floden, deras kronor äro sammanvuxna. Floden löper emellan träden. "Se, hvilka höga buskar!" säger den äldre systern. Den yngre fattar en knif, för att afskära en qvist ifrån träden. Knifven sticker ihjäl henne, hon dör och båten stadnar vid stranden. Den äldre flickan lyftar sin döda syster ur båten och säger: "Båt, far tillbaka dit, derifrån du kommit." Genast återvänder båten. Den äldre flickan går nu att begrafva sin döda syster och bär henne till en granskog. Frågar Qvinnorna Tadiben med spåtrumman af sin syster: "Hvar skall jag begrafva dig, syster, monne här?" Systern Systern svarar svarar: "Begraf mig icke i granskogen, der går folket och skrämmer mig," Bär henne längre, ser en björkskog, frågar åter med spåtrumman: "Skall jag begrafva dig här?" Systern svarar: "Begraf mig icke i björkskogen, der går folket, hugger björkar och skrämmer mig." Bär henne ännu längre, kommer till en tallskoglärkträd, frågar med spåtrumman : "Får jag icke begrafva dig i tallskogen?" Systern svarar: "Begraf mig icke i tall-skogen, der gå barnen, bryta qvistar och skrämma mig." Nu är systern trött att bära, ser en björkbuske, säger: "der begrafver jag henne, händerna värka, jag förmår ej bära henne längre." Kommer till busken, finner der ett vargboBjörnide. Contradiction, huru uppkommas, lägger systren i boet . Går sjelf sin väg, går långt bort, flere månader går hon. det blir winter, går allt ännu, kommer på en spång, går på spången, hinner upp till en flod, på floden stå tvenne slädar, renar äro förespända, för den ena en brokig, för den andra en med hvitglänsandespann. Menniskor finnas der icke. Flickan tänker: "Jag skall vänta här på menniskor, de komma väl, de hafva gått i skogen." Hon väntar hela dagen, väntar till aftonen. Om aftonen komma tvenne karlar från skogen . Den ena karlen frågar af flickan: "Will du ej fara hem till oss i släden?" -"Nej," svarar flickan, "jag går till fots; blyges för männer." Den äldre mannen, som hade en hvitlänsande ren, säger åt den yngre : "Tag du flickan och sätt henne i släden." -"Jag vill ej hafva någon i min släde, tag henne sjelf," svarar denne. Den äldre mannen, som hade den hvitlänsande renen, tog flickan i släden och for hem med henne. Här stå tält vid tält, och öfver alla dessa tält råda blott två wärdar. Hvardera af dem har en son. Karlarna, som kommo ifrån skogen, voro deras söner. Flickan börjar att lefva här, den äldre af de två männerna tager henne till hustru. De lefva länge tillsamman. En gång börjar man flytta sina tält, far en dag, två dagar, tre dagar; sedan stadnar man. Om natten blir det oväder och vargen förskringrar renarne. Följande dagen fara de två sönerna att uppsöka