Saga 2. Page 575

#Deletion: elfven
floden,
#Deletion: de och
deras kronor äro sammanvuxna. Floden löper emellan
#Deletion: dem
träden.
#Deletion: Den äldre flickan systern säger:
"Se, hvilka höga buskar!" säger den äldre systern. Den yngre fattar en knif, för att afskära en qvist ifrån träden. Knifven sticker ihjäl henne, hon dör och båten stadnar vid stranden. Den äldre
#Deletion: sys
flickan lyftar sin döda syster
#Deletion: från
ur båten och säger: "Båt, far
#Deletion: dit
tillbaka dit,
#Deletion: hvari
derifrån du kommit." Genast
#Deletion: tillbaka
återvänder båten. Den äldre flickan går nu att begrafva sin döda syster och bär henne till en granskog. Frågar Qvinnorna Tadiben med spåtrumman af sin syster: "Hvar skall jag begrafva
#Deletion: henne
dig, syster, monne här?" Systern Systern svarar svarar: "Begraf mig icke i granskogen, der går folket och skrämmer mig," Bär henne längre, ser en björkskog, frågar åter med spåtrumman: "Skall jag begrafva
#Deletion: henne
dig här?" Systern svarar: "Begraf mig icke i björkskogen, der går folket, hugger björkar och skrämmer mig." Bär henne ännu längre, kommer till en tallskoglärkträd, frågar med spåtrumman
#Deletion: om hon icke skulle
: "Får jag icke begrafva
#Deletion:
dig i tallskogen?" Systern svarar: "Begraf mig icke i tall-skogen, der gå barnen, bryta qvistar och skrämma mig." Nu är systern trött att bära, ser en björkbuske, säger: "der begrafver jag henne, händerna värka, jag
#Deletion: orkar
förmår ej bära henne längre." Kommer till
#Deletion: björ
busken, finner der ett
#Deletion: björnide
vargboBjörnide. Contradiction, huru uppkommas, lägger systren i
#Deletion: nidet
boet
#Deletion: ,utan att mera fråga med spåtrumman
. Går sjelf
#Deletion: bort
sin väg, går långt bort,
#Deletion: i
flere månader går hon.
#Deletion: vintern
det blir winter, går allt ännu, kommer på en spång,
#Deletion: komme
går på spången,
#Deletion: kommer på
hinner upp till en flod, på floden
#Deletion: äro
stå tvenne slädar,
#Deletion: renar stå, för slädarne, men framför hvardera släden, det
renar äro förespända, för den ena en brokig, för den andra en med hvitglänsandespann. Menniskor finnas
#Deletion:
der icke. Flickan tänker: "Jag skall vänta här på menniskor, de komma väl, de hafva gått i skogen."
#Deletion: Om
Hon väntar hela dagen, väntar till aftonen. Om aftonen komma tvenne karlar från skogen
#Deletion: (och borta virka till släder med sig)
. Den ena karlen frågar af flickan: "Will du ej fara
#Deletion: till vårt tält
hem till oss i släden?" -"Nej," svarar flickan, "jag går till fots; blyges för männer." Den äldre mannen, som hade en hvitlänsande ren,
#Deletion: är äldre, han
säger åt den yngre
#Deletion: karlen
: "Tag du flickan och sätt henne i släden." -"Jag vill ej hafva någon i min släde, tag henne sjelf," svarar denne. Den äldre mannen, som hade den hvitlänsande renen, tog flickan i släden och for hem med henne. Här
#Deletion: finnas
stå tält vid tält, och öfver alla dessa tält råda blott två wärdar. Hvardera af dem har en son. Karlarna, som kommo ifrån skogen, voro deras söner. Flickan börjar att lefva här, den äldre af de två männerna
#Deletion: som hade den glänsande renen,
tager henne till hustru. De lefva länge tillsamman. En gång börjar man flytta sina tält, far en dag, två dagar, tre dagar; sedan stadnar man. Om natten blir det oväder och vargen
#Deletion: kringsprider
förskringrar renarne. Följande dagen
#Deletion: gå
fara de två sönerna att uppsöka

Title

Saga 2. Page 575

Collection