Saga 1. Page 571

wända om. Nu säger jag det för allrasista gången; hädanefter förmårAddition min makt #Deletion: förmår hädanefter ej uppväcka dig ej hjelpa dig." Tager hans ben, samlar alla, äfven de allraminsta stycken; lägger alltsamman i en säck, #Deletion: och går derm dermed tager säcken på ryggen och går sin #DeletionvägAddition. När han gått en #Deletion: lång tid, kommerAddition han till en stor sten. Sparkar påAddition stenen, den rullar åt sidaAddition. Under stenen fannsAddition ett hål, gubben #Deletion: gårkryperAddition in genom hålet. Der äro mörka, dystra ställen, der skrikes, hvisslas, sjunges. Man vill rifva säcken från gubben. Han ser midt framför sig något ljust, liknande ett fönster. #Deletion: Wid ljuset Wid Wid ljusskenet blir han warse menniskor, nakna, utan hud, utan hull, med bara, blotta benen. Tänderna grina i munnen. Gubben går mot ljuset, ser ett #Deletion: tsjumtält, går in i tältet; der finns ingen, blott en qvinna. #Deletion: somHonAddition sitter vid härden. På andra sidan #Deletion: ser hanståAddition tvenne vidunder, de röras ej, de tala ej; deras ögon äro mycket #Deletion: , mycket stora och stå upprätt (vertikalt) i hufvudet. Gubben kastar säcken på golfvet och säger åt #Deletion: qvinnan: "Här har du #Deletion: vedbränsle, kasta på elden." -"Wäl, att du hämtade," svarar qvinnan, "jag var redan alldeles utan #Deletion: bränsle ved." Gumman gör upp eld, kastar benen på elden; de brinna till aska. Gumman tager askan, #Deletion: beströr #Deletion: sigdenAddition #Deletion: de dermed in på bäddenöfver bäddenAddition, ochAddition lägger sig sedan att sofva på askan. Efter tre dagar #Deletion: blirfödesAddition af askan en menniska. HanAddition Börjar tala #Deletion: och sägervid sig sjelfAddition: "Hvad är detta för ett mörkt ställe, der jaf sofvit?" Stiger upp #Deletion: om morgonen, ser #Deletion: sig omkring. I tältet finns ej rökhål. Will gå ut, finner ingen dörr. Letar sig fram längs wäggarna: de äro af #Deletion: kopparjern. #Deletion: När han icke finner dörren, Säger #Deletion: åt gub gummanåt gummanAddition: "Ut vill jag, men finner ingen dörr." Gumman stiger upp #Deletion: från bädden, sparkar emot väggen; den öppnar sig. Han går ut, kommer snart tillbaka, ser de två vidundren, förskräckes och faller på näsan. Uppstiger ochAddition Frågar af gumman: Hvad har du har för vidunder, äro de menniskor, äro de vilddjur?" Gumman svarar: "de äro #Deletion: inteejAddition vilddjur, de äro min far och mor." -"Tala de, äta de, och hvad göra deAddition?" -"De tala ej, de äta ej, de göra alls ingen ting." -"Hvad äro de då, och hafva de alltid varit sådana?" -"Wisst icke alltid, de voro på sin tid #Deletion: ett förträffliga #Deletion: folkmskorAddition, sedan blefvo de stenar, och äro #Deletion: nui denna stundAddition stenar, de höra intet, de se intet och veta intet." Gumman säger till den främmande: "Hvart ämnar du dig #Deletion: nueljest?" #Deletion: Jag vet just icke, hvart jag nu skall gå.Den främmande svarar:Addition "Om jag visste, hvar min hustru nu lefver, till henne skulle jag hellst gå." -"Lef du hos mimg #Deletion: nog en tid, snart komma mina renar, #Deletion: somoch de skolaAddition föra dig härifrån. Men du måste taga mig till hustru, annars gör jag dig till sten." Nu föll det den främmandeAddition De två vidundren, som

Title

Saga 1. Page 571

Collection