Saga 2. Page 576

sina renarna. De fara åt skilda håll. På ett ställe skyggar den äldre mannens renar. Han börjar efterAdditionse, för hvad renarne hadeAddition skyggat, ser ett vargbo, hör vargar tjuta, hör ock ett gråt, lyssnar, lyssnar, det är en qvinna, som gråter. Säger: "Gråten ej barn, far hämtar kött" For hem igen. Fadern frågar: "Fann du renarne?" Sonen svarar: "Inga renar fann jag," men ingenting säger han om undret, som han hade sett. Om natten yppar han för sin hustru allt, #Deletion: hvad han förekommit berättar, huru wargens barn tjuta och qvinnan gråter. Hustrun säger: "Monne det icke är min syster, som gråter; jag begrof henne der. Låt oss gå dit." #Deletion: Man tager dem igen ochFöljande dagenAddition fara alla till vargboet. ManAddition kommer #Deletion: dit till boet dit fram, vargen har sprungit bort, men ungarna och qvinnan voro der. #Deletion: Man död slog ihjälUngarna slog man ihjäl, menAddition qvinnan tog manAddition och förde till tältet. Hon är likAdditionsom en vansinnig, skriker #Deletion blott. Man gör upp eld och sätter henne framför elden. Hon börjar se på brasan, och när hon länge sett derpåAddition, vaknar hon och säger: "Har jag sofvit länge?" -"Länge, syster, mycket länge. Wi foro #Deletion: från gumman på ho med båt med båten, som gumman på holmen hade gifvit oss, du stötte dig och dog. Jag begrof dig vargboet, ochAddition der hörde min man dig gråta i går." -Den yngre systern började nu att lefva i tältet, dit man hade fört henne. #Deletion: Sedan lags blef han blef gift med den yngre sonen, som hade den #Deletion: korta renenbrokiga spannetAddition.

Title

Saga 2. Page 576

Collection