran keskipäiwän.
v[ers] 189. Af de fl[esta] verka på = ta (tä) nyttjas derjemte
en diminutiv form. Så kopon, koppoa
v[ers] 192. Wekara, något wäldigt ting. L[önnrot]
v[ers] 196. Pilkogret (viena) var hopsydt af 3 st[ycken] peurankoiwet. D[er]af kolmikoipinen.
? v[ers] 201. Vetää kaaren korwaan, monne = spänna bågen
lock: han wände med sina händer den ganska
heta (starka) bågen mot sitt öra (den ena ändan)
och mot spetsen af sin högra hand (den andra).
L[önnrot].
? v[ers] 212 213–215. Kun och sen. Äro här Accus[ativus] Cas[us].
L[önnrot]
? v[ers] 118.
570
Fennica.indd 570
17.1.2019 14:55:17
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
v[ers] 226
? v[ers] 229
? 210
? v[ers] 232.
249.
250.
268.
? v[ers] 274.
? v[ers] 275
v[ers] 301.
Hietaharju = sandåsig. Epith[et] åt maa.
Sapso = Rewäsin, Mjälte S. jfr. C[ajan] veka lif.
Wäinö on tätisi poika
Kautta kainalon wasemen, hvems kainalo.
Seuron, aa, diminut. af seuraan, ata, jf v[ers] 189.
C[ajan].
Karehin, åstadkomma sus, sorl, g[enom] rörelse.
Pää, i karelskan = henki, n[ota] b[ene] pään
elo[?], person.
Loputen, är väl s[am]ma Cas[us] af loppu, som
loputse.
Peritellen, (af perä, slut), sträfva mot slutet.
karskahti = kratschen.
Toisinoita
? v[ers] 72.
? v[ers] 169.
v[ers] 190.
v[ers] 227.
249.
270.
272
306.
Sinettäret, sådana inbillade väsenden (Luonottaret), som satte blå färg på blommor. Äfven finnas Punattaret, rödfärgade den. L[önnrot]
Hännästä ujon upehen. Uwe, upeen, ora, lärer urspr. varit epithet.
Pyörtänä, vanl. åkerren; här kanske = pyörret, hvirfvel (v. 173), eller kanske begge åbrant.
K[eckman] Den förra förkl[aringen] är bättre.
L[önnrot]
Riuhto, Hastigt slå ell[er] göra ngt
Seulun, sållades, skakades.
Lehuttelen, fladdra af lehun.
Lapukas, handske, want, af lapa.
Jäälitsa, ägg, äfven stundom jääitsa af яйцо,
ägg.
571
Fennica.indd 571
17.1.2019 14:55:17
�Fennica: Kalevala
Erroneous spelling of
stället.
Lönnrot 1828.
2. Runan
v[ers] 4.
? v[ers] 23
? 24
? 50.
? 58
? 59.
75.
86.
90.
100
140.
166.
? 167.
? 203.
210.
211.
213.
Pehkiö, halfmurken, stubbe, klump.
Inha ikä, svår, besvärlig.
katowa kannikka, kaon, oa, dim. af katoan I: 189.
Kannikka, kant, yttersta; på mitt yttersta, som
snart är förbi. L[önnrot]
Rietta orenlighet.
Onkelwoinen (Ongelmoinen), det man eftersöker. L[önnrot] deriverar ordet af ongin. Krokig?
ej så
Teppo.
Warpa = varpu; varpanen = varpunen.
suorotas, af suorottaa, jemra, gråta så att höres.
Uwantolainen, Sieltä hän on meren selältä. C[ajan].
Lonkaelle = Bättre lonkaellut.
Hwad man äter i byn, går (ej på rätta stallet1151,
utan) på sidan, emedan man i byn vanl[igen]
intet uträttar af hvad man, hemma väl mättad,
hade lust att göra.
Joukkonen l jouhkonen, dim. af joutsen, svan.
Yhen villan kylkyestä, när fåret klippes, blifver
ullen för en hel sida shängande, och det lärer
k[al]l[a]s willan kylyt l. kylkyen. L[önnrot]
Riuwuttelen, smälta? beweka. K[eckman]
Korentelen, höjer sig, af korkia.
Karittelen = karistelen I: 250.
Sariola, der starrgräs växer, h[var]före äfv[en]
Saraikko.
Varianter.
v[ers] 4.
Säikäle, klubb, afbrytet st[ycke], stump. I Kant[ele] I1152: 18, 20 bet[yder] det ben, skänka; sås[om]
afskildt fr[ån] kroppen,
572
Fennica.indd 572
17.1.2019 14:55:17
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Sic!
? v[ers] 83.
v[ers] 132.
v[ers] 202.
Kaheksialle, liks[om] af kaksi kommer kahtaa,
likaså af de öfr[iga] yhtää, kolmia, neljää, wiisiä,
kuusia, seitsemiä o. s. v. h[var]med bemärkelsen om n[å]g[o]t utgående fr[ån] en wiss punkt
ell[er] håll är förenadt.
Perinteillä, af perintie? l. perinnet? Arf? Arfgods? K[eckma]n. Det sednare bättre. L[önnrot]
Riuota, monne ej besl[ägtad] med riutua och
här = wäsyttää.
3. Runan.
? v[ers] 4.
? v[ers] 64.
? 91
? 95 & 96.
Kapiwi, kawin kapia, monne ordna foten af
kawi, kawio, fot, hof L[önnrot] Ell[er] monne af
kapea, nätt?
Keträwarren kiertimiä, kiero l. wäärä wärttinä
var oduglig och bortkastades; keträwarren kiertemiä torde således v[ara] detsamma som kieron (d. ä. hyljätyn) keträwarren palasia L[önnrots] Or[dlista/bok].? Skilnaden emellan:
wärttinä
kehräwarsi
= pää
= sarwi
= luu
= puu
slända af ben, horn (renhorn), träd o. s. v. kehräwarsi och pää äro g[emen]samma; sarwi, luu &
speciellare
kaikkien sanojen salpa, alla ords bom d. ä. som
kunde hämma bloden med alla behöfliga ord.
Luki synnyt syitä muöten1153, läste ursprungsorden efter behofvet, luottehet lomia myöten
loihto-orden efter alla vändningar (hål, hemligheter, inweckl[ade], mörka st[ällen] L[önnrot]
Sananjatko C[ajan].).
573
Fennica.indd 573
17.1.2019 14:55:17
�Fennica: Kalevala
? v[ers] 102.
? 136.
? 162.
169.
? v[ers] 182
v[ers] 196
186.
200.
På blånosens (ägget af yxan) skurna spår. Suu
sinerwä i st[ället] f[ör] sinerwä suu.
Raanta, = nnan l. raanto af raataa = työ, teko
L[önnrot] sår. S.
kielipalku
Vakittuja, wakatan, stämmer, gör att n[å]g[o]t
bl[ir] stadigt.
Lakkapuu, förstugu-(qvist-)stolpe.
Ge[nom] d<--> ursprungsläsningens verkan.
kasa, hörnen af äggen på yxan, icke yxbaken,
som heter hamara
kumpu Rund upphöjning i en eljest jemn nejd. S.
Reutoa, vräka sig, kasta sig S.
Summa = sumia.
Kannas näs.
(Halliparta jos mi koira C[ajan].
Varianter
v[ers] 1.
v[ers] 3
? v[ers] 24
v[ers] 69.
?
78.
? 104.
? 165.
? 189
Salokaaron, kaarron af kaarto; salokaarto, skogsomringning.
siroksen. Siro bet. vacker, proper. Soria; d[er]af
siroa, sirottaa, göra vacker, här reflexive.
Warun, ua trol[igen] = varon, oa, bereda, förfärdiga (till förråd).
kosken, kalkkan (koskenut, kalkanut, koskent,
kalkant).
kasa hietra kalliohon.
kimmeltaa, slingra.
Telkkimeksi. För det kommande till blodens
stängsel, K[eckman]
Ohkoa owen awasi: stånkande öppnade han.
K[eckman]
Puuho enl[igt] L[önnrot] Arch[angelsk] förvrängning af puhu.
574
Fennica.indd 574
17.1.2019 14:55:17
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
= ärr?
4 Runan.
? 31.
? 32.
33.
? 40
? 69
? 123.
135
? 136
? 140.
143.
v[ers] 147.
? 162
v[ers] 177.
? v[ers] 171.
v[ers] 175
? 201.
? 221
228.
242.
? 243.
? 247
kerran i ordning
Tuhma, oförståndlig
varaton ofärsigtig
Woimaton, på det ohjelpliga eldåret (af vörda)
emot h[vil]ket man intet förmår L[önnrot].
Rääkyrauta, sprödt jern (tackjern)? valkia rauta,
kirkas rauta C[ajan].
Walkama, bultning.
Smakade tillräckligt, som han tyckte L[önnrot]
Stålets förfärdigandets vatten.
Dessa duga ej till stålets lagningswatten, till jernets beredningsämne, maa, ämne –? L[önnrot].
Liihyttele, sväfva
Flyg snedt öfver sandmoar.
Sisiliskon silmän-teitä, monne silmänteitä, af
silmännet, n[å]g[o]t som man betraktar.
syännyn (af syän, hjerta), vredgas, förargas. Uttalas mest säännyn. Jernet personif[iera]s och betr[akta]s som en ond maka, h[va]före Ilm[arinen]
k[al]l[a]r det veikko och emon lapsi (v[ers] 118).
koito, Usel, eländig S.
Piirama, streck, liten grand.
Riuottelen, v[ara] i svagt flytande tillstånd.
Rivestyn, bl[ir] fugtig, s[amman]falla. S. Muurehtuu, sairattu. C[ajan].
= Tulit pahapäseksi.
Tihu, tät, svår S. pahoa. C[ajan].
katkoit k[alman] k[arvallista] förrättade g[enom]
skärning ett ärh1154, som sk[ulle] anstå kalma.
Vierin. Trol[igen] Instr[uctivus] Cas[us] af wieri;
i s[am]ma men[in]g nytt[ja]s i prosa vieritse:
puhua vieritse tala för 3dje man
575
Fennica.indd 575
17.1.2019 14:55:17
�Fennica: Kalevala
Actually, there is no
etymological connection between lima and
limi (SSA s. v. lima,
limi).
Lönnrot 1835a.
Renvall 1826.
? 251
? 272.
? 292
? 332
? 336.
353.
? 363.
373.
? 375.
394.
Ankea lärer bet[yda] eg[entligen] hård, oböjlig,
svår, trängande, murhe se on. C[ajan]. Motsträfvigt. S.
kun miekka meressä d. ä. ganska obetydlig och
så önskas, att bloden nu wore.
Tyytyä dämmas g[enom] föresatt hinder; tyrehtyä, hämmas, upphöra, stadna (g[enom] torkning, mättning [et cete]ra).
Limitysten, Torde bet[yda] i snoddar, bredvid
h[varan]dra och v[ara] besl[ägtad]1155 m[e]d
lima, trådlik wäll i watten.
Helpet vet, fröskal.
Einetten emä, Eine, första ämnet (frukost, d. ä. första
maten om morgonen). Einett[en] emä, upp[h]ofvet till de första grundämnen L[önnrot] = etinet
Läpi liikkuma lihojen, köttet som rörts, skadats.
sorkahtaa, halta, [hal]ka?, skuta, komma ur sitt
st[älle]
Weihlähtännä; tullut wiiltyksi, wiiltämällä tullut
juoksemaan. L[önnrot]
vännys, så att man af smärtan drags tillsamman
katsehet, läkemedel, som bl[ifva] besvurne.
Varianter
5 Runan.
v[ers] 55.
v[ers] 40
146.
kassa, skatt, rikedom, prakt. L[önnrot]. Enl[igt]
andra bet[yder] kassapää obetäckt hufvud till
skillnad fr[ån] gifta qvinnor, som hafva betäckt.
Se H[elsing]f[ors] Morgonbl[ad]1156 N. 91.–93.
Laulo tuulen tuppurihin, b[etyde]r. luften i raseri. K[eckman] Tuppura = Renw[all]1157 tuper.
Här orkan. Äfven tuppuri.
Kylän koirien kuluksi, som wräkes i hundars fötter, af kulku, wrak, d[er]af sopen kulu, som vräkes i knutarna.
576
Fennica.indd 576
17.1.2019 14:55:17
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
222.
? 224.
234.
? 242.
? 286.
? 299.
? 316
318.
Ilman alkosen alutta. Alkonen, en liten början;
s[å]l[e]d[e]s utan den ringaste börjans början.
Utan att ens hafva n[å]g[o]t att börja med.
Riporihman tehty sätta snöret till dörrklinkan.
Utan att så m[yc]k[e]t som snöret till dörrklinkan var förut gjordt. Ripa bet[yder] äfven flickornas hufvudbonad och riporihma band att
baktill sammanbinda dem; k[an]ske är d[en]na
sedn[are] bem[ärkelse] att föredra, emedan man
ifall, då n[å]g[o]t förklenade, nyttjade liknelser,
som syftade på qvinnornas ringhet. L[önnrot].
Äfven utan (,) kunde wasaroa warttakana förstås som vartt[akana] vasaraa d. ä. (fanns ej) ens
skaft till hammare. L[önnrot]
Lietse, bälg. Lietsehensä liepemiä1158. Det nedanföre bälgen liggande st[älle].
Lyyhäyttelewi, göra ifrigt och påskyndande.
Purno = purnu, sädeslår. L[önnrot]. Se C[ajan].
Kahta hitsatt för att öka bet[ydelsen] af kallella.
Pitkin päätänsä pitäwi (ajatuksia l tuumia), d. ä.
håller råd öfver hela sitt hufvud, sysselsätter
hela sitt hufvud.
Cf. the New Kalevala
37:102 Lietsehensä liepehiä.
Renvall 1826. The line
cited by Castrén is not
included in the Old Kalevala.
Actually, viitiseiksen is
a poetic variant of the
verb form vaatiseksen
and is not connected to
the numeral viisi.
Varianter till R[unan]
? 34
? 34
? 143
? 185
v[ers] 197.
Lehwyt, dim. af lehwä, barr, trädsqwist, gren.
Renw[all]1159
Lekkumahan.
Willaseuot. Seuwot för sewot af sepo? För
metherns skull. L[önnrot].
Wiitiseksen waatiseksen, förklarades: puki wiienlaisia1160 waattehia. D[er]före är väl Wiitiseksen dets[amma som] wiitiseksi, ty änd[elsen]
kse, ksen är den hos Arch[angel] eg[entligen]
brukl[iga] för vårt ksi.
Ummenettomaksi = kunnottomaksi? – älyttömäksi?
577
Fennica.indd 577
17.1.2019 14:55:17
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
Sic!
Sic!
“animal rape,” i.e. “sodomy.”
6. Runan.
? v[ers] 17
? v[ers] 43
? 43
? v[ers] 97
? v[ers] 159
? 187
210.
? 224.
? 224.
? 243.
? 249.
254.
264.
266–267
Kesäkuut, lärer bet[yda] sommarmånader (ej
sommarfett) – cf. kuiwoaisi.
Järky, wält. S.
Iljana, -an, iljan, -en, kortare former till iljanet,
-een; äfven iljama, -an o. s. v. se Renw[all]1161 =
kaljama.
Telkitäksen, sluta sig, innesluta.
Sintso = santso, förrstuga1162.
Jakku-mies, Monne ett ord eller 2ne skildta jakku, kort bänk.
Malti1163, förstånd, skicklighet, förmåga.
Lappehin, sidlänges, med flata sidor.
lappeli, lapelen? lavella, hopa, skofla, sammanfösa. af Lapio, lapo
kinahmi, fradga, skum.
Keskilaatu (ett ord enl[igt] Lönnr[ot]. Den mellerst beskaffade hopen, ordningen.
Lemmin poika, kan ej deriv[era]s af Lempo.
Nom[inativus] är trol[igen] Lemmi.
Herjaan. ζωοφθορία1164. Itse till och med.
Antingen: ”Sprang efter tagelsvansarne än på
kärret på landet(s midt), än der vattnets gyttja
röres” eller är maan napa här epith[et] åt suon
selkä, då öfvers[ättes]: På kärret midt emellan
(omringadt af) torra landet, I den rörliga wattengyttjan”.
Adde.
v[ers] 38.
57.
? 192
? 222
Alakiwellä, kiwi maassa, ku ei liiku ilmoissa ikänä.
rintalastasesta, <> bröstharnesk.
Karsina, se C[ajan].
kiwiharko
578
Fennica.indd 578
17.1.2019 14:55:17
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Actually, it must be
connected to suka.
Varianter
? v[ers] 14
v[ers] 81.
182
v[ers] 17.
rätsi = rätsipaita = rätsinä = rästinä
Nuorehin för norehin af noro.
Ruohdin = Rohkenen, hos Arch[angelska] Fin[nar].
Warwashattarani.
Runan 7
? v[ers] 18.
26.
? 35.
? 41
? 44.
? 81,
? 94,
? 109.
? 109.
v[ers] 110.
v[ers] 111.
? v[ers] 112
? v[ers] 127.
―
Salitan, af salin, klyfwa.
Yllätän, upphinna.
Rannan raippaset.
Kuukkuna. Monne mussla.
Såsom enhvar der han borstar (sitt barn). til
suku1165.
Wuolaket. Han sköt på snön den längre skidan.
En skifva (hal), som vore den smör, tog så kattawa (kortare skida) till hjelp; (den liknade) en
ilande falk.
kokka. N[å]g[o]n utstående spets, h[var]med
han band elgen L[önnrot]. Kokka, ledband S.
Lysmätti, brytas till hälften, så att den s[amman]hänger.
Läpi, det hål, h[vari]g[enom] warwastin ell[er]
fotremmen är tj trädd.
Kannan tiestä = kannan paikasta.
Katki af katken, ea l. katkean, -ita
somman suovero, enl[igt] n[å]gra det st[älle], der
sompa är fästfogad wid sauwa; enl[igt] andra:
det, h[var]est keihäs wid öfra ändan af sauwa
sitter; s[åle]d[e]s i allm[ännhet] beslag, fogning.
Heinäkengät, trol[igen] wårdslösare fotplagg i
allm[änhet]. Hittils hade Lemmink[äinen] ansett sitt arbete så lätt, att han ej ens brytt sig om
att ordentligen sko sig.
(Heinäkengät = kesäkengät).
579
Fennica.indd 579
17.1.2019 14:55:17
�Fennica: Kalevala
? 129.
? 132.
v[ers] 133.
? v[ers] 150.
v[ers] 151.
152 [et cete]ra
? 171
? 172
v[ers] 175.
v[ers] 179.
183 [et cete]ra
? 184.
v[ers] 190.
? v[ers] 191.
? v[ers] 195.
213.
Syylinki, En strumpa, som nästan saknar all
skaft, är af tjockare ull och nyttjas att draga ofvanpå wanl[iga] strumpan.
Sini piikojen pihalle, Skogen k[al]l[a]s stundom
blå (sisälle salon sinisen); troligen ansågs dess
folk äfven vara blåklädt. L[önnrot].
Ris- ell. barr-träds borgen (d. ä. skogen? L[önnrot] ingalunda) rand, omkrets, infogad del.
L[önnrot].
Sepeli; hund med hvit hårkrans kr[ing] halsen.
Jag lockar l. uppmuntrar mina hundar, Gör min
båge beredd, til
Tilltalar (magice) mina hundar skidor: skidan
är slägt m[e]d foten, Bågen af s[am]ma folk l.
sälskap som handen (befryndad m[e]d handen).
Sades till dessas beröm.
Mielusa, h[oc] e[st] joka mielusasti kohtelee,
sås[om] man nu väntade skogen göra.
Tarkka Tapiola, ant[agligen] så, att skogen ansågs waksam, ell[er] skogen, h[var]est waksamhet, försigtigh[et] fordras
Så säger jag, må då vara huru som helst l. enfaldeligen, Instr. af [mo]koma.
kukuttele. låt gala, ljuda, skälla.
Böj lukten af willbrådet (l. föremålet för hundens wädrande) åt bågen till, (d. ä. der jag med
min båge befinner mig); wänd hastigt lukten till
bågen, slå den äfven ifrån aflägsnare ort, Bär
hundens wädring [et cete]ra
Tuhku, lukt –
Jotta koiran [et cete]ra. På sådant sätt skulle hunden [et cete]ra. I st[ället] f[ör] koira kohti juoksevi.
Julki julkitella, l. julkotella, hark.
Wieri; vierin, -iä, komma åt sidan, tala ut ifrån
sig (hviska?).
Kaltoin. på snedden, åt sidan = paltehin.
580
Fennica.indd 580
17.1.2019 14:55:17
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
213.
? 217.
Kaarnapohjanen, barknorr, rakt mot norr.
Awullinen, Apu, donum, bonum. Watsan apu, donum uteri i[d] e[st] foetus; inde awullinen (pro
watsan awullinen) gravida, in utero gerendo.
? v[ers] 223. Hawon akka, kanske = hawu, barrskog. Barrskogens qwinna.
v[ers] 220. Perna = Rewäsin S. Itikka, litet kräk.
? v[ers] 223 Raiwokerta, obändig.
? 228 Waliwo = walio, utvald, utmärkt. I Wuokkiniemi får ej i och o i andra stafvelsen sammanstöta;
utan de åtskiljas alltid med w. Ex. kuniwoiksi,
nuottiwolla m. m. i st[ället] f[ör] kunnioiksi,
nuottiolla.
? v[ers] 231. Peritän, hämta tillbaka, återställa, hjelpa.
v[ers] 233. Haukku, här = haukkuja.
? v[ers] 237. Kapu kielen kantimessa (klabben, kafveln ifrån
tungspännet (tungan) K[eckman]. Sill on kapu
suussa kielessä [et cete]ra d. ä. han är stum.
Man måste wäl fordom hafva förestält sig
n[å]g[o]t sådant, som kapu genom trolldom eller eljest hafva kommit i ens mun.
v[ers] 240. Miehistä. Jag bland (af, framför) andra karlar far
nu [et cete]ra.
? 248 Kolkkapoika, en pils afhämtare, kolkkipoika fl[era] pilar C[ajan].
N[ota] b[ene] 246, 47, 45. Metsä, Tapio, Korpi, äro vocat[iva]1166.
? v[ers] 267. Aionkana, och 271. Aiallani. Gen. af aika, likas[om] aita är enl[igt] Wuokkin[iemi] aian. – Ei
aionkana, ej då och då ens – Aiallani (pyytösaiallani) på min fångsttid.
268. Hoiwautan, wederqwicka
? 273. Ainosin. Begr[eppen] af aina och ainoa äro
samslägtade i wårt språk; men här lärer ainosin
bäst öfversättas m[e]d: så wackert Ainonen nyttjas neml[igen] sås[om] smekord, ungefär = kultanen, och ainosin anella är då: begära wackert
An old functional case,
used in addressing, according to the model of
Latin grammar.
581
Fennica.indd 581
17.1.2019 14:55:17
�Fennica: Kalevala
Sic!
Sic!
älä ǁ elä
Renvall 1826.
Sic!
? 284.
? 293.
296
298
299.
315.
323.
? 323.
340.
? 381
? 402.
406.
? 407–8.
424
425.
? 441
? 451
(eller så, att man kallar en ainonen). Träget, ständigt, oupphörligen, ensamt, kunna äfven passa,
men de återgifva här ej rätt orden. L[önnrot].
ounahuus; Ounas, som begagnar främmande outo?,
owanl[iga] medel till erhållande af n[å]g[o]t (upplysngar1167 i framtiden, lycka i fångst [et cete]ra).
ounaus, sådant begagnande.
Imerrin, -timet, bröstben, bröst.
Pätinet, bandstump, rimsa.
koltuska, och, koltu, örprydnad, örhänge. Monne af
Guld, kulta.
Simpsukka perla (här; annars Simpsukan kiwi,
jywä)
Sakara, det yttersta, tinnar.
Kunki trol[igen] för kullaki.
kulmanne, wägg.
nyperrän, gnugga.
Sarka k[al]l[a]s på Ryska sidan haljakka; likaså
wadmalskläder.
Käyös waskinen wasara. Käyä bet[yder] äfven gå
efter, t. ex. käy wettä, tulta m. m.
Rahan karwan kaswinmaalla; Raha bet[yder] djurskinn. I Sotkamo sockens öfverenskommelse om
presterskapets aflöning kr[ing] medl[et] af föreg[ående] sekel nyttjas det för eckorrskinn. ”Joka
talosta pitää tuda1168 papille (niin monta) rahaa.
”Om vilja skulle komma åt sidan, Om hjorden
skulle springa öfver gärdsgården” –
Viertä, -rren, verb. wierrehtää, älä1169 wierrä tieltä,
gå inte på sidan.
Annollansa. Af anna olla = annolla; status quo.
Riehto, se Renw[all]1170. Riehto-aita torde v[ara]
det tillstötande gärdesstycket L[önnrot]. Riehto, En
del af gärdesgårdet1171, söndrig, slarfvig S.
Tanikan linna, monne af Tana.
582
Fennica.indd 582
17.1.2019 14:55:17
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Renvall 1826.
Renvall 1826.
462.
472.
? 423
? 482.
? 484
509.
513.
? 525
? 526
529–30.
530.
? 532.
551.
568.
? 605
? [606]
616 & 17
617.
631.
Päiwän polwiset, -nen urgammal, gammal som dagen (solen).
Dina gull (villebrådet) äro hårigare, hednare.
Lempiliina, wid offringen breddes det skinn skinnet af det djur, man fick med hårsidan uppåt och
derpå skrapades af guld ell[er] silfver. Ett sådant
skinn k[al]l[a]s här metsän lempiliina, Skogs Gudomlighetens wackra duk, som de borde utbreda
på marken.
Lämsä, snara l. ögla i snaran.
Kameliwarsa, torde urspr[ungligen] hetat kamala
warsa.
Kullertaa, kulleroia, kullerella, om rörelsen, i s[ynner]h[e]t gående, som sker raskt och lätt Renw[alls]
Or[dbok]1172
Puiti = puitse, puitte, puite (af puu), förbi (genom)
träden, skogen.
Auko, auon, Öppning, gap.
Riehto, = reutu (-to), retu (-ttu), repale.
Regna snö till en skidstafs höjd, Låt den komma
sjudandes (kokandes) så högt som spjutskaftet.
L[önnrot].
Kiehitellä, kunde v[ara] kehitellä, utweckla.
Laukki, enl[igt] Renw[all]1173 bläs, kunde ock komma af laukkan och bet[yda] galloperare.
Päätäsi kopia = kopia päätäsi.
Ankara, sträng, oblid, swår; bet[yder] äfven förträfflig; kunde ironice här så vara.
Wesoin, watten-orm? L[önnrot].
Umpiputki
Jag känner ej wattnets (wattenormens) plågor (att
bota), Ej det tillslutna rörens (käppens)
(Ailut, uen) swedor, plågor.
Kawahutan (l. kamah.) slänga, slänga till
583
Fennica.indd 583
17.1.2019 14:55:17
�Fennica: Kalevala
Sic!
Adde:
?
?
kunnas, höjd
Palttina, lärft
kalkkara, skramlande hänge.
Temmotin, rycknings verktyg, hof.
Remupilvi, ojemnt moln.
Witiä, fin snö, ofvanpå gröfre.
Varianter
16
? 109.
605.
kawellan = kawerran
Päläs, -lkään, jern- l. näfverplåten under fotstället på skidan, d[er]före päästä tästä pälkähästä, släpp mig ifrån d[en]na skidlöpning ell[er]
gång (jägarens önskan, när han intet får); sedan
släpp mig ifr[ån] d[en]na ställning, ledsamhet i
allm[änhet].
Lapokyy Om ej = lapa jfr lapa mato Wesikyy,
wattenorm.
8. Runan.
? v[ers] 12.
? 28,
? 34
35.
? 93
96.
v[ers] 100.
? 158.
Harjan terä, terä i motsats mot warsi, eller kädenala, borst-ändan.
laaja, bred, utbredd, förstörd (prostratus), olycklig
Sirku1174, lärer betyda fl[era] slags små fogel.
Tulonen, dimin, af tulo, händelse, åkomma,
(olyckshändelse).
Lakehille lainehille; lakia, öppen, hvars slut l.
ända man ej ser.
Suunna, s[amman]dr[aget] af sutena.
Puiten, = pujoten = pujotellen af pujoan (= pujottelen), träda igenom, slingra) S.
Manalan alantehessa. Twenne Subst för Adject.
och Subst., eller dets[amma] som Alasessa Manalassa, under nedanom Manala liggande stället.
584
Fennica.indd 584
17.1.2019 14:55:17
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Renvall 1826.
186.
? 187.
? 188.
? 189.
? 194
? 195.
196.
196.
202 [et cete]ra
205.
? 211
? 213.
218
? 225.
226
Heltehestä. Adverb. änd[elserna] -sta och -stä
förek[ommer] i Archang[el] ömsom m[e]d -sti.
Så äfven en Adv. änd[else] -ltä för Cas[us] änd[elsen] -lta –
Himmestä hiosta, himpi, obscure; hiostaa, åstadk[omma] svettning.
koko terältä, med hela solstrålen K[eckman] terä
i allm[änhet], för alla ting, h[var]m[e]d de yttra
sin werkan (jolla koskewat).
Nuiwa, twär, owänlig, fiendtlig.
Siipipuonna, jonka on siipi puonnut (puonna).
Konkelo, krokigt träd S.
Lenko, böjd. S.
lehahti, fladdra, uppfladdra l. flyga, röras lätt,
som ett löf (lehti).
De unga (insöfde solen, så att de blefvo stående) stöda mot sina swärd, de gamle emot sina
käppar ell[er] stafvar och folket af medelåldern
emot sina spjut (De voro neml[igen] alla utrustade, stridsfärdiga).
Leuhautan, ungef[är] dets[amma] som lehahti,
liehautti; flög på en gång (i ett tag).
Meni myötänsä merehen (myös lärer betyda ursprungligen ens omgifning) – (hel och hållen)
L[önnrot]. (= myötyri ? <>s.)
Wyölappu, jerns[ölja?] med fliken? af bältet. annorst[ädes] wyölapasta l. lapawyöstä.
Elotukku, sädesknippe, n[å]g[o]t som hon först
tog för en sädeskärfwe.
Muskula, enl[igt] Lex[ikon]1175. medicamentskärl K[eckman]. = små afsönsdrade st[ycken]
l. bitar af allehanda saker. (Loihtian muskulat,
st[ycken] af dödas ben m. m. som han till sin
medicin anwänder).
Wielä henkeä (wajalla) till och med utan lif.
585
Fennica.indd 585
17.1.2019 14:55:17
�Fennica: Kalevala
? 239.
261.
262.
? 271.
Märännyt, ruttnat L[önnrot]. monne af märkä
bl[ifva] fuktad. K[eckman].
Saamaton, joka (tawallisesti elää ilman) ei woi saada
Olematon, jolla ei ole, tyhjä, köyhä jne.
Höyräytän, L[önnrot] tror att häyry bet[yder] stadiga ångor, höyry ånga i allm[änhet] likas[om] löyly, bad i allm[ännhet] och läyly, svettbad, beswärande, ohelsosamt bad jne i andra ord, der g[enom]
särskild vocal i stammen, bemärkelsen förminskas
l. ökas.
9. Runo.
? v[ers] 5
?5
10.
? 16.
? 36.
? 37
42.
72.
? 117.
? 178
182, [1]83,
183
? 199.
Pohjapuu = emä, köl.
Eriwenonen, erä, fångst – skogs – fiske – krigs –
fångst. Eri, plur. s[amman]sättn[in]gs formen; s[åle]d[e]s bytes – fångst – krigs-skeppet.
Wiriä, ofta anwända, tjenliga, goda trädet.
Aiwin = aiwoin pl. af = sing. aiwan.
Perilaita, bakdelens sidbord.
Salwa, fogning, hoppassning = salwos S.
Lempiluotet, (Luote = loihtoluku) begärliga, (kära)
magiska ord.
Alusmaja = alanne, lägre liggande ställe eller och
d[er]före Manalan alusmaja, att manala sjelf war
en underjordens boning; alasella (alaalla olewalla)
paikalla.
Waatet walwo, säger wäl ordstäfven om en, som
låtsas sofva, men ändock lyssnar.
Känkkäleuka, m[e]d liten, utstående hake.
satanen, tuhantinen nuotta troligen 100–1000famnars not.
tuurittelen, knyppla <> ell[er] n[å]g[o]t dylikt.
Uwentolainen; om ej af uuento (uudento) sk[all]
bet[yda] en ny boningsort och Uwentolainen, en
586
Fennica.indd 586
17.1.2019 14:55:17
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
? 203.
? 213.
220.
222.
främling, colonist. Både för methern och annars
sk[all] sedan de begge nu smultit till ett, och uvantolainen, såsom det ömsom säges, äfven vara af
uuden (uutaa) – uuvantolainen.
Ikimaja, ewig, h[vari]från ingen återkommer, ikirunoja, hvars sånger räcka ewigt –
Emon alwehia, fiskyngel, moderfiskens foster.
Nuoriso af nuori, liks[om] puoliso af puoli.
Etinen kansa, wåra efterkommande, ty wi föreställas lefva framåt. Takanen kansa, joka on jo taaksi
meistä jäännyt.
Varianter
30.
93.
139.
172.
182.
Hawinnehista, Hawinne, -een, lärer komma af hawin och v[ara] dets[amma] som hawinta.
Murotan = murennan.
Herahtelen, framsippra, -spruta.
Suortua, (eg[entligen] bl[ifva] rak), bl[lifva] färdig.
Sykynen = syksyinen.
10 Runo
? 23
? v[ers] 23.
? 24.
34.
45.
? 58.
73.
? 73.
tappara = kirwes.
Lähteä luku tulewi, ordningen kommer, tiden nalkas.
Toinen käyä kelpoawi, – toinen (luku) och en annan (tid) d. v. s. ytterligare måste man gå, ty det
beswärliga gåendet måste särskildt nämnas och ej
bl[anda] m[e]d lähteä uttry[ck].
Tienaellos, monne: Arbeta för betalning?
Ahtamasta ansatiensä; Laitetaan pitkät tiet perätysten, ja niiden wirittämistä sanotaan ahtamiseksi.
lentto, liflös, kraftlös, orklös.
Pengon, förstöra, nedhugga, wräka
pensiä (om petäjä), wara liflig, frodig, yfvig.
587
Fennica.indd 587
17.1.2019 14:55:18
�Fennica: Kalevala
The edge of the page is
worn out.
? 75.
90.
92
92
96.
? 98
? 98
105.
112.
? 116.
117.
119.
120.
126.
158
? 194.
196.
201.
209.
? 218
? 264.
268.
Irjun, grina m[e]d n[å]g[o]t läte.
Warawäkewä, jonka warassa l. takana oli paljo väkeä (woimaa).
kerut, pl. kerukset och kero, -on, lika m[e]d kurkk[u]1176, svalg.
Kellehdin, -htiä, vända sig hit och dit.
Tuhotin, blåsningsinstrument i allm[änhet]. Af tuhottaa, flåsa.
Suullinen, bet[yder] wäl allt, som hör till munnen.
Hormi, lös-skorsten öfver elden.
Mahtipontinen, jolla on mahin pontti kädessä.
Mointa, lär komma af Nom. Moini som jemte moinen lär förek[omma] likas[om] naini o[ch] nainen.
Hinkaan, -gata. = kohdata, sattua.
Julkea = julki tulla.
Tunnoton = armahtamaton (omaa tuntoa vajalla)
Tawoton, icke folklik, grym, hård.
Rahan nenästä = rahan edestä l rahalla.
Kiljun kartano. Kiljun eg[entligen] Nom. Subst =
kiljuwan.
Säilä, lärer bet[yda] klinga, svärdsklinga, h[var]af
säilähtää.
Iki, för evigt.
Ainokseni, till mitt enda l. förnämsta. Dessutom
lär det v[ara] diminit. af aine ell[er] aino, -on. Alla
dessa ord äro beslägt liks[om] aina, nb n. s. och
aina adv.
Nouse [et cete]ra – – (nouskoon) sata miestä [et
cete]ra – rauaista urosta, d. ä. karlar i jern.
Periisäntä, urhusbonde.
Kinner, i allm[änhet] häl eller ock = polwikinner,
knäweck, ty de derpå följ[ande] jaloista, kantapäistä, warpahista äro i nedstigande d[er]af.
Perkelet och perkeleet äro (begge former) brukl[iga]
588
Fennica.indd 588
17.1.2019 14:55:18
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
? 275.
? 275.
316–17.
? 334.
349.
356.
402.
? 429.
446
Ruttoin, k[an]ske Gerund. af Ruton, -ttoa, göra n[å]g[o]t hastigt, l. och Dat[ivus] Int[erior]1177 af rutto.
Rutasen eg[entligen] fatta hastigt ryckande ut;
krysta.
Ilma, ant[ingen] nom[en] pr[oprium] = Ilmola (Ilmarises1178 hem) i luft (Ita <>s.). På ilmas halka, på
kalmas isväg.
Wieno. Monne underlig, främmande = wieras (wienowesi, lugnt watten Renw[all]1179)
Sininen (nuoli) trol[igen] emedan man förest[äller]
sig en framflygande pil såsom under farten skymtande l blånande.
Louhikamari, Stenröskammare.
Lapohina, (af lapo? K[eckman]) hellre af lapa. för
s[amman]hanget m[e]d det föreg[ående].
Mahti ponneton povessa. Monne ej att föredraga
Mahti-ponnet on (owat) powessa. Eljest torde ponneton stundom bet[yda] obändig, stor.
Ahdata, wirittä (gillra).
The term used by Becker (1824) instead of the
traditional illative.
Sic!
Renvall 1826.
Adde:
?
Perehtyä, bl[ifva] hemmastadd.
Luomme, wänder mig, sätter mig.
Muhata, v[ara] lös som kärrmull.
Wieno, svag, usling.
Pulma, åkomma.
Taikia, g[enom] trolldom förorsakadt ondt.
Lummetkoira, slakörad hund.
Hattara, flikigt, slarfva.
Mannut, jord. Diminit.
Säilä, -et, klufvet, aflångt trädst[ycke] ex pärtved.
Parma, Sv[enskans] barm.
Welloa = Sotkea.
Räykyä, upptina.
Kokkahonka, der örnar sitta i toppen.
Laikkopää, nedan kal, i toppen lummig.
589
Fennica.indd 589
17.1.2019 14:55:18
�Fennica: Kalevala
Verba neutra = Intransitiva, see further
Becker 1824: 85.
Renvall 1826.
Helsingfors Morgonblad 91−93/1835. Lönnrot 1835a.
Helsingfors Morgonblad 91−93/1835. Lönnrot 1835a.
Varianter
15.
58
59
59.
89.
89.
416.
416.
Hempu, prydig, wacker, ansenlig färd.
Liewo, trol[igen] af lieto, gyttja.
Niherwä, tät, lummig, qwistrik.
kumia = komia.
Torkahtaa jalkansa, jalka torkahti l. anto torkahtaa. Neutr[um]1180 nyttjas stund[om] m[e]d n[å]g[o]t närbesl[ägtadt] object.
waapahtaa, lät slinka, eg[entligen] Neutr[um]
Emmo, = en mä ole = en mä o = en m’o = emmo; Så
äfven etso för et’ sä ole, Enle för ei ole.
kantus jf. kantura. Epith[et] åt nöt, – krokfot.
11 Runo.
? 19
16.
24.
? 34
(81.
? 87.
127.
199.
200
211.
? 213.
Järkälö = tela
Alanen liks[om] alus det underliggande; som båten.
Lainehtia, flyta på watten.
Ihala, se Lex[ikon]1181 se L[önnrots] öf[ver]s[ätting]. på Morg[onblad]1182?
Tienkäwiä, af tienkäwi, färd, wägwandring.)
kuuja hanlax (mager) S.
Suorin, laga n[å]g[o]t i ordning, färdigt, k[an]ske
äfven skynda. Reflex[iva] formen suoratsi, laga sig
i ordning.
Riuwuttelen; pian pirtti riuwuttele. Fac ut celeriter
ignis conteratur. Per ellips. Riuwuttele pirtti, sauna, uuni, riihi [et cete]ra.
liuottelen, = liottelen l. ock af liukas hal, slipprig;
liuotella, göra n[å]g[o]t halt, slipprigt –
Piratse, trol[igen] = pirste af pirstoa, spån, flisa,
småwed.
säges ömsom herastesta och heresestä. Det sednare
enl[igt] L[önnrot] naturligare. I Morg[on]bl[ad]1183
wasslesöt.
590
Fennica.indd 590
17.1.2019 14:55:18
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
? 216.
?
? 217
? 218
? 235
? 236.
? 237
? 238
? [242]
? 244
? 244
? 246
? 251.
? 270,
302.
? 303
332.
? 353.
360.
Poro, bet. α) aska, β) asklut, γ) lut i allm[ännhet]
och såpa. Bered såpa af surmjölk. På friarfärder
troddes v[ara] gynnande tvätta sig med surmjölk
mjölk.
piimästä. TR.1184 liimaista, 20?
Ytelmä, i M[or]g[on]bl[ad]1185. benmärg (Monne:
ytelen, ytellä, samla benmärg).
Säikkywäinen. Monne: löddra? L[önnrot].
kaatiot lär i allm[änhet] bet[yda] byxor.
”Mina roder, hvarpå wattnet ej mera simmar” (flyter).
Sasu, medulla cornu rangiferi L[önnrot].; märg,
såpa S.
Haljakka, = sarka, af halewa, halia, som är wadmalets eg[entliga] färg (grå, ljusgrå).
Ussakka bälte.
Saapka.
Sahmattainen. Sammet?
Lässötän, liessottaa, luussotta, onomat. som bet[yder] ljud, ex. när klädningssläp tar mot marken – –
mennä läässöttää, gå vårdslöst
Huopa, filt (k[an]ske Haupt)
warti och warten (s[am]ma ord) af wara.
Luuhattelen, n[å]g[o]t sker på måfå. Daf ordn.
Lönnr[ot] ö]fvers[ätter] m[e]d drömma.
syyhättelen, k[an]ske bättre utan h. Syättelen, drifva, skaka fram, h[oc] l[oco] ljud.
Se, pleonast.
Ylentämäni (Morg[onbladet]1186 fostrarinna) borde v[ara] ylentäjäni. Felet uppk[ommit] d[eri]g[enom], att modren i inga runor tilltalar sitt barn
m[e]d ylentämäni, h[vil]ket sångaren haft i minnet.
Sammut, puen. diminit. af Sampo
Topelius 1823, 8.
Helsingfors Morgonblad 91−93/1835. Lönnrot 1835a.
Helsingfors Morgonblad 91−93/1835. Lönnrot 1835a.
591
Fennica.indd 591
17.1.2019 14:55:18
�Fennica: Kalevala
Helsingfors Morgonblad 91−93/1835. Lönnrot 1835a.
Renvall 1826.
? 368.
Katasia, bättre kattasia (Morg[onbladet]1187 stället,
der n[å]g[o]t betäckes). I dörrwrån lemnas grytorna m[e]d den ikokade maten, som ej på en g[ån]g
åtgår och täckes för damm, hundar [et cete]ra.
Adde:
?
?
?
?
?
Saatu, wälgjord, god, duglig
Laituri, brygga = Laitio
Kuettaa, låta leka.
Tarwoin, bärling för att jaga fisk.
Atroimet, (atroin, arina, ahinga) [l]justerjern
Käpy
Kisa, lek
Wyölliswitjat, ked till skärp
Wyöllyskoukku, krok, ring i ked?
Hipiä = iho l. ruumis
kaponen = kapia.
Uitimet, fena.
Luppu = naawa.
Warti = warpu.
Varianter
? 7.
13.
? 18
29
? 31.
? 31.
? 47
? 50
? 83.
Sukimojansa, radix? Enl[igt] L[önnrot] är Sukima
nom.
Karahka jfr. karas.
Somerta af Somer l. Someri? – Somero stenig rand
K[eckman].
Räpähien, af räwäs, -pään, – riepu, l. räpäle.
Hiukaan, -veta, få sand på sig, ty hiuka är trol[igen]
s[am]ma ord som hieka = hieta. Jfr. Hiuwet under
hiuka hos Renw[all]1188.
Karehtia lär bet[yda] gaf akt l. lyssnade på ljudet
(fr[ån] åtta håll.)
kare, kari, stimm, svärm af fiskar.
Ureun, tycks bet[yda] gå g[enom] n[å]g[o]n
springa, liks[om] fiskarna måste klyfva vattnet för
att komma undan.
Urkenen, monne besl[ägtad] med ura.?
592
Fennica.indd 592
17.1.2019 14:55:18
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Renvall 1826.
? 83.
? 86
? 144.
158.
211.
? 212.
216.
265.
? 362
Umentolainen, jfr Umenneton (Lönn[ro]t), ell[er]
monne = Uwentolainen
Kuullanta, hoc ext[ensio] af kutu. Käyä kuulla,
fånga fisk under lektiden; d[er]af verb. kuullan
(kuultaa), och verbale kullanta (= ntg)
Imantola, ant[ingen] af imantelen (imannes), sött,
ljufligt ställe (för friaren) K[eckman] ell[er] förbl[an]dn[in]g m[e]d Pimentola L[önnrot]
lieto, arm l. lös, rörlig, orolig.
Puuhunen l. puuhut nyttjas begge som dim. af puu.
Tiiksilla, Renw[all]1189 Tiiska.
Latia och laatia, brukas ömsom. H[är]af vårt laitan.
Luukuttelen, – Luskuttelen, gläffsa.
Raastan, lär bet[yda] rycka, slita. Besl[ägtad] m[e]d
riistän, ryöstän.
12 Runo.
[5]
v[ers] 16–17
20.
? 26
? 74.
? 76
? 80
81.
Walwatin, för h[enne]s skull jag vakar.
När du plöjer – – . Hiisi plöjde den fordom (och)
Lempo gjorde wisserligen fåror, (men) alltid lemnar
min stackars son sin plöjning (på sma åker) ogjord
d. v. s. han var ej karl att plöja den, h[var]med Pohjolas wärdinna väl wille pröfva Ilm[arinen]s mod.
Suorustella; suorran, suortaa, d[er]af subst. suorros,
-oksen (liks[om] kynnös kyntää) d[er]af suorrostella, göra färdigt, fullkomligt, o. s. v.
Säärrystin, instrument, h[var]m[e]d sääri betäckes, kan således v[ara] brynja, h[var]s bruk för våra
Förf[äder] trol[igen] ej var obekant.
Läylä, -len, tråkig, besvärlig. D[er]af läylentää,
läylennellä, besvara, oroa, tråka.
Waakalintu, sades v[ara] = kokko. Monne liks[om]
hawukka besl[ägtad] m[e]d Isländska Hauk.
Kynkkäluu, kynkkä, Siipikynkkä, vingbrosk.
Lekuttelen, jfr. lekun, här bäst flaxa.
593
Fennica.indd 593
17.1.2019 14:55:18
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
The numbers of the two
lines should be 170 and
171 instead of 153. The
last paragraph “Ruuotton - -” does not belong
here. Castrén has indicated that some correction is needed.
? 85
86
? 90
91.
? 102
115.
? 125
132.
? 147
148.
korj. 1191
155.
153
―
162–164.
168.
Lotasi; engångsformen, slog emot, vidrörde.
Kuopraelen = kopraelen, kouraelen.
Wengottelen = Hangotella, som en hanko framskrida, när den slänges.
Stor ibland de store.
koski i jemförelse m[e]d Suvanto företer sig som
gapet l. munnen af en stor fisk och det har säkert
legat i Skaldens inbildng; men hans gädda (v[ers]
95) och sedermera äfven örnen hade ännu större
gap.
kynimen; kynin, -men – kynkkä l. instrumentet för
kynät. Fordom Nomin[ativ] var kynimi l rättare
kynime, som ännu i s[amman]sättn[in]gar, sås[om]
i Wariant[er] fallet är, kan brukas i s[ynner]het på
Arch[angelska] sida[?]
Koukkuluu, gäddans krokiga ben l. skelett.
Vinkale. Vid[e] Lex[ikon]1190
Omenatammi, ollon.
Lakka petäjä = lakkapää petäjä m[e]d krona i toppen, lummig.
kaari, regnbågen, ej himlahvalfvet.
Riipo rintapäitä, slet dess bröstben
Maisteli makua, smakade dess kött (eg[entligen]
smak)
Ruuotton bör v[ara] Ruuaton (otjenlig att ätas) l.
mindre sannolikt Ruo’oton, utan ben. Men[in]gen
följ[ande] ”Örnen slänger den i luften upplyftade
gäddas till föda otjenliga käkben (käkar) ifrån sig
och klyfver sedan dess mage.[”]
”Ej kändes (tullut) watten som watten efter (för
lpj.) gädd fiskens fjäll”, (ty de betäckte wattnet så,
att dess yta ej kunde urskiljas), ”ej kändes luften,
sås[om] luft” (var[iant] jorden sås[om] jord) efter
(för) örn fogelns fjädrar.”
pahon, hkoa, hugga, slå klyfwa S.
594
Fennica.indd 594
17.1.2019 14:55:18
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
214
? Var[iant] 207.
229
236.
237.
237.
237.
240
241
241
236–244
? 247.
? 247
259.
260
265.
278
279
v[ers] 254
Teltamoinen, Var[iant] 207 & 20 Teutamoinen,
smekord – synonyma.
Jalkojen jaksaja = riisuja.
Päliltä = päliseltä.
kuurullansa, krokig, med nedböjd nacke.
Länkämäisillähän, länkämäinen, betad åt sidan.
Aiwon, tidigt, bittida, för länge sedan.
Aikasuopa (af Suowatta lördag S.) Suopa, ko-namn.
Mäkähtää, Engångs formen af määkyä.
kewätuuhi, lamm.
Ullotella = ulwoa – – bräka
Hon gick krökt på vägen,
Nedhukad till fähusen
Tidigt bölade den goda kon,
Ganska tidigt på morgonen.
Gaf det om wåren födda lammet ett bräkande ifr sig.
Wårlammet bräkte (af längtan ell[er] kärlek till)
Den som kastade fram det fina höet
Som förbättrade deras portion (Gaf frisk föda till
frukost).
Nuorasesta h[oc] e[st] Nuoran tawalla; röken
uppsteg snörrätt.
Paksusta = paksulta = paksusti.
keskutta, rådstå, öfverlägga.
Piilopirtti
Piiloikkunat
ett pörte, hvarest tärnan kunde gömma sig, och
som hade små, omärkliga fönster.
Uhalla, på trots.
Waikasta, på wad.
käärilauta wäfstock.
595
Fennica.indd 595
17.1.2019 14:55:18
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
13. Runo.
v[ers] 11
? 15.
Muhia, fet o[ch] präktig.
Kesäorawa, en ekorre i sommardrägt (l. om sommaren).
? 26 häwe, -peen = häpäs l. häwäs se Renw[all]1192
keski lehmojen vasoia, medelmåttiga kors kalfvar
Var[iant] 17
Var[iant] 26. kytkyt, klafva.
33. Wieno = Wiena (trol.).
? 40 Palwonen.
43 Mulistan och (var[iant] muljautan), wrida, wända, wränga, så att ögonen fingo ett förfarande
utseende.
Var[iant] 92 och 135 texten puisen uuen urtehesen: uti det nya trädkärlets fogning i. e. uti det.
? 92 tiiski(nä) uti små partiklar.
121. kaiwahtavi, för methern, pro kawahtawi L[önnrot]. plötsligt fråga. Auer = löyly, warm imma.
? 149 laahovi, hyppjade, rörde sig midt på golfvet
Var[iant] 160. Reikuttelen = hieron l. hykerrän.
Wästäkäinen (besl[ägtad] m[e]d wästäräkki) du
Var[iant] 164
lilla, netta fogel såsom smekord brukadt, liks[om]
äfven för att utmärka renligh[et] och snygghet
v[ers] 241. liihätellen, Var[iant] riehattelen = rientää? m[e]d
hastighet framila.
309. Walahdun, falla, likas[om] sjunka ned, digna (waipua).
Var[iant] 328. Kahi kultanen kuhata – Det gyllene drycket (kahi = kalja) pösa upp.
347 karehtia, qwittrare & sorlare
349. kunnon kukkuja, för tillfället duglig sångare.
361. kuola = kuona, drägel.
Var[iant] 358. Loiramoinen, trol[igen] af loiraan, vräka sig – en
lång wräkling
596
Fennica.indd 596
17.1.2019 14:55:18
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Falls into the binding.
Var[iant] 363.
v[ers] 378.
409
409
kielen kanta, tungans basis, h[var]m[e]d den
fasthänger. kammelyn, Kimmelyn, bl[ifva] orörlig, krokna.
Alinomanen = Alituinen, beständig.
Raataja, en driftig och dugtig arbetare.
rahan alanen, lejd för peningar.
Nykevä, trubbig.
14 Runo.
? v[ers] 3
v[ers] 13
? 30
? 33
Var[iant] 29.
v[ers] 36.
v[ers] 46.
var[iant] 45
v[ers] 55
? 59
Var[iant] 57.
Var[iant] 67
? 67
v[ers] 72
80
89
wiepoaja, rörde l. befann sig wid ledet.
Raukewaksi o[ch] v[ers] 17 rauekkana, brusa, rauschen
liewehellä, liepehellä – leipo, leiponen, leiwoinen?
Kaarnet korp.
Simotus.
kapre; een, monne kauris?
kalkke = kalkka, skrammel.
raastan
lossa romorna
riistän
wesanen wemmel, En loka af wide l. annan slags
widja.
Mesinukka; nukka bet[yder] lo l. logg, det uppskjutande på klädet. S[amman]dr[agning] med
honungsrika uppskjutande vexter bl[om-]1193
strande lindan.
kuomikko, af kudon, wäf, tyg.
kaasiesta, ett kärl att ösa watten med.
Maimat pilkehtäwi, rommen utbreder sig skimrande.
lesty = lesitty (af lesin tröska, skräda).
koroppa, af Ryska коробъ, ask, vacka.
koltsas, ring af R[yska] колцо.
}
597
Fennica.indd 597
17.1.2019 14:55:18
�Fennica: Kalevala
? 86.
90.
Var[iant] 89.
Var[iant] 91.
v[ers] 105.
122.
? 123
? 128
129
131.
138.
153
160
163.
? 166.
? 167.
Var[iant] 174.
v[ers] 177.
v[ers] 189.
185.
186
186
235.
259.
? 282
kamana, den öfversta dörrposten, som nedtill
motsvaras af tröskeln –
pästämätä, utan att rifva neder –
Otsiseinä, pannwäggen, gafvelväggen.
kamoa = kamana.
Avautohot – Awaukohot –
päältä poikitse, i ändan af bygnaden tvärsöfver
tusen famnar bred.
Siili? Hvad djur.
Pääkkehistä – hassel.
Suaslauta Så k[al]l[a]s de bräder, som på sidan af
ugnen betäcka stenarna och som ifrån patsas gå
till wäggen.
vanua, svarfva, skära; item vacka, polera
Kalewan puista, Monne rönn? L[önnrot].
Stolo, bord, i Ryska – Столъ.
Waate walkeuiset, hvitt som kläde.
Rämäkkä, sprakande –
Tuohus, k[al]l[a]s på Ryska sida wax-, talg- och
andra ljus.
Wahanen, talg waxljus.
koltsahaiset, ringar.
Siikanen, Sensus: Bredwid en så skön fästman
sopi siikanen (smekord på bruden) siwulle kanamarja kainaloihin.
Kutsuloille, (af kutsu), = kutsutuille.
totta tehä, göra skäl för sig.
Wikoa tehä, hastigt fara fram. Skynda bland gästerna som dricka ur den.
wiisiwantehen, fembandad
Pöykän = pöyhään, bullra, larma –
Pakaelen, (frequent. af pakajan) = pakisen.
Wirren ponsi polwuhinen, sångens ewärdelige
pelare.
598
Fennica.indd 598
17.1.2019 14:55:18
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
286.
? 315
? 326.
354.
? 369
var[iant]
372.
373.
? 376
Äfven den, som icke hör, skall beundra sångaren.
Eteinen, vestibulum, förstuga K[eckman]. är det
st[älle] der wärdinnan förvarar mjölk, smör etc.
L[önnrot].
Luonenko, monne s[amman]dr[aget] för luopunenko? af luon i bem[ärkelsen] af kasta bort
(sången), upphöra d[er]m[e]d.
Ratsu, här häst i allm[än]h[et]
Kuorekokkaras lax-piroger l. dylik anrättng.
koprin käärin kokkaroissa; käärin trol[igen]
s[amman]dr[aget] af käärien h[oc] e[st] m[e]d
tassarna famlande bl[and] bullorna.
Luutoselta = luuttomalta paikalta
Luotaselta fr[ån] din närhet
sirottelen, skära smör k[rin]g att repeterande
uppkommer
15. Runo
31.
31.
51.
? 86.
86.
? 88.
182.
183.
? 227.
231.
245.
?―
246.
246.
Hiema = hia.
Hiemotan, träda på armen
käpäs, = kepiä = kewiä. Deriv[ativ] af käydä.
Kapulehti, monne kapeen lehti
Laklut, berömmande diminit. prof laulut,
kamalo = kahmalo.
kangaswieri, backsluttning
Wesiwieri, strand
Suppu – soppi.
Armo, Aktning, hyllning
Man säger: Mennä suikkasi sinne, han for det
hastigt, (liks[om] wiftandes) Han pajade dit Flexionen är en archaism.
sutsuna,
Räämi, räämä och räihkä, stöka, bullra.
rätsinä, särk.
599
Fennica.indd 599
17.1.2019 14:55:18
�Fennica: Kalevala
247.
Var[iant]
Var[iant]
266.
285.
302
303–4.
316.
? 322
365.
Var[iant] 383.
v[ers] 407.
427.
427.
Var[iant] 446.
467.
Älä kengitä kehäjä, flänga icke utan skor –
kemajan, stoltisera.
kepäjän, af kepiä, vara lätt på foten –
toimean, återwända efter wäl förrättade ärenden
Wehma = wehka, Calla palustris. Wehmahuhmare, nötbrödsqvarn
Waljan päälle, med ändan af remmen, h[var]med
man spänner före – – Walja, rede
Tiesin, -iä, it[em] tiisin, -iä, laga så, att n[å]g[o]n
får weta, underwisa, vara.
korahutan, smälla till, så att slaget åtföljes af
rasslande
Ongelmosta.
Kaaputtelen, skrapa och nöta golfvet –
vesoimet = wesat
Polkuttelen, klumpsigt hoppa –
Kelkyttelen, springa lätt –
Jolkuttelen om björnens tunga lopp.
Huhdon, strukit, farit öfver.
Patsaan, uttr[ycker] susande ljud.
Adde:
?
?
?
?
Laklu = Alli? alfågel. S.
Kyty, mannens bror.
Nato, mannens syster
Suppu = Soppi.
Sutsuna, kjortel.
16 Runan
13
13.
? 14.
Var[iant] 2.
Waaher, teren, lönn.
Orrarna kuttra.
Kyynäpäs, alm.
Loitos, på långt afstånd = kauas.
600
Fennica.indd 600
17.1.2019 14:55:18
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Var[iant] 2.
? Var[iant] 29
? 37.
41.
Var[iant] 41.
―?
v[ers] 52.
v[ers] 55
v[ers] 55
v[ers] 62.
67
83.
84.
v[ers] 86.
Var[iant] 85.
Hamina, det knarrande ljud, årkedjorna åstadkomma under roendet.
Sukapää, sträfhårig? K[eckman] kammad L[önnrot] med kam i håret <>.
Sorritko sotiweräjän. Sortaa, söndra. Sotiweräjä,
en slags metaph[orisk] ben[ä]m[nin]g på bruden, då hon förest[älle]s såsom den, h[vil]ken
inga friat, om h[vil]ken inga täflats l. kappats
m[e]d h[varan]dra. (Möjligen äfven den förkl[aring], att sotiweräjä skulle i sig inlegga alla illfyndiges stämplingar emot brudparets framgång, då
fråga vore, om sådana väl bl[ifva] öfver wunna
orätt.)
Lewititkö neien lemmen, Utbredde du jungfruns
behag?
Tiinu?
pirrotan = murrottaa.
roikin = roiskaan, g[enom] en plaskande ljud.
Hahut, dim af Hahka, Eidergås. Enl[igt] L[önnrot]. tryckfel pro hanhut, liten, nätt gås.
Tehtahilta, sades bet[yda] dets[amma] som teljoilta.
Poikkipuolinen, k[an]ske poikkipuolisella, då
men[in]gen vore: stig med ena foten på slädmeden (h[oc] e[st] stig upp från släden), med den
andra twärsöfver på halva meden. (d. v. s. n[å]g[o]t längre redan).
Latsottamaanen. Diminit. af -ma. Latsottaa, röra
slipandes, tassandes.
Käkänen; käkä, -n (<>sk handtag.
Sulkiainen, Tillslutare på dörren
Hemmun, pua. wekt, sakta röras, så umgås m[e]d
n[å]g[o]t.
Hersaja. Hersata, fräsandes fara. äfven ljudet,
kjolen åstadk[omma]
601
Fennica.indd 601
17.1.2019 14:55:18
�Fennica: Kalevala
V[erser] 81–116.
? v[ers] 106.
119.
130.
139.
147–150.
Dörrarne flögo, alltid (beständigt) opp, wäntande uppå, längtande efter (wuottaen l. wuottawat
måste förstås inunder så vid d[e]ssa, som andra
dylika, m[yc]k[e]t brukliga, talesätt) dörr-öppnarinnan (owellinen ger eljest m[enin]gen en frequentativ wändning?), dörrhantagen knarrande
emot den ringhandade tillslutaren; trösklarne
kuttrade emot lenkjolens sakta öfverfarande; =
förrstugan vände sig ofta på sidan, längtande
efter förstugostädaren (rengöraren). – – Andbens (det präktiga, hårda, släta) golfvet musicerade i wäntan på – – det gyllene taket ljöd
klart (lätt) – – fönstren gladde ofta – – wisthuset
sänkte sig ofta för – fähuset närmade sig wäntande på fähusskötaren, (syslaren l. d[e]ns[amma], som i ordn[in]g bringar) – fähusförgården
(tanhua) wek längre bort för den wäntande fogeln (anden) som skulle gå den – tidigt bölade
den dugtiga kon efter den, som sk[ulle] ge den
en duglig höwihko, det om wåren födda lammet
bräkte (småbräkte l. hastigt bräkte) efter den,
som skulle påöka dess portion, det redan på förra sommarn wordna (funna) fåret gaf klagande
ljud efter den, som sk[ulle] framkasta lena höet.
lääniäinen; lääniä, syssla om n[å]g[o]t, ordna,
laga, sköta,
Ulkonen, som är ute, d. ä. ej wäggförsedd.
Juoleus – jalous, prydighet, stolthet.
kukkulainen af kukka, blomma (äfven barnleksak, allt grant). En liten wacker blom[m]a.
Det gick godt rykte om dig, såsom flicka i fadrens
hem; laga så att det går godt rykte om dig hela
lifstiden igenom, som du är i mannens hem.
(kuulu, Imper. hörs, då blef omtald!). Kuun ikäsi,
monne s[amman]dr[aget] af kunni (kunki) ikäsi
(af kuu, en lång, obegränsad tid.
602
Fennica.indd 602
17.1.2019 14:55:18
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Var[iant] 152.
?
?
v[ers] 162
v[ers] 183.
v[ers] 155
186
190.
193
195
197.
201.
214.
224.
? 226.
234.
Kutsunen, berömmande dim. af kutsu, bjuden
gäst.
Kuuronen, skimrande, glänsande, lysande l.
n[å]g[o]t annat berömmande epithet.
Airojalkanen, Äfwen beröm[mande] epith[et]
Monne ej den som har raka ben.
Warpalaide, = warpe. Liknels[en] tagen af fullastad båt, som behöfver warpalaita för att wattnet
ej skall komma öfver. Så äfven i faten.
Tenhous, duglighet, karlawulenhet
Tämän tukun turpeutta; tukku, hop, bytta. D[er]m[e]d lärer bröllopsfolket l. endast brudparet
menas. Turpia, fyllig, fet, turpeus, fyllighet, wälmåga, skönhet.
Imartuet, sottma. S.
Ilmarin eho
Itu
Isku
se Porth[an] de Poesi Fenn[ica]. Itu, grodda kornet = mat. Iskulla, k[an]ske när de fått gro för
långt, och maalla, när de fått n[å]g[o]n smak af
unkenhet (jord)? (Iskulla itunsa, maalla maltasensa)
Surunna = Surrut, liks. päässyt, tullut [et cete]ra
Kohia, omröra
Päiwän päällinen omena, det bästa, förnämsta
äpplet Omena, metaph[oriskt] utwald man, och
så m[yc]k[e]t för mer än alla andra, som äpplet
på solsidan är bättre än de på skuggsidan.
Romeikko, stenbunden, obändig, ojemn mark. =
Romi.
”Lagat bänken af pensaat (buske). M[enin]gen
är att beröma bänken.
Oppahina, nyttjas sås[om] m[ån]ga andra ord
Plur[alis] pro sin[gularis].
603
Fennica.indd 603
17.1.2019 14:55:18
�Fennica: Kalevala
Added above.
Var[iant] 237.
Var[iant] 237.
251.
Var[iant] 244
? 259
? 260.
Var[iant] 271.
Alatson = Alaston.
Haljakka, kläde, äfven surtout, rock af kl[äde].
Haahen, äkta röd färg
kutri, hårlock – Ryska кудри.
Kirjottaa, g[öra] grann, brokig.
Saajannainen, brudens tjenarinna, brudtärna1194,
vid bröllopet. Är en hederspost. Ordet bör skrifvas tills[ammans] och härleds af Saajanta, den
som hjelper att få bruden åt brudgummen.
Olallinen. Sjögr[ens] förkl[aring]. = Saajanainen, sås[om] den h[vil]ken städse står wid henne.
Sunku, stor marknadplats och by 1½ mil fr[ån]
Povenets vid norra ändan af Onega. Wiena, –
Archangel och Dwina.
Adde:
?
Imaruet = Terwet
Temminkäinen, k[an]ske hårdtrampad.
Kyykerrellä, sänka sig.
Mutso, ungmor.
Patwaska, Talman. Puhemies.
Huuet
Polttina, 50 kop[eks] st[y]c[ke].
Alttina, 3 kop[ek]s st[y]c[ke], kopparmynt.
Tenka, ½ kop[ek]s st[y]c[ke]
Riuna,10 kop[ek]s st[y]c[ke]
604
Fennica.indd 604
17.1.2019 14:55:18
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Bygnader och husgeråds-saker
samt kläder andra werktyg
keträwarsi
Lakkapuu
Riporihma
Purno, lår
Sintsi
Karsina
Perilaita (på båt)
Katasia l. kattasia
Laituri, brygga. <-------->1195
Tarwoin
Atroamet <------------>1196
Käärilauta, wäfstock.
Kaasie (Var[iant] 14: 67, ölkärl?) kauhanen <-------------->1197
koroppa, ask, wacka.
Kamana;
<-->tiseinen1198
<-->aslauta1199 (14.129) Si<-------->1200
[E]teinen1201 (14: 315) = Sintsi
[P]atsas1202 (pirtin p.)
[Ka]rsina1203 (6. 191). Framför ugnen.
[v]asu1204 korg.
Explanation in pencil is
faded out.
Explanation in pencil is
faded out.
Explanation in pencil is
faded out.
The first letters fall into
the binding.
The first letters disappear into the binding.
Explanation in pencil is
faded out.
The first letter falls into
the binding.
The first letter falls into
the binding.
The first letters fall into
the binding.
The first letter falls into
the binding.
[The next page is blank]
Handtwerk
Lietsehensä liepehiä
Måltider och maträtter
Satrona.
Lounas
Klädedrägt
Lapukas, handske [han]sk[e]
Kassa-pää, när håret är på fläta.
Ripa
Rintalastanen
Rätsi, Rätsinä, Särk
605
Fennica.indd 605
17.1.2019 14:55:18
�Fennica: Kalevala
Heinäkengät
Syylinki kort strumpa willasta (– haljakka willasta tehty)
Haljakka, painettu waate eli kaikki waate mi on werka
Palttina, det finaste linnekläde.
Wyölappu (8. 213)
Kaatiot, böxor –
Ussakka, bälte som hålles öfver rocken, vyö, som hålles öfver
skjortan
Wyölliswitjat
Wyöliskoukku
Sotisopa, krigsskjorta
Huntu, qwinnors hufvudbonad = Sorokka – Repola
Iholiiwi, vest = Seletkä
Wiitta, kappa –
Kaita, särk?
Pääriusa, bandet som går öfver hufvudet –
Warwastin (på skida)
Läpi
Somman suovero
Päläs
Janhus
Warwastin l. Nenustin, remmen som går öfver tårna – Den andre k[al]l[a]s kannantakanen.
Päläs, näfret l. jernet under foten.
Fiskredskap
tarpoin
på not
Siula = sikla, ändan af noten
Nostin
aina = selys, tågen, h[var]vid noten är fastwäfd –
Bågen Jagtredskap och wapen
Kaari = selkä
jalka = warsi
Jäntimen siassa (1: 134)
Sulittaa
putki på svärdet = slida?
Naulan tie,
Björnen huru fångas?
606
Fennica.indd 606
17.1.2019 14:55:18
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
[Philologiska Anmärkningar till
[Gamla] Kalewala. I–IV Runan.]
KK Coll. 539:1 D7:
535−610.
“(metric) foot”
Anmärkningar till Kalewala1205
I. Runan
Början af Kalewala utgör en inledning, som sällan försummas,
då tvenne Runo-skalder sätta sig ned och ”föga hand i handen,
hake i den andra haken” för att sjunga ett utförligare qwäde.
De sjungande iakttaga alltid ett sådant bruk, att den ena af
dem först qväder en vers för sig allena, hvarefter den andra
begynner att upprepa samma vers; men han hinner ej längre
än till sedan wid andra pes1206 faller den första sångaren åter
in, och sedan sjunga de gemensamt intill versens slut. Rättigheten att föra an tillhör naturligtwis den bättre sångaren, men
om de sångarene äro jemngoda, uppstår dem emellan ej sällan
en täflan, som ofta och i synnerhet wid gästabud kan fortfara
i flere dagar. Den ena sångaren De söka då taga ordet af hvarandra, och så snart endera af dem råkar i trångmål, begagnar
sig den andra af tillfället att anföra sången. Den som håller ut
i längre tid, hälsas af åhörarne såsom segerwinnare, och hans
lof utbreder sig widt och bredt kring bygden.
V[erser] 1–4.
Wid uttrycket mieleni tekee, det lyster mig, bör
man erinra sig den dubbla betydelse af sinne och
lust, som mieli äger i språket, ty om detta ord endast tages i betydelsen om lust, så har den första
versen en inskränktare omfång än den andra,
paralella versen, hvilket strider helt och hållet
emot paralellismens wäsen. Paralellismen har
sin grund i bemödandet att närmare bestämma
föremålets natur; således måste den nya bestämningen bara inskränktare till sitt omfång, eller
åtminstone icke vidsträktare, än den första. Tekewi är enl. Lönnr. en Minun är en pleonasm,
607
Fennica.indd 607
17.1.2019 14:55:18
�Fennica: Kalevala
Lönnrot [1836−1840]
1990: 544−545.
Becker 1824.
Renvall 1826.
V[ers] 7.
V[ers] 8
tillkommen för alliterationens skull, som sällan åsidosättes i Finsk runo-vers. Tekewi anser
håller Lönnr[ot] för en ursprungligare form, än
tekeewi, tekeepi, tekee. Hans anser tredje pers.
Præs. Ind. Act hafva uppstått sålunda, att hi (he)
blifvit tillagd verbets stam. Hi eller he wore en
äldre form af tredje personens pronomen, hvars
casus pluralis jemväl blifvit deraf bildade. Detta
hi skulle antingen omedelbart hafva öfvergått
till wi samt sedan till pi, eller också har he först
blifvit bortkastad och w sedan inskjuten, för att
hindra föregående vocal att bilda en diphtong
med eftertföljande i. Ytterligare skulle den längre vocalen (ottaa, tekee) hafva uppkommit derigenom, att efter bortkastandet af h efterföljande
i eller e sammanflutit till ett ljud med föregående vocal. Således vore i de förlängda ursprungliga formerna (tekewi, ottawi) bruket af lång
vocal alldeles oriktigt (Mehil. 1839, Octob.1207).
Wid anförda hypothes möter likwäl den stora
svårighet, att stammens charakter-bokstaf, då
den är en littera media eller tenuis, alltid förstärkes eller fördubblas; ty dertill gifves ej något
annat rimligt skäl, än att ifrågawarande vocal
ursprungligen varit lång. – Ajattelen, tänka, curativo-freqv. af ajan, drifva (v. Beckers Gram.1208
§ 77). Derivationen är analog med cogito af ago
(agito, co-agito l. cogito) i Latinet. – Laatiun, förfoga sig v[er]b[um] reflex[ivum] af laadin, laatia, ordna.
Yhymmä; af yhyn l. yhdyn, -tyä. I Kalewala-dialecten förekommer aldrig bokstafven d; den antingen utelemnas, eller ersättes med t, h, w, j.
Saanemma, Præs. Conj. 1. pers. plur. af saan, saada l. saaha. Detta ord har i Karelska dialecten
följande i Renwalls Lexicon1209 ej upptagna bemärkelser: 1o) komma, t. ex. Saaha kujahan, komma in i tåget Kal. VI: 156; 2do) blifva, t. ex. Sai itse
saneliaksi, han blef sjelf talare, Kal. III: 94. Begge
608
Fennica.indd 608
17.1.2019 14:55:19
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
V[ers] 11.
V[ers] 12
V[erser] 15–16.
V[ers] 20
V 21–24.
V[erser] 21–24.
dessa bemärkelser kunna härledas af verbets
grundbetydelse få; ty i Finskan och i särdeles i
Karelska dialecten brukas verba transitiva ej sällan reflexive. Den reflexiva betydelsen af ordet
verbet få, om det sättes med casus loci motsvarar
närmast komma; men om ordet står tillsamman
med casus Factivus, så erhåller det betydelsen af
blifva.
Pannos, 2. pers. sing. Optat. af panen; är i v.
Beckers Grammatik1210 upptagen såsom en särskild form af Imperativus.
Haka, hake; här den vinkel, som tummen gör
med pekfingret.
Kultasien, mielitehtosien bero af Infinit[iverna].
kuulla och tietä, ty i Finskan betraktas modus
Infinit. såsom ett nomen. Mielitehtonen, af mieli, sinne, lust, längtan och teen, tehdä, göra: den
som efter läng‒ ‒1211 här active.
Virsi är en längre fortgående sång, laulu, deremot
ett kort, lyriskt qväde. Vetelemä, nominal-modus
af wetelen (Renwalls Gram.1212 pag. ‒ ‒1213
Att sångerna blifvit tagna ifrån Wäinös gå‒ ‒1214
det, har afseende derpå, att hans kraft ej bestod
i någon yttre egenskap, utan ‒ ‒ 1215
Om läsaren med hvarandra jemför hufvud-personerna i Kalewala och skärskådar enhvar utmärkande egenskaper, så skall han utan swårighet finna, att Wäinämöinen representerar det
ideella, Ilmarinen, Kaukomieli (Lemminkäinen),
Joukahainen det mera reella hos menniskan
individen. Wäinämöinen var vis, siare, skald,
men ”smida” kunde han icke. Ilmarinen deremot
var en insigtsfull konstnär, Lemminkäinen en
stridslysten kämpe, Joukahainen en bågskytt.
Wäinämöinens kraft fanns i hans eget sköte,
vid hans gördel, Ilmarinen deremot behöfde
en essja, Kaukomieli ett svärd, Joukahainen en
båge. – Nu sägas många ord wara tagna ifrån
Becker 1824.
The end falls into the
binding.
Renvall 1826. There is a
concise grammar section at the beginning of
the dictionary.
The end falls into the
binding.
The end falls into the
binding.
The end falls into the
binding.
609
Fennica.indd 609
17.1.2019 14:55:19
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
Renvall 1826.
Castrén’s nuncupativus = essiv(us).
V[ers] 26.
V[erser] 27–32.
V[ers] 34.
V[ers] 40.
V[ers] 44.
V[ers] 45.
V[ers] 46.
50
dessa ställen, andra åter äro ”plockade från wägens sidor, brutna från ljungbuskar, rifna från
skogens ruskor” o. s. v. Här angifves således icke
något bestämdt ämne, som skulle genomgå de
skilda sångerna. – Jousen tie, bågens wäg, kanske skåran, hvarpå pilen lägges, analogt med
kalwan pää, svärdspets.
Kalewala, Wäinämöinens, egentligen Kalewas
gård. Kalewala kallas äfven Wäinölä (I: 129,
V: 95) och Luotola (XXV: 147). Af Kal[evala]
V: 37–38, 46 och och flere andra ställen synes
härflyta, att Ilmarinen bodde på samma ställe,
men enligt den elfte runan bodde begge bröderna i hvar sin gård.
Iso, berömmande diminutivum af isä. Vuollessa,
Inessivus Inf. modi af sammandraget af wuoltaissa (wuoltessa), <-----> Inessivus Infin. modi,
sammandraget af wuoltaessa (wuoltessa), liksom
kiertessa af kiertäissä och wäätessä af wääntäessä. Keträwarsi, Renw[all]1216 kehräwarsi. Värttinä, Renw[all]1217 wärttänä.
Ongelma, hvad man metat, fångat, af onkeilen,
ongin, meta.
Lassa, sammandraget af lapsena, lapsna, lasna;
deraf lassa, nuncup[ativus]1218 af lapsi.
Muurikki och Kimmo äro ännu brukliga benämningar på kor.
Sa’an hundradetal, är ej Genit. utan Instruct. casus af sata. Nämnda casus tillhör äfven Singularis num., ehuru den ej förekommer i alla ord och
genom sin ändelse är oåtskiljelig från Genitivus.
Dylika Instructiver äro i denna runa jalan, kahen, kullan, illan, aamun samt adverbierna wiikon, kauan.
Tutkelma, hvad man undersökt begrundat, af
tutkin, -kia. Wirren tutkelma, sång-ämne.
Rekonen,
610
Fennica.indd 610
17.1.2019 14:55:19
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
V[erser] 47–60.
V[ers] 66.
V[ers] 68
V[ers] 72
V[erser] 75–78.
V[ers] 79.
Sångerna förliknas här wid en tråd, som man
nystar ihop, då man upphör att sjunga, men
under sjungandet åter utreder. Sina ihopnystade qväden har sångaren lagt i en släde och fört
ut i kölden, d. ä. i ett kallt uthus, der man förwarar allehanda öfverflöds-saker. Nu faller det
honom in att hemta dem åter in i stugan. Sommelo, bundt, Rekonen, berömmande diminut. af
reko, som åter är dimin. af reki, släde. Wiikon
är i Archangelska Finskan synonymt med kauan
och wiikoinen lika med kaukainen. Wiiko kallas
heter neteli, af det Ryska недѣля. Likaså Kaiho,
fördoldt, dunkelt ställe. Siaisen, af sia, vistas.
Rahi, lång stol bänk framför bordet, kallas äfven
jakku, VI: 187. Sångerna skulle hemtas på ändan
af långbänken, emedan sångaren ärnade sätta
sig der. Piena Kuulu, frejdad, berömd. Kurkihirsi
(af kurki, trana, och hirsi, stock), takåsstock, den
största stocken under taket. Katos, takhvalf, af
katto, tak; katan, -ttaa, täcka: Kerittelen, freq. af
keritän, upplösa, utweckla.
Taari, spisöl. Tähellä, på fläcken, af tähti, punkt,
stjerna.
Wierettelen, drilla, låta (sången) rulla fram, v[er]b[um] curat. – freq. af vierin.
Huowet, -pehen, lättnad, lindring; troligen beslägtadt med hupa, -wan, nöje.
Twenne herrliga ting kunna icke uppstå på en
och samma gång. Ensam kommer dagen, ensam
ljusnar natten, ensam föddes Wäinämöinen. [Ilmaun, v[er]b[um] refl[exivum], komma i dagsljuset, af ilma, luft. Ikirunoja, af iki, ewärdeligt,
och runoja, nom. actoris, sångare. Ikirunoja och
laulaja iän ikuinen äro Wäinämöinens vanliga
epitheter.
Kave, diminutt. kapo och kaponen. Ordet förekommer såsom epithet åt Gudar, menniskor och
djur och utsöndrar hos före <--.> något<---->
611
Fennica.indd 611
17.1.2019 14:55:19
�Fennica: Kalevala
Sic!
Lönnrot 1829.
Topelius 1822.
Topelius 1822.
Topelius 1831.
V[ers] 86.
företräde, <-->. Kawe Eukko luonnon tytti, kawe
kultanen korea åkallas af Wipunen i Kal[evala]
X: 223 etc. att borttaga hans plågor. Hon säges
wara äldst bland qwinnor, (XXV: 81 etc.) och anropas äfven af Pohjolas wärdinna anropar henne
om en lycklig förlössning1219 (Kal. XXV: 81–95).
Äfven anropas hon på bröllopsresor, Kantele
H[äfte] 21220, sid. 12. – Kawe ilman kaunis impi
kallas Ilmarinens syster i var[iant] till XI: 27. I
Kal[evala] VII: 611–617 klagar Lemminkäinen,
att han glömt fråga af sin kawe-moder, huru man
skall besvärja wattnets plågor. Ölbryggerskan
Osmotar kallas benämnas kapo i den 13de runan,
Metsän kawe kallas i XIX: 457 varglon och kaponen tilldelas såsom epithet åt Wäinämöinens
och Ilmarinens moder (XIV: 268). – Bland vilda djur benämnes warglon kawe, metsän kawe
(XIX: 457), och Kirokave, Kirokapo är ett epithet,
som tilldelas onda trollkarlar. Ordet Kawe tillkännagifver vanligen någon slags förträfflighet hos föremål det ifrågawarande föremålet,
men brukas äfven någon gång till att beteckna
en särdeles utmärkande ond egenskap hos det
ifrågawarande föremålet. Af sistnämnda anledning kallas en besvärjare kirokawe eller kirokapo
(Kal[evala] VI: 214; XX: var. 189). Kawe (kapo)
omtalas widare i Kal[evala] I: 153; I: var[iant]
170; I: 206; jfr. XVII: 20 och Topelii Runor: H[äfte] I1221, sid. 10, 11, 13; Kal[evala] III: 20; XIII: 156;
XXV: 34; VII: var[iant] 14; VIII: 105; XIII: var[iant] 143; Top. R. H. I1222, sid. 4, 6; H. 51223, sid.
34, 35 o. s. v. Ordets ethymon är okändt. – Utom
epithetet Kawe, som endast på närwarande ställe tilldelas Wäinämöinen, kallas han här äfven
emot wanligheten ukko och Pohjan herra, hvilket gör versen så mycket mera misstänkt, som
herra är ett främmande ord.
Konsa nyttjas i Karelen i stället för koskaan.
612
Fennica.indd 612
17.1.2019 14:55:19
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
V[erser] 90–99.
V[erser] 106–108.
100–101.
V[ers] 103.
V[erser] 115–116.
Orsaken, hvarföre Wäinämöinen anropar Sol,
Måne och Karlawagn, är påtagli den, att han i
moder-lifvet börjar längta efter ljuset, som förnämligast ur dem utkommer.
Annars är det sällsynt att finna Wäinämöinen anropa Gudarna om bistånd; wanligen hjelper han sig med egen kraft, och äfwen här banar
han sjelf wägen för sig till ljuset, då Gudarna
wägra icke ej bönhöra honom. – Bland sinnliga
natur-föremål äro Sol, Måne och Carlawagn oftast personifier Då Kuu och Päiwä personifieras,
erhålla de wanligen den foeminina personal-ändelsen tar (tär); Kuutar, Päiwätär, äfven Otawatar. Päiwyt är diminit. af päivä, liksom kuuhut
af kuu, tiehyt af tie, kaarut af kaari, sammut af
sampo o. s. v. Opetan är här synonymt med opastan, hvilka ord ofta förwexlas i Archangelska
dialecten. Päästä i stället för päästäkäät. Singul.
nyttjas i Finskan ofta för Pluralis. Tähyän l. tähdän (tähtään), se med noggranhet, sigta, betrakta, af tähti. Otawainen diminit. af otawa. Ilma
betyder i ‒ ‒1224 rymder. Ihoamahan, antingen af
iho: ‒ ‒1225 kullet widröra, eller af iha: fägna sig.
I sistnämnda vore ihoamahan en Sav[olax]-Karelsk dialect-egenhet af ihaamahan.
Wäinämöinens utweckling fortgår med raska
steg. Straxt efter sin födelse beger han ut, kommer med biträde af sina händer till dörren, går
på knäna öfver farrstu-golfvet och derefter med
sina ”tvenne fötter” ut på gården.
Kerittänynnä, päästänynnä äro Nuncupat[ivus]1226 casus af præt. partic. act., men brukas i Sav[olax]-Karelska dialecten såsom Nominat.
Nimetön sormi, digitus annularis, ringfinger.
Takoa taputtelewi, smider klappande; se v. Beckers Gram.1227 § 120, reg. 2. Lynnähyttelen, v[er]b
onomatop., ofta åstadkomma klang.
The word falls into the
binding.
The word falls into the
binding.
Castrén’s nuncupativus = essiv(us).
Becker 1824.
613
Fennica.indd 613
17.1.2019 14:55:19
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
Actually, ratsas is a
German loan (LÄGLOS
III s.v. ratsas) and ratas
is a Baltic loan (see e.g.
Junttila 2015: 57, 89).
V[erser] 117–118.
V[ers] 122.
V[ers] 124.
125
V[ers] 128
V[erser] 131–132.
V[ers] 134.
Tako – hewosen, smidde en halmlik hingst, en
ärtskaftlik häst. Dessa epitheter afse antingen
hästens spånslighet och lätthet, eller mera sannolikt dess wackra, ljusa färg.
Kettu är här detsamma som kesi; jfr. VII: 39. Kellettelen l. kellehtelen, wräkas, af kellehin, -htiä
(X: 92), wända sig hit och dit i Renv. Lex.1228
Löihen reisin ratsahille, slog, kastade sig med låren till ridt. Löihen, Imperf. <-->v[er]b reflex. af
lyön. Ratsahille, nominat. ratsas, af ratsu, häst,
ridhäst. Af ratsu torde äfven rattaat, kärra, böra
deriveras1229 och betänkelsen hjul <-> utan tvifvel
Ajoa tomuttelewi, åker så att det dånar. Tomu
betyder egentligen dam, men i runorna eger
det äfven någon gång betydelsen af dån. T. ex.
Kumu kuuluupi kylähän, Tomu toisehen talohon,
metsähän iso meteli, ett buller höres till byn, ett
dån till andra gården, ett stort slammer till skogen.
Hernewarrella i stället för hernewartisella.
Dessa verser åt antyda genom sin klang hästens
hastiga lopp. Hastigheten <>t<>k<>s Den imitativa harmonin tillwägabringas <---> här dels
genom åsidosättande af alliterationen, som alstrar en viss enformighet och långsamhet, dels
derigenom, att hvardera versen här består af
tvenne satser, då deremot en runo-vers annars
aldrig innehåller mera än en enda sats. – I stället
för den vanliga läsarten reki wieri har Lönnr[ot]
här begagnat var[ianten] koti jääpi, emedan
Wäinämöinen färdades ridande. Dock är äfven
denna läsart opasslig olämplig i anseende till
omvexlingen af tempora, som derigenom uppstår.
Ulappa, af ulko, ut, det yttre, och aapa eller aawa,
en widsträckt yta öfverhufvud.
614
Fennica.indd 614
17.1.2019 14:55:19
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
V[erser] 137–140.
V[erser] 142–147.
V[ers] 153.
V[ers] 154.
V[erser] 155–160.
V[ers] 161.
V[erser] 163–164.
Kyyttösilmä, windögd. Katset l. kadet, afund, af
katson, se, vakta, lura. Kera, mot, egentligen: med.
Jalokaarinen, nom. adj. af jalo, ståtlig, och
kari1230, båge. Kaari och selkä äro synonyma.
Karin, ia (jfr v. 153), som äro betyd betecknar fjädern uppå bågen än åter (selka1231), än åter utmärker hela bågen.1232 Karin, -ia, som här tages
synonymt med selka, fjädern på bågen, men ofta
beteckna hela bågen (jousi), och i v: 143 synes
utmärka bågstocken (warsi eller jalka). Kanin,
ia, göra nätt. Kirjaelen, -lla, göra brokigt, utsira.
Hopialla, med silfver. Instruct. Sing. ersättes ofta
med Adessivus. Huolittelen, -lla, göra arbeta med
omsorg, af huoli. Sai kaari kanineheksi, i stället
för kanituksi, bågen blef förfärdigad wäl formad.
Denna vers synes ej höra hit, emedan Kapo är
en allmännare föreställning, än heponen, varsa,
jäno, hvilket strider emot paralellismens väsen
och den Finska poesiens mechanik.
Jänö, diminit. af jänis. Jännin, -timen, sträng,
jäntimen sia, stället eller trissan, hvarvid strängen blir fästad, då bågen spännes.
Pinonen, diminit. af pino, trafve. Kolmisulka, trefjädrad, fjädrad på tre sidor. Kokonen, en liten
hop. Sulittelen, -lla, Casus1233 Curat.-frequent. af
sulin, förse med fjädrad; rad[ix] sula1234, fjäder.
Wiwustin, af wipu, egentel. häftyg, 2do) af (af
wipu, häfstång), 1o) häftyg, 2do) de längsta stjertfj
Wiwustin, häftyg, af wipu, häfstång. Wiwustimet
kallas de längsta stjertfjädrar hos foglarna.
Karretahan (karaistaan l. karkaistaan, tehdään
karkiaksi) af karran, härda.
Muju, wätska. Kyyn käärmehen, wanligare kyykäärmehen af kyykäärme, huggorm. Käwy, plur.
kävyt, Infinit.1235 käwyjä, kanske synonymt
med käyet (käydet, l. kävvet), gäsningsämne, en
wätska som bringar bloden i gäsning, eller också lika med kähy, kähyjä (såsom ordet skrifves
Sic!
Sic! The same erroneous spelling of selkä
appears in the next
sentence.
Castrén has stricken
out the whole sentence.
Castrén applies the
term casus even for
derivational categories.
Sic! Should be sulka.
Castrén’s infinitivus =
partitiv(us).
615
Fennica.indd 615
17.1.2019 14:55:19
�Fennica: Kalevala
Topelius 1823.
Topelius 1823.
Lönnrot 1828.
Topelius 1822.
Topelius 1823.
i Kal[evala] IV: 160, se rättelsen), hväsning, det
gift, som ormen hväsande utspyr. I Top. Run.
H. 21236, sid. 20 läses käwet, som bekräftar den
förra härledningen.
V[ers] 165
Sulitut rihmat, befjädrade band, snören, med
hvilka fjädrarna fastbindas vid pilen.
V[ers] 169
Den Finska Mythologien är rik på onda Gudamakter. De benämnas Hiisi, Lempo, Piru, Horna,
Perkele o. s. v. Oftast förekommer i runorna Hiisi. Ifrån honom härledas många sjukdomar och
olyckshändelsen, som drabba menniskan. Dock
träda Gudarna i den Finska Mythologien sällan
i någon omedelbar beröring med menniskorna.
Deras vaksamhet inskränker sig mest till omsorgerna för deras enskilta egna angelägenheter. De föreställas, liksom menniskorna, boende
i gårdar, på sednare tider i borgar, och enhvar
utöfvar sin makt inom området af sin gård eller
borg. Sålunda hade äfven Hiisi en gård, Hiitola kallad, Kal[evala] XVII: var[iant] 207; Top.
Run. H. 2.1237, pag. 4, 6, 9 o. s. v. Äfven omtalas
Hiien linna, Hiisis borg, som i Kal[evala] VII: 451
kallas Tanikan linna. – Jemte Hiisi kallas i flere trollrunor hans lilla son, Hiien poika pikkarainen, Kal[evala] VII: 426, Kantele H. 11238, sid.
16. Hiien impi, Hiisis tärna, är äfven nämnd på
flere ställen. I en variant till Kal[evala] I: 169 säges Lappen hafva bildat bågsträngen af hennes
hår, jfr Top. Run. H. 11239, sid. 25 och H 21240,
sid. 4. – Mycket frejdad är i runorna Hiisis häst,
Hiien ruuna, suuri ruuna, Hiien ruskia hewonen,
wahtileuka, hywä hewonen, pyhä laukki, pyhä
ori, m. fl. epitheter. Af dess tagel gör Lappen enligt den i texten intagna läsarten strängen till sin
båge. Wäinämöinen bildar af dem strängarna till
sin harpa Kantele, XXII: 131–132. I trollrunorna
besvärjes det onda att låna Hiisis snabba häst
och dermed skynda sig på flykten, X: 304 m. m.
Hästen beskrifves i X: 310–313 på följande sätt:
616
Fennica.indd 616
17.1.2019 14:55:19
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Hästens eldman gnistor sprider
Ifrån munnen frusta lågor,
Utaf jern dess hofvar äro
Fötterna af fasta stålet
(jfr. VII: 497 etc.)
Att fånga Hiisis häst, war ett af de wärf, som
af Pohjolas värdinna fördelades Lemminkäinen, då han begärde hennes dotter till äkta, VII:
494–501. – Bland föremålen i Hiitola nämnes
äfven Hiisis elg, Hiien hirwi, kameli-warsa, jalopeura m. m. Denna ålades Lemminkäinen att
först fasttaga, om han ville vinna Pohja-dotterns
hand VII: 10–14. Widare omtalas i Kal[evala]
Hiien pellot, VII: 13, Hiien pyhä pelto, wihana
wainio (VII: 500–511), Hiien nurmet (VII: 507)
m. m., som utwisar att Gudarnas m[akt?]1241
war densamma, som oekonomie var likartad
med menniskornas, och blott genom sin större
utsträckning skild från menniskornas deras. Ett
lån ifrån Christendomen är sannolikt föreställningen om Hiisis kol-moar (hiilikankahat, VIII:
112) och hans glöd, d[it?]1242 kölden besvärjes i
Kal[evala] XVIII: 522–52[7?]1243. Af Hiisi brukas
någon gång plur. Hiiet (onda warelser), men att
detta bruk är af ett sednare ursprung bewisas
af den enda omständighet, att i paralella versen
då nästan alltid förekommer ordet Juuttahat af
Judas.
Hiisi brukas betecknar, likasom Perkele
någon gång en ond warelse öfwerhufwud, och
i denna betydelse förekommer äfven plur. Hiiet,
som i paralella versen wanligen alltid motiveras
af Juuttahat (af Judas). – Utan någon rimlig anledning haft någon hållit Hiiet har man börjat
anse Hiiet för ett urhistoriskt folk i Finland. Wäl
wisas på flere ställen i landet Hiitten linnat, men
dessa borgar äro af naturen underbart formade
berg, och wanligen af ett så hemskt utseende, att
man lätt fattar orsaken, hvarföre de i folktron
anses wara ett verk af mörka makter. De här
The word falls into the
binding.
The end falls into the
binding.
The last number falls
into the binding.
617
Fennica.indd 617
17.1.2019 14:55:19
�Fennica: Kalevala
For the distribution
and arcaheological interpretation of the
Bronze Age mounds
of field stones, see e.g.
Lavento 2016: 160−170.
For the word hiisi as an
onomastic constituent,
see Koski 1967, 1970.
Castrén’s nuncupativus = essiv(us).
Renvall 1826.
Lönnrot [1836−1840]
1990: 12.
Sic!
Var[iant] 169.
V[ers] 174.
V[erser] 177–178.
V[ers] 182
V[erser] 183–188.
V[erser] 189–196.
V[erser] 199–200.
och der wid kusten befintliga stenrösen kallas i
Satakunda Hiitten kiukaat, men dertill om man
frågar efter anledningen till denna benämning,
så får man nästan alltid det svar, att menniskor
omöjligen kunna hopstapla så stora stenar. Af
enahanda anledning kallas dessa rösen Jätin
haudat.1244
Uwet, upehen är lika med ori. Med emäkave förstås troligen på detta ställe moderhäst, och halukawe, är påtagligen ett epithet åt hingsten.
Luikerrehtelen, onomat. af luikas, hal, luikahan,
luikerran, luikerrahan, halka, skrida med fram.
Korwalle – – pyörtehelle, ett mythiskt ställe, som
ofta nämnes i Kalewala.
Suwantolainen, ett af Wäinämöinens många
epitheter; eg. den som bor wid eller wistas på
ett lugnt ställe af en flod. <-> Såsom epithet åt
Wäinämöinen afser ordet Wäinämöinens hans
benägenhet att wistas på färdas på sjön.
Muutamena, nuncup[ativus]1245 af muutami,
vanligen muutamana af nominat. muutama. Loi,
Imperf. af luon, skilja, sätta, åtskilja (disponera);
se Renw[alls] Lex[ikon]1246 och Mehil[äinen]
1836, Januarii1247. Loi silmänsä luotehelle, han
skilde sina ögon (sin blick ifrån någon1248 föremål och sände den) åt vester. Luoet, nordwest, i
Ryska Karelen sydvest; vi vocis: det wäderstreck,
der solen går ned (luoksen, laskeupi, Lönnr.).
Kopon, -ppoa är en förkortad form af koppaan,
kopata. Af de flesta verba på ta (tä) brukas enl[igt] Lönnr[ot] en sådan form. Wekara, ett wäldigt ting (Lönnr). Kolmikoipinen af kolme, tre,
och koipi, benling. Så kallades kopet, emedan
det var hoplydt af tre benlingar.
Weti – jouahutti, han drog upp (spände) bågen,
han skyndade (skyndsamt).
618
Fennica.indd 618
17.1.2019 14:55:19
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
V[erser] 199–204. ”Han drog upp bågen, han skyndade (skyndsamt), vände (spände) den med händerna, (förde)
till sitt öra den alltför eldiga, (snabba bågen, och
ställde stocken (stockändan) wid sin högra hand
stockändan) wid sin högra hand, (understödande bågen med den venstra), med afseende på
(syftande åt) Wäinämöinens hufvud, till förderf
åt wattnets wän. Jouahutan, af joudun, skynda
sig, moment. jouahun, mom.-curat. jouahutan.
Käännällytän, af käänän1249, wända, käännällän,
wända med ansträngning, (likasom puhallan, vihellän, siwallan), curat. käännällytän.
V[ers] 207. Luonnottaret, (Sing. Luonnotar af luonto, natur).
Luonnottaret woro qwinnliga Gudomligheter
hvilka wårdade såväl den yttre, sinnliga naturen
som menniskans inre och i synnerhet sedliga
wäsen. Det war af Lappen ett brott emot naturens band att skjuta Wäinämöinen, som var en
son till hans faster, och derföre måste Luonottaret1250 träda warnande i wägen. – De som hålla
Wäinämöinen för det Finska folkets stamfader,
äro troligen ej obenägna för den hypothesen, att
här är fråga om den Lappska och Finska stammens slägtskap. Annars finnes till v[ers] 210 en
variant, så lydande:
Jos sa ammut Wäinämöisen,
Ilo ilmalta katoopi,
Laulut maalta kankiaapi,
d. ä. om du skjuter Wäinämöinen, försvinner
glädjen ifrån rymden och sången ifrån jorden.
v[ers] 212. Wirkin l. wirkon, se wirkkaan i Renw[alls] Lex[ikon]1251.
utgöra en wanlig trollformel, hvarigenom jägarV[erser] 213–216
en besvärjer sin pil att träffa målet. Kun och sen
äro Accusativer. Ylentän[ehe]1252 præs. Conj.1253
act. en ursprungligare form än ylentänee, af
ylennän, tää, höja. Alentu[oho]1254 3 pers. Sing.
Optat. af v[er]b reflex[ivum] alennun, -tua, sänka sig.
Sic!
Sic!
Renvall 1826.
The end falls into the
binding.
Castrén’s praesens conjunctivus = modus potentialis.
The end falls into the
binding.
619
Fennica.indd 619
17.1.2019 14:55:19
�Fennica: Kalevala
The end falls into the
binding.
The beginning of the
word falls into the
binding.
V[erser] 218–221.
V[ers] 225.
V[ers] 226.
V. 229–232.
229–232.
Var[iant] 227.
V[erser] 229–232.
Ylätse. Denna casus har till en del försvunnit
ur språket, men igenfinnes d[ock?]1255 hos en
mängd Adverbia och sådana nomina, som innehålla en ortsbestämning, t. ex. alatse, sivutse,
maitse, sillatse.
Nämnda casus utmärker egentligen en
rörelse långsmed något. I landets westra dialecter har tse wanligen öfvergått till -ten, -tte, t. ex.
maitte, maiten. – On är en vanlig pleonasm.
Taivonen, diminit. af taiwo (taiwas). Lönnr[ot]
anser ordet vara beslägtadt med taitaa, taito,
taika, taimi, taima, tainta, m. m. och således
afser den insigt och skicklighet, som erfordrats
till himlahvalfvets daning. Ilman kaaret, luftens
(himlens) bågar. Himlahvalfvet troddes stödja
sig på bågar, jfr XXX: 78, 93, 123. Katkielen l. katkeilen, frequent. af katkian, brista.
Manalle, sammandraget af Manalalle, af maa,
maan, och ala, det undre af jorden, underjord.
Manala är synonymt med Tuonela, Tuonis
(Döds-Gudens) hem.
Hietaharju, sandås, ett epithet till jorden.
Troligen kallas hästen här elg i anseende till sin
snabbhet.
Pilen for i den blåa elgens mjälte, nedanom den
gamle Wäinämöinen, och gick trängde sig genom rankbens köttet
Riuhon, -htoa, slå eller göra någon ting hastigt.
Päähän olka (oikiahan), i stället för olkapäähän.
Pilen för ”i blåa elgens mjälte, nedanom den
gamle” (på hästryggen sittande Wäinämöinen”,
och trängde sig dit genom köttet på det ben,
hvaremot rankorna sitta, ‒ ‒ä1256 ”genom den
venstra skuldran” (kainalo, egentligen: armbåge). – Hästen kallas elg i anledning af sin snabbhet.
620
Fennica.indd 620
17.1.2019 14:55:19
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Castrén’s nuncupativus = essiv(us).
V[ers] 236.
V[erser] 243–244.
V[ers] 249.
250.
255–269.
Kopra, en Karelsk dialect-egenhet, motsvarande
koura i de öfriga dialecterna. Kohahdan v[er]b
momentant<--->, hastigt brusa, strepere, strepens cadere; v[er]b. moment. af kohajan kohaan, beslägtadt med lika med kohisen, kohajan
stamordet är kohu.
Så länge det gifves en uppenbar tid, (så länge
tiden uppenbarar sig, finnes till) och månen äger
guldets klarhet. Ilmoissa, Nuncup[ativus]1257
cas[us] sammandraget af ilmoisena, ilmoisna.
Seuron, -oa, åtfölja, förkortade form af seuraan,
-ta, se v[ers]. 189. Var[iant] Seulun, ua, sållas,
skakas, af seula, såll.
Karehin, -htia, Onomat. åstadkomma sorl, beslägtadt med karisen. Meningen är, att Wäinämöinen färdades fram med sådan fart, att wattnet brusade kring honom.
Likasom i det föregående omtalas många föremål i naturen, ehuru werlden ännu icke är skapad, likaså nämnas här uddar, holmar, m. m.,
dem Wäinämöinen tillwägabringar före jordens
skapelse. Sistnämnda motsägelse hade likwäl
kunnat lätt undanrödjas derigenom, att ifrågavarande verser fått sin plats i andra runan. För
öfrigt bör man sammanhålla detta ställe med
Kal[evala] XXX: 84–94, der Wäinämöinen säger sig icke allenast hafva ordnat hafven och
hvad i dem finnes, utan äfven gifvit åt jord och
himmel sin fulländning. – Lukia och sanella, se
föret[alet] till öfversättn[ingen] af Kalewala.
Arwelen, gissa, begrunda, uttänka. Käännähytän, ttää, vända hastigt, v[er]b. moment.-curat.
af käännän. Så stor war Wäinämöinens förmåga, att han blott behöfde wända handen för att
skapa en udde, med sin fot vidröra hafsbottnen,
för att åstadkomma gropar o. s. v. Pohjaun, bottna, v[er]b reflex[ivum] af pohjaan; stamordet är
pohja, botten Kaiwaelen, v[er]b[um] frequent.
af kaiwan, gräfva. Seisouu, Imperf. Ind. af Act.
621
Fennica.indd 621
17.1.2019 14:55:19
�Fennica: Kalevala
The origin of the name
is obscure. See e.g. SSA
s. v. turja.
Sic! Schröter 1834.
Agricola 1551 (the preface of the Dauidin Psaltari).
Topelius 1823.
af seisoun, -ta, v[er]b[um] refl[exivum] af seison, -oa. Luotoloita, nom. luotolot, af troligen en
collectiv plurals af af luoto, pl luodot. Till den
förra plural-formen gifves numera ingen Sing.,
men enl[igt] Lönnrots förmodan skulle härtill
ursprungligen äfven funnits en Sing. på -lo (-lö),
som han anser för ett diminitivum, t. ex. purtilo,
tråg, af pursi, båt. Karipäitä, af kari grund, och
pää, spets, (hufvud), uppstående grund.
V[erser] 270–275. Turjan maa, som genom en vanlig omkastning äfven kallas Rutjan maa, betyder Norige.
Stamordet är troligen Thor.1258 Det är anmärkningswärdt, att Thors namn namnet Guden Thor
igenfinnes hos flera Finska stammar. I Lappland
förekommer han under aldeles samma namn.
I Finland har jag tradtitionsvis hör Tuori omtalas, och i Kal[evala] XXVI: 101, m. fl. ställen
105 etc. nämnes Tuuri eller Palwonen (Palwanen, Palonen). Härur torde man äfven böra
härleda Turilus (Lapp. Turiladsch), Scröters1259
Runor, sid. 2; Turrisas, Agricola1260 i sitt poem
om Finska Gudar Afgudar; Tursas, Top. Runor,
H 21261, sid. 15 m. fl. ställen; ortnamnen Turun
harju, Turun korwa, Tuorila m. m. – Ostjakerna sägas tillbedja Guden Turum, Wogulerna
Torom, Tschuwascherna Thora l. Tor, Tatarerna
Tärä o. s. v. – Laskihen, v[er]b reflex[ivum] af
lasken, sänka sig, lika med laskeuwi (v[ers] 287)
af laskeun. Skilnaden emellan dessa tvenne slag
af verba reflexiva är den, att det förra alltid utmärker en sjelfvillig handling, då deremot genom genom det sednare ofta tillkännagifves en
handlig, som härrör af yttre tvång. Personerna
wid det förra slaget af verbum refl. bildas genom
tilläggande af -me l. -mek, -te l. -tet, -kse l -hen
så väl till Sing. som Plur., hvilken sistnämnda
num. likwäl sällan brukas. Var[iant] 272. Lapukas, handske. – Liitelen, -llä (af liitän), fästa (sig)
vid något, stadna. Itä, öster, (af iän, itää, gro),
eg[entligen] det ställe, hvarest solen gror eller
622
Fennica.indd 622
17.1.2019 14:55:19
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
V[ers] 281.
V[ers] 285
298.
301.
304–305.
Var[iant] 306.
uppgår. Plurall. iät, lännet utmärka, att örnen ej
lemnade något ställe i öster eller vester obesökt.
De bero, liksom luotehen, af lenti, ehuru detta är
ett verb. intransit. Loputen, lika med loputse. Peritellen, Instr. Infinit.1262 modi af perittelen, -llä,
sträfva mot slutet, rad. perä, det yttersta.
Kulonen, nom. adj. af kulo, höbås.
Sinerwoinen, blå strimma, af sinerwä, blå.
Wawahutan, hastigt röra, v[er]b moment.-curat.
af wapaan, wawata lika med wapisen, -sta, darra.
Karkahdan, onomatop. skramla.
Lönnrot tvekar i walet emellan åtskilliga varianter, som gifvas till mythen om werldens skapelse,
och i synnerhet till dessa verser. Den förnämsta
bland dem är omnämnd i företalet till öfversättning af Kalewala, och innehåller, att örnen, sedan
dess ägg från Wäinämöinens knä nedsjunkit i
hafvet, flyger i öster och vester, sökande öfwerallt det försvunn[a]1263, att hon slutligen finner
äggen, men [i]1264 ett förändrat och uselt skick,
s‒ ‒1265 i förbrytelsen deröfver skapar af d‒ ‒1266
werlden, yttrande derwid de ord som runan texten tillskrifvas Wäinämöinen. Enligt en annan
i Mehiläinen för år 1839, December1267, införd
variant uppstår werlden af nämnda ägg utan någons tillgörande. Men då äfven på andra ställen
werldens skapelse tillskrifves Wäinämöinen, och
enligt hvad i företalet till Kalewala-öfversättningen är utweckladt, ingen ting i föreställningen om Wäinämöinen strider häremot, så torde
den antagna läsarten böra föredragas framför de
öfriga, helst de äfven i poetiskt hänseende äro af
ett en underordnadt värde beskaffenhet.
Jälitsä, stundom äfven jäitsä, ägg, af det ordet
яйцо.
Here II infinitive, (modern) E-infinitive.
The end falls into the
binding.
Falls into the binding.
The end falls into the
binding.
The end falls into the
binding.
Lönnrot [1836−1840]
1990: 558−559.
[An empty page in the manuscript. There are
315 lines altogether in the first song.]
623
Fennica.indd 623
17.1.2019 14:55:19
�Fennica: Kalevala
Castrén’s nuncupativus = essiv(us).
II. Runan.
V[erser] 1–8
V[ers] 14.
V[ers] 15.
V[erser] 23–24.
V[ers] 32.
V[erser] 34–36.
Ehuru Wäinämöinen skapat werlden, nalkas
honom lika wäl ofärd och onda dagar. Hjelplös
irrar han omkring på hafvet och färdas förbi
holmar och skär, dem han sjelf danat. Han liknar
en watten-ruska, som är seglaren till hinder gör
seglaren omak, eller en fattig man, som är den
rike till last. – Kulkia brukas här transitive. Pehkio, halfmurken stubbe. Var[iant] Säikälet, klabb,
ett afbrutet stycke träd, Nuncupat[ivus]1268 säikälehenä, säikälehnä, säikälennä. – Rikkahilla i
stället för rikkahille. Casus Allat. har försvunnit
i Ryska Karelen, och Adessivus tjenar till att ersätta densamma.
Utaun, -ta, komma af in händelse. Ordet härstammar från det Ryska: удается.
”På månad och dag”, månader och dagar, d. ä. på
lång tid. Kulku af kulun kulkua, vräkas.
Inha, svår, besvärlig. Kaon, -toa, förkortad form
af katoan, -ta, försvinna. Kannikka, kant, det
yttersta. ”Wid detta mitt yttersta, som äfwen
(snart) försvinner.”
Ajaksen, v[er]b reflex[ivum] af ajan.
I företalet till öfversättningen af Kalewala är anmärkt det tvåfaldiga förhållande, hvari Pohjola
och Kalewala genom Sampo och Pohja-dottren
stå till hvarandra. s<->t<---> Pohjola. Pohjas
sköna mö war nämligen målet för de tre Kalewala-hjeltarnas önskningar, och genom henne
träder Pohjola någon gång i en ljusare dager.
Men i Sampo-cykeln, och ännu mera i 6te och 17de
runan, skildras det såsom en mörk, männer förödande och i alla afseenden ohygglig ort. Sjelfva
färden dit ansågs för en hjelte-bragd, ty på wägen funnos många under och förderf. Först mötte
man en eldig örn, som satt på en eldfull björk och
hvässte sina klor emot wandraren. Derefter kom
man till en eldfull ö, hvarpå fanns en glödhet
624
Fennica.indd 624
17.1.2019 14:55:19
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
badstuga med en eldgraf, hvilken skulle öfverstigas.
Sedan såg man nära Pohja-gården ett gärde af stål
resa sig ända upp till molnen. Spjut woro ställda
till gärdets störar, och man hade fästat dem tillhopa
med ödlor och etter-ormar. Den som lyckligen kom
genom detta gärde, möttes ännu af en orm, hvilken låg utsträckt framför porten, och var ”längre än
den längsta furu, tjockare än stugans stolpe”. Äfven
wargar och björnar bewakade porten. I stugan woro
alla männer svärdomgjordade och stridsbeklädde.
De sökte än genom vapen, än genom trollqwäden
bringa förderfvet den oförwägne, som djerfdes träda inom Pohjolas väggar. Icke utan skäl kallas derföre stället miesten syöjä sia, (kylä), urosten upottaja,
den männer ätande (förödande), hjeltar dränkande
(dödande) orten (byn). Såsom ortsbestämningarna
i de Finska runorna öfverhufvud äro högst sväfvande, så kallas äfven Pohjola än kylä, by, än tages
det för ett lund1269 och är då synonymt med Pohja,
hela Norden, Pohja, eller <--.> Lappi, Lappland (VI:
5–6), Pohja, Norden, och Lappi, Lappland Pohja eller
och Lappi så väl i dess generella betydelse af den
yttersta norden, som i den speciella af Lappland,
Kal[evala] VI: 5–6 m. m. Wanligen skildras dock
Pohjola såsom en gård, belägen högst upp i norden (Pohja). Der finnes således en wärdinna, Louhi – fruktanswärd genom trollkonst, som hon begagnade till onda och förnämligast emot Kalewala
fiendtliga ändamål. Hon war moder till nio sjukdomar (Kal. XX[V]1270) och hade dessutom i sin makt
många andra plågo-andar, såsom köld och frost m.
m. Dessa sände hon ut till att plåga förgöra Kalewalas folk; hon inneslöt sol och måne i ett berg, för att
derigenom tillintetgöra all fruktbarhet i Kalewala,
och förehade dessutom många andra stämplingar
emot Wäinämöinen, Ilmarinen och Lemminkäinen.
Utom Louhi nämnes äfven Pohjolas wärd och Pohjas
son samt den afskywärde Ulappala-gubben, men de
spela alla en underordnad role i Kalewala runorna.
Hvad nu sjelfva benämningen Pohjola beträffas,
Sic! An erroneous of
spelling of land?
The last number falls
into the binding.
625
Fennica.indd 625
17.1.2019 14:55:19
�Fennica: Kalevala
Castrén’s infinitivus =
partitiv(us).
Lönnrot [1836−1840]
1990: 72.
Lönnrot [1836−1840]
1990: 402.
V[erser] 48–49.
V[erser] 57 58.
V[ers] 59.
så utmärkes dermed, såsom ofwanföre är antydt,
ställets nordliga läge läge högt i norden, Pohja
(botten, slut, det yttersta). Pohjola kallas äfven
Ulappala, emedan det war beläget wid en så benämnd hafsfjärd, Päiwilä (af päiwä, sol, dag) med
anledning [af] de långa sommar-dagarne, Untamo (af uni, sömn, Inf.1271 unta), hvilken benämning åter afser den långa mörka sömngifwande
wintern; Pimentola (af pimiä, mörk) och Sariola,
hvars härledning är owiss. I Mehiläinen för 1836,
Maji1272 härleder Lönn. Sariola från sara, starrgräs, och förmodar, att man med denna benämning ville <--.> utmärkte ställets belägenhet wid
starrbevuxna mossor; men i samma tidskrift för
år 1839, Januarii1273, söker han bevisa, att Pohjola är det gamla Bjarmaland och att man med
Sariola (ursprungligen Saariola, af saari, holme)
bör förstå de motsvarar det svensk betecknar det
Svenska Holmgård. Men denna hypothes är understödd af alltför svaga skäl, för att wara öfvertygande.
Hawu, barrträd, barrträds[rus]ka. Lehwä, barr,
barrträdsqwist.
Tiehyt, diminit. af tie, wäg. Så lefwande är Finnarnes föreställning af naturen, att sjelfwa wägen personifieras. Onkelwoinen, epithet åt wägen, betyder egentligen det som man eftersöker,
af ongin, -kia. Ottelen, -lla, frequent. af otan,
föra, borttaga, vilseleda.
Matka Teppo, tie jumala bör wara: Matka-Teppo,
tie-jumala, ty om äfven wägen kunnat kallas
jumala, så är det dock omöjligt otänkbart, att
sjelfva färden hade blifvit förgudad. Teppo är
nämligen en Gudomlighet, såsom det paralella
ordet jumala tillkännagifver. Dess ethymologie är okänd, så framt T Sannolikt härstammar
ordet från Stephan, som i runorna wanligen
benämnes Tehwanus och dyrkas såsom hästarnes skyddspatron, samt i anledning deraf ofta
626
Fennica.indd 626
17.1.2019 14:55:20
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
V[ers] 61.
V[erser] 68–90.
V[erser] 100–101.
V[ers] 113.
V[ers] 119.
är med på färden. Häraf synes, att närwarande
bön icke är genuin. Dessutom är den olämplig
på närwarande ställe, emedan af den grund, att
Wäinämöinen färdas på öppna hafvet, då deremot här talas om wägar, skogar och ödemarker.
Sistnämnda anmärkning gäller äfven nästföregående<-> verser.
Wiiton, -ttoa, förkortad form af wiittaan, -tata,
staka.
Harwahammas, glestand, är ett stående epithet
för Pohja-gumman. Aikasehen, casus Illat. af aikanen, tidig; brukas här såsom adverbium. Warpanen l. warpunen, diminut. af warpa l. warpu.
Ammuelen, -lla, ösa flitigt, lika med ammentelen.
Tanhua, fägård. Juorotos, jemmer, af juorotan
(jollotan), jemra sig, gråta hörbart. Uwantolainen (Uventolainen) är ett af Wäinämöinens epitheter. Lönnr. har yppat framkastadt framkastadt
har angifvit tre särskildta härledningar af ordet:
1o) af uusi = ny, Gen. uuden l. uuwen, Uuwentola,
nybygge, och Uuwentolainen, den som först slår
ned sina bopålar på något ställe; 2do) från upia
l. uwe, <---->, utmärkt, förträfflig, 3o) från uin,
uia, simma, Uintolainen, Uentolainen och deraf
Uwentolainen. Måhända är dock Uwantolainen
blott en råbråkning af Suwantolainen.
Jemte lonk I stället för lonkuelle (frequent. af
lonkun, -kkua) och hajonne, 3. pers. Sing. præs.
Conj.1274 sjunges höres äfven lonkaellu, hajonnu, hvilket ger en bättre mening. Wäinämöinen
gret ej, såsom ett barn, med widöppen mun och
wridna läppar.
Kysytteli, lausutteli, hon hade att fråga och tala;
eller blott: hon frågade och talte, ty det händer
ofta, då ett verb. frequent. blir bildadt af curat.,
at den curativa bemärkelsen går förlorad.
Tulettelen, komma ofta, egentl. låta ofta komma,
curat. freq. af tulen.
Castrén’s præsens conjunctivus = modus potentialis.
627
Fennica.indd 627
17.1.2019 14:55:20
�Fennica: Kalevala
Castrén’s factivus =
translativ(us).
Castrén’s nuncupativus = essiv(us).
Sic!
V[ers] 123.
V[ers] 135.
V[ers] 136.
V[erser] 140–141.
V[ers] 164.
Puhki polweni, (<----> genom) hela mitt lif. Puhki är egent. i Finskan egentligen ett adverb, men
motsvarar fullkomligt <-> præpositionen genom
i Svenskan så väl i dess concreta som abstracta betydelse, t. ex. genom golfvet, genom lifvet.
Polwi, knä, led, mennisko-ålder.
Asen, -men; boningsställe, af asun, -ua.
Luotasi, ifrån ditt granskap, af luo, luosi,
Fact[ivus]1275 luoksi, Nunc[upativus]1276 luona
o. s. v.
Kylkehen kylänen syönti, ”det som förtäres i byn,
går i sidan”. Man mättar sin mage för att få krafter att arbeta; men då i byn ingen ting blir uträttadt, så är maten gagnlös och synes ålltså1277
icke hafva kommit i magen, utan förspillat sig
på orätt ställe. – Luon betyder äfven här tillåta,
gifva. Pääsisin i stället för että pääsisin. Roppehesta för ropehesta, af rowet, -pehen, rifva. Kuni
för kuin, genom omkastning.
Sampo är enligt Lönnrot Bjarmernas ryktbara
Gudabild, och härledes af honom från самый
богъ, som skulle betyda den högste Guden,
(egentligen sjelfva Guden). Men det är tillförene
på annat ställe omnämndt, att Sampo äger en
alldeles motsatt betydelse i den Finska Mythologien, att den är ”ett magiskt medel för det i yttre måtto goda. Till följe af sin lycko-bringande
egenskap föreställes den wanligen under bilden
af en qvarn, hvarigenom antydes, att den war
ett ymnighetens redskap. Äfven synes man hafva föreställt sig den såsom en kista eller ett förwaringsrum med dertill hörande lock, som war
prydligen utsiradt och derföre kallas kirjokansi
(brokigt lock). Widare säges Sampo hafva slagit
sina djupa rötter och spridt dem widt och bredt
i jorden, emedan allt, som skall bringa ymnig
frukt, måste rota sig wäl. Dessa föreställningar
om Sampo äga ej sin tillämpning på en Gudabild,
och ännu mindre kan det tänkas, att man skulle
628
Fennica.indd 628
17.1.2019 14:55:20
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
hafva låtit deri ingå sådana beståndsdelar, som
fjädrar, ullstrån, kornfrön m. m. Deremot egnar
sig allt just det phantastiska uti mythen om Sampos bildande till att utmärka en talisman, som ej
får wara ett vanligt redskap, utan anses för desto werksammare, ju mera sällsam den är. – Att
blotta besittningen af Sampo, men icke böner,
offer, eller någon slags dyrkan, tilwägabragte all
den <> wälmakt å städse om Pohjolas wälmakt –
äfven detta passar bättre på en talisman, än på
en Gudabild. (Se vidare i företalet till öfwersättningen af Kalewala sidd. XXX och XXXI.) Hwad
ytterligare härledningen af ordet Sampo beträffar, så kunde det möjligen vara ett berömmande
diminitivum af sampi, liksom neito af neiti, tyttö
af tytti o. s. v. Sampi lärer ursprungligen betyda
det förnämsta i sitt slag, och säges 1o) om den förnämsta medlem i familjen, 2do) om en fisk, som
anför en hela en svärmen, m. m.
v[ers] 166. Joukkonen l. jouhkonen, diminut. af joutsen (joutten, jouhten), swan.
V[ers] 167. Kylyt, -kyen, diminut. af kylki, sida. Lönnr. förmodar, att med villan kylyt förstås all den ull,
som fås ifrån fårets ena sida, men mera sannolikt betecknas kanten af ett ullstrå, hvilket äfven
sjelfva orden innebära.
V. 182–185.
V[erser] 180–185.1278 Till stöd för den i företalet till öfvers. af Kalewala, sid. XVII, anförda hypothes, att i dessa werser ej ut<-> är fråga om Ilmarinens delaktighet i
skapelse-acten, utan blott om hans utomordentliga skicklighet att smida, tjenar ännu ytterligare den omständigheten, att taivoa och kantta stå
i Casus Infinitt.1279, hvarigenom blott obestämdt
angifves, att Ilmarinen ”smidt på himmel”, men
icke mera (smidt himlen), hvilket här utan tvifvel är ett figurligt talesätt. Ty om meningen
wore att tilldela Ilmarinen himlens skapelse, så
borde ovillkorligen Accusativus följa.
Castrén has moved this
passage from another
page.
Castrén’s
infinitivus
(here in pluralis) = partitiv(us).
629
Fennica.indd 629
17.1.2019 14:55:20
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
Castrén has stricken
out this passage.
Castrén has stricken
out this passage.
V[ers] 199.
v[ers] 200.
V[ers] 203.
210.
V[ers] 210.
V[ers] 210
V[ers] 211.
Att Wäinämöinen lofvar sin broder Ilmarinen i
lösen för sin befrielse, hör wäl icke till antalet
af hans lysande bedrifter; men det tadelwärda
i denna handling mildras likwäl betydligt derigenom, att Wäinämöinen icke hade någon annan utväg att befria sig från Pohjola, då deremot
smeden Ilmarinen hade något kunde hoppas att
förtjena något på denna färd.
Sampuet af sammut, nyttjas här i Pluralis till att
utmärka, att Ilmarinen alltför wäl kunde åstadkomma sådana saker.
Riuwutan, -ttaa, smälta, göra wek, af riudun,
-tua, se Renw[all]1280.
Korja, synon. med reki, torde vara är kanske lånadt ifrån det Svenska kanske af det Svenska
ordet korg.1281
Korja är alltid synonymt med reki, men torde ursprungligen hafva bete, liksom kori, wara lånadt
ifrån Svenskan.1282
Korja är troligen synonymt med kori, af det
Svenska korg. Korentelen, frequent. af korennan,
höja; stamordet är korkia, hög.
Karittelen (karettelen, karistelen), åstadkomma
gny; jfr. I: 250.
III Runan.
V[erser] 1–30.
Den frejdade Pohja-dottren pryder sig med en lysande klädnad, stiger sedan upp på himla-bågen
och sätter sig ned att wäfva en gyllne wäfnad.
Wäinämöinen blir henne varse Stadd på återfärden ifrån Pohjola blir Wäinämöinen henne
warse, och betagen af den glans, som strålglans,
som omgifwer flickan, söker han förmå henne
att stiga ned i hans släde. Var[iant] 1. Salo-kaarto,
skogs-omgifning, skogsrand. Salo-kaarron waimo, en qwinna (Gudinna), som herrader herrskar
öfver skogen ända till dess yttersta rand. Maan
630
Fennica.indd 630
17.1.2019 14:55:20
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
V[erser] 32–38.
kuulu, ween walio, landets berömda, wattnets
utwalda, d. ä. skönast ibland allt, som finnes till i
watten och på land. Genitiverna maan och ween
bero af kuulu och walio, hvilka wäl egentligen
äro adjectiver, men kunna äfven betraktas såsom
substantiver. I Finskan är gränsen emellan nomina substantiva och adjectiva högst ej ganska obestämd. Walio, utwald, skön, är beslägtadt1283 med
walitsen, -ta. Puen, pukea, kläda, här reflexive.
Var[iant] Siroksen, pryda sig, v[er]b reflex[ivum]
af nom adj siro, rak, prydlig. Kautokenkä, snörsko, af kauto l. kauta (se Renw[all]1284) och kenkä. Kapivi af kavin, -pia, enligt Lönnr[ot] ordna
foten (beslägtadt med kawio, kapio), eller kanske:
smycka (sig), af kapia, smal, nätt. Röpeä, lysande,
egentl[igen]: det som faller lätt i ögonen. Ilman
wemmel, luftens loka båge, lika med taiwon kaari, himlens båge, hvar[med]1285 på detta ställe
förstås regnbågen, <->1286 det följande för ty
den gyllne wäfnaden, som i det följande omtalas, hvad kan den väl vara annat, än regnbågen
med sin brokiga färgprakt? – Pitelewi pirtojansa
(för pirtoansa), håller, d. ä handterar sin wäfsked.
Huolitan, -ttaa, draga försorg. Var[iant] Warun,
-ua, förmodligen detsamma som waron, -oa, bereda, förfärdiga (till förrätt, waraksi). Laskele, 2
pers. Imperat. v[er]b reflex[ivum] af lasken. Te
eller blott t anträffas ofta hos verba, såsom kännetecken på andra person. Detta te (t) har uppkommit af andra personens pronomen, hvari t
är den ursprungliga character-bokstafven, ehuru
den i Singularis blifvit framför i enligt regeln förbytt till s.
Pohja-dotterns hand kunde ej vinnas utan stora
wärf och swåra äfventyr, hvilka merendels föreskrifvas af flickans moder, ty det war rätteligen hos henne, friarne först måste anhålla om
dottern. – Taiten, fyndigt, egentl[igen] Instr.
Infinit.1287 modi, af taidan, -taa. Det fyndiga i
flickans swar består i dess twetydighet. Hon
Castrén has written the
syllable be- twice to indicate a page break.
Renvall 1826.
An ink spot hides the
end.
An ink spot hides the
word.
Here traditional II infinitive, modern E-infinitive.
631
Fennica.indd 631
17.1.2019 14:55:20
�Fennica: Kalevala
“Pleonasm” in this connection, as it is combined with an abessive
case.
“(metric) foot.”
Pyrrhichius (pyrrchichios) is an ancient
metric foot consisting
of two short syllables.
Castrén’s præsens conjunctivus = modus potentialis.
Renvall 1826.
Renvall 1826.
Renvall 1826.
V[ers] 46
V[ers] 44
V[ers] 58.
V[ers] 64.
Var[iant] 69
V[ers] 70.
V[ers] 78
V[ers] 79.
förbinder sig ej uttryckligen att komma i Wäinämöinens släde, om han äfven skulle emot
förmodan utföra de honom förelagda wärfven,
utan lofvar endast hålla honom för för en hjelte. Det är för öfrigt anmärkningswärdt, att äfven sådana wärf, som de här omtalta, anses för
kallas hjelte-bragder. Jossa, sammandraget af
jos sinä. Ilman tutkamettomalla (terällä). Ilman
är en pleonasm.1288 Tutkameton, spetslös, af tutkain (ursprungligen tutkame l. tutkami), Gen.
tutkamen, spets. Tuntumaton, som icke kännes,
af tunnun, -tua.
Ehuru den Jo olen utgör en pes1289; ty ehuru den
Finska runo-methern wanligtvis blott består
af trocheer och pyrrichier1290, händer det dock
någon gång, att den första pes i versen är en
spondé, jamb, dactyl, tribrachys m. m.
Tullekkana l. tullekkaan, præs. Conj.1291 af tulen, -lla. Aspirationen (tulle’) hårdnar ofta till k
framför ett annat k.
Kalwin, -pimen är enligt Renwall1292 lika med kalpa; här torde det wara synonymt med wärttinä.
Keträwarren kiertimiä, en sländas snedheter
(sneda bitar), d. ä. en sned (oduglig) sländas
stycken (Lönnr.).
Kosken, kalkan, kalkkat äro contractioner Karelska förkortningar af koskenut, kalkkanut, (koskent, kalkant).
Kasa betyder icke allenast yxbacken, såsom
Renwall1293 uppgifver, utan äfven yxens äfven
och kanske rättare: eggets kanten af egget på
yxens egg.
Kalpistihen, studsa, v[er]b refl[exivum] af kalpistan, studsa resilientem facio, Renw[all]1294.
Var[iant] Kimmellän, kammellan, slingra.
Pätönen af pädön, -töä l. päden, -teä, duga; pätöwä duglig och diminit. pätönen, smådugling,
oduglig, olycklig.
632
Fennica.indd 632
17.1.2019 14:55:20
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
V[ers] 80.
V[erser] 33–86.
V[ers] 88.
V[ers] 90.
v[ers] 91
Warpahasen, enligt Becker1295: warpaasehen
l. warpaaseen; hvilka former wäl förekomma i
språket, men äro grammatikaliskt oriktiga;1296
ty warwas har ursprungligen haft till Nominat.
warpaha, och när man dertill fogar Illativi ändelse hen (h˘n1297), så erhålles warpahahen, som enligt wanlig consonant-förwandling blir warpahasen, och genom sammandragning warpaasen,
men hvarken warpaaseen; ej heller warpaasehen. – Att yxen träffat Wäinämöinen i knät och
tån, är ett beteckningssätt, som härrör af brist på
synonyma ord, och uttrycker, attv Wäinämöinen
stött sig i foten.
Det finnes i naturen intet så liflöst ting, som
den Finska sångmön ej förmår göra lefvande.
Här personifieras så väl yxen, som dess skaft,
och de sägas, likt gluppska rofdjur, förtära köttet
och bloden råa (uuelta, tuorehelta). Söip’ (söipä),
Sing. i stället för Plur. On är åter en pleonasm.
Hurme, cruor. Huppellehtamalla, Adess. af mod.
Nomin.1298 huppellehtama. Huppellehtelen, hoppa, stritta, af hypin, hyppelen l. huppelen, huppelehdan, huppelehtelen.
Tietäjä, nom. actoris af tiedän, tää, den som wet,
insigtsfull, vis, ock κατʾεξοχην wis å trolldomen,
trollwis siare, trollkarl. Iän ikuinen, ewärdelig,
gammal som tiden. Ikä betyder icke allenast lifstid, mennisko-ålder, utan äfven tid öfwerhufvud.
Kaikkien sanojen salpa, alla ords bom, d. ä. den
som i sig innesluter alla ord (all wishet) hvilket
Lönnrot anser detta uttryck innebära, att Wäinämöinen kunde hämma bloden med alla behöfliga trollord, att han war kaiken sanallinen
salpa. Enligt Keckman1299 skulle härmed förstås,
att han var en bom (kunde skydda sig) emot alla
(andras) trol besvärjelser.
Becker 1824.
For the historical development of the -s- in
Finnish, see e.g. Rapola
1966: 252−256.
Castrén indicates the
vowel changing by the
quality of the preceding vowel with ˘.
Castrén’s modus nominativus here = traditional III infinitive,
modern mA-infinitive.
C.N. Keckman’s unpublished translation
of the Old Kalevala
with comments.
633
Fennica.indd 633
17.1.2019 14:55:20
�Fennica: Kalevala
The end falls into the
binding.
Castrén’s imperfectum
conjunctivi = modus
conditional(is).
Castrén’s etymology is
incorrect. See e.g. SSA
s.v. puhdas and pyhä.
V[erser] 93–94.
V[erser] 95–96.
V[erser] 97–104.
V. 106.
V[ers] 106.
V[ers] 114.
V[ers] 117.
Loihen, v[er]b reflex[ivum] af luon, göra sig till
något, blifva. Loihtia, trollkarl, besvärjare, nom.
actoris af loihin är enligt Lönnr. det mångtydiga
luon, -da, hv‒ ‒1300 af första härleder sig luoet,
-tehen, troll-ord, besvärjelse-ord, samt sedermera verb. luoehin (luoihin, loihin). Luovet skulle
således enligt dess denna derivation betyda det,
hvarigenom man gör, åstadkommeer något. Sanelia, besvärjare, af sanelen, sanon, tala, orda, besvärja.
Han läste ursprungsorden enligt alla de möjliga orsaker, som hade wållat skadan (enligt behofvet, Lönnr[ot]), och besvärjelse-orden efter
alla wändningar, (hål, hemligheter, mörka och
intrasslade ställen, Lönnr[ot]). – Till en fullständig trollruna hörer, såsom bekant är, synty eller
kännedomen af det ondas ursprung, och sanat
(luottehet), dess besvärjelse.
Wäinämöinen wändar sig hade förgätit ej ”några blodens mäktiga beswärjelse-ord, af hvilka
en bom hade kunnat erhållas och ett stadigt lås
åstadkommas för dessa af jernet uppsprättade, af
blåmunnen blånosen skurna ställen, till fördämmare för den kommande, till stängsel för den
ilande” (bloden). – Saatahisi, luotahisi äro Karelska former af Imperf. Conj.1301 Perf. Suu-sinerwä
(sinerwä suu), blå mun, yxens egg. Samoaja, nom.
actoris af, nom. actoris af samoan, -ta, ila.
Bloden far fram i en wåg, (i wågor). Här nyttjas
Inessivus och icke Nuncupativus (aaltona), emedan den sistnämnda casus
”Bloden far fram i en wåg”. <-> wågor Ajan, -aa
brukas här intransitive.
Kumpu, rund upphöjning i en eljest jemn nejd.
Pyhä, helig, wördnadswärd, ett af Wäinämöinens epitheter. Pyhä torde wara beslägtadt med
puhas och kanske ursprungligen dermed identiskt,1302 se Kal[evala] XXII: 87–88.
634
Fennica.indd 634
17.1.2019 14:55:20
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
V[ers] 120
V[ers] 121.
V[ers] 125.
V[erser] 127–128.
V[ers] 136.
V[ers] 146.
V[ers] 152.
V[ers] 162.
Var[iant] 165.
V[ers] 169.
V[ers] 182.
Läylemmäksi, af läyli, besvärlig, comparat.
läylempi, Gen. -mmän.
Painuwi, af painun, -ua, brukas här reflexive.
Reuon, -toa, wräka, kasta sig.
Wirkku, egentl[igen] liflig, beslägtad af wiriä,
wirkiä. Wirkku säges företrädeswis om hästar. Helähytän, åstadkomma klang, verb. moment.-curat. af helään (helisen), klinga. Helmiswyö, en piske (egentl. gördel), beprydd med
perlor (d. ä. klingande smycken).
Raanta l. raanto, svårt werk, af ra’an, raata,1303
göra ett besvärligt arbete, eller möjligen af det
Ryska рана, sår. Katsoja, nom. actoris af katson,
-oa; den som ser, undersöker.
Puun jälen puhelia, den som blåser på trädets
spår. Denna vers. torde icke vara här på sitt ställe, ty det var icke trädet, utan jernet, som hade
wållat skadorna. Det är wäl brukligt wid beswärjelser, att icke allenast omgripa sådant, som
närmast förorsakat olyckan, utan äfven många
andra saker, som dermed stå i något sammanhang. Sålunda hade det äfven här kunnat komma i fråga, att beswärja trädet, emedan olyckan
timade båtens Wäinämöinen höll på att timra en
båt, då olyckan skedde, men det var i alla fall
icka trädets, utan jernets spår, som skulle botas.
Suhuttelen, -lla, onomatop., göra något med sådan hastighet, att det hwiner (suhisee).
Kielipalku, sladdrerska, af kieli, tunga och palku,
ärtskida; hvars tunga är lätt och rörlig liksom en
ärtskida.
Ohkoa, pusta, stånka; öppnade dörren pustande.
Infinitivus i denna construction är ovanlig.
Wakittaja, nom. actoris af wakitan, -ttaa, stämma, stilla. Stamordet är waka, stadig, fast, stilla.
Lakkapuu, af lakka, qwist, och puu, träd, stolpe;
en stolpe, som understöder qwisten.
According to Lönnrot
1866−1880, raanta is
identical with raa’anta,
a nomen actionis of
raataa “to work hard.”
635
Fennica.indd 635
17.1.2019 14:55:20
�Fennica: Kalevala
V. 188.
Halliparta, hvitbrunskäggig, gråskäggig. Harju,
ås, här takås.
V. 152. Suhuttelen, onomatop., göra m
V[erser] 187–190. Gubben säges bo på ugnen, ty det är ett här i
Finland ännu gängse bruk, att åldriga och orklösa personer wistas för wärmens skull ofvanpå ugnen, dit man stiger uppför en trappa, som
är anbragt emellan wäggen och muren. Halliparta, hvitbrunskäggig, gråskäggig. Harju, ås,
här: takås. Urahdan, -htaa, egentl[igen] morra
(om hundar), ryta, se urisen. Var[iant] Puuhon,
-oa vore väl egentl[igen] en förkortad form af
puuhoan, -ta, arbeta, bemöda sig; men då denna
betydelse svårligen kan tillämpas på detta ställe,
så är puuho sannolikt en förwrängning af puhu,
uppkommen enligt Lönnr[ot] i Ryska Karelen,
der ordet puhun är föga brukligt. Paukuttelen,
-lla, larma, dundra, verb. moment. Curat.-frequent. af paukun, -kkua.
V[erser] 191–200. Här är med djerfva ord uttryckt det colossala
förtroende, som trollkarlen hyser till sin förmåga. Han har hämmat floder i deras lopp, dämt
sjöar, hejdat forssars swall, m. m. Likwäl tyckes äfven på detta ställe hafva in<---> insmugit
sig en Christlig föreställning, bestående deri, att
trollkarlen säger sig hafva åstadkommit detta
Luojan kolmella sanalla, pyhän synnyn säätämällä, med Skaparens tre ord, med den heliga
ursprungsrunans tillstädjelse. Ty ehuru ordets
(wishetens) makt i den Finska mythen gäller
mera, än måhända i någon annan Hednisk lära,
så är likwäl den föreställning främmande deri,
att meniskan är mäktig genom Guds ord. Det
ordet, som utgör den wises styrka, erkännes wäl
wara en gäfwa, så wida icke sjelfva Wäinämöinen förmår skapa tre trollord, men det är ej uppfattadt såsom en Guds gåfwa, utan anses wara
ett arf ifrån forntidens wise. – Hwad för öfrigt
ordet Luoja beträffar, så kan man wäl icke med
636
Fennica.indd 636
17.1.2019 14:55:20
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
fog förneka dess ursprungliga tillwaro i språket, ehuru det till sin betydelse är lika osäkert,
såsom dess stamord luon, -da. Måhända förstås
dermed i allmänhet den som företrädeswis gör,
åstadkommer något i ett eller annat afseende.
Betydelsen af Skapare synes åtminstone ej wara
genuin, emedan Luoja ofta brukas såsom epithet
för personer, hvilka icke enligt mythen deltagit
i skapelsen. Till följe af Christendomens inflytande eger ordet likwäl ofta i runorna sistnämnda betydelse, särdeles i det fall, då det ej icke är
brukadt såsom epithet, utan förekommer absolute, såsom på detta ställe närwarande ställe (jfr.
<->; <->) (se vidare anmärkningar till IV: 354). –
Kannakset kapeimmilta, näs hafva blifvit tillslutna (förenade) på de smalasta ställen, d. ä. der
afståndet warit minst mellan näsen. Joet, järwet,
kosket, selät, kannakset höra samteligen till tukittuna. Till v. 200 finnes en variant: Kapeista
kannaksista, hvilken ger en <---->
IV. Runan.
V[erser] 1–12.
Oaktadt den stora quantitet af blod, som Wäinämöinen hade förlorat, förmår han dock resa
sig upp från släden och gå till stugan med sina
egna krafter. Här hemtar man en silfverstop, bär
fram en gyllne kanna (d. ä. ett kärl af silfver och
guld), för att låta bloden rinna deri, men stopet
rymmer dock föga eller intet af Wäinämöinens
blod. – Jumala är ett epithet, som i runorna icke
blott tilldelas Gudar, utan äfven heroer och utomordentliga ovanliga menniskor. Af sistnämnda anledning tilldelas epithetet Jumala så wäl
åt Wäinämöinen, som äfven Lemminkäinen
(Kal[evala] XVIII: 456). Ännu i dag benämnas på
somliga orter trollkarlar maa-jumalat (jordens
Gudar).
637
Fennica.indd 637
17.1.2019 14:55:20
�Fennica: Kalevala
Falls into the binding.
Falls into the binding.
Sic!
V[erser] 15–16.
V[ers] 18.
V[ers] 27.
Mi sinä lienet – urohiasi, hwem kan du wara
ibland – dina hjeltar? d. ä. till hvilket slag af
hjeltar kan du tillhöra?
Kantokorwo, bärlå, af kannan, -taa, bära och korwo, så, egentl[igen] käril med handtag (korwa,
öra).
Det hörde icke wara öfverflödigt, att såsom en
förklaring öfver den beswärjelse, som nu följer,
omnämna de hufvud-momenter som ingå i Finska Magin. Öfwerhufvud kan Magin tilldelas i
twenne slag: 1o) den omedelbara och 2do) den medelbara. Det förra slaget består deri, att menniskan med sin blotta viljas kraft söker beherrska
naturen. Alla medel till dess kufvande äro för
henne obekanta, och besvärjelsen, som på detta
sitt första stadium endast består i befallande ord
utan allt förnuftigt innehåll, i wilda åtbörder och
ett sanslöst raseri, uttrycker till sin idé allenast
ett behof hos menniskan att göra sig till herre
öfver naturen. Den medelbara Magin innehåller
åter ett erkännande deraf, att menniskan i sin
omedelbarhet ej förmår beherrska naturen; men
de medel hon dervid begagnar, äro på intet wis
afpassade efter föremålets beskaffenhet.
Bland dem höra i Finska Magin: 1o) g‒ ‒1304
tradition fortplantade trollformlen och besvärjelse-ord (sanat), som anses äga en Symbolisk, i
orden förborgad kraft; 2do) ‒ ‒t<>liga1305 hvarjehanda ting och verk och redskap, såsom talismaner, amuletter m. m. Sådana föremål, som
menniskan anser vara henne öfvermäktiga öfverlägsna genom sin styrka, slughet eller andra
egenskaper, söker hon besegra genom 3o) lumous,
tjusning. Här gäller det merendels, att genom
wänliga och bewekande ord söka göra föremålet
sig benäget. I den Finska Magien1306 förekommer 4o) synty, hvarest trollkarlen söker utreda
föremålets ursprung och wäsen, för att derefter
bestämma medlet. Men emedan allt, hvarwid
638
Fennica.indd 638
17.1.2019 14:55:20
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
synty-runan kommer i fråga, ‒ ‒1307 går är till sin
natur ondt och för[fär]ligt1308, så går söker man
äfven deri ‒ ‒ta1309 och för föremålet framvisa
dess wäsen samt dymedelst twinga det att gifwa
sig besegradt. Synty blir således äfven ett medel till
det ondas kufvande, huru beswärjelsen derjemte
måste anwändas, liksom å andra sidan beswärjelsen samt i de flesta fall ej anses ega nog kraftig
werkan förutan synty. Så kunde Wäinämöinen
i III: 91 icke stämma bloden, emedan han förgätit
några beswärjelse-ord, och här måste trollkarlen
först känna jernets ursprung, innan han kan företaga sig att läsa besvärjelsen. – Hwad nu jernets
födelse (raudan synty) beträffar, så utmärker den
sig genom en högst owanlig klarhet och sträng
sammanhållning. Jernet är <-> Se här en kort sammanfattning af dess innehåll. – Jernet är eldens och
wattnets yngsta broder, d. v. s. hade samma jernet
hade ursprungligen samma flyktiga wäsen, som elden och wattnet, men war swagast ibland dem. På
den stora svåra brandsommaren måste jernet det
fly undan lågorna och söka sin räddning upp i molnen, hvarest det dolde sig i jungfrurs swällande
bröst. Jungfrurna woro tre; de göto sin mjölk ned
på marken. En göt svart, den andra hvit och den
tredje eldröd mjölk. Den svarta mjölken blef ämnet till stångjern, den hvita till tackjern och af den
röda mjölken alstrades stålet. De till jorden nedfallna jern-ämnen doldes nu i en gungfly, hvarifrån de sedan uppsparkades af wargar och björnar.
Det uppsparkade gruset bemärktes1310 af (en) Gud,
som tillfälligtvis wandrade på kärret. Han intogs
af ömkan öfver jernets usla belägenhet, och straxt
derefter började Ilmarinen smida och rengöra det.
Dessförinnan tog han likwäl af jernet den ed, att
aldrig skada sin moders barn – menniskan. Nu
skall jernet härdas. Ilmarinen sänder Mehiläinen
(biet) bortom uppmanar Mehiläinen (biet) att flyga
bortom nio haf och derifrån afhem bringa håning,
för att han i denna milda wätska må härda jernet.
Falls into the binding.
Falls into the binding.
Falls into the binding.
Falls into the binding.
639
Fennica.indd 639
17.1.2019 14:55:20
�Fennica: Kalevala
The word falls into the
binding.
V[ers] 31.
V[erser] 32–42.
Herhiläinen, Hiisis fågel, förnimmer uppmaningen och ‒ ‒1311 till honom ormens etter, ödlans gift och grodans ondska. Ilmarinen anser
detta för håning och härdar jernet deri. Härigenom förderfvades jernet så, att det bröt sin ed
och skadade sin moders barn. – Man kan ej undgå att härwid gif anmärka tvenne omständigheter: 1o) jernets det ömkliga läge, hvar jernet
ursprungligen i början befinner sig, och 2do)
dess sedermera förderfvade natur. – I sin uselhet måste jernet först gripa till flykten och hålla
sig undangömdt i jungfrurs bröst. Här förwandlas det till mjölk (<------> (<->ger en litet fastare form), ligger sedermera såsom grus i kärret,
nedtrampadt af vargar och björnar [och?] blir
omsider härdadt af Ilmari-[nen] med förderfvas
i och med detsamma genom Herhiläinens förwållande, hvarefter det bryter sin ed och ”likt
hunden äter upp sin ära”.
Kerran, i lagret, i ordningen.
Den 26te runan upplyser, att en gång, då Wäinämöinen och Ilmarinen slogo upp eld på himla-fästet, en eldgnista nedföll på jorden och der
anställde en stor förödelse. Det lyckades wäl
hjelte-bröderna att uppfånga gnistan, men den
kom straxt åter lös och ”uppbrände halfva Pohja-landet, en stor sträcka af Sawoland och Karjala å ömse sidor”. Detta är utan tvifvel denna
tid, som hvarom här talas och som ofta i runorna benämnes: ”det myck torra året, den svåra
brandsommaren, det ohjelpliga eldåret”. Tuhma,
oförsigtig -ståndig. Waraton, oförsigtig, (joka ei
tieä waroa, Lönnr[ot]). Eho (ehiä), hel, fullkomlig. Woimaton, ohjelplig, hvaremot man man ej
förmår något, af woin, -da. Suurra, sammandraget af suurena, wuonna af wuotena. Woimaton,
wanligen kraftlös af woima; här: ohjelplig, hvaremot man ej förmår något, af woin, -da.
640
Fennica.indd 640
17.1.2019 14:55:20
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
V[erser] 53–54.
V[erser] 57–58.
V[ers] 65.
V[ers] 67
V[ers] 69.
V[ers] 84.
V[ers] 86.
V[ers] 92
V[ers] 97.
V[ers] 105.
V[erser] 118–119.
Wid brädden af ett långt moln, i toppen af en slät
jemn ek, d. ä. i en ek med jemn krona, hvilken
sträckte sig ända upp till molnen. Tammen latwassa tasasen i stället för tammen tasasessa latwassa.
Der funnos fyra jungfrur, tre fullkomliga brudar.
Emedan språket för hvarje nomen numerale allenast äger en beteckning, så måste i paralella
verser det närmast största eller minsta talet begagnas i <-> paralella versen Ofta uttryckes genom sådana talesätt ett ungefärligt antal, motsvara liksom i Svenskan (tre å fyra) men här är
bestämdt fråga om tre jungfrur, såsom v[erser].
62–65 tillkännagifva. Jungfrurna kallas i en ironisk mening fullkomliga brudar, emedan ty de
hade swällande bröst.
Kolmansi är en ursprungligare form än kolmas.
Melto-rauta, mjukt jern, stångjern.
Rääkkyrauta, sprödt jern, tackjern.
Emedan den Finska Mythologien1312 erkänner
många Gudar, så står jumala, i fall versen annars
är genuin, i stället för joku jumala, någon Gud.
Nostimilla är här synonymt med nostamilla; der
wargen lyftat sin fot.
Sutonen, dimin. af susi, hvarest t är ursprungliga charakter-bokstafven1313, ehuru den blifvit
enligt regel framför i förbytt till s.
Welottihin, läs: wellottihin, af wellon, -oa.
Perä, det yttersta af någon ting, slut, grund ‒ ‒
<->1314 i detta ords dubbla betydelse. Siinä ei ole
perää (pereä), det har ingen grund, ei perän perää, icke den minsta grund.
Jernet kallas menniskans broder af den anledning, att äfven man förestälde sig det såsom ett
lefvande, tänkande och kännande wäsen, liksom
menniskan. Lastuan, -ta, göra till spån, af lastu.
Castrén might refer to
Christfrid Ganander’s
Mythologia
Fennica
(1789) or to his own
notes collected for the
lectures on mythology (published after his
death).
= Original word-intern
consonant.
Something may fall
into the binding.
641
Fennica.indd 641
17.1.2019 14:55:20
�Fennica: Kalevala
See further Häkkinen
2000, esp. 195.
V[ers] 123.
V[erser] 134–141.
V[ers] 142.
V[ers] 143.
V[ers] 145.
V[ers] 147.
V[ers] 154.
V[ers] 162.
Wasarilla, wid (under) hamrarna; walkkamilla
(nom. walkkama), under bultningen, af walkkaan, ta kata, och <> walkan, -kkaa (walkkaan,
-kata), slå, bulta.
Koitti (koetti) af koetan, -ttaa, pröfva, smaka.
Hyvin mielellänsä, mycket gerna, (mieli, sinne,
lust). Enl[igt] Lönnrot: smakade tillräckligt (hywin), såsom han tyckte (mielellänsä, efter sitt
sinne). Kielellänsä och mielellänsä bilda rimslut, hvilket ej anses för någon prydnad i Finska runo-vers. Teräksen tekomujuja etc., stålets
berednings-wätskor, jernets härdnings-vatten.
Tekomuju, af teen, -’hdä och muju. Karkasu-wesi
af karkaisen (karkia) härda och wesi. – Rakentomaa, beredningsämne, af rakennan, -taa, bereda, och maa, jord, ämne.
Mehiläinen blir ofta i trollrunor anmodad att
flyga öfver nio och ett halft haf, för att hemta håning och helso-bringande läkemedel; se Kal[evala] VIII: 263–276; XIII: 286–297 o. s. v.
Liihyttelen, -llä, onomatop., sväfwa, flyga
sväfwande.
Flyg en hafshälfte på det tionde (kymmenettä).
Infinitivus casus kallas af äldre Grammatici1315
Partitivus, emedan det ofta tjenar till att utmärka en del af något.
Kalton, snedt, Instruct. Sing. af kaltto, sned.
Herhiläinen, bålgeting, kallas Hiisis fågel, emedan dess styng anses tros wara lika giftigt, som
ormbett. Tillika hysa Finnarne den widskepelse,
att om man dödar en bålgeting nio innan kort
skola infinna sig för att hämnas den aflifvade.
Silmänteitä, af silmännet, -teen, hvad man påögnat. Stamordet är silmä, öga. Ödlan förmodas
genom sitt blott påögnande kunna förgifta ett
föremål.
642
Fennica.indd 642
17.1.2019 14:55:20
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Topelius 1823.
V[ers] 163.
V[ers] 175.
V[ers] 177.
V[ers] 182.
V[ers] 185.
V[erser] 190–231.
Salawiha, hemlig ondska, hemligt gift. Grodan
anses för ett lika giftigt djur som ormen; den förra får sitt gift ifrån jorden wattnet, den sednare
från jorden, eller såsom det heter i en i någon
trollruna: ”Mato syöpi maan wihoja, sammakko
ween wihoja”. Grodans gift kallas hemligt, emedan den skadar utan att lemna några spår efter
sig i yttre måtto, och i anledning deraf anses alla
trollkarlar det <-> för höjden af all trollwishet
<-------> det af somliga trollkarlar för höjden af
all wishet, att kunna bota en af grodan förorsakade tillfogade sjukdomen.
Piirama torde wara beslägtadt med piirrän,
piiru, piirtooch betyda streck (– ett litet streck
af tiden –), eller också är det lika med pirama
(Top[elii] Run[or], Häft[e] 21316, sid. 14), af piraan, -ata, drypa, rinna, flyta, framskrida, således det förflöt litet mod. nomin. pirtama, det
som förrunnit, framskridit. Således: ”det war en
liten tid, helt litet af det framskridna”.
Syännyn l. säännyn, -tyä, af sydän, wredgas, förargas, lägga på hjertat.
Lipsahan, -htaa, slinta.
Hurahan, -hta, frusta.
Sedan trollkarlen lärt känna jernets ursprung
och onda seder, begynner han här sin besvärjelse och söker till en början tukta det med satirens gissel. Han wisar, huru oskadigt jernet war,
då det flöt såsom mjölk i jungfrurs bröst, såsom
watten i källan, då det togs upp från kärret och
rengjordes från smuts, samt då det fräste såsom
slagg i smidjan och begick sin slut gj och huru
det slutligen förderfvades och begick mened. –
Koito, eländig, usel. – Sukeun, sukenen, sukean,
bewäxa, frodas, af suka, borste, och suin, sukia,
borsta, wårda, fostra. Kun sa loukoit – – – pitelit, när du skadade din natur (d. ä. sin broder,
menniskan, som är hvilken af sin natur som är
643
Fennica.indd 643
17.1.2019 14:55:20
�Fennica: Kalevala
Sic!
V[ers] 232.
V[ers] 237.
V[ers] 242
V[ers] 243.
befr (menniskan, som är befryndad med dig)
och handterade din grep med munnen i din
egen slägt.” Yxens egg kallas jernets mun, jfr.
III: 102. Et sä sillon suuri – – pieni, icke war du
stor den tiden, icke stor och icke liten. Kipusas,
smärtsam. Rieskanen, söt mjölk, diminit. af rieska, som egentligen betyder färsk, se XVII: 217.
Riuottelen, wara i svagt flyta, wara i ett svagt,
flytande (kraftlös) tillstånd, frequent. af riuotan
l. riuwutan, se II: 203. Lieto utmärker i allmänhet
något flyktigt, och är i anledning deraf Lemminkäinens. Käsikarwa, håret uppå handen. Riwestyn, -tyä, blifva fuktig, nedsölas (IV: 285), bortslänkas1317 (VII: 476). Tulit päästäsi pahaksi, d. ä.
pahapäiseksi, du blef ondsint. Turmelluhuit är
för versens skull utdraget af turmelluit (reflex.
af turmelen). Söit – – kunniasi, du åt upp din ära,
såsom hunden (äter, hvad hon kräkts).
Trollkarlen frågar, om jernet af sina anhöriga
blifvit uppmanadt till usla bragden, eller utfört
den på eget bewåg. I förra fallet skulle jernet
icke varit sui juris och trollkarlen borde då vända
sig till dem, på hvilkas befallning jernet föröfvat
det onda; men i det sednare fallet har han endast
att skaffa med jernet sjelft.
Waiko muu sukusi suuri, eller sin öfriga stora
(höga) ätt, är sagdt i en ironisk mening.
Tihu (tihiä), tät, svår.
Katkoit Kalman karwallista, du förrättade genom
skärning en Kalma-lik (egentl[igen] Kalma-färgad handling). Kalma öfversättes wanligen med
liklukt, lik, död men förekommer i runorna paralellt med Tuoni (IX: 97–98, 110–111, 122–123;
var. 82, 172–173), och Perkele (X: 326–327) men
förekommer i runorna ofta personifieradt (IX:
97 98, 111, 123, var. 82, 172; X: 326, o. s. v.) och
föreställes såsom bo i grafgården samt vara dess
beherrskare, i anledning hvaraf han.
644
Fennica.indd 644
17.1.2019 14:55:20
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
V[erser] 244–251. Jernet uppmanas att komma för att se och igenkänna samt sjelf förbättra sitt verk; annars hotar
trollkarlen omtala för modren det onda, sonen
barnet föröfvat, hvilket kommer att ådraga henne sorger och bekymmer. Jernet föreställes såsom ett omyndigt barn, hvars gerningar modren
måste ställa till rätta. Wierin är sannolikt casus
Instruct. af wieri, sida; wirkata wierin, låta talet
komma åt sidan, tala för tredje person. I samma mening nu brukas i prosa talesättet: puhua
wieritse. Ankein asua, uppföra sig illa; ankein,
Instr.af ankea, hård, oböjlig, svår, wild, trängande.
V[ers] 252. Med nästföregående vers slutas jernets besvärj
de så kallade raudan sanat; medelst hvilka trollkarlen tror sig hafva befriat den sjuke från alla
de smärtor, som från det giftiga och smärtsamma
jernet <-> satt sig i såret. Det men det bör likwäl
anmärkas, att besvärjelse-orden (sanat), ehuru
de i denna troll-runa äro beroende af synty, ofta
icke stå i något sammanhang dertill, hvarföre äfven en och samma besvärjelse kan begagnas wid
flera åkommor. – Nu förestår det för trollkarlen
att hämma bloden, hwarwid han uppläser de så
kallade Veren salwanta sanat (blodens tillslutnings-ord), som sträcka sig ifrån v. 252 till och
med v. 305.
V[ers] 254. Weren suu, blodens mun är sjelfva såret.
V[ers] 257. Trollkarlen kallar sig Ukon poika, Ukkos son,
emedan han tror sig ega en öfverlägsen förmåga, wara en uros, hjelte. Ukko war nemligen Finnarnes mäktigaste Gudomlighet.
V[ers] 268. Piätyn (pidätyn), -ttyä, stadna, hålla sig, retineri,
v[er]b[um] refl[exivum] af pidän, hålla, retinere
tenere.
V[ers] 272. Kun Miekka meressä torde här stå i stället för
miekka-heinä, iris pseudocorus. Heinä är utelemnadt, emedan det förekommer i paralella
versen (saraheinä).
645
Fennica.indd 645
17.1.2019 14:55:21
�Fennica: Kalevala
Renvall 1826.
Renvall 1826.
Castrén’s factivus =
translativ(us).
V[erser] 276–285.
V[ers] 288.
V[ers] 290.
V[ers] 293.
V[ers] 306.
V[ers] 308
V[erser] 330–332.
Mieli laati har alldeles samma betydelse, som
talesättet: mieli tekee. Lipehimmästi, på det
snabbaste, adverb. af lipeä, hal, snabb. Liikkuos
och luistaellos, 2. pers. Optat. af liikun och luistaelen (luistelen, frequent. af luistan, halka). Sorotan, -ttaa, droppa (Renw[all]1318), rinna sorlande. Rivestyn, se ofvanföre.
Siirräte, 2. pers. Sing. Præs. Imperat., v[er]b
reflex[ivum] af siirrän, -tä, wika, flytta. Wälehen, skyndsamt, se Renw[all]1319.
Emellan tyytyä och tyrehtyä är den åtskilnad, att
tyytyä betyder stadna, upp genom ett föresatt
hinder, dämmas, tyrehtyä deremot: stadna af sig
sjelft.
Tyrjä är utan tvifvel detsamma som Turja
(I: 270), och Juortana är Jordan, ty i lånta ord
förwandlas o ofta till uo, t. ex. stol till tuoli, stop
till tuopi o. s. w. De här förekommande föreställningar om Jordans och Röda hafvets dämning samt himmelens torka äro tagna ur Bibeln
och stå att läsa i Jos. 3: 16, 4; 23, i 2 Mos. B. 14:
21, i 1. Kor. B. 17: 1 (jfr. Luc. 4: 25, Jac. 3:17).
Wid ådrors förbindning, som nu vidtager,
måste trollkarlen jemväl uppläsa en besvärjelse-formel, hvilka här består i en bön till Suonetar l. Suonten waimo, en qvinlig Gudomlighet,
som spinner ådror samt en annan till Tuonisonen.
Suonilangat, åderträdar, som nyttjades wid förbindningen, (icke åder-strängar).
Suuksutusten, med mynningarna mot hvarandra, af suu, (mun, mynning, Fact[ivus]1320
suuksi), suuksutan, sätta mynningarna mot
hvarandra, deraf nom. subst. suuksutus, Instr.
suuksutusten. Wastatusten, Instr. mot hvarandra, Instr. af wastatus. Limitysten, wid hwarandra (så att den ena ändan öfverskjuter den
andra), instr. af limitys. – V[erserna] 330–331
646
Fennica.indd 646
17.1.2019 14:55:21
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
V[erser] 336–339.
V[erser] 340–341.
V[erser] 348–349.
V[ers] 352.
V[ers] 352.
äro paralella, ty suuksutusten är synonymt med
wastatusten och suuret suonet med waltasuonet
(pulsådror).
Helwet, -pehen, fröskal. Tuhatlatwa, en wäxt
med tusen knoppar, af tuhat, tusen och latwa,
topp, knopp. Kut’ i stället för kuita. Toisialta,
ifrån annat håll; nominat. toisia af toinen, liksom yhtää af yksi, kahtaa af kaksi, kolmia, neljää, witiä, kuusia o. s. v. Kylmä kylä, den kalla
byn (Pohjola).
Jonk’ ei oo – – kaswantoa, hvars hela gräswäxt
(alla örters wäxt) man b<---> hvarken hört
eller sett, d. ä. man har hvarken hört omtalas
eller sett alla grässlag, som der wäxa, eller också: man har icke annorstädes hört eller sett en
sådan gräswäxt. Enligt Keckman1321: ”Hwarest
ej blifwit hördt eller sedt, att gräs alls växt.”
”Han smorde” Wäinämöinen (d. ä., hans sår)”
ofvan ”nedtill, ofvantill och jemwäl på midten.
Här borde med rätta följa Utan skäl har Lönnr.
utelemnat Woiteen sanat (läkemedlens beswärjelse), emedan ty sjelfva läkemedlen anses icke
nog verksamma utan att trollkarlen först läst
öfver dem en besvärjelse, i anledning hvaraf de
äfven kallas katsehet (v[ers] 390) af katson, se,
besvärja. – Deremot hade närw1322
äfwen på midten.” – Utan skäl har Lönnr. här
utelemnat woiteen sanat (läkemedlens besvärjelse), ty sjelfva läkemedlen anses icke vara nog
werksamma, utan att trollkarlen först uppläst
öfver dem en besvärjelse, i anledning hvaraf de
äfven kallas katsehet (v. 390) af katson, -oa, se,
syna, besvärja.
I den bön, som nu följer, finner man en brokig
blandning af hedniska och christliga föreställningar. Tulko, 3. pers. Optat. i stället för tulkohon (tulkoho, tulkoh).
C.N. Keckman’s unpublished notes to the
Old Kalevala.
Castrén has crossed out
the whole paragraph.
647
Fennica.indd 647
17.1.2019 14:55:21
�Fennica: Kalevala
V[ers] 353.
V. 353.
V[ers] 353.
V[erser] 356–357.
358–378.
Einetten emät, grundämnens mödrar; nämnes
blott på detta ställe. Einet betyder wäl egentl.
det första öfverhufvud, hvarföre äfven det första målet kallas einet.
Att Luoja icke alltid har betydelsen af Skapare,
har <-> med
Att Luoja på detta ställe är en christlig föreställning och betyder Skapare, finner man icke blott
af christna anda öfverhufwud, som uttalar sig i
v[erserna] 352–357, utan äfven af det paralella
ordet jumala, hvilket, såsom ofwanföre är anmärkt, i Singul. ej kan brukas annorlunda än
såsom epithet, så vida den Finska Gudaläran är
polytheistisk. Men att Luoja icke alltid i runorna har denna betydelse, upplyses bland annat
deraf, att Luoja tilldelas såsom epithet åt Tapio och den gåtlika Päiwän poika, hvilka enligt
mythen icke deltagit i skapelsen. Tapio kallas
1o) Antiluoja, Gåfwo-gifvare (?), 2do) Suuri Luoja, hvaraf följer, att man äfven erkänt smärre
Luojat. Äfven k
Jottei wietäisi – – weäteltäisi, att man icke måtte
föras till (bringas i) lyten, släpas till åkommor
(angripas af plågor. Jottei, sammandraget af
jotta ei (että ei).
Här anropas Gud att med häst och släde fara
i kroppen och der anställa besigtning samt
iståndsätta allt, som ännu kunde vara i olag.
–Ilmonen jumala är troligen icke luftens Gud,
rymdernas beherrskare, utan troligen sannolikt
detsamma som julkinen jumala (v[ers] 419),
den uppenbare Guden, den som i allt uppenbarar sig, (joka on ilmi, julki). Detta är åter en
christlig föreställning. – Läpi liikkuma lihojen,
genom köttet, som rört sig (blifvit skadadt).
Liikkuma är modus nominat. af liikun, -kkua,
och styr Genit. weri suonen solmelohon, låt bloden löpa igenom den knutna ådern. Solmelo,
648
Fennica.indd 648
17.1.2019 14:55:21
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
V[erser] 385–388.
V[ers] 393.
V[ers] 394.
V[erser] 397–398.
V[erser] 415–424.
knytning af solmi, knut. – Sorkahtanna i stället
för sorkahtanunna af sorkahdan, -htaa, halka,
slinta, komma från sitt ställe. Weihlähtännä
(weihlähtänynnä) af weihlähdän, -htää (af wiillän), skära, här: rinna till följe af skärning.
Denna trollformel, som uppläses öfver förbundet (– siteen sanat –), grundar sig på den christna föreställning, att all god gåfva kommer ifrån
Gud.
Puoli pyörryksihin, läs puoli-pyörryksihin, i
half-swimning. Pyörys, swimning, af pyörrän,
-tää, wända, wrida (sig), swimna.
Wäännys, convulsion, då man af smärta drages
tillsamman, af wäännän, -tää, wrida.
Kipumäki l. Kipuwuori, plågo-backe, plågo-berg, är ett mythiskt ställe, dit smärtorna förjagades in klippan <-> med genom ett
nio-famnars djupt hål; se Kal. XXV: 200–213.
Det finnes knapt i hela Kalewala någon ting
mera bibliskt, än denna tacksägelse af Wäinämöinen Hedendom den Finska Hedendomens
representant.
649
Fennica.indd 649
17.1.2019 14:55:21
�Fennica: Kalevala
KK Coll. 539:1 D8: 611−
621.
Varia1323
Bland alla Finska Gudomligheter är Ukko den ende, hvars
makt menniskan med undergifvenhet erkänner, h[vil]ken hon
med böner anropar och bewisar en högre Gudomlig wördnad.
Alla de öfriga, Tapio, Hiisi l Lempo, Ahti, Mielikki, Wellamo,
Tuoni o. s. v., söker hon winna genom besvärjelser och tjusningar, någon gång genom offer och löften. Orsaken härtill är
ofelbart den, att Ukko herrskar öfver föremål, till hvilka menniskans makt minst sträcker sig. Han är himmelens Gud, herre
öfver åskan, som äfven bär hans namn, ljungelden, öfver himmelens moln, regn och snö, wäder och vind. Han kallas vanl[igen] ylijumala, ilmonen jumala, taiwahan jumala, taiwahan
napanen, mies wanha taiwahinen; Pilwien pitäjä, hattarojen
hallitsia, remupilven reunahinen. Alla dessa benämningar tillkännagifva, att han thronade i höjden. Dr Lönnrot har framkastat den hypothes, att Ukko urspr. varit den ende Guden och
förde och herrskade blott öfver himmelska ting. Redan häraf
finner förhastadt det är att anse Ukko, och herrskade blott öfver himmelska ting.
[The next page is blank.]
Striden är ej ethisk i
Man strider ej med vanl. vapen
Kal[evala] och Pohjola = 2 länder, 2 folkslag
Wäin[ämöinen], Ilm[arinen], Lem[minkäinen] historiska pers[oner].
Gudarne behöfde väl ej äfven sörja näring<>bedrift<->
Wäin[ämöinen] finska folkets wälgörare
[The next page is blank.]
650
Fennica.indd 650
17.1.2019 14:55:21
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
— Sångerna i Kal[evala] äro hjeltesånger <----> hjeltarna äro
ofta i nöd och anropa gudarna
— Finnes i runorna intet, som bekräftar hv deras gudanatur?
— Betr[aktande?] af hvarje hjelte för sig.
Refers to the New Kalevala (1849). In this
commentary, the revised version with
Elias Lönnrot’s own
corrections
(Kalevala 1849/1935) has been
used as an established
source text.
Refers to the New Kalevala (1849).
— Pohjola och Kal[evala] – slägt, folk, gudahem
— Wäin[ämöinen], Ilm[arinen] och Lemm[inkäinen] utgöra
tills[ammans] en fullst[ändig] char[akter]
[The next page is blank.]
1.
Kalewala och Pohjola
2
Förhållandet dem emellan
Sampo och Pohja-jungfru
1.
2
3
4
5
6
Wäin[ämöinen] såsom wis
— „ — schaman
— „ — sångare
— „ — hjelte
— „ — skapare etc.
Wäin[ämöinen]s utseende.
1
Ilmarinen smed etc.
[The next page is blank.]
Osmola = Wäinölä, 7: 981324
Suvantola = Kalewala, Wäinölä 6: 2331325
651
Fennica.indd 651
17.1.2019 14:55:21
�Fennica: Kalevala
In this commentary,
Castrén refers to the
1849 version.
The number falls into
the binding.
The number falls into
the binding.
The number falls into
the binding.
The number falls into
the binding.
The number falls into
the binding.
The number falls into
the binding.
The number falls into
the binding.
The number falls into
the binding.
Pohjola, Pohja
Pohjan pellot1326
Pohjola porolla kynti
I Pohja (säger Wäin[ämöinen]s begrafna
moder) äro flickorna skönare än i Joukola.
6, [3−]4.
Wäin[ämöinen] begaf sig: – Kylmähän kylähän Pimeähän Pohjolahan
[6]1327, 91[−92]. Pohjola = Pimentola.
[7]1328, 113[−114]. Pohjan pitkähän perähän,
Summahan Sariolahan.
Pimeästä Pohjolasta,
[7]1329, 367,
Summasta Sariolasta
[10]1330: 71–73 Pohjola = Sariola säges varit
bel[äget] ”Lapin lauilla” etc.
– 87
Kiitti puoli Pohjan maata etc.
– 109.
(En) lähe Pohjolan tuwille
Sariolan salvoksille
Miesten syöjille sioille
Urosten upottajille
12, 35
Pohjan poikien tulille
Lapin lasten tanterille
etc.
13, 129.
Pohjan aittojen alatse
Lapin lasten tanteritse
13, 169.
Pohja = Lappi etc.
14, 20.
Pohjan kankahat.
14, 211.
Pohjolan joki
14, 337.
Pohjolan tuwat
1331, 219.
Pohjan pitkästä perästä,
[17]
Lapin maasta laukiasta –
Pimeässä Pohjolassa,
[18]1332, 480
Sangassa Sariolassa –
–, 693.
Poikki Pohjolan vesien
Lakki-päien lainehien
Noita Pohjolan pitoja,
[20]1333, 5.
Jumalisten juominkia.
Pohjan pelto –
[20]1334, 38.
1, 35
3, 188
5, 231.
652
Fennica.indd 652
17.1.2019 14:55:21
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Kalewa
2. 249
6, 214
7. 97
13. 103
14. 434.
20: 147.
–
[20:] 571.
21. 174
42. 351.
45. 16.
45. 184.
47. 352
Pellervo sådde
Wierehen Kalewan kaivon
Osmon pellon penkerehen
Eipä nouse Osmon ohra,
Ei kaswa Kalewan kaura. –
= Kalewa, Osmo = Wäinäm[öinen]
Joko ammuit Wäinämöisen
Kaotit Kalevan pojan?
Örnen förbarmar sig öfver Wäin[ämöinen]
Kun ajoit Kalewan kasken
Osmolan salon siwallit.
Kalhuilla Kalevan pojan
Liukoimilla Lemminkäisen
Syöksi lieto Lemminkäisen
Kaotti Kalewan pojan.
Wierehen Kalewan kaivon,
Osmon pellon penkerehen.
Osmon uuen pellon päässä
Kaskessa pojan Kalewan
Kutsu kaikki pohjan kansa
Ja kaikki Kalevan kansa
(till Pohjas bröllop)
Då att alla kunde bjudas till bröllopet, så
måste deras antal aj varit alltför stort.
Karsina (on tehty) Kalewan
puista (Pohjolassa).
(Pohjolas värdinna anropar Iku[-Turso])
Kaataos Kalewan miehet,
Upota Uwantolaiset.
(D[et] o[vannämnda] till Yli-jumala):
Kaataos Kalewan kansa
(Pohj[olas] värdinna skickar sjukdomar)
Wasten Wäinölän wäkeä
Surmaksi su’un Kalewan
Joko kuoli kuulut miehet,
Katosi Kalevan pojat?
Ei ole kuollehet urohon
Kaatunut Kalevan kansa
653
Fennica.indd 653
17.1.2019 14:55:21
�Fennica: Kalevala
Kalevala 1849/1935: Osmoinen orosta virkkoi / Kalevainen kaskesmaalta.
Kalevala 1849/1935: 35:
Pohjan peltojen periltä.
Kalevala 1849/1935: 36:
Kalevalan kankahilta.
The aforesaid.
Kalevala 1849/1935: Noilla Väinölän tiloilla / Kalevalan kartanoilla.
Kalevala
1849/1935:
sekä tuolla taivahassa.
Kalewainen = Osmoinen
4: 74
20: 416.
Osmoinen orosta nousi,
Kalewainen kankahasta1335
Se oli oluen synty,
Kalevaisten kaljan alku.
Kalewala
1. 36.
3: 4
3: 28
3: 84
3: 90
3: 153
6: 16
6: 208
6: 232
8: 50
10: 19
45, 4
47, 43
Pohjan peltojen peritse1336
Kalewan kankahasta1337
Noilla Wäinölän ahoilla
Kalewalan kankahilla
(Elelee Wäinäm[öinen])
Joukah[ainen] hörde bättre sånger
qwädas i Kalew[ala] af Wäin[ämöinen],
än han hade lärt sig i sitt hem.
Wäinölä = Kalewala.
D[itt]o1338 = D[itt]o
—„—
—„—
—„—
Pahoin teit sinä poloinen
Kun on ammuit Wäinämöisen
Kaotit Kalewalaisen
Suvantolan suuren miehen
Kalevalan kaunihimman
Noilla Wäinölän tiloilla
Kalevalan kankahilla1339
Kalewalan kankahalle
Osmon pellon pientarelle.
Wäinölä = Kalewala
Oli yö Kalewalassa
Noilla Wäinölän tuvilla
sekä tuolla taiwassa1340
Ukon ilman istumilla.
I Sampo-cykeln förest[äller] Kalew[ala] ett lus helt land.
654
Fennica.indd 654
17.1.2019 14:55:21
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
Kalewalainen
6, 117
15, 98.
45, 12.
Sic! Kalevala 1849/1935:
kaotit kalevalaisen.
Kalevala 1849/1935: 523:
jo sepon koti näkyvi.
Elä ammu Wäinämöistä
Kaota Kalewalaista,
Wäinö on sukua suurta,
Lankoni sisaren poika
Kunne saatoit Lemminkäisen
Kaoit1341 Kalewalaisen?
Tuolle Wäinölän väelle
Kansalle Kalewalaisten.
Kalewatar
20, 189
23, 6.
25, 18
Kalewatar, kaunis neiti beträder Osmotar
oluen seppä. Kapo kaljojen tekijä i ölbrygd
Osmotar = Kalewatar ger råd åt bruden
Lokka = Kalewatar Ilmarinens moder
Ilma
24, 524
34: 12
Jo koti sepon näkywi1342
Tuvat Ilman (Ilmarisen) tuulottawi
Läksi soitellen seposta,
Ilon lyöen Ilman mailta
(om Kullerwo)
Joukola
Joukahainens hem (5, 156)
7, 68, Joukola = Luotola, Joukahainens hem
Joukahainen = Lappalainen 6, 96
Obs. Joukahainen = Jouko (öfver hela slägten) 5, 234
20: 47.
20: 121.
20: 483
20: 571
24. 500
Eikä ollut iskiätä
Pohjan poikien lu’ussa
Koko suuressa su’ussa
Beskrifn[in]g öfver Pohjolas stuga
Sariolan salmi
Kaikki Pohjan kansa
Ajoa kahuttelewi
Noita Pohjan rannikoita
Simasalmien sivutse
Hietaharjun hartioitse
655
Fennica.indd 655
17.1.2019 14:55:21
�Fennica: Kalevala
Kalevala 1849/1935: jo
näkyvi Pohjan portti.
Obs.
Näillä raukoilla rajoilla
Poloisilla Pohjan mailla.
Pohja Finland
R[unan] 26.
Skildras Pohjola, såsom ett tillhäll
för vargar, björnar ormar, lika troll.
Der finnes Lappi och Turjalainen
− äfven wägen till Pohjola
var full med under.
28. 5
Pimeästä Pohjolasta
Sangasta Saran talosta
Pohjola = Takajoukko
Pohjola = Lemmon kansa.
Läksi luoen luotehesen
Tuolle Pohjolan merelle
– Pohjolan merelle
Ulapalle aukialle
Kölden är född
Pohjolan koan perässä
Pimentolan pirtin päässä
Pohjan pitkähän perähän
Lapin maahan laakeahan
Noilla Pohjan kankahilla,
Lapin laajoilla rajoilla
(Louhi) kutsui Pohjolan kokohon
Wäin[ämöinen] söfde
Kaiken Pohjolan perehen
Ja kaiken kyläisen kansan.
Pohjola = paha valta
Tule poika Pohjolasta
Lapsi täyestä Lapista,
Mies pitkä pimentolasta
Pohjolan portti näkywi1343
Kivikummut kuumottavi.
Pohjolan joki.
29, 553.
29, 565
30 122.
30 125.
30 219.
32, 468
35: 131.
42, 67.
42, 93.
42, 302.
48: 324
49: 121.
49: 126
656
Fennica.indd 656
17.1.2019 14:55:21
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
— härkomst [slägtförhållanden]
1. Wäin[ämöinen] = vis, trollkunnig, sångare
= skaldekonstens uppfinnare
= krigare
= werldens skapare
= Olycklig i frieri
— Hans förh[ållande] till wattnet
2. Ilmarinen = ilma
= smed (hammare, Thor).
= wotj[akernas] Ilmar.
= Lappar
3. Lemmink[äinen] = Balder
= Den blinda herden
= Uppståndelsen = Frälsaren
= Hafvets gud.
4 Louhi, plågornas moder
657
Fennica.indd 657
17.1.2019 14:55:21
�Fennica: Kalevala
KK Coll. 539:1 D[9]:
621−623. According to
the archive catalogue,
the manuscript is of
unknown origin, and
it has been added to
the Castrén collection
later than all the other items in the same
folder. The contents
of the text reveal that
it is based on the new
edition of the Kalevala (1849). Obviously, it
belongs to the lecture
series on Finnish mythology.
Sic!
The first letter is obscure.
Vid ǁ till
Erroneous spelling of
Joukahainen.
Sic!
Sic!
Heroer1344
Kalevala, Pohjola eller Pimentola äro Guda hem. dessa1345 stodo ej i godt förhållande till hwarandra. Omkring dessa gårdar
hvälfver sig Kalevala dikter. I det dunkla Pohjola fans ett lysande pjäs1346, en fager Jungfru. Vid1347 henne hade Kalevala
hjeltarna fästat sin håg och lemnade ingen möda ospard för att
vinna hennes kärlek. Den åldrige Wäjnämöinen hade förut haft
sina tankar riktade på den unga Joukahainens syster men hon
kunde ej oaktat sin moders böner blifva den åldriges maka, utan
störtade sig heldre i hafvet för att blifva en syster åt fiskarna.
Wäinämöinen gjorde ett försök att fiska upp henne, men då detta misslyckades, skulle han på sin ifrån grafven talande Moders
inrådan begifva sig till Pohjola dottern. Den unga Joukahainen
fick kunskap härom och beslöt att lägga försåt för honom.
Jukahainen1348 skulle skjuta Wäinämöinen men han träffade endast hästen och den gamle störtade i hafvet. Stormen
dref honom ut på de vida fjärdarna, hvilket gladde Jukahainen.
Men en örn som hade i tacksamt minne att Wäinämöinen hade
lemnat ett träd i en sved till den bevingades vistelseort tog honom på sina vingar och förde Wäinämöinen till Pohjola. Hit
kommen längtar han åter hem, men Louhi Pohjola värdinnan
vill i lösen att Wäinämöinen skall smida åt henne werktyg till
Sampo och lofvar honom till belöning sin sköna dotter. Detta kunde han ej fullfölja men lofvar sända smeden Ilmarinen.
genom1349 detta löfte befriades han. På vägen såg han Pohja
Jungfrun sitta på luftens båge vid en väfnad af silfver och guld.
Han lockar Jungfrun att stiga ner, men hon gör svårigheter, och
lofvar ej blifva hans maka, så framt han ej är i stånd att klyfva
ett tagelstrå med en uddlös knif, att slå en knut uppå ett ägg,
utan att knuten kan upptäckas, att skala näfver från en sten och
spjälka gärdesstörar från isen, utan att en enda smula dervid åtskiljes, samt slutligen att af en sländas stycken timra en båt och
skjuta den på hafvets bölja utan att dervid begagna hwarken
händer eller fötter. Wäinämöinen griper modigt till företaget
men hugger sig i foten, och sålunda förlorade han hoppet om
Jungfruns hand. blodet1350 rann från detta sår i strida floder,
men en troll karl förmåddes att stämma bloden. Derpå fortsatte
658
Fennica.indd 658
17.1.2019 14:55:21
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
han resan åter till Wäinöläs länder och Kalevalas moar. Under
vägen qved han en gran med blommig krona, som sträkte sig
ända upp öfver1351 mollnen och gyllne grenar hwilka spridde
sig widt och bredt uti rymden. I granens topp qvad han sedan
en måne och Karlavagnen på dess grenar. Hemkommen var han
mycket bekymrad öfver sitt löfte att sända Ilmarinen till Pohjola
värdinnan. Wäinämöinen begaf sig till Ilmarinen i hopp att den
fagra Jungfrun skulle locka honom dit, men detta misslyckades.
Derpå började Wäinäm[öinen] orda om den underbara granen
och lockade Ilm[arinen] att icke allenast vilja se trädet men äfven uppstiga till dess krona och nedtaga solen och Karlavagnen.
Men qnapt var han der förrän W[äinämöinen] qvad en stormvind som förde Ilm[arinen] till Pohjola. Strakts skulle han smida Sampo af en svanfjäder ett korn frö och en sommar tackas fin
ull och en gullkos mjölk. Han utför äfven detta, men förmådde
ej beveka flickans hjerta utan återvände hem.
Så springer sånger öfver till en annan hjelte Ahti eller
Lemminkäinen, äfven Kaukomieli benämd. Han bemägtigade
sig med egen hands rätt den sköna Kyllikki, och ingick med
henne det förbund att hon aldrig skulle få besöka något gladt
samqväm, ej heller skulle han gå i någon strid. Men engång
under Lemminkäinens frånvaro ville hon dock tillfredsställa sin
dans lust. hvilket Lämminkäinens syster Ainikki omtalade för
honom. I sin vrede beslöt han att fara till Pohjola för att söka
sig en annan hustru. Hans ömsinta moders varningar kunde ej
afhålla honom derifrån. Han slängde borsten med hvilken hon
höll på att kamma sig i väggen och yttrade med trottsande mod.
öfver ǁ tio
Cf. Castrén’s translation in the preface of
the Kalevala (1841).
Sic!
Då är Lemminkäinens bane,
Arme mannens ofärd kommen,
När ur borsten bloden dryper,
Rinner ner i röda strålar.1352
Klädd i en krigisk rustning beger han sig af till Pohjola. Här
bringar han genom sina trollqväden ofärd öfver alla endast en
gammal blind herde ansåg han ej värd att blifva föremål för sin
vrede. detta hån förtörnade herden så att han ilade i försåt till
tuonela floden der lemminkäinen1353 skulle passera. Utan omsvep fordrar han med pock af Pohjola värdinnan hennes dotter
659
Fennica.indd 659
17.1.2019 14:55:21
�Fennica: Kalevala
Sic!
Sic!
till hustru. Wärdinnan förelägger honom som villkor att fånga
Hiisis snabba elg. han1354 lyckas äfven, det andra, betsla Hiisis
eldiga häst. Det tredje var att skjuta en svan i tuonela floden.
Hitkommen blef han mördad af den blinda herden. Sedan kommer Tuoni sonen och hugger honom i stycken med sitt svärd.
Emedlertid bider man i Lemminkäinens hem hans återkomst, tills en dag Kyllicki ser bloden rinna från hans borste.
Hans moder hastar till Pohjola för att spörja om sammanhanget. Louhi vill ej först gifva henne äskadt besked, men till slut
omtalar hon sammanhanget. Hon let sedan Ilmarinen göra sig
en järn[?] räfsa med hvilken hon uppfång hans lemmar från
floden, fogade ihop hvarje del och ingjöt lif i dem som återvände hem med honom.
Åter vänder sången sig till Wäinämöinen låter honom
timra sig en båt och res1355 till Pohjola härvid tryta honom tre
ord, och för att skaffa dem res[er] han till tuonela, men återvänder med oförrättat ärende. Nu råder en herde honom att vända
sig till den åldrige Wipunens graf i hvars sköte många tusen
ord och sånger voro förvarade. Wäinämöinen följer herdens råd
res[er] och blir af Wipunen uppslukad men vinner sitt endamål
och fullföljer båten. Han far landsätta vid Ilmarinens strand och
blir öfverförd af dennes syster Annikki. Begge hjeltarne anländer på en gång till Pohjola i friare bestyr. Pohja värdinnan
råd[er] sin dotter att taga Wäinämöinen, men flickan föredrog
Ilmarinen. Han får sig dock förelagt, att plöja en ormfull åker,
att betsla Tuonis björn och Manalas varg, samt att fånga en gädda från Tuoni floden. Efter hand lyckades allt detta. Och Brölloppet blef och alla från Pohjola och Kalevala voro bjudna utom
Lemminkäinen. Gripen af harm reste Lemminkejnen oaktat sin
mors varningar objuden till brölloppet. Anländ var bröllopet
slutadt han blef hånad. Han bjöd värden på envig och skjöt af
hans hufvud och hängde det på en gärdesstör. Pohja värdinnan
samlade allt sitt folk och skulle hämnas, men L[emmink]ainen
flydde till en aflägsen holme der hans fader haft en tillflygts
ort under krigstiden. Anländ till holmen börjar den flygtige
Lemminkejnen lefva i godt förstånd med alla qvinnor på ön.
Mannerna beslöto hans ofärd, han blef underrättad derom och
flydde. Hans båt söndrades af storm men simmande kom han
till land och hem, men fann den allt i aska, äfven modren var
660
Fennica.indd 660
17.1.2019 14:55:21
�Vocabularia et commentaria Kalevalae
försvunnen, men L[emminkäinen] fann henne dock. Han förenade sig med en hjelte Tiera eller Kuura och de begaf sig men
blefvo af Pohjola Wärdinnan och en skarp frost som gjorde att
fartyget frös fast och de sjelfva irrade omkring och kommo slutligen hem med oförrättadt ärende. Den djerfve Kullervo bringar
Ilmarinens värdinna i förderfvet. Bedröfvad smider han en annan af guld, men trifs ej vid sidan af denna kalla bild. Han reser
åter till Pohjola begär den andra dottren blir vägrad, men nyttjar armens rätt och för bruden hem men märker under vägen
att bruden varit otrogen och förvandlar henne till en fiskmås.
Han möter sedan Wäinämöinen och de förena sig att bortröfva
Sampo. Lemminkäinen sällar sig äfven till deras vapenbroder.
Wäinämöinen qväder Pohja folket till sömns och tar sampo,
i glädjen vill Lemminkeinen att Wäinämöinen skall qväda en
glädje sång men han vill hafva tystnad men i stället uppstämde Lem[minkäinen] sin omusikaliska röst och vakte på tredje
dagen Pohja folket som straxt begaf sig med Louhi i spätsen
att hämnas. Wäinämöinen tappar sin gäddbens harpa. Kalevala
hjeltarna segra men det lyckas Louhi att bortrycka Sampo som
härvid krossas i stycken. Hon behöll locket[.] derföre är i Lappland jämmer och ett brödlöst lif, men de öfriga bitarna flöt till
Finlands stränder[.] derföre qvad Wäinämöinen
Cf. Kalevala 1849/1935:
23:297−304.
Cf. Kalevala 1849/1935:
23:401−406.
Detta bär uti sig fröet
Början till evärdlig lycka,
Deraf Plöining, deraf Såning,
Deraf allt skogs gröda
Deraf Månen till att lysa
Lyckans Sol att städse skina
Öfver Suomis vida bygder
Öfver Finlands ljufva länder1356
Och sen Wäinämöinen samlat spillrorna sjöng han
Gud och Skapare förlöna
Gif oss lycka här i lifvet
Att beständigt väl vi lefva
Och till slut med heder slumra
Af i Suomis ljufva bygder
I den herrliga Karelen.1357
661
Fennica.indd 661
17.1.2019 14:55:21
�
Text
A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text.
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
Vocabularia et commentaria Kalevalae (Kalevala, Fennica)
Subject
The topic of the resource
<i>Fennica</i>. Manuscripta Castreniana, Linguistica I. 758 p. ISBN 978-952-7262-07-8 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-08-5 (online/pdf). 50 €.
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
M.A. Castrén
Ed. Kaisa Häkkinen
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
Date
A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource
2019
Rights
Information about rights held in and over the resource
© Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/1a1dfec82425f872bb342c01796ae9fa.pdf
a8cc5406fd331b48dd34a2128ef7e8fe
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
VII Conjunctions & VIII Interjections (Tscheremissica)
Subject
The topic of the resource
<i>Tscheremissica</i>. Manuscripta Castreniana, Linguistica III. 135 p. ISBN 978-952-7262-31-3 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-32-0 (online/pdf). 50 €.
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
Matthias Alexander Castrén
Ed. Sirkka Saarinen
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
Date
A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource
2022
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/156c9abc659e409726ffa93dc9b67224.pdf
b94d28c627e279b4cf85618c6902a65f
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
VII Conjunctions & VIII Interjections (Elementa grammatices Syrjaenae, Syrjaenica)
Subject
The topic of the resource
<i>Syrjaenica</i>. Manuscripta Castreniana, Linguistica IV. 277 p. ISBN 978-952-7262-39-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-40-5 (online/pdf). 50 €.
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
Matthias Alexander Castrén
Ed. Paula Kokkonen & Jack Rueter
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
Date
A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource
2022
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/ba5e5a52505ee46b52034ba8cb60702d.pdf
e8c69015aa512b84abc46697bb97bb6f
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
VI Adverbs (Tscheremissica)
Subject
The topic of the resource
<i>Tscheremissica</i>. Manuscripta Castreniana, Linguistica III. 135 p. ISBN 978-952-7262-31-3 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-32-0 (online/pdf). 50 €.
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
Matthias Alexander Castrén
Ed. Sirkka Saarinen
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
Date
A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource
2022
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/27c959e5a1088617d09518112127be7d.pdf
f646ea133c7a066535bc6343b16c6d36
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
VI Adverbs (Elementa grammatices Syrjaenae, Syrjaenica)
Subject
The topic of the resource
<i>Syrjaenica</i>. Manuscripta Castreniana, Linguistica IV. 277 p. ISBN 978-952-7262-39-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-40-5 (online/pdf). 50 €.
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
Matthias Alexander Castrén
Ed. Paula Kokkonen & Jack Rueter
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
Date
A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource
2022
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/01e6c027253075616d214eb96c62f12b.pdf
4450f877fde2dc43935faa2cd448d4c3
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
V Postpositions (Tscheremissica)
Subject
The topic of the resource
<i>Tscheremissica</i>. Manuscripta Castreniana, Linguistica III. 135 p. ISBN 978-952-7262-31-3 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-32-0 (online/pdf). 50 €.
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
Matthias Alexander Castrén
Ed. Sirkka Saarinen
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
Date
A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource
2022
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/66462b5ce40c9be5ede1aee9e790071d.pdf
e925bf6e2f6a9fbde00e802bd6d4c22b
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
V Postpositions (Elementa grammatices Syrjaenae, Syrjaenica)
Subject
The topic of the resource
<i>Syrjaenica</i>. Manuscripta Castreniana, Linguistica IV. 277 p. ISBN 978-952-7262-39-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-40-5 (online/pdf). 50 €.
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
Matthias Alexander Castrén
Ed. Paula Kokkonen & Jack Rueter
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
Date
A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource
2022
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/9d575706df843f63c772a4072d5d4f33.pdf
a9d1ed50fc58c2c2201308a1b17a6ab8
PDF Text
Text
Archaeologica et historica
Docent is used here as an equivalent to the Latin title magister
docens, a person qualified with
a special dissertation to lecture
at the university (venia docendi).
Autio 1981: 201–205; Salminen
2002; Korhonen 1986: 51–52,
63–64.
Sommer 2012: 29–30.
Castrén’s ethnological lectures
will be published in another
volume of this series. See also
Castrén 1857.
Castrén 1870.
The manuscript KK Coll.
539.29.10 (Varia 4.10) p. 543–546
consists of two sheets, measuring ca. 22 x 26.5 cm. These two
lectures have been published
previously in Castrén 1870. It
is uncertain whether they have
a connection with the manuscript KK Coll. 539.2.7 (Föreläsningar om Finsk Grammatik).
According to a note by the
editor of Castrén, 1870 the lectures are from 1844.
Castrén began his lectures
with an introduction (now
seemingly lost), in which he
gave an overview of the assumed wanderings of the
Finns. After that he continued with his study Om Savolotscheskaja Tschud (see the
archaeological and historical
writings in this volume) and
thereafter with the lecture KK
Coll. 539.29.10 p. 543–546. After these lectures Castrén continued by analysing Finnish
grammar and finally closed his
series with the lecture KK Coll.
539.29.10 p. 547–556.
enrinrande ǁ som erinra
dem ǁ dessa runor
wara ǁ just ~
begrafvas ǁ ~ och göda jorden
M.A. Castrén as University Teaer
T i m o Sa l m i ne n
The first half of the 19th century was a period characterized by the
building of a network of domestic scholarly institutions in Finland.
The nationalist ideological movement of Finnishness sought to develop the status of the Finnish language and the assumed Finnish
culture. It also strived to establish academic positions for research
of the disciplines in this realm. Matthias Alexander Castrén was
appointed Docent1 of Finnish and Ancient Nordic Languages and
Tribes at the Imperial Alexander University in Helsinki on 20 January 1840. He lectured at the university in 1841 and 1844. When the
chair of Finnish language and literature was founded at the university in 1850, he applied for it and was appointed professor on 14
March 1851. He took his seat at the University Senate in the spring,
and lectured the next autumn. From late 1851 he was, however, compelled to lay down his duties because of illness and was no longer
able to return to his post.2
Most important in Castrén’s appointment was the establishment of a professor’s office that took the education of Finnish language and literature at the university to a new level. The idea has
appeared in the public discussion already in the early 1820s3, but it
took another 30 years to realize it. The domain of the chair did not
extend only to philology but its holder was also compelled to teach
ethnology and to some extent archaeology. Castrén, too, conceived
his duty in this broad sense, which can be seen in the scope of the
ethnological lectures he held during his only term of education.4
The lectures and Senate addresses (vota) published here have
been partially published before in the sixth volume of NRF5 but none
of them appeared in print during Castrén’s lifetime.
144
�Three Lectures
1
[ree Leures]
M[ina] H[errar].6 Så hafva wi nu med en flyktig
blick öfwerskådat det omätliga fält, der wandraren
nästan wid hvarje steg finner runor, ristade af wåra
fäder. Ty wärr äro dessa runor endast graf-skrifter,
erinrande7 om alltings förgänglighet. Det är sorgligt
att läsa dem8, icke blott derföre, att de äro grafskrifter, utan wäsendtligen derföre, att de ej annat lära,
än att de aflidne warit wåra fäder. De lära oss ej,
hvarföre desse fäder lefvat, hvad de gjort och werkat
i werlden. Icke kan det wara9 menniskans bestämmelse att lefva för att begrafvas10, utan för att verka
i lifvet och befrämja sin och slägtets utveckling. Men
wåra fäder, de dogo bort som barnet dör i waggan,
hvilket kan vara skönt och godt, men föga ärorikt,
och för menskl[igheten] gagnlöst11. De ringa qwarlefvor, som ännu återstå af denna en gång stora och
mäktiga stam, äfven de skola dö och begrafvas, ty de
förneka sina fäder, och det är ju skrifvet: ”Du skall
ära din fader och din moder, på det dig må väl [gå]
och du må länge lefva på jorden.” Hwad wilja då wi,
som ock äro söner af denna urgamla ätt? Wilja wi
lefva eller dö? För att dö och wederbörligen begrafvas behöfva wi endast fortgå på vår gamla stråt, förakta oss sjelfwa, vårt land och våra fäder[,] förtwifla
om framtiden, misstro wår förmåga till all god verk
och gerning, intet göra af fruktan att intet kunna,12
nedtrycka alla stora tankar och ideer, som tidens
mäktiga ande manar fram i vår själ, korteligen: lefva
i en total andelig försoffning13 och blott sträfva för
vårt eget wäl, wåra egna nöjen och njutningar.14
Wilja wi åter lefva, välan! må vi då våga älska
wårt fosterland och med mäktig arm styra15 och befrämja dess utweckling. Det hjelper ej att wi hålla
oss16 envist fast vid det gamla, någon ting nytt och
145
gagnlöst ǁ utan
kunna, ǁ ~ hvilket således af
idel modestie och anspråkslöshet,
försoffning ǁ 1. ~ ǁ 2. dvala
Castrén had also adopted Johann Gottfried von Herder’s
(1744–1803) concept of a national spirit which arose from language and was uniquely possessed by every people. Herder
also emphasized the fraternity among all peoples; religions
were, according to him, connected to culture, not vice versa. Echoes of such thinking can
also be noticed in Castrén’s attitude to the peoples he investigated. According to Herder,
every society had its vices and
virtues, but promoting general
human well-being was for him
every man’s duty as a member of society. Castrén’s opinion about how to subordinate
individual wills to a shared
goal largely follows these ideas. There was a more popular
demand for such ideas in post1809 Finland, now attached to
Russia, and the research of language, culture, and history in
Finland became based entirely on Herder’s approach. A.J.
Sjögren explicitly acknowledged his debt to Herder. Sikka 2010: esp. 86, 98, 100–102;
Nisbet 1999; Häkkinen 2006;
Branch 1973: 36; Branch 2006.
Similar ideas were represented also by Johan Vilhelm Snellman (1806–1881) and Zacharias Topelius (1818–1898) in Finland; Snellman followed more
the Hegelian line, although he
also placed the main emphasis on the nation instead of the
state. Manninen 1981; see also
�Universitaria
Pinkard 2010; Kotkavirta 2006:
esp. 185–187. In connection to
Topelius, it must be mentioned
that he emphasized that Finland did not have a history prior to 1809, when it had been
made a Grand Duchy under
Russian rule. Tiitta1994: 60–66.
An analysis of the philosophical grounds of Castrén’s thinking is beyond the scope of this
project.
styra ǁ gripa i
oss ǁ ~ vid
måste ǁ skola
bestämma ǁ 1. ~ ǁ 2. sedan ~
samt ǁ och
för ǁ medför
för ǁ till
Mephistopheles to Faust in
Faust I by Johann Wolfgang
von Goethe (1749–1832): “Ich
sag es dir: ein Kerl, der spekulirt, / Ist wie ein Thier, auf dürrer Heide / Von einem bösen
Geist im Kreis herum geführt, /
Und rings umher, liegt schöne
grüne Weide.” Goethe s.a.: 461.
Så är ock wägen ǁ Så är wägen
en sandhed ǁ liksom heden
för att komma ǁ innan man
kommit
till ǁ innan <-->
wärme ǁ nar [= näring]
åt ǁ och
mskans […] själ ǁ själ och hjerta
Cf. also Bible Matth. 7:13–14.
synes […] vittna ǁ visan [= visar] derjemte
eller ǁ och
enhvar ǁ det arma m[enni]skohjertat
The Well of Urd is a sacred well
for Yggdrasil’s—the world tree
(ash)—roots in Scandinavian
mythology Edda. Snorres Edda:
47; Davidson 1994: 109–110.
allwarligt skola vi företaga oss. Men framför allt
måste17 wi besluta att mörda egoisten i wårt hjerta
och bestämma18 oss att lefva för någon idé, samt19
sedan med ståndaktighet kämpa för denna ide, så
länge lifvet varar. Individen hinner ju ändå med
så litet. Lifvet är kort, så mycket bättre må det användas – odeladt, egennyttigt för den sak, hvars
kämpe man blifvit. Dessutom kan ju ingen tjena två
H[errar,] en allmän idé och sin enskildta vinning.
Wäljom det ena, men väljom det bättre, om ock detta bättre för oss på mödornas och uppoffringarnas
törnbeströdda bana. Det är wisst, att enhvar, som
ärnar allwarligt kämpa för sin skull, skall vid hvarje
steg möta ett snår af tistel och och törne. I synnerhet är detta vetenskapsmannens sorgliga lott. Utan
at[t] yttre svårigheter ställer sig i hans väg, för20
vetenskapen sjelf nog svårigheter med sig. Göthe
jemför en speculerande man vid ett lastdjur, som
vandrar på torra heden och ser gröna fält å ömse
sidor af wägen, men löses ej ur rede för21 att beta
i den gröna, wackra ängen.22 Så är ock wägen23 till
wetande – torr, tung och ledsam, en24 sandhed. Mycket måste man kämpa och mycket utstå, för25 att
komma till målet, d. ä. till26 den grad af utveckling,
då vetandet blir den låga, som är ensam tillräcklig
att gifva wärme27 och näring åt28 m[enni]skans29
hjerta och själ. Och under denna strid stå de gröna
fälten, de wackra ängarne wid wår sida och winka
oss till glädje och njutning.30 Erfarenheten synes31
dessutom vittna, att ju mera duglighet m[enni]skan
eger till stora värf, dessto mera tjusande träda äfven
lifvets behag – de gröna ängarne – för hennes blick
och desto mera ståndaktighet behöfver hon för att
hålla sig på den torra, tunga heden. Säkert är åtminstone det, att ingen af oss är hvarken så ung eller32
så gammal, att han ej vet, hvad uppoffring d[en]na
strid kostar enhvar33. Men den, som en gång fått
släcka sin törst vid Urdas brunn34, wet sig äfven besitta något, som är vida mera wärdt, än all werldens
146
�Three Lectures
öfriga njutning. Är m[enni]skan en gång fattad och
genomträngd af en lefvande ide, så är han i besittning af35 den högsta sällhet vår36 sorgsna jord har
att erbjuda; då37 kan [han] äfven på sitt vis trygg och
lugn njuta lifvets öfr[iga] goda, och hans njutning
är då högre, ädlare, renare och bättre, än den af blott
sinnlig lust betagna existens.
M. H. Jag har förtäljt Eder en saga ifrån Hedenhös, ifrån sjelfva Herakles38 tider. Jag vet, att
mången förnäm Epikure39 föraktar den; men hvarje
ädelt hjerta vet, att den är sann, så sann, som vår
egen tillvaro. Jag har ansett mig kunna förtälja den i
ett ögonblick, då vi ärna gripa oss an med ett ämne,
som ej hör till de mest underhållande. Gäller det att
uppskatta philologiens absoluta wärde, så förtjenar
den, såsom en wetenskap om andens uppenbarelse
i språket, all aktning. Men då fråga är om de allra
första grund-elementer i hvarje särsk[ildt] språk40,
äro de för ingen del egnade att tillfredsställa våra
andliga behof. För philologien eger visserligen hvarje, äfven den minsta enskilthet sitt intresse, emedan
intet är för honom rentaf enskilt, utan står i sammanhang med tusende andra facta, ur41 hvilka han
drager allmänna resultater. Men för den mera oinvigde, som ej inser detta s[amman]hang, och derföre måste låta hvarje factum blott gälla såsom ett
factum, för honom kostar det grammatikaliska studium en42 icke ringa uppoffring. D[en]na uppoffring
bör vi dock underkasta oss, emedan den är vilkoret
för en werklig insigt af ett språk. Och i närvarande
fall få vi ej anse någon uppoffring stor, då det gäller att upprätthålla vårt modersmål och derigenom
vår nationalitet. Kanske äfven det lilla, vi här med
gemensamma krafter inhemta, kan blifva ett frö,
som bär frukt i framtiden43. Om endast vi – alla här
tillstädesvarande – så betrakta44 vår närvarande
sträfvanden, blott såsom en ringa början till en allvarligare, genom hela lifvet fortsatt verksamhet för
fosterlandet, så skall, jag är öfvertygad derom, skam
147
af den högsta ǁ af lifvet[s]
vår ǁ g
då ǁ och ~
Herakles/Hercules: a Greek
hero and demigod, son of Zeus
and Queen Alcmene. Apollodoros 2004: 83 (2,61). (TS)
Epikuros (Epicur, 341–270
BCE): a Greek philosopher who
emphasized the significance
of the human senses and promoted a hedonistic way of life
without moral reprimand. He
also denied everything beyond
the truth and duties emerging
from that worldview. Undoubtedly, it is only this side of Epicur’s thoughts that Castrén is
referring to here. For a philosophical analysis, see Erler
1994: 154–159.
hvarje […] språk ǁ språken
ur ǁ h[vilka]
en […] uppoffring ǁ både möda
och uppoffring
framtiden ǁ sinom tid
betrakta ǁ betraktade
�Universitaria
Craniology was an innovation
of the early 19th century used
to define the ethnic origins of
human skulls according to an
index given to them on the basis of their breadth-length ratio. Skulls were classified as
brachycephalic (short-skulled),
dolichocephalic (long-skulled),
or mesocephalic (an intermediate form between long and
short skulls). The skull indices
were formulated by the Swedish researcher Anders Retzius (1796–1860). See e.g. Ojala
2009: 117–118.
hafva ǁ kunna
och vanära alldrig hölja i Suomis folk. Då behöfva
Craniologer ej efter några århundranden uppgräfta
våra hufvudskålar, för att derigenom bestämma,
hvad slags folk vi varit.45 Med Guds hjelp hafva46 vi
qvarlemnat skönare minnen af vår tillvaro, än våra
grenande benrangel[.]
148
�Three Lectures
M[ina] H[errar].47
Jag slutar48 med denna i dag mina lectioner för
innewarande termin, och med det samma för en49
lång tid.50 Jag will51 ej bemöda mig att ursäkta det
svaga och bristfälliga i min framst[ällnin]g af den
Finska Grammatiken.52 Ty allt, som ej kan ursäkta
sig sjelft, skall man förjäfwes bjuda till att med fagra
ord öfwerskyla. Dessutom ligger äfven till grund för
slika ursäkter den grofwa egenkärlek, att man will
gälla för mera, än man kan. Men53 enhvar, som med
redligt intresse arbetar för sin sak, underkastar sig
gerna ett54 rättvist tadel; han fordrar blott, att hans
afsigters renhet skall erkännas.55
I fullt medvetande deraf, att mina sträfvanden,
så ringa de äfven för öfrigt må vara, åtminstone ege
en ren och flärdlös bewekelse-grund, kan jag ej annat förmoda, än att de äfven af H[errarna]56 skola så
bedömas, och dermed57 äro mina anspråk fullkomligt tillfredsställda, i afseende å min egen personlighet. Hwad åter beträffar den sak, hvars framgång vi
nu med gemensamma krafter söka befrämja, så vill
jag begagna mig af detta tillfälle, kanske det enda
jag eger, att derom58 ännu nämna ett par ord.59 Wi
weta det enhvar, att werlden med tvetydiga och60
misstänksamma blickar betraktar den värma för
fosterlandet, som på sednare tider begynt61 allt mer
och mera utveckla sig. Wi fästa oss föga wid dessa
blickar, ty vi ega derom vår62 andes wittnesbörd,
att63 fosterlandskärle[ke]n icke64 är en illusion, allstrad i phantasters förwirrade hjernor, utan tvertom
den sannaste känsla, som lefver i menniskans bröst.
Det är sorgligt, att detta65 ännu bör sägas i wårt fädernesland, att66 man hos oss ännu skall arbeta för
att wäcka till lif en67 känsla, som ensamt kan höja
oss till den ståndpunkt, då wi utan vanära kunna
tala om ett68 fosterland. Och likwäl är detta ett
ämne, hvarom man ej kan tala nog ofta. Ty om wi
149
KK Coll. 539.29.10 (Varia 4.10)
p. 547–556, three sheets, ca.
22 x 26.5 cm and two ca. 22 x 27
cm.
slutar ǁ har kommit upp i dag
endast för att sluta
en lång ǁ enligt
Castrén was about to leave for
his long journey to Siberia. See
his descriptions and diaries of
the journey in another volume
of this series.
will ǁ ärnar
See the volume with Castrén’s
writings on the Finnish grammar in this series.
Men ǁ Enhvar
ett […] tadel ǁ en rättvis kritik
erkännas. ǁ ~ Och då jag icke betviflar derpå <---> i ring[aste]
mon kan betvifla på, att ju
ej mina ringa bemödanden i
<----> af med hänsigt till mina
med med hanger afsigterna skola tillräckligt erkännas, detta erkännande, äro mina anspråk
härigenom tillfredsställda.
HH ǁ andra
dermed äro […] ǁ denna öfvertygelse medtager jag
derom ǁ ännu
ord. ǁ ~ Dess d. ä. den Finska nationalitetens framtida utveckling
och ǁ blickar
begynt ǁ begynnt
vår andes ǁ andens
att ǁ in
icke ǁ är
detta ǁ sådant
att […] oss ǁ och wi
en ǁ d[en]
ett fosterland ǁ Finsk
�Universitaria
ingen ǁ <-->
kunna ǁ måste
som […] fram ǁ 1. hvilka dels
med klar, dels med oren bölja bilda ǁ 2. hvilka sträfva att
som ǁ 3. som arbeta sig sakteligen fram
Uppenbart […] sträfvanden ǁ
Ganska tydligt ser man deras
sträfvan vara
i oceanen ǁ slutligen ~
utan ngn nytta ǁ alldeles gagnlösa
Ob ǁ flo[den]
ega ǁ hafva
betydelse ǁ all ~
eger den förmon ǁ har den lyckan
verksamhet. ǁ ~ Sig sjelf lemnad
är individen ohjel or till spillo
gifven individen Samhället behöfver wisserligen individen,
men den individ
ändamål ǁ idé
Men […] ǁ Hvad är nu m[akten]
känslan för fosterlandet ǁ fosterlandskärleken
denna ǁ fosterlandskärlek
vore […] mensklighet ǁ 1. skulle
man förjäfves söka bildning ǁ 2.
ves ǁ 3. kunna wi ej tänka oss
någon bildning, någon mensklighet
[…] mensklighet. ǁ 1. ~ Fosterlandskärleken är så att säga ǁ
2. ~ Fosterlandskärleken hör
till lifvets mysterer, såsom jag
ville d benämna de höga känslor, som hvilka mäktigt men instictartadt arbeta i m[enni]skohjertat.
Fosterlandskärleken
är en talisman, nedlagd i wårt
hjerta, för att vi skola följa dess
med lugna blickar skåda omkring oss, hvar finna wi
den känsla, som kunde hedras med det höga namnet – fosterlandskärlek. Bondens kärlek till sitt lilla
jordstycke, den kan stundom vara vacker att åskåda,
men den är ingen69 fosterlandskärlek. Hvi skall jag
tala om det öfriga? Utan att wilja lasta och tadla,
kunna70 wi jemföra de högre krafter, som arbeta i
vårt fosterland wid smärre bäckar, som71 flykta sakteligen fram, hvar i sin särskildta fåra. Uppenbart72
är deras sträfvanden, att hvar för sig blifva någon
ting stort och herrligt, men den leda erfarenheten
wisar, att de antingen sina ut på wägen, bildande
blott smärre gölar, eller om de ändteligen förmå bryta sig en egen bana, så försvinna de dock i73 oceanen, der de ingen ting betyda, och de hafva ej heller
kunnat gagna det land, der de gjorde sin mödofulla
bana. Tusen sådana små bäckar flyta genom Sibiriens öknar, men de äro, såsom det tyckes, utan74
n[å]g[o]n nytta för landet och dess innewånare.
Skåda wi deremot Ob75, hvari oräkneliga små floder
förenat sig om en gemensam fåra, hvad är ej detta
för en flod? En liten fläck wid dess stränder är mångfalldt mera värd, än tusende hundrade quadrat mil i
det närliggande landet. Så förhåller det sig äfven i
ett samhälle. Der enhvar arbetar för sig och sitt enskildta ändamål, blir föga uträttadt; men der tusende
ega76 ett gemensamt sträfvande, reser sig innan kort
en ståtlig byggnad. Det vill med andra ord säga, att
individens förmåga i och för sig är inskränkt, utan
betydelse77; den eger sin sanning i det allmänna
mål, som derigenom befrämjas. Hvarje samhälle har
ett sådant mål sig föresatt, och hvarje samhällsmedlem eger78 den förmon att deri kunna på ett förnuftigt sätt använda sin verksamhet.79 Men eho som
ej verkar för det samhällets ändamål80, hvari han
befinner sig, hela hans tillwaro är detta samhälle
en lögn. Men81 hvad är nu den makt, som drifver
menniskan att med åsidosättande af sina enskildta
fördelar werka för ett allmänt mål? Det är känslan82
150
�Three Lectures
för fosterlandet. Wore ej denna83, så funnes i sjelfva
verket intet samhälle, och utan samhälle vore84 ingen bildning, ingen mensklighet.85
Men fosterlandskänslan86 (för att ej begagna
det lätt missförstådda ordet: fosterlandskärlek) har
liksom hvarje känsla den brist, att vara, hvad man
med en philosophisk term kallar subjectiv87, att
vara en dröm, sakna verklighet. Man ser ofta starka själar, hos hvilka mäktiga känslor arbeta, bära88
dem gömda och inneslutna i sitt hjertas innersta
djup. Hvarföre? Emedan de veta, att deras känslor
äro drömmar. De vilja ej yttra dem, innan de mognat till att förverkligade träda ut i werlden. I förtid
utkastade blifva de wanligtvis skoningslöst söndermalade i småförståndighetens mortel. Så förhåller
det sig åtminstone med våra wanliga känslor. Men
fosterlandskänslan89, den tyckes90 vara någon ting
så högt, att ingen gerna lärer våga sig derpå, något
som respecteras91 af hvar man. Den borde så wara,
men92 är den det i sjelfva verket? Till vår egen blygd
måste vi bekänna, att93 denna känsla är den minst
mäktiga känsla hos94 våra landsmän. Den är, om
icke aldeles förintad, åtminstone borttvinad95 och
öfvervuxen med allt slags ogräs. Derföre ropa vi, vi
unga: den skall manas fram, den bör96 väckas till lif.
Men vi märka lätt, att då vi så ropa, le m[enni]skorna åt oss och hålla oss för narrar, fantaster och dårar.
Ty se! det står så till i landet, att wåra fosterländska
känslor, anses97 för idel drömmar. Men vi ropa ändå,
vi trottsa opinionen. Frågas: ega vi då den kraft, som
fordras för att gifva98 verklighet åt wåra så kallade
fosterländska drömmar? – Wi weta det naturligtwis
icke så noga, wi önska, wi hoppas det, vi hysa ett
varmt99 deltagande, ett lefvande intresse för saken –
detta är blott detta intresse vi uttala. Wi kunna ej
med lugn se fäderneslandets förnedring. ”Man är
icke lugn”, säger Thorild100, ”när man kämpar för sitt
hufvud.” Hvar finns i sjelfva verket lugn? I grafven, i drifvan, i stenen. Men i grafven bo äfven
151
väckelse. Om vi se oss omkring
i lifvet, så är känslan b all fri fri
den begynner all fri och utgår
i sjelfva werket all förnuftlig
handling
fosterlandskänslan ǁ fosterlandskärleken
The subjectivity of feelings had
been dealt with, e.g., by Hegel.
Jaeschke 2010: 86 etc.
bära dem gömda ǁ 1. sluta dem
ǁ 2. gömma dem ǁ 3. sluta dem
i sitt hjertas innersta djup och
bära dem st ǁ 4. <->
fosterlandskänslan ǁ fosterlandskärle[ke]n
tyckes ǁ syn[es]
respecteras ǁ inge[n]
men ǁ är
att […] landsmän ǁ 1. att den
mera betraktas såsom en ǁ 2.
att den ej gäller i vårt kära fädernesland ǁ 3. att det st ǁ 4. att
fosterlandskärle[ke]n
hos […] landsmän ǁ i vårt bröst
borttvinad ǁ ~ i våra hjertan
bör ǁ skall
anses ǁ 1. ändock ~ ǁ 2. för likasom med alla andra, ~
gifva […] drömmar ǁ 1. bringa
våra drom [= drömmar] ǁ 2.
bringa våra fosterland [= -ländska]
varmt deltagande ǁ 1. varmt
delta[gande] ǁ 2. varmt och lefvande intresse
Thomas Thorild (1759–1808)
was a Swedish revolutionary
poet. He was exiled from Sweden in 1793. King Gustavus III
had been assassinated in the
previous year. Andersson 1954.
�Universitaria
finnes ǁ herrskar
Må man […] ǁ 1. I ynglinga-hjertat finnas ǁ 2. I ynglingen deremot ǁ 3. I ynglinga-hjertat ǁ 4.
Ynglinga-hjertat är allraminst
lugnets hem. Der herrskar wäsendtligen en ständigt växlande oro, ett stort, ett lefvande
intresse, en varm enthousiasm
för hvarje ädel sak.
letar ǁ 1. fin[ner] ǁ 2. söker
förjäfves ǁ det
Der må man ǁ Der herrskar en
oupphörlig oro, en
hellre ǁ m<->
ett […] nit ǁ 1. ett lefvande
intr[esse] ǁ 2. stundom måttlöst intresse ǁ 3. ett lågande
int[resse] ǁ 4. en glödande låga
A version in the margin without note of its whereabouts:
der herrskar en ständigt wexlande oro, det der är passionernas tummelplats, men genom
all denna oro och uttala
hastigt ǁ plöts[l]i[gt]
stundom ǁ stor
äfven ǁ då
werksamhet, ǁ ~ allt kraftigt ingripande i händelsernas gång,
finnes egentl[igen] ǁ tillhör
wanligtvis
hafva ǁ ens
wackraste ǁ kärast[e]
har ǁ det
realiserande ǁ up
kunde ǁ skulle
som […] sjelfwa ǁ 1. som kunna missleda oss sjelfva ǁ 2. som
kunna missleda och förderfva
ǁ 3. som kunna missleda och
skada oss sjelfva. Men äro vi
fullkomligt betän[kta] redo att
med ståndak[tigt] ihärdigt
är ǁ ~ wisst
derefter ǁ 1. ~ , wäl wetande, att ǁ
2. ~ , icke förglömmande, att hans
m[enni]skor, i stenen finnes101 hårdhet, i drifvan
kyla. Må102 man söka lugnet hvar som hellst, i
ynglinga-hjerta letar103 man förjäfves104 derefter.
Der105 må man hellre106 söka ett107 glödande nit, en
varm enthousiasm för hvarje ädel sak.108
Ty wärr wisar erfarenheten att denna enthousiasm stundom är en hastigt109 uppflammande och
lika hastigt försvinnande låga, stundom110 åter af
mera varaktighet, men äfven111 då ej sällan af den
beskaffenhet, att den skyr all förnuftlig werksamhet,112 i h[vil]ken händelse den naturligtvis urartar
till en vanlig rabulism. Sistnämnda ytterlighet finnes113 egentl[igen] blott hos den mognade mannen;
men om vi fasthålla oss till den förra, huru många
hafva114 ens af wåra wackraste115 känslor och förhoppningar hafva väl nått sin fullbordan? Ynglingen
är djerf i sina planer, men har116 icke alltid allvar
med deras realiserande117. Kanske kunde118 det löna
mödan, att vi i de mål, som röra fäderneslandets
framtid, skulle göra oss noga reda för beskaffenheten af våra känslor. Äro de bara af ögonblicket, som
i nästa ögonblick åter försvinna, hvarföre utkasta
irrbloss, som119 missleda och tilläfventyrs skada oss
sjelfwa. Känslan kan ljuga; hvarföre utsprida lögner
och genom dem bedåra ett älskadt fosterland? Det
är för resten icke wåra känslor, samhället behöfwer;
dess fordran är handling. Känslan är120 en eggelse
till handling; uteblir denna, så skänker oss Samhället wåra känslor. Men å andra sidan höfwes det
ingalunda den enthusiasm, som ville allvarligt verka
för fosterlandets wäl, att dölja sig bakom förställningens lumpna mask. Det ena är likaså fegt, som
det andra är fräckt. Må derföre enhvar pröfwa sig
sjelf och handla derefter121. Icke ega alla rätt att ropa:
[”]lefve fosterlandet!”, utan endast de, som wilja med
manlig bragd befrämja dess lif. Allt tal, som icke
grundar sig på en djup122, innerlig, allvarlig föresatts att lefwa för fosterlandet, är en blå dimma, som
152
�Three Lectures
gagnar oss till intet, men blott123 hindrar oss att se
föremålen omkring oss klart och redigt. Huru ädel,
hög och sublim den känsla äfven för ögonblicket må
vara, som framkallar detta tal, så har man derigenom
icke fört nationen ett enda steg framåt.124 För att ett
national-medvetande må125 finnas, måste nationerna ega något objectivt, hvilket de såsom sitt verk
erkänna. Om således vi erna tillwägabringa något126
af nationell betydelse, må vi då i all ewighet icke tala
derom, utan en gång med allwar gripa till verket. Jag
är ohjelpligen af den mening, att man med mycket
tal förslappar sin känsla och förlorar all drift till
handling. En sorglig erfarenhet har hos mig alstrat
denna öfvertygelse och injagat127 en wiss fruktan för
all enthusiasm, som icke röjer sig i handling. Jag är
icke gammal, men så länge har jag likwäl lefvat, att
jag redan en gång förut wid detta universitet erfarit,
huru hundrade hjertan klappat och hundrade röster
uppstämt sitt lefve för fosterlandet.128 Hvar äro nu
dessa röster, hvi höras de icke? Hwila de i grafven,
de varma Studenterna, som då voro129 redo att lefva
och dö för fosterlandet? Gråt Suomi öfwer dem. Antingen de lefwa eller dött; för dig äro de förlorade
och samma öde kommer äfven att drabba oss, om
wår patriotism stadnar vid blott enthusiasm, om vi
ej i tid upplåta våra hjertan för något verkligt, reelt,
objectiwt för en fosterländsk sak. Så länge wåra sinnen brusa af ungdomsmod, af hopp och glädje, tveka
wi ej att offra sjelfva vårt hjerteblod för allt, hvad
ädelt är. Men denna enthusiasm skall snart förgå under striden med en kylig werld. Nyss ungdomssäll
och glad och warm waknar man plötsligt till en hård,
isande verklighet. Beröfwad130 sina ljufva fantasier
står man naken, såsom Adam i paradiset, blygs och
vet ej, huru man skall skyla sin nakenhet. Wäl oss,
om vi, medan enthusiasmen warades låtit fatta oss
af en sann och lefwande idé. Endast dess makt kan
nu mera upprätthålla oss – på känslan är intet att
153
djup ǁ 1. <-> ǁ 2. ~ och
blott ǁ en[dast]
framåt. ǁ ~ Jag är icke gammal,
men så länge
må ǁ <-->
något ǁ ett verk
injagat ǁ ~ h<os> mig
Castrén may be referring to
the 1836 students’ spring fête
where J.V. Snellman had spoken and proposed a patriotic
toast. Klinge 1978: 50.
voro ǁ hade varit
Beröfwad ǁ Man står nak[en]
�Universitaria
ståndaktigt ǁ 1. allvarligt ǁ 2. fast
ǁ 3. lugnt
döden ǁ striden
fordom – ǁ fordom, och vi skola
<---->
för det […] ǁ 1. för det tillfälle
HH beredt mig att få framlägga
i dagen den hos mig nu stadgande <-> ǁ 2. icke blott för det
tillfälle, HH beredt mig, att för
det <--> ǁ 3. för den ihärdighet,
hvarmed HH
en ǁ <härmed>
hoppas ǁ förutsätter
denna […] förhoppning ǁ detta
hopp
största ǁ ädelsta
njutning ǁ <->
bygga. Dess herrawälde är en gång slut, och derefter sjunker m[enni]skan till en wanlig, beräknande
egoist, så framt hon ej har en sak att kämpa för – ett
mål, som oåterkalleligen drager henne till sig. Den
som ej förnummit en sådan dragnings-kraft i sitt
hjerta, han må se till, att han icke faller. Men eho
som fullkomligt gripen och genomträngd af idens
makt kämpar ståndaktigt131 för dess seger, han har
bygt sitt hus på ett hälleberg, och han rubbas ej ur
sin bana, huru äfven ödets lotter månde falla. Icke är
den en hjelte som utan hejd och besinning, sig sjelf
knapt mäktig, drifven af ögonblickets yra, vill rusa
till döden132, utan hjelte är den, som kan tygla sin
känsla i strider och ej ett ögonblick förlorar sansen.
Sådant war vårt Finska mod fordom –133 måtte det
ej urarta sig.
Men för att icke uttrötta H[errarne]s tålamod
med reflexioner, allt för wanliga kanske, att meddelas ifr[ån] en akad[emisk] Lärare-stol, beder
jag endast att få frambära min warma tacksägelse
för134 det tillfälle, H[errarne] beredt mig att i min
mon bidraga till en135 närmare af wårt förgätna,
men herrliga modersmål. Att min werksamhet i
och för sig ingen ting betyder, inser och erkänner
jag med rent och oskrymtadt hjerta. Men jag hoppas136, jag är nästan öfvertygad derom, att åtminstone hos H[errarne] lefver ett intresse för fosterlandet, som icke är blott stundens, utan fortfar hela
lifvet igenom. I denna137 för fosterlandets framtid
ljufva förhoppning skall jag äfven för mig sjelf finna den största138 njutning139, den gladaste erinran
i de mödofulla dagar, som snart skola komma. Det
är ljufware att kämpa, då man kämpar för ett mål,
hvari äfven andra finna sitt behag, sitt intresse. Man
kämpar då med den öfvertygelse, att man ej offrat
en hel lefnads lycka och njutningar för toma griller
blott, att man icke är en fruktlöst förrinnande bäck,
utan en droppe i den flod, som befruktar ett armt,
154
�Three Lectures
öfvertygelse ǁ ~ i hjertat
redo ǁ <->
men herrligt land – vårt Finska fosterland. Med denna öfvertygelse140 för h[vil]ken jag allra mest har att
tacka H[errarne], lemnar jag snart mitt fosterland,
redo141 att lefva, redo att dö för dess framtid. Och
härmed önskar jag hafva sagt mitt farväl åt dem,
som med hjertat erkänna min ringa verksamhet – åt
mina H[errar] Auditorier.
155
�Universitaria
The manuscript KK Coll.
539.26.18 (Varia 1.18) p. 135–150
consists most probably of loose
sheets, measures ca. 23 x 37
cm. Manuscript has been catalogued as Första föreläsningen
om Finska språket.
språk ǁ ~ och litteratur
kunskapsgren, må ǁ 1. wetenskap. Af uppriktigt hjerta ǁ 2.
kunskapsgren. Af uppriktigt
hjerta
wid […] universitet ǁ 1. wid wår
ǁ 2. i den ǁ 3. i detta lärosäte
söka ǁ 1. söka ǁ 2. städse ~
Af ǁ Men
utgått […] hjerta ǁ wåra fäder
lemnat oss arf
bragt ǁ 1. bragt ǁ 2. först
af allt […] i arf ǁ 1. och dyrbaraste, som wåra fäder lemnat
oss i arf ǁ 2. som jag menar
åtagit sig ǁ uppträdt i
Elias Lönnrot (1802–1884) was
district medical officer in Kajaani, Castrén’s successor as
Professor of Finnish language
at the Alexander University in
Helsinki, collector of folk poetry, and compiler/author of the
epic Kalevala. Majamaa 1997.
A kantele is a zither-type
plucked instrument used traditionally in Finland. The traditional form of it has five
strings. Музыкальный энциклопедический словарь: 234.
folklifvets ǁ folkets
atmosfer ǁ luft
inre och ǁ inre följa en viss
en så ǁ 1. en för s ǁ 2. en i andra,
wanliga
I.142
M[ina] H[errar].
Redan i twenne sekel har ett högsäte för bildning
och wetande stått upprest på Finlands jord, men det
är i dag för första gången, som en af dess lärosalar
upplåtes för det ändamål, att Finlands språk143 deri
må njuta samma hägn och wård som hvarje annan
kunskapsgren,144 må läras, odlas, bearbetas såsom
vetenskap i ordets högsta betydelse. Jag har fått
mig uppdraget att ifrån denna dag föra det finska
språkets och den finska litteraturens talan wid145
wårt universitet, och mitt warmaste bemödande
skall blifwa att efter bästa förmåga söka146 fylla
mitt wärf. Af147 uppriktigt hjerta hade jag önskat, att en annan, en bättre stämma än min skulle
hafwa höjt sig att åt Eder åt Finlands unga söner!
förkunna det språk och den wishet, som utgått148
ur det finska folkets hjerta. Jag hade önskat, att den
man, som bragt149 i dagen det bästa och skönaste
af150 allt hvad wåra fäder lemnat oss i arf, som
skänkt oss den dyrbara gåfvan af forntidens herrliga runor, att äfven han skulle hafva åtagit151 sig
det ädla kallet att i skötet af detta lärosäte befrämja
det Finska språkets och den Finska litteraturens
dyrbara intressen. Men Elias Lönnrot152 skulle icke
wara den han är, i fall det hade stått i hans förmåga
att öfvergifwa de öde bygder der hans öra så länge
lyssnat och allt framgent får lyssna till kanteles153
så ljufwa toner, och der hans hjerta får inandas det
finska – det werkliga Finska folklifvets154 rena atmosfer155. Det är så med de flesta, som hafva kallelse att werka någon ting stort i werlden, att de
ej kunna intvinga sig i alla möjliga förhållanden,
utan måste till följe af en manande röst i sitt inre156
och nästan liksom af en natur-nödvändighet följa
en wiss gifven riktning i sina sträfwanden. Och det
156
�Three Lectures
är i sjelfwa verket just derigenom, att de äga denna gifna riktning, detta bestämda syfte, som deras
verksamhet får en157 så storartad och betydelsefull
charaktär. Ända ifrån den tid, då Lönnrot tillhörde
den akademiska ungdomens leder, har han i alla
sina handlingar endast158 lyssnat till den stämma,
som bjudit honom att i159 öde bygder uppgräfwa
wåra förfäders andliga skatter, och det är maningen
af samma stämma, som han160 älskar att följa ännu
i dag, då hans lefnads-sol redan skridit öfver sin
middags-höjd. Lönnrot har af sitt fosterland icke
begärt någon lön för sin redliga möda och trogna
tjenst; men hvad han begärt, är att få161 qvarstadna
i de bygder, der162 hans bemödanden blifvit krönta
och otvifvelaktigt äfven163 framdeles skola krönas
af en lysande framgång. Jag wet, att denna begäran af honom164 warit ren165, uppriktig, oskrymtad, och det är af aktning för en166 sådan begäran,
som jag och icke Lönnrot i dag inwiger den finska
professionen.
Hwilka önskningar, hvilka förhoppningar fäster ej hvarje finskt hjerta wid denna profession!
Den högsinta Furste167, som för första gången besatte denna tjenst, har sjelf uttalat den käraste168
af wåra önskningar och förhoppningar, då han lagt
oss på hjertat att ”städse förblifwa trogna, redliga Finnar”169, ty det är onekligen i följe af wåra
warma önskningar, för den Finska nationalitetens
wårdande och upprätthållande, som wi i synnerhet
glädja oss öfwer denna nya lärostol och önska den
all170 framgång. Men171 för oss äger ordet nationalitet icke denna fiendtliga,172 förstörande betydelse,
som man derwid wanligen fäster annorstädes, utan
wår nationalitet har warit och skall städse förblifwa af samma fridsfulla, försonliga natur, som sjelfwa den religion, hvartill wi bekänna oss.173 När174
således wår höge Canceller uppmanat oss att jemte
upprätthållande af wår nationalitet förblifwa
157
endast lyssnat ǁ följt maningen
af
i […] uppgräfwa ǁ gå
han älskar ǁ 1. an [= ännu] ǁ 2.
han ännu
få ǁ allt från ännu
der hans ǁ dem han
äfven framdeles ǁ allt framgent
honom ǁ Lönnrot
ren ǁ lika ~
en sådan ǁ denna
Prince Aleksandr Nikolaevič
(1818–1881): chancellor of the
Alexander University in Helsinki, Emperor Alexander II of
Russia and Grand Duke of Finland in 1855–1881.
käraste ǁ högsta
Finnar”, ty […] ǁ 1. Finnar”. Men
att wara en redl ǁ 2. Finnar”.
Men att <-> ǁ 3. Finnar”. Men
att wara en redlig och trogen,
det är att ǁ 4. Finnar”. Men att
wara en redlig och dertill trogen ǁ 5. Finnar”. Men att wara
en redlig och Finska ǁ 6. Finnar”. Men att wara en redlig
och trogen Finne, dertill fordras i främsta rummet att wårda och upprä ǁ 7. Finnar”. Men
att wara en redlig och trogen
Finne, dertill fordras i främsta
rummet att man skall för att
all ǁ ~ möjlig
Men […] ǁ För oss äger or[det]
fiendtliga, förstörande ǁ rabulistiska
Castrén explained his ideas of
nationality and nationalism in
more detail in his letter to Snellman on 18 Oct. 1844. See the volume of letters in this series. (TS)
Castrén has drawn a curved line
in the margin beginning here
and ending two manuscript pages later at the words skänka sitt
beskydd åt wåra bemödanden.
�Universitaria
helig […] trohetsed, som wi ǁ 1.
heliga akta wi ǁ 2. helig akta wi
den trohetsed wi ǁ 3. heliga hafva wi want oss att akta de trohetseder wi
städse ǁ alltid
woro Finnarne ǁ wille Finnarne
gälla för
i […] otaliga ǁ tusende
stundom ǁ ofta
blott kan ǁ blott i och med wår
Inrättandet […] ǁ Men denna
nationalitet hafwa wi förmått
wårda och upprätthålla äfven
i de tider, då Sveriges politik
wille bereda dess undergång,
huru skulle wi icke kunna wårda den nu, då Rysslands mäktiga Furstar skänka sitt beskydd
åt wåra bemödanden. [The
curved line in the margin ends
here.]
trogna undersåter, så har Han talat liksom ur djupet ur det finska folkets hjerta. Wår nationalitet är
oss en helig sak, men ej mindre helig175 hafva wi
want oss att akta hvarje trohetsed, som wi svurit
åt wåra Furstar. Troheten för ”Herrans smorda”
har städse176 warit en af det finska folkets största
dygder, ja wi kunna anse den såsom hörande till
sje[l]fwa wår nationalitet. Redan i urgammal tid,
i hedenhös woro177 Finnarne ett trofast folk, och
denna dygd hafwa de förmått rädda intill wåra dagar. De hafwa i178 framfarna tider otaliga gånger
spillt sitt blod på stridernas fält och de hafva stundom179 satt landets hela wäl på spel, endast för att
trohetens bud ej måtte blifva eftersatta. Och det
är i sjelfwa verket denna trohet, som i alla tider
warit det finska folkets styrka. Ett svagt och ringa
folk skulle wi genom trotts och öfvermod långt för
detta hafwa störtat oss i ett oundvikligt förderf, då
deremot wår bepröfwade trohet skänkt oss wåra
beherrskares skygd och beredt wårt land fördelar,
dem wi på annan wäg omöjligen hade kunnat erhålla. Men det är dock ingalunda för dessa fördelars skull, som wåra fäder iakttagit en så orubbelig
trohet emot sina Furstar. Finnarna hafwa i alla tider warit dåliga ekonomer, och allraminst har det
kunnat falla dem in att drifwa <so>cker med sin
trohet. Nej wi weta, wi känna det alla, att wår trohet är af ett annat, ett bättre slag. Den grundar sig
ej på någon beräkning, utan denna trohet är kärlekens trohet, som intet begär, men är redobogen till
hvarje offer. Sådan har den finska troheten wisat
sig wara i alla tider, sådan är den ännu i dag, och
sådan skall den säkert blifwa, så länge ett finskt
folk lefwer och andas på Suomis jord. Ja! jag anser
troheten emot hvarje laglig öfwerhet wara så djupt
rotad i Finnarnes hjertan, så införlifwad med hela
wårt wäsen, att den blott180 kan utplånas i och med
wår nationalitet. Inrättandet181 af denna lärostol
158
�Three Lectures
och wår Höge Cancellers uttalade önskan, att wi
måtte förblifva ”trogna och redliga Finnar”, detta
är för oss mera än en tillräcklig borgen derför, att
wåra sträfwanden för wårt språk, wår kultur och
hela wår nationalitet inför tronen gälla för ett godt
och ädelt werk. Detta182 är ju också allt, hwad wi
önska och någonsin önskade. Wi weta alltför wäl,
att det Finska folket hvarken besitter de anlag eller de materiella tillgångar, som skulle sätta det i
tillfälle att spela någon politisk rol i werlden. Dess
lagrar måste nödvändigt wexa och frodas under
fridens lugn i religionens, wetenskapens, konsters,
med ett ord: i kulturens sköte. Se der fältet för wår
ära, se der den wäg, hvarpå Finlands folk måste
söka att bereda sin odödlighet.
Denna183 wäg är i det hela taget lika svår, om
ej svårare än den, som leder öfwer grafwar, härjade
fält och krossade ruiner. Här lyktar ej striden genom en och annan segerwinning, utan den kräfver
sekellånga mödor och ansträngningar. Huru många
seklers kraft har det Finska folket icke anwändt endast för att bringa184 till odling wilda ödemarker185
och undanrödja de materiella hindren för kulturens
rotfästande i wårt land! Och fastän wi redan i många
sekler warit i besittning186 så väl af christendomen,
som den europeiska kulturen, så har det likwäl gifwits tider, då det kostat oss en oerhörd möda att
upprätthålla187 och utbreda denna kultur i landet.
Att befrämja188 utwecklingen af den menskliga189
kulturen, att för densamma uträtta någon ting
stort och betydelsefullt har ännu190 icke lyckats oss,
men191 wi skola dock icke misströsta om framgången
af wåra bemödanden, utan hoppas192, att äfwen wi
kunna något verka för kulturens heliga sak.
Wisst är likwäl, att om wårt arbete för den
m[en]skl[iga] kulturens framsteg skall bära någon
frukt i werlden, så måste wåra bemödanden få en
mera nationell karaktär, än fallet hitintills varit. Jag
159
Detta ǁ Men detta
Denna ǁ Men
bringa till odling ǁ 1. betvinga ǁ
2. upprödja
ödemarker ǁ öknar
besittning […] af ǁ 1. besittningen ǁ 2. besittning icke blott af
upprätthålla och utbreda ǁ upprätthålla
befrämja ǁ i någon mån ~
menskliga ǁ europeiska
ännu ǁ ~ intill denna dag
men […] heliga sak. ǁ 1. och
det kan wara owisst ǁ 2. och
owisst är, huru wida det någonsin skall lyckas oss. Men
wåra bemödanden måste i alla
fall wara riktade åt detta mål
och wi kunna wara ǁ 3. = 2 except: wi kunna hoppas ǁ 4. = 2
except: wi kunna wara öfvertygade derom ǁ 5. = 2 except: wi
kunna med wisshet hoppas, att
wår möda i och för den menskliga kulturens sak ej skall wara
förspild ǁ 6. = 5 except: alldeles
förspilld. Hwad wi åtminstone
bättre än någon annan nation
i werlden ǁ 7. = och owisst är,
huru wida det någonsin skall
lyckas oss. Men för att detta wårt arbete i och för den
menskliga kulturen ǁ 8. och
owisst är, huru wida det någonsin skall lyckas oss. Men för att
detta wårt arbete skall bära någon frukt, så är det oundgängligen nödwändigt, att wi åt
hoppas ǁ låtom oss ~
�Universitaria
göra ǁ vara
bildning ǁ kultur
Castrén has marked with a
square bracket the text from
here to the end of the paragraph.
söka tillegna ǁ tillegna
åt ǁ för
läsa ǁ o[mläsa]
omläsa […] gifna ǁ omläsa gifna
erhålla ǁ betraktas såsom
nationell ǁ egentligen ~
finsk poesi ǁ 1. finsk historia ǁ 2.
finsk st[atistik]
historia ǁ fauna och
kulturens ǁ wetandets
och ǁ då
The square bracket in the margin ends here.
nämnde ǁ har sagt
det ǁ den
något ǁ anna[t]
alltför ǁ och ~
folket, […] förmått ǁ folket haft
all möda att
Christina (1626–1689) was Queen
of Sweden in 1632–1654. During her förmyndarregering (government of noblemen reigning
Sweden before she gained maturity herself) in 1640 the university was founded in Turku, from where it was moved
to Helsinki in 1828. Nenonen –
Teerijoki 1998: 256.
det ǁ detta
folkets ǁ landets
will härmed icke hafva sagt, att wi böra utestänga
ifrån oss och göra193 oss otillgängliga för en främmande bildning194. Twertom195 måste det wara wår
sträfwan att framgent liksom hitintills söka196 tillegna oss den europeiska kulturens frukter, emedan
wi annars ovillkorligen äro hemfallna till pris åt197
wildheten och barbariet. Men det är ej nog dermed,
att wi liksom trägna skolpiltar läsa198 och i all evighet omläsa199 wissa af wåra läromestare gifna lexor,
utan wi böra bemöda oss om att på dessa lexor grunda en sjelfständig, nationell bildning. Det gifwes wäl
inom området af mensklig bildning många ämnen,
hvilka äro af en mera kosmopolitisk natur och aldrig
kunna erhålla200 någon nationell201 karaktär. Man
kan t. ex. icke gerna tala om en fransk mathematik, en engelsk astronomi, en tysk physik, men man
skulle mycket wäl kunna tala om en finsk202 poesi,
finsk språkwetenskap, finsk historia203 och statistik,
finsk fauna och flora, finsk geologie. Det gifwes med
ett ord många kulturens204 grenar, som omedelbart
hänföra sig till en gifwen nation, och205 det är naturligtwis dem wi mena, då wi tala om en egendomlig, en nationell kultur.206
Jag nämnde207 att det wäsendtligen är det208
slags kultur, som hos oss kan med den framgång
bedrifwas, att den skulle komma hela menskligheten till godo, och dermed har jag troligen icke sagt
något209, som ej hvarje bildad Finne har sig bekant. Widt afskildt ifrån Europas mest bildade nationer, alltför210 mycket upptaget af omsorgen för
sin materiella tillwaro, har det finska folket,211 såsom jag redan nämnde knappt förmått tillegna sig
den europeiska bildningen, ännu mindre befrämja
denna bildnings widare utweckling. Wi hafva sedan
Drottning Christinas212 tid varit i åtnjutande af ett
universitet, som otvifvelaktigt utöfvat det213 allra
största inflytande på folkets214 kultur, men fråga
wi hvad har detta universitet gjort för den europeiska kulturens sak? så blir svaret: föga eller intet,
160
�Three Lectures
som wore wärdt att nämnas. Wi kunna ur hela wår
kultur-historia knappt anföra215 ett enda namn,
som på denna wäg hade förwärfwat sig216 och sin
nation något anseende. Sådana män som Hegel217
och Humboldt218 hafwa ej219 blifvit födda och skola troligen aldrig födas i wårt land. Men äfven hos
oss hafva uppstått män, dem vi äro stolta att kalla
wåra220. Hwad hafwa då dessa män uträttat för kulturens sak? Jo de hafva med framgång arbetat för
den nationella kulturens befrämjande. Och af detta
historiens vittnesbörd kunna draga den nyttiga lärdom, att det är under den fosterländska bildningens
baner wi måste221 kämpa wåra segrar för bildning
och vetande.
Men222 om wåra bemödanden för den fosterländska kulturens sak skola äga någon framgång,
så är den nödvändigt att wi upprätthålla, söka och
bearbeta wårt wärnlösa språk, ty om detta går oss
förloradt, så äro wi för223 oss sjelfva ohjelpligen
förlorade. Med språket står och faller icke blott wår
nationella224 kultur utan äfven hela wår tillwaro225
såsom nation. Hwad wi intill denna dag besitta
både i vetenskap och konst, i lagar och institutioner,
detta226 hafva227 wi till största delen erhållit såsom
lån af fremmande nationer. Hela228 wår kultur är
ännu så färglös, så utblottad på all egendomlighet,
att ingen derpå skall kunna igenkänna oss för Finnar. Men språket är wårt eget – det är snart sagdt
wår enda sannskyldiga egendom. Om wi omsorgsfullt hägna och wårda detta språk, så kunna wi
hoppas att derigenom befrämja ett werk, som skall
komma att lända hela den bildade menskligheten till
fromma229. Wi kunna hoppas att detta språk med
tiden skall blifva ett organ för en230 finsk kultur, och
det231 är wisst att en egendomlig kultur; den må232
tillhöra hvilken nation som hellst, ej kan blifwa för
menskligheten främmande och likgiltig. Till och
med det ringa, som det233 finska folkets genius redan234 hitintills frambragt i dagen – jag menar wåra
161
anföra ǁ angifva
sig […] anseende ǁ 1. sig aktning
och <-> ǁ 2. oss och sig sjelf
Georg Wilhelm Friedrich Hegel (1770–1831): German philosopher.
Hegel och Humboldt ǁ Humboldt och Hegel
Wilhelm von Humboldt
(1767–1835), German philosopher and linguist.
ej ǁ alldrig
wåra ǁ ~ landsmän
måste kämpa ǁ 1. kunna ǁ 2.
måste winna
Men […] skola ǁ 1. Men framför
allt böra wi söka att <---> ǁ 2.
Men framför allt böra wi söka
att odla och bewara ǁ 3. Men
framför allt böra wi söka att
bearbet[a] ǁ 4. Men för att skall
ǁ 5. Men om den fosterländska
kulturens sak skall
för […] sjelfva ǁ såsom nation
nationella ǁ 1. nationella ǁ 2.
egendomligt finska
tillwaro […] nation ǁ 1. tillwaro ǁ
2. nationella tillwaro
detta ǁ med korteligen
hafva wi ǁ ~, såsom nämndt är,
Hela wår […] ǁ Wi hafwa ännu
gjort föga för
fromma ǁ godo
en finsk ǁ en egendomlig, en
finsk
det är […] ǁ en
må ǁ k[an]
det […] genius ǁ den finska anden
redan hitintills ǁ hitintills
�Universitaria
Skulle emellertid ǁ Men skulle
sträfvanden ǁ bemödanden
blifwa ǁ äfwen ~
Fi. ”sitä kuusta kuuleminen,
jonka juurella asunto”.
wi enhwar ǁ wi
det ǁ jag
vandel ǁ lif
wisa ǁ tala
nog bräcklig ǁ mera svag
för […] främmande ǁ ett för folket främmande språk
Sedan […] planterat ǁ Då det
Svenska folket planterade
blef ǁ ~ äfwen
utan […] nödvändighet ǁ 1. ~ i
detta liksom allt annat erkänna
en historisk nödvändighet ǁ 2.
utan wi erkänna en ǁ 3. ~ fastmer häruti erkänna ~
kulturens ǁ bildningens
kunna ǁ kunnat
tillhörighet ǁ kast
Om […] gång ǁ Om
forntida qwäden – skall helt wisst förr eller sednare
taga ut sin rätt och få gälla såsom en länk i menskliga kulturens utweckling. Skulle235 emellertid wåra
sträfvanden236 i och för det Finska språket och den
nationella kulturen blifwa237 för menskligheten
främmande, så kunna wi dock trösta oss med det
glädjande hopp, att de skola bära desto större frukt
i wårt eget älskade fosterland. Skönt qväder den
Finska sångmön: ”lyssna till den granens susning,
wid hvars rot ditt bo är fästadt”238, och det är nog,
om wi239 enhwar under wåra sträfwanden endast
hafva fosterlandets behof för ögonen. Men att af de
största behof, som i wårt land kan nämnas, är folkets,
det240 egentliga Finska folkets behof af bildning och
upplysning. Det hjelper ej att med fagra ord öfwerskyla bristerna i wår folkbildning, att skryta med det
finska folkets fromma sinne och sedliga vandel241.
Brottmålslisterna, den stigande pauperismen, fylleriet och otaliga andra fakta wisa242 tillfyllest, att
denna religiös[h]et och sedlighet stå på en nog243
bräcklig grund. Och det kan ej annorlunda wara, så
länge bildningens språk är för244 folket främmande.
Sedan245 Svenskarne hade planterat korsets fana
på Finlands jord, blef246 swenska språket hos oss
bildningens språk. Wi hafwa ej rätt att knota deröfwer, utan247 böra fastmer deri liksom i allt annat
erkänna en historisk nödvändighet, äfwen om wår
skumma blick ej skulle förmå att inse grunden för
denna nödvändighet. Hwad wi dock utan svårighet
kunna inse, är att Finland i och genom det svenska
språket först kommit i besittning af bildning och sedermera fortfarande warit fästadt wid den europeiska kulturens248 kedja. Och detta har för oss warit
en lycka, som vi ej kunna249 skatta nog högt. Men
genom det svenska språkets införande i landet har
emellertid det sorgliga inträffat, att bildningen nära
nog blifvit ett monopolium för de högre stånden, en
tillhörighet250 för de svenska kolonisterna. Om251
162
�Three Lectures
någon gång landets egna barn, ledda af en oemotståndlig kunskaps-tröst, önskat winna252 inträde i
wåra bildnings-anstalter, så hafwa de253 blifvit tillbakawisade254 till plogen, emedan deras modersmål
olyckligtwis war255 Finskan.
Af256 sådan anledning hafva257 Finnarne warit
tvungna att välja emellan endera af dessa tvenne
wägar: att antingen bibehålla sin nationalitet och
qvarstadna i råhet eller sträfva till bildning och
blifwa Svenskar. Härwid bör258 wisserligen tagas i
betraktande, att bildningens frukter ifrån de högre
stånden i mera eller mindre mon äfwen framträngt
till det finska folket. Men detta har ej warit nog
för att fylla behofvet, ty det är i alla fall ganska
ringa259, hvad260 folket lär sig ifrån predikostolen och domare-sätet. Men hvarigenom261 skall nu
detta behof tillfredsställas262? Wi263 önskar att det
måtte ske derigenom, att det finska språket264 odlas och blir ett bildningens språk i landet. Antingen
skall detta inträffas, eller måste detta land265 med
tiden komma att bebos af ett svenskt folk. Bildningen går sin266 bana fram; dess fordringar kunna
ej tillbakawisas, på en eller annan wäg måste den
nå sitt mål.
Helt wisst skall bildningen267 slå allt djupare
och djupare rötter äfven hos det Finska folket, men
om dess eget språk ej tillfredsställer268 bildningens
kraf, så skola Finnarne icke dröja att tillegna sig
det Svenska språket. I sjelfwa verket har detta
språk under seklernas lopp inkräktat ett allt större
och större utrymme i landet. Till och med under
de sednaste decennierna hafva269 dess eröfringar
warit ganska betydande. Jag har förskaffat mig
någon erfarenhet i detta ämne, och ehuru det icke
[är] mig möjligt att med statistisk noggrannhet
uppgifva förhållandet, så tror jag mig270 dock med
säkerhet kunna yrka271, att en i samma progression
fortgående inkräktning ifrån det svenska språkets
163
winna inträde ǁ inträda
de ǁ wanligen
tillbakawisade ǁ tillbakastötta
och warit twungna att gripa
war ‖ warit
Af […] anledning ǁ 1. Sålun[da] ǁ
2. Och
hafva […] tvungna ǁ har det
Finska folket endast haft en
bör […] betraktande ǁ kan wäl
anmärkas
ringa ǁ 1. fall ǁ 2. rik
hvad ǁ som
hvarigenom ǁ huru
tillfredsställas ǁ fyllas
Wi […] derigenom ǁ 1. Utan tvifvel ǁ 2. Troligtvis derigenom
språket […] i landet. ǁ 1. språket
odlas, blir bildningens språk och
bär upp en litteratur, som är rikare än den närwarande, hvilken ǁ 2. = språket odlas, blir bildningens språk och bär upp en
litteratur, rikare än den närwarande. Det gifwes wisserligen
land ǁ f[olk]
sin […] fram; ǁ fram sin gång,
och
Helt […] bildningen ǁ 1. Många
finna det sannolikt, att striden ǁ 2. Många finna det sannolikt, att den pågående striden emellan svenska och finska språkens ömsesidiga rättigheter skall slutas genom den
förras seger, och ǁ 3. Många finna det sannolikt, att följakteligen svenskan skall blifva det
b<-> ǁ 4. Många finna det sannolikt, att följakteligen svenskan fortfarande blifva bildningens språk i landet och efterhand ǁ 5. Kan icke bildningen
tillfredsställer ǁ lemnar
hafva […] warit ǁ äro dess eröfringar
mig dock ǁ 1. mig ǁ 2. dock mig
yrka ǁ angi[fva]
�Universitaria
förr […] eftersträfwa ǁ förr tjenat ~ beherrskare, och wi eftersträfwa
arbeta […] bildning. ǁ 1. arbeta
för kulturens framsteg i landet ǁ 2. arbeta för kulturens
framsteg och förkofran i landet
ǁ 3. arbeta för wår nationalitet
och wårt språk, modersmål ǁ 4.
arbeta för wåra fäders språk ǁ 5.
stöta kulturens värf ǁ 6. arbeta
för wår bildning, wår nationalitet och wårt språk ǁ 7. arbeta
för den nationella bildningens
förkofran i wårt land.
innefattar […] föremålet ǁ innefattar det heligaste och käraste
föremålet
sträfwanden ǁ önskningar
detta […] svårligen ǁ denna önskan ej
kan lyckas ǁ kan blifva uppfylld
med mindre än att
ej widmakthålla ǁ uppehålla
ej kunna ǁ kunna ej
långt ǁ fram
så ǁ uta[n]
Wi hafva […] ǁ 1. Så wäl för den
lärda bildningen ǁ 2. Så wäl för
den lärda forskningen ǁ 3. Så
wäl för den lärda bildningen eller litteraturen, som folkets ǁ 4.
Så wäl för den lärda bildningen eller litteraturen, som sjelfwa folkets upp[lysning] ǁ 5. Så
wäl för den lärda bildningen
eller litteraturen, som sjelfwa
folkets bildning och upplysning utgör det sv ǁ 6. Så wäl för
den lärda bildningen eller litteraturen, som sjelfwa folkets
bildning och upplysning utgör
finska språkets odlande och
bewarande ett af de förnämsta
grundvilkoren. Den Derpå beror äfven den maktpåliggande
frågan, om wi skola fortfarande blifwa trogna, redliga Finnar
sida icke rimligen kan sluta annorlunda, än genom
Finskans fullkomliga förintelse.
Wi äro wisserligen beredda för detta öde, men wi
tro derpå numera icke så obetingadt och önska det icke
så allmänt, såsom fallet skall hafva varit ännu för ett
halft sekel tillbaka. Sedan wi kommit under Rysslands
spira och svurit wår trohetsed åt dess mäktiga monarker, så hafva wåra svenska sympathier börjat svalna
och wåra önskningar hafva fått en annan riktning.
Lika trofast, som wi förr272 och tjenat Sverges, wilja wi
framdeles tjena Rysslands beherrskare. Wi eftersträfwa numera icke den äran att blifva ett svenskt folk,
utan finna wår ställning ganska lycklig, då wi under
Rysslands beskydd få i lugn arbeta273 för wårt språk,
wår nationalitet och wår bildning.
Ordet bildning innefattar274 och måste naturligtvis innefatta det högsta föremålet för wåra sträfwanden275. Men wi hafwa sett, att detta276 sträfwande
svårligen kan277 lyckas så framt wi ej278 widmakthålla,
odla och bearbeta wårt älskade modersmål. Wi hafwa
sett, att wi åtminstone såsom Finnar ej279 kunna skrida
långt280 på bildningens bana, så281 framt det finska
språket ej blir ett organ för wår bildning. Wi282 hafva
äfven sett, att detta är ett af grundvilkoren så väl för
den lärda bildningen, litteraturens förkofran, som i
s[ynner]h[e]t för sjelfva folkets bildning283 och upplysning. Wi hafwa slutligen284 sett, att på det Finska
språkets odlande och widmakthållande äfven beror
den maktpåliggande285 frågan, om wi skola fortfarande förblifwa ”trogna, redliga Finnar”, eller offra286 upp
wår nationalitet och förvandlas till ett svenskt folk.
Men då dessa för fosterlandet så wigtiga frågor äro
fästade wid det Finska språket, så kunna wi icke nog
glädja287 oss öfver inrättandet af denna nya lärostol. Wi
kunna288 hoppas, att härifrån komma att289 utgå och
spridas290 de frön, som med tiden skola utveckla det finska språket till ett kulturens291 språk i landet. Jag tager
för afgjordt att hvar och en, som beträder denna lärostol skall, genomträngd af en brinnande kärlek till sitt
164
�Three Lectures
fosterland, söka att efter sin bästa förmåga främja
det fosterländska språkets intressen. Men den enskildta kraften är ringa, och hwad den finska professionens representanter kunna uträtta, kommer ej
att gälla mycket, så framt deras bemödanden ej med
deltagande omfattas af den akademiska ungdomen.
På Eder, M. H! och på de slägten, som efter Eder
komma, beror det i wäsendtlig mon, om de frön, wi
utså, skola bära någon292 frukt eller sina293 bort och
spårlöst försvinna. Skall294 det Finska språket komma att äga någon framtid, så måste dess295 studium
framför allt af ungdomen med omsorg bedrifwas
wid landets lärowerk och i synnerhet wid bildningens296 högsäte. Hvem inser ej att det är embetsmännens297 bristande kännedom af modersmålet, som
hitintills utgjort298 det största hindret för dess299
begagnande såsom bildningens språk, och300 när
så förhåller sig, hwems sak är det wäl då, om icke
Eder M. H! hvilka301 snart skolen inträda i samhällets tjenst, att undanrödja detta olyckliga hinder och
med enthousiasm åtaga Eder302 det Finska språkets
heliga sak. Wi lefwa just ej i enthusiasmernas tid,
men så mycken enthusiasm måste wäl ändå303 finnas i den finska ynglingens bröst, att han hyser aktning för sina fäders språk och anser det för en helig
pligt att lära sig detta språk. Examens-kontrollerna
förbinder honom icke dertill, utan det beror helt och
hållet på hans fria vilja och den kärlek, han hyser
till sitt fosterland, huruwida han under304 sin studiitid305 wid universitetet will beflita sig om sitt modersmål, eller efter gammal, häfdwunnen slentrian
lära sig alla306 verldens språk, utom sitt eget.307 Statuterna innehålla inga bestämningar för Finskans
studium och allra minst ärnar jag i detta afseende
göra några fordringar gällande, men jag hoppas
ändå, att den goda saken skall sjelf mana godt för
sig och tillwinna sig Eder kärlek. Det är endast till
denna kärlek jag wädjar, och jag är öfvertygad308
165
eller offra upp wår nationalitet
och ty såsom jag i det föregående sökt ådagalägga, utgör
det och,
bildning och upplysning ǁ bildningen och upplysningen
slutligen ǁ ~ äfwen
maktpåliggande ǁ vigtiga
offra upp ǁ up[poffra]
glädja oss ǁ ~ och vara nog tacksamma för
kunna ǁ skola
komma att ǁ skola
spridas ǁ ~ ut kring hela wida
landet
kulturens språk ǁ kultur-språk
någon ǁ något
sina ǁ sp[årlöst]
Skall […] språket ǁ Om det Finska språket skall
dess […] ungdomen ǁ det med
deltagande omfattas af den
akademiska ungdomen,
bildningens högsäte ǁ wårt högsäte, ty
embetsmännens ǁ de bli[fvande]
utgjort […] ǁ 1. utgjort det wäsendtliga hindret för dess upphöjelse till bildningens språk.
Men för att detta olyckliga hinder en gång skall må kunna
häfwas, så åligger det ǁ 2. utgjort det wäsendtliga hindret
för dess upphöjelse till bildningens språk. Men för att detta olyckliga hinder en gång må
kunna häfwas, så måste ungdomens allvarliga sträfvanden
framdeles gå ut på ǁ 3. utgjort
det wäsendtliga hindret för
dess upphöjelse till bildningens
språk. Men för att detta olyckliga hinder en gång må kunna
häfwas, så låtom oss då med
ifver och enthousiasm omfatta det Finska språkets heliga
sak ǁ 4. utgjort det förna [= förnämsta]
�Universitaria
dess ǁ modersmålets
och […] förhåller sig ǁ och det så
förhåller sig, hvilket knapt torde kunna bestridas
hvilka ǁ som
Eder ǁ sig
ändå ǁ ännu
under […] beflita sig ǁ kommer
att taga
studii-tid wid universitetet ǁ studii-tid
alla ǁ hela
eget. […] några ǁ 1. eget modersmål. Åtminstone ärnar jag icke
taga min tillflykt ǁ 2. eget modersmål. Åtminstone ärnar jag
i detta afseende icke göra några
öfvertygad ǁ nästan ~
tror ǁ jag ~
Klinge 1989b: 418–420.
HYKA KA University Senate renovated minutes ([later: Senate]
29 March, 7 May, 21 Dec. 1851
etc.
derom, att mina förhoppningar om den akademiska
ungdomens warma håg för det fosterländska språket icke skola förwandlas till en illusion. I denna
fasta öfwertygelse griper jag an mitt verk med godt
mod och tror309 ej, att den dag skall komma, då jag
ångrar att hafwa hyst ett obegränsadt förtroende till
Finlands ungdom och beslutit att offra mina krafter i
och för dess intressen.
166
�Addresses at the University Senate
2
[Addresses at the University Senate]
There were 20 ordinary professors, a few extraordinary professors, and 19 adjuncts at the Imperial Alexander University
in Castrén’s time. Of these, the ordinary professors had seats
at the University Senate (Consistorium academicum) which
was the most important governing organ at the university.310
M.A. Castrén was present for the first time at a meeting of the
University Senate on 7 May 1851 and for the last time on 20
December of the same year. During the whole winter of 1852
he could not attend due to illness. Already before he was appointed professor, the University Senate had decided to apply
for funds for his salary from the Governor of the Province of
Uusimaa (Nyland).311
In July 1851 the decision of Emperor Nicholas I312 was
sent to the university that he had not accepted the application
of the university to found scholarships for young men studying Finnish language on the grounds that other measurements
for promoting the study of Finnish had been taken. The application had been sent to the Emperor already in 1847, but it was
not decided until 1851.313
Despite its small size, the Senate was politically divided
into several factions. Castrén belonged to the Finnish-minded
and liberal group of professors, which is attested to by his addresses at the meetings. Because the professors voted in order
of their seniority, Castrén, as the youngest in office, was always the first to vote.
In the University Senate, Castrén expressed his stand
on some questions, especially those concerning the economic
situation of scholarship-holders and other researchers. The
university gave out two types of scholarships for study trips
abroad. In June 1851, it was discussed whether Docents Edvard
Grönblad314 and Wilhelm Lagus315 should be granted an extension of their scholarships. Grönblad had already been funded
for two full periods but Lagus was only funded for one period.
Lagus’s scholarship was renewed, but the one held by Grönblad was given to Docent Fredrik Berndtson.316
The scholarship was given to Lagus on the condition that
he would spend two years conducting field research in Russia. In autumn 1851 he was indeed in southern Russia, but he
had applied for permission to travel to Greece for two years.
The deputy chancellor of the university, Major General Johan
167
Nicholas I (1796–1855) was Emperor of Russia and Grand
Duke of Finland in 1825–1855.
Nenonen – Teerijoki 1998: 351.
HYKA Senate 30 July 1851 §5.
About the different stages preceding establishing the chair
in Finnish, see Korhonen 1986:
61–63
Jakob Edvard August Grönblad (1814–1864) was a docent
of history and clerk at the university library. He is remembered especially as publisher
of medieval documents. Helsingin yliopiston opettaja- ja virkamiesmatrikkeli 1640–1917: http://
www.helsinki.fi/keskusarkisto/
virkamiehet_2/A-G.pdf; Ylioppilasmatrikkeli 1640–1852: http://
www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=U1070.
Jakob Johan Wilhelm Lagus
(1821–1909) was to become the
Professor of Oriental Literature, later that of Greek literature and the rector of the University in Helsinki. Both his
father Wilhelm Gabriel Lagus
(1786–1859) and uncle Anders
Johan Lagus (1775–1831) served
as professors and rectors of the
university before him. Also
noteworthy is that his cousin Lovisa Natalia Tengström
(1830–1881), granddaughter of
Archbishop Jacob Tengström
(1755–1832), was married to
M.A. Castrén. Lagus’s and Natalia Tengström’s mothers were
sisters. Väisänen 1998; Väisänen 2005; Klinge 2007/2012;
Klinge 2005; Luukkanen 1999.
HYKA Senate 13 June 1851
§17. Fredrik Berndtson (1820–
1881): writer, journalist, Undersecretary of State. Landgrén
2002/2009.
�Universitaria
Johan Mauritz Nordenstam
(1802–1882) had made a military career in Russia and thereafter he held several important
posts in Finland, most simultaneously. One of them was the
deputy chancellor of the university in 1847–1855, and he is
remembered especially for the
strict discipline he maintained
at the university which caused
an act of protest in 1851. Later
he became the vice chairman of
the Economics Department of
the Finnish Senate. Savolainen
2006.
Alexander II: Emperor of Russia and Grand Duke of Finland.
Nenonen – Teerijoki 1998: 23–
24.
HYKA Senate 6 Sept. 1851 §13.
HYKA Senate 1 Nov. 1851 §4, 5
Nov. 1851 §6.
The manuscript KK Coll.
539.26.16 (Varia 1.16) p. 123–125
consists of slightly over two
pages of size ca. 23 x 37 cm.
obilligare ǁ orimligare
föredraga ǁ upptaga
att […] understöden ǁ 1. som det
wore ǁ 2. att litterära understöd
hvilka ǁ som
att ǁ <->
Mauritz Nordenstam317, supported his application, and the
chancellor, tsarevich Alexander (later Emperor Alexander II)318 accepted it.319 In November 1851, the University Senate discussed once again the issue that Lagus had not studied
in Russia for two years, as the conditions of his scholarship
had demanded, but because he was considered to be doing a
promising work, an exception was unanimously granted.320
For the deliberation of the Lagus case, Castrén wrote the
following address (votum), which he apparently did not need
to use, given that it is not included in the minutes.
Med321 afseende å de mindre litterära understödens bortgifvande innehålla universitetets stadganden bland annat den bestämning, att nämnda
understöd böra, såsom orden lyda: ”tilldelas för
vid universitetet sig uppehållande vetenskapsidkare.” Fattas detta stadgande i dess bokstafliga
mening, så leder det onekligen till de allra orimligaste konseqvenser. Ingen ting äro wäl obilligare322, än att en ung man, som för en tid lemnar
universitetet för sin wetenskapliga förkofran,
skall i och med detsamma dömas förlustig sin
rätt till ett litterärt understöd. I alla tider hafva
resor till utlandet ansetts såsom det förnämsta
bildnings-medel för litteratören; huru skulle wäl
då universitet i sina lagar kunna föredraga323 ett
för deras sanna väl så menligt stadgande, att324
de litterära understöden ej få bortgifvas åt sådana vetenskapsidkare, hvilka325 begifva sig till
annan ort, der de bättre än vid landets eget universitet äro i tillfälle att befrämja sin vetenskapliga utveckling. Detta wore ju att principmässigt
hämma vetenskapens framskridande wid wårt
universitet, att afsigtligt understöda okunnigheten och slentrianen. Min känsla uppreser wid
sjelfwa tanken derpå, att326 D[octo]r Wilhelm
Lagus, som hitintills warit åtnjutande af ett mindre litterärt understöd och enligt lag wore berättigad att ännu framdeles bibehålla detsamma,
168
�Addresses at the University Senate
endast på den grund skulle blifwa sitt understöd
beröfwad, att han icke327 stadnat qvar wid vårt
universitet, för att antingen korrigera latinska
chrior328 eller också göra ingen ting, utan329, ledd
af ett allwarligt intresse för vetenskapen, dragit
till främmande land, för att under mångfaldiga
mödor och försakelser förskaffa sig kunskaper330, genom hvilka han i framtiden kan bereda331 gagn åt wetenskapen och heder åt wårt universitet. Ledd af mitt samvetes maning nödgas
jag i detta332 fall lemna lagens bokstaf å sido och
taga dess anda till mitt enda rättesnöre. Denna
kan icke wara någon annan, än att wetenskapliga
resor böra af universitet befrämjas333. Men under förutsättning att 250 Rub[el] Silf[ver] utgöra
ett för sådant ändamål alltför otillräckligt anslag,
har det blifvit stadgadt, att ett334 sådant understöd tilldelas335 åt vetenskaps-idkare, hvilka uppehålla sig wid universitetet. Man har ej kommit
att taga den omständigheten i betraktande, att en
wetenskapsidkare kunde wara bugad att med ett
så obetydligt understöd företaga sig en utrikes
resa, och lagbestämningen har i anledning deraf
blifvit haltande. När således § 1336 i reglementet stadgar: ”De ett Tusende Rubel Silfver, som
uti den för Kejserliga Alexanders-Universitetet
under den 28 November (10 December) 1828 Allernådigst utfärdade Stat, till understöd för unga
Litteratörer under deras Studii-tid vid Universitetet och resor i vetenskapligt afseende finnas
anslagne, skola sålunda fördelas, att hälften deraf
eller 500 Rubel komma att bilda en Fond, hvaraf
understöd för wid Universitetet sig uppehållande
vetenskapsidkare tilldelas bör”, så anser jag detta
stadgande böra sålunda337 förklaras338 att innehafvarena af det större understödet ovilkorligen
äro förpligtade att resa, då åter besittningen af de
mindre understöden ej medför denna förpligtelse.
Skulle likwäl339 någon sjelfmant vilja underkasta
169
icke […] unviersitet ǁ begifwit
sig till främmande länder
chrior ǁ skrifter
utan ǁ ell[er]
kunskaper, […] hvilka ǁ ett wetande, hvarigenom
bereda […] wetenskapen ǁ 1.
blifwa sitt land ǁ 2. blifwa sitt
un[iversitet] ǁ 3. blifwa sitt
land, sitt universitet gagn[elig]
detta fall ǁ denna fråga
befrämjas ǁ ~ , och af sådan anledning
ett […] ǁ man
tilldelas ǁ kan åtnjutas af
§ 1 ǁ den
sålunda ǁ helt enkelt ~
förklaras ǁ 1. <----> ǁ 2. tolkas
likwäl ǁ dock
�Universitaria
en sådan ǁ denna
förbindelser ǁ pligter
bokstaf ǁ för[eskrift]
i ǁ ej
derwid ǁ derstädes
Det ǁ Jag
Johan Vilhelm Snellman (1806–
1881) was philosopher, theorist
of society, senator, and one of
the most influential ideological
developers of the Finnish nationalist movement in Finland.
Klinge 1997/2015.
Castrén means Fredrik Hertzberg (1808–1865), Docent of
Greek Literature at the university in 1837–1842, later teacher and rector in Turku, and finally vicar in Loimaa. Ylioppilasmatrikkeli 1640–1852: http://
www.helsinki.fi/ylioppilasmatrik keli/hen ki lo.php?id=14389 ;
Helsingin yliopiston opettaja- ja
virkamiesmatrikkeli 1640–1917:
http://www.helsinki.fi/keskusarkisto/virkamiehet_2/H-O.pdf.
Dr ǁ åt ~
det ǁ sitt
William Nylander (1822–1899)
was Doctor of Medicine and
Professor of Botany at the university in Helsinki, and an internationally renowned researcher of lichens. After retiring, he lived the rest of his life
in Paris where he continued
his scientific work. Vitikainen
2000.
HYKA Senate 1 Nov. 1851 §5.
The original manuscript by
Castrén’s hand has not been
preserved.
The Chair of Aesthetics was
founded in Helsinki in 1852 after a discussion of 16 years.
Varpio 1990: 37–40.
sig en340 sådan förpligtelse och ikläda sig större
förbindelser341 än lagens bokstaf342 föreskrifwer,
så kan detta så mycket mindre vara honom förmenadt, som han enligt reglementet i343 och för
detta understöd ej har några åligganden att uppfylla wid universitet och följakteligen intet skäl
förefinnas, hvarföre han borde wara derwid344
närwarande. Det345 är mig icke obekant, att ifrågawarande lagbestämning någon gång förrut
blifvit efter bokstafwen tolkad, men jag tror ej att
denna tolkning ländt universitetet till heder och
gagn, åtminstone icke i det fall, då det litterära
understödet fråntogs Snellman346 och tilldelades
Hertsberg347. För att ett analogt fall nu ej måtte
komma att äga rum, tillerkänner jag utan all tvekan D[octo]r348 Lagus rättigheten att fortfarande
bibehålla det349 understöd, han hitintills åtnjutit.
M.A. Castrén.
In early November 1851, the University Senate discussed travel
grants for young “litterateurs”. There were three applicants: Docent of History Edvard Grönblad, Docent of Aesthetics Fredrik
Berndtson, and Doctor of Medicine and Surgery William Nylander350. Castrén said351:
Det352 är så sällan man hos oss är i tillfälle att
understödja snillet och talangen, att jag, då ett sådant tillfälle nu erbjuder sig, ej kan underlåta att
tilldela det ledigvarande understödet åt Doctor
Berndtson, hvilken obestridligt är nu i vårt land
ganska sällsynt talang. Det är väl möjligt, att en
och annan anser honom höra till antalet af dessa
170
�Addresses at the University Senate
poetiserande dilettanter, som förvärfvat sig den
i våra dagar nog allmänna färdighet, att med en
vacker och klangfull vers omhölja medelmåttiga
tanken. För min del vågar jag likväl tilltro Doctor
Berndtson förmågan att för vetenskap och konst
uträtta något betydande, så framt han får tillfälle
att utveckla sina djupa anlag, hvartill ty värr våra
förhållanden äro föga egnade. Berndtsons hufvudsak är ett vetenskapligt studium af konsten,
men hvilka konststudier kunna väl bedrifvas i
våra museer, på våra gallerier? Det kan ej gifvas mera än en röst derom, att en konstkännare,
en esthetiker hos oss omöjligen kan utbilda sig.
Emellertid måste hvarje bildningens vän nitälska
för den hitintills så vanlottade konstens framsteg i landet. I främsta rummet bör denna pligt
åligga Universitetet, ty dess ändamål är att vaka
för bildning i ordets vidsträcktaste bemärkelse,
och det behöfver väl i denna krets icke sägas, att
konsten är en mägtig höfstång för bildningen, att
bildning och humanitet i sjelfva verket ej slagit
några djupare rötter hos det folk, för hvilket konstens skapelser äro okända. Inseende det stora
inflytande, som konstens studium öfvar på bildningen, har Consistorium redan långt före detta
förslagit inrättandet af en profession i esthetiken
vid Universitetet353, och då det är mera än sannolikt, att en så vigtig och välgörande inrättning
äfven skall komma i verkställighet, så tillhör det
Consistorium att äfven vaka deröfver, att unga
män ej skall sakna skickliga ledare och lärare i
denna vetenskap. Berndtson är såväl genom
sina anlag, som sina föregående studier kallad
att verka på detta fält, och jag skulle anse mig
handla emot pligt och öfvertygelse i fall jag ej
tillerkände honom det ifrågavarande understödet framför hans medsökare. Äfven deras förtjenster är jag den första att rättvist erkänna. De
171
Georg August Wallin (1811–
1852) was a researcher of Arabic language and literature and
Professor of Oriental Literature. His works have been published as a new critical edition
in 2010–2012. Öhrnberg 1998;
Öhrnberg 2009.
Nils Abraham Gyldén (1805–
1888) was Professor of Greek
Literature. He is, however, remembered for his attempts to
make ancient art widely known
in Finland rather than his purely academic achievements. He
also spread popular knowledge
of and interest in art in Finland.
Riikonen 2000.
Evert Julius Bonsdorff (1810–
1898) was Professor of Anatomy and Physiology and was
among the founders of scientific anatomy in Finland. He had
studied under Anders Retzius
in Stockholm, which must be
noted here because of Retzius’s
activity in developing craniometry. In questions of language,
Bonsdorff was known as a representative of moderate thinking (redundant). Leikola 2001a.
Johan Gabriel Geitlin (1804–
1871) was, at the time, Professor of Exegetics of the Bible,
but had previously been Professor of Oriental Literature.
He studied Oriental literature
in St Petersburg and had established wide contacts in Russia
during his studies. He brought
comparative linguistics to Finland and published the first numismatic study in the country
while he was the director of the
Coin and Medal Cabinet of the
university. He also published
�Universitaria
a comparative study of Finnish
and Turkish. Lastly, he belonged
to the Bible Translation Committee while a new Finnish translation of the Bible was being prepared. Väisänen 2000/2008.
Wilhelm Gabriel Lagus (1786–
1859) was Professor of General Law (later changed to Civil
Law) and Roman Justice, but he
is remembered today mainly as a
historian. He was also the rector
of the university in 1845–1848.
Väisänen 2005.
HYKA Senate 5 Nov. 1851 §5.
Grants of the funds were left to
the university by Anna Charlotta Hedenberg, the widow of
Minister State Secretary, Chancellor, and Count Robert Henrik
Rehbinder (1777–1841). Grotenfelt 1915: 1669; see also Tyynilä
1997; Korhonen 1986: 43.
HYKA Senate 15 Dec. 1851 §8.
Carl Vitalis Hammarin (1822–
1853) was a mathematician, later Docent of Pure Mathematics.
Ylioppilasmatrikkeli 1640–1852:
http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=16006.
Alexis Theodor Clasen (1827–
1855) was later Docent of Newer Literature and a secondary
school teacher of history. Ylioppilasmatrikkeli
1640–1852:
http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=16133.
Lorenz Leonard Lindelöf (1827–
1908) was originally an astronomer but made an internationally
renowned career as a mathematician, and later served as Professor of Mathematics, rector of the
university and Director General
of the Office for Educational Affairs. Lehto 2000/2015.
Henrik August Reinholm (1819–
1883) was later a vicar and is best
hafva speciminerat som flitiga vetenskapsidkare
och grundliga forskare, men något sådant verk,
som skulle vittna om snille, hafva de åtminstone
hitintills icke presterat. Deras inlemnade reseplaner lofva rika frukter inom enskildta vetenskapsgrenar, men det är dock hufuvdsakligen
blott de lärda, som dessa frukter skola komma
tillgodo. Berndtson deremot vill icke blott afse
de lärdas behof, utan äfven hela det finska folkets bildningskraf, och jag är förvissad derom
att hans rika anda, om den får utbilda sig under
gynsamma förhållanden och ej nedtryckas af
hvardagslifvets qvalmiga bekymmer, skall förmå
i fosterlandet väcka kärlek och håg för konstens
mångfaldiga skapelser. Det är således icke blott
i Universitetets, utan hela fosterlandets intresse,
som jag tilldömer Berndtson rese-understödet.
Professors Georg August Wallin354, Nils Abraham Gyldén355,
and Evert Julius Bonsdorff356 agreed with Castrén. Because all
members were not present, the question was set aside. When
it was decided in the next meeting, Berndtson got six votes,
Grönblad eight, and Nylander nine. Professors Johan Gabriel Geitlin357 and Wilhelm Gabriel Lagus358 also took Castrén’s side.359 One commonality among all other supporters
of Berndtson, with the exception of Bonsdorff, was that they
were humanists, and Gyldén and Geitlin in particular had a
strong interest in spreading information about research and its
achievements to the large, non-academic public.
There was still one decision of scholarship to be made
during the autumn term of 1851: the recipient of the Rehbinder
Scholarship360 was elected in December.361 There were four applicants: Carl Vitalis Hammarin362, MA, Theodor Clasen363, MA,
Lorenz Leonard Lindelöf364, MA, assistant of the astronomical
observatory, and Henrik August Reinholm365, MA, assistant at
the University Library. The whole text of M.A. Castrén’s address
has not been preserved, but it has been related in the minutes:
172
�Addresses at the University Senate
“Professor Castrén, med afseende derå att ifrågavarande Stipendium, enligt Rehbinderska Stipendii
Författningen, företrädesvis borde tilldelas sådana
personer, som vore sinnade att framdeles fästa sig,
såsom Lärare, vid Universitetet, ansåg Magisterne
Clasen och Hammarin framför de öfriga böra komma i fråga, emedan dessa längsta tiden fullföljt en
sådan afsigt, samt derföre redan speciminerat; Och
af desse på hvilkas vetenskapliga framsteg man för
öfrigt kunde bygga lika goda förhoppningar, Magister Hammarin redan någon tid innehaft ett betydligt understöd, nemligen det Hedmanska366, så
fordrade billigheten att Professoren nu tillade Magister Clasen det Rehbinderska Stipendium.”
Clasen got five votes, but only three names are mentioned in
the minutes supporting him: Castrén, Adolf Moberg367, and
Adolf Edvard Arppe368. Lindelöf was victorious and got the
scholarship with thirteen votes. It is difficult to say why only
these three professors voted for Clasen, because there is hardly anything in common among them.
The most important and far-reaching issue in the University Senate in the autumn of 1851 was the discussion on
the new statutes of the university. The project was led by Vice
Chancellor Nordenstam and its aim was both to strengthen
control over students after the revolutionary events in Europe
in 1848 and to reorganize academic studies and grades. In addition, it was meant to modernize the academic system, bringing it up to date with the development of Finnish society, and
make the Finnish system closer to the Russian one. As a result,
both a regular entrance exam and an academic grade of Master
of Arts (philosophiae candidatus) were established with certain
requirements. One of the most far-reaching reforms was that
the Faculty of Arts (Philosophy) ceased to be the “lower” faculty but started to represent “real” scholarly research, while
the three other traditional faculties (theology, jurisprudence,
and medicine) were reformed increasingly in the direction
of becoming schools for aspiring officials. It was also divided into two separate faculties: those of arts and sciences. The
new statutes came into force the next year and brought several changes. The student nations were abolished and replaced
with special student faculties.369
173
remembered as collector of Karelian and Ingrian folklore. He collected folk poetry and other folklore together with David Emmanuel Daniel Europaeus (1820–
1884) in the late 1840s, but also
collected information concerning
archaeological remains and several other types of objects. Rausmaa 2001/2006.
The Hedman Scholarship was
founded by the widow of Vicar
Claudius Hedman (1680–1765).
Hedman was a Swedish-born
vicar who was known for his
lively interest towards Finnish
language. He also collected materials for a Finnish dictionary.
Hedman, Claudius (Tietosanakirja III).
Adolf Moberg (1813–1895) was
Professor of Physics. His background was exceptional in that
his father was a shoemaker and
a tenant farmer, and he thus
came to academia from outside
the upper classes of the society. Helsingin yliopiston opettajaja virkamiesmatrikkeli 1640–1917:
http://www.helsinki.fi/keskusarkisto/virkamiehet_2/H-O.pdf. Ylioppilasmatrikkeli 1640–1852: http://
www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=14605.
Adolf Edvard Arppe (1818–1894)
was Professor of Chemistry, later also rector of the university,
and held after his academic career several administrative offices, among them that of Director
General of the Office for Printing Affairs, i.e. the main censor
of printed material in Finland.
In his youth he espoused political liberalism but gradually became conservative. It was largely Arppe’s achievement that a
special institution building for
�Universitaria
chemistry and mineralogy, including also rooms for the historical and ethnographic museum of the university, was built
in 1869. Arppe’s sister was married to Carl Gustaf von Essen
(1815–1895) whose brother had
married J.V. Snellman’s sister.
Savolainen – Pyykkö 2001.
Klinge 1989a: 210–215; 1989c:
333–335.
HYKA Senate 15–25 Sept. 1851.
A chair in pedagogy had first
been proposed 25 years earlier.
Hausen 1968: 41; Iisalo 1979: 33–
34.
Iisalo 1979: 53.
The manuscript KK Coll.
539.26.16 (Varia 1.16) p. 111–114
consists of over three pages,
size 18.5 x 23 cm.
ett […] behof ǁ behofwet
vetenskapsgrenar ǁ vetenskaper
det […] framtid ǁ 1. de jemte äga
en praktisk sida och kunna i
n[å]g[o]n mon i sin mon på ett
bidraga till upphjelpandet så
wäl af bergshandteringen som
åkerbruket och andra näringsgrenar i landet ǁ 2. det är min
öfvertygelse, att det är geologien forbel
Emellertid […] ǁ 1. Ur en praktisk
synpunkt äger den dock en ganska stor betydelse, ty den sammanhänger med frågan den vigtiga frågan om undervisningen,
folkbildningen ǁ 2. Men å andra
sidan ǁ 2. Icke dess mindre synes
det mig vara
pligt ǁ heligaste ~
Between the lines near the end
of this word Castrén has written without clear localization
ej <lemna> fr and stricken it off
again.
erbjudes ǁ ~ oss
The proceedings began on 15 September and continued
every workday until 25 September. Critical discussion and
debate about proposed changes started on 19 September and
ended also on 25 September.370 The discussion was not documented in the minutes, but Castrén’s manuscript archive in
the National Library of Finland contains manuscripts of two
addresses (vota) that apparently belong to this process. One
of them deals with the proposed chairs in geology, mineralogy, and pedagogy; the chairs in geology and pedagogy were
indeed founded in 1852.371 A seminary or training college for
elementary school teachers was founded in 1863, not in Helsinki and under the Helsinki university, but in Jyväskylä as
an independent non-academic institution with a two-year
curriculum.372
Den373 föreslagna professionen i geologin
och mineralogin anser jag wara, om icke just
af ett374 praktiskt behof påkallad i wårt land,
likwäl ganska tidsenlig, och jag tillstyrker så
mycket mera inrättandet af en lärostol för dessa
vetenskapsgrenar375, som det376 är min öfvertygelse, att geologien såsom wetenskap kommer
att spela betydande rol bland vetenskap[erna],
då deremot pedagogiken såsom en theoretisk
disciplin betraktad ej torde kunna räkna på
n[å]g[o]n framtid. Emellertid377 anser jag Konsistorii pligt378 att wid detta tillfälle, måhända
det enda, som på decennier379 erbjudes380, söka
i381 sin mon bidraga till upphjelpandet af den
hos382 oss i så hög grad åsidosatta pedagogin
eller skolundervisningen. På383 denna underwisning beror i wäsendtlig mon icke blott
framgången af studierna wid universitetet och
wetenskapens förkofran i landet, utan äfven384
det egentliga finska folkets385 intellectuella och
moraliska bildning. Erkännandet386 af Skollärarnes stora betydelse i samhället har i andra
174
�Addresses at the University Senate
länder föranledt inrättandet af instituter387,
hvarest de ordentligen bildas för sitt wigtiga388
kall, medan389 hos oss hvar och en, som författat390 eller låtit författa några latinska theser,
anses värdig att bewaka det uppwäxande slägtets högsta intressen. Enligt min öfwertygelse
bör Kons[istorium] Akad[emikum], åtminstone
för sin egen heders skull, yrka på en ändring
i detta allmänt och med skäl öfverklagade förhållande391. Allraminst bör Kons[istorium] låta
komma sig till last den förebråelsen att utan anförande af wigtiga motiver upphäfwa Komitens
förslag angående inrättandet af en pedagogieprofession. Det wid Kons[istorii] sednaste sammanträde anförda skäl att en pedagogie-profession i och för sig ej är tillfyllest för de blifvande
skollärarnes bildning, äger wisserligen sin giltiga grund, men äfven392 Komiten har ej förbisett detsamma393, utan twertom hafwa åtminstone några bland dess medlemmar yrkat394 på
och äfven uppsatt ett förslag till395 inrättande
af ett pedagogiskt Sem[in]arium i H[elsing]fors stad, der den blifvande professoren wore
i tillfälle att praktiskt handleda de studerande,
hvilka ärna egna sig åt skollärare-yrket. Detta
förslags öde är mig obekant, men man bör hoppas att en396 så nyttig och välgörande inrättning
ej länge kan uteblifva. Dertill erfordras397 enligt
det af wid Komiten behandlade398 förslaget intet widare, än regeringens tillstånd om förenandet af en gymnasii-inrättning med den i staden
redan förut befintliga elementar-skolan samt
en anslags[-]summa för tre wid nämnda gymnasium tjenstgörande lärare. De öfriga lärare[-]
tjensterna skulle enligt förslaget bestridas under Pedagogie-professorens ledning af sådana
unga män, hvilka wid universitetet utbilda
175
i […] bidraga ǁ upphjelpa den
hos […] skolundervisningen. ǁ i
så hög grad åsidosatta skolundervisningen i wårt land.
Castrén has marked an X
here as a sign of an addition
but the only added chapter on
the page is the sequence det är
min öfvertygelse […] folkbildning.
På denna […] ǁ 1. Det är i sanning
ett ganska märkwärdigt förhållande, att ett stort misskännande af ǁ 2. På underwis[ningen]
äfven […] finska ǁ hela det finska
By this Castrén means Finnishspeaking lower-class people.
Erkännandet ǁ Insigten
instituter ǁ seminarier
wigtiga ǁ höga
medan ǁ men
författat […] några ǁ författat
några
förhållande ǁ ~ och åtminstone
äfven ǁ också
detsamma ǁ den
yrkat ǁ ingifvit
till inrättande ǁ om inrättandet
en så nyttig ǁ ett så nyttigt
erfordras ǁ erfordrar
behandlade ǁ inlemnade
�Universitaria
There had been special committees planning the reorganization of elementary school
education in Finland in 1826
and 1835, and the committee
Castrén refers to was working
in 1851. The committee, called
“a committee for promoting
the religious education of people”, was primarily a tool to
protect Finnish common people from revolutionary and
other liberal ideas spreading in
Europe. The same committee
also had to find ways to keep
order in the Grand Duchy and
organize poverty relief. The
planned schools were meant
only to teach reading and elements of Christianity. The
committee proposal was ready
in 1853. Halila 1949: 190–198.
faller ǁ 1. faller ǁ 2. är förf
den händelse ǁ det fall
om ǁ så väl om
af ett ǁ ett af
skollärare-Seminarium ǁ Seminarium för skollärare
Klinge 1989b: 418.
The manuscript KK Coll.
539.26.16 (Varia 1.16) p. 115–122
consists of approximately six
and a half pages, sized 18.5 x 23
cm.
hos oss ǁ vid wårt universitet
sig i och för skollärare-yrket. Jag förmodar att
detta förslag ytterligare kommer att behandlas
wid den nuvarande skolkommitén399, men det
faller400 af sig sjelft, att förslaget åtminstone i
den401 händelse måste förfalla, om ingen pedagogie-profession kommer att wid universitetet
inrättas. Jag hemställer med anledning häraf till
Kons[istorii] bepröfvande, huruwida det ej wore
anledning att wi uti wårt blifwande betänkande
till Kansler skulle i underdånighet anhålla om402
inrättandet af en profession i pedagogiken samt
af403 ett under universitetets uppsigt befinteligt
skollärare-Seminarium404.
In another opinion on the statutes, Castrén made a case for
adjunct offices; maintaining the existing ones and founding
new ones. In the end, however, the offices were closed due
to the fact that the Faculty of Arts was no longer expected
to give elementary education to the students. They were reopened from the 1880s onwards.405
I406 alla tider har man hos407 oss klagat öfwer
svårigheten att på ett wärdigt sätt fylla de ledigblifna professorsplatserna, och huru mycket
i detta afseende äfven blifvit stadgadt och förordnadt, så ljuder denna klagan allt ännu högljudt öfwer hela wårt land. Det synes ej hjelpa
att genom reglementer söka framdrifwa wetenskapens intressen, men det är i alla fall wigtigt
att åtminstone de materiella wilkoren för erhållande af akademiska lärare genom reglementen i möjligaste motto undanrödjas. Detta har
enligt min åsigt den akademiska lagkommiten
176
�Addresses at the University Senate
ingalunda408 åstadkommit, då den utfärdat409
ett stadgande, hvarigenom de så kallade adjunkturerna skulle komma att för framtiden indragas. Alla tiders erfarenhet lemnar410 wid wårt
universitet ett wittnesmål derom, att universitet wid lediga professioners besättande ej kan
räkna på några yttre resurser, utan måste ur sitt
eget sköte kora411 ut de män, som skola hos oss
bewaka wetenskapers högsta intressen. Det är
åtminstone under ännu gällande förhållanden
för oss omöjligt att ifrån lägre underwisningsanstalter eller ifrån embetsverken [söka] wärdiga representanter för vetenskapen; och ännu
mindre kunna wi hoppas, att utmärk[t]are412
wetenskapsmän från främmande länder skulle
nedsätta sig bland wåra drifvor för att förkunna
ljusets evangelium. Det återstår således ingen
ting annat än att Alexanders-universitetet inom
sin korporation fostrar413 och bildar de blifvande professorerna. Men på hvad sätt skall en med
utmärktare anlag begåfvad ung man, som har
många andra mera lockande banor öppna för sig
i lifwet, kunna förmås att qvarstadna vid universitetet, för att år ut och år in wänta på någon
ledigblifvande professorstjenst och måhända
gråna under denna väntan? Naturligtwis måste
universitetet kunna erbjuda honom sådana förmåner, att han i likhet med hvarje annan samhällsmedlem, om redligt arbetar, åtminstone
kan hafva sin dagliga bergning betryggad. Sörjer icke universitetet för sina alumners materiella subsistens, så blir det en oundwiklig följd,
att alla utmärktare talanger lemna universitetet
och draga sig414 till andra sferer af det medborgerliga lifvet, der de lättare och snarare finna415
sin nödtorftiga utkomst.
Det är hufvudsakligen för att betrygga universitetet för wådan att antingen blifwa helt och
177
ingalunda ǁ icke
utfärdat ǁ stadgat
lemnar ǁ bär
kora ut ǁ wälja
utmärk[t]are ǁ ifrån
fostrar ǁ bildar
sig ǁ till
finna ǁ er
�Universitaria
nödställd ǁ på
så ǁ wi[d]
fått […] sig ǁ fått sig
än ǁ att
pension ǁ dem
manna-ålder ǁ manna-år
fortfara ǁ till univer[sitetet]
skall medföra ǁ skola lemna
Denna ǁ På denna
åt ǁ på
känbar ǁ ~ , i det åtskilliga adjunkturer under en lång följd af
år varit obesatta
tjenstens åligganden ǁ tjensteåliggande<na>
Så ǁ Den
kan ǁ lätt ~
hållet nödställd416 på professorer eller endast
försedd med för detta ändamål olämpliga personligheter, som adjunkturerna blifvit så417 väl
vid wårt som många andra universiteter inrättade. Dock synes wid inrättandet af dessa tjenster
det fel blifvit hos oss begånget, att deras föreståndare fått418 få eller snart sagdt inga tjensteåligganden sig föreskrifna. Häraf har följden
warit den, att många adjunkter i egenskap af
universitets medlemmar föga mera uträttat,
än419 att de fyra gånger om året uppburit den
pension420, som vanligen blifvit dem tildelad i
deras bästa manna-ålder421. Det är med största
skäl, som den akademiska komittén sökt winna
en ändring i detta olyckliga förhållande, som ty
wärr redan alltför länge fått fortfara422. Men
kan man hoppas, att inrättandet af de litterära
understöden skall423 medföra ett för universitetet fördelaktigare resultat? Denna424 fråga
måste wäl en och hvar, som äger den ringaste
bekantskap med våra akademiska förhållanden,
besvara med ett obetingadt nej. Erfarenheten
har visat, att med de wida förmånligare vilkor,
som universitetets hitintills gällande stadganden erbjuda åt425 yngre wetenskapsidkare, bristen på dem ändock warit ganska känbar426. Det
är ett ganska anmärkningswärdt förhållande,
att åtskilliga adjunkturer ofta under en lång
följd af år varit obesatta, ehuru man wisserligen
skulle anse, att dessa embeten i förhållande till
tjenstens427 åligganden äro ganska förmånliga.
Så428 förmånliga äro de dock ej, att deras innehafware skulle blott genom dem se sig i stånd
att fylla sina mest nödvändiga behof. Sannt
är wäl det att en adjunkt, såsom icke synnerligen graverad af sin tjenst, kan429 ersätta det
bristande genom annan slags verksamhet; men
i detta fall löper han dock alltid [i] fara att ej
kunna med tillräcklig energi omfatta de wetenskapliga intressen. Erfarenheten wittnar också,
178
�Addresses at the University Senate
att detta hörer till den vanliga ordningen, och
derföre fruktar en hwar att beträda en bana, der
han så430 lätt kan blifva antingen en odugling
för sitt egentliga kall eller en proletär i wetenskapens tjenst.
Men äro de nuwarande adjunktslönerna alltför knapt tilltagna och föga lockande, huru mycket mera skall detta ej vara förhållandet med de
af kommittén föreslagna understöden för yngre
litteratörer? De kunna wäl i bästa fall motsvara
Adjunktslönerna, men med afseende å den ringa
anslags[-]summan, som för detta ändamål enligt
förslaget kan disponeras, är det högst sannolikt,
att de i allmänhet komma431 blifva wida mindre,
aldenstund hvarje om sin vetenskap nitälskande
Professor måste söka att få en yngre medlem för
denna432 engagerad. Då433 härtill ännu kommer,
att de litterära understöden efter några års förlopp kunna enligt434 Konsistorii godtfinnande
innehafvarena [blifva] fråntagen, så är det i sanning svårt att inse, huru universitetet genom den
föreslagna ringa och godtyckliga aflöningen skall
få några utmärkta yngre lärare derwid435 fästade. Att deras löner icke böra förminskas, utan
om möjligt förhöjas, ligger således ovilkorligen i
universitetets436 sanna intresse. Och lika vigtigt
är äfwen, att innehafwarena få437 ostördt besitta
dessa löner, så länge de sin tjenst oförviteligt utföra, ty på ett temporärt och godtyckligt understöd lärer wäl ingen438, som wet sig äga helst
någon förmåga, vilja bygga sin framtids timliga
öde. Men jemte det att lönevilkoren439 sålunda
förbättras, anser jag det jemväl vara af högsta
vigt, att äfven de yngre lärarena genom redlig
möda godtgöra den lön de af samhället uppbära.
De böra få sig några bestämda åligganden föreskrifna, ty Finland är för fattigt att löna440 dagdrifware, och dessutom är441 ju442 äfven pligten
en mäktig sporre i lifvet. Ålägges det de yngre, löntagande lärarena att åtminstone ett par
179
så ǁ anti[n]g[en]
komma ǁ ej
denna ǁ sin
Då ǁ Och då
enligt ǁ efter
derwid fästade ǁ fästade wid
univ[ersitetet]
universitetets ǁ vet[enskapens]
få […] besitta ǁ garanteras i besittning
ingen ǁ föga någon
lönevilkoren ǁ s[ålunda?]
löna ǁ föda
är ǁ j[u]
It is unclear whether Castrén
has stricken the word ju off.
�Universitaria
Ett […] ǁ Emot
Alexander von Nordmann (b.
Nordman, 1803–1866) was Professor of Zoology. He is said to
have been the first internationally renowned Finnish zoologist. He had also studied and
worked in Berlin and several
places in Russia. He also studied palaeontology. Because of
his cosmopolitan thinking, he
could not very easily adapt
himself to the nationally-minded circles in Helsinki. Leikola
2001b.
Fredrik Woldstedt (1813–1861)
was Professor of Astronomy.
Helsingin yliopiston opettajaja virkamiesmatrikkeli 1640–
1917: http://www.helsinki.fi/keskusarkisto/virkamiehet_2/P-O.pdf.
Jakov Karlovič Grot (1812–1893)
was Professor of Russian Language, Literature, History and
Statistics, and later an academician of the Imperial Russian
Academy of Sciences. He lived
in Helsinki from 1840 until 1853
and had wide contacts in the
academic and cultural circles of
the Grand Duchy. Klinge 2001.
Carl Wilhelm Törnegren (b.
Valbäck, 1817–1860) was Professor of the History of Learning
and a librarian at the university
library. He is considered to have
founded world history and literature history studies in Finland,
especially that of southern European literature. He was also a
published poet. In questions of
language politics, he represented liberalism, trying to promote
the Finnish language but simultaneously also trying to save
the Swedish cultural heritage of
Finland. Klinge 2007.
Edvard af Brunér (b. Brunér,
1816–1871) was Professor of Roman Literature and is considered
timmar i veckan anställa föreläsningar, så är jag
öfvertygad, att de klagomål, hvilka hitintills ägt
rum i afseende å adjunkterna[s] bristande nit för
vetenskapen, skola i betydlig mon aftaga. Ett443
ytterligare korrektiv mot det öfverklagade onda
skulle enligt min tanke ligga deri, att Adjunktstjensterna ej wore inrättade för vissa bestämda
vetenskaper, utan skulle utdelas åt de utmärktaste bland universitetets yngre lärare.
In October 1851, the elimination of the preliminary exam, the
so-called Logices examen, was discussed. Castrén supported the
elimination: “Professor Castrén yttrade: det Professoren ansåg
ifrågavarande examen kunna framdeles försvinna, derest vissa
vetenskaper, företrädesvis Philosophi, skulle uti Gymnasierna
bättre bedrifvas, samt fordringarne i Student-examen således
uti dessa ämnen blifva större.” Professors Alexander von Nordmann444, A.E. Arppe, Fredrik Woldstedt445, Jakov Grot446, and
J.G. Geitlin agreed with him. The majority supported the proposal of Professor Carl Wilhelm Törnegren447, according to
which the exam should be maintained and reorganized. Thus it
remained to be decided how the renovation should be done and,
especially, which subjects the examinandi should be examined
on. Because the examination prepared students for civil offices,
Castrén proposed: “Professor Castrén yttrade, det Professoren
ansåg de ifrågakomne förberedande kunskapsprofven kunna absolveras med Skrifprof på svenska och finska språken, jemdervid ådagalagd färdighet, att tala sistnämnde språk, utan att dock
någon examen uti detta språk skulle komma i fråga; samt vidare
med examen i moderna språk, rätts- och sedolära, äfvensom
Finsk Historia och Statistik.” Including the Finnish language in
the exam was supported by professors C.W. Törnegren, Edvard
af Brunér448, Adolf Moberg, A.E. Arppe, Frans Ludvig Schauman449, Fredrik Woldstedt, Johan Philip Palmén450, J.G. Geitlin,
and Lars Henrik Törnroth451. They were not enough, however,
and the University Senate decided to include in its motion to
the chancellor the subjects of ethics and law, physics, statistics,
history of the native country, a Swedish writing exam, and the
German and French languages.452
180
�Addresses at the University Senate
In questions of academic education or research, Castrén
often preferred solutions that would also have influence outside of academia. In many cases he was supported by colleagues
from other disciplines that had contacts with wider circles in
the country. When we remember Castrén’s own popular publications both in the form of newspaper articles, public lectures,
and as a separate travel book, this is not surprising and is consistent with his way of thinking.
There was one issue discussed that differed from the other
ones during Castrén’s short period in the University Senate: in
December 1851 Maria Gröndahl, widow of the lecturer of English language Johan Wellmer453, applied for an extra year of
grace. Castrén said in the discussion:
“Professor Castrén, som först i ordningen yttrade
sig för sin del ville i ansökningen i underdånighet
afstyrka Nådigt bifall, på den grund, att sökanden
redan fått uppbära den vacanta Lectorslönen ända
en större del af tjensteåret, äfvensom det nu till
den 1. nästkommande Maji löpande ordinarie nådåret, samt att den pension, som derefter komme
att tillfalla henne, borde så mycket mer förslå för
hennes behof, som denna pension skulle odelad tillfalla henne, emedan hon vore barnlös, under hvilka
förhållanden underdåniga ansökning om ytterliga
Nådår leda till uppenbar kränkning af BesparingsCassans rätt, dit ifrågavarande Lectorslön borde under vacansen tillfalla.”
With 11 votes against 10, the University Senate decided propose
to the chancellor an extra year of grace for the widow. Thus, in
this case, as in most others, Castrén belonged to the minority
and his opinion did not prevail.454
181
to have been the first internationally renowned Finnish researcher of classical antiquity.
He was known especially as a
researcher of the poetry of Gaius
Valerius Catullus (ca. 87/84–ca.
54 BCE), Publius Vergilius Maro
(70–19 BCE), and Marcus Terentius Varro (116–27 BCE). He was
also the first scholar to pay attention to the medieval manuscript fragments of the university library. He was a member of
the Finnish Literature Society.
Väisänen 2000.
Frans Ludvig Schauman (1810–
1877) was Professor of Practical Theology, later prorector of
the university, and a member of
the committee preparing new
church law. Heikkilä 2001/2012.
Johan Philip Palmén (1811–
1896) was Professor of Roman
and Russian law, later holder
of several other chairs of jurisprudence, prorector and deputy chancellor of the university,
senator, procurator, and baron.
Saastamoinen 2006.
Lars Henrik Törnroth (1796–
1864) was Professor of Surgery
and Obstetrics and prorector
of the university, later Director
General of the Board of Medicine. He developed the entire
hospital and pharmacy system
in Finland. Leikola 2001c.
HYKA Senate 22 Oct. 1851 §1.
Johan (John) Wellmer (1780–
1850) was born in Sachsen-Weimar and moved to Helsinki in
1813. He worked as a lecturer of English at the university
from 1830 until his death. Helsingin yliopiston opettaja- ja
virkamiesmatrikkeli 1640–1917:
http://www.helsinki.fi/keskusarkisto/virkamiehet_2/P-O.pdf.
HYKA Senate 15 Dec. 1851 §7.
�
Text
A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text.
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
Universitaria
Subject
The topic of the resource
<em>Archaeologica et historica</em>; <em>Universitaria</em>. Manuscripta Castreniana, Realia I. 187 p. ISBN 978-952-5667-92-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-93-6 (online/pdf). 50 €.
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
Matthias Alexander Castrén
edited by Timo Salminen
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
Rights
Information about rights held in and over the resource
© Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/9d6cb1205f65a53c0114d70c3c8675ab.pdf
a663080715e0dce21b9af8551e08f5d1
Text
A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text.
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
Tscheremissica (the whole volume, PDF)
Subject
The topic of the resource
<i>Tscheremissica</i>. Manuscripta Castreniana, Linguistica III. 135 p. ISBN 978-952-7262-31-3 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-32-0 (online/pdf). 50 €.
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
Matthias Alexander Castrén
edited by Sirkka Saarinen
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
Rights
Information about rights held in and over the resource
© Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/f25192753ee939b5724e81ba12b6da8f.png
72809bdb76c62c80481f98338f436d63
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Description
An account of the resource
The printed volumes of Manuscripta Castreniana are divided into three sections (<i>Linguistica</i>, <i>Realia</i>, and <i>Personalia</i>). The Linguistica section will contain Castrén’s grammatical and lexical data.
Title
A name given to the resource
Linguistica
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
Tscheremissica
Subject
The topic of the resource
<i>Tscheremissica</i>. Manuscripta Castreniana, Linguistica III. 135 p. ISBN 978-952-7262-31-3 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-32-0 (online/pdf). 50 €.
Description
An account of the resource
<p>The Mari or Cheremis grammar is one of the few materials Castrén was able to publish himself. He began work on it in Helsinki in late 1844. Castrén’s primary sources were two grammars published in Russia in 1775 and 1837, and some religious texts. At that time, the majority of the existing Mari texts were written in Hill Mari, i.e. in the Western dialect of Mari, whose speakers constitute a small minority of the Mari people. Castrén discovered that there was a Mari soldier serving in the Russian troops in Helsinki. The Mari in question, whose identity is unknown, did not know Russian or any other languages, so working with him was difficult. Castrén concentrated on the study of Mari for some weeks. He was soon to set off on a second expedition, which would take him to Siberia. The itinerary included passing through Kazanˊ. Since Mari settlements were located in the Kazanˊ area, Castrén planned on improving the grammar manuscript there.</p>
<p>Castrén arrived in Kazanˊ on 10th April 1845. It was, however, difficult to find Maris in Kazanˊ, because they mainly lived in the countryside. At last, a young native Mari working as a clerk was found. He proved to be witty and brisk, so the work started going fast. There is no definite information about the name of this informant either, but, in the manuscript, there is a note “Cheremis from the Governorate of Kazanˊ, Kusma Jemjänskij, Bolšoj Junjskoj (Болше-Юнь[ин]ский) Uezd”. This is assumed to have been the language informant.</p>
<p>Castrén sent the ready grammar manuscript to Finland in early May and continued his journey to Siberia. The <i>Elementa grammatices Tscheremissæ</i> grammar, dated 1st May 1845, Kazanˊ, appeared in the autumn of 1845 in Helsinki. The book consists of a sketchy grammar and a wordlist of approx. 700 words. This critical edition of <i>Elementa grammatices Tscheremissæ</i> is a translation from the Latin into English with editor’s comments.</p>
<h3><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2265" target="_blank" rel="noopener"><strong>View the whole volume (pdf)</strong></a></h3>
<p>(<a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/9d6cb1205f65a53c0114d70c3c8675ab.pdf" target="_blank" rel="noopener">View the whole volume without frames</a>)</p>
<h3>Contents</h3>
<p><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/880" target="_blank" rel="noopener">Manuscripta Castreniana: A General Preface to the Series</a> <i>by Juha Janhunen</i></p>
<p><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2283" target="_blank" rel="noopener">Editor’s Foreword</a> <i>by Sirkka Saarinen</i></p>
<p><strong><br />Matthias Alexander Castrén:</strong><br /><strong><span>Elementa grammatices Tscheremissæ</span></strong><br />Fundamentals of Cheremis Grammar</p>
<p><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2284" target="_blank" rel="noopener">Preface</a> </p>
<p><span class="Apple-tab-span"> </span><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2285" target="_blank" rel="noopener">I Phonetics</a><span class="Apple-tab-span"> </span></p>
<p><span class="Apple-tab-span"> </span><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2286" target="_blank" rel="noopener">II Accent and Quantity</a><span class="Apple-tab-span"> </span></p>
<p><span class="Apple-tab-span"> </span><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2287" target="_blank" rel="noopener">III Nominals</a><span class="Apple-tab-span"> </span></p>
<p><span class="Apple-tab-span"> </span><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2288" target="_blank" rel="noopener">IV Verbs</a><span class="Apple-tab-span"> </span></p>
<p><span class="Apple-tab-span"> </span><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2289" target="_blank" rel="noopener">V Postpositions</a><span class="Apple-tab-span"> </span></p>
<p><span class="Apple-tab-span"> </span><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2290" target="_blank" rel="noopener">VI Adverbs</a><span class="Apple-tab-span"> </span></p>
<p><span class="Apple-tab-span"> </span><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2291" target="_blank" rel="noopener">VII Conjunctions</a></p>
<p><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2291" target="_blank" rel="noopener"><span class="Apple-tab-span"> </span>VIII Interjections</a></p>
<p><span class="Apple-tab-span"> </span><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2292" target="_blank" rel="noopener">Foreword to the Vocabulary<span class="Apple-tab-span"> </span></a></p>
<p><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2292" target="_blank" rel="noopener"><span class="Apple-tab-span"> </span>Vocabulary</a><span class="Apple-tab-span"> </span></p>
<p><span class="Apple-tab-span"> </span><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2293" target="_blank" rel="noopener">Corrigenda</a><span class="Apple-tab-span"> </span></p>
<p><span class="Apple-tab-span"> </span><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2294" target="_blank" rel="noopener">Abbreviations</a><span class="Apple-tab-span"> </span></p>
<p><span class="Apple-tab-span"> </span><a href="https://www.sgr.fi/manuscripta/items/show/2295" target="_blank" rel="noopener">Sources and Literature</a><span class="Apple-tab-span"> </span></p>
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
Matthias Alexander Castrén
edited by Sirkka Saarinen
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
Date
A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource
2022
Rights
Information about rights held in and over the resource
© Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors
Format
The file format, physical medium, or dimensions of the resource
hardcover, PDF
Language
A language of the resource
English, Mari
Identifier
An unambiguous reference to the resource within a given context
ISBN 978-952-7262-31-3 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-32-0 (online/pdf)
Coverage
The spatial or temporal topic of the resource, the spatial applicability of the resource, or the jurisdiction under which the resource is relevant
1844–1845
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/553d13a78b422bbd66bd552a18e46642.pdf
defa3f46b5b1f913a08bba34f93c9378
PDF Text
Text
Collectiones museorum
.
.
The St Petersburg branch of the
Russian Academy of Sciences
Archive, Foundation 4, Inventory 2 (1844), No.129, p.1.
Кастрен 1999.
e M.A. Castrén Colleions at the
Peter the Great Museum of Anthropology
and Ethnography (Kunstkamera) of the
Russian Academy of Sciences (MAE)
E .G . Fe do rova
In the early 1840s, upon a proposal by A.J. Sjögren, the Imperial
Academy of Sciences offered Matthias Alexander Castrén, Master
of Philosophy of the Imperial Alexander University in Finland, the
opportunity to participate in ethnographic and linguistic research
in Siberia. Castrén was invited to participate in the expedition to
Northern Siberia on the basis of him providing active service as a
linguist and ethnographer for a period of three years, ‘to divide into
equal parts the sum of 3,000 roubles (silver) which has been allocated to the ethnographic side of the Northern Siberia Expedition
for its entire duration and to pay those equal parts to the researcher
on specified terms and with no reporting required’.1 But as he was
ill, M.A. Castrén could go to Siberia only in 1845 as a Doctor of Philosophy. His journey lasted more than four years.
Castrén’s journey was a continuation of complex eighteenth
century expeditions, with the Academy of Sciences organising and
conducting most of them. The purpose of these expeditions was
to ensure a comprehensive study of local environment, economy
and lifestyle. They played an important role in the development of
ethnography in Russia. The Second Kamchatka Expedition was the
most valuable for the exploration of Siberia, which became known
as the Great Northern Expedition. Its main task was the discovery
of a sea route to the Americas and an estimation of its relations with
Asia.
Castrén’s main scientific interest was focused on linguistic
studies. He wanted to determine which of the indigenous peoples of
Siberia were related to the Finns. He visited the Ostyaks (Khantys),
the Voguls (Mansi), the Nenets, the Nganasans, the Selkups, the Enets, the Kets, the Evenkis, the Khakas, the Tuvans, the Kamas, and
the Buryats in order to gather material. He travelled across almost
the whole of Siberia, except for the Russian Far East. As a result, he
developed grammars and dictionaries for thirteen languages of the
indigenous peoples of the region.
During his journey, Castrén recorded his observations of
these peoples’ way of life and culture,2 and collected ethnographic
12
�The Castrén Collections at Kunstkamera
objects. He purchased at least some of these, as copies of receipts for
the sold items can serve as the evidence for this, as can extracts from
the records of 12 March 1847 (Department of History and Philology),
certifying the transfer of money to Castrén, which included the purpose of purchasing ethnographic objects on behalf of the museum.3
These items, although there are not many of them, are of great
importance to the Siberian collections of the Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of the Russian Academy of Sciences. They characterised the culture of the indigenous peoples of the first thirty years of the nineteenth century.
They can also be considered as being the first exhibits of the Siberian
Fund of the Museum, as a significant part of the collections from the
eighteenth century, gathered mainly during academic expeditions,
was lost due to various reasons.4 Unfortunately, in the present day,
it is difficult to find out how these objects were delivered to the
museum.
For a long time the ethnographic collection of the St Petersburg
Kunstkamera and the Ethnographic Museum, which was separated
from the Kunstkamera in 1836 (along with six other museums), went
unrecorded. The registration process began in the second half of the
1890s. Record keepers mainly relied on available lists and labels provided by collectors while trying to identify exhibits’ ethnic origins,
the time of delivery, and the collector’s name. In some cases, a collector’s name, (e.g. refer to No. 45), plus the ethnic background and
location of the item in question, were directly indicated on the items
themselves (we can assume that the collector himself did this). By
this time, the museum had already collected 29,000 items.5 One can
imagine how difficult this work was and how much time it required.
The first inventory lists, which were printed typographically
at the beginning of the twentieth century, contained the following
information on the title page: collection number; donator (this could
not be only a particular collector – it had to include any other names
along with the institution which transferred the items to the museum); the collector’s name; the method of acquisition (whether a
purchase or a gift); the value of the collection in case of purchase;
the name of the location at which the items were collected; the nationalities which possessed them; a brief description; documents
available at registration; the record number and quantity; the record
keeper’s name; the time of registration; and notes to specify information about missing items. We should point out that not all inventory lists contained all of the information.
The content of the information provided in inventory lists is
also variable. Some of them contain only the names of items with
numbers. Others sometimes provide detailed descriptions. There
13
.
.
.
The St Petersburg branch of the
Russian Academy of Sciences
Archive, Foundation 2, Inventory 1 (1841), No. 6, p 5, 62, 62,
reverse page 66.
The fire of 1747, an improper
environment for museum exhibits, and more.
Токарев 1966, 397.
�Collectiones museorum
.
K-IV, Inventory List 1, No 3.
are also inventory lists indicating items’ sizes or their names in the
original languages of the people to whom they belonged.
Apparently, this difference in inventory lists can be explained
by the amount of information available to record keepers before
they started the inventory. The lack of complete or accurate data
about items during the registration process can also be explained by
the fact that later some of them were transferred to another list: they
were recorded under other numbers.
For several decades, research staff at the MAE has been reregistering so-called defective inventory lists. Detailed descriptions
of the items are completed with size indications and safety information. In some cases during the re-registration of the collections, as
well as their study in the course of research work, the ethnic origin
of some items was ascertained.
The same is true of the M.A. Castrén collection. Initially, the
Department of Siberia had only four inventory lists, including the
items he brought back himself: Nos 23, 27, 638, & 733. Inventory list
No 23 (1847) specified only one item – ‘Ostyak dress’. But the dress is
listed as missing. We can assume that it had been moved to another
collection, but information on that was not available.
Regarding items in collections Nos 23 and 27, the Archive of
MAE Records Department6 preserves the department director’s
comments to clarify the total number of items for the records for
the year 1848. It is possible that these comments apply not only to
the aforementioned collections. Inventory List No 27 provides catalogues, one of which, as far as we can understand, indicates items
classified by those peoples which possessed them (the Ostyaks, the
Tungusic people, the Buryats, the Yakuts, the Tatars, and the Karagas). It is written in the native languages of these peoples, but unfortunately, the handwriting is almost illegible. It also contains a
number of documents: an extract from an inventory of the Castrén
collections dated 11 January 1849, with labels (in Russian), a list of
twelve items given to the Pedagogical Museum of Military Schools
in 1873, annexes with pictures to describe two Nenets items as created by G.D. Verbov, a senior researcher at the Institute of Anthropology and Ethnography of the Academy of Sciences of the USSR in
June 1940, as well as a handwritten inventory of items with pictures.
But when using these documents it is difficult to make any judgments concerning the fate of items from the first inventory list, if
indeed they had even been delivered to the museum.
The documents entitled ‘Reports by Academician Schroeder
and Conservator L. Radlov on the collection’s delivery to the museum during 1842–1855, 1858, 1862, and 1863, and references which
relate to the placing of collections and the museum’s expansion’
14
�The Castrén Collections at Kunstkamera
indicate collection receipts from M.A. Castrén in 1847 and 1849.7 At
the same time in 1849 a write-off of ten items was recorded.8
Collection No 27 is recorded as having been received in 1847,
although according to some catalogues 1849 was also recorded as
the year of receipt. The collection period is referred to as ‘not before
1846’. Prominent scientists studying Siberia participated in the registration process of this collection at the beginning of the twentieth
century, and it was they who attributed many of the museum’s Siberian collections. It was V.I. Iochelson who started the creation of
the catalogue, and then D.A. Klementz and E.L. Petri continued it,
and L.Ja. Šternberg finished it. A.B. Spevakovskij re-registered the
collection in 1978.
Already during the registration process, some record keepers doubted whether some items (Nos 27-10, 23, & 36) belonged to
the Castrén collections but, nevertheless, they considered that there
were sufficient grounds to include them in this collection. Undoubtedly, those items numbered 27-1, 12, 27, 35, 38, 39 ab, and 40 ab belonged to the Castrén collections. These items are indicated with
labels and markings. As E.A. Alekseenko, a scholar of the Ket culture, noticed: ‘We cannot assume an inaccuracy in the documents,
since M.A. Castrén studied aboriginal languages and differentiated
between the origin of items perfectly well’9. Therefore, all doubts
regarding the origin of items only emerged after their delivery to St
Petersburg.
Primarily collection No 27 included forty items, but two of
them (27-7 and 27-17 ab) in 1951 were excluded as they belonged
to other collections. Today, the collection includes 38 items and
48 units. These are household items and cult objects which were
collected by the Tungusic people (Evenkis), the Yurak Samoyeds
(Nenets), the Ostyak Samoyeds (Selkups), and the Enisejsk Ostyaks
(Kets), from the Turukhansk region of the Enisejsk Governorate (the
modern Turuxansk district of Krasnojarsk Kraj). Moreover, this collection includes items which belonged to the southern Khantys in
Tobolʹsk Governorate (the modern Tjumenʹ Oblastʹ).
Another collection is collection No 638. It was recorded in
November 1901 by D.A. Klementz on the basis of the documents
designated as ‘Radlov’s lists’, former record keeper in the German
language, and items of Castrén’s expedition of 1846–1848. The printing inventory was supplemented by G.D. Verbov’s comments of 15
May 1940, clarifying the origin of two items, and six labels in the
Russian language. There is also a handwritten inventory made by D.
Klementz with item depictions.
Initially, this collection comprised six items, including item No
27-7 which was moved there (snow goggles). Currently it contains
15
.
.
.
The St Petersburg branch of the
Russian Academy of Sciences
Archives, Foundation 142, Inventory List No 1 before 1918,
No 29, p l.4, 11.
The St Petersburg branch of the
Russian Academy of Sciences
Archives, Foundation 142, Inventory List No 1 before 1918,
No 29, p l.6.
Алексеенко, 1988, 15.
�Collectiones museorum
.
The MAE published the collection on the website, in the online catalogue, in order to provide access to Castrén’s unique
collection not only for scientists but also for the wider public. http://www.kunstkamera.ru/
kunst-catalogue/index.seam
?c=KASTREN. Read 14 September 2017.
five items and five units. Items were collected from amongst the
Enisejsk Samoyeds (Enets) and the Yurak Samoyeds (Nenets) in
Enisejsk Governorate.
Collection No 733 is the mixed one. It was delivered in 1903
and was recorded by L.Ja. Šternberg. It comprises four items which
were registered under the four numbers. They were transferred from
North Asia at different times and by different collectors. One of the
items, according to the inscriptions made on it (Catalogue No 45),
was obtained from M.A. Castrén.
An analysis of items from the Castrén collections allows the
principles of scientific collecting to be restored, which characterised
field research undertaken by the scientist. The main one of them is
the intention to collect a comprehensive monographic collection of
the targeted peoples, one which consists of various items. This approach developed in field studies of academic missions in the 18th
century was consistently embodied in the practice of collectors of
the 19th and 20th centuries and can distinctively be observed in the
Castrén collections.
Items collected by Castrén had been used for many years by
ethnographers who were studying the Siberia region. Photographs
of some of them were published (please refer to the catalogue for
details). In addition, they were demonstrated in the museum’s temporary exhibitions which were devoted to the culture of the Siberian
peoples.10
The catalogue of the Castrén collections in the MAE was compiled according to the following principle: it is divided into blocks
according to the peoples and then according to the themes. Themes
blocks also provide descriptions. People blocks indicate two names
for items: one that was given during Castrén’s period, and the one
that exists today.
The largest part of the Castrén collections (consisting of 24
items), and the most versatile, belongs to the Tungus people who
settled in the vast territory between Trans-Baikal and the Upper
Amur region, covering the tundra between the Yenisei and Lena rivers. Some groups inhabited territory in Western Siberia: notably the
Vasjugan basin (the left-hand tributary of the River Ob in its middle
stream), on the left of the tributaries of the Enisejsk. Climate characteristics and contacts with peoples who spoke other languages and
cultures, led to the formation of the cultural characteristics of those
Tungusic groups which inhabited various different territories.
The same reasons explain the cultural peculiarities of territorial or ethnic groups of other natives which are represented in the
Castrén collections. For example, there are tundra inhabitants Yurak
reindeer herders – the Eastern (Yenisei) Nenets, (covering eight
16
�The Castrén Collections at Kunstkamera
collectible items). They differ from other Nenets groups thanks to
some peculiarities in their dialect and culture11. Significant differences in language and culture exist between the northern and southern Khantys (on the lower reaches of the Irtyš and Konda rivers, and
on the River Salym). There are three items belonging to the southern
Khantys in the Castrén collections, as well as items belonging to the
Kets and Enets, inhabitants of the northern part of the Krasnojarsk
Kraj who are among the smallest (numerically speaking) groups in
Siberia. One Selkup item and two Yakut items also belonged to this
region. The main body of Selkups had long lived in North-Western
Siberia (the modern Tomsk and Tjumenʹ regions). The Yakuts settled
all over Eastern Siberia, and the Tungus people influenced the culture of the northern peoples.
Hunting has always been the main occupation for a great
many Siberian peoples (along with fishing and reindeer breeding).
Various hunting methods, both active (using bow and arrow, guns,
and glaives – otherwise known as Siberian palmas – and spears) and
passive (using various types of traps), are generally known worldwide. There is hunting gear of the active variety amongst the items
which were received from Castrén.
A palma or glaive (Catalogue No 1) is a single-edged hatchet
on a long wooden stick which is covered with birch bark. Its use
was widespread within the territory of the Tungusic people, as well
as amongst neighbouring peoples. According to G.M. Vasilevič, the
ethnographer who was studying Tungus culture, western groups
of Tungus people used palmas where the length of the handle (the
palm) exceeding a man’s height, while the eastern group used palmas reaching a height of a metre.12 This tool was used mainly for
bear hunting by experienced hunters who specialised in this. The
glaive was used as follows: a hunter moved close to a bear, guided
the weapon so that it would strike the bear’s heart, and the advancing bear bore down on the palma with its full weight.13 The palma
from the Castrén collections has an inscription in ink (?): ‘(A) Tungus palma. Delivered by Castrén, 1848’.
The main active hunting weapon for the Tungus, as well as
for other Siberian natives, was the bow (Catalogue No 2) (although
firearms forced it out of use during the 19th century). This item is a
type of composite bow, something that was common all over Siberia. There is an inscription on the inner side which reads: ‘Castrén
1848. Castrén. Tungus bow.’ Composite bows are made from two
well-dried (the drying process taking under two years), naturally
curved wooden plates of two types of wood: spruce (Picea obovata)
and birch or larch (Larix sibirica) and Siberian pine (Pinus sibirica).
The plates were sealed together with fish glue. On the outside, the
17
.
.
.
Хомич 1995, 28.
Василевич 1969, 64.
Василевич 1969, 58.
�Collectiones museorum
.
.
Василевич 1969, 62–63.
Василевич 1958, 125.
bow was covered with a thin layer of birch bark, and its sides were
often wrapped around with animal tendon.14
The second bow (Catalogue No 45) from the Castrén collections is also a composite bow, but its ethnic origin has not been
identified. It also has an inscription which simply reads: ‘Castrén’,
most likely made by the collector himself.
A safety plate or bracer made out of bone or metal was standard equipment for hunting with a bow. It was placed on the thumb
of the left hand to protect it from the shock of the bow string (known
as a bowstring impact). Armguards (in essence safety plates) were
also common all across Siberia. The Castrén collections have two
such items. One is Tungus (Catalogue No 3), while the ethnic origin
of the other has not been identified (Catalogue No 46).
Bows with arrows which bore arrowheads of various forms
were used in hunting for both large and small game (animals and
birds). A quiver was a container which held arrows, which leads
to another important issue worthy of mention: there are very few
quivers in our Siberian collections. This is why the Enets quiver is so
valuable (Catalogue No 39).
Another item which was required to complete a hunter’s
equipment was so-called snow goggles, in the form of plates or a
bandage with narrow horizontal slits. They were worn on a bright
sunny day to protect one’s eyes from the bright glare generated by
the snow, usually in spring. Siberian peoples used different materials to make such sunglasses, from bark to ivory. The Castrén collections have two items of metal snow goggles: the Nenets goggles
(Catalogue No 25) and the Enets goggles (Catalogue No 40).
Fishing played a significant role in the economic activities of
indigenous Siberian peoples. Unlike other forager activities, it provided the population with a sustainable food source. Castrén acquired only one item which was related to fishing tools, this being
a bone needle for making and repairing netting (Catalogue No 24,
the Yuraks).
Most of the Tungus items from Castrén’s collections are clothing, mainly men’s clothing. The following outfit shall be placed
first: a kaftan with a bib (Catalogue Nos 4 & 5). According to G.M.
Vasilevič, who studied the Tungus clothes, the MAE collections have
more than a hundred variants of Tungus-type coats, which can be
divided into two major types: coats with ‘tails’ at the back and coats
with a straight cut lower edge, into which two gores have been inserted.15 She supposed that extension to the coat tails was a result of
the fact that different Tungusic groups at different times rode deer.
People would jump on a deer from the ground or from a platform,
leaning with one hand on a supporting stick and the other on the
18
�The Castrén Collections at Kunstkamera
saddle. They needed a coat with an extended hem, with the tails
moving freely16.
Initially, the cut of men’s and women’s coats were the same.
The materials used to form the coats depended upon the season:
reindeer skins were used in winter, autumn, and spring coats, while
deer or elk rawhide and woollen cloth were used for summer coats.
The coat from the Castrén collections belongs to the type with
straight hems with two gores. A similar cut was used by different
groups of Tungus people (the Evenkis), along with the Evens, while
it was also popular with the Dolgans and Yakuts. These groups
used the same style for shamanic costumes17. The Evenki fur coat,
which was made out of a single skin, is characterised by the cut of
its straight neck with cuts for sleeves. The seams which connect the
upper flaps with the back are placed on the shoulders.18
The Castrén collections have another, similar coat (Catalogue
No 42), which is indicated as being a Yakuts summer kaftan, but
with an explanation in the inventory list stating that it could belong
to the Tungusic people who were inhabiting Turuxansk (MAE, inventory list No 27).
Two-leaved Tungus coats were supplemented by bibs. In the
Castrén collections, these items are represented quite significantly.
The main difference between a male and female bib, according to
G.M. Vasilevič, is the shape of the hem: men’s bibs have a sharp
cut, while women’s bibs have a straight one.19 But the bibs which
are available in the Castrén collections have a straight hem (Catalogue Nos 5, 7, & 11). They are all labelled to show whether they are
intended for men or women. Therefore, any group which had these
items would all have been wearing bibs of the same shape, regardless of whether they belonged to men or women.
Bibs of this type usually consist of two parts: with one of them
covering the chest and the other covering the belly. Chamois straps
were used to tie the bib at the neck and waist. Bibs had decorations
on the chest, at the waist, or at the hem. To the east of the Yenisei
Tungus, women’s bibs had ornaments in the form of beaded embroidery on fabric strips which were sewn on chamois.20
It should be noted that during early registration all of those
items which were of the same general form were referred to either
as bibs or aprons. Perhaps this can be explained by the fact that, as
mentioned above, there were four record keepers who used different
terms for the same thing.
A Tungus suit included more than simply a coat and a bib.
Clothing for the lower half of the body consisted of a form of
trousers. It should be noted that this item of clothing does not appear very often in museum collections. These women’s trousers
19
.
.
.
.
.
Василевич 1958, 123–124.
Василевич 1958, 146.
Василевич 1958, 147–148.
Василевич 1949, 44; 1969, 132.
Василевич 1949, 46.
�Collectiones museorum
.
.
.
.
Василевич 1969, 137.
Василевич 1969, 136.
Прыткова 1961, 331.
Рындина 1995, 337.
(Catalogue No 9) are made in three parts: a large piece of chamois
folded in half and sewn along the sides, plus two trouser legs.
Footwear is a compulsory item of wear for all of Siberia’s
peoples. One pair of Tungus shoes is present in the Castrén collections (Catalogue No 12). The material for shoes included reindeer
leg skins, chamois, and woollen cloth. The style was the same for
all, regardless of gender and age. There is evidence that women’s
shoes had more decoration than those for men21 but, apparently,
in order to be able to determine to whom shoes belonged, the size
should be the main focus. In general, all Tungus groups used shoes
of the same moccasin type22 with a sufficiently high collar and a
main body which is based on the one-piece leather-hide shoe.
Costume details such as mittens were distinctive items for Siberian groups. The difference lies in the fact that some groups sewed
them tightly to the shoulder, while others, such as the Tungus, wore
them as an independent element of the suit (Catalogue Nos 13, 14, &
15). A common feature for all mittens is a cut on the palm side which
allowed the wearer to slide out their hand without actually removing the glove.
Tungus beaded headbands are considered as being an archaic
form of headwear (Catalogue No 16).23 Groups living on the Ob and
Yenisei watershed usually wore them and, in particular, those on the
rivers Sym and Pim. Both men and women used them. Men’s headband wrappings were tighter than those for women, and were then
placed on a scarf which was tied at the top (ibid).
In the Castrén collections the clothes of the Southern Khanty
are also present. These consist of two women’s blouses (Catalogue
Nos 32 & 33), made of home-made nettle linen (southern groups of
Ob-Ugric peoples had knowledge of weaving). Shirts and blouses
were made in the so-called tunic style: without shoulder seams. The
linen was folded in half, and then cuts were made for the neck, and
then a long middle cut was made in the chest. Sleeves were sewn
onto the central linen, the lower part of which had a long gore sewn
into it and a small square underarm gusset, usually in red, as well
as two side linen pieces which were joined at the top of the sleeves.
These Khanty shirts were richly decorated with woollen
threaded embroidery, usually in red and blue. The first shirts to be
included in Castrén’s collections, are characterised by the so-called
intrans embroidery24, which covered the entire front, upper back,
and arms. The ends of the sleeves, bottom, neck cutting are usually decorated with embroidered multi-coloured beads. Nettle linen
shirts were worn with a unique collar, which consisted of a strip of
cloth on a solid base (it was worn in the neck), and two openwork
beaded bands passing into the chest area. This collar was ‘portable’:
20
�The Castrén Collections at Kunstkamera
it was attached to the shirt in only a few places. During the nineteenth century embroidered shirts changed. Embroidery was preserved only in the upper area and on the sleeves. Shirts were worn
with skirts. By the beginning of the twentieth century they had almost entirely fallen out of use.
The Yuraks’ leather belt is another clothing item in the Castrén
collection (Catalogue No 26). Such belts were required for reindeer
breeders. They were decorated with metal or bone plates and buttons. Also included were a sheath with a knife, a pouch with a whetstone, and a bear fang, which was an amulet, which were all hung
on the chain or the belt. These belts were popular amongst other
Siberian peoples who adopted reindeer breeding from the northern
Samoyeds.
The collection has only one item which relates to any means
of transport, this being is twine (Catalogue No 27) which was used
to strap the load to the sled, and which was made of woven reindeer
sinew in three strands. This item belongs to the Yuraks.
A birch bark box for tea and sugar which comes from the Kets
(Catalogue No 36) and a chamois bag for storage which came from
the Enets (Catalogue No 41) represent utensils items in the collection. Birch bark utensils were used by the entire indigenous population of Siberia’s taiga zone. Utensils were varied in form, the method
used in connecting the various parts together, and in ornamentation25. The box which was acquired by Castrén was manufactured
in the following way: first hoops of bird cherry tree were bent and
dried. Then two layers of bark were cut to make the bottom section,
with ends of bark strips forming box walls being connected together, following which the outer layer of the wall was bent around and
connected to the bottom. The top cover was detachable and was also
made of two layers of birch bark. As decoration for the outside of
the box an ochre ornament was covered with a thin layer of fish glue
and dried so that it could not be removed26.
Utensils made of other materials, such as chamois or fur, were
usually used by reindeer breeders. Other groups also used them, but
later on bags of various sizes were used for storing food, clothes, and
other items.
Smoking accessories also appear in the collections as items
used by Siberia’s native peoples. Birch snuff boxes were popular
items amongst the northern groups, while tobacco pouches were
much rarer. A smoking pipe was not common for all groups. The
Castrén collections have two pipes which are made of mammoth
bones (Catalogue Nos 17 & 28). They belonged to two different
groups, the Tungus people and the Yuraks, and they differed in form.
21
.
.
Refer to Федорова 1994.
Алексеенко 1967, 115–116.
�Collectiones museorum
.
.
.
.
.
.
.
Василевич 1969, 130.
Иванов 1954, 573.
Прокофьева 1971, 80.
Прокофьева 1971, 80.
Прокофьева 1971, 24.
Иванов 1970, 233.
Прокофьева 1971, 41.
The Tungus pipe is particularly valuable because these people more
often used metal or wood rather than bone pipes27.
In addition, the collection has three pouches for holding tobacco. The Tungus pouch (Catalogue No 18) has a sling to wear over
the shoulder. Pouches from the Yuraks (Catalogue No 39) and Kets
(Catalogue No 35) come without a sling. All pouches are made of
chamois and are decorated with beads and marbles.
The Castrén collections have items which were used for cult
practices by northern Siberian peoples. The most significant one is
the shaman’s kaftan (Catalogue No 44). Its ethnic origin is difficult
to identify, as this was not initially indicated. A.B. Spevakovskij described it as a Tungusic item, but one of the inventory lists in collection No 27 has a comment which defines it as a Yakut item. S.V.
Ivanov, a leading specialist in the art of the Siberian peoples, points
out in one of his articles that there is proof that this kaftan belonged
to the Yakuts28. In E.D. Prokof ʹeva’s article on the shamanic costume
of Siberian groups, this costume is referred to as the shamanic costume of the Turuxan Evenkis (the Yakuts)29. The author assigns it
to the category of shaman kaftans sewn from whole animal skins,
for which not only armholes are cut. Two (or more) wedges were
inserted into the hem of the skin in order to ensure that the kaftan had enough ‘give’ for movement when required. Kaftans of this
style were typical for the Evenkis of Viljujsk, Barguzinsk, Ilimpijsk,
Turuxansk, Trans-Baikal (Oročens), Amur-Zeja, the Angarsk origin,
the Dolgans, the northern Yakuts, and the Šors30.
The shaman cloak in the Castrén’s collections has a large number of metallic trinkets and pendants added to it. The sleeves are
decorated with plates symbolising the bones of the wing, while the
sides have narrow plates on them which depict the ribs of an animal
or a bird31. The sleeves are designed as wing elements, with a fringe
which serves as feathers. Round metal badges on the shoulders symbolise joints connecting the shoulder to the collarbone. It is possible
that the practice of decorating shamanic costumes with bone-like
materials replaced genuine human bones, which were once attached
to clothing32. Other round discs depict the sun, the moon, and the
water-hole through which the shaman descends to the underworld.
Anthropomorphic figures sewn onto the cloak represent the souls of
the shaman’s deceased ancestors33. The quantity and quality of pendants depend upon the shaman’s category. The number of images on
the dress corresponded with the number of spirits associated with
the shaman. The collection of pendants symbolised bird feathers
and shamanic armour. The Yakut shamanic cloak symbolised a bird
skin, which provided its shaman with the ability to fly. This was its
22
�The Castrén Collections at Kunstkamera
main value. At the same time all pendants symbolise the shaman’s
protector.
The shamanic outfit for the majority of the Siberian peoples
included more shoes, gloves, and headgear. The headgear in the Castrén collections was acquired from the Kets of Inbatskoe village. It
represents the so-called crown (Catalogue No 38) – the most popular
form of shamanic headgear in this region34. The presence of figures
of birds placed at the top of metal plates on the crown mean that
the crown belonged to a shaman, one who identified himself with a
bird35, symbolising this shaman’s ability to rise to the upper world.
Two more items represent shamanism. These are Tungusic
masketkas – metal masks of rather small sizes (Catalogue Nos 21 &
22). They were often sewn into chamois or fabric. It could be a ‘portrait’ of a deceased shaman. Evenkis’ shamen practised the cult of
the shaman ancestor whose spirit seized the shaman’s body during
the ritual and helped him. According to S.V. Ivanov, such items can
be regarded as the ancient custom of leaving at home the prepared
head of the dead shaman36 During the ritual, the shaman probably
placed a mask over his face, symbolising a shaman ancestor. It could
have been a skull mask or headgear which covered the skull. The
Tungus people apparently had their skull masks replaced by wooden masks, and later by metal masketkas. But in the nineteenth and
early twentieth centuries they were almost never used. Instead they
were replaced with maskoids or small masketkas, either wooden or
metal ones, which decorated the shaman’s costume along with other
symbols. Following the shaman’s death his masks, maskoids, and
masketkas were usually buried with him37. S.V. Ivanov presumes
that Item No 27-31/2 represents not only a face, but the whole person, since it has a number of holes that can represent body or spine,
and arms and legs38.
There are other items which represent spirits. These are anthropomorphic figures of small size. S.V. Ivanov specifies these Tungusic depictions as items of unknown purpose. He classifies them
as anthropomorphic sculptures of the West Siberian type, common
also amongst the Ob Ugrians and Nenets. Sculptures of this type are
characterised by features such as legs, short hands, and well-defined
facial features, often including a rounded head39.
Anthropomorphic figures (Catalogue No 30) which belonged
to the Yuraks are most likely to be an image of the spirit (sjadej)
which relates to hunting. Such images had a flat, round face, with
eyes in the form of holes or metal rivets, and roughly outlined hands
and legs. Wooden figures of such spirits were placed on sacrificial
grounds or kept in animal skin tents40. They were even provided
23
.
.
.
.
.
.
.
Алексеенко 1967, 180.
Алексеенко 1967, 189–190.
Иванов 1970, 167.
Иванов 1970, 234–235.
Иванов 1970, 236.
Иванов 1970, 175.
Хомич 1977, 19–20.
�Collectiones museorum
with ‘food’ – their faces were smeared with blood for good luck
when hunting. Such figures rarely had clothes on.
The Yuraks owned another cult image (Catalogue No 31). It was
made of the skin of a small fur-bearing animal, wrapped in a cotton
fabric in such a way that the animal’s head can be seen as the head
of the spirit and the fabric as part of the very clothes themselves. Ob
Ugric people also possessed similar such items. These were the images of spirits’ personal protectors, and the animal skin symbolised
the zoomorphic spirit’s hypostasis.
Almost all Siberian peoples used archaeological objects which
had been found in the ground as worship items. A bronze bear figure
from the Castrén collections is one of these (Catalogue No 23). According to V.V. Radlov, the famous Orientalist-Turkologist, ethnographer, and archaeologist, its origin can be traced back to the Bronze
Age in the vicinity of the Enisejsk headwaters.
The last group of items from the Castrén collections includes
stringed bowed musical instruments. These are of the same type,
although they belonged to various groups: to the Ostyaks / Khantys
(Catalogue No 34), the Enisejsk Ostyaks / Kets (Catalogue No 37),
and the Baišensk Ostyak-Samoyeds / Selkups (Catalogue No 44).
These musical instruments are of a hollowed leaf-shaped form with
the stand for strings. The strings are made of horsehair or horse tendons. The same materials were used for bows.
The items, which we introduced and which are presented in
the catalogue, had been in active use two centuries ago. Some of
them have been analysed in a number of scientific papers. However,
the examination of the Castrén collection has not yet been completed. It will attract the attention of researchers for quite some time
to come, as it is one of the earliest museum collections to be devoted
to Siberian ethnography.
24
�The Castrén Collections at Kunstkamera: References
References
Алексеенко, Е.А., 1967. Кеты. Историко-этно-
Прокофьева, Е.Д., 1971. Шаманские костюмы на-
графические очерки. Издательство «Наука», Ленинградское отделение.
Алексеенко, Е.А., 1988. Музыкальные инструменты народов севера Западной Сибири. Материальная и духовная культура народов Сибири.
Сборник Музея антропологии и этнографии XLII:5–
23. Издательство «Наука», Ленинградское отделение.
Василевич, Г.М., 1949. Тунгусский нагрудник
у народов Сибири. Сборник Музея антропологии
и этнографии XI: 42–61. Издательство АН СССР,
Москва – Ленинград.
Василевич, Г.М., 1958. Тунгусский кафтан. Сборник Музея антропологии и этнографии XVIII: 122–
178. Издательство АН СССР, Москва – Ленинград.
Василевич, Г.М., 1969. Эвенки. Историко-этнографические очерки (XVIII – начало XX в.). Издательство «Наука», Ленинградское отделение.
Иванов, С.В., 1954. Материалы по изобразительному искусству народов Сибири XIX – начала XX в.:
Сюжетный рисунок и другие виды изображений на
плоскости. Издательство АН СССР, Москва – Ленинград.
Иванов, С.В., 1970. Скульптура народов Севера
Сибири. XIX – первая половина XX вв. Издательство
«Наука», Ленинградское отделение.
Кастрен, М.А., 1999. Сочинения в двух томах. Т.2.
Путешествие в Сибирь (1845–1849). Издательство
Ю. Мандрики, Тюмень.
родов Сибири. Религиозные представления и обряды народов Сибири в XIX – начале XX века.
Сборник Музея антропологии и этнографии XXVII:
5–100. Издательство «Наука», Ленинградское отделение.
Прыткова, Н.Ф., 1953. Одежда хантов. Сборник
Музея антропологии и этнографии XV: 123–233.
Издательство АН СССР, Москва – Ленинград.
Прыткова, Н.Ф., 1961. Головные уборы. Потапов,
Л.П. – Левин, М.Г. (отв.ред.), Историко-этнографический атлас Сибири: 329–368. Издательство АН
СССР, Москва – Ленинград.
Рындина, О.М., 1995. Орнамент. Очерки культурогенеза народов Западной Сибири T. 3. Издательство Томского университета.
Токарев, С.А., 1966. История русской этнографии
(дооктябрьский период). Издательство «Наука»,
Москва.
Федорова, Е.Г., 1994. Берестяная утварь народов
Сибири. Конец XIX – первая половина XX в. Итс,
Р.Ф. – Таксами, Ч.М. (отв. ред.), Памятники материальной культуры народов Сибири: 76–119. Издательство «Наука», Санкт-Петербург.
Хомич, Л.В., 1977. Религиозные культы у ненцев.
Памятники культуры народов Сибири и Севера (вторая половина XIX – начало XX в.). Сборник
Музея антропологии и этнографии XXXIII: 5–28.
Издательство «Наука», Ленинградское отделение.
Хомич, Л.В., 1995. Ненцы. Очерки традиционной
культуры. Издательство Русский Двор, Санкт-Петербург.
25
�
Text
A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text.
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
The M.A. Castrén Collections at the Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of the Russian Academy of Sciences (MAE) (Collectiones museum)
Subject
The topic of the resource
<em>Collectiones museorum</em><em></em><span>. Manuscripta Castreniana, Realia II, Ethnographica 1. Travaux ethnographiques de la Société Finno-Ougrienne XXII. 148 p. ISBN 978-952-5667-95-0 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-96-7 (online/pdf). 50 €.</span>
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
E.G. Fedorova
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
Rights
Information about rights held in and over the resource
© Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & Ildikó Lehtinen
© Музей антропологии и этнографии имени Петра Великого (Кунсткамера) Российской академии наук – Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography
(Kunstkamera) of the Russian Academy of Sciences (MAE) & Elena G. Fedorova
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/003a86fafe7d62a331b3ba2d6d730e60.pdf
b88311e9feeb28ff12a3704b47b3d8e2
PDF Text
Text
Collectiones museorum
. Vermeulen 2015, 278.
. Branch 1986, 72.
. Kajanto 1984, 12; Kari Tarkiainen. Henrik Gabriel Porthan.
http://www.kansallisbiografia.fi/
kansallisbiografia/henkilo/2599.
Read 1 May 2017; Talvio 2005,
e M.A. Castrén Colleion
at the Museum of Cultures /
the National Museum of Finland
Il di k ó Le hti ne n
70; Kostet 2010, 21.
. Talvio 2005, 71, Talvio 2017, 17.
The Ethnographic Museum in Helsinki
In Finland, during the period 1770–1800, scholars had started the
process of creating national history. At the Royal Academy of
Turku, Professor Henrik Gabriel Porthan was the founder of Finnish humanistic research creating the basis for critical historical research in the field of mythology and folk poetry. In 1779, Porthan
studied at the University of Göttingen, where he met August Ludwig Schlözer who identified and classified European and northern
Asian languages, amongst them the Uralic family of languages. He
introduced the concept of ethnography as a historical description
of peoples in his Allgemeine Nordische Geschichte published at Halle
as part of the Allgemeine Welthistorie in 1771.1 Following Schlözer’s
works, Porthan had extended Schlözer’s pattern of relationship to
include the so-called ‘Finnic’ peoples, the Sámi, Biarmians, Estonians, Kurlanders, Finns, Karelians, Ingrians and Votians. In Porthan’s view, the description of grammar and syntax of the Finno-Ugric languages could be achieved by visiting the speakers of each of
these languages and studying them in the field.2 Porthan wanted to
discover the historical origins of the Finnic peoples with linguistic
studies, but he was also interested in prehistory, numismatics, and
art. As the librarian of the Royal Academy of Turku from 1772 to
1777, he started, upon his own initiative, to keep and inventory the
Academy’s numismatic and art collection.3 His role was quite active
as the museum keeper. The numismatic collection was augmented
by donations and as a result there were 76 medals in the collection
by 1796. Porthan represented the collections in his lectures, and in
1786, he was invited to be a member of the Royal Swedish Academy
of Letters, History and Antiquities. Upon H.G. Porthan’s initiative,
the collection Kongl. Academiens Mynt- och Medaille Samling was
inventoried in 1802.4 There was a modest ethnological collection at
the Academy that had been acquired through commerce and seafaring and donations from Admiral Arvid Adolf Etholén in 1825–1826.
96
�The Castrén Collection at the National Museum of Finland
This collection was destroyed in the Fire of Turku in 1827, which
also destroyed the Academy.5
Emperor Nicholas I’s edict of 21 October 1827 ordered the University to relocate from Turku to Helsinki, which had become the
capital of the Grand Duchy of Finland in 1812. In 1828, the University was renamed the Imperial Alexander University in Finland.
The University had a Coin and Art Cabinet, containing numismatic,
medal and art collections6, as well as artefacts obtained from ‘indigenous peoples’, especially from Alaska. Owing to donations from
Admiral Arvid Adolf Etholén, the number of these ethnographic
objects grew during the 1830 and 1840s.7 In 1830, Professor Johan
Gabriel Linsén, the director of the museum, bought a noteworthy
numismatic collection from Anders Blad, while at the same time
he refused to purchase a collection of Alaskan materials offered
by the widow of Admiral Schismareff. Linsén argued that there
were continuous additions to the Alaska collection through donations from Arvid Adolf Etholén. Nonetheless, there was only one
item from Finland, a Sámi cradle.8 Linsén ultimately appreciated
the ethnographic collection, and in 1835, upon his initiative, it was
transferred to its own museum with the original Swedish name of
Ethnographiskt Museum, the ‘Ethnographic Museum’.9 The collection contained ‘various curiosities, such as old weapons, clothing,
jewellery etc.’10 The positive attitude of the museum’s director to
the ethnographic collection might have been due to Linsén’s visit
to C.J. Thomsen in Copenhagen in 1830s.11
The historian Gerhard Friedrich Müller, in Russified form Feodor Ivanovič Miller, launched ethnography as a descriptive study
of peoples in the 1730s and 1740s. This was followed by the linguist
August Schlözer and the librarian Adam František Kollár with their
concepts of the historical description of peoples. In 1787, AlexandreCésar Chavannes, professor of theology in Lausanne, was the first
to use the term ‘ethnologie’.12 Ethnography as a discipline was established during the nineteenth century in specialized societies and
ethnographic museums. Interest in ethnography and the collection
of ethnographic material spread among European museums. The
first ethnographic museums were founded in St Petersburg, Leiden, and Copenhagen in the years 1836–41.13 In 1841, C.J. Thomsen
founded the Ethnographic Museum in Copenhagen14 using the collections of the Oldnorsk Museum as its basis. In St Petersburg, the
Ethnographic Museum of the Imperial Saint Petersburg Academy
of Sciences became an independent institution in 1836, and Anders
Johan Sjögren became its first director in 1845.15 The opening of a
new large gallery for the ethnographic collections at the British
97
. Vuorela 1977, 11/1; Varjola 1981,
52.
. Myntsamling,
Myntkabinett,
Mynt-, Medalj- och konstsamlingarna, Mynt- och medaljkabinett, Lagus 1885, 13.
. Varjola 1990, 26–31.
. Talvio 2005, 74–75, Varjola
1990, 26–31; Talvio 2017, 30–32.
. Koivunen 2015, 43; Talvio 2005,
76.
. Talvio 2005, 76: ‘åtskilliga
märkvärdigheter, tillkomna genom menskohand, såsom gamla vapen, klädedrägter, prydnader m.m.’.
. Talvio 2005, 78.
. Vermeulen 2015, 131, 314, 316.
. Vermeulen 2015, 4, 426–427,
Table 12.
. Koivunen 2015, 43 / 65.
. Vermeulen 2015, 409; Branch
1995, 82.
�Collectiones museorum
. Kostet 2005, 25; Vermeulen
2015, 426.
. Koivunen 2015, 4.
. Kostet 2010, 24.
. Koivunen 2015, 44.
. Färling’s catalogue. Utländska
afvdelningen, 2.
. Vuorela 1977, 65.
. Minutes of the University
Council 1850 1/V § 27; ‘Consistorium bifaller tin inlösen af
en mångd. Ethnografiska föremål, samtade af Doctor Castren under hans resors.’ Record
of the Ethnological collections
VK432–VK448.
. Acta Societatis Scientiarum
Fennicae 1856/4, 1863/7; Varjola
1989, 327; Varjola 1990, 43–47.
. Varjola 1989, 328; Varjola 1990,
46; Koivunen 2015, 46.
Museum in 1845 influenced the founding of ethnographic institutes
in Europe.16
In 1849 in Finland, the University of Helsinki appointed Gabriel Rein, professor of history and rector of the university, to the
post of director of the Ethnographic Museum.17 According to Finnish museologist Juhani Kostet, the history as an academic discipline
had a strong influence on the activities of the museum. Historical
research needed source materials for reference, and archive institute and museums had to be provided for them. Ethnological artefacts were regarded as sources for historians.18 The Ethnographic
Museum in Helsinki was quite modest; the most valuable collection
was the above-mentioned Etholén Collection from Russian Alaska
by Arvid Adolf Etholén, explorer and Chief Manager (Governor)
at the Russian-American Company who donated the collections to
the University in 1829, 1834, and 1846. The inventory indicated the
amount of the items; for example 80 artefacts from the American
North West, the Islands of the Pacific, and approximately 20 items
from Europe.19 The museum was housed in the University building,
and the items were arranged in four showcases.20 The collections
were only for the use of students of the University.
Henrik August Reinholm, a collector of Finnish folklore,
worked as the museum assistant from 1850 to 1856. His focus of
interest was the collection of basic material shedding light on the
history of the Finnish people. In 1839 he began a series of expeditions to different parts of southern Finland to collect folklore materials.21 On 1 May 1850 the Ethnographic Museum bought from Matthias Alexander Castrén a Tungus man’s costume, a Samoyed fur
coat, some pipes, spoons, a comb and a knife, and Mongolian and
Chinese ritual items. The museum assistant, H.A. Reinholm, most
likely received and described these objects in writing.22
In 1856, Henrik Johan Holmberg was appointed museum assistant. He was a Finnish mineralogist and chemist who travelled
in Russian America in 1849–1852. During his stay, Holmberg assembled a rich collection of natural history specimens and studied
local languages and the ethnography of the indigenous Alaskans.
In 1852, Holmberg published the results of his researches with the
title Etnographische Skizzen über die Völker des russischen Amerika23, and offered his collection to the Ethnographic Museum of the
University of Helsinki, but was turned down. The museum already
had enough of these items. In 1853, Christian Jürgensen Thomsen
purchased the Holmberg Collection for the National Museum of
Denmark.24
H.J. Holmberg focused on inventorying and organising the
collections of the Ethnographic Museum. He described the artefacts
98
�The Castrén Collection at the National Museum of Finland
in detail, and published the museum’s first catalogue in 185925. The
principle of Holmberg’s classification was based on continents,
with European, Asian, African, American, and Australian sections.
The Finnish artefacts belonged to the European collection. The
Asian collection included Chinese items, and mostly artefacts of Siberian nomadic peoples, the Samoyed, Tungus, and Yakut, obtained
by Castrén. Holmberg’s catalogue pointed out two facts. Considerable additions began to be made to the collection after 1849 and it
now listed 1400 items. The size of the Finnish collection changed
decisively, from only a couple of items in 1849 to 525 by 1859. The
principle of collecting was changing as the Finnish items became
the focus with the curiosities of the ‘Other’ in the background.26
In the 1850s the policy of collection was passive, with the museum receiving items as donations from all parts of the world. The
Alaska collection was the result of a research expedition, others
were collected as souvenirs and curiosities. The museum offered a
conception about cultures and peoples living outside Europe. The
Samoyed fur coat, the Tungus costume, and objects of mammoth
ivory represented the cultures of indigenous Siberian peoples until
1877 when the linguist August Ahlqvist made a research expedition
to Siberia and purchased a collection of 100 items from the Khanty
and Mansi.27
Castrén was in Helsinki after his first expedition in 1844. He
studied the Komi, Sámi, and Mari languages, worked on the grammar of Yurak Samoyed, prepared his doctoral thesis, and lectured
at the university on Finnish grammar. In principle, he had the opportunity to visit the Ethnographic Museum at the university, but
in practice he probably did not do so.
Defining ethnography
Ethnography as an independent discipline was invented by
eighteenth-century German-speaking historians. The definition
comprised the origins, languages, customs, and institutions of different peoples. In 1992, Zoja Petrovna Sokolova, a Russian ethnologist and expert on Siberian ethnology, wrote: ‘It is no exaggeration
to say that Castrén was a colossus in science.’28 She was repeating
the opinion of learned societies of his time, the Russian Geographical Society29 and the Imperial Saint Petersburg Academy of Sciences30. Castrén’s work, particularly on the Samoyedic languages and
folklore, was appreciated. His work covered a large geographic area
from the Altai Mountains to the Arctic Ocean and from the Yenisei
to the White Sea.31 In 1927, Lev Jakovlevič Šternberg expressed his
99
. Holmberg 1859; Koivunen 2015,
51.
. Koivunen 2015, 54.
. Lehtinen 2002b, 31.
. Sokolova 1992, 10.
. Результаты 1849, 153. Castrén
was invited to become member
of the Russian Geographical Society. Korhonen 1986, 65.
. Результаты 1849, 156; Sjögren
1853, 3-32; Ламанский 1856,
24–93.
. Результаты 1849, 156; Пыпинъ 1892, 395; Sokolova 1992,
10.
�Collectiones museorum
. Штернберг 1927, 50, 53, 56;
Donner 1932, 5; Aalto 1971, 87.
. Lehtonen 1972, 226–228; Vuorela 1977, 56–57.
. Castrén 1857, 8, Branch 1973,
256.
. Castrén 1857, 8: ‘Det gifves
ännu en kunskapsgren, som
jag, både af egen böjelse och
för sakens skull, anser mig förpligtad atta göra till föremål för
mina föreläsningar, nemligen
e t h n o g r a f i n . Detta är ett
nytt namn för en gammal sak.
Man förstår dermed vetenskapen om folkslagens religion,
samhällskick, seder och bruk,
lefnadssätt, boningar, med ett
ord: om allt, son hör till deras
inre och yttre lif. Man kunde
betrakta etnografi såsom en
del af kulturhistorien, men icke
alla nationer ega en historia i
högre mening, utan deras historia utgöres just af ethnografin.’ Vuorela 1977, 20, translated
by Peter Jones.
. Haltsonen 1947, 17, 21; Lehtonen 1972, 196–197.
. Siikala 2002, 82.
. Lehtonen 1972, 196–197; Vuorela 1977, 17.
appreciation of Castrén’s activity from the point of view of ethnography, pointing out that Castrén was the first modern ethnologist
to proclaim ethnography to be a scholarly discipline equivalent to
other academic disciplines.32 In Finland, Sulo Haltsonen and Juhani
U.E. Lehtonen have emphasized the significance of Castrén’s research in Finno-Ugrian ethnography. Lehtonen argued that in Finland the definition of ethnography derived from M.A. Castrén. A
scientific programme to explain the origins of the Finns and FinnoUgrian peoples determined the activities of Finnish ethnologists
for decades.33 Castrén namely defined the subject in his inaugural
lecture on being appointed to the chair of Finnish Language in 1851.
He saw that it was a ‘new name for an old thing’ including the observation and research of the religion, customs, behaviour and the
way of life of peoples.34
‘There exists a branch of learning which both my own
interests and the nature of the subject itself lead me to
regard as a field that I feel it my duty to lecture upon,
namely ethnology. It is a new name for an old thing. It
comprehends a science which deals with the religion,
social conditions, customs, and traditions of nations, in
brief with everything that concerns their inner and external lives. Ethnology could be regarded as a part of
cultural history, but not all nations have a history in the
highest sense of the word – it is this very study, ethnology, which constitutes their history.’35
The examples in the comparative ethnography offered by Castrén were characteristic of religion and folklore, and its crowning
achievement, the Kalevala. Along with folklore, the Finnish collectors of oral materials, such as H.A. Reinholm, Antero Warelius,
Elias Lönnrot and others, noted the way of life of Finnish peasants and their material culture, including costumes, dwellings and
household items.36 The expeditions of Elias Lönnrot, the collector
of the runes of the Kalevala included the taking of notes in the
spirit of cultural history. Anna-Leena Siikala has emphasized that
Lönnrot’s work reflected the German research tradition37. It is also
a fact that the director of the Ethnographic Museum, Gabriel Rein,
supported the project of the Russian statistician Peter von Köppen,
who had created a map depicting the ethnology or national characteristics of the Russian Empire. In 1846, Köppen obtained a grant for
the study of conditions in Finland, and Gabriel Rein arranged that
the money be placed at the disposal of the vicar of Loimaa, Antero
Warelius.38 In 1848, Rein published in the journal Finlands Almänna
100
�The Castrén Collection at the National Museum of Finland
Tidning an instruction for the collectors of regional history which
consisted of geographical and statistical descriptions, and ethnographic observations.39
During his second expedition Castrén mentioned many times
that the main objective was to analyse the Siberian peoples in ethnographic and linguistic perspective. Castrén followed the tradition of Russian research expeditions in describing different peoples from ethnographic, archaeological, statistical, historical and
linguistic viewpoints. Han F. Vermeulen has pointed out that in
Russia, the description of peoples emerged from the field in the
context of the Russian exploration of Siberia and Alaska. The scientific expeditions were part of Russian expansion and the postconquest colonization of Siberia in the nineteenth century.40 The
German Enlightenment was a background influence, and German
philosophers and explorers also had a noteworthy role in founding the new academic discipline of ethnography.41 From the point
of view of research concerning the Siberian peoples, the definitive
expedition was that of Gerhard Friedrich Müller in 1733–1743. He
distinguished between objects from the natural world and those
from material history. This distinction stemmed from the Renaissance separation of Natura and Artes. In 1740, he prepared instructions for explorers that resembled modern ethnographic fieldwork.
Müller suggested that they observe ‘external’ (visible) items, such
as outward appearance, clothing, and housing, via languages and
physical construction, and ‘internal” (invisible) items, such as indigenous knowledge, beliefs etc.42 Most likely it was his ethnographical instructions that led the Russian Geographic Society in
1846 to research the peoples of the Russian Empire in ethnographic
perspective. The first chairman of the Department of the Ethnography of the Russian Geographical Society was Karl Ernst von Baer
(1846–1849), who defined as the purpose of the Society the study of
different peoples, the non-Russians or so-called inorodets (‘peoples
of different birth’) of the Russian Empire. He knew that many Siberian peoples who had existed in historical times had disappeared.
Von Baer approached ethnography as a science of empire, focusing
on the diversity of the human race.43 For Castrén, the scientific description of the Siberian peoples was a part of the idea of the nation
state, or the cultural nationalism of Herder.44 Although the task
was clearly a national one, and was going to strengthen Finnish
identity, the expedition followed the traditions of Russian researchers. Castrén collected material as an objective researcher. He was
a theoretician, and at the same time an empiricist.45 The research
method, comparative ethnography, adopted from the German-Russian tradition meant the observation of different peoples. On his
101
.
.
.
.
Haltsonen 1947, 23.
Vermeulen 2015, 23.
Vermeulen 2015, 21, 23.
Элерт ‒Хинтцше 2009, 11–12;
Vermeulen 2015, 158, 168–169,
Table 2.
. Степанов 1946, 189; Vermeulen
215, 410.
. Branch 1995, 83.
. Korhonen 1971, 65.
�Collectiones museorum
.
.
.
.
Castrén 1855, 31–32; 1870, 149.
Sokolova 1992, 11.
Van Maanen 1988, 15.
Korhonen 1986, 50; Fewster
2006, 99.
. Vuorela 1977, 21. J.G. Frazer cited
Castrén’s works, Frazer 1919, 173,
186; Frazer 1920, 141–143.
expeditions Castrén described the clothing, the dwellings, the ritual
textiles and objects of the Sámi, Karelians, Russians, Samoyeds and
Khanty as the collectors of oral tradition. On his second expedition,
M.A. Castrén was funded by the Imperial St Petersburg Academy
of Sciences. In his journal of 19/31 May 1845, Castrén noted that
the Academy of Sciences and its scholars had furnished him with
instructions to follow these guidelines to obtain these aims.46 From
the point of view of ethnography, the instructions were definitive:
he had to get all the facts and knowledge directly from the indigenous peoples.
‘The Academy’s wish is that Mr Castrén has as his main
object the study of languages and major dialects of all
peoples roaming over the above-mentioned territories. … From the historical point of view Mr. Castrén
shall pay attention to the oral traditions and legends
of these peoples about their origins and their ancient
past. … His long contacts with the aboriginal peoples
will make it perfectly easy for him to study their physical constitution, daily life, clothes, rites, rituals and customs, standard of education and their opinions about
faith as well as everything which makes it possible to
describe these peoples and all their specific features.’47
M.A. Castrén used the methods of ethnographic field work, interviews and observation. The aim was to classify and compare cultures, traditions and societies like plants and to note how a single
culture evolved from savage to a civilized state48 Castrén was convinced that ethnography was a historical science, an instrument
for illustrating the earlier periods of Finnish history. The publication of the Kalevala in 1835 inspired Castrén, and he lectured on it
in the spring term of 1841 at the University of Helsinki,49 Castrén
accepted that every line of the Kalevala was not original, and he
followed the systematic and comparative approach for the purpose
of a description of different peoples. He emphasized that by its very
nature ethnography should be comparative. Castrén was an ethnological theoretician defining precisely the concept of exogamy and
animism before E.B. Taylor.50 In the field, he was an empiricist, an
observer and a collector. The Finnish cultural anthropologist Olavi
Louheranta has classified the behaviour of ethnologists on the basis of John Van Maanen’s categorization, placing Castrén, and also
Kai Donner, the Finnish linguist and ethnologist, in the category
of field workers. The typical traits were the observation, the use of
indigenous peoples’ language, adaptation to attendant conditions,
102
�The Castrén Collection at the National Museum of Finland
the dwelling system and clothing.51 In this perspective, Castrén was
a pioneer of Siberian ethnology, spending a month or more in the
same place, and having the opportunity to make comparisons.
‘Comparative ethnography thus becomes unavoidably
necessary for us in order to comprehend correctly our
ancient songs and ancient beliefs in general. But alongside that it holds another interest for us. Together with
linguistics, comparative ethnography should provide
decisive results concerning the Finnish people’s kinship
with other peoples. In fact, hardly any other definite
way to trace this kinship could be suggested than that
which is provided by a comparison of the ethnic groups’
language, religions, customs and ways of life.’52
What did this concept mean in practice? In his journal entry of 10
June 1846 by the Yenisei, Castrén noted some questions connecting
ethnographic study to the systematic collecting for the description
of Siberian peoples.
1.
2.
3.
4.
5.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
Name.
Family.
Rivers and their names.
Livelihoods: hunting and games fishing techniques.
Religion: God, magic, spirits.
Kalym – bridewealth.
Funeral traditions.
Rods for hunting and boats.
The Bear.
Tents and huts ‘землянка’.
Clothes.
Traps. (?)
Medicine.53
Antal Reguly, a Hungarian contemporary researcher of FinnoUgrian languages, was involved in similar work. In 1843–45 and
1845–46, he studied the Mansi language in Siberia and at the same
time he addressed their ethnography. For Reguly, ethnography was
complementary to linguistic research. ‘In my studies, I am both the
linguist and the ethnographer. Both sciences interest me, because
it is very difficult to separate one from the other. To acquire a full
result in linguistic studies, one needs the support of ethnography.’54
Reguly defined ethnography in the same manner as Castrén did.
‘On my expeditions I had to observe all the traits, the appearance
103
. Van Maanen 1988, 91; Louheranta 2006, 258–263.
. ‘Den komparativa ethnografin blir således oundgängligen
nödvändig, för att vi rätt må
begripa våra forntida sånger
och forntidens förestellningar
i allmänhet. Men derjemte eger
den för oss äfven ett annat intresse. I förening med lingvistiken bör den komparativa ethnografin lemna ett afgörande
resultat i frågan om det finska folkets slägtskap med öfriga folkstammar. Ja, det torde
knappt gifvas någon annan säker utväg att komma denna slägtskap på spåren, som jemförelsen af folkslagens språk, religion, seder och lefnaddsätt erbjuda.’ Castrén 1857, 11. Translated by Jüri Kokkonen.
. MAC Coll. 539, Varia 6.
. Korompay 1989, 119.
�Collectiones museorum
. Szíj 2012, 227.
. Branch 2006, 328.
. Branch 1973, 256; Korhonen
1986, 48–49.
. Lehtonen
1972,
195–200,
Branch 1973, 257; Korhonen
1986, 50.
. See Fedorova in the present
volume.
. Den 15. Mars, 45. MAC Coll.
539.
. Den 19. Mars, 45. MAC. Coll.
539.
. See Fedorova in the present
volume.
of peoples, their work, characters, clothes, customs, superstition,
mythology, antiquities and all.’55
For both researchers, A.J. Sjögren’s contribution to ethnography and its meaning were definitive. Sjögren was deeply impressed
by Johann Gottfried Herder’s ideas about oral tradition as a source
for historical studies.56 On the other hand, following Rasmus Rask’s
work, he emphasized comparative language studies. They both influenced his studies in Ingria, among the Komi, and later in the
Caucasus. In 1844, Sjögren was awarded the rank of full academician of the languages and ethnography of the Finnic and Caucasian
peoples at the Imperial Saint Petersburg Academy of Sciences.57
His post in the Imperial Academy served as a model for the Chair
of Finnish Language and Literature founded seven years later at the
University of Helsinki.58
The other factor that must be mentioned to complete the
field of ethnography was the role of the Ethnographic Museum of
the Imperial Saint Petersburg Academy of Sciences. In 1845, A.J.
Sjögren became its director. The museum’s collections were quite
exclusive in both the quantitative and qualitative sense, including
the artefacts collected by the physical and topographical expeditions of Daniel Gottlieb Messerschmidt, Peter Simon Pallas and
Ivan Ivanovič Lepexin, Gerhard Friedrich Müller, and others.59 The
Academy encouraged the explorers to collect artefacts to categorize
different peoples. Before the second expedition, M.A. Castrén spent
some time in St Petersburg. He visited the Hermitage, the Academy
of Art and the Cabinet of Art.60 On the 19th March, Castrén met
Prince Mixail Aleksandrovič Dondukov-Korsakov, the Vice-President of the Russian Academy of Sciences, and saw the Academy’s
zoological, ethnographic, numismatic and mineral collections, and
finally the collections from Egypt61 which made a deep impression
on him.
Upon the initiative of the Imperial Academy of Sciences and
the Russian Geographic Society, Castrén obtained an ethnographical collection of objects for the Peter the Great Museum in St Petersburg.62 How did the new ethnographic task of collecting items
succeed? How did Castrén relate to the collection of objects for
the Ethnographic Museum of the Imperial St Petersburg Academy
of Sciences? In his journal entry of 1/13 December 1845 (27.2.1845–
25.9.1845), Castrén listed six groups of artefacts including 10 items:
104
�The Castrén Collection at the National Museum of Finland
No 1. Three common game arrows one of which is a
reindeer arrow.
No 2. Two arrows for bear hunting, the sharp one with a
barb.
No 3. Bird arrow.
No 4. Arrow for a trap bow for otter hunting.
No 5. The same with a string attached to the bow-string,
so that when an otter touches the string along its
path, the arrow will be released.
No 6. Two common arrows for hunting large game animals, particularly reindeer arrows from Tomsk.63
Unfortunately, these artefacts are not included in the collections of the Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of Russian Academy of Sciences or the National
Museum of Finland, but Castrén mentioned them in his journal as
the weapons of the Tomsk Samoyeds.64 After that date, Castrén
mentioned twice a package and the shipping of ethnographic items
to the collections of the Ethnographic museum of Imperial Saint
Petersburg Academy of Sciences.65 In a letter to A.J. Sjögren dated
17./27.7.1846, Castrén explained the circumstances of the collecting. The Yakut fur coat, the Tungus bib, mittens, tobacco pipe, the
Samoyed snow goggles, and the Ket shaman headgear were obtained via the same rural police chief who purchased the gloves in
package No 18. In Castrén’s opinion, the price was not high, maybe
some bottles of vodka. The Tungus fur coat was bought inexpensively with seven roubles, and the Yakut one with ten roubles. The
comb, the arrows, the wrist bracer for a hunter, and the birch bark
boxes cost four bottles of vodka and some tobacco, approximately
totalling seven roubles.66 The items interested Castrén as symbols
of the history of the Siberian peoples. He sent three Siberian coins,
two silver grivna pieces and a Samoyed idol to the secondary school
of Kuopio.67 The Russian linguists and ethnologists B.G. Bogoraz,
L.Ja. Šternberg. B.Ja Vladimircov, and J.P. Koškin highly appreciated highly the ethnographic collection acquired by Castrén.68
After M.A. Castrén’s return to Finland, the press celebrated him as a researcher of Finno-Ugrian and Samoyed languages
from the point of view of Finnish identity, but there were no comments on the ethnographic collection. In 1850, the Ethnographic
Museum of the Imperial Alexander University of Helsinki bought
objects which Castrén had apparently obtained as mementos for
himself. Perhaps the collection was numerically insignificant in
comparison with the famous Alaska collection, or the meaning of
105
. 1/13, December 1845 (Dagbok
27.2.1845–25.9.1845). MAC Coll.
539.
. Castrén 1846, 32–62; Castrén
1855, 184.
. Castrén 1855, 257, 276–277, 352–
535. Appendix. List of packages
boxes.
. Package list 19, 2: Yakut fur coat,
3: Tungus bib, 4: pair of Tungus
mittens, 5: Tungus pipe, 8: Pair
of Samoyed snow goggles, 10:
Ket shaman headgear; Package
list 19, 6: comb, 7: wrist bracer, 11:
birch-bark boxes. Castrén noted
the package material, fabric and
cord which cost 4 roubles. MAC
Coll. 539.
. Castrén’s letter 17./29.7.1846 to
Fabian Collan (1817‒1851), history
teacher and principal of the Kuopio secondary school from 1844
to 1850. MAC Coll. 539, 37.13. I
wish thank Timo Salminen for
this information. Unfortunately,
these items were missing in 2017.
Reply from the principal of the
Kuopio secondary school, Samuli Laitinen, 12.6.2017.
. Богораз 1927, 34; Кошкин1927,
112; Штернберг 1927, 48–56;
Владимирцов 1927.
�Collectiones museorum
. Szíj 2012, 262, 326.
. June 1846, Castrén 1855, 221.
the Ethnographic Museum was important only for researchers at
the University. In Hungary, the case of Reguly was different. The
minutes of the Hungarian Academy mentioned the Reguly report
in November 1847, and the ethnographic collection was presented
at the same time.69
Before going into more detail about the Castrén Collection,
a few words should be mentioned about the activities in the museum’s sphere after the 1850s. The Ethnographic Museum acquired
the first Finno-Ugrian objects from the Mari (Čeremis) in 1856 by
Aug. Ahlqvist, and after that in 1878‒1880, from the Udmurt (Votiak)
by Max Buch. In the middle of the 1880s, A.O. Heikel enlarged the
collections by adding Mordvinian, Mari and Udmurt embroidered
folk costumes. After the founding of the Finnish Archaeological
Society in 1870, museum activity expanded in Finland, and the students of the University decided to collect items in the countryside.
The ethnographic collection consisted of more than 4,000 items,
and in 1877 the Student Museum of Ethnography was created. Both
museum collections merged in 1893 to form the State Museum of
History and Ethnography, which was the first step for the creation
of the National Museum of Finland. At the National Museum of
Finland, the Museum of Cultures is in charge of the ethnographic
and Finno-Ugrian collections.
The Castrén Collection at the Museum of
Cultures / National Museum of Finland
Castrén observed the way of life of Siberian peoples, and he described in detail the clothing of different peoples. For Castrén, the
market place in Turuxansk represented a fashion show.
‘I arrived at Turuxansk during the annual market fair.
The most important part of this market fair is that it
is also the time the indigenous people pay their crown
taxes. – – In fact, nothing as remarkable can be found
from the Turuxansk market fair as the processions of the
Yenisei Ostyaks and the Samoyeds from all over as they
march down the streets in their strange costumes.’70
Castrén acquired a Samoyed fur coat, and an Evenki men’s
costume, both of which, according to him, reflected the character
of these people. The museum’s records contain little information
about the Samoyed coat. ‘Fur coat of reindeer hide. Samoyed. Obtained from M.A. Castrén for the price of three roubles.’
106
�The Castrén Collection at the National Museum of Finland
The Samoyed full fur (VK434) coat is a piece of overwear with
the hairs cut very short. The ethnic designation of ‘Samoyed’ could
be mean the Yurak Samoyed, or Tavgy or Avam Samoyed. The cut
of this fur coat reveals that it belonged to the Nganasans or Enets71
According to Andrej Aleksandrovič Popov, a scholar of Nganasan
culture, this type of coat was made for everyday wear.72 It is sewn
of one white or black reindeer hide and it had to be procured during the summer slaughtering as the hairs were shorter then. On the
front of the coat, there were two strips, which were bordered with
ochre-coloured chamois. Below the belt, the garments were lined
with two strips, which the larger one bordered with red chamois.
White dog skin was sewn on the hem of the fur coat. Chamois gussets dyed with ochre are inserted in the armpits and in the cuffs.
The undercoat had a hood, but no gloves.
The fur coat was worn, the exterior is without any hair, and
consequently it is very difficult to note the colour of the reindeer
hides. The low price, three roubles, suggests that Castrén acquired
it in this condition. This Samoyed coat illustrated the image of indigenous peoples whose livelihood depended on the condition of
natural environment and reindeer hides. It could have belonged to
the Nganasans or Tavgy-Samoyeds on the term of lû or the Enets
or Turuxansk Samoyed.73 In the description of the Siberian peoples
of G.F. Müller, there is a long note about the items of clothing of the
Turuxansk Samoyeds which are called págge, парки in Russian.74
Both Russian researchers of the Enets and the Nganasans, Andrej
Popov and Nadežda Prytkova, have emphasized that this type of fur
coat was quite similar among the Nganasans and the Enets.
Pirjo Varjola, who published the famous Alaska collection of
the National Museum of Finland, assumed that the Samoyed fur
coat was made for Castrén in a Kamassian village.75 It is a fact that
Castrén wore a Samoyed fur coat, but the above-mentioned one
without hairs is not fit for a harsh climate. In the drawing made by
Castrén he is dressed in a fur coat with hairs facing outwards, and
open at the front. The Nganasan and Enets overwear represents
an arctic type of dress, which is closed, but the Kamassians who
practised hunting in the taiga-area, had a coat open at the front.76
The package list by Castrén does not mention any Kamassian items.
Instead, there is an Eastern Samoyed fur coat that could precisely
be the artefact in question: ‘Similar dress was worn in official situations and particularly together with the West Samoyed or Yurak
fur coat; the difference between a fur coat of the Eastern and Western Samoyeds is insignificant.’77 My hypothesis is probably correct,
because the previous one (3/1) meant an Eastern Samoyed costume, which has a horn-shaped part on the forehead. This type of
107
. Popov 1966, 124–125; Прыткова 1970, 49–53; Lehtinen 2002a,
141–153.
. Popov 1966, 125.
. Castrén 1855, Tawgy-Samojedisches Wörterverzeichniss, II,
43-7.
. Миллер 2009, 134–135.
. Varjola 1981, 60.
. A Kamassian fur coat in the
collection of the National Museum of Finland made of elk
hide, which was obtained by
the Finnish linguist and ethnologist Kai Donner in the
village of Abalakovo in 1914.
VK4934:244.
. Package box 3/3. Castrén 1855,
276.
�Collectiones museorum
. Popov 1966, 126, Figure 67/B;
Прыткова 1970, 58‒59.
. May 1846, Sym River. Castrén
1855, 213.
. VK435:1, VK435:2, VK435:3,
VK435:4; the last picture is missing.
. Василевич 1958: 146-147; See
also the item in the Castrén
Collection mentioned by Fedorova herein.
. Василевич1958, 147.
overcoat was the Nganasan sovik, which was made for travelling
and had a characteristic trait of the hood with a reindeer tail sewn
to the front.78
On the contrary, the item of Evenki men’s dress represented
a festive outfit. Castrén clearly considered the Evenki costumes to
be more beautiful than the other ones, and called them flatteringly
the ‘Siberian nobility’. These Evenki artefacts demonstrate the aesthetic preference that was typical of the museums’ collecting activity in this period.
‘The most remarkable part of Tungus clothing is a tight
tailcoat made of chamois leather or furry reindeer skin.
It is usually decorated with glass beads, strips of baize
and fur and so tightlyfit that it is a challenge to button
it up. Even in Tungus fashions the front of the costume
should be open so that the bead-covered chest-piece
may be seen in all its glory. On the top of their head,
the Tungus people of Sym wear a small round Tatar
cap which sparkles, also covered in beads. Their short
breeches are made of fine chamois leather as are their
shoes which are also embellished with bead embroidery. A carrier belt decorated with beads hangs from
one shoulder, carrying a small flint and steel bag made
of glass beads.’79
The men’s dress contains a fur coat, a pair of boots, a bib and a
strap with a powder pouch.80 The price was higher than that of the
Samoyed coat; the Museum bought these items for 15 roubles. The
costume is very well preserved, decorated, and named by the museum’s record as men’s festive dress. The museum assistant, H.A.
Reinholm, and later H.J. Holmberg defined the ethnic group as Tungusic without any notes concerning the area.
The Tungus coat (VK435:1) is made from a single reindeer skin
with the legs forming the sleeves, and the hide remaining in its original form on the back. It is characterized by the cut of its straight
hems with two gores.81 In the opinion of G.M. Vasilevič, this type
of coat was characteristic of the Evenki in the region of the River
Yenisei.82 The quality of the leather was affected by the changing
seasons; summer coats were made from summer hides and winter
coats from late autumn hides. In addition to the reindeer, the skins
of wild goat were used and edged with black horsehair. The cut and
the seams are sewn with reindeer-vein thread. The coat is decorated
with white, blue and black glass beads along the hems, collar and
shoulders. On the back, the square motif, and the two gores are
108
�The Castrén Collection at the National Museum of Finland
also edged with glass beads. The glass beads are sewn into a cotton
fabric band of graphite colour one centimetre wide. The decoration
of the back was typical of the coat’s type with a straight hem.83
There are two fringes of white and blue glass beads on the back.
Large glass beads have been one of the emblems of the Evenki since
the 17th century. The Evenki (Tungus) living in the region between
the Yenisei and Lena rivers were reindeer herders, and the bodyshaped fur-coat was very well suited to long sledge trips.
The footwear (VK435:2) belonging to the costume represents
the moccasin type, with a long supple collar reaching to the thigh.
The material for shoes included reindeer leg skins, chamois and
woollen cloth. The boots were tied to the legs with strings. The
moccasins were embroidered with large white, blue, black and yellow glass beads. According to G.M. Vasilevič, shoes of these types
with a high collar were made for long hunting trips.84 The material was reindeer hide used in winter and the decoration symbolized the local groups. Embroidery with glass beads was common to
all of the Evenki regions. White, blue and yellow glass beads were
used among the Evenki of the River Sym and the River Podkamennaja.85 The square motifs made of small pieces of white and black
skin at the knee are characteristic of the Eastern Evenki from the
River Olekma.86 It is also a fact that F.G. Müller’s description of the
Evenki men’s outfit does not include any beads. He mentioned the
decoration with beads only in connection to the women’s costume,
and in comparison with the dress of young men.87
The men’s coat did not close at the front, but was instead covered with a bib (VK435:3). The bib was a piece of reindeer skin with
a sharp cut. It consists of two parts, the chest and the midriff pieces.
Both parts were decorated with a white cotton band which was
embroidered with glass beads. At the collar and in the middle there
were two chamois strings to tie around the neck and the waist. At
the edge there was a piece of chamois with black horsehair. G.M.
Vasilevič pointed out that the square decoration of the chest piece
repeats the motif on the back of the coat. The bib furnished with
the long hair of wild sheep was worn during the spring festival,
ikenipke.88
Across the shoulders from the right to the left, the Evenki
man had a strap with a powder pouch suspended from it (VK435:4).
The leather belt was decorated with glass bead embroidery and
cowrie shells. The leather pouch was decorated with glass beads,
fringes, and a brass chain.
The remarkable value of the Evenki dress is that Castrén
was able to obtain all parts of the festive dress, the coat, the bib,
the shoes, and the shoulder belt. The colourful dress was made by
109
. Василевич 1958, 163, T. II/ d.
. Василевич 1963, 28.
. Василевич 1963, 20, 29, T.
XVIII/2.
. Василевич1963, 29.
. Миллер 2009, 138, 140.
. Василевич 1949, 44.
�Collectiones museorum
. Левин 1936, 74; Прыткова
1953, 295–296; Иванов 1963,
276.
. Иванов 1963, 276; Василевич
1969, 33; Федорова 988, 91;
Lehtinen 2002a, 141.
. Бахрушин 1955, 71, 80; Карлов
1982, 98‒99; Lehtinen 2002a,
123, 128.
. Sirelius 1903, 20, 25, 56; Иванов 1963, 260.
. Иванов 1963, 265.
combining different kinds of leather of various colours. The Evenki
knew how to dye chamois and leather with alder bark, and also
using mineral colours.89 Four kinds of fringes were used on the
furs and footwear of Evenki men: short reindeer hair, long dog
or wild goat hair, long horsehair, and fringes cut out of chamois.
The symbolic meaning of this decoration might be related to ritual
activity.90 With regard to bead decoration, beads were important
products of the fur trade in Siberia. Cheap glass beads helped in the
conquest of Siberia. In the 1540s, the Evenki were recorded as trading valuable furs for large glass beads. In the 16th century, an expedition led by P. Golovin along the River Lena had 100,000 different
coloured glass beads with them along with tin and brass products
and broadcloth for the needs of the indigenous peoples. Small sand
beads were made in Venice, Bohemia, or Germany, and big white
and blue beads in China. Since the 17th century, glass beads have
been an item of fashion among the Siberian peoples such as the
Evenki.91 In travel accounts from the 18th century, Evenki dress is
shown as very decorative.
The Castrén Collection includes an Evenki comb of bone
(VK436). Referring to its shape, the museum assistant noted, ‘the
comb resembles a ‘hair comb’ used by European women a few decades earlier’. It probably resembled the Spanish or mantilla comb
which used to adorn loops of hair, known as Apollo knots. The
handle was decorated with incised bullseyes, and paired lines pigmented black.
On the package list, Castrén noted about the comb that it was
‘used by both peoples: by the Khanty and the Tungus. Both peoples used bone and mammoth tusk to make small objects such as
blunt arrows, armguards or bracers, spools for thread, pieces for
the reindeer harness, cases for women’s musical instruments such
as the mouth harp and others.92 Sergej Vasilevič Ivanov, a scholar
and expert of the art of Arctic peoples, was of the opinion that the
carved motifs, such as points, diagonals, paired lines, zigzags and
bullseyes, are typical of both peoples.93 The incised designs were
pigmented with dirt or soot. Evenki men wore their hair long, with
a headband of cloth or a piece of chamois decorated with beads. The
women combed their hair into two braids. The Khanty had black
hair combed into two braids, which was the custom among both
women and men. This raises the question whether the comb was
made for personal use, for Evenki or Khanty users or for Russian
merchants? It was probably made for an indigenous user and perhaps it is the one that is mentioned in the package list. If this is the
case, why is it noted only in connection with the Tungus and not
the Khanty? A hypothetical explanation could be that the museum
110
�The Castrén Collection at the National Museum of Finland
assistant was professionally involved with the former items, which
were Tungusic.
The Yakut spoons (VK437, VK438, VK439) of mammoth tusk
suggest the curiosities of the Arctic Circle. The museum bought
three spoons for one rouble. Two of them were shaped like an 18thcentury European silver spoon without any ornaments. The handle
of the smallest one was decorated with carved lines and points.
A.A. Popov carried out an expedition among the Dolgans in
1930–1931. He studied their technology, among other things work
with bone and mammoth ivory. He described the cheek plates for
the reindeer harness and the technique of carving. Like the Nganasans and the Khanty, the Dolgans mostly carved diagonals and
lines with the point of the knife, and two nested circles, bullseyes,
with a tool including two nails.94 It is unclear whether the abovementioned spoons were used by the Yakuts themselves or by a
European voyager, even by M.A. Castrén himself. The spoon with
a short handle and a round bowl represented a type used in the
Middle Ages, and earlier in prehistoric times. A similar spoon was
drawn on the list of G.F. Müller, but it was made of wood.95 The
other ones with oval bowl resemble the Russian wooden spoons.96
The collection includes two tobacco pipes, one of which is
Samoyed (VK432), and the other one is from China (VK447). The
Samoyed pipe is carved of mammoth ivory. The bowl is decorated
with metal inlay and the mouthpiece is reinforced with metal. The
assistant described the Chinese pipe as an opium pipe, but this was
later corrected to ‘tobacco pipe’. This pipe is also carved of bone
and the mouthpiece is reinforced with white metal, which is decorated with checkerboard motifs.
At the end of his expedition, Castrén crossed the border into
China, where he spent two months among the Buryats. He visited
the Tamča Monastery in Selenga (1 March 1848), and noted in detail the interior and the decoration of the temple. The following
items relating to Buddhism could have originated from his trip. In
her studies of the rituals of sovereignty in Buryat Buddhism, Anya
Bernstein has pointed out that in the 1700s the Buryats had no stationary monasteries, but instead mobile yurt temples. After the arrival of Tibetan and Mongol lamas, and the growth of Buddhism, in
the middle of the nineteenth century, the Tamča (Tamčinskij) monastery or dacan in the village of Gusinoe ozero was founded. In 1846
in the Trans-Baikal region there were 4,509 lamas, 34 monasteries,
and 144 free-standing temples.97
The Buddha statue is of bronze (VK440). The pose is the common one, with the legs crossed, the left hand in the lap, and the right
hand pointing to the ground with the palm facing inward towards
111
. Попов 1937, 113–114.
. Миллер 2009, 193, Figure 6.
. Analogous Yakut spoons in
the collection of the Peabody
Museum 24-48-60/D2297; 2448-60/D2298; 24-48-60/D2299:
https://www.peabody.harvard.
edu/. Read 26 March 2017.
. Tamchinsky datsan: https://
en.wikipedia.org/wiki/Tamchinsky_datsan; https://vbuddisme.
ru/wiki/Гусиноозерский_(Тамчинский)_дацан. Read 16
June 2017; Абаева 2004, 406;
Bernstein 2013, 3, 20.
�Collectiones museorum
. Bell ‒ Halén 1980, 25; Hallén
1987, 94. Bernstein noted that
during the postsocialist period,
450 more statues were found in
the ruins of the Aninsk Monastery. Figure 12. shows the same
kind of Śākyamuni statues like
the one in the Castrén collection. Bernstein 2013, 108, Figure 12.
. Bell ‒Halén 1980, 201; Halén
1987, 87; Bernstein 2013, 40–41.
. Heissig 1980, 46, 52, 102. In 1866,
Adolf Bastian visited a Buryat
Mongol shaman who referred
to the cosmogony of the Buryat
Mongols, and identified the deity as Burchan. Koepping 1983,
227.
. Bell ‒ Halén 1980, 227–234; on
the Mongolian dorje: Berger &
Bartholomew 1995, 258.
the Buddha. The headgear is a blue hood or cap with a button on
the top. The statue is gilded and the lips area painted red. Castrén
stated that ‘this work symbolizes the icons of the common god as
the following three items. The name is ‘the statue of Cokjamiini’
(Buddha)’. The Finnish scholar, Harry Halén pointed out that it is a
Śākyamuni, and by the way of its posture it represents the Buddha
as Calling the Earth to Witness.98
In the museum’s records the bronze statue (VK441) is named
as ‘a common, Mongolian Burchan (icon of god)’. It represents a
male figure in war dress with bushy hair across his chest. In the
hand can be seen a scabbard for knives and the man has an abominable grimace. In the right hand there is a scabbard for a sword (the
sword is broken), and in the left hand a human heart.
Harry Halén maintains that it is the deity Beg-tse, one of the
fierce protective deities, the dharmapālas. The deity stands defiantly, one foot resting on the belly of a horse, the other on a man. He
wears armour, with his left hand across his chest and the right hand
holding the scabbard of a sword. There is a scorpion on the neck
of the statue. The expression of the deity is ferocious.99 The name
given by Castrén, Burchan, suggested the Mongol shamanistic religion. One of the names of the Tngri, a deity of Shamanism is burqan
which also used to mean Buddha.100
Castrén acquired a ritual thunderbolt sceptre (vajra, do-rje,
VK443) and a ritual bell (ghantā, dril-bu, VK442), the most important ritual elements in Vajrayana Buddhism. The sceptre, from
which Vajrayana Buddhism takes its name, symbolizes the active
male aspect of enlightenment often equated with skilful means,
compassion or bliss. The bell (Tib. drilbu) represents wisdom – a
female principle – the true understanding of emptiness. Like the
church bell, the Buddhist hand bell sends the message to evil spirits that they must stay away from the consecrated area where the
ritual is being performed. When used in rituals, the vajra is paired
with the bell. It represents the masculine principle and is held in the
right hand, whereas the bell, held in the left hand, represents the
female principle. The bell is visualized as the body of Buddha, the
vajra is visualized as his mind, and the sound of the bell is visualized as Buddha’s speech in the teaching of the dharma.101
The bell is made of bronze. The handle is topped with a closed
vajra with four prongs. In the handle there is a depiction of two
faces, probably symbolizing Prajnaparamita (Perfect Wisdom). The
clapper is missing. There is a knob in the middle on the vajra sceptre and four prongs at each end.
M.A. Castrén himself used snuff during his journey, and offered it to his informants. In the
112
�The Castrén Collection at the National Museum of Finland
Castrén collection, there are two snuff bottles. The oval
shaped bottle is made of the peel of a fruit, probably calabash, decorated with silver inlay and green, red, and blue precious (?) stones.
(VK445) The other one is of square shape, almost circular. The bottle
is made of bone and decorated with silver inlay and there is a plaited
band around it decorated with precious stones and email cloisonné.
Both sides are decorated with floral motifs. Martha Boyer’s publication included a similar snuff bottle named küküür representing the
Olon-Obotei tribe of the Manchu. This item was collected by Henning Haslund-Christensen in the 1930s.102 (VK446) Both objects
are described as ‘very old, and interestingly decorated’. Both had a
silver stopper also decorated with stones. Bottles of this kind with
stones, corals and turquoises and repoussé elements applied on the
surface are usually Mongolian-style bottles. The use of snuff gained
popularity among the Mongols, and women or men greeting each
other would exchange snuff bottles.103
The Castrén collection originally included a cap (VK444),
made of silk and sable fur which was estimated to be valuable and
bought for the sum of 12 roubles and 50 kopecks. The headdress was
listed with the Buryat, Mongol and Chinese items, but without any
mention about its origin, the people or the area concerned. It may
have been a Buryat cap or a Buddhist ritual headdress. The item is
noted in the records of the museum as ‘missing’.
The value of the Castrén Collection
M.A. Castrén was primarily interested in the comparative study
of languages as a tool for the reconstruction of Finno-Ugrian and
Samoyed origins. He had to pay attention to languages as well as
material culture, customs, economy and religion. Following the
example of German scholars and explorers, D.G. Messerschmidt,
F.G. Müller and P.S. Pallas, he collected items for the Ethnographic
Museum of the Imperial Saint Petersburg Academy of Sciences, but
also some artefacts for the Ethnographic Museum of the University of Helsinki. The collection shows that interest in linguistics
and ethnography did not always exist in isolation. Although the
Samoyed languages were the subject of attention for the linguist,
the Samoyed items are very poorly represented, but by contrast, the
Evenki culture is represented very richly.
The report to the Imperial St Petersburg Academy of Sciences
dated 12/24 February 1852 there were no notes about the museum
collection.104 The artefacts were not collected systematically. Beauty was the main criterion for selection. Alongside their aesthetic
113
. Boyer 1952, 148, Fig. 104.
. Boyer 1952, 156, Fig. 107; Berger
& Bartholomew 1995, 144–145.
. Castrén 1870, 151. He mentioned only the manuscript
concerning the ethnography of
the Altaic peoples.
�Collectiones museorum
. Шегрен 1853, 22; Castrén 1855,
262.
value, ethnic costumes contain more socially important information than any other products of material culture. Castrén’s journals
indicate that he knew the difference between the costume types of
Siberian peoples. On the other hand, the nomadic way of life limited the amount of individual property among Siberian indigenous
peoples. Castrén described the yurts and mentioned some items of
clothing, knives, small bags, boxes and weapons, but nothing else.
The number of items of clothing depended on the yield of the hunting year. Collecting clothes was not such an easy task. Castrén himself desired to wear the dress of the indigenous peoples. In October
1846, Castrén became ill, because he neglected to buy a Samoyed
fur coat.105
The pipes and spoons made of mammoth tusk were probably
acquired as curiosities for the sake of their exotic material. It is very
difficult to explain the reason to obtain the Buryat ritual objects.
The monastery made a deep impression on Castrén, with possibly
the collections of the Hermitage or Museum of the Imperial Academy of Sciences in St Petersburg also in mind.
In the Ethnographic Museum of the University of Helsinki
this small material represented Siberia and the culture of its indigenous peoples until 1877, when August Ahlqvist donated a collection
of Khanty and Mansi items. The collections of the Ethnographic
Museum with the collections of the Finnish Archaeological Society
(present-day Finnish Antiquarian Society), founded in 1870, and the
Student Nations’ Museum of Ethnography, founded in 1876, provided the basis for the National Museum of Finland. The Siberian
collection of the National Museum of Finland went on to receive
considerable additions from the expeditions of Finnish ethnologists and linguists, such as U.T. Sirelius in 1898–1900, Artturi Kannisto in 1901–1906, K.F. Karjalainen in 1898–1902, Toivo Lehtisalo
in 1911–1912, 1914, and Kai Donner in 1911–1913 and 1914. At the National Museum of Finland, the Siberian artefacts belonged partly to
the Ethnographic collections and partly to the Finno-Ugrian collections of the present-day Museum of Cultures / National Museum
of Finland.
The Castrén collection is one of the earliest collections from
Siberia and a demonstration of an ambitious effort in what at the
time was still a new discipline, ethnography. Castrén’s significant
ground-breaking research reached the European scientific community. He considered ethnography to be a distinct discipline, and he
in fact lectured at the University of Helsinki on the ethnography
of the Altaic peoples. He also planned to publish the ethnographic
notes from the expeditions. His legacy and example were of vital
importance to later generations. Castrén’s works in ethnology such
114
�The Castrén Collection at the National Museum of Finland
as Ethnologiska föreläsningar öfver altaiska folken (Ethnological
Lectures on the Altaic Peoples) and Föreläsningar i finsk mythologie
(Lectures on Finnish Mythology) are of classical value. He was the
first Professor of Ethnology in the world, and all great researchers in the history of this discipline, Adolf Bastian, E.B. Taylor, J.J.
McLennan and James G. Frazer, used in their studies the valuable
information that they found in the works of M.A. Castrén.106
115
. Vuorela 1977, 21.
�Collectiones museorum
References
Archival sources
University of Helsinki Central Archives, Helsinki, (HYKA)
Consistory Archives 1828–1897 (KoA)
National Board of Antiquities, Archives
The Färling Catalogue. 1875.
The H.J. Holmberg catalogue.
National Board of Antiquities, National Museum of Finland, Museum of Cultures
Record of the Ethnographic collections (VK).
National Library of Finland, Manuscript Collection
(MAC) Matthias Alexander Castrén. Coll. 539.
Publications
Ahola, Joonas – Lukin, Karina, 2016. Matthias Aleksanteri Castrénin suomalaisen mytologian taustoja.
Castrén, M. A. 2016. Luentoja suomalaisesta mytologiasta. Suomentanut ja toimittanut Joonas Ahola. Tietolipas 252: 11–80. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura,
Helsinki.
Bell, Marja-Liisa ‒ Halén, Harry, 1980. Oi munkit,
ponnistelkaa lakkaamatta!: buddhalaisten kulttiesineiden näyttely / O munkar, sträven framåt oupphörligen!:
utställning av buddhistiska kultföremål / Oh, ye monks,
strive onwards diligently: exhibition of Buddhist ritual
objects. Helsingin kaupungin taidemuseo.
Berger, Patricia ‒ Bartholomew Tse, Teresa, 1995.
Mongolia – The Legacy of Chinggis Khan. Thames and
Hudson in association with Asian Art Museum of San
Francisco.
Bernstein, Anya, 2013. Religious Bodies Politic: Rituals of Sovereignty in Buryat Buddhism. The Chicago
University Press.
Boyer, Martha, 1952. Mongol Jewellery. Nationalmuseets skrifter, Etnografisk Raekke V. Nordisk forlag,
København.
116
Bran, Michael, 1973. A.J. Sjögren. Studies of the
North. Mémoires de la Société Finno-Ougrienne 152.
Sociéte Finno-Ougrienne, Helsinki.
Bran, Michael, 1995. The Academy of Sciences in
St. Petersburg as a centre of Finno-Ugrian studies,
1725–1860. Journal de la Société Finno-Ougrienne 86:
67–86. Société Finno-Ougrienne, Helsinki.
Bran, Michael, 2006. Herderin vaikutus Anders
Johan Sjögreniin ja sen seuraukset. Sakari Ollitervo ‒ Kari Immonen (toim.), Herder, Suomi, Eurooppa:
312‒354. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki.
Castrén, M.A., 1853. Nordische Reisen und Forschungen, 1. M. Alexander Castrén’s Reiseerinnerungen aus
den Jahren 1838–1844. Herausgegeben von A. Schiefner. Buchdruckerei der Kaiserlichen Akademie der
Wissenschaften, St. Petersburg. Unveränderter fotomechanischer Nachdruck der Originalausgabe 1853.
Zentralantiquriat der Deutschen Demokratischen Republik, Leipzig, 1969.
Castrén, M.A., 1855. M.A. Castréns reseberättelser och
bref åren 1845–1849. Nordisk resor och forskningar af
M.A. Castrén. Andra bandet. Finska Litteratur-Sällskapets Tryckeri, Helsingfors.
�The Castrén Collection at the National Museum of Finland: References
Castrén, M.A., 1855. Nordische Reisen und Forschun-
Haltsonen, Sulo, 1947. Karjalainen kansantutkija:
gen, 8. M. Alexander Castrén’s Wörterverzeichnisse aus
den Samojedischen Sprachen. Herausgegeben von A.
Schiefner. Buchdruckerei der Kaiserlichen Akademie
der Wissenschaften, St. Petersburg. Unveränderter fotomechanischer Nachdruck der Originalausgabe 1855.
Zentralantiquriat der Deutschen Demokratischen Republik, Leipzig, 1969.
Castrén, M.A., 1857. M. A. Castréns ethnologiska föreläsningar öfver Altaiska folken samt Samojediska
och Tatariska sagor. Nordiska resor och folksningar af
M. A. Castrén. Fjerde Bandet. Till trycket befordradt
af Kejserliga Alexanders-Universitet i Finland. Finska
Litteratur-Sällskapet Tryckeri, Helsingfors.
Castrén, M.A., 1870a. M. A. Castréns reseminennen
från åren 1838–1844. Nordiska resor och forskningar
af M.A. Castrén. Första bandet. Finska Litteratur Sällskapets tryckeri, Helsingfors.
Catsrén, M.A., 1870b. M. A. Castréns tillfälliga uppsater. Nordkiska resor och forskingar af M. A. Castrén.
Sjette Bandet. Till trycket befordradt af Kejserliga
Alexanders-Universitet i Finland. Finska LitteraturSällskapet Tryckeri, Helsingfors.
Castrén, M.A., 2016. Luentoja suomalaisesta mytologiasta. Suomentanut ja toimittanut Joonas Ahola. Tietolipas 252. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki.
Donner, Kai, 1932. M.A. Castrén’s Memory in Russia.
Marginal Notes to Памяти М.А. Кастрена. Journal de
la Société Finno-Ougrienne XLV: 1‒15. Société FinnoOugrienne, Helsinki.
Fewster, Derek, 2006. Visions of Past Glory. Nationalism and the Construction of Early Finnish History. Studia Fennica, Historica 11. Finnish Literature Society,
Helsinki.
Frazer, James George, Sir, 1919. The Golden Bough: a
Study in Magic and Religion. 7. Balder the Beautiful.
The Fire-Festivals of Europe and the Doctrine of the
External Soul. Macmillan and Co, London.
Frazer, James George, Sir, 1920. The Golden Bough:
a Study in Magic and Religion. 12. Bibliography and
General Index. Macmillan, London.
Halén, Harry, 1987. Mirrors of the void: Buddhist art
in the National Museum of Finland: 63 Sino-Mongolian
thangkas from the Wutai Shan workshops, a panoramic
map of the Wutai Mountains and objects of diverse origin. Museovirasto, Helsinki.
Theodor Schvindtin elämä. Werner Söderström Osakeyhtiö, Helsinki.
Heissig, Walther, 1980. The Religion of Mongolia.
Translated from the German edition by Geoffrey
Samuel. Routledge ‒ Kegan Paul Ltd, London.
Holmberg, Heinrich Johan, 1854. Etnographische
Skizzen über die Völker des Russischen Amerika. Erste Abtheilung: Die Thlinkíthen. Die Konjagen. Acta
Societatis Scientiarum Fennicae. 1856/4, 1863/7.
Holmberg, H.J., 1859. Katalog övfer Kejserliga Alexanders-Universitets Etnografiska samlingar. Helsingfors.
Kajanto, Iiro, 1984. Porthan and Classical Scholarship. A study of classical influences in eighteenth century Finland. Annales Academiae Scientiarum Fennicae, Ser. B 225. Suomalainen Tiedeakatemia, Helsinki.
Koepping, Klaus-Peter, 1983. Adolf Bastian and the
Psychic Unity of Mankind. The Foundations of Anthropology in Nineteenth Century Germany. University
of Queensland Press.
Koivunen, Leila, 2015. Eksotisoidut esineet ja avartuva maailma. Euroopan ulkopuoliset kulttuurit näytteillä Suomessa 1870 ̶1910-luvuilla. Historiallisia tutkimuksia 268. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki.
Korhonen, Mikko, 1986. Finno-Ugrian Languages
Studies in Finland 1828–1918. The History of Learning
and Science in Finland 1828–1918. Societas Scientiarum Fennicae, Helsinki.
Korompay, Bertalan, 1989. Reguly, Hunfalvy, Budenz
és nyelvészeti irodalmunk megindulása. Korompay,
Bertalan, 1989. Finn nyomokon. Folklór, néprajz, irodalom I: 97–112. Korompay Bertalan, Budapest.
Kostet, Juhani, 2010. Suomalaisten museoiden kokoelmat 1800-luvulla ja 1900-luvun alussa. Susanna
Pettersson ‒ Pauliina Kinanen (toim.), Suomen museohistoria: 266–284. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura,
Helsinki.
Lehtinen, Ildikó, 2002a. Costumes of the Siberian
peoples – practicality and luxury. Lehtinen, Ildikó
(ed.), Siberia. Life on the Taiga and Tundra: 108–145.
National Board of Antiquities, Helsinki.
Lehtinen, Ildikó, 2002b. Siberian peoples at the Museum of Cultures. Lehtinen, Ildikó (ed.), Siberia. Life
on the Taiga and Tundra: 23–46. National Board of Antiquities, Helsinki.
117
�Collectiones museorum
Lehtinen, Ildikó, 2003. A la mémoire de Mathias
Alexandre Castrén. Remota relata. Studia Orientalia
97: 141–153. Finnish Oriental Society, Helsinki.
Lehtonen, Juhani U. E., 1972. U.T. Sirelius ja kansatiede. Kansatieteellinen arkisto 23. Suomen Muinaismuistoyhdistys, Helsinki.
Louheranta, Olavi, 2006. Siperiaa sanoiksi – uralilaisuutta teoiksi. Kai Donner poliittisena organisaattorina sekä tiedemiehenä antropologian näkökulmasta. Research Series in Anthropology. University of Helsinki.
Popov, A.A., 1966. The Nganasan. The Material Culture of the Tavgi Samoyeds. Translated by Elaine K.
Ristinen. Uralic and Altaic series 56. Indiana University Publications, Bloomington.
Siikala, Anna-Leena, 2002. Elias Lönnrot etnografina. Lönnrotin hengessä. Kalevalaseuran vuosikirja 81:
76–90. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki.
Sirelius, U.T., 1904. Die Handarbeiten der Ostjaken
und Wogulen. Journal de la Société Finno-Ougrienne
XXII: 1–75. Société Finno-Ougrienne, Helsinki.
Sokolova, Z.P., 1992. On the role of the Russian Geographical Society and its Department of Anthropology as well as of the Academy of Sciences of Russia
in the development of studies in the peoples kindred
to the Finns. Matti Räsänen (ed.), Pioneers. The History of Finnish Ethnology. Studia Fennica, Ethnologica
1: 9–20. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki.
Szíj, Enikő, 2012. Reguly és a tudomány „zománcza”.
Életrajzi és kortörténeti adalékok 1. Bibliotheca Regulyana 6. Finnugor népek világkongresszusa Magyar
nemzeti szervezete & Tinta Könyvkiadó, Budapest.
Абаева, Л.Л., 2004. История распространения
буддизма в Бурятии. Абаева, Л.Л. ‒ Жуковский,
Н.Л. (отв. ред.), Буряты: 397‒414. Серия «Народы
и культуры». Наука, Москва.
Бахрушин, С.В., 1995. Научные труды 111. Избранные работы по истории Сибири ХУ1–ХУ11 вв.
Академия Наук СССР, Москва.
Богораз, В.Г., 1927. Кастрен – человек и ученый.
Памяти М.А. Кастрена к 75-лети дня смерти. Очерки по истории знаний 2: 3–35. Издательство Академии наук СССР, Ленинград.
118
Talvio, Tuukka, 2005. Raha-, mitali- ja taidekabinetti
Kansallismuseon edeltäjänä. Museon muisti. Ritva Wäreen juhlakirja. Taidehistoriallisia tutkimuksia/Konsthistoriska studier 31: 67–81. Taidehistorian seura/Föreningen för Konsthistoria, Helsinki/Helsingfors.
Talvio, Tuukka, 2016. Suomen kansallismuseo: ikkuna
menneeseen ja tulevaan. Museoviraston julkaisuja 7.
Museovirasto, Helsinki.
Van Maanen, John, 1988. Tales of the field. On Writing Ethnography. The University of Chicago Press.
Varjola, Pirjo, 1981. Suomen kansallismuseon yleisetnografinen kokoelma. Suomen Museo 88: 51–86.
Suomen Muinaismuistoyhdistys, Helsinki.
Varjola, Pirjo, 1989. Suomalaisia entisessä Venäjän
Amerikassa. Löytönen, Markku (toim.), Matka-arkku.
Suomalaisia tutkimusmatkailijoita: 310–346. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki.
Varjola, Pirjo, 1990. The Etholén Collection. The ethnographic Alaska collection of Adolf Etholén and his contemporaries in the National Museum of Finland. Pirjo Varjola with contrabutions by Julia P. Averkieva
and Roza G. Liapunova. National Board of Antiquities. Helsinki.
Vermeulen, Han F., 2015. Before Boas: The Genesis of
Ethnography and Ethnology in the German Enlightenment. University of Nebraska Press, Lincoln.
Vuorela, Toivo, 1977. Ethnology in Finland before
1920. Societas Scientiarum Fennica, Helsinki.
Василевич, Г.М., 1949. Тунгусский нагрудник
у народов Сибири. Сборник Музея антропологии
и этнографии Х1: 42–61. Издательство Академии
Наук СССР, Москва – Ленинград.
Василевич, Г.М., 1958. Тунгусский кафтан.
(К истории его развития и распространения).
Сборник Музея антропологии и этнографии ХУ111:
122–178. Издательство Академии Наук СССР,
Москва – Ленинград.
Василевич, Г.М., 1963. Типы обуви народов Сибири. Сборник Музея антропологии и этнографии
ХХ1: 1–63. Издательство Академии Наук СССР,
Москва – Ленинград.
�The Castrén Collection at the National Museum of Finland: References
Василевич, Г.М., 1969. Эвенки. Историко-этно-
Прыткова, Н.Ф., 1970. Одежда народов самодей-
графические очерки (ХУ111‒ХХ в.). Издательство
«Наука», Ленинград.
Владимирцов, Б.Я., 1927. Кастрен – монголист.
Памяти М.А. Кастрена к 75-лети дня смерти.
Очерки по истории знаний 2: 87–92. Издательство
Академии наук СССР, Ленинград.
Иванов, С.В., 1963. Орнамент народов Сибири как
исторический источник (по материалам ХIХ ‒ начала ХХ в.): народы Севера и Дальнего Востока.
Труды Института этнографии. Новая серия 81. АН
СССР, Москва.
Карлов, В.В., 1982. Эвенки в ХУ11 – начале ХХ в.
(хозяйство и социальная культура). Издательство
Московского университета.
Кошкин, Я.П., 1927. Кастрен – тунгусовед. Памяти М. А.Кастрена к 75-лети дня смерти. Очерки
по истории знаний 2: 109–130. Издательство Академии наук СССР, Ленинград.
Ламанский, Е.И., 1856. Этнографическія замѣчанія и наблюденія Кастрена о лопаряхъ, карелахъ, самоѣдахь и остякахъ, извлеченныя изъ его
путевыхъ воспоминаній 1838‒1844. Вестник Императорскаго Русскаго Географическаго Общества 18:
24–93. СПб.
Левин, М.Г., 1936. Эвенки северного Прибайкалья. Советская этнография 1936/2: 71‒78. Москва.
Миллер, Герард Фридрих, 2009. Описание сибирских народов. Элерт, Александр Х.‒ Хинтцше,
Виланд (ред.). Памятники исторической мысли,
Москва.
Попов, А.А., 1958. Коллекция по материальной
культуре долганов в Музее антропологии и этнографии. Сборник Музея Антропологии и этнографии ХУ111: 4‒117. Издательство Академии наук
СССР, Москва – Ленинград.
ской группы как исторический источник. Одежда
народов Сибири. Сборник статей Музея антропологии и этнографии: 1–99.: Издательство «Наука»,
Ленинград.
Пыпинъ, А. Н., 1892. Исторія русской этнографии
IV. Бѣлоруссія и Сибирь.: Типографія М.М. Стаюлевича, С.-Петербургъ.
Результаты этнографическаго путешествія по
Сибири г. Кастрена. Географическія извѣстія выдаваемыя Русскаго Географическаго Общества подъ
редакциею В.В. Григорьева: 153–156. Типографія
Министерства внутренныхъ делъ, С.П.Б. 1849.
Степанов, Н.Н., 1946. Русское географическое
общество и этнография (1845–1861). Советская этнография 1946/4: 187–206. Москва.
Штернберг, Л. Я., 1827. Кастрен – алтаист и этнограф. Памяти М.А. Кастрена к 75-лети дня
смерти. Очерки по истории знаний 2: 36–56. Издательство Академии наук СССР, Ленинград.
Шегрен, А. Й., 1853. Очеркъ жизни и трудовъ
Кастрена. Erip.: Вестникъ Императорскаго Русскаго Географическаго Общества за 1853 годъ,
Книжка 11.
Фëдорова, Е.Г., 1988. Украшения верхней плечовой одежды народов Сибири (ханты, манси, ненцы, энцы, нганасаны, кеты, эвенки, эвени, чукчи, коряки). Сборник Музея антропологии и этнографии 42: 86–104. Издательство Академии Наук
СССР, Ленинград.
Элерт, Александр Х., Хинтцше, Виланд, 2009.
Введение. Герард Фридрих Миллер. Описание сибирских народов: 7–24. Памятники исторической
мысли, Москва.
Internet
Peabody Museum of Archaeology & Ethnology at
Harvard University. https://www.peabody.harvard.
edu/. Read 26 March 2017.
Tarkiainen, Kari. Henrik Gabriel Porthan. Kansallisbibliografia.
http://www.kansallisbiografia.fi/kansallisbiografia/henkilo/2599. Read 1 May 2017.
Tamchinsky datsan. https://en.wikipedia.org/wiki/
Tamchinsky_datsan; https://vbuddisme.ru/wiki/Гусиноозерский_(Тамчинский)_дацан. Read 24 June 2017.
119
�
Text
A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text.
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
The M.A. Castrén Collection at the Museum of Cultures / the National Museum of Finland (Collectiones museum)
Subject
The topic of the resource
Collectiones museorum. Manuscripta Castreniana, Realia II, Ethnographica 1. Travaux ethnographiques de la Société Finno-Ougrienne XXII. 148 p. ISBN 978-952-5667-95-0 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-96-7 (online/pdf). 50 €.
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
Ildikó Lehtinen
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
Rights
Information about rights held in and over the resource
© Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & Ildikó Lehtinen
© Музей антропологии и этнографии имени Петра Великого (Кунсткамера) Российской академии наук – Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of the Russian Academy of Sciences (MAE) & Elena G. Fedorova
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/a607540f0f320e133b88bac3b79d4936.pdf
da4bc1633add35ba5bec7136d39a8eb9
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
The Gospel of Matthew, Chapters 4–7 (Elementa grammatices Syrjaenae, Syrjaenica)
Subject
The topic of the resource
<i>Syrjaenica</i>. Manuscripta Castreniana, Linguistica IV. 277 p. ISBN 978-952-7262-39-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-40-5 (online/pdf). 50 €.
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
Transl. Matthias Alexander Castrén
Ed. Paula Kokkonen & Jack Rueter
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
Date
A point or period of time associated with an event in the lifecycle of the resource
2022
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/97b4013cb08b120e133e11d2da1e8f19.pdf
3a4eb1876c6b175fb80a560b58bebe78
PDF Text
Text
Collectiones museorum
Catalogue
The Tungusic People / Evenkis
Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj),
Turuxansk region (modern Turuxansk district).
First third of the 19th century.
. Palma (koto). Wood, steel, birch bark, glue. Cutting, forging, bonding, winding. Total length 183cm, handle length 145cm, blade length
38cm, maximum stick width 4.5cm, maximum blade width 5.5cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk
region (modern Turuxansk district). The Tungusic people (Evenkis).
MAE of RAS No. 27-11.
26
�The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera
. Hunting bow. Wood, bark, glue. Cutting, bending, gluing. Length
195cm, width 4cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk
Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people
(Evenkis). MAE of RAS No. 27-12.
27
�Collectiones museorum
28
�The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera
. Protective plate, used for archery. Mammoth tusk (?), rawhide.
Bone carving, engraving. Length 8.5cm; width 4cm. Siberia, Enisejsk
Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern
Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-4.
29
�Collectiones museorum
. Men’s summer coat. Tanned deerskin, cotton fabric, leather, glass
beads, glass marbles, sinew thread (chordae tendinae), natural colours.
Cutting, sewing, painting, beadwork. Length 93cm, width at the hem
130cm, sleeve length 44cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic
people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-24a (which forms a set with item No. 27-24b).
30
�The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera
Published: Василевич, Г.М., 1958. Тунгусский кафтан. Сборник Музея антропологии и этнографии XVIII: 122–178, p. 147, Figure 10. Издательство
АН СССР, Москва ‒ Ленинград.
31
�Collectiones museorum
32
�The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera
. Men’s summer breast collar. Tanned deerskin, leather, glass beads,
sinew thread (chordae tendinae), metal, mineral paint. Cutting, sewing, embroidery, dyeing, metal processing. Length with fringe 88cm,
width 72cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj),
Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people
(Evenkis). MAE of RAS No. 27-24b (which forms a set with item No. 27-24a).
33
�Collectiones museorum
. Men’s bib. Tanned deerskin, leather, goat fur, cotton fabric, sinew
thread (chordae tendinae), glass beads, natural colour. Cutting, sewing, beadwork, painting. Length 68cm, width at the base 23cm, width
at the top 14cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk
Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people
(Evenkis). MAE of RAS No. 27-19.
34
�The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera
35
�Collectiones museorum
36
�The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera
. Men’s apron. Tanned deerskin, leather, sinew thread (chordae tendinae), glass beads, natural colour. Cutting, sewing, painting, beadwork. Length 81cm, width at the hem 47cm, width at the top 13cm.
Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk
region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis).
MAE of RAS No. 27-22.
37
�Collectiones museorum
. Bib. Tanned deerskin, leather, goat fur, cotton fabric, glass beads,
sinew thread (chordae tendinae), natural colour. Cutting, sewing,
painting, beadwork. Length 68cm; width at the base 29cm; width at
the top 15.5cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk
Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people
(Evenkis). MAE of RAS No. 27-20.
38
�The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera
39
�Collectiones museorum
40
�The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera
. Women’s trousers. Tanned deerskin, fabrics, cotton, sinew thread
(chordae tendinae), glass beads, pearls, natural colours, deer hair. Cutting, sewing, painting, beadwork. Length 47cm, width at the base 58cm
width at the top 48cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic
people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-18.
41
�Collectiones museorum
42
�The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera
. Women’s bib. Tanned deerskin,
leather, goat fur, fabrics, cotton,
sinew thread (chordae tendinae),
glass beads, pearls, natural colours. Cutting, sewing, painting,
beadwork. Length 63cm, width
at the base 25cm, width at the top
14cm. Siberia, Enisejsk Governorate
(modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk
district). Tungusic people (Evenkis).
MAE of RAS No. 27-16.
43
�Collectiones museorum
. Women’s apron. Tanned deerskin, glass beads, sinew thread
(chordae tendinae), natural colours,
and copper. Cutting, sewing, painting, beadwork, casting. Length
with fringe 85cm, width at the hem
55cm, width at the top 18cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk
region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis).
MAE of RAS No. 27-21.
44
�The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera
45
�Collectiones museorum
46
�. Footwear. Tanned deerskin, skin
Tan
strips of a deer, cotton fabric, glass
thr
beads, sinew thread (chordae tendicol
nae), natural colours. Cutting, sewb
ing, painting, beadwork. Length
23cm
of the sole 23cm, width of the sole
t
9cm, height of the collar 72cm. SiG
beria, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk
region (modern Turuxansk district).
trict). Tungusic people (Evenkis).
MAE of RAS No. 27-27 / 1 & 2.
27-
�Collectiones museorum
. Mittens. Tanned deerskin, fabrics, cotours,
ton, deer hair, glass beads, natural colours,
sinew thread (chordae tendinae). Cutidth
ting, sewing, dyeing. Length 27cm, width
mod12cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modgion
ern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region
usic
(modern Turuxansk district). Tungusic
people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-13 / 1 & 2.
48
�The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera
. Mittens. Tanned deerskin, fabrics, cotton, deer hair, glass beads, mineral, colours, sinew thread (chordae tendinae).
Cutting, sewing, painting, beadwork.
Length 22.5cm, width 12cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk
Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis).
MAE of RAS No. 27-14 / 1 & 2.
49
�Collectiones museorum
. Mittens. Tanned deerskin, glass
beads, sinew thread (chordae tendinae).
Cutting, sewing, beadwork. Length
32cm, width 15cm. Siberia, Enisejsk
Governorate (modern Krasnojarsk
Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people
(Evenkis). MAE of RAS No. 27-15 / 1 & 2.
50
�The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera
51
�Collectiones museorum
. Headband. Tanned deerskin, glass beads, tin, sinew thread (chordae tendinae). Cutting, beadwork, stamping. Height 6cm, diameter
at the base 18cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk
Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people
(Evenkis). MAE of RAS No. 27-23.
52
�The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera
. Tobacco pipe. Mammoth bone, wood.
Thread. Length 16.5 cm, width 1.8cm,
height with cup 5cm. Siberia, Enisejsk
Governorate (modern Krasnojarsk Kraj),
Turuxansk region (modern Turuxansk
district). Tungusic people (Evenkis).
MAE of RAS No. 27-5a, b, c, & d.
53
�Collectiones museorum
54
�The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera
. Pouch for tobacco with sling. Tanned deerskin, leather, glass beads,
glass pearls, iron, copper. Chamois dressing, sewing, beading, moulding, hatching. Pouch length with tassels 14.5cm, pouch width 10cm,
sling total length 134cm, sling width 2cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-9.
55
�Collectiones museorum
. Spirit depiction. Wood, glass beads, skin. Relief carving, drilling.
Height 20.5cm, maximum width 5.5cm. Siberia, Enisejsk Governorate
(modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-30/1.
56
�The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera
. Spirit depiction. Wood, glass beads, skin. Relief carving, drilling.
Height 23.5cm, maximum width 6cm. Siberia, Enisejsk Governorate
(modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-30/2.
Published: Иванов, С.В., 1970. Скульптура народов Севера Сибири. XIX –
первая половина XX в, p. 175, Figure 159. Издательство «Наука», Ленинградское отделение.
57
�Collectiones museorum
. Masketka (metal mask). Copper, tanned deerskin. Forging,
stamping. Height 16.5cm, maximum width 10.5cm. Siberia, Enisejsk
Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern
Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-31/1.
58
�The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera
. Masketka (metal mask). Copper, tanned deerskin. Forging, stamping. Height 19cm, maximum width 9.5cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Tungusic people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-31/2.
59
�Collectiones museorum
. A figurine of a bear. Bronze. Casting, drilling, grinding. Length
6.3cm, width 1.5cm, height 4.2cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district).
Tungusic people (Evenkis). Archaeological object. Used by the Evenkis. MAE of RAS No. 27-32.
60
�The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera
Yurak Samoyeds / Nenets
Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj),
Turuxansk region (modern Turuxansk district).
First third of the 19th century.
. Needle for netting. Mammoth tusk. Bone carving. Length 14.5cm,
width 2cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj),
Turuxansk region (modern Turuxansk district). Yuraks (Nenets).
MAE of RAS No. 27-8.
61
�Collectiones museorum
. Snow goggles. Silver, bronze. Hatching. Length with headbands
13.5cm, width 4.5cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Yuraks
(Nenets). MAE of RAS No. 27-2.
62
�The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera
. Belt. Leather, brass, sinew thread (chordae tendinae), elm. Leather
dressing, sewing, stamping, wood processing. Length with buckles
87cm, width 6.5cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Yuraks
(Nenets). MAE of RAS No. 638-5a.
63
�Collectiones museorum
. Twine for sled roping. Deer tendons. Weaving. The skein length
37cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj),
Turuxansk region (modern Turuxansk district). Yuraks (Nenets).
MAE of RAS No. 638-6.
64
�The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera
. Tobacco pipe. Mammoth tusk (?), tin. Bone carving, drilling, hatching. Length 30cm, height with a cup 6cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Yuraks (Nenets). MAE of RAS No. 27-6.
65
�Collectiones museorum
66
�The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera
. Pouch. Tanned deerskin, cotton fabric, glass beads, bronze, steel,
bone. Skin dressing, sewing, embroidery with beads, bone carving,
forging, stamping. Length 9.5cm, width 7.5cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Yuraks (Nenets). MAE of RAS No. 27-10.
67
�Collectiones museorum
. Spirit depiction. Wood. Relief carving. Height
34.6cm, maximum width 6.7cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Yuraks (Nenets).
MAE of RAS No. 27-27-34.
Published: Хомич, Л.В., 1977. Религиозные культы у
ненцев. Памятники культуры народов Сибири и Севера
(вторая половина XIX – начало XX в.). Сборник Музея антропологии и этнографии XXXIII: 5–28, p. 20, Figure 12.
Издательство «Наука», Ленинградское отделение.
68
�The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera
. Worship item in the form of a doll.
The skin of a small, fur-bearing animal, cotton fabric. Wrapping. Height
35cm width at the base 12.8cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern
Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region
(modern Turuxansk district). Yuraks
(Nenets). MAE of RAS No. 27-33.
69
�Collectiones museorum
Ostyaks / Khantys
Tobol ʹsk Governorate (modern Tjumenʹ region).
First third of the 19th century.
. Women’s shirt. Nettle cloth, woollen thread, glass marbles, glass
beads, copper. Cutting, sewing, thread embroidery, moulding, beading. Length 110cm, width at the base 87cm, sleeve length 56cm. West
Siberia. Tobolʹsk Governorate (modern Tjumenʹ region). Ostyaks
(Khantys). MAE of RAS No. 27-35.
70
�The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera
71
�Collectiones museorum
. Women’s shirt. Nettle cloth, woollen thread, glass marbles, glass
beads, copper. Cutting, sewing, thread embroidery, moulding, beading. Length 111cm, width at the base 76cm, sleeve length 52cm. West
Siberia. Tobolʹsk Governorate (modern Tjumenʹ region). Ostyaks
(Khantys). MAE of RAS No. 27-36.
72
�The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera
Published: Прыткова, Н.Ф., 1953. Одежда хантов. Сборник Музея антропологии и этнографии XV: 123-233: p. 171, Figure 51. Издательство АН СССР,
Москва ‒ Ленинград.
73
�Collectiones museorum
. Musical instrument. Wood, sinew thread (chordae tendinae), glue.
Carving, gluing. Length 47.5cm, width 11cm, height 3.8cm. West Siberia. Tobolʹsk Governorate (modern Tjumenʹ region). Ostyaks (Khantys). MAE of RAS No. 27-37.
74
�The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera
Yenisei Ostyaks (Kets)
Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj),
Turuxansk region (modern Turuxansk district).
First third of the 19th century.
f
y
. Tobacco pouch. Tanned deerskin, cotton fabric, glass beads,
copper. Skin dressing, sewing, embroidery, hatching, lacing. Length
9.5cm, width 7cm. Siberia, Enisejsk
Governorate (modern Krasnojarsk
Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Kets (?).
MAE of RAS No. 27-1.
75
�Collectiones museorum
. Box with lid. Birch, sinew thread (chordae tendinae), wood, fish
glue, natural colour. Cutting, stitching, colouring, gluing. Height
11.5cm, diameter 18cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Kets.
MAE of RAS No. 27-40a & b.
76
�The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera
77
�Collectiones museorum
78
�The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera
. Musical instrument with a bow. Wood, sinew thread (chordae
tendinae), horse hair, glue, metal. Carving, gluing. Instrument length
62cm, width 14.5cm; height 5cm, bow length 57cm. Siberia, Enisejsk
Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern
Turuxansk district). Kets (?). MAE of RAS No. 27-38a & b.
Published: Алексеенко, Е.А., 1988. Музыкальные инструменты народов
севера Западной Сибири. Материальная и духовная культура народов
Сибири. Сборник Музея антропологии и этнографии XLII: 5‒23: p. 16. Издательство «Наука», Ленинградское отделение.
79
�Collectiones museorum
. Shaman headgear. Brass, chamois. Metal processing, chamois
dressing, riveting. Height 18cm, diameter at the base 17cm. Siberia,
Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region
(modern Turuxansk district). Kets. MAE of RAS No.27-25.
80
�The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera
81
�Collectiones museorum
Yenisei Samoyeds (Enets)
Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj),
Turuxansk region (modern Turuxansk district).
First third of the 19th century.
. Quiver. Tanned deerskin, sinew thread (chordae tendinae), wood.
Sewing, wood processing. Maximum length 58cm, maximum width
16cm, strap lengths 87cm and 27cm. Siberia, Enisejsk Governorate
(modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk
district). Enets. MAE of RAS No. 638-2.
82
�The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera
. Snow goggles. Tanned deerskin, copper, sinew thread (chordae
tendinae), glass beads, coarse thread. Sewing, embroidery with beads,
moulding, stamping, hatching, perforation. Length 14cm, height 8cm.
Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk
region (modern Turuxansk district). Enets. MAE of RAS No. 638-4.
83
�Collectiones museorum
. Bag for storing items. Tanned deerskin, sinew thread (chordae
tendinae). Sewing. Maximum height 35.5cm, maximum width 43cm.
Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk
region (modern Turuxansk district). Enets. MAE of RAS No. 638-1.
84
�The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera
85
�Collectiones museorum
Yakuts
Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj),
Turuxansk region (modern Turuxansk district).
First third of the 19th century.
86
�The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera
. Men’s summer coat. Tanned deerskin, natural colour, brass, deer
hair, sinew thread (chordae tendinae), glass beads, glass marbles, cotton. Cutting, sewing, painting, moulding. Length 96cm, width at the
base 66cm, sleeve length 56cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern
Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Yakuts (?), Tungusic (?) people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-28.
87
�Collectiones museorum
. Cloak belonging to a shaman. Tanned deerskin, iron, copper, sinew
thread (chordae tendinae), natural colour. Cutting, sewing, painting,
forging, stamping. Length with fringe 123cm, width at the base 61cm,
sleeve length 47cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Yakuts (?),
Tungusic (?) people (Evenkis). MAE of RAS No. 27-26.
88
�The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera
89
�Collectiones museorum
90
�The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera
91
�Collectiones museorum
Ostyak-Samoyeds / Selkups
Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj),
Turuxansk region (modern Turuxansk district).
First third of the 19th century.
. Musical instrument with bow. Wood, horse hair, glue. Carving, gluing. Instrument length 57cm, width 11cm, height 4.5cm,
bow length 39cm. Siberia, Enisejsk Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern Turuxansk district). Selkups.
MAE of RAS No. 27-39ab.
92
�The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera
Origin Not Indicated
. Hunting bow. Wood, root, bark, sinew thread (chordae tendinae),
glue, colour. Cutting, gluing, colouring. Length 164cm, maximum
width 4.5cm. Siberia. MAE of RAS No. 733-3.
93
�Collectiones museorum
. Protective plate used for archery. Iron, skin, glass beads. Hatching,
skin dressing, lacing. Length 11.5cm, width 4.7cm. Siberia, Enisejsk
Governorate (modern Krasnojarsk Kraj), Turuxansk region (modern
Turuxansk district). MAE of RAS No. 27-3.
94
�The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera
95
�
Text
A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text.
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
The Catalogue of the Castrén Collections at Kunstkamera (Collectiones museum)
Subject
The topic of the resource
Collectiones museorum. Manuscripta Castreniana, Realia II, Ethnographica 1. Travaux ethnographiques de la Société Finno-Ougrienne XXII. 148 p. ISBN 978-952-5667-95-0 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-96-7 (online/pdf). 50 €.
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
Matthias Alexander Castrén
Edited by E.G. Fedorova
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
Rights
Information about rights held in and over the resource
© Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & Ildikó Lehtinen
© Музей антропологии и этнографии имени Петра Великого (Кунсткамера) Российской академии наук – Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography
(Kunstkamera) of the Russian Academy of Sciences (MAE) & Elena G. Fedorova
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/941afeafec0b70f8be602ec1b33bf983.pdf
a2f8a71019dd4e0b027325f99fda42e3
PDF Text
Text
Collectiones museorum
Catalogue
The Samoyeds
120
�The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland
. Enets or Nganasan full fur coat representing overwear with the
hairs cut very short. It was sewn of one white or black reindeer
hide and it had to be procured during the summer slaughtering
as the reindeer hairs were shorter then. On the front of the coat,
there are two strips, which are bordered with ochre chamois. Below the belt, the garment is ringed with two strips, the larger
being bordered with red chamois. White dog skin is sewn on the
hem of the fur coat. Chamois gussets dyed with ochre inserted
in the armpits and in the cuffs. The undercoat had a hood, but
no gloves. Length 74cm, width of hem 58cm. Pels av renskinn.
Samojedisk. Holmberg catalogue 152. Castrén Collection VK434.
Published: Lehtinen, Ildikó, 2003. A la mémoire de Mathias Alexandre Castrén. Remota relata. Studia Orientalia 97: 141–153. Finnish Oriental Society,
Helsinki.
121
�Collectiones museorum
122
�The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland
. Samoyed tobacco pipe carved
from mammoth tusk. The bowl is
decorated with metal inlay. Length
16cm, diameter of bowl 4.5cm. Pipa
af mammuthben. Holmberg catalogue 152, Färling catalogue 364.
Castrén collection VK432.
. Samoyed knife sheath of wood,
decorated with leather and leather
fringes. The sheath is an example of
the aesthetic art of the Samoyeds. The
knife is missing. Length 24.5cm. Knif
med träskaft. Dessa pjeser vitna hvarken om smak eller konstfärdighet hos
Samojederna. Färling catalogue 365.
Castrén collection VK433.
123
�Collectiones museorum
The Evenki / Tungusic Peoples
Evenki men’s dress consisting a fur coat, a pair of
boots, a bib, and a shoulder belt with a powder pouch
. Tungus coat made of a single reindeer skin, with the legs forming the
sleeves. On the back, the hide has
remained in its original form. It is
characterized by the cut of its straight
hems with two gores. In addition to
the reindeer hide, the skins of wild
goats edged with black horsehair
were used. The cut and the seams
sewn with reindeer vein thread. The
coat is decorated with white, blue
and black glass beads along the hems,
the collar, and the shoulders. On the
back, the square motif and the two
gores are also edged with glass beads.
The glass beads are sewn into a onecentimetre-wide cotton fabric band
of graphite colour. The decoration
on the back was typical of the type
of coat with a straight hem. There
are two fringes on the back made of
white and blue glass beads. Length
91cm, width of hem 51cm. Rock av
brunt, sämskartadt skinn. Holmberg
catalogue 147, Färling catalogue 366.
Castrén Collection VK435:1.
Published: Virtual Collection of Asian
Masterpieces = VCM http://masterpieces.
asemus.museum/index.nhn. Read 24 October
2017; Lehtinen, Ildikó, 2002. Costumes
of the Siberian peoples – practicality and luxury. Lehtinen, Ildikó (ed.),
Siberia. Life on the Taiga and Tundra:
69, 108–145. National Board of Antiquities, Helsinki.
124
�The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland
125
�Collectiones museorum
126
�The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland
127
�Collectiones museorum
. Tungus footwear belonging to the
costume are of the moccasin type,
with a long supple collar reaching to
the thigh. The materials for the shoes
included reindeer leg skins, chamois
and woollen cloth. The boots were tied
to the legs with strings. The moccasins are embroidered with large white,
blue, black, and yellow glass beads.
The material is reindeer hide used in
winter. The decoration symbolized
the local groups. The embroidery with
glass beads was common to all of the
Evenki region. Length 80cm. Ett par
benkläder, liknande ett par strumpor.
Holmberg catalogue 147; Färling catalogue 366. Castrén Collection VK435:2ab.
Published: Virtual Collection of Masterpieces. http://masterpieces.asemus.museum/index.nhn. Read 24 October 2017.
128
�The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland
129
�Collectiones museorum
. Tungus breast piece. The bib is a piece of reindeer skin with a sharp cut. It consists of two
parts, the chest and the midriff pieces. Both parts
are decorated with a cotton fabric band in white,
which is embroidered with glass beads. In the collar and in the middle part there are two chamois
strings to tie around the neck and the waist. At
the edge there is a piece of chamois with hairs
of a black horse. The bib decorated with the long
hair of wild sheep used during the spring festival
known as ikenipke. Length 73cm, width 23cm. Ett
anhängsel. Holmberg catalogue 147; Färling catalogue 366. Castrén Collection VK435:3.
Published: Virtual Collection of Masterpieces.
http://masterpieces.asemus.museum/index.nhn. Read 24
October 2017.
130
�The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland
. Comb made of bone. According to the museum assistant,
because of the shape ‘the comb resembles a “hair comb” used
by European women a few decades ago’. The handle is decorated with incised bullseyes, and pairs of lines of black pigment.
Length 15cm, width 5cm. Tungusisk benkam. Färling catalogue
367. Castrén Collection VK436.
131
�Collectiones museorum
The Yakuts
Spoon of mammoth t k modelled after a 16th-century E
. S
f
th tusk,
d ll d ft
6th
t
European Renaissance silver spoon brought to Siberia by a Russian
merchant. The handle is decorated with carved lines and points.
Length 15cm. Jakuterna. Tre skedar af mammuthben. Färling catalogue 368–370; Holmberg catalogue 148. Castrén Collection VK437.
132
�The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland
. Spoon of mammoth tusk, modelled after an
18th-century European silver spoon. Length
19.5cm. Jakuterna. Tre skedar af mammuthben.
Färling catalogue 368–370; Holmberg’s catalogue
148. Castrén collection VK438.
. Spoon of mammoth tusk modelled after an
18th-century European silver spoon. Length
23cm. Jakuterna. Tre skedar af mammuthben. Färling catalogue 368–370; Holmberg catalogue 148.
Castrén Collection VK439.
133
�Collectiones museorum
The Buryats
. Buddha statue of bronze. The pose is mostly common, with
the legs crossed, the left hand on the lap, and the right hand
pointing to the ground with the palm facing inward towards
the Buddha. The headgear is a blue hood or a cap with a button
on the top. The statue is gilded and the lips are painted red. According to Castrén, ‘this work symbolizes the icons of the common god as the following three items listed below. The name
is “the statue of Cokjamiini” (Buddha).’ Harry Halén points out
that it is a Śākyamuni, and in terms of posture it represents the
Buddha as Calling the Earth to Witness. Height 10cm, width
6.8cm. Mongoler. Buddhabild af brons. Färling catalogue 371.
Castrén Collection VK440.
Published: Bell, Marja-Liisa ‒ Halén, Harry, 1980. Oi munkit, ponnistelkaa lakkaamatta!: buddhalaisten kulttiesineiden näyttely /
O munkar, sträven framåt oupphörligen!: utställning av buddhistiska kultföremål / Oh, ye monks, strive onwards diligently: exhibition of Buddhist ritual objects: p. 25. Helsingin kaupungin taidemuseo; Halén, Harry, 1987. Mirrors of the void: Buddhist art in the
National Museum of Finland: 63 Sino-Mongolian thangkas from
the Wutai Shan workshops, a panoramic map of the Wutai Mountains and objects of diverse origin: p. 94. Museovirasto, Helsinki.
134
�The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland
135
�Collectiones museorum
. Bronze statue of the deity Beg-tse, one of the fierce protective
deities known as the dharmapālas. The deity stands defiantly, one
foot resting on the belly of a horse, the other on a man. He wears
armour, his left hand is across his chest and the right hand is holding a sword scabbard (the sword is broken). There is a scorpion on
his neck. In the museum’s records the bronze statue is described
as ‘a common, Mongolian Burchan (icon of a god)’. Height 10.5cm.
En vanlig, mongolisk Burchan (helgonbild) af brons. Färling catalogue 139. Castrén Collection VK441.
136
�The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland
Published: Bell, Marja-Liisa ‒Halén, Harry, 1980. Oi munkit, ponnistelkaa lakkaamatta!: buddhalaisten kulttiesineiden näyttely / O
munkar, sträven framåt oupphörligen!: utställning av buddhistiska
kultföremål / Oh, ye monks, strive onwards diligently: exhibition
of Buddhist ritual objects: p. 201. Helsingin kaupungin taidemuseo.; Halén, Harry, 1987. Mirrors of the void: Buddhist art in the
National Museum of Finland: 63 Sino-Mongolian thangkas from
the Wutai Shan workshops, a panoramic map of the Wutai Mountains and objects of diverse origin: p. 87. Museovirasto, Helsinki.
137
�Collectiones m
ctiones museorum
. Bronze bell, ghantā, dril-bu. The handle is topped with a
closed vajra thunderbolt sceptre with four prongs. In the handle there is a depiction of two faces, probably symbolizing Prajnaparamita (perfect wisdom). The clapper is missing. Height
10cm. Buddhistisk prestklocka af brons. Färling catalogue 373.
Castrén collection VK442.
138
�The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland
. Ritual thunderbolt sceptre, vajra, do-rj, made of bronze.
There is a knob in the middle and four (five?) prongs at each
end. Length 7.5cm. Ett vid buddhaiska gudstjensten brukligt instrument. Färling catalogue 374. Castrén Collection VK443.
139
�Collectiones museorum
China
. Snuff bottle, made from the
peel of a fruit, probably calabash, decorated with silver inlay, and green, red, and blue
precious stones. Height 8.5cm,
width 6cm. Snusflaskor. Dessa
pjeser synas vara temligen gamla
och äro af intresse genom sin ornering. Färling catalogue 44–45.
Castrén Collection VK445.
140
�The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland
. Snuff bottle, made of bone and
decorated with silver inlay. Around
the flask there is a plaited band, decorated with precious stones and email
cloisonné. Height 6cm, width 4cm.
Snusflaskor. Dessa pjeser synas vara
temligen gamla och äro af intresse genom sin ornering. Färling catalogue
44–45. Castrén collection VK446.
141
�Collectiones museorum
. Tobacco pipe carved of bone, mouthpiece reinforced with
white metal, decorated with checkerboards motifs. Height
24.5cm, diameter of bowl 1.1cm. Pipa för opiumrökning (?). Färling catalogue 474. Castrén Collection VK447.
142
�The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland
. Chinese calligraphy brush with case. Length 18 cm. Två (?) st.
tuschpenslar. Holmberg catalogue 157. Castrén Collection VK448.
143
�
Text
A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text.
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
The Catalogue of the Castrén Collection at the National Museum of Finland (Collectiones museum)
Subject
The topic of the resource
Collectiones museorum. Manuscripta Castreniana, Realia II, Ethnographica 1. Travaux ethnographiques de la Société Finno-Ougrienne XXII. 148 p. ISBN 978-952-5667-95-0 (print/hardcover), ISBN 978-952-5667-96-7 (online/pdf). 50 €.
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
Matthias Alexander Castrén
Edited by Ildikó Lehtinen
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
Rights
Information about rights held in and over the resource
© Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & Ildikó Lehtinen
© Музей антропологии и этнографии имени Петра Великого (Кунсткамера) Российской академии наук – Peter the Great Museum of Anthropology and Ethnography (Kunstkamera) of the Russian Academy of Sciences (MAE) & Elena G. Fedorova
-
https://www.sgr.fi/manuscripta/files/original/aac6281f49fb8537ffb9da986d7722d5.pdf
55bb8eeca635f1ba7e8cb8b251bb99fc
Text
A resource consisting primarily of words for reading. Examples include books, letters, dissertations, poems, newspapers, articles, archives of mailing lists. Note that facsimiles or images of texts are still of the genre Text.
Dublin Core
The Dublin Core metadata element set is common to all Omeka records, including items, files, and collections. For more information see, http://dublincore.org/documents/dces/.
Title
A name given to the resource
Syrjaenica (the whole volume, PDF)
Subject
The topic of the resource
<i>Syrjaenica</i>. Manuscripta Castreniana, Linguistica IV. 277 p. ISBN 978-952-7262-39-9 (print/hardcover), ISBN 978-952-7262-40-5 (online/pdf). 50 €.
Creator
An entity primarily responsible for making the resource
Matthias Alexander Castrén
edited by Paula Kokkonen & Jack Rueter
Publisher
An entity responsible for making the resource available
Finno-Ugrian Society
Rights
Information about rights held in and over the resource
© Suomalais-Ugrilainen Seura – Société Finno-Ougrienne – Finno-Ugrian Society & the authors