Saga 1. Page 569

Man och #Deletion: qvinnan hustruAddition kommo #Deletion: så till tältet och lefde #Deletion: här derAddition tillsamman. Sedan de lefvat #Deletion: här en tid på detta ställeAddition, började man #Deletion: att flytta läger. Spände renarna #Deletion: i släde i rede, men för den #Deletion: främmandes nykomnes, den främmandesAddition släde spännde man usla renar och #Deletion: saddtlätAddition honom att åka #Deletion: till sisttill sist uti tågetAddition. Med sina dåliga renar blef han snartAddition efter de öfriga. Han #Deletion: jag sina drifver på #Deletion: sina renarne, men de #Deletion: kunna ej följalyda ickeAddition. #Deletion: Plötsligt. Nu se han, att Plötsligt stadnarAddition hela tåget, #Deletion: och han; han upphann kamraterna. Någon frågar #Deletion: af honom: "Hvad har du för #Deletionett följeAddition bakom dig?" -"#Deletion: Ingen widaIcke en enda menniska #Deletion: svar, har jag jag har kommit helt allena," svarar den främmande, #Deletion: och men ser ändock bakom sig. I detsamma tog #Deletion: den andraden frågandeAddition ett spjut och stack ihjäl honom. Han blef liggande der, alla reste sin väg. Hustrun blef likväl qvar och började gråta vid den aflidne. Hon sitter #Deletion: bredvid honomi sin slädeAddition och gråter. I en hast försträckes hennes renar, och #Deletion: fara deilaAddition efter de öfriga. Straxt derefter kommer till den döde en gubbe med en fot, en hand, ett öga. I sin ena hand bär han en jernstaf. Dermed #Deletion: börjarslårAddition han den döde och säger: "Hvarföre ligger du der? Det är tid att stiga upp! Statt uppAddition och gå tillbaka; din fader lefverAddition och alla dinaAddition bröder äro åter vid #Deletion: lifvelif." #Deletion: Han slo waknadeDen dödeAddition vakna#Deletion: derAddition och börja#Deletion: derAddition tala #Deletion: för vid sig sjelf: "Jag har sofvit en god stund, men hvad var de för en mskaAddition, som sade mig att far lefver, och bad mig vända om?" Han ser sig om, men warseblirAddition ingen, och tror sig hafva drömt. Börjar vandra vandrar framAddition, kommer till #Deletion: ts tältet och lägger sig att sofva #Deletion: medvidAddition sin hustru. Om morgonen uppAdditionstiga alla #Deletion: upp, #Deletion: demanAddition börja åter #Deletion: flytta sitt tältbryta lägerAddition, spänner renarna för sina slädar, #Deletion: ochgifver dåliga renar åt den främmande och sätter honom #Deletion: till fots efteråt att åka ytterstAddition. Med sina #Deletion: öfrigadåligaAddition renar blir han #Deletion: åter efter de öfriga, men de stadna och han upphinner dem. Åter frågar den förra mannen: "Hvad folk rör sig derAddition bakom dig?" #Deletion: Ingen menniska kommer efter mig." Han ser efter sig, och samma "Ingen kommer efter mig," svarar den främmande, men #Deletion ser åter bakom sig, och densamma mannen sticker honom för andra gångenAddition ihjäl #Deletion: andra gången med sitt spjutAddition. #Deletion: Honom lemnade allenaMan lemnar honom der, äfven hustrun far bortAddition med de öfriga; hon tänker Addition#Deletion: för sig sjelf: "Icke dog han; kommer väl i sinom tid till #Deletion: tsjummentältetAddition." Sedan de afAdditionrest #Deletion: bort, kommer #Deletion: de åter den gamla gubben med den ena foten, ena handen, ena ögat. #Deletion: Bultar KlapparHan slårAddition den döde med sin staf och säger: "Redan i går sade jag digAddition, att du skulle #Deletion: vänd gå tillbaka faro framåtvända om? Hvad gör du

Title

Saga 1. Page 569

Collection