Saga 2. Page 575
#Deletion: elfven
floden,#Deletion: de och
deras kronor äro
sammanvuxna. Floden löper emellan #Deletion: dem
träden. #Deletion: Den äldre flickan
systern säger:
"Se, hvilka höga buskar!" säger den äldre
systern. Den yngre fattar en knif, för att afskära
en qvist ifrån träden. Knifven sticker ihjäl henne, hon dör och båten
stadnar vid stranden. Den äldre #Deletion: sys
flickan
lyftar sin döda syster #Deletion: från
ur båten och säger: "Båt, far #Deletion: dit
tillbaka dit, #Deletion: hvari
derifrån du kommit."
Genast #Deletion: tillbaka
återvänder båten. Den äldre flickan går nu att begrafva sin döda
syster och bär henne till en granskog. Frågar Qvinnorna
Tadiben med spåtrumman af sin syster:
"Hvar skall jag begrafva #Deletion: henne
dig, syster, monne här?" Systern Systern svarar svarar: "Begraf mig icke i
granskogen, der går folket och skrämmer mig," Bär henne längre, ser en
björkskog, frågar åter med spåtrumman: "Skall
jag begrafva #Deletion: henne
dig
här?" Systern svarar: "Begraf mig icke i björkskogen, der går
folket, hugger björkar och skrämmer mig." Bär henne ännu längre, kommer
till en tallskoglärkträd, frågar med spåtrumman
#Deletion: om hon icke skulle
: "Får jag icke begrafva #Deletion:
dig
i tallskogen?" Systern svarar: "Begraf mig icke i tall-skogen, der
gå barnen, bryta qvistar och skrämma mig." Nu är systern trött att
bära, ser en björkbuske, säger: "der begrafver jag henne, händerna
värka, jag #Deletion: orkar
förmår
ej bära henne längre." Kommer till #Deletion: björ
busken, finner der ett #Deletion: björnide
vargboBjörnide. Contradiction,
huru uppkommas, lägger systren i #Deletion: nidet
boet
#Deletion: ,utan att mera fråga med spåtrumman
. Går sjelf
#Deletion: bort
sin väg, går
långt bort, #Deletion: i
flere månader går hon. #Deletion: vintern
det blir winter, går allt ännu, kommer
på en spång, #Deletion: komme
går på spången, #Deletion: kommer på
hinner upp till
en flod, på floden #Deletion: äro
stå tvenne slädar, #Deletion: renar stå,
för slädarne, men framför hvardera släden, det
renar äro förespända, för den ena en brokig, för den andra en
med hvitglänsandespann. Menniskor finnas #Deletion:
der icke.
Flickan tänker: "Jag skall vänta här på menniskor, de komma väl, de hafva gått i skogen." #Deletion: Om
Hon väntar hela dagen, väntar till aftonen. Om aftonen komma
tvenne karlar från skogen #Deletion: (och borta virka
till släder med sig)
. Den ena karlen frågar af
flickan: "Will du ej fara #Deletion: till vårt
tält
hem till oss i släden?"
-"Nej," svarar flickan, "jag går
till fots; blyges för männer." Den äldre
mannen, som hade en hvitlänsande ren,
#Deletion: är äldre, han
säger åt den yngre #Deletion: karlen
: "Tag du flickan och sätt henne i
släden." -"Jag vill ej hafva någon i min släde, tag henne
sjelf," svarar denne. Den äldre mannen, som
hade den hvitlänsande renen, tog flickan i släden
och for hem med henne. Här #Deletion: finnas
stå tält vid
tält, och öfver alla dessa tält råda blott två wärdar. Hvardera af dem har
en son. Karlarna, som kommo ifrån skogen, voro deras söner. Flickan börjar
att lefva här, den äldre af de två männerna #Deletion: som hade den glänsande renen,
tager henne till
hustru. De lefva länge tillsamman. En gång börjar man flytta sina tält, far
en dag, två dagar, tre dagar; sedan stadnar man. Om natten blir det oväder
och vargen #Deletion: kringsprider
förskringrar renarne. Följande dagen #Deletion: gå
fara de två sönerna att uppsöka
Title
Saga 2. Page 575